Sitter i hammocken och gungar mjukt, med morgonens andra kopp kaffe i handen. Det här är första dagen på sommarlovet för storpojkarna. Sedan Jakob cyklat med Uffe till förskolan imorse har huset varit tyst. De sover som små grisar där uppe och jag unnar dem verkligen allt. Den första lugna sommarlovsmorgonen av många. Friden och friheten.

För sex år sedan bloggade jag om den första skolavslutningen. Det var någonting jag verkligen hade längtat efter och sett fram emot ända sedan jag blev mamma. Sedan dess har jag fått ordna en hel del skolavslutningsfiranden och jag tycker fortfarande att det är lika roligt och rörande. Igår lite extra eftersom Bertil gått ut mellanstadiet.

Som vanligt var avslutningen i byns bönhus. Barnen tågade dit från skolan, med fanbärare längst fram. Sedan blev det Idas sommarvisa och andra sommarpsalmer och skönsång från diverse barn i olika konstellationer. Så modiga och så duktiga.

Bertil ville läsa en dikt och hade övat in en väldigt rolig sådan av Kalle Sändare som heter Nu blommar häggen. Han deklamerade den med enorm inlevelse. Stora skrattsalvor! Han har ju blivit skolad i Povel Ramel, Hasse och Tage, Cornelis, Sigge Fürst, och Kalle Sändare – en central del av Lidströms kulturkanon!

Vi försökte ta en familjebild där inte exakt alla såg ut som muppar. Gick sådär. Bild från den första skolavslutningen

Det var väldigt sorgligt (allra mest för mig!) när det skulle sägas hejdå till fina fröknarna och klasskompisar. Att gå i en byaskola med fem barn i sin egen klass och totalt fjorton barn i 5/6an som är ens “stora” klass. Det är en speciell upplevelse.

Jag brukar låta barnen skriva egna kort till sina fröknar och så plockar jag ihop buketter med allt fint som just då blommar i trädgården.

Morfar och min moster Mia var förstås med för att fira in sommaren. De hade med sig lite sommarlovspresenter som skulle öppnas. Sedan hade jag bjudit matlaget på fika och Albins mamma och pappa. Så vi blev sjutton personer! Men först skulle alla bilduppgifter från skolan visas upp. Teckningsmapparna öppnades och breddes ut över golvet. Jag ska nåla upp dem i trapphuset i sommar så att vi kan ha lite vernissage.

Jag hade gjort tre gräddtårtor, en massa chokladbollar, kärleksmums med hallonglasyr, chokladkakor och rabarberbullar. Fram med högtidsflaggan som står på varje kalasbord hemma hos oss.

Jag hängde upp flaggor i taket och tog in syrenbuketter till varje rum i huset.

Rabarberbullarna gjorde succé!

Jakob hade kokat tre liter kaffe.

Och sedan kom småttingarna. Klas klättermus.

Fikasugna småglin.

Sina recenserade Folkes nya brillor.

-Du ser inte bara bra ut, du ser också bra ut!

Alla var hungriga som vargar och kastade sig över fikabordet.

Jag hade på mig min bästa blå vintageklänning.

Våra sju matlagsbarn kring bordet. Ungar som jag älskar så mycket och har fått glädjen att se växa upp. Bertil och Ada vid samma köksbord för tio år sedan.

Lill-Klas med stövlarna på fel fot. Världens lugnaste och finurligaste lille fyr.

Vi gick ut i trädgården efter fikat. Uffe hade på sig godishalsbandet och knaprade som en råtta.

Så skönt med sol efter en kylslagen morgon.

Småttingarna plockade kart för att göra kart-saft.

Och jag lekte räven och sorkarna med barnen. Det är en jätterolig lek som farmor lärt oss och som också brukar funka att leka med barn som har svårt för att förlora. Så här går den till:

Räven väljer ut ett ställe att stå på. Sedan blundar räven och räknar till 20. På den tiden ska sorkarna hinna gömma sig – ju närmare räven desto bättre. När räven räknat färdigt får han se sig omkring. Böja sig ner, vända sig om, hoppa upp men inte gå från stället för att leta. Alla räven lyckas upptäcka blir hittade. Räven måste ropa “Clara bakom trädet” eller “Ulf i rosenbusken” och får alltså inte bara gissa vem som gömmer sig var. Och när räven till slut inte hittar fler ropar den “fritt fram!”. Den som då var gömd närmast räven utan att bli sedd vinner och får äran att bli räv. Men man kan också göra så att den som först blev upptäckt får äran att bli räv. Det kan vara ett bra sätt att lösa det på för att avdramatisera själva “vinsten” litegrann.

Det är en perfekt lek på vår gård, som är full med buskar att gömma sig bakom.

När alla vuxna åkt hem var bara storbarnen kvar, och då kastade jag och Jakob tennisboll med dem. Övade på att kasta långt och ta lyra.

Viktig uppladdning inför kvällens matlagsmatch i brännboll – vuxna mot barn! Men i själva verket var det bara jag och Jakob som behövde öva på lyror och att kasta. Lite ringrostiga efter tjugo år utan brännboll.

Jag bytte sedan om till skönare kläder och satte mig i hammocken och skrev poddmanus till torsdagens inspelning. Efter några timmar kom farmor ut med tåget. Hon hade haft skolavslutning med sina egna elever i stan, men ville förstås fira barnen också.

Ut och blåsa i tutor för kung och fosterland och för att verkligen välkomna sommarlovet. Hon hade chokladmedaljer i guld till pojkarna, för deras idoga kämpande.

Barnen hade önskat pizza så jag gjorde den här enkla varianten på tortilliabröd.

Och ungarna var så trötta och glada över att nu ha den långa friheten framför sig.

Men på kvällen vankades det brännbollsmatch. Det blev förvånande jämt. Barnen är ju jätteduktiga!

Brännboll är en av få sporter jag kan lida. Ja, inte bara lida utan till och med uppskatta – uppfostrad med Brännbollsyran som jag är. Efter en god match där de vuxna tyvärr avgick som segrare (jag hatar att vinna över barnen) så drog vi och badade.

Nära mellan badplatsen och idrottsplan.

Iskallt i vattnet efter några riktigt kyliga dagar. Men ingen lät sig avskräckas för den sakens skull. Eufori och sommarskrik av glädje!

När vi kom hem för kvällen bytte hela familjen om till pyjamas och tjocktröjor och så trängde vi ihop oss i soffan och såg Harry Potter. Och långt efter att Uffe, jag och Jakob gått och lagt oss hörde jag filmen från nedervåningen. Storbarnen fick vara uppe sist av alla och se klart. För så får man minsann göra på sommarlovet!