Inför den här sommaren uttryckte mina barn en önskan om att få vara på ett och samma ställe lite längre. Vi har ju många släktingar att hälsa på under sommaren, så det blir alltid en del resor. Och jag som är ”ledig” nio veckor kan ju lätt flytta på mig. Men nu ville barnen få chansen att landa någonstans lite längre. Så resultatet blev att vi kommer vara hela tre veckor i rad i vår sommarstuga. Det har vi aldrig varit förut – inte ens när mormor och morfar levde brukade vi stanna så länge. Som mest har vi nog varit där i två veckor i streck. Men nu blir det alltså tre veckor och det känns fantastiskt! Jag längtar efter att leva vardagsliv, veckohandla, tvätta och laga mat. Helt enkelt ha en vardag någon annanstans än hemma. Hinna vara i stugan så pass mycket att jag till slut tröttnar på att trampa runt och istället kan göra lite utflykter i krokarna. Något jag sällan annars anser mig ha ”råd” med, eftersom mina stugdagar är så värdefulla.
Mina barn vet inte hur lyckligt lottade de är. De kan klaga över att jag behöver jobba varje dag på sommaren (med bloggen och min instagram). Men för att jag har ett sådant här jobb kan jag också vara ledig från allt annat i nio veckor. Och det är ju ett ganska lågt pris att betala!
Överlag tror jag inte att mina barn riktigt förstår hur bra det är att ha en mamma som är sin egen chef med mycket frihet. Och att få mötas av en förälder hemma i princip varje dag efter skolan. Jag minns att jag själv ÄLSKADE när mamma eller pappa någon gång var hemma när jag kom. Att någon hälsade mig med ett kram eller ett mellanmål och att det var tänt och välkomnande en grå novemberdag. Men sånt tar mina barn för givet. Jag finns ju jämt där för dem! Och det är precis som jag vill att det ska vara. Men jag tror inte de har vett att uppskatta det fullt ut. Inte nu och kanske aldrig? Men oavsett är jag är glad att kunna ge det.
52 svar
De kommer förstå när de blir äldre! Mina föräldrar är egenföretagare och när jag var liten var de alltid hemma. Jag tog för givet att lov = ledighet för barn och minst en förälder. Nu har jag själv barn och inser att det kommer vara omöjligt att de får vara lediga alla lov när det är dags att börja skolan. Vill ju så gärna ge dem samma som jag hade.
Det var fint skrivet. Alla kan ju dock inte alltid få samma… Någon har mer av det och någon annan har mer av något annat. Så ser livet ut. Jag tror att så länge man ger kärlek och en känsla av trygghet till sina barn så löser det mesta sig. Det där dåliga samvetet som dyker upp titt som tätt som förälder av att inte räcka till eller liknande är något man som förälder får lära sig att leva med antar jag.
Vad fint reflekterat och bra formulerat. ❤️
Min pappa var förtidspensionär så han var alltid hemma när man kom hem ifrån skolan. Världens bästa grej att få komma hem till en glad förälder och få en kram, speciellt efter kanske en jobbig dag. Där stod han i dörren och log och såg lika lycklig ut varje dag han fick syn på mig/mina syskon. Som om han nästan var förvånad att vi kom hem igen.
Jag kan lova dig att dina barn kommer uppskatta det en dag. Jag tänker på min pappas kramar efter skolan och vilken lyx det var att ha en hemma förälder så ofantligt mycket.
Att få komma hem och lands i en trygg famn är ett av mina varmaste minnen ifrån barndomen.
Åh så fint ❤️
Som ofta hemifrånarbetande är detta så dubbelt. Å ena sidan ljuvligt att kunna öppna dörr och famn när barnen kommer hem. Å andra sidan förtvinar jag av att inte träffa andra vuxna.. balansen är svår. Och 10 mil i bil (förflyttning till mitt fysiska kontor) är segt. Så jag försöker varva. Och mest av allt vara tacksam över att slippa jobba deltid/tjäna mindre osv för att kunna vara hemma nästan alla dagar när barnen kommer från skolan…
Jag märker dock att mitt tålamod är sämre med dem eftersom jag tar många vardagskonflikter och min make som jobbar på kontor slipper.. svårt att fördela jämnt..
Lärare är också ett jättebra yrke om man vill arbeta hemifrån många eftermiddagar och vara ledig varje lov. Jag har t ex alltid sommarlov i 8 veckor. Dagens tips till er som läser bloggen, att studera till lärare😊 Sverige behöver många nya pedagoger.
Haha, jag tycker alltid lärare blir så sura när man avundsjukt påpekar hur mycket ledighet ni har, fint att se att det finns undantag 😉 Ni gör ett jättebra jobb (de flesta av er) under kassa förutsättningar, så det är er väl unt med mycket ledighet.
Tack Lisa!😊
Vi har oftast inte kassa förutsättningar för att göra ett bra jobb. Det är ett väldigt roligt och viktigt arbete, det går bara att göra så gott man kan. Den nya regeringen ger oss också fler verktyg som exempelvis riktiga läroböcker (inte bara digitala) och aningen hårdare tag mot utmanande elever.
Alla jobb är krävande på något sätt men läraryrket är inte värre än något annat. Jag gillar mina arbetsuppgifter, mina elever…och loven😀
Tycker också det är viktigt att visa den positiva sidan av läraryrket, så viktigt jobb på så många sätt 🌸 Dock arbetar jag själv som lärare och vill också poängtera att förutsättningarna nog ser väldigt olika ut i vårt avlånga land. Jag har t.ex ”bara” sex veckor sommarledighet till skillnad från dina åtta. Och svårt att jobba hemifrån och finnas där för barnen då sista lektonen slutar kl 16,35 (år 7). Dessutom 45 timmars arbetsvecka för att kunna vara långledig på sommaren. Så jag håller absolut med om att det är ett roligt jobb och att fler bra lärare behövs, men som sagt olika förutsättningar på olika ställen och ett (enligt mig) krävande jobb på många sätt😊
Jag håller helt med Sofia! På gymnasiet jobbar jag minst två dagar i veckan till 17. Märker ingen som helst skillnad på vilka partier som styr. Det blir mest prat. Tyvärr. Har 30 års erfarenhet av högstadiet och gymnasiet och håller helt med om att fler behöriga lärare behövs. Men trots att jag gillar mitt yrke och mina elever ser jag tyvärr hur prodessionen urholkats vartefter.
Hej Sofia och M!
På papperet har vi 45 timmars arbetsvecka men behöver bara vara på jobbet 35 timmar. Vi behöver inte redovisa för någon vad vi gör de övriga 10.
Att arbeta till 17 två dagar i veckan (ingen tycker synd om oss för det😉) gör jag också men ons-fred slutar jag 15, 14 och 14.
Min lön är drygt 45 000 kr/ månad efter 30 år i yrket, det är jag mer än nöjd med. Lönen höjdes rejält under förra regeringen. Japp, det var lite fakta om hur en lyckligt lottad lärare kan ha det🤗 (syftar på Claras rubrik)
Att jobba till 17,00 typ all dagar är väl ganska normalt och inget särskilt för just lärare.
Stämmer att 10 h är förtroendetimmar men för att jag ska kunna göra ett bra jobb så krävs det att jag lägger (minst) dessa timmar varje vecka. Dessutom gör gärna bort så mycket som möjligt på jobbet för att kunna vara så närvarande som möjligt när jag kommer hem😊 Med ca 270 elever i undervisning där en stor del kräver extra anpassningar inför varje lektion, 28 mentorselever samt all dokumentation som görs utöver kontinuerlig bedömning av kunskaper med formativ återkoppling så kräver det sina timmar – oavsett om det är något som kontrollers eller redovisas 😊
Och just det – lite inspirerande och kunskapsutvecklande lektioner ska ju planeras och genomföras däremellan också 😉
Lärare som har Ferietjänst jobbar in sina lov genom att jobba 45tim/ vecka på en heltid ( betalt för 40 Tim)
Vilken är din arbetsgivare som tillåter jobb hemma på eftermiddagarna? Så var det före 1992, men efter kommunaliseringen fick lärare arbetsplatsförlagd arbetstid till 16-17-tiden + 10 timmar förtroendetid att fullgöra på valfri plats = 45 timmars arbetsvecka för att göra rätt för ledigheter/lov. Har detta avtal luckrats upp så är det bara att göra glädjeskutt! Det var ju lite märkligt att just lärare inte betroddes göra sin plikt hemma, trots att fler och fler yrkesgrupper fick förtroendet av arbetsgivaren.
Jag jobbar som lärare på högstadiet. Mina barn blev alltid hämtade sist från förskolan och fritids. Är mycket sällan hemma före 17 mina elever slutar kl 16. Jag älskar också mitt jobb men man behöver tycka om själva arbetet. Att jobba som lärare med ledigheterna som enda motivation blir inte bra varken för eleverna eller för en själv, jobbet är alldeles för krävande för det.Med det sagt så är det underbart med sommarlov! Var jobbar du som har så bra arbetsvillkor?
Lärare har inte sommarlov,, de har semester som alla andra, resten av tiden är inarbetad tid under läsåret.
Åh, jag kommer också ihåg hur nästan exotiskt det kändes de gånger min mamma (som jobbade oregelbundna tider) var hemma på dagtid! Vi kunde sitta bara hon och jag framför ett fat med kakor och prata om hur vi haft det idag. Minns också hur tråkigt det var att gå långa dagar på fritids i väntan på att mina föräldrar skulle ha sin semester på sommaren. Till slut var vi typ bara tre ungar kvar vara föräldrar inte hade semester ännu. Otroligt vilken lyx att få bo i Sverige där det finns sådan barnomsorg!
Jag tror också, som någon annan skrev, att dina barn kommer förstå när de blir äldre.
Hade också egenföretagande föräldrar som var hemma ”jämt”, och tyckte det var SÅ SKÖNT de gånger de inte var hemma när jag kom från skolan. Fixa mat själv, välja kanal själv på tv:n, inte behöva vara social efter en lång dag i skolan…. Ljuvligt!! Var avundsjuk på mina vänner som hade det så jämt. Och de var säkert avundsjuka på mig som hade så mycket tid med mina föräldrar. Aldrig är man nöjd 😉
Känner igen mig! Jag började gå hem från skolan själv i ettan och njöt av att få vara ensam hemma. Tyst och lugnt och få göra vad jag själv ville. Skulle absolut inte velat att någon förälder var hemma.
Så roligt hur olika det är och att det kan variera så mycket i vad man uppskattar och värdesätter!
Som barn tyckte jag om att vara ensam hemma. Lugnet efter skolan i ett tomt radhus.
Dock saknade jag ibland ”familje-myllret” som Clara så fint berättar om. Inga syskon och inga kusiner och jag träffade sällan andra barn på loven. Urtrist! Och vi var ytterst sällan bortresta som de flesta andra på gatan. Det var helt enkelt väldigt ensamt.
Kanske har det format mig? Idag tycker jag mycket om att läsa och höra om andras myller men får själv utslag vid tanken på att ha det så själv annat än korta stunder taget 😅
Så bra och tänkvärt skrivet. Det verkar ligga djupt i människans natur att aldrig vara riktigt nöjd och alltid tro att gräset är grönare på andra sidan.
Känns igen 😀 Visst är det spännande att man alltid önskade (kanske fortfarande önskar) det man inte har !?😅
Jag hade också mina föräldrar hemma jämt, de var lantbrukare, så även om de kanske inte var inne i huset när jag kom hem så var de ju i närheten o jobbade. Jag hade även farmor o farfar vägg i vägg så de få tillfällen mina föräldrar inte var hemma nån kväll så var ju farmor o farfar där. Jättejobbigt tyckte jag då eftersom jag längtade att få vara själv en stund och fixa egen mat/mellis som mina kompisar fick göra… Först när jag blev äldre förstod jag hur värdefullt det var och att jag ju på så sätt fick en väldigt nära relation med farmor o farfar oxå, så är tacksam för det hela idag som vuxen 😍
Det är spännande att se hur man ser på vad som är viktigt i olika generationer och hur man värderar sina egna och föräldrarnas ”insatser”. Det går mode i hur liv ska levas, både utifrån förutsättningar som är omöjliga att styra och utifrån val. När jag och min barndomsbästis diskuterar våra föräldrars väldigt olika förhållningssätt till vad som ansågs vara viktigt och ”analyserar” resultatet ser vi att deras val gett generationella konsekvenser, både på gott och ont. Saker som har påverkats har bl a varit ekonomisk trygghet, emotionell trygghet, förmåga att hantera livets svårigheter, hur man ser på sig själv i förhållande till sina syskon/andra människor, samhälleligt engagemang osv. Somligt ligger i våra personligheter, men den miljö vi växte upp i har naturligtvis också påverkat. Som barn tackade jag aldrig för det smörgåsbord våra föräldrar erbjöd, idag riktar jag tacksamma tankar till föräldrarna näst intill dagligdags. Dina pojkar kommer förhoppningsvis att se hela bilden en vacker dag och med den känna tacksamhet över det som idag tas för givet.
Så härligt att vara på ett och samma ställe under tre veckor då infinner sig nog lugnet också. Härligt att ha egen sommarstuga också. Vi är verkligen också på landet nu på en camping, jättemysigt. Skrev om det precis =D
Är inte det en del av att vara barn och ungdom? Att man inte har vett att uppskatta det man har, eftersom man har så få referensramar. Jag uppskattade inte att ha två normala föräldrar som älskade varandra (de firade 47 år ihop i år) förrän jag mötte min man och mina svärföräldrar. På samma sätt uppskattade man inte att det fanns mat och toapapper hemma förrän man själv flyttade hemifrån och behövde fixa det själv.
Haha, jo, youth is wasted on the young, stämmer ju, men också så skönt att slippa behöva fundera. Tänkte denna sommaren på att jag aldrig tackade mamma som fixade en så fin italiensk buffé till min student som om det vore självklart. Skall tacka henne nu, 29 år senare…😅😍
De kommer förstå när de blir äldre och speciellt om de själva får barn. Sedan covid har jag kunnat jobba hemifrån flera dagar i veckan om jag vill och speciellt min yngste son som nu är 11 tycker jättemycket om att vi har mornar ihop och att jag är där när han kommer hem. För honom är det det normala vilket det inte var för min äldste son. Jag tycker det är det enda positiv som kom ur covid; att fler kan jobba hemifrån och få mer tid med sina barn och få ihop det så kallade livspusslet.
De kommer garanterat att uppskatta det när de blir äldre <3
Mina barn har också alltid en förälder hemma när de kommer hem från skolan. Detta pga jobb med en del helger och kvällar, så vardagar jobbar min man kortare dagar. Jag märker på äldsta, som är 11, att det just nu är roligare att följa med kompisar hem där det inte är någon vuxen hemma. Vilket jag förstår! Och mina barn har också alltid varit lite sura över att de inte fått gå på fritids. Men jag tänker att det finns för-och nackdelar med hur man än gör! Det blir väl folk av dem ändå, hoppas jag!
Bra där, jag instämmer i det du skriver.
Det viktigaste kanske är att man känner att ens föräldrar genuint älskat och brytt sig om en. Oavsett många, eller få timmar, på ”hemmaplan”…
Och det där med tacksamhet. Ja, tids nog uppstår den, mirakulöst. Det bästa kvittot på att man var, och är förälder.
Visar sig oftast i små, oväntade gester.
Livet! Underbart.
Där slog du huvudet på spiken och hjälpte mig att formulera något jag själv inte lyckats med! Att oavsett om barnen har ”vett” att uppskatta ens gärningar, vill man _ändå_ ge dem det. Själv kan jag förfasas när barnen inte är tacksamma nog över allt de får (som åtta veckors sommarlov och ledigt på alla övriga lov), speciellt när ett av barnen ifrågasätter varför vi aldrig åker utomlands på sommaren. Nu har jag ”Men jag tror inte de har vett att uppskatta det fullt ut. Inte nu och kanske aldrig? Men oavsett är jag är glad att kunna ge det.”, att påminna mig själv med. Tack!
Så härligt det låter alltihop. Njut allt du/ni bara kan av sommaren och tillvaron.
Åh, jag minns att jag älskade att komma hem till ett tomt hus efter skolan! Min bror är ganska mycket äldre än mig och han hade redan långa högstadiedagar då jag var i 8-9 års åldern, så jag var ensam flera timmar. Älskade det! Så till alla föräldrar som arbetar borta; det behöver inte vara negativt alls.
Instämmer i detta. Jag har märkt nu när mina barn är större att jag aktivt behöver tänka på att planers lite mer tid borta ibland – de mår bra av att vara ensamma hemma och jag mår väl av det också. Sedan är jag tacksam att ha valet att vara hemma mycket till exempel på sommaren, något jag verkligen vet är ett privilegium (där jag bor finns endast fritids till och med tvåan så det gör stor skillnad för mina barns somrar).
Nu i vuxen ålder har jag förstått vilken flexibilitet mina föräldrars egenföretagande innebar när jag växte upp. Både med tacksamhet men också periodvis med egen avund när mitt eget föräldraskap varit utmanande att pussla ihop! Har haft förmånen att kunna ta ut jourkomp och övertid i sammanhängande ledighet över lov med barnen och det har varit en otrolig lyx (och väckt en tacksamhet till den arbetsgivare som ser helheten, att om några år kanske det är jag som kan jobba så mina kollegor med barn kan ta ledigt). Däremot har jag märkt att mina barn numera mår gott av ett par timmar själva när de kommer hem från skolan. Det verkar vara en n härlig tid med frihetskänsla och syskontid och är jag hemma när de kommer märker jag en viss besvikelse.
Jag tänker att det är en del av ”barndomens paradis” att kunna ta trygghet och kärlek för givet, om man har den lyxen. Min mamma var ”hemmafru”/hemmaarbetande egenföretagare och hemma varje dag hela min uppväxt. Jag förstår först nu när jag fått barn själv och lever ganska annorlunda (heltidsjobb innan föräldraledigheten och grubblerier kring hur lite vi/jag kan ha råd att jobba sen) vilken fantastisk insats det var men också att den kom med ett pris. Älskade mamma, önskar jag hade kunnat få tacka henne ordentligt (hon gick bort innan jag fick barn).
Jag tyckte det var jättemysigt de gånger mamma var hemma när man kom från skolan. Det kändes som en varm kram på något sätt. Tryggt.
Båda mina föräldrar jobbade skift under min uppväxt vilket faktiskt var rätt påfrestande periodvis. Det är svårare att ratta ett familjeliv när man inte kan få till regelbundenhet (familjemiddagar med alla samlade etc).
Idag tänker jag att det handlar om klass vilket även pandemin visade. Vilka som hade möjlighet att arbeta hemifrån, ha flexibla tider, arbeta ändå trots förkyld etc. Det är dags att ändra villkoren för de som måste arbeta på plats (slopad karens, lägre heltidsmått m.m.).
Det behöver absolut inte vara negativt att komma hem till ett tomt hus, jag älskade det och avskydde att ha en mamma som jämt var hemma lagom till att jag kom hem från skolan. Jag avundades fritids och att fixa mellanmål själv. Jag var så in i bängen trött när jag kom hem och ville BARA vara själv och ta hand om mig själv. Än idag kan jag tänka ”men varför kunde du inte lyssna på detta behov när jag uttryckte det så ofta och så tydligt?”. Det behöver inte alls vara fel att vara hemma själv och det behöver inte vara fel att ha en förälder hemma. Alla är olika och olika saker passar olika människor. Vissa vill mötas av en famn, vissa vill mötas av tystnad och ensamhet, skapta är vi olika och olika behöver vi mötas
Amen to that 🙏🏾 svårt ibland att stå emot pressen med aktiviteter efter skolan, men mitt barn behöver den vilan och återhämtningen. Ta det helt lugnt och bara vara, göra ingenting!!
När de blir äldre kommer de uppskatta!
Och precis så man önskar att alla barn skulle ha det. Lyxen att ha en närvarande förälder. Det är oss inte alla få förunnat och jag tycker det är fint att du reflekterar så klokt över ditt eget privilegie.
Jag försökte gorma till mina barn idag när ni körde sommarens första högläsning ”var tacksamma nu, tänk de barn som inte har en förälder som vill läsa högt för dom, det här är en fin stund”.
De knorrade men lyssnade, förutom 6-åringen som läxade upp sina syskon och förklarade att det finns barn som inte har ett hus, så de ska vara glada över det och att jag läser ❤️
Haha jag har också ett fritt jobb med mycket möjlighet att finnas för mina barn på eftermiddagar men nu när de börjar bli större (+8) så är det inget de uppskattar 😅 .. ”oh nej, är du hemma idag också”. De är så trötta på hemmaarbetande föräldrar 😊
Jag älskade de två eftermiddagarna i veckan som mamma inte var hemma när jag gick i skolan. Det var så skönt att sitta själv i köket och lyssna på Krister i P3 efter skolan. Min pappa som jobbade otroligt mycket var hemma varannan fredag. De fredagarna var otroligt mysiga och speciella. Då köpte han alltid fransbröd till mellanmål som vi åt med ost och marmelad. Min dotter som snart är 12 år vill gärna att vi jobbar någon/några veckor på sommaren så att hon får vara lite själv i huset. Hon gillade aldrig fritids men älskar att ha egen husnyckel. Storebror fiskar eller hänger på sitt rum
då så honom märker hon inte så mycket av. Han är mer likgiltig till om vi är hemma eller inte.
Lillebror som är sex år vill vara hemma med oss föräldrar så mycket som möjligt.
Jag älskade att komma hem till ett tomt hus och få rå om mig själv och hänga ensam med kompisarna när lillsyrran fortfarande var så liten att hon gick på fritids och jag gick hem. Min make hade en äldre förälder som dessutom tidigt gick i pension och därför alltid var hemma. Han avskydde det att aldrig ha hemmet för sig själv. Nu försöker vi se till att barnen 10 och 14 regelbundet får vara ensamma hemma och även själva ibland eftersom det är rätt skönt. Sen är det såklart mysigt att inte alltid komma till ett tomt hus.
Det bästa med att få ett till syskon är, enligt min 11-åring, att jag ska vara hemma ett helt år. Tror att han har tyckt det varit tråkigt att komma hem till ett tomt hus fyra dagar i veckan.
Jag har separerade föräldrar med lite olika förutsättningar i olika perioder så har verkligen fått både det där att ngn alltid var hemma och serverade hemlagad middag till att få komma hem ensam, njuta av mackor å oboy framför fresh Prince eller spela tv spel och lära mig laga halvfabrikat. Bäggedera hade sin tjusning:)
Men vill själv vara hemma mycket, inte bara för dotterns skull utan jag vill ju liksom träffa henne:) det e en knasig ordning vi har ändå att man ska behöva jobba som man gör å se sina barn (å vänner osv) så lite.
Hahaha, jag förfasas av många anledningar över att barn idag har så späckade scheman efter skolan, och det jag oftast säger är just ”när ska de dricka oboy och kolla på fresh prince då???”
Varje sommar önskar jag att jag kunde ge min dotter det min mamma gav mig – ett riktigt sommarlov. Hon jobbade då som lärare och hade sommarlov samtidigt som jag. Dagen efter skolavslutningen flyttade vi ut till ön i skärgården där vi bodde heöa sommaren. Pappa, som hade vanlig tjänstemannasemester, pendlade till jobbet från ön.
Det var ett äventyr att åka till närmaste affär och handla någon gång per vecka. När vi mot slutet av sommaren åkte hem till bostaden i vanliga förorten, för att tvätta sängkläder och handdukar som vi inte handtvättade och sköljde i havet, var det så härligt och vemodigt samtidigt. Då visste man att lovet snart skulle vara slut. Asfalten doftade så speciellt av torrt damm när man doftat sjöluft och natur i ett par månader innan.
Än så länge har vi ön kvar och mina föräldrar, som är pensionärer sen många år tar hand om min dotter där under de lovveckor jag jobbar, men det är ändå inte samma sak. Nu kommer vi att behöva sälja ön under kommande år då jag som ensamstående mamma inte har råd och kraft att driva stället och mina föräldrar inte har kraften och snart inte har råd eftersom pensionerna minskar med åldern. Sorgen är stor.
Säkert väldigt härligt för dina barn! Men vad olika man är för jag hade tyckt att det var superstressande att alltid behöva jobba lite under semestern, även om det bara är en stund och trots att det hade möjliggjort längre ledighet.
En helt annan grej. Tycker du skriver så klokt om träning och kost och du får gärna skriva hur du tänker kring kosten under sommaren? Jag tycker jag har ett hyfsat hälsosam förhållande där jag tränar och äter bra utan att vara strikt men satan vad svårt det är under semestern för då vill jag egentligen unna mig fika/glass/nåt glas rosé varje dag. För att det är mysigt och jag inte vill vara en tråkig mamma som tackar nej till bullen på stranden. Samtidigt som ja det funkar inte under sju veckors semester. Hur tänker du? Hur tänker ni andra?
Hej Clara! Hur gör du för att upprätthålla styrketräningen när du är i stugan? Har du tillgång till gym? Eller kör du hemmaträning (kanske svårt med allt folk omkring sig)? Eller kör du annan träning? Frågar nyfiket eftersom jag de närmaste veckorna kommer att befinna mig i vår stuga där träningsmöjligheterna är annorlunda jämförr med hemma.