Barnen har åkt till skärgården en vecka med Jakob, farmor och faster Johanna. Jag är hemma själv med Essa och som vanligt pendlar det mellan enorm lättnad att få vara själv och ha lite egen semester, laga den mat jag vill och göra precis vad jag har lust med. Och känslan av att missa det roliga. Att jag vill se vad resten av familjen upplever och dela det med dem!
Men efter tre veckor av intensivt socialt liv i stugan så är detta nog precis vad jag behöver mest. Planerar att städa min garderob, göra fint i tvättstugan, plocka lite bär och fylla på med ensamtid. Försöker hålla mig lugn bara och inte tro att jag ska hinna och orka för mycket när jag är själv – för det är ett typiskt tankefel som kan förstöra hela upplevelsen.
Jag börjar inte jobba på riktigt igen förrän den 21a augusti och jag är högst medveten om vilken lyx det är att kunna vara ledig lika länge som barnen. Tar det på inget sätt för givet. Den här hösten kommer dock bli väldigt annorlunda för vår familj. För Jakob har fått ett nytt jobb i stan, vilket betyder att han för första gången på många år inte jobbar hemifrån byn utan pendlar in. Det i sin tur kommer göra att jag har huvudansvaret över Essa på dagarna. Det kommer bli många fler promenader och avbrott för mig. Undrar hur det kommer påverka min hälsa?
Sedan börjar Bertil skolan i stan och kommer åka hemifrån halv sju varje morgon och säkerligen sova hos farmor ibland (snyft!). Folke i sin tur kommer behöva ta mer ansvar för Essa de dagar jag är borta och se till att hon rastas ordentligt, och kanske även hjälpa till med hämtningar av Uffe. Det kommer vara ett litet pussel att lägga, i vår tidigare så superflexibla familj.
Men just nu ska jag inte tänka på det utan dricka mitt morgonkaffe i trädgården och sedan ta med mig Essa och ligga vid sjön hela dagen. Vila, läsa och inte behöva badvakta någon!
6 svar
flexibilitet är definitivt en lyx, men man lär sig mycket av begränsningarna (när de kommer i lagom omfattning och format). det ger ju också ett slags dynamik till livet, att det kommer nya utmaningar som blev något annorlunda. ser själv fram emot en höst där jag vågar lägga in lite mer utmaningar och motstånd efter att under ett par år haft annan press som gjort att jag behövt reducera och förenkla så mycket det bara går – lagom motstånd behövs.
Gillar detta perspektivet! Troligtvis pga att jag liksom varit nästan rädd för begränsningar i mitt vuxna liv. Men nu har jag nog gått cirkeln runt och insett att jag… behöver dem?
Förstår att det måste vara en omställning för er Clara! Jag har själv känt i mitt liv att det blir svårare med rutiner (eller tider att förhålla sig till) ju mindre sådant man har, men det blir också lättare när man väl är inne i lunken.
Det är svårt att behöva passa in i ett samhälle…samhället ger ju oändligt mycket tillbaka dock, i form av avancerad sjukvård, el, infrastruktur etc.
Råkade skicka utan att skrivit klart 🙂 Tycker iaf detta är så intressant då jag själv vuxit upp väldigt flexibelt, haft det flexibelt i vuxen ålder men sedan insett att jag kanske mår bra av mer rutiner, och till det kan det hända att det blir minskad flexibilitet. Men jag är rädd för att leva oflexibelt så det går inte riktigt ihop…
Ønsker deg en fin uke. Takk for nydelige sommerbilder- og tekster gjennom denne sommeren!
Stor förändring med grabbens skolbyte! Är det Umeå han ska gå i? Finns det ingen närmare? Förstår att det känns snyft när han sover över hos sin farmor, även om det så klart kommer att gå hur bra som helst 😊
Har gjort liknade resa med en drös ungar, och nu barnbarn som växer en ur händerna – läskigt, vemodigt, tråkigt, förvirrande, spännande, underbart och alldeles naturligt. Livet, kort sagt 😇