Det är inte varje dag någon skriver ett examensarbete om ens jobb. Sist jag kan komma på att det skedde var när Matilda Lundborg analyserade min debutbok och dess engelska översättning i en magisteruppsats vid Lunds universitet, 2015. Egenskaperna hon plockade ut då var gammaldags, personlig, rotad i folkhemmet och bestämd. Och så undersökte hon hur dessa egenskaper lyckades översättas till den amerikanska utgåvan. Inte så bra, visade det sig.

Just därför blev jag väldigt glad och överraskad när Therése Alhult skickade mig sin uppsats, där hon språkligt undersökt om jag i min blogg positionerar mig som folkbildare.

Folkbildare är utifrån statens programförklaring en person som medverkar till att höja människors bildnings- och utbildningsnivå. Enligt folkbildningsrådet är folkbildningen “ett kitt som håller samman, stärker och utvecklar det svenska samhället och demokrati”.

Typ det finaste man kan tänka sig?

Eftersom Therése skrivit uppsatsen inom språkvetarprogrammet är det just mitt språkbruk hon riktar in sig på att analysera. Och det är spännande att se mina egna inlägg och tonalitet genomlysas på detta sätt. Hur uttrycker sig en folkbildare? Vad utmärker den och vilket språkbruk förstärker den rollen?

Uppsatsens granskning görs på ett utvalt antal blogginlägg och Arnhult avslutar hela uppsatsen med att konstatera att jag i de flesta utvalda inläggen positionerar mig som just folkbildare.

Det är fint för mig att läsa! För jag brinner för folkbildning och är övertygad om att det har en viktig roll i vår demokrati. Men när jag började blogga 2006 kunde jag skriva lite vad som helst som jag läst och trodde på. Saker som var helt ovetenskapliga men som jag i min enfald plockat upp. Som att mikrovågsugnar var dåliga eller att fluor var farligt. Jag skäms i efterhand över min naivitet men också över min okunskap. Att jag förde vidare saker helt okritiskt, utan att försöka hitta trovärdiga källor. Eller ens veta vad som kan räknas som en trovärdig källa. Dock har jag med stigande ålder och ökad kunskap fått en helt annan inställning till vad jag bloggar om. Den eskalerande mängden fake news, konspirationsteorier och ovetenskapliga “experter” på nätet har verkligen fått mig att bli mer försiktig och eftertänksam.

Idag känns det viktigt för mig att bloggen och mina böcker, förutom ett underhållande tidsfördriv och ögongodis faktiskt också är lärorik och informativ. Att jag ger vidare någonting matnyttigt till dig som läser. Och i kommentarsfältet här finns dessutom en skatt av människor som i sin tur ger vidare av sin kunskap. Tillsammans lär vi oss av varandra och det är så jädra fint och viktigt!