Jag läste inte ut någon bok i september men påbörjade desto fler som jag sedan läste ut i oktober.

Existensboosten – Siri Helle

En handbok om livets stora frågor. Hur blir jag lycklig? Vad är meningen med livet? Hur slipper jag oro och åldersnojor och står stark när livet blåser? Så står det på baksidan av denna självhjälpsbok, skriven av psykologen Siri Helle. Jag plöjde boken ganska snabbt, men först efter att ha slängt den åt sidan i vredesmod. Det var något med tonen i inledningen som jag inte tålde och som sköt upp läsningen med flera veckor. Den kändes liksom för säljigt amerikansk på något vis. Men så småningom tog jag upp den igen och fann flera läsvärda passager, bland annat relaterat till lyckoforskning och vikten av ytliga sociala relationer. Några av de intressanta sakerna pratar jag om i i det här poddavsnittet.

Ibland kan jag dock känna att självhjälpslitteratur som spänner över ett för stort ämne blir ytlig. Det är inget unikt för denna boken utan ett vanligt problem. Men att smalna av ämnet hade paradoxalt nog kunnat göra boken mer användbar. Nu är inte det här ett konkret exempel, utan mer än idé om hur det kan kan låta i många självhjälpsböcker.

”Forskning visar att människor som lever i dåliga relationer mår sämre. Lever du i en dålig relation? Gå i parterapi. Om det trots det inte funkar ska du överväga att göra slut”. Det är ju knappt ens ett råd? Man kan skriva en hel bok bara om hur man börjar gå i parterapi, eller hur man vågar bli kär eller vågar göra slut. Att svepa förbi så stora ämnen med några meningar är helt poänglöst. Och i vissa passager tycker jag att Existensboosten är precis så. Att den är mer som en buffé som visar upp vad man skulle kunna göra och fördjupa sig i. Men inte hur man verkligen gör det.

Herr von Hancken – Hjalmar Bergman

Jag minns att Herr von Hancken gick som SVTs juldrama 2000 och att vi såg den hemma hos mormor och morfar. Minns inte vad den handlade om – mer än att jag tyckte att den var fantastiskt rolig. Särskilt Per Oscarsson i rollen som den koleriske Von Hancken. När jag hittade boken i hyllan på stadsbiblioteket ryckte jag raskt åt mig den.

Herr von Hancken är en både tragisk och komisk individ, en slags svensk Don Quixote, som lever i föreställningen han egentligen föddes till riddare och kavaljer, men att ödet livet igenom berövat honom möjligheten att visa sitt sanna, storslagna jag. När han på ålderns höst får beskedet att han endast har en kort tid kvar att leva drabbas han så av storhetsvansinne, vilket får förödande konsekvenser.

Jag har inte läst Bergman förut men tyckte mycket om språket. Dråpligt, roligt, oväntat och med många underfundigheter. Men trots att jag är van att läsa äldre litteratur tyckte jag att boken är ganska svårgenomtränglig. Många meningar fick jag läsa om för att förstå ordentligt. Det fick mig att känna mig lite trög och dum och bromsade upp läsningen. Men den var ändå väl värd att läsa klart! Blev sugen på att se om teveserien igen på Öppet arkiv och sedan kanske läsa Markurells i Wadköping, som är en annan känd Bergmanbok. Att beta av svenska klassiker är givande på så många plan! Känner mig rik av att bli mer allmänbildad och liksom få en förståelse för hur litteraturen utvecklat sig.

Pythian Pratar – Liv Strömquist

Vi lever i en kultur som mer och mer handlar om att optimera vår hälsa för att leva länge, men som fortfarande saknar svaret på VARFÖR vi bara ska fortsätta pinna omkring på klotet så extremt jävla länge som det är fysiskt möjligt. I sin nya bok ger Liv Strömquist sju livsråd för att hjälpa mot livsråd. Vi möter experter, förebilder och livsrådgivare, som på olika sätt ägnat sig åt att ge råd. Med hjälp av filosofer, psykologer, sociologer och poeter diskuterar Liv Strömquist hur vi ska leva och varför.

Alla Livs seriealbum är läsvärda, men för mig har Inne i spegelsalen hittills varit favoriten. Nu har dock Pythian pratar tagit dess plats. Den känns så generös och djuplodande. Liv vänder och vrider på självhjälpsfenomenet och beskriver det ur en rad olika perspektiv. Om precis som alltid lyckas hon göra det med ögonöppnande formuleringar som får mig att frustskratta genom näsan.

Mest skrattade jag åt (och skämdes lite) när jag läste sidorna om att det finns forskning som visar att människor som ger råd mår bättre – medan människorna som tar emot dessa råd mår sämre. Och att råd som inte går att följa faktiskt gör direkt skada för mottagaren. Och jag tror att det kanske är därför bloggandet är så kul? Jag får berätta vad jag gjort för att komma till rätta med min utmattning, komma igång med min träning eller hur jag organiserar hemmet. Och det befäster mina egna goda beteenden och hjälper väldigt mycket för mig. Men egentligen är det tveksamt hur mycket det hjälper dig som läser. Jo, kanske några av er som är lika mig och kan applicera det på ert eget liv. Medan andra faktiskt bara mår sämre av mina ”råd. Det var både rörande, roligt och en smula patetiskt att få denna utifrånblick på sig själv.

Cal Newport – Slow productivity

Georgetown-professorn Cal Newport har skrivit flera kända böcker, varav hans mest lästa är Digital Minimalism, Deep Work och så denna nyutkomna pärla. I Slow Productivity pratar han om vikten av att göra färre saker, jobba i sin naturlig takt och tillåta sig att vara “obsessed” av kvalitén på det man skapar. Skrev ett helt blogginlägg om boken här som genererade 106 kommentarer där många verkade känna sig provocerade.

Slow productivity är nog den bok jag pratat om och citerat flitigast denna höst, inte minst när jag diskuterat med min syster. Så många intressanta funderingar kring hur man kan organisera sitt arbetsliv för att inte drunkna i pseudoproduktivitet utan istället uträtta saker av verkligt värde.

Slow productivity erbjöd en hel del aha-upplevelser. Men framförallt bekräftelse på sånt jag redan vet och praktiserar, men som är otroligt skönt att någon annan sätter ord på. Och om jag nu använder insikterna från Pythian pratar blir det tydligt att jag uppskattade den här boken extra mycket eftersom den gav råd som verkligen passar mig och som jag själv skull kunnat ge till någon annan. Jag fick alltså spegla mig när jag läste boken. Därmed är det inte alls säkert att råden i den kommer hjälpa dig på samma sätt. Tur att det finns fler många böcker att välja på!

Vad jag läste i augusti

Vad jag läste i juni och juli

Vad jag läste i april och maj

Vad jag läste i februari och mars

Vad jag läste i januari