Tycker mycket om tiden fram till jul när det ligger sådan förväntan i luften. Det är stök och stoj och saker som ska fixas. Hemligt presentprasslande, maträtter att förbereda, luciarep och pynt. Jag och min syster messar varandra om allt roligt vi ska göra med barnen när vi blir lediga tillsammans.

Eftersom jag älskar jul gör jag någonting nästan varje dag. Hänger upp en till slinga, ställer fram en ljusstake, nålar upp en bonad. Och första advent är lilljul, precis som på Åland. Visserligen får barnen inga presenter, men en liten adventsgran tas in och kläs och jag gör gott sötfika till söndagsfrukosten. Brukar också ge barnen någon namnpepparkaka eller marsipanfigur vid tallriken. Lite vardagsmagi sådär.

Men tro inte att jag gör så här inför varje högtid. Nej, bara inför de jag själv tycker är kul. Halloween plågar jag mig igenom för att göra barnen nöjda. Varje sak jag ordnar för dem frestar verkligen på min energi. Midsommar är ingen stor grej för mig heller. Som en vanlig fest bara. Nej, det är vid jul och påsk som det kommer så här naturligt och beredvilligt från mig.

Den här årstiden fylls jag dessutom av så mycket välvilja mot allt och alla. Pratar extra länge med ensamma grannen, småsurrar med butiksbiträdet, går förbi grisarna med några äpplen eller skämmer bort småfåglarna.

Det är tur att julen lyser som ett fyrbåk i den mörka årstiden för annars vore vintern allt bra lång och svår.