Fick den här frågan av läsaren Mia, efter att jag berättat att vi åkte och hälsade på våra kompisar som bor en och en halv timme bort.

Måste fråga, 90 min med bil till din vän, är det ett normalt avstånd för er i norr att bara hälsa på en vän för en dag? Jag är nästan i Örebro på den tiden från Stockholm. Känns avlägset att göra en sån tur till en vän om det inte är för en längre visit på kanske en helg. Det där med avstånd är så intressant.

Skrattade när jag läste för det lät ju helt absurt när Mia beskrev det som att man nästan hinner från Stockholm till Örebro på den tiden. Det är ju jättelångt! Men i min egen vardag, i mitt eget sammanhang är det inget konstigt avstånd. För mig som har många vänner långt bort är en kompis som bor 90 minuter bort med bil närmast ”nästgårds”. Det är ju liksom ändå en sträcka man kan köra utan att blir trött eller behöva ta paus. Det betyder inte att man åker dit hur ofta som helst – men det är liksom ingenting att orda om.

Minns att Jakob hade en kursare från Stockholm som berättade att han förlorat kontakten med sin farmor sedan hon flyttade trettio minuter bort. För honom var det tydligen ett avstånd som inte gick att överbrygga. För mig lät det löjligt. Trettio minuter är ju noll och intet?!

Så fort jag åker in till stan är det en bilresa på 10 mil t&r och den resan gör jag åtminstone två gånger i veckan. Och det är många i min by som pendlar den sträckan vare dag – min son till exempel. Många tar den med tåg eller buss, men det är inte alla som det fungerar för. Då får man istället köra.

Jag tycker att det är roligt att köra bil och jag är bekväm med att köra långt. Har själv kört de hundra milen till min syster i Borås flera gånger, med bara några raster efter vägen. Det är jobbigt men bra för när jag gör den resan så blir resan till min sommarstuga på 65 mil t&r inte alls farligt lång. Det är härligt att vara självständig och våga och orka köra dit man vill!

Och ja. Avstånden är långa här i norrland.