
Fick den här frågan av läsaren Mia, efter att jag berättat att vi åkte och hälsade på våra kompisar som bor en och en halv timme bort.
Måste fråga, 90 min med bil till din vän, är det ett normalt avstånd för er i norr att bara hälsa på en vän för en dag? Jag är nästan i Örebro på den tiden från Stockholm. Känns avlägset att göra en sån tur till en vän om det inte är för en längre visit på kanske en helg. Det där med avstånd är så intressant.
Skrattade när jag läste för det lät ju helt absurt när Mia beskrev det som att man nästan hinner från Stockholm till Örebro på den tiden. Det är ju jättelångt! Men i min egen vardag, i mitt eget sammanhang är det inget konstigt avstånd. För mig som har många vänner långt bort är en kompis som bor 90 minuter bort med bil närmast ”nästgårds”. Det är ju liksom ändå en sträcka man kan köra utan att blir trött eller behöva ta paus. Det betyder inte att man åker dit hur ofta som helst – men det är liksom ingenting att orda om.
Minns att Jakob hade en kursare från Stockholm som berättade att han förlorat kontakten med sin farmor sedan hon flyttade trettio minuter bort. För honom var det tydligen ett avstånd som inte gick att överbrygga. För mig lät det löjligt. Trettio minuter är ju noll och intet?!
Så fort jag åker in till stan är det en bilresa på 10 mil t&r och den resan gör jag åtminstone två gånger i veckan. Och det är många i min by som pendlar den sträckan vare dag – min son till exempel. Många tar den med tåg eller buss, men det är inte alla som det fungerar för. Då får man istället köra.
Jag tycker att det är roligt att köra bil och jag är bekväm med att köra långt. Har själv kört de hundra milen till min syster i Borås flera gånger, med bara några raster efter vägen. Det är jobbigt men bra för när jag gör den resan så blir resan till min sommarstuga på 65 mil t&r inte alls farligt lång. Det är härligt att vara självständig och våga och orka köra dit man vill!
Och ja. Avstånden är långa här i norrland.
76 svar
Jag bor så att man måste åka vägfärja i 25 minuter för att hälsa på mig. För en del är det en oöverstigligt lång och besvärlig resa. Själv åker jag den varje dag tor till jobbet.
Ja, måtten på avstånd skiljer sig onekligen mycket beroende på var i landet man bor. Jag bor på ungefär samma ställe som du Clara, bara ett stenkast ifrån med Norrlandsmått mätt 😉. Jag pendlar typ 6 mil tur och retur till jobbet om dagarna. Ingen match, man blir så van. Du är tuff som kör så långt som hemifrån er till Borås. Tack för ett tänkvärt inlägg.
Jag tycker att avstånden här i norr är ”korta mil” och de längre söderut ”långa mil”. Att åka 5 mil här är oftast en lugn vägsträcka med mestadels skog utan en massa rondeller, hastighetsbegränsningar eller trafikljus. Går lätt och enkelt att köra för det mesta. Betydligt krångligare söderut.
Håller med även om jag inte bor i Norrland! Har en syster som bor ca 40 min bort, men då måste jag köra genom Göteborg och det avskyr jag! 😱 Gillar inte stadskörning över lag, kär mycket hellre till min andra syster som man åker slingriga landsvägar till 😇
Karin S: det ligger nog mycket i det du skriver. Att det är lite lugnare efter vägarna i Norra delen av landet och lite hetsigare efter vägarna längre söderut.
Igenkänning på de tongångarna.. ”Utan hastighetsbegeänsningar” 😀
Det gäng laserskjutande poliser som valde att ta AW utanför vår bya-bastu (ja, där blev humor!) frågade hur trafiksituationen genom byn var.
Frimodig och kaxig som man blir i Adams-kostymen, svarade jag att:”Det är väl som i Norrland i övrigt. Fri fart, tills man mött en älg.”
-Eller oss, försökte den kvinnliga polisen..
”Nej, det är inte lika troligt?”
Dagpendlarna är ju en grupp, som inte respekterar oss boende. De ”kan” viltstråken. Men så kommer det regelbundet stressade åkare med mobilen i hand(!), och blåser i kompressorhornen.. Ungefär på samma ställen. Korparna växer sig feta.
Ja asså vi har enkel resa till affären ca 1 tim så alltså ca 2 tim tur å retur mina föräldrar bor ca 3 tim bort enkel resa en vän till mig bor ca 6 tim bort och Nää man åker inte dit bara för en kopp kaffe men visst ibland åker man över dagen .. avstånd uppe i Norrland är länge men vi är ju vana vid de .. vi har inte tågbana el buss som går var 5 min .. mins en gg uppe i Lappland vi va tvungen att åka ca 1 mil enkel resa för att kunna ta bussen och den bussen gick 2 gg på en dag på morgonen och på eftermiddagen .. missa man den så ja va skulle man göra ? Nä nä välkommen upp hit och testa leva vårat liv 😊 hade varit roligt att se hur de skulle gå när man förlorar kontakten med någon för en resa på 30 min !! Ha ha ursäkta mitt skratt men kändes lite löjligt
Samtidigt är det ju inte alls ovanligt att pendla 1 h enkel väg till jobbet i Stockholm. Och nog kan man tänka sej att åka länge för att ses med vänner även i Stockholm, men skillnaden är väl att man åker kollektivtrafik. Bilen används mest till resor utanför Stockholm (dvs långresor), när hela familjen ska hälsa på nån eller vid handling och hämta/lämna (dvs korta resor på max 15 min). Så jag tror inte att det är längden i tid på resan som väcker uppmärksamhet, utan att den behöver göras med bil. 😊 Men det finns dåligt med alternativ till bilen på de flesta andra ställen än våra allra största städer och avstånden i mil är ju betydligt större än i tex Stockholm…
Fast om du verkligen bor i Stockholm så borde du lägga märke till att väldigt många tar bilen till jobbet och korta besök här med. Man behöver oftast inte för vi har väldigt bra kollektivtrafik, men väldigt många som gör det ändå, ser du inte köerna i rusningstrafik alls här, utanför skolor, osv?
Inte i sthlm innanför tullarna, nej. Men absolut i närförorter.
Elin: så sant. Det du skriver om Stockholm jämfört med övriga platser.
Måste handla om personerna i så fall. Alla de jag känner i Stockholm klagar väldigt mycket om de måste åka en 1h kommunalt. De räknar tunnelbanestationer. Behöver de göra byten är det långt. 😛 Det handlar nog om ansträngningen det kräver, inte om milen, tiden eller fordonet. Måste man köra själv, tänka själv eller så, då blir det långt.
Nejmen jag bor ju utanför Örebro och en dagstur till Stockholm är absolut görbar. Inte varje vecka, men absolut något jag gör ibland.
Tar även dagsturer till bror som bor 90minuter bort. 90 minuter är verkligen ingenting.
Är dock uppvuxen mer avlägset i ”centrala” sverige där många inklusive mig själv en period pendlade 7mil dagligen till stora staden för jobb och skola. Så skulle nästan säga att det verkligen inte är ett ”norr-fenomen” utan snarare är så att det bara tar sån himla lång tid att ta sig genom en storstad att 30minuter känns som en halv evighet för man kan inte ens passera stadsgränsen på den tiden. Varesig i bil eller kollektivtrafik. På den tiden jag bodde i Örebro så tog det ändå 40minuter att tråckla sig ut ur stan bara, så även om avståndet hem till familjen inte var så långt så tog det en himla tid.
I Stockholm kan det ju även vara så att om man hamnar mitt i rusningen så tar det 1.5 timme att komma 3 mil så den tiden är ju inte något konstig restid här heller.. 🙈
Jag och min familj bor inte i Norrland, vi bor i Roslagen, och har 1 timme till Uppsala där min man jobbar. Å så 1 timme hem igen på kvällen, om det inte är mycket trafik för då tar det längre tid. Till mina föräldrar och syskon har jag nästan 2 timmar enkel resa. Även här kan avstånden vara långa.
Ja, man vänjer sej med de sträckorna. Där vi har släktgården i Medelpad(mellan Sundsvall och Östersund) är det 1,5 mil till den by där mataffärer, andra butiker och restaurang finns. Och sträckan vi åker från Stockholm, där vi bor och till släktgården är 55 mil. Flera av mina vänner som också bor här i Stockholm och har åkt ngn enstaka gång dit tycker det är alldeles för långt, men jag och min familj och syskon har alltid åkt dit sedan vi var barn och upplever det inte som långt. Dessutom är vägen, E4 mellan Stockholm till Sundsvall väldigt bra väg. Ibland tar vi SJ tåget upp!🚂🚆❣️
Jag tänker att det först känns långt men sen inte. Bor man i Storstockholm, alltså med omgivande kommuner och inte i innerstaden, så tar det ofta uppemot 1,5 h om man ska till en vän på andra sidan. Det känns iofs rätt långt men absolut inte konstigt eller ovanligt. Bil kan gå fortare utan trafik men kan bära minst lika långt som kollektivtrafik. Svårt att hinna med en kväll men över en dag och ibland absolut.
30 min är det minsta man behöver köra här för service eller umgänge. Att tappa kontakten för det avståndet, då hade vi varit väldigt ensamma 😅 därmed inte sagt att det kan vara påfrestande ibland, men man vänjer sig. hälsningar från sydvästra Småland
Kanske vi ser på det lite annorlunda på det här norrut. Inget konstigt att nån pendlar 12 mil tur och retur till jobbet (och då bor jag i en kuststad dessutom).
Vi brukar också besöka släkt som bor 22 mil bort (enkel väg) över dagen. Eller en sväng till ikea på 30 mil sammanlagt är ju inget man avstår direkt 😄
Svärfar får åka de där 30 milen för en ögonkontroll som tar 15 minuter på sjukhuset.
Jag har hört nått amerikanskt citat av typen: amerikaner tycker att 100 år är länge och européer tycker att 100 mil är långt. Men jag tror att glesbygden alltid är undantagen. Jag hittar samma obryddhet runt avstånd i Småland och Skåne som i Norrland, men inte här i Mälardalen.
Det uttrycket har jag inte hört men det ligger nog något i det. Jag bor väster om Klippiga bergen och avstånden är verkligen lååånga. Man talar aldrig om avstånd i miles/distans utan alltid i tid/timmar. Även amerikaner som bor på östkusten har svårt att greppa hur stort allt väster om Mississippi är.
Tack för att du tog upp min fråga 🙂 Vill bara tillägga att jag bor norr om Stockholm, och kommer näästan till Örebro på den tiden men ja, kanske Arboga var mer riktigt. Det är ett långt avstånd för oss! 10 mil låter helt galet i mina öron att åka tur och retur för en stanvisit 😀 Norrland är stoort hehe!
Norrland är 60% av landets yta. Jag bor 20 minuter från den stad som Clara refererar till stan. Men visst avstånd här uppe är något helt annat. Busspendla för mig till stan i mitt yrke som inte har 8-17 tider är i stort sett omöjligt. 35 minuter med buss. Som mest går 1 gång i timmen under den mest aktiva tiden. Sen går den 1 gång varannan timme. Dottern som jobbar kväll som undersköterska har svårt att ta bussen hem. I synnerhet på söndagar. Om hon missar den som är på gränsen till att hon hinner med. Då går nästa som tidigast 2 timmar senare. Missar hon den då är det nattbussen. Där Clara bor är det nog ännu sämre av den varan. Så ni som pratar kollektivpendling. Det är mer eller mindre omöjligt om man inte jobbar på kontor.
När jag bodde mitt i en storstad var det långt att åka buss 30 minuter för att hälsa på någon. Nu bor jag i en liten by i södra Sverige, och kör utan tvekan 1,5 timme enkel väg för att hälsa på nära vänner som bor på landet. Kör sedan hem igen på kvällen. Om jag har ärende ”i närheten” (dvs en halvtimme till en timmes körande åt fel håll) kör jag förbi för att äta lunch och umgås en timme eller två, bara för att kunna ses. Allt handlar om perspektiv och vanor. Och om prioriteringar….. Så tänkte jag inte när jag bodde i en etta mitt i storstan.
Bor strax utanför Göteborg och 10-15 mil enkel resa för barnens hockeymatcher i serien är inget konstigt.
Och här i Umeå kan vi köra 30-40 mil när sonen spelar hockeymatch 😉
Men det där är också ursäkta mig ett sådant otroligt Stockholmsperspektiv. Jag bor två timmar norr om Stockholm och det verkar alltid otroligt långt för mina vänner att lämna Stockholm medan jag kan tycka att det är en lagom dagsutflykt och något jag gärna gör för att hälsa på mina vänner. Men det bottnar ju sig i att jag är uppvuxen med att inte ha något nära. Men allt är ju inte nära stockholmarna heller, det är som att de bara förväntar sig det och då blir vad som är normaltillståndet för exakt alla andra väldigt märkligt?
Verkligen så! Även om jag nog vill hävda att det gäller de flesta som har nära till familj och barndomsvänner, man blir väl lite lat ☺️ För den som lämnat sin uppväxtort och kanske har vänner lite varstans i landet blir det en vana att kuska runt.
”Men allt är ju inte nära stockholmarna heller, det är som att de bara förväntar sig det och då blir vad som är normaltillståndet för exakt alla andra väldigt märkligt?” – Vilka ”de” menar du när du skriver så om ”stockholmarna”? Det får stå för dina vänner, vi är många stockholmare som både har normal uppfattning om avstånd och som gärna reser en bit för att umgås med vänner/släkt/familj eller göra annat! Många av oss pendlar också långa sträckor mellan arbete och sysselsättning. Tack för ordet!
”de” i det här fallet är ju exempelvis personen som ställde frågan 🙂
En till stockholmare som reagerade. 😉 Jag känner många i Storstockholm som pendlar långa vägar och min pappa (f.d. stockholmare) bodde länge i Södermanland på ett ställe där det tog en typ halvtimme att komma ut på stora vägen och sedan ytterligare en 30–45 minuter att komma till närmsta stad.
Men så enkelt att dra alla över en kam: stockholmare, norrlänningar och skåningar tänker alla likadant inom gruppen.
Jag som bor i södra Dalarna åker ofta bilresor på 90 minuter. Då når jag Falun, Gävle, Örebro och nästan tor Västerås. Hela fam bor i Stockholm dit jag har 2.5 tim bilresa. Brukar skämta om att jag vill ha 23 mil till närmsta granne ibl. Kör mycket bil, tog körkort sent i livet, och älskar friheten det ger att åka dit jag vill.
Lyssnade på ett seminarium en gång med en man som var uppvuxen i Norrland. Han sa ”det är inte långt om man inte behöver tanka” 🙂
Växte upp på Österlen. Det var ganska ofta en lördagsutflykt att åka 10 mil till Malmö 🥰 Funderar på om det har med perspektiv att göra… Kan resan vara lättare för den som bor i ”obygden” än för storstadsfolket? Jag bor i Köpenhamn nu och får erkänna att 10 mil låter långt för mig idag!
Ja, det är min erfarenhet. Jag har flyttat från en mellanstor stad till en mindre närliggande stad med ca 60 procent färre invånare. I ena riktningen är det fyra mil och i andra riktningen verkat det vara minst åtta mil….
Intressant att ingen nämner miljö/ hälsoaspekten. Ok om man behöver köra bil till en vän 1. 5 tim bort i Norrland där det inte finns kollektivtrafik. Men bor man nära en storstad som tex Göteborg, Stockholm så finns det välfungerande kollektivtrafik som tåg och bussar.
Luftföroreningar i och runt städer orsakar allvarliga sjukdomar för barn, äldre, ja oss alla. Alzheimers, Hjärt/ kärlsjukdomar, cancer, astma oh allergier blir konsekvensen för de barn som bor i de städer som ni ”måste köra till” eller genom för exempelvis ”hockyträning”. Läs om WHOs senaste riktvärden. För att inte tala om klimatet då.
Som sagt, skillnad på stad och land, men kör man i en tätort / stad så bör man tänka några fler varv innan.
Nå kommer det vel også an på hvilken type bil man kjører: fossilt drivstoff/hybrid/ el. Jeg bort ca 5.5 km unna mine barnebarn ( Oslo). Med bil ( hybrid, men så korte strekninger går kun på el) tar det 12 min. Med buss og buss, som ikke er el, tar det minst 45 minutter, fordi den kjører en laaaaang omvei. Så ikke alltid at det lønner seg hverken i et tidsperspektiv eller miljøperspektiv å kjøre kollektivt, selv i en storby.
Clara kjører vel el-bil, så vidt jeg husker…
Jag håller med dig, Linnea! Och WHO. Och alla stadsplanerare, historiker, folkhälsovetare. Varför bor man så långt från det man behöver i sin vardag, som jobb och skola? Det är ju det som är frågan. För att man vill bo stort och fint, och ha det som man vill. Men då har man också valt, och alla val har ett pris.
Jag ifrågasätter alltså alla som säger att de måste köra bil många mil varje dag för det finns ingen buss – varför bor man så långt från tätort med jobb och skola? Det fattar ju vem som helst att det är härligt att köra bil och att det är gött att bo luftigt och slippa folk. Men är det rimligt ur miljö-och klimathänseende? (Några kör säkert elbil, det är bra)
Att vi bor så utspritt är inte en naturlag, det är livsstil, normer och kass politik sedan 1950-talet. Och typ skiftesreformen. Alltför sällan har vi en rimlig diskussion om detta förbannade bilkörande och hur vi bor. Den här diskussionen finns i hela världen, att folk lever urbant i rurala miljöer med katastrofala följder. Men ja, bilnormen gäller ju även folk i städer, som numer kör så stora bilar att de knappt får plats på en vanlig stadsgata. Prata med vilken utmattad kollektivtrafikplanerare i vilken svensk kommun som helst, så säger de att det handlar mest om normer. Alltså normer för hur en vuxen svensk idag vill bo och (inte) röra sig och inte begränsa sig.
Men så fort ämnet ”bilvurm” nämns brukar det genast låta som att 109 procent av svenskarna bor i glesbygd, är utfattiga och platsberoende lantbrukare. Dvs man vill bli ursäktad att man tyvärr ”måste” köra sina mil varje dag.
Tack Elin 🙂 ! Skönt att höra att du också har ett helhetsperspektiv, tack 🙂 ! Ja, toppen om folk har elbilar och det är verkligen en viktig insats jag inte underskattar. Men problematiken med bilismen ligger ju nu i partiklarna från däck, bromsar etc som sprids via friktion och påverkar människors hälsa- men även naturens. Förstår också att det kan va jättehärligt att köra bil, men hoppas att någon då uppfinner en bil som inte skadar andra. Fantastiskt att vi har städer av den anledningen, att man klarar sig utan :). Så har ju även mindre tätorter fungerat förr, med järnvägsspår och aktiva stationer.
Jag önskar att vi hade kunnat bo där min man jobbar så han hade haft nära till jobbet. Men eftersom husen är mer än dubbelt så dyra där som i byn där vi köpt hus (3 mil bort) så hade vi inte råd. Bussen tar 1 h 30 min och går inte hem igen när han jobbar kväll. Så inte möjligt tyvärr.
Jag hoppas dock på att kunna få jobb längs tågspåret efter min föräldraledighet, så vi slipper ha två bilar.
Varför bor inte alla människor i städer? Det är ju en fråga.. Är det verkligen bättre för miljön att bo i städer? Varför glesbygden är glesbygd idag? För att politiker under lång tid utarmat det som idag är glesbygd. Genom att stänga skolor, förskolor. Genom att dra in service som vårdcentraler, polis, tull och Försäkringskassa. Genom att ge bidrag till folk som flyttat söderut.
Nu ställer vi här uppe i norr frågan varför man inte flyttar hit där det finns jobb? Varför man väljer att vara arbetslös och bo kvar?
Jag bor en kvart utanför Kristianstad i Skåne. Till min mamma har jag fem minuter med bil – hon bor i grannbyn, men det går bra att cykla dit genom skogen. Till jobbet har jag 12 minuter med bil (går inga bussar då jag bor på landet) men jag jobbar mestadels hemifrån. Barnen åker skolbuss hem från skolan men jag skjutsar dit pga dåliga tider vilket tar mig tio minuter fram och tillbaka. Att köra de tio milen till Malmö känns som ett stort företag för mig! Allt handlar nog om perspektiv.
Till Malmö tar du väl Pågatåg ändå.
Jag bor strax utanför Göteborg. Min bästa väninna också – men på helt motsatt sida. Det tar en timme att köra dit. Det görs spontant för en kopp te och värdefulla samtal en vardagskväll om andan faller på. Utan en tanke på avstånd! Antar att vi har olika uppfattningar om vad som är ”långt” helt enkelt.
Jag fick ett nytt perspektiv på det här med avstånd när jag för en massa år sedan jobbade med att göra marknadsundersökningar via telefon. Pratade med en ung kille som bodde någonstans i norra Norrland och ställde frågan ”hur långt har du i kilometer räknat till närmaste ställe som säljer Aftonbladet?” Killen svarade 150. ”Nej, inte meter. KILOmeter” förklarade jag, som hade en närbutik i botten av mitt hyreshus och tre pizzerior inom 150 meter från porten. Höll på att trilla av stolen när jag fattade att han bodde 15 mil från närmaste större samhälle. Det lät helt overkligt för mig. Som tur är har jag lärt mig lite mer om Sveriges geografi sedan dess.
Jag har 30 minuter enkel väg till ett lite större samhälle. Men det är bara två mil dit. Nä, jag har inte häst och vagn 😉 Skog och dåliga vägar.
För nån som bor i norra länsdelen av Region Örebro kan jag inte låta bli att le.
För mig tar det ca 60 minuter att köra 6 mil in till Örebro.
Eftersom jag också råkar jobba på ett bolag som har sitt huvudkontor i Stockholm så tar det ca 2.20 att åka från Örebro till Stockholm med bil😊
Ca samma med tåget men då kan man jobba under tiden istället för att köra bil. Supersmart och sparar på miljön❤️
Bor numera i mitten av Skåne och upplever att Skåne län är jämförbart med hela Stockholm 😅 Har en timme-isch oavsett riktning för att komma till Skånes kant vilket ju är både rimligt och körbart över en dag 😃
Jag bor i mälardalen och vi åker knappt 1,5 timma för att hälsa på våra släktingar vid födelsedagar och högtider. Oftast åker vi över dagen. Skönt att sova hemma. Dock tycker jag det är lagom långt.
Och glad att vi inte behöver åka längre. Då brukar vi bli kissnödiga och känna att det är dags att sträcka på benen.
Haha, själv pendlar jag 90 min enkel väg till jobbet i Stockholmsområdet.
Jag bor i mellannorrland och har 5 mil till jobbet. Min bästa stund på dagen är den tidiga timmen när jag häller upp första koppen kaffe ur termosen, startar igång lokalradion och rullar ut på lugna vägar.
Det är nästan så att den här mörka årstiden är allra mysigast, och nu längtar jag verkligen efter julmusiken!
Bor i en större stad i Europa, när barnet var litet tog det mig två timmar med buss och tåg att lämna barnet på förskola och sedan ta mig till jobbet varje morgon, och samma tid omvänt. Trots att själva sträckan egentligen inte var så lång. Som Västerbottning brukade jag reflektera över att jag hunnit t.o.r Umeå Lycksele på kortare tid!
Jag har 50 minuter enkel väg till jobbet. Så 90 minuter för att hälsa på en vän käns helt okej =)
Vi bor på landet och har 3 min enkel väg till affären. Trist men mat måste man ju ha. 6 mil till närmaste stad.
Bor och jobbar i Stockholmsregionen och min erfarenhet är att stockholmare är ett extremt tåliga pendlare. De flesta jag känner till pendlar minst en timme per dag i vardera riktning med pendeltåg, buss och tunnelbana. Detsamma gäller för många skolungdomar i och med det fria skolvalet. Pendeltågstrafiken ställer oerhörda krav på tålmodighet då kraftiga förseningar är vardagsmat. Bilresor inom regionen är dyrt och miljöovänligt. Biltullar och svårigheter med att hitta dyra parkeringsalternativ gör att bil inte är ett alternativ för de flesta. Bilen används nog i störst utsträckning för att skjutsa barn till olika aktiviteter och kompisar i närområdet men också för att hälsa på familj och kompisar längre bort under helger.
Håller med och bor själv på landsbygd men i skaraborg. Däremot har jag hekt bytt perspektiv på gångavstånd sedan jag flyttade hit från storstad. I stockholm/Göteborg kan jag lätt promenera en halvtimme/timme för att ta mig från A till B, men det gör jag inte här. Det slog mig att jag ju skulle kunna gå längs landsvägen till vårt närmsta Ica Nära på ca 40 min, men det känns heltokigt att inte ta bilen.
Självklart påverkar faktorer som att det inte finns trottoar, vägren eller gatubelysning men ändå. I stan hade jag gått den sträckan utan att tveka.
När jag var liten åkte vi till IKEA i Sundsvall en gång varje sommar. Det var 23 mil enkel väg och vi åkte alltid över dagen, det var aldrig tal om annat.
Också Ume-bo? 😉 Den resan gjorde vi ett par gånger per år innan IKEA kom till Umeå 🙂
Finns det ingen skola för Bertil på närmare håll, eller väljer ni så av andra skäl?
Står inför liknande situation, om än av lite andra omständigheter, därav ”nyfiken” på andras erfarehet av pendlande barn…
Oj , oj här på Gotland tycker nog de flesta att det är långa avstånd. 5-6 mil för en gotlänning är långt!
Att åka från Fårö fyr till Hoburgs fyr är ca 17 mil och tar nog 3 timmar och då har du åkt längs hela ön. Så en mil här är inte lika långt norrut!
Ditt inlägg får mig att minnas när jag som ung och grön på arbetsmarknaden fick min första lektion i det här med avstånd i norr. Vi hade en trevlig kund i Norge som bad mig skicka den där viktiga reservdelen till norra Sverige istället för då skulle han kunna få den tidigare och åka ner och hämta den själv. Det var bara dryga 60 mil, enkel väg. Det var ju en inget avstånd att orda om i hans värld.
Instämmer med många andra som kommenterat – även för sörlänningar är en resa på 1,5-2 timmar vanlig och inte något problem. Jag bor i Stockholms innerstad och kör ofta och hälsar på mina vänner som bor i min hemstad 20 mil bort. Det upplever inte jag som särskilt långt. Är uppvuxen på landet (inte villaområde/mindre ort utan bland åkrar och skog och enstaka hus här och där längs vägen) och fick åka skolbuss långt varje dag som barn. Det var heller inte något problem!
Uppvuxen u Norrlands inland är en timma ingenting, två timmar rätt nära. Efter gymnasiet flyttade jag till USA och träffade min man och han stannar aldrig bilen innan tanken är tom när vi ska långt, haha. Vi åkte och klättrade över helgen 12 timmars bilresa bort – 24 timmars körning, 16 timmars klättrande, 10 timmars sömn, 10 tim party!
Minns när våra barn var 2 år 5 år och 8 år och vi skulle till Astrid Lindgrens värld. 85 mil i ett svep med en bensträckarpaus och gofika i Sveg! Haha.
Jag får väl vara den udda fågeln här då. Bor på landet i Österbotten, har 5 km in till centrum av vår lilla stad så det är ju inte så långt. Men allt utöver det tycker jag är långt! Till närmsta större stad är det ca en timmes körning i både norr och söder (60-80 km) och det är så himla långt så den sträckan kör jag bara en handfull gånger om året, haha!
Jag jobbar på distans hemifrån men min make kör 45 min enkel väg till jobbet varje dag. Jag avskyr att köra bil och har dessutom dålig syn så måste anstränga mig och blir trött i huvudet. Jag håller mig helst hemma i vår lilla by så mycket det går.
När jag läser ditt inlägg och andras funderingar kring avstånd kan jag inte låta bli att tänka att det inte är konstigt att Sverige är ett av de ensammaste länderna. Om man slutar hälsa på farmor för att hon bor en halvtimme bort eller inte kan åka 90 minuter, enkel resa, för att träffa goda vänner så tror jag vi gör oss en otjänst och binder in oss mer och mer i vår egen trånga värld.
Avståndet är en sak tiden en annan. På 90 minuter kommer du långt på landsbygden, men hur mycket tid ägnar en Stockholmare till att tex ta sig till och från jobb i bil eller kollektivt? Såklart varierar det stort men, en personbil registrerad i Stockholm har längre genomsnittlig körsträcka än i något annat län enligt klimatgranskaren.se. Jag bor i en by i 15km utanför en mindre stad i Dalarna (som har det mesta jag behöver) Jag tar mig till jobbet på 15 minuter med bil, inga stopp eller köer och behöver jag handla kan jag enkelt göra det efter vägen. Att bo på landet behöver i stora delar av Sverige inte innebära att man lägger mycket tid på att pendla, tvärtom tycker jag att det mesta är enklare. Sen är det synd att vi inte har större möjlighet att åka kollektivt.
Haha jag bor på landet ca 4,5 mil utanför Stockholm. Pendlar in till Stockholm två gånger i veckan och har ofta fått höra ’oj vad långt ’. Brukar välja åka bil kortare sträcka sen kollektivt. Tar ca 1 h 15 min dörr till dörr. När man sedan hör efter skiljer det inte jättemycket i restid mellan många av oss då vi är många som måste byta e.t.c. Men absolut innerstads människorna tycker det är svin långt 😅 och absolut det kan ta 90 min ( mer rimligt 2 h) till Örebro men då ska man ha väldig tur med trafiken ganska ofta händer det att folk fastnar i kö och inte tar sig längre än till Södertälje på den tiden 😆.
Det där är så intressant! Sammanhanget avgör absolut vad som känns som en lång resa eller inte. När vi har bilat på semester neråt medelhavet tex, då har det knappts känts långt alls när vi har tagit utflykter till nån sevärdhet ”nära”, även när det varit över 2 h enkel väg. Men här hemma känns 2h vääääldigt långt för en dagsutflykt.
Sedan vi flyttade ut till en liten gård så har vi också 30 min pendlingstid enkel väg (ingenting i jämförelse med många), på landsväg och motorväg. När vi bodde ”inne i stan” hade vi samma restid, men enbart för att vi satt i köer – då är min pendlingstid nu ett jätteskönt andingshål i jämförelse, och en stund att landa i jobb och hemma.
Tid är lustigt och beror ofta på annat än bara tid. Tex vad man kan göra istället eller hur trevligt man har. Innan barn var 1 timme till svärföräldrarnas sommarstuga inte så långt men med 2 små, otåliga, barn är det långt. 1 timme till jobbet kollektivt är för många okej men för mig som kan vara där på 30 min med bil och då tillbringa hela 1 timme mer med mina barn per dag, gör att det blir bil istället för buss.
Jag konstaterade just att detta var typiskt norrländskt när du nämnde kompisen som bor en och en halv timmes bilresa bort. Minns en kusin uppe i norra Norrlands inland som red en gång i veckan – på ett stall som låg tio mil bort. Så hennes mamma körde henne de tio milen dit, satt och väntade medan dottern red en timme, och sen körde de tio mil hem igen. Inget konstigt med det.
Men sen är det också det där med hur lång tid varje mil tar. Jag minns när jag bodde i Bjärred och pendlade till jobbet på Högskolan Kristianstad, nio mil bort. Jag gjorde det visserligen inte varje dag – måndag och torsdag jobbade jag hemifrån med planering och rättning, och på tisdagar hade jag kvällsundervisning och sov över i Kristianstad, så i praktiken blev det bara två resor i veckan – en för att täcka upp tisdag-onsdag och en fram och tillbaks på fredag. Men ändå – tittar man på kartan så är det hela Skåne på diagonalen, från det sydvästra hörnet till det nordöstra. När jag berättade om mitt nya jobb för mina vänner i Stockholm så blev de förskräckta över avståndet. Men när jag kommenterade att det tog en dryg timme att köra så visade det sig att många hade en lika lång eller längre pendling med olika kommunikationsmedel för att ta sig till sina jobb inom Stockholm. Och det tyckte de inte var särskilt långt eller konstigt.
Min närmaste vän bor i Stockholm, och jag på Åland. Det gör att varje besök blir minst en dagstur, även om avståndet fågelvägen är lite över 10 mil, men jag måste åka bil 30 min- färja 2 h- bil 2 h för att komma dit, plus måste ju anpassa mig till färjtrafiken. När jag har varit föräldraledig har jag passat på att åka någorlunda regelbundet för att umgås, med några månaders mellanrum sådär, men nu när vi båda jobbar är det svårare att hitta ett tillfälle då båda har en ledig dag som passar, och vintertid drar jag mig för att köra till Stockholm, tycker E18 är så besvärlig vintertid. Det enda som är positivt med detta ”stora” avstånd är ju dock att när vi väl ses så blir det mer tid för kvalitetsumgänge och skönt att inte känna den där ”kanske jag borde bege mig hemåt”, utan istället vet man ju exakt när man ska åka för att passa färjan. Tycker det är en mysig utflykt att åka iväg på en heldagstur på det viset också!
Bor så jag pendlar 6 mil enkel resa. Bekanta i stora staden Örebro tycker att det är långt att åka till mig på besök, men att jag ska åka dit är inte lika långt… Distans känns olika beroende på om du bor i staden eller på landet.
Bor i norra Småland och här är det väldigt olika hur folk ser på detta med avstånd. En granne tycker att 10 mil är långt bort och skulle inte åka så långt över en dag, då får det bli övernattning.
Själva är vi vana vid dagsresor på 30 mil enkel väg, inget konstigt för oss. Det har nog hänt att vi åkt längre än så.
Våra barn är nu i tonåren och de var vana att åka långt redan som bebisar. Inte en enda gång har de frågat ”är vi framme snart” på alla dessa år och alla dessa resor.
Känns som att alla i kommentarsfältet vill berätta hur duktiga de är på att pendla! Och som vanligt någon slags tävling mellan Stockholm och övriga Sverige? Då kan jag väga upp med historia om min lathet 🙂
Jag är hemskt dålig på att åka långt. Kommer från en medelstor stad i Småland och är van vid att behöva cykla max 15 min oavsett vad jag ska (även om enstaka vänner bott längre bort, typ 40 min med buss) Nu bor jag i Stockholm och har fortfarande inte vant mig vid att behöva lägga mer än 15 min på att ta mig till olika ställen. Har turen att bo på cykelavstånd från mitt arbete. Det är en gåva med utbyggd kollektivtrafik, absolut, men så stressigt och trångt som det är på tunnelbanan och bussar på morgnarna så skulle jag nog hellre bilpendla (om jag bodde i en annan stad) än att åka kollektivt i storstan om jag hade behövt välja.
Hälsningar bortskämd o-pendlare 🙂
Allt är relativt. I Belgien där jag bodde för många år sen var en timme hur långt borta som helst eftersom man kunde korsa hela landet på ungefär tre timmar.
Jag har så kul åt folks avståndsrädsla. Jag flyttad till Gotland 2017 och här tycker dem 1 mil är jättelångt. Jag kunde spontanåka till IKEA när vi bodde i USA, det var 1,5h enkel väg. Vi åkte till min mormor för fika när jag var barn. Det var över 1h. Är det över 3h skulle jag nog vilja stanna över natten om möjlig, men det är bara för att jag har småbarn. Här på Gotland är det 1,5h från norr till Söder och jag tycker inte att det är långt någonstans. Vi letar nytt hus nu och svärmor tyckte att 30min från Visby var för långt bort för att hon skulle kunna hälsa på. Jag svarade med att hon kommer till oss 1 gång i veckan, max, medan vi kommer till henne oftare, och det är 20 minuter idag, så det blir ingen skillnad. Svärfar bor 15 min bort men kommer ändå väldigt sällan. Våra bästa vänner bor 1h bort och vi ses i alla fall ett par-tre gånger i månaden, nu ofatast på helgerna eftersom barnen behöver sova så tidigt i veckorna. Men några mil är ju ingenting. Tycker det är svårare att få till det med dem som bor nära än de som bor lite längre bort.