
Jag vaknar när familjen åker hemifrån på torsdagar. Hör det smälla i källaringången och Uffes ljusa röst som ropar något till pappa. Hela hösten tog jag alla hämtningar och lämningar, eftersom Jakob hade så långa arbetsdagar med pendling. Men nu har han fått ett nytt schema och kan ta Uffe ibland. Och då ställer jag ingen klocka utan vaknar när de går hemifrån.
Det har snöat hela natten, det viner kring knuten och snön har drevat på fönsterblecken. Jag tassar till köket i nattlinne och gör kaffe och sedan kryper jag åter ner i min varma säng. Känner de flanellklädda duntäckenas lena tyg mot ben och fötter. Halvligger och sörplar kaffe. Sorterar nattens drömmar och tänker ut min arbetsdag.
Att få jobba hemifrån vintertid. Att få skriva och fota som yrke. Att få gå runt i mitt eget hus, peta in vedträn i brasan, koka te, fundera och skapa. Det var ungefär så här jag drömde om att det skulle bli när jag som barn tänkte på mitt vuxenliv. Ibland är det ensamt och ibland är det svårt. Ibland fattas inspiration och ibland kommer hjärnspöken. Men mest är det ett underbart liv.
Det här är tredje vintern jag ägnar åt att skriva bok. Det känns som att jag gått i ide och ägnar min tid åt att lugnt men flitigt skapa det som ska fram när ljuset återvänder. Jag vill inte resa någonstans. Inte göra något särskilt. Bara ha grå, trygg vardag och arbetsro.
35 svar
Det låter alldeles, alldeles underbart faktiskt. Älskar den känslan när man känner att man FAKTISKT lever drömmen. 🙏
<3
Med tanke på hur oroligt det är i världen så blir ett just sånt här inlägg än viktigare med den trygga vardagen. Att vara glad i det lilla. Men samtidigt kan jag inte låta bli att ryckas med i allt mörker som sker, känner som en tyngd i kroppen. Sen pandemin kom har det liksom aldrig blivit bra igen, alltid kommit annat. Allt med Trump nu, Musk, sprängningar, AI, Gaza, krig, Ukraina, klimatet osv osv. Vad är det för framtid mina barn ska få? Hur navigerar man? Hur gör du Clara? För att inte sänkas….
Tricket heter: färre nyheter. Är det världsfrånvänt? Nej jag tycker inte det. Visst Ken man ta in lite nyheter men låta det stoppa vid lite. Föräldrar det världen? Nej inte i sig men vi skapar med våra tankar och om alla sitter världen över och är fråga pga nyhetsflödet så får man ju ingen kraft. Och det finns så mycket gott som vi aldrig hör om pga vi lever och tror pp detta neg flödet. Vi måste MEDskapa den värld vi vill ha. Genom tankar och goda handlingar i det stora o det lilla. Jag försjunken själv i akvarellen och det är ibland en flykt men lika ofta kan jag ge hopp åt andra genom mitt måleri. Det går inte säga om det är rätt väg för dig men ja färre nyheter hjälper helt klart!
Petra – du har så rätt!
Nyheter ska verkligen doseras måttligt. Det som är verkligt viktigt kommer vi att få veta i alla fall.
Men att bara fylla sig med allt missmod o allt tragiskt som sker hjälper föga.
En äldre släkting var ytterst sparsam med sitt intag av nyheter, men han var inte ett dugg okunnig. Jag skulle tro att han lyssnade på radionyheterna några gånger i veckan och läste Haparandabladet de dagar den kom. Men det hindrade att han kunde göra häpnadsväckande bra bedömningar och analyser av världsläget. Ibland tror jag att själva floden av nyheter hindrar oss från att tänka själva.
Även jag är oroad över världsläget, men jag tar tröst i att det varit svårt många gånger tidigare i historien, och att mitt jobb nu är att göra så gott jag kan i stort och smått. Om alla gör det så kommer vi åt rätt håll.
Håller med om att för mycket nyheter inte är bra. Man behöver inte vara helt ignorant för den sakens skull. Lyssnar på ekot någon gång om dagen och det håller mig underrättad om det viktigaste. Utan att jag behöver se alla bilder.
Jag sitter o känner mig lat på sängkanten läser o tänker ska till en vårdcentral kl 13 fast förbereda med att ta bort förband på båda benen (detta 2 gånger i veckan) ingen brådska jag är van efter att nu vara inne på 3eåret.
Tänker på hur jag förr stressade med jobb o med familj numera snart 80 o kan i lugn o ro bara ta dagen som den kommer Gud vad bra jag har det o Det är tur det är när det inte blev som det skulle Var o en Ha en så fin dag som möjligt ❤️
Kram Gudrun! jag unnar dig verkligen en vilsam och fri tid som pensionär!
Fortsätt med att njuta av vardagen. Det är dock så att man anpassar sig till dom flesta förhållanden. Jobbar man långt hemifrån och pendlar så blir ju det ens vardag. Jobbar man hemifrån som du gör Clara så blir det ens vardag. Mänskligheten skulle inte ha överlevt om vi inte var så bra på att anpassa oss till olika förhållanden.
Så är det verkligen. Och det är bra att varva litegrann också. För annars kan man bli blind för det härliga man har.
Det låter underbart!
För egen del har jag numera det bästa jobbet, som pensionär. Från att ha varit ensam med mina två barn sedan de var små, jobbat heltid, skött hus o trädgård, varit ute i skog o mark, syltat o saftat, hjälpt mina närstående.
Till att njuta av varje ny dag, göra sysslor när det faller mig in, och framförallt släppa alla krav på mig själv…
Så härligt det låter! Väl unt Margareta
Det låter som en dröm! Min målbild för mitt eget arbetsliv om ett par år!
Jag hejar på dig!
Detta är årets deppigaste tid… Inte konstigt man vill vara i ide och vara själv. Jag som jobbar med människor känner av det tydligt att nu mår väldigt många väldigt dåligt. Julen är slut och plånboken gapar tom, fortfarande långt till våren. Samtidigt en känsla av att vilja nystart när ljuset nu återkommer. Men energin finns inte där. Gäller att hålla tillbaka och ha tålamod lite till, spara energin. Hela vårt samhälle är riktat utåt och framåt, det ekonomiska system vi lever i pushar på. Det kräver eftertanke och efterkänsla att stå emot, att stå still, att backa när det behövs. Att inte dras med i virvelvinden. Man kan behöva gå in i sitt skal för att klara det. Bara man inte isolerar sig för mycket. ”Var i världen men inte av den”. Svårt ju!
Så sant! ”Var i världen men inte av den”.
Åh, det låter alldeles underbart! Blir lika delar avundsjuk och inspirerad 😊 att gå till ett jobb fem dagar i veckan utan att kunna påverka det själv speciellt mycket är något jag hoppas på att hitta mod och kraft att röra mig ifrån.
Jag älskar att tassa omkring hemma dagtid, soeciellt på vintern. Jag blir inspirerad, får mycket gjort och känner mig lugn och tillfreds. Nu är nästa steg att lista ut hur jag kan försörja mig hemifrån, med något som känns rimligt meningsfullt och inte för stressigt.
Ja, jag förstår det! Alla passar inte för ett sådant arbetsliv. Är man lite introvert är det påfrestande att vara bland folk och åka hemifrån varje dag. Man hade nog klarat sig mycket bättre på den tiden alla var bönder och jobbade på hemma på sin egen gård =)
Ååå så mysigt! Det un ar jag dig verkligen! Se så mkt fram emot nästa bok 📕 ❤️🤗 Kram!
Lungt men flitigt. Kan man ha det bedre på jobb?
Lykke til med bokmanus!
Pludrehanneklem
Kram!
Härligt att läsa att det är fler som inte har ett behov av att resa. Så känner jag också har jag kommit på.
Har inte heller något behov av att resa. Nu på vintern reser jag genom böckerna och på sommaren reser jag ut på min altan, bara att öppna dörren. Älskar också att gå runt i huset, från rum till rum
En arbetsdag fjärran från vimlets yra! Njut av den och jobba på, Clara, för vi är många som väntar på resultatet. På engelska heter klassikern ”Far from the Madding Crowd” av Thomas Hardy, 1874. Obs! Ännu inte läst romanen, men tror jag gör det nu just pga titeln ”Fjärran från vimlets yra”. – Inte säkert alla klarar av den här sortens arbetsdagar. Kunde vara en hemmafrus liv före 1970-talet. Nu är det inte det utan en modern driven yrkeskvinnas tillvaro och som dessutom själv skapat sitt företag. Aningen osäker om jag själv skulle klara av ett sådant jobbliv. Skulle sakna mycket från en arbetsplats, interaktionen med andra människor, inte minst. För mig liksom för de allra flesta, har arbetslivet alltid legat utanför hemmet. Det är och har alltid känts härligt att vara mitt i vimlets yra. Stå på en snöig perrong kl 06 en mörk vinterdag, redo och klar på väg till något. Ah, det är livet! Särskilt vid sorg och tråkigheter eller när tillvaron känts tungt på andra sätt har arbetslivet fungerat som en trygg, pålitlig ledstång att hålla sig i.
Roligt att höra! Så kan jag också känna! Och samtidigt längta efter hemmalivet, med odling, lugn och hemlagad mat mm. Jag tror jag ska jobba halvtid. Det hade varit perfekt för mig!
Till alla som känner sig oroliga och ångestfyllda över precis allt och litet till: Tänk på att det finns en knapp och den heter ”Off”. Stäng av! Bli inte ett läskpapper som suger i sig hela världsalltets problem. Det orkar ingen människa. Ta in det viktigaste, inte minst nyheter, men inte varenda timme!
Precis!
Och en annan sak som
hjälper mig: skruv ner en sak du är tacksam för varje dag. Lägg som en lapp i en låda och läs sedan alla lappar på nästa nyårsafton.
Mvh en ångestsyster
Så härligt att bara få vara, i nuet, come rain come shine, det måste väl vara mindfulness 🙂 för eller senare blir det sol o vi får aktivitet o sen mörker o vi får vila, allt i en härlig balans. Man får njuta av det som är just nu. Så himla deppigt med januari är det inte tycker jag 🙂 . Snart är det ju vår. Och lyxen att själv få styra är väl ändå den största 🙂 ! Grattis!
Låter som en underbar dag. Jag har också, för första gången på över ett år, börjat njuta så smått av mina vardagar igen. Drabbades av utmattning förra året och föll ner i ett nattsvart hål, men nu känns det som att ljuset har börjat återvända. Från att inte vilja leva till att börja se fram emot saker igen, som den lilla tekoppen på morgonen och bussfärden till kontoret med hunden i knät. Att få träffa kollegor och kanske strosa i lite butiker på lunchen. Dansa med mitt barn i soffan efter förskolan. Livet är fint, ändå!
Jag lider med dig. Så fint att du börjat få små droppar av njutning. Minns den där känslan när de plötsligt återvände efter en lång tid utan dem. Brukade tänka att jag samlade dem som droppar i en flaska. Som sakta blev allt mer fylld.
kram
Det låter underbart! Förstår att du satt upp mål och jobbat hårt, inget kommer av sig själv. Men så fantastiskt, att du lever det liv du vill leva, hinner andas och vara med familjen. Grå vardag- det är det som är livet. ❤️
Sannerligen! Kram
Vilken vacker text. Den förmedlade en känsla att vila i. Jag önskar mig också en sådan tillvaro (minus bokskrivandet, jag skulle drunkna i skrivkramp och prestationsångest). Någon kommenterade ovan att ett arbetsliv utanför hemmet var en ledstång att hålla sig i. Jag kan förstå det, men vi är olika och min ledstång är lugn, tid och ro. Jag har också jobbat i ruschet och det har varit roligt, men nu önskar jag att jag kunde få in i mer av den här känslan i mitt liv.
Lite avundsjuk är jag 🙂 . Jag gillar mitt jobb men har inget flexibelt schema utan många tidiga morgnar i stället. Helgerna är otroligt värdefulla!