”Torsdagsmiddagens ursvenska typ har bibehållits, som den axel, kring vilket det övriga grupperar sig. Ärtsoppan är nyttig, närande och värmande, lättlagad och omtyckt av så gott som alla. Senap till ärtsoppa är gott. Sommartid blir soppan sommarbetonad av lättare typ. Och säg mig det folkslag, den ålder som inte tycker om plättar och pannkaka! Med lite vana gör man en rätt snabbt; billig är torsdagsmiddagen. Överhuvud är soppor ofta lättlagade och dryga för kassan och ger dessutom liten disk. Sopporna på burk utmärkt att ta till, men den individuellt lagade maten ger mer omväxling.”

Så står det att läsa i Husmoderns köksalmanack från 1959. Och när jag tänker tillbaka på min barndom så fick vi ofta ärtsoppa och pannkaka just på torsdagarna. Det var pappa som stod för den matsedeln. Han gjorde ärtsoppa själv i början, först på senare år fanns det ju att köpa på korv. Och pannkakan, den så kallade ”slobban” serverades det alltid hemmagjord blåbärssylt till. När vi var små tog jag och Anna på oss speciella blåbärsskjortor för att vi inte skulle förstöra våra riktiga kläder när vi åt. Rutiga, skruttiga skjortor som ingen var rädd om. Och handdukar las på de tyggklädda stolsitsarna. Vilka grisar vi måste ha varit?!

Jag gör soppa åtminstone en gång i veckan och ärtsoppa är favoriten för två av mina barn. Även Jakob tycker om ärtsoppan, för att den är så nära en gryta i konsistensen. Han tycker annars att soppor ofta känns blaskiga och tunna.

Jag köper dock ärtoppan färdig, för den är ju så billig i butik.

För den som inte gillar ärtsoppa så kan jag rekommendera gammors goda linssoppa, eller en enkel potatis- och löksoppa som syns här ovan på bild. Alla dessa soppor är billiga och snälla mot klimatet.

Pojken Bertil vispar pannkakssmet vid köksbordet.

Och förstås småplättar eller ugnspannkaka till efterrätt. Så att man blir ordentligt mätt.

Tror att jag ska återuppta torsdagstraditionen och viga den dagen åt att äta just soppa och plättar.