Fredagen på gymmet. Hade en spellista med 90-talshits i hörlurarna vilket höjde min energi. Har också ”tränat ikapp” efter julens sjukdom. Så nu kunde jag öka igen, för första gången sedan november. På vissa övningar ökade jag vikterna, på andra enbart repetitionerna. Kände mig så stark!

Det har glesat ut i gymmet igen, efter att alla nyårslöften har gett upp. Det är alltid fullt med folk början av januari – men redan i februari är de flesta borta. Och vi som är kvar är vi som alltid går här. Fast det är inte helt sant, för vissa lyckas ju fortsätta träna. För fem år sedan var träningen mitt nyårslöfte. Och nu bara gör jag det. Och så är det ju för alla oss som är stammisar på gymmet.

Det betyder dock inte att jag inte slutat träna en massa gånger under dessa fem år. Men som jag brukar intala mig själv; Jag inte är hon som alltid slutar träna. Jag är hon som alltid börja träna! Så fort jag slutat börjar jag om igen. Och varje uppehåll blir allt kortare och att komma igång blir allt lättare. Jag oroar mig liksom inte längre. Jag bara gör.

Jag tränade ju med min PT Ida de första åren. Det var otroligt viktigt eftersom jag var så rörelserädd och hade så mycket smärta i kroppen efter min sista graviditet. Med en sjukgymnast och PT vid min sida så vågade jag utmana mig. Och sedan fortsatte vi att träna, för det var så befriande för mig att få ledning. Jag som alltid arbetsleder mig själv och ansvarar för att jag ska utvecklas. Så skönt att få bli ledd av någon annan!

Men sedan midsommar har jag tränat på egen hand och det har gått oväntat bra. Mycket för att jag kopplat ihop de tunga passen med Bertils skolgång. Två gånger i veckan får han skjuts med mig till stan. Och eftersom jag verkligen vill underlätta för hans skolgång, så hoppar jag inte över att åka in. Och är jag väl inne kan jag lika gärna träna. Jag håller alltså inte på och funderar på om jag ska träna eller ej. Jag gör det av bara farten. Det är väldigt bra att koppla ihop träningen med någonting som ändå måste göras.

Om du har ett nyårslöfte om träning som börjar gå lite trögt. Ge inte upp! Du är inte den som alltid slutar träna. Du är den som alltid börjar om. Jag tror på dig.

Här är några inlägg jag skrivit på temat träningsmotivation. Kanske kan de vara en hjälp på traven?

Hur man nöter ihop till sina steg. Ett inlägg om de små justeringarna i vardagen som kan hjälpa en att få till vardagsmotion.

Om man låter vädret bestämma får man mest vara inne. Om hur man motiverar sig att komma ut, även en kolsvart kväll i januari.

Lyssna inte för mycket på den inre skeptikern. Om att inte var så himla inkännande med sig själv, när man känner sig trött, krasslig och omotiverad. Man kan alltid provträna lite. Det värsta som händer är att man får avbryta.

Se kroppen som en vän att vara nyfiken på. Om hur träning kan vara ett roligt och spännande sätt att lära känna sin kropp.

5 träningstricks. Små hacks och knep för att få träningen att kännas lite enklare och roligare.

Motståndet är meningen med allt. Om att bli vän med känslan av motstånd.

Det enda hälsoråd du behöver.  Det går inte att framgångsrikt förändra något med de minutrar som blir över vid tiofikat eller när du lagt barnen på kvällen. Viktiga saker måste få ta tid och uppmärksamhet i anspråk. Och så är det med hälsan.