Här kommer förra veckans bestyr i en hel radda bilder. Det var en vecka som gick i hurtighetens tecken. Sju träningspass och en himla massa vardagsmotion.

På måndagen skrev jag manus och spelade in podd med Malin. Är alltid helt slut efteråt. Hes och hostig av allt skrattande. I avsnittet som kommer nu på onsdag hettar det verkligen till när jag och Malin diskuterar förlossningar. Kände att jag hade puttat till Malin ifall hon varit i samma rum. I ren frustration. Tur för henne att hon bor i Kalmar!
Konstigt nog gick raseriet över lika fort som vi bytte samtalsämne.

På kvällen gick jag en långpromenad med Stina. Hennes kärleksspråk är Cola Zero. Efter en lång och svettig promenad så frågar hon
-Har du någon kall cola du kan dricka som belöning nu då?
Och det har jag ju aldrig så då får jag en av henne. Och den dricker jag när jag kommer hem och eftersvettas i soffan.

På tisdagen åkte jag in och tränade och jobbade sedan från spa. Har helt gett upp att jobba från något kafé i stan sedan i december. Orkar inte klä på mig människokläder och träffa folk. Föredrar att gömma mig här. Men snart, när ljuset och värmen återvänder så kommer jag återuppta min gamla vana.

Lunchsalladen är höjdpunkten.
Hämtade Bertil efter skola och körde mot inlandet.

Otroligt vackert! Ju längre från kusten vi kom desto finare blev det, med snö på varje liten gren.

Så hemma i byn.

Allra finast!

Och barnens snöborg från förra helgen hade fått ett nytt lager snö ovanpå.

På kvällen åkte Jakob och barnen på skridskoträning medan jag åkte på syjunta hos Stina. Den här gången lagade jag en kofta, Uffes jumpsuit och kom vidare med stickningen av min buff.

Onsdagsmorgonen var kall. Jag satt inne och skrev på bok hela dagen.

Och på kvällen tog jag mig ut en sväng i skidspåret. Det är så lätt att träna kondition den här tiden på året. Att springa är döden, men att åka skidor är helt underbart.

Även på torsdagen jobbade jag med bok. Gav feedback på Lottas formgivning av min nya bok och på lunchen gick jag en promenad och skottade därefter runt hela huset. Hade en sjuk kompis som sällskap i telefonen, så det var mysigt.

På eftermiddagen åkte jag in till stan för att äta middag med Erica. Insåg då att detta var första gången sedan nyårsafton jag fixat håret, sminkat mig och tagit på mig människokläder (dvs annat än träningskläder och ullunderställ). Upptäckte att jag inte var hälften så ful som jag känt mig.

Så roligt att träffa Erica och prata ikapp! Efteråt bjöd hon mig på en konsert på Norrlandsoperan.

Det var symfoniorkestern som spelade Bartók och Brahms. Dessutom var den brittiske stjärnviolasten på Timothy Ridout på besök och han spelade så att jag rördes till tårar.
Min pappa spelade i symfoniorkester när jag växte upp, så då brukade vi gå och lyssna och det tyckte jag var hemskt långtråkigt. Men nu tycker jag att det är så starkt! Särskilt tittar jag på valthornisterna. Jag spelade ju valthorn i flera år och minns mest hur äckligt det var med allt saliv som rann ur tratten. Det och hur pinsamt det var att gå runt med det där märket runt munnen efter lektionen.
Allra mest intresserad är jag dock av dirigenten. Dirigering var mitt sämsta skolämne i gymnasiet. Fick liksom aldrig till det. Men tänk att kunna dirigera? Tänk att få vara den som som har hela orkestern som instrument! Man kan ju få storhetsvansinne av mindre.

Det snöade på torsdagsnatten så på fredagen var det om möjligt ännu vackrare ute.

När jag lämnade först Uffe på förskolan

Sedan Folke som går på skolan rakt mitt emot.

Tänk att det nästan är ljust nu när man lämnar vid 07.30?!

Så åke jag och Bertil ut ur byn och in till stan. Biltermometern visade sjutton minusgrader.

Men som tur var så hade det blivit lite varmare när vi kom till skolan. Jag lämnade honom

Och åkte till gymmet. Känner sådan träningspepp just nu!
Stannade kvar där och jobbade hela dagen och sedan åkte vi hem och tog helg. Och den fredagen tog jag inga fler bilder.

Jakob var bortrest i helgen så jag skött lördagsstädningen på egen hand. Hängde ut sängkläderna på vädring.

Och kuddarna, plädar och fårskinn slängdes ut på bron.

Pratade samtidigt i telefon med en kompis som var rasande för en sak som hänt. Vår gemensamma ilska fick mig att uträtta stordåd. Städade badrummet extra noga och tog loss strilen till duschen och la i ättiksvatten för att lösa upp kalkavlagringar. Blev mycket bättre tryck i den efteråt!

Och kolla SOL I KÖKET! Det är ju så att man kan gråta åt’et.

Efter att först ha gått en halvtimmes promenad med Essa och därefter städat huset i två timmar tog vi lunch.

Farmor hälsade på och hon hade råkat köpa jättemycket lördagsgodis, till barnens förtjusning. Tur att vi var fem som kunde dela på det.

Givetvis skulle det brytas arm.

Efter lunchen stack vi ut i skidspåret. Jag och storpojkarna åkte en halvmil.

Och njöt av att återse en skarpt blå himmel. En blå färg som inte syns alls mellan november-januari.

Jag hade byltat på mig alldeles för varmt. Tidigare har jag varit småfrusen när vi åkt ihop, men nu håller vi samma takt ungefär så jag höll på att storkna.

Uffe hade byggt snögubbar med farmor under tiden.

Och efter skidorna bytte vi om till skridskor.

Och åkte en timme på plan

Spelade hockey och övade passningar.

Så härligt med en riktigt solig, vacker vinterdag. Och så fantastiskt att bo i en by med så fint skötta skidspår och en riktig skridskobana! Jonna Sundling är ju från byn och förra året donerade hon pengar till vår idrottsförening, så att de kunde köpa in jättefin, ny utrustning med längdskidor att låna till alla barn som inte har egna. Och nu finns det låneskridskor också.

Snödrivorna börjar bli imponerande.

När vi kom hem gjorde vi smörgåsar och drack varm choklad.

Och jag kände mig riktigt mör i kroppen. La mig och läste och vilade några timmar innan jag lagade middag. Sedan skjutsade jag farmor till tåget och såg på mello med pojkarna. Har bävat inför att eländet ska dra igång igen och jag ska behöva avsätta varje lördagskväll till att se skiten. Men jag blev positivt överraskad för det var rätt kul! Pojkarna röstade på Maja och jag röstade på Meira.

På söndagsmorgonen åt vi en mysig frukost.

Och målade trolldegsgubbarna barnen gjort med farmor kvällen innan.

Trevligt pyssel.

Så tog jag med mig Bertil till byns gym. Jag lärde honom bra teknik och visade hur olika maskiner fungerar. Jag kan ju faktiskt något efter fem år av styrketräning! Förvånade mig själv där jag stod och berättade.
Hade tänkt köra ett lugnt pass, men ville tuffa mig inför min tonåring. Så att han ska veta vilken stark mamma han har. Haltade hem.

Efter lunchen drog jag till badhuset med barnen. I bilen dit uppstod det tjafs mellan Uffe och Folke och jag fick skälla argt på dem. Efter en stund sa Uffe:
-Jag börjar längta riktigt efter att få se vad som händer när man dör.
-Nä, det tycker jag inte vi ska ha så bråttom med! Det finns ju ingen återvändo.
-Mmm. Men den som har varit stygg hamnar i helvetet med djävulen. Och där brinner det.
-Jasså, det tror du?
-Ja….och säkert hamnar Folke där.

Men det tror inte jag. För efter badet när vi väntade på vår varmkorv hade han högläsning för sin lillebror.

Och allt var förlåtet.
Så åkte vi hem och åt blodpudding och lingonsylt till middag. Och sedan kan jag knappt tro det själv, men barnen och jag stack till skridskoplanen en timme innan läggdags.

Och spelade en hockeymatch. Perfekt avslutning på helgen!
Halv nio på kvällen låg vi alla i våra sängar och sussade sött. Fullkomligt mörbultade efter helgen.
58 svar
Vilken vacker blå vinterhimmel. Vinter på västkusten är grått, grått och grått. Och så lite grått till. En gnutta sol och frost i lördags förmiddags, då höll vi på att svimma av lycka.
(Men nej, jag vill inte flytta 😊)
Vilken vintervecka! Och nu måste jag påminna om mitt önskeinlägg om din skidåkning. Frågorna från mig är bl a: åker du alltid som träning eller ibland sakta och ibland snabbt? Går du även på tur i skogen ibland eller är det spår som gäller? Diagonalar du eller även stakar? Skate? Törs du åka i nerförsbackar och har du i så fall några tips?!
Fint av Jonna att skänka till hembygden.
Blir sugen på skidåkning:)
Har du långt till spåret? Vallar du skidorna eller är det vallningsfria?
Härligt med en massa bilder!
Har knappt hunnit läsa bloggen och ev kommentera på flera veckor…
Haft fullt upp med allt möjligt.
Kul att timmarna blir fler och att solen visar sig nångång ☀
Tänk en positiv grej till med Mello…när den är slut så är det VÅR och det är dags att börja plantera 🌱
Tack ännu en gång för en härlig blogg som tar upp ALLT mellan himmel och jord.
Kram Katarina i Linköping ❤️
Hur kommer det sig att du (eller vem det är som sköter din sida) postar så mycket sommarcontent på Facebook (okommenterat)? ☺️ Fint men lite udda.
Menar du alla reels? Det är instagram själv som gör det. De repostar populära reels till mitt kopplade facebook-konto
Hej! Det är inte reels, utan vanliga fb-inlägg om att sommaren snart är här som jag tror M menar? Har också tänkt på det när man scrollar efter ”det senaste”!
Vad konstigt? De posterna syns inte alls på min offentliga fb. Inte för mig i alla fall? Kan du länka till något sådant exempel? Känner att jag måste gå till botten med detta…
Mysko! Lyckas inte länka, men det är flera stycken iallafall, och folk som har kommenterat de senaste dagarna! Kanske kan du se via någon annan. Det är på din vanliga fb-sida.
Jooo, det är visst reels!! Det står reels ju och då stämmer det du redan svarat Clara, att insta. gör så.
Jag får också upp sommarcontent som reels och inget annat. 🙂
Jag finner också ett intresse i dirigenter men bara för deras ofrivilligt komiska uppenbarelser. Jösses vad vissa lever sig in i det. 🥹😅
Jag har spelat i symfoniorkester och vår dirigent blev alltid sjöblöt av svett under konserterna – så pass att det stänkte på dem som satt längst fram i fiolstämmorna… Apropå inlevelse 😅
Jag undrar förresten, gick du Clara något musikestetiskt program? Eftersom du hade dirigering på schemat?
Ja jag gick musik =) med sång som huvudinstrument!
Kan du inte berätta lite mer om att spela så? Hur vet man vad man ska spela, när osv? Fattar att det är där dirigenten kommer in men ändå. Övar man ihop? Är det inte jobbigt att sitta en lång konsert?
Varje stämma har sina egna noter, där det framgår vad man ska spela och när. Musiken är indelad i numrerade takter. Så om dirigenten (som har ett partitur med alla stämmor inskrivna) säger typ ”vi tar det från takt 25” vet alla var de ska börja. Detta när man repar alltså. Man repar både hela orkestern ihop och i mindre sektioner (typ hela stråksektionen, bara fiolstämmorna osv). Dirigenten anger takten och styr dynamiken och hjälper också till att visa när olika stämmor ska komma in t.ex. Som orkestermusiker måste man växla mellan att läsa noter och att titta på dirigenten + komma ihåg att vända blad. Och spela samtidigt förstås. 🙂 Det kan absolut vara jobbigt att spela en hel konsert, på olika sätt beroende på instrument. Jag spelade fiol och då har man att göra nästan hela tiden, vilket kan vara ansträngande rent fysiskt. Andra stämmor (typ slagverk) har få men ljudstarka och viktiga insatser med väldigt långa pauser emellan, och måste alltså räkna takter och hänga med hela tiden i musiken även när de själva inte spelar. Konsert innebar också i alla fall för mig stort adrenalinpåslag… Det är väldigt roligt att spela i orkester! Otroligt mäktigt när man lyckas göra något så komplext, så många olika människor och instrument tillsammans – det är en svårslagen upplevelse faktiskt. Man lär också känna musiken man spelar liksom inifrån, vilket jag tycker är häftigt. Och det blir väldigt roliga fester efter konserter när den kollektiva anspänningen släpper. 😅 Jag är inte professionell musiker, utan spelade i en universitetsorkester under åren som jag pluggade. Det tog mycket tid men gav SÅ mycket tillbaka!
Fint beskrivet, en stor del av detta upplever vi körsångare också:)
Wooowww…!!! Verkligen bra beskrivet. Jag har också spelat en tid i orkester , på fiol. Det är exakt som du nämner – Mäktigt….!!! 🎻🎺🎷🎹🎸🪕🪇🥁🪘🪈🔊🎵🎶
Att spela i orkester låter som en hel vetenskap! Vad kul att få det beskrivet såhär. Jag tycker att det är kul att både lyssna och titta på musik/spelningar/konserter, men har inte tänkt så mycket på hur det fungerar rent praktiskt, bara på hur den känns. Även om jag rent logiskt förstår att det är mycket bakom. Spännande att läsa om! Tack Anna!
Så fint ni har det?
Jag trodde att Bertil bodde borta på veckorna, men jag kanske har missförstått eller så har jag missat något inlägg 😊
Nej han pendlar alla dagar utom en =) då han sover hos farmor
Vilka härliga vinterbilder! Där jag bor är det inte mycket bevänt med vintern i år, och då blir träningen tvärtom extra svår den här tiden på året, tycker jag. När man varken kan åka skidor eller springa för att det bara ligger is och snöfläckar på backen… Men simma går ju!
Din hurtighet är inspirerande, även om jag nöjer mig med lugnare tempo och färre aktiviteter per dag. Min främsta träningsförebild just nu är min mormor som snart fyller 94. Trots olika krämpor och sviktande ork går hon fortfarande på gym och är ute och går flera gånger i veckan, och slarvar i princip aldrig med sin dagliga gymnastik. Det senaste året har hon råkat ut för flera ganska allvarliga åkommor/olyckor (bl.a. blodförgiftning) men har kommit igen varenda gång. Enligt läkarna är det mycket tack vare att hon länge varit så aktiv och ihärdig med träningen. Det tänker jag på när jag kommer på mig själv med att prioritera bort min egen träning.
En sådan inspirerande mormor! Klart man blir träningspepp av att höra sånt =)
Anna: så häftigt att höra om din mormor. Träning kan verkligen bidra till att man håller sig pigg långt upp i åldern.
Jag älskar mitt liv, men ditt är verkligen underbart! Och din svärmor, älsk på henne.
Vilken härlig vecka du och familjen har haft. Ja, vi har det allt bra fint här i Västerbotten. Vintern kan verkligen vara så fin och jag älskar att vara ute på promenad i typ alla väder. Man får bara klä sig efter det väder som är. Precis som det blev för dig så är det lätt hänt att man klär sig för varmt, för man får ju upp ångan när man rör på sig. Härligt att du fått lite kultur också i form av konsert på Norrlands operan. Du var verkligen fin i håret och fin i klänningen du hade på dig, riktigt snygg styling. Jag skrattade för mig själv när jag läste om bråket mellan syskonen. Jag har själv en äldre bror och en yngre syster som det bråkats med en del under uppväxten. Det är något särskilt med syskonkärlek. Hoppas nu att den här veckan blir lika fin som den förra.
” Det är inte saliv, det är KONDENS”, sa alltid bleckblåsläraren tålmodigt när vi pianister fnissade åt spottpölarna nedanför blåsarna när kommunala musikskolan hade sina uppspelningar😁
Det är ju kondens! / en till fd valthornist
Hurra!
Jag gick in för att försvara kondensen å mina bleckblåsande bröders vägnar. Skönt att fler allmänbildar i den frågan!
Är lite nyfiken på vad en buff är. Någon som vet?
Typ en ”tub”, en halsvärmare som man trär över huvudet.
Tack! 😊
En sån där pryl man stoppar händerna i? Som man hade förr i tiden… fast trodde det hette muff 😅🤷🏾♀️
Anna, DET heter ju muff. Clara gör en buff.
Det är en rund halsduk i ett stycke. Alltså som en tub som man trär över huvudet och kan bära med rynk eller dra upp den över haka, eller kanske som ett pannband.
Som en blandning mellan pannband och tubscarf. https://www.outnorth.com/se/varumarken/buff/merino-heavyweight-neck-warmer-134834-P378-5546?_gl=1*188rmf9*_up*MQ..*_gs*MQ..&gclid=CjwKCAiA74G9BhAEEiwA8kNfpQtCGkX4DRkczvdJwYr8gEK7V5xNhfHH2cyLaHscXIw8XCGE-yk_QhoCDy0QAvD_BwE&gclsrc=aw.ds&gbraid=0AAAAAD-qN0W6hzYbNWX0uwi7ddmo9mGos
Fuskpolo eller fuskolle har jag också sett det kallas.
Fast en fuskolle är ju typ en polokrage utan tröja. En buff kan man använda antingen som halsduk eller mössa.
En lisa för själen att läsa bloggen efter en så tuff arbetsdag, rent psykiskt, att ord saknas.
Alltså Uffes funderingar får mig oftast att brista ut i asgarv. 😂
Klockren igenkänning från då jag själv var yngre och min äldre bror hade retat mig något djävulusiskt!
Angående Melodifestivalen så tycker jag att det var en stark första deltävling. Dina söner har bra smak, jag röstade också på Maja. Sedan tyckte jag att John Lundviks bidrag var riktigt bra. Så för mig var det helt klart dom två bästa bidragen som gick direkt till final.
Så nyfiken på hur det funkar att jobba på spa. Sitter du i en sån solstol med datorn? Eller finns det nåt bord där inne? Ingår spat i ditt gymkort? Så otroligt mysig arbetsplats!
Sitter i solstol inne i rummet där bassängen finns 🤗 och ja precis, det ingår i mitt kort!
Tycker det är så smart det du har kommit på där. Nu har jag begränsade möjligheter för hemarbete, men hade gärna gjort det annars särskilt den här årstiden. Dock jobbar det mest hitlerbadvakter på anläggningen här i närheten, så jag tror faktiskt inte man skulle få lov att ha varken datorn eller telefonen där? De brukar vara efter folk direkt så snart tex någon förälder tar upp en telefon på läktaren till simskolan. (Större anläggning här med flera avdelningar, men som sagt personalen…) 🙄🙄🙄
Hej! Jag tänker att personalen kanske faktiskt mer är ute efter att stoppa att bilder tas och används felaktigt, än att göra livet surt för dig. Tycker inte heller att mobiler har något i sådana miljöer att göra.
Håller med. Det skulle få mig att känna mig trygg om badvakterna var aktiva, och såg till att mobiler inte användes.
Ja det är jag fullt medveten om, men en laptop/tablet till att jobba på kan ju ofta också användas till att filma och ta bilder med, och just därför har jag mycket svårt att föreställa mig att personalen här skulle tillåta det. Men ser härligt ut i alla fall!
Å är det IKSU? Där tränade jag när jag var student i Umeå, det var så bra!
Ojoj, snacka om att hinna mycket på en vecka!
Älskar dom här veckoberättelserna med din fina bilder!
Apropos Uffes kommentar om dden, men annen vinkling. Vårt barnebarn Hayden er like gammel som Uffe. Her om dagen hadde jeg besøkt Ole, min avdøde mammas kjæreste gjennom hennes siste 17 år, han er nå snart 99, og jeg fortalte Hayden at Ole er litt ensom nå, det er vanskelig å komme ut pga all is overalt, og han har sviktende helse. Da sa Hayden: « men når Ole dør, får han det bedre. For da kommer han jo på kirkegården der det er mange, mange andre døde mennesker, og oldemor, og da er han aldri alene mer!» ( Det hører med til historien at han fra han var bitteliten har vært med og gjort det fint på oldemors grav hver vår og høst.) Jeg synes faktisk det var et litt vakkert og trøstefullt syn på døden.
Forøvrig: takk for et langt og herlig innlegg, « blanda drops», som vi sier her, veldig hyggelig start på dagen!
Vad fint! Barn har ofta en mycket enklare syn på döden än vad vi vuxna har ❤️
Jag undrar var små barn idag lär sig om att brinna i helvetet. Dödsskräck!!! döden är ju en naturlig avslutning av livet och kan vara lugn och fin
T ex i de flesta av Astrid Lindgrens böcker? Himmel och helvete hör väl i princip till allmänbildningen även om själva innehållet i läran kring detta varierar stort.
Läst här sedan sen start och detta är något jag tänkt att jag skulle vilja fråga om flera gånger.
Jag skulle tyckte det var intressant att du skulle skrev om din ytlighet (har för mig att du pratat lite om att du är jätteytlig i podden). Skulle vara intressant och befriande (jag skäms nästan för min ytlighet och tänker att antingen är man ytlig eller så har man typ vettigare intressen) att höra om din ytlighet för jag förknippar inte dig med att vara ytlig även om du såklart är supervacker. Flummig kommentar hoppas du förstår vad jag menar.
Kram E
Tack för att jag fick läsa om din mysiga vecka ❤️ En lisa för själen efter dagens nyhetsrapportering från Örebro, min gamla hemstad.
Vilken modell är den fantastiskt vackra gröna jackan du har på dig? Visst, allt klär en skönhet, men vilken ovanlig grönfärg. Har aldrig sett något liknande!
Kul att du lyfter fram Jonna Sundlings generositet!
Tack för bra podd! Du kan hälsa Malin att det är självklart att smärtan vid förlossning är olika stark för olika kvinnor, det är ju helt uppenbart när man hör berättelserna. Om det bara handlade om att hantera smärtan mentalt, varför slösa smärtlindring på brännskador, gallsten och tarmvred — be patienterna möta smärtan med ett öppet sinne och slappna av i stället! 😉
Härliga vinterbilder! Vilken lycka för barn att växa upp i en sådan fin miljö.