Efter en vecka av sjukdom när jag mest känt mig som gammalt skräp, tog jag på mig läppstift och fixade håret när jag skulle på utvecklingssamtal med Folke. När jag sedan hämtade Uffe på förskolan var det en fröken som spontant sa vad vacker du är! Blev så himla, himla glad. Nästan fånigt glad över de uppmuntrande orden just när jag kände mig så vissen. Påminner mig om att jag ska komma ihåg att säga allt snällt jag kommer att tänka på, när jag själv möter folk idag. Att få bli sedd när man känner sig nere är otroligt värdefullt.
Dagens uppmaning: Ge en komplimang till någon. Säg högt något snällt som du annars bara tänker.
18 svar
Varför uppmaning? Varför inte ett tips eller förslag på hur man själv och den man säger något vänligt till blir glad. Du blev ju jätteglad som du skriver. Jag tror att den som såg din glädje också blev glad. Ett vänligt ord kan göra under alla dagar på året för både den som säger det och den som hör det!
Vad menar du här, Ydrebo? Och vad har du själv för tips?
Ordet ”uppmaning” låter nästan befallande. Nu tror jag inte alls att Clara menar så. Men det finns snällare ord, t.ex. tips eller förslag. Att sprida glädje är ju väldigt positivt som Clara mycket riktigt påpekar.
Det är dock väldigt subjektivt och någonting som du själv läser in i det
Folk kan uppfatta ordet ”uppmaning” olika. Men de verb som man använder i en uppmaning är desamma som i en befallning. Beroende på sammanhanget och tonfallet avgör om det ska kännas som ett vänligt råd eller en befallning. Som exempel kan ordet : ”Kom!” antingen vara en vänlig inbjudan eller en sträng befallning.
Eftersom jag har bott både i USA och i Sverige har jag reflekterat över detta extra mycket. Svenskar ger VÄLDIGT sällan komplimanger, medan amerikaner kanske är lite väl översvallande och inte alltid känns äkta. Jag kan inte komma till roten till vad det är som gör det svårt i vår kultur att lyfta varandra. Hur svårt är det att säga ”Nya glasögon ser jag, snyggt!” ”Jag uppskattar att du alltid är så tydlig och gör det lättare för oss kollegor att komma igång.” ”Jag älskar din klänning.” ”Du doftar alltid så gott.” ”Ditt leende är underbart, så glad att du delar med dig!” ”Den här kakan är fantastisk, kan jag få receptet?” ”Din omtänksamhet känns alltid som en varm kram innan jag ens vet att jag behöver den.” ”Tänk att vi har den bästa chefen i förvaltningen!” ”Tack för alla dina goda råd om odling, får jag visa hur det går för mina tomatplantor?” Komplimanger är inte farliga. (Om det inte gäller manipulation, men man kan inte gå omkring och tro att alla är psykopater.)
Åh, jag blir glad bara jag läser alla förslag!
Någon sa en gång (typ): ”Jag vet ingen som dött av en överdos av uppmuntran”. Just precis- komplimanger är inte farliga.
Kan det ha med mottagarens reaktion att göra? Jag tänker att det är så djupt inpräntat i vår svenska kultur att inte se sig som förmer än andra, att många blir generade och obekväma av att höra att man skulle vara något särskilt. Inte ovanligt att personen tittar bort eller bortförklarar sig, istället för att bli glad och säga tack! Och som givare av komplimang håller man därför tillbaka, man vill inte göra mottagaren obekväm eller riskera dålig stämning. En gissning!
Min omgivning är precis så som dina exempel är, även min arbetsplats, inser att jag är lyckligt lottad och omgiven av vänliga människor till och med på jobbet!
Precis, exakt🥰Just det är jag ganska bra på faktiskt. Det är så enkelt att säga till någon att hen har en snygg tröja, charmigt leende, en bra förmåga med barn eller vad man nu tycker. Och det ger så himla mycket❤️I går fick jag en kommentar på bloggen att den gav en nyanserad bild av vardagen osv, fina ord som gjorde min dag🙏 Sedan, här i Sverige kan den som får komplimangen ofta vifta bort den eller se lite besvärad ut, men jag tror att det beror mycket på ovanan att få höra något fint. So GO FOR IT allihop tycker jag, och varför inte säga något snällt till sig själv med?!😍
Jag jobbar i en större matbutik och det händer ibland när jag sitter i kassan att jag har kommenterat en kunds klänning, naglar, hårfärg etc. ”Vilken fin klänning du har”, ”Vad glad jag blir av din klatschiga hårfärg” osv.
Inte alltid och hela tiden för då skulle det kännas påklistrat och oäkta, men nån gång då och då.
Det är verkligen så sant att vi är dåliga på att ge komplimanger och uppmärksamma människor vi egentligen inte känner, men det kostar så lite och kan betyda så mycket.
När jag bodde i Linköping fanns det en kassörska på Hemköp på Storgatan som ALLTID var genuint glad. Hon kunde småskoja med en (alltså skämta MED kunden, inte OM kunden) och gav lite titt som tätt komplimanger för kundens kläder, charm eller val av glass. En helt fantastisk människa! Ofta ställde jag mig i hennes kö, även om den var längre, bara för att bli sedd.
Så fortsätt, Agneta!
Lill Coopen på Haga Umeå har vi solstrålen Jenny som alltid sprider glädje.
Ger ALLTID komplimanger…finns ”offer” överallt 😉
Ser du ingen när du handlar mat så säg till kassörskan att de gör ett bra jobb…
Alla ungdomar som extrajobbar/praoar behöver också få höra det så ”de blir som folk” i vuxen ålder….
Nä nu ska jag njuta av solen hela helgen och göra ALLT med ett glatt humör
Våren är tillbaka och glöm INTE att nästa vecka ska luktärterna planteras 🥰
Kram kram Katarina i Linköping
Precis så, är så uppmuntrande och fint och kanske när det mest behövs. Varit med om samma som du Clara, på jobbet har någon plötsligt sagt: ”Vad vacker du är och så fin, vilken stolthet dina föräldrar måste känna som fött dig”. Och jag blev alldeles förstummad, haha. Ja, mycket mer sådant, och jag är bra på det själv.
Tänkt på en sak om svenska folket, vi äkta😉när man gjort något nytt hemma, renoverat ett rum eller två och det blivit så vackert, de tittar bara och inte ett ord.
När just de gjort samma har de pratat enormt mycket om så mycket jobb de haft och vill vi ska komma och ösa beröm. Och i de fallen inte blivit imponerad men alltid finns ju något fint att säga utan att ljuga för mycket😄Men själva är de moltysta.
Jag get ofta komplimanger. När någon valt en färg på ett plagg eller smycke perfekt för den personen. Om det sen är på bussen eller på någon annan plats. Även att ge någon ett vänligt leende och ett hej eller godmorgon till busschaufför eller kassörska. Vi lever på denna planet tillsammans och kan göra någon annan glad så blir även jag glad. Win win❤️
Jag ger ofta komplimanger. Kul att göra någon glad. Nu kommer värmen till Stockholm. Idag kallt men sol. Men imorgon ca plus 7. Härligt.
Jag får alltid höra hur trött jag ser ut. Inte särskilt upplyftande, fast samtidigt väldigt sant.