När jag var på skrivresa ringde Ulf oroligt upp

-Kommer du på mitt kalas mamma?

-Jag inte bara kommer, jag ska ju ordna ditt kalas vet du väl!

Samtidigt kände jag ett styng av dåligt samvete. Tänk att han trodde att jag skulle resa bort och missa hans födelsedag? Men så här är det att vara mamma. Ju mer man är med sina barn (jag är med dem jämt och är aldrig bort och missar ingenting) desto mer ska man vara med dem. Det finns inget bortre gräns. Och ju mer frånvarande man är desto mer kan de undvara en. Det är därför alla pappor som bara reser och jobbar kommer undan med det. Barnen har inget behov av dem till slut. De söker sin trygghet någon annanstans. Jag vill förstås absolut inte vara en sådan förälder. Fy fan. Men det vore ju lite praktiskt de gånger man faktiskt måste vara ifrån dem.

Igår hade vi i alla fall sexårskalas för Uffe.

Jag hade pyntat och gjort fint kvällen innan. Jobbigt när det är familjens mest morgonpigga person som ska uppvaktas. Han låg klarvaken i sängen och väntade medan resten av familjen gnuggade grus ur ögonen. Men han gjorde i alla fall inte som Folke när han var liten, som alltid kom ner i trappen och frågade om vi inte skulle komma och sjunga för honom i sängen snart?

Vi kom till slut med tårta och sjöng.

Han fick blåsa ut sex ljus och önska.

Och så några små morgonpaket.

Han hade önskat sig en ”schantårta”. Så det överlät jag med varm hand åt Frödinge.

Spindelmannentidning, kinetisk sand och en liten legogubbe att bygga ihop. Otåliga storebrorsor som fick sitta på händerna för att inte lägga sig i och bygga åt honom. Födelsedagsflaggan placerad framför födelsedagsbarnet.

Sedan hade vi släktkalas. Vi har knappt haft några barnkalas i vår familj, för vi har en sådan stor släkt att när det kalaset väl är avklarat räcker inte energin till för att göra kalas för barnens kompisar också. Men än så länge har ingen av dem klagat.

Jag dukade med blått porslin från Rörstrand och Gefle.

Och klippte små buketter av ranunkel.

Hade på mig min lila angorakofta och en blommig kjol jag loppat. Blev så glad när jag upptäckte att kjolens lila matchade med tröjan på detta fina sätt. Ballerinaskor från Lacoste som jag köpte second hand förra sommaren.

Skjortorna på, sedan kom gästerna!

Och det blev ett stort presentberg.

Som skulle öppnas innan fikat. Gästerna hade i själva verket knappt kommit in genom dörren.

Folke hade jobbat med sin present i slöjden hela vintern. En buss som man kan dra i ett snöre.

Uffe fick en skattkista och tre stora diamanter, snorkel och cyklop, två legosatser, ett pussel, en skjorta och några tröjor, såpbubblor, förstoringsglas, en stark magnet och lite annat smått och gott.

Här kontrollerar Folke diamanterna. 100 % äkta glas.

Kontroll av farmors ögon. 100 % utan glas.

Det var inte bara jag som fotade. Också Felicia hade kameran i högsta hugg.

Hade inte hunnit baka för kalaset men som tur var fanns det fikabröd i frysen. Kanelbullar från Bertils födelsedag, hallonkakor och kokosflarn jag provbakat till min nya kokbok (de fick fem plus i betyg av gästerna). Samt köpta dammsugare, som är ett måste.

Istället för tårta hade Uffe önskat sig en bil av glass. Jag gjorde mitt bästa och lyckades åstadkomma en timmerbil med chokladsås. Själva glass-stommen gjorde jag av vanilj och jordgubbsglass från sådana där halvliters pappkartonger. Ballerinanhjul och massa strössel. Den gjorde succé!

Sedan skulle det fikas

Och fikas ännu mer.

Tills jag var absolut proppmätt.

När gästerna åkt efter några timmar så pusslade jag med Uffe. Och efter en pizzamiddag drog jag på gymmet med storpojkarna. Jag var så fruktansvärt trött innan – och så otroligt pigg efteråt. Glad över att vi haft en lyckad kalasdag!