Första maj vaknade jag i ett soligt sovrum. Trött och glad efter det långa och sena valborgsfirandet. Sedan jag dragit mig en stund snörade jag på mig skorna och gick ut.

En sväng på skogsrundan, med en avslutande paus i älgtornet. För att det är så härligt med vidderna.

När jag kom hem igen tog jag fruktsallad och kaffe på verandan.

Pojkarna kom ut och gjorde mig sällskap. Matade myrorna med gårdagens chips och spanade in humlor.

Jag drog ut fårskinn och kuddar och sedan låg jag och Folke och läste våra böcker. Han har fått bokslukandet från mig. Han läser del fem av Harry Potter och jag kämpar på med Wilkie Collins Månstenen. Uffe trängde sig ned mitt emellan oss. Så mysigt att ligga och snusa ihop.

Tills jag blev utmanövrerad av sprattelgubbe. Då klev jag upp och gjorde mig iordning för att åka in till stan och demonstrera.

Det är spännande att ha stor åldersspridning på barnen. Deras olika samtalsämnen smittar nedåt. Det har varit mycket prat om Trump och Elon Musks armrörelser här hemma. Så en dag sa Uffe.

-Mamma kan du visa mig hur man gör en Hitlerhälsning?

-Det kommer jag absolut inte göra.

-Det gör ingenting. För pappa har redan visat mig.

-VA?!

-Ja, han sa att han skulle visa mig om jag lovade att aldrig någonsin göra den.

Jag tvivlade på sanningshalten i detta, och bestämde mig för att syna hans bluff.

-Jasså, visa mig hur man gör då!

Uffe samlade sig och drog sedan med allvarlig min pekfingret över halsen, i den universella gesten för att skära halsen av någon.

-Absolut. Det är så man gör den. Och lova mig att du ALDRIG gör så mot någon enda människa.

Han lovade högtidligt och allvarligt.

Vi samlades i Döbelns park i Umeå för att demonstrera. Goselejonet var med och peppad!

Skyltar i ordning i tåget.

Och Uffe skanderade sin egen ramsa

-Ned med rasisterna, upp med demokraterna! Ned med rasisterna, upp med demokraterna!

och fick med sig de som gick framför.

Det är så stärkande att samlas så många och se att man inte är ensam att tycka att hela världen är upp och ned.

Att vi är många som är trötta på högervindarna som blåser över världen. På korruption och destruktiva, maktgalna män.

Systerskap, kvinnokamp och klimat. Viktigaste skyltarna!

Solen sken och i träden knoppades det.

Farmor, Folke, Felicia, Uffe och jag.

Vi tågade till torget. Där träffade jag kära gamla vänner jag inte sett på tjugo år och andra trevliga bekantingar. Så fint att ses i mängden.

På torget lyssnade vi bland annat på Jonas Sjöstedt, vilket var hoppingivande.

Och så åt vi traditionsenligt churros och mjukglass.

Folke retades när jag försökte få en fin bild på oss.

När demonstrationen var färdig gick vi hem till farmor.

Väl där begärde Uffe att det skulle göras

-Kollage! Jag vill göra kollaaaaaaaage!

Tidningar drogs fram, det klipptes och klistrades.

Och Folke dokumenterade. Medan han som så gärna ville göra kollaaaaage snart tröttnade och gick från bordet.

Farmor är lärare och har många lärartidningar, så mitt collage blev på temat 988 krokodiler hotar lärare. Så roligt pyssel att försjunka i.

Sedan gick vi till broparken, snart har Bertil vuxit om mina 178 cm. Jag tippar den här tiden om ett år. Sin pappas storlek 43 i skor har han redan.

Min fina gosse. För dig och alla andra barn och ungdomar måste vi bygga ett bättre samhälle.

Vackert inne i stan

Och nere vid älven.

Parkourparken är kul.

Vi körde tagen

Min pulsklocka larmade ideligen att jag samlade ihop till ”zone minutes” med förhöjd puls.

Lek är bra intervallträning!

Roligt och bra både för knopp och kropp.

Så åt vi en sen middag och körde hem till byn igen.

Vid vår åker tvärnitade jag bilen. För där såg vi åtta älgar stå och käka gräs i majkvällen. Räknade ut att jag mött älg sexton gånger den här våren. Som tur är aldrig på någon vägbana.

Och det var den 1a maj i bilder, det.