Hade den där kliande oron i kroppen imorse. Av begynnande kontrollförlust. Har manuslämning till Hemmets Almanacka, ett helt gäng sponsrade samarbeten som ska in. Ska till Stockholm och baka i Nyhetsmorgon, har lovat att hjälpa till på en gudstjänst, Bertil har teateruppspel, jag behöver fota kompletterande bilder till boken och allt är lite upp och ner…
Så jag gjorde som jag brukar: Kokade en kopp starkt kaffe, satte mig vid det rentorkade köksbordet och tog fram min veckoplanerare.
Jag som har allt i huvudet och datorn i vanliga fall tar till papper när det verkligen kniper. Så att jag kan få en tydlig visuell överblick.
Senast jag använde min veckoplanerare var vecka 48. Ett gott betyg att den inte har behövts på hela våren. För även om jag stundtals har haft en hög arbetsbelastning så har det mest varit sammanhängande bokarbete och inte tusen olika bollar att springa på. Och det är lättare att fokusera på en stor sak sak än många små.
Men nu satte jag mig och började pytsa ut allt som ska ske de närmsta tre veckorna. Sedan gick jag igenom min assisent Charlottes dokument, med uppgifter och frågor jag behöver besvara. Sedan började jag skissa på vad jag ska göra när. Och efter att ha arbetat på med detta i några timmar såg veckoplaneraren förfärligt kladdig och rörig ut. Men insidan var betydligt lugnare. Det här ska nog gå!
10 svar
Klart det kommer gå! Heja dig. Älskar min veckoplanerare och att få skriva ner saker och ting med papper och penna. Ibland får jag för mig att ta lite ledigt från att planera för att det känns trist att leva en så inrutad tillvaro där jag hellre känner mig fri och kreativ och bara följer mitt eget flow. Problemet är att det blir skit VARJE gång jag gör så, ingenting blir gjort och jag har inte koll på de mest basala saker. Med tiden har jag vackert fått inse att det allra bästa faktiskt ÄR noga planering, hur trist min inre slarvmaja än tycker att det är 😅
Å sortere og fordele arbeidsoppgavene mine utover dagene er helt nødvendig både for å få det gjort og for å fordele energien min best mulig. Å vite hva som skal gjøres når, sparer meg for unødvendig stress, helt enkelt. Får jeg det i tillegg ned på papiret, slipper jeg å repetere så mange ganger for meg selv og glemme halvparten 😆 Lykke til med alt som skal gjøres 😊
God morgon uti Tvärålund. Här i stan kämpar solen med att komma fram. Papper och penna är det absolut bästa för mitt minne. Ha en fin dag.
Hej!
Tycker om att följa din blogg och skulle gärna se dig på Tv också!
Vilken dag ska du baka ?
Ha fin dag 🙂
Mvh.Ulrika
Skulle inte klara mig utan att planera i min papperskalender, det är något särskilt med analog översikt och mindre stressande än en lysande skärm. Tycker också att det är bra i stressiga veckor att inte bara planera VAD som ska göras utan också NÄR. Då kan man också planera in vilan, så man ser att i vändningen mellan jobb och nästa ärende finns en halvtimme som man kan boka in till sova på soffan.
Jag blev avgrundsdjupt avundsjuk på den frenetiska GÖR-energin som vibrerade i min lur igår.
Det här inlägget fick mig att längta efter min nya kalender som kommer nästa vecka🙂
Första snabbskissen på en översiktsplanering för månad för månad, kortfattat och rudimuntärt är lättsamt att göra på coop:s gratis kalenderblad, lite grövre papper, januari – juni på ena sidan, juli- december på andra. Från dessa första utkast kan man sen föra in sitt års förväntade åtaganden i den riktiga finkalendern med mer plats för detaljer i texten
Jag sätter av en stund varje fredag för veckoplanering för nästa vecka. Lägger såklart in möten kontinuerligt i min digitala kalender, men fredagen knyter jag ihop säcken och gör just en sån planering på papper. Skriver då även in tiden det tar för planering och efterarbete för mina möten, för att se att veckan är hållbar.
Bovaer är inte ofarligt. https://efsa.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.2903/j.efsa.2021.6905