Så härligt med en riktigt låååååånghelg! Kände mig ledig redan i onsdags, eftersom så mycket tid gick åt till att ordna inför Valborgsfirandet. Därefter hälsa på farmor och demonstrera på torsdagen, som då kändes som en söndag! Sedan vaknade jag på fredagen och ledigheten bara fortsatte.
Jag tog en mängd bilder från fredagen, lördagen och söndagen. Men när jag redigerade dem insåg jag att de föreställde i princip samma sak: matrummet! Nåja. Ni får hålla till godo ändå.
Jag hade i alla fall en lugn och trögstartad fredagsmorgon, men efter lunch kom Elina och hennes dotter Iris ut och hälsade på. Jag bakade tigerkakan från Claras Kakbok och den är helt suverän! Sedan svängde jag ihop scones, eftersom vi inte hade något gott bröd hemma.
Ute var det dimmigt och kallt, så att baka var en lämplig syssla.
Gjorde en smoothie, ställde fram honung och lagrade ostar. Skar upp flortunna äppelbitar och krispig gurka och så fikade vi.
Scones är verkligen det bästa receptet att behärska när man bor på landet, gott bröd är svårt att få tag i och man får (hyfsat) oväntat besök.
Dukade med en broderad folkloristisk duk, Mon amie och Vinranka i en härlig mix.
Tekanna med tehuva. Varför gör jag inte tekannor till mig själv lite oftare? Så trevligt att ha en hel balja att gå runt och fylla på ur.
Det är så fint när jag tänker på att jag känt Elina sedan jag var sexton. Och att våra barn nu leker ihop. Och att Elinas storebrors dotter Dahlia är bästa kompis med Folke. Det trodde jag inte när den där Värmlandsfamiljen kom till Umeå. Trodde nog att vi knappt skulle hålla kontakten efter gymnasiet. Att de skulle flytta härifrån. Så glad att det inte blev så!
Mycket att avhandla och inmundiga.
Och efter fikat försvann barnen ut för att leka blindbock på studsmattan. Jag och Elina tog en långpromenad i den fuktiga skogen. Promenaderna har blivit så härliga sedan skogen smälte fram.
Sedan satt vi och surrade i flera timmar, innan jag fick ändan ur vagnen och började laga middag. Men det glömde jag att fota.
På lördagen kom farmor ut och hälsade på.
-Farmor någon gång vill jag att du ska köpa för mycket lördagsgodis till oss.
Folkes fromma önskan hade hörsammats. Vi hällde upp alldeles för mycket på ett fat och mumsade i oss över ett parti 500 och Finns i sjön.
Sedan åkte jag och veckohandlade.
Och farmor och barnen studsade studsmatta och lekte ritleken.
På kvällen valde jag ett varmt bad och bok framför en film. Jakob och barnen såg Tillbaka till framtiden.
På söndagen vaknade jag och hade en otrolig lust att göra någonting! Hade planerat att ta fram utemöblerna, men det hade snöat under natten och blåste iskalla vindar. Behövde verkligen städa det äckliga kylskåpet – men för att få ork till det behövde jag först göra någonting roligt som gav energi. Bestämde mig för att möblera om matrummet. Tömde vitrinskåpet på allt vingligt så att jag skulle kunna skjuta det över golvet utan att någonting gick sönder.
Skruvade ner tallrikshyllan och bytte plats på den. Kände mig inspirerade av den här möbleringen och tänkte prova den ett tag.
Fortsatte sedan med köksbänksstädning och rens. Och så ringde Elina och ville gå en promenad.
Snön hade smält bort men det var kallt som tusan och på promenaden kom det ideliga hagelskurar.
Värsta sortens majväder. Blåsigt och svinkallt. Men Essa var peppad och jag fick röra på fläsket i alla fall.
Ska det aldrig ta slut på samtalsämnen mellan mig och Elina? Nej aldrig! När vi pratat färdigt om våra själsliv och innersta längtan övergår vi till att prata städrutiner och middagstips. Och det är minst lika trevligt. Jag beklagade mig över hur dålig jag är på baljväxter och Elina tipsade mig om vad jag borde göra.
Jag svängde ihop en pastasås. Ugnsrostade först morötter så att de nästan blev lite svarta. Stekte lök i en gryta, adderade lite tomatpuré och la ner en tetra blandade bönor. Kokade pasta och tog stärkelserikt pastavatten och hällde på bönorna. Mixade nästan slätt med en mixerstav, tillsatter morötterna och mixade lite pyttelite till. Ner med vitlök, kryddor och en burk paprikapesto. Mer kryddor! Och sedan varva såsen med den färdiga pastan. Avslutade med riven Västerbottensost jag hittat i kylskåpsstädningen.
Blev riktigt gott!
Glömde fota den nya möbleringen när den blev klar.
Men det blev så trevligt. Älskar hur glada mina barn blir varje gång jag möblerar om.
-Shit vilken najs stämning det är här nu mamma!
Alla mår bra av lite nya energier tror jag.
Avslutade långhelgen med ett träningspass på gymmet i byn. Och med att gruva mig lite för närmsta jobbveckorna som blir rätt intensiva.
Och det var helgen (men mest matrummet) i bilder, det!
19 svar
Så roligt att dina barn ser ommöbleringen och uppskattar den! Och den broderade duken i rött och blått med tät, klippt kant i langettstygn ( balettstygn enligt Ulf) är helt underbar. Ser direkt när du har något nytt i textilväg framme. Roligt tycker jag.
Tack! Roligt att du lägger märket till detaljerna =)
Jättefint har ni det verkligen!
En helt annan fråga: Jag är ganska säker på att det heter ”lägga märke till” och inte ”lägga märket till”? Har noterat att du konsekvent använder ”märket” och undrar om det är dialektalt? Inte lagt märke till det uttrycket någon annanstans än här inne ☺️ Vet någon läsare?
Låter som en väldigt trevlig helg tycker jag. Blev väldigt sugen på godis känner jag när jag ser godisskålen från farmor. Är så lättpåverkad ibland känner jag…
Haha! Godis på bild ÄR livsfarligt
Tror en av anledningarna till att jag tycker om din blogg är att jag får en dos sammankomst då och då. Jag är på RIKTIGT ensamvarg, är såå självvalt och inget jag sörjer men även även en ensamvarg behöver ibland flocken och jag njuter när jag ser er. Och du har dessutom min mammas inredningsstil hon hade när jag var barn. Så det som jag minns med värme från min annars risiga barndom innehåller din blogg. Inredningen, kalasen och mycket barn och utomhuslek. 🥰
Vad glad jag blir att du känner så! Förstår hur du menar. Fint att kunna njuta sällskapet på distans när man är en ensamvarg. Kram till dig Anna
Önskar så att jag kunde möblera om, men tyvärr är våra rum hopplösa, det finns bara en given plats för det mesta möblemanget. Visst kan jag ändra i hyllor och byta tavlor, men det är inte samma sak. Möblerade jämt om i mitt flickrum…
Många moderna hus verkar vara så =( inga väggar att utnyttja och rotera möblerna mellan. Nu kanske du inte bor modernt, men ändå.
Vårt vardagsrum är omöjligt att möblera om i, främst för att det är så himla litet och har en lite konstig form. Jag älskar vår (gamla landshövdinge-)lägenhet men ett vardagsrum i ett hörn, som är kanske 17 kvadrat, sexkantigt med en pytteliten ytterväggsremsa med ett fönster i, och dörröppningar i tid och otid – det är en utmaning. Så trött på att inte kunna variera möbleringen men det är rätt låst. Särskilt när man ska få plats med några hundra böcker också.
Härligt att få följa med på en resa i hur ditt liv ser ut i både text och bild. Tack för allt som du så generöst delar med dig av. 🤗❣️
Tack snälla! Roligt att du läser så troget
Så fint med farmors besök! Har inte klart för mig (och du behöver inte berätta!) ifall hon har fler barnbarn, men hur som är det underbart att hon kommer och hänger så mycket med era barn och att er son kan sova hos henne i stan osv. Ovärderligt!
Visst är det fantastiskt =) nej hon har inga andra barnbarn och hon har verkligen prioriterat våra! Gick ner i arbetstid när hon blev farmor för att kunna träffa barnbarnen mer! Helt ovärderligt för oss förstås.
Trevligt att se litet fina bilder när vi själva lever i byggkaos. Vill tipsa om mina bästa sconestips. Olja istället för smör, så går det fortare att röra ihop degen och har man i litet fiberhusk och litet extra vätska blir de saftigare och resterna blir godare ett par timmar senare.
Vad bra dina (ditt?) barn är på att ge komplimanger! Det är en konst, dels att formulera sig, dels att reflektera över saker och sen bemöda sig med att dela med sig av sina tankar.
Kommer du ha någon livesändning med Susanne snart igen? Kanske en midsommar sändning? 😍 (Men inte ute i regn och blåst igen. 😅)
Jag är gravid och godisskålen såg verkligen sååååå god ut! Jag äter inte mycket godis men är ofta sugen. Och nu är det värre! Pastasåsen däremot fick jag sluta läsa om för beskrivningen gav mig riktiga illamåendekväljningar. Fast den var säkert god såklart! Men nu för tiden tål jag knappt någon vanlig mat! 😅
Det där receptet, det norpar jag direkt. En il av vika-hundöra-på-tidningen-känsla for genom hela kroppen, och jag kastades tillbaka till hammocken hos farmor på landet när jag var liten där jag satt och läste hennes Hemmets journal. Kom också på, att just den känslan av att vilja bokmärka stunder, bilder, tankar och tips är återkommande när man ”bläddrar” i ditt magasin. Och jag älskar det!