–Du ser stark ut! Sa en farbror uppmuntrande på gymmet imorse.
-Ja, men du då! svarade jag glatt.
Tänk att innan jag började träna visste jag inte ens vad det var att ”se stark ut”. Jakob som är fysioterapeut och som jobbat som personlig tränare kunde ibland peka ut folk som extra tränade eller starka – men jag förstod aldrig vad han tittade efter. Jag såg bara smal. Och smal var i mitt huvud lika med hälsa. Det var som att jag inte kunde se muskler på människor om de inte samtidigt var extremt deffade.
Nu ser jag det dock – och ganska ofta på kvinnor som inte alls faller inom begreppet ”smal”. Stadiga kvinnor med massor av muskler som ett otränat öga helt missar. Men som har en särskild hållning, energi och vigör över sig.
Varje fredag träffar jag min moster på gymmet. Hon tränar där flera gånger i veckan och hon fyller snart åttio år. Hon började styrketräna ungefär i min ålder, efter att ha bott i USA under tidigt åttiotal när gymkulturen växte fram. Vilken förebild! Min mormor tränade också flitigt och brukade vara ute och jogga och åka skidor med mig och Anna när vi var små. Jag minns en gång att vi retade henne och sa att hon inte kunde stå på huvudet som oss. Då ställde sig min mormor på huvudet på gräsmattan. Och då blev det knäpptyst kan jag lova!
Min mamma var också en flitig tränare. Hon gick på gympapass och lyfte skrot och jag HATADE det som barn. Jag gick och tittade efter hennes träningsväska i tvättstugan och om den inte stod där så visste jag att hon skulle komma hem sent. Och jag ville ju att hon skulle vara hemma jämt! Om jag bara förstått att jag fick en trevligare och gladare mamma på grund av den där tiden hon tog ifrån oss. Tiden för att ta hand om sig själv.
När jag gick i högstadiet och hade slutat med simningen så drog mamma med mig till gymet. För att jag skulle få in lite rörelse i mitt anemiska och trötta tonårsliv. Nu gör jag samma sak med Bertil. Fast han är peppad och inte motsträvig på det sätt jag var. Han gillar tanken på att vara stark. Och se stark ut.
48 svar
Precis så!
Minns att min egen mamma född 1940 gick på det som hette Husmorsgymnastik när jag var liten. Tänk ändå, så himla mycket kvinnokraft som finns ibland oss, både synligt och osynligt.
Kram till dig Klara som inspirerar! 💚
Mia: jag vet inte varför, men det låter så himla härligt med husmorsgymnastik tycker jag. 👍😄.
Jag tror vardagsmotion är superviktigt. Alltså, sånt där som att ta trappor istället för hiss, gå till affären istället för att ta bilen, hundpromenader osv. Och att lyfta grejer rätt, ergonomiskt – då blir det ju styrketräning istället för slitsamt för kroppen.
Det finns så mycket som förslappar oss tyvärr. Jag bor på landet, men sist jag var i en större stad slogs jag av hur många (särskilt unga) som åker elsparkcykel istället för att gå. Jag tror knappast att dom rör på sig för mycket i sina liv och behöver avlastas på detta vis…?
Håller med fast tvärtom. Vi har gjort en flytt till landet och upplever att barnen här rör sig så sjukt mycket mindre än kidsen i sta. Alla är priviligerade och har en egen elsparkcykel som dom tar till skolan 1 km bort…
I stan var det alltid fullt av barn på lekplatserna. Här är det alltid tomt och inga barn som leker ute. Så det har vart lite deppigt då vi trodde absolut det skulle vara tvärtom.
Vi har också upplevt att kidsen på landet blir skjutsade precis överallt fast avstånden är supersmå.
Men allt det här beror ju säkert vart man bor. Vi hat flyttat till en rik kommun i medelklassområde.
E, håller med! Vi bor på landet-landet och här går det inte som t ex i Claras fall att ha hobbyer inne i en stad eftersom avståndet är för långt. Därför går det inte att pröva på olika sporter tills man hittar nåt man gillar utan istället blir det skärm och hemmasitt. Många barn har lång skolväg och att cykla eller gå längs mörka vindlande obelysta vägar är inget jag ens skulle begära av dem. Våra barns närmsta kompisar bor 8 km bort. Såååå… många sitter. De har dålig kondis, dålig hållning och dålig koordination. Många barn här är också överviktiga, kanske en kombo av lågutbildade föräldrar och brist på vettig sysselsättning. Jag gör mitt bästa för att hålla igång mina ungar men visst skulle jag önska dem en idrottshobby med proffsiga tränare. Är rätt gammaldags att tro att barn på landet rör sig mer. Det gäller åtminstone inte överallt. Bullerbyn is no more.
Aboro: det är så lätt att tänka att det ska vara på ett vist sätt bara för att man bor antingen här eller där. Jag är själv uppvuxen i en by och var som barn ute och for runt för jämnan. Det fanns dock inga smarta telefoner som lockade då, och typ inget internet heller. Tiderna förändras. Allt var inte bättre förr, men vissa saker var faktiskt det. Sedan kan det så klart se olika ut för olika individer och familjer oavsett vart man bor.
Jag tror att vi som vuxna och föräldrar kan ta ett stort ansvar i att vara förebilder, är vi ute och rör på oss och samtidigt drar med oss barnen ut (ibland vare sig de vill eller inte) både i att jobba på gården, träning samt friluftsliv som en viktig del i vår familj.
Samt att man ställer sig frågan ”vad kan vi göra för att skapa mer rörelse” både för oss och samhället. Går det att engagera sig i idrottsföreningar eller som Scouterna Friluftsfrämjandet etc, alla behöver inte vara superproffstränare för att kunna bidra.
Vi bor långt ut på landet, det är flera mil till skola och idrottsaktiviteter men har vi valt att bo här så är det vår skyldighet att skjutsa till aktiviteter och kompisar.
Aktiva barn och familjer finns både i stan och på landet samt motsatsen, det är nog mer individuellt både mellan olika områden samt framförallt mellan olika familjer mer än mellan stad och land.
Att bo på landet betyder nödvändigtvis inte att man har grannar, cykel/gångvägar eller buss/tåg. Då blir det svårt att låta barnen springa runt i ”byn” eller träffa kompisar. Tyvärr är trafiken numera ofta tung och vägarna utan säkra övergångar. Önskar att alla barn fick bo i en bullerby 🙂
Detta att vägarna är så farliga på landet är verkligen dåligt. Tunga timmertransporter och bilar som inte bryr dig om hastighetsgränser är inget man vill utdötta barnen g
för. Men ms ks lura ut barnen i drogen runt knuten. Mina lekte Barda trots åldersskillnad och körande inomhusskärmar. Just Lajv och scoutaktiviteter är ju bra för alla i familjen. Bygga saker utomhus är också kul. Att trampa hö och hjälpa till med den skörden är kul barnskuiviteter även om de fort tröttnar har man också god hjälp en stund. Jobba på gården tillsammans är kul och bra för hälsan.
”Om jag bara förstått att jag fick en trevligare och gladare mamma på grund av den där tiden hon tog ifrån oss. Tiden för att ta hand om sig själv.”
Du har skrivit om detta många gånger förut men just idag så träffade den här formuleringen mitt i prick i mitt hjärta. Tack ❤️
❤️❤️❤️
Jag försöker få in styrkan hemma för det är så det blir av för mig. Du har inspirerat mig att lyfta tyngre, men problemet är att det är svårt att få så tungt som jag vill ha till röven så att säga hemma. Har du några tips?
Knäböj med barn. Höftlyft med barn. Bulgarian split squat med barn. Skämt åsido, har du inget barn att bära på så finns det en del bra övningar med gummiband: åsnesparkar funkar jättebra och är en tung övning med gummiband, även att gå sidledes med gummiband runt benen eller vristerna. Musslan med gummiband runt låren är bra. Googla.
Köp en kettlebell eller två, tar inte mycket plats och är mångsidiga!
Köp ett hantelset där du kan byta vikt (olika skivor eller flera olika hantlar), lasta på rejält och kör bulgarian split squats eller utfallssteg med hantlar i händerna. Det ger träningsvärk! Eller två tunga hantlar alternativt kettlebell till sumosquats eller vanliga squats.
Ett riktigt bra tips, även när man reser eller åker till stugan t.ex, är några gummiband i olika motstånd. Alltså sådana som är en stängd ring, om du förstår vad jag menar. Kan träs över benen och du kan göra lateral band walks och musslan med ganska rejält bränn i benen! 🙂 Du kan bildgoogla övningarna.
Förstår helt! Jag har delat upp mina pass så det blir ett gympass med den riktigt tunga stången/maskiner (squats, marklyft, bänkpress, höftlyft), sedan ett överkroppspass som jag kan göra hemma med hantlar/lättare stång och ett corepass som jag också kan göra hemma. (Ja eg ett benpass också på gymmet men det första räcker också rätt bra). Då blir det ändå 2-4 pass i veckan men bara 1 som absolut är på gymmet.
Investera i en viktväst om du kan! Det är riktigt tungt att göra helt vanliga knäböj med en fullastad sådan. Om det ändå inte räcker, testa knäböj på ett ben aka pistol squats😀
Ah, bra tips! Tack så mycket!
Enbensövningar! Då dubblar du ju vikten jämfört med om du använder båda benen samtidigt och vikter på typ 20-40 kg räcker ganska långt. Mina favoriter är utfallssteg och en variant på split squats där bakre foten är på marken eller lätt upphöjd, istället för uppe på en bänk som i bulgarian split squats.
Tusen tack alla för tipsen!
Vilket underbart kommentarsfält!
Häromveckan hade jag sagt till min sjuåriga dotter att hon skulle få följa med till Friskis och sitta i barnrummet medan jag tränade. Det få hon göra rätt ofta, jag har förklarat för henne att det är viktigt för mig för att må bra.
När jag hade hämtat henne på skolan, åkt hem och gjort mat så kände jag bara att jag inte orkade träna så jag sa till dottern, och tänkte det skulle va en given sak: ”nä ska vi inte va hemma och mysa i soffan istället?”
Då sa hon ”en stark mamma är en glad mamma. Mammor behöver träna för att må bra! Nu åker vi!”
Det glädjer mig så att hon hört mig säga detta så många gånger och gjort det till en positiv sanning så att hon nu kunde hjälpa mig med att komma iväg till gymmet.
(Det kan också ha varit så att hon vet att hon får skärmtid och lite fika i barnrummet men jag väljer att bortse ifrån det)
Mikaela: vilken underbar och peppande dotter du verkar ha. 👍😊
Underbar är hon verkligen. 😍❤️
Mina barn ” växte” också upp i Friskis lekrum. Massor med kompisar o leka med som dom sen hade glädje av att känna till när dom blev tonåringar o var ute o roade sig. Nuförtiden tar jag med barnbarn ibland. Vi får egentid i bilen dit ( 1.5 mil enkel resa) o barnet får en stunds ”vila” i lekrummet med tv el bok. Nuförtiden är där mycket sällan något annat barn.
Pepp!
När kommer sammanfattningen över den läsarenkät du gav ut för ett tag sedan? (Har för mig du skrev att du skulle skriva en sådan här på bloggen men kan ha missuppfattat).
Nyfiken på att läsa 😀
Jag med 😊
Både min mamma och min pappa har alltid tyckt om att träna, röra på sig på olika sätt under min uppväxt. Min mamma lever tyvärr inte längre. Min pappa som är pigg och alert för sin ålder (75 år) fortsätter ännu att i stort sätt varje dag motionera på något sätt. Jag tror säkert att det har haft en stor bidragande orsak till varför både jag och min bror är stora träningsentusiaster. Det är skönt att veta att jag har ork och kraft i min kropp. Så härligt för dig Clara att du har fått med dig sonen som träningskompis.
Vill också tillägga att du är jättefin på bilden i inlägget. 😊💞
Du ser snyggt stark ut!
En annan snygging är Sofia Åhman som jag brukar hänga med på SVT (Hemmagympa).
Hurra för muskler och att känna sig stark! 🙌
(Och det är så mycket enklare att styrketräna när man har ett stort utbud av vikter tillgängligt 💪)
Du är en sådan inspiration Clara, sluta aldrig att träna och att dela med dig!
Kände så igen mej i känslan du måste fått när träningsväskan inte var där. Jag vill inte lägga massa tyngd på mammor men åh vad man kände att man alltid ville ha mamma där. Hon skulle bara finnas. Och det förstår jag att mina barn säkert känner nu med mej. Fint och också lite pressande när man tänker på det
Heja, kämpa på. Jag tränar också på, vi mammor rules
Går det att lösa så man inte hamnar längst ner i kommentarsflödet när man klickar på ”kommentarer”? Är såklart inte ett jättebekymmer men lite tradigt att behöva scrolla upp till första kommentaren om man vill läsa dem i rätt ordning.
Jag önskar samma! Tänker på det varje gång jag är inne 🙂
Klicka på rubriken i början av inlägget, då plockas kommentarerna fram under inlägget och du förflyttas inte automatiskt längst ned.
Ja, fast då måste man ju också scrolla igenom hela inlägget innan man kommer till kommentarerna
Jag håller med🙂 Och skulle även önska att man bara kunde skrolla vidare till nästa inlägg trots att man klickat upp kommentarerna. Man vill ju ha optimal läsupplevelse liksom😘
Åh vad jag längtar efter att få känna mig stark igen. Drog på mig en skadad disk i ryggen för ett åt sen- som påverkar en nerv ner i benet, och kan inte längre träna som jag önskar. Bara väntar och väntar på att det ska läka ut helt, får halvdan hjälp från vården och saknar känslan av styrka i kroppen! Har verkligen lärt mig hur bra jag mår av rörelse senaste året, och gör det lilla jag kan så länge (simma och promenader)
Jeg måtte akutt opereres 3 ganger forrige helg pga rifter i netthinnen ( utrolig skremmende, btw), og har nå totalforbud i ”noen uker” mot alt som får pulsen opp, mot å bøye meg, løfte/bære, gå fort osv, og nå kjenner jeg VIRKELIG hvor mye min hverdags-gymnastikk/ hverdags-trening har betydd for meg, for jeg kjenner kroppen sterkt misliker å være så passiv som nå. Når jeg en gang får begynne å trene igjen, skal jeg virkelig aldri aldri mer droppe det pga mangel på lyst eller ork!
Så fin och inspirerande du är! Jag är där du var för ett par år sedan, i slutskedet av min andra täta graviditet och jag har aldrig förr känt mig så klen och ämlig som nu. Jag njuter av att ha bebis i magen men jag längtar också efter att få bygga upp denna Mycket slitna kropp igen så att jag ska orka ta hand om min familj och mig själv!
Clara, glöm inte grundregeln: Det är bra att träna, men folk som pratar om träning är de tråkigaste människor som finns. Det visste redan de gamla grekerna.
Det är väl inte tråkigt? Hela kommentarsfältet är ju inspirerade!
Och det finns hela appar byggda för det som exempelvis Strava, så särskilt tråkigt verkar inte en betydande andel tycka. Tycker man inte om inlägget kan man scrolla vidare.
Älskar att prata om träning… och när andra gör det! ☺️
Vilken härlig take på träningsinlägg🙂
Wow! Den här texten gav mig en livsinsikt! För det du beskriver här är ju kvinnor som tränade för att vara starka, för att de mådde bra av det, där träningen inte blir en del av deras personlighet utan det är bara något de gör. Där fokuset inte bara är att bli vacker. Jag är uppvuxen i en familj och släkt , och även mammorna runt mig i mina föräldrars bekantskapskrets när jag var liten, där det är tydligt att träning är något man gör för att bli snygg. Träning kommer med ett krav på prestation (du måste vara duktig/bäst) och resultatet ska vara en snygg kropp. En s.k. icke snygg kropp antas genast att inte den inte tränas alls. Detta är ett samtalsämne som alltid kommer fram under middagar och umgänge.
Min relation till träning, pulshöjande aktiviteter och framför allt att gå till ett gym, är enormt ångestframkallande och skapar stor press på att träningen måste göra mig snygg i första hand. Om din träning inte gör dig snygg ifrågasätts den och anses inte vara ”rätt form av träning” och behöver ”göras om göras rätt”. Denna träningshets har gjort att alla mina försök till att få till regelbunden träning under mitt liv (för jag vet att den skulle hjälpa med min depression) har gett mig ångest och över tid skapat djupare dippar. Jag går i terapi nu och detta är en av sakerna jag jobbar med att få grepp om.
Jag är väldigt stolt över att jag, trots mina svårigheter att själv träna regelbundet, har lärt mina barn att rörelse är bra, roligt och gör kroppen glad. De har en sund inställning till rörelse och vill prova allt de får lust till. Men din text slog ned som en blixt i mig – insikten i hur viktigt det är att växa upp med vuxna som gör träning till en naturlig del av en vardag, utan att skapa ett krav på att det ska resultera i ett visst utseende. Det är viktigt. Tack.
Hej Sara, läste din kommentar och tyckte det var så fint av dej att dela dina tankar 💕