Måndagsmorgonen började med en cykeltur till skolan. Vi var alla lite möra efter att ha kommit hem från stugan sent kvällen innan.

Det spirade i alla fall på åkern i gröna, täta rader.

Jag körde lådcykel och Uffe åkte. Folke och Dahlia cyklade samtidigt. Så fin utsikt.

Vi bor ju längs en liten grusväg – men genom byn går den här något större vägen, som brukar krylla av ungar med tunga ryggsäckar. På cyklar, sparkar eller snowracers beroende på årstid. Nu var vi dock ute redan 07.20 på morgonen, så än hade det inte blivit någon trafik.

Jag filmade Uffe från att vi gick in genom grinden, hängde av oss och gick upp för trappen in till frukosten på hans avdelning. Han har ju inte många veckor kvar i förskolan nu och jag tänker att det är ett roligt minne att titta tillbaka på, för mig lika mycket som honom. Nu när förskoletiden snart är förbi efter tretton år av hämtningar och lämningar. Snyft.

Vad jag skulle ge för att ha någon av de där vardagliga miljöerna från min barndom filmade. Dagis, kapprummet på skolan, fritids, lunchkön i matan…tur att jag fick bli bloggare och ägna hela livet åt dokumentation. Så att jag kan ta igen det som förlorats.

När jag kom hem hämtade jag Essa och så cyklade vi åt andra hållet istället. Så att hon fick sig en morgontur.

Det prunkar på verandan. Funderar på om jag ska orka tjära farstubron i år? Det behövs absolut inte varje år men det blir fint och luktar gott när den är nytjärad. Hittills har det dock varit för kallt.

Resten av måndagen ringde jag viktiga samtal, skrev poddmanus och sedan spelade jag in två poddavsnitt med Malin. Tekniken krånglade så hela jobbdagen drog ut på tiden.

På kvällen gick jag en promenad i skogen och det var så fridfullt med fågelsången.

På tisdagen hade jag en fotodag. Tog de sista bilderna till nästa Hemmets Almanacka (så när som på en bild som jag inte hann med) och sedan var jag helt manglad. Cyklade och hämtade Uffe på förskolan och så stannade vi till på dammen så att han fick bada, leka och rulla naken i den varma sanden. Medan jag låg och slöade i gräset.

Sedan hem och hämta morot och potatis. Grannens sugga har nämligen fått kultingar. ÄNTLIGEN!

Hoppsasteg mot grishagen.

De är så små och söta. Andra år har kultingarna kommit lite tidigare på våren, så vi hade nästan börjat misströsta. Men nu var de här. Åtta stycken ljuvligt söta smågrisar.

Som sliter och drar i spenarna. Igenkänning från mina egna år som aktiv ammare till mina egna morsgrisar.

De är jättetama och gosiga och sitter man ner klättrar de upp på en och försöker äta upp ens kläder.

Klart mamman ska ha sig lite kel, samt en egen potatis för att hon är så duktig. Precis vad en ammande mor drömmer om.

Så rart när de ligger och trynar så här i halmen.

Och så fantastiskt med grisar som får gå ute och böka och lerbada som de vill.

Middag åt hela familjen på verandan. Jag gjorde den här rätten, som alla gillar, fast på lite nötfärs jag hittat billigt. Rensade även kylen på alla grönsaker som höll på bli mjuka och trista.

Tog en ny kvällspromenad, med Elina i lurarna. Det är så härligt fridfullt ute i naturen just nu.

Ännu har jag inte tagit mitt första bad för säsongen. SKANDAL. Men det har varit så kallt och sedan när det blev varmare så var jag krasslig.

Kom hem och åt kvällsfika. Tyckte att det här var så otroligt trist mat förut. Kvarg med rågflingor, banan, några mandlar och frystorkade hallon. Nu äter jag det var och varannan kväll. Fast inte hallonen. Råkade bara ha hemma.

På onsdagen jobbade jag hela dagen med att spela in en reel till en kund. Sedan hämtade jag gossarna tidigt för att åka till frisören. Bertil hade åkt själv på måndagen och nu tog jag de mindre till närmsta samhälle. Folke väntade på sin tur och läste Vi Bilägare. Som man gör.

När Uffe skulle vänta på sin tur sa han

-Jag har inget att göra så jag tänker gå i cirklar.

Och så gick han runt runt i cirklar och roade sig på det viset. Tips till er som har det tråkigt. Har hört att tumrullning också kan vara effektivt vid situationer som dessa.

VI fick samma hårfärg (Ulf tillfälligt) och tog en selfie att skicka till Jakob.

På torsdagen hämtade jag ut min nya kamerautrustning. Så pirrigt att börja använda den. Tog sedan en outfitbild med mobilen på en elbox. Allt på kroppen är second hand eller sånt jag fått av syrran och Malin.

Åt ensamlunch på en bänk vid älven. En pokébowl med för mycket dressing.

Och medan jag väntade på att Bertil skull sluta skolan så att vi kunde samåka hem tog jag en promenad runt Bölesholmarna i Umeå.

Det är så väldigt fint där. Älskar min hemstad.

På fredagsmorgonen åkte jag och barnen in till Umeå igen för att träffa våra stugkompisar som var i stan. Karin med sin son Harry. Vi möttes upp på Umeå Zip Adventure Park där vi skulle klättra och gå höghöjdsbanor. Jag fick hjälp med min sele.

Och sedan satte vi igång. Vi har aldrig varit där tidigare, så det var hög tid att prova.

Vi började försiktigt med de lägre höjderna.

Med glatt humör tog vi oss sedan an banorna.

Och avancerade snart mot allt högre höjder.

Harry, Bertil och Folke på sex meters höjd.

Och sju.

Och här är jag på nio meters höjd! Det är så konstigt för jag blir ju i vanliga fall höjdrädd av att stå på en köksstol och byta batterier till en brandvarnare. Men här gick det bra, särskilt när jag klättrade med Uffe. Då fick jag skärpa mig för att inte göra honom rädd. Uffe tog sig utan att tveka an bana 4, på 7 meters höjd och lärde sig själv att fästa zip-linen och föra haken genom säkerhetslinorna.

Vi klättrade i fyra, fem timmar och hade så roligt ihop. Och när vi vinkat hejdå hämtade vi Jakobs kusin Felicia i stan och så följde hon med oss hem för en övernattning.

Den här bilden får symbolisera läget i vårt hem på fredagar, särskilt när Jakob varit bortrest i jobbet. SÅ ÄCKLIGT dagen innan veckostädning. Smulor överallt, grejer i drivor, ingen ordning på någonting och disk till tusen.

Men jag lyckades ändå skaka fram så väl fredagsmys som tacos – så det blev en trevlig kväll till slut. Och vad jag gjorde under resten av helgen, det berättar jag mer om i ett kommande blogginlägg.