Jag sitter skräddare i sängen, iklädd en grön kimono som min syster hade med sig hem från Tokyo. Datorn i knät och en matchalatte på nattygsbordet. På nedervåningen har barnen vaknat och jag hör deras fnitter. Vi har gjort en enda stor bädd på golvet för alla fem kusiner, så att de kan ligga där och tramsa ihop om kvällarna. Kramarna när de återsåg varandra varade i en evighet.

Jag och barnen har just nu vår sedvanliga Boråsvecka. Alla är trötta och Annas familj helt jetlaggade. Så mest kommer vi nog att hänga i trädgården, sola, vila och gå ner till sjön för att bada. Jag mår alltid så bra när jag är här och jag sov gott för första natten på länge. Vi provar varandras kläder, jag testar en ny hudkräm Anna har köpt. Vi diskuterar väggfärgen i hennes sovrum och potentiella ommöbleringar. Nytillkomna lårmuskler och solbrännor visas upp med stolthet och så pratar vi ikapp efter alla veckor hon varit bortrest. Jag känner mig så ledig, glad och lätt till sinnet. Tänk att ha en syster.

Hörs snart!