I tisdags körde jag de 57 milen ner till Falun för att signera böcker.
En resa jag både ser fram emot och bävar inför varje gång. Alltid mycket jobb och långt att köra – men samtidigt SÅ mysigt att köra bil själv. Särskilt genom ett höstvackert Sverige. Pratade först med min syster, sedan Elina och därefter Erica i flera timmar vardera. Så tiden flög fram. Cola och hamburgare på en vägkrog. Känner mig alltid helt kontaminerad på insidan när det är min färdkost. Särskilt i kombination med en massa kaffe och stillasittande.
Kom fram till Falun vid middagstid. Lämnade väskan på hotellet, tog på mig träningskläder och gick en långpromenad runt stan i eftermiddagssolen. För att få sträcka ut ordentligt och mota bort träsmaken i arslet.
Spanade in dessa raringar hos Hemslöjden. Midsommarstänger? Fotade av för inspiration till julpynt att göra själv. Av staniolpapper.
Upptäckte sist jag var här att det ju finns ett gym på hotellet. Så nu hade jag med mig träningkläder för att kunna köra ett pass. Skönt när man suttit still i en bil i flera timmar.
Sedan köpte jag sushi och la mig i min hotellsäng och såg lite på Sex & the city säsong tre. Långpratade med ytterligare en vän och somnade därefter sött.
Morgonen därpå vaknade jag tidigt och så bar det av till lagret. Så mysigt att vara där, man känner sig så omhändertagen och välkommen. Jag fick se min bok för första gången på riktigt. Har ju bara haft en dummy med omslaget hemma. Den är superfin!
Eftersom det var en himla massa böcker som skulle signeras så satte jag genast igång. John-John på mitt förlag och Julia på lagret langade och travade böcker så att jag kunde fokusera på att sätta dit min kråka.
Den något svettiga uppsynen hos någon som precis ska ta sig an dagens arbetsbörda.
Som tur var hade gulliga Maria på Förlagssystem bullat upp med fika och kaffe så att vi skulle orka.
Signeringen var riktigt effektivt (vi börjar få upp rutinen nu och kör i en otrooolig fart!) så efteråt åkte vi till Falu gruva för att äta en bit mat och beundra det enorma hålet. Nästa gång jag kommer hit ska jag stanna en extra natt och turista lite. Vill gärna gå på gruvmuseet bland annat.
Åt en himla god färsbiff på Geschwornergården och sedan svängde jag förbi nyöppnade PMU och fyndade massa fint! Brukar försöka lägga in ett loppisstopp på denna resa, så att jag har något nöje och inte bara arbete framför mig.
Sedan körde jag hem. Långpratade med andra kompisar på hemvägen, lyssnade på musik och skrålade med. Men fasen vad seg jag var i huvudet när jag vid midnatt kraschade i min egen säng.
På torsdagen hade jag ett samarbete som skulle fotas vilket tog hela dagen i anspråk. Det gick långsamt eftersom jag var så otroligt trött efter resan. Redigerade ihop det och hade sådan tur att jag sedan fick besök av en kompis…
…som hade med sig sushi till middag så att jag slapp laga mat! Sista kvällen på barnfria veckan och dagen därpå skulle jag få tillbaka pojkarna igen.
Började fredagen som brukligt, med ett tungt styrkepass på IKSU! Hade till min enorma irritation glömt mina hörlurar hemma så kunde inte lyssna på något. La ifrån mig telefonen och upptäckte sedan när jag i efterhand loggade vikterna att jag omedvetet hade höjt på varenda övning. Bra att vara starkare än jag visste. Dumt att jag tränat på för lätta vikter.
Efter träningen bloggade jag, gjorde admin och planerade kommande jobb. Och sedan åkte jag hem och tog helg. Men allt härligt som hände i helgen kommer i ett annat inlägg!
21 svar
Måste bara fråga hur du lyckas köra ett tufft träningspass utan att din perfekta makeup kladdas ut i ansiktet. Fascinerande och noll igenkänning på den.
Falun, min hemstad. Tror bestämt att du bodde på hotellet som var min gamla arbetsplats. Tusen tack för att du skriver och fotar så bra! Alltid en njutning att läsa din blogg 🤗
Jag är lite nyfiken hur omställningen går att bara träffa pojkarna varannan vecka? kanske lättare med äldre pojkarna. Jag hoppas du finner ro även om det är hjärtslitande.
Välkommen till Falun! Gissar att ”majstängerna” är min idol Karin Ferners verk, kolla in den otroliga konstnärens fina skapelser!
Det är det inte Karin Ferner som gjort dem, det är en annan slöjdare som verkar i samma folkliga tradition. Många hämtar inspiration ur folkkonsten, vilket är jättekul!
/Jobbar på Hemslöjden i Falun
Tittar också på Sex and the city och slås av hur himla sorglös och hejdlös serien framstår nu, mer än tjugo år senare. Kan inte minnas att jag upplevde den riktigt så när det begav sig. Blir som ett kvitto på hur hela samhällsklimatet blivit strängare och allvarligare, fått en rynka i pannan. Så kanske även jag?
Jag hade aldrig sett SATC, den kom när jag var nästan 30. Jag var på Manhattan när den hade premiär däremot, vilken hype! men jag var i fast relation och serien talade inte alls till mig.
Kollar på den nu när jag är 53 och skäms ihjäl över hur våpiga personerna är? Carrie hon bara åmar sig och gör miner, så pinsamt. Det är som att de AGERAR hela tiden, även med sina väninnor. Den sägs ju handla om vänskap men är bara så SÅ spelad. Och vad är friheten? Det känns ändå som att männen sätter agendan.
Den enda som känns som att hon lever kvar i detta är typ Pernilla Wahlgren 🙂
Tacka vet jag äkta dialog som kan göras numera.
Förstår vad du menar. Har tyckt så sen avsnitt ett, men det har varit lättsamt att kolla på. Även om Carrie s tillgjorda miner och hennes skrikande gått en på nerverna😆
Exakt! Så befriande oängsligt också. Blir glad =)
Det finns en massa forskning på hur ens styrketräning påverkas av mobildistraktion. Man har sett att man lyfter i snitt 25 % lägre vikter när man kollar sin mobil under styrketräningen! Det är nåt med ens fokus som påverkas. Det togs upp i forskaren och professorn Andrew Hubermans pod, Huberman lab. Vet inte om du kollar din mobil men värt att tänka på tycker jag!
Hemslöjden har alltid så vackra saker… :)!
Smart att planera in lite roligt också så det inte bara blir jobb. Så härligt att kunna lyfta tyngre än vad du gjort tidigare. Får du inte kramp i handen när du ska signera böckerna? Minns när jag pluggade hur ont jag hade i skrivhanden efter att ha suttit i flera timmar och antecknat en massa.
Kul att du är i min gamla hemstad Falun. Har du gått in i kyrkan? Den är jättefin och dalablå om jag kommer ihåg det rätt.
Du verkar ha många vänner iaf att umgås med, det är bra när man går igenom separation!
Jag trodde att jag såg dina nya bok på Adlibris-shoppen på Arlanda, men det var boken Landet lagom. Ni har väldigt liknande layout, antagligen pga samma formgivare. Kanske inte bra om böckerna är för lika? Eller så spelar det ingen roll.
Tror du menar Boken om lagom, Göran Everdahl, väldigt lika Claras 2025 och samma illustratör och formgivare, Lotta Kühlhorn. Vet inget om gällande regler men hoppas det inte krånglar till något. Står inget vem som formgivit 2026 men är liknande.
Du är verkligen en powerwoman på så många sätt. Tänker på allt som du tar dig för och fixar med. Både i karriären och i det privata. Dessutom så passar ju uttrycket powerwoman extra bra när du nu insåg att du kunde lyfta tyngre vikter på gymmet än vad du trodde dig klara av. 👍😸💌.
🥹❤️ känner mig som allt annat än en power woman just nu. Men blir glad över dina ord. Ska försöka suga i mig det 🤗
Men du ÄR en riktig powerwoman! Men också bara en liten ensammamma man vill hålla i handen! Jag brukar tänka på det där med att man är alla sina åldrar, och jag kan verkligen känna vid tillfällen i livet att ”jag vill bara få vara liten, ligga i mitt rum med en bok eller upptagen av en lek, medan en kärleksfull förälder lagar middag och tar hand om MIG”!
Det är sjukt mycket begärt egentligen att man ska orka allt man förväntas orka som vuxen. Så vi håller handen genom cyberspace och lyfter tyngder, både mentalt och irl. Tills vi blir starka nog att orka!
Kristin: det var mycket tänkvärt och fint skrivet av dig.
Håller med Ida i allt ☺️
Jag tampas med liknande känslor. Varför är det så lätt att se det som andra gör bra och berömma andra, men så svårt att göra det samma med sig själv. Jag skickar en kram till dig och passar samtidigt på att krama om mig själv. 💓💞💓.