Det är dagen innan mensen och jag har tung hjärndimma. Det är som att intellektet inte samarbetar, jag tänker trögt och har svårt att sortera intryck. Det är tur att jag har många olika slags jobb som jag kan göra ändå. Det må gå dåligt att skriva – men att fotografera är inga problem. Och jag varvar det jobbet med att tvätta sängkläder, bära bort grejer till förrådet och gå igenom packningen efter sportlovet.
När jag inte har barnen tillåter jag mig i alla fall en helt annan start på dagen. Ställde till exempel inte klockan imorse utan lät solljuset väcka mig. Drack kaffe i sängen och godkände bloggkommentarer i lugn och ro. Besvarade mail och messade kompisar. Dessa mornar är en underbar del i att vara ensam hemma varannan vecka. Särskilt när man har PMS.
Förutom hjärndimmman så känner jag mig väldigt blödig idag. Gråter för minsta lilla, men inte av ledsamhet. Är rörd. Tänker på alla vänner som funnits för mig de senaste åren. Blir gråtmild av pelargonerna som återfått livskraften efter vintern. Lipar av tanken på mina fina söner. Blir rörd av vårvärmen på verandan och ett SMS från min kille. Han skickar de finaste messen varje morgon och vi pratar både på lunchrasten, på väg hem från jobbet och så i timmar varje kväll.
Hur kan man vara så här välsignad? Känner mig stenrik!
24 svar
Hej Clara och alla som lider av PMS. Jag vill slå ett slag för att sova extra mycket under PMS. Även om man inte känner sig trött så kan någon extra timme på natten och gärna en lur på dagen vara det som gör att ångesten och humörsvängningarna blir hanterbara. Så lite extra sömn, utöver att ta hand om sig på andra sätt. ❤️
Bästa sortens rikedom – att leva i tacksamhet trots att man som alla andra har utmaningar. Fint att läsa! 🙏🏼
Visst är det 🙂 <3
Sista tiden har jag inte haft energin att kika in här, men nu inser jag hur mycket jag saknat det❤️Jag känner med dig, och känner igen mig. I både hjärndimma, hjärtklappning som du skrev om häromdagen, och i just detta inlägg; att variera uppgifter efter förmåga. I natt har jag fått sova, så det blir redigering av manus i dag, men i lugn takt. När jag inte orkar mer kan jag gå på promenad, städa ett rum eller ringa någon. Perfekt komplement till datorn f.ö.
Började dagen med att blogga och kommer snart lägga ut det. Ångest, detta jobbiga som plågar fler än man tror. Att dela det kan förhoppningsvis hjälpa någon annan💕Tillsammans är vi mindre ensamma. Så återigen, tack för allt du skriver om🙏
Heja dig Louise!
Jag är i en relation som det knakar mycket i. Det saknas en grundläggande respekt. Hårda ord vid bråk. Jag förstår att det inte går långsiktigt men vi har barn (inte så det hör) och jag samlar kraft att lämna. Har du Clara känt ”hur jag ska orka leva utan mina barn så mycket?” Alltså bokstavligen förstår jag att man gör det men just nu krossar det mitt hjärta. Blir det lättare när de är lite äldre? De är 5 och 3 år nu.
Jag hör dig. Jag har varit där du är. Känner så med dej! Jag kunde inte ens uttala ordet skilsmässa fär mig själv i mitt inre utan att få ångest över barnen. Mina var 6 och 8 år då. Hade kämpat i ett äktenskap som varit dåligt i många år innan. Ändå tog det 4 år för mig att bli redo att lämna. Så här i efterhand hade jag önskat att jag lämnade tidigare men jag är ödmjuk mot mig själv och insåg att jag behövde processen för att bli redo. Så mitt råd till dig om du inte är desperat att lämna nu. Gör dig redo, ta tag i allt du behöver jobba på, göra för dig själv innan du lämnar, gå igenom hela sorgeprocessen. Så att du är redo att flyga när det är dags. Det ska inte nödvändigtvis behöva ta så lång tid som för mig men förberedelsen och utvecklingen du gör kommer göra dig redo när det är dags och sorgen över barnen ja den kommer finnas där och ja den gör ont. Men det blir bättre jag lovar!! Och du blir lycklig, de förtjänar en lycklig mamma, då mår de bra! Se det på sikt och oroa dig inte nu hur du kommer känna då. Känn det som är nu, jobba på det som du behöver göra, förbereda, gå i terapi samtidigt om det behövs. Läs Dr Shefalis take på skilsmässa. Det är en transformation till något annat. Helt mindblowing att se det på ett annat sätt. Fokusera på att göra skilsmässan så bra som möjligt för barnen, ha deras bästa fär er och prata aldrig illa om den andra inför barnen (det har man vänner till). Jag har aldrig mått så bra som nu 1 år efter skilsmässan och ny relation som är allt annat än min exman. Och då var jag även livrädd för dejting, räddaste personen men jag vågade och vad fick jag, först njuta av att bara vara uppvaktad å leka av mig. Men sen världens finaste person i mitt å barnens liv och två små minipersoner till som berikar mitt liv. Och det bästa kvittot man kan få, sonen som säger efter en gemensam middag när pappan varit här och ätit middag med oss en kväll att ”mamma jag är så glad att du och pappa är vänner och kan umgås, det är barnperspektiv”🥹❤️han är 12 idag och dottern som säger ”mamma det är såå bättre nu efter skilsmässan, allt ät mkt bättre”
Så allt kommer lösa sig, du kommer se till att det gör det. Och förhoppningsvis har du en vettig exman som gör det med dig. Om inte så gör du så gott du kan sjölv och tar hjälo av vänner å nära så ska du se att du kommer våga och faktiskt till slut må bättre. Lycka till alla varmaste tankar till dig✨️
Ja, det har jag absolut känt! Och det var en anledning till att vi kämpade så mycket. Har ni sökt professionell hjälp? Kanske vore det en bra plats att börja på, med parterapi? Eftersom era barn är så små fortfarande. Men skulle det ändå inte fungera så kan jag LOVA dig att du skulle klara en separation och förmodligen tom må bättre efteråt. Även om du skulle förlora tid med dina barn. Tiden du väl spenderar med dem skulle vara betydligt bättre om du mår bättre.. Kram
För oss vände det när min man gick på en föräldrakurs på kommunen för att förstå sin ilska mer och vi började jobba mer för att visa kärlek och fokusera på det som funkar. Och det var mycket mer än vi trodde som funkade! Vi hittade tillbaka och började jobba båda två på våra beteenden. Föräldrakursen betydde mer än parterapi. Men parterapi hjälpte också. Jag hoppas det löser sig för er och att ni kommer vidare.
Så fint och hoppfullt att höra ❤️
Glad för din skull. Nu väntar ljusare tider <3
Så fint!
Jag känner mig också så rik, så väldigt rik, när jag pussar på mina tre barn. Men idag är jag alldeles skör å mina vänners vägnar. De förlorade sin ofödda niomånaders bebis för några dagar sen. Det känns så orättvist och mörkt och själv står man bredvid, maktlös, stenrik, tacksam för de mina men så ledsen så ledsen över deras sorg. Det är liksom svårt att få alla känslor att samsas inombords.
Så fruktansvärt! Vilken förlust och vilken sorg. Förstår hur maktlös du måste känna dig i den här situationen <3
Åh, dagen innan mens, alltid en utmaning. Jag lägger varnongar i kalendern så jag ska förstå varför jag blir så irriterad, har noll tålamod och tycker det mesta är meningslöst. Tur det går över på någon dag!
Känner mig tyvärr ganska tung och dränerad på energi. Låter helt underbart att få ladda batterierna på det sättet även om jag såklart förstår att det finns tråkigare delar också av att vara varannan veckas förälder. Allt sånt där som jag tänker att jag skulle gjort såna veckor försöker jag göra hela tiden. Varför är det så svårt. Livet. Orken. Att räcka till.
Testa progesteron om du tröttnar på dessa pms dagar. Tex matriarchs progesteronkräm. Hjälper både på hjärndimma humör och ångest
Människan är en trött varelse helt enkelt. Det är nog inte meningen att vi ska vara så här upptagna och mentalt stimulerade hela tiden…
Om bara samhället kunde normalisera detta. Jag älskar att bo i Sverige men jag känner mig ofta inte lika bra som andra då jag behöver mycket vila och återhämtning. Jag varken orkar eller vill springa runt och utföra uppgifter hela tiden. Vissa dagar behöver jag djup andas, vila, gråta, fundera. Antar att vi kallas introverta men jag tror alla människor behöver detta mer
Johanna, din beskrivning av ditt tillstånd är mycket viktig. Jag blev allvarligt utbränd som 45-åring och blev aldrig samma människa igen. Nu är jag gammal men känner igen allt du beskriver. Är också introvert och har stort behov av vila, tystnad och avskildhet. Tack för att du tog upp detta.
Tack för ditt fina svar! Skönt att veta att vi inte är ensamma om att ha behovet av att leva i en lugnare takt mer i naturens rytm än samtällets.
Fint också att få längta efter varandra! Närvaron som blir i telefonsamtal blir väldigt speciell!
Även om det är jobbigt med pms så är det också fint att få bli sårbar och rörd-bara man möter det med mjukhet och tacksamhet. Sån pms-effekt är positiv! Även om det medför annat som man gärna vore utan! Tycker att om man är i balans så blir det skört och fint men är går man in i pms-v och är i obalans så blir det driv, hård ton och oro. Så är det för mig!
Det bästa med långdistans är att man pratar så mycket med varandra. Mer än när man är sambo, man avsätter liksom tid och fastnar inte i tv eller något annat. Bra sätt att börja en relation så tycker jag 😄
Exakt! Man pratar på ett helt otrooooligt sätt eftersom det är det ända sättet att känna närhet på. Så fint 🙂
Är det inte ofta en del av intresse för den andra och att vilja prata, avsätta tiden? Oavsett hur länge relationen varat. Läst tidigare att du/Clara pratade långt in på natten med din make för att ni gillade att prata. Det lät också fint och fascinerande mig lite – som inte orkade.