I veckans avsnitt pratar vi om varför män aldrig ställer några frågor. Och absolut inga följdfrågor – inte ens när de är kära! Om kvinnor som gör likadant i feminismens namn. Eller är de bara dryga? Det handlar om när Malin var i Stockholm, träffade kändisar och oupphörligen gjorde bort sig. Om visheter jag lärt mig av Lena Dunham och hur man egentligen ska vara en kvinna som etsar sig fast i folks minne istället för att bli bortglömd.
Det är ett kul avsnitt. Skrattade mig till en astmaattack.
Lyssna bakom väggen hos underproduktion.se. Att prenumerera kostar 39 kronor i månaden, ingen bindningstid!
12 svar
Jag kan faktiskt hålla med Malin om att Clara Törnvall och Malin Jacobson Båth var rätt lika, haha!
TACK.
*inför
Man gör bort sig inför någon, inte för. 🤪😄
Mvh
Ofrivillig språkpolis
Hej!
Vill kasta lite ljus över ämnet ”kvinnor som inte ställer motfrågor”, i egenskap av person som är väldigt nyfiken på andra men inbland inte lyckas förmedla det i mingelsammanhang. Eller typ vid lunch med ny kollega på jobbet, eller svärmor eller vad som helst där man inte är nära vänner. Och det är att många kvinnor (upplever jag) har ett väldigt högt taltempo och låg tolerans för tystnad. Så jag hittar ingen naturlig paus att skjuta in en motfråga, eller skifta uppmärksamheten till den jag pratar med. Så det är tyvärr inte så att jag tycker att jag är SÅ intressant, mer att jag är upptagen av att svara på frågorna, och innan man hinner fråga ”vad är din egen åsikt om det här ämnet?” så kommer en ny fråga om hur många barn man har och vilken ålder de har. Eller nåt. Upplever inte samma med män! Och har aldrig känt att jag intervjuar dem heller, haha. Tycker obs inte att män är mer socialt kompetenta eller bättre sällskap på nåt vis, men de matchar oftast min egen samtalsstil på ett mingel mycket bättre. Så det kan man tänka på om man hamnar i en situation där det känns som att man ”intervjuar” och att det andra är självupptagen. Var tyst i 30 sekunder så kanske det händer nåt med dynamiken?
Så klok reflektion 🤩 det är ofta som jag inte heller ”hinner” med i konversationen & tänker i efterhand att det & det skulle jag ju frågat om, jättebra tips med att lägga in en stunds tystnad mellan varven!
Jag tycker tvärtom. Jag tycker alltid att män är bättre sällskap. Mina tjejkompisar undantagna. Men vid ny bekantskap föredrar jag män i samtliga fall. Dom är mkt mer trygga i sig själva, måste inte pladdra hela tiden och uppskattar oftast en rak tjej, som mig och knusslar inte lika mycket som jag tycker att kvinnor ägnar sig åt. Upplever därtill att män uppskattar mig och min stil mer än vad kvinnor nånsin gjort.
Jag håller verkligen med. Jag har en tjejkompis och övriga är killar.
Jag tycker om det raka, dramafria, och det ärliga hos de män Jag umgås med.
Sen är det skönt att slippa det ständiga pladdrandet och jag som dessutom har lite svårt för kallprat uppskattar detta mycket.
Jag blir lite förvånad över att du upplever samtal med kvinnor generellt som dramafyllda? Om du nu upplever kvinnor som ”pladdriga” är det väl en sak, men att du upplever samtal som dramafyllda med kvinnor och dramafria med män på jobb och i mingelsällskap i vuxen ålder är intressant tycker jag. Är inget jag överhuvudtaget tänkt på i ett samtal med en kvinna sedan jag var 17 kanske, att oj vilket dramatiskt samtal detta var.
Pick me! Pick me!
Wow.
Varför måste det ena utesluta det andra? Två och fler saker kan vara sanna samtidigt.
Tack för att du visar ett bra exempel!
Motsatsen. Du vet väl precis inget om mig, tönt. Exakt det där pladdret jag menade. Tack för tydligt exempel, fix pi.
Jaaa! Håller med om detta! 😅 Plus om man har barn omkring sig som drar i en/tjatar osv. . . Det kan bli ganska kaosiga samtal och ibland når jag cringe efteråt får att jag ”glömde” ställa en rimlig motfråga osv! 🙈🤣