
Jag har kallat mig i fyrtioårsåldern i säkert tre års tid. Så det var inte så dramatisk när jag till slut verkligen fyllde fyrtio år. Många av mina kompisar är redan långt förbi det – och nu känns det som att jag äntligen får vara med i gemenskapen med de klokaste och coolaste jag vet. När jag umgås med äldre kvinnor blir jag inspirerad av deras självklarhet, kompetens och lugn. Det är så skönt att få vara fullvuxen och kunna saker. Jag tackar idag nej till jobb och samarbeten med orden ”nej jag är för senior för det där nu. Sånt kunde jag tänka mig att göra när jag var tjugofem”. Det finns en makt i den vetskapen.
Och trots att jag vet att jag rent objektivt var snyggare när jag var yngre – mindre rynkig, fastare hy, skarpare käklinje – så känner jag mig betydligt snyggare nu. Mer hemma i min kropp och mitt utseende. Förut blev jag mest obekväm om någon gav mig bekräftelse. Kände mig alltid så plågsamt medveten om skavanker och skönhetsfläckar. Nu är jag mer tacksam över de företräden jag har och försöker passa på att njuta av dem så länge de är kvar.
Att bli äldre innebär en annan styrka. Hela livet har jag försökt peppa mig att stå upp för mig själv. Men nu väller den styrkan fram inifrån. Jag kan bli förvånad över hur snabbt och intuitivt det sker. Och om jag ska tro mina äldre väninnor så är detta bara början.
Sist jag hade syjunta med Stina och Ulrika pratade vi om det här. För fem år sedan levde vi alla i äktenskap (som utgjorde det underbara matlaget). Nu är alla i matlaget skilda, mår bra i det beslutet och har nya relationer.
-Man får leva många liv i ett liv. Man behöver inte hålla fast i allt som varit, sa Stina.
Det är så härligt att vara fyrtio år och känna så. Jag är tacksam för alla perioder som passerat. Och jag blir glad av vetskapen om att jag får börja om igen om jag vill. Varje dag! Livet är ett stort äventyr och nu när jag är äldre känner jag mig betydligt bättre rustad att uppleva det.












40 svar
älskar mitt fyrtio-nånting! de senaste fem åren har varit slitiga med småbarnsår och flera dödsfall i den nära familjen. men trots det (eller på grund av det?) så har jag aldrig varit så stabil och grundad som nu. också insikten att jag framöver aldrig kommer vara så snygg som nu gör att jag kan se på mig själv i spegeln och uppskatta det jag ser. underbart!
Underbart att höra att det kan kännas just så!
Jag är 40 och har aldrig känt mig så stark, snygg och solid. Men samtidigt klok, lugn och älskar mig själv.
Den längsta resan är resan inåt som Dag Hammarskjöld sa.
Jag är så tacksam att leva även om livet inte blev som jag tänkt så blev det större ändå. Och skulle vara så oerhört tacksam om jag får fortsätta leva och vara med i detta vidunderliga äventyr som Var Dag är.
Jag blir nyfiken på vem som bestämmer att vi rent objektivt var snyggare när vi var yngre? Jag är 46 och har aldrig haft så bra självförtroende som nu, experimenterar med kläder som aldrig förr osv. Jag tycker det syns på kvinnor som gillar sig själva och det är attraktivt. Kan inte det också vara objektivt, att någon som är trygg i sig själv och inte lika ängslig är snygg? Bara tankar som bubblade upp…
Så inspirerande och hoppfullt. Jag fyller 30 nästa år och en del omkring mig har verkligen åldersnoja, det är lätt att det smittar av sig även om jag egentligen känner mig väldigt förnöjd. Åh gud att slippa vara 20 och förvisso har aldrig så ung hy utan ett spår av rynkor men vara så osäker på ALLT i livet. Jag spanar på de kompetenta överläkarna jag jobbar med som är i 40-50-årsåldern och beundrar dem verkligen, vill ”bli som dem när jag blir stor”. Vill också vara den som kommer in på akutrummet med det lugnet och kompetensen och alla bara känner att det löser sig nu. Det verkar vara en underbar ålder.
Gud ja! Så känner jag också, även om det kom en bit in på 40-talet. Rycker på axlarna åt sånt som var jobbigt tidigare, följer magkänslan och ber inte om ursäkt för det.
Tack och lov att man blivit äldre känner jag. Helt klart är det så att jag känner igen mig i det du skriver och har landat i mig själv. Vet om vad jag tycker om och inte, vet mina brister och styrkor och har ett helt annat mod att säga ja och nej. Det är oerhört skönt tycker jag. Jag är heller inte lika orolig längre för saker och ting, av erfarenhet vet man nu att det mesta löser sig på ett eller annat sätt. Livet kanske inte blev som man trodde när man var ung men det blev bra ändå.
”Man får leva många liv i ett liv. Man behöver inte hålla fast i allt som varit”. Det här. Guld.
Älskar att vara 40 (eller 40+ om jag ska vara petnoga)
Är så glad över att inte vara 20+ och behöva brottas med frågan om jag vill ha barn eller inte o i så fall med vem.
Avundad inte alla unga människor som ska hitta sin partner i detta app-samhälle. Oj, nu lät jag gammal. 🙈
Jag älskar att livet har flera kapitel, inte bara ett.
Säger du på riktigt att du är för senior för vissa jobb som du tillfrågas om, eller är det mer att du tänker det?
Jag har ända sedan jag var barn känt mig medelålders, så nu när jag är 40+ är jag äntligen i fas med min inre ålder och stortrivs.
Jag med!
Åh härligt någon mer som äntligen känner mig i fas för min ålder. Alltid yngst på allt jag gått på
Åh vilket härligt inlägg!! Älskar! Hälsningar 44 år
Tar till mig det du skriver om att man får ”leva många liv” .. Är mitt i skilsmässa (mitt initiativ efter 18 år) och känner att jag går sönder fullständigt.
Tar på mig allas känslor
Skulden jag känner gentemot man och barn att vara den som bryter upp och splittar… alla är ledsna, arga, besvikna på mig.
Tips för att fortsätta framåt tas tacksamt emot.
Gått igenom en skilsmässa för tre år sedan. Var den som blev lämnad.
Trodde aldrig att jag skulle kunna le ända upp till ögonen igen. Var helt förkrossad.
Idag är jag oändligt tacksam över att min exman hade mod att säga att vi skulle skiljas. Utan hans mod hade vi harvat på i äktenskapet.
Jag brukar tänka på det ibland. Det krävs mod att våga bryta upp.
Styrkekramar ❤️
Klokt skrivet. Känner igen mig. Den inre tryggheten ger en kärlek till sig själv och det om något är skönhet. Sen blir man ju vacker när man blommar och dessutom är i en relation man mår bra i. Underbart!
Tänk så fantastiskt det är att åldras, på så många sätt!
Vilken befriande text!
Så underbart och inspirerande skrivet av dig Clara! Blir så inspirerad av dig, du verkar så stark och trygg i dig själv. Kram
Har precis fyllt 40 och måste säga att jag inte kan relatera till siffran. Det är konstigt att man ska säga till andra att man är 40. Men man vänjer sig väl?
Känner så igen mig i det du skriver. När jag fyllde 40 för 2 år sedan nu (HUR kan åren gå så fort…?) så fattade jag inte riktigt det. Jag kunde inte förstå att jag redan nått dit. Kände mig inte så ”gammal”. Nu när jag fått bo i 40-års landet i ytterligare två år så börjar jag förstå att det gör inget om man inte känner igen sig i att vara där, man får finna sig i att det är så det är men att det inte påverkar hur man känner sig! Det enda som är riktigt fint är att när jag tittar på yngre än mig själv så kan jag påminnas om att den åldern har jag varit i och att jag inte identifierar mig med den åldern längre, utan då slår det mig att mina 40+ är precis vad som är, NU, för mig.
Håller med! 40+ är en bra ålder. Mer livserfaren, tryggare i mig själv och gladare. Generellt i alla fall. Är just nu i en liten svacka då jag ifrågasätter mig själv lite för mycket.
Ikväll testade jag ditt recept på pumpa-sockerkaka med juliga toner. Ska bli spännande att smaka. Bra att ta vara på resterna från dagens halloween-pumpakarvning. Gjorde den på glutenfritt mjöl och den ser ut att hålla ihop fint. Så tack för recept och krydda på vardagslunken! 🎃
Härligt 😊
Det ÄR bara början! Har passerat 56 och känner mig så extremt kolugn med det mesta. Tar liksom ev problem när de kommer. Struntar på riktigt i vad folk tycker och gör inte våld på mina egna värderingar, min vilja etc för att behaga andra. Tar ingen skit och har noll tålamod med folk som kräver silkesvantar. Sedan att kroppen är i ett förfall som inte går att hejda och som ger begränsningar (hej artros mm) är mindre kul. Men att utseendet påverkas negativt har iaf en rejäl uppsida – ingen bryr sig om hur du ser ut och vad du gör när du inte längre har ett sexuellt kapital. Du är inget hot och ingen möjlighet för någon. En del kallar det att bli osynlig och lider, inte jag. Sån. Himla. Frihet!
Jag är plus 50 men blir uppvaktad och får beröm om jag sminkat mej fint. Ingen torka här när det gäller kärlekslivet.
Så sant det du skriver att det på nåt sätt ändå är skönt att man inte längre blir sedd på sexuellt på samma sätt som förr. Det är något befriande i det. Själv har jag börjat gå osminkad alla dagar jag inte är på jobbet inklusive helger. Skönt! Och glasögon ofta för mina ögon mår bättre av det. Jag lider inte heller av att bli ”osynlig” utan tvärtom, jag känner mig fri.
Jag längtar efter denna känsla, att inte behöva sträva efter att vara attraktiv eller åtråvärd. Känns som den ultimata friheten. Sorgligt att den egentligen finns redan nu (34 år gammal), men att den är så svår att nå. Drömmer om att bara ”skita i allt”, vad gäller utseendenormer och hur jag uppfattas. Hoppas jag får bli äldre och uppleva att detta händer naturligt. Tillsvidare kämpar jag på med projektet vara människa 😉😉
Här vill jag slå ett slag för att vara ful. Då slipper man en kamp för att framstå som åtråvärd och vacker, eftersom man redan vet att man betraktas som oattraktiv. Man lär sig ganska fort att det inte är lönt att försöka. Men jag tänker ofta på att kvinnor som sörjer sitt förlorade utseende kan skatta sig lyckliga för att de åtminstone har haft ett sexuellt kapital som garanterat har gett dem fördelar i livet.
Ja, det känns sorgligt att vissa kvinnor som åldras tycker det är jobbigt att inte längre anses vara åtråvärda. Det är som att livet verkar förlora mening när de inte längre deltar i det sexuella spelet och får mäns uppmärksamhet. Själv tycker jag om att äntligen få betraktas som Människa, inte som Kvinna, Mor och Objekt.
Det är givetvis sorgligt om man hänger upp sitt liv och sitt värde på sitt utseende, men det är väl en högst mänsklig känsla att vilja känna sig fin, sedd och attraktiv? Här är det som vanligt männen som drar det längsta strået, och förblir ”åtråvärda” medan kvinnor blir just osynliga (och ofta reduceras till mor- och farmödrar). Alla lever ju inte heller i en lång relation utan deltar i ”spelet” för att försöka träffa en partner. Man ska kanske inte döma utan försöka vara lite mer förstående inför människors olika utmaningar,
+1 på den!
40 är en bra ålder. Saknar den tiden. Mina nära levde o jag hade bättre hälsa. Men vilket åldersfixerat samhälle vi lever i. Ung o rynkfria är det Som gäller. Reklamen riktar sig till mycket unga. Äldre människor har ju så mycket att ge. Livsfarenhet och att mer ta saker med ro. Och inte bara jag jag utan mindre egoism. Att en del äldre inte har bra mat på boende är skamligt. Finns många orättvisar som du kan få stå ut med pga ålder. Inte bra.
Hej, du har råkat skriva Ulf/Uffe under bilden på leksaksstrykbrädan. Det kanske skulle var Beppe/Bertil tänker jag? 😄
Nej men gud, sorry. Jag skrev i helt fel inlägg insåg jag nu. 😂
Så klokt sagt av din vän Stina. Man behöver släppa en del som varit för att kunna gå vidare. För att kunna ta sig framåt med lättare steg kan man behöva minska sitt bagage.
Lätt att skriva att släppa bagaget. Desto svårare att göra det tyvärr.