Sjön gör sig bäst på avstånd

Igår hade både jag och lillen våra kompisar på besök. 

Vi gick till sjön och den vilda bebin tog sats för att göra magplask från bryggan i det djupa vattnet. I sista sekund fångade jag honom i tjocktröjan. Gruvlig besvikelse och mycken klagan blev resultatet av min insats.

Vi bestämde oss för att knata hem till tryggheten istället och bara betrakta sjön lite grann på avstånd. Mycket mindre dramatisk. I all stillhet, men mycket målmedvetet, ägnade han sig sedan åt att gräva upp alla frön jag precis grävt ner och vräka iväg dem över axeln. Jag kommer skörda rödbetor i gräsmattan hela sommaren. Lyllos mig.

Bortbyting

Jag vet många som under sin föräldraledighet stundtals blir tokiga av att inte få göra någonting ifred.  Det är inte så konstigt då fenomenet med föräldrar som går ensama hemma med ett barn i flera månader aldrig förekommit i historien tidigare. Det är en ganska onaturlig situation. Kanske känns det svårt att ringa in en barnvakt då man inte har någon märkvärdigare önskan än att få bada i fred eller sitta på café en stund? Men man kan ju faktiskt bytlåna barn med kompisar! Jag tycker inte att det är mer jobb att ha två bebisar istället för en. Inte om det bara gäller ett par tre timmar. Det är faktiskt lättare! För barn roar sig bättre tillsammans, även om de är för små för att riktigt kunna leka med varandra.

Jag har själv testat det här systemet med olika kompisar som är barnlediga. Om du lämnar din grabb mellan tio och ett på tisdag så kommer jag med min några timmar på torsdag. Och inget behöver man ta med sig heller. Blöjor, mat, extra kläder – det lånar man av varandra. Allt för att göra det så enkelt som möjigt. Minimalt med meck! Och inte behöver man ha något superviktigt ärende för att få barnvakt heller. Man bara bokar in bebisbyten med jämna mellanrum och vet att man har en egen liten guldstund i veckan för sig själv.

Bebisklädd

Jag älskar att leta fina barnkläder till lillen. När jag fann dessa seglarskor på pappas vind fick jag flashbacks från när jag var liten och bar dessa små med stolthet. De är lagom stora till B i höst!

Den här fina gamla ryggan med skinnremmar fick jag av en granne. Den är pytteliten och rymmer just precis ett gosedjur och ett ombyte och han kan bära den själv till och med. Sjukt sött!

Det är ju så enkelt att köpa kläder till småbarn. Är de storlek 86 så är de ju det! Inte så mycket tjafs om passform och osmickrande modeller. Inte  så att Bertil klagar och menar att byxorna jag köpt får hans blöjbak att se stor ut. Just därför är loppis så himla smidigt till barn. Vi skulle köpa regnkläder till lillen och jag såg att de på nypris skulle kosta kring 600 kronor inklusive skor.  Och det på en billig kedja.  Jag gick då in på en loppis och hittade ett komplett regnställ med jacka, byxa, skor och hatt från Didriksson. För hundra kronor!

 

 

 

Grisen

När jag var liten, men började bli stor, sydde mamma en gosedjursgris till mig. Jag älskade grisen men till min sorg var jag ändå lite för stor för den. Ni vet hur det är i den där jobbiga åldern då man vänjer sig av med både gosedjur, hemliga språk, och att bygga kojor? Det är både smärtsamt och roligt på en och samma gång.

Som tur är finns det nu någon annan som kan älska denna gris. Och som den blir älskad!  Och jag är så glad att saker mamma gjorde kommer till användning för mina barn. Jag tror jag måste sy upp en likadan ifall den någon gång skulle komma bort.

 

 

Vårhelg

Jag har verkligen haft en sjukt bra helg, utan en dator i sikte.

Vi hälsade på grannarnas hönor och tupp och det var väldigt spännande.

Någon övade sig på att stå upp och kasta mat på bordet

Mest har vi varit ute och skrutten har hängt med. Han satt  i jordgubbslandet och skrattade och pratade och hackade lite med en spade timmar i sträck. Och jag gick omkring och log för mig själv och kände mig frälst och frireligiös (mer än i vanliga fall alltså). För jag är så glad över att bo i hus på landet och kunna gå rätt ut på tomten och arbeta. Och lillen kan leka hur fritt som helst. Den här sommaren är hans första “riktiga” sommar den kommer bli fantastisk. Vi ska mest bara vara hemma och plocka bär i trädgården, plaska i badbaljan, jaga hönor och nakenfisa i värmen.

Det kommer bli fint

Det kommer att bli en fin sommar. Förra året var lilleman så liten att han blev kvar där man placerad honom. I blåbärsriset till exempel. Nu riktigt rusar han fram och bromsar genom att krascha in i saker. Jag ser fram emot att sjöbada ihop. Att gräva i sanden. Att plaska i den stora baljan i trädgården, låta honom smaka allting som växer i landet, att cykla långt med honom i stolen på pakethållaren och ta båten ut till skärgården.

 

Att få vara den som älskar mest

Min största glädje och tröst är den här lilla killen. När han skrattar så att alla små risgrynständer syns, när han går över golvet på krumma ben, ett mödosamt steg i taget och ideligen vänder sig om och vinkar farväl – som om han skulle korsa Atlanten.

En av de stora förlusterna när en närstående går bort är att att man själv blir mindre älskad. Det är ingen ädel känsla men precis så känns det. En person som älskade och brydde sig om en är borta. Och för varje sådan förlust blir man lite mera vuxen och lite mer ensam. Det är vårt uppdrag att älska och bry sig om alla som är yngre. Det kommer naturligt. Och när man är liten har man en hel flock med människor som älskar en. Men när åren går så tunnas flocken ut. Istället får man kanske egna barn och barnbarn. Och så mycket som man älskar sina barn och barnbarn kommer de aldrig att kunna älska en tillbaks. Deras uppdrag är att i sin tur älska sina barn och barnbarn. Just därför är det en så stor tröst att ha barn. Att få vara den som älskar mest.

Leklusten

 

Bild Nina Ruthström

En sak som fachinerar mig är att de flesta föräldrar är mer konservativa med sina barn än med sig själva.

Många skulle aldrig ge sin dotter en leksaksbil, trots att mamman i familjen har både körkort och bil. Många skulle aldrig ge sin son en leksaksspis, strykbräda eller dockvagn. Trots att pappan i familjen lagar mat, stryker tvätt och går ut med barn i vagn. Jag undrar vad det är vi är så rädda för? Varför ger vi barnen färre valmöjilgheter än vi vill ge oss själva? Vissa pyntar ut sina döttrar i klänningar, glitter, lackskor och snäva små jackor. Trots att mammorna själva helst går i bekväma jeans och converse.

Jag blir jätteglad när jag ser att företag som Leklust utmanar föräldrars stereotypa tänkande. Självklart kan Spindelmannen köra dockvagn! Hur svårt kan det vara liksom? Heja Leklust! Hoppas andra företag tar efter.

Alla balla kalas!

Isabelle Mcallister, Ann Söderlund och Christina Breeze Le Guellaff har gjort en riktigt fin bok om barnkalas – Alla balla kalas! Jag har själv bidragit med recept till denna fantastiska lilla karamell till bok som säljs via ICA.

Den innehåller massa roliga pyssel, enkla genvägar, recept, lekar och annat skoj.

Dessutom kan man komplettera med detta fina kalaskitt där det ingår tutor, servetter, pappmuggar, coola glasögon, godispåsar och massa annat fint. Även det från ICA. Nu tänkte jag att ni kan få tävla om tre sådan här kalaskitt+bok! Lämna din festligaste kalasidé (kan vara både för barnkalas och vuxenfester) och glöm inte att ange din mailadress.

Tävlingen pågår tom 2/4 2012 kl. 07.00. Vinnaren utses av Underbaraclara och beslut kan ej överklagas. Ev. vinstskatt betalas av vinnaren.

Ett alldeles eget lamm

I brist på riktiga får (som jag också vill ha någon gång) roar vi oss med det fina gungfåret lillen fick av sin farmor i ettårspresent. Roligt men besvärligt när man är så liten att man inte kan klättra upp själv och fåret glider iväg för en. Melker är väldigt skeptisk förövrigt. Han har ju redan ett får i sitt hjärta. Eller ett lamm rättare sagt.

Fynd på lager

 

Jag har alltid samlat på fina barnkläder – långt innan något barn ens var påtänkt. Man snubblar över så mycket roligt när man letar grejer till sig själv. Den här underbara klänningen fann jag igår.

Otroligt sött mönster och modell. Det dröjer dock många år innan någon unge kan ha den här – den är nog lagom till en sexåring ungefär. Önskar att det fanns något sätt jag kunde tränga ner mig själv i den under tiden.

Guldstund

Vardagsmorgon. Jag väcker lillen klockan sju. Han är pigg som bara den. Jag är så trött att jag raglar. Vi går upp och släpper ut hunden för att kissa i en driva. Sedan kokar jag havregrynsgröt till skrutten och serverar med grädde och mosad banan. Byter blöja. Sätter tillbaka lillen i sängen, nu med ett gäng noga utvalda leksaker. Sådant han bara har på morgonleken. Något som skramlar, något som är lite klurigt, något som är gosigt, någon bok. Aldrig samma saker mer än tre dagar i rad. Sedan leker han själv.

Morgonens ensamlek är en favoritstund för oss båda! Han för att han får vara ifred och pyssla och leka. Jag för att jag får det lite lugnt om morgnarna.  Ensamleken introducerade vi när han var ungefär fyra – fem månader och succesivt har han ökat på tiden han vill leka själv i sin säng. En oinspirerad dag leker han kanske bara 30 minuter. En bra dag – upp till två timmar. Ibland somnar han om mitt i leken, tillbakalutad i sängen. Snusar en kvart och vaknar sedan och fortsätter leka. Det är verkligen en fridens stund och jag kan höra hur han fnissar åt någonting jag inte har en aning om. Eller stånkande och irriterat försöker öppna boken och bläddra själv. När han tröttnat på att leka ger han till ett illtjut och då får han komma över i min säng en stund istället.

Men under tiden han leker ligger jag i sängen i rummet bredvid och snoozar. Eller äter frukost i lugn och ro och läser tidningen. En stunds ensamlek varje morgon kan vara bland de bästa grejer vi infört! Rekommenderas varmt.

Nakna kocken

Nästan i alla fall. Naken om baken huvudsakligen. Någon tyckte att det var stor humor att ge sin son en spis i födelsedagspresent. Kanske gör det honom till en kärring? Eller bara nästa Jamie Oliver…

Tummen upp för nya förklädet från Leilas General Store i alla fall!

Sagogryn passar bra när man lagar mat på låtsas.