Amma, mamma!

Fina älskade unge. Som sliter i blusen och bankar pannan mot bröstkorgen och smackar amamamamamama när du är hungrig. Det är så spännande att amma en tiomånaders med massa vilja. Det har jag aldrig gjort förut.

Allt det fysiska var liksom lite för jobbigt tidigare. Jag orkade inte amma längre. Kände mig…kvävd? Kanske var det aldrig mer än sex månader jag kämpade på. Det tog några barn att vänja mig. Vid närvaron, kroppskontakten, det krävande men också fullkomligt avslappnade.

Ja så var det. Och allt är okej och helt i sin ordning. Jag ångrar ingenting. Jag gjorde det jag ville då och jag gör det jag vill nu., Och kanske ammar jag dig ett helt år till? Kanske i två? Vem vet. Det bestämmer vi tillsammans du och jag. Och alla sätt är bra sätt om det känns bra i magen.

• annonssamarbete Hipp •

En underbar matstund?

Jag saknar min hund Melker extra mycket nu när Ulf börjat äta riktig mat. Han får plocka med maten själv och det både droppar, smular och slabbar ner golvet rejält. Med en hund som städade under barnstolen var det inget problem. Nu är det lite mer frustrerande.

Samtidigt tycker jag att det är viktigt att småttingarna får äta själva (men med assistans såklart). För hur ska de lära sig om de bara blir matade? Jag har alltid låtit mina bebisar kladda vid matbordet. Känna på maten med fingrarna och smeta in hela sitt ansikte om de haft lust. Ja. Det har faktiskt känts som det enda rimliga. Bebisar gillar att kladda!

Men hur får man deras matstund att funka ihop med resten av familjens? Det är inte alltid givet. För mig är det en självklarhet att äta middag tillsammans varje dag. Det är vad jag själv vuxit upp med och vill föra vidare till våra barn. Men ibland är gemensamma måltider väldigt ansträngande. Om man själv är vrålhungrig och samtidigt ska försöka mata barn. Särskilt om man har barn i många olika åldrar där flera behöver assistans. Just nu har vi en riktigt matfrisk åttaåring, en spinkig femåring som bara gillar gurka med örtsalt och en knubbig bebis som äter både mat, lego och smågrus från hallgolvet. En intressant kombination.

För att få någon slags middagsro brukar jag börja med att ge Ulf mat medan vår mat ännu tillagas. Det kan vara rester från en tidigare middag eller någon av HiPPs ekologiska burkar. Särskilt deras sorter med fisk och kyckling brukar gå hem. Då ser jag till att han äter ordentligt och vet samtidgt att han får i sig det han behöver näringsmässigt. I samband med den måltiden får han också sina D-droppar. Under tiden Ulf äter har jag ställt fram vitkålsbitar till barnen som de kan tugga på om de är hungriga. Ett bra sätt att lura i storbarnen grönsaker.

Sedan när vi sätter oss ner och äter som familj sitter Ulf med i sin barnstol. Då får han smakbitar från våra tallrikar. En bit pannkaka, en morotsstav, några majskorn, en oliv. Sånt han kan plocka med själv i lugn och ro. Och eftersom jag vet att han redan fått i sig ett balanserat mål mat är det inte så noga vad han äter just då. Han får i alla fall vara med i måltidgemenskapen och samtidigt testa nya smaker.

Just eftersom man inte alltid har stenkoll på vad småttingarna fått i sig kan det vara skönt att komplettera med sånt man vet innehåller alla viktiga näringsämnen. Som Combiotik 2 från HiPP som är ett näringsmässigt bra komplement till maten. Den innehåller alla nödvändiga vitaminer och mineraler. Ett värdefullt stöd vid övergången från bröstmjölk eller modersmjölksersättning.

Mina 7 knep för en härligare matstund!

1)Jag försöker skapa matro genom att sänka tempot. Tända ljus, stänga radioapparater som står på. Sitta ner och försöka känna lugnet.

2)Det är oftast lättare att mata en bebis om den har något eget att hålla i. Ett smörgåsrån, en gurkstav eller en alldeles egen sked.

3)Jag matar bebisen strax innan resten av familjen äter. Så får den mat i lugn och ro och jag får har kontroll över hur mycket den egentligen fått i sig. Sedan får bebisen sitta och plocka med smakprov från våra tallrikar under middagen. Och vara en del av måltidsgemenskapen.

4)Låt barnen kladda! Jag brukar ta av Ulf kläderna så han sitter i bara blöjan. Då kan han kladda, smaka och njuta maten precis som han vill. Efter måltiderna brukar jag torka av honom med en tvättlapp eller så sköljer jag av honom snabbt i badkaret. Barnstolen är alltid impregnerad i klet så den ställer jag i badkaret och sköljer med hett vatten. Då blir den ren på nolltid!

5)Om du som jag blir less på att bebisen spiller så mycket på golvet – testa att ha ett lakan eller ett duschdraperi under barnstolen. Den går enkelt att ta ut och damma av efter maten. Så sparar du in på dammsugning och golvstädning.

6)Barnmat på burk är en skön hjälp i vardagen. Önskar bara att jag hade fattat det tidigare. Vad mycket smidigare många matstunder hade gått. Och när jag köper färdig mat väljer jag alltid HiPP eftersom att deras mat innehåller alla viktiga näringsämnen och dessutom är god. Ja, till skillnad från mycket annan barnmat är den faktiskt kryddad. Vill ju inte ge Ulf någonting jag själv inte tycker verkar aptitligt. Dessutom är barnmaten ekologisk och märkt med EUs ekomärkning. Viktigt, viktigt!

7)Och ps. Om bebisen äter sämre vid ett mål brukar det bli bättre vid måltiden efter. Verkar småttingen nöjd och glad är den säkert det också.

Trebarnsmamman

Igår efter att barnen kommit hem från förskola och fritids var det ett sjungande, lekande och busande bland brorsorna. De krälade på golvet och spelade innebandy med slevar och lekte charader och sjöng musikal. Jag pratade i telefonen med vårdcentralen just då och sköterskan skrattade och tyckte vi hade ett härligt fredagsparty i bakgrunden. Fredagsparty indeed! Stämningen var hög. Jag blir hög av att ha alla mina pojkar nära mig. Jag är så obeskrivligt glad för att det blev just tre stycken. Vi var inte kompletta innan Ulf kom.

Jag har aldrig haft några förväntningar på att mina barn skulle älska att få småsyskon. Jag var själv helt ointresserad av småbarn som liten och förutsatte inte att mina barn skulle vara annorlunda. Bertil visade sig dock vara en helt underbar storebror till Folke. Kärleksfull, omhändertagande och klok. Bertil är Folkes stora förebild och idol i livet.

Hur Folke skulle bli som storebror var däremot lite av ett wildcard. Han var ju så mycket lillebror. Men han har vuxit de sista tio månaderna. Och älskar att vara stor och få ta om hand. Han tycker att ljuset i livet är hans två brorsor som han skulle gå genom eld för. Eller i alla fall försvara mot varje stöddig storkille som försöker sig på något.

Nu har det gått tio månader sedan vi blev tre i familjen. Ulf har blivit allas vår snuttefilt och gosegris. Vår tröst när vi är ledsna. Den unge som gråter över något ropar HÄMTA UUUULF och så får Ulf komma och trösta. Bara genom sin närvaro. Vi skrattar så mycket åt honom, iakttar hans framsteg. Jublar när han lär sig vinka, klappa händerna, gå och säga titta. Vi hjälps åt att räkna hans nya tänder och turas om att läsa böcker. Tillsammans är vi en trygg flock på fem.

Och fast jag fysiskt sett känner mig helt utsliten och förbrukad. Fast jag inte haft ork att ta hand om mig själv på länge. Fast jag har smärtor i leder och fogar och rent objektivt aldrig sett så bedrövlig ut som nu. Så har jag heller aldrig känt mig rikare eller mer värdefull. Mer förnöjd och duglig som människa. Det känns lite ovant. Men mina tre barn har flyttat min blick till det som är viktigast. Och deras kärleksbetygelser väger tyngre än allting annat.

Att få tre vackra söner. Det är nästan inte rimligt att en människa ska bli så rikt välsignad.

Min första egna tid

Jag steg upp när väckarklocka visade på 05.40. Ammade Ulf, snurrade ihop datorladdaren och lockade håret. Packade ner hårspray, bröstpump och sminkväska i min silvriga lilla Rimowaväska. Kramade barnen och Jakob hej då och satte mig på tåget till Stockholm.

Det här är första gången jag är ifrån Ulf. Det känns ovant och konstigt och alldeles, alldeles underbart. Jag riktigt njutryser av att vara själv. Min assistent Charlotte bokade första klass, tyst vagn med frukost. Och direkt jag klev på tåget tog jag fram min gosiga ulltröja och stora fluffiga halsduk och nu sitter jag nedkurad i sätet – helt uppfylld av lugn. Ingen vill mig någonting. Ingen stör. Bara jag, mitt kaffe och utsikten.

Jag har inte varit i Stockholm på ett och ett halvt år. Inte saknat det heller men nu känns det plötsligt roligt att göra en utflykt. Roligt och liksom nervöst? Jag är så ovan. Imorgon ska jag medverka i en panel på Västerbottensdagarna på Grand Hotel. Men idag ska jag möta upp min syster som också ska medverka och kommer resande från Borås. Vi ska gå på Nationalmuseum tillsammans i eftermiddag. Prioriterar alltid museum när jag reser någonstans. Hela mitt inre skriker faktiskt efter näring av detta slag just nu. Kultur och egentid med min syster.

Ikväll ska vi äta middag på Rutabaga på Grand Hotel. Sist jag var där var det med Erica – då blev vi bjudna stort av hennes bror Mathias som är kockgeniet bakom restaurangen. Ända sedan dess har jag skrutit för Anna om hur gott det var. Så nu ska vi äta och njuta och i matkoma ska jag sedan somna i min hotellsäng. Sova en ostörd natt. Hur lyckligt lottad är jag?

Och imorgon ska jag starta dagen med att åka till Handtryckta Tapeter på Långholmen och kolla på vintagetapeter till mitt vardagsrum. Innan det så småningom är dags att arbeta. Jag känner mig så glad och fri och lätt till sinnes så det är inte riktigt klokt. Som en yster ko på grönbete!

• annonssamarbete Adlibris •

Läsning för mörka kvällar

Jag har ju många gånger skrivit om vikten av att läsa för barn. Förutom att det är en mysig stund för närhet och vilsamt umgänge – är det ett sätt för barnen att läsa sig om världen och utveckla sitt språk. Så att de bättre kan sätta ord på sina tankar och känslor.

Att läsa för barnen varje kväll har blivit en självklarhet här hemma. Och jag tror nyckeln till att läsa handlar om att skapa en vana kring läsandet. Så att man verkligen tar tid för det varje dag.

Och är inte det här den mysigaste lästiden på året ändå? Krypa ner i sängen lite tidigare för att hinna läsa extra länge. Jag har en hel sektion i barnens bokhylla vigd åt julböcker – som är det vi helst läser nu.

Och det roliga är alla julböcker som kommit sista åren – där man läser ett nytt kapitel varje dag. Vi brukar välja en ny sådan bok att läsa varje december. Tidigare favorit har varit Skorstensjul – men jag tror att Snösystern av Maja Lunde kan bli en farlig konkurrent. Illustrationerna av Lisa Aisato är ju helt magiska.

Jamen kolla bara!

Dessutom vill jag rekommendera en ny liten pärla från Per Gustavsson. Han har skrivit och illustrerat många av våra favoriter här hemma – titlar som När Prinsar stannar hemma och En stackars liten haj. Och i den Augustnominerad boken Sen kom Vintern möter vi haren som en dag upptäcker ett vitt strå på kroppen och får en riktig livskris. Det här är en rasande rolig och rörande vinterberättelse!

Här hittar ni Adlibris alla härliga julböcker.

Vill också passa på och tipsa på två julkalendrar så här inför december. Den ena är Pixikalendern. En helt enkelt briljant idé – där en ny Pixibok ryms bakom varje lucka ända fram till julafton. Alldeles lagom långa berättelser för att man ska kunna läsa dem direkt på morgonen när man öppnat luckan.

Förutom en Pixikalender har vi också adventskalendern Handbok för Superhjältar. Kan verkligen rekommendera dessa böcker som vi läst oräkneliga varv för våra barn. Särskilt åttaåringen har varit förtjust i serien om superhjälten Lisa som bekämpar så väl mobbare som skurkar med sina superkrafter. I den här aktivitetskalendern gömmer sig bakom varje lucka pussel, aktivitetsböcker, klistermärken, julpyssel och korta berättelser. Här hittar ni Adlibris julkalendrar!

Det här var två av mina julfavoritböcker ur den sprillans nya bokutgivningen. Här kan ni läsa om äldre julboksfavoriter hemma hos oss.

Loppa julklappar till barnen

Det finns så mycket roligt att ge och få från second hand nu i juletid. Min syster och min faster är riktiga fenor på att loppa julklappar och kommer ofta med sånt de köpt på begagnat. Det är ärligt talat den bästa klapp jag vet! Just för att det är så oförutsägbart.

Och nu tänkte jag tipsa om begagnade saker man kan köpa till barn i jul. Fast det här är ingen sådär allmän lista som passar alla barn och ungdomar – den baserar sig på sånt vi brukar ge till våra barn och sånt som jag själv gillade att få som liten. Har ni andra tips så fyll gärna på i kommentarerna! Vill också passa på att tipsa om en tidigare lista jag gjort – på 30 kreativa klappar till barnen. Ifall du vill ge någonting som främjar barnens skaparlusta och kreativitet!

Nu kör vi!

Platta paket

Jag letar alltid bilderböcker. Finns ofta billigt på loppis och när vi läst tills vi tröttnat så skänker jag tillbaka igen. Men man behöver förstås inte begränsa sig till bilderböcker. Kapitelböcker är ju kul och bra. Och kanske böcker som man får använda när man pysslar? Med sidor att klipp loss och göra collage av. Eller faktaböcker av olika slag. Den här boken med gåtor hittade jag på loppis och den ska min äldsta unge få i present. Han är besatt av att berätta gåtor just nu så det passar utmärkt.

Leksaker

Min systers barn får bland annat varsin loppad klapphund i present i år. Tror aldrig de ens sett sådana förut så det blir skoj. Man kan också köpa barbiedockor, bondgårdsdjur, duplo, playmo, små gosedjur mm. Tror det viktiga för att det ska kännas som en “riktig” present (trots att den saknar sin köpesförpackning) är att man lägger lite krut på själva paketeringen. Som att placera alla bondgårdsjur i en liten fin låda eller klapphunden i en skokartong man klätt i tyg. Tvätta gosedjuren så att de blir rena och fluffiga och bind ett sidenband kring halsen på den lilla katten. Poängen är att förpacka så att det känns roligt och spännande att få!

Riktiga grejer

Klart man vill ha riktiga grejer att leka med! Med det menar jag exempelvis kastruller, slevar, vispar, koppar, muffinsplåt etc. Sånt som barn kan tycka är kul att ha när de leker kök, café eller liknande. En gammal fast telefon med massa knappar är succé för ett mindre barn – liksom en skrivmaskin kan vara för en sexåring. Underskatta inte värdet av att få RIKTIGA GREJER!

Inredningsdetaljer

Tweenien som gillar att fixa fint på sitt rum kanske kan få en ny lampa, någon fin plansch eller nya krokar på väggen. En jordglob eller en mysig, lurvig matta? Sådana saker önskade jag mig ofta i den åldern och det var ju nästan det härligaste! Att komma hem efter julfirandet och fixa fint i rummet med alla nya små saker. Här tror jag Blocket, Tradera och Marketplace är bästa ställena att leta om man har barn som gillar lite modernare grejer och man är ute efter något väldigt specifikt.

Små mystiska mojänger

Det är min absoluta favoritkategori! I den ryms allt sånt där som barn älskar men som vi vuxna kan betrakta som onödigt eller rent av skrot. Har till exempel köpt de små lådorna på bilden – cigarrlådan och glasasken – till min ena son, där han kan lägga alla sina hemliga lappar, finaste kompisgåvor, hjärtformade stenar, vackra kristaller eller vad han nu får lust med. Men de där mystiska mojängerna kan också vara en gammal ringklocka, ett tomt etui för en dyr reservoarpenna. En avlagd låda för fiskedrag, med massa små bra fack för alla sudd man samlar på….Barn i 5-9 års ålder brukar enligt min erfarenhet gilla saker som dessa. Gärna om de känns lite gamla och mystiska. Som om man kunnat hitta dem i ett öde hus eller i ett skeppsvrak.

Sportutrustning

Saker som barnen nöter mycket på och som kan ärvas mellan syskonen kan självklart vara idé att köpa sprillans nytt. Men annat går ju att hitta begagnat. Jag brukar be min pappa kirra en ny uppsättning skridskor till barnen varje jul från returmarknaden. Där slipar de skridskorna så de är i bra skick. Och räcker gott och väl att åka på en säsong, innan de blir för små. Man kan också hålla utkik efter sparkar, pulkor, skranor, tefat och andra saker för utelek.

Utklädningskläder

Antingen sånt som faktiskt ÄR utklädningskläder (brukar finnas lite sånt på loppisar ibland) – men annars bara vanliga skojiga kläder som barnen kan klä ut sig med! Knasiga kjolar, färgglada sjalar, hattar i olika modeller. Klackskor, väskor och vantar med spets. Samma sak gäller här – tänkt på att förpacka det roligt för att presenten ska kännas riktigt rolig! Till exempel kan man lägga alla kläder i en loppad liten resväska. Vips har man fått en hel himla utklädningslåda i present!

Vanliga kläder

Det måste ju förstås inte vara utklädningskläder man får. På loppis finns ju massa vanliga barnkläder också. Som dessa underbara klänningar och vantar som mina systerdöttrar ska få i julklapp av mig. Köpta för en tjuga styck på PMU. Ska bara tvätta, stryka och sedan slå in dem fint…

Smycken

Storbarnet i familjen – som tagit hål i öronen – ska få massa olika örhängen jag köpt second hand. Eftersom smycken lätt slarvas bort är det skönt att inte ha så dyrbara varianter. Och köper man halsband på loppis kan man också klippa sönder dem när man tröttnat och använda pärlorna till att trä nya smycken. Ett väldigt billigt och bra sätt att få tag i skojiga pärlor, stenar och kedjor!

Sova ute?

Ulf sover ute på dagarna. Eller ute och ute – han sover på vår veranda. Men det är ju lika kallt som ute. Känns så sunt på något sätt. Mina äldre barn sov sällan ute, för när de var små fanns ingen veranda. Och eftersom vårt hus ligger på en blåsig åker kändes det alltid lite läskigt att ställa ut en vagn utan att ha en trygg lä-vägg bredvid. Eller ett tak som skydd mot snö-ras.

Han sov ute häromdagen när det var arton minus. Inbäddad i fårfällar och med en liten filt över vagnen. Lagom svalt och skönt. Visst känns det som att barn som sover ute sover mycket längre? Högst ovetenskapligt, men ändå. Är det någon fler som har den erfarenheten?

• annonssamarbete Albert •

Med läraren i fickan

Jag kan bara minnas en period under mina tolv år i skolan när jag egentligen gillade matte. Det var i mellanstadiet. För då hade jag Marianne, som var en sån himla bra lärare. Hon kunde förklara allting pedagogiskt och gjorde matten rolig och meningsfull. Med henne kände jag att mattematik var kul. Om inte min specialbegåvning – så ändå någonting som jag behärskade.

I högstadiet blev det öken igen. För då fick vi nya mattelärare flera gånger i rad. En av dem lät oss till och med välja på att räkna matte eller spela schack i biblioteket. Gissa vad jag och min kompis Åsa valde? Jag minns också att jag vid en särskilt jobbig mattelektion omöjligt kunnat förstå lärarens instruktioner. Jag låg dubbelvikt över bordet och suckade när min gamla fröken Marianne gick förbi i korridoren. Jag bad henne om hjälp och några minuter senare hade hon fått mig att fatta det min riktiga mattelärare inte lyckats med på flera lektioner.

Bra lärare är A och O. Och som tur är finns det många av dem! Men jag skulle säga att ju svårare och tråkigare man upplever ett ämne – desto viktigare är läraren. Och ibland räcker inte lektionstiden till för att hinna greppa allt.

För äldre barn och ungdomar som vill utveckla sina kunskaper är matematikappen Albert ett bra träningsredskap och läxhjälp. Tack smart teknologi kan Albert nämligen förklara och hjälpa till att hitta lösningen om man kört fast i sin mattebok. Han hjälper även barnen att lägga en plan för vad och hur ofta dom behöver plugga, exempelvis inför ett test eller nationellt prov. Albert är nämligen utvecklad på ett sätt som gör att han lär sig för varje gång han används. Och ju mer han används desto bättre blir han på att hjälpa till! 

Så här står det på Alberts hemsida.

Albert kan många av de matteböckerna som används i högstadie och gymnasiet. Han kan också rekommendera dig uppgifter som är väldigt lika de du har i just din bok. Via Albert får du tillgång till ca 200 digitala lektioner och test-centret för att kunna mäta dina kunskaper. Albert ger dig också skräddarsydda rekommendationer på vad du behöver träna mer på och kan också ta fram uppgifter som du ska träna på för att bli en riktig mattemästare!

Albert finns som mobilapp vilket passar äldre barn som kan ha den med sig i fickan och räkna just där de råkar befinna sig. Hur smart?! Oavsett om ni har yngre eller äldre barn, så måste ni passa på att testa om ni inte redan gjort det – Just nu är det helt gratis året ut! 

Klicka här för att utnyttja möjligheten och ta reda på mer.

Det var bättre förr

Jag är så nöjd för jag har gått och köpt en ny gammal vagn. Har en modern vagn sedan tidigare. Som jag varit ganska nöjd med. Ganska. Ändå har jag otroget klickat runt på Marketplace och Blocket och suktar efter något annat. En gammal vagn. De är ju nämligen SÅ MYCKET BÄTTRE! Det hjälps inte. Mycket högre för det första, vilket är bra för oss långisar. Mycket större avstånd mellan korgen under vagnen och vagnens liggdel dessutom. Så att man får plats med stora matkassar eller annat som ska kånkas hem. Hjul som det aldrig kan bli punka på. Ett magnifikt gung som sussar vilken unge som helst till sömn.

Och så ja. Det självklara. Snyggheten. En gammal vagn är snyggare precis på samma sätt som en gammal bil är snyggare än en ny. Ingen Volvo XC 90 i världen kan mäta sig med en gammal Volvo Amazon.

Idag tog jag lilleman på sin första åktur. Snacka om nöjd!

Det enda som INTE är bra med gamla vagnar är att de inte blir lika små när man fäller ihop dem. Så min moderna vagn får stanna kvar till de där gångerna det ska packas platseffektivt i bilen. Och däremellan använder jag detta vrålåk.

Kom på att jag kan börja använda min fina gula klänning från &Other Stories också. Hade den när jag var gravid förra hösten men sedan när jag ammat så tätt har jag fått hänga undan den. Men nu när han äter mer riktig mat än mjölk om dagarna så funkar den perfekt.

Tröttnar heller aldrig på denna vackra ullkappa som jag fått av min moster. Känner mig så dramatisk och chic i den!

Är också glad för mina nya höstpjucks. Ett par riktigt fulsnygga klackade kängor med traktorsula från Zara. Skönaste jag burit på år och dagar

Ja detta var dagens outfit det. Jag klädde mig i pumpafärger dagen till ära – eftersom det vankades Halloweenpysselkväll med matlaget. Men mer om det får ni se imorgon!

En ruggig dag i oktober

Idag låg dimman tung över byn och det blev aldrig ens dagsljus. Barnen var tröttare än tröttast och det kändes så bra att tänka på att det är fredag och att ett helt långt höstlov ligger framför oss. Jag fattar inte var den här hösten har tagit vägen? Det känns som att det var tre veckor sedan jag satt på uppropet med åttaåringen. Nu är vi halvvägs till jul!

Jag tycker mig se varje dag hur barnen blir snorigare, blekare och blåare under ögonen. Det är en krävande tid – den mörka perioden. Som egentligen håller i sig fram till mars när ljuset vänder åter. En jobbig men också ganska mysig tid om man orkar och förmår ta tillvara på den.

Jag hade tänt alla stearinljus på hela nedervåningen när barnen kom hem från skolan. Jag satte på musik och dukade fint och lagade renskavsgryta till middag. Jag vill att hemma ska vara som en mjuk, varm fåtölj som barnen kan slå sig ner och vila i. Ibland lyckas jag. Någon grät för en grej som hänt under dagen och den andra pustade ut över något som istället gått bra. Och jag fick krama och pilla i håret och försöka ta in och vara närvarande. Och efter en stund var alla på samma våglängd och jag kunde fortsätta laga mat. Kände mig tacksam där jag stod och rörde i grytan och hörde Jakob läsa för barnen i vardagsrummet. Tänk att jag har den här flocken jag bor med? Att jag får vara en av de viktigaste pusselbitarna i deras barndom? Mer mening behövs inte i mitt liv!

Efter maten la jag Ulf att sova och så kröp vi andra ner i soffan med fredagsmys och såg Zootropolis. Alltid ett öga på filmen och ett öga på barnen för att se deras oemotståndligt gulliga ansiktsuttryck och kommentarer. Nu sover hela flocken. Och jag sitter själv och äter Polly och ser på Succession och tänker att bättre kan man fasen i mig inte ha det. En ruggig dag i oktober.

Lillkråkans framfart

Min lilla älskling. Som nu sitter själv och som plötsligt förflyttar sig från ett rum till ett annat. Som krälar runt så mycket i sängen på natten, att jag fått bygga ett fort av kuddar kring kanterna. Så att han inte ska trilla ner.

Han helammar fortfarande. Har inte börjat med smakportioner än. Den här gången gör jag precis som jag vill. Inga smakportioner förrän han är sex månader. För så fort mina barn har fått smaka på mat så har de nämligen valt bort amningen. Och jag vill ju amma länge!

Jag har inte skyndat på honom. Inte ivrigt lockat fram nästa steg i utveckligen – som jag gjort med de andra barnen. Jag har tvärtom försökt hålla emot.

Stanna liten lilla kråka. En stund till i alla fall.

Men sånt bry han sig inte om

• annonssamarbete Albert •

Matte med teknikens under

Hela familjen har nu dragit en lättnadens suck över att vara igång igen efter sommaren. Det kändes gruvsamt mitt i ledigheten – det måste jag medge. Men nu när plåstret rivits av är det befriande. Inte minst att se barnen ta sig an förskola och skola med liv och lust.

Vi kämpar på med mattematiken. Den är ingen favorit för någon i familjen. Men bara för att jag och Jakob ogillade matte i skolan är ju inte våra barn dömda att känna samma sak? Vi försöker i alla fall att stävja den utvecklingen genom att peppa, inspirera och göra matten roligare på de sätt vi kan.

Vår unge som fortfarande upplever att själva skrivandet är rätt ansträngande – tycker att det är skönt att räkna på padda. Som med mattematikappen Albert. Där han får fokuserar på en sak i taget. Inte både öva motoriska skrivfärdigheter samtidigt som han räknar matte. Och det är ju solklart! Jag förstår precis. Skulle jag ställas inför ett matematiskt problem vill jag helst inte samtidigt försöka utföra någonting utmanande motoriskt. Hellre fokusera på en sak åt gången.

Och just där kan läsplattor och paddor verkligen vara en tillgång i barnens utveckling. Man kan isolera delar av lärandet som gör att barnen inte måste kämpa med alla delar på samma gång.

Jag är så glad för att matematikappen Albert samarbetar med mig hela det här året. Albert är en svensk matematikapp som följer läroplanerna för respektive årskurs och passar för barn mellan 3-17 års ålder. Eftersom Albert vill ge så många som möjligt chansen att upptäcka och utforska appen erbjuder de 30 dagar kostnadsfri testperiod. Kanske något att utnyttja så här i början av terminen, när orken och viljan är som störst?

Om du går in via den här länken kan du nyttja erbjudandet!

Bild av frid

Det känns alltid lite läskigt i augusti, när nätterna blir mörka efter månader av ljus. Jag blir för en kort stund mörkrädd. Men det är läskigt och mysigt på samma gång. Jag rafsar runt i garderoberna och letar fönsterlamporna som ställdes undan i maj. Placerar ut och letar upp glödlampor och håller på. Sedan myser jag av synen. Att vilja kura inomhus för första gången på länge.

Och jag myser också över lillen som snusar i sin spjälsäng. Med snutten och mjuka filten som jag hade som liten.

En sådan bild av frid.

Sovande spädbarn är mitt eget bästa sömnpiller. Och när vi ständigt sitter ihop känns det skönt att han plötsligt kan ligga i sin egen säng en stund. Och jag i min, en bit därifrån. Det är nästan som att jag fått barnvakt några timmar.

En tur till stan

I morse lämnade jag Folke med gammor och tog tåget med Bertil och Ulf in till stan. Tillsammans med mina kompisar Stina och Ulrika och deras barn Elle och Ada. Målet var att kitta barnen innan skolan startar. Bertil börjar ju tvåan nästa vecka och behöver lite nya kläder och nytt bänkpapper.

Jag kom på det idag när vi gick runt. Att det nog är första gången i hans liv som han fått gå i affärer och shoppa kläder. Det var så rörande på något sätt. Att se bästisarna gå runt storögda inne i klädbutiken och bläddra mellan plaggen. Det var också idag som Bertil förstod att det finns en tjejavdelning och killavdelning. Det var en sorglig insikt. Kanske mest för mig, som varit så glad att han inte behövt veta om det. Att det finns kläder som vuxna anser inte är menade för honom.

Bertil var i alla fall väldigt förundrad när vi gick runt på H&M – över att vuxna tror att barn vill klä sig så tråkigt. Han gillar ju färg, form, smycken och roliga snitt (hans moster är stilförebilden). Men ju äldre barnen blir desto tråkigare blir plaggen. Han fick tag i ett par byxor och några tröjor i alla fall. Fast sedan blir det nog att beställa hem lite från Blaou. Därifrån kommer barnens alla färgglada favoritplagg.

Det var en så himla mysig dag på stan med storbarnen. Vi åt lunch på Max och tog en mjukglass i solen och sedan hann vi förbi biblioteket en sväng. Tror att den här sommarlovsdagen kommer stanna kvar i minnet länge. Inte minst för att Bertil äntligen fick ta hål i öronen. Det var egentligen en present på sjuårsdagen – som av olika anledningar inte kunnat infrias förrän nu. Men vilken grej! Nu sitter äntligen små regnbågsglittrande stenar i örsnibbarna och när de är läkta ska vi gå på stan igen och skaffa lika häftiga smycken som moster Anna har i öronen. Det har jag lovat. Och så fort sommaren och badsäsongen är över ska jag själv gå och ta nya hål. Mina har ju vuxit ihop – och jag är vansinnigt sugen på att börja bära smycken igen.

Att sitta på laddning

Vissa dagar känns det som att jag stretar omkring i sirap. Får ingenting gjort. Tre barn hemma som alla har olika behov, önskningar och viljor. Jag har så mycket jag vill ordna. Städa, baka, arbeta med min trädgård. Men ingenting blir av. Jag biter mig i läppen för att inte fräsa när jag för trettonde gången på tio minuter hör “mamma, kom!” ropas gällt från något av barnen. Jag djupandas för att känna lugnet och vet att jag fixar det här. Jag vet hur det är. Tids nog kan jag göra saker i mitt eget tempo. Nu är inte den tiden. Nu är tiden för acceptans och förnöjsamhet. Två sinnestillstånd jag gör klokt i att eftersträva.

Och plötsligt. Har storbarnet försvunnit på en skogspromenad med sin kompis. Mellanbarnet är borta och campar och lillbebisen snusar nöjt. Jag får en morgonpromenad med min vän Stina och sitter sedan på bron och dricker kaffe i solen. Lyssnar på senaste roliga avsnittet av En varg söker sin podd och äter ett helt durkslag fullt med svartvinbär, smultron och jordgubbar till frukost.

När bebisen vaknar hänger vi tvätt. Han ligger förnöjd i sin gunga och jag lassar på så mycket blött att tvättlinan tar i marken. Och sedan blir jag sittande där – och gör försiktig fart. Kisar mot utsikten och svalorna som har ett bo under vår nock. Suger girigt i mig den här stunden. När alla är nöjda och ingen vill mig någonting.

Det är som att sitta på laddning. Jag får energi för hela resten av dagen.