Hur jag tänker med bloggen

Nu tänkte jag skriva ett inlägg som handlar om hur jag tänker när jag skriver inlägg. Kanske är det mest intressant för er som själva bloggar? Eller så är det också intressant för er som bara följer mig. Hoppas det!

Jag tänker väldigt mycket på min blogg och hur jag ska publicera mig för att det ska kännas roligt, omväxlande och lite oväntat för er som läser. Ibland går det bra, ibland lyckas jag sämre. Men så här tänker jag när jag bloggar.

  • Jag försöker mixa korta inlägg med långa. En bildrik dokumentation av en hel dag, efterföljt av ett inlägg med en enda bild på en skål med vackra ägg och någon kort mening om det. Den där tempomixen är viktig och härlig. Bloggen får inte bli som en slät gröt.
  • Jag skriver en del inlägg helt utan bilder. Vet att vissa tycker att det är ett big no no. Men jag tycker att det är en del i den viktiga mixen. Jag älskar själv långa textinlägg från mina favoritbloggare. Det känns bjussigt och överdådigt. Att få en stunds längre läsning och inte bara bildscroll.
  • Jag försöker att inte ha för många bilder på samma motiv. Kill your darlings, liksom. Ingen vill se fem bilder i rad på min outfit, bara för att jag inte kan välja vilken bild jag är snyggast på. Max tre bilder ska det vara. Och då ska någon vara helfigur och någon detaljbild. För mixens skull.
  • Jag är med på bild så ofta som jag bara orkar. Men eftersom jag fotar 97 procent av bilderna till bloggen själv, så är det alltid ett extra moment när jag ska vara i bild. Måste arbeta med fjärrkontroll och stativ. Men försöker ändå. Att få se någons ansikte är ju en del av att ha en relation med någon.
  • Jag bloggar (typ) i realtid. Försöker vara snabb. Blogginlägget med Valborgsfirandet la jag ut vid åttatiden på morgonen den första maj. Min julafton kom dokumenterad på juldagen. Inlägg som dokumenterar en särskild dag eller tidpunkt ska helst komma ut samma dag eller dagen efter. Det kräver lite extra från mig som bloggar – men jag är själv väldigt glad när bloggare jag följer är snabba. Undantaget är tidlösa inlägg. De får komma när de vill. Samt sponsrade inlägg. Där behöver jag framförhållning för kundens skull.
  • De inlägg som genererar flest nya läsare och som sprids mest är inlägg från kategorin Clara ryter ifrån. Men dessa inlägg kommer inte så lätt för mig. De måste verkligen handla om något jag går igång på, för att jag ska orka med backlashen. Man får inte känna sig skör eller tveksam när man sticker ut hakan.
  • Jag försöker göra blogginläggens teman varierande. Så här kan temaföljden se ut: Ett recept, en reflekterande text, vardagsbestyr med många bilder, odling eller jordbruk, på kontoret, inredningsinlägg, livet med barn….och så rullar det på. Det låter kanske styrt, men oftast planerar jag inte mer än 1-2 inlägg i förväg. Det viktigaste är ändå att det känns varierande.
  • Jag använder i stort sett bara mina egna bilder. Egentligen är det bara i kategorin Underbaraboning som jag lånar andras bildmaterial. Jag vill ju att mitt bildspråk ska genomsyra bloggen!
  • Jag har valt bort adlinks. Tycker det blir nog mycket reklam ändå. Och även om jag är helt för sponsrade blogginlägg tycker jag att det känns svårsmält att jag ska få en kickback på det ni shoppar. Har svårt att förstå vari skillnaden egentligen ligger för mig. Men då adlinks inte känns bra i magen avstår jag. Även om det kanske inte är ett helt logiskt beslut.
  • Jag vill att du som läser både ska ha glädje och nytta av bloggen. Så att du hittar det bästa semmelreceptet här när det är fettisdag, eller städtipset när det är dags att putsa fönster. Om något jag gör i min vardag får ge kunskap, nytta eller inspiration till dig. Då blir jag glad!
  • Jag har ett dokument där jag skriver upp mina blogginläggsidéer. Där hamnar främst inlägg som är mer tidlösa. Som jag vill skriva om vid något tillfälle, men inte har tid eller inspiration till just nu. I min nuvarande lista med inläggsideer står lite kryptiska punkter som “Lökarna res” “Vad saknas, bra trosor?!” “Figurfrågan” “Hedniskt firande” “dop resp barnvälsign” “klasshat” osv.

Från papper till digitalt

För bara några år sedan kom en stor del av min årsinkomst från gammelmedia. Jag både fotade, stylade och skrev. Hemma hos reportage, recept, pysselsidor och trädgårdsuppslag. Men efter att alla stora tidskriftsförlag införde fulkontrakt och sänkte sina arvode beslöt jag mig för att sluta med alltihop. Eller rättare sagt – jag beslöt mig för att inte skriva på deras kontrakt. Vilket jag visste innebar att jag inte längre skulle få jobba för dessa tidningar.

Det var fler än jag som fattade det beslutet. Många av de mest rutinerade frilansarna sadlade om helt. Och det märks på tidningarnas kvalitet, tycker jag. Att skriva för dessa titlar känns inte längre lika åtråvärt. Och några av tidningarna där jag hade fasta uppdrag har idag till och med gått i konkurs.

Istället blomstrar marknaden för influencers som vill göra bra content. Vilken himla tur att jag klev av i rättan tid! Jag skriver hellre om trädgård, pyssel och recept här. Med sponsorer som betalar skäligt och som ger mig mycket mer fria händer än jag någonsin hade när jag jobbade redaktionellt. Dessutom försvinner inte värdefull tid från att skapa innehåll till den här kanalen. Idag kan det mesta jag gör generera värde till dig som följer mig. Och det är ju vad jag värdesätter högst!

Jag hör en hel del kritik mot söndersponsrade influencers. Men jag tar sällan åt mig. Vi håller ju inte ens på med samma sak. Lata influncers delar ut rabattkoder till höger och vänster och talar sig varma för en ny hudkräm varje vecka. Seriösa influencers som verkligen besitter talang för att skriva, fota, filma eller hitta på innehåll – de gör ju roliga saker av samarbetena. Har man en gåva för att skriva eller styla spelar det ju ingen roll om man gör det i bloggform eller i papperstidning. Jag tycker att det är lika roligt, kreativt och utmanande att få i uppdrag av ett matkedja att ta fram fem påskrecept – som det var när jag tog fram fem påskrecept till en tidning. Uppdraget är liknande men innehållet stärker den här plattformen. Istället för en tidning ägd av någon annan.

Jag ser till min glädje att fler företag tänker mer och mer långsiktigt. Man har tröttnat på att sponsra random influencers – utan letar istället längre samarbeten där man verkligen tänker likadant. Det är drömsitsen för mig. För när vi jobbar över ett eller två år får jag ju möjlighet att göra något vettigt av det hela. Jag lär känna personerna bakom företaget lite mer – och får en förståelse för vad samarbetet ska ge.

När ett större samarbete inleds har mina säljare redan bollat fram och tillbaka en längre period för att ta fram ett förslag på upplägg som kan vara intressant. Kunden bokar och därefter börjar vi med ett uppstartsmöte. Ibland fysiskt, ibland över Skype eller telefon. Företaget och deras mediebyrå brukar hålla en dragning kring sin historia, vision, utmaningar och svårigheter. Vad de försöker få fram i sin marknadsföring och vad de vill komma bort ifrån. Och jag i min tur är noga med att prata om vilka värden jag står för. Vad ni som läsare gillar och inte gillar. Och så stryker jag eller modifierar om de har förslag på sånt som jag inte tror kommer uppskattas av er läsare.

Många av mina samarbetspartners är i grunden familjeföretag som vuxit sig stora. Eftersom jag själv är företagare tycker jag att det är roligt att höra om resan. Få en bild av människorna bakom. Annonsören är liksom ingen stor ond kapitalist vars enda mål är sälj till varje pris. Det finns helt vanliga personer där bakom, som kämpar för att nå igenom bruset och fortsätta utveckla det företag de är en del av. Att vara en del i det – samtidigt som jag skapar något som kan vara relevant för er. Det är en väldigt rolig och kreativ utmaning.

Min högra hand säger sitt

Som en inblick “bakom kulisserna” intervjuade jag ju min redaktör Erica förra veckan – om hur det är att jobba med min blogg. Här kommer intervju nummer två – med min assistent Charlotte.

Charlotte är bra på allt jag är dålig på och tycker att allt jag fasar för är roligt. Att vara någons assistent kanske inte låter som ett så kvalificerat jobb – men det är ju exakt tvärtom. Hade aldrig vågat anställa någon nyss fyllda tjugo utan life skills. Man måste liksom vara väldigt fullvuxen och veta ALLT för att ha förmågan att styra upp någon annans liv på ett bra sätt. Plus att jag verkligen måste lita på någon för att överlåta hela min inbox i deras händer. 

Assistent-Charlotte fångad i farten på vårt kontor Lidström & Nyberg. (Foto Matilda Audas Björkholm)

Hej Charlotte. Du är Claras assistent. Men vad gör du egentligen på jobbet?
Jag städar och håller ordning i Claras inkorg. Jag har upprättat ett enkelt och tydligt system för mejlsortering som vi lyckats hålla i ett år nu! Jag svarar på mejl och ser till att de skickas vidare till rätt personer, bockar av, etiketterar och tar bort från inkorgen.
Jag skriver “To do” som Clara kan beta av i sin takt. Vi försöker ligga i fas med det som behöver göras just idag eller denna vecka. Framförhållning, men inte onödig lång sådan. 
Under lanseringen av “Hjälp jag är utmattad” var det massor av intervjuer allt från live, tv, telefon och digitalt som skulle bokas in och synkas med tre parter. Lite svettigt ibland, men med Claras och Ericas flexibla vardag och journalisternas iver att få till intervjuer så var det bästa förutsättningar att ändå få ihop det.
Jag är med på möten med Claras säljare och jag ringer kalla kontakter vilket jag bara älskar! Så spännande att höra vem som är på andra sidan. Extra praktiskt eftersom jag vet att det inte är Claras favoritsysselsättning. Ibland är jag detektiv och jagar oförklarligt försvunna fakturor, betalningar, kvitton, prylar eller kontrakt. Lite vardagsspänning.Jag bokar resor och hotell när Clara är och föreläser eller på mässor. Inför en plåtning kan jag stryka Miss Clarity klänningar, köpa blommor eller finnas med i kulisserna och suporta. Tja, lite så. När Clara ber om en tjänst utöver det jag brukar göra säger jag: “Vad HAR du en assistent till?!” Jo, till att akutköpa ägg. Eller dammsugarpåsar. Eller vad det nu kan vara.

Vad är din bakgrund? Vad gjorde du innan du började jobba med Clara?Jag är läraren i svenska, hem- och konsumentkunskap och religion som för drygt 3 år sedan sade upp sig och blev entreprenör istället. Förfrågan från Clara kom bra i tajming och kändes absolut rätt att gå in och konsulta några timmar i veckan. Jag har tänkte flera år att Clara behöver en assistent, men kanske inte tänkt att jag var den personen.

Vad gör du förutom att jobba med Clara? Jag är entreprenör och bygger en lokal, nationell och inom en överskådlig framtid även en global verksamhet där hälsa står i fokus. Jag tar blodtester och har en lösning som balanserar människors fettintag, i alla åldrar. Min marknad är otroligt stor och det finns mycket jobb att göra för att förbättra folkhälsan.

Vad är knepigast med ditt jobb med Clara?Hm, det är inte ett knepigt jobb, väldigt oknepigt faktiskt.

Vad är roligt?Att min arbetsinsats faktiskt gör skillnad, en känsla av tillfredställelse. Sen är det en förmån att få lära känna fler entreprenörer ur ett professionellt perspektiv, jag lär mig väldigt mycket värdefullt för min egen resa som entreprenör. Jag har väldigt fria händer och jag känner att Clara litar på mig till 110% – det är viktigt för att kunna göra ett bra jobb och då blir allt roligare också. Sen har jag en böjelse för att planera och göra listor. Den kommer väl till pass i detta jobb. Och bocka av listorna. Den känslan. Höjden av administrativ lycka!

När är Clara som jobbigast?Hahaha, alltså jobbig är inte rätt ordval. Clara är otroligt smidig att jobba med så jag har aldrig tänkt i de termerna.

Hehe. Bra svar! Erica hade nämligen en hel radda punkter… Men finns det något med att vara assistent till en influencer som har förvånat dig eller varit oväntat?  Det skulle väl vara mina reflektioner att all form av entreprenörskap bygger på samma principer. Man har eller bygger upp en relation, får förtroende och har då också möjlighet att erbjuda något som skapar mervärde för individen eller företaget och bidrar till att kunna skapa ekonomi själv i samma andetag. Man gör något helhjärtat som man tror på. Och har lyckats skapa ekonomi över tid på att just göra det. Clara har gjort sina 10 000+ timmar och det är imponerande vad hon lyckats skapa på de här åren.

Något annat du vill tillägga?
En lite udda tonårsdröm jag haft är att någon gång få vara kungens sekreterare och assistent. Den som håller koll på schemat. Nu fick jag istället möjlighet att bli en sådan till Sveriges (blogg)drottning, inte så tokigt det heller!

Så gör min redaktör

Efter det här blogginlägget var det flera som önskade att jag skulle skriva mer om branschen bakom kulisserna – och mer om hur jag jobbar med bloggen. Då kom jag på att det förstås hade varit roligt att intervjua min webbredaktör Erica och assistent Charlotte, för att ni ska få veta vad de gör! Så här kommer den första intervjun.

Erica på vårt kontor – i full färd med att utvärdera planeringen.

Hej Erica. Du är Claras webbredaktör och poddpartner. Men vad gör du egentligen på jobbet?

Driver på, håller ordning, applåderar och skakar på huvudet ibland. Clara kan testa sina bloggidéer på mig. Sen vet vi båda att hon kan strunta i vad jag tycker om hennes magkänsla går emot min. Min vanligaste kommentar brukar dock vara att jag tycker att hon ska köra hårdare på sin idé än vad hon själv tänkt från början.

En stor del av jobbet går ut på prata om vad som funkar på bloggen, vad som kan överraska dig som läsare och vad du kan ha användning av. Jag fixar också puffarna som ligger runt om Claras vanliga inlägg här på bloggen.

Det är ett ständigt klottrande på whiteboarden när Erica är med…

Vad gjorde du innan du började jobba med Clara?

Jobbade som programledare/producent på Sveriges Radio. Har jobbat som journalist sen mitten av 90-talet med både radio, tidning och lite tv men absolut mest med radio.

Hur kommer det sig att ni började samarbeta?

Tror det var så enkelt att vi träffades och gillade varann. För drygt 10 år sen ville ett livsåskådningsmagasin att jag skulle intervjua Clara, en ny bloggstjärna som blandade feminism med kristendom och mode.
En genomtänkt välklädd ung kvinna dök upp till intervjun och jag tyckte det var intressant att hon verkade driva en egen linje som skar diagonalt genom de klassiska politiska ideologierna. En nytänkare i tomatröd bustier!

Kort därefter var jag med och startade ett frilanskontor och frågade Clara om hon ville ha en plats. Hon sa ja och några veckor senare tog vi fram vår första gemensamma radioidé – Pikant som senare gick i P4. Programmet utvecklades senare till Husmorsskolan i P1 och den skaparlust som hördes i radioprogrammen tog vi sen med oss i vår podcast En Underbar Pod.

Vad gör du förutom att jobba med Clara?

Senaste tiden har de flesta jobbförfrågningarna handlat om att hjälpa andra att utveckla deras poddar, radioprogram och annat redaktionellt material. Älskar det! Att prata idé, presentation och ljudhantverk är världens roligaste jobb.

Hörs i Tankar för dagen i P1 och gör trendspaningar i P4 varje fredag morgon. Sen jag gick över till att jobba som frilansare 2016 har jag gjort färre klassiska journalistjobb som reporter där jag åker ut och intervjuar människor, men det händer fortfarande då och då. Här finns lite mer information om vad jag egentligen gör!

Vad är knepigast med ditt jobb?

I samarbetet med Clara? Okej, här har du en lista:

1, Att fråga henne i tillräckligt god tid!
Ringa är ingen idé om vi inte har bokat tid och skickar jag en fråga kan det ibland ta 4-7 dagar innan jag får svar.

2, Att hinna dra tillräckligt stora växlar på hennes olika projekt!
Som redaktör vill jag gärna att du som läser snabbt och enkelt ska hitta det du söker på bloggen. Men ibland kommer nya klänningar, ett nytt poddavsnitt, en ny bok, en spännande krönika, en rejäl läsarstorm och en ny fin utmärkelse samtidigt!

3, Att påminna henne om att inte bränna av en idé direkt!
Clara är lättantändlig på nya idéer. Rent brandfarlig! Efter ett långt möte hemma hos henne om poddidéer inför kommande säsong kan jag redan på tåget hem se att hon redan glömt vår planering, gått igång på en idé och lagt ut den som bloggtext. Nämen vänt… jaha, okej.

Vad är roligt?

Nästan allt. Utom att rensa bort trasiga länkar. Dålig på det. Sorry!

Roligast är när vi gjort något för att du som läser ska skratta och det visar sig funka! Då glömmer jag att Clara aldrig svarar på spontana samtal, ringer för att jubla och får sen många gula glada emojis tillbaka från henne.

Jag tycker vi har vansinnigt kul när vi planerar teman. Det går ofta galet fort. Efter en halvtimme brukar vi ha en klar skiss för ett tema som ska räcka några dagar. Så gick det till när vi gjorde förra årets Potatisfestival och Tema Rött. Nu&2007 tog betydligt längre tid eftersom det skulle vara mer dokumentärt om hela hennes bloggkarriär – medan höstens Brandgula tema kom till på en kvart.

Min roll är sen att fila på rubrikerna, ta fram underlag till Clara och säga “jojojo – du ska visst skriva det där!

De roligaste idéerna måste få stort utrymme. Det oväntade som kan ge djup måste vi kämpa för att orka. Sen måste jag som redaktör vara krass och våga säga “skit i den där idén, den kommer du ändå inte orka”.

När är Clara som jobbigast?

När hon är i en sammanhang där hon inte kan vara säker på att alla förstått att hon är stjärnan.

Vad är den vanligaste (miss)uppfattningen om Clara – du som känner henne på riktigt?

De som stör sig på Clara uppfattar nog bara ena sidan av henne. Men hon är precis lika motsägelsefull som alla andra. I hennes fall betyder det: Ena sekunden har hon hybris, ska ta över världen och få en ny nation uppkallad efter sig – i nästa sekund flackar hon förtvivlat med blicken och kastar sig själv huvudstupa ner i komposthögen för före detta bloggdrottningar.
Hennes personlighet är balanserad men med stora pendelrörelser.

Förutom Clara är nog du den som har bäst koll på kommentarsfältet på bloggen. Vad tänker du om det du läser?

Är det här på riktigt? Jag tänker ofta att de som blir förnärmade av Claras texter inte har varit ute i friska luften den dagen, inte kan se på sig själva med distans eller anstränger sig för att missförstå. Ibland förstår jag kritiken.

Men oftast ler jag, och ibland blir jag blank i ögonen. Clara får ju mest varma kommentarer och de betyder mycket för bloggens själ.

De kommentarer som utvecklar Clara mest är de vassa smarta, som i och för sig förstår vad hon menar men inte riktigt håller med och kan tillföra ytterligare en dimension.

Själv identifierar jag mig mest med läsarna som aldrig skriver en kommentar, de tillhör den stora majoriteten.

Vad i Claras liv borde hon skriva om – som folk inte har en aning om?

1, Min son Bertil vill vara same

2, Därför bär jag inte vigselring längre

3, När de lättkränkta har makten slutar kvinnor vara roliga

4, Min manssyn – sann eller sunkig?

5, Mina värsta trafikförseelser

Något annat du vill tillägga?

Clara är rolig, raljant och chansar ibland. Hon kämpar hårt för att inte rädslan för att göra fel ska ta över. Tyvärr gör den det ibland. Alla andra dagar lyser bloggen.

Clara är en god lyssnare om du har något spännande och känslosamt att berätta. Om du inte bryr dig om att förstå gör hon det inte heller det.

Utbildning och bananskalsmetoden

Av bloggläsaren Clara fick jag en fråga jag tänkte att jag kunde svara på i form av ett blogginlägg: “ Har du studerat på någon högskola eller i annan form efter gymnasiet? Eller är du autodidakt?”

Jag gick musikestet på gymnasiet med sång som huvudinstrument, och direkt efter det började jag jobba. Först på snabbmatsrestaurang och sedan klädaffär. Hösten 2007 började jag läsa Litteraturvetenskap på universitetet. Tanken var att läsa två terminer och sedan försöka komma in på någon journalistutbildning. Men mitt mellan första och andra terminen dog min mamma och jag blev sjukskriven. Och ingen ansökan till någon journalisthögskola kom iväg.

Istället fick jag jobb på Västerbottens Folkblad som familjeredaktör och bloggare. Det var väldigt oväntat alltihop, för jag hade ju ingen erfarenhet av att jobba på tidning. Men några veckor innan mamma dog hade jag fått en egen sektion om mode i tidningen. Tack vare att de upptäckt min modeblogg och ville fånga upp mig som en profil. Och på något sätt hade jag väl under den korta perioden visat att jag var tillräckligt duktigt för att kunna sköta en familjesida (inte direkt tidningens mest högprofilerade sektion – men ändå) och fick uppdraget. Jag gick på moln!

Efter några månaders vikariat fick jag istället ett eget uppslag i tidningen med recept, hemma hos reportage, personporträtt och modenotiser. Jag kom med idéerna själv och fick skapa sidan efter eget huvud. Det var en fantastisk chans för mig och en väldigt bra skola.

Jag gillar ju att plugga och gå i skolan, så jag skulle gärna ha gått någon “riktig” utbildning också. Men det har liksom aldrig hunnits med. För sedan det första jobbet på VF har resten av mitt arbetsliv varit utbildning nog. I takt med att jag blivit bättre och kunnigare har jag fått svårare och allt mer utvecklande uppdrag. 2011 bestämde jag mig för att starta företag och stå på egna ben istället för att vara anställd och det har jag inte ångrat en sekund! Kommer nog aldrig ta anställning igen.

Så kan man också göra för att ha en karriär. Inga studier, däremot idogt användande av Bananskalsmetoden.

Vad Jocke & Jonna och Sandra Beijer gör rätt

Jag har tänkt mycket på vad som gör en influencers framgångsrik idag. För bara några år sedan räckte det att ha bloggen som en dagbok – med lite outfitbilder och betraktelser över dagens bestyr. Men idag handlar det mer om att kunna bygga koncept. Överraska läsarna, inspirera och paketera sitt innehåll på ett bra sätt. Influensern blir mer av en curator som får agera ledsagare för att sålla i utbudet av kläder, filmer, böcker, recept och skönhet. Två av Sveriges i särklass bästa bloggare är Sandra Beijer och Elsa Billgren. De lyckas med exakt detta. Dessutom kommer de på blogginlägg med nya innovativa rubriker och teman. De varierar sig och har en egen stil. Och håller hög publiceringstakt. Jag upplever att vi delar ett liknande tänk kring det vi gör. Nöjet med att blogga är liksom att komma på roliga bloggkoncept som läsarna ska uppskatta. Inte bara visa upp dagens outfit eller trettio bilder från ett event man besökt. Både Sandra och Elsa är dessutom duktiga på att använda sina läsare som medkreatörer. Deras läsare bidrar med mycket innehåll, vilket skapar en närhet och en genuinitet.

Om vi ska översätta det här till youtube-världen så kan vi ta Jocke & Jonna som ett bra exempel. Säga vad man vill om dem (och det finns mycket att kritisera) men de är verkligen duktiga på att skapa roliga, innovativ koncept till sin kanal. Jag imponeras över deras förmåga att variera sig. Med alltifrån spökjakter till vardagliga vloggar, till filmer där de smakar och recenserar amerikanskt godis. Och nu dokusåpan Exposed som snart lanseras. Där deras följare kommer vara medskapare och påverka händelseförloppet. Genialt! Samma sak med Therese Lindgren. Hon testar allt ifrån smarta BH-hacks till att lära sig beatboxa. Såklart varvat med vloggar från hennes vardag. Just blandningen är vad som gör henne spännande. Att man märker att hon tycker att det är genuint roligt att komma på nya koncept. Hon är ambitiös och kreativ. Samtidigt kan man se att Therese Lindgren inte alls var lika framgångsrik som bloggare. För den kanalen drev hon mer som den gamla tidens dagboksblogg. Och det blir allt svårare att lyckas med idag. Läsarna förväntar sig mer. Det måste inte vara knasigt eller konstigt. Men det måste vara mer.

En annan trend är att bloggare (ex vis Michaela Forni och Petra Tungården) startar nätmagasin som sammankopplas med bloggen. Där de med hjälp av skribenter skapar innehåll till sajten. Jag har inga siffror på hur det går för dem, men det vore intressant att veta. Det var nämligen en väg jag själv funderade på när jag lämnade Amelia 2016. Men att göra min blogg till en underkategori på en annan sajt var ju bara en repris på det jag valde bort när jag lämnade Amelia. Jag vill inte ha bloggen som en underkategori. Jag ville ha bloggen som en huvudattraktion! Ni som läser min blogg kommer ju hit för att ta del av sånt jag producerat och filtrerat genom mina ögon. Vill ni läsa allmän bevakning av inredning eller mode kommer ni garanterat välja bättre och mer etablerade nätmagasin än mitt. Att blanda samman det skulle bara bli rörigt. Så jag strök den tanken.

Det jag däremot gjort och som jag egentligen inte sett någon annan bloggare göra – är att förpacka bloggen mer som ett magasin. Jag har så mycket tidlöst, välarbetat material som förtjänas att lyftas fram. Recept, DIY, krönikor, guider till alltifrån potatisodling till hur man sköter textilier. Men i en traditionell blogg försvinner ju sånt material bara längre och längre bak i arkivet. Därför jobbar jag med en puffar på bloggen. Som återaktiverar gamla inlägg. Både i högermenyn och mellan blogginläggen. Det finns såklart funktioner som kan göra det här automatiskt – men det blir sällan snyggt eller bra. Så jag har valt att jobba med en webbredaktör – Erica – som gör ett medvetet urval. Som med eftertanke bedömer vad som är relevant olika veckor och fångar upp önskemål eller strömningar bland er läsare. Puffarna på bloggen ändras flera gånger i veckan och målet är att ni ska känna att det alltid finns något nytt att läsa här – även om jag inte hunnit blogga.

Under föregående vecka puffade Erica exempelvis upp både pyssel och recept med Alla Hjärtans-Dag tema ur arkivet. Valde ut de bästa bilderna, kom på lockande rubriker och vaskade också fram gamla texter och poddavsnitt om kärlek och relationer. Via google analytics kunde jag sedan se hur ni klickade er runt och tog del av olika Alla Hjärtans Dag-inlägg. Att paketera bloggens innehåll på det här sättet har lett till att ni är inne mycket längre än förut och klickar runt mer mellan olika kategorier. Plus att gamla blogginlägg vakna till liv genom nytillkomna kommentarer och delningar. Tyvärr är puffarna mest kompatibla med bloggläsande från datorn – på telefonen försvinner en del av effekten. Men jag arbetar på att lösa det.

En stor utmaning för influensers idag är tidsbristen. De är efterfrågade och gör tv, poddar, skriver böcker, släpper skönhetsmärken, anordnar träningsresor etc. Men allting som görs utanför kanalerna tar ju tid från innehållsskapandet till kanalerna. Och då börjar motorn som ska driva maskineriet hacka. Istället för att ta hjälp med det där andra, blir lösningen för många att leja bort bloggandet till spökskrivare, eller fotograferandet till proffsfotografer.

På pappret kan proffsbilder låta som en god idé. Men jag upplever ofta att det slår fel. Rent ekonomiskt är det inte möjligt att ha en fotograf i hasorna jämt. Därför måste man fota upp en bulk med bilder vid ett tillfälle, för att sedan pytsa ut dem över längre tid. Och det märks på relevansen. Ett flöde dominerat av en fotografs bilder blir fort opersonligt. Att det också är en fotografs utifrån-blick istället för en influensers inifrån-blick blir tydligt. Vore jag en influenser som behövde bättre bildmaterial skulle jag välja bort proffsfotograf och istället investera pengarna i en bra kamera, en privat kurs med en duktig fotograf och sedan en enkel utbildning i bildredigering. Det kommer löna sig i längden.

Jag tänker också att det finns en fara när influensers är så framgångsrika att de glider ifrån sina läsare. Att ha en egen stylist eller makeup-artist höjer inte ens aktier. Tvärtom skapar det distans till läsaren. Hur ska man bli inspirerad av någons stil när man vet att de själva köpt kompetensen av ett proffs? Följarna har ju inte tillgång till en MUA eller en fotograf i sin vardag. En influenser som tagit det här väldigt långt är Blondinbella. Men vad är det egentligen hon gör reklam för när hon poserar i sitt kök med ett nytt diskmedel? Eller när hon poserar i Elloskläder trots att hon annars bara bär dyra märken? Vi vet ju att hon varken diskar, städar eller handlar själv. Att hon varken sminkar, stylar eller klär sig på egen hand. Var finns då trovärdigheten i hennes samarbeten? Det förvånar mig att företag är villiga att investera i en sådan influenser. De kan ju lika gärna köpa en vanlig annonsplats i en tidning.

Inför framtiden drömmer jag om att fler bloggare ska våga stå på egna ben, utan stora mediehus i ryggen. Våga leka med bloggformen lite mer och utveckla så väl sajtens struktur som inläggens innehåll. Och om jag skulle ge några råd till influensers, om vad som kommer göra dem relevanta. Ja då är det saker som:

  • Användarvänlighet. Gör du livet enklare, roligare, intressantare för dina läsare? Kurerar du det enorma utbudet på nätet genom att tipsa om just DINA bästa recept, filmer, böcker, husmorstips, beatutyhacks etc? Filtrerar du omvärlden åt dina följare? Eller handlar dina inlägg bara om att berätta om vem du var på event med igår kväll?
  • Bra innehåll utan att det sker på bekostnad av personligt innehåll. Bort med spökskrivare och proffsfoton. Fram för egna välskrivna texter och vackra, ärliga bilder med eget uttryck. Det tar tid och kräver kompetens. Se till att utbilda dig inom båda områdena.
  • Skäms inte över kommersiella samarbeten, men välj dem noga. Och gör samarbetena till mer än produktplaceringar. De ska vara underhållande, utbildande, vackra eller på andra sätt upplysande för läsarna. Annars börjar följarna förakta och kalla dig för en sell out.
  • Hitta på roliga koncept för din kanal. Experimentera med nya format och var ambitiös. Det räcker inte att göra som du alltid har gjort. Följarna förväntar sig mer.
  • Låt följarna medskapa dina flöden. Dela läsarnas berättelser, låt dem önska och styra innehåll till vloggar. Låt dem dela med sig av sin kunskap och gör följarna till stjärnorna. Co-creation är grejen!

Omsättningsmål kan leda en vilse

Som entreprenör tror jag tror att det är viktigt att sätta omsättningsmål i företaget. Så att man vet vad man ska sikta mot och hur långt ifrån målet man är. Samtidigt är det dåligt att bara ha omsättningsmål. Siffror är oändliga och vet man inte vad man ska ha pengarna till finns det ju ingen poäng med att ha dem. Målen förflyttas hela tiden framåt och risken är att man aldrig blir nöjd. Man kan rent av gå vilse eftersom pengamålen faktiskt motverkar de andra mål man har med sitt företagande.

Jag har funderat väldigt mycket på pengar sista halvåret. Jag har ända sedan 2011 när jag startade mitt företag siktat högre med omsättningen. Men nu känner jag mig ganska nöjd. Mer än så här behöver jag inte omsätta för att ha råd att ta hjälp med det jag vill ha hjälp med (de tråkiga eller svåra bitarna av företagandet som tar bort glädjen) och samtidigt få över lite efteråt. Nu måste jag tänka på vilka andra värden jag vill ha. Vad ska företaget ge mig?

  • Kul! Jag vill hålla på med roliga saker som inte behöver generera pengar. Som att måla och illustrera. Det ger mig så mycket glädje
  • Luftigt! För att jag ska kunna hålla på med roliga saker som inte genererar pengar behöver jag ha ett luftigt schema med lagom arbetsbelastning. Annars finns inget utrymme för sånt. Utmattning är värdelöst och jag vill aldrig hamnar där igen.
  • Resa! Jag vill kunna resa mycket. Jag menar inte nödvändigtvis långt bort utan jag vill kunna ha friheten att spontant vara ledig och åka till en släkting över en långhelg, ta långa sommarlov med barnen och åka till mormors hus osv
  • Världsförbättrande! Arbeta med projekt av mer ideell karaktär – som Yawama eller Unicef.
  • Diversifierat! Kunna utveckla nya kompetenser och färdigheter. Ett jobbmål har alltid varit att få så många olika färger på min palett som möjligt. Helt enkelt för att jag tycker att det är kul. Föreläsa, skriva böcker, fotografera, styla, illustrera, coacha, sitta i styrelser, driva ett klädföretag och hjälpa andra kreatörer att växa. Det är några av sakerna jag gör nu. Men jag vill göra mer olika saker. Vet inte riktigt vad de nya färgerna på paletten ska bli ännu – men jag vill lära mig nya saker på nya områden. Och jag skiter i om det utifrån ser ut att spreta.

• Innehåller reklam för min nya bok •

En vanlig arbetsdag (plus en blixtkampanj!)

Förra veckan kom äntligen mitt första alldeles egna exemplar av boken. Fin så jag smäller av – känner mig så stolt över den och det arbete vi gjort. Tänkte tipsa om att vi har en blixtkampanj hos Bokus.com 18 april (från 00.00-23.59). Kampanjpriset är 149 kr (ordinariepris 189 kr) – så är du nyfiken på boken – slå till då!
Det behövs ingen speciell kod utan är bara att klicka hem den här. 

Förra veckan hade jag finbesök på kontoret. Sveriges proffsigaste och vänligaste inredningsbloggare Maria Soxbo som driver Husligheter. Hon var i stan för att föreläsa på Ikea så efteråt kom hon och hälsade på och vi pratade munnen ur led i nittio minuter. Så roligt att träffa branchkollegor och utbyta erfarenheter och rövarhistorier och tankar kring företagandet.

Vi åt kardemummabullar

Och sedan förevigade vi oss i min kackiga mobilkamera (systemkameran var död).

Jag avslutade dagen med att tillsammans med Erica planera upp torsdagen liveföreställning/podd inför boksläppet! Ska bli så roligt.

Veckoplaneringen

Den här veckan är i mastigaste laget – men väldigt pirrig och rolig eftersom vår bok släpps!

Måndag har jag jobbmöte med Anna och Nicola för Yawamas höstkollektion. Sedan plåta två bloggsamarbeten sedan middag hos pappa.

Tisdag sitter jag i hyrbilen på väg till Borlänge där jag och Annakarin ska föreläsa. Det blir jobb i bilen och på eftermiddagen krönikeskrivning till Expressen

Onsdag föreläser vi på morgonen sedan tar jag tåget till Stockholm där jag stannar kvar. På eftermiddagen möter jag upp Erica och så förbereder vi oss för torsdagens bestyr. Förhoppningsvis får jag ta en fika med Lady Dahmer på kvällen också!

Torsdag ska jag träffa press hela dagen. Bland annat gästa två grymma poddar och träffa Aftonbladet och Allas. På kvällen har vi släppfest och livepodd för vår bok i Stockholm!

Fredag är ytterligare en pressdag för boken. Då blir vi bland annat intervjuade av TT, DN och Expressen. Lunch med mitt förlag för att fira boken redan går så bra. Fredag är min födelsedag så jag hoppas att jag orkar och hinner gå ut och äta något gott på kvällen med Erica.

Lördag vaknar jag tidigt för då gästar vi Nyhetsmorgon för att prata om boken och sedan efter lunch tuffar vi hem till norr igen.

Söndag får bli en vilodag.

Tacksam onsdag

Idag är jag i Stockholm på mötesrejs inför vårens boklansering. Bland annat ska jag göra en drömintervju för en tidning jag önskat få gästa under hur många år som helst. Äntligen blir det av! Jag är för övrigt så glad för intresset för vår bok Hjälp jag är utmattad! Har aldrig gjort så här mycket press för någonting förut. Kan bero på att utmattning verkligen är en folksjukdom, att många drabbas och att många som ännu inte kraschat försöker hitta sätt att undvika att göra just det. Det här är en fråga som verkligen inte kan pratas om för mycket känner jag.

Prick just nu sitter jag på café, lyssnar på fransk jazz och dricker kaffe. Väntar på nästa intervju. Samtidigt firar jag lite också  – för i veckan beviljades Yawama of Sweden ekonomiskt stöd för att kunna utvecklas vidare. Jag, min syster Anna och grundaren Nicola har investerat tid och pengar i detta projekt sedan många år tillbaka – och gått från att ha sex zambiska kvinnor som stickar våra gosedjur till att nu ha sextio. Men det har varit så otroligt mycket arbete och så mycket svett och tårar. Om ni bara visste utmaningarna med att handla med afrikanska länder, logistiken bakom och slitet för att få varje led att fungera! Att nu få riktiga pengar i stöd för att kunna utveckla produktionen och besöka fler mässor och träffa fler återförsäljare – det är ett så fint betyg! Det betyder ju att fler kvinnor kan få möjlighet att lära sig sticka för att försörja sig.

Det här är en dag för tacksamhet. Helt klart!

Resonemanget bakom annonseringen

Det finns någon slags utbredd bild av att influencers skär guld med täljkniv. Som att sponsorer bara kastar prylar och pengar på en. Så är det inte. Jag  driver en av Sveriges största bloggar – med en av de trognaste läsarskarorna. Min blogg fick till och med utmärkelsen Årets Tidsskrift 2017.  Men jag skär inte guld med täljkniv. Visst visar mitt företag upp fina siffror men det är slit bakom varje krona. Låt mig berätta liter hur jag jobbar med reklam.

När jag bloggade på Amelia fungerade det nämligen på ett annat sätt än nu. På den tiden pitchade de kunder mot mig.  En hel del förfrågningar var jättebra – annat fick jag tacka nej till för att den annonsören stämde med mina värderingar.

Idag jobbar jag istället med ett eget säljbolag – tre personer som säljer annonsutrymme hos mig.  Och vi jobbar precis tvärt om. Först gör jag en lista på alla mina favoritföretag. Produkter jag gillar, redan är kund till och konsument av. Och så kontaktar vi dem. Detta leder till att jag kan rekommendera produkter jag använt och testat under lång tid. Det känns bra!

Jag är oerhört stolt över de samarbetspartners jag knyter till mig. Jag vill hitta långsiktiga samarbeten som bottnar i trovärdighet och relevans. Tyvärr är många företag mest intresserade av korta nedslag och jobbar splittrat med många influencers. Det är synd eftersom det blir bättre och trovärdigare om samarbetena löper under många år. Som mellan mig och Saltå Kvarn och Panduro till exempel. De har jag samarbetat med sedan 2012. Jag känner de som driver företagen och vi litar på varandra och har en öppen dialog. Det tycker jag är otroligt värdefullt!

Ibland sliter jag håret i frustration över annonsörer som ännu inte fattat galoppen.  Som majoriteten av de företag som arbetar med trädgård och odling. De är så fruktansvärt gammaldags och fattar inte vad de ska ha oss influensers till. De tänker att pappersannonser och TV-reklam är framtiden och att hitta på samarbeten med dem är nästan omöjligt. Vilket jag tycker är tråkigt eftersom inlägg om blommor och odling är något ni ofta efterfrågar. Jag skulle kunna göra många fler och bättre inlägg om jag hittade en partner på det området.

Andra företag vill bara betala en i produkter – vilket gör att jag går back på samarbetet eftersom jag är skydig att förmånsbeskattas för dessa gåvor. Då händer det inte sällan att jag får höra av annonsören att “bloggarna X, Y och Z minsann brukar gå med på det här upplägget”. Tack för den, kära kollegor.

Jag känner också frustation då jag säger nej till en kund som kommit med förslag om smygreklam hos mig – och produkterna några veckor senare dyker upp i inlägg hos andra stora influencers. Fast då inte reklammärkt. Det känns så orättvist! Främst för att det är fel med smygreklam såklart – men dessutom verkar de bloggarna så mycket “bättre” än oss andra som märker ut reklamen. Eftersom vår reklamfrekvens blir högre än deras.

Jag vet att ni ibland säger till mig “Varför arbetar du inte med företag X istället” “Varför hittar du inte på grejer med företag Y någon gång”. Svaret är – jo! Jag försöker. Mest troligt har jag redan varit i kontakt med dem. Jag tänker oerhört mycket på annonseringen och på att den ska vara relevant och bra för er som läser. Och förstås betala lönen till mig och mina anställda. Men det är inte till mig ni ska skicka dessa kommentarer. Jag vet vilka företag jag vill synas ihop med. Det är företagen som generellt sett inte har en aning om vilka profiler de passar ihop med som behöver höra det där. Och de behöver också förstå varför det är orimligt att betala en influencer i strumpbyxor eller läppglans – när de aldrig skulle betala TV4 eller DN i strumpbyxor för samma typ av annonsräckvidd.

Jag har också fått frågan om jag arbetar med adlinks? Nej, jag har valt bort dem. Adlinks betyder att om ni klickar på en länk på min blogg, där jag tipsar om någon produkt så får jag tillbaka en viss procent i belöning från företaget.  Jag tycker egentligen inte att det behöver vara fel att som bloggare ha adlinks. Men för mig drar det ändå ner trovärdigheten i rekommendationerna. Tipsar jag om något vill jag att det ska vara väldigt tydligt varför. Antingen för att det är min rekommendation (inget vinstintresse) eller så ett sponsrat inlägg (tydlig annonsmärkt). Inte för att jag får en kickback om ni shoppar loss!

Den enda gången jag har adlinks på bloggen är ju om jag skriver om och länkar till mina egna böcker. Vilket känns rimligt eftersom ni förstår att jag är partisk när jag tipsar om dem och vill att ni ska köpa!

Så. Nu vet ni lite mer om hur jag resonerar.

Snabbhej med vårkänslor

Åh London! Här är det så fint. Igår sken solen och det kändes som vår i luften – jag gick längs Themsen med öppen jacka och njöt. Idag är det lite mulet och kallt men jag ska ändå mest springa på möten så jag blir nog mycket inomhus.

Tänkte egentligen bara titta in och önska er en fin fredag och tipsa om att avsnittet där jag gästade Drömpodden nu finns ute! Där pratar jag entreprenörskap och framtidsdrömmar. Lyssna här eller i valfri podcastapp. Trevlig helg på er!

Veckoplaneringen

Ni gillar ju att få veta vad jag gör på veckorna så här kommer en lista över veckans uppdrag

Måndag: Ta sjutåget in till stan. Träffa Erica och spela in årets första poddavsnitt. Sedan svänga förbi lokalen och fixa lite grejer och sedan hem igen och packa. För på tisdag ska jag…

Tisdag: Åka till Stockholm, direkt till Formex och bygga montern för Yawamas räkning. Jag gissar att det kommer ta precis hela dagen i anspråk.

Onsdag: Står vi i montern C23:40  hela dagen och träffar återförsäljare och press. På kvällen stupar jag i säng för på torsdag ska jag

Torsdag: Upp med tuppen och gästa en poddinspelning i Stockholm. Sedan vidare på presslunch på Norstedt – där Erica och jag ska prata om vår bok som lanseras i april. Efteråt blir det möte med formgivare och förläggare och därefter åker jag iväg för att göra en plåtning för ett magasin, med efterföljande intervju. Därefter middag med en kompis och sedan åker jag hem sent.

Fredag: Ska jag nog tillbringa hemma med att komma ikapp med mailskörd och bokföring och planera upp diverse jobb.

Lördag & Söndag ska jag bara vara hemma med familjen och ha det riktigt skönt!

• innehåller reklam för yawama of sweden •

Säg hej till mej

På onsdag är jag på plats på Formex från morgon till kväll med min syster Anna och Nicola som vi driver Yawama of Sweden tillsammans med. I monter C23:40 lanserar vi en ny kollektion virkade gosedjur. Vi satsar stort på att nå ut till fler återförsäljare runtom i landet. Om du är bloggläsare, press eller inköpare och befinner dig på mässan – kom förbi och säg hej vettja!

Om ni visste vad vi kämpat med Yawama under åren. Att starta en produktion i ett land som Zambia är inte det lättaste. Att utbilda kvinnorna. Att arbeta upp en infrastruktur kring hur garnet ska levereras till producenterna som bor långt ute på landsbygden.  Och sedan hämta igen de färdiga djuren och  kvalitetskontrollera så att de är finast möjliga och håller högsta säkerhet. Det är inte det småpotatis. Men vi gör det för att vi vet att när man hjälper en man så hjälper man en man. Men när man hjälper en kvinna så hjälper man en hel familj. Och Yawama är hjälp till självhjälp – “Empowering Women” är ju vår slogan.

Som sagt – kom och hälsa på i monter C23:40 på Formex på onsdag!

En uppstartsdag på kontoret

Igår fredag hade vi en sådan vansinnigt rolig dag på kontoret. Det är min bästa typ av dag – uppstartsdag med Erica som både är min webbredaktör och poddproducent! Vi planerade upp vårens sändningar av En Underbar Pod som startar till veckan igen efter juluppehållet. Vi gick också igenom julens läsarundersökning och utvärderade era önskemål och synpunkter.

Detta är något av det roligaste jag vet! Erica som står och ritar på whiteboarden och sprutar idéer som i sin tur genererar fler idéer hos mig. Vi planerade upp de olika bloggteman som kommer komma under vårterminen 18. Tror ni kommer att gilla det! Vi gick också igenom några av de nya tekniska funktionerna som snart lanseras på bloggen.

Efter att ha arbetat fokuserat i flera timmar och ätit ohemula mängder pepparkakor doppade i starkt kaffe var jag tvungen att lägga mig på soffan för att tänka. Älskar att ha ett kontor där man får ligga på soffan och tänka.

Älskar också att ha ett kontor med fantastiska tapeter! Både den gula och den gröna kommer från Sandbergs Tapet!

Sedan kom fotograf-Matilda och illustratörs-Frida och inrednings-Nina dit för att jobba. Tända ljus är ett måste!

Efter att jag och Erica tryckt i oss sushi (jag fick i mig fjorton bitar) fortsatte vi planerandet. Nu av vårens boksläpp och PR-arbetet kring den. Och jag lovar att jag ska avslöja mer under nästa vecka…