Omsättningsmål kan leda en vilse

Som entreprenör tror jag tror att det är viktigt att sätta omsättningsmål i företaget. Så att man vet vad man ska sikta mot och hur långt ifrån målet man är. Samtidigt är det dåligt att bara ha omsättningsmål. Siffror är oändliga och vet man inte vad man ska ha pengarna till finns det ju ingen poäng med att ha dem. Målen förflyttas hela tiden framåt och risken är att man aldrig blir nöjd. Man kan rent av gå vilse eftersom pengamålen faktiskt motverkar de andra mål man har med sitt företagande.

Jag har funderat väldigt mycket på pengar sista halvåret. Jag har ända sedan 2011 när jag startade mitt företag siktat högre med omsättningen. Men nu känner jag mig ganska nöjd. Mer än så här behöver jag inte omsätta för att ha råd att ta hjälp med det jag vill ha hjälp med (de tråkiga eller svåra bitarna av företagandet som tar bort glädjen) och samtidigt få över lite efteråt. Nu måste jag tänka på vilka andra värden jag vill ha. Vad ska företaget ge mig?

  • Kul! Jag vill hålla på med roliga saker som inte behöver generera pengar. Som att måla och illustrera. Det ger mig så mycket glädje
  • Luftigt! För att jag ska kunna hålla på med roliga saker som inte genererar pengar behöver jag ha ett luftigt schema med lagom arbetsbelastning. Annars finns inget utrymme för sånt. Utmattning är värdelöst och jag vill aldrig hamnar där igen.
  • Resa! Jag vill kunna resa mycket. Jag menar inte nödvändigtvis långt bort utan jag vill kunna ha friheten att spontant vara ledig och åka till en släkting över en långhelg, ta långa sommarlov med barnen och åka till mormors hus osv
  • Världsförbättrande! Arbeta med projekt av mer ideell karaktär – som Yawama eller Unicef.
  • Diversifierat! Kunna utveckla nya kompetenser och färdigheter. Ett jobbmål har alltid varit att få så många olika färger på min palett som möjligt. Helt enkelt för att jag tycker att det är kul. Föreläsa, skriva böcker, fotografera, styla, illustrera, coacha, sitta i styrelser, driva ett klädföretag och hjälpa andra kreatörer att växa. Det är några av sakerna jag gör nu. Men jag vill göra mer olika saker. Vet inte riktigt vad de nya färgerna på paletten ska bli ännu – men jag vill lära mig nya saker på nya områden. Och jag skiter i om det utifrån ser ut att spreta.

• Innehåller reklam för min nya bok •

En vanlig arbetsdag (plus en blixtkampanj!)

Förra veckan kom äntligen mitt första alldeles egna exemplar av boken. Fin så jag smäller av – känner mig så stolt över den och det arbete vi gjort. Tänkte tipsa om att vi har en blixtkampanj hos Bokus.com 18 april (från 00.00-23.59). Kampanjpriset är 149 kr (ordinariepris 189 kr) – så är du nyfiken på boken – slå till då!
Det behövs ingen speciell kod utan är bara att klicka hem den här. 

Förra veckan hade jag finbesök på kontoret. Sveriges proffsigaste och vänligaste inredningsbloggare Maria Soxbo som driver Husligheter. Hon var i stan för att föreläsa på Ikea så efteråt kom hon och hälsade på och vi pratade munnen ur led i nittio minuter. Så roligt att träffa branchkollegor och utbyta erfarenheter och rövarhistorier och tankar kring företagandet.

Vi åt kardemummabullar

Och sedan förevigade vi oss i min kackiga mobilkamera (systemkameran var död).

Jag avslutade dagen med att tillsammans med Erica planera upp torsdagen liveföreställning/podd inför boksläppet! Ska bli så roligt.

Veckoplaneringen

Den här veckan är i mastigaste laget – men väldigt pirrig och rolig eftersom vår bok släpps!

Måndag har jag jobbmöte med Anna och Nicola för Yawamas höstkollektion. Sedan plåta två bloggsamarbeten sedan middag hos pappa.

Tisdag sitter jag i hyrbilen på väg till Borlänge där jag och Annakarin ska föreläsa. Det blir jobb i bilen och på eftermiddagen krönikeskrivning till Expressen

Onsdag föreläser vi på morgonen sedan tar jag tåget till Stockholm där jag stannar kvar. På eftermiddagen möter jag upp Erica och så förbereder vi oss för torsdagens bestyr. Förhoppningsvis får jag ta en fika med Lady Dahmer på kvällen också!

Torsdag ska jag träffa press hela dagen. Bland annat gästa två grymma poddar och träffa Aftonbladet och Allas. På kvällen har vi släppfest och livepodd för vår bok i Stockholm!

Fredag är ytterligare en pressdag för boken. Då blir vi bland annat intervjuade av TT, DN och Expressen. Lunch med mitt förlag för att fira boken redan går så bra. Fredag är min födelsedag så jag hoppas att jag orkar och hinner gå ut och äta något gott på kvällen med Erica.

Lördag vaknar jag tidigt för då gästar vi Nyhetsmorgon för att prata om boken och sedan efter lunch tuffar vi hem till norr igen.

Söndag får bli en vilodag.

Tacksam onsdag

Idag är jag i Stockholm på mötesrejs inför vårens boklansering. Bland annat ska jag göra en drömintervju för en tidning jag önskat få gästa under hur många år som helst. Äntligen blir det av! Jag är för övrigt så glad för intresset för vår bok Hjälp jag är utmattad! Har aldrig gjort så här mycket press för någonting förut. Kan bero på att utmattning verkligen är en folksjukdom, att många drabbas och att många som ännu inte kraschat försöker hitta sätt att undvika att göra just det. Det här är en fråga som verkligen inte kan pratas om för mycket känner jag.

Prick just nu sitter jag på café, lyssnar på fransk jazz och dricker kaffe. Väntar på nästa intervju. Samtidigt firar jag lite också  – för i veckan beviljades Yawama of Sweden ekonomiskt stöd för att kunna utvecklas vidare. Jag, min syster Anna och grundaren Nicola har investerat tid och pengar i detta projekt sedan många år tillbaka – och gått från att ha sex zambiska kvinnor som stickar våra gosedjur till att nu ha sextio. Men det har varit så otroligt mycket arbete och så mycket svett och tårar. Om ni bara visste utmaningarna med att handla med afrikanska länder, logistiken bakom och slitet för att få varje led att fungera! Att nu få riktiga pengar i stöd för att kunna utveckla produktionen och besöka fler mässor och träffa fler återförsäljare – det är ett så fint betyg! Det betyder ju att fler kvinnor kan få möjlighet att lära sig sticka för att försörja sig.

Det här är en dag för tacksamhet. Helt klart!

Resonemanget bakom annonseringen

Det finns någon slags utbredd bild av att influencers skär guld med täljkniv. Som att sponsorer bara kastar prylar och pengar på en. Så är det inte. Jag  driver en av Sveriges största bloggar – med en av de trognaste läsarskarorna. Min blogg fick till och med utmärkelsen Årets Tidsskrift 2017.  Men jag skär inte guld med täljkniv. Visst visar mitt företag upp fina siffror men det är slit bakom varje krona. Låt mig berätta liter hur jag jobbar med reklam.

När jag bloggade på Amelia fungerade det nämligen på ett annat sätt än nu. På den tiden pitchade de kunder mot mig.  En hel del förfrågningar var jättebra – annat fick jag tacka nej till för att den annonsören stämde med mina värderingar.

Idag jobbar jag istället med ett eget säljbolag – tre personer som säljer annonsutrymme hos mig.  Och vi jobbar precis tvärt om. Först gör jag en lista på alla mina favoritföretag. Produkter jag gillar, redan är kund till och konsument av. Och så kontaktar vi dem. Detta leder till att jag kan rekommendera produkter jag använt och testat under lång tid. Det känns bra!

Jag är oerhört stolt över de samarbetspartners jag knyter till mig. Jag vill hitta långsiktiga samarbeten som bottnar i trovärdighet och relevans. Tyvärr är många företag mest intresserade av korta nedslag och jobbar splittrat med många influencers. Det är synd eftersom det blir bättre och trovärdigare om samarbetena löper under många år. Som mellan mig och Saltå Kvarn och Panduro till exempel. De har jag samarbetat med sedan 2012. Jag känner de som driver företagen och vi litar på varandra och har en öppen dialog. Det tycker jag är otroligt värdefullt!

Ibland sliter jag håret i frustration över annonsörer som ännu inte fattat galoppen.  Som majoriteten av de företag som arbetar med trädgård och odling. De är så fruktansvärt gammaldags och fattar inte vad de ska ha oss influensers till. De tänker att pappersannonser och TV-reklam är framtiden och att hitta på samarbeten med dem är nästan omöjligt. Vilket jag tycker är tråkigt eftersom inlägg om blommor och odling är något ni ofta efterfrågar. Jag skulle kunna göra många fler och bättre inlägg om jag hittade en partner på det området.

Andra företag vill bara betala en i produkter – vilket gör att jag går back på samarbetet eftersom jag är skydig att förmånsbeskattas för dessa gåvor. Då händer det inte sällan att jag får höra av annonsören att “bloggarna X, Y och Z minsann brukar gå med på det här upplägget”. Tack för den, kära kollegor.

Jag känner också frustation då jag säger nej till en kund som kommit med förslag om smygreklam hos mig – och produkterna några veckor senare dyker upp i inlägg hos andra stora influencers. Fast då inte reklammärkt. Det känns så orättvist! Främst för att det är fel med smygreklam såklart – men dessutom verkar de bloggarna så mycket “bättre” än oss andra som märker ut reklamen. Eftersom vår reklamfrekvens blir högre än deras.

Jag vet att ni ibland säger till mig “Varför arbetar du inte med företag X istället” “Varför hittar du inte på grejer med företag Y någon gång”. Svaret är – jo! Jag försöker. Mest troligt har jag redan varit i kontakt med dem. Jag tänker oerhört mycket på annonseringen och på att den ska vara relevant och bra för er som läser. Och förstås betala lönen till mig och mina anställda. Men det är inte till mig ni ska skicka dessa kommentarer. Jag vet vilka företag jag vill synas ihop med. Det är företagen som generellt sett inte har en aning om vilka profiler de passar ihop med som behöver höra det där. Och de behöver också förstå varför det är orimligt att betala en influencer i strumpbyxor eller läppglans – när de aldrig skulle betala TV4 eller DN i strumpbyxor för samma typ av annonsräckvidd.

Jag har också fått frågan om jag arbetar med adlinks? Nej, jag har valt bort dem. Adlinks betyder att om ni klickar på en länk på min blogg, där jag tipsar om någon produkt så får jag tillbaka en viss procent i belöning från företaget.  Jag tycker egentligen inte att det behöver vara fel att som bloggare ha adlinks. Men för mig drar det ändå ner trovärdigheten i rekommendationerna. Tipsar jag om något vill jag att det ska vara väldigt tydligt varför. Antingen för att det är min rekommendation (inget vinstintresse) eller så ett sponsrat inlägg (tydlig annonsmärkt). Inte för att jag får en kickback om ni shoppar loss!

Den enda gången jag har adlinks på bloggen är ju om jag skriver om och länkar till mina egna böcker. Vilket känns rimligt eftersom ni förstår att jag är partisk när jag tipsar om dem och vill att ni ska köpa!

Så. Nu vet ni lite mer om hur jag resonerar.

Snabbhej med vårkänslor

Åh London! Här är det så fint. Igår sken solen och det kändes som vår i luften – jag gick längs Themsen med öppen jacka och njöt. Idag är det lite mulet och kallt men jag ska ändå mest springa på möten så jag blir nog mycket inomhus.

Tänkte egentligen bara titta in och önska er en fin fredag och tipsa om att avsnittet där jag gästade Drömpodden nu finns ute! Där pratar jag entreprenörskap och framtidsdrömmar. Lyssna här eller i valfri podcastapp. Trevlig helg på er!

Veckoplaneringen

Ni gillar ju att få veta vad jag gör på veckorna så här kommer en lista över veckans uppdrag

Måndag: Ta sjutåget in till stan. Träffa Erica och spela in årets första poddavsnitt. Sedan svänga förbi lokalen och fixa lite grejer och sedan hem igen och packa. För på tisdag ska jag…

Tisdag: Åka till Stockholm, direkt till Formex och bygga montern för Yawamas räkning. Jag gissar att det kommer ta precis hela dagen i anspråk.

Onsdag: Står vi i montern C23:40  hela dagen och träffar återförsäljare och press. På kvällen stupar jag i säng för på torsdag ska jag

Torsdag: Upp med tuppen och gästa en poddinspelning i Stockholm. Sedan vidare på presslunch på Norstedt – där Erica och jag ska prata om vår bok som lanseras i april. Efteråt blir det möte med formgivare och förläggare och därefter åker jag iväg för att göra en plåtning för ett magasin, med efterföljande intervju. Därefter middag med en kompis och sedan åker jag hem sent.

Fredag: Ska jag nog tillbringa hemma med att komma ikapp med mailskörd och bokföring och planera upp diverse jobb.

Lördag & Söndag ska jag bara vara hemma med familjen och ha det riktigt skönt!

• innehåller reklam för yawama of sweden •

Säg hej till mej

På onsdag är jag på plats på Formex från morgon till kväll med min syster Anna och Nicola som vi driver Yawama of Sweden tillsammans med. I monter C23:40 lanserar vi en ny kollektion virkade gosedjur. Vi satsar stort på att nå ut till fler återförsäljare runtom i landet. Om du är bloggläsare, press eller inköpare och befinner dig på mässan – kom förbi och säg hej vettja!

Om ni visste vad vi kämpat med Yawama under åren. Att starta en produktion i ett land som Zambia är inte det lättaste. Att utbilda kvinnorna. Att arbeta upp en infrastruktur kring hur garnet ska levereras till producenterna som bor långt ute på landsbygden.  Och sedan hämta igen de färdiga djuren och  kvalitetskontrollera så att de är finast möjliga och håller högsta säkerhet. Det är inte det småpotatis. Men vi gör det för att vi vet att när man hjälper en man så hjälper man en man. Men när man hjälper en kvinna så hjälper man en hel familj. Och Yawama är hjälp till självhjälp – “Empowering Women” är ju vår slogan.

Som sagt – kom och hälsa på i monter C23:40 på Formex på onsdag!

En uppstartsdag på kontoret

Igår fredag hade vi en sådan vansinnigt rolig dag på kontoret. Det är min bästa typ av dag – uppstartsdag med Erica som både är min webbredaktör och poddproducent! Vi planerade upp vårens sändningar av En Underbar Pod som startar till veckan igen efter juluppehållet. Vi gick också igenom julens läsarundersökning och utvärderade era önskemål och synpunkter.

Detta är något av det roligaste jag vet! Erica som står och ritar på whiteboarden och sprutar idéer som i sin tur genererar fler idéer hos mig. Vi planerade upp de olika bloggteman som kommer komma under vårterminen 18. Tror ni kommer att gilla det! Vi gick också igenom några av de nya tekniska funktionerna som snart lanseras på bloggen.

Efter att ha arbetat fokuserat i flera timmar och ätit ohemula mängder pepparkakor doppade i starkt kaffe var jag tvungen att lägga mig på soffan för att tänka. Älskar att ha ett kontor där man får ligga på soffan och tänka.

Älskar också att ha ett kontor med fantastiska tapeter! Både den gula och den gröna kommer från Sandbergs Tapet!

Sedan kom fotograf-Matilda och illustratörs-Frida och inrednings-Nina dit för att jobba. Tända ljus är ett måste!

Efter att jag och Erica tryckt i oss sushi (jag fick i mig fjorton bitar) fortsatte vi planerandet. Nu av vårens boksläpp och PR-arbetet kring den. Och jag lovar att jag ska avslöja mer under nästa vecka…

Nyårslöften för 2018

Nu har jag funderat lite på mina nyårslöften för 2018. Det känns viktigt att löftena faktiskt känns snälla och meningsfyllda  – annars kommer man ju aldrig orka efterleva dem.  Tidigare nyårslöften har varit att få ordning på min teknik – datorer, kameror och backup-system. Träffa min släkt mer eftersom det gör mig glad, vila oftare och läsa fler böcker. Detta är vad jag kommit fram till att göra i år.

Mitt första löfte lyder Mer kultur. Det gäller det att fylla på med ny inspiration för att inte fastna i samma maner och upprepningar när man har ett kreativt jobb. Och jag kan verkligen sakna inspirerande kulturupplevelser. Jag är uppvuxen med sånt- pappa spelade i symfoniorkester så konserter gick vi ofta på. Mina föräldrar drog också med mig på teater, balett, musikaler och opera. Ja, alla möjliga kulturupplevelser. Och eftersom jag själv gick musikgymnasium och spelat teater i åtta år gick jag ju på många konserter och föreställningar ordnade av kompisar. Men nu går jag inte på någonting längre, utom möjligen museum ibland. Då har ändå Umeå ett fantastisk kulturliv. Det känns fattigt att ha det så här, så mitt löfte är kolla igenom årets teater och konsertprogram och köpa två biljetter till 3-4 föreställningar under året. Sedan bjuder jag med mig en kompis varje gång och kombinerar således kompishäng med kultur och inspiration

Mitt andra löfte lyder Exponeras för ny kunskap. Något vi kommer göra på Studio Lidström&Nyberg är okonferenser. Alltså konferensdagar där deltagarna själva genererar innehållet. Alla på kontoret (som vill) får en slot på ca 45 minuter då de kan prata om något de kan extra bra – varumärkesbyggande, färglära, storytelling, måluppfyllnad etc.  Detta är jag så himla peppad på för jag älskar att lära mig nya saker av kunnigt folk. Och inte minst på företagsfronten kan man ju behöva lite nya kunskaper och infallsvinklar. Mitt andra nyårslöfte blir således att oftare försätta mig i situationer där jag har möjlighet att lära mig nya saker.

 Jag tror att det kommer bli väldigt roligt och utvecklande att uppfylla dessa nyårslöften! 

• Innehåller reklam för mina egna varumärken •

Lidström&Nyberg

Åh käre jesus vad trött jag är. På fredagkvällen kom jag i säng vid 03.00 efter att ha varit kvar i studion sent och arbetat med det sista inför invigningen. Sedan upp tidigt och på’t igen. Men det kändes inte ens jobbig utan bara roligt.

Vid lunch idag öppnade vi och det var så härligt. Massor av människor (kö redan vid öppning) och så fint att få visa vår studio/popup-shop/kontor för bloggläsare, Miss Claritykunder och Umeåbor.

Jag och Annakarin är så glada för lokalen och att äntligen vara igång! Här ska stordåd ske. Att ha ett eget kontor – med massa kreativa supertalanger  – det är bara en av pusselbitarna i vår tioårsplan. Men kanske en av de viktigaste just nu.

Jag hann inte ta så många bilder men tack och lov hann fina fotografen Matilda Audas Björkholm som sitter hos oss knäppa ett gäng bra. Återkommer med fler översiktsbilder på lokalen imorgon. Kanske också en vlogg om jag hinner?

Våra nya gosedjur från Yawama säljs förstås också här. Handstickade i Zambia.  Genom att köpa ett gosedjur till ett barn i Sverige gör du gott för Zambiska barn. Klicka hem julklapp vettja!

Älskar den röda sammetssoffan, tapeterna från Sandbergs och de gamla tavolorna på väggen. Den nedersta har jag fått av min bästis Elina. Resting bitch face – helt underbart rimlig attityd.

Vi har närmare fyra meter i takhöjd, kakelugnar och vackra trägolv i lokalen. Och vi har smällt upp svulstiga tapeter, tunga sammetsdraperi och massa gamla antika möbler för att få den rätta känslan.

Som vi arbetat med den här platsen. Letat möbler, porslin och inredningsdetaljer i över ett halvår. Den här fina gamla pappershållaren kånkade jag exempelvis hem från Borås i somras.

Här står Frida Hammar som är en av alla kreatörer. Grym illustratör som lovat att lära mig måla med gouachefärger!

Folk har frågat om det här är en butik, ett kontor eller ett coffice? Sanningen är att det är lite av allt samtidigt. Tanken med att sitta så här många olika kompetenser ihop är ju att vi ska kunna dra nytta av varandras kunskaper. Vi har letat personer med stor talang men också med vettig inställning till företagande – med massa värme och bra personkemi! Och vi vill kunna ha ett kunskapsutbyte. Jag tänker bland annat på o-konferenser. Alltså konferenser där fortbildning genereras av deltagarna själva.  Alla som vill lära ut något får en egen föreläsningstid att undervisa/föreläsa på inför resten av gruppen.

Efter helgens event med julmarknad transformeras lokalen tillbaka till vår studio igen – där vi kan sitta och arbeta på våra olika projekt. Butiksdelen är alltså inte öppen jämt – utan då och då som en happening.

Jag är så glad att få göra det här tillsammans med Annakarin! Och att även Erica och jag nu har möjlighet att sitta ihop. Vi lärde ju känna varandra för åtta år sedan när vi delade frilanskontor i stan. Det ledde till Husmorsskolan och så småningom Sommarpratarna i P1. Och idag är Erica bland annat min webbredaktör, podd-och bokskrivarkollega. Annakarin och Erica har ju också lärt känna varandra och jobbar ihop ibland. Så fint att få sluta cirkeln och länka ihop alla grymma personer i nätverken.

Jag ska så småningom presentera resten av gänget som ska sitta här. De är riktiga pärlor allihopa. Vi gjorde många intervjuer med lämpliga kandidater – men nu har vi vaskat fram guldkornen!

Håhå jaja. Det var ett långt inlägg. Och nu ligger jag på soffan och äter pralinerna jag fick vid öppningen och laddar om inför imorgon söndag då vi har öppet mellan 12-15. Och längtar samtidigt lite till måndag då allting lugnar ner sig och jag drar ner på arbetstempot betydligt!

Äntligen händer det!

Jag har ju jobbat hemifrån sedan åtta år tillbaka. Suttit i min ateljé på övervåningen och trivts himla bra med det. Men med åren har mina behov förändrats. Jag jobbar inte längre ensam utan mycket tillsammans med Annakarin och Erica.  Projekten blir bara fler och fler. Klädkollektionen som gjort pangsuccé, barnböckerna som översatts till tolv språk och så en hel rad nya företagsideer som jag och Annakarin håller på att ta fram. Våra företag växer! Mitt företag växer – och jag vill växa med det. Och jag har saknat en fysisk plats där jag kan möta läsare, kunder och samarbetspartners.

Jag och Annakarin har länge drömt om ett ställe där vi får sitta ihop och utvecklas – och nu har vi gjort slag i saken. Vi har fått tag i Umeås finaste lokal och satt vår egen prägel på den. I ett av stans äldsta hus (med centralt läge, gamla Backmans Antik) kommer vi hålla till. Hos oss finns en poddstudio, ett showroom för Miss Clarity, utrymme att hålla föreläsningar, kurser, event och massa annat kul. Och såklart kontor! Vi har också samlat några av de vassaste kreatörerna i Umeå för att sitta med oss. Formgivare, designers, projektledare, fotografer och mycket mer. Tillsammans kommer vi skapa en riktigt kreativ miljö.

Jag är så himla peppad på det här! Nu är jag är på väg in i en ny fas. Inte längre sitta hemma jämt utan också kunna åka iväg till vårt ställe. Nu kommer en ny kreativ tid med utrymme för massa bra projekt. Lidström&Nyberg kommer bli en underbar plats att hänga på. Och till helgen inviger vi allting med en julmarknad. Jag återkommer med mer information och bilder! Så fort jag har något att visa upp. För det är galet fint. Äntligen händer det.

Framtiden för bloggaren

Nu&2007 har varit mitt bloggtema i november och nu är det dags att runda av. Tack för alla era fina engagerade kommentarer som gjort temamånaden så rolig och meningsfull! Den här återblicken har också fått mig att fundera över bloggens utveckling. Vad kommer hända 2027? Hur ser branschen ut då? Håll i er för här kommer ett lååångt inlägg.

För tio år sedan var det nytt att få produkter mot att visa upp dem på sin blogg. Några började också att få betalt från annonsörer i reda pengar. Men det var fortfarande småpengar och annonsörerna förstod inte riktigt konceptet med bloggar – och vad de egentligen var bra för.

Sedan 2007 har instagram, facebook, snapchat och youtube exploderat och företagen flyttar en allt större del av sin reklambudget till influencers. Men det vi ser idag är att de största profilerna inte bara nöjer sig med att samarbeta med annonsörer. De vill ta fram sina helt egna varumärken. Kenza har Ivy Revel,  Blondinbella har LCC och jag har Miss Clarity som första året kommer att dra runt betydligt mer pengar är jag gör i min vanliga verksamhet.

Framtiden för profilerna?

Ja, framtiden tror jag blir att ännu fler profiler skapar sina egna märken – istället för att enbart samarbeta med befintliga företag. Influencers vill inte “ge bort” all kunskap om sina läsare och vad de gillar till annonsörer. Istället tar de fram egna produkter och tjänster. Men här i ligger också en risk – risken att plattformen känns helt igenom kommersialiserad. Blondinbella får mycket kritik från sina läsare för att hon känns allt för kommersiell. Samma kritik har drabbat bloggare som Bianca Ingrosso och Matplatsen vars läsare rasar över mängden sponsrade inlägg. Det kluriga är att balansera rätt: mängden icke-kommersiellt material på ens kanaler måste alltid utgöra den absoluta majoriteten – helst 70-80% av inläggen. Har man för många sidoprojekt som tar tid är det svårt att hinna producera så pass mycket äkta, givande material till sin kanal. Och då börjar motorn som ska driva alla ens nya företagsideer att hacka.

Det är livsfarligt att glömma bort sin huvudkanal. Vårdar man inte sina följare och fortsätter att satsa på dem så kan inget annat heller växa. Jag har själv det här problemet i perioder när mycket annat jobb kommer i vägen för bloggandet. Men numera försöker jag alltid fundera om de uppdrag jag tar är något som gynnar mina läsare  – eller ifall det stjäl tid från att göra bra saker med min egen plattform. Plattformen är allt. Ni som följer mig är allt!

Vilken är då framtidens plattform?

Är det youtube, snapchat, instagram? Jag tror att vi måste se bortom plattformarna som stora jättar som Facebook eller Google äger. Så fort någon av dessa aktörer skruvar sina algoritmer riskerar ju influensers att förlora enorm räckvidd. Själv tror jag stenhårt på att äga sin egen plattform – som en blogg eller en mer traditionell hemsida. Att ha full kontroll över den och inte ligga hos tidningar eller bloggportaler med generisk design. Alla youtubers som inte också bloggar borde genast starta en blogg där alla de gör hamnar. Där de kan bestämma inramningen och hela deras kompetens får utrymme.

Den nya tidens “kändisar” äger ju sina egna plattformar på ett sätt som gamla tidens kändisar inte gör. En programledare får vara programledare så länge kanalen ville det. En skribent får skriva så länge tidningen bestämt det. En influencer får publicera sig i resten av sitt liv – och fortsätter den leverera relevant innehåll så kommer den ha följare. Dagens kända profiler – både inom gammelmedia och inom sociala medier – gör klokt i att bygga sina egna plattformar på nätet starka och inte förlita sig på en tevekanal eller tidning.

Jag har känt att jag vill äga min plattform själv. Jag vill att den ska vara som ett litet mediehus och jag vill ha text, rörligt och ljud i min kanal. Jag behöver inte ha den största youtubekanalen eller den största podden – men mina olika plattformar tillsammans ska göra mig till en av de största aktörerna. Och det är jag idag. Men vem vet vad som händer imorgon? Utvecklingen går snabbt så det gäller att vara på tårna. Jag funderar hela tiden på hur jag kan utvecklas.

En spännande ekonomisk utveckling för influencers är Patreon. Att de som gillar en profil stöttar den ekonomiskt så att profilen inte ska vara beroende av annonsörer. Vi ser idag att bloggare som Jonna Jinton och Lady Dahmer använder den här affärsmodellen – som jag tycker är väldigt sympatisk. Vi ser också profiler med tveksamma värderingar så som Janousch, Birro och Lamotte som lever på denna typ av stöd. De har hängivna följare som finansierar deras kanaler. Men – och det här är min stora invändning – de kan inte backa från sina åsikter eftersom deras följare betalar dem för att fortsätta uttrycka dem.  Det betyder att följarna på sätt och vis “äger” sina influensers och uttrycker de en åsikt som de inte gillar kan de dra tillbaka sitt ekonomiska stöd.

Jag skulle själv inte vilja ha Patreon till min blogg då jag skulle känna mig gisslantagen av läsarna.  Lite av min grej med exempelvis mina ryt-ifrån inlägg är ju att vända och vrida på begreppen och slå åt alla möjliga håll. Det innebär såklart att jag alltid retar upp någon. Och jag förutser redan nu hot av typen “Jag kommer dra tillbaka mitt ekonomiska stöd nu när jag vet att du tycker sådär…”   Visst  – att ha kommersiella samarbeten kan också vara begränsande. För de sponsrade inläggen måste ju godkännas av annonsörerna. Men de har å andra sidan inga åsikter om vad jag i övrigt skriver om på bloggen – så länge jag driver den seriöst och proffsigt. Det är en frihet för mig och det hjälper mig att våga vara obekväm i vissa blogginlägg och riskera att stöta mig med delar av min läsarskara.

2027 tror jag att fenomenet influencer blivit ännu starkare. Traditionella medier kommer ha allt svårare att hävda sig. I alla fall om de fortsätter som idag – när de gör allting så snuttigt och lättsmält för att passa publiken. Visst –  sociala medier får gärna vara lättsmält. Men när jag väl tar del av gammelmedia söker jag fördjupning, initierade kunskaper och resonemang som får ta tid. Jag vill absolut inte konsumera gammelmedia som liknar sociala medier. Jag söker något annat.

Jag har själv jobbat med TV och radio genom åren – och gjort otaliga programpitcher med diverse produktionsbolag. Det senaste var ett program som i mångt och mycket liknade Mandelmans Gård (men från våran gård istället – vårt förslag kom något år tidigare). Men nu är det slut med det. Jag är helt ointresserad av att jobba fram koncept för gammelmedier. Nu kan jag kan finansiera mina egna projekt och visa dem i mina egna kanaler. Utan inblandning från en massa chefer som vill in och peta. För mig är det en mycket större frihet – men och också en större utmaning. Att “bara” stå framför kameran eller skriva har alltid känts lite för enahanda för mig. Ska jag göra någonting vill jag gärna få vara inne och peta i fler delar i processen. Både i själva filmandet, producerandet, marknadsföringen och innehållet.

Inför 2027 hoppas jag att jag gör ungefär samma sak som nu. Men jag hoppas att jag når ut till fler och att jag i ännu högre grad kan finansiera mina egna projekt. Själv välja vilka producenter och redaktörer jag vill jobba med och slippa vara beroende av chefers godkännande för att få genomföra mina idéer. Jag kommer aldrig att släppa plattformen jag byggt upp och är fast besluten att fortsätta skapa inspirerande texter, foton, poddar och filmer till er som läser. Så kul det ska bli!

Närmsta jobbveckan

Idag känner jag mig lite som en urvriden disktrasa. För jag drömde oroligt hela natten om missade flygavgångar, om att jag slarvat bort barnens favoritgosedjur i Schweiz och att jag åkt till en viktig plåtning men glömt alla kläder hemma. Nu har jag cyklat och lämnat barnen på förskola i skola i duggregn och dimma. Nu ska jag dricka en kopp kaffe i lugnt och ro och beta av lite mail innan jag sätter igång med jobb. Flera har önskat att jag ska skriva mer om vad jag gör när jag jobbar. Okejrå!

Idag ska jag svara på mail, betala räkningar och förbereda ett sponsrat inlägg. Samt ha ett telefonmöte med mitt säljteam. Sedan ska jag packa för på eftermiddagen åker jag till Göteborg för att…

På torsdag ska vi plåta Miss Claritys höstkollektion på Hotel Eggers (med superteamet Anna Lidström, Krickelin och make up artisten Mia Persson). Efter plåtningen kommer vi resa vidare upp till Dalarna.

På fredag ska jag och Annakarin föreläsa i Dalarna. Det ska bli himla roligt. Därefter åker vi till Stockholm på möte och sedan hem igen. Det blir många mil i bil men det blir bra! Jag och Annakarin har massa saker att planera upp inför närmsta tiden så det är skönt att sitta ostörda i en bil och prata.

På lördag ska vi bara vara hemma och ha det skönt. Förutom att jag måste hämta ett bord i stan, som jag köpt på Blocket.

På söndag tänkte vi plocka lingon med barnen om det är fint väder.

Nästa vecka spelar Erica och jag in nya avsnitt av en Underbar Pod. Sedan följer en föreläsning för mig och Annakarin på Fashion Week. Vi ska prata om Miss Clarity och varumärkesbyggande. Sedan följer två bokskrivardagar i Ericas stuga då vi ska färdigställa vårens bokmanus eftersom det är lämning i slutet av månaden.  Jag blir lite svettig av tanken på manuset. Många delar är färdiga medan andra delar knappt är påbörjade. Jag önskar verkligen att jag fick berätta redan nu vad den kommer handla om och visa det fantastiska omslaget som blev klart i veckan!

Nästa vecka inleds dessutom mitt arbete med den här höstens stora jobbmässiga förändring. Jag är peppad så jag har svårt att sitta still! Berättar mer i oktober.

Ja, så ser de närmsta arbetsdagarna ut för mig.

När känns mitt jobb som jobb?

Fick en rolig bloggkommentar från signaturen Anna-Panna: 

Jag kan bli så sjukt avis på ditt hobbyliknande jobb ibland att jag nästan smäller av. Alltså – jag har ju ett jättebra jobb med härliga kollegor och hög lön, men ibland tänker jag på hur jag skulle må om jag hade ditt jobb istället. Bra. Skulle jag må bra /…/ Jag tänker att du kanske kan hjälpa mig lite mitt i min avund. Genom att berätta när ditt jobb känns mest som det. Ett JOBB. Så kanske min avund blir något mindre.

Klar jag kan! Mitt jobb känns som ett jobb när…

Jag somnar två på natten och stiger upp fem och gör mig i ordning för att ta första flighten eller tåget till Stockholm. När jag ska upp tidiga morgnar inför intensiva jobbdagar är det omöjligt för mig att somna i tid.

När jag klämmer in tre dagars fotografering på en dag för att det kört ihop sig med kunderna. Och jag sitter uppe och redigerar bilder till klockan två på natten för att kunna leverera som utlovat.

När jag kämpar med en Expressenkrönika men det inte lossnar för mig.

När jag ska titta på eller förhandla kontrakt. Då jag ska sätta mig in i avtal och juridik och ta i från tårna med arvodet.

När jag häftar in alla papper till min bokföring. Ett fruktansvärt jobb.

När jag måste hantera någon av alla de konflikter och bråk som alltid uppstår när man driver eget och samarbetar med många olika människor.

På Bokmässan i Göteborg.

När jag varit borta några riktigt intensiva arbetsdagar och sitter och väntar på att få resa hem. Med öronpropparna ipluggade och blicken riktad ner i min datorskärm. För att slippa ta in någonting mer av omvärlden.  Och jag vet att jag kommer stupa i säng sent – men nästa morgon är det ingen pardon för det är upp med ungarna i alla fall och sedan stenhårt arbete för att hinna ikapp det jag inte fick gjort för att jag var på resande fot.

När en kund inte är nöjd och ber att få se nya bilder eller utkast trots att jag föjt deras (bristfälliga) brief. Och felet för det är deras men ansvaret är mitt för att deras pengar ska betala min lön.

När jag ska hantera hatiska kommentarer (alltid från män) efter krönikor och feministiska texter. Otacksamt skitjobb.

När jag sitter med kalendern och försöker räkna ut hur jag ska hinna med allt jag lovat att hinna med.

När jag plötsligt har kort om pengar och håller tummarna för att alla mina kunder ska betala sina fakturor i tid.

När jag måste korrläsa våra böcker innan tryck.

När jag får ett nej istället för ett ja. Visst vänjer man sig vid att ens jobb ibland refuseras – men det sticker alltid till lite först.

Då känns mitt jobb som jobb.

Men annars känns det mest som vaniljglass, sommarängar och barnskratt. Jo, men faktiskt. Älskar mitt jobb!