Era alternativa karriärdrömmar

Jag blev så otroligt glad, full i skratt och typ lite rörd (?!) när jag läste era kommentarer till inlägget Alternativa karriärdrömmar. Medan jag drömmer om ett liv som sjöman, Kim Kardashians hemmakock eller resursperson i särskolan hade ni helt andra typer av drömmar.

Sara som är ekonom på bank drömmer om att bli hissmontör. Så härligt att sätta upp en lapp “Hiss avstängd” och sen ligga där och skruva lite och plötsligt funkar hissen! Och Martina som faktiskt jobbar inom hiss- och rulltrappsbranschen drömmer i sin tur om att utvärdera skidanläggningar och restauranger. Tänk att få åka skidor och äta mat. Sen utvärdera och ge förslag på förbättringar.

När Lina tycker att hennes jobb är för komplicerat och segdraget brukar hon tänka att hon ska skola om sig till reparatör av skrivare. Verkar kul och jag är redan ganska bra på det! Och Ida som är systemtestare funderar på om inte hembiträde kan vara ett drömjobb?

Emma jobbar i skolan men drömmer rätt ofta om ett jobb som är motsatsen; noll kontakt med människor och massa tid att tänka. Hennes dröm är att vara lokförare och köra stora, tunga godståg ensam långt genom mörka skogar.  Johanna jobbar på försäkringsbolag men drömmer om att vara skogsmaskinförare. Tänk att köra en häftig maskin långt inne i skogen och inte behöva se en käft.

En läsare som är lärare vill bli marinbiolog och forska på valar. En annan vill arbeta med att baka smörgåstårtor och vara personlig ommöblerare.

Hanna är diplomat men drömmer om att bli skådespelerska

Kristin är retoriker men har precis sadlat om till låssmed

Eva är lärare på en grundsärskola och trivs fantastiskt bra. Men drömmer om ett café med fokus på barn. Tänk en kaka som heter “Filifjonkans muffins” eller varför inte” Pinos maränger”. Ja tänk! Och Mari som är sjuksköterska inom psykiatrin drömmer om att bli ull-bonde och ha alpackor och får.

Livsmedelsinspektör Matilda ryser av välbehag av tanken på att arbeta som plattsättare. Kakla och lägga gatsten eftersom hon älskar monotona arbetsuppgifter – framförallt när det bildas ordning och allrahelst ett mönster av det.

Sara, Kristina, Hanna, Amanda, Lisa och Anna drömmer om att jobba på kyrkogård. För att få kratta, blåsa löv och göra vackert på gravar. Njuta stillheten på kyrkogården och inte ha så mycket ansvar för andra människor. Emmy som redan ÄR kyrkogårdsarbetare meddelar att man faktiskt träffar väldigt mycket människor i jobbet. Många sörjande anhöriga som vill prata, och väldigt många som har åsikter om hur jobbet sköts och det ser ut på gravarna. Fast trots detta tycker Emmy att det är ett trevligt jobb nästan jämt.

Katrin vill vara blomsteransvarig på ett litet och lyxigt hotell och Caroline vill ha en egen bokbuss som hon kör land och rike runt. Träffa nya människor på nya platser och alltid välja en spontan rutt. Katarina arbetar som diakon i Svenska kyrkan men drömmer om att få stoppa upp djur på arbetstid.

Den introverta gymnasieläraren Emma längtar efter ett jobb där hon inte behöver möta en så stor mängd människor varje dag. Kanske forska på fornsvenska? Men Christel som är forskare drömmer om att jobba i charkdisken på ICA. Snöa in på salami och bjuda kunder på smakprov. Och Hege som forskar och undervisar i filosofi drömmer mest om att teckna.

Nina, Ida, Therese, och signaturen K drömmer alla om att bli barnmorskor. Men barnmorskan Fia drömmer om att ta över som programledare i Bonde söker fru.

Och Elin. Kära Elin. Hon drömmer inte om karriär överhuvudtaget. Jag är ledsen världen men jag är lat. Jag gillar att läsa och se på TV.

Glada nyheter 1 & 2

Glad nyhet 1:

Inrikesflyget i Sverige minskade under 2019 med nio procent från Svedavias flygplatser. Hurra för det! Anledningarna till flygets negativa utveckling? Man tror att det beror på konjunkturutvecklingen och den införda flygskatten som gör flyget dyrare. Samt att den starka klimatdebatten spelar in. Många arbetsgivare (inte minst inom offentlig sektor) har också ändrat riktlinjerna och uppmanar sin personal välja andra transportmedel än flyg. Viktigt och bra.

Glad nyhet 2:

SJ vill satsa på fler avgångar och snabbare tåg mellan Umeå och Stockholm. Eftersom tågresandet har ökat. Umeå flygplats är ju en av landets största flygplatser – men nu ökar alltså tågtrafiken istället! Blir så peppad och glad av detta. Jag har själv ändrat mina resemönster sista två åren. De längre inrikesresor jag företog under 2019 var alla med tåg. Och nästa vecka när jag ska till Stockholm tar jag tåget båda vägarna. Det valet hade jag inte gjort med samma självklarhet för bara några år sedan.

Slutsatser:

Att göra flyget dyrare med skatter verkar vara ett ganska bra sätt att få folk att välja andra transportsätt.

Arbetsgivarnas riktlinjer har en viktig roll när deras anställda bokar resor. Eftersom det är många som flyger i jobbet blir effekten större. Ta ert ansvar alla arbetsgivare!

Åker vi mer tåg så får vi mer tåg.

Flygskam är inte fy skam.

Tapetfunderingar

Jag ska tapetsera om och det känns nästan förbjudet. Får man ens tapetsera om när man redan har fina tapeter? Men så tänker jag på de hundra tapetlager som fanns i dessa rum innan vi tapetserade. Hur billiga 25-örestapeter en gång i tiden såldes i varje lanthandel och ofta byttes ut.

Vi ska inte tapetsera om överallt så klart. Det ska bara tapetseras i vardagsrummet. Jag älskar vår blå tapet Vera från Sandbergs men just nu står jag inte ut med blått! Efter att ha provat alla hundra olika möbleringar man kan ha så GÅR det ju inte att variera rummet mer. Så efter sex år med den här tapeten behöver jag något annat. Som ger frisk energi till vårt hem.

Problemet är vad vi ska ersätta den med? Vi har ju andra tapeter i intilliggande rum som vi också måste förhålla oss till så vi kan inte välja vad som helst. Men jag längtar efter en gul tapet, eller en beige. Gammaldags. Gärna 20-40-tal. Mönstrad med ett helst lite sirligt, glest mönster. Inte för pampig. Tyvärr finns det få tapeter i gult och nästan ingenting från den tiden i produktion. Dessutom verkar det som att Sandbergs, Boråstapeter, Duro och Lim & Handtryck främst har ännu äldre tapeter i sitt sortiment. Alltså typ 1700-1800-talstapeter. Det känns inte riktigt rätt här även om det ofta är otroligt vackra tapeter. William Morris har också varit en idé – mönsterbilderna är fina men de sitter ju överallt just nu så de är jag är lite mätt.

Jag har bläddrat igenom Engelska Tapetmagasinets enorma onlinesortiment och otroligt nog hittar jag knappt några tapeter jag kan tänka mig att ersätta Vera med. Bara ett par kvalar nästan in på listan. Utan att för den sakens skull kännas klockrena…

Jag är lite intresserad av Duros tapet Karolina. Men den är från 1880 och jag är lite rädd att den blir för gammaldags i ett hus från trettiotalet. Otroligt vackert mönster som är hundra gånger finare i verkligheten än på bild. Men kanske för bondromantiskt hemma hos mig? Passar bättre i en Västerbottensgård?

Mest lockande är en tapet jag fann på webbshoppen Tapettitalo. Här i blå färgställning – men jag är mer intresserade av den helbruna. Men risken är att det blir FÖR mycket brunt i mitt hem? Då kanske möblerna känns dödstråkiga till tapeten…kontrastverkan är ju viktig!

@ulricaibrunnsgarden

En annan tapet jag är svårt förtjust i är Duros Gammalsvenska Färnebo. Men den utgick för många år sedan och verkar omöjlig att få tag på. Suck.

Ulricehamn från Boråstapeter är också väldigt fin. Fast jag gillar inte metallicblänket i den. Och egentligen tycker jag mer om tapeten i den blå versionen. Men blått är jag som sagt less på.

Jag vet varken ut eller in. Men har ni ideer och förslag är jag idel öra!

Mina tapetkriterier

  • Gammaldags stil. Helst ej äldre än sekelskifte (om den inte råkar kännas väldig tidlös)
  • Går i brun/gul/beige med antingen röda, grå eller gröna stick. Ingenting blått får finnas i tapeten.
  • Inte för många olika starka färger. Gillar mönstrade tapeter i 2-3 färger max.
  • Inga metallblänk i tapeten eller för pampigt, pråligt mönster.
  • Inte en tapet som man redan sett i alla hem och hunnit tröttna på.
  • Helst “svensk” känsla. Engelska tapeter gör sig alltså icke besvär! Eller lite besvär får de kanske göra ändå? Det finns säkert någon pärla där ute som jag missat.

Alternativa karriärdrömmar

Nu är jag förvisso ganska nöjd med mitt jobb. Men det hindrar ju inte att man kan fantisera. Gärna om helt andra yrken än det jag har idag.Om jag inte arbetade med det jag gör nu vore det kul att vara…

Sjöman. Ja. Jag gissar att den rätta termen inte är sjöman? Men jag skulle alltså vilja jobba på ett stort fraktfartyg som kör mellan olika världsdelar. Tänk att vara isolerad på en jättestor båt omgiven av hav. Gå ut på däck och känna doften av salt havsluft och se glittret i vågorna. Eller för all del känna dimma och duggregn. Vädret kan kvitta. Att åka stor båt och lasta tunga saker är det jag är mest sugen på. Kan knappt tänka mig något som skulle få mig att känna mig mer levande.

Kim Kardashians kock. Har ni sett Kims instastorys från sitt kök? Ett av sina kök menar jag – hon har ju två. Ett eget kök och ett proffsigt tillredningskök där hennes privata kock arbetar. Såg så himla TREVLIGT ut! Att liksom vara anställd för att göra lite vegetarisk tacos till Kim och ordna en äggröra till Kanye på kvällskvisten. Eller så slå till med en riktigt härlig söndagsmiddag för alla systrarna. Tänker mig att det är som en kombination av att vara husmor och kock med det bästa från två världar. Inte allt för stressat och pressat med kockyrkets hemska arbetstider. Helt perfekt för mig som gillar att bjuda folk på mat. Drömjobb. Om Kim är snäll alltså. Jag kommer imorgon!

Arbeta i särskola eller i dagverksamhet för människor med olika funktionsvariationer. Människor som av olika anledningar inte kan arbeta på en vanlig arbetsplats. Jag praktiserade på särskolan när jag själv gick i skolan och tänkte redan då att det var ett ovanligt trevligt och meningsfullt sammanhang. När jag såg Lerins lärlingar påmindes jag om varför!

Nu är jag nyfiken på vad ni har för alternativa karriärdrömmar? Rimliga och realistiska är inga krav!

Ett klokt beslut

Det var intressant att läsa alla kommentarer på mitt inlägg om nyårslöften för 2020. Det var många kloka tankar från er som läser. Och jag fick chansen att agera på mitt nyårslöfte redan idag. Som alltså handlade om att sätta hälsan i främsta rummet. Ett av löftena var mer specifikt:

“Jag ska arbeta medvetet på att sätta min hälsa i främsta rummet i vardagliga situationer. Det kan handla om att inte boka in tidiga möten som förhindrar att jag får sova ikapp stökiga bebisnätter. Inte avboka träning till förmån för arbete. Inte kompromissa och äta kass mat för att jag arbetat över och inte orkar äta något vettigt.”

Precis så fick jag agera imorse när jag vaknade. Kände mig kanonrisig och hade knappt någon röst. Och jag som ska spela in podd med Erica imorgon! Det fick avbokas (bra hälsobeslut) och vi började dividera om ny inspelningstid. Jag var då en hårsmån från att boka in denna fredag trots att jag sedan tidigare har fredagar som min fredade dag då jag inte gör några andra jobb än bloggen.

Men se hur lättvindigt jag höll på att förhandla bort den vilodagen med Ulf. Tvärtemot mitt löfte. Men Erica påminde mig om att vi lika gärna kan skjuta upp inspelningen till nästa måndag då jag ju ändå hade tänkt jobba. Så då gjorde vi det. Och jag känner mig himla nöjd över att (med lite hjälp från Erica) ha fattat ett klokt hälsobeslut istället för ett dåligt. Ett av många bra beslut jag planerar fatta framöver!

En himla jäkla gåva på något sätt

Jag går och plockar här hemma och försöker förbereda barnen inför den nya termin som startar imorgon. Det krävs lite mental förberedelse för oss att komma tillbaka i de rätta gängorna. Samtidigt härligt att få känna att vi börjat längta efter vardag. Jag är så glad i vår vardag tillsammans! Livet är ju ändå mest vardagar, så kan man uppskatta vardagen har man ju ökat mängden dagar att trivas på, med några hundra procent.

Jakob är som jag nämnt i Belgrad just nu. På den första semestern han tagit sedan december 2018. Så jag unnar honom verkligen den kompisresan och vilan från vardagen. Han har kämpat som en tok med jordbruk och yogaundervisning och sjukgymnastvikariat. Men jag skulle ljuga om jag sa att det är lätt att vara ensam med tre barn. För det är det inte. Ulf är i en period med orolig nattsömn, så jag ser i kors av trötthet. Men så fort jag klagar tänker jag skamset att massor av mammor är ensamstående på heltid med tre barn. JÄMT. Att jag är själv i tio dagar och tycker att det är lite jobbigt är rätt patetiskt. Men sedan svänger den där inre rösten igen. Och jag försöker påminna mig om att det är okej att saker är jobbiga för mig – även om andra samtidigt har det svårare. Jag försöker stryka mig själv över kinden, säga bussiga, uppmuntrande saker till mig själv. Vara mammig mot mig, i brist på en mamma som kan vara det.

Och så påminner jag mig om att det är okej att inte må så bra. Helt rimligt faktiskt. För hur det än är så är januari är en jävla pissmånad. Den månad jag mest förknippar med död och ångest. Mammas sista vecka på sjukhuset. Hur vi vakade vid sängen och såg henne försvinna ifrån oss. Och i januari för snart ett år sedan då vi förlorade Jakobs pappa. Och så den fruktansvärda, oförberedda händelse som skedde i vår närhet alldeles nyss. När en människa plötsligt slets ur livet. Ur sitt sammanhang – ifrån sin familj. Oförberett och obarmhärtigt. Oändligt saknad och sörjd.

Det går en ilning genom kroppen när jag tänker på hur skört allting är. Vi lever så tryggt – ändå alltid bara en hårsmån från döden. En bil som hamnar på fel sida vägen, eller ett kärl som brister i kroppen. Ett hjärtstopp av ingen anledning alls. Vi vet ingenting om vad som väntar. Just därför känner jag tacksamhet för vardagarna vi får tillsammans. Även en grå januari med snorig näsa, tungt hjärta och morgontrötta matvägrande barn. Även den dagen är en himla jäkla gåva. På något sätt.

Halvfart

Jag är ledsen om jag är lite frånvarande här under barnens jullov. Det är nämligen svårt att få tiden att räcka till. Just nu är jag dessutom själv med alla tre barn eftersom Jakob är i Serbien.

Vi har inte svårt att hitta på saker att fylla dagarna med under lovet. Vi varvar mellan pulka, spark och längdskidor. Vi har också varit några dagar hos min pappa i stan. Sett Frost II på bio med alla kusiner och sedan ätit pizza. Bertil har åkt slalom för första gången och älskat det så nu blir det väl slalom varje helg hela vintern. Tur att vi har bra backar inte långt ifrån byn.

Förutom utelek så försöker jag att sova. Sova varje gång Ulf sover eftersom jag är så otroligt trött. En bra strategi som dock innebär att jag inte har någon egentid förrän sent på kvällarna när alla tre barn somnat. Så ja. Därav lite glesare uppdateringar.

Håll ut några dagar så ska ni se att jag får upp farten igen. Och hoppas ni får en festlig, fin trettondagsafton imorgon!

Nyårslöftet

Första veckorna efter att Ulf fötts gick jag som på moln. Jag hade nästan ingen smärta och kände mig flygande lätt jämfört med under den jobbiga graviditeten. Men snart började hälsan vackla. Först utreddes jag för astma. Sedan fick jag kollas för reumatism eftersom min kropp var så öm att jag knappt tog mig ur sängen vissa mornar. Men när jag i juni gick till läkaren för att utredas upptäckte de en knöl där det inte skulle vara en knöl. Jag fick ta massa prover och sedan gå och vänta på en biopsi. Den skedde i slutet av sommaren och när beskedet väl kom några veckor senare fick jag veta att ännu en biopsi var tvungen att göras för att verkligen kunna utesluta något farligt.

I oktober fick jag äntligen beskedet att de inte hittat något farligt i min knöl. Men hur lättad jag än var hade jag redan hunnit gå många månader med stark oro. Så mycket orolig väntan när jag känt mig övertygad om att det var något allvarligt fel på mig. Sådana känslor kommer lätt med tanke på min historia. Och som höggravid och sedan spädbarnsmamma med ihållande sömnbrist och ständig smärta har jag saknat förmåga att lugna mig själv. Istället har orostankarna snurrat snabbare för varje dag. Dessutom kvarstod ju smärtproblematiken även när knölen visat sig vara ofarlig och alla prov var perfekta.

Känslan jag har i min kropp just nu är att jag känner mig gammal, sliten, trött och förbrukad. Jag har kass hållning och saknar styrka. Det smärtar och värker i muskler och leder när jag ansträngt mig och jag kånkar dessutom runt på femton överflödiga kilon som knappast gör någonting bättre. Jag kan inte minnas sist jag kände mig pigg och energisk. Men det är inte vanlig trötthet. Det här är något mer. Problemen hänger ihop med att jag under graviditeten i stort sett var sängliggande under sex månader. Det orsakade väldig stor skada på kroppen. Att komma igen efter något sådant handlar inte om att “komma i form”. Det handlar om riktigt rehabilitering. Ett stort jobb som måste få ta tid och resurser i anspråk. Men det arbetet ska jag göra. För jag HATAR att må så här. Jag är faktiskt bara 33 år och det är orimligt att jag ska vara orörlig som en nittioåring. Jag vägrar ha den här hälsan när jag är så pass ung – för snart är jag inte ens ung och då kommer jag må ännu sämre.

Nej, jag måste lägga om mitt liv. Och det är akut. Jag måste hitta tillbaka till en bättre inriktning. För jag vill inte få ont i ryggen av att bygga lego med mina barn. Jag vill orka springa med dem genom vattenspridaren. Jag vill vara den som erbjuder mig att ta barnen på skridskoträning – inte den som stannar hemma och knaprar alvedon. Jag vill svischa fram på längdskidor och jag vill kuta genom skogen i sommar. Hög på endorfiner och puls.

Det känns också självklart att jag ska göra denna hälsosatsning. För jag har lagt så mycket resurser på mitt hem de senaste åren. På mina barn och på mitt yrke. Men sist på listan kommer alltid min hälsa. Men utan hälsan blir det ju ingenting med varken hem, familj eller jobb. Dessutom är träning ett otroligt kraftfullt redskap att hantera ångest och oro på. Och eftersom jag har nära till båda dessa sinnestillstånd så behöver jag träna mer.

2020 ska bli mitt hälsoår. Då jag ändrar inriktning och prioriteringsordningen för mig själv.

Så, vill ni höra mina nyårslöften för att nå dit? Klart ni vill!

  • Jag är för det första förbjuden att påbörja några nya jobb eller projekt under 2020. Visst kommer jag arbeta lite med blogg och podd men jag får inte påbörja nya företag, böcker eller projekt. Bara det jag verkligen behöver göra för min försörjning får göras. All övrig tid ska gå till min hälsa
  • Jag ska arbeta medvetet på att sätta min hälsa i främsta rummet i vardagliga situationer. Det kan handla om att inte boka in tidiga möten som förhindrar att jag får sova ikapp stökiga bebisnätter. Inte avboka träning till förmån för arbete. Inte kompromissa och äta kass mat för att jag arbetat över och inte orkar äta något vettigt.
  • Jag ska ta mer hjälp både hemma och i företaget. Men här behöver jag göra en ordentlig behovsanalys innan jag vet exakt hur.

Så. Där har ni det. Lätt och svårt på samma gång.

De nio bästa

Även om bloggen alltid är mitt nummer ett så är det väldigt roligt med instagram också. De båda kanalerna kompletterar varandra så bra. Idag passerade jag 90 000 följare på mitt instagramkonto Underbaraclaras och 60 0000 följare på mitt konto Underbaraboning. Så kul! Här kommer de mest klickade posterna under det gångna året. Jag har jag gjort 378 inlägg och fått 1,3 miljoner likes på min instagram och det visar sig föga förvånande att bebisar är en vinnande formula 🙂

7938 likes 110 kommentarer

Skolavslutningar tar på krafterna 😌

7882 likes 150 kommentarer

Alldeles nypermanentad 🌱

7585 likes 163 kommentarer

Här var han fyra månader. Om ett par veckor fyller han åtta år. Föräldrar som pratar om hur tiden flyger är tröttsamma. Men jag känner exakt samma sak och blir livrädd. För om de senaste åtta åren gått så här snabbt kommer de kommande åtta åren gå lika fort. Och då är han sexton imorgon. En ålder då landet-kids ofta flyttar hemifrån. Till stan. Ifrån sin mamma 💔 Det är nästan för hemskt för att tänka på. Lika otäckt som Twin Peaks, mördare och kärnkraftverk som havererar. Hälsningar en hormonell, gravidkänslig snart trebarnsmamma som inte kan sova om nätterna utan ligger och oroar sig för sina barn.

17 100 likes 1102 kommentarer

Ett litet livstecken på bloggen idag 🌱

12 300 likes 271 kommentarer

Jag är så kär ❤️

10 000 likes 168 kommentarer

Barnvälsignelse idag för alla tre ungar. Med efterföljande fest i trädgården. Jag är så glad! Det hade inte kunnat bli mysigare, härligare eller ens bättre väder. Detta var max. Jag och Jakob sjöng för pojkarna i kyrkan (liten snutt finns på stories) och kära @minkarusell höll i ceremonin tillsammans med pastor Nils. 🎈

9984 likes 786 kommentarer

Idag skulle min mamma ha fyllt 63 år. Hade hon levt hade hon inte ens hunnit bli pensionär! Och vi skulle säkert förberett oss för att fira jul ihop. Hon och pappa alla deras fem barnbarn. Det är så fruktansvärt att vi istället förlorade henne för elva år sedan. Allt liv som inte blev levt. All kärlek som inte hann kännas. Minnen som aldrig fick skapas.

Oftast går det bra. Jag står ut. Man måste ju. Ändå kan hugget, den vansinniga svartsjukan, ta över. När jag ser andra gå med sin mamma på stan. Få hjälp med barnpassning eller fönsterputsning. Öppna mammapresenter som stickade vantar eller nytt nattlinne eller något annat kärleksfullt praktiskt som bara ens mamma ordnar.

Jag är övertygad om att jag själv blev mamma vid 24 års ålder på grund av den insikten. Att livet är kort. Att man kanske inte får leva så länge man tänkt sig. Att varje dag räknas. Vänta inte med det viktigaste.

Idag har jag försökt skapa ännu en kärleksrik och meningsfull dag för mina tre pojkar. Så att jag fått fylla dem till brädden med min omsorg. Under den tid vi får ihop. Förhoppningsvis många fler år än min egen mamma fick ❤️

9005 likes 103 kommentarer

En tur i skymningen, längs vår fina byaväg. Med bebis i sparklådan, nedbäddad med tre fårskinn. Kölddimma och rosa himmel. Fint så det förslår

17500 likes 586 kommentarer

Jag kände dig redan som frö. Jag visste långt innan det syntes. Att du skulle fästa. Klamra dig kvar i mig.
Ändå.
Tänk att det var du
Hela tiden du
Det var du som var hos mig.
Alla vaknätter. Alla dimgrå dagar. Alla gånger vi strykt över magen och undrat.
Och så var det du
Hela tiden du
Det var du som var hos mig

Årssammanfattning 2019

Så har det blivit dags för den traditionsenliga årssammanfattningen! Brukar ju göra den här varje år. Här hittar ni 2018,  2017,  20162015201420132012 och 2011 och 2010. Ni får gärna låna listan till era bloggar! 

Gjorde du något 2019 som du aldrig gjort förut? Blev trebarnsmamma.

Genomdrev du någon stor förändring? Ja. Jag tog för första gången ut mer “riktig” mammaledighet. Mer barnvaktshjälp, mer jobb för min assisten Charlotte och mer vila för mig. Har försökt att mest göra roliga jobb och ta bort allt tråkigt. Bra beslut!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, till min stora glädje fick Albin och Ulrika sin Ylva-Karin fem veckor innan vi fick Ulf. Deras dottr Ada och Bertil är också jämnåriga och har varit som ler och långhalm sedan småbarnstiden. Så glad att veta att Ulf och Ylva-Karin alltid kommer ha varandra!”

Vilket datum från år 2019 kommer du alltid att minnas? Flera dagar. Den dag min svärfar dog. Den dag Ulf föddes. Och så barnvälsignelsen som var bästa dagen på hela året. En av livets bättre dagar faktiskt.

Dog någon som stod dig nära? Ja, min svärfar, min mormor och min hund Melker. Det var ett väldigt jobbigt år på det sättet.

Vilka länder besökte du? Jag höll mig i Sverige.

Bästa köpet? Hjälp. Från Charlotte och Erica framförallt. Har insett hur mycket jag kan delegera sedan jag fick barn och blev tvungen att delegera. Hjälp är bästa köpet jag gjort.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att bli trebarnsmamma. Det var verkligen pusselbiten som saknats. Och att se mina storbarn uppskatta och älska sin lillebror så mycket. De är fortfarande vrålkära i honom och jag tycker att de utvecklas så mycket av att ha fått ett till syskon.

Saknade du något under år 2019 som du vill ha år 2020?  Hälsan.

Vad önskar du att du gjort mer?  Sovit

Vad önskar du att du gjort mindre? Legat vaken i vargtimmen med ångest.

Favoritserier från året som gått?  Sucession.

Bästa boken du läst i år?  Ett jävla solsken av Fatima Bremmer.

Största musikaliska upptäckten? Daniel Norgren.

Vad var din största framgång på jobbet 2019?  Jag har trots mammaledighet på deltid omsatt mer i företaget än någonsin – samtidigt som jag har hittat ett sätt att göra det enklare och roligare för mig. Vilket gör att bloggandet ännu härligare!

Största framgång på det privata planet?  Att jag är en så himla snäll och trygg och kärleksfull mamma. Här skulle jag kunna lägga in fjorton brasklappar om att jag också är otillräcklig och dålig och sträng och yadayada men det tänker jag inte göra. För jag är faktiskt snäll, trygg och kärleksfull. Och det räcker långt.

Största misstaget? Att inte ta mina hälsoproblem på allvar och börja utreda dem i tid.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Ledsnare än 2018 eftersom vi hade flera svåra förluster – samtidigt ändå ganska glad med tanke på omständigheterna. Jag tackar Ulf för det.

Vad spenderade du mest pengar på? Att vara mammaledig i högre grad. Är väldigt dyrt när man driver företag.

Något du önskade dig och fick? Ett friskt, välmående barn!

Något du önskade dig och inte fick? Ja. Att jag skulle återhämta mig snabbt från graviditeten, komma igång med tränandet och kunna ta hand om mig själv bättre. Så blev det inte.

Vad gjorde du på din födelsedag 2019? Vi var på påsklov hos Jakobs mormor och hela hans familj kom och sjöng för mig på morgonen!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Väldigt många saker. Men en konkret grej hade ju varit att sluppit smärta och oro över min hälsa.

Vad fick dig att må bra? Bebisen, matlaget, att bada massor på sommaren, att vara mer i mormors hus och vara ledig.

Vem saknade du? Alla jag förlorat.

De bästa nya människorna du träffade? Kan inte komma på att jag träffade någon ny människa det här året? Har mest hållit mig hemma och det har varit underbart. Fast jo. ULF! Han är den bästa nya människa jag träffat.

Mest stolt över? Min familj. Men också mitt företag. Tycker att båda delarna artar sig rätt så bra.

Högsta önskan just nu?  Om jag ska önska något rent egoistiskt för mig själv så är det att få ork och resurser att hitta tillbaka till min hälsa det här året. 2020 ska bli hälsans år för mig. Både psykiskt och fysiskt. Skriver mer om det snart för det är något jag gått och grubblat på i flera månader.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Ta ännu mer hjälp med allt jag bara kan ta hjälp med och som jag själv inte gillar eller orkar göra.

Årets mest engagerande blogginlägg

Jag brinner ju för att göra den här platsen till ett inspirerande och härligt ställe. Men trots att jag bloggat i över tretton år är det ganska oförutsägbart vad som verkligen kommer funka. Det är till exempel sällan de inlägg som jag lägger ned mest tid på som väcker mest engagemang hos er som läser. Ibland är det faktiskt HELT otippad saker som ni inte kan låta bli att kommentera.

Här kommer de tretton mest engagerande blogginläggen under 2019!

13. Gravid och full av ångest (104 kommentarer)

Ett inlägg jag skrev om min eskalerande gravidångest som drabbade mig extra svårt den här graviditeten och höll mig vaken nätterna igeno,. Men som vanligt blev det lite bättre efter att jag skrivit inlägget och fått era kloka kommentarer och perspektiv på mina egna känslor.

12. Männen får fan ta och fixa det här nu (105 kommentarer)

En Expressenkrönika som jag inte tidigare publicerat på bloggen fick ett eget inlägg. Om att det är papporna som måste styra upp det här nu…

11. På cykelsemester i evigheten (129 kommentarer)

Inlägget jag skrev direkt efter att mormor dött. Så fina kommentarer och så mycket kärleksfullt stöd.

10. I bebisbubblan (142 kommentarer)

Första bilden på lillen. En liten hälsning från bebisbubblan som den här gången var mycket mysigare eftersom jag också fick dela den med Bertil och Folke.

9. Kär i Per (177 kommentarer)

Aldrig hade jag väl kunnat ana att vi var så många som varit kär i samma kändisar när vi var barn. Och då menar jag inte Brad Pitt eller Johnny Depp eller så. Utan lite mer…originella kärlekar.

8. Vad ska babyn heta? (180 kommentarer)

Så hette boken jag fick i present av min vän Elina strax innan Ulf föddes. Ni tog rubriken bokstavligt och kom med några hundra underbara namnförslag!

7. Olyckan (189 kommentarer)

Inlägget om den hemska glasolyckan som hände oss i höstas. Det jag inte skrev men som adderade till det otäcka var att det hände när Jakob var på väg för att gravsätta sin pappa. Förstår i efterhand att det var en stor del av paniken för mig. Att jag inte visste om jag skulle ringa Jakob och be om hjälp eller låta honom åka iväg. Det blev helt enkelt total kortslutning.

6. Rop på mamma (205 kommentarer)

Vad många sorgesamma inlägg jag skrivit i år slår det mig när jag går tillbaka. Det här kom rätt ur hjärtat i höstas, när jag verkligen mådde pyton. Strax efter inledde jag kurning av bebisen och med uppstyrda sovtider fick jag möjlighet att återhämta mig igen.

5. Kan man få be om en lite sansad klimatdebatt tack (209 kommentarer)

Det är så svårt att skriva om känsliga ämnen som till exempel miljödebatten. Utan att typ klimatförnekare ska använda ens text som inteckning för att fortsätta göra ingenting. Det var ju INTE vad jag menade med denna text, som blev en himla delningsraket när jag publicerat den. Ändå glad för att jag skrev den eftersom jag tycker perspektivet behövs i debatten.

4. Riktiga miljöhjältar skaffar inte barn (222 kommentarer)

Ännu en text som blev en riktig vattendelare. Står såklart fortfarande för vartenda ord.

3. Vad ska det bli av det? (249 kommentarer)

Har bestämt för att göra slag i saken och skapa något av mina teckningar. Gjorde en liten gallup om vad och fick 249 värdefulla svar ifrån er!

2. Tack för allt lille vän (343 kommentarer)

Det hjälps inte att det “bara” är en hund – man blir ändå otroligt ledsen när hunden i fråga dör. Det vet alla som själv haft ett husdjur. Och det är ni många som varit med om och känner sympati inför <3

1.Ett livstecken (432 kommentarer)

Årets mest kommenterade blogginlägg blev föga förvånande det här första lilla livstecknet efter förlossningen.

Julklapparna

Nu är alla paket inslagna. Tycker att det är fint när paketen ser ut som något hämtade från en Jenny Nyström-målning. Vitt kraftpapper med tvinnat snöre och stämplar på.

Det är samma visa varje år. Jag får leta som en galning för att hitta igen paketen. Köper ju då och då under året – när jag hittar något på loppis eller så. Och så gömmer jag undan i skåp och lådor men hittar inte igen det när det väl ska slås in. Den här gången var det några loppade askar till Bertil som jag omöjligt kunde hitta igen.

I år gjorde många tejpfria paket där själva lacket istället fick agera lim. Lack, stämpel och snören köper jag alltid på Sandbergs Pappershandel. Att gå in där i julruschen och ger sådan stämning!

Julklappsrimmande ägnar vi oss inte åt även om jag i teorin tycker att det låter mysigt! Har dock inga planer på att börja rimma. Nån måtta får det väl ändå vara på hur många nya traditioner jag ska addera för varje jul. Puh!