Sånt som ändrat sig med mig

Efter trettio tyckte jag att det hände något med mig. Massa saker föll på plats. Massa tankar jag haft om mig själv blev motbevisade. Jag förstod att åren mellan 20-30 när jag tänkt: så här är jag. Då var jag inte färdig. Allting skulle ändra sig. Och nu vet jag att om tio år till kommer det ha ändrats igen. Här är några av sakerna jag insett ändrats.

När jag var liten ville jag aldrig ha kompisar på besök. Ville helst leka borta – inte ha barn som var i mitt rum och petade på mina saker. Och första åren med eget hushåll gjorde tanken på gäster mig nervös. Hur gör man när man har folk på besök? Visste knappt. Det kändes läskigt. Men nu är jag kalassugen för det mesta och har gärna en drös människor på besök. Bara jag får välja ut gästerna. Jag älskar framförallt förberedelserna. Att tänka ut vad jag ska bjuda på, vad jag ska välja för porslin. Stryka duk, plocka en fin bukett. Tända marschaller på uppfarten, doftljus på toaletten och knipsa av en liten blomma att ha på handfatet. Att få göra det vackert, gott, ombonat och hemtrevligt för gästerna – det är njutning för mig.

Jag har alltid varit kreativ och skapat. Men med en tre år äldre syster som är helt överjävlig på allting konstnärligt så var det liksom ingenting som riktigt märktes. Med min syster som måttstock var jag snarare det okonstnärliga barnet. Jag var hon med läshuvud. Men idag har det ändrats. Anna är fortfarande lika konstnärlig, såklart. Men jag har blommat ut. Jag undrar ibland vad mamma hade tänkt om hon hade fått se det? Allt sånt som hon var fenomenal på men som ingen av oss visste att jag hade i mig.

När jag var yngre var jag den som var tvungen att riva ner skratt, apa mig och underhålla. Stå i centrum. Det kan jag fortfarande göra. Men nu är jag lugnare och mer av en lyssnare. Ibland förvånar jag mig själv genom att sitta helt tyst i stora sammanhang och bara lyssna på andra. Blir lika häpen varje gång. Och lite trött på människor som alltid ska vara roliga. Man kan också bara vara. Det är en ny grej för mig. Gillar det väldigt mycket.

Jag är så rädd för att dö. Det har jag inte varit tidigare. Jag minns att jag efter att mammas död kände att det hade varit helt okej om jag också dött. Inte för att jag ville. Men för att döden kändes enkel. Men sedan jag fått barn är det min stora oro. Jag kan inte förstå hur mina ungar skulle klara sig utan mig. För deras skull och för Jakob, Anna och pappas skull får ingenting hända med mig. Är så himla rädd.

Jag har alltid varit slarvig med materiella ting och ofta kommit sent. Med det har följt självbilden att jag är dålig på att planera. Och att jag inte gillar det. Men jag har insett att det är precis tvärtom. Jag är ganska duktig på att planera och gillar att ha en strategi. Vill ligga steget före och har oftast koll på läget. Annars hade jag inte kunnat driva eget företag i så här många år och fått det att gå så pass bra. Fast jag är fortfarande slarvig. Och missar ofta klockslag. Konstigt nog går det att vara på samma gång.

Loppat sista tiden

Här kommer ett lass med mina senaste loppisfynd. Brukar hitta så mycket bra i Borås men den här gången hann jag bara gå på en loppis. Därav skralare skörd. Men detta kom jag i alla fall hem med.

Först ut den här stora, munblåsta karaffen. Har varit på jakt efter en av modell större. Tycker det är så fint när man gör bål – att ingredienserna syns ordentligt. I den här ryms över en liter så den är perfekt!

Min syrra fyndade dessa underbara majolikatallrikar med smultronmönster till mig. Så otroligt vackra. Dessutom hittade hon den stora gamla majolikakrukan i grönt från Rörstrand. Samlar som ni vet på majolikakrukor så den här var perfekt. Stort plus för att den är ordentligt stor och alltså rymmer rejälare krukväxter

Små selterglas är min favorit just nu. Perfekt i storleken att duka med till kafferepet, när man vill ha låga glas bredvid kopparna. Min syster serverar ofta vin i den här typen av dricksglas. Litet och naggande gott.

Även ko-karaffen är helt underbar. Kitschig och söt och ganska smaklös. Kan den vara fyrtiotal? Har porslin från samma tid som ser ut som den här. Den ska jag servera mjölk i. Karaffer formade som djur har ju varit någon slags mikrotrend senaste året och sålts nytillverkade i butiker. Men gammalt är såklart ändå alltid bäst!

Slutligen den lilla broderade löparen. Anspråkslös och somrig. Tänker på gulliga små torp när jag ser den. Den ska få ligga på glasverandans bord.

• annonssamarbete Matsmart.se •

Du är väl matsmart?

Jag har ju berättat att jag och Jakob är något av preppers. I källaren har vi vårt “Lill-konsum” med konserver, mjöl och gryner som vi bunkrar upp med en gång per år. Plus sånt där viktigt som tandkräm, buljong, toapapper och lite annat smått och gott man alltid vill ha hemma.

När vi bunkrar till källarförrådet brukar vi beställa mycket från Matsmart.se. Där säljs saker till 20-90 % rabatt. Livsmedel och förbrukningsvaror som annars bara skulle ha slängts bort. Eftersom de inte kan säljas i vanliga affärer. Det kan ha orsaker som

  • Förpackningsbyten (Att förpackningen byter färg och den gamla rensas bort)
  • Säsongsvaror (Tomteskum, påskmust etc som inte sålt slut i rätt säsong)
  • Korta eller passerade bäst före-datum (Som ris som är fullt ätbar i många år, men bäst före-datumet närmar sig eller har passerat och därför inte kan säljas i “vanliga” butiker.
  • Feltryck (Tex att det är svartpeppar i burken, men det står vitpeppar på locket)

Det är så dumt att sådan mat ska gå till spillo. Rent resursslöseri! Därför är det bra att Matsmart finns. Snällt mot både miljö och plånbok. Frakten är gratis om man beställer över 500 kronor och de skickar överallt i Sverige!

Nu inför sommaren la jag en beställning på sånt som jag vet kommer att gå åt. Som ingredienser till hemmagjord granola (brukar göra några rejäla laddningar på sommaren). Till det klickade jag bland annat hem honung, torkade bär och torkad frukt. Nötter och olika fröer. Det mesta ekologiskt.

Kunde inte låta bli att också klicka hem lite god lakrits och ekologiska kokoschips med choklad. Det finns faktiskt förvånansvärt många ekoalternativ på Matsmart.

Dessutom köpte jag massa pasta och pesto. Gör nämligen enkla strandluncher med det som bas.

Sortimentet hos Matsmart ändras hela tiden och partierna som kommer in är begränsade. Därför kan det vara smart att teckna upp sig på deras nyhetsbrev, för att vara först ut att få veta om vad som kommer in i webbshoppen!

Den här enkla och barnvänliga pastasalladen, med torrvaror från Matsmart, svängde jag ihop inför en badutflykt härom dagen.

Pastasallad med röd pesto (6 portioner)

400 g pastaskruvar

5 msk röd pesto

20 coctailtomater

1/2 gurka

30 små sockerärtskidor

10 rädisor

200 g ost i kuber (Fetaost, Herrgårdsost eller vad man nu gillar)

Gräslök (eller annan färsk krydda ex vis basilika eller koriander)

Salt och peppar

Gör så här

Koka pastan. Häll av det varma vattnet och skölj pastan kall i ett durkslag. Låt rinna av och rör ihop med peston.

Hacka grönsakerna och osten i mindre bitar. Rör ner med pastan och krydda med gräslök, salt och peppar. Tillsätt eventuellt lite mer pesto för starkare smak! Servera genast eller töm över i en bytta med lock och ta med i picknickkorgen till stranden.

Längtan efter ordning.

Ah jag kan bli så less på att aldrig hålla ihop. Att aldrig allting i livet kan vara ordnat och fint samtidigt. Arbetar jag och håller efter i trädgården under en tid, är det svårt att hinna med att laga riktigt bra mat. När jag fokuserar på att städa och vara organiserad hinner trädgården gro igen. Vill jag komma igång och träna och lägga fokus på min hälsa, så hinner jag inte med att arbeta och samtidigt sköta barnen. Jag räcker inte till. Och på ett plan har jag slutit fred med det. Känner mig inte dålig som inte räcker till. Försöker inte ens. Däremot irriterar det mig. För jag VILL ju att allt det där ska funka – utan att jag ska behöva göra avkall på något! Hur orimligt det än är.

Allra mest drömmer jag om att ha det som mormor och morfar hade. Ett perfekt städat hem. Öppnade man ett linneskåp låg rader av perfekt manglade lakan och dukar. Drog man ut en låda var det prydligt sorterade papper, frimärken och saxar. Mormors jordkällade var full med saftflaskor, gele och syltburkar. Och frysen full av fisk, kött och småkakor. Morfars vedstaplar perfekt ordnade, med torkad ved för flera år framöver. Bilen glänsande ren och inte en enda kladdig glasspinne mellan sätena.

Det där vill jag ha. Men glömmer samtidigt att mormor var pensionär. Och innan det var hon hemma större delen av sitt liv. Den bästa sortens husmor. Som älskade att städa och sköta sitt hem och såg mening i allt putsande och fejande. Som njöt av att bona golv och skura tak och krusa snören. Och mormor satt aldrig ner. Tror det var först efter åttio års ålder som min mormor kunde sätta sig mitt på dagen och läsa tidningen och slappa. Hon hade liksom inte det i sig.

Jag drömmer om att källaren ska vara perfekt organiserad. Att klädlådorna ska vara sorterade efter ålder och att alla skridskor, badpuffar och skidpjäxor har sin givna plats. Jag drömmer om att ha en bra träningsrutin och alltid vällagad mat. Jag drömmer just nu om att det lilla livet ska fungera. Karriär och jobb känns mest ointressant. Pengar är bara ett medel för att få det lugnare och mjukare här hemma. Och ändå. Ändå fungerar det inte riktigt. Det är omöjligt att nå ända fram.

• annonssamarbete Neato •

Säg hej till Robert

Det var roligt att läsa om era erfarenheter av robotdammsugare, efter mitt tidigare inlägg. Ni är många som beskriver att ni älskar er robotmedhjälpare. Och att ni har gett den namn och allt. Billy, Medusa, Rut, Rolf och Gunde var bara några av alla skojiga smeknamn era robotar fått.

Nu har vi levt med vår robotdammsugare under flera veckor och han har blivit som en extra familjemedlem. En hjälpsam typ som håller ordning på oss andra. Vi kallar honom Robert.

Robert är en Neato D7. Finessen med Neato är dess D-formade kropp som gör att den kommer åt att dammsuga överallt. Dessutom kan man ställa in avgränsningar i hur den städar. Så att den till exempel inte går loss i barnens pysselvrå där pärlor, paljetter och lego är framplockade på golvet. Det tycker jag är toppen!

Just modellen D7 passar bra för lite större hem och hus i två våningar. Det fina är att man också kan schemalägga städningen. Både datum och tidpunkt. Så att den städar medan man är på jobbet, eller när familjen sover. Allting sköts via en app i telefonen – hur enkelt som helst. Vill man kan man också lägga in Zone Cleaning. Så att den kan städa vissa delar av huset oftare. Som hall och kök.

När den dammsugit klart får man en liten karta i telefonen, över alla platser den städat på. Ställen där den farit fram och dammsugit färgas turkosa. Där den eventuellt inte lyckats dammsuga blir det svart. Så man vet till nästa gång vad man ska flytta på, eller låta den gå ett extra varv kring. På den här kartan har Robert hunnit med halva nedervåningen.

Dammsugaren suger alltså inte planlöst utan gör upp en karta så att hela hemmet verkligen betas av. Hos oss klarar den att dammsuga under i stort sett alla möbler. Där det blir svarta fläckar på kartan är där vi har stora massiva skåp utan ben, eller låga bokhyllor. Men där kan ju inte en vanlig dammsugare heller komma åt. Så det är inte så stor skillnad tycker jag.

Jag hade som bekant en radda fördomar om robotdammsugare innan vi införskaffade en. Att den var jobbig att installera, tog massa plats, var ful och ineffektiv. Att den inte skulle klara av att komma åt överallt och att vi skulle få plocka bort både trasmattor och möbler. Dessutom tvivlade jag på att den skulle ta sig över våra höga golvtrösklar. Så hur har det gått?

Jo, det har varit spännande. Våra halvhöga trösklar på 2 centimeter har inte varit några problem för Neato D7 att ta sig över. Men för de som är ännu högre har vi fått hitta egna små lösningar. Genom att sätta fast en liten trekantslist på båda sidor om tröskeln fick vi bort den tvära kanten. Så att roboten får en “ramp” att köra upp på. Den lilla listen syns knappt men har gjort hela skillnaden. Nu kommer Neato upp där också.

Gällande mina trasmattor har det inte varit något problem med de tjockare sorterna. De har snällt legat kvar och låtit sig dammsugas. De lite tunnare har det däremot varit knepigare med. Det är nämligen inte höjden som är problemet, utan att mattorna rör på sig. Lösningen för mina tunna sladdriga ripsmattor (som på bilden) var att klippa till bitar av halkskyddsmatta och lägga under dem. Då korvas de inte upp eller halkar runt. Och det hade jag ändå tänkt fixa eftersom pojkarna ibland glider och halkar på mattorna när de springer runt och leker.

Något av det bästa med att ha en robotdammsugare som Neato D7 är att det inte finns någon påse som ska tömmas och som ständigt är slut när man ska städa. Istället har den ett litet fack man öppnar för att enkelt tömma ut skräp i soptunnan. När man gör det är det också lätt att se om något av misstag hamnat i dammsugaren.

Att ha en robotdammsugare är lite annorlunda än en vanlig dammsugare. Finessen är att man dammsuger ofta. Gärna varje dag. Då hålls smutsen efter och man slipper den där skitiga känslan dagarna innan det är dags att storstäda igen. Jag är otroligt nöjd med den här förändringen och kommer inte gå tillbaka till att dammsuga för hand igen.

Så det så!

Nattåg genom Sverige

Särskilt utmattad kan jag inte längre vara. För i torsdags tog jag alla tre barn själv på nattåget till Göteborg. En resa barnen längtat efter i flera månader. Och det kändes inte ens jobbigt eller gruvsamt utan bara kul. På stationen blev vi hämtade av Anna och hennes två barn. Och körde direkt till Astrid Lindgrens Värld med hyrd minibuss. Puh

Orken att blogga efter en hel lång dag i parken idag, finns dock inte riktigt där. Jag lägger bara upp den här bilden från resan ner. Himla mysigt att åka nattåg med mina pojkar.

Hörs snart igen.

• annonssamarbete Adlibris •

Fyra lästips inför sommaren

På Adlibris pågår just nu den härliga kampanjen Sommarpocket – 4 stycken för 169 kronor. Hur bra som helst! Så jag tänkte att jag skulle rekommendera fyra titlar som jag läst sedan förut och som nu finns som pocket. Samtliga är skrivna av svenska författare!

Först ut är Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren som också står bakom ungdomsserien Cirkeln som jag gillade massor. Både Cirkeln och Norra latin är egentligen ungdomsböcker. Men jag läser dem med stor behållning. Träffsäkra skildringar av tonåren, blandat med ockultism och övernaturligheter. Den perfekta mixen!

Boken handlar om Tamar och Clea som börjar första året på teaterlinjen på gymnasiet Norra Latin. Deras passion är skådespeleri – men snart präglas skolgången av en allt tilltagande oro och känsla av obehag. Den anrika byggnaden döljer många hemligheter. Vad är sanning och vad är myt? Snart är båda indragna i någonting de inte kan ta sig ur…

En bok för dig som vill: Ha slö läsning i hängmattan eller på stranden. Lättsmält, fängslande och mysrysigt. Störst behållning har jag av skildringarna av tonårstiden. Det övernaturliga är mer en trevlig bonus. Perfekt sommarlovslitteratur. För dig själv eller fjortonåringen.

Eldslandet av Pascal Engman passar perfekt att läsa i sängen en regnig kväll. Som utan att man riktigt märker hur det hände, övergår till natt och sedan gryning. Eldslandet är uppslukande, spännande läsning. Om gängkriminalitet i Stockholm och organhandel i Sydamerika. I centrum för handlingen står den tuffa polisen Vanessa Frank. Och som tur är kommer två böcker till i serien om Vanessa – för henne vill jag lära känna bättre.

En bok för dig som vill: Läsa en riktig bladvändare. Med högt tempo och spännande cliffhangers.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är inget för den äckelmagade eller känsliga. Boken inleds med att berättarjaget Kristina, en prostituerad heroinmissbrukare, mördas brutalt. Och mordet beskrivs ingående, från Kristinas eget perspektiv. Resten av boken berättas sedan från “andra sidan” där berättarjaget nu befinner sig. Och det är gripande, nattsvart läsning. Sara Stridsbergs vackra språk står i stark kontrast till handlingens brutalitet och mörker. Den här boken gjorde mig omtumlad.

En bok för dig som vill: Bli omskakad. Läsa något som går på djupet. Perfekt för långa resor med tåg eller buss. Helst läsning i dagsljus, med andra människor närvarande. För annars blev svärtan i boken nästan för svår. I alla fall för mig.

Slutligen vill jag tipsa om Totalskada. En välskriven relationsberättelse av mina favorit från Spanarna i P1, Helena von Zweigbergk. Hennes styrka som författare tycker jag ligger i att skildra människors svaga, mindre smickrande sidor. Men att göra det med värme och empati. Totalskada handlar om det äkta paret Agneta och Xavier som efter att barnen flyttat hemifrån, finner att kylan och avståndet dem emellan ökar. En brandolycka orsakad av Agneta, med ett totalskadat hem som resultat, ställer relationsproblemen på sin spets…

En bok för dig som vill: Läsa något intressant men samtidigt vilsamt. Ibland är det skönt med romaner som varken handlar om ond bråd död, domedagsprofetior eller jakten på hemska mördare.

Adlibris kampanj  Sommarpocket – 4 stycken för 169 kronor pågår hela sommaren. In och botanisera vettja. Hela hundra titlar omfattas av erbjudandet!

7 tipsiga tips

Trinny Woodal från Trinny & Susannah har instagramkontot som återuppväckt mitt intresse för kläder. Varje dag postar hon små videoklipp om kläder, stil och stylingtips. Man blir så sjukt peppad och glad av henne!

Humans of New York är facebooksidan som dokumenterar invånare i den stora staden och låter dem berätta något om sitt liv. Korta små texter med massa känsla i. Här kan jag fastna hur länge som helst.

Februaripodden är sedan länge nedlagd men de tretton avsnitten med Ola och Jonatan är det mest intressanta jag hört i kategorin “män som diskuterar relationer & sex” (+ impotens!) . Flamsigt, ärligt, roligt och knäppt.

Resumes har listat Sveriges 10 bästa reklamfilmer genom tiderna. Jag började titta en kväll och sedan var jag fast och tvungen att kolla igenom alla hundra filmer på listan. Reklamfilmer är ju en tidsresa. Mycket mer än spelfilm någonsin kan vara. Reklamfilm ser man en väldig massa gånger under den korta period de går på teve. Sedan aldrig mer. Att plötsligt se och komma ihåg dem blir därför som att slängas tillbaka i tiden. Fick nostalgimysrys av klassiker som Dieselreklamen, Lotto-Åke, Norrlands Guld, Var är brudarna, Vasakronan, Knäckehäxan och I framtiden. Och sedan blev jag bara rörd till tårar (jo faktiskt) av Saabreklamen och Minns det som igår. Som jag inte alls sett förut men som bara var bra. Hela listan finns på Resume.

En varg söker sin podd har aldrig varit bättre. De senaste sex avsnitten är fullträffar. Lyssna – men börja gärna bakifrån med avsnittet som heter “Inte fjärde vågens feminism”. Så skönt att det finns människor som Caroline och Liv här i världen.

I dagarna kommer boken Det smarta landet – perspektiv på ett hållbart Sverige där jag är med på ett hörn. Har ännu inte hunnit läsa antoligin i sin helhet (sammanställd av utmärkta Maria Soxbo) men är övertygad om att den kommer vara ett intressant inspel i debatten.

If beauty YouYubers existed in 1999. Den här videon alltså. Rolig för att den är sann. Hur såg vi ut egentligen?!

• annonssamarbete Neato •

En ny familjemedlem

Säg hej till vår nya familjemedlem. En robotdammsugare som heter Neato D7. Min man Jakobs stående julklappsönskning i flera år har nämligen varit en robotdammsugare. Själv har jag inte varit sugen. Jag är nämligen en late adopter av all form av teknik. Tycker att det är läskigt och jobbigt att behöva lära mig nya tekniska prylar. Och dessutom har jag haft en massa farhågor om robotdammsugare. Som att

  • De inte klarar av att köra över våra trösklar hemma
  • De är jobbiga att installera
  • De ändå inte kommer lyckas suga rent överallt. Hur ska den liksom ta sig mellan alla bordsben, blomsterpiedestaler och leksaker som står framme?
  • Jag kommer inte kunna ha kvar mina älskade trasmattor. För dammsugaren kommer bara fastna i dem.
  • De är jättefula och laddningsstationen kommer ta massa plats.

Nåja. Jag trodde ju att det skulle bli mindre att städa nu när vi inte längre har hund. Och visst är det mindre hundhår i soffan. Men under matbordet är det smuligare än någonsin sedan vår lilla städtant försvunnit. Dessutom drar barnen in oheumla mängder med grus.

Så. Till min mans stora glädje har vi alltså införskaffat en robotdammsugare. Den stod ouppackad i hallen i en vecka. På grund av ovan nämnda teknikskräck. Men när Jakob förstod vad som var i den bruna lådan så rev han upp den och ställde iordning allt på nolltid. Han är nämligen min motsats. Han älskar tekniska prylar och nya innovationer.

Här under bor den. Och den syns ju knappt ovanifrån. Men som ni ser på de vita häggblomsterbladen på golvet så har den en hel del att hugga in på med en gång.

Om man hukar lite syns den tydligare. Och det får ju räknas som helt okej. Vår gamla dammsugare har ju ofta stått framme och drällt i dagar efter avslutad städning. Och den är betydligt mer iögonfallande.

Jakob satte den på laddning och tankade sedan hem appen och började läsa på. Det var fort gjort. Jag hann bara gå på toaletten och när jag var tillbaka var allting ordnat.

Neato D7 är alltså namnet på roboten. Neato är varumärket – och modellen vi valt är D7. Den är anpassad för lite större boenden och kan användas på båda våningsplanen. Dessutom kan man ställa in den på energisparande ECO eller högeffektiv turbo. Och har man ett extra känsligt rum kan man ställa in att den tar hänsyn också till det.

Robotdammsugaren kan man slå på manuellt direkt på dammsugaren. Eller via den här appen. Man kan programmera den att starta mitt i natten eller när man är på jobbet. För oss blir det nog nattstädning, eftersom den inte kommer höras till övervåningen och således inte stör någon.

Nu återstår bara att testa dammsugaren ordentligt. För den har hittills bara tagit en liten snabb lov över köksgolvet. Och kors i taket – den gled över trasmattan utan att haka upp sig eller fastna ett dugg. Det bådar gott.

Okej. Återkommer igen när jag testat min Neato D7!

Sommarlistan 2019

Bloggläsaren Yrsa önskade att jag skulle göra en ny version av Sommarlistan jag publicerade 2015. Så här kommer den!

Mina planer för sommaren: I början av sommaren tar jag och barnen nattåget ner till min syster i Borås. Vi ska nämligen åka vidare därifrån till Astrid Lindgrens värld. Är nog lika peppad som barnen tror jag! Sedan blir vi hemma ganska mycket i sommar. Bertil ska gå simskola, Jakob har ju jordbruket och jag kommer vilja ha lite skön sommarlovsvardag här hemma. Men såklart blir det också en längre sväng till mormors hus, Jakobs mormors hus och så kanske en sväng till farmors hus och höga kusten också.

Bästa sommarstället: Älskar alla mina norrländska byar med ändelsen -träsk där vi har släkt och rötter. Men hemma blir mer och mer en sommarpärla. I takt med att vi får mysigare och finare här på gården.

Favoritsommarblomman: Flox. För att Flox luktar precis som sommar på Kopparvägen 28, där jag växte upp.

Här badar jag helst: Jag är verkligen ingen havsmänniska. Havet skrämmer mig. Föredrar insjöar. En badplats jag gillar extra finns hos Jakobs mormor. En undanskymd strand, där man kan bada helt ensam. Jag brukar gå dit direkt jag vaknar. Med Melker kutande kring benen. Inga badkläder, ingen handduk. Jag simmar ut och ligger och flyter och låter öronen fyllas med vatten. Som en djup meditation. Och när jag badat färdigt lufttorkar jag på stranden innan jag går hem och äter frukost. Den badplatsen älskar jag. Men i år får jag gå utan Melker.

Hur länge ska du vara ledig? Under barnens sommarlov som är tio veckor långt kommer jag bara jobba med blogg och instagram och inte producera något annat vettigt. Det är typ som ledighet för mig. Men fram tills den 12 juni har jag jobb att få undan.

Vad kommer du köpa inför semestern? Jag letar med ljus och lykta efter en fin baddräkt och efter ett par lite annorlunda enkla sommarskor. Något jag bara kan kippa på mig när jag går in och ut. Har letat i veckor utan att hitta något jag tycker om. Börjar misströsta.

Vad ser du mest fram emot? Jag längtar så mycket efter att vara med barnen i mormors hus. Spela kort, baka, fiska, ro. Jag är så lugn och glad där. Och det smittar av sig på barnen.

Det här lyssnar jag på i sommar: Tycker att det är så många fina naturljud på sommaren – så jag har svårt att lyssna på musik annat än när jag kör bil. Men Dandelion Time av Daniel Norgren går på repeat i bilen. Så skönt gung i den. Jag liksom studsar fram längs landsvägen.

Favoritsommardoft: Sjövatten, rallarrosor, morgonfuktigt gräs.

Hur kommer du att göra dig illa? Inte på någonting. Världen måste vara snäll nu bestämmer vi. Vill inte ens bränna mig på en brännässla.

Vad oroar du dig för? Ingenting. Förra sommaren var så mycket oro. Nu vill jag försöka vila i att INTE oroa mig.

Den ultimata sommardagen: Jag vaknar ganska tidigt. Äter frukost på farstubron. Gå min vanliga skogspromenad, kanske med en vän. Kommer hem och fixar lunch för barnen. Som leker nöjda i skogen nedanför vårt hus – ingen är minsta sur eller jobbig. Men när vi blir alldeles för varma åker vi till badplatsen. Jag badar med småttingarna tills jag blir blå. Sedan badvaktar Jakob barnen, medan jag lägger jag mig på filten och slumrar. Låter kroppen värmas upp av solen. Hör barnen och vännernas röster i bakgrunden. Hur de pratar, skrattar, sörplar kaffe. Vi hänger där tills det blir efttermiddag. Och sedan ses vi och äter middag ihop på kvällen. Kommer i säng på tok för sent, för att vi har så mycket att prata om. Nästa dag gör jag exakt samma sak igen.

Hur kommer du minnas din semester i september? Som att jag satt hela sommaren som en matrona bland mina söner och njöt. Av att se dem få fräknar, bada, skratta, bli lortiga och svettiga. Krascha i säng om kvällarna, alldeles färdiglekta. Så vill jag minnas sommaren 2019.

Allt är förlåtet

Vilken råkall, regnig och ruggig måndag. Stod framför fönstret och lagade middag. Kände vinden, isande genom rutan. Sörplade kycklingnsoppa med koriander och virade ullfilten tätt kring kroppen.

Men nu har dimman sänkt sig. Och allt har kommit till ro.

Alla barn sover. Jakob är i stan och träffar en kompis. Jag ska göra prickigkorvsmörgåsar och varm choklad och sitta här i min ensamhet. Imorgon kommer värmen och solen tillbaka. Efter tretton dagars frånvaro. Det ska gå från sju grader till tjugotvå.

Allt är förlåtet.

Tillsammans

Vi hade bio med matlaget ikväll. Stina och Emil har på sin oinredda vind gjort iordning en supermysig biosalong. Och vi hade bestämt oss för att se Tillsammans. Som alla redan hade sett tusen gånger men som är för bra för att inte ses igen. Samt att det är en dokumentär om Jakobs uppväxt. Hehe.

I sista minuten kom vi på att det hade varit roligt att klä ut oss lite tidstypiskt. Jag hann inte tänka så mycket utan rafsade fram vad som fanns i garderoben. Blev väl mer 60- än 70-tal. Men härligt ändå. Folke däremot var klädd i äkta sjuttiotal från topp till tå. Till Jakob rotade jag fram farsans gamla plyschtröja och mina gamla utsvängda jeans (enda jeansen jag äger). Och så försvann han in på toaletten och när han kom ut därifrån hade han rakat av sig allt skägg och bara sparat mustasch och polisonger. Samt fönat håret framåt. DOG.

Kom på att han blev läskigt lik Peña från Narcos. Om han sportat skjorta med enorma slag, samt skinnjacka och pilotbågar. Vi måste snart ordna fest på detta tema, men med lite mer tid för förberedelse. Matchade perfekt med vår buss gjorde vi också.

Kvällssolen lös in genom fönstret och vi dukade upp allt gott fika vi kunde komma på.

Barnen fick dock se en egen barnfilm nere. Med en ransonerad mängd godsaker. Ser det som rent beskyddande att äta upp merparten själv. Barn och socker ni vet…

Några av våra fina ungar.

Albin och Ulrika klädde inte ut sig. De ser ändå ganska ofta ut som något ur Tillsammans. I alla fall Albin som är 100 procent progg. Eller okej 90 procent då.

Vi jämförde tjockleken på Ulfs och Ylva-Karins armar. Och ooade och aaade över sötheten.

Sen satte vi igång filmvisningen.

Till glädje för stora och små.

Jag hade inte jordens mest amningsvänliga klänning så jag fick krångla mig ur den till hälften.

Och för fönstret, som solskydd, hängde en enorm skolkarta över nordamerika. Bra lösning!

När filmvisningen var över och barnen för länge sedan försvunnit ut på gården för att leka. Då satt vi kvar och pratade. Som vanligt alldeles för sent för att det ska vara rimligt. Tur att det strax är sommarlov för alla så att vi kan vara uppe hur länge vi vill!

• annonssamarbete seventh generation •

Från tvättkaos till tvättfrid

Det tråkiga med att ha tvättstugan i hallen på övervåningen är att det ständigt hänger framme tvätt. Det roliga är att hallen är husets soligaste rum och att det är betydligt trevligare att sköta tvätten här än i källaren där maskinen förut stod.

Nu har jag testat Seventh Generations tvättmedel i snart två månader. Märket lanseras i Sverige under våren och de erbjuder en serie effektiva städ och tvättprodukter. Som till 97 procent är växtbaserade och helt utan syntetiska parfymer eller färgämnen. Märkta med EU EcoLabel och såklart inte testade på djur. Det fina är också att förpackningarna är gjorda av upp till 100% återvunnen plast. Hur bra som helst ju!

Jag har satt tvättmedlet på prov genom att tvätta bebisens tygblöjor. De fläckarna kan vara väldigt envisa så jag är både nöjd och imponerad att ett ekotvättmedel lyckades få bort alltihop.

Några saker att tänka på för att tvätta miljövänligare

  • Tvätta bara fulla maskiner.
  • Tvätta inte plagg i onödan. Ta bort små fläckar som hamnat på plaggen med en trasa med lite milt diskmedel. Skölj sedan fläcken och häng plagget på tork.
  • Vädra plagg istället för att tvätta dem. Naturmaterial som ull rengör sig själv om det hängs ut på luftning över natten.
  • Torktumla inte utan hängtorka tvätten. Torktumling är dåligt för plaggen och maskinen drar mycket energi.
  • Använd alltid ekotvättmedel.

Jag är förresten så sjukt nöjd med vårt nya tvättsystem som tagit oss från tvättkaos till tvättfrid här hemma. Det här kanske är en självklarhet för många – men vi har tilldelat alla i familjen en egen tvättkorg (fast storbarnen delar på sin). Plus att vi har en gemensam tvättkorg för tvätt som handdukar och sängkläder.

Våra individuella tvättkorgar står i sovrummen. Så att smutstvätten läggs i korgen när man klär av sig på kvällen – och de rena använda kläderna läggs tillbaka i garderoben. På det sättet slipper man smutstvättshögarna som ligger överallt, i väntan på att bäras till korgen i tvättstugan. Dessutom blir det mycket mer överskådligt vad som behöver tvättas.

När min hylla för rena underkläder ekar tom så tar jag bara min egen tvättkorg och fyller maskinen. Finns det någon plats över stoppar jag in mer av samma färg från den gemensamma tvättkorgen. När jag sedan hängt tvätten och viker in den är det nästan inget sorterande – eftersom 90 procent av just den tvättkorgen är sånt som ska tillbaka i min egen garderob.

Ett annat lifehack (möjligtvis lite extremt) är att alla familjemedlemmar har fått EN strumpmodell var. Alla gamla slitna, mönstrade strumpor har sorterats bort. Och så köpte vi ny laddning strumpor till alla i familjen. Typ 15 par var på ett bräde. (Det var lika bra eftersom vi knappt hade några hela strumpor kvar). Och så har Bertil tilldelats strumpfärgen svart, Jakob strumpfärgen blå och jag strumpfärgen mörkgrå. Folke har en egen modell – halksockar med marint mönster.

Och nu behöver vi ALDRIG mer stå och sortera och para ihop strumpor. Alla lösa svarta sockar slängs i Bertils låda, och alla lösa blå sockar slängs i Jakobs…. Hur enkelt som helst och otroligt tidsbesparande. Tappar man bort en är det heller inte hela världen eftersom de alltid finns fler likadana i lådan. Aldrig mer en udda strumpa!

En annan sak vi gör nu för tiden är att strunta i att färgsortera barnens kläder. Deras kläder tvättas ändå så ofta att de slutat färga av sig. Vitt kan tvättas med svart och det händer ingenting alls. Plus att det är lättare att få ihop fulla maskiner på det sättet.

Ja. Det var mina five cents om miljö och familjevänlig tvätt, det!

Seventh Generation säljs i helt vanliga matbutiker och ligger bra i pris. Förutom tvättmedel har de både handdiskmedel, wc-rengöring, badrumsrengöring, maskindiskmedel och allrengöring i sitt sortiment. Det ska varken vara dyrt eller svårt att tvätta och städa med vettiga produkter! Utan bara ett enkelt litet steg mot en renare planet. Du kan läsa mer om Seventh Generation här.

Fredagsfika med Frida

Maj är till ända och det sista jag gjorde innan kalendern gick över till juni var att ha fika med min kompis Frida. Jag har ju haft maj som målbild under graviditeten. Allt härligt jag ska göra. Komma ikapp mig själv, njuta vardagen, arbeta i trädgården och umgås med vänner. Och det har jag gjort! Särskilt det där med vänner. Så jag hade alltså Frida på besök i fredags. Regnet piskade mot rutorna och det kändes riktigt ruskigt ute. Så jag jorde min päronkaka med kokostosca – fast den här gången med mandel. Bra comfort food.

Och dessutom bakade jag kolakakor. Och till det svartvinbärssaft med svartvinbärsblad. Om man knövlar dem lite lätt frigörs den goda doften och adderar smak till saften.

Frida kånkade Ulf och var oförskämt sommarfräsch.

Och jag passade på att duka med min nyköpta loppisduk. Älskar att få besök så man får en anledning att vädra porslin och textil.

Det blev en bra fredag det!

Nu stundar lite mer arbetsintensiva veckor fram till barnen får sommarlov den tolfte juni. Har en del som måste avklaras innan dess. Men sedan är jag ledig igen med dem ända till slutet av augusti! Så härligt det ska bli.

Figuren

“Du verkar så säker i hur du ska klä dig för att plaggen ska vara smickrande för figuren. Hur vet du vad som passar dig?

Den här fina kommentaren kom som en fråga i ett mail. Och jag blev glad. För det är så det känns. Som att jag hittat en stil som är smickrande för min figur. Äntligen.

Så här är min figur: Jag är 178 cm lång med långa ben. Jag har en timglasformad figur. Men inte särskilt stora bröst eller putig rumpa. Jag är mer mjuk än yppig. Midjan sitter högt och axlarna är breda. Jag är inte pinnsmal – men heller inte tjock. Jag pendlar lätt i vikt och ganska många kilo kan det röra sig om. 8-15 kilo kan jag med lätthet gå upp eller ner.

Jag har alltid varit lång och det var inte roligt när man var tjej i tonåren. Men mamma inpräntade alltid i mig att jag skulle räta på ryggen och vara stolt. Att det var snyggt att vara lång, att jag hade jättefin figur och snygga spiror och skulle visa upp dem. De där orden sitter fortfarande kvar. Tack mamma som peppade och förstod vad jag behövde höra! Visst kan man säga till en tonåring att utseendet saknar betydelse. Fast det gjorde det ju inte för mig. Så det hade varit en jäkla klen tröst. Klart jag skulle få veta att jag var fin!

Jag är på det hela ganska nöjd. Men jag kan haja till ibland när jag ser mig själv bakifrån. Över HUR MYCKET KVINNA det finns där. Hur pass bred jag är om baken?! Det har ju förstärkts efter tre graviditeter och blir dessutom tydligare ju mer jag väger. Och jag tycker att det är fint.

Men nu till kläderna. Det finns så många olika klädstilar som jag tycker är fina och som jag drömmer om att ha. Och såklart skulle jag kunna ha dem. Men på mig vore det inte lika smickrande. Jag älskar Twiggy med sina lårkorta sextiotalskjolar och nätta jumprar. Fast det hade ju suttit bättre om jag varit platt och rak. Audrey Hepburn i smala slacks och en enkel skjorta är nästan det vackraste jag kan tänka mig. Fast när jag klär mig i samma sak känner jag mig bara manhaftig. Min syster klär sig i stora sjok och lager på lager. Alltid så stylistcoolt. Fast det funkar inte lika bra på mig eftersom jag har större bröst och får profil som en brevlåda. Och känner mig utstyrd som en julgran. Nej, nej, nej. Jag måste tänka annorlunda.

Att hitta en stil som passar min kropp har faktiskt mest handlat om att våga välja bort. Jag minns när jag bestämde mig för att sluta använda jeans. Vilken lättnad det var! Att inte försöka tränga in min kropp i ett par byxor som dessutom slutade där jag var som bredast och fick magen och ryggfettet att välla över byxlinningen. (Det här var på den tiden då alla byxor var lågt skurna. Omkring 2005 eller så.) Jag kände mig alltid obekväm och för stor. Så istället började jag bära kjol eller klänning där magen, rumpan och låren fick fladdra mer fritt under linningen. Vilken lättnad!

Jag har med åren lärt mig att klä fram mina tillgångar och klä bort resten. Och välja bort sånt som är fint på andra kroppstyper än min. Det kanske låter tråkigt och begränsande. Men för mig är det bara krasst tänkande. Jag resonerar på samma sätt som jag gör när jag inreder. Hur kan jag få det här trånga rummet att se större ut? Vilken modell på gardiner får takhöjden att öka? På samma sätt tänker jag med kroppen. Hur trollar jag fram en midja eller minskar axelbredden?

Här kommer då svaret på frågan. Om hur jag klär mig och hur jag vet vad som passar mig. Det här är inga universella sanningar eller pekpinnar för någon annan än mig själv. Man klär sig precis som man känner för. Men allt det där vet ni ju redan för ni är ju inga dumsnutar.

Mina do’s and dont’s

  • Aldrig byxor med midja som slutar på osmickrande ställen. Alla byxor måste sluta minst tio centimeter ovanför min navel – där jag är som smalast. Och jag vill absolut inte ha byxor som sitter tight över låren. Med vidd i benen känns allting genast bättre.
  • Inga kjolar eller klänningar med plissering eller rynkad resår över magen. Jag har redan putmage som bara accentueras av sådana modeller. Istället väljer jag rundskurna kjolar som är släta i midjan men släpper över rumpan
  • Kontrasten mellan tjockt och smalt är det fina. Jag markerar alltid mina smalaste kroppsdelar och förstärker sedan de bredaste. Jag viker upp koftor och tröjor så att handlederna syns och väljer skor där fotvristens smalaste punkt exponeras. Jag markera alltid midjan med något figurnära – medan jag har mycket vidd och tyg över rumpan!
  • Jag bär nästan aldrig ärmlöst. Jo – kanske på sommaren ibland. Men oftast känner jag mig för bar och exponerad. Hellre visare jag lite klyfta än bara överarmar. Jag tycker att det blir så mycket kött.
  • Ärmlöst förstärker också mina breda axlar. En kort ärm är att föredra framför ingen alls.
  • De flesta klänningar jag har slutar strax under knät. Jag tycker att det är den mest smickrande längden för benen. Särskilt när jag är barbent. Jag vill inte ha kortkort och visa massa lår. Mina kortare kjolar har jag bara på vintern när jag bär riktigt tjocka strumpbyxor under. Då känner jag mig mer klädd.
  • Jag bär i princip bara plagg som sitter åt i midjan. Den är inte getingsmal men blir en fin kontrast mot min breda bak och breda axlar. Däremot får det gärna vara en liten knut, skärp eller omlott i midjan. Det trollar med putmagen på ett bra sätt.
  • Jag har nästan alltid skor med klack. Liten eller hög spelar ingen roll. De gör under för hållningen. Plus att jag gärna blir ännu längre. Det är svårt att bli klappad på huvudet när folk inte ens når upp.
  • Jag bär sällan skor med spänne vid vristen. De skär av och förkortar benen. Istället väljer jag skor som är väldigt urringade i tårna. Det förlänger benen på ett fint sätt.
  • Jag vet att jag inte är någon klassisk skönhet. Men jag vet att jag kan vara stilig. Och stil kan man åldras med. Och stilig tänker jag tamigfan vara livet ut. Inte genom att försöka klä mig som om jag vore femton år yngre. Utan omfamna den ålder jag är i. Och alltid gå med rak rygg och högt buret huvud.