Skapar mina egna traditioner

Jag älskar att vara vuxen och få bestämma. Skapa mina egna traditioner, som bildar ett liv. Som att ha ett matlag. En rabatt med aprikosa och knallröda vallmoblommor. Som jag klippa in buketter av. Att alltid duka med fint porslin. Och att första matlaget efter varje fiskevecka alltid bjuda på abborrklämma hemma hos mig.

Sånt gillar jag att få bestämma.

Så idag gjorde jag precis det.

Hade dock först en riktigt härjig arbetsdag. Startade med ett långt telefonmöte med alla mina annonssäljare. De börjar bli ett helt gäng nu och de är så bra allihopa! Mutade Ulf med majskrokar under tiden. Och sedan betade jag av en lång radda mail och arbetsuppgifter som min assistent Charlotte hade spaltat upp åt mig. Allt medan Folke roade Ulf. (Folke var hemma krasslig idag). Sedan åkte jag och vaccinerade bebisen på BVC och uträttade massa ärenden. Och när jag kom hem städade jag nedervåningen innan jag började med middagen till matlaget.

Phju…var väldigt trött när det äntligen var dags att äta. Men efter en stunds surrande och lite mat i magen var tröttheten som bortblåst.

Ganska mysigt att börja tända stearinljus igen. Och kura ihop sig tillsammans i skymningen.

Köket alldeles immigt efter potatiskok mot kalla rutor.

Nyrökt abborre med färskpotatis och skirat smör.

Svårslaget gott i sin enkelhet

Det bästa med att laga all mat till matlaget är att Jakob tar all disk, efterrätt och service under kvällen. Så då kan jag luta mig tillbaka i en fåtölj och dega.

Bästa gänget! Vilken glädje att ha ett matlag. Kanske är vi uppe i 80 regelrätta matlagsträffar nu? Men däremellan ses vi ju lite nu och då mitt i veckan och delar en hämtpizza eller lite varmkorv. Konstigt att man kan ha så mycket att prata om trots att man ses jämt.

Som sagt. Älskar att vara vuxen och skapa mina egna traditioner.

När man får vara med och testa

Det känns så bra att låta barnen vara med. I allt ifrån fårskötsel och ogräsrensning till fiske. Kan inte påstå att de tycker att ALLT är lika roligt. Eller att de är särskilt uthålliga. Men jag tänker att bara av att få vara med och prova, så får de en trygghet och en självklarhet inför sysslorna. Som kommer finnas kvar när de är vuxna.

Här sitter i alla fall jag i blåställ och crocs och tar loss abborrar.

Anna hängde näten och trasslade ut dem

Morfar rensade fisk och fick assistens av barnbarnen.

Bertil fick lära sig att rensa själv. Väldigt stolt när han rensat tre stycken i raskt tempo.

Präktig abborre!

Efter rensning följer rökning

I tunna med enris. Här finns en liten guide till hur man gör!

Observera känslan som högt älskad lillebror

Anna skötte eldningen. Viktigt att det inte blir FÖR varmt i tunnan så att det börjar brinna.

På kvällarna har vi ätit fisk i tunnbrödsklämma. Hur gott som helst! Sedan har barnen fått gå till sängs medan vi suttit uppe och eldat och ätit karameller som vi gömt för barnen.

Sista morgonen var det sex minusgrader och alldeles underbart vackert ute

Dimman dansade över sjön

Och jag hade inte den minsta lust att åka hem. Men det var vi tvungna till ändå.

Och när vi kommit hem avslutade vi med middag hos oss, som Jakob som stannat hemma hade förberett. Med nöjda kusiner uppradade på kökssoffan.

Och efter middagen tuffade syster och pappa vidare.

Och det var den fiskeveckan det! Helt underbar.

Vill du bli min kontorsgranne?

Söker du en kontorsplats i centrala Umeå? Kanske är Lidström & Nyberg något för dig! Vågar nästan lova att vi har det mysigaste kontoret i stan – med det bästa gänget! Just nu sitter där en illustratör, radiojournalist, k-popmakare, fotograf, SEO-optimerare, skådespelerska, arkitekt, kock, personlig tränare, sömnexpert, föreläsare och författare där. Och såklart en bloggare 😉 om än en lite mammaledig sådan.

Kontoret saknar räta vinklar och högblanka ytor men är däremot fyllt med färg, udda och unikt i en fin blandning. Vi erbjuder möjlighet att hyra halv- eller heltid och villkoren är förmånliga. Det finns, utöver skrivbordsplats wifi, skrivare mm, bland annat också möjlighet att använda lokalerna om du vill orda kurs/workshop utöver vanliga kontorstider.

Annakarin klädd i blå Miss Clarity-klänning böjer sig över bord fullproppat med tygprover.

Låter det som någonting för dig? I så fall är du välkommen att höra av dig till mig på underbaraclara@gmail.com!

• annonssamarbete HiPP •

Dags för riktig mat!

Som ni vet äter vi i stort sett bara ekologisk mat här hemma. Det vi odlar och det vi handlar i affär. För mig är det självklart eftersom vi ekobönder ser hur mycket bättre djuren har det och hur mycket hållbarare produktionen är. Att ge ekologisk mat till mina barn är därför en självklarhet.

Vi har ju precis börjat med smakportioner, nu när Ulf är sex månader. Hittills har jag helammat och vi har varit väldigt nöjda med det. Men nu märker jag Ulfs behov av att få i sig lite stadigare mat också.

Att göra sin egen barnmat är kul – det gjorde jag ofta med Bertil. Och kände mig till på köpet väldigt “duktig”. Men sedan med Folke upptäckte jag smidigheten i att kunna ta med en burk i farten – när vi är på väg någonstans. Och nu med tre barn har jag inga planer på att göra annorlunda. Orken måste finnas med i ekvationen. Jag ska ju hinna och orka med alla tre! Därför curlar jag mig själv på alla sätt jag kan komma på.

Och kanske ska vi slå fast en gång för alla – att barnmat på burk verkligen inte är att vara en mindre “duktig” förälder? Även om jag ibland hör mammor urskulda sig som att det nästan vore så.

Jag väljer såklart ekologisk barnmat. Alltid från märket HiPP. Varför HiPP? Jo, såklart för att deras mat är så bra! Ekologiska råvaror och vettig produktion.

HiPP är ett familjeföretag i fjärde generationen. All deras barnmat är märkt med EUs ekomärkning. Men HiPP har faktiskt valt att skapa hårdare krav än så. Djuren äter bara ekologiskt foder. Tillväxthormoner i fodret är förbjudna – liksom antibiotika i förebyggande syfte. (Blir djuren sjuka får de såklart antibiotika – men tas då ur produktion). HiPP kräver dessutom att djuren skall beta så långt som möjligt från industrier, trafikerade vägar och konventionella jordbruk. Allt för att undvika bekämpningsmedel i djurens naturliga föda. Här kan du läsa mer om ekologisk odling.

Men det är inte bara själva maten som är ekologisk – utan hela produktionen fokuserar på hållbarhet och cirkuläritet. HiPPs mål är att producera barnmat klimatneutralt. Ett exempel på det är att man tillvaratar allt matavfall och återvinner det som biogas till den egna produktionsanläggningen. Klicka in på HiPPs hemsida och läs mer om deras arbete med hållbarhet.

Förutom ekologiskt och hållbart producerat – så är ju HiPP så himla tillgängligt. Till och med min lilla handelsbod i byn har HiPP i sitt sortiment. Så bra!

Detta är bara några av anledningarna till varför jag är så stolt över att samarbeta med HiPP hela det kommande året. Vikten av vettig mat är ju ett ämne som engagerar mig. Och jag kommer skriva om olika aspekter av barn och ätande. Ge mina bästa tips på hur vi gjort och kanske dela en och annan matnyttigt kunskap. Så länge kan ni ju förresten kolla in det här gamla blogginlägget jag skrev om hur man får barn att äta! Ni bloggläsare var dessutom himla bjussiga och lämnade i kommentarerna era egna små knep. Lästips!

En annan slags tisdagsmorgon

Vaknar tidigt av kusinerna som leker på nedervåningen. Drar på mig morgonrocken och tjocksockarna och bär Ulf på höften. Skjuter upp den tröga tunga spegeldörren som alltid sväller om sommaren. Och känner värmen från nedervåningen välla mot mig. Doften av vedspis och kaffe. Bullar som värms i ugn. Vi dricker påtår i lugn och ro medan barnen redogör för nattens drömmar. Jag betraktar termometern. Det var tre minusgrader inatt.

När storbarnen blir otåliga skickar vi ut dem att härja. -Gå upp i skogen vettja! Kolla hur många lingon ni kan hitta! Sedan klär Anna och pappa på sig blåställ och flytvästar och ror ut i den kalla morgonen för att vittja näten. Vi hoppas på fiskelycka. Har vi nog många abborrar blir det till att röka fisk ikväll.

Jag pillar in några fler vedträn i pannan. Och i tystnaden som uppstått lägger jag mig på soffan och ammar. Slumrar om ännu en stund.

Kan själv

Jag åkte till mormors hus några dagar innan pappa och min systers familj anslöt. Tog bara med mig barnen. Tvekade lite först. Var förkyld förra veckan. Skrällhosta, feber och värkande leder. Skulle jag orka köra 35 mil, storhandla och komma fram till ett utkylt hus och sätta igång och elda, slå på vatten och bära in ved. Själv med tre barn. Skulle jag?

Känslan av att inte kunna vara självständig har varit en stor sorg under utmattningen. En sorg och en skräck. Att alltid vara beroende av andra och invänta deras hjälp för att få göra det jag vill. Vara tvingad att avstå mitt hjärtas längtan om ingen annan gör den möjlig åt mig.  Det har varit hemskt. För jag är en människa som ordnar det mesta ungefär som jag vill ha det. Driver igenom det på ett sätt eller annat. Men inte under utmattningen.

Fuck you utmattningen! För nu åkte jag själv till mormor igen. Med en större packning än någonsin. Och var lite trött och vissen och med en förfärlig skrällhosta. Men förvissad om att allt det där jobbiga kunde lindras om jag fick vara här några dagar extra med barnen.

Och precis så blev det. Fredagen var ganska jobbig såklart. Men inte för jobbig. Rimligt ansträngande. Och på lördagen när jag vaknade av sol i ansiktet och tre pojkar bredvid mig i dubbelsängen. Då var jag alldeles hög. Av att ha fått längta, våga och kunna genomföra. Åka hit precis som jag önskat. Inte behövt hålla igen.

• annonssamarbete Länsförsäkringar Västerbotten •

Ta det säkra före det osäkra

Länsförsäkringar Västerbotten har varit mitt försäkringsbolag ända sedan jag flyttade hemifrån för tolv år sedan. Så småningom blev det min bank och sedan några år tillbaka är det också min företagsbank. Jag gillar Länsförsäkringar helt enkelt! Varför? Bland annat för att de är kundägda – vi kunder äger tillsammans bolaget. Inga externa aktieägare med krav på avkastning och stora vinster. Utan ett gemensamt ansvarstagande.

Deras mål är inte att tjäna så mycket pengar som möjligt, utan att erbjuda prisvärda produkter och hög servicegrad. Blir det pengar över, går de till oss som kunder och delägare. Antingen i form av återbäring eller sänkta premier.

Nå väl. Vi har gjort många ombyggnationer på huset senaste åren – bland annat en punschveranda och ett garage. Så det var hög tid för mig att gå igenom min försäkring och säkerställa att jag har rätt skydd!

I somras fick jag således hembesök av trevliga Urban på Länsförsäkringar Västerbotten. Tillsammans gick vi igenom fastigheten och dess försäkringsbehov. Vi kollade hur garaget var beskaffat. Varmbonat? Kvadratmeter? Dessutom kontrollerade vi så att lösöret i vårt hus hade rätt försäkringsvärde. Sånt är också viktigt att justera. Vi tecknade ju försäkringen när vi var nyinflyttade och knappt ägde några saker. Idag är huset betydligt mer välinrett och ska såklart försäkras i enlighet med det.

I samband med besöket fick jag också många bra tips och råd om hur jag bättre kan skydda min fastighet mot skador. Vi kollade lite särskilt på sådant som är riskområden för ett hus. Om hängrännorna fungerar, om pannrummet är korrekt beskaffat, om det står rätt till med avrinning och golvbrunnar i kök och våtutrymmen.

Jag fick stjärna i kanten från Länsförsäkringar – tack vare vårt nylagda tak och hängrännor med exakt rätt lutning.

Med det här inlägget vill jag helt enkelt påminna dig om att det är viktigt att uppdatera din försäkring då och då. Särskilt vid större renoveringar och tillbyggnationer. Eller om du införskaffat lösöre som i sig kan vara väldigt värdefullt. Har du till exempel jättedyr skidutrustning, dyra sportcyklar eller instrument – ja då kan det vara läge att höja upp din hemförsäkring. För att ha ett bättre skydd vid brand eller inbrott. Ta det säkra före det osäkra, liksom.

Uppdaterar din hemförsäkring hos Länsförsäkringar Västerbotten gör du enkelt genom ett telefonsamtal. Och har du frågor och funderingar på vad din försäkring egentligen täcker kan du ringa dit och få klara besked.

Bästa veckan på hela året

Clara klädd i gul stickad tröja tittar i profil i skogslandskap.

Jag är så otroligt glad – för nu stundar min bästa vecka på HELA året. Ja, den kan nog faktiskt till och med tävla med julen i fråga om mysighetsgrad och njut.

Jag har bilen fullpackad med mat och utekläder. Har valt en ljudbok till barnen och brett smörgåsar som matsäck. Direkt när skolan slutar efter lunch sladdar jag in och hämtar dem. Sätter oss och kör längs slingriga, ensliga vägar i septembersolen. Fyra och en halv timme tar resan. Hem. För det är så den känns. Platsen där jag har mina djupaste rötter.

Det är nämligen dags för fiskevecka. Vår årliga septembertradition då min familj, Annas familj och pappa åker till mormor hus i Norrbotten. Fiskar, plockar bär, röker aborre, går skogspromenader. Grillar korv i krispig septembersol. Bastar, badar kallt, sitter uppe sent och eldar. Spelar spel tillsammans och tar en middagslur i soffan. Bakar äppelkaka till eftermiddagsfikat och kärrar in ved som legat på tork under sommaren.

Det är den friskaste, fridfullaste och mest njutbara veckan på hela året!

Vi instiftade den här traditionen efter att morfar dött och mormor flyttat till lägenhet. När vi alla längtade efter att vara mer i mormors hus – men inte riktigt visste hur och när. Så då kom vi på det – fiskeveckan! September är ju den bästa årstiden för att vara ute och njuta.

Och nu är det dags igen!

• annonssamarbete Adlibris •

En ny bra vana

Hösten är en bra tid att ta tag i nya vanor. Några nya vanor vi (peppar peppar) förhoppningsvis lyckas hålla i höst är att barnen ska “plocka” innan läggdags. Alla leksaker ska ner i lådorna, alla kläder vikas ihop. Ordning och reda, veckopeng på fredag. Kanske är detta självklarheter i mer uppstyrda hem? Men inte hemma hos oss.

Min nya vana är att försöka äta en riktig lagad lunch. Jag märker att jag är orimligt trött just nu. Det blir lätt tre koppar extra kaffe och en snålt tilltagen lunch i farten. För att jag inte orkar annat. Vilket i sin tur får blodsockret att dippa kort därefter. Det funkar inte för mig. Sömnbrist ihop med hunger ger mig ångestkänningar.

Adlibris har just nu en Hälsokampanj som ger inspiration till välmående -genom att lyfta böcker inom matlagning, hälsa och hälsosam livsstil. Det ges ju ut mycket litteratur på det området – med många olika läror. Själv är jag inte trogen någon. Jag är en typisk sån där som tycker att lagom är bäst. Däremot läser jag gärna böcker med olika inriktingar för att hitta inspiration och nya infallsvinklar.

Vego i Värdsklass innehåller 120 närings- och klimatberäknade veganska och lakto-ovo vegetariska recept. På alltifrån snabba mellanmål till smarta storkok. Det fina är att boken riktar sig lite extra till personer som tränar och lever ett aktivt liv. Och som kanske vill ställa om till mer hållbara matvanor – men undrar om den maten verkligen ger tillräcklig energi och mättnad? I boken får man svaret!

Förutom massa recept får man smarta tips och råd på hur maten kan tillagas mer klimatsmart. Samt en hel del grundläggande näringslära och fakta om hur träning och näringsbehov hänger ihop.

En annan nyhet (supersnygg sådan!) är Food Pharmacy – Näringsjägaren. Med undertiteln En berättelse om hur du curlar planeten och din hälsa genom att ta näringsjägarexamen.

Titeln är egentligen självförklarande. Succéduon bakom Food Pharmacys nya bok handlar om hur vi kan äta för att få en bättre hälsa samtidigt som vi gör gott för planeten. Jag gillar verkligen den lite pladdriga, roliga tonen och alla bjussiga sådär i-farten-tips! Vrålsnygga bilder och recept som känns annorlunda och kul.

Båda böckerna är bra läsning för mig som behöver uppdatera min repertoar på vegetariska rätter. Vi äter ju vegetariskt mer än hälften av veckans alla dagar. Men min inspiration och fantasi är inte på topp.

En annan bok (som jag dock ännu inte hunnit fördjupa mig i) är Keto av bloggaren och biohackern Martina Johansson. Hon förespråkar en ketogen kost för en bättre hälsa. Men det jag framförallt är intresserad av i den här boken är hennes tankar om att äta mer inälvsmat och fler delar av djuret. Om man nu ändå ska äta kött så känns det rimligt. Och eftersom vi har egna köttdjur är det extra relevant.

Slutligen klickade jag hem Bli Hälsoklok av Lovisa Sandström – en bok helt utan bilder, träningsprogram och dieter.

Istället är den fylld med PT-Lofsans bästa tips och lärdomar om sömn, kost och motion. Hon slår hål på hälsomyter och försöker på ett lättfattligt vis hjälpa “vanligt folk” till en mer hållbar livsstil. STORT PLUS för att boken är fylld med hänvisningar till forskningsrön och vetenskapliga artiklar!

På Adlibris finns Hälsoböcker med alla inriktningar. Som fokuserar på alltifrån sömnens betydelse, till vikten av begränsad skärmtid och ensamhetens effekter på hälsan. Klicka in och låt dig inspireras.

Jag gillar

Att sitta på trappen sena augustikvällar. Se den första stjärnhimmeln.

Att köra bil

Att prata i telefon med mina barn. Deras röster rena som klockor. Personligheten så koncentrerad i telefon.

Doften av frisör i mitt hår

Att äta chèvre på diegestivekex och skölja ner med kall mjölk

Att springa på mina kompisars föräldrar. I kassakön, på biblioteket. Den där vänliga, varma igenkänningen. Att de vet att jag är en person som är viktig för deras barn. Och att jag därför i någon mån också är viktig för dem. Samförståndet i att vi älskar samma människa.

Att vara vaken sent och möblera om

Att skicka skärmdumpar på andras instagrambråk till Malin. Heja på, förfasa och snaska i.

Platta persikor

Att slå på ett nytt avsnitt av någon favoritpodd och samtidigt ha fem liv i Gummy drop. Liksom kombinera njutningen.

När Jakob ler så alla tänderna i munnen syns

Stora, vackra tänder

Att lyssna på min favoritlåt på repeat i timmar. Jag menar timmar av samma låt. Om och om.

Att lyssna på mina barn när de pratar om sånt som är viktigt för dem.

Doften av flox

När jag är någonstans med Ulf och folk säger – Och det här är ditt första barn? Och jag med ett milt, vist leende svarar -Mitt tredje.

Tanken på fler barn.

Att bada varmt när det är kallt och kallt när det är varmt

Trofasta människor.

Att bo i en by där alla vet vilka barn som hör hemma vart

Mitt eget sällskap

Att tänka tillbaka.

Den skarpa doften av Axeparfym på tonårskillar. Minnet av den första tonårskärleken. Och den andra, tredje och fjärde i ordningen. Alla doftade ju samma sak.

Att slita bort prislappen på ett nyinköpt plagg med tänderna. För att jag är så ivrig att jag inte orkar leta en sax

När jag vaknar på natten och hör regn mot fönsterrutan

Att tänka på när jag och Elina är åttio år och sitter bredvid varandra på en parkbänk på Sturkö. Tittar på havet och pratar om barnbarn och barnbarnsbarn. Och vi vet allting om varandra för att vi varit bästisar sedan vi var sexton år.

Olyckan

Här satt ett fönsterglas för några dagar sedan. Och med tanke på mitt förra blogginlägg känns det nästan bisarrt att skriva det här. Men det hände en olycka.

Jag var ensam vuxen hemma på lördagsmorgonen. Ulf låg på en filt nedanför den här dörren (som då var öppen) och Folke stor bredvid och showade loss. Puttade till dörren som slog in i en gitarr som någon hängt på väggen. Gitarren krossade rutan och halvmeterlånga glasskärvor rasade ner över barnen. Och jag vet inte vem av oss som skrek värst. Men jag såg Bertils chockade min. Blodet som rann över Folkes ansikte och armar. Och Ulf som låg i splittret.

Jag trampade i glas när jag rusade fram och slet åt mig Ulf. Som genom ett under var han oskadd. Allt splitter hade missat honom. Men istället hade stackars Folke som stått framför honom, fått glaset över sig.

Jag anklagar mig själv så mycket. För hur dåligt jag hanterade allt. Jag var inte samlad och lösningsfokuserad. Kunde inte lugna barnen. Jag hade panik. Grät. Glömde bort hur telefoner funkar – och förstod för övrigt inte vart jag skulle ringa någonstans. Som tur var råkade Albin smsa just då och jag lyckades få iväg något förvirrat om att Folke var skadad och att jag behövde låna bilen. Men Albin kom över direkt och tog över situationen.

Det slutade med att ambulansen kom. Och efter omplåstrande, lugnande ord och grundlig undersökning konstaterade de att Folke visserligen var utom fara, men behövde åka in till stan och sys. Så vi åkte.

Och av allt det där dramatiska som fick mig att tappa förståndet. Gråten, blodet, förvirringen. Av allt det syns knappt spåren nu. Bara några oansenliga plåster. Och hålet i dörren där glasrutan suttit.

Det kunde ha gått så mycket värre. Nu kom vi nästan orimligt lindrigt undan. Men när jag blundar ser jag glasregnet igen och hör skriken. Mitt eget panikslagna allra högst. Och minns att jag var handlingsförlamad och oduglig när det verkligen gällde. Och det såret kommer inte läka i första taget.

Oroshjärta

Nu när barnen börjat skolan tar Jakob hand om dem på mornarna. Jag ligger kvar med Ulf och trynar och försöker hämta ikapp sömnskulden från natten som gått. Oftast går det ganska bra. Han ligger och fäktar med armarna, pratar och är nöjd.

Man är så hudlös när man precis fått barn. Sömnbrist och hormoner gör en extra mottaglig för allting som är vackert. Men också för ångest, oro och katastroftankar. Jag kan inte läsa om Amazonas som brinner, barn som blir sjuka i cancer eller ramlar i en trappa och bryter nacken. Jag är fullkomligt filterlös. Tror att allt ont kommer drabba just mina barn. Inte bara kommer – utan att katastrofen redan är här. Jag måste bara upptäcka den.

Precis som vissa sjukdomar gör patienten mer infektionskänslig och mottaglig för smitta. Gör små bebisar mammor mer känsliga och mottagliga för oro. Jag försöker påminna mig om det. Mata in det i min skalle när min hjärna börjar gå på högvarv. Fäst ingen vikt vid det här. Lägg dig och sov. Tänk på något annat. Varva inte igång. Andas.

Mitt oroshjärta hade varit bra att ha, om jag levt på savannen för hundratusentals år sedan och varit i ständig livsfara. Men just nu är det en påfrestande följeslagare.

Den bästa hjälpen är att få sova. Så jag sover. Mornarna igenom.

Allt jag inte bloggar om

Jag tycker att det är svårt att blogga just nu. Så där som det kan bli när hjärtat är fullt med sånt man inte kan blogga om. Det är så mycket jag inte kan blogga om. Dels sånt jag faktiskt inte vill blogga om. Men också sånt som jag gärna skulle vilja blogga om – men inte kan för att det skulle utelämna mig själv eller folk i min närhet för mycket. Det finns ju också sånt jag inte vill blogga om. Som jag måste blogga om ändå.

Som när jag var gravid med Ulf. Tror jag berättade här på bloggen i veckan nio eller tio. Hade inte alls lust att berätta men eftersom jag skulle resa till Formex och föreläsa och magen var så i ögonfallande fick jag berätta. Trots att det inte alls kändes rätt i tid. Och trots att jag fick en otäck blödning en kväll på hotellet. Efter att jag redan berättat och fått tusen grattiskommentarer. Av den anledningen har det alltid varit så skönt att få hålla några saker för mig själv under graviditeterna. Som när jag är beräknad. Och namn och kön på barnet. Jag vill ha något som är mitt eget och som jag har kontroll över. Det gör det lättare att dela med sig av annat.

Jag skulle vilja skriva mer om relationer. Både parrelationer och den till mina barn. Om vänskapsrelationer som går i stå. Föräldrarelationer som kan skava. Om svårigheter, hur man kämpar med vissa saker. Hur man misslyckas med somligt och får annat att funka. Jag tror att jag lärt mig ett och annat, som jag gärna skulle vilja formulera mig om. Men jag kan inte. Någon gång i framtiden kanske. Men inte just nu. Och det är fine. Men det gör det lite svårt att veta hur jag ska skriva om allt annat.

Nu lever vi här

Tog den här bilden av Jakob i början av sommaren. Han var ute och förberedde vår åker för att så. Jag blir så glad av synen! Att han så självklart rattar den här traktorn. Det har ju inte alltid varit så.

När vi flyttade hit för tio år sedan visste vi ingenting. Vi var två barn som med skräck tittade på varandra så fort någonting strulade. Hur lagar man? Hur bygger man? Hur mekar man med en krånglande bil? En trasig pump? Hur håller man efter en gård?

Jag tänker med ömhet på hur jag kämpade på med små pallkragar. Sådde lök från frö (!) eftersom jag inte kände till det där sättlökar. Jag var så stolt över mangolden och morötterna jag lyckades framställa och kände mig “självförsörjande” på. Stolt över att få äta något från eget bord. Ändå var allting så litet. Mer som en lek.

Snart lärde vi känna Albin och Ulrika. Så småningom började vi odla ihop. Strax därefter startade Jakob och Albin Marstorps Mat. Första säsongen odlade vi åt oss själva. Året därpå hade vi en liten gårdsbutik. Med betoning på liten. Vi hade öppet på lördagarna och sålde vad vi skördat. Det var mysigt. Stor gemenskap. Men fortfarande på lek. Dessutom pendlade både Jakob och Albin till stan för utbildning och jobb. Känslan av att leva livet där istället för här var fortfarande stor.

Det var frustrerande. Jag drömde inte om ett liv på landet som handlade om att jobba och pendla till stan. Att åka mellan och känna sig kluven. Min drömbild om landet handlade om att kunna leva här ute. Helt och fullt. Ha hela vårt sammanhang här. Både Jakob och jag. Och gärna i gemenskap med vänner.

Idag är det precis så. Jakob jobbpendlar inte längre. Albin och Ulrika har slutat på arkitektkontoren i stan. Vi har matlaget. Och vi är familjer som arbetar hemifrån. Från våra gårdar. Vi är verksamma där vi bor och det lilla sammanhanget är den stora rikedomen.

Att kika ut på gården och se Jakob gå omkring i blåställ och dra runt på tunga saker – det gör mig helt varm och trygg. Jag känner glädjepirr när han och Albin står dubbelvikta över ett fordon och tar reda på vad som gått fel. Inspekterar kålodlingar, rakar får, och kör traktor. Odlar tonvis med grönsaker och bygger egna uppfinningar. Idag tittar vi inte längre på varandra i skräck när någonting krånglar. För Jakob och Albin lagar det som går sönder. Bygger och reparerar och är kluriga. Och viktigast av allt – Jakob är inte i stan. Är inte fast på något kontor. Han är hemma här med mig.

Idag lever vi verkligen våra liv här ute. Allt som vi i någon slags hipsteranda brukade leka – gör vi nu på riktigt. Det är vår vardag. Inte undantaget. Inte hobbyn. Inte sommarlovsnöjet. Utan vår vardag.

Bättre kan man inte ha det.

Vilsam torsdag

Det har varit så mysigt väder idag. Mörka moln och ruskiga skurar. Ska det ändå inte vara soligt kan det väl lika gärna få hälla ner? Tycker ju mycket om sommarregn. Barn har kommit och gått här hemma. Ett tag var det bara en unge. Plötsligt var det fem. Jag har också haft besök av en vän och fikat länge. Pratat om det som gör gott och det som gör ont. Finns lite av båda just nu.

Folke fick åka med en vän och campa i grannnbyn. Det är ett riktigt äventyr för honom. Han hänger ju annars oftast med storebror och hans kompisar. Men nu försöker vi också odla Folkes egna vänskapsrelationer. (Det kan vara frustrerande att vara fem år och försöka hänga med i åttaåringarnas lek). Bonusen var att jag blev hemma själv med storebror och lillebror. Sällan vi är just den konstellationen. Vi satt i köket och fikade prickigkorvsmörgåsar och fruktsallad. Spelade Finns i sjön. Ulf fick en joker att gnaga på så han var nöjd. Vi spelade och slamsade och när eftermiddagen övergick till kväll ville Bertil lära mig Minecraft. Så vi byggde ihop och han fick visa och berätta för mig. Så glad när jag får ägna mig åt barnen, lite en och en. Ta mig tid att lyssna och delta i deras bestyr.

Så avrundade vi kvällen med att bada badkar – jag och Bertil och Ulf. Skönt med ett varmt bad, när regnet dånar mot plåttaket. Unnade oss en badbomb från Lush. Det är vår lilla lyx. Ju färgstarkare desto bättre! När Jakob kom hem från yogan tände vi ljus och åt kvällsfika allihopa. Och skrattade åt Ulf som var så sömnig att han nästan stod och sov i hoppgungan.

Så har ännu en sommarlovsdag förflutit. Och jag är mild inuti. Av vetskapen att alla tre barn har haft det bra. Upplevt en dag som gett dem lagom med vila och lagom med äventyr.