Nybliven trettiotreåring

Hoppas ni haft en härlig påskafton allihopa. För mig sammanföll den med min födelsedag. Fyllde 33 år igår och vi firade påsken hos Jakobs mormor. Underbart väder, god mat och härligt häng i solen på verandan. Plockade knappt upp kameran utan njöt bara av stunden. Och somnade strax efter middagen för att vakna tolv timmar senare. Det märks att jag har en del sömn att ta igen.

Vad jag ska jag då fylla mitt 34e år med?

-Massa familjetid. Är så kär i mina barn och njuter som mest när jag får ha dem i närheten och bara sitta och titta på dem

-Massa omvårdnad av mig själv. Är så sliten i kroppen efter graviditeten. Nu vill jag överösa mig själv med träning, bra mat, sömn och aktiv vila. Som trädgårdsarbete och bokläsande och att umgås med mina vänner. Jag förtjänar fasen bara det bästa!

-Lagom mycket arbete. Jag tar ju faktiskt mitt livs första “riktiga” mammaledighet. Nej, jag är inte ledig på heltid – men mer ledig än tidigare. Och vill inte låta arbetet inkräkta för mycket på det. Mest vill jag amma och få en chans att återhämta mig från det jobbigaste min kropp varit med om.

Slutligen vill jag bara säga tack. Sista tiden har jag fått så fantastiskt många fina kommentarer av er läsare. Er respons gör att det är roligare än någonsin att blogga. Även om jag just nu har svårt att hinna med att besvara kommentarer som jag brukar. Tack för att ni hängt med mig ytterligare ett år och vill fortsätta att följa mitt liv <3

Bilder som får hjärtat att slå volter

Jag är så glad över att jag dokumenterar min vardag så noga. Kan bli sittande på instagram ibland, och kolla gamla bilder och tänka på allt fint jag får vara med om.

Här är ett knippe bilder som fick hjärtat att slå volter när jag såg dem igen.

Min flock

Vi tågluffade genom Italien för prick ett år sedan. Och barnen var ljuvliga från början till slut. Deras enda önskan var att få springa barfota på en gräsmatta. För hemma låg snön tjock. Här är min flock på väg till en park i Verona. Med gräsmatta.

Återföreningen

Min kompis Sanna gifte sig i juni, på en båt i Stockholms skärgård. Och under bröllopet fick jag hänga med mina älskade gymnasiekompisar, som inte varit förenade sedan mitt eget bröllop för tio år sedan. Vädret var strålande, vi grät så det skvalade. Och jag kände mig så fin i den här outfiten. Vi dansade tills vi stupade i säng på morgonsidan. På tågresan hem pratade Elina och jag oavbrutet i sex timmar. När vi klev av hade vi fortfarande inte pratat klart.

Mjuka mornar

I maj förra året var jag så overkligt lycklig. Vaknade varje morgon med pirr i kroppen. Kan inte minnas att jag känt sådär sedan jag var nitton och vrålkär i Jakob. Men i maj var det liksom själva livet jag var kär i! Den här bilden tog jag en tidig vardagsmorgon, när båda barnen och Melker kommit över till min säng. Strax efteråt tassade vi ut på farstubron och åt frukost i värmen.

Hönsglädjen

En mild kväll på gården, strax efter att vi äntligen skaffat höns igen. Världens mysigaste blandrasflock som värpte massor av ägg i olika färger. Någon vecka efter den här bilden knäpptes hade hela flocken blivit tagen av räven. Stor sorg. Men nu minns jag mest hönsglädjen!

Sinnligheten

När jag för första gången den våren hängde tvätt utomhus igen. Bäddade med lakanen och hela sovrummet doftade vårvind.

Farfarsminnet

När Bertil lärde sig cykla. Hans farfar kom förbi och tränade en hel dag med honom, tills han slutligen kunde. Att se Bertils glädje och farfars stolthet.

Första avslutningen

Den här bilden knäppte jag vid sextiden på morgonen. Inför Bertils första skolavslutning. Steg upp tidigt och dekorerade tårtan, strök barnens skjortor och plockade in blombuketter. Så mycket förväntan och glädje.

Överraskningen

Dagen efter skolavslutningen tog vi nattåget till min syster. Anna hämtade oss i Herrljunga. Kusinerna hade ingen aning om att vi skulle komma. På eftermiddagen dök vi bara upp på dagisgården och överraskade dem. Deras miner glömmer jag aldrig.

Återhämtningen

Bättre sortens lunchpaus på jobbet. Med Melker som sällskap.

Målgången

Efter flera års väntan. Först på att verandan skulle byggas klart. Sedan målas. Att cortenstålet skulle komma på plats. Och att jord skulle beställas hem och fylla rabatten. Efter all den väntan blev det äntligen dags att plantera. Stannade uppe sent och slet trots förkylning – bara för att jag inte kunde stå ut att vänta en minut till.

Nattsuddet

Elina och hennes yngsta barn hakade på mig och pojkarna när jag gjorde ett resereportage. Här var klockan ett på natten. Vi låg i vår trädkoja med älvsutsikt och skvallrade hemlisar, medan barnen slumrade ovetande. Hela sommaren låg fortfarande framför oss. Löftesrik.

Rötterna

Bad i sjön hos mormor och morfar. Samma plats som min morfar badade på för snart hundra år sedan. En känslan jag bara har där. Samhörigheten. Självklarheten. Inför just den plätten på jorden.

Ett litet plus

En veckas semester hos Jakobs mormor. Jag körde barnen i mjölkkärran ner till sjön. Och gick och undrade om inte mensen skulle komma snart? Eller helst av allt utebli. När mensvärken kom blev jag ledsen. Mycket mer än jag hade förväntat mig. Men morgonen efter hade jag fortfarande inte fått någon blödning.

Jakob kom och hälsade på och hade med sig ett graviditetstest. En tidig morgon innan alla andra hade vaknat så tog jag det. Ett plus på stickan. Hela världen sjöng.

• annonssamarbete Felix •

Klart barnen ska käka ketchup!

Jag vet inte om era barn är som våra – men kära nån vad de älskar ketchup. Till allting. Och visst ska de få äta ketchup. En smula socker skadar inte. Men här är det inte frågan om några små mängder ketchup. Här är det stooora mängder. Då tycker jag att Felix Osötade Ketchup är en fantastisk nyhet.

Den osötade ketchupen är varken sötad med socker eller sötningsmedel. Utan bara gjord på mer tomat – och en kryddning som gör att ketchupen smakar precis som en ketchup ska göra. Och då kan de ju få äta hur mycket de vill till middagen!

Lite spänd var jag dock när jag skulle servera maten. Skulle de märka skillnaden? Fråga varför ketchupen inte “smakade som vanligt?” Protestera rent av? De har nämligen en fenomenal förmåga att nosa upp eventuella förändringar av deras favoritmat. Man kan liksom inte smyga ner nya ingredienser hur som helst…

Jag sa ingenting utan lät barnen förse sig själva. Att flaskan hade blå kork och såg lite annorlunda ut var inget som någon av dem lade märket till.

Sedan fick de mumsa i sig. Och först när det ätit färdigt frågade jag vad de tyckte om ketchupen. Vadå? Den var väl precis som vanligt!? sa storebror. Bingo!

Själv åt jag också med god aptit men tyckte inte riktigt att ketchupen smakade “som vanligt”. Jag tyckte att den var godare. Mer tomatsmak, lite kraftfullare liksom.

Ketchupen får full poäng från oss allihop! Felix Osötade Ketchup har 38% mer tomat än Felix original. Det enda sockret i flaskan är det som naturligt finns i tomaterna. Inget tillsatt socker. Inget sötningsmedel. Ketchupen innehåller faktiskt hela 83 procent tomat och är dessutom tillverkad i Sverige. Hur bra som helst! Håll utkik efter den blå korken i mataffären.

Nypon-dieten

Efter en graviditet där jag i stort sett saknat aptit är det ljuvligt att vilja äta igen. Och som jag äter! En klassiker efter alla förlossningar är några veckor med nyponsoppa-diet. Äter nyponsoppa till varje mellanmål. Med grädde och mandelbiskvier. Iskall ska den vara. Det är så gott att jag nästan svimmar. Det sötsyrliga, gräddiga, krispiga ihop. Den enorma mängden kalorier samt massa vätska som man annars ständigt lider brist på när man producerar mjölk. Bästa melliset!

• Annonssamarbete Albert •

Hej, Albert!

Matte har aldrig varit min starka sida – eller något jag varit intresserad av. Men jag försöker verkligen att inte föra över den inställningen till mina barn. Det är ett sådant handikapp att känna stark aversion mot något som är så pass viktigt.

Men medan de flesta andra skolämnen har förnyats genom åren – hur man undervisar och övar på dem – känns det som att matten har sett likadan ut fram tills nu. Efter genomgång på tavlan räknar man själv med sin bok. Och roligare än så blir det liksom inte.

Därför uppskattar jag alla initiativ som gör räknandet mer stimulerande. Som Albert! Jag har fått möjligheten att testa den digitala matteläraren Albert tillsammans med Bertil och Folke. En svensk innovation med mål att hjälpa elever till bättre skolresultat. Genom att göra inlärningen enklare, roligare och mer begriplig.

Jag skapade ett konto på hemsidan och Bertil satte genast igång att spela med Folke. De försjönk direkt. Uppgifterna är enkla och pedagogiska och momenten färgglatt och fint illustrerade. “Det känns inte som att jag räknar matte på riktigt, mamma” var omdömet som kom. Ja, tänk vad skönt att räkna matte utan att man riktigt tänker på att det är det som man gör…

Men Albert är inte bara ett spel utan kan också fungera som en läxhjälp. Den är kopplad till läroplanen och vet vilka mål barnet behöver uppnå i varje årskurs. Kör barnet fast med en uppgift i sin mattebok eller ett matematiskt område så kan Albert hjälpa till med just det genom att pedagogiskt förklara problemen och hjälpa barnet att förstå och hitta lösningen. Bra om man har lite större barn och ungdomar som räknar en matte man själv knappt förstår sig på.

Albert för barn över nio år kan användas på mobilen eller surfplattan. och för barn under nio år är det dator eller läsplatta som gäller. Det tycker jag är bra, med större skärm för dem minsta. Mina barns läsplatta är dock trasig så de fick köra på min dator istället – tur att det också går bra! Det fina med Albert är att det anpassat för barn från 3-17 år. Så barn i alla åldrar kan ändå använda tjänsten. Och man kan själv styra vad man vill och behöver öva mer på. Talföljd, geometri, algebra eller tals användning…

Vill du och ditt barn testa Albert? Just nu har jag ett erbjudande som ger dig 30 dagars kostnadsfri provperiod. Allt du behöver göra är att skapa ett konto via den särskilda sidan för mina följare, det gör du HÄR!

• annonssamarbete länsförsäkringar västerbotten •

En bra start i livet

Sparar ni pengar till era barn? Det har inte vi gjort. Hittills. Vi har helt enkelt inte tyckt att vi har haft råd. Vi har lagt alla surt förvärvade slantar på vårt hem. På att förvandla ett skruttigt trettiotalshus till någonting med modern standard. Med badrum, tvättstuga och tak som inte läcker. Men nu har vi snart tre barn. Och på huset är det mesta renoverat. Så det är väl hög tid att börja, tänker jag.

Jag skrev förut om hur jobbigt jag tycker det är att tänka på pengar. Igenkänningen från många av er läsare var hög. Och det behöver inte handla om att man har pengaproblem. Även om man har pengar kan det kännas fruktansvärt jobbigt att tänka på. Räkna på. Ta ansvar för. Men nu samarbetar jag ju med Länsförsäkringar Västerbotten. Och det har varit väldigt nyttigt för mig. För jag har tvingats sätta mig in i sånt som jag annars är rädd för. Försäkringar, ekonomi, sparande för barn…. och när jag gjort det så har jag vuxit med insikterna. Det är inte så krångligt. Det är inte så svårt. Och det finns bra rådgivning att få.

Det hoppfulla med barn och sparande, är att många bäckar små blir till en å. Även om man inte kan undvara stora summor varje månad, så blir det över tid ändå pengar. Och över tid är ju oftast vad det handla om med små barn.

Exakt hur man ska spara till sina barn beror ju på vad målet är. Vill man ha en buffert för oförutsedda utgifter i närtid? Ja, men då är det förmodligen klokast att spara pengarna på ett konto där de aldrig kan tappa i värde. Har man däremot en lång horisont kanske man ska våga sig på fonder och aktier? Men allt det där är sånt man ska prata med en bankrådgivare om. För alla familjer har sina egna behov och utmaningar.

Alldeles oavsett så tänker jag att man ska fundera på vilken slags person man själv är. Jag är lite feg av mig. Gillar att tänka säkert och vill inte behöva oroa mig över om pengar växer eller minskar. Med min personlighet passar nog ett månatligt sparande i ett sparkonto allra bäst…

Hur man än sparar måste man fundera på om sparandet ska stå i barnens namn eller ens eget? Pengar som sparas i barnens namn blir deras egendom vid 18 års ålder. Sparar man i sitt eget namn kan man istället bestämma när man tycker att barnen är mogna att få pengarna. Men då är det viktigt att skriva ett testamente. Så att pengarna verkligen går till barnet om man själv skulle gå bort. Och man kan förstås också spara till andra än sina egna barn. Till sina barnbarn till exempel!

Länsförsäkringar Västerbottens hemsida finns massor av matnyttig information kring sparande för barn. Och till deras kunniga rådgivare kan du alltid ringa och höra dig för. Det finns ingen universallösning som är rätt för alla – så det bästa är att prata med någon kunnig och berätta om era behov!

Det mest sparade

Det är roligt att analysera Pinterest statistik. Vilka bilder härifrån som pinnats allra mest. Vissa är väntade – andra totala överraskningar. Även om det uttalade målet med bloggen är att inspirera så blir jag ändå liksom både överraskad och rörd över att läsare ser mina bilder och sparar ner dem. Så himla fint!

Här är några av de bilder jag tagit – som pinnats flitigast sista tiden.

Den här bilden är hämtad från min första bok Underbaraclara – Vintagepimp och hemmafix. Den känns väldigt Clara 2011 och ärligt talat ganska passé. Fast det gör mig glad att den lever sitt eget liv där ute på nätet. Roligt också att det mesta på bilden fortfarande finns kvar hemma – bara stylat i ett annat sammanhang.

Min våffelbild är också mäkta populär. Kanske för att den hör ihop med det bästa receptet på våfflor som finns?

Jag i min solgula loppade klänning. Ärvda pjucks och en Palmgrensväska från loppis (den hänger idag i mitt sovrum). Drömmer om att ta fram en liknande klänning till Miss Claritys sommarkollektion. Vi får se var vi landar!

Den här blå tapeten är en ständig klickmagnet. Och visst ser det härligt vårigt ut på bilden. Men jag lägger bara märket till byggnadsställningen som skymtar genom rutan. Den här bilden är från den vår vi la om taket. En fruktansvärd röra blev det, med allt gammalt rote som singlade ner.

Mysig bild på vårt gamla sovrum och barnens kammare. Oklart varför just den här bilden har blivit så pinnad just nu?

En jättegammal bild på en arbetshörna jag stylade och fotade för Boråstapeter. Fint med rutigt och blommigt ihop, men förvånad att den här gamla bilden fortfarande valsar runt.

Jag kan förstå varför den här bilden har blivit så pass pinnad och delad. Hängmattan i bakgrunden, den klorofyllgröna ängen, den mysiga gammaldags utemöbelgruppen…man vill ju bara sätta sig här. Bums. Speciellt när man får syn på bilden under den här färglösa årstiden…


Även den här gamla godingen pinnas fortfarande. En vy från mitt förra arbetsrum (nuvarande sovrum – samma vinkel ser ni här). Byrån är min ögonsten men står för närvarande undanträngd inne i barnens rum. Behöver hitta en bättre och synligare plats för den.

Den här bilden är det ju inte något märkvärdigt med, men den hör ihop med ett blogginlägg jag skrivit om hur man spikar upp tavlor utan att lämna fula hål i tapeten. Och det verkar ha gått hem i stugorna.

Soffhörnan på kontoret är också väldigt delad. Här har jag sovit middag många gånger. Kan somna var och hur som helst. Älskar vårt mysiga kontor!

Även den här gamla godingen har pinnats massor. Har på mig en gammal loppad klänning som jag längtar efter att kunna använda igen. Och så snygga ben jag hade! Det har jag glömt bort, nu när de är vätskefyllda och halvt förtvinade av stillasittande.

Vi avslutar med en bild på utsikten från vår köksbänk. Varför har den här bilden sparat så många gånger? Kommentarer överflödiga.

Morgonblogg

Tog den här bilden med mobilen prick nu. Sitter precis här i sängen. Jakob har sovit i stan för att han jobbar. Jag och barnen har skött oss själva på morgonen.

Så underbart att vakna vid sju av att det är full sol i sovrummet. Sedan gå in till barnen och dra upp rullgardinen och notera samma mirakel. Låta solen fylla hela barnkammaren och se deras ljusa små hjässor börja röra på sig bland kuddar och täcken. Hela vintern känns mornarna nästan hotfulla. Att släpa sig upp i det kalla, kolsvarta. Och nu. Nu är det plötsligt guldgult sken och välkomnande värme.

Ger barnen frukost, hjälper till att klä på. Stapplar ut och hämtar morgontidningen och låter Melker pinka. Packar ner läxmappar och frukt och vinkar iväg barnen när Albin kommer förbi och hämtar. Sedan den bästa stunden på dagen för mig. Den när jag går och lägger mig igen. Lockar med mig Melker upp till sovrummet och så kryper vi ner under täcket. Slumrar om en stund. Lyssnar på P1 Morgon och skrollar genom flödena på telefonen. Känner hur bebisen makar på sig där inne och hur kroppen blir alldeles tung och slö.

Hoppas ni får en fin vecka allihopa. Det har jag tänkt ha. Jag ska inte göra någonting och det ska bli underbart.

• innehåller reklam för Yawama of Sweden •

Pass på!

Tittar bara in denna morgon för att berätta att vi har rea på våra fina gosedjur från Yawama of Sweden. Handgjorda i Zambia. Rabatten är 50% på hela sortimentet – under en begränsad tid. Så passa på att köpa på er ifall ni vet med er att ska fira någon nyfödd nu i vår! Eller gå på något kalas eller dop.

Våra leksaker är stickade av OEKO-certifierat bomullsgarn med OEKO-certifierad akrylfyllning. Alla djur kan maskintvättas och leksakerna är CE-märkta. 

Ange rabattkoden Yawama 2019 i kassan när ni betalar – för att aktivera rean!

Nu blir det pocket!

Jag är så glad för att min och Ericas bok Hjälp jag är utmattad nu ska bli pocket. (Eller nu och nu förresten. Det dröjer ända till oktober). Men jag vet att boken på vissa bibliotek har haft en kölista på 150 personer. Det känns ju lite orimligt faktiskt – så det är bra att den kommer som pocket så att fler har råd att köpa ett eget exemplar. Kan förresten tipsa om att den också finns som ljudbok. Det är jag och Erica som läst in den.

Även om boken kommer först i oktober har omslaget har blivit klart nu. Det är himla svårt att göra omslag som ska funka online och verkligen synas på webbshopparnas små bilder. Omslaget måste sticka ut och vara lätt att känna igen. Samtidigt som det såklart måste vara fint. Men här tror jag vi hittat rätt. Omslaget på den inbundna boken var ju brandgult men med samma typsnitt och det älskade vi. Men att få nytt omslag känns nästan som att få en helt ny bok igen!

Det känns så konstigt förresten. För första gången sedan 2010 har jag ingen ny bok på gång. Jag hade egentligen tänkt ägna januari och februari åt ett nytt bokprojekt – istället blev jag sjukskriven på grund av graviditeten. Så nu ligger den idén i malpåse tills vidare. Vi får se när jag orkar ta tag i den. Lite skönt är det också, att inte behöva tänka bok just nu.

Loppisfynd från senaste tiden

Nu ska ni få se vad för fint jag fyndat på loppis den senaste tiden! Oh boy vilka bra grejer! Jag köper ganska ofta just den här typen av saker på loppis – men mycket är ju rekvisita till jobbet. Jag behöver prylar att variera mellan när jag fotar recept eller inredning!

Spana in nysilverservicen. Har aldrig sett något liknande så jag var bara tvungen att slå till. I superfint skick. Kommer passa perfekt att duka med till nästa kalas. Bakom skymtar en stor glasvas till sommarens alla buketter.

Hittade också dessa söta utdragbara väggljusstakar. Har letat efter liknande att sätta i vardagsrummet – så de ska jag borra upp på direkten!

Är ständigt på jakt efter gamla terrakottakrukor. Slog till på den här för 15 kr för den var ovanligt stor och bra. En pelargon ska planteras i den. De trivs alltid bäst i den här typen av krukor, där jorden torkar upp ordentligt mellan vattningarna.

Hittade också fem tekoppar med fat. Inget märke jag kände igen – men i botten står det Tulowice Made In Poland. Slog till eftersom jag letat efter ett gäng matchande koppar som funkar bra att dricka te ur. Dessa blir perfekta. Tror jag betalade en hundralapp för allihop. Högg samtidigt fem gamla kökshanddukar i linne för 15 kronor styck. Kan man aldrig få för många utav!

Den här gulliga lilla rutiga duken för 15 kronor kunde jag inte motstå. Inte heller de små bulliga porslinsformarna stämplade “Made in Sweden” i botten. Perfekta för oliver, mandlar och annat småplock man vill duka fram på bordet. 10 kronor styck. De gamla tavlorna kunde jag inte låta bli – trots att jag inte vet var de ska sitta någonstans. 15 kronor stycket.

Blev så kär i den här djuptallriken av engelskt porslin. Perfekt till matstyling! 40 kronor kostade den. Märkt New Hall Hanley.

Sprang också på detta sett i finskt pressglas. De små skålarna designade av Errki Tapio Siiroinen i serien Barokki. Perfekta skålar till fruktsallad och annat. Den stora skålan är designad av Nanny Still och heter Grapponia. Betalade 50 kronor för den stora skålen och typ 20 kronor styck för de små. Som hittat!

Vilket fynd tycker ni var bäst?

• Innehåller reklam för Miss Clarity •

Sätter sommarkollektionen

Igår åkte jag in till kontoret och tog en snabblunch med Annakarin. Vi hade en hel del att avhandla – inte minst skulle vi välja tyg till junikollektionen för Miss Clarity. Modellerna är spikade – men vilka mönster ska det vara? Ett angenämt bekymmer.

Så härligt ljus på kontoret den här årstiden!

Jag och Annakarin tänker oerhört lika. Vi är sällan oense om något som rör kläderna – utan känner likadant om det mesta. Båda måste tro på tygerna och modellerna för att vi ska våga satsa. Men det går fort att göra urvalet. Slänga, spara, slänga, spara….

Nu har vi hittat något som kan bli en himla fin uppställning klänningar. De kommer i juni. Men först kommer vårkollektionen i mars, där bland annat den här klänningen med fjärilar kommer finnas med!

En stormig natt

Vilken vidrig natt. Det har stormat i Västerbotten och värre stormvindar har jag aldrig någonsin hört. Melker låg och gnällde oroligt och jag kröp ner med barnen i dubbelsängen eftersom Jakob är i stan. Men huset jämrade sig och det lät precis som att plåttaket var på väg att flyga av. Då och då vaknade barnen och frågade vad det var som stod på. Jag vågade inte somna utan låg vaken till sex på morgonen när det började ljusna. Då gick jag upp och kollade förödelsen. Som tur var hade inga stora träd blåst omkull – däremot hade vårt garagetält och växhus blivit massakrerat.

Usch, nätterna är ingen bra tid för mig. Är skör och har så många katastroftankar. Jag ligger och tänker ut hemska scenarion och hur jag ska avhjälpa dem. Oroar mig för allt och inget som rör mina barn. Jag vet att det är helt normalt att känna så här som gravid. Men jag vet också att jag är för konstigt i huvudet just nu, för att den vetskapen ska hjälpa mig. Jag har svårt att hålla isär tankarna på vad som är möjligt, troligt, rimligt och bara galen fantasi. Allting är lika otäckt och lika sannolikt.

När barnen åkt till skolan vid kvart i åtta la jag mig i sängen och somnade till halv tolv. Och nu är jag helt vimmelkantig och yrvaken och vet inte hur jag ska få ordning på dagen.

Hoppas du har en bättre start på veckan än vad jag har. Och tänk på att nu stundar de sista skälvande dagarna i februari – för att snart gå över till mars! Med vårsol, omställd klocka, fettisdag och våffeldag. Hur bra är inte det!

Solig söndagförmiddag

Knäppte den här bilden med mobilen nyss, i fascination över solen som blivit så stark att den förgyller hela köket. Det är åtta grader varmt och soligt idag, och kroppen känns helt pirrig av livslust.

Efter den hurtiga gårdagen bestämde jag mig för att fortsätta på samma tema idag. Alltså åkte jag och barnen till badhuset på morgonen. Inte inne i Umeå utan det lilla badhuset i närmsta samhälle. Älskar att ha nära till ett litet samhälle. Där hela familjen kommer in på badhuset för en hundralapp. Och varmkorv med bröd kostar 15 kronor. Och det visserligen inte finns några häftiga åkattraktioner. Men många roliga vattenleksaker och lagom många barn. Älskar att parkeringen är gratis överallt och att allting är småskaligt, enkelt och nära. Känns som när jag var liten.

Jag får allt mindre tålamod med stan. Umeå som blivit så trafiktungt och folktätt och fått ett helt annat tempo sista tio åren. Där badhuset kostar minst fyrahundra kronor bara i entré. Och om man inte har med sig eget fika – flera hundra till i matpengar. Plus parkeringen.

Allra helst lämnar jag inte vår by. Och om jag måste lämna den så åker jag hellre till närmsta lilla samhälle än stan. Räknar efter och inser att det nu var två månader sedan jag besökte Umeå. Och jag har inte ens saknat det. (Förutom mitt kontor såklart. Den miljön längtar jag ofta till.).

Nåja. Slut på inlägg. För nu måste hela familjen vila middag ett slag. För det finns ingenting som gör en så trött som badhus.

Målbilden

Jag har en målbild när det känns tungt. En målbild för våren, som jag ofta tänker på.

Det är tidigt i maj. Jag är mammaledig och har fått tillbaka lite ork igen. Amningen funkar, spädbarnslivet börjar bli rutin och jag har lust att uträtta saker.

Det är en vanlig tisdag, när vanliga människor är på jobbet. Men jag får vara hemma och göra vad jag vill. Så jag knyter ett förkläde kring midjan, ett huckle i håret, slår på min vårigaste jazz, plockar bort innerfönstrena och hänger upp nya gardiner.

Sätter till och med en bulldeg på jäsning.

Och sedan går jag ut i solen. Folke är hemma med mig och tillsammans stökar vi fram utemöbler, skrubbar rent krukor och plockar pinnar från gräsmattan. Samlar ihop alla lärkkottar som ramlat ner under vårstormarna. Ute hörs bara fågelkvitter och svagt surr från radion som står på ute på verandan.

När vi blir trötta sätter vi oss på trappen och blundar mot solen. Jag dricker kaffe för det har börjat smaka gott igen. Folke får ett glas mjölk och en nygräddad bulle.

Så börjar det fäkta och sparkas i vagnen och bebisen har vaknat till och vill äta. Så vi sitter där i solen alla tre. Och Folke har ett förfärligt sjå att se till att bebisens strumpor och hätta inte åker på sned. När spädisen ätit färdigt får Folke får rulla vagnen.

Vi ställer den under ett träd i skuggan. Jag tänker att bebisar som får sova under klorofyllgröna blad och blå himmel måste växa upp till starka friska barn.

Folke går iväg på sina egna äventyr på gården. Plockar tussilagobuketter, klampar i vattenpölar och sitter en stund på en sten och sjunger en stump.

Han tar en sväng för att kolla till lammen i hagen, som står och gömmer sig bakom tackorna.

Och när dagen övergår i eftermiddag går vi in igen. Bebisen, Folke och jag. Och kryper ner en stund i soffan och värmer kalla tår och fingrar.

Vilken underbar majdag! Det är min målbild!