Oroshjärta

Nu när barnen börjat skolan tar Jakob hand om dem på mornarna. Jag ligger kvar med Ulf och trynar och försöker hämta ikapp sömnskulden från natten som gått. Oftast går det ganska bra. Han ligger och fäktar med armarna, pratar och är nöjd.

Man är så hudlös när man precis fått barn. Sömnbrist och hormoner gör en extra mottaglig för allting som är vackert. Men också för ångest, oro och katastroftankar. Jag kan inte läsa om Amazonas som brinner, barn som blir sjuka i cancer eller ramlar i en trappa och bryter nacken. Jag är fullkomligt filterlös. Tror att allt ont kommer drabba just mina barn. Inte bara kommer – utan att katastrofen redan är här. Jag måste bara upptäcka den.

Precis som vissa sjukdomar gör patienten mer infektionskänslig och mottaglig för smitta. Gör små bebisar mammor mer känsliga och mottagliga för oro. Jag försöker påminna mig om det. Mata in det i min skalle när min hjärna börjar gå på högvarv. Fäst ingen vikt vid det här. Lägg dig och sov. Tänk på något annat. Varva inte igång. Andas.

Mitt oroshjärta hade varit bra att ha, om jag levt på savannen för hundratusentals år sedan och varit i ständig livsfara. Men just nu är det en påfrestande följeslagare.

Den bästa hjälpen är att få sova. Så jag sover. Mornarna igenom.

Allt jag inte bloggar om

Jag tycker att det är svårt att blogga just nu. Så där som det kan bli när hjärtat är fullt med sånt man inte kan blogga om. Det är så mycket jag inte kan blogga om. Dels sånt jag faktiskt inte vill blogga om. Men också sånt som jag gärna skulle vilja blogga om – men inte kan för att det skulle utelämna mig själv eller folk i min närhet för mycket. Det finns ju också sånt jag inte vill blogga om. Som jag måste blogga om ändå.

Som när jag var gravid med Ulf. Tror jag berättade här på bloggen i veckan nio eller tio. Hade inte alls lust att berätta men eftersom jag skulle resa till Formex och föreläsa och magen var så i ögonfallande fick jag berätta. Trots att det inte alls kändes rätt i tid. Och trots att jag fick en otäck blödning en kväll på hotellet. Efter att jag redan berättat och fått tusen grattiskommentarer. Av den anledningen har det alltid varit så skönt att få hålla några saker för mig själv under graviditeterna. Som när jag är beräknad. Och namn och kön på barnet. Jag vill ha något som är mitt eget och som jag har kontroll över. Det gör det lättare att dela med sig av annat.

Jag skulle vilja skriva mer om relationer. Både parrelationer och den till mina barn. Om vänskapsrelationer som går i stå. Föräldrarelationer som kan skava. Om svårigheter, hur man kämpar med vissa saker. Hur man misslyckas med somligt och får annat att funka. Jag tror att jag lärt mig ett och annat, som jag gärna skulle vilja formulera mig om. Men jag kan inte. Någon gång i framtiden kanske. Men inte just nu. Och det är fine. Men det gör det lite svårt att veta hur jag ska skriva om allt annat.

Nu lever vi här

Tog den här bilden av Jakob i början av sommaren. Han var ute och förberedde vår åker för att så. Jag blir så glad av synen! Att han så självklart rattar den här traktorn. Det har ju inte alltid varit så.

När vi flyttade hit för tio år sedan visste vi ingenting. Vi var två barn som med skräck tittade på varandra så fort någonting strulade. Hur lagar man? Hur bygger man? Hur mekar man med en krånglande bil? En trasig pump? Hur håller man efter en gård?

Jag tänker med ömhet på hur jag kämpade på med små pallkragar. Sådde lök från frö (!) eftersom jag inte kände till det där sättlökar. Jag var så stolt över mangolden och morötterna jag lyckades framställa och kände mig “självförsörjande” på. Stolt över att få äta något från eget bord. Ändå var allting så litet. Mer som en lek.

Snart lärde vi känna Albin och Ulrika. Så småningom började vi odla ihop. Strax därefter startade Jakob och Albin Marstorps Mat. Första säsongen odlade vi åt oss själva. Året därpå hade vi en liten gårdsbutik. Med betoning på liten. Vi hade öppet på lördagarna och sålde vad vi skördat. Det var mysigt. Stor gemenskap. Men fortfarande på lek. Dessutom pendlade både Jakob och Albin till stan för utbildning och jobb. Känslan av att leva livet där istället för här var fortfarande stor.

Det var frustrerande. Jag drömde inte om ett liv på landet som handlade om att jobba och pendla till stan. Att åka mellan och känna sig kluven. Min drömbild om landet handlade om att kunna leva här ute. Helt och fullt. Ha hela vårt sammanhang här. Både Jakob och jag. Och gärna i gemenskap med vänner.

Idag är det precis så. Jakob jobbpendlar inte längre. Albin och Ulrika har slutat på arkitektkontoren i stan. Vi har matlaget. Och vi är familjer som arbetar hemifrån. Från våra gårdar. Vi är verksamma där vi bor och det lilla sammanhanget är den stora rikedomen.

Att kika ut på gården och se Jakob gå omkring i blåställ och dra runt på tunga saker – det gör mig helt varm och trygg. Jag känner glädjepirr när han och Albin står dubbelvikta över ett fordon och tar reda på vad som gått fel. Inspekterar kålodlingar, rakar får, och kör traktor. Odlar tonvis med grönsaker och bygger egna uppfinningar. Idag tittar vi inte längre på varandra i skräck när någonting krånglar. För Jakob och Albin lagar det som går sönder. Bygger och reparerar och är kluriga. Och viktigast av allt – Jakob är inte i stan. Är inte fast på något kontor. Han är hemma här med mig.

Idag lever vi verkligen våra liv här ute. Allt som vi i någon slags hipsteranda brukade leka – gör vi nu på riktigt. Det är vår vardag. Inte undantaget. Inte hobbyn. Inte sommarlovsnöjet. Utan vår vardag.

Bättre kan man inte ha det.

Vilsam torsdag

Det har varit så mysigt väder idag. Mörka moln och ruskiga skurar. Ska det ändå inte vara soligt kan det väl lika gärna få hälla ner? Tycker ju mycket om sommarregn. Barn har kommit och gått här hemma. Ett tag var det bara en unge. Plötsligt var det fem. Jag har också haft besök av en vän och fikat länge. Pratat om det som gör gott och det som gör ont. Finns lite av båda just nu.

Folke fick åka med en vän och campa i grannnbyn. Det är ett riktigt äventyr för honom. Han hänger ju annars oftast med storebror och hans kompisar. Men nu försöker vi också odla Folkes egna vänskapsrelationer. (Det kan vara frustrerande att vara fem år och försöka hänga med i åttaåringarnas lek). Bonusen var att jag blev hemma själv med storebror och lillebror. Sällan vi är just den konstellationen. Vi satt i köket och fikade prickigkorvsmörgåsar och fruktsallad. Spelade Finns i sjön. Ulf fick en joker att gnaga på så han var nöjd. Vi spelade och slamsade och när eftermiddagen övergick till kväll ville Bertil lära mig Minecraft. Så vi byggde ihop och han fick visa och berätta för mig. Så glad när jag får ägna mig åt barnen, lite en och en. Ta mig tid att lyssna och delta i deras bestyr.

Så avrundade vi kvällen med att bada badkar – jag och Bertil och Ulf. Skönt med ett varmt bad, när regnet dånar mot plåttaket. Unnade oss en badbomb från Lush. Det är vår lilla lyx. Ju färgstarkare desto bättre! När Jakob kom hem från yogan tände vi ljus och åt kvällsfika allihopa. Och skrattade åt Ulf som var så sömnig att han nästan stod och sov i hoppgungan.

Så har ännu en sommarlovsdag förflutit. Och jag är mild inuti. Av vetskapen att alla tre barn har haft det bra. Upplevt en dag som gett dem lagom med vila och lagom med äventyr.

Vad gör man när man plötsligt är själv?

Egentligen skulle jag och familjen åkt till Höga Kusten idag – för några dagar på en skärgårdsö vi besöker varje sommar. Fast jag blir hemma själv (eller själv och själv – jag har ju Ulf. Men det känns som att vara själv). Har haft ensamt ansvar för alla barn hela sommaren. Jakob har jobbat massor. 70-timmarsveckor hela juli. Så att få vara ensam några dagar och pyssla med det jag vill känns rimligt och skönt.

Men jag drabbas också av svår FOMO. Fear of missing out är en närmast okänd känsla i mitt liv i vanliga fall. Brukar ju känna att festen är där jag är! Fast med barnen så vill jag inte missa något. Jag vill vara med dem när de klättrar på klipporna, tar kalla havsbad och fikar kvällsfika påbyltade med koftor och tjocksockar. Jag vill åka båt tillsammans, gå skogspromenad och fortsätta läsa Harry Potter innan läggdags. Inte gå miste om en sekund! Men inser att det jag behöver mest just nu – det är vila. Lugn hemma och lite tid att ta hand om mig själv.

Tror att det här är vanligt för mammor. Att man behöver få ensamtid men samtidigt vill vara nära sina barn. Se alla deras framsteg. På nära håll dela alla deras upplevelser. Så att när man väl får möjligheten att vara själv – då kan man inte riktigt ta den. För man vill inte gå miste om tiden med barnen.

Minns inte att jag känt så här förut däremot? När Bertil var liten tog jag varje chans till ensamtid – utan rädsla för att missa något. Jag borde ju varit mindre trött då? Mer benägen att orka med barnen? Fast jag var ju mindre tränad också. Att behöva sätta någon annans behov framför mina egna var nytt och svårt och ansträngande. Nu är det normalt.

Funderar på vad jag ska ägna de närmsta dagarna åt nu. Sömn och se på The Office och äta lösgodis i sängen står i alla fall överst på listan. Tack och lov ska vi ha dåligt väder alla dagar – så jag kan vara inomhus med gott samvete.

Torparvrån

Älskar att vara hemma igen i mitt eget. Alla saker jag valt ut med kärlek och omsorg. Skattletat ihop till under tio års tid. Som vanligt när jag varit bortrest lite längre så känner jag behovet av att återerövra mitt hem. Få det att kännas precis som det kändes när jag drömde om och längtade hem till det. Bästa sättet för mig är att möblera om litegrann. Så igår när jag städade vred jag om några bord och soffor och fick på så vis en helt ny känsla hemma.

Älskar det virkade. Spetsgardinen och duken på skomakarlampan. Mina högväxta pelargoner och det hundrafemtio år gamla bordet. Ger en liten torparaktig känsla – som jag eftersträvar precis den här årstiden.

Här har jag suttit idag och intagit mitt kaffe i lugn och ro. Medan barnen rasat på övervåningen. Fem ungar plus en bebis i huset. Alla storbarn så glada att få ses efter veckor isär. Och det bästa? Att det är högsommar och massor kvar av lovet. Tre hela veckor innan skolstart för ungarna. Och jag är ledig ända tills dess. Vilken lycka!

Jag är glad över mitt auktionsfynd också. Ropade in den här jättelika karaffen i somras. Det är nog egentligen ena delen i ett gammalt tvättfat med kanna. Håller alltid utkik efter kannor och fat som saknar ena delen. De är billigare – just på grund av att de inte är kompletta. Kannorna blir pampiga vaser eller bålkaraffer och skålarna blir jättelika, generösa frukt- eller salladsfat.

I karaffen står flera kvistar av röda rosor. Älskar att ha så mycket rosor att jag kan klippa in grenar av dem – istället för att snåla och spara och bara våga klippa små enstaka blommor.-

Det enda som är nyinköpt i den här bilden är rivjärnet på bordets kortsida och kroklisten som den hänger på. I övrigt är allting loppat, begagnat eller gammalt fått. Precis som jag gillar det bäst!

• annnonssamarbete Gardena •

Grönare, skönare gräsmatta

Jag älskar ju att arbeta i min trädgård. Gräva, plantera, vattna och pyssla om. Vad jag däremot INTE älskar är att klippa gräset. Det har varit vårt ständiga trätoämne här hemma. Vem som ska göra det – och varför det inte redan gjorts? Och det är faktiskt en stor anledning till att vi låtit mycket av gräsmattan bli grus eller blomsteräng. Jag vill liksom inte ta av min dyrbara trädgårdstid för att hålla efter gräsmattan.

Samtidigt är gräsmattan viktig. Eftersom den håller samman trädgårdens alla planteringar. Och är den givna platsen för att spela krocket, fotboll, öva på att hjula och gå på händer på. Eller bara ligga på rygg på och titta på de lätta sommarmolnen. Men ärligt talat har jag NOLL intresse av att lägga ner tiden som krävs på att få en fin gräsmatta. Det har också gjort att skicket på vår gräsmatta varit ganska dåligt. Fullt av tuvor och ogräs och bruna fläckar.

Ända sedan våra närmsta grannar skaffade robotgräsklippare har jag velat ha en jag också. Jag har liksom insett fördelarna. Deras klippare gör inget väsen av sig, smyger bara omkring i trädgården och håller fint. Diskret och väldigt icke-störande. Precis en sådan lösning har jag också velat ha! Dessutom är det bra för gräsets kvalitet att klippas ned lite och ofta. Tvärtemot hur vi brukat göra – sällan och mycket. Något som gjort gräsmattan ful och tufsig.

Så när motorn i vår gamla bensindrivna gräsklippare skar sig bestämde jag att vi skulle köpa en robotgräsklippare istället. Valet föll på en Gardena smart Sileno robotgräsklippare.

Varför blev det just en Gardena? För det första har jag många trädgårdstillbehör från Gardena sedan tidigare. Märket känns rejält och pålitligt och borgar för god kvalitet. Viktigt när man investerar i något som ska hålla så pass länge som en robotgräsklippare. Dessutom kan man installera deras klippare helt på egen hand, i några enkla steg. Men det bästa av allt? Gardena smart Sileno är en av de absolut tystaste modellerna på marknaden! Tystnaden är ju den viktigaste aspekten tycker jag. Att aldrig oroa sig för att störa andra med sitt gräsklippande. Och själv slippa bli störd när man sitter ute och helst bara vill njuta av fågelkvitter.

Genom att ladda ner Gardena smart App kan du koppla robotgräsklipparen mot din smartphone. Du kan alltså befinna sig på andra sidan Sverige och fortfarande se till att gräset klipps därhemma. All information om klippningen samlas sedan i appen som finns gratis för både iOS, Android och webb. 

Via appen kan du själv välja klipptider. Och SensorCut-systemet känner av vart gräset behöver klippas och klipper från olika håll så att du slipper massa tråkiga ränder i gräsmattan. Och har du Gardenas bevattningssystem Smart Water Control kan du såklart synka klippningen med det.

Nu har vi haft robotgräsklippare i några veckor – och jag kommer aldrig gå tillbaka till motorgräsklippare igen. Framförallt är allt tjafsande om vem som borde klippa gräsmattan förbi. Nu lägger jag tid på mina rosenrabatter istället. Och njuter av att se gräsmattan hållas välklippt och fin. Utan att jag behöver lägga två strån i kors!

Vikten av vila

Semester får mig alltid att tänka på vikten av vila för att kunna vara kreativ. Vikten av att sätta något på paus, för att ge utrymme till annat att växa.

Jag har haft sådana perioder som varit extra viktiga för mig. Som fött spännande livsförändringar. En sådan var när jag var sjukskriven för utmattning. Det var då podden föddes. Och tanken att börja arbeta med Erica igen. Att jag och Annakarin skulle starta Miss Clarity. Att det var läge för ett eget kontor i stan. Att jag skulle flytta bloggen från Amelia och göra om hela min affärsmodell. Vilken JÄKLA tur att jag blev sjukskriven just då och fick chansen att tänka!

Långa sommarlov är också superviktiga. Att ge mig själv möjlighet till distans. Mellanrum som öppnar för nya tankar. Jag är mitt uppe i en sådan paus just nu. Har jobbat på halvfart sedan årsskiftet – och sedan Ulf föddes är det ännu mindre. Och det har gett mig massa bra insikter. För vad spelar det för roll om man rusar fram, om man sprungit vilse? Man måste stanna upp, se sig omkring och ta ut riktningen med jämna mellanrum.

Det här försöker jag trösta mig med just nu när alla mina favoritpoddar tagit sommarlov. Det är tråkigt för mig. Men härligt att längta. Och så vet jag att poddarna är tillbaka med massa ny bra energi till hösten. Efter att ha fått lite avbrott i det ständiga levererandet. Risken är ju annars att saker bara går på tomgång.

Det kluriga är hur man gör något liknande med bloggen? För medan säsongsuppehåll känns helt rimligt och rätt i poddvärlden är det ju otänkbart när man bloggar. Samtidigt ÄR sommaren redan en form av bloggpaus. För att bloggandet går så lätt! Skulle kunna spotta ur mig tre inlägg om dagen med tanke på allt fint och mysigt som händer varje dag. Försöker dock hitta en bra mellanväg. Och bevara alla nya tankar jag får, i det pirriga, kravlösa idéstadiet. Inte börja förverkliga på en gång.

Paus. Mellanrum. Avbrott. Det är den växtmån som kreativiteten bäst blomstrar i.

• annonssamarbete Albert •

Testa Albert gratis hela sommaren!

Matteappen Albert har jag skrivit om flera gånger förut. Målet med Albert är att göra inlärningen roligare och enklare och hjälpa elever till bättre skolresultat.

En härlig nyhet är att Albert nu erbjuder gratis sommalovsskola fram till 20 augusti. För alla barn i Sverige. Perfekt hjärngympa, när inte så många andra uppgifter pockar på uppmärksamheten.

Albert är en svensk uppfinning som förutom att fungera som ett mattespel – också är en virtuell mattelärare. När barnet kör fast med matten kan Albert pedagogiskt förklara och hjälpa att hitta lösningen.

Albert är anpassad för barn mellan 3-16 år. Ungar i alla åldrar kan använda tjänsten. Albert är kopplad till läroplanen och vet vilka mål barnet behöver uppnå. Men ungarna kan också själv välja vad de vill öva mer på.

Bertil kämpar på med klockan just nu. Viktigt att kunna såklart, men jobbigt för oss att han börjar bli så bra, hehe. För nu funkar det inte längre att hävda att det läggdags en hel timme tidigare än i vanliga fall. Han kontrollerar själv sanningshalten i påståendet.

Vill du använda möjligheten till gratis Albert fram till 20e augusti? Läs mer och kom igång här för att nyttja erbjudandet!

Tältmöten och djurhägn

I torsdags åkte jag till Lappis över dagen. Det var flera år sedan jag var där sist så det var fint att vara tillbaka.

Lappis är samma som lapplandsveckan som är samma som norrlands största kristna konferens. Väldigt mysig. Hit åkte jag med mina kompisar när jag var nyfrälst i nittonårsåldern. Hade många fina möten och upplevelser. I år firade konferensen 100 år!

Vi började med morgonmöte i stora tältet.

Gick sedan över till barnens tält. Det var världens drag därinne. Blir så glad över allt fint, roligt och vettigt de ordnar för barnen.

Passade såklart också på att besöka loppisen som fanns på området

Barnen hittade en stor sten att bestiga

Sedan ville alla få ansiktet målat med en krokodil.

Stina, Ulf och jag sökte skuggan

Och när både vi och barnen började bli lite trötta av tusentals besökare tog vi en avstickare till Lycksele djurpark. Där har jag inte varit sedan mellanstadiet typ. Så det var fint.

Vi tog det lilla tåget och fick kolla på björnar, älgar, myskoxar, visenter, sälar och mycket mer. Djurparken är specialiserad på nordiska djur. Det sämsta och det bästa är att hägnen är så stora att man inte alltid får syn på djuren. Men vi hade tur!

Peppade barn och peppad mamma.

Sedan gick vi till Lyckolandet där vi åkte bergochdalbana. Vi fick åka hur mycket som helst. Det var knappt en själ på parken eftersom alla verkade ha åkt till Lappis.

Här ser ni töntmamman som måste hålla fast sig. Jag som alltid åkt de värsta attraktionerna känner nu hur det pirrar i magen av en sväng med larven.

Barnen hoppade i hoppborgar, klättrade i klätterställningar och åkte linbana över vattnet. Det gjorde jag med. Och plurrade till på köpet nästan.

Jag bor i den här klänningen nu. Så skönt när man köpt en festklänning och festerna är över och man kan börja ha den när som helst och det inte gör någonting att klänningen förlorar sitt festvärde på grund av det.

Vi stannade tills det stängde. Elle drog Bertil och Ulf i skrindan.

Hejdå. Vi kommer tillbaka snart igen.

Vi avslutade dagen med ett besök på Hotell Lappland för en middag. Det kryllar av tyskar på sommaren.

Jag tog en bricka med norrländska specialiteér. Som rensalami, rökt hjärta och rödingrom. Så himla gott.

När vi ätit oss proppmätta rullade vi hem i kvällen. Tacksamma efter ännu en sommarlovsdag värd att lägga på minnet!

Sommarens surdeg

Här har ni sommarens “lilla” sidoprojekt. Nämligen Operation Få Ordning på Källaren. Det är inget litet jobb. Det är enormt. Vi har så mycket bröt och skit att det inte liknar någonting. År av att sakna bra system har tillslut ackumulerats till ett totalt kaos. Så nu är det vi som ska städa.

Jakob bygger förvaring och har tänkt ut ett smart system för allting. Och han bär upp lådor allt eftersom som jag få sortera. Just nu är det kläderna som ska gås igenom.

Här ligger allting nedtryckt huller om buller. Sånt som ska slängas, skänkas, hivas åt fanders. Och sånt som ska sparas. Det är inte lite grejer det handlar om.

Tycker själv att det är helt sjukt att vi ens har alla dessa saker. Och visst ska mycket bort – men det mesta ska faktiskt sparas. Vi har ju tre barn med fyra år mellan varje. Det behövs alltså kläder för barn mellan 0-8 år. Ytterkläder, innekläder, skor för alla säsonger. Det BLIR mycket.

För att inte tala om mina egna kläder. Kan inte göra mig av med mina vackra vintageklänningar och alla gamla Miss Clarity-modeller (måste spara ett ex av varje såklart!). För barnen att botanisera i och barnbarn och syskonbarn att ärva. Om de vill.

Samtidigt som det känns jobbigt och närmast oöverstigligt känns det också skönt. Att äntligen få ett system som funkar i längden.

Fläderbål med gurka och jordgubbar

Måste tipsa om min supergoda fläderbål med jordgubb och gurka som jag bjöd på till midsommar. Lagom söt och riktigt läskande!

Fläderbål med bubblor och jordgubbar

Du behöver (till 1 liter bål)

1 liten förpackning outspädd fläderdryck (ibland kallas de för lättdryck, bärdryck, bordsdricka. Som ger en liter färdig dryck. Typ en sån här )

1 flaska bubbelvatten

15 jordgubbar i klyftor

15 cm gurka i tunna skivor

Massor av is.

Gör så här

Snoppa jordgubbarna och skär i klyftor. Skär gurkan i tunna skivor. Lägg ner i en karaff och häll på fläderdrycken. Låt gärna stå och dra någon timme i kylen. Vid servering tillsätter du isen och bubbelvattnet. Späd då lättdrycken enligt instruktionen på paketet. Det är viktigt att bålen inte blir för svag. Drick på direkt och njut.

Sånt som ändrat sig med mig

Efter trettio tyckte jag att det hände något med mig. Massa saker föll på plats. Massa tankar jag haft om mig själv blev motbevisade. Jag förstod att åren mellan 20-30 när jag tänkt: så här är jag. Då var jag inte färdig. Allting skulle ändra sig. Och nu vet jag att om tio år till kommer det ha ändrats igen. Här är några av sakerna jag insett ändrats.

När jag var liten ville jag aldrig ha kompisar på besök. Ville helst leka borta – inte ha barn som var i mitt rum och petade på mina saker. Och första åren med eget hushåll gjorde tanken på gäster mig nervös. Hur gör man när man har folk på besök? Visste knappt. Det kändes läskigt. Men nu är jag kalassugen för det mesta och har gärna en drös människor på besök. Bara jag får välja ut gästerna. Jag älskar framförallt förberedelserna. Att tänka ut vad jag ska bjuda på, vad jag ska välja för porslin. Stryka duk, plocka en fin bukett. Tända marschaller på uppfarten, doftljus på toaletten och knipsa av en liten blomma att ha på handfatet. Att få göra det vackert, gott, ombonat och hemtrevligt för gästerna – det är njutning för mig.

Jag har alltid varit kreativ och skapat. Men med en tre år äldre syster som är helt överjävlig på allting konstnärligt så var det liksom ingenting som riktigt märktes. Med min syster som måttstock var jag snarare det okonstnärliga barnet. Jag var hon med läshuvud. Men idag har det ändrats. Anna är fortfarande lika konstnärlig, såklart. Men jag har blommat ut. Jag undrar ibland vad mamma hade tänkt om hon hade fått se det? Allt sånt som hon var fenomenal på men som ingen av oss visste att jag hade i mig.

När jag var yngre var jag den som var tvungen att riva ner skratt, apa mig och underhålla. Stå i centrum. Det kan jag fortfarande göra. Men nu är jag lugnare och mer av en lyssnare. Ibland förvånar jag mig själv genom att sitta helt tyst i stora sammanhang och bara lyssna på andra. Blir lika häpen varje gång. Och lite trött på människor som alltid ska vara roliga. Man kan också bara vara. Det är en ny grej för mig. Gillar det väldigt mycket.

Jag är så rädd för att dö. Det har jag inte varit tidigare. Jag minns att jag efter att mammas död kände att det hade varit helt okej om jag också dött. Inte för att jag ville. Men för att döden kändes enkel. Men sedan jag fått barn är det min stora oro. Jag kan inte förstå hur mina ungar skulle klara sig utan mig. För deras skull och för Jakob, Anna och pappas skull får ingenting hända med mig. Är så himla rädd.

Jag har alltid varit slarvig med materiella ting och ofta kommit sent. Med det har följt självbilden att jag är dålig på att planera. Och att jag inte gillar det. Men jag har insett att det är precis tvärtom. Jag är ganska duktig på att planera och gillar att ha en strategi. Vill ligga steget före och har oftast koll på läget. Annars hade jag inte kunnat driva eget företag i så här många år och fått det att gå så pass bra. Fast jag är fortfarande slarvig. Och missar ofta klockslag. Konstigt nog går det att vara på samma gång.

Loppat sista tiden

Här kommer ett lass med mina senaste loppisfynd. Brukar hitta så mycket bra i Borås men den här gången hann jag bara gå på en loppis. Därav skralare skörd. Men detta kom jag i alla fall hem med.

Först ut den här stora, munblåsta karaffen. Har varit på jakt efter en av modell större. Tycker det är så fint när man gör bål – att ingredienserna syns ordentligt. I den här ryms över en liter så den är perfekt!

Min syrra fyndade dessa underbara majolikatallrikar med smultronmönster till mig. Så otroligt vackra. Dessutom hittade hon den stora gamla majolikakrukan i grönt från Rörstrand. Samlar som ni vet på majolikakrukor så den här var perfekt. Stort plus för att den är ordentligt stor och alltså rymmer rejälare krukväxter

Små selterglas är min favorit just nu. Perfekt i storleken att duka med till kafferepet, när man vill ha låga glas bredvid kopparna. Min syster serverar ofta vin i den här typen av dricksglas. Litet och naggande gott.

Även ko-karaffen är helt underbar. Kitschig och söt och ganska smaklös. Kan den vara fyrtiotal? Har porslin från samma tid som ser ut som den här. Den ska jag servera mjölk i. Karaffer formade som djur har ju varit någon slags mikrotrend senaste året och sålts nytillverkade i butiker. Men gammalt är såklart ändå alltid bäst!

Slutligen den lilla broderade löparen. Anspråkslös och somrig. Tänker på gulliga små torp när jag ser den. Den ska få ligga på glasverandans bord.

• annonssamarbete Matsmart.se •

Du är väl matsmart?

Jag har ju berättat att jag och Jakob är något av preppers. I källaren har vi vårt “Lill-konsum” med konserver, mjöl och gryner som vi bunkrar upp med en gång per år. Plus sånt där viktigt som tandkräm, buljong, toapapper och lite annat smått och gott man alltid vill ha hemma.

När vi bunkrar till källarförrådet brukar vi beställa mycket från Matsmart.se. Där säljs saker till 20-90 % rabatt. Livsmedel och förbrukningsvaror som annars bara skulle ha slängts bort. Eftersom de inte kan säljas i vanliga affärer. Det kan ha orsaker som

  • Förpackningsbyten (Att förpackningen byter färg och den gamla rensas bort)
  • Säsongsvaror (Tomteskum, påskmust etc som inte sålt slut i rätt säsong)
  • Korta eller passerade bäst före-datum (Som ris som är fullt ätbar i många år, men bäst före-datumet närmar sig eller har passerat och därför inte kan säljas i “vanliga” butiker.
  • Feltryck (Tex att det är svartpeppar i burken, men det står vitpeppar på locket)

Det är så dumt att sådan mat ska gå till spillo. Rent resursslöseri! Därför är det bra att Matsmart finns. Snällt mot både miljö och plånbok. Frakten är gratis om man beställer över 500 kronor och de skickar överallt i Sverige!

Nu inför sommaren la jag en beställning på sånt som jag vet kommer att gå åt. Som ingredienser till hemmagjord granola (brukar göra några rejäla laddningar på sommaren). Till det klickade jag bland annat hem honung, torkade bär och torkad frukt. Nötter och olika fröer. Det mesta ekologiskt.

Kunde inte låta bli att också klicka hem lite god lakrits och ekologiska kokoschips med choklad. Det finns faktiskt förvånansvärt många ekoalternativ på Matsmart.

Dessutom köpte jag massa pasta och pesto. Gör nämligen enkla strandluncher med det som bas.

Sortimentet hos Matsmart ändras hela tiden och partierna som kommer in är begränsade. Därför kan det vara smart att teckna upp sig på deras nyhetsbrev, för att vara först ut att få veta om vad som kommer in i webbshoppen!

Den här enkla och barnvänliga pastasalladen, med torrvaror från Matsmart, svängde jag ihop inför en badutflykt härom dagen.

Pastasallad med röd pesto (6 portioner)

400 g pastaskruvar

5 msk röd pesto

20 coctailtomater

1/2 gurka

30 små sockerärtskidor

10 rädisor

200 g ost i kuber (Fetaost, Herrgårdsost eller vad man nu gillar)

Gräslök (eller annan färsk krydda ex vis basilika eller koriander)

Salt och peppar

Gör så här

Koka pastan. Häll av det varma vattnet och skölj pastan kall i ett durkslag. Låt rinna av och rör ihop med peston.

Hacka grönsakerna och osten i mindre bitar. Rör ner med pastan och krydda med gräslök, salt och peppar. Tillsätt eventuellt lite mer pesto för starkare smak! Servera genast eller töm över i en bytta med lock och ta med i picknickkorgen till stranden.