• Annonssamarbete Adlibris •

Ta er tid för läsningen

Februari är den månad på året då flest föräldrar vabbar. Så även vi. Men visst går det att göra något mysigt av vabbandet. De är ett tillfälle för hela familjen att ta det lite lugnt och hinna umgås. Hos oss fördriver vi dagarna med många sällskapsspel och inte minst böcker.

Att läsa högt för barnen stimulerar deras fantasi, utvecklar språket och deras förmåga att koncentrera sig. Det skiljer fyra år mellan mina barn men de lyssnar gärna på samma böcker. Lillen får sig en del mer avancerade berättelser till del. Samtidigt som storebror verkligen fortfarande uppskattar en riktigt bra bilderbok.

Adlibris har just nu en vabruarikampanj där de har de samlat böcker som passar perfekt för vabbdagar med barnen. Där finns alltifrån pekböcker för de minsta till kapitelböcker för lite större barn. Mina ungar fick bland annat hem den sprillans nya boken om Frallan och kärleken. Skriven av Sara Ohlsson och illustrerade av min personliga favorit – Lisen Adbåge.

Men också Den försvunna mustaschen, En blivande fe och Bebbe och pottan. Här ska läsas!

Om du läser för ditt barn tio minuter om dagen kommer hen vid 17 års ålder kunna 50 000 ord. Om du däremot inte läser alls kommer hen kunna ca 15 000 ord vid samma ålder. Självklart har ungdomar som kan 50 000 ord betydligt bättre förutsättningar att förstå vad som står i dagstidningen, i skolböckerna och vad som sägs i Agenda. Så passa på nu i vabruari och läs!


6 drömresor

Att prata resedrömmar i dessa tider av kollektiv flygskam känns nästan tabubelagt. Men drömma kan man ju få göra ändå – och väldigt många resor går ju att göra med tåg. De flesta av mina drömresemål är inom Europa och helt klart möjliga att genomföra utan att sätta sig på ett flygplan. De flesta ställen jag drömmer om att besöka är sådana jag har läst om. Böcker är nämligen min bästa reseinspiration! Här kommer mina drömmigaste resmål.

Jag drömmer om att få besöka Jane Austens hus, som är inrett till ett museum. Jag är ju en Jane Austen-nörd av rang. Har läst hennes verk både framlänges och baklänges flera varv så att besöka platsen där böckerna skrevs vore magiskt! I samband med det skulle jag också vilja åka norrut och uppleva Lake District. Och stannar jag ytterligare en tid kan jag ju kombinera det med att se en massa engelska trädgårdar som Sissinghurst och Houghton Hall Walled Garden. Tåg till England verkar bara funka om man reser över Paris. Men båt från Sverige vore ju drömmen. Fram tills 2006 verkar det ha gått en färja mellan London och Göteborg. Tänk att kunna ta nattåget ner till Göteborg och sedan båten över till London. Hur smidigt!?

Jag vill också besöka Amsterdam och Anne Franks hus. Se platsen där hon och hennes familj gömde sig och som idag är ett museum. Det har jag drömt om sedan sjuan när jag läste Anne Franks Dagbok. Det vore säkert en ganska omtumlande upplevelse och som motvikt skulle jag också passa på att besöka Keukenhof utanför Amsterdam, som är världens största vårträdgård. Med enorma mängder lökväxter som planteras varje år. Här skulle jag bara gå runt och insupa inspiration.

Bila längst den amerikanska västkusten är också något jag drömmer om. Börja i San Diego och köra upp till Seattle. Hela familjen inproppad i en bil. Vara borta 3-4 veckor och stanna och uppleva allt vi vill längs vägen. San Fransisco känns prioriterat.

Efter förra vårens tågluff är vi superpeppade på en ny resa och jag tror att rutten kommer vara Österrike, Ungern och Slovenien. Finns så mycket vacker natur och att ta tåget vore svårslaget. Har aldrig varit i Wien heller så den staden vill jag uppleva. Känner en väldig fascination över Wien som jag tror grundlades när jag som fjortonåring läste Hotel New Hampshire av John Irving.

Någon gång vill jag åka till Kenya igen. Jag och Malin Wollin besökte Masai Mara i Kenya 2016 – efter att vi varit i landet tillsammans UNICEF. En magnifik plats, särskilt där vi bodde på Entumoto. Någon gång skulle jag vilja visa barnen det. Åka som jag och Malin, runt i naturreservatet i en fönsterlös bil och komma i närkontakt med lejon, noshörningar och giraffer. Sova i ett tält där elefanter klampar omkring utanför om nätterna och det är utegångsförbud efter mörkrets inbrott, på grund av alla farliga djur. Att ta hela familjen till Kenya och Masai Mara är dock ingen budgetresa. Tvärtom. Det skulle vi behöva spara till i mååånga år. Men kanske, kanske när barnen är större att vi kan åka dit.

Jag är ju svårt förtjust i öar. Trysunda vid Höga Kusten är vackrast av dem alla men även ön Ven har en stark dragningskraft på mig. Enbart tack vare Alice Lyttkens memoarer som jag slukade i gymnasiet. För två år sedan fick jag möjlighet att förverkliga drömresan tillsammans med min syster. Och första anhalt var gården som Alice en gång bodde på. Där stod jag och glodde en lång stund. Nå, nu skulle det ju inte handla om resor jag gjort utan som jag vill göra. Och en annan ö jag verkligen vill besöka är Bornholm. Jag kan inte förklara varför just den ön känns så lockande – men det känns som den perfekta platsen för en cykelsemester.

• Annonssamarbete Bixia •

Var kommer din el ifrån?


Jag samarbetar som ni kanske vet med elbolaget Bixia som säljer el från lokala, småskaliga elproducenter. Helt vanliga privatpersoner som har ett vindkraftverk eller vattenkraftverk på sin gård. Eller som har satt upp solpaneler på taket. Och härom veckan hade jag ett roligt uppdrag för dem. För nu var det jag som skulle ut och träffa just en sådan elproducent i min närhet. Åkte slingriga skogsvägar förbi hisnande vyer.

Det var kallt som tusan när jag närmade mig lilla Lemesjö. Där skulle jag träffa upp Bixias elproducent Ove Persson. I närheten av sin gård har han ett litet vattenkraftverk, som varit i bruk i generationer. Och som idag är anslutet till Bixia och genererar elektricitet till femtio eluppvärmda villor.

Ove bjöd på kaffe och dopp och en rundtur i det lilla vattenkraftverket. Han berättade om hur gott det känns att kunna producera sin egen el. Och bidra till hållbarare energiförsörjning också för andra.

Gamla skyltar vittnade om hur länge kraftverket varit i bruk. Här finns mycket användbara tips ifall någon du känner “bedövats af eklektirsk ström”.

Ända in på sextiotalet fanns en mjölkvarn i forsen med ett eget tunnbrödsbageri. Brödspatlar, bagarklädsel och redskap fanns fortfarande kvar.

Idag är det dock lite modernare doningar i forsen! Allt för att på bästa sätt kunna ta tillvara på energin som skapats.

Bixia har elleverantörer runt om i Sverige. De flesta levererar el från vind och vattenkraft – men solenergi blir också allt vanligare. En av de viktigast insatser man som privatperson kan göra för klimatet är att byta till förnyelsebar el. Till skillnad från exempelvis flyg och kött är ju el ingenting folk sådär i allmänhet kan avstå. Och då kan man ju passa på och köpa elen från ett vettigt elbolag! Bixia säljer närproducerad el från förnyelsebara källor som sol, vind och vatten. Och stöttar personer som vill bli sina egna elproducenter.

Utanför det lilla vattenkraftverket rann vattnet ner i Lemesjön. Trots att termometern visade på -20 grader.

Och efter några trevliga timmar var det dags för mig att tacka Ove för titten och brumma hem igen.

Läs mer om elbolaget Bixia och hur de arbetar – och se över ditt val av elbolag redan idag! Hos Bixia kan du läsa mer och räkna på vad ett byte till en miljövänligare elleverantör skulle betyda för dig!

Fånga februari med mig

Årets tråkigaste månad står för dörren. Mörkt, kallt och ännu inga vårtecken i sikte. Att hitta inspirationen till att posta på blogg och instagram är svårare än någonsin. Därför har jag satt ihop en liten instagramutmaning till mig själv och er, nämligen  #fångafebruari. (Fast den går förstås lika bra att göra på sin blogg eller facebook också). Med ett fotouppdrag om dagen med någonting att dokumentera och skriva om. Hur du väljer att tolka uppdraget är helt upp till dig själv. Men om du postar på instagram – tagga gärna inläggen med #fångafebruari och @underbaraclara så jag hittar igen dig! Tanken är att dela några favoriter på stories varje vecka. Är ni med mig? Vi startar imorgon fredag !

Och om någon av någon anledning inte kan läsa min handstil kommer uppdragen också utskrivna här!

Fre 1. Fredagsfrillan

Lör 2. Tomma kalorier

Sön 3. Gul & Glad

Mån 4. På jobbet

Tis 5. Troslådan

Ons 6. Ögontröst

Tor 7. Dubbelhaka

Fre 8. Välkommen upp ur smyckesskrinet

Lör 9. Mellanrum

Sön 10. Prickar

Mån 11. Uppvärmda rester

Tis 12. Schyssta pjucks

Ons 13. Alltid hemma hos mig

Tors 14. Hjärtegryn

Fre 15. Mitt i februari

Lör 16. Min underbara boning

Sön 17. Inte kan man slänga sånt här!

Mån 18. Karin Larsson

Tis 19. Ooups!

Ons 20. Urringat

Tors 21. Varför fotar jag sånt här?

Fre 22. Frukt är inte godis

Lör 23. En fjäder i hatten

Sön 24. Vrålgott

Mån 25. Rötter

Tis 26. Hjälp jag är utmatttad

Ons 27. Knäsvag

Tors 28 Vid dagens slut

Om du missade början av utmaningen så strunt i det! Häng med från och med nu och #fångafebruari

Gråblåskalor

Hej på er. Det blev ofrivilligt tyst här på bloggen. Såg att några undrat om det är bebis på g. Men tyvärr inte. Det är bara dåligt mående. Jag är sjukskriven nu. Inte riktigt på heltid även om det hade behövts. Men ganska stor del av tiden. Vilket är alldeles nödvändigt eftersom jag har ungefär varje fysisk graviditetskrämpa man kan fantisera ihop. Plus galopperande gravidångest.

Brukar få det på slutet av graviditeten – och i början av spädbarnstiden. Min bästis och tillika psykolog Elina har ordinerat mig förbjud av intag av otäcka nyheter. Inte läsa FB-flöden om smältande isar, inte lyssna på Studio Ett om hatbrott, inte följa konton som skriver om sjunkande flyktingbåtar i medelhavet, eller någonting alls om klimatkrisen. Just nu är jag för skör för att orka processa det. Och då måste jag skydda mig själv. Man kan inte förlora förståndet över sånt man inte kan göra något åt. Särskilt inte när man redan går igenom något sorgligt som tar mycket energi i anspråk.

Här har snön vräkt ner i flera dagar och allting ute går i gråskalor. Vackert och vilsamt på sitt sätt. Inne går däremot allting i gråblåskalor. Favoritkoppen och favorittoppen.

Melker på favoritplatsen

Boken jag läser nu och inte kan lägga ifrån mig.

Och de pakistanska porslinsfåglar som huserar i vardagsrummet. Tycker om att hålla i dem, känna tyngden i handen.

• innehåller reklam för Miss Clarity •

Som en tonåring

Jakob har blivit kanonförkyld så imorse var det jag som fick stiga upp med barnen och hjälpa dem iväg till skolan. Som tur är så samåker ungarna dit med barnen i matlaget så jag behövde i alla fall inte ut i kylan. När barnen åkt vid 07.30 kröp jag ner i sängen igen och tänkte ta några minuters vila. Istället vaknade jag strax innan elva på dagen. Helt förvirrad. Hade arton missade samtal och ett telefonmöte jag försovit mig till. Att vara gravid är lite som att vara i tonåren. Ingen ordning på någonting.

Nu har jag i alla fall rivstartat med diverse telefonsamtal och roddande. Vi plåtar vårens Miss Claritykollektion på måndag och det krävs en hel del för att få allting på plats. Men vi är så peppade för vi har en helt fantastisk fotograf till vår hjälp! Lovar att berätta mer snart. (Förresten – inför vårsläpptet rear vi nu ut de sista spridda storlekarna från höstens släpp. Kika in och kolla vettja!)

Jag har hur som helst gått så mycket i pyjamas i flera veckor att jag tröttnat på mig själv. Nu försöker jag dra på mig något lite trevligare och applicera rouge och concealer i alla fall. Så jag slipper skrämmas av min egen spegelbild. Kjolen är från COS och tröjan fick jag i ett pressutskick från Boob. Underbar med höga slitsar som rymmer magen och sedan gör den amningsvänlig.

Temperaturen har stigit från den sista köldknäppen och ligger nu på lite mer humana -13 grader.

Men Melker visar fortfarande inga tendenser till att vilja gå utanför dörren. Passar utmärkt eftersom jag känner samma sak….

”Riktiga miljöhjältar skaffar inte barn”

Miljödebatten har det sista halvåret havererat i ett enda fingerpekande och anklagande. Särskilt i sociala medier. Vem gör egentligen mest för miljön? Vem är dummast? Vem ska skämmas mest? Vi låter som trötta småbarnsföräldrar som tävlar i vem som uppoffrat sig mest och varit vaken flest nätter med bebisen.

Ett sådant där orimligt dumt resonemang kan uppstå när någon förespråkar minskade flygresor. Någon annan kontrar då med att “barn orsakar jättstor klimatpåverkan”. Vad det har med flyget att göra är tämligen oklart – men personen menar i regel att hen på grund av att den är barnlös har utsläpp “till godo” jämfört med folk som föder barn i parti och minut. Särskilt om den här barnalstrande personen säger sig värna om miljön. Såg någon som räknat ut att 1 barn motsvarar 10 transatlantiska flygresor per år.

Det låter ju verkligen ädelt att avstå barn till förmån för miljön. Men jag synar dig som säger att du valt bort barn för att du är en sådan miljöhjälte. Driften att föröka sig är den starkaste människan har. Många drivs av sådan längtan efter barn att de utsätter sig för hormonbehandlingar, plågsamma ingrepp och farliga operationer. Trotsar upprepade missfall och barn som dör i plötslig spädbarnsdöd. Allt för att längtan efter liv är så stor! Människor lämnar släkt och hemland för att rädda sina barn undan krig och faror. Eller överger sitt livs kärlek för att hen inte delar samma barnlängtan. Så nej. Du har inte valt bort barn för att du har ett sådant enormt klimatpatos. Utan för att egna barn inte är så viktiga för dig. Och det är fine. Men det gör dig inte till en klimathjälte.

Och du som på allvar hävdar att folk ska sluta föda barn för att de belastar miljön kan ju börja med att fundera på att du själv varit barn en gång. Och nu är vuxen och orsakar ÄNNU mer skada för miljön. Så istället för att begränsa oskyldiga nya barns tillblivelse kanske du ska begränsa din egen levnad? Kollektiva självmord av stora befolkningsgrupper torde minska på våra klimatavtryck drastiskt. Vi kan börja här i Sverige eftersom vårt klimatavtryck per person är enormt. Alla barnlösa som inte har familj att ta ansvar för bör vara först att offra sig.

Skämt åsido. Vi kan ju sluta föda barn helt och hållet. Införa generellt stopp för barnafödande. Och så konsumerar vi inåt helvete under de närmaste åren. Vi flyger, eldar kol och shoppar som aldrig förr. Vi ordnar en sista, enorm konsumtionsfest och eftersom vi inte föder några barn dör jordens befolkning snart ut och problemet med befolkningsökningen är löst.

Om det nu inte var så att hela klimatdebatten handlar om att säkerställa människoartens möjlighet att fortsätta existera. Annars finns det ju ingenting att kämpa för.

Det här miljömoralistiska fingerpekandet vi fastnat i kommer leda till att folk inte vågar uttala sig i miljöfrågor. Eftersom bara den som gjort mest får säga något. Och då faller alla föräldrar genast bort. Och alla som har en bil eller en hund. Alla som äter kött. Och inom kort också alla som använder elektricitet. Eller går runt och helt planlöst andas ut en massa koldioxid.

Men att kräva att folk gör alla rätt för att få tycka något, omöjliggör ju allt engagemang. Vi är offer för den tid vi lever i. De sammanhang som är vår verklighet. Att vi är långt ifrån perfekta betyder dock inte att förändring är lönlöst. Tvärtom. Allt vi försöker göra annorlunda är bra. Vad dessa förbättringar innebär i just ditt liv vet bara du om. Men att lägga all din tid på att granska andra för att själv slippa genomföra förändringar. Det åstadkommer med säkerhet ingenting.  

(Ps – om du gillade det här – läs gärna inlägget Sila mygg och svälja kameler som jag tidigare skrivit på samma ämne)

Nygammalt vardagsrum

Någon efterlyste bilder på hur vardagsrummet blev när det bytte plats med matsalen. Såhär! Älskar det röda och blå ihop.

Och närheten till köket som gör att man mycket lättare liksom går och slänger sig på soffan en stund för att vila.

Gula träslag mot blå väggar får färgerna att lysa. Precis som grönt mot rött.


Se bara här! Det är inget konstigt utan handlar helt enkelt om att de är kontrastfärger i färgcirkeln. Tillsammans blir de mer spännande.

Investerade i lite nya gröna växter också, eftersom pelargonerna fortfarande sover i källaren och alla julblommor kastats ut.


Min gamla samling av runda speglar har fått komma upp på väggen igen. Dimmiga och väldigt vackra.

Men tavelväggen har fått hänga kvar som förut

Är så skönt att ha fått förändra litegrann här hemma. Att möblera om är snällt både mot plånbok och miljö eftersom man utan minsta inköp får ett helt nytt hem om man tröttnat på det gamla vanliga.

Förresten. Om du vill ha fler snåltips för att förändra hemma utan att det kostar kulor så finns det i det här inlägget.

Låt alltid ditt hem förbli kärlek, lycka och harmoni

Allt rött måste ut efter jul. Älskar ju tomterött och tycker att det är en fantastisk kontrastfärg – inte minst på sommaren! Men precis efter jul måste allt rött bort, bort, bort.

Ersatte det med blått istället. Svalt, skönt blått. Nu känns köket som att suga på en halstablett i tio minusgrader. Och så får det vara. Behövs lite halstablettkänslan efter allt sött, tungt och mörkt över julen.


Införskaffade också några fler tantiga vivor till mina gamla gula krukor. Som små utropstecken i fönsterkarmen.

Här bor en tant, ja. Det är korrekt uppfattat.

Låt alltid ditt hem förbli kärlek, lycka och harmoni. Ett rimligt mål för vårt lilla hus känner jag.

Det får vara så

Januari är en skitmånad sedan elva år tillbaka. Den månad mamma dog. Och efter den här helgen finns en ny, tung anledning att sörja. Jag vet inte om, vad eller hur mycket jag ska skriva. För det är inte min historia att berätta. Det är inte jag som är den närmast sörjande och har rätt att prata om sorgen. Ändå är jag så ledsen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och det gör det svårt att blogga som om ingenting har hänt. Så jag känner ändå att jag måste skriva någonting för att liksom förklara. Att jag är ledsen nu. Och att det får vara så.

Kär i Per

Döm om min förvåning efter det här inlägget Det visade sig nämligen att det inte bara var jag som var kär i Per Fritzell från Galenskaparna som liten. Ni var ju en hel hög som också var det! Är det inte väldigt märkligt ändå? Redan när man var liten var han ju en gammal farbror för en. Och så blev man kär?

Det fick mig att börja tänka på alla tevepersonligheter och filmkaraktärer jag var kär i som liten. Kära nån vad kär jag varit genom åren. Vissa tv-förälskelser var ju mer rimliga än andra dock. Vilka rimliga/orimliga typer drömde du om? Här är en lista på de jag på rak arm kommer ihåg. De första blev jag kär i som yngst. De sista kanske i slutet av mellanstadiet.

Tecknade Robin Hood

Abbe i Madicken

Per Fritzell från Galenskaparna

Klasse i Klasses frukostklubb

Lasse i Barnen i Bullerbyn

Daniel i Skilda Världar

Åke i Bert

Didrik i Ebba & Didrik

Uncle Jesse i Huset Fullt

Raspen i Rederiet

Pacey från Dawsons Creek

Ben i Felicity

Jack från Titanic

Jordan Catalano i Mitt så kallade liv

Odin i Glappet

Årets tolv mest engagerande inlägg

Det är roligt att veta vilka inlägg som väckt mest engagemang hos er läsare under 2018. Det är nämligen ganska sällan de inlägg jag lagt ner mest tid på blir de som får mest spridning. Ibland är det väldigt oväntat vad som ska dra igång er läsare. Men jag har sammanställt en lista på de tolv mest kommenterade inläggen jag gjort under det gångna året. 

Plats 12. Varje dag blir du lite mer din egen (125 kommentarer)

Ett inlägg jag skrev en kväll när jag lagt Bertil för att sova och kände mig lite vemodig men så full av kärlek att jag inte visste riktigt vart jag skulle ta vägen. Ni lämnade så fina kommentarer!

Tecknad husmor står vid diskbänk och gör hushållssysslor med rinnande vattenkran.

Plats 11. Snåla och spara – era bästa tips (137 kommentarer)

Förra februari hade jag en temavecka – snåla veckan. Med billiga recept och spartips. Dessutom efterlyste jag era bästa snåltips – och ni bidrog verkligen! Kommentarsfältet med tips svämmade över.  Läsvärt igen, nu så här efter julhelgerna när börsen känns tunn.

Plats 10. Vad jag vill ha på julbordet (144 kommentarer)

Ett inlägg om vad jag vill ha på julbordet. Skrivet rakt upp och ned i all sin enkelhet.  Aldrig hade jag väl anat att det skulle generera sånt engagemang. Fick många uppslag från er kring vad man måste ha på julbordet.

Plats 9. Ingen vill ta ansvar bara utkräva det av andra (158 kommentarer)

Ett blogginlägg om en krönika jag skrivit för Expressen som handlar om begrepp som triggervarning och om att bara utkräva ansvar av andra istället för att arbeta med sin egen inställning. Helvete vilket liv det blev i kommentarsfältet. Det här är en typisk sådan krönika jag skrev och visste på förhand att jag mest skulle få skit för. Men som jag skrev ändå. På grund av viktigt.

Plats 8. Illa, jag mår illa (170 kommentarer)

Skrev ett inlägg om mitt gravidillamående och om hur absurda proportioner det tagit. Mådde till exempel illa av gula parasoll och uteplatser på kortsidor på hus. Det föranledde massor med roliga kommentarer från er om vad ert gravidillamående hakat upp sig på. Bland annat Google-loggan, nyinköpta ballerinaskor och den egna brevlådan. Sammanställde senare några av era kommentarer till inlägget Sånt som får er att spy. Underbar läsning!

Plats 7. När bröst plötsligt blir äckliga (183 kommentarer)

Så less på det här ämnet men kunde inte låta bli att ryta ifrån när amningsdebatten ännu en gång blossade upp. Jädrar vilket drag det blev i kommentarsfältet.

Plats 6. Här kommer julpolisen och hon är förbannad (193 kommentarer)

Skrev ett humoristisk inlägg om galenskapen i att stöka bort julen innan den är slut. Trodde inlägget skulle vara en obetydlig parantes men det blev liv i luckan och en väldig massa delande på facebook.  Visade sig att vi är många arga julpoliser där ute!

Clara utomhus i miss clarity -klänning

Plats 5. Vikten av att ha bra under (198 kommentarer)

Som svar på en vanligt återkommande fråga om vad jag använder för typ av underkläder sammanställde jag ett inlägg med mina tips och reflektioner. Hade på känn att det kunde bli känsligt – men fullt så känsligt hade jag väl aldrig trott att det kunde bli? Sedan skrev Bloggbevakning en post mot bakrund av mitt inlägg och då blev det ännu värre. Min kompis konstaterade att jag måste vara den bloggaren med “störst procentuell andel Prussiluskor bland läsarna”. Kan fortfarande känna att jag blir arg när jag tänker på reaktionerna jag fick. Jag kan fan inte ens ha vilka trosor jag vill! Det är så orimligt vilka krav vissa läsare har på mig. (Dock inte alla – 97  procent av er som läser är underbara och rimliga!).

Plats 4. Fattiga är de riktiga miljöhjätarna (241 kommentarer)

Gjorde en nypublicering av en gammal Expressenkrönika. Delades enormt på Expressen när den publicerades och nu fick den nytt liv. Så less på när övre medelklass ska vara så miljöduktiga och skryta med det –  trots att det innebär noll inskränkningar i deras egen härliga livssstil. Bara skjortor och skinnskor av lite finare kvalitet. Outhärdligt hyckleri! Trampade på flera ömma tår med detta inlägg, men det var det värt för att få säga ett sanningens ord.

Plats 3. Korsetter och kritik (295 kommentarer)

Med anledning av inlägget Vikten av att ha bra under skrev jag strax efter svarsinlägget Korsetter och kritik. Så skönt att få bemöta alltihop. Och det blev en betydligt rimligare diskussion i kommentarsfältet.

Clara ler utomhus och visar en tydlig liten gravidmage som syns genom klänningstyget.

Plats 2. Nu ska ni få höra något roligt (328 kommentarer)

Föga förvånande blev det här årets näst mest kommenterade inlägg. När jag berättade att vi väntar en trea! Blev så glad av all kärlek ni visade här.

Plats 1. En rundtur av mitt hem (369 kommentarer)

En kort film med en rundtur från mitt hem renderade mest kommentarer på hela året. Och sjuka mängder trafik och delningar. Filmade den när jag var irriterad över hur jävligt och stökigt vårt hem var. Jädrar i min lilla låda! Allt man inte vet och anar.  Som att ett inlägg som tog en kvart att producera skulle generera allra mest respons från er följare. Kul!

Sånt jag rekomenderar just nu

Livet på Dramaten i SVT är en serie i sex delar som handlar om just det – livet på Dramaten. Jag spelade teater under hela min uppväxt och tänkte länge att jag ville arbeta med det. Så någon slags teaterromantiker bor ju i mig fortfarande. Att då få följa arbetet bakom kulisserna på en institution som Dramaten är rent godis! Så spännande att se skådisarnas nervositet inför premiären, irritation under repetitionerna, hänget i logen och sminket. Höra regissörens försök att hitta den rätta tonen. Få både det där ovanliga och alldeles vanliga med teatern som arbetsplats.

Mediepodden med Karlsten och Lidbom är tillbaka efter ett långt uppehåll. Tycker mycket om att lyssna och uppdatera min koll på medievärlden. Roligt också att Emanuel Karlsten ofta pratar om och analyserar influencers makt och påverkan på branschen. Och inte på ett nedlåtande förminskande sätt utan upplysande och relevant.

My brilliant Friend heter filmatiseringen av Elena Ferrantes succéserie som nu finns på HBO. Jag är väl den enda om inte läst böckerna –  testade som ljudbok för några år sedan men tappade bort mig i det enorma persongalleriet. Men det är jag bara glad för nu, för då ser jag filmatiseringen med ren blick och inte jämför med böckerna. Jag tycker att det är en riktig femplus-serie! Så sjukt gripande, vacker och svår. Och vilka skådespelerskor! Man dör ju. SE NU!

Say bible – a podcast for the Kardashian konnoisseur. Jag är smått besatt av hela klanen Kardashian. Särskilt av Kim såklart. Och poddden Say bible handlar enbart om dem. Egentligen en ganska epig podd. Ofta kasst ljud, enormt långa avsnitt, och med ett radarpar som ofta ältar och upprepar sig. Ändå måstelyssning för mig att få höra två amerikanska tjejkompisar tjattra med varandra om populärkulturella fenomen. Prata feminism och sororities och knäppa chefer. Ibland är de mitt i prick – men ganska ofta när de ska dra en lans för feminismen blir det istället platt fall. Ändå gillar jag podden. Tror de har säsongsuppehåll just nu – men jag lyssnar ikapp på gamla avsnitt. (Obs – det sista avsnittet för säsongen var crap så hoppa över det).

Krickelins blogginlägg Vi måste våga prata om det är så otroligt modigt och viktigt. Det handlar om hennes upplevelse av att leva i en relation med en man som misshandlar fysiskt och psykiskt. Ja, faktiskt torterar. Och om att småningom lyckas ta sig ur det och skapa ett annat liv åt sig själv. Kristin är en sådan enorm inspirationskälla för mig – om jag hade en promille av hennes mod skulle jag vara stolt.

Jag är periodare som lyssnare av En Varg söker sin podd, med Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Men efter ett uppehåll är jag på’t igen och avsnittet The Madwoman in the refugee camp sammanfattade så mycket av det jag tänkt på sista året. Ett klimat, en nivå på debatten som gjort att jag liksom tappat lusten att prata feministiska frågor. Eller driva frågorna på samma sätt som förut. Jag tror i allra högsta grad fortfarande på feminismen. Däremot har jag svårt att känna igen mig i mycket av det som de tongivande feministerna just nu förfäktar.

Man who has it all är rolig Facebook-sida där alla poster talar till män som tjejtidningar alltid talat till kvinnor. Med uppmaningar som  “Kom ihåg att le, killar! Alla älskar en kille som ler”. Där kvinnor är norm och män är undantag. Men det bästa är inte alls posterna utan det som kommer under posterna. Alla roliga kvinnorna som lämnar smarta kommentarer och eldar på. Som när man efterlyser tips till en produktdesigner som tänker försöka formge en gitarr för män (!).

It doesn’t need that curved space for boobs, so it could just be a rectangle.

Must be blue and should also be at least 50% more expensive than the standard women’s version?

Why can’t they play the same guitars as women, (albeit poorly)? Will this pandering never end? What’s next? Drum sets for boys?

It has to have space for the penis, so maybe make it a little smaller than the women’s version?

You could get a great female guitarist to be an ambassador for males playing guitar.

Could it have a demo button like a keyboard so they can press that and pretend to play along? It will give them a feel good feeling so they don’t get down when they aren’t as able as other people are.

Perhaps just make it a small ukulele? They will mostly be playing children’s songs anyway and it’s easy to put away when it’s time for housework.

Är det så farligt att julhandeln slår rekord?

Julhandeln förväntas slå rekord i år igen. Och vi förfasar oss och oroas. Och ja, visst är det bekymmersamt. Men inte särskilt konstigt. Vi tenderar att tänka att julhandelns rekord bara handlar om att vi köper fler julklappar. Men i julhandeln räknas all konsumtion under december månad in. Inte minst maten. Och här har ju hänt något. Ja det räcker med att titta på de senaste tjugo åren. Vi firar så långt och utdraget! För min mormor fanns det inte på kartan att börja äta julkakor innan jul. Nåja, pepparkakor och lussekatter till lucia var väl undantaget. Men all annan julmat väntade man med tills på julafton. Man åkte heller inte och åt julbord titt som tätt. Begrepp som glöggmingel och adventsfest existerade inte. Knappt för mina föräldrar. Men själv har jag bakat juliga kakor sedan slutet av november och haft folk hemma på juligt fika varje helg sedan dess. Säkert har jag tredubblade matkostnader i december månad.

Och när jag jobbade i butik kom den stora delen av omsättningen i december inte från julklappar – utan från folk som kom in och letade julklappar men istället hittade någonting till sig själv. Som det lätt blir när man springer i affärer och utsätts för frestelser. Och ska man gå på massa glöggmingel och julbord december igenom så är det klart att man också kan känna behovet av fler festliga kläder och trevliga gå bort-presenter till värdparet. Det är inte så konstig, egentligen. Även om det är onödigt.

Julpyntet har tyvärr blivit väldigt trendbetonat -medan det för mormor var viktigast med traditioner. Det försöker jag hålla fast vid. Jag struntar i trenderna och kör samma varje år. Och så gott som allting är fyndat på loppis. Men sammantaget har jag ändå mycket mer av allt. Mer julblommor, fler julstjärnor i fönstret, fler tända ljus och fler pumlor i granen.

Jag vet inte om vi vill ha mindre julfirande egentligen? Är det dumt att fira länge? Själv tycker jag om att julen får börja tidigt – men inte om det betyder att den ska rensas bort på annandagen. Sånt gör mig stressad. Jag vill låta julen ta sin rättmätiga plats. Och visst måste den högtiden få kosta extra. Maten, festen, ljusen. Något annat tror jag är orimligt. I kostnaderna för mitt julfirande är dock konsumtion av klappar den minsta posten. Det som drar iväg är allting annat. När jag kryper ur den dimmiga höstens isolering och börjar träffa folk igen. Det är där pengarna läggs.

Jag blir deppig när rekord slås för julhandeln.  Men fokuset blir samtidigt fel när vi stirrar oss blinda på och jagar upp oss över siffrorna. För det handlar väl om vad vi lägger pengarna på? Om vi väljer att äta ekologiskt, närodlat och fairtrademärkt. Och när det gäller festkläder, dekorationer och klappar – först och främst köper begagnat. Då kanske julen kan få vara en tid av överdåd. Men med hyfsat gott samvete.

Eller vad tror ni?

Era nio favoriter

Visst följer ni mig på instagram? Det här året har jag gjort 435 poster och fått 1,2 miljoner likes. En smått hisnande siffra! Tack för det. För tredje året i rad kommer här ett blogginlägg med mina nio mest gillade instagraminlägg. (Ta reda på dina bästa nio inlägg på Best Nine)

9e plats. 7266 likes, 98 kommentarer

Nu är hela hemmet julstädat. Golven såpskurade, textilierna dammade, badrummet skinande blankt. Och ikväll har vi klätt granen och nu ligger jag på rygg en stund och tar in alltihopa. Friden, nåden, skönheten. Älskade december.

8e plats. 7281 likes,  245 kommentarer

Det enda riktigt nödvändiga julpyntet är luciatåget som Bertil gjorde när han var fem. Folke till vänster, Bertil till höger och mamma i mitten

7e plats. 7783 likes, 347 kommentarer

Om en vecka är det val. Jag har alltid känt mig så glad när jag röstat. Stolt över att bo i en av världens äldsta och mest välfungerande demokratier. Men i år känns det mer viktigt än glatt. Jag tänker på hur ”Sverigevänner” tar sig rätten att definiera var som är svenskt. Jag är själv en Sverigevän. Älskar hembygdsgårdar, folkmusik, bondromantik och röda små torp. Men för mig är svenskhet framförallt vår strävan efter jämnlikhet. Mellan kön, etnicitet, sexualitet. Att vi är ett land som till skillnad från många andra tar hand om våra svagaste. Vi har gått bland de främsta när vi drivit igenom rösträtt, strejkrätt, miljörätt. Gratis förskola, vård och omsorg. Fria medier utan politikers klåfingrighet. Här har funnits (ja finns ännu) en stor medmänsklighet och solidaritet med utsatta människor. Men allt det är på väg att förändras. Om inte vi som värnar dessa värderingar går och röstar. Jag vill inte tas hundra år tillbaka i tiden. Jag vill tro att vi är fler svenskar som älskar vårt öppna, fria och framsynta land. Än som vill stänga omvärlden ute och dra klockan tillbaka. Att vi är fler som inte vill rösta på SD-politik som tex sambeskattning – som kommer föra kvinnan tillbaka till hemmet. Vi behöver all arbetskraft vi kan få, både kvinnor och invandrare. Annars kommer vi aldrig kunna säkra välfärden. Vi behöver befolkningstillväxt! Och jag förstår faktiskt inte hur någon som värnar om Sverige vågar lägg en röst på SD? Deras partiledare må ha en väloljad trut och veta vad han ska säga för att gå hem i stugorna. Men alla andra politiker som utgör SD? Det är inte direkt våra vassaste, klokaste, mest meriterade. Snarare är det skrapet från botten – när jag tar del av det de säger, skriver och driver igenom ute i kommunerna. Jag litar inte en sekund på att de som parti kan göra något gott för mitt land. Jag tror nu inte att jag med denna text kan omvända en enda SD-anhängare. De verkar immuna mot fakta och förnuft. Men jag hoppas att alla ni som kan rösta verkligen GÖR DET på söndag. Röstar för frihet, demokrati, miljö och jämställdhet. Använd er röst – annars kommer någon annan att använda er tystnad. (illustration Danny demon 77 )

6e plats. 7813 likes, 143 kommentarer

Nu med trean känner jag mig som en sån himla morsa. I ordets bästa bemärkelse. Har liksom snart en åttaåring, en fyraåring och en tredje på väg. Under första graviditeten kände jag mig lite som en flicka. Under den andra var jag en ung kvinna. Nu är jag en jävla MORSA med den pondus som det innebär. Känns så himla skönt. Kom inte och ”lilla gumman” mig tack. Den här tigermamman äter såna typer till frukost.

5e plats. 7960 likes, 142 kommentarer

Tänk att just jag får leva. Vara frisk. Plantera aklejor, planera semestrar och borsta tänderna på bångstyriga barn. Det är inte kattskit inte. Tackar varje dag för nåden. Jo. Varenda dag tackar jag. Det är så det blir när man förlorat någon. Eller själv varit nära att förloras

4e plats. 8528 likes, 152 kommentarer

Så fort Allhelgona har passerat får man börja jula och göra vinterfint. På bloggen har startskottet gått! Och nu även här. Vi börjar med denna vinterporrbild som innehåller allt man vill ha av denna årstid. Tusen ljusslingor, massa snö, gulliga hundar och ett mysigt litet hus att söka skydd i

3e plats. 9958 likes, 417 kommentarer

I väntan på snön får man måla den

2a plats. 11259 likes, 152 kommentarer.

Tog sparken till morgontåget och så här ser parkeringen ut vid affären i byn. Bästa fortskaffningsmedlet! ”In Sweden we call it a kick”

1a plats. 13 167 likes, 850 kommentarer

När fyra snart blir fem ♥️ Om det bloggar jag idag.