Välkommen på höstfest!

Häng med på en sprakande fest i rött, gult och orange! Både jag och Erica längtar efter att ha kul med människor vi tycker om. I den mörkaste delen av året behövs de gladaste färgerna och de godaste smakerna. Vi tar hjälp av Bertil och Folke och dukar upp med löv i lampan, het chilipizza med en vansinnigt god efterrätt av apelsin, grape och saffran!

Kul om du vill komma på festen. Inget o.s.a utan tryck bara på play!

(Varning för eld i munnen och smakljud – det här är goda grejer)

Saffransapelsiner (4-5 portioner)

6-8 saftiga och söta apelsiner

2 dl vatten

2 dl socker

2-4 stjärnanis

2 små kanelstänger

1 kuvert saffra

4-6 hela kryddnejlikor

vispgrädde till servering

Gör så här

Skala apelsinerna med hjälp av kniv – det vita innerskalet på apelsinerna ska också bort. Skär skivor eller fileer av apelsinen (som ska bli skinnfria) och lägg dem i en skål.

Koka vatten och socker till lagen i en kastrull. Låt det koka några minuter och lägg sedan i kryddorna. Fortsätt låta koka i ca fem minuter. Det ska koka utan lock. Låt lagen svalna något och häll den sedan över apelsinerna. Låt dra i minst en timme före serveringen. Servera sedan med lättvispad grädde.

(Musik i podden: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson. Här hittar du tidigare avsnitt – senaste först)

Målar-il

I vintras var jag inne i ett sånt målar-il. Men när våren kom tappade jag farten och till sommaren när jag tänkt ta upp målandet igen så var alla grejer borta. Alla färger, papper och penslar. Jag fattar inte var de kan ha försvunnit, om jag kan ha glömt dem i huset i Spanien eller råkat slänga hela påsen i tron att det var skräp. Hur som helst har jag inte målat på flera månader men för någon vecka sedan fick jag tummen ur och beställde hem nytt. När jag hämtade ut paketet igår var jag så glad att jag stannade uppe till halv ett och ritade.

Rita och lyssna på ljudbok samtidigt. Det är vad jag ska ägna den här vintern och den här barnledigheten åt. Det behöver inte leda till någonting mer än min egen förkovran. Och det är det som är så härligt.  Jag övar mig genom att rita av mina egna instagrambilder. Långsamt går det framåt.

Har ni tips på några mysiga ljudböcker jag borde höra medan jag målar?

• Annonssamarbete Bixia •

Dags att göra ett aktivt val!

Jag tycker mig se hur vi blir allt mer medvetna konsumenter.  Vi väljer KRAV-märkta ägg framför vanliga, tåget framför flyget eller rättvisemärkta hårprodukter framför konventionella. Vi är många som försöker göra klokare val med vår plånbok. Men en blind fläck på miljökartan är ofta elen. I alla fall har det varit så för mig. Jag har tänkt väldigt lite på var elen egentligen kommer ifrån. Jag vill bara att lampan ska lysa när jag tänder den, att kylskåpet ska funka och frysboxen hålls igång i källaren. Men när jag tänker efter så lägger vår familj väldigt mycket pengar på elektricitet. Och varför ska jag inte ha ett lika starkt miljötänk där – som i allt annat jag konsumerar?

Vem ska få mina elpengar? Ett vettigt bolag med förnyelsebar el – eller ett företag som framställer sin el på ett sätt som jag inte tror på? Bixia är ett svenskt företag som säljer närproducerad el från förnyelsebara källor som sol, vind och vatten. De stöttar personer som vill bli sina egna elproducenter och är idag är det elbolag som köper in störst andel förnybar närproducerad el i landet. Dessutom bygger de, tillsammans med kunder och samarbetspartners, mer förnybar produktion.

När man kollar  i tabeller på vilken klimatbesparing olika livstilsförändringar utgör. Då ser man att det är bra att byta till en elhybridbil och noga återvinna sitt avfall. Men betydligt högre upp på listan – hack i häl på att undvika flygresor – ligger byte av elbolag. Det har alltså en enorm påverkan på ens eget klimatavtryck, särskilt eftersom el är något vi inte kan välja bort. Vi behöver elen och kommer lägga pengar på den. Så vem ska få pengarna?

Det är dags att fatta ett aktivt beslut.

Läs mer om elbolaget Bixia och hur de arbetar – och se över ditt val av elbolag redan idag! Hos Bixia kan du läsa mer och räkna på vad ett byte till en miljövänligare elleverantör skulle betyda för dig!

Är du vår nästa kollega?

Nu har vi snart haft vår lokal Lidström & Nyberg i Umeå igång i ett år. Det känns så härligt att ha en plats att komma till, åka hemifrån en stund och dela kontor med andra kreativa typer. Illustratörer, radioproducent, skribenter. Ungefär två dagar i veckan jobbar jag från kontoret och resten är jag hemma. Det är en helt perfekt kombination. Så skönt också att ha en plats att ta möten på. Bjuda upp folk istället för att jag och Annakarin alltid ska åka ner till Stockholm när något viktig ska avhandlas.

Nu har vi fått en öppning i lokalen från första november och har möjlighet att ta in ytterligare någon som vill ha en kontorsplats och dela kreativitet och skapa magi med oss. Istället för att bara höra efter i våra egna nätverk – vilket riskerar att bli alldeles för likriktat- tänkte jag slänga ut frågan här på bloggen. Om du tror att det kan vara du som skulle göra vår miljö ännu lite mer levande och mångfacetterad – skicka iväg ett mail och presentera dig för oss (skriv till kontakt@annakarinnyberg.se). Du behöver bo i närheten av Umeå och vilja sitta halvtid-heltid från och med november allra helst!

Var hämtar du din energi?

Det går trögt nu. Att komma upp på morgonen. Jag vill helst ligga ensam i ett rum med tända ljus och läsa en bra bok. Men den här veckan kommer Erica hit och stör. Hon yrar om högklackat, att skåla i bubblor och vill ut i nysnön för att fånga flingor på tungan. Tagga ner människa – ge mig åtminstone en rivig energidrink först så jag kommer i gång!

Om krocken mellan introvert och extrovert. Och om konsten att få ny energi genom ett papperssugrör.

Du kan höra En Underbar Pod i valfri poddapp, via iTunes eller Acast till exempel. Där och här finns alla avsnitt samlade.

Prenumerera gärna på podden så missar du aldrig våra extraavsnitt som inte syns här på bloggen!

Under hösten har ovanligt många kommenterat våra avsnitt. Det är vi glada för!
Om du missat det – lyssna och läs gärna kommentarerna på till exempel Lärare vi minns och Mobbad i mammagruppen!

Vår signaturmelodi är skapad av Olov Antonsson, i original heter den Himlen över Hedlunda.

Vad, vad, vad

Vad stressar dig just nu? Tanken på att behöva företa en enda resa till. Vill BARA vara hemma och umgås med mina barn och klappa på min mage.

Vad ska du göra ikväll? Då kommer min it-tekniker hit och installerar nytt backupsystem för min nya dator.  Jag är själv med barnen eftersom Jakob levererar matkassar för Marstorps Mat på torsdagar. Så när tekniken är färdig och barnen somnat ska jag läsa ut Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Vad är svårt? Att hålla sig vaken på kvällarna. Och att komma ihåg att svara på alla sms jag får.

Vad är lätt?  Att bada badkar varje kväll vintern igenom.

Vad blir det för middag idag? Moussaka. Vi har 400 kilo potatis i jordkällaren och ca 80 kilo ekologisk nötfärs i frysen så här gäller det att hitta på rätter så att vi får användning för det.

Vad vill du göra mer? Illustrera. Tappade bort alla mina målarsaker i våras och nu har jag ingenting att rita med. Och jag vill bara illustrera hela tiden. Måste nog acceptera att målargrejerna är borta för gott och att jag får beställa hem nya prylar.

Vad går du igång på? Julen. Tänker och drömmer och fantiserar om december hela dagarna. Det ger mig lyckopirr i hela kroppen.

Vad gråter du av?  Allting just nu. Det är gravidhormoner all over the place. Gråter när jag får veckobreven från dagis eftersom jag blir så rörd. Gråter när Jan Björklund hjälper Jonas Sjöstedt med att hälla upp kaffe, när den senare brutit foten. Då gråter jag av det fina. Att bry sig om och vara civiliserad mot andra människor. Trots diametralt motsatta politiska åsikter.

Vad gjorde dig arg senast? Folk som i jobbsammanhang bara är så här “What’s in it for me?”. Som inte fattar att om man ska bli framgångsrik på något får man jobba hårt, ge mer än man får tillbaka – och istället för att tänka “What’s in it for me” tänka “Vad kan jag bidra med här? Hur gör jag mig oumbärlig”.

Vad åt du senast?  En mandarin till frukost

Vad är fånigt? Män med backslick som jobbar med ekonomi. Folk som jämför Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna och menar att det är som att välja mellan pest eller kolera. Förfäktar man en sådan åsikt är man för fånig för att kunna tas på allvar.

Vad är gott? Violtablettaskar och sur röd grapefrukt.

Vad är du inte? Full av energi och arbetslust. Jag vill helst inte jobba mer i resten av mitt liv.

Vad har du missuppfattat?  Att om man är en tillmötesgående person som försöker vara smidig och låta andra människor få sin vilja igenom för att man tycker att det är bättre att kompromissa än att bara köra sin egen linje.  Att man då blir respekterad när man en gång sätter ner foten. Tvärtom blir man istället överkörd och dominerad. Har hänt mig lite för mycket sista tiden och då blir jag så rasande att jag gråter.

Vad ska du göra nu? Dricka en kopp te hemma i Ericas kök och spela in två avsnitt av En Underbar Pod!

• Annonssamarbete NOSTEBARN •

Älskade ull

Sköna, varma ullkläder är mitt favoritplagg den här årstiden. Jag använder det när jag är ute och rör på mig eller är hemma och myser och inte vill bli kall. Ull är det bästa att ha närmast huden eftersom det hjälper till att reglera kroppstemperaturen när det pendlar mellan varmt och kallt. Som ni vet älskar jag märket Nøstebarn  – och har både barnkläder och vuxenkläder därifrån.

Den här sköna ulltröjan med vidd över magen passar perfekt när man ska värma bebiskulan. Och istället för mössa som förstör frisyren tycker jag om att bära en stor rund sjal som håller håret på plats men också fungerar som halsduk. Som en modern hilka typ!

Tröjan har ett sprund i ryggen vilket gör att den faller fint och släpper bra över midjan. Det är alltså ingen gravidtopp men den funkar bra ändå. Skönt också att den är lite längre där bak och går ner en bit över rumpan så att den hålls varm.

Nøstebarn kläder görs av obehandlad ull. Det betyder att plaggen är fria från från all kemisk behandling som ull vanligtvis utsätts för. Det finns alltså inga skadliga ämnen i kläderna.

Gillar linnet som går att dra ner långt nedanför rumpan och de resårstickade tightsen som når ända upp över min bebiskula. För jag avskyr lågt skurna byxor – speciellt när det är mjukisbyxor. Då vill jag att de ska sitta uppe ordentligt. På fötterna har jag mjuka ullstrumpor som värmer bra men inte är för tjocka för att rymmas i mina höstskor.

Pojkarna är också kittade från topp till tå. De ser så söta ut med sina klumpfötter till vinterskor och smala korviga ben.

De resårstickade byxorna är varma och lekvänliga – men inte för tjocka för att ha inomhus på exempelvis förskolan. Det bästa är att de har rejält hög midja och håller för flera säsonger eftersom de är riktigt långa och går smidigt att vika upp och ner. Resårstickningen gör att den uppvikta mudden vid foten håller sig uppe utan att kasa ner. Folke kan fortfarande ha de byxor han fick förra året för nu har vi bara vikt ner mudden som förut var uppvikt. Bertil har byxorna i färgställningen Marin & Anorakröd och Folke byxorna Kronärtskocka & Curry.

Till byxorna har de resårstickade tröjor i matchande färger. Bertils är Anorakröd och Folkes är Curry. Strumporna med höga skaft är också av ull och är lagom tjocka för att passa i gummistövlarna.

De grå jackorna i ullfrotté är ett bra mellanlager att exempelvis ha under overallen eller höstjackan.

Folke använder fortfarande mössan han fick förra året från Nøstebarn – men Bertil har vuxit ur sin och istället fått en baklava i ullfleece. Tänker att den kommer passa perfekt kalla eftermiddagar på fritids när det leks och busas i snön.

Det jag särskilt uppskattar med Nøstebarn är att kläderna är lekvänliga, unisex och väldigt slitstarka. Obehandlad ull formar sig dessutom extra bra efter barnens kropp och kliar inte. (Ett måste eftersom den yngsta av mina pojkar vägrar ha plagg som sticks). Nøstebarn är ett norskt klädmärke som levererar till Sverige och producerar med respekt för människa och natur.

Jag vill också tipsa om att Nøstebarn  på sin sajt har en bra utrustningslista för så väl småbarn som förskolebarn – på vad man kan tänkas behöva i ullväg och hur många av varje lager som är lämpligt.

Poddtips!

Senaste veckorna har jag gästat två helt olika poddar – om två helt olika ämnen! 

Först var det Att Resa-podden som drivs av de fantastiska resebloggarna Resfredag och Livet från den ljusa sidan. De kom och besökte mig på kontoret och spelade in. Deras podcast som handlar om att resa helt enkelt. Inspiration, information och destination. I det här avsnittet pratade vi om tågluffen jag gjorde i våras. Jag ger mina bästa tips för att tågluffa med barn, vad man bör veta och vad man bör undvika!  Lyssnar på mitt avsnitt gör ni här.

Sedan gästade jag Prestationspodden! En podcast om prestation, stress och personlig utveckling, av proffsiga Caroline Norbelie och Per Lundevall. En podcast som vill vi lyfta på skämskudden, sätta igång snacket och hjälpa människor till en sundare tillvaro med mindre stress och press.  Jag pratade om min utmattning och vägen tillbaka. Lyssnar på mitt avsnitt gör ni här. 

Mina sämsta sidor

I vanliga fall handlar ju bloggar och sociala medier mycket om att lyfta fram det bästa i livet och det bästa hos en själv. Nu tänkte jag göra tvärtom. Ett väldigt ärligt inlägg om mina absolut sämsta sidor och sånt som ställer till problem för mig i mina relationer.

Nummer ett är att jag är otroligt stolt. Och har något eller någon gått min stolthet för när så kan jag aldrig förlåta det. Jo. Om personen ärligt och uppriktigt ber om förlåtelse. Men eftersom jag är så stolt visar jag inte att jag blev sårad. Jag bara sätter näsan i vädret, vänder mig om och lovar mig själv att aldrig utsätta mig för personen igen. Min motvilja är het och evig.

Jag är dålig på att be om hjälp. Kanske inte från närmsta familjen. Men från vänner och bekanta. Jag tyckte att det var otroligt obekvämt när vi flyttade ut på landet och folk kom och utförde tjänster till höger och vänster och jag inte visste hur jag skulle tacka eller kompensera för vad de gjort. Jag har fått med mig från mormor att man aldrig ska ligga någon till last, vara i tacksamhetsskuld eller bli beroende av någon. Och det är faktiskt en jättedålig egenskap. För jag är så rädd att framstå som en Ove Sundberg  att jag istället kan uppfattas som kall. För att jag sällan accepterar folks erbjudande om hjälp. Inte utan en ansenlig mängd krusande först. Så att jag är säker på att de inte kommer känna sig utnyttjade. Men istället verkar jag bara otacksam.

Det här är något jag jobbar jättemycket med. Att kunna ta emot tjänster och hjälp utan att omedelbart känna mig i tacksamhetsskuld och fången. Jag övar mig på att tänka att det faktiskt är roligt och härligt att göra bra saker för andra. Och om jag nekar någon att göra mig en tjänst tar jag ju ifrån dem den glädjen. Jag blir ju själv jätteglad när någon vill ta emot en tjänst av mig, låna någon sak jag har eller få ett gott råd. Det är en glädje att ge. Så varför kan jag inte lita på att andra känner så mot mig?

Jag är en superindividualist. Nej, det är inte snyggt men så är det. Just därför är det lite märkligt att min politiska hållning är så starkt till vänster, och att jag på ett samhällsplan värnar så starkt om kollektivet. För jag vill själv sällan tillhöra något kollektiv. Jag blir obekväm när människor räknar in mig i sammanhang som om jag vore självklar. Jag måste vara autonom. Jag vill komma till alla fester sist och gå hem först och då försvinner jag bara iväg. Ingen ska bestämma över mig. Försöka hålla mig kvar eller locka mig till något annat än jag egentligen vill. Jag är obekväm med att klumpas ihop med andra. Jag är obekväm med att ha en chef som bestämmer över mig och ingå ett arbetslag. Och urs, nu kommer det värsta: jag tycker nog innerst inne att olika regler gäller för mig och andra människor. Jag måste ju ha undantag! Det förstår ni väl? Jag dör om jag inte får göra som jag vill.

Jag har flyktbeteenden och det hör nog ihop med att jag är individualist. När min frihet kränks så flyr jag. Och jag har hela mitt liv känt mig jagad. Jag minns redan på dagis att det var bråk mellan tjejerna om vem som skulle få vara med mig. Och när det var maskerad ville alla ha samma kostym som mig. Så jag ljög. Fem år gammal hittade jag på att jag skulle vara något helt annat, bara för att de inte skulle se ut som mig. Med några få perioders undantag har det varit så att jag har fler vänner än jag hinner med. Och jag inser ibland att folk  uppfattar mig som en närmre vän än jag uppfattar dem.  Och därmed blir besvikna på att jag inte hör av mig nog ofta.

I skolan och på arbetsplatser har jag gärna haft många vänner – men direkt dagen är slut har jag velat vara själv. Därför har jag varit jättekänslig mot folk som trängt sig på. Jag har inte svarat i telefon, gått och gömt mig när det ringt på dörren, låtit bli att berätta att jag kommit hem från semestern för att slippa umgås. Ljugit ihop ursäkter till varför jag inte kan ses. När sanningen är att jag inte vill.

Så fort jag känner mig jagad reagerar jag med att fly. Och ju mer man jagar och lockar och försöker – desto oåtkomligare blir jag. Och frustrerad. Jag börjar avsky människor som inte gett mig utrymme. Jag tror i grunden att det handlar om att jag egentligen är extremt introvert och behöver mycket tid för mig själv. Men att jag alltid lider brist på det.

Så. Ett säker sätt att locka fram mina sämsta sidor. Kränk min stolthet. Tvinga in mig i ett kollektiv. Jaga mig och sök ständigt kontakt – och skamma mig sedan för att jag inte besvarar inviterna. Då har du en fiende för resten av livet.

Utfryst av andra föräldrar?

I veckans avsnitt åker vi till Ericas stuga för att hämta en fin gammal vagga som jag ska få låna.

Jag städar ur den och Erica berättar om hur hon i sin första mammagrupp märkte hon att de andra mammorna ville ha bort henne från gruppen. Och de lyckades. När Erica berättar om det här börjar vi skratta, men samtidigt tycker jag det är sorgligt. Vad tänker du när du hör hennes berättelse?

Den här veckan åker vi också till hennes lada för att spana in en klassisk gammal norrlandsvagga. Jag förbereder mig på livet som trebarnsmorsa och ger mina bästa budgettips till förstagångsföräldrar.

• Annonssamarbete Clas Ohlson •

Varde ljus

Jag älskar att kvällarna kommer allt tidigare och att det mörkar utanför fönstret. Nu kan jag tända varenda myslampa i huset och elda stearinljus för allt vad tygen håller. Så stämningsfullt!

Inomhus har jag hängt upp flera ljusslingor jag införskaffade från Clas Ohlson förra året. Och så har jag norpat den här fina lampan när jag var förbi butiken. I våra stora fönster behövs det rejäla doningar med lite höjd och då passar den här perfekt. Fin porslinsfot dessutom.

Nyckeln till ett varmt, ombonat hem är många ljuskällor. I olika höjder med olika funktioner. Ljus man kan rikta, ljust som är fast. Ljus i taket, på bordet, i fönstret och på golvet. Och kom ihåg – välj hellre svagare styrka på lamporna och fler ljuskällor – än starkare styrka och färre ljuskällor.

Norpade också åt mig några mysiga sammetskuddar i rosa och vinrött, för att piffa till i vardagsrummet.

Kanske är du som jag, att du hittar fina lampfötter på loppis? Men inte alltid en matchande skärm som känns fräsch och passande? På Clas Ohlson har de flera fina stora glödlampor som är dekorativa i sig själva och som kan funka som lampa helt utan skärm. Som det här stora klotet, monterat på en rejäl gammal lampfot.

Lampan har fina synliga trådar. Dock är den ganska stark så jag använder en dimmer för ledlampor för att kunna justera ner styrkan en aning!

Nu har jag bunkrat upp för hösten hos Clas Ohlson.  Några saker som finns på min bra att ha lista till hösten är

  • Stearinljus i storpack
  • Halogenlampor i styrkan 25W med stor och liten sockel. Passar till alla smålampor.
  • En Wifi-smartplug som tillåter mig att fjärrstyra vägguttaget med telefonen.Perfekt när jag är bortrest eller vill ställa in så att belysningen hemma tänds oregelbundet. För att spara ström eller lura tjuvar. Sjukt smart – bara att ladda bara ner appen och reglera belysningen från den.
  • En dimmer till LED-lampor. Så skönt att kunna dimmra även den typen av lampor och få exakt den styrka jag vill ha.
  • En elektrisk ljuständare. Inga tändstickor, ingen gas. Deb laddas via en USB och när man slår på den skapas en kraftfull, varm elektrisk stråle mellan två keramiska elektroder. Enligt tjejen i kassan på Clas Ohlson sålde den här tändaren som smör förra året och blev en populär julklapp!

 

Nåt så djuriskt fult!

Brandgult. I dag går jag i mål med  mitt brandgula tema och du som besökte bloggen igår vet redan att när jag skriver “djuriskt” så betyder det typ djävulusiskt på  ren skär 90-tals västerbottniska. Är du med? Nu ska jag alltså ranka djävulustiskt fula brandgula grejer.

Plats 3 – Gulnad furupanel

När jag var liten var mormor och morfars hus täckt invändigt av gammal furupanel som tappat sin forna lyster. Okej, fint när det var nygjort  – men efter bara några år kändes det som att befinna sig i en stor bastu. De gula, glansiga och gamla väggarna ropade på hjälp! Tillslut fick mormor med morfar på tåget och målade allting vitt. Det har de aldrig ångrat!  Senaste åren har obehandlad furu kommit tillbaka – och kanske har man kommit på ett sätt att förhindra gulnandet? Ändå ryser jag av obehag vid blotta tanken på furupanel…

Plats 2 – Tagetes

Har så kluvna känslor inför dessa tantblommor. Jag gillar ju tanter och jag gillar tagetes. Det är såna tåliga pålitliga typer som bara vill väl. Men sen går det inte att förneka – av alla fina blommor som finns är nog tagetes den enda som kan sticka i ögonen. I alla fall när de står i ett rakt, onaturligt led i rabatten.

Plats 1 – Brandgula tänder

Tandblekningshysterin har gått för långt. En del tror att tänderna ska vara vita hela livet ut. Bara av sig själva sådär. Nä, tänder gulnar med tiden, så är det bara. Det är helt okej. Tills tänderna går från gult till brandgult. Där går min gräns.

Nåt så djuriskt gult!

Brandgult.  Använder du ordet djuriskt? Vet inte om det är dialektalt men här i Umeå var det ett vanligt förstärkningsord när jag var barn. Som människa på 80-90-tal kunde man vara djuriskt snyggt, djuriskt smart eller tvärtom “nåt så djuuuuriskt dum i huvudet”. Jo, det ska uttalas med långt “u” för bästa tryck.

Under mitt brandgula tema här på bloggen vill jag ta er med dig in i djurriket, för att träffa mina brandgula djurfavoriter.

Kolla in dessa vackra brandgula birds.

Den här fågeln ser det ut som någon har hittat på efter att ha ätit mystiska svampar på Roskildefestivalen. Hur kan man ens se ut så här?

Jag minns en kall höstdag, när jag gick hem från fritids och såg en papegoja i skogen. Den hade väl rymt någonstans ifrån. Jag minns att jag grät mig till sömns den natten. I oro över hur den skulle klara vintern. Sedan dess har jag alltid tänkt att det är hemskt med fåglar i fångenskap, men ännu hemskare om de råkar rymma.

Jag är fascinerad av stora rovfåglar.  Sedan vi flyttade ut på landet ser jag sådana betydligt oftare än innan. Här syns den vithövdad havsörnen med sin brandgula näbb. Det är USA-s mäktiga nationalfågel.

Själv drömmer jag om att få se en kungsörn i verkligheten. Det närmsta (?) jag kommit var när någon hittade en överkörd kungsörn i byn där mormor bor.

En något mindre gul flygare jag älskar, det är fjärilen. Dock vill jag inte se den uppförstorad. Då blir det så tydligt att den (om man tänker bort vingarna) egentligen bara är ett stort äckligt, flygande kryp.

En annan flygande brandgul favorit är humlan. I somras surrade de över vår klöverfyllda gräsmatta, som jag inte kunde med att klippa ner. Vi ska ju vara rädda om våra pollinerare!

Jag gör alltid små dammar för humlorna att landa och dricka i. En låg bricka eller ett blomfat fylls med småsten i ett tunt lager. Och sedan vatten ovanpå – som går upp till hälften av stenarna (max 1 cm djupt alltså). Där kan insekter landa och dricka utan risk för att drunkna. Varma dagar avdunstar det snabbt så då får man fylla fatet både morgon och kväll.

Kanske det mäktigaste brandgula djuret? När jag var i Kenya 2016 fick jag se lejon i det vilda, bara två meter från vår fönster och dörrlösa bil (den var lite mer som en golfbil modell större). Det var mäktigt och lite läskigt. Nu drömmer jag om att någon gång i livet få se även brandgula tigrar i det vilda. Så mäktiga djur.

Ett mindre mäktigt kattdjur som jag dock aldrig kommer att glömma.  Det är vår grannkatt som hette Bosse. Han bodde i huset bredvid vårt när jag var liten. Bosse var marmeladfärgad, och hade en yvig päls som såg ut som på en norsk skogskatt. Jag har utan framgång letat en bild på honom som kattunge.  Men den här är tillräckligt lik. Om man adderar ca 70% mer päls.

Bosse var lite utvecklingsstörd, skulle det visa sig. Han trodde att han var en hund och gillade bara att leka med hundar. Han badade i vattenpölar och när den första snön kom sprang han efter gatan och plogade snön framför sig mellan tassarna. Om och om igen. En gång smet han in hos oss när vi satt och såg på teve och så stal han en påse fiskmat som fanns vid akvariet. Tjuven upptäcktes dock vid flyktförsöket,  när påsen sprack och fiskfodret rullade ut över parketten med ett ilsket smattrande.

Bosse hade en päls som tovade sig hemskt och som ingen tog hand om. Ibland försökte vi klippa honom men det var hopplöst. Han bara revs. Och han ville så gärna bli kliad, men efter en stund så bet han till istället.  Ambivalent var bara förnamnet.

Ja, just det. Bosse brukade också sitta på fönsterbläcket och stirra in genom fönstret. När mina tjejkompisar kom över för en myskväll började vi prata om ruskiga fönstertittare jag upplevt under åren. När alla var lagom uppskrämda pekar jag mot den mörka rutan bakom dem och BAM. Där satt Bosse och stirrade på dem. Har aldrig hört värre eller högre falsettskrik. – Nåt så djuuuuuuriskt otäckt! 

Ja det var mina brandgula djurfavoriter, det. Har du några? 

Brandgult – låt oss tjafsa om höstens färg!

Brandgult. Många verkar känna att gult är fult. Jag tror att det handlar om nyansen. Det är så lätt att hamna fel med det gula. Antingen går det åt grönt eller så går det åt grått – och båda alternativen är lika trista. Det finns ärligt talat nästan fler fula gula nyanser än fina.

Men brandgult är ett underbar undantag och jag älskar att den sprakande färgen nu tar för sig rejält! För bara ett år sedan fick jag leta med ficklampa  i butikerna – nu hittar jag krukor, klänningar, kuddar, kappor och kängor i den rätta nyansen. Finns det ens något som inte går att hitta i brandgult i höst?

Själv går jag oss med brandgula temadagar här på bloggen och tänker börja med det roligaste direkt. Att ringa in vad brandgult är. Det är nämligen nånting man kan tycka väldigt olika om!

Clara i gul blus med korta shorts och brun väska, leende framför en vit husfasad på väg till skolan.

Här är jag klädd i brandgult. Tycker att färgen osar lekfullt 70-tal och passar bra ihop med bruna toner. En del skulle däremot kalla den här kulören senap. Nepp. Den är ett solklart fall av brandgult.

I modemagasin dyker den här färgen då och då upp under brandgul rubrik. Helt fel. Min Miss Clarity är ju citrongul. Ser till och med en blind.

Sen finns det galningar som menar att den här färgen är brandgul. Vad är det för fel på folk? Alla ser väl att det här är en orange klänning?!? Och att det här är ett orange staket. INTE brandgult. Men enligt Kristianstadsbladet kallades faktiskt just den här kulören tidigare brandgul, men sedan 40-talet heter den orange.

Enligt Forskning&Framsteg fanns benämningen orange med i en svensk boupptäckning redan på 1600-talet.  Vad vi kallar våra färger har ändrats en hel del under åren och sen 1960-talet verkar vårt behov av att vara mer och mer precis kring olika färgbenämningar ha ökat. Forskning&Framsteg förklarar skillnaden mellan brandgult och orange så här:

“Brandgult är flammande och hetsigt och lämpar sig för höstlöv och solnedgångar…

medan orange är en färg för kläder och inredning.”

Orange har såklart fått sitt namn från apelsinen. Men den är ju apelsingul! Okej, apelsinskal är ofta orangefärgat men fruktköttet ligger närmre brandgult än orange. Förutom på blodapelsinerna. Som ju verkligen är orangea.

tågluff interrail guide luffa familj

Här ser ni prov på en riktigt brandgul fasad.

Hävdar bestämt att min och Ericas poddlogga är solgul överst och mörkt brandgul i botten. Precis på gränsen till orange.

När vi skulle välja bokomslag satt vi länge och funderade över färgen.

Bokomslaget till boken Hjälp jag är utmattad med lutande text.

I slutänden blev den också gul. På gränsen till brandgul men inte riktigt. En perfekt färg för att synas i bokaffärer och på nätets bokhandlar där thumbnailen är minimal och man behöver sticka ut. Men jag måste erkänna att både Erica och jag tvivlade på färgen. Vill man som utmattad verkligen läsa en hetsigt gul bok med kaosig text på framsidan?

Ja. Visade det sig till slut. Det ville man.

Fast egentligen är det ju väldigt enkelt och ingenting att tjafsa om. Brandgult måste ju vara samma färg som brand. Alltså eld. Typ så här.

Därmed basta.

På resande fot

Tidigt igår begav jag mig söderut. Först föreläsning i Jönköping, sedan kollektionsmöte med Provrummet i Borås för att diskutera höstkollektion, julkollektion och vårkollektion av Miss Clarity. Sedan vidare till Bokmässan i Göteborg. Phu. Bokmässan är alltid väldigt rolig. Och alltid jobbig. Särskilt när man varit utmattad en gång. Då blir ljud och synintrycken lite svåra att sortera. Men kom gärna förbi och säg hej om ni är där! För det är ju alla människomöten man ser fram emot, som författare.

Det var så svårt att åka hemifrån igår. Barnen var ledsna och ville inte att jag skulle resa iväg. Inte jag heller. Jag vet att det går bra när jag väl har åkt och att barnen har roligt med gammelfarmor som kommer och hälsar på några dagar. Men det känns i mig. Jag är så blödig när jag är gravid. Och just nu är jag mer hemmakatt än någonsin. Jag vill bara vara hemma och boa och jobba halvdagar och sova massor. Ändå är det roligt när jag väl kommit mig iväg. Jag vet ju det. Så jag tar mig samman.

Men som tur är har jag bara två föreläsningsresor kvar den här hösten. Nästa vecka blir det Söderhamn och vidare till Åland. Någon vecka senare blir det Ljusdal. Och så Skellefteå en gång – men då behöver jag ju inte sova över, så det räknas knappt.

Nu har jag mellanlandat hos syrran en natt och ska passa på att hämta mina syskonbarn från förskolan och leka och vara med dem. Det blir resans höjdpunkt!

Vi hörs imorgon igen.