Nu blir det pocket!

Jag är så glad för att min och Ericas bok Hjälp jag är utmattad nu ska bli pocket. (Eller nu och nu förresten. Det dröjer ända till oktober). Men jag vet att boken på vissa bibliotek har haft en kölista på 150 personer. Det känns ju lite orimligt faktiskt – så det är bra att den kommer som pocket så att fler har råd att köpa ett eget exemplar. Kan förresten tipsa om att den också finns som ljudbok. Det är jag och Erica som läst in den.

Även om boken kommer först i oktober har omslaget har blivit klart nu. Det är himla svårt att göra omslag som ska funka online och verkligen synas på webbshopparnas små bilder. Omslaget måste sticka ut och vara lätt att känna igen. Samtidigt som det såklart måste vara fint. Men här tror jag vi hittat rätt. Omslaget på den inbundna boken var ju brandgult men med samma typsnitt och det älskade vi. Men att få nytt omslag känns nästan som att få en helt ny bok igen!

Det känns så konstigt förresten. För första gången sedan 2010 har jag ingen ny bok på gång. Jag hade egentligen tänkt ägna januari och februari åt ett nytt bokprojekt – istället blev jag sjukskriven på grund av graviditeten. Så nu ligger den idén i malpåse tills vidare. Vi får se när jag orkar ta tag i den. Lite skönt är det också, att inte behöva tänka bok just nu.

Loppisfynd från senaste tiden

Nu ska ni få se vad för fint jag fyndat på loppis den senaste tiden! Oh boy vilka bra grejer! Jag köper ganska ofta just den här typen av saker på loppis – men mycket är ju rekvisita till jobbet. Jag behöver prylar att variera mellan när jag fotar recept eller inredning!

Spana in nysilverservicen. Har aldrig sett något liknande så jag var bara tvungen att slå till. I superfint skick. Kommer passa perfekt att duka med till nästa kalas. Bakom skymtar en stor glasvas till sommarens alla buketter.

Hittade också dessa söta utdragbara väggljusstakar. Har letat efter liknande att sätta i vardagsrummet – så de ska jag borra upp på direkten!

Är ständigt på jakt efter gamla terrakottakrukor. Slog till på den här för 15 kr för den var ovanligt stor och bra. En pelargon ska planteras i den. De trivs alltid bäst i den här typen av krukor, där jorden torkar upp ordentligt mellan vattningarna.

Hittade också fem tekoppar med fat. Inget märke jag kände igen – men i botten står det Tulowice Made In Poland. Slog till eftersom jag letat efter ett gäng matchande koppar som funkar bra att dricka te ur. Dessa blir perfekta. Tror jag betalade en hundralapp för allihop. Högg samtidigt fem gamla kökshanddukar i linne för 15 kronor styck. Kan man aldrig få för många utav!

Den här gulliga lilla rutiga duken för 15 kronor kunde jag inte motstå. Inte heller de små bulliga porslinsformarna stämplade “Made in Sweden” i botten. Perfekta för oliver, mandlar och annat småplock man vill duka fram på bordet. 10 kronor styck. De gamla tavlorna kunde jag inte låta bli – trots att jag inte vet var de ska sitta någonstans. 15 kronor stycket.

Blev så kär i den här djuptallriken av engelskt porslin. Perfekt till matstyling! 40 kronor kostade den. Märkt New Hall Hanley.

Sprang också på detta sett i finskt pressglas. De små skålarna designade av Errki Tapio Siiroinen i serien Barokki. Perfekta skålar till fruktsallad och annat. Den stora skålan är designad av Nanny Still och heter Grapponia. Betalade 50 kronor för den stora skålen och typ 20 kronor styck för de små. Som hittat!

Vilket fynd tycker ni var bäst?

• Innehåller reklam för Miss Clarity •

Sätter sommarkollektionen

Igår åkte jag in till kontoret och tog en snabblunch med Annakarin. Vi hade en hel del att avhandla – inte minst skulle vi välja tyg till junikollektionen för Miss Clarity. Modellerna är spikade – men vilka mönster ska det vara? Ett angenämt bekymmer.

Så härligt ljus på kontoret den här årstiden!

Jag och Annakarin tänker oerhört lika. Vi är sällan oense om något som rör kläderna – utan känner likadant om det mesta. Båda måste tro på tygerna och modellerna för att vi ska våga satsa. Men det går fort att göra urvalet. Slänga, spara, slänga, spara….

Nu har vi hittat något som kan bli en himla fin uppställning klänningar. De kommer i juni. Men först kommer vårkollektionen i mars, där bland annat den här klänningen med fjärilar kommer finnas med!

En stormig natt

Vilken vidrig natt. Det har stormat i Västerbotten och värre stormvindar har jag aldrig någonsin hört. Melker låg och gnällde oroligt och jag kröp ner med barnen i dubbelsängen eftersom Jakob är i stan. Men huset jämrade sig och det lät precis som att plåttaket var på väg att flyga av. Då och då vaknade barnen och frågade vad det var som stod på. Jag vågade inte somna utan låg vaken till sex på morgonen när det började ljusna. Då gick jag upp och kollade förödelsen. Som tur var hade inga stora träd blåst omkull – däremot hade vårt garagetält och växhus blivit massakrerat.

Usch, nätterna är ingen bra tid för mig. Är skör och har så många katastroftankar. Jag ligger och tänker ut hemska scenarion och hur jag ska avhjälpa dem. Oroar mig för allt och inget som rör mina barn. Jag vet att det är helt normalt att känna så här som gravid. Men jag vet också att jag är för konstigt i huvudet just nu, för att den vetskapen ska hjälpa mig. Jag har svårt att hålla isär tankarna på vad som är möjligt, troligt, rimligt och bara galen fantasi. Allting är lika otäckt och lika sannolikt.

När barnen åkt till skolan vid kvart i åtta la jag mig i sängen och somnade till halv tolv. Och nu är jag helt vimmelkantig och yrvaken och vet inte hur jag ska få ordning på dagen.

Hoppas du har en bättre start på veckan än vad jag har. Och tänk på att nu stundar de sista skälvande dagarna i februari – för att snart gå över till mars! Med vårsol, omställd klocka, fettisdag och våffeldag. Hur bra är inte det!

Solig söndagförmiddag

Knäppte den här bilden med mobilen nyss, i fascination över solen som blivit så stark att den förgyller hela köket. Det är åtta grader varmt och soligt idag, och kroppen känns helt pirrig av livslust.

Efter den hurtiga gårdagen bestämde jag mig för att fortsätta på samma tema idag. Alltså åkte jag och barnen till badhuset på morgonen. Inte inne i Umeå utan det lilla badhuset i närmsta samhälle. Älskar att ha nära till ett litet samhälle. Där hela familjen kommer in på badhuset för en hundralapp. Och varmkorv med bröd kostar 15 kronor. Och det visserligen inte finns några häftiga åkattraktioner. Men många roliga vattenleksaker och lagom många barn. Älskar att parkeringen är gratis överallt och att allting är småskaligt, enkelt och nära. Känns som när jag var liten.

Jag får allt mindre tålamod med stan. Umeå som blivit så trafiktungt och folktätt och fått ett helt annat tempo sista tio åren. Där badhuset kostar minst fyrahundra kronor bara i entré. Och om man inte har med sig eget fika – flera hundra till i matpengar. Plus parkeringen.

Allra helst lämnar jag inte vår by. Och om jag måste lämna den så åker jag hellre till närmsta lilla samhälle än stan. Räknar efter och inser att det nu var två månader sedan jag besökte Umeå. Och jag har inte ens saknat det. (Förutom mitt kontor såklart. Den miljön längtar jag ofta till.).

Nåja. Slut på inlägg. För nu måste hela familjen vila middag ett slag. För det finns ingenting som gör en så trött som badhus.

Målbilden

Jag har en målbild när det känns tungt. En målbild för våren, som jag ofta tänker på.

Det är tidigt i maj. Jag är mammaledig och har fått tillbaka lite ork igen. Amningen funkar, spädbarnslivet börjar bli rutin och jag har lust att uträtta saker.

Det är en vanlig tisdag, när vanliga människor är på jobbet. Men jag får vara hemma och göra vad jag vill. Så jag knyter ett förkläde kring midjan, ett huckle i håret, slår på min vårigaste jazz, plockar bort innerfönstrena och hänger upp nya gardiner.

Sätter till och med en bulldeg på jäsning.

Och sedan går jag ut i solen. Folke är hemma med mig och tillsammans stökar vi fram utemöbler, skrubbar rent krukor och plockar pinnar från gräsmattan. Samlar ihop alla lärkkottar som ramlat ner under vårstormarna. Ute hörs bara fågelkvitter och svagt surr från radion som står på ute på verandan.

När vi blir trötta sätter vi oss på trappen och blundar mot solen. Jag dricker kaffe för det har börjat smaka gott igen. Folke får ett glas mjölk och en nygräddad bulle.

Så börjar det fäkta och sparkas i vagnen och bebisen har vaknat till och vill äta. Så vi sitter där i solen alla tre. Och Folke har ett förfärligt sjå att se till att bebisens strumpor och hätta inte åker på sned. När spädisen ätit färdigt får Folke får rulla vagnen.

Vi ställer den under ett träd i skuggan. Jag tänker att bebisar som får sova under klorofyllgröna blad och blå himmel måste växa upp till starka friska barn.

Folke går iväg på sina egna äventyr på gården. Plockar tussilagobuketter, klampar i vattenpölar och sitter en stund på en sten och sjunger en stump.

Han tar en sväng för att kolla till lammen i hagen, som står och gömmer sig bakom tackorna.

Och när dagen övergår i eftermiddag går vi in igen. Bebisen, Folke och jag. Och kryper ner en stund i soffan och värmer kalla tår och fingrar.

Vilken underbar majdag! Det är min målbild!

• Annonssamarbete Bixia •

El för en bättre värld

När jag reste runt i Kenya 2016 reagerade jag på mängden solceller. Att de verkade vara så vanliga. De satt monterade på taken både fina nya hus och mindre, skruttiga kåkar ute på landsbygden. Inte sällan på platser där eltillgången annars är bristfällig eller till och med obefintlig.

Solpaneler installeras på ett tak i Burkina Faso

El är något vi tar för givet i Sverige – men på många platser i världen är det just elbrist som är hindret för framsteg. Elbrist gör att barnen inte kan gå i skola eller att människor får bristfällig vård. Men med tillgång till elektricitet kan undervisning bedrivas kvällstid, så att många fler barn får möjlighet till utbildning. Och i områden där kompetenta lärare saknas kan skolbarnen dessutom få undervisning på distans via bildskärmar. På enklare sjukvårdskliniker möjliggör eltillgången mycket mer avancerade och långtgående vårdinsatser.

Skola i Bangladesh med bildskärmar drivna av solenergi

Jag samarbetar ju med elbolaget Bixia. De tillhandahåller förnyelsebar energi från små svenska aktörer som säljer vind, vatten och solenergi. Men Bixia har också en miljöfond där de tillsammans med Erikshjälpen stöttar solcellsprojekt i andra delar av världen. Exempelvis i Bangladhesh, Burikina Faso och Benin. Genom pengar från miljöfonden har de installerat solpaneler i skolor, sjukhus och vattenreningsanläggningar. Men även försett elevhem med elektricitet för att att öka säkerheten och ge möjligheter för eleverna att studera kvällstid. Hur bra är inte det?!

Bixia säljer närproducerad svensk el. Istället för el från grannlandet kommer elen från granngården. El som kan göra gott både i Sverige och i andra länder. Läs mer på Bixia.se

• Annonssamarbete Adlibris •

Ta er tid för läsningen

Februari är den månad på året då flest föräldrar vabbar. Så även vi. Men visst går det att göra något mysigt av vabbandet. De är ett tillfälle för hela familjen att ta det lite lugnt och hinna umgås. Hos oss fördriver vi dagarna med många sällskapsspel och inte minst böcker.

Att läsa högt för barnen stimulerar deras fantasi, utvecklar språket och deras förmåga att koncentrera sig. Det skiljer fyra år mellan mina barn men de lyssnar gärna på samma böcker. Lillen får sig en del mer avancerade berättelser till del. Samtidigt som storebror verkligen fortfarande uppskattar en riktigt bra bilderbok.

Adlibris har just nu en vabruarikampanj där de har de samlat böcker som passar perfekt för vabbdagar med barnen. Där finns alltifrån pekböcker för de minsta till kapitelböcker för lite större barn. Mina ungar fick bland annat hem den sprillans nya boken om Frallan och kärleken. Skriven av Sara Ohlsson och illustrerade av min personliga favorit – Lisen Adbåge.

Men också Den försvunna mustaschen, En blivande fe och Bebbe och pottan. Här ska läsas!

Om du läser för ditt barn tio minuter om dagen kommer hen vid 17 års ålder kunna 50 000 ord. Om du däremot inte läser alls kommer hen kunna ca 15 000 ord vid samma ålder. Självklart har ungdomar som kan 50 000 ord betydligt bättre förutsättningar att förstå vad som står i dagstidningen, i skolböckerna och vad som sägs i Agenda. Så passa på nu i vabruari och läs!


6 drömresor

Att prata resedrömmar i dessa tider av kollektiv flygskam känns nästan tabubelagt. Men drömma kan man ju få göra ändå – och väldigt många resor går ju att göra med tåg. De flesta av mina drömresemål är inom Europa och helt klart möjliga att genomföra utan att sätta sig på ett flygplan. De flesta ställen jag drömmer om att besöka är sådana jag har läst om. Böcker är nämligen min bästa reseinspiration! Här kommer mina drömmigaste resmål.

Jag drömmer om att få besöka Jane Austens hus, som är inrett till ett museum. Jag är ju en Jane Austen-nörd av rang. Har läst hennes verk både framlänges och baklänges flera varv så att besöka platsen där böckerna skrevs vore magiskt! I samband med det skulle jag också vilja åka norrut och uppleva Lake District. Och stannar jag ytterligare en tid kan jag ju kombinera det med att se en massa engelska trädgårdar som Sissinghurst och Houghton Hall Walled Garden. Tåg till England verkar bara funka om man reser över Paris. Men båt från Sverige vore ju drömmen. Fram tills 2006 verkar det ha gått en färja mellan London och Göteborg. Tänk att kunna ta nattåget ner till Göteborg och sedan båten över till London. Hur smidigt!?

Jag vill också besöka Amsterdam och Anne Franks hus. Se platsen där hon och hennes familj gömde sig och som idag är ett museum. Det har jag drömt om sedan sjuan när jag läste Anne Franks Dagbok. Det vore säkert en ganska omtumlande upplevelse och som motvikt skulle jag också passa på att besöka Keukenhof utanför Amsterdam, som är världens största vårträdgård. Med enorma mängder lökväxter som planteras varje år. Här skulle jag bara gå runt och insupa inspiration.

Bila längst den amerikanska västkusten är också något jag drömmer om. Börja i San Diego och köra upp till Seattle. Hela familjen inproppad i en bil. Vara borta 3-4 veckor och stanna och uppleva allt vi vill längs vägen. San Fransisco känns prioriterat.

Efter förra vårens tågluff är vi superpeppade på en ny resa och jag tror att rutten kommer vara Österrike, Ungern och Slovenien. Finns så mycket vacker natur och att ta tåget vore svårslaget. Har aldrig varit i Wien heller så den staden vill jag uppleva. Känner en väldig fascination över Wien som jag tror grundlades när jag som fjortonåring läste Hotel New Hampshire av John Irving.

Någon gång vill jag åka till Kenya igen. Jag och Malin Wollin besökte Masai Mara i Kenya 2016 – efter att vi varit i landet tillsammans UNICEF. En magnifik plats, särskilt där vi bodde på Entumoto. Någon gång skulle jag vilja visa barnen det. Åka som jag och Malin, runt i naturreservatet i en fönsterlös bil och komma i närkontakt med lejon, noshörningar och giraffer. Sova i ett tält där elefanter klampar omkring utanför om nätterna och det är utegångsförbud efter mörkrets inbrott, på grund av alla farliga djur. Att ta hela familjen till Kenya och Masai Mara är dock ingen budgetresa. Tvärtom. Det skulle vi behöva spara till i mååånga år. Men kanske, kanske när barnen är större att vi kan åka dit.

Jag är ju svårt förtjust i öar. Trysunda vid Höga Kusten är vackrast av dem alla men även ön Ven har en stark dragningskraft på mig. Enbart tack vare Alice Lyttkens memoarer som jag slukade i gymnasiet. För två år sedan fick jag möjlighet att förverkliga drömresan tillsammans med min syster. Och första anhalt var gården som Alice en gång bodde på. Där stod jag och glodde en lång stund. Nå, nu skulle det ju inte handla om resor jag gjort utan som jag vill göra. Och en annan ö jag verkligen vill besöka är Bornholm. Jag kan inte förklara varför just den ön känns så lockande – men det känns som den perfekta platsen för en cykelsemester.

• Annonssamarbete Bixia •

Var kommer din el ifrån?


Jag samarbetar som ni kanske vet med elbolaget Bixia som säljer el från lokala, småskaliga elproducenter. Helt vanliga privatpersoner som har ett vindkraftverk eller vattenkraftverk på sin gård. Eller som har satt upp solpaneler på taket. Och härom veckan hade jag ett roligt uppdrag för dem. För nu var det jag som skulle ut och träffa just en sådan elproducent i min närhet. Åkte slingriga skogsvägar förbi hisnande vyer.

Det var kallt som tusan när jag närmade mig lilla Lemesjö. Där skulle jag träffa upp Bixias elproducent Ove Persson. I närheten av sin gård har han ett litet vattenkraftverk, som varit i bruk i generationer. Och som idag är anslutet till Bixia och genererar elektricitet till femtio eluppvärmda villor.

Ove bjöd på kaffe och dopp och en rundtur i det lilla vattenkraftverket. Han berättade om hur gott det känns att kunna producera sin egen el. Och bidra till hållbarare energiförsörjning också för andra.

Gamla skyltar vittnade om hur länge kraftverket varit i bruk. Här finns mycket användbara tips ifall någon du känner “bedövats af eklektirsk ström”.

Ända in på sextiotalet fanns en mjölkvarn i forsen med ett eget tunnbrödsbageri. Brödspatlar, bagarklädsel och redskap fanns fortfarande kvar.

Idag är det dock lite modernare doningar i forsen! Allt för att på bästa sätt kunna ta tillvara på energin som skapats.

Bixia har elleverantörer runt om i Sverige. De flesta levererar el från vind och vattenkraft – men solenergi blir också allt vanligare. En av de viktigast insatser man som privatperson kan göra för klimatet är att byta till förnyelsebar el. Till skillnad från exempelvis flyg och kött är ju el ingenting folk sådär i allmänhet kan avstå. Och då kan man ju passa på och köpa elen från ett vettigt elbolag! Bixia säljer närproducerad el från förnyelsebara källor som sol, vind och vatten. Och stöttar personer som vill bli sina egna elproducenter.

Utanför det lilla vattenkraftverket rann vattnet ner i Lemesjön. Trots att termometern visade på -20 grader.

Och efter några trevliga timmar var det dags för mig att tacka Ove för titten och brumma hem igen.

Läs mer om elbolaget Bixia och hur de arbetar – och se över ditt val av elbolag redan idag! Hos Bixia kan du läsa mer och räkna på vad ett byte till en miljövänligare elleverantör skulle betyda för dig!

Fånga februari med mig

Årets tråkigaste månad står för dörren. Mörkt, kallt och ännu inga vårtecken i sikte. Att hitta inspirationen till att posta på blogg och instagram är svårare än någonsin. Därför har jag satt ihop en liten instagramutmaning till mig själv och er, nämligen  #fångafebruari. (Fast den går förstås lika bra att göra på sin blogg eller facebook också). Med ett fotouppdrag om dagen med någonting att dokumentera och skriva om. Hur du väljer att tolka uppdraget är helt upp till dig själv. Men om du postar på instagram – tagga gärna inläggen med #fångafebruari och @underbaraclara så jag hittar igen dig! Tanken är att dela några favoriter på stories varje vecka. Är ni med mig? Vi startar imorgon fredag !

Och om någon av någon anledning inte kan läsa min handstil kommer uppdragen också utskrivna här!

Fre 1. Fredagsfrillan

Lör 2. Tomma kalorier

Sön 3. Gul & Glad

Mån 4. På jobbet

Tis 5. Troslådan

Ons 6. Ögontröst

Tor 7. Dubbelhaka

Fre 8. Välkommen upp ur smyckesskrinet

Lör 9. Mellanrum

Sön 10. Prickar

Mån 11. Uppvärmda rester

Tis 12. Schyssta pjucks

Ons 13. Alltid hemma hos mig

Tors 14. Hjärtegryn

Fre 15. Mitt i februari

Lör 16. Min underbara boning

Sön 17. Inte kan man slänga sånt här!

Mån 18. Karin Larsson

Tis 19. Ooups!

Ons 20. Urringat

Tors 21. Varför fotar jag sånt här?

Fre 22. Frukt är inte godis

Lör 23. En fjäder i hatten

Sön 24. Vrålgott

Mån 25. Rötter

Tis 26. Hjälp jag är utmatttad

Ons 27. Knäsvag

Tors 28 Vid dagens slut

Om du missade början av utmaningen så strunt i det! Häng med från och med nu och #fångafebruari

Gråblåskalor

Hej på er. Det blev ofrivilligt tyst här på bloggen. Såg att några undrat om det är bebis på g. Men tyvärr inte. Det är bara dåligt mående. Jag är sjukskriven nu. Inte riktigt på heltid även om det hade behövts. Men ganska stor del av tiden. Vilket är alldeles nödvändigt eftersom jag har ungefär varje fysisk graviditetskrämpa man kan fantisera ihop. Plus galopperande gravidångest.

Brukar få det på slutet av graviditeten – och i början av spädbarnstiden. Min bästis och tillika psykolog Elina har ordinerat mig förbjud av intag av otäcka nyheter. Inte läsa FB-flöden om smältande isar, inte lyssna på Studio Ett om hatbrott, inte följa konton som skriver om sjunkande flyktingbåtar i medelhavet, eller någonting alls om klimatkrisen. Just nu är jag för skör för att orka processa det. Och då måste jag skydda mig själv. Man kan inte förlora förståndet över sånt man inte kan göra något åt. Särskilt inte när man redan går igenom något sorgligt som tar mycket energi i anspråk.

Här har snön vräkt ner i flera dagar och allting ute går i gråskalor. Vackert och vilsamt på sitt sätt. Inne går däremot allting i gråblåskalor. Favoritkoppen och favorittoppen.

Melker på favoritplatsen

Boken jag läser nu och inte kan lägga ifrån mig.

Och de pakistanska porslinsfåglar som huserar i vardagsrummet. Tycker om att hålla i dem, känna tyngden i handen.

• innehåller reklam för Miss Clarity •

Som en tonåring

Jakob har blivit kanonförkyld så imorse var det jag som fick stiga upp med barnen och hjälpa dem iväg till skolan. Som tur är så samåker ungarna dit med barnen i matlaget så jag behövde i alla fall inte ut i kylan. När barnen åkt vid 07.30 kröp jag ner i sängen igen och tänkte ta några minuters vila. Istället vaknade jag strax innan elva på dagen. Helt förvirrad. Hade arton missade samtal och ett telefonmöte jag försovit mig till. Att vara gravid är lite som att vara i tonåren. Ingen ordning på någonting.

Nu har jag i alla fall rivstartat med diverse telefonsamtal och roddande. Vi plåtar vårens Miss Claritykollektion på måndag och det krävs en hel del för att få allting på plats. Men vi är så peppade för vi har en helt fantastisk fotograf till vår hjälp! Lovar att berätta mer snart. (Förresten – inför vårsläpptet rear vi nu ut de sista spridda storlekarna från höstens släpp. Kika in och kolla vettja!)

Jag har hur som helst gått så mycket i pyjamas i flera veckor att jag tröttnat på mig själv. Nu försöker jag dra på mig något lite trevligare och applicera rouge och concealer i alla fall. Så jag slipper skrämmas av min egen spegelbild. Kjolen är från COS och tröjan fick jag i ett pressutskick från Boob. Underbar med höga slitsar som rymmer magen och sedan gör den amningsvänlig.

Temperaturen har stigit från den sista köldknäppen och ligger nu på lite mer humana -13 grader.

Men Melker visar fortfarande inga tendenser till att vilja gå utanför dörren. Passar utmärkt eftersom jag känner samma sak….

”Riktiga miljöhjältar skaffar inte barn”

Miljödebatten har det sista halvåret havererat i ett enda fingerpekande och anklagande. Särskilt i sociala medier. Vem gör egentligen mest för miljön? Vem är dummast? Vem ska skämmas mest? Vi låter som trötta småbarnsföräldrar som tävlar i vem som uppoffrat sig mest och varit vaken flest nätter med bebisen.

Ett sådant där orimligt dumt resonemang kan uppstå när någon förespråkar minskade flygresor. Någon annan kontrar då med att “barn orsakar jättstor klimatpåverkan”. Vad det har med flyget att göra är tämligen oklart – men personen menar i regel att hen på grund av att den är barnlös har utsläpp “till godo” jämfört med folk som föder barn i parti och minut. Särskilt om den här barnalstrande personen säger sig värna om miljön. Såg någon som räknat ut att 1 barn motsvarar 10 transatlantiska flygresor per år.

Det låter ju verkligen ädelt att avstå barn till förmån för miljön. Men jag synar dig som säger att du valt bort barn för att du är en sådan miljöhjälte. Driften att föröka sig är den starkaste människan har. Många drivs av sådan längtan efter barn att de utsätter sig för hormonbehandlingar, plågsamma ingrepp och farliga operationer. Trotsar upprepade missfall och barn som dör i plötslig spädbarnsdöd. Allt för att längtan efter liv är så stor! Människor lämnar släkt och hemland för att rädda sina barn undan krig och faror. Eller överger sitt livs kärlek för att hen inte delar samma barnlängtan. Så nej. Du har inte valt bort barn för att du har ett sådant enormt klimatpatos. Utan för att egna barn inte är så viktiga för dig. Och det är fine. Men det gör dig inte till en klimathjälte.

Och du som på allvar hävdar att folk ska sluta föda barn för att de belastar miljön kan ju börja med att fundera på att du själv varit barn en gång. Och nu är vuxen och orsakar ÄNNU mer skada för miljön. Så istället för att begränsa oskyldiga nya barns tillblivelse kanske du ska begränsa din egen levnad? Kollektiva självmord av stora befolkningsgrupper torde minska på våra klimatavtryck drastiskt. Vi kan börja här i Sverige eftersom vårt klimatavtryck per person är enormt. Alla barnlösa som inte har familj att ta ansvar för bör vara först att offra sig.

Skämt åsido. Vi kan ju sluta föda barn helt och hållet. Införa generellt stopp för barnafödande. Och så konsumerar vi inåt helvete under de närmaste åren. Vi flyger, eldar kol och shoppar som aldrig förr. Vi ordnar en sista, enorm konsumtionsfest och eftersom vi inte föder några barn dör jordens befolkning snart ut och problemet med befolkningsökningen är löst.

Om det nu inte var så att hela klimatdebatten handlar om att säkerställa människoartens möjlighet att fortsätta existera. Annars finns det ju ingenting att kämpa för.

Det här miljömoralistiska fingerpekandet vi fastnat i kommer leda till att folk inte vågar uttala sig i miljöfrågor. Eftersom bara den som gjort mest får säga något. Och då faller alla föräldrar genast bort. Och alla som har en bil eller en hund. Alla som äter kött. Och inom kort också alla som använder elektricitet. Eller går runt och helt planlöst andas ut en massa koldioxid.

Men att kräva att folk gör alla rätt för att få tycka något, omöjliggör ju allt engagemang. Vi är offer för den tid vi lever i. De sammanhang som är vår verklighet. Att vi är långt ifrån perfekta betyder dock inte att förändring är lönlöst. Tvärtom. Allt vi försöker göra annorlunda är bra. Vad dessa förbättringar innebär i just ditt liv vet bara du om. Men att lägga all din tid på att granska andra för att själv slippa genomföra förändringar. Det åstadkommer med säkerhet ingenting.  

(Ps – om du gillade det här – läs gärna inlägget Sila mygg och svälja kameler som jag tidigare skrivit på samma ämne)

Nygammalt vardagsrum

Någon efterlyste bilder på hur vardagsrummet blev när det bytte plats med matsalen. Såhär! Älskar det röda och blå ihop.

Och närheten till köket som gör att man mycket lättare liksom går och slänger sig på soffan en stund för att vila.

Gula träslag mot blå väggar får färgerna att lysa. Precis som grönt mot rött.


Se bara här! Det är inget konstigt utan handlar helt enkelt om att de är kontrastfärger i färgcirkeln. Tillsammans blir de mer spännande.

Investerade i lite nya gröna växter också, eftersom pelargonerna fortfarande sover i källaren och alla julblommor kastats ut.


Min gamla samling av runda speglar har fått komma upp på väggen igen. Dimmiga och väldigt vackra.

Men tavelväggen har fått hänga kvar som förut

Är så skönt att ha fått förändra litegrann här hemma. Att möblera om är snällt både mot plånbok och miljö eftersom man utan minsta inköp får ett helt nytt hem om man tröttnat på det gamla vanliga.

Förresten. Om du vill ha fler snåltips för att förändra hemma utan att det kostar kulor så finns det i det här inlägget.