• Innehåller reklam för Miss Clarity •

Strax dax!

På fredag smäller det! Då lanserar vi Miss Claritys vinterkollektion. Flera fina print och färgtällningar på våra klassiska modeller Kerstin, Karin, Marianne och Astrid.

Men också flera nya klänningsmodeller. Som den här fina, vävda omlotten vars print också kommer som Kimono.

Det är nog min favorit i kollektionen!

Som ni ser funkar våra klänningar lika bra för vanliga magar som för bebisrunda. Och för första gången har vi tagit fram en enfärgad modell, efter önskemål från er kunder. Det blev en buteljgrön Astrid med knut i sidan.

Hoppas ni alla ska hitta något ni tycker om! Klockan 16.00 på Provrummet.se smäller det – då finns hela kollektionen till försäljning!

(Och stort tack till proffsiga Carolina Carlbom för glam till plåtningen!)

Vad jag vill ha på julbordet

I år firar vi jul hemma hos oss med tjocka släkten. Att som på mormors vis själv ansvara för hela julbordet och göra all mat känns inte rimligt när man är en modern familj, med yrkesarbetande värdpar. Visst älskar jag att ordna jul – men allting med måtta! Så jag brukar skicka små uppdrag till gästerna på sånt de får ta med sig. Någon får göra en paj, någon annan får fixa sillen, en tredje tar med sig köttbullarna.  Om man inte är bekväm med det förfaringssättet kan man också i god tid skicka ut till gästerna vad man kommer att ha på julbordet – med uppmaningen om att om de saknar något är de välkomna att ta med sig det! Som ett mini-knytis. Då sätter man förväntningarna på rätt nivå! Och folk brukar gladeligen vilja bidra.

Jag har redan börjat lite försiktigt med julmaten. Någon rätt i veckan sådär. För att inte få det för stressigt i december. Kål, pajer och rotsakslåda går utmärkt att frysa in. Precis som julköttbullar och Janssons Frestelse.

Jag försöker tänka efter vad som känns viktigast att ha på mitt julbord. Och när jag ser det nedskrivet är det faktiskt inte så himla mycket. Många saker kan jag faktiskt undvara. Men sedan tillkommer ändå alltid sallad och annat småplock som får variera från år till år. Tomtegröt och dopp i grytan är också julmåsten – men det har vi inte på julbordet, utan dagen efter eller innan.

Här är julens måstelista!

-Julskinka (helst från våra egna grisar. Då är skinkan grå istället för rosa, eftersom vi inte har nitrit i den)

-Rödbetssallad

-Kålrotslåda

-Långkål

-Brunkål

-Mormors julköttbullar med kryddpeppar 

-Rödkål

-Revbensspjäll med salvia och citron

-Goda små prinskorvar

-Åtminstone 2 sorters sillar (varav den ena gärna senapssill – gillar det här receptet )

-Gravad lax och sås

-Västerbottensost

-Västerbottenspaj

-Ett riktigt gott tunnbröd

-En stor röd julost

 

Nu är jag nyfiken på vad DU måste ha på julbordet? Är det något helt annat än vad som finns på min lista? Tipsa gärna! 

Bättre sortens tisdagsmorgon

I måndagskväll var jag och Annakarin på kontoret och julpyntade. Ja, lite i tidigaste laget för julstjärnor kanske. Men vi kunde inte bärga oss. Vårt underbara kontor är som mysigast under vinterhalvåret och särskilt vid jul! Vi skyltade om med våra böcker i skyltfönstret.

Och på tisdagsmorgonen hade vi en unconference i lokalen. Vi dukade fram glögg, pepparkakor, saffransbullar och lite annat smått och gott. Och så bjöd vi in alla personer som sitter där tillsammans med oss. Det är en sådana häftiga samling! En arkitekt, fotograf, inredare, konstnär, formgivare, hälsocoach, byggnadsvårdare, radioproducent, skådespelerska och många, många fler spännande personer.

Som alltid när vi ses blir ljudvolymen hög och samtalen böljande.

Älskar vårt färgstarka, varma ombonade kontor. Arbetar alltid så bra här och får så mycket gjort!

Det är inrett med antik- och loppisfynd från golv till tak!

Jag vräkte i mig lussekatter – lycklig över att äntligen få saffranskvoten fylld!

Fotograf-Cornelia hade med sig sin underbara dotter och jag fick ett hemskt bebislängt! Mysigt att snart ha en egen igen.

Och när vi fikat och surrat en lång stund föreläste jag och Annakarin om hur vi byggt upp Miss Clarity, hur vi jobbar med kampanjdriven försäljning och om våra lärdomar av att ha drivit eget i åtta år.

Så himla härlig tisdagsmorgon. Är så glad för kontoret och alla underbara personer som befolkar det!

Podd för dig som längtar till advent

En novemberdag för ett par år sen exploderade jag av skratt när Erica visad ett pepparkakshus hon byggt till podden. Den här gången är det upp till bevis för mig. Hur mycket tålamod jag behöver och hur mycket jag bränner mig på fingrarna hör du här i vårt nya avsnitt!

Ett extra långt avsnitt för dig som längtar bort från novembers mörker och till ljuva advent. Vi går loss på smällkarameller, julnostalgi och knaprar karameller så goda att Pomperipossa hade blivit avundsjuk!

Varning! Om du hatar jul är det nog bäst att du lyssnar på ett annat avsnitt istället.

Här kan du höra det omtalade avsnittet från 2016 när Erica bygger pepparkakshus och här finns alla tidigare avsnitt samlade.

Musik: Olov Antonsson.

Loppat till jul

Nu ska ni få se vad jag fyndat för gammalt fint att julpynta med! Först en paradhanduk att hänga i köket framför kökshanddukarna. Den här är väldigt  fint broderad och gammal. God Helg eller Glad Jul är ju typiska äldre uttryck – istället för det mer moderna God Jul! (Obs. Detta är givetvis en ren killgissning från min sida).

Hittade också ett flaggspel. Brukar ha sådana i granen och vill gärna ha fler. Har redan ett med de nordiska flaggorna men här är det ett helt gäng olika länder representerade. Jag klickade också hem två orangea julstjärnor med vita stjärnor på. Sådana hade mormor i sitt kök. Snöblomma och andra trendiga julstjärnor till trots – tycker att dessa är så klassiska och fina i sin enkelhet. Man brukar hitta dem på loppis för en spottstyver, men det gjorde inte jag. Istället fann jag dem på Tradera för typ 300 kronor (!) och det har jag inte tänkt betala. Slutligen klickade jag hem dem nya från Balders Hage till ett betydligt rimligare pris. Men bara för det kommer jag säkert hitta flera stycken på loppis framöver. Då köper jag dem också. I år vill jag nämligen inte ha fläskiga stjärnor i fönstret – hellre Pettson och Saltkråkan-rappliga stjärnor av mindre format.

Den röda fina klockan ska jag ha hängande i min granriskrans på dörren. Och de gulliga grytlapparna i rött ska få hänga vid vedspisen.

Slutligen köpte jag en till fin gammal ullfilt. Vi har många sådana sedan förut, som börjat bli slitna och trasiga. Den här röda blir bra i vardagsrummet!

Så. Det var mina juliga fynd. Men de får ligga i jullådan några veckor till – i väntan på att få komma upp. Förutom filten som redan nu används för fullt.

Sånt jag rekomenderar just nu

Chilling adventures of Sabrina på Netflix. Jag såg ALLTID Sabrina tonårshäxan i tonåren. Jag gillade den, men redan då störde jag mig på att serien var så tramsig. Tänkte att jag hade velat se någon göra samma serie om en tonårshäxa – fast mer på allvar!  Nu är Sabrina tillbaka och det är mörkt som tusan. Död, elände och onda andar. Harvey Kinkle och Salem är förstås också med i serien. Ett hett tips för mysiga novemberkvällar. Plus i kanten för sjukt snygg estetik och att Sabrinas stil är en perfekt kombination av tidigt sextiotal och nutid. Och ett extra plus i kanten för att man genom Sabrina återigen får hänga med Kiernan Shipka som spelade Sally i Mad Men.

Julbord med röd ljusstake och kanna i glas.

Genomskinliga karaffer i äldre stil. Gärna munblåsta. Jag jobbade ju extra på glasbruk hela gymnasietiden och har stor respekt för glasblåsning som hantverk. På loppis hittsar man däremot den här typen av karaffer för en spottstyver. Är du osäker på om karaffen är munblåst? Titta i botten efter det cirkelformade märket från punteln man blåser glaset genom. Tycker karafferna är så tidlöst vackra och nu till jul kan man lägga ner apelsinskivor och lingon i karaffen, eller servera glögg i den. Så ser man det fina inuti utanpå!

Tramsfrans har varit en favoritblogg i flera år. Hans sätt att bevaka och diskutera kändisar och kändisprogram som Biggest Losers och Svenska Hollywoodfruar är fenomenalt. Genom att ta allting på blodigt allvar petar han hål på allt och visar hur fånigt det egentligen är. Det bästa är att många av kändisarna med enorma egon (som till exempel Gunilla Persson) inte förstår att det är vass satir utan tar det Tramsfrans skriver som smicker.

Maame Adjei (@maameadjei på insta) är producent, författare och skådespelerska. Men hon har också det mest makalösa bildflöde, med färgstark Ghanansk natur, underbara kreationer och selfies där hon är så vacker att man dör. En riktig färgglad inspirationsbomb i det novembermörka, grå Sverige.

Camping är en ny serie på HBO, skapad av Lena Dunham. Den handlar om ett kompisgäng som åker och campar ihop. En situation som får både nya och gamla konflikter att blossa upp…  Jennifer Garner som spelar Kathryn är briljant. Och det mest störande jag sett på år och dar. En typisk petimetrisk paragrafryttare, rättshaverist och kroniskt “sjuk”. Med enorm sjukdomsvinst och jordens största ego. Överbeskyddande kontrollfrek till mamma är hon dessutom. Det värsta är att det trots alla överdrifter finns folk som henne i verkligheten. JAG KÄNNER LIKSOM FOLK SOM ÄR SÅDÄR! Och jag som vanligtvis kommer överens med alla, blir helt rabiat i närheten av den typen. Dessutom väldigt sugen på att provocera och retas. Hur som helst är det skönt med igenkänningen. Jag vet att serien fått blandad kritik men jag tycker att den är rolig, träffsäker och ett perfekt tidsfördriv. Men då har jag bara sett de fyra första avsnitten ännu. Hoppas det håller i sig.

SVT-stylisten @evalenarylander gör så enkla och roliga hårtutorials på instagram. Kan inte kan låta bli att inspireras! Vacker som en dag är hon dessutom så jag blir liksom hypnotiserad av att kolla.

Dokumentären The Sexpert på Svt Play handlar om den 92 åriga godmodiga, indiska gynekologen som frispråkigt och med jämställdhetsperspektiv svara på sexfrågor i en spalt i en av Mumbais största tidningar. Och därigenom blir en riktig kändis! Dokumentären handlar också om kritiken och vreden han möter från konservativa medborgare som till och med vill sätta honom i fängelse. En intressant skildring av ett Indien i förändring. Jag och Jakob reste ju runt i landet i tjugoårsåldern och jag var i konstant chock av kulturkrocken. Innan Indien hade jag faktiskt inte sett någonting av världen. Efter Indien hade ögonen öppnats i alla fall en aning. Och efter den upplevelsen är jag väldigt intresserad av detta stora, brokiga, märkliga och fantastiska land. Dokumentären ger en intressant inblick!

Mango med limesaft och salt ovanpå. Ja, om du känner ett sug efter någonting läskande. Testa detta.  Skär mangon i klyftor, droppa över lime och strössla med salt. Ät njut och formulera sedan ditt tackbrev till mig. Jag är idel öra.

Att fylla livet med magi

Att ha barn ger en sådan mening till mitt liv. Inte för att det var meningslöst innan. ABSOLUT INTE. Men barnen adderar ytterligare ett lager. Jag känner enorm glädje över att ge mina barn en fin barndom. Det blir så extra tydligt nu till jul – men egentligen till alla högtider.  Jag kände det vid första skolavslutningen och luciatåget. Vid påsk, födelsedagar, midsommar allt däremellan. Att få vara med och skapa traditioner och högtidsstunder med mina barn. Sånt som de kan bära med sig resten av livet.

Jag njuter så mycket av att fylla livet med magi för dem. Att jag får och kan och vill. Bygga ett hem där de får känna sig trygga och älskade och uppskattade. Där jag har möjligheten att ge dem det där extra. Som gör att jag får uppleva deras glädje, förväntan och lycka. I stort som smått.

Hämta tidigare och överraska med ett julbak. Ta med den på badhuset en fredag helt spontant. Laga deras favoritmat. Bada badkar med en frasande badbomb som färgar vattnet lilablått. Sitta och läsa tillsammans i soffan. Sova hela familjen i den stora dubbelsängen. Stanna uppe och julpynta på natten, så att barnen får vakna upp helt förvånade, till ett strålande julhem. Låta dem ligga och lyssna på lillhen i magen, medan jag samtidigt får stryka dem över håret.

Jag hade själv en väldigt fin barndom och ju äldre jag blir desto mer har jag vett att uppskatta den. Och även om jag förlorade min mamma för tidigt så har kärleken hon och pappa gett mig under uppväxten skapat en trygghet som räcker livet ut. Nu får jag göra detsamma! Och jag har svårt att hitta något i mitt liv som känns roligare eller mer meningsfullt.

Söndag och sånt

Sicken trött söndag. Jag vaknade utan att känna mig ett spår piggare än kvällen innan. Steg i alla fall upp och gjorde eld i spisen

Och gjorde iordning farsdagsfrukost – med flagga och allt.

Tigerkaka och fruktkaka jag bakat dagen innan ställdes fram. Och peppisar förstås!

Bertil hade gjort kort till pappa och kylskåpsmagnet som han absolut ville att jag skulle fota.

Efter frukosten var jag så trött att jag gick och la mig igen. Bertil gick runt och lekte med kameran och tog några bilder innan han konstaterade att han och lillebror skulle gå därifrån så att jag fick vila. Trött mamma är lika med tråkig mamma. Så lika bra att jag får vila en stund liksom.

För när jag vaknat igen var det dags att börja fixa julkrubb. Brunkål stod på schemat.

Och grönkål och rödkål och purpurkål. Fast jag orkade bara brunkålen idag.

Så här sitter jag och lagar mat. En pall på en stol så jag når upp till bänken. Då orkar jag!

Hackade tre vitkålshuvuden och fräste i smör

Och sedan tjoff i långpanna med sirap, soja, ättika och skinkspad. Fruktansvärt gott!

Medan kålen var i ugnen gick jag en sväng med Melker i regnet och tog sedan in gårdagens loppade fynd. Visar bättre bilder inom kort!

Det var alla bilder jag tog idag innan det blev kolsvart ute. Hoppas söndagen varit fin!

Julinspiration på film

Inspiration till julen hittar man inte främst i inredningstidningar – utan i böcker och filmer. Helst barnfilmer av Astrid Lindgren.  Jag inser att jag själv är helt hjärntvättad av att ha sett Madicken och Barnen i Bullerbyns mysiga julfiranden som liten. Jag vill dekorera precis som dem och stämningen jag eftersöker är densamma som i filmerna! Och oftast tycker jag att den brukar infinna sig!

Jag har nu ett sådant jullängt att jag köpt hem Barnen i Bullerbyn för att se om för miljonte gången. Såklart för att det är mysigt att se ihop med barnen – men ärligt talat mest för min egen skull. Stilen är så underbar! Ska vi titta lite?

Hemma i Lisas kök i Mellangården är det så enkelt och vackert med v-spont och skomakarelampa. Och så den gamla vågen och de enkla vita keramikskålarna. Egentligen ingenting typiskt juligt i bild (förutom granen på väg att bäras in) men stämningen är underbar. Så här vill man ju ha det i december! Stå inne i sitt mysiga kök och stöka jul tillsammans,  elda i vedspisen och se snön singla ner utanför.

Och prick så här vill jag dekorera köket i jul. Halm, handbroderade gardiner i någon dov färg. En liten duk på skomakarlampan och krusat silkespapper som dekoration på alltifrån spisen till ljusstakar och möbler.

Inne hos Britta och Annas farfar är det så mysigt med alla murriga möbler och lampan med fransar. Och så fina farfar som har all tid i världen för sina barnbarn.

I julgranen hänger enkla äpplen och pepparkakor och små flätade hjärtkorgar.

Fint så att man smäller av vid julmiddagen!

För att inte tala om så fint det är när familjen öppnar julklapparna. Granen med de enkla dekorationerna. De dubbla bordsdukarna med en mönstrad duk över en vit och de vackra gamla träljusstakarna. Änglahår och enkla smällkarameller i granen. Fint alltihop.

Under nyårsvakan i Lisas rum vill man ju ha ALLTING som syns i bild! Hörnskåpet, blommiga bleka tapeten, granljusstaken, den broderade duken och bonaden på dörren. Och så den gammaldags karaffen med enbärsdricka.

Om det hemma hos Barnen i Bullerbyn är en enkel men vacker bonnajul – är det betydligt överdådigare hos Moster Jenny, som uppenbarligen har gott om kulor. Älskar även här den vita duken som bas med en röd löpare över. Den lågt hängande kristallkronan och den fina karaffen. Alla underbara 20-talsfrisyrer och klänningar. Här vill man ju kliva rakt in i bild och vara med!

Det är inte bara i Bullerbyn som jularna är mysiga. Hemma hos Madicken är det också väldigt fint. Köket är en dröm med sin ljusa panel och sitt vackra kakel. Jag gillar de röda ljusstakarna, brickbandet med samlingen brickor på väggen – och alla välputsade kopparkastruller. Plus Alva! Visst ville man ha en alldeles egen Alma när man var liten? Hon var så snäll! Grishuvudet med kristyr hoppar jag dock helst över.

Även här syns krusat silkespapper som fin dekoration. Och så klart härliga julbonader i bakgrunden!

Medan Barnen i Bullerbyn utspelar sig på 20-talet växer Lotta på Bråkmakargatan upp på 50-talet. Och även här finns massa julig inspiration. Köket är en pastellig femtiotalsdröm. Kolla in redalådorna! Den lilla handvevade vispen! De gulliga grytlapparna! Såå fint.

Men finast är det ändå hemma hos Tant Berg. Väldigt murrigt, tunga gamla möbler och fantastiska tapeter i fyrtiotalsstil. Och så söta Lotta i kalasbyxor med häng och för stor kofta!

Vill ni se mer inspirerande julmiljöer på film? Kolla in Kajsa Kavat, Godnatt Herr Luffare, Fanny och Alexander, Emil i Lönneberga, Saltkråkan och Pippi Långstrump.

Varsegod på förhand för julinspirationen!

Ses vi i Skellefteå? #hjälpjagärutmattad

Måndag kl 19.15 är jag och Erica på plats i Skellefteå för att prata om utmattning och hur vi blivit friskare av att dela våra berättelser med varandra och med andra. Det ska bli jättekul att berätta om boken och lyfta berättelser som finns under #hjälpjagärutmattad.

Vår föreläsning är en del av den så kallade Psykeveckan här i Västerbotten, en hel vecka då olika orter här i länet ordnar intressanta arrangemang för att lyfta frågor om psykisk ohälsa.

Om du är i Skellefteå måndag kväll,  kom gärna till Campus, Forumsalen vid sjubläcket.  Vill du ha en signerad bok så fixar vi självklart det!

En ny chans  finns förresten tisdag 6 november då Erica är på Dragonskolan i Umeå kl 15 för att berätta om sprängkraften i hashtaggen och på fredag 9 november kl 12.30 på Stockholmsmässan då hon är med i en utmattningspanel. Hoppas vi ses!

Bokomslaget till boken Hjälp jag är utmattad med lutande text.

Foto: Kajsa Göransson (översta bild).

 

Ett mysigt Allhelgonafirande

Näst efter jul och påsk är Allhelgona min favorithögtid. Så igår när jag vaknade kan ni förstå att jag var peppad!

Städade nedervåningen med Jakob (nödlösningen när man har gäster och inte hinner hela huset) och tog in enris i stora krukor.

Plockade fram köttet till kvällens middag och lät det ligga och få rumstemperatur innan jag stekte det. Vi åt Boeuf bourguignon, med kött från vår grannbonde som föder upp ekologiska kor och så vår egen potatis. Gott med ett riktigt långkok till Allhelgonamat! Tror det puttrade i tre och en halv timme sammanlagt.

För att bespara fogarna sitter jag och lagar mat. För att nå upp till köksbänken löser jag det så här. Väldigt gulligt. Och det får mig att tänka på farmor Beda som alltid satt och lagade mat på en hög pall. Det är så jag minns henne. På sin höga kökspall bredvid spisen.

Så började det skymma och jag gjorde iordning dukningen. En rutig duk med lummer på.

Och enkla silverljusstakar.  Och så silverbestick från farmor, tallrikar i Asiatisk Fasan som jag ärvt av faster och så kristallglasen jag fick av henne i födelsedagspresent ett år.

Viktigt när man har gäster är ju att tända marschaller i överflöd. Det var pappa, moster Mia och kusin Jonas som skulle komma.

Lyser så välkomnande med alla ljusslingor som fått komma upp i trädgården nu.

På bron står också en stor ljuslykta från Ikea, som jag precis införskaffat.

Bertil fick välja kläder och hade gjort sig fin i skjorta och väst.

Folke slog på stort och tog förutom skjorta och väst också på sig en hatt.

Jag dukade och såg stel ut. Och tjock! Har börjat bli så tjock och fin nu!

Det vilade en sådan retrokänsla över middagen. Till förrätt blev det mammas räkcocktail. Med champinjoner, avokado och handpillade räkor. På med massor av citron och salt och någon färsk krydda som koriander eller gräslök. Mums! Huvudrätten blev som sagt boeuf bourguignon…och det var så gott med all rödvinssås! Två barndomsklassiker.

Så avslutade vi med en cheescake med chokladfyllning och grädde ovanpå. Mäktigt så jag nästan dog.

I present från min moster fick vi ett nytt änglaspel. Himla tur då vårt gamla gått sönder. Vi lyssnade andäktigt på plingandet. Och jag peppade i smyg på att så fort allhelgona har varit går startskottet för hederligt julmys!

Jag börjar försiktigt och stegrar sedan hela vägen fram till julafton! Så härligt det ska bli.

på hemmaplan

Nu är jag och barnen hemma igen efter några underbara dagar hos Jakobs mormor. Jakob har varit hemma hela tiden och byggt på garaget. Jag är så tacksam att jag genom min man fått en så stor och fin familj som jag gärna umgås med och reser till med barnen – även utan honom! Jag inser också att det här är första gången på flera år som Jakob är hemmavid och inte borta på jobb under flera veckor på hösten. Har det inte varit Turkiet eller Spanien så har det varit Visingsö. Det är ovant att vara hemma båda två så mycket. Och väldigt skönt! Är ju halvt invalidiserad av graviditeten och skulle ha svårt att klara mig själv med barnen som jag gjort tidigare år.  Kan ju knappt gå längre än 200 meter och orkar inte gå upp och ner i trapporna i huset så mycket heller.

Det är i alla fall härligt att resa bort på lovet och få miljöombyte – och riktigt skönt att  komma hem till mina egna saker igen. Till ett hus som känns all mer färdigt än någonsin. Att göra iordning vårt sovrum i våras var ett steg på vägen. Och att få ett praktiskt garage efter att ha varit utan i alla år kommer bli ljuvligt. Slippa skrapa rutor varje vintermorgon. Ha någonstans att ställa trädgårdsmöbler över vintern, och förvara cyklar och skidor. Livet kommer bli enklare. Och nu efter jul stundar badrum och tvättstugebygge på övervåningen. Och förhoppningsvis också ny förvaringslösning till hallen. Det kommer bli en sådan höjning i levnadsstandard när vi får det på plats! Just nu klarar vi oss på bara en toalett och har tvättmaskinen stående i hallen uppe istället för i en tvättstuga. Mycket tvätt blir det att kryssa mellan när man ska passera. Och i hallen nere står två udda gamla skåp som inte rymmer ett enda dugg, och dessutom ska förvara så väl kläder som post och badrumsprylar. Det är ett ständigt kaos. Längtar tills vi får ordning på eländet!

Nu ska jag krypa ner i sängen med Sabrina och sedan somna tidigt. Imorgon ordnar vi en riktigt härlig Allhelgonamiddag för släkten så det gäller att har ork!

• Annonssamarbete WWF •

Fjällvärldens lilla tuffing behöver din hjälp

Ett djur som jag känner lite extra för är vår fina fjällräv.  En av Skandinaviens äldsta däggdjursarter. Liten men oerhört tuff, med en kropp perfekt anpassad till det hårda, kalla klimat som råder på fjället. Under 1800-talet hade vi i Sverige omkring 4 000 fjällrävar, och lika många till fanns i Norge. Men idag finns knappt 300 vuxna fjällrävar i hela Skandinavien

Effekterna av klimatförändringarna märks på fjället och är ett problem för fjällräven. Trädgränsen klättrar uppåt, och med den följer rödräven. Den hör inte hemma på kalfjället men väl där är den ett stort problem för den lilla fjällräven. Dubbelt så stor, tar den snabbt över fjällrävens lyor och äter upp deras mat. Det händer också att rödrävar dödar fjällrävar. Det minskade snötäcket gör också att lämmeln, fjällrävens viktigaste föda, får svårare att överleva. För utan ett ordentligt snötäcke klarar lämmeln inte vintern.

WWF arbetar för att ge fjällräven en framtid och stödjer bland annat fjällrävsforskning, stödutfodring och inventering av fjällräv. Och om jag har tur och allting klaffar ska jag i sommar själv få följa med upp till fjället på inventering av fjällräv! Så himlas spännande.

Ibland kan läget kännas hopplöst – när man tänker på att det nu bara finns 300 vuxna fjällrävar i fjällvärlden. Men för 15 år sedan fanns det knappt 60 stycken i hela Skandinavien! Och den senaste inventeringen som gjorts visar på en positiv utveckling för fjällräven. Så ni förstår att WWF gör en viktig insats. Och med ditt stöd kan WWF fortsätta kampen och rädda fjällets lilla tuffing, den sällsynta fjällräven.

Nu hoppas jag att vi tillsammans kan hjälpas åt!

LÄMNA GÄRNA EN DONATION HÄR – TILL MIN INSAMLING FÖR WWF! Det går fint att swisha – och ingen gåva är för liten. Själv har jag satt in 5000 kronor till insamlingen som en tidig julgåva. 

……..Pssst!

(Vill DU  engagera dig och sprida budskapet vidare? Då skulle jag bli överlycklig. Planeten behöver fler Världshjältar och du kan bli en av dem!

Så här gör du!

-Dela WWFs kampanjmaterial på dina sociala mediekanaler.

-Tagga @wwfvarldshjaltar, #världshjältar

-Bli nominerad till Världshjälte

Genom att tagga #världshjältar och @wwfvarldshjaltar har du själv chansen att bli nominerad till Världshjälte. Världshjältarna tillsammans med WWF nominerar nya Världshjältar varje fredag på insamlingssidan. Du får också en egen insamling tillsammans med Världshjältarna! Målet är att vi ska få fler Världshjältar. Människor som engagerar sig och värnar om planetens biologiska mångfald samt hjälper till att samla in pengar till detta viktiga ändamål.)

Enkelt, rent och begripligt

Det är så härligt att hälsa på hos Jakobs mormor några dagar. Det här är liksom utsikten från sovrumsfönstret!

Strax efter sju, halv åtta på morgonen tog jag Melker med mig och gick en promenad.

Det krasade av frost under fötterna och det första försiktiga snötäcket. Termometern visade på tio minusgrader, och jag inser att jag måste rota fram mina täckbyxor från vinden.

Jag känner mig så tacksam för den hösttermin som gått och vad som återstår av den. Efter att regelbundet fått mindre stressammanbrott när jag dubbelbokat mig, glömt ett viktigt jobb och har tusen mail att svara på. Har jag inte känt så en enda gång hittills den här hösten. Tror det beror på att jag varit klok och minskat arbetsbördan – samtidigt som min assistent Charlotte hjälper mig att hålla reda på alla åtaganden – men också hålla undan sånt som inte är absolut nödvändigt för mig personligen att svara på. Tänk vad gott man kan må med en rimlig arbetsbörda!

Och en årstid man älskar. Märker hur bra jag mår av det här torra kalla. Så fort det blir torrt och många minusgrader känns det som att jag kan tänka klarare. Som att allting blir enkelt, rent och begripligt. Det är så märkligt hur sånt kan påverka oss människor. Men så funkar vintern för mig.

• Annonssamarbete Bixia •

El med sunt bondförnuft

Att byta till förnyelsebar el är en av de viktigaste insatser man som privatperson kan göra för klimatet. Vi måste alla använda el i vår vardag – så då kan vi ju lika gärna välja att köpa den från ett vettigt elbolag! Idag finns bara en viss mängd förnybar el och egentligen bara två sätt att se till att den räcker till alla. Det ena är att förändra våra elvanor så att vi använder mindre el. Det andra sättet är att producera mer förnybar el.  Båda insatserna är viktiga!

Bixia är elbolaget som samarbetar med lokala elproducenter – vanliga människor som har ett vindkraftverk eller vattenkraftverk på sin gård, eller som har satt upp solpaneler på taket. Inte sällan jordbrukare som på det sättet får ytterligare en välbehövlig inkomstkälla på sin gård.

Det Bixia gör annorlunda är att köpa in el direkt från producenterna utan mellanhänder. Och avtalet Bixia Nära gör det mer lönsamt att producera förnybar el. Bixia Nära innebär att kunderna är med och stöttar produktionen, då 10 kronor av det man betalar för elen varje månad går direkt tillbaka till de lokala producenterna i ens närområde. Så att de kan fortsätta utbyggnaden av mer förnybar el.

Det tycker jag är väldigt vettigt! Precis som man kan köpa potatis och mejeriprodukter från sina lokala bönder kan man köpa sin el från granngården –  hellre än grannlandet. El med bondförnuft helt enkelt! Läs mer på Bixia.se