Allt jag vill skriva om

Det är så mycket jag vill skriva om. Som jag har på tungan men inte får ut just nu på grund av tidsbrist. Och sömnbrist. Sov inte mer än fem timmar någon natt förra veckan. Jakob har massor med vårbruket och jag har också extremt mycket att få färdigt innan barnen går på sommarlov nästa onsdag.

Självvalt arbete för min del. För jag är så glad att jag inte märkt av något annonstapp. Däremot känner jag såklart ändå oro för hösten och vintern så därför bokar jag upp mig på mycket. Allt för att säkra lönen till mig och mina anställda och alla andra omkostnader. Och jag har lyckats ordna barnvakt till Ulf nästan varje dag fram till skolavslutningen så att jag får lite arbetsro. På eftermiddagarna och kvällarna försöker jag däremot göra njutbara saker. För att sedan ta ett sent pass på kvällen.

Idag är det 27 grader i skuggan och vi har hängt på badplatsen sedan barnen slutade skolan för dagen. Perfekt sätt att varva ner efter en arbetsdag där jag inte ens tagit kisspaus.

Jaja.

Rubriker jag vill blogga om och har på tungan men inte har ro att formulera mig om. Men som kommer. Kanske snart. Hoppas snart.

  • Min nya kylskåpsinsikt
  • Att ha varit ihop i femton år. Knöligt mellan varven men hur det ändå blivit bättre och bättre och är ovanligt fint tre barn senare.
  • Gårdagens extremt bra trädgårdsinköp
  • PMS
  • Felet på trosorna
  • Hur det går med bloggombyggnaden
  • Hälsoåret 2020s framskridande
  • Sommarens olika små uteprojekt
  • Vår växttunnel till jordbruket
  • När barnen visslar
  • Bastubygge
  • Min nya frisyr

Kan inte skriva mer nu. Men bjuder på en bild av en väldigt underbar människa

Som gjorde terminens sista läxa uppflugen i ett träd

En sådan godmodig livsnjutare. Det är min nioåring det!

Vi hörs igen imorgon

Manicken som räddar äktenskap

Nu ska jag tipsa om en liten manick som har gjort mitt äktenskap SÅ mycket bättre det senaste halvåret. Som minskat bråken, stressen, tjafsen och gjort plats för kärleken. Vill du gissa vad det är? Ap ap ap inget snuskigt nu!

Ser du? Nej. Det är inte själva bilnyckeln. Utan den runda svarta platta som sitter på nyckelringen. Min lilla Chipolo. Som jag har på bilnyckeln. Så när den är borta ringer jag till den och då ger den ifrån sig en signal. Och när jag förlagt min telefon ringer jag från mobilnyckeln till telefonen och hittar igen den. Mycket sällan är båda dessa borta samtidigt. Men då är det verklig kris.

Nu kanske detta verkar som en oerhört futtig grej. Hur kan den skänka sådan äktenskaplig lycka? Jo det kan jag förklara. Det är för att jag tidigare i vårt äktenskap tappar bort bilnycklar till en kostnad av cirka 7000 kr (lågt räknat). Och för att jag sedan lånat min mans bilnycklar och tappat bort dem med. Samt att jag varje gång nyckeln är borta tvingar honom att hjälpa mig att leta. För då är det PANIIIIIIKBRÅTTOM!!!!!

Och även om jag försöker vara noga och lägga börs, mobil och telefon i samma låda i hallen varje gång jag kommer hem. Så glömmer jag. För att jag är tankspridd. För att jag vallar in tre barn genom ytterdörren varav en klänger runt min hals. För att jag bär matkassar med smältande glass och gröna ärtor som fort måste packas in i frysen i källaren. För att jag pratar i telefon med min syster och inte kan tänka på något annat. För att jag rusar in genom dörren både kissnödig och törstig efter en promenad. Eller för att jag har post fulla famnen som ska sorteras in i postfacken i hallen. Och jag försöker göra rätt med posten som varit ett kaosområde. Men då blir det fel med nyckeln istället. Dessutom växlar jag handväska och jacka nästan varje dag och då förstår ni ju att antalet väskor och jackfickor nyckeln potentiellt kan ligga i snart är uppe i ett hundratal.

Jag har ju under den här våren hållit på med Projekt Bli Fullvuxen. Och det här är en av de viktigaste beståndsdelarna. Att börja titta på fungerande lösningar istället för att bara känna mig värdelös och sedan intyga att jag ska skärpa mig. Att skärpa sig är så fruktansvärt okonstruktivt när man är född på ett visst sätt. Det är som att säga “Jag lovar att jag ska sluta vara så lång nästa gång jag ska på bio. Det är ju jättejobbigt för de som hamnar bakom mig”. Nej, när det handlar om sånt som är medfött. Då behöver man strategier och system. Inte självdiciplin.

Så. Jag köpte min lilla Chipolo på Clas Ohlson. 245 kronor. Och jag överdriver inte om jag säger att jag använder den åtta gånger per dag. Faktiskt oftast för att hitta igen min telefon som är på rymmen. Och som jag inte vill besvära Jakob med att ringa till för åttonde gången den dagen.

Och nu överväger jag att köpa ytterligare en liten svart Chipolo-dosa och lägga i myntfacket på min börs. Då blir nog husfriden total! Plånboken är nämligen ofta på rymmen den med…

På mammornas dag

Snart är det Mors dag. Och jag tänker på hur pissjobbiga graviditeter jag har haft. Särskilt med Ulf. Jag har knappt kunnat gå. Sovit mer än halva dygnet. Haft svårt att andas och konstant känt av klåda och värk. En besvärlig graviditet för mig – men på inget sätt livshotande varken för barn eller mamma. Och jag tänker på hur jag ur ett globalt perspektiv är så oerhört lyckligt lottad. Som regelbundet fått kolla blodtryck, järn, socker. Lyssna på hjärtljud. Och att jag hur jobbigt det än kändes ändå var helt utom verklig fara.

Inför Mors dag på söndag tänker jag särskilt på alla mammor runtom i världen som inte har tillgång till sjukvård. Som inte får gå på täta kontroller och föda barn med bedövning på ett rent sjukhus med utbildad personal. Jag tänker också på min egen mormor. Det var inte så många generationer tillbaks man födde hemma också i Sverige. Utan minsta lilla smärtlindring. Och morfar stod på vedbacken och klöv björk för glatta livet. Utkörd ur huset när mormor födde. Satt i arbete för att lindra sin nervositet.

Den här våren slår coronan hårt mot mammor och barn. 6000 barn riskerar att dö varje dag till följd av coronapandemin och ett stort antal mammor kommer att avlida, bland annat på grund av otillräcklig förlossningsvård. Antalet barn som dör innan sin femte födelsedag riskerar nu att öka för första gången på flera decennier. Anledningen är att sjukvården tvingas ställa om sitt arbete för att bekämpa coronaviruset. I länder med redan svaga hälsosystem blir konsekvenserna extra påtagliga.

Den överbelastade sjukvården med avbrutna hälsokontroller kan få katastrofala konsekvenser för över en miljon barn och tiotusental mammor världen över. 

Därför är det enda jag önskar mig till Mors dag är ett Mors Dag-paket från Unicef. För 281 kronor ger man bland annat vattenreningstabletter, tvålar, mässling- och polivaccin. Sånt som kan vara skillnaden mellan liv och död för mammor och deras barn.

Önska dig ett Mors Dag -paket från UNICEF du med – eller ge bort ett till din mamma. Bättre spenderade 281 kronor på Mors dag är nog omöjligt att hitta.

Förstör eller fångar fotot ögonblicket?

I måndags när jag publicerade min fotoskola fick jag en fråga av Sofie

Kan du inte skriva ett inlägg om fotografering kontra närvaron? Om det finns en motsättning för dig vill säga. Jag pendlar själv hela tiden mellan ”jag fotar för mycket – jag missar upplevelsen” och ”jag fotar för lite – jag missar upplevelsen”. Kan man fånga ögonblicket både i linsen och kroppen/minnet? Hur tänker du som fotar mycket fina stunder? Blir det en jakt på den perfekta bilden eller bara härliga dokumentationer?

Det här tycker jag är en superintressant frågeställning som jag själv har funderat mycket på. Inte minst utifrån att kameran idag är en del av min arbetsutrustning. Jag kan absolut tillstå att i början av bloggandet (har hållit på i fjorton år) så kunde själva dokumenterandet ta bort lite av upplevelsen. Jag hade hela tiden kameran med mig och letade efter saker att fota. Och eftersom jag var så oerfaren var det både ansträngande och svårt att få till bra bilder. Då minns jag att jag ibland kände “Jaha, nu var stunden förbi och jag hade fullt upp med att fota”.

Den där stressen att föreviga vet jag dock inte om den kommer sig av bloggandet? För jag tycker jag hör det hela tiden inte minst från äldre personer som inte är så vana att fota med telefonen “Nej, nu skulle man ju haft en kamera med sig. Så tokigt att jag inte hann fånga det där…”. Som att man har en skyldighet inför sig själv att spara de fina minnena. Också i en kamera?

Dock tycker jag att bloggandet tagit bort den stressen för mig på många sätt. Dels dokumenterar jag ju faktiskt många fina minnena. Men samtidigt har jag slutat ta med mig kameran överallt. Det låter kanske lite krasst men jag vet rätt väl vilka stunder jag kommer vilja föreviga. Självklara saker som skolkonserter eller 70-årskalas – men också vad som känns som intressant bloggmaterial. Och där ryms ju många fler typer av bilder. Alltifrån vardagsbestyr till äventyr. Och eftersom det är som mitt jobb tycker jag sällan att det förstör. Snarare känner jag att jag “lurat” jobbet . Åh vilken tur att jag tog med mig kameran just idag när det här mysiga tillfället uppenbarade sig. Då har jag ju material till ett blogginlägg ikväll utan att jag måste vända ut och in på mig själv...

Jag har också blivit så mycket bättre på att fota så nu tar jag bilderna snabbt. Sedan låter jag kameran ligga bredvid mig redo om något kul skulle dyka upp. Men kameran stressar mig inte. Och jag ångrar väldigt sällan att jag släpat med mig kameran. Jag kan snarare bli ledsen när jag tänker på något roligt jag gjort och inser att jag inte fotade det. För det hade förlängt härligheten. Att först njuta av stunden. Sedan av att fånga det med min kamera. Sedan njuta jag en tredje gång när jag redigerar och publicerar det. Och sedan en fjärde gång när jag läser inlägget ett år senare… en hel massa extra njutning av samma härliga stund alltså. Älskart!

Så min slutsats är paradoxalt nog att bästa sättet att kunna fånga stunden i kameran utan att missa den mentalt är att fota mycket. Så att det går lätt. Så att kamera blir en del av handen. Så att den är med så ofta att jag nästan glömmer bort att reflektera över den.

• annonssamarbete CyberPhoto •

Claras fotoskola – vinn en Canonkamera!

En av de vanligaste frågorna jag får är vilken kamera jag använder och hur jag gör när jag fotar. Så nu har jag satt samman värsta mastodontinlägget med alla mina bästa tips. Och jag är stolt över att få göra det tillsammmans med CyberPhoto och Canon. Min allra första kamerautrustning köpte jag nämligen på CyberPhoto i Umeå för snart fjorton år sedan. Nu firar de 25 år som webshop och är samtidigt en av Skandinaviens största och äldsta leverantörer av fotoutrustning. Leveranserna är snabba och säkra och jag älskar den lilla detaljen att man alltid får någon slags godisbit när man beställer därifrån… hehe.

Den första kamera jag köpte var en Canon och jag har varit Canon trogen i alla år. Kvalitén är svårslagen och för mig som aldrig läst en manual är menyerna enkla, intuitiva och lättnavigerade.

Just nu har vi en tävling där en lycklig vinnaren får en Canon EOS M50 värde 7890 kronor En allroundkamera för film och stillbild och med möjligheten att byta objektiv. En alldeles utmärkt kamera för dig som vill utveckla ditt fotograferande. Vill du delta i tävlingen? Då ska du ladda upp en bild på din instagram och berätta vilket av tipsen från min fotoskola du använt dig av när du tog den.

Tagga @cyberohoto.se och @canonnordic och använd hasthagen #clarasfotoskola så vi hittar igen ditt bidrag. (Tävlingen pågår till 15e juni, ev vinstskatt betalas av vinnaren. Vinnande bidrag väljs utav CyberPhoto och kan inte överklagas)

Och så vill jag tipsa om att CyberPhoto i samband med min fotoskola erbjuder fina rabatter på Canonutrustning här.

Claras fotoskola

Jag är självlärd, har alltså inte gått nån fotoutbildning, vilket är lite knöligt ibland men för det mesta går det riktigt bra. Det jobbiga är att snubbar som gillar att fota alltid ska komma och prata teknik med mig. ISO-tal och slutartid och sånt. Det är jag ju väldigt ointresserad av.

Foto för mig handlar inte om kamerainställningar utan om att ha en känsla för färg, form och komposition. Och trots att jag inte kan rabbla inställningar när jag fotar har det ju gått ganska bra ändå. Böckerna med bilder jag fotat finns ju faktiskt översatta till tolv olika språk!

Och den bästa skolan har faktiskt varit att driva den här bloggen och ha en anledning att fota varje dag. När jag började blogga höll mina bilder sån här kvalitet så ni kan ju förstå utvecklingskurvan. Därför vill jag uppmuntra dig som också vill bli bra på att fota: Övning ger färdighet. Den som aldrig fotar kan heller aldrig bli duktig på det.

Här får du nu mina bästa tips och råd – spark i baken att fota mer!

Utrustningen

Vill du börja fotografera med systemkamera så är Canon EOS M50 ett prisvärt val. Och en lite mer avancerad systemkamera hittar du i Canon EOS M6 Mark II och för dig som vill jobba på proffsnivå kan jag rekommendera Canon EOS 5D Mark IV. Vill du istället ha en kamera i mer kompakt format finns t ex Canon Powershot G7 X som även har en fin vloggfunktion.

Jag själv som fotat i många år arbetar just med kamerahuset som heter Canon EOS 5D Mark IV. Det är kort och gott ett svinbra fotohus! Till det har jag främst två olika kameraobjektiv.

Mitt favorit är Canon EF 85mm f/1.2L II USM som jag fotar nästan allting med. Det ger nämligen sådant otroligt djup i bilderna och klarar att fånga även mörka miljöer.
Men jag har också ett Canon EF 50/1.2 L USM som funkar bra på lite större utsnitt och att fota miljöbilder med. Ju bättre kamera desto roligare är det att fota!

När jag fotar mig själv använder jag ett kamerastativ av inget särskilt märke alls samt min fjärravtryckare som är min bästa vän. Eftersom kameran har wifi är mobilen min fjärravtryckare. I mobilen skärm kan jag se det linsen uppfattar och snabbt ställa in skärpa och justera utsnitt.

Jag laddar över alla bilder till min mac med en minneskortläsare och sedan öppnar jag dem i programmet Adobe Bridge där jag sorterar dem genom att ge olika betyg:
4 stjärnor till alla bilder jag vill spara.
5 stjärnor till de jag tänker redigera och göra färdiga till bloggen.
Resten slänger jag på en gång.

Jag fotar alltid i Raw-format. Förut trodde jag att det bara var för proffs men Raw är ett perfekt format även för en oerfaren fotograf eftersom man lättare kan rädda upp misstag i redigeringen. Kameran sparar ju mer information i bilden när man fotar i Raw.

Jag redigerar mina bilder i programmen Camera Raw och sedan i Photoshop. Jag har köpt hem färdiga VSCO-filter som jag använder på mina bilder för att snabbt kunna redigera dem på ett liknande sätt. Men sedan går jag ändå alltid in och justerar varje bild individuellt för att få dem så bra som möjligt.

Alla bilder sparas i original plus en redigerad kopia.

Tidpunkt & Väder

Det första du bör fundera på när du vill fota – det är tidpunkt på dagen och väderleken. Vill du fånga solen gör den sig bäst tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen. Då är skuggorna mjuka och färgerna får en otrolig lyster.

Skarpt solsken mitt på dagen är faktiskt det sämsta tänkbara fotovädret. Skuggorna blir hårda, platta och färgerna bleka. Om du ändå måste fota just då är det lättast att uppsöka total skugga – som bakom en stor byggnad. Kameran har nämligen svårast just för kombinationen av starkt ljus och hårda skuggor.

Vill du fota dagtid är faktiskt mulet väder eller åtminstone växlande molnighet att föredra. Även om det inte känns så kul innan kan resultatet bli fantastiskt. Kolla in färgerna ovan alltså!

På vintern när det är snö är fotoljuset extra fantastiskt i skymningstid. Då kan du både fånga vackra färger utomhus och det mysiga varma skenet inifrån på ett bra sätt.

Håll koll på ljuset

Fundera alltid på var du har ljuset någonstans när du ska fota. Att fota en snygg porträttbild är härligt att göra vid ett fönster där dagsljuset ger ett jämt, fint sken.

Att fota i motljus ger å sin sida intressanta ljuseffekter att leka med.
Testa gärna att fota ett porträtt eller en pryl, i så väl motljus, som sidoljus och medljus. Det kommer lära dig att förstå vilken teknik du ska använda vid olika ljusförhållanden.
Att fota i motljus kan ge en hel del reflexioner och ljus som läcker in i kameran. Men rätt använt är det ju bara en fantastisk effekt!

Var inte rädd för skuggorna som uppstår – lek med dem. En bra kamera kan hitta ljus även i skuggiga partier och i redigeringen kan du göra de ljusa partierna mindre skarpa. Ett bra exempel är detta fikabord fotat i eftermiddagssol strilad genom ett lövverk.

Är bilden för mörk? Testa att dra upp iso-talet i kameran. Det gör bilden lite grynig, men det behöver verkligen inte vara något fel i det. Känslan är viktigare än bildkvalitén. Kom ihåg att en riktigt bra kamera ska klara av att fota i mörker och ändå inte förvandla allt till svarta skuggor. Det är något av det jag gillar mest med mitt objektiv. Att det klarar att fota och få fina bilder även i mörker.

Lägg bort blixten och fota bara med den om du verkligen KAN fota med blixt. Det är nämligen en konst i sig. Jag använder aldrig blixt eller lampor – och särskilt inte på mobilkameran. Att fota en härlig indisk gryta med blixt gör att maten ser ut som något man redan ätit en gång…

Till den här bilden har jag bara använt mig av den mysbelysning som redan fanns i rummet – och kameran lyckas fånga den perfekt! Inte för gult. Inte för grynigt. Bara en bra återgivelse av den festliga känslan under nyårssupén.

Mitt objektiv fångade den här mörka kvällen och alla ljusslingor perfekt. En sämre kamera som försöker fånga ett liknande motiv ger ett urtrist resultat.

Vinklar & Utsnitt

En lat fotograf står still och fotar och därför är nästan alla bilder snett ovanifrån. Några sådana fotografer har jag faktiskt träffat genom åren. En bra fotograf däremot. Hen kryper, hukar eller står på stol om det är vad som krävs för att hitta den perfekta vinkeln.

När jag fotar så väl inredningsbilder som outfitbilder placerar jag alltid kameran strax nedanför brösthöjd på mig själv (är 178 cm lång). Då blir proportionerna mest korrekta. Men den som vet vad den gör kan också leka med kamerans placering för att förstärka olika effekter. Som på den här outfitbilden där kameran är placerad under navelhöjd vilket får mina ben att se helt otroooligt långa ut. Testa att fota ditt hem, dig själv eller barnen från dessa olika fotopunkter. Och upplev skillnaden!

Att fint fota Bertil som sitter på knä i fårhagen kräver att jag själv sätter mig på knä i fårhagen. Hade jag inte gjort det hade det bara blivit en massa hårbotten på ungen och en massa ryggar på fåren.

Om du har instagram eller en blogg som du regelbundet fotar till kanske det känns som att du ständigt återupprepar samma bild? Så är det förmodligen också. När jag har andra fotografer på besök blir det tydligt för mig att jag fastnat i vissa maner. För de hittar snabbt helt nya utsnitt från mitt hem.

Jag försöker därför utmana mig själv att fota både mig, min trädgård och mitt hem i andra vinklar än jag brukar. Den här bilden tog jag efter att jag tänkt “undrar vad som händer om jag öppnar fönstret och fotar mitt kök från trädgården?”.

Att ha flera olika objektiv är också ett sätt att hjälpa dig variera dina utsnitt. Köket tenderar jag som sagt att fota ganska likadant jämt. Men i julas plockade jag fram ett helt annat objektiv och plötsligt kunde jag föreviga det i vinklar ni inte sett så ofta.

Jag gillar att fota ganska “rakt på” mina motiv och hålla på linjeringen. Jag skulle faktiskt säga att det är lite av min fotostil. Här står bordet parallelt med väggen och jag fotar också rakt framifrån istället för snett från sidan. Det är en smaksak men jag gillar renheten i kompositionen.

Att fota flatlays (alltså rakt ovanifrån) är väldigt populärt och ett vanligt grepp framförallt när det gäller matfoto. Lite uttjatat förvisso – men eftersom det är så fint hemfaller jag också åt det ibland. Tycker att flatlays är allra roligast när man fotar något lite oväntat motiv som inte är så stylat.

Och när du funderar på komposition – tänk djupled. Låt gärna det vara med något i förgrunden som ger djup i bilden. Utomhus kan det vara att låta grenar sticka fram lite i en kanterna och skapa blurrighet och illusionen av en alldeles ovanligt prunkande trädgård . På den här bilden är det istället en dörrkarm som syns och förstärker rumsligheten.

Viktigt alldeles oavsett utsnitt och vinklar är i alla fall att tänka på att räta upp kameran så att horisontlinjen blir rak när du fotar. Det gäller såväl naturbilder som inredning. Och lyckas du inte i kameran så kan du göra det efteråt i redigeringen. Då slipper den som tittar på bilden känna sig sjösjuk.

Fokus & Skärpa

Fundera var du lägger fokus någonstans och hur det förändrar upplevelsen av samma bild. Pröva att ställa skärpan mitt på det som är viktigast i bilden. Och sedan på någonting strax framför det du vill fånga. Vad händer?

Jag som fotar mina familj mycket men inte alltid vill dokumentera dem i detalj ställer ofta fokuset “fel” så att de bara anas. Fint i stillbild men i rörligt signalerar den typen av vinkel däremot oftast någonting farligt.

Fotar du porträtt så är det mest smickrande oftast att fota så väl ansikte som kropp lite snett framifrån istället för rakt på. Men tänk då på att ställa skärpan på det öga som är närmast kameralinsen. Det blir snyggast så.

Att fota människor

Jag älskar att fota människor. Även om långt ifrån alla människor gillar att bli fotade. Vuxna tenderar att stelna och sätta på sig sin fotomin. Det brukar jag försöka komma undan genom att ständigt ha kameran framme. Fota lite allt möjligt runtomkring. Himlen, middagen på bordet, utsikten…Och när personen slappnat av lite – då fångar jag den. Då får man det mest naturliga resultatet. Sedan tycker jag att ansiktsbilder är överskattat. Den här mysiga strandstunden på Holmön är fin just för att ingen tänker på mig utan på havet.

Ska du fota en grupp människor som ställer upp sig? Som ditt barns skolklass eller släkten? Testa att bränna av en massa bilder medan de ställer sig i ordning. Då de bara tror att du testar inställningar. Du kommer få så härliga bilder på avslappnade människor som pekar, fnissar och försöker maka ihop sig. Oftast dör bilden så fort du säger Cheese!

Barn är enkla att fota om du inte ger några direktiv. Halva jobbet är ju att ha kameran med dig från första början. Så du lyckas fånga de där spontana, härliga stunderna. Som barn blev jag alltid uppställd och uppmanad att le mot kameran när det vankades foto. Det är förståeligt utifrån att det bara fanns 24 bilder på rullen att spela på. Nu föredrar jag att barnen inte tittar i kameran utan får vara i sin egen värld. Kanske blir bara 1 bild av 24 bra. Men det räcker ju långt.

Här är några barnbilder jag är lite extra nöjd med!

Barn på språngmarsch hem efter ett kvällsbad. Satte mig på huk och knäppte av en av mina absoluta favoritbilder. Motljuset, gruset som dammar och solen i håret. Älskart!

Bertil som vanligt i färd med att klättra upp på någonting. Den här gången med en lampskärm som hatt. Solklart fototillfälle! Egentligen alldeles för hårda skuggor, fotade när solen står som högst på himlen. Men kompositionen och glädjen kompenserade med råge.

Här låg jag på lurpass på gräsmattan när vi lekte tagen och lyckades i farten fånga leken.

För att inte tala om en väldigt tålig gammelmormor som får agera klätterställning och ha ett par lortiga barnfötter i ansiktet.

Så. Phu! Det var min fotoskola det. Om du har några frågor så ställ dem nedan så ska jag försöka besvara dem efter bästa förmåga. Hoppas mina knep gav lite inspiration till fototävlingen!

Lyssna på mig!

Imorgon måndag klockan 12.00 håller min vän och kollega Annakarin Nyberg ett lunchseminarie – eXpression LIVE – med mig och Krickelin. Online! Som du kan kolla på helt gratis såklart! Vill du vara med och lyssna? Anmäl dig här.

Så här beskriver Annakarin vad vi ska prata om. Spännande!

Underbara Clara och Krickelin – Möt två av Sveriges stora digitala entreprenörer i ett livestreamat samtal om digitalt entreprenörskap och livet som influencer. Hur ser en hållbar affärsmodell ut i en digital och konstant föränderlig miljö? Hur har utvecklingen gått från att vara bloggare och bedriva vad som en gång var en ifrågasatt hobby till att idag ha professionaliserat sin verksamhet och banat väg för nya yrken? Hur nyttjar man de digitala nätverken för att växa, samarbeta och utvecklas?

Hoppas ni vill lyssna!

Gla’ ida’

Jag har en sån bra dag idag! Även om jag natten som gick bara fick fem timmars sömn och har tusen jobbsaker att hinna med innan den här dagen är slut. Så är jag megaglad. Varför är jag så glad?

Jo för att jag nu ska få vara ledig i fyra dagar med min familj.

För att det idag är det en mildhet i luften som inte känts på länge

För att jag älskar alla tidiga mornar när jag cyklar med pojkarna till skolan. Bertil på egen cykel och småttingarna i lådan. Vi lyssnar på fågelsång, pratar om vårtecken. Skrålar olika sånger så högt vi bara orkar. Särskilt den där tänk jag drömde en natt att jag hade en katt och den åt bara sill och potäter. Du får trot’ om du vill men potatis och sill är just jämt vad små kattungar äter. Älskar att min nioåring vill sjunga med mig och fortfarande ger mig och brorsorna en lång kram när vi skiljs åt

För att jag nu kan knäppa ett par byxor som inte gått att knäppa sedan 2018

För att det är matlag ikväll

För att det är sovmorgon imorgon

För att jag har barnvakt och kan jobba ostört idag. Och ta fikarasten på farstubron i solen.

För att äppelträdet börjar knoppa

För att Jakob är allmänt underbar

För att jag har en ny omlottkjol från Indiska som är ren perfektion

För att jag idag skrev färdigt ett inlägg som jag gruvat mig för men som blev bra och som ni kommer gilla

För att Folke lärt sig cykla

Plus att jag har en svingod lunchsallad som väntar på mig i kylen

Tjip och hej!

• annonssamarbete Länsförsäkringar Västerbotten •

Vårelda med vett

På landet är doften av majeldar ett säkert vårtecken. Röken hänger över byn när det eldas fjolårsgräs, trädgårdsavfall och gammal avverkad sly. Jag tycker så mycket om röklukten mot hög klar vårhimmel och jag njuter av att få städa gården och sedan mata en stor eld med bränsle. Se den gamla julgranen spraka ihop med påskris och grenarna som blåste ner i en vinterstorm…

Att elda på våren är både praktiskt och härligt. Men det finns en hel del saker att tänka på för att eldningen ska gå säkert till. Och om du är oaktsam vid eldning och det uppstår skador på skog eller hus som följd av det – ja då är det inte säkert att försäkringen täcker det!

Det här ska du tänka på när du eldar

  • Kolla in SMHIs dagliga rapporter om risken för gräsbränder på olika ställen i landet. Under stora delar av våren råder lokala eldningsförbud. MSB erbjuder också information om brandrisk och appen Brandrisk Ute som du kan ladda hem för att ha stenkoll!
  • Försäkra dig om att det verkligen ÄR tillåtet att elda gräs och grenar där du bor. I tätbebyggda område är det inte alls säkert att det går bra, nämligen. Då är det ÅVC som gäller för att bli av med ditt trädgårdsavfall.
  • Du får elda torra kvistar, löv och rent trä i din brasa. Men förstås inte impregnerat virke, stoppade möbler eller saker av plast. Ej heller rivningsvirke.
  • Välj en vindstilla dag för ditt eldande. Oftast är det gnistor som färdas med vinden som gör att elden sprider sig till andra byggnader eller skogsmark.
  • På eftermiddagen är det som varmast och torrast ute. Elda hellre från morgonen då dagg och fukt finns kvar i marken. Och tänk på att risken för gräsbränder är som störst innan det nya gräset börjat grönska.
  • Elda inte en brasa som legat över vintern utan att först flytta/lyfta på den för att försäkra dig om att ingen igelkottfamilj sover därinne. Placera brasan på säkert avstånd från hus och skog.
  • Ha alltid vatten redo vid brasan. Vattenslang och gärna också en fylld hink för en extra snabb insats.
  • Innan du tänder elden – vattna alltid en skyddszon på marken som är minst två meter bred.
  • Håll brasan under ständig uppsikt. Och släck noggrant när den är uppbrunnen. Aska kan ligga och efterpyra länge. Kratta ut och dränk aska och omgivande mark med vatten.

Även om du inte planerar att göra en stor trädgårdsbrasa här framöver kanske ändå grillning är något du ägnar dig åt? Det händer tyvärr en del olyckor även vid grillning. Inte sällan som följd av slarv. I min familj är det alltid jag som sköter grillen och då tänker jag lite extra på att ställa den på ett stadigt underlag på ordentligt avstånd från huset. Och såklart hålla koll på barnen och visa dem att grillen är varm!

Hos Länsförsäkringar Västerbotten kan du läsa allt om hur du grillar säkrare i sommar och undviker andra brandrelaterade olyckor. Länsförsäkringar Västerbotten är ett kundägt försäkringsbolag där inga vinster går till externa aktieägare utan regleras genom sänkta avgifter för oss kunder.

Jag har varit trogen kund hos dem under många år och sedan 2018 försöker vi tillsammans lära ut vad du själv kan göra för att hemmet ska bli säkrare och risken för skador ska minimeras!

Här finns fler guider jag skrivit på det temat

Skydda ditt hem mot extremväder

Viktigt att tänka på vid renovering och hemmafix

Bra försäkringar för dig som småföretagare

Så blir din vinterkörning säkrare

Barnförsäkringar & Gravidförsäkringar

Skydda hem och familj mot brand

Skydda ditt hem i semestertider

Är du rätt försäkrad?

En dag jag aldrig glömmer

Idag för precis ett år sedan hade vi barnvälsignelse för alla våra tre gossar. Förutom vår bröllopsdag var det nog en av de finaste dagar jag haft i mitt liv. Det var liksom vackert och härligt redan från morgonen vi vaknade tills. att natten föll igen. Så tacksam för allt.

Solen sken, släkt och vänner var på plats

Vi hade ceremonin i byns lilla bönehus och fikade sedan i trädgården och hängde till sena kvällen. Och jag var SÅ glad!

Barnen pratar fortfarande ofta om denna dag och undrar om de inte kan få bli barnvälsignade igen? Just det blir kanske svårt. Men vi har i alla fall ett himla bra upplägg ifall vi vill förnya våra löften någon gång i framtiden… 😉

Dags för poddcirkel igen

Nu har jag hittat ett nytt poddavsnitt som jag tycker är perfekt för vår poddcirkel! Tills på torsdag ska vi lyssna på podden Lära från Lärda #170 som heter Pojkar i skolan.

Lära från Lärdas tagline är “En fackbok och en författare” – och det är precis vad podden är. Varje avsnitt utgår från en fackbok skriven av en kunnig person som intervjuas av Fredrik Hilleborg. Det här är Sveriges största podcast om lärorika böcker och jag har lyssnat på så otroligt många spännande samtal i den här podden genom åren.

Stopp, stopp. Nu kanske du som inte är pojke eller har en pojke i skolan tänker att det här avsnittet inte är något för dig. Tänk om i sådana fall. Jag fick mig många tankeställare och flashbacks till hur jobbigt det var i skolan, med killar och deras snäva, hemska könsroller. Som tyvärr inte alls utvecklats på samma sätt som flickors genom åren.

Lyssna här vettja! Men håll inne med dina kommentarer till torsdagens inlägg då vi diskuterar i grupp. Och är du nyfiken på poddcirkelns upplägg kan du läsa mer om det här

• Reklamsamarbete ACO •

Att njuta av solen utan oro

Jag var världens eksembarn som liten. Knäveck, armveck, rumpa och händer. Minns hur jag låg och grät när jag behövde smörja in kroppen på kvällen och hur mamma eller pappa satt på sängkanten fläktade med en tidning för att lindra svedan.

Tyvärr har jag fortfarande problem med atopiska eksem. Ingenting i ansiktet men däremot på armarna och framförallt händerna. Glömmer jag att smörja är det kört. Morgon och kväll och gärna direkt jag har diskat eller duschat.

Även om atopiska eksem blir betydligt bättre på sommarhalvåret kan en del problem kvarstå. Det kan till exempel vara svårt att hitta ett solskydd som inte torkar ut huden och irriterar eksemen. Och just för den här typen av hud har ACO nu tagit fram Sun Lotion Ato-Protect SPF 50+. En solskyddsfaktor med mycket högt skydd som också lindrar torr hud och atopiska eksem.

Jag har smort den på min eländigt torra hy innan jag gått ut och arbetat i trädgården och inte upplevt minsta problem varken med eksem eller solbränna (utan bra skydd bränner jag mig i en grisblink). Det har bara känts milt, återfuktande och lent för huden! Som med alla ACOs produkter – jag använder ju ofta ACOs Canoderm till kroppen.

ACOs produkter är dermatologiskt testade och säljs enbart på apotek. Passar vuxna och barn från tre års ålder. Svensktillverkade, parfymfria och med effektivt skydd mot både UVA- och UVB- strålning. Och ja, faktiskt är ACO Sun marknadsledande på solskyddsområdet!

Gå ut och njut i den härliga majsolen nu – men glöm inte att smörja in dig ordentligt. Just nu får du 20% rabatt om du köper två ACO Sun-produkter på Apoteket.

Världens viktigaste kväll är ikväll

På kliniken för unga mödrar i kåkstaden Korogocho, Nairobi

Mycket ställs in just nu men tack och lov inte allt. UNICEFs gala Världens viktigaste kväll sänds faktiskt just ikväll i TV4 klockan 20.00.

Målet med galan är att få så många som möjligt att vilja bli Världsföräldrar och på det sättet också vara med och möjliggöra UNICEFS viktiga arbete. Jag har haft förmånen att besöka både Kenya och Malawi tillsammans med UNICEF och sett vilket otroligt viktigt (ja livräddande!) arbete de gör.

Och just nu när hela världen skakar är det extra viktigt att vi inte låter rädslan dominera och tränga bort vår medkänslan och engagemanget för utsatta grupper. För precis som alltid är det fattiga människor som hårdast drabbas av kriser. Som inte kan gå i karantän, som inte har tillgång till ens basal sjukvård. Ja oftast inte ens har rinnande vatten för att tvätta händerna.

Snälla! Titta på Världens viktigaste kväll. Och har du möjligheten – gör som jag och bli Världsförälder. Redan nu. Gör det bara!

Blööööh-känslan

Den här dagen (och för den delen också gårdagen) har varit helt blöööh. Har varit så trött och seg och inte fått något av värde ur händerna. Hade hoppats på en långhelg med lite härligt väder så jag kunnat arbeta i trädgården. Istället vaknade jag imorse av att det snöade och var helt vitt ute. Samt ynka tre plusgrader. När snöandet övergått till regnande drog också dimman in. Så det har varit lite som att befinna sig i en säck.

Jag tycker inte att mitt humör brukar vara så väderstyrt. Men jo. Just den här helgen var det visst det. För jag är så svältfödd på sol och värme och att få arbeta med min trädgård. Har inte tålamod med snöglopp något mer.

Den här sena våren gör en ju självklart också lite orolig för jordbruket. Än så länge går det väl bra men om det inte torkar upp snart så jorden reder sig. Då blir det jobbigt. Och vi som har så enormt mycket som ska ner i jorden!

Jaja. Gnäll gnäll. Nu till det positiva med den här dagen. Måste ju försöka hitta nått.

-Jakobs mamma har varit på besök idag. Alltid trevligt plus att jag då har hjälp med barnen och kan unna mig en stunds bokläsande på dagtid. Den ultimata lyxen.

-Jakobs byggande av vårt nya gårdhus går framåt med stormsteg. Snart är panelen klar på alla sidor av huset. Då fattas bara skjutportarna

-Jag har ett aktivitetsarmband och det visar att jag gått i snitt nästan fjortontusen steg per dag den här veckan. Så sjukt nöjd med mig själv mitt i allt.

När mamma vilar

Jag hade en väldigt arbetsam mamma som alltid gick an och donade med något. När hon blev sjuk förändrades det. Dels var hon hemma när jag kom efter skolan. Det var tänt i huset och kanske fanns det fika färdigt. Ibland låg hon i sängen och läste och det var det mysigaste. Att få krypa ner bredvid henne, dra en filt över benen. Bläddra i Sköna Hem och småprata om dagen som varit. Det var otroligt värdefulla stunder. Ja, jag tror att det var bra för hela familjen att min mamma sänkte tempot.

Det tänker jag på själv nu med tre barn – att min vila är värdefull för familjen. Först var jag utmattad och några år senare gravid. Sedan kom Ulf och sammantaget har det blivit ganska många timmar i viloläge sedan dess. Och visst – i perioder har vi nog alla varit trött på frasen mamma vilar. Men nu när det är lite mer jämnvikt mellan arbete och vila så tycker jag att vilan är viktigare än någonsin.

Jag är noga med att värna stunderna av vila. Att få dricka mitt kaffe i stillhet. Att ligga och bläddra i en tidning i lugn och ro. Och barnen vet att de gärna får vara med mig då – men bara om de är lugna. Jag vill visa mina barn att man både får och kan ta det lugnt. Och att mammor också är människor som blir ledsna och trötta när de sover för lite. Som tappar tålamodet om de aldrig får vila.

Nu när Bertil inte längre går på fritids alla dagar utan cyklar hem själv från skolan. Då händer det att han kommer precis när Ulf sover middag och jag tar en liten vilopaus i sängen. Då kryper han ner hos mig och så pratar vi om vad som hänt under dagen. Alldagliga samtal. Men med hårpill och kramar och jag som har tid att lyssna klart. Och han som får del av mitt lugn.

Finns det en bättre känsla som barn än när mamma och pappa är lugna och trygga och har tid att lyssna? Föräldrarnas lugn är nog den största gåvan man kan få som liten. För när mamma och pappa är arga, stressade och bråkar är det nästan omöjligt att känna lugn – man är ju så emotionellt beroende av dem.

Lugn och vila och närvaro. Det vill jag ge mina barn i överflöd. Därför är det så tydligt för mig att jag aldrig mer kan arbeta heltid. Det GÅR bara inte. Jag tänker inte göra karriär ifall jag inte har tid att dofta barnen i håret en vanlig onsdagsgeftermiddag. Det är inte värt det.

Måndagssvammel

Åh suck vilken trött, halvruggig måndag. Otroligt trögstartad och så där nära till gråten som man bara har ibland. Varje gång det känns så är jag så glad att få arbeta hemifrån. Känna mig precis som det skrutt jag är. Inte behöva sminka och ta ihop mig för någon annans skull. Samtidigt kan det ju vissa gånger vara precis det som behövs? Lite socialt tryck och smink kan hjälpa en upp ur hålet.

Fast idag är jag mest tacksam för ensamheten.

Nu är vi inne i den tid på året då allting bara går för fort. Veckorna rasslar förbi och jag hinner inte med. Varför kan inte underbara april kännas lite mer som januari i tempo? Nu är det bara kortveckor hit och klämdagar dit och innan man vet ordet av är det sommarlov. Jag vill ju vara kvar i den här känslan så länge som möjligt. Maxa njutet!

Jag gör det bland annat genom att verkligen försöka fånga varje solig dag. Varje härlig stund. Det låter kanske krampaktigt men det är det inte för mig. Råkar det bli nitton grader en härlig aprildag finns det ingen anledning att bete sig annorlunda än när det är nitton grader i juni. Jag passar på att sitta i solen och äta lunch, ta ett dopp (visserligen iskallt), äta middag på verandan och kanske somna en stund på en filt i någon solig del av trädgården. Plötsligt har jag fått en extra “sommardag” att lägga i asken för sådana dagar. Har man upplevt sommardagar (låt vara bara ett fåtal) redan i april ja då har man ju faktiskt lyckas förlänga säsongen avsevärt…

Men nu är det slutsvamlat. Nu ska jag hamra vidare lite på datorn och sedan ska jag ut och plantera till ett trädgårdsreportage. När man håller på med blommor är det helt okej att känna sig som ett skrutt.