Fånga februari – imorgon kör vi!

Tack för alla roliga, knasiga förslag på teman till #fångafebruari! Instagramutmaningen med ett nytt foto på ett nytt tema varje dag i februari! Imorgon kör vi igång. Och ni kan posta varje dag eller bara någon dag och ni kan också posta på blogg eller FB om ni hellre vill det! Meningen är att man ska få lite ny fart och inspiration i sitt fotograferande.

Och om det är svårt att läsa vad jag skrivit kommer månadens också teman här.

  1. Hot stuff
  2. Good enough
  3. Rosa
  4. Upptäcksfärd
  5. Vem har ställt det här här?
  6. Knoppar
  7. Längst ner i väskan
  8. Tröttmössa
  9. Skit på skärmen
  10. Pålägg
  11. Botemedel
  12. Det här står jag inte för
  13. Fönsterfägring
  14. Levebröd
  15. Bokhyllan
  16. Vilken jäkla cirkus!
  17. Baksida
  18. Upphittat
  19. Ernst Kirchsteiger
  20. Den ska bort
  21. Röv!
  22. Bokhyllan
  23. Min form
  24. Ståpäls
  25. Favoritfett nummer 1 (fettisdag)
  26. Hela härligheten
  27. Handtag
  28. Snart i mål
  29. Extra allt!

• annonssamarbete Bixia •

Sunt bondförnuft i eluttaget

En viktig åtgärd för att minska sitt klimatavtryck är att dra ner på sin konsumtion. Men vissa saker måste man ju lägga pengar på. Som till exempel mat, el och transporter. Här finns oftast en outnyttjad förbättringspotential. Ta elen till exempel. När man kollar  i tabeller över vilken klimatbesparing olika livstilsförändringar utgör ser man att det är större skillnad att välja förnybar el än exempelvis att återvinna sitt avfall. Så vilket elbolag ska få dina pengar?

En långsiktig samarbetspartner jag har är elbolaget Bixia. De säljer el från lokala elproducenter, oftast helt vanliga privatpersoner som har ett vindkraftverk eller vattenkraftverk på sin gård. Eller som har satt upp solpaneler på taket. Eftersom de handlar el utan mellanhänder går pengarna direkt tillbaka till producenten, som därmed kan investera i ännu mer förnybar el. Hur det funkar bloggade jag om här när jag träffade en av alla deras småskaliga producenter – Ove i Lemesjö – som producerar el i ett över hundra år gammalt vattenkraftverk på sin gård. Det mötet inspirerade och påverkade mig. Men på vilket sätt kommer jag berätta om inom kort…

Bixia erbjuder el med sunt bondförnuft. Och i sin serie Bixia besöker Bonde träffar de bönder som börjat producera egen förnybar el. Besök gärna bixia.se/besokerbonde för att se hela filmserien om Gustav och hans elproduktion.

Kan vi fånga februari?

Nä nu får det vara nog! Så här tråkigt kan vi inte ha det! Stålgrå himmel, bleka ansikten och isande kalla vindar. Nu måste vi piffa till denna anrättning kallad februari. Förra februari postades 5000 bilder under min hashtag #fångafebruari. Ska vi klå det i år eller?

Fånga Februari är en fotoutmaning på instagram med en bild per dag under en förutbestämd rubrik. Ni var massor som hakade på och fotade på teman som Troslådan, Tomma kalorier, Ögontröst och Urringat.

Och nu är det dags igen! På lördag kör vi! Och jag har spikat nästan alla rubriker för februari men lämnat några luckor eftersom ni alltid kommer med de bästa förslagen. Hit me med din roligaste/knasigaste/härligaste rubrik för att #fångafebruari !

14 16 18

En av de fina sakerna med att ha en blogg är att kunna gå tillbaka och läsa vad man gjorde den här dagen för precis ett år sedan. Eller för fem år sedan. Jag minns mycket mindre än jag tror och ofta blir jag glad och lite förvånad. Jamen just det! Det var ju den där gången vi hade överraskningsfest, åt tårta till frukost, hade mormor på besök, tapetserade om hemma…

Låt oss se vad jag skrev om den 28 januari 2018, 2016 och 2014.

Den 28e januari 2018 skrev jag inlägget Äntligen Hemma. Hade precis kommit hem från London och var så glad att få vara med pojkarna igen. De hade fått söta matchande pyjamasar med röda bussar på.

Och jag hade min egen nya pyjamas från Anthropologie. Som var snordyr och som jag hann använda en enda gång innan den krympte i tvätten (tålde tydligen bara 30 grader) och blev mer lagom i storleken för min son.

Skrev i inlägget Den här söndagen har jag åkt skidor med Bertil, sett Harry Potterfilm med barnen, somnat på soffan och badat badkar tillsammans. I övrigt har inte mycket av värde skapats. Precis som en söndag ska vara!

Låter fortfarande som ultimata söndagsaktiviteter tycker jag.

I Januari 2016 skrev jag blogginlägget Torsdagen det vände. Jag var hos min syster i Borås och vilade upp mig. För jag var utmattad men hade inte skrivit om det på bloggen ännu. Klarade inte av det. Och jag mådde så obeskrivligt pisssdåligt. Men just den dag jag bloggade var jag glad. Kände ett korn av livslust och pepp inför framtiden.

För jag och Erica hade precis bestämt oss för att starta podden och börja arbeta ihop. Och att jag skulle sluta på Amelia och börja blogga i egen regi igen. Det bästa beslutet! Även om det var mitt i en utmattning. Och även fast Amelia var fina mot mig och man såklart får mer trafik till sin sajt om man ligger på en tidningsportal än för sig själv. Värt det tusen gånger om.

Mådde som sagt skit. Men inte just den här dagen då allting kändes enkelt. Rubriken Torsdagen det vände anspelade ju på det. Fast fy vad jag ropade hej innan jag kommit över bäcken. Efter utmattningen blivit aningen bättre blev jag istället deprimerad. Och fick massa mer panikångest.

Den 28 januari 2014 skrev jag inlägget Häromdagens. Med en häromdagens outfit. För just när jag skrev inlägget satt jag hemma i mjukisbyxor och drack hälsofil och pustade ut över att Bertils magsjuka genat förbi mig. Trodde jag. Några dagar senare låg jag däckad i århundradets vinterkräksjuka. Har sällan varit sämre. Dessutom gravid i snart fjärde månaden. STOPP. Hur i helvete kan man ha en sådan här midja när man är gravid i fjärde månaden? Det är otroligt. Det fick jag äta upp när jag väntade Ulf. Då det var lite mer av gräddfylld semla över min uppenbarelse.

Lyssnat, sett och läst

Via bloggaren Hjartesmil fick jag nys om podden The Office Ladies. En nördig podd för alla fans av amerikanska The Office. Den görs av Jenna Fischer och Angela Kinsey som spelade Pam och Angela i serien och är bästa vänner i verkligheten. Tillsammans ser de om hela serien och gör ett poddavsnitt av varje The Office-avsnitt. Eftersom det gjordes nio säsonger av serien kommer detta bli en riktig långkörare.

Hurra! För Jenna är precis lika charmigt geeky i verkligheten som i serien och Angela är precis som Jen. De pratar i munnen på varandra med gälla röster, gråter till rörande minnen, skrattar högt och och ger massa fun facts till serien. Dessutom intervjuar de gamla skådisar och manussförfattare från The Office. Och till min stora glädje får man veta att Steve Carell är precis så snäll som man tänker sig och att The Office verkligen var som en riktig familj! Guldlyssning för alla som precis som jag älskar The Office men inte har någon att prata om det med. Ser om hela serien kan ni förresten göra på HBO Nordic. Rekommenderar att göra det ihop med Jen och Ang!

Cheer på Netflix är en dokumentärserie om ett cheerleadinglag från hålan Corsicana i Texas. Laget är ett av världens bästa och under ett halvår får man följa ungdomarnas väg mot den stora cheerleading-tävlingen i Daytona. Serien följer sex ungdomarna med olika bakgrunder som kämpar och riskerar livet (!) för att få en plats i det pristigefyllda laget. Men också deras stenhårda demontränare Monica. En konservativ Texas-lady som inte tar bullshit från någon. Men som vinner ungdomarnas respekt och så småningom blir som deras extramamma.

Flera av kidsen i laget kommer från fattiga, eländiga förhållanden. Morgan bodde ensam i en husvagn – övergiven av sin familj. Och Jerry blev både hemlös och föräldralös i tonåren. Cheer är en gripande serie om klass, utsatthet, gemenskap och förstås sporten Cheerleading. Som verkar vara något av det farligaste man kan ägna sig åt i träningsväg. Bara se den! Och gör sedan som jag och börja följa alla i serien på instagram. Man blir så lycklig när man ser att de gästar The Ellen Show och blir hyllade som stjärnorna de faktiskt är.

Jag är sist på bollen när jag tipsar om boken Klubben av Matilda Gustavsson. Men jag gör det ändå. Här skildras hela förloppet kring Svenska Akademien under #metoo. Sara Danius, Kulturprofilen och alla offer som fick sina liv förstörda. Kände mig verkligen galen av ilska när boken var utläst. Och förtroendet för Svenska Akademien i allmänhet och Horace Engdal i synnerhet är längre än noll. Inte för att det var särskilt högt sedan tidigare. Allmänbildande måsteläsning som dessutom lyckas med konststycket att vara underhållande.

• annonssamarbete Pricerunner •

Tråkiga men nödvändiga köp

Vi har ett par riktigt tråkiga inköp framför oss närmsta tiden. Sådär som det blir när man har hus. Framförallt sjunger vår diskmaskin på sista versen. Porslinet är smutsigare efter att de diskats än innan. Jag vet inte om det är vår brunn med extremt kalkrikt vatten som är skurken – men sista månaderna har maskinen bara gett upp. Vi har provat allt – ättika, maskinrengöringsmedel, att städa ur hela diskmaskinen samt peta med tandpetare i varenda spolhål får att få bort eventuella stopp. Ingenting verkar hjälpa. Så just nu diskar vi det mesta för hand.

Eftersom vi har en liten integrerad diskmaskin med 45 cm bredd finns inte jättestort utbud av produkter att välja på. Men vi vill ha ett kvalitetsmärke i alla fall – ett energisnålt sådant – och har bestämt oss för en från Bosch. Dyr men förhoppningsvis riktigt bra.

Och som alltid när vi gör lite större inköp är det värt att prisjämföra. Det kan handla om att spara tusenlappar. På pris och produktjämförelsesajten PriceRunner ser jag att den billigaste återförsäljaren av diskmaskinen tar 7495 kronor medan den hos den dyraste kostar 13 883. Över 6000 kronors skillnad! Det fina är att PriceRunner också har en prisbevakningsfunktion där man enkelt kan klicka i en ruta för att få mail ifall varans pris sänks ytterligare. Har inte direkt lust att betala mer än jag måste för en trist vitvara.

Dessutom har PriceRunner flera smarta filter att använda sig av när man söker. Såklart kan man filtrera på märke och energiklass men också kapacitet, ljudnivå och miljömärkningar. Tips, tips!

Jag har några fler nyinköp som jag planerar att göra – men det är roligare grejer som det inte är akut att få tag i. Så de sakerna ligger just nu på vänt och prisbevakning hos PriceRunner. För att slå till när priset sänks.

Bland annat inväntar jag bästa pris på ett par vandringskängor i modellen Lundhags Park. Lånar alltid Jakobs två nummer för stora men vill ju ha ett par egna att gå in. Planen är ju att börja vandra mer i skog och fjäll framöver. Och Lundhags gör riktiga kvalitetskängor – men smakar det så kostar det. Dock skiljer det 800 kronor i pris mellan dyraste och billigaste webbshoppen. Och nu prisbevakar jag alltså för att se om det kan sjunka ytterligare innan jag slår till.

En annan sak jag villhöver jag ett sånt där multiverktyg med skruvmejsel, sax, kniv och allt möjligt annat Har kollat på ett från Leatherman wingman som verkar toppen när man är ute i skog och mark. Har skickat länken till farsan eftersom jag hoppas på att få det i födelsedagspresent. Dessutom väntar jag på ett bra pris på en jägarpanna från Murikka. En slags ihopfällbar murikka-stekpanna att ta med på utflykten och laga mat i. Och sedan bara haka fast på ryggsäcken när man vandrar vidare.

Slutligen prisbevakar jag ett startkitt för Bokashi. Det är en japansk komposteringsmetod – helt överlägsen en vanlig varmkompost. Har läst på massor i olika odlingsforum och planerar att börja till våren. Någon av er som har testat?

Tävling!

Kanske har du också något dyrt och tråkigt måste-köp framför dig – eller för all del något härligt du behöver införskaffa i vår? Nu tävlar pris och produktjämförelsesajten PriceRunner ut ett presentkort på Clas Ohlson värde 2000 kronor. För att delta i tävlingen – kika in på deras sajt!

Era alternativa karriärdrömmar

Jag blev så otroligt glad, full i skratt och typ lite rörd (?!) när jag läste era kommentarer till inlägget Alternativa karriärdrömmar. Medan jag drömmer om ett liv som sjöman, Kim Kardashians hemmakock eller resursperson i särskolan hade ni helt andra typer av drömmar.

Sara som är ekonom på bank drömmer om att bli hissmontör. Så härligt att sätta upp en lapp “Hiss avstängd” och sen ligga där och skruva lite och plötsligt funkar hissen! Och Martina som faktiskt jobbar inom hiss- och rulltrappsbranschen drömmer i sin tur om att utvärdera skidanläggningar och restauranger. Tänk att få åka skidor och äta mat. Sen utvärdera och ge förslag på förbättringar.

När Lina tycker att hennes jobb är för komplicerat och segdraget brukar hon tänka att hon ska skola om sig till reparatör av skrivare. Verkar kul och jag är redan ganska bra på det! Och Ida som är systemtestare funderar på om inte hembiträde kan vara ett drömjobb?

Emma jobbar i skolan men drömmer rätt ofta om ett jobb som är motsatsen; noll kontakt med människor och massa tid att tänka. Hennes dröm är att vara lokförare och köra stora, tunga godståg ensam långt genom mörka skogar.  Johanna jobbar på försäkringsbolag men drömmer om att vara skogsmaskinförare. Tänk att köra en häftig maskin långt inne i skogen och inte behöva se en käft.

En läsare som är lärare vill bli marinbiolog och forska på valar. En annan vill arbeta med att baka smörgåstårtor och vara personlig ommöblerare.

Hanna är diplomat men drömmer om att bli skådespelerska

Kristin är retoriker men har precis sadlat om till låssmed

Eva är lärare på en grundsärskola och trivs fantastiskt bra. Men drömmer om ett café med fokus på barn. Tänk en kaka som heter “Filifjonkans muffins” eller varför inte” Pinos maränger”. Ja tänk! Och Mari som är sjuksköterska inom psykiatrin drömmer om att bli ull-bonde och ha alpackor och får.

Livsmedelsinspektör Matilda ryser av välbehag av tanken på att arbeta som plattsättare. Kakla och lägga gatsten eftersom hon älskar monotona arbetsuppgifter – framförallt när det bildas ordning och allrahelst ett mönster av det.

Sara, Kristina, Hanna, Amanda, Lisa och Anna drömmer om att jobba på kyrkogård. För att få kratta, blåsa löv och göra vackert på gravar. Njuta stillheten på kyrkogården och inte ha så mycket ansvar för andra människor. Emmy som redan ÄR kyrkogårdsarbetare meddelar att man faktiskt träffar väldigt mycket människor i jobbet. Många sörjande anhöriga som vill prata, och väldigt många som har åsikter om hur jobbet sköts och det ser ut på gravarna. Fast trots detta tycker Emmy att det är ett trevligt jobb nästan jämt.

Katrin vill vara blomsteransvarig på ett litet och lyxigt hotell och Caroline vill ha en egen bokbuss som hon kör land och rike runt. Träffa nya människor på nya platser och alltid välja en spontan rutt. Katarina arbetar som diakon i Svenska kyrkan men drömmer om att få stoppa upp djur på arbetstid.

Den introverta gymnasieläraren Emma längtar efter ett jobb där hon inte behöver möta en så stor mängd människor varje dag. Kanske forska på fornsvenska? Men Christel som är forskare drömmer om att jobba i charkdisken på ICA. Snöa in på salami och bjuda kunder på smakprov. Och Hege som forskar och undervisar i filosofi drömmer mest om att teckna.

Nina, Ida, Therese, och signaturen K drömmer alla om att bli barnmorskor. Men barnmorskan Fia drömmer om att ta över som programledare i Bonde söker fru.

Och Elin. Kära Elin. Hon drömmer inte om karriär överhuvudtaget. Jag är ledsen världen men jag är lat. Jag gillar att läsa och se på TV.

Glada nyheter 1 & 2

Glad nyhet 1:

Inrikesflyget i Sverige minskade under 2019 med nio procent från Svedavias flygplatser. Hurra för det! Anledningarna till flygets negativa utveckling? Man tror att det beror på konjunkturutvecklingen och den införda flygskatten som gör flyget dyrare. Samt att den starka klimatdebatten spelar in. Många arbetsgivare (inte minst inom offentlig sektor) har också ändrat riktlinjerna och uppmanar sin personal välja andra transportmedel än flyg. Viktigt och bra.

Glad nyhet 2:

SJ vill satsa på fler avgångar och snabbare tåg mellan Umeå och Stockholm. Eftersom tågresandet har ökat. Umeå flygplats är ju en av landets största flygplatser – men nu ökar alltså tågtrafiken istället! Blir så peppad och glad av detta. Jag har själv ändrat mina resemönster sista två åren. De längre inrikesresor jag företog under 2019 var alla med tåg. Och nästa vecka när jag ska till Stockholm tar jag tåget båda vägarna. Det valet hade jag inte gjort med samma självklarhet för bara några år sedan.

Slutsatser:

Att göra flyget dyrare med skatter verkar vara ett ganska bra sätt att få folk att välja andra transportsätt.

Arbetsgivarnas riktlinjer har en viktig roll när deras anställda bokar resor. Eftersom det är många som flyger i jobbet blir effekten större. Ta ert ansvar alla arbetsgivare!

Åker vi mer tåg så får vi mer tåg.

Flygskam är inte fy skam.

Tapetfunderingar

Jag ska tapetsera om och det känns nästan förbjudet. Får man ens tapetsera om när man redan har fina tapeter? Men så tänker jag på de hundra tapetlager som fanns i dessa rum innan vi tapetserade. Hur billiga 25-örestapeter en gång i tiden såldes i varje lanthandel och ofta byttes ut.

Vi ska inte tapetsera om överallt så klart. Det ska bara tapetseras i vardagsrummet. Jag älskar vår blå tapet Vera från Sandbergs men just nu står jag inte ut med blått! Efter att ha provat alla hundra olika möbleringar man kan ha så GÅR det ju inte att variera rummet mer. Så efter sex år med den här tapeten behöver jag något annat. Som ger frisk energi till vårt hem.

Problemet är vad vi ska ersätta den med? Vi har ju andra tapeter i intilliggande rum som vi också måste förhålla oss till så vi kan inte välja vad som helst. Men jag längtar efter en gul tapet, eller en beige. Gammaldags. Gärna 20-40-tal. Mönstrad med ett helst lite sirligt, glest mönster. Inte för pampig. Tyvärr finns det få tapeter i gult och nästan ingenting från den tiden i produktion. Dessutom verkar det som att Sandbergs, Boråstapeter, Duro och Lim & Handtryck främst har ännu äldre tapeter i sitt sortiment. Alltså typ 1700-1800-talstapeter. Det känns inte riktigt rätt här även om det ofta är otroligt vackra tapeter. William Morris har också varit en idé – mönsterbilderna är fina men de sitter ju överallt just nu så de är jag är lite mätt.

Jag har bläddrat igenom Engelska Tapetmagasinets enorma onlinesortiment och otroligt nog hittar jag knappt några tapeter jag kan tänka mig att ersätta Vera med. Bara ett par kvalar nästan in på listan. Utan att för den sakens skull kännas klockrena…

Jag är lite intresserad av Duros tapet Karolina. Men den är från 1880 och jag är lite rädd att den blir för gammaldags i ett hus från trettiotalet. Otroligt vackert mönster som är hundra gånger finare i verkligheten än på bild. Men kanske för bondromantiskt hemma hos mig? Passar bättre i en Västerbottensgård?

Mest lockande är en tapet jag fann på webbshoppen Tapettitalo. Här i blå färgställning – men jag är mer intresserade av den helbruna. Men risken är att det blir FÖR mycket brunt i mitt hem? Då kanske möblerna känns dödstråkiga till tapeten…kontrastverkan är ju viktig!

@ulricaibrunnsgarden

En annan tapet jag är svårt förtjust i är Duros Gammalsvenska Färnebo. Men den utgick för många år sedan och verkar omöjlig att få tag på. Suck.

Ulricehamn från Boråstapeter är också väldigt fin. Fast jag gillar inte metallicblänket i den. Och egentligen tycker jag mer om tapeten i den blå versionen. Men blått är jag som sagt less på.

Jag vet varken ut eller in. Men har ni ideer och förslag är jag idel öra!

Mina tapetkriterier

  • Gammaldags stil. Helst ej äldre än sekelskifte (om den inte råkar kännas väldig tidlös)
  • Går i brun/gul/beige med antingen röda, grå eller gröna stick. Ingenting blått får finnas i tapeten.
  • Inte för många olika starka färger. Gillar mönstrade tapeter i 2-3 färger max.
  • Inga metallblänk i tapeten eller för pampigt, pråligt mönster.
  • Inte en tapet som man redan sett i alla hem och hunnit tröttna på.
  • Helst “svensk” känsla. Engelska tapeter gör sig alltså icke besvär! Eller lite besvär får de kanske göra ändå? Det finns säkert någon pärla där ute som jag missat.

Alternativa karriärdrömmar

Nu är jag förvisso ganska nöjd med mitt jobb. Men det hindrar ju inte att man kan fantisera. Gärna om helt andra yrken än det jag har idag.Om jag inte arbetade med det jag gör nu vore det kul att vara…

Sjöman. Ja. Jag gissar att den rätta termen inte är sjöman? Men jag skulle alltså vilja jobba på ett stort fraktfartyg som kör mellan olika världsdelar. Tänk att vara isolerad på en jättestor båt omgiven av hav. Gå ut på däck och känna doften av salt havsluft och se glittret i vågorna. Eller för all del känna dimma och duggregn. Vädret kan kvitta. Att åka stor båt och lasta tunga saker är det jag är mest sugen på. Kan knappt tänka mig något som skulle få mig att känna mig mer levande.

Kim Kardashians kock. Har ni sett Kims instastorys från sitt kök? Ett av sina kök menar jag – hon har ju två. Ett eget kök och ett proffsigt tillredningskök där hennes privata kock arbetar. Såg så himla TREVLIGT ut! Att liksom vara anställd för att göra lite vegetarisk tacos till Kim och ordna en äggröra till Kanye på kvällskvisten. Eller så slå till med en riktigt härlig söndagsmiddag för alla systrarna. Tänker mig att det är som en kombination av att vara husmor och kock med det bästa från två världar. Inte allt för stressat och pressat med kockyrkets hemska arbetstider. Helt perfekt för mig som gillar att bjuda folk på mat. Drömjobb. Om Kim är snäll alltså. Jag kommer imorgon!

Arbeta i särskola eller i dagverksamhet för människor med olika funktionsvariationer. Människor som av olika anledningar inte kan arbeta på en vanlig arbetsplats. Jag praktiserade på särskolan när jag själv gick i skolan och tänkte redan då att det var ett ovanligt trevligt och meningsfullt sammanhang. När jag såg Lerins lärlingar påmindes jag om varför!

Nu är jag nyfiken på vad ni har för alternativa karriärdrömmar? Rimliga och realistiska är inga krav!

Ett klokt beslut

Det var intressant att läsa alla kommentarer på mitt inlägg om nyårslöften för 2020. Det var många kloka tankar från er som läser. Och jag fick chansen att agera på mitt nyårslöfte redan idag. Som alltså handlade om att sätta hälsan i främsta rummet. Ett av löftena var mer specifikt:

“Jag ska arbeta medvetet på att sätta min hälsa i främsta rummet i vardagliga situationer. Det kan handla om att inte boka in tidiga möten som förhindrar att jag får sova ikapp stökiga bebisnätter. Inte avboka träning till förmån för arbete. Inte kompromissa och äta kass mat för att jag arbetat över och inte orkar äta något vettigt.”

Precis så fick jag agera imorse när jag vaknade. Kände mig kanonrisig och hade knappt någon röst. Och jag som ska spela in podd med Erica imorgon! Det fick avbokas (bra hälsobeslut) och vi började dividera om ny inspelningstid. Jag var då en hårsmån från att boka in denna fredag trots att jag sedan tidigare har fredagar som min fredade dag då jag inte gör några andra jobb än bloggen.

Men se hur lättvindigt jag höll på att förhandla bort den vilodagen med Ulf. Tvärtemot mitt löfte. Men Erica påminde mig om att vi lika gärna kan skjuta upp inspelningen till nästa måndag då jag ju ändå hade tänkt jobba. Så då gjorde vi det. Och jag känner mig himla nöjd över att (med lite hjälp från Erica) ha fattat ett klokt hälsobeslut istället för ett dåligt. Ett av många bra beslut jag planerar fatta framöver!

En himla jäkla gåva på något sätt

Jag går och plockar här hemma och försöker förbereda barnen inför den nya termin som startar imorgon. Det krävs lite mental förberedelse för oss att komma tillbaka i de rätta gängorna. Samtidigt härligt att få känna att vi börjat längta efter vardag. Jag är så glad i vår vardag tillsammans! Livet är ju ändå mest vardagar, så kan man uppskatta vardagen har man ju ökat mängden dagar att trivas på, med några hundra procent.

Jakob är som jag nämnt i Belgrad just nu. På den första semestern han tagit sedan december 2018. Så jag unnar honom verkligen den kompisresan och vilan från vardagen. Han har kämpat som en tok med jordbruk och yogaundervisning och sjukgymnastvikariat. Men jag skulle ljuga om jag sa att det är lätt att vara ensam med tre barn. För det är det inte. Ulf är i en period med orolig nattsömn, så jag ser i kors av trötthet. Men så fort jag klagar tänker jag skamset att massor av mammor är ensamstående på heltid med tre barn. JÄMT. Att jag är själv i tio dagar och tycker att det är lite jobbigt är rätt patetiskt. Men sedan svänger den där inre rösten igen. Och jag försöker påminna mig om att det är okej att saker är jobbiga för mig – även om andra samtidigt har det svårare. Jag försöker stryka mig själv över kinden, säga bussiga, uppmuntrande saker till mig själv. Vara mammig mot mig, i brist på en mamma som kan vara det.

Och så påminner jag mig om att det är okej att inte må så bra. Helt rimligt faktiskt. För hur det än är så är januari är en jävla pissmånad. Den månad jag mest förknippar med död och ångest. Mammas sista vecka på sjukhuset. Hur vi vakade vid sängen och såg henne försvinna ifrån oss. Och i januari för snart ett år sedan då vi förlorade Jakobs pappa. Och så den fruktansvärda, oförberedda händelse som skedde i vår närhet alldeles nyss. När en människa plötsligt slets ur livet. Ur sitt sammanhang – ifrån sin familj. Oförberett och obarmhärtigt. Oändligt saknad och sörjd.

Det går en ilning genom kroppen när jag tänker på hur skört allting är. Vi lever så tryggt – ändå alltid bara en hårsmån från döden. En bil som hamnar på fel sida vägen, eller ett kärl som brister i kroppen. Ett hjärtstopp av ingen anledning alls. Vi vet ingenting om vad som väntar. Just därför känner jag tacksamhet för vardagarna vi får tillsammans. Även en grå januari med snorig näsa, tungt hjärta och morgontrötta matvägrande barn. Även den dagen är en himla jäkla gåva. På något sätt.

Halvfart

Jag är ledsen om jag är lite frånvarande här under barnens jullov. Det är nämligen svårt att få tiden att räcka till. Just nu är jag dessutom själv med alla tre barn eftersom Jakob är i Serbien.

Vi har inte svårt att hitta på saker att fylla dagarna med under lovet. Vi varvar mellan pulka, spark och längdskidor. Vi har också varit några dagar hos min pappa i stan. Sett Frost II på bio med alla kusiner och sedan ätit pizza. Bertil har åkt slalom för första gången och älskat det så nu blir det väl slalom varje helg hela vintern. Tur att vi har bra backar inte långt ifrån byn.

Förutom utelek så försöker jag att sova. Sova varje gång Ulf sover eftersom jag är så otroligt trött. En bra strategi som dock innebär att jag inte har någon egentid förrän sent på kvällarna när alla tre barn somnat. Så ja. Därav lite glesare uppdateringar.

Håll ut några dagar så ska ni se att jag får upp farten igen. Och hoppas ni får en festlig, fin trettondagsafton imorgon!

Nyårslöftet

Första veckorna efter att Ulf fötts gick jag som på moln. Jag hade nästan ingen smärta och kände mig flygande lätt jämfört med under den jobbiga graviditeten. Men snart började hälsan vackla. Först utreddes jag för astma. Sedan fick jag kollas för reumatism eftersom min kropp var så öm att jag knappt tog mig ur sängen vissa mornar. Men när jag i juni gick till läkaren för att utredas upptäckte de en knöl där det inte skulle vara en knöl. Jag fick ta massa prover och sedan gå och vänta på en biopsi. Den skedde i slutet av sommaren och när beskedet väl kom några veckor senare fick jag veta att ännu en biopsi var tvungen att göras för att verkligen kunna utesluta något farligt.

I oktober fick jag äntligen beskedet att de inte hittat något farligt i min knöl. Men hur lättad jag än var hade jag redan hunnit gå många månader med stark oro. Så mycket orolig väntan när jag känt mig övertygad om att det var något allvarligt fel på mig. Sådana känslor kommer lätt med tanke på min historia. Och som höggravid och sedan spädbarnsmamma med ihållande sömnbrist och ständig smärta har jag saknat förmåga att lugna mig själv. Istället har orostankarna snurrat snabbare för varje dag. Dessutom kvarstod ju smärtproblematiken även när knölen visat sig vara ofarlig och alla prov var perfekta.

Känslan jag har i min kropp just nu är att jag känner mig gammal, sliten, trött och förbrukad. Jag har kass hållning och saknar styrka. Det smärtar och värker i muskler och leder när jag ansträngt mig och jag kånkar dessutom runt på femton överflödiga kilon som knappast gör någonting bättre. Jag kan inte minnas sist jag kände mig pigg och energisk. Men det är inte vanlig trötthet. Det här är något mer. Problemen hänger ihop med att jag under graviditeten i stort sett var sängliggande under sex månader. Det orsakade väldig stor skada på kroppen. Att komma igen efter något sådant handlar inte om att “komma i form”. Det handlar om riktigt rehabilitering. Ett stort jobb som måste få ta tid och resurser i anspråk. Men det arbetet ska jag göra. För jag HATAR att må så här. Jag är faktiskt bara 33 år och det är orimligt att jag ska vara orörlig som en nittioåring. Jag vägrar ha den här hälsan när jag är så pass ung – för snart är jag inte ens ung och då kommer jag må ännu sämre.

Nej, jag måste lägga om mitt liv. Och det är akut. Jag måste hitta tillbaka till en bättre inriktning. För jag vill inte få ont i ryggen av att bygga lego med mina barn. Jag vill orka springa med dem genom vattenspridaren. Jag vill vara den som erbjuder mig att ta barnen på skridskoträning – inte den som stannar hemma och knaprar alvedon. Jag vill svischa fram på längdskidor och jag vill kuta genom skogen i sommar. Hög på endorfiner och puls.

Det känns också självklart att jag ska göra denna hälsosatsning. För jag har lagt så mycket resurser på mitt hem de senaste åren. På mina barn och på mitt yrke. Men sist på listan kommer alltid min hälsa. Men utan hälsan blir det ju ingenting med varken hem, familj eller jobb. Dessutom är träning ett otroligt kraftfullt redskap att hantera ångest och oro på. Och eftersom jag har nära till båda dessa sinnestillstånd så behöver jag träna mer.

2020 ska bli mitt hälsoår. Då jag ändrar inriktning och prioriteringsordningen för mig själv.

Så, vill ni höra mina nyårslöften för att nå dit? Klart ni vill!

  • Jag är för det första förbjuden att påbörja några nya jobb eller projekt under 2020. Visst kommer jag arbeta lite med blogg och podd men jag får inte påbörja nya företag, böcker eller projekt. Bara det jag verkligen behöver göra för min försörjning får göras. All övrig tid ska gå till min hälsa
  • Jag ska arbeta medvetet på att sätta min hälsa i främsta rummet i vardagliga situationer. Det kan handla om att inte boka in tidiga möten som förhindrar att jag får sova ikapp stökiga bebisnätter. Inte avboka träning till förmån för arbete. Inte kompromissa och äta kass mat för att jag arbetat över och inte orkar äta något vettigt.
  • Jag ska ta mer hjälp både hemma och i företaget. Men här behöver jag göra en ordentlig behovsanalys innan jag vet exakt hur.

Så. Där har ni det. Lätt och svårt på samma gång.

De nio bästa

Även om bloggen alltid är mitt nummer ett så är det väldigt roligt med instagram också. De båda kanalerna kompletterar varandra så bra. Idag passerade jag 90 000 följare på mitt instagramkonto Underbaraclaras och 60 0000 följare på mitt konto Underbaraboning. Så kul! Här kommer de mest klickade posterna under det gångna året. Jag har jag gjort 378 inlägg och fått 1,3 miljoner likes på min instagram och det visar sig föga förvånande att bebisar är en vinnande formula 🙂

7938 likes 110 kommentarer

Skolavslutningar tar på krafterna 😌

7882 likes 150 kommentarer

Alldeles nypermanentad 🌱

7585 likes 163 kommentarer

Här var han fyra månader. Om ett par veckor fyller han åtta år. Föräldrar som pratar om hur tiden flyger är tröttsamma. Men jag känner exakt samma sak och blir livrädd. För om de senaste åtta åren gått så här snabbt kommer de kommande åtta åren gå lika fort. Och då är han sexton imorgon. En ålder då landet-kids ofta flyttar hemifrån. Till stan. Ifrån sin mamma 💔 Det är nästan för hemskt för att tänka på. Lika otäckt som Twin Peaks, mördare och kärnkraftverk som havererar. Hälsningar en hormonell, gravidkänslig snart trebarnsmamma som inte kan sova om nätterna utan ligger och oroar sig för sina barn.

17 100 likes 1102 kommentarer

Ett litet livstecken på bloggen idag 🌱

12 300 likes 271 kommentarer

Jag är så kär ❤️

10 000 likes 168 kommentarer

Barnvälsignelse idag för alla tre ungar. Med efterföljande fest i trädgården. Jag är så glad! Det hade inte kunnat bli mysigare, härligare eller ens bättre väder. Detta var max. Jag och Jakob sjöng för pojkarna i kyrkan (liten snutt finns på stories) och kära @minkarusell höll i ceremonin tillsammans med pastor Nils. 🎈

9984 likes 786 kommentarer

Idag skulle min mamma ha fyllt 63 år. Hade hon levt hade hon inte ens hunnit bli pensionär! Och vi skulle säkert förberett oss för att fira jul ihop. Hon och pappa alla deras fem barnbarn. Det är så fruktansvärt att vi istället förlorade henne för elva år sedan. Allt liv som inte blev levt. All kärlek som inte hann kännas. Minnen som aldrig fick skapas.

Oftast går det bra. Jag står ut. Man måste ju. Ändå kan hugget, den vansinniga svartsjukan, ta över. När jag ser andra gå med sin mamma på stan. Få hjälp med barnpassning eller fönsterputsning. Öppna mammapresenter som stickade vantar eller nytt nattlinne eller något annat kärleksfullt praktiskt som bara ens mamma ordnar.

Jag är övertygad om att jag själv blev mamma vid 24 års ålder på grund av den insikten. Att livet är kort. Att man kanske inte får leva så länge man tänkt sig. Att varje dag räknas. Vänta inte med det viktigaste.

Idag har jag försökt skapa ännu en kärleksrik och meningsfull dag för mina tre pojkar. Så att jag fått fylla dem till brädden med min omsorg. Under den tid vi får ihop. Förhoppningsvis många fler år än min egen mamma fick ❤️

9005 likes 103 kommentarer

En tur i skymningen, längs vår fina byaväg. Med bebis i sparklådan, nedbäddad med tre fårskinn. Kölddimma och rosa himmel. Fint så det förslår

17500 likes 586 kommentarer

Jag kände dig redan som frö. Jag visste långt innan det syntes. Att du skulle fästa. Klamra dig kvar i mig.
Ändå.
Tänk att det var du
Hela tiden du
Det var du som var hos mig.
Alla vaknätter. Alla dimgrå dagar. Alla gånger vi strykt över magen och undrat.
Och så var det du
Hela tiden du
Det var du som var hos mig