Majnatten är en tavla

Herregud vad trött jag är efter en hel dags plåtande. Sov fyra timmar natten till igår och steg sedan upp tidigt på morgonen och satte igång med förberedelser. Annakarin anslöt efter jobbet och vi brände av bilder på hela sommarsläppet av Miss Clarity.

Jag hade tänkt lägga mig tidigt ikväll, typ vid nio. Men nu är klockan istället ett på natten. Blev sittande med Jakob i flera timmar vid kvällsfikat. Vi hamnade i ett sånt där prat-il som vi gör då och då. Något som jag föll för när vi blev ihop för fjorton år sedan och som jag fortfarande älskar. Att vi har så mycket att diskutera. Vi tänker tillräckligt olika för att det ska bli intressant. Och tillräckligt lika för att det avvikande inte ska kännas jobbigt eller läskigt. Och att vi utvecklas på olika håll och sedan tar med det där vi läser, hör i en podd eller pratar om med våra vännner, tillbaka till vårt ständigt pågående samtal. Det tycker jag så mycket om.

Men nu är det dags för mig att sova. Krypa ner bredvid Ulf och hoppas att han inte genast vaknar för att amma. Majnatten är som en tavla utanför fönstret. Det är orimligt ljust. Men jag kommer verkligen inte dra ner rullgardinerna och missa alltihop. Vill somna och vakna till den här tavlan.

• annonssamarbete Adlibris •

Sommarläsning

Sommar är lika med läsning för mig. Vad vore stranden, hängmattan, och den långa tågresan utan en bok i handen? Ingenting! (Nåja. På stranden läser jag inte längre sedan jag fick barn att badvakta. Men överallt annars).

Eftersom jag arbetar så mycket vid skärm i vanliga fall känns det skönt att hålla i en fysisk bok, bläddra bland sidorna och vika hundöron där jag tar läsuppehåll. Men eftersom jag är så himla amningstrött just nu och somnar lite överallt, så måste böckerna vara av lättsam karaktär så att jag fullkomligt uppslukas av dem.

På Adlibris pågår nu den härliga kampanjen Sommarpocket – 4 stycken för 169 kronor. Hur bra som helst!

Jag klickade hem fyra titlar som jag ska hugga in på. Har du läst någon av dem? Vad tyckte du? Jag har redan börjat med Agnes Lidbeck Förlåten. Tror det var En varg söker sin podd som pratade om den i ett avsnitt och sedan dess har jag velat läsa.

Förlåten handlar om de vuxna systrarna Ellen och Maria, som efter sin pappas död måste träffas för att reda upp dödsboet. Väl där tvingas de konfronteras med sin besvärliga syskonrelation, svartsjukan och alla gamla olösta konflikter. Jag har inte hunnit så långt ännu – men boken verkar väldigt lovande. Agnens Lidbeck har fått fina recensioner för Förlåten och omnämns som en av de mest betydande unga svenska författarna. Och jag kan bara instämma i att hon är väldigt bra på att fånga stämningar och vad som sker under ytan när människor möts!

Beställde också hem Fatima Bremmers Ett Jävla Solsken. Gav faktiskt bort den till en släkting i julklapp. Inte för att jag vet om den passade mottagaren så bra, utan mest för att det är en bok jag själv önskade mig. Hehe. Ett jävla solsken är en enormt kritikerrosad berättelse om Sveriges första undersökande reporter Ester Blenda Nordström. Den här längtar jag efter att hugga in på!

Saknad förmodad död av Susie Steiner fick också följa med. Man behöver alltid ett wild card nämligen. Jag hade inte hört talas om den här titeln innan och brydde mig inte om att läsa om handlingen när jag beställde den. Jag gick bara på rekommendationen från Ingalill Mosander (Go’kvälls bokrecensent) som brukar komma med så bra lästips! Att den dessutom nominerats till årets kriminalroman i Storbritannien gjorde ju inte beslutet svårare.

Slutligen beställde jag Mörkret av Ragnar Jónasson – som utsett till månadens kriminalroman i Sunday Times. Att boken utspelar sig på Island var en avgörande faktor. Har aldrig läst någon Isländsk författare vad jag vet. Så nu är det dags! Recensentutlåtandet jag hittade på Adlibris avgjorde saken. “Ett mästerverk, med ett slut som får en att sätta andan i halsen”. Har någon av er läst den? Vad tyckte ni?

Nu ska jag dyka ner i läsningen!

På Adlibris kampanj Sommarpockets: 4 stycken för 169 kronor – finns hundra titlar att välja mellan. Alltifrån chiclit till deckare, personporträtt och moderna klassiker. Gå in och botanisera vettja.

• annonssamarbete seventh generation •

Rent på riktigt

Det dåliga med våren är att allt grus och lera som man sluppit under vintern, plötsligt tinar fram. Barnen drar in ett hel sandlåda varje gång de kommer innanför dörren. Det är liksom ingen idé att ställa undan dammsugaren. Den behövs ändå jämt.

Jag har skrivit mycket om miljövänlig städning genom åren, och delat många husmorstips. Jag är ju noga med vad jag använder och att det ska innehålla så skonsamma ämnen som möjligt. Som inte förpestar miljön eller mitt hem. Jag städar ju för att det ska bli renare – inte tvärtom! Dessutom ogillar jag starkt luktande rengöringsmedel eftersom jag får ont i huvudet av dem.

Ibland får jag frågan om jag kan tipsa om ekologiska alternativ till konventionella rengöringprodukter som exempelvis toalettrengöring. Där har jag inte haft så mycket att komma med tidigare. Men som tur är sker utveckling på marknaden – och nu lanseras Seventh Generation i Sverige. En serie effektiva städprodukter som till 97 procent är växtbaserade. Utan syntetiska parfymer eller färgämnen. Märkta med EU EcoLabel.

Namnet Seventh Generation kommer ifrån tanken om att hur vi lever och agerar nu ska vara hållbart för sju generationer framåt. Med den principen i åtanke har produkterna tagits fram.

Seventh Generation gör rengöringsmedel för hemmet – så som diskmedel, maskindiskmedel, allrengöringsspray och toalettrengöring. Men också tvättmedel för kläder. Deras produkter finns både med parfym och utan. Något jag verkligen uppskattar eftersom jag är känslig för starka dofter.

Jag har inte hunnit testa tvättmedlet ännu, så där får jag återkomma. Däremot sattes städprodukterna på prov när jag och Jakob veckostädade härom dagen! Började med att byta ut mitt vanliga starka handdiskmedel mot det ekologiska Free & Clear. Det tidigare saknade vid närmare inspektion helt miljömärkningar. Uppenbarligen en blind fläck för mig! Jag upplevde att diskmedlet var drygt och effektivt och löddrade riktigt bra!

Jag brukar droppa några droppar diskmedel i en bunke med ljummet vatten när jag ska dammtorka. Och sedan doppa trasan i bunken. Då får man den fettlösande effekten på köpet. Men nu testade jag också allrengöringsmedlet Free & Clear. En typ av produkt jag aldrig tidigare använt. Men den var suverän. Väldigt effektiv när jag skulle dammtorka i köket, där damm blandat med stekos och fett är svårt att få bort. Jag rengjorde också toaletterna med WC-rengöringen. Och ÄNTLIGEN en toalettrengöring som inte gör mig snurrig av sin skarpa lukt. De parfymerade produkterna har nämligen en mild doft, som inte stör eller tar över.

Seventh Generation säljs i helt vanliga matbutiker och ligger bra till prismässigt – så att det inte behöver vara krångligt eller dyrt att städa hemmet med vettiga produkter. Ett litet, enkelt steg mot en renare planet. Du kan läsa mer om Seventh Generation här.

Lysande utsikter

När jag skrev inlägget om vackra fönstervyer började jag tänka på de vackraste vyer jag har i min närhet. De där drömmiga fönsterutsikterna jag älskar att vila ögonen på.

Här kommer några av dem. Utan inbördes ordning

Mitt eget sovrumsfönster. Här gassar morgonsolen från klockan fyra så man blir väckt före skam. Men det kan det vara värt. Vill helst inte dra ner rullgardinen för det är så underbart att vakna och se ut över allt det här. Berget och den illande gröna åkern. Skogsstigen jag gått så mycket . med Melker.

Utsikten från min systers sovrumsfönster. Där utanför sitter Anna och jag och surrar på sommarkvällar. Om sånt som bara vi förstår.

Utsikten från barnens fönster. Över byn och åkrarna. Härifrån ser man båda sjöarna, om man lutar sig ut lite. Den ena ligger till höger och den andra till vänster. Mellan dem rinner en bäck, som på våren är mer som en å. Det var den här vyn som fick oss att bli kära i huset!

Jakobs mormors köksfönster. Första gången jag hälsade på var för fjorton år sedan – och jag tappade andan av utsikten. Det gör jag fortfarande ibland. Den här bilden tog jag efter en regnig kväll, när det strax innan midnatt plötsligt solade upp. Och riktigt ångade från skogen och sjön. Västerbotten!

Utsikten från köksbänken. Att stå här och baka en varm sommardag är så njutbart. Eller för den delen en regnig eftermiddag. Speciellt när jag hör alla landsbygdsljud. Kor som muar från andra sidan. Tuppen som gal och fåren som bräker i hagen. Då känner jag att jag bor på rätt plats.

Mormors skrivbord. Radion som stått här i alla år, telefonen med sin korkskruvssladd. På den här platsen satt mormor alltid när jag ringde. Och det kändes så tryggt att veta precis var hon var. Vilken utsikt som var hennes. Blir helt varm av bilden på Bertil som sitter och pysslar där. Som jag själv gjort tusen gånger. Och utsikten är ju inte fulare på hösten precis.

För dig som saknar Erica

Varje gång Erica figurerar här på bloggen är det några som hälsar att de saknar henne. Det förstår jag verkligen – för efter hundra poddavsnitt lär man ju faktiskt känna någon och vänja sig vid att regelbundet få höra deras röst. Som tur är så gör Erica en del inhopp i etern – även om vår egen podd för närvarande är vilande. Dels är hon spanare i P4 varje fredag – men också en av rösterna i Tankar för dagen. Ett av mina favoritprogram i P1!

Det finns flera tänkvärda avsnitt att lyssna på – här är några av mina favoriter. Det första är lite extra fint och vemodigt. Särskilt om du lyssnade på En Underbar Pod och kommer ihåg alla avsnitt vi spelade in från Ericas hundra år gamla sommarhus…

Mitt hus ville vara ifred

Vilken punkt är viktigast

En främmande kvinnas inköpslista

Helad av en hårdsminkad viking

Förresten kan du också följa Erica på @iccodahlgren på instagram!

• annnonssamarbete Albert •

Tjat-befriad mattestund!

Djupt koncentrerad åttaåring…

Det märks att det börjar vara dags för sommarlov om några veckor. Vi har en lite skoltrött åttaåring som ser fram emot skolavslutning och lååång ledighet. Det gör vi också. Men än är det inte riktigt dags, utan vi kämpar på med skolarbetet.

Något som vi däremot inte måste kämpa på med, det är mattematik-appen Albert. Vi började med Albert för några månader sedan och det har funkat hur smidigt som helst. Inget tjat – båda pojkarna brukar vilja sitta med den, eftersom Albert funkar från tre års ålder upp till sjutton.

Målet med appen är att göra inlärningen roligare och enklare och hjälpa elever till bättre skolresultat. Önskar att det funnits en sådan här app när jag gick i skolan. Jag var urkass på matte och lät min kompis Maria fylla i svaren i min mattebok…tills fröken Ulla kom på vad vi gjorde.

Albert är en svensk uppfinning som förutom att fungera som ett mattespel – också är en virtuell mattelärare. När barnet kör fast med matten kan Albert pedagogiskt förklara och hjälpa att hitta lösningen. Albert är programmerad på ett sätt som gör att han lär sig själv för varje gång han används (dvs Artificiell Intelligens). Ju mer Albert används desto bättre blir han!

Förra gången jag tipsade om Albert var ni en hel himla hög med folk som laddade ner appen och testade. Så roligt! Erbjudandet om att få en 30 dagars kostnadsfri provperiod kvarstår fortfarande. Och allt du behöver göra är att skapa ett konto via den särskilda sidan för mina följare, det gör du HÄR!

Varsamma händer, kärleksfull blick.

Jag brukar älska vintern. Men i år har den känts outhärdligt lång. När jag inte kunnat njuta nöjena med den. Knappt klarat av att sparka längre än några hundra meter. Inte kunnat åka längdskidor som jag älskar, eller skridskor med barnen. Inte orkat ta promenader eller göra utflykter. Mest bara gömt mig under täcket och sovit bort dagarna.

Nu njuter jag istället av knoppande björkar och flugsurr i fönstret. Och ljuset som känns som smekningar mot mitt anemiska ansikte. Jag blir sittande i solen. Märker hur huden riktigt lapar i sig strålarna. Jag lyssnar efter fågelkvitter och får pirr i magen av att urskilja koltrasten. Att ha en ljuvlig bebis i famnen och en kropp som sakta återhämtar sig.

För fyra veckor sedan var jag höggravid och kunde inte röra mig. Nu går jag på promenader varje dag. Kroppen läker ihop och jag blir starkare. Snart är min skogsslinga framtinad. Då bär jag bebisen upp till mitt utkikstorn, med milsvid vy. Senare i sommar kanske jag till och med vågar jogga.

Jag är så full av kärlek till min kropp. Som den har kämpat. Åldrats tio år på nio månader. Så nu ska den få allt det bästa. God, bra mat. Motion. Varsamma händer, kärleksfull blick. Sömn. Den omsorg jag visar bebisen ska jag också visa mig själv.

Det visste du inte (om mig)

Jag är döpt i kyrkan. Två gånger. Med arton års mellanrum.

Jakob köper mina kläder. I alla fall mina träningskläder, ytterplagg, strumpor och träningsskor. Att handla funktionskläder är det tråkigaste jag vet. Så Jakob får välja och beställa hem till mig.

Den härligaste delen av mitt jobb är att krypa upp i sängen med datorn och ett fullt minneskort från kameran. Slå på en bra podd och börja tanka över bilder och sedan redigera dem. Leka med filter och fundera på vilken känsla bilderna ska ha. För att slutligen kurera ihop ett inlägg. Jobba med texten och sedan trycka ut på bloggen. Jag älskar verkligen den stunden! Det minst härliga är att göra tv. Nu var det förvisso ganska länge sedan jag gjorde tv. Men det är verkligen (nästan) bara jobbigt. I alla fall när det inte är direktsänt – utan man måste ta om saker flera varv för att få till bra klippbilder. Det kryper i hela kroppen på mig av otålighet.

Det första instrument jag lärde mig spela var valthorn. Höll på med det i tre år. Nu minns jag tyvärr ingenting. Är dock superpeppad på att Bertil valt att börja spela trombon. Bleckblås FTW!

Det första jag skulle införskaffa om jag inte var allergisk är en nordsvensk brukshäst. För att arbeta med och nöjesrida på. Så mysigt med slädturer på vintern och skogsturer på sommaren.

En av mina bästa tv-upplevelser genom tiderna är Big Brother-säsongen med Marie Picasso, Benji och Kitty Jutbring. Tänk om något jag konsumerat senaste åren kunde gripa tag i mig lika starkt som Benjii och Maries kärleksintriger gjorde? “Jag pissar på dina åsikter”. Ni som vet, vet.

Jag känner klasshat nu för tiden. Har aldrig riktigt förstått det där med klasshat förrän jag läste Mina Drömmars Stad-serien i höstas. Men då vällde allting upp, allt jag vet om mina förfäder. Hur skogen togs ifrån dem och deras kroppar nöttes ner. Hur de tvingades ut i arbete som barn, fast de hade läshuvud och borde fått utbilda sig. Hur farmors pappa hamnade på Långholmen för att han stulit en säck mjöl för att kunna mätta sin utsvultna familj. Hur hela vårt lands välstånd, våra vackra städer och våra pampiga stenhus. Är byggda av fattiga satar som fått slåss för varje rättighet. Rätten till reglerad arbetstid. Till betald semester. Till strejkrätt och till pension. Att i dramatiserad form få läsa det jag egentligen redan visste frammanade en känsla som jag tror måste vara klasshat.

Jag skulle egentligen ha hetat Ingrid. Men pappa ändrade sig efter att en bekant som hette Ingrid betett sig illa mot min syster. Han kunde inte med att vi skulle heta samma sak. Så då fick jag heta Clara istället. Det sörjer jag lite för Ingrid är det vackraste namn som finns. Men rimmar lika bra på Underbara som Clara gör det förstås inte.

En fin grej

En bra sak som hänt i vår är att min mormor flyttat hit. Alltså inte hem till oss men till Umeå. Hon har alltid bott fyrtio mil bort och det har blivit svårare att åka och hälsa på i takt med att min egen familj växer. Inte så enkelt att bara ta med allihop till hennes lilla lägenhet och våldgästa.

Men nu bor hon bara en kort bilresa bort så att vi kan träffa henne oftare. För någon dag sedan kom hon hit och fikade och satt och höll i Ulf. Så mysigt! Det skiljer 94 år mellan dem, men de kommer så bra överens så! Trodde aldrig vi skulle kunna förmå min mormor Rut (som är envis som en gammal get) att flytta söderut. Men tänk det gick ändå. <3

Sorgetrött

Det är sköra och vackra och tunga vårdagar. Jag försöker återhämta mig från graviditeten som malde ner mig mentalt och fysiskt. Och så hör jag samtidigt Melkers tassar överallt. Kommer på att jag inte släppt ut honom på länge, eller glömt bort att ge honom mat. Och så med ens det där hugget i bröstet – när jag minns att han är borta.

Vi är så sorgetrötta. I januari förlorade vi Jakobs pappa. Och förlusten av Melker blev sten på redan tung börda. Denna vidriga cancer som tagit ifrån mig mamma, morfar, Jakobs pappa och en gammal vän. Och så hunden. Om man nu får nämna hund i samma mening utan att häda.

Mest oroar jag mig för barnen och hur de ska minnas den här våren? Kommer de lida av samma cancerrädsla som jag gör? Och så skräcken om det händer någonting med mig eller Jakob. Vi måste hålla oss friska. Bli gamla. Peppar peppar, ta i trä, gode gud amen.

Vi är sorgetrötta.

Och samtidigt njuter jag av lille Ulf, som ingen unge har njutits förr. Jag har knappt hört honom skrika. Han är bara nöjd. Jag är bara nöjd. Vill sköta honom själv. Byta alla blöjor, bära runt, andas in hans doft. Jag tar nätterna med glädje. Njuter hans små händer när han mjölktrampar som en kattunge.

Ulf är det sötaste som finns – det säger både Bertil och Folke. Vilken evig tur att han kom till oss just denna eländiga vår.

En bättre lördag


Fredagen var tung. Barnen fick stanna hemma för att få en chans att vara ledsna i lugn och ro. Men som tur var hade vi sedan tidigare bokat upp helgen. Bertil skulle till Holmön med Jakob och en vän och Folke skulle sova över hos farmor i stan. Bra med lite miljöombyte. Och skönt att jag fick vara hemma själv med lillebror. Och vara precis så nere som jag kände mig.

På lördagen kom min vän Frida förbi. Och det var den perfekta distraktionen. Jag bakade kaka och satte på rouge och blev genast lite bättre till mods.

Att ha sällskap av den här monchichin skadade ju inte heller.

Jag gjorde en cheescake som ärligt talat var svingod. Recept kommer inom kort.

Och dukade ute på verandan.

Frida höll rätt på lillen.

Men han somnade snart ifrån allting.

Jag bjöd på fläderbål också. Med citron och blåbär. Behövdes i värmen. Det blir hett på verandan när solen ligger på.

Frida hade med sig paket till pojkarna.

En popup-bok om urtidsdjur till storpojkarna. Och ett hemmasytt gosedjur till lillen. Så sjukt gullig. Folke tyckte att Frida var en riktig hejare på att sy och föreslog att hon skulle få laga hans kalsonger också. Ett riktigt hedersuppdrag!

Vi fikade och pratade och fikade lite till. Och hips, vips såg vi på klockan att drygt sex timmar hade gått. Utan att samtalsämnena alls hunnit sina. Men däremot hade det börjat bli kväll och kallt. Så då tog Frida cykeln och hojade hem till sig.

Det blev en fin lördag, trots allt.

Lillkråka

Tack för alla fina hälsningar i förra inlägget. Det är det bästa med att ha den här platsen. Jag får dela lite av mitt liv med er och får i gengäld er omtanke när någonting tungt händer. Gårdagen var hemsk men era kommentarer gjorde den ändå lite lättare. Så tack <3

I torsdags innan allting blev så hemskt, så var det så väldigt fint. Lilleman skulle få sitt första bad. För nu har naveln läkt ihop som den ska.

Finns ingen hejd på hur den här ungen beundras av hela familjen. Han är vår underbara, njutbara efterrätt.

Badet blev en solklar succé. Tillslut fick vi avbryta för att jag blev trött. Inte för att han tröttnade. Kanske blir det en storbadare av ungen? Storebror avskydde sitt första bad och visade sig sedan vara vattenrädd högt upp i åldern. Gick knappt att få honom att njuta ett badkarsbad. Fast idag är det raka motsatsen, tack och lov.

Älskade lillkråka. Så fantastiskt att få följa dig och dag för dag upptäcka lite mer av den du är.

Nybliven trettiotreåring

Hoppas ni haft en härlig påskafton allihopa. För mig sammanföll den med min födelsedag. Fyllde 33 år igår och vi firade påsken hos Jakobs mormor. Underbart väder, god mat och härligt häng i solen på verandan. Plockade knappt upp kameran utan njöt bara av stunden. Och somnade strax efter middagen för att vakna tolv timmar senare. Det märks att jag har en del sömn att ta igen.

Vad jag ska jag då fylla mitt 34e år med?

-Massa familjetid. Är så kär i mina barn och njuter som mest när jag får ha dem i närheten och bara sitta och titta på dem

-Massa omvårdnad av mig själv. Är så sliten i kroppen efter graviditeten. Nu vill jag överösa mig själv med träning, bra mat, sömn och aktiv vila. Som trädgårdsarbete och bokläsande och att umgås med mina vänner. Jag förtjänar fasen bara det bästa!

-Lagom mycket arbete. Jag tar ju faktiskt mitt livs första “riktiga” mammaledighet. Nej, jag är inte ledig på heltid – men mer ledig än tidigare. Och vill inte låta arbetet inkräkta för mycket på det. Mest vill jag amma och få en chans att återhämta mig från det jobbigaste min kropp varit med om.

Slutligen vill jag bara säga tack. Sista tiden har jag fått så fantastiskt många fina kommentarer av er läsare. Er respons gör att det är roligare än någonsin att blogga. Även om jag just nu har svårt att hinna med att besvara kommentarer som jag brukar. Tack för att ni hängt med mig ytterligare ett år och vill fortsätta att följa mitt liv <3

Bilder som får hjärtat att slå volter

Jag är så glad över att jag dokumenterar min vardag så noga. Kan bli sittande på instagram ibland, och kolla gamla bilder och tänka på allt fint jag får vara med om.

Här är ett knippe bilder som fick hjärtat att slå volter när jag såg dem igen.

Min flock

Vi tågluffade genom Italien för prick ett år sedan. Och barnen var ljuvliga från början till slut. Deras enda önskan var att få springa barfota på en gräsmatta. För hemma låg snön tjock. Här är min flock på väg till en park i Verona. Med gräsmatta.

Återföreningen

Min kompis Sanna gifte sig i juni, på en båt i Stockholms skärgård. Och under bröllopet fick jag hänga med mina älskade gymnasiekompisar, som inte varit förenade sedan mitt eget bröllop för tio år sedan. Vädret var strålande, vi grät så det skvalade. Och jag kände mig så fin i den här outfiten. Vi dansade tills vi stupade i säng på morgonsidan. På tågresan hem pratade Elina och jag oavbrutet i sex timmar. När vi klev av hade vi fortfarande inte pratat klart.

Mjuka mornar

I maj förra året var jag så overkligt lycklig. Vaknade varje morgon med pirr i kroppen. Kan inte minnas att jag känt sådär sedan jag var nitton och vrålkär i Jakob. Men i maj var det liksom själva livet jag var kär i! Den här bilden tog jag en tidig vardagsmorgon, när båda barnen och Melker kommit över till min säng. Strax efteråt tassade vi ut på farstubron och åt frukost i värmen.

Hönsglädjen

En mild kväll på gården, strax efter att vi äntligen skaffat höns igen. Världens mysigaste blandrasflock som värpte massor av ägg i olika färger. Någon vecka efter den här bilden knäpptes hade hela flocken blivit tagen av räven. Stor sorg. Men nu minns jag mest hönsglädjen!

Sinnligheten

När jag för första gången den våren hängde tvätt utomhus igen. Bäddade med lakanen och hela sovrummet doftade vårvind.

Farfarsminnet

När Bertil lärde sig cykla. Hans farfar kom förbi och tränade en hel dag med honom, tills han slutligen kunde. Att se Bertils glädje och farfars stolthet.

Första avslutningen

Den här bilden knäppte jag vid sextiden på morgonen. Inför Bertils första skolavslutning. Steg upp tidigt och dekorerade tårtan, strök barnens skjortor och plockade in blombuketter. Så mycket förväntan och glädje.

Överraskningen

Dagen efter skolavslutningen tog vi nattåget till min syster. Anna hämtade oss i Herrljunga. Kusinerna hade ingen aning om att vi skulle komma. På eftermiddagen dök vi bara upp på dagisgården och överraskade dem. Deras miner glömmer jag aldrig.

Återhämtningen

Bättre sortens lunchpaus på jobbet. Med Melker som sällskap.

Målgången

Efter flera års väntan. Först på att verandan skulle byggas klart. Sedan målas. Att cortenstålet skulle komma på plats. Och att jord skulle beställas hem och fylla rabatten. Efter all den väntan blev det äntligen dags att plantera. Stannade uppe sent och slet trots förkylning – bara för att jag inte kunde stå ut att vänta en minut till.

Nattsuddet

Elina och hennes yngsta barn hakade på mig och pojkarna när jag gjorde ett resereportage. Här var klockan ett på natten. Vi låg i vår trädkoja med älvsutsikt och skvallrade hemlisar, medan barnen slumrade ovetande. Hela sommaren låg fortfarande framför oss. Löftesrik.

Rötterna

Bad i sjön hos mormor och morfar. Samma plats som min morfar badade på för snart hundra år sedan. En känslan jag bara har där. Samhörigheten. Självklarheten. Inför just den plätten på jorden.

Ett litet plus

En veckas semester hos Jakobs mormor. Jag körde barnen i mjölkkärran ner till sjön. Och gick och undrade om inte mensen skulle komma snart? Eller helst av allt utebli. När mensvärken kom blev jag ledsen. Mycket mer än jag hade förväntat mig. Men morgonen efter hade jag fortfarande inte fått någon blödning.

Jakob kom och hälsade på och hade med sig ett graviditetstest. En tidig morgon innan alla andra hade vaknat så tog jag det. Ett plus på stickan. Hela världen sjöng.

• annonssamarbete Felix •

Klart barnen ska käka ketchup!

Jag vet inte om era barn är som våra – men kära nån vad de älskar ketchup. Till allting. Och visst ska de få äta ketchup. En smula socker skadar inte. Men här är det inte frågan om några små mängder ketchup. Här är det stooora mängder. Då tycker jag att Felix Osötade Ketchup är en fantastisk nyhet.

Den osötade ketchupen är varken sötad med socker eller sötningsmedel. Utan bara gjord på mer tomat – och en kryddning som gör att ketchupen smakar precis som en ketchup ska göra. Och då kan de ju få äta hur mycket de vill till middagen!

Lite spänd var jag dock när jag skulle servera maten. Skulle de märka skillnaden? Fråga varför ketchupen inte “smakade som vanligt?” Protestera rent av? De har nämligen en fenomenal förmåga att nosa upp eventuella förändringar av deras favoritmat. Man kan liksom inte smyga ner nya ingredienser hur som helst…

Jag sa ingenting utan lät barnen förse sig själva. Att flaskan hade blå kork och såg lite annorlunda ut var inget som någon av dem lade märket till.

Sedan fick de mumsa i sig. Och först när det ätit färdigt frågade jag vad de tyckte om ketchupen. Vadå? Den var väl precis som vanligt!? sa storebror. Bingo!

Själv åt jag också med god aptit men tyckte inte riktigt att ketchupen smakade “som vanligt”. Jag tyckte att den var godare. Mer tomatsmak, lite kraftfullare liksom.

Ketchupen får full poäng från oss allihop! Felix Osötade Ketchup har 38% mer tomat än Felix original. Det enda sockret i flaskan är det som naturligt finns i tomaterna. Inget tillsatt socker. Inget sötningsmedel. Ketchupen innehåller faktiskt hela 83 procent tomat och är dessutom tillverkad i Sverige. Hur bra som helst! Håll utkik efter den blå korken i mataffären.