Helg på Holmön

I helgen gjorde vi en resa med vårt kära matlag. Vi åkte till Holmön där Albins familj har ett fint gammalt hus. Jag har inte varit på Holmön sedan jag var där med sexårs så jag var himla spänd och peppad att få se mer!

Minns inte vad vi pratade om här. Men Stina var nog lite rädd för sjögången.

Barnen paxade fönsterplatser.

Ulf var konfunderad på sin första båtresa

När vi kom iland körde vi packningen hem till gården.

Passerade ett fält med prästkragar

Hej fina lilla hus.

Eftersom barnen var vrålhungriga började vi med att fixa mat till dem. Kolla in det fina gamla köket med linoleumgolv!

Sedan dukade vi fram till oss vuxna i ett annat rum.

Skärgårdstema!

När maten stod i fyra hörn i magen snörde vi på oss skorna och gick ut. Den regntunga himlen sprack upp och solen behagade visa sig.

Kvarken <3

Det blev en tur på 7-8 kilometer sisådär

Barnen var så duktiga och travade på.

Så nådde vi äntligen målet. Badplatsen! Det var nog knappt sexton grader i vattnet.

Men barnen skyndade sig i. Och snart badade vi vuxna också.

Bra med tjock, varm ulltröja, Inte minst för amningsbrösten. Har klarat mig så bra i sommar trots massa kalla bad.

Stina och Ulf <3

För att orka gå hem igen mutade vi ungarna med torkade aprikoser och varm choklad.

När vi återvände vid tio på kvällen stoppades barnen genast i säng medan vi vuxna satt uppe till två och fikade och pratade. Kom såklart inte ihåg att ta en enda bild.

Morgonen därpå åt vi en sen och stadig frukost innan vi begav oss iväg på en ny vandring.

Så mysigt i det här huset!

Älskar mixen och färgerna.

Vi skickade barnen i förväg, med en skrinda med matsäck i. Så skönt när man inte behöver oroa sig för hetsig trafik.

Det finns så otroligt mycket vackert på ön. Förutom den fina naturen finns gamla bevarade gårdar, små naturbetesåkrar, grå lador och prunkande trädgårdar.

Hoppas verkligen att fler barnfamiljer flyttar hit, så skolan kan öppna igen. En dröm att bo här för den som vill leva lantligt och vackert och ändå ganska nära stan.

Dokumenterade en snygg gammal bensinpump. Varför är alla bensinpumpar så fula nu för tiden?

Och så smet vi in på en loppis där jag gjorde några fynd.

Tre glada. Med håret på ända och vind i kjolarna.

När barnen blev trötta fick de turas om att åka skrinda.

Tills vi kom till Bergudden fyr. Makalöst fint! Vi gick för att spana in platsen där Jakob ska hålla i yogaretreat i september. Det kommer bli magi!

Läget är otroligt.

De håller till i vandrarhemmet vid Bergsuddens fyr.

Helt nyrenoverat men i vacker gammal stil.

Kolla vilket fint kök!

Och utsikten från köksfönstret.

Gillar verkligen det här golvet.

Och färgsättningen.

Mmmmmm….

Så hittade vi lä bakom en klippa och tog fram kaffetermosarna och bara njöt. Jag kände mig så lugn och tillfreds, ledig och närvarande där jag satt. Ulf och Ylva-Karin som ammade. Och storbarnen som lekte på klipporna.

Tänker att minnet av den här stunden kommer jag spara och ta fram i vinter.

Så badade alla från klipporna. Trots att det var bitande kallt i vattnet var det väldigt skönt.

På hemvägen passerade vi drömkåk efter drömkåk

Precis ett sådant här köksland skulle jag vilja ha. Lagom bohemiskt och vildvuxet och alldeles underbart.

Måste sätta igång och gräva!

Så avslutade vi söndagen med middag i stugan och barnen som fick en egen peng att gå till affären och handla glass för.

Väldigt trötta och väldigt nöjda lämnade vi Holmön. Men kommer förhoppningsvis tillbaka snart!

Och så ett litet tips till sommarlediga Umeåbor. Både färjan och bilparkeringen vid färjan till Holmön är HELT gratis. Åk ut över dagen och vandra och upplev vettja! Eller ta med tältet eller ta in på något av vandrarhemmen och stanna över natten. Det är så fint att få njuta västerbottnisk skärgård några dagar!

• annonssamarbete Astrid Lindgrens Värld •

Ett besök i Astrid Lindgrens Värld

Förra veckan tog jag och barnen nattåget till Göteborg och mötte upp min syster Anna och hennes barn Juni och Lykke för en tredagars resa till Astrid Lindgrens värld. En resa vi peppat inför i flera år och som nu äntligen skulle bli av.

När Astrid Lindgrens Värld fick höra att jag planerat att åka dit undrade de om jag ville skriva om upplevelsen på bloggen? Såklart jag ville! Här kommer alltså en redogörelse för vår resa.

Anna hämtade oss med bil i Göteborg och vi satte genast kurs mot Vimmerby. Vi kom fram dit vid fyratiden på eftermiddagen efter några loppisstopp och pauser för att fika. Vår första anhalt var museet på Näs (nästan det jag var mest peppad på). Att få se Astrids barndomshem, utställningarna om hennes liv och de underbara sagolika trädgårdarna. Vi blev inte besvikna.

Barnen sprang omkring som vildar. Kollade in kaninerna, lekte inte stöta mark, gungade slänggunga…

Och klättrade upp i fågelboet.

Blev så otroligt inspirerad av trädgårdarna. Fick massa uppslag på vackra växtkombinationer till mitt eget hem. Och njöt stillheten och vilsamheten. Som dock avbröts lite av barnen som suttit instängda i bil i flera timmar och rasade av sig.

Trevliga guiden Pia visade oss runt och berättade om Astrids vision när hon återställde Näs till sin forna glans. Vi fick också (vilket var höjdpunkten på hela resan!) en guidning inne i Astrids barndomshem. Tyvärr fick vi inte fota – men ni kan tro att det var fint. Vi fick se skrivbordet där Astrid satt och författade och rummet där hon och hennes bror Gunnar lekte Inte stöta mark som barn.

Ulf sov nöjt medan vi strosade omkring. Jag önskar bara att vi avsatt mer tid på Näs, för att ordentligt hinna utforska museet. Går lätt att fördriva 4-5 timmar där och sedan äta något gott i caféet.

När Näs stängde begav vi oss till vårt boende. Vi hyrde ett hus i gästboendet inne på området vid Astrid Lindgrens Värld. Två minuters gångväg från parken. Det var helt perfekt! En liten stad i miniatyr, med fantastiska hus och gränder. Bilfritt så att barnen kunde springa runt utan fara och med roliga lekställen överallt.

Det som slog mig (och som jag hört så många berömma med Astrid Lindgrens Värld) är kvalitén. Omsorgen om varje liten detalj. Gammaldags, vackert, välbyggt. Hemtrevligt, trivsamt och med barnen i fokus.

Som i vår lilla länga. Där barnen sov i våningssängar och det mellan sängarna fanns en liten bro att krypa över till varandra på. Den här bron pratar barnen fortfarande om.

Och kolla här! Pärlspont, platsbyggda sittbänkar. Rutigt golv och vackert handfat. Högspolande toalett och skomakarlampor med tvinnade trådar. Varenda liten detalj var en dröm. Jag njöt så mycket av allt det här.

På kvällen lekte barnen till sent, på en av områdets alla mysiga lekplatser. Sedan somnade de svettiga och utmattade och fulla av intryck allihopa.

Morgonen därpå var det så äntligen dags att gå på Astrid Lindgrens Värld. Vi hade beställt frukost på Majkens Mat. Där kan övernattande gäster äta frukost och sedan smita in i parken innan den öppnat för allmänheten. Även här golvades jag av detaljerna. Ingen skräpmat på frukostbuffen. Bara bra, gott och nyttigt. Lokalproducerade råvaror och de godaste prinskorvar vi någonsin ätit. När barnen tryckt i sig ordentligt med mat gick vi in på området. Med namn & telefon-band fastsatta kring handlederna på alla barn (de finns att hämta vid entrén) så att barnen kan hitta sina föräldrar om de kommer bort.

Bertil ville ABSOLUT börja med att se sin favorit Ronja Rövardotter. Så vi startade där. Hann leka runt i borgen innan föreställningen började.

Blev golvad. Så duktiga skådespelare, så bra miljöer och så genuint. I föreställningarna förekommer hästar, en gris och riktiga duvor. Alltihop skapat med sådan omsorg. Effekten på barnen blir verkligen magi.

Njöt också av att höra Mattis svordomar eka över Mattisborgen när han fick veta att Birk flyttat in där olovandes. Älskar att man inte mesat till något utan att det är precis så mustigt som Astrid Lindgrens skrivit det.

Efteråt smög Juni fram och hälsade på Ronja och Skalle-Per. Att få interagera med karaktärerna var höjdpunkten för de lite mindre barnen.

En av de roligaste föreställningarna var när Pippi blev jagad av Kling och Klang. Folke och Juni tjöt av skratt och skrek instruktioner åt både Pippi och poliserna. Helt uppslukade av föreställningen.

Efteråt kom Pippi fram och skvätte vatten på Bertil och Lykke. Mycket uppskattat.

Jag hade noga instruerat barnen vad de skulle göra om de kom bort: Gå fram till en vuxen, visa upp sitt armband och be om hjälp att ringa till numret på armbandet. Detta löste barnen med bravur. Inte mindre än tre gånger ringde det i min mobil när de barnen var “borttappade”. Samtliga tre gånger visade det sig dock att vi bokstavligt talat stod runt knuten från varandra. Hehe. Kanske blev de lite för snabba med att fatta hela den här ringa efter mamma-grejen?

Nytt för i år är att Nils Karlsson-pysslingvärlden renoverats. Och alla barn var eniga om att det här var topp tre i hela parken. Så mycket roligt att leka med och på. Och känna sig preciiis som en pyssling i storlek.

På bild ser det faktiskt helt galet ut!

På lördagen var det så varmt (26 grader och sol) att vi höll på att smälta bort i värmen. Vattenflaskor och solhattar hjälpte oss lite på traven. Jag hällde vatten i håret och över kläderna på barnen för att få lite svalka. Vi hittade också till vattenleken vid Kvarnen och de vattensprutande stenarna strax ovanför entrén till parken. Där fick barnen välbehövlig svalka

Vi tog också en sen lunch i Stadsmästargården och åt isterband och köttbullar. Så prisvärt och gott och just när vi åt var vi typ enda gästerna på restaurangen. Lönar sig att välja en annan mattid än alla andra…

Något jag verkligen uppskattade med hela parken är att det inte säljs en massa skräpmat och sötfika överallt. Maten är rejäl och riktig. Småländska isterband, raggmunkar, köttbullar och pannkaksbuffe. Ingen Coca-Cola i kioskerna utan saft och äppelmust. Och inga skrikiga glass-skyltar som föranledde massa extra tjat från barnen.

Barnen älskade föreställningarna. Men platserna anpassade för frilek blev populärast. Som i handelsboden på Junibacken där de fyra kusinerna blev kvar en lång stund. Själv satt jag och njöt av den vackra färgsättningen, rekvisitan och pärlsponten som jag drömmer om att klä in min hall med.

I nästan alla små hus på området kunde barnen gå in och leka. Och överallt fanns trädgårdar, rabatter och dammar anlagda. Här är bryggan där Madicken och Lisabeth trillar i.

Men jag själv var mest intresserad av att se miljön där Lotta på Bråkmakargatan spelades in. Lottas och Tant Bergs hus är ju min inspiration.

Man blev inte direkt besviken

Fotade massor av bilder på trädgårdarna för att sno rabattidéer och annat hem till mig själv.

Lottas kök var inspirationskällan när vi renoverade vårt 2010.

Tant Bergs kök som snarare är min inspirationskälla just nu.

Vill bo i det här

Och det här. Så fint att man nästan gråter.

Men allra, allra populärast bland oss alla var ändå Törnrosdalen och Bröderna Lejonhjärta. Här hade man byggt grottor precis som i Karmanjaka och massor av små gulliga hus med rosenbuskar slingrande kring fasaderna.

Här blev vi i flera timmar och bara utforskade de små stugorna.

Otroligt vackert och lekvänligt.

Jag och Anna blev serverade rätt efter rätt av barnen, som lagade mat, städade sina små hus och lekte skola.

Och sedan såg vi två föreställningar. Ruskiga båda två. Inte minst Slutstriden – med en enorm, eldsprutande Katla som dök upp bakom bergen. Vilken upplevelse!

Vi både skrattade och grät och blev lite rädda. Sedan hängde vi kvar och lekte så länge att vi närmast stängde parken för kvällen. Kunde inte slita oss.

Det jag tycker utmärker Astrid Lindgrens Värld är den genuina känslan. Att allt är så välbyggt och vackert. Fräscht och barnvänligt. Och feststämningen är hög. Det känns liksom påkostat. I entén möttes vi av ett grupp jazzmusiker som spelade svängiga arr av Lindgrenska låtar. Kling och Klang hälsade välkomna och på andra ställen i parken stötte man på karaktärer som gick omkring och pratade med barnen. All personal var anmärkningsvärt vänlig och hjälpsam. Satte sig på huk och pratade med barnen när de skulle köpa marknadskarameller och Herr Nilsson-gosedjur.

Vi var där under premiärhelgen för högsäsongen. Det var mycket folk och hade vi åkt igen hade vi nog valt att gå dit måndagen efter öppningshelgen. Då är alla karaktärer på plats men trycket i parken lite lägre. Trots det tyckte jag inte att parken upplevdes trång. Den har många grönområden och lekytor så att man alltid hittar någonstans att dra sig undan litegrann.

Jag vill tipsa om att hyra en skrinda i entrén (att dra griniga, trötta barn i) samt att ta med vattenflaskor och enkel matsäck. Så man hela tiden kan fylla på energinivåerna hos barnen. Glöm inte solkräm och solhattar under varma dagar. Solen steker på rätt bra när man sitter och ser teatrarna. Och läs gärna böckerna på nytt, som uppladdning inför resan. Eller se filmerna tillsammans. Det blir roligare för barnen när karaktärerna känns igen.

Och ladda för guds skull hem appen som hör till Astrid Lindgrens värld. Där finns en karta över området, information om dagens program samt annat matnyttigt man kan behöva hålla koll på. Och låt sedan barnen bestämma tempot! Vi hade bara bestämt två föreställningar som vi absolut ville se. Resterande snubblade vi över medan vi strosade runt parken. Och det oväntade var nästan roligast! Under de två dagar vi var i parken hann vi se tio stycken föreställningar utan problem. Men vi hann inte med riktigt hela parken. Så det finns fler roliga ställen att upptäcka till nästa besök!

Skulle jag sätta betyg skulle jag ge vårt besök på Astrid Lindgrens värld fem stjärnor av fem möjliga. Allt gott jag hört om den stämde verkligen. Och nu planerar jag och Anna att åka dit en sväng på höstlovet igen. Vi längtar nämligen tillbaka allihopa!

• annonssamarbete Landskrona Stad •

En svensk semesterpärla

Fotograf Thomas H Johansson

Inte måste man resa utomlands på sommarsemestern – vi semestrar alltid Sverige. Det finns så många fina platser att upptäcka! Som för två år sedan när jag besökte Landskrona med min syster. Jag hade aldrig varit där förut men var superpeppad att få komma dit när rapsfälten blommade som allra gulast. Dessutom skulle jag få cykla på Ven – något jag drömt om sedan jag läste Alice Lyttkens biografier (hon var bosatt på Ven).

Landskrona går enklast att ta sig till med tåg och i stan finns miljövänliga trådbussar och eldrivna bussar. Det går med andra ord utmärkt att semestra klimatsmart!

Här kommer nu en liten recap av vår resa – kompletterad med rykande aktuella tips inför i sommar – ifall du är sugen på en tripp till Landskrona.

Vi anlände till Landskrona med tåg och bodde på Örenäs Slott, byggt av en sockerfabrikant i början av 1900-talet. Idag är det ett populärt ställe för bröllop och en omtyckt konferensanläggning. Själva slottet är situerat vid vattnet, omgivet av enorma ekar med utsikt mot Ven.

Första kvällen tog vi det lugnt och åt en middag på Örenäs slottsrestaurang. Efteråt tog vi en promenad nere vid Ålabodarnas fiskeläge. Och tjuvfotade hus! Så mycket inspiration.

Morgonen därpå blev vi hämtade av vår guide Sara och så började dagen med en tur i Citadellkolonierna. Jag älskar ju koloniträdgårdar och detta område var något alldeles extra.

Så många godisfärgade små stugor. Med knotiga äppelträd, slingrande grusgångar och pyttesmå punschverandor. Vi började i Rothoffs museikoloni som är den enda i sitt slag i landet. Här är öppet hela sommaren så att man kan strosa runt och titta på trädgården. Det är olika teman olika år – och i år är temat “Barnens koloni” med fokus på nyfikenhet och lekfullhet. Då finns chans att utforska trädgården med alla sinnen.

Jag tyckte mycket om den lite vildvuxna, avslappnade känslan på kolonin. Den inspirerade och gav ideer till min egen trädgård! På Rothoffs koloni kan man slå sig ner med en medhavd fikakorg. Det gjorde vi, och kalasade på ett helt lass bullar.

Vi inspekterade också det vackra citadellet när vi strosade vidare in mot centrum. Här kan man leka på den medeltida lekplatsen, fiska i vallgraven eller gå med på en guidad tur.

Vi besökte också Hemslöjden Skåne. Där blev vi kvar länge, länge och tittade på deras fina sortiment och verkstaden där man kan slöjda. Jag blev handlöst förälskad i de broderade kuddarna med starka, klara färger som är typiska för Skåne. Hundratals arbetstimmar ligger bakom en enda kudde. Jag skulle så gärna vilja ha en liggande på min soffa på punschverandan.

Den 29 juni-31 augusti i sommar kommer det visas en träslöjdsutställning i lokalerna. Det är sex fantastiska slöjdare som ställer ut tillsammans under namnet Fantastiska Snitt.

Foto: Anders Ebefeldt/Studio-e.se

Jag tycker att Landskrona är en så himla fin stad! Jag som kommer från en typisk trästad tycker att det känns smått exotiskt med alla stenhus och stora pampiga kyrkor. För att inte tala om kullerstensgatorna med rosenbuskar. Jag och Anna har pratat om att åka dit igen med våra familjer.

På eftermiddagen tog vi bilen och besökte Borstahusen – ett fiskeläge från sent 1700-tal. Det här är verkligen en av Landskronas höjdpunkter! Och sedan avslutade vi dagen med middag på Erikstorps Kungsgård 

Dag två under vårt Landskronabesök skulle jag då äntligen få cykla på Ven.

Vi tog färjan från Landskrona till Ven. En liten bit från hamnen hyrde vi varsin cykel och drog iväg rakt över ön. Vi stannade bland annat till vid Tycho Brahe- museet (han bodde och var verksam på ön under 1500-talet). Här finns museum, en återskapad renässansträdgård, observatorium och en idéhistorisk lekpark.  Och just i år öppnar faktiskt en helt ny utställning på museet.

Ven är en väldigt speciell ö med sitt alldeles egna mikroklimat. Ön ligger som en hög platå mitt ute i havet mellan Danmark och Sverige. I maj är den extra vacker med sina illande gula rapsfält och att cykla runt ön är verkligen det idealiska färdmedlet. Eftersom man kan hyra både cykelkärror och tandemcyklar kan barnen enkelt hänga med. 

Älskar att det på Ven finns mysiga små stopp överallt. Gallerier, gårdsbutiker och cafeer. Allt hade inte öppnat för säsongen när vi var där i maj men under sommaren håller det öppet. Men bara att cykla och titta på alla söta hus och trädgårdar ger en rejäl inspirationsdos.

Vi besökte också guldsmeden Malin Ljung. Och här gick jag och Anna bananas och provade vartenda smycke i butiken. Malin är en otroligt begåvad guldsmed!

Lunchen åt vi på Pumpan café & restaurang. Och förlåt för alla mina superlativ i dessa inlägg men jag menar vartenda ett: vilket otrooooligt mysigt ställe. Supergod mat och varma, vänliga ägare. I deras trädgård vill man ju gärna sitta och fika en ljummen sommardag!

Och jag kan bara konstatera att hit kommer jag åka fler gånger! Och tänka sig – dagen slutade med att jag fick se Alice Lyttkens gamla gård så resan blev verkligen komplett! (Bilden i inlägget med mig och min cykel är beviset. I den vita gården med röda knutar bodde hon!)

Fotograf Ralf Turander

Jag vill avrunda med ett litet bonustips! Landskronas Museum visas i sommar (med start i maj till den trettonde oktober) Fashion Exposed – 100 år av Svenskt modefotografi. I en unik och generöst stor utställning visar man hur svenska modefotografer uppfattat och avbildat modet sedan början av 1900-talet fram till idag. Den utställningen skulle jag bra gärna beskåda!

Vill du besöka Landskrona och Ven? Fler tips på vad du kan se & göra, övernattningsmöjligheter, evenemang mm hittar du på visitlandskrona.se

• annonssamarbete Region Västerbotten Turism •

En historielektion i skogens tecken

Som jag tidigare bloggat om tog jag och min bästa kompis Elina en tvådagarstripp genom Västerbotten, på uppdrag av Region Västerbotten Turism.  Vi tog med våra barn och efter första natten på Granö Beckasin drog vi  vidare till Lycksele. Vi skulle nämligen besöka Gammplatsen. Gammplatsen har i århundraden varit en samlingsplats  för samer, nybyggare och handelsmän. Här hölls marknader och ting och kyrkhelger firades. Nu ger Gammplatsens olika byggnader och museum en historisk bild av livet i södra lappland.

En trevlig guide mötte oss och visade oss runt på området. Dessa  fina grindar var det första vi såg. Jag övervägde att haka ner och sno med mig dem hem till vår gård.

Jaktmuseet med sina uppstoppade björnar, vargar och läskiga djur väckte stort intresse hos barnen.

Själv föll jag mer för postmuseet

och textilmuseet…

Fint ordnat med gamla tyger, symaskiner och inredning. Jag fotade massor för ren inredningsinspiration hem till mig.

Folke som sett de uppstoppade djuren undrade nu varför de dödat människor och satt upp i lokalen? Älskar treåringens logik. Vi lugnade honom med att det bara var dockor och inte uppstoppade riktiga människor.

Vi gick runt på området och utforskade allt fint.

Bertil skjutsade småttingarna och diverse timmer.

På gammplatsen finns bland annat kyrka, sameviste, smed, bagarstuga, mjölkstuga, skomakare och alla möjliga fina utställningsmiljöer.

När vi blev hungriga åt vi lunch på Ruselegården.

Det blev givetvis palt med lingonsylt och mjölk till oss alla fem. Västerbottniskt så det förslår.

Efter lunchen gick vi igenom Skogsmuseet med dess olika utställningar. För mig som har en släkt av skogsarbetare var det en speciell upplevelse. Mycket av det min morfar berättat om livet i skogen kände jag igen i utställningen. Slitet, utsattheten, farorna.

Men också värdet av kockan som bodde med skogsarbetarna i skogen hela vintrarna. Och som med enklast möjliga köksutrustning lagade palt, kalops och sillbullar åt hungriga arbetare. Det var dessa kvinnor som såg till att männen fick nyttig och bra mat och höll rent och snyggt i stugan. Ibland kunde kockan vara så ung som fjorton år och arbetet var tungt. En kocka berättar om slitet med den djupfrysta maten och hur svårt det var att med en såg få loss bakstycket av en frusen gris.

Skogen är en av anledningarna till vårt lands välstånd. Men kockans roll i det  känns som en bortglömd del av den historien, så jag blev glad att utställningen lyfte fram det.

På Skogsmuseet fanns också fina uppbyggda miljöer. Bland annat detta Per-Albin torp. Stor inredningsinspiration för mig!

Om man tänker bort fattigdomen, kalldraget och eventuella vägglöss.

På skogsmuseet hade de också en fantastisk lekdel för barnen. Där hade de så roligt att de fick stanna kvar själva i över en timme medan jag och Elina utforskade resten av området.

Vi gick  oss förbi den lilla butiken där det såldes bokmärken, gamla skolplanscher, marknadskarameller och annat tidstypiskt. Himmelens mysigt!

Älskar färgsättningen också. Såna här galna färger är det hemma hos min farmor med och det är så härligt!

Största behållningen under hela dagen var nog att gå omkring och kolla planteringarna. Jag anlägger ju en trädgård i (delvis) gammal stil med gamla sorters växter. Här fanns hur mycket inspiration som helst.

Till Gammplatsen har man samlat rotskott och perenner från gårdar runtom i Västerbotten. Och efter att vi pratat med trädgårdsmästaren fick vi också köpa rotskott av gamla sorter. Vi fick lite förtur för resten skulle säljas på Rosens Dag på Gammplatsen.

Hade jag varit kleptoman hade Gammplatsen levt farligt för mig.  Så otroligt mycket vackert att titta på.

Efter en inspirerande och innehållsrik dag på Gammplatsen lämnade vi området och åt middag på Restaurang 64 grader i Lycksele. Det var vansinnigt gott och kan varmt rekommenderas om ni är i krokarna.

Sedan tuffade vi hem igen. Helt mätta på intryck och inspiration. Vilka fina dagar vi fick i Västerbotten.

I Västerbotten finns flera fina kulturella och historiska upplevelser att ta del av både som vuxen och tillsammans med barn. Här kommer fler tips på vad du kan se och uppleva. (Ännu fler tips och länkar finns på Visit Västerbotten)

  • Norrbyskärs Museum visar livet på en gammal sågverk. Ta en dagsutflykt med färjan och ät i den mysiga restaurangen.
  • Olofsfors Bruk är ett av landets bäst bevarade bruk. Här kan man hänga en hel dag, äta gott, beundra glasblåseri och järnsmide, se de historiska miljöerna och handla byggnadsvårdsmaterial.
  • I Burträsk finns bland annat Västerbottensost Besöksscenter där man kan gå guidade visningar och se hur osttillverkningen går till. Och på Hembygdsområdet finns ett antal kulturbyggnader att se, bland annat Risåträskgården som kommer från byn Risåträsk och innehåller målningar av den kände allmogemålaren Per Olof Hållén som verkade i Västerbotten i mitten på 1800-talet.

• Annonssamarbete Region Västerbotten Turism •

En örtvandring i Västerbotten

Det finns så mycket fint att se och uppleva i Västerbotten på sommaren. Midnattssolen är spektakulär för den som aldrig sett den – för att inte tala om de brusande älvarna och ändlösa skogarna. När Region Västerbotten Turism bad mig göra ett resereportage om trakterna som jag älskar tackade jag självklart ja!  Jag tog med mig min bästa kompis Elina och hennes yngsta dotter Iris på en tvådagarstripp genom västerbotten. Vi började på Granö Beckasin, inte så många mil ifrån den by där jag bor.

Här finns trädhotell, camping, en mysig restaurang och massa fint att uppleva. Vi bokade in oss på en guidad örtvandring i skogen och den började med en båttur över älven.

Vi gled iland vid en bäck som porlade ut i älven.

Folke var peppad!

Liksom barnen som var övertygade om att det var ett vattenfall vi stött på.

Sedan begav vi oss av på skogsvandring. Vi fick lära oss om både Älgört och Videbark som funkar som salicylsyra som dämpar smärt och värk.

Dagens mest spännande var den skogskoja där barn förr i tiden lämnades på sommaren. Föräldrarna rodde över kreaturen och sedan barnen till ön och där fick de bo och sköta om djuren och ta emot matleveranser då och då. Ett kort tag trodde barnen att de kanske skulle bli lämnade där själva. Ja men ni ser ju deras skräckslagna miner när guiden Anne-Chaterine berättade för dem.

När vi lärt oss allt om ätbara mossor och växter,  lekt skogslekar och promenerat oss trötta gjorde vi upp eld med tändstål. Kaffepannan sattes på kokning.

Och Bertil täljde grillpinnar till pinnbrödet.

Västerbottenssmör, hemmagjord marmelad och annat gott fika dukades fram.

Sedan fick vi vänta på den perfekta glöden innan vi kunde sätta igång att grilla.

Lingonsaft och kåsor är en bra kombination.

Vi fikade och pratade och fikade lite till.

Sedan var det dags att återvända till vår trädkoja.

Förfärligt fin utsikt.

Och ganska spännande för det blåste så att trädkojan svajade i vinden. Det här var utsikten från barnens säng.

Vi svidande om och gick ner till restaurangen. Elina åt rödbetssallad

och sedan röding.

Jag åt reninnanlår som var helt fantastisk!  Väldigt stolt över att Marstorps Mat levererar grönsaker till den här restaurangen där fokus ligger på lokala råvaror, ekologiskt utbud och riktigt god mat utan krångel.

Och tro’t eller ej men vi fick äta vår trerätters i lugn och ro för barnen kunde vara ute på lekplatsen själv och härja sedan de ätit sig mätta på pannkaka.

När ungarna somnat i trädkojan tog vi fram chipsen och chokladen och satt uppe och pratade halva natten.

Så här såg utsikten ut vid 01.11. Sjukt mysigt. Älskar västerbotten!

I Västerbotten finns flera fina naturupplevelser att ta del av både som vuxen och tillsammans med barn. Här kommer fler tips på vad man kan se och uppleva till fots. (Ännu fler tips och länkar finns på Visit Västerbotten)

  • Mårdseleforsens naturreservat.  Här finns dramatiska forsar, stenbassänger att bada i,  urskog och rester av en gammal flottningsepok. Holmarna som finns ute i forsen är förbundna med hängbroar. Här finns också den fina restaurangen Wild River som serverar lokalproducerad mat.
  • Hemavan/Tärnaby. Åk gondolen upp och njut av storslagen utsikt. Vandra nerför en slingrande grusväg ca 400 m från Gondolens toppstation till Restaurang Björk som serverar förstklassig mat och fika. Eller besök Ruttjebäcken med vackra formationer i den mjuka skifferbergarten och kristallklart vatten. Man kan välja kortare eller längre vandring längs stigar och sedan titta på klipporna och alternativt ta ett dopp i en jättegryta som formats av vattnet.
  • Vindelälven rinner genom en av Europas sista vildmarker och en av Sveriges nationalälvar. Vindelälven är klassad som ett av världens bästa vatten för forsränning. Här kan man testa så väl forsränning som andra vildmarksäventyr.

• annonssamarbete EuropaRunt.se •

Femton tips för att tågluffa med barn

Här kommer en liten guide med frågor, svar och tips till hur du bäst tågluffar med familjen!  

1.Är det inte svårt att tågluffa? Nej det är inte svårt. Det är enkelt. Enkelt att boka och enkelt att åka. Jag kan ärligt säga att jag aldrig varit med om en så strulbefriad resa. Ingenting krånglade och varenda tåg avgick i tid.

2.Hur göra man då? Ring för guds skull Europa runts support och prata – du når dem här.  Det gjorde jag och de kan verkligen ALLT och är otroligt hjälsamma med råd och dåd kring rutter, hur man ska tänka med förbokning osv. Bäst är om du själv tänkt ut en ungefärlig rutt för var du vill resa så kan de hjälpa till med resten. Det är förresten gratis att ringa dit!

3.Är det inte jobbigt att resa med barn? Jo, om du åker för långt på för få dagar kan det säkert bli jobbigt. Du måste välja rätt avstånd och lägga upp en rimlig resrutt. Väldigt långa tågresor kan vara jobbigt för små barn samtidigt som de också kan komma in i en skön lunk på tåget. När vi åker tåg över natten brukar vi ha en egen kupé. Där kan barnen härja loss utan att vi stör några andra passagerare.

4.Ska man alltså välja nattåg? Nattåg är såklart praktiskt när du ska åka långt – samtidigt som du inte vill missa de vackraste sträckorna. Dela upp resan så att du får vara vaken när du åker dem.

5.Hur långa uppehåll ska man göra? Vi stannade inte kortare än två nätter i någon stad. Visst blir det lite dyrare – samtidigt känner i alla fall jag ett större lugn om man sover minst två nätter någonstans. Då hinner barnen bli lite ”hemma” och man kan känna ett lugn i att inte hela tiden vara på väg till nästa ställe.

tågluff interrail guide luffa familj

6.Måste man ha en sådan där jättelik ryggsäck när man tågluffar? Nej, vi reste med en vanlig stor resväska och en gammal briovagn där båda barnen fick plats om de ville åka. Inte det mest praktiska – men det gick. Ibland gick det att ställa bagaget i ett bagageutrymme – ibland fick vi ha det vid sätet eller stående mellan vagnarna och det var aldrig något problem. Men tänk på att packa lätt! Kläder går att tvätta upp i handfatet i lite schampo om det krisar. Och låt barnen ha varsin ryggsäck med sitt gosedjur, lek och spel i som de själva får hjälpa till att bära.

7.Är det bara backpackers som tågluffar? Att tågluffa förknippas oftast med backpackers och budgetliv. Själv har jag tidigare backpackat med tåg i Indien och visste att jag inte skulle orka med något riktigt lågbudgetprojekt den här gången. Inte efter utmattningen  – då måste allting vara uppstyrt. Idag är tågluff inte enbart något som ungdomar gör efter gymnasiet utan många tågluffar! Vi träffade både pensionärer och andra barnfamiljer under resan.

8.Hur uppstyrt var det då när ni reste? Vi bokade alla boenden i förväg (använde mig av booking.com) och hade redan innan vi åkte bestämt resrutten. Däremot hade vi inte bokat själva tågresorna. Vi visste vilken dag vi ville åka från vilket ställe –  men inte vilket klockslag. Allt för att kunna känna efter och hålla det lite öppet.

9.Hur navigerar man och väljer bland alla tåg när man väl är på resa? Ladda ner Interrail-appen. Den är guld och funkar även offline. Där kan du hitta alla avgångar mellan platserna du vill besöka. Och ser dessutom om du måste reservera plats eller kan hoppa på i farten.  På de flesta tåg reserverade vi inte plats. Men på Bernina railway som är en superpopulär sträcka bokade vi plats tre veckor i förväg ungefär. Jag skulle rekommendera att du platsbokar i god tid om du reser under sommaren som är högsäsong.

10.Hur funkar det med maten på tågen? Packa matsäck på alla tåg. Många har servering eller restaurangvagn men det är billigare att ha med eget. Lite uppskuren frukt, ett paket kex, någon ostbit, vattenflaskor och lite chips är bra för hungriga magar under kortare resor. En fickkniv är praktiskt för att kunna köpa en god korv eller lagrad ost och karva ifrån under resan.

11.Blev det inte stressigt? Nej vi försökte hålla ett lugnt tempo om dagarna. Visst – vi hann kanske inte se lika många monument och museum som om vi jäktat  – men barnen höll sig nöjda och glada.

12.Hur gör man tågluffen så bra som möjligt för barnen? Packa några roliga små spel, ett litet ritblock och pennor att roa er med på tåget. Vi spelade mycket UNO och Möjliga Familjen, men mest lekte jag och Bertil språklekar. Han håller ju på att lära sig läsa och långa tågresor var perfekta att öva under. En padda med film är inte heller dumt. Och en papperskarta är toppen! Mycket trevligare än att titta i telefonen och dessutom kan man rita upp rutten för barnen så att de hänger med i vart man är på väg. Förbered också barnen på vart ni ska någonstans. På väg till Verona pratade vi om Romeo och Julia och Shakespeare. På väg till Venedig pratade vi om gondolerna och om gator där folk kör båt istället för bilar. Och på väg till Rom pratade vi om romartiden, gladiatorer och slavar. Om Jesus och Petrus och Påven. Vi vuxna har ju så mycket förförståelse när vi reser och kan man levandegöra platsen för barnen blir det roligare för alla.

13.Något man inte får glömma?  Tänk på att ditt interrailkort är en värdehandling. Tappa inte bort det och ha det alltid redo och korrekt ifyllt när du kliver på tåget! Det går snabbt att få hem ditt interrailkort när du lagt sin beställning – men för säkerhets skull gör det i tid. Och ha med dig passet!

14.Fanns det något du skulle gjort annorlunda? Ja, ett par saker: Lämnat barnvagnen hemma. Den var jobbig att kånka på. Samt att tagit tågen hela vägen. Det var vår ursprungliga plan men eftersom Jakob fick ett nytt jobb direkt efter resan fick vi planera om och ta flyg en bit för att hinna med. Det var det enda dåliga med hela resan. Att åka tåg är så mycket skönare och roligare än att flyga.

15.Ett bonustips? Om barnen är borta från skolan  – ta bilder, dokumentera och skriv ner sånt barnen kan berätta för klassen när de kommer hem. Det adderar en extra dimension till resan.

Kommer du tågluffa igen? JA! Definitivt! Nu drömmer vi om tågluff med familjen i södra Italien eller Frankrike. För att inte tala om England. Oh boy!

Här kan du hitta mina blogginlägg om Bernina Railway, Verona, Venedig och Rom. Jag filmade en del från resan och mina stories finns upplagda som höjdpunkter på min instagram @underbaraclaras – Och på Europarunt.se finns all du behöver veta för att kunna planera din resa. 

Ett äventyr i Rom

En solig Venedimorgon tog hoppade vi på tåget till Rom. Jag slutar inte fascineras över att det verkligen är NOLL avstånd här nere. Allting ligger ett stenkast bort. Tre och en halv timme på världens bekvämaste tåg (där de kom ut med gratis fika och barnboxar med leksaker och kex till kidsen) bara flög förbi. På våra tågresor har vi sysselsatt oss med att spela spel, läsa sagor och göra språklekar med Bertil som håller på att knäcka läs- och skrivkoden. Vi har inte brytt oss om att hålla på med sånt förut och han har heller inte varit särskilt intresserad. Men jag kan säga att det var på resan mellan Venedig och Rom som poletten verkligen föll ner för honom.

Tyvärr vräkte regnet ner första eftermiddagen i Rom. Vi kraschade på vårt hotell som var en ganska charmlös historia – dock på perfekt avstånd ifrån tågstationen. På kvällen klarnade det i alla fall upp och vi begav oss ut på en promenad och hittade ett italienskt hak där vi åt en god middag.

På vägen hem därifrån strosade vi längs mörka gator och råkade gå rakt på Colosseum. Det här är det häftigaste med Rom. Man går runt i vad som ser ut som ett trevligt men ändå ganska vanligt kvarter typ Östermalm. Och så bakom ett hörn dyker det plötsligt upp en enorm katedral, en stor ruin eller något annat byggnadsverk man tidigare bara sett på bild. Det tusen år gamla samsas med det nya och det blir en sådan härlig mix. Efter att ha beundrat amfiteatern gick vi hem och la oss för kvällen. För nästa morgon skulle vi på äventyr.

Min trogna bloggläsare Lotta som jobbar i Vatikanstaten sedan många år erbjöd sig nämligen att ge oss en privat guidning av Vatikanens trädgård och Peterskyrkan. Smita förbi de timslånga köerna och komma in på baksidan – där turister vanligtvis inte har tillträde. Ett sånt erbjudande kan man ju inte tacka nej till.

Det kanske inte ser ut så av Folkes min på bilden – men barnen och Lotta klickade direkt! Hon var så varm och härlig och lite som ett uppslagsverk kring allt vi såg och upplevde. Det var en otroligt häftig upplevelse att guidad av Lotta få gå runt och se alltihop. Jag tänker än en gång på hur tacksam jag är för alla fantastiska människor och möten som min blogg har lett mig fram till.

Vi beskådade Peterskyrkan inifrån, här ligger Jesus lärjunge Petrus begraven. Trots att jag inte är katolik och inte heller förstår all symbolik i kyrkobyggnaden grep det här besöket verkligen tag i mig. Så vackert och mäktigt! Och att se människor från hela världen som kommer hit och katoliker som rörs till tårar av denna magiska plats var starkt.

Alla vackra målningar i Peterskyrkan är i själva verket gjort av mosaik. När man kommer riktigt nära kan man se konturerna på de små mosaikbitarna avteckna sig.

Och så här pampig är kyrkan bakifrån. Jag backade allt jag kunde ändå rymdes inte hela byggnaden på höjd i bilden. Det häftigaste av allt var att precis i närheten av oss passerade påven för han skulle hålla mässa tillsammans med präster från hela värden.

Lotta visade oss runt i Vatikanens trädgård.

Där den förra, nu pensionerad påven brukar ta sina promenader. Här är ett av alla vattenfall och fontäner som finns utplacerade. I den här ville barnen bada!

Vi utforskade också en fin grotta och hittade enorma pinjekottar som vi tog med hem.

Här spanar jag in utsikten över Rom!

När vi strosat en hel förmiddag tillsammans tog Lotta med oss på en härlig italiens bistro där vi åt grillade croissanter och fruktsallad. Det blev en perfekt förmiddag i Rom och en av resans höjdpunkter.

Sedan var Lotta tvungen att gå och jobba. Vi tog farväl och fortsatte strosa runt och beskådade Änglaborgen, Piazza Navona, Fontana Di Trevi och hela området kring Colosseum. Men av det tog jag inte en enda bild för jag var upptagen av att njuta av den sista dagen på tågluffen.  Bertil konstaterade att han tänker bli Påve när han blir stor och Folke pratade bara om Lotta och undrade när vi skulle leka med henne igen? Jag gick mest omkring och insöp denna underbara stad som jag absolut måste återkomma till.

Vilken fantastisk resa vi har haft! Och snart är vi hemma igen.

Åh, Venedig

Efter dagarna i Verona tog vi tåget till Venedig. Det var en lördagsmorgon med absolut knökfulla vagnar där vi bokstavligt talat satt i knäet på varandra. I backspegel kanske en helg inte var bästa dagen att besöka staden, på grund av massor av italienska helgturister utöver alla internationella turister. Men vad gör väl det när man får vara i Venedig?

När vi klev ut från centralstationen var det som att kliva rakt in i en fantastisk filmkuliss. Varenda gata och varenda bro var som en vacker tavla.

Jag var sjukt nöjd för jag hade hittat ett fantastiskt Bed & Breakfast (La porta D’Oriente)  inhyst i ett femtonhundratalspalats.  Jag lyckades dessutom knipa rummet i äldre venetiansk stil. När vi klev in i den tysta svala trappuppgången, med marmorgolv och mörka träpaneler kändes det ännu lite mer som en film. Det var magi!

Vi hade två stora rum till vårt förfogande och en härlig solig balkong.

Här tävlade vi om att få ligga och dricka iste och ta igen oss efter att ha kånkat väskor och barnvagnar rakt igenom stan, över vad som kändes som minst femtio broar och trappor (rekommenderas inte – välj båtbussarna istället).

När vi svidat om gick vi ut på stan och åt en sen lunch på Al Vecio Canton som hon som drev B&B:et rekommenderat. Det var väldigt gott och inte alls dyrt. Älskar små personliga hotell och B&Bs där man kan få tips på smultronställen i staden. Venedig är ju annars en sinnessjukt dyr stad att befinna sig i. Så dyr att lokalbefolkningen inte längre kan bo kvar där. Turistinvasionen är enorm och stora kryssningsfartyg lägger till varje dag.  Jag tyckte att det var alldeles för mycket folk när vi var där – så jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att besöka Venedig under högsäsong. På plats hörde jag mycket prat om hur Venedig försöker begränsa turismen med stora fartyg, som stör djurlivet i vattnet och sliter på staden. Istället vill man ta emot turister som stannar några dagar längre och konsumerar det lokalbefolkningen erbjuder. Känns rimligt.

Vi hade blivit avrådda från att åka gondol för att det skulle vara en riktig turistfälla. En dyr sådan dessutom! Men jag kunde inte låta bli och jag tyckte det var värt pengarna. När eftermiddagen gick över i kväll hoppade vi ner i en gondol och kryssade runt bland tysta och folktomma kanaler.

Venedig visade sig från sin allra vackraste sida!

Har man bara råd skulle jag absolut rekommendera en åktur.

Barnen älskade det! Tagna av stundens allvar.

Efter båtturen strosade vi runt i stan i flera timmar och hamnade tillslut på Markusplatsen. Ljuset var magnifikt och stämningen god.  Samtidigt är det enormt med turister på alla “kända” platser. Och med tanke på hur staden lider av klimatförändringar, vattenhöjningar och söndervittrande husgrunder känns det dubbelt att vara här. Venedig är fantastiskt och olik allting annat jag sett. Men det kniper i hjärtat när jag tänker på att den kanske inte kommer finnas kvar för alltid.

I Venedig är det ingen poäng att köra barnvagn så Folke fick gå överallt. Lite risky business med en treåring som när som helst kan tappa humöret. Men eftersom det inte finns några bilar är Venedig en barnvänlig stad. Ungarna kan rusa runt och upptäcka gränderna. Och viker man bara av från de mest trafikerade stråken blir det plötsligt tyst och lugnt. Det häftiga med Venedig är att en Venetian från 1600-talet skulle kunna gå runt där idag och hitta lika bra nu som då. Nästan ingenting har ju förändrats!

När orken tagit slut för dagen gick vi hem och badade badkar. Bertil ordnade myskväll och dukade under stort hemlighetsmakeri fram chips och popcorn och iste och gjorde överaskningsmys i vår dubbelsäng. Sedan spelade vi kort tills ögonen föll igen.

Nästa morgon bestämde vi oss för att sova ut. När vi vaknat vid niotiden avnjöt vi den sjukt mysiga frukosten som värdinnan dukat fram. Hembakta italienska kakor, salami, oliver och god cappuccino som hon serverade oss vid bordet.

Det fina med Italien är att barn är välkomna överallt. Det är aldrig någon som tycker att de är till besvär eller i vägen. Tvärtom vill alla gulla med barnen, stryka dem i håret och säga hur underbara de är. Därför känns det inte jobbigt att ta med dem ut på någonting.

Efter frukosten gav vi oss iväg på äventyr. Genom gränder, över torg och broar och till hamnen för att besöka ön Burano. Ännu ett fint tips jag fått av er bloggläsare (tusen tack!)

Ön Burano ligger ca 50 minuter från Venedig. Det går båtar ungefär en gång i halvtimmen och på färden ut får man njuta utsikten och solen. Jag hamnade bredvid ett äldre par från San Fransisco och vi pratade och hade trevligt hela resan. Jag sålde in Sverige till dem  och de gav förslag på lämpliga rutter för vår framtida bilsemester i Kalifornien (den ligger i och för sig långt fram i tiden).

När vid kom fram till Burano utbröt klang och jubel. På ön finns nämligen gräsmattor! Och mina bondpojkar rullade lyckligt runt och plockade blommor.  Det spelar liksom ingen roll var vi är någonstans. Finns det träd och gräsmattor är lyckan gjord.

(Jag ser förresten att flera av er undrat var barnens färgglada kläder och baskrar kommer ifrån. De är en present från en kompis till min syster som startat märket Blaou som gör fantastiska barnkläder. Den blå jackan är till exempel gjort av redesignade arbetskläder från industrin).

Burano är känd som regnbågsön för här är alla hus målade i knalliga och skiftande färger.

Så förblånat tjusigt!

Dessa fasader ser ut som  härlig sorbetglass!

Vi hade klätt oss i vårt färggladaste för att matcha!

Och som vi matchade. Efter fyra timmar på Burano åkte vi tillbaka till Venedig igen, vilade på rummet några timmar och drog sedan ut på stan för en sen middag på Osteria del Alberto (även det en rekommendation från värdinnan).  Även där var maten riktigt god och till humana priser. Men sedan skyndade vi oss hem, stupade i säng och ställde klockan på sju. För  morgonen därpå satte vi oss på tåget till Rom! Men mer om det i nästa blogginlägg.

Magi i Verona

Så! Nu kommer andra delen av vår resa. Vi åkte vidare från Tirano och sedan mot Milano och därefter vidare mot Verona. Det tog 3-4 timmar och sent på kvällen kom vi fram till den lilla lägenheten vi hyrt centralt i Verona. Jag blev helt golvad av all den fina arkitekturen  – den antika stadskärnan med flera hundra år gamla hus. Vår lägenhet låg i precis ett sådant i slutet av en liten gränd!

Morgonen därpå unnade vi oss att sova ut och blev pigga och redo att ta oss an dagen!

Barnen gömde sig för Jakob som var sist klar som vanligt! Vi promenerade runt i stadskärnan men satte sedan kurs mot Palazzo Giardino Giusti. Dessa bondpojkar var missnöjd med alla hus och gator och krävde träd.

Peppen!

I parken som tillhörde palatset fann vi precis vad vi sökte. Labyrinter av buxbom, fontäner, utkiksplatser och orangerier. Vädret var helt perfekt – 20 grader och milt i luften. Eftersom det är lågsäsong fick vi parken helt för oss själva och gick runt där i flera timmar.

Denna bild sammanfattar min treåring så bra. Full i fan och alltid något på gång.

Jag bad om en bild och de ställde snällt upp. Fattar inte vart Bertil fått sina modebloggsposer ifrån?

I en av dammarna fanns karpar och guldfiskar och i en annan fanns sköldpaddor. Bertil blev sittande i en halvtimme och hade ögonkontakt med den högra sköldpaddan. Svår separationsångest när vi gick därifrån.

Jakob var hunk i vanlig ordning

När vi kom upp på utkiksberget såg vi hela vackra Verona nedanför oss!

Jakob förevigade mig.

När vi blivit för trötta och varma tog vi en kaffe och gelato på ett litet café.

Sedan tog Jakob tåget till Gardasjön för att träffa en affärskontakt. Så då gick jag broarna runt med barnen.

Och avslutade med ett besök på Arena di Verona. En maffig amfiteater där man kan lyssna på konserter (tack för alla tips ni lämnat om detta). När vi var där höll de precis på att bygga iordning scenen och verkade tyvärr inte ha kommit igång med spelschemat för säsongen.

Efter två underbara nätter i Verona hoppade vi på tåget igen och åkte till Venedig. Mer om det i nästa blogginlägg!.

• annonssamarbete Europa Runt •

Vackraste vyer jag sett

Åh, äntligen har jag fått ett internet värt namnet! Här kommer en laddning bilder från tågsträckan Zurich till  Verona som vi åkte på våra Interrailkort.  Bernina Express var den bästa biten – en sträcka upptagen på Unescos världsarv som sträcker sig mellan Chur och Tirano. Vackrare vyer har jag väl aldrig sett!

Tåget man åker med är bekvämt och modernt, med en fikavagn som rullas runt och panoramafönster som gör att man kan se toppen av bergen.

Våren är sen i hela Europa verkar det som – endast gräsmattorna hade börjat bliv gröna.

På Bernina Express är det flott värre med en servitör som kommer runt med korv, ost och nötkakor från regionen. Betala får man göra såklart (och ganska dyrt är det) men kort är inget problem så kontanter behöver man inte tänka på. Dock rekommenderar jag att man tar med lite egen matsäck för resan. Leden går längs slingrande bergssluttningar och över flera tusen meter höga berg. Tvära stup och skarpa svängar – ingenting för den höjdrädda med andra ord.

Tåget kör så långsamt att man hinner fota under tiden.

Ungefär halvvägs stannar tåget i 20 minuter så man ska kunna gå ut  (Bertil posade loss totalt!) Alla andra turister kastade snöboll, men vi är måttligt imponerade just av snö så den biten hoppade vi över.

Däremot var det mycket annat som fångade deras intresse. Ett superhögt berg eller så. Jag minns inte riktigt.

Hittills har resan gått så himla smidigt. Det är ju verkligen inga avstånd här nere och på en enda dag åkte vi från Zurich till Verona. Fyra olika tåg. Sju på morgonen till sju på kvällen från dörr till dörr. Varenda avgång gick exakt på sekunden rätt!

Jag var lite rädd att vår treåring skulle bli åksjuk eftersom han ofta kräks när vi åker bil. Men med tåg har det verkligen inte varit några problem alls. Jag packade ner lite olika spel, paddan och ritsaker och med det har de kunnat roa sig väldigt bra. Men långa stunder har de mest varit nöjda med att titta ut. Eftersom det är lågsäsong och ganska tomt på tågen har de också kunnat leka och röra på sig rätt mycket i vagnen utan att störa någon.

Det fina med tåg är att man börjar prata med sina medpassagerare på ett annat sätt. En gullig engelsk farbror satt snett mitt emot oss och kollade på oss hela resan. Jag blev lite nervös och tänkte att han kanske störde sig på våra barn eller något. Men mot slutet av resan kom han fram och sa att han och hans fru suttit och tittat på oss hela resan eftersom vår familj påminde om dem som unga, då de ofta tågluffade med sina barn. Och istället för att ha någonting syrligt att säga tyckte han att vi hade så ljuvliga ungar.  Jamen då blir man ju glad i mammahjärtat!

Jag kan tänka mig att den här sträckan är ännu vackrare att åka i början av maj. Då finns det fortfarande snö kvar på topparna men träden har hunnit slå ut så grönskan är som finast. Sträckan med Bernina Express är bra att boka i förväg eftersom den är väldigt populär och antalet avgångar begränsat. Men övriga sträckor har vi hoppat på i farten utan att reservera plats först och det har inte varit några som helst problem. Med ett interrailkort har man stor frihet!

Om du också är sugen på tågluff kan du kolla Europarunt.se för mer information. Och så lovar jag en utförlig tågluffsguide när jag kommer hem!

• annonssamarbete Europa Runt •

På luffen

Jag är så himla peppad för nästa vecka ger sig min familj ut på äventyr igen! En dröm jag burit i flera år ska bli verklighet – vi ska tågluffa! När jag fick frågan från Europarunt om att tågluffa med min familj och dela med mig av upplevelsen på bloggen skrek jag rakt ut av glädje. Jag och Jakob har pratat många år om att möta våren i Rom och nu ska det bli verklighet.

Våra höjdpunkter/längre stopp på resan kommer bli Zurich, Verona, Venedig och slutligen Rom. Över alperna tar vi Bernina railway som kallats världens vackraste tågsträcka. Ja, men ni ser ju själva hur fint det är!

I Verona ska vi se platsen där Romeo & Julia utspelar sig och äta massa god italiensk mat. Tydligen ska det vara 22 grader varmt när vi är där så jag tänker mig att det blir väldigt njutbart.

I Venedig ska vi åka på kanalerna, se på glasblåseri och bara ha det härligt. Sedan avslutar vi som sagt i Rom. Vad vi ska göra där står än så länge öppet.

Vi har köpt interrailkort till mig och Jakob – barn upp till elva år åker ju gratis i sällskap av vuxen. (Hela mars är det förresten 15% rabatt på Europa Runt). Sträckorna fram till Verona har vi bokat fast men övriga tåg kommer vi nog hoppa av och på lite som det faller sig. Det är det som känns skönt med tåg – att det finns massor av avgångar att välja på. Nu är det dessutom fortfarande relativ lågsäsong så risken att det ska bli fullt är inte så stor. När vi bestämde resrutt ringde jag Europa Runts support och fick väldigt bra hjälp. De har stenkoll på alla tåg i Europa och när jag lite svävande sa att jag ville “åka någon vacker sträcka ner till Italien” föreslog de den här rutten.

Men nu måste jag fråga er läsare som har tågluffat med barn om ni har några tips? Vad får man inte glömma att packa ner? Vad är smart att ha med sig? Vad kan man lämna hemma?

Och har ni några tips på vad man ska se och uppleva i de städer vi besöker får ni hemskt gärna lämna en kommentar! Det pirrar i hela magen när jag tänker på nästa vecka.

En sväng till norr

Det var så härligt att ännu ett år få åka upp till mormor och Jokkmokks Marknad. Först hämtade jag min syster, systerdotter och min systers svärmor Maria i Kallax och sedan körde vi förbi Boden för att äta lunch hos min faster och hennes man. Där stannade vi några timmar och hade det så mysigt att både jag och Anna somnade raklånga i soffan.

Barnen var marknadspeppade när vi kom fram!

Finns ju så mycket fint att se. Och så mycket genuint att köpa och inte bara importerat krimskrams från asien.

Just dessa bisarra mössor blev jag dock inte frestad av

Men marmelad är ett marknadsmåste!

Liksom renkött och älgkött i alla former

I det här huset mitt i Jokkmokk bodde min mamma som liten.

Gulliga hus råder det för övrigt ingen brist på i samhället.

Bio Norden är en dröm!

Jokkmokksmarknaden kan vara ruskigt kall men i år hade vi bara omkring -14 grader så det var riktigt skönt.

Vi strosade runt, lyssnade på jojk, köpte hantverk och god mat. Lagade köttsoppa och palt och bjöd mormor på och däremellan stoppade vi i oss en och annan marknadskaramell. En mycket lyckad helg på det hela taget. Ska visa mina inköp så fort jag hunnit fota av dem.

Vill du åka till Jokkmokks marknad tycker jag att du ska göra slag i saken. Här är en genuin, gammaldags marknad med massa fint hantverk och upplevelser. Som renrajder, hundspann ut i vildmarken och fikastund i kåta. Men boka boende i god tid – här blir det i princip fullbelagt ett år i förväg.

Framme i solen

Äntligen är hela familjen återförenad igen. Jakob hämtade oss på flygplatsen i Malaga igår kväll och skjutsade oss till huset han hyrt. Vi somnade snabbt när vi kom fram och sov som små grisar. Jag vaknade imorse av glada barnröster och fick panik för att jag glömt ställa väckarklockan och Bertil skulle bli sen till skolan. Sedan insåg jag var vi var och att vi inte hade bråttom någonstans. Och då somnade jag om en timme till. Såå skönt!

Jakob är alltså här nere och jobbar sex veckor som sjukgymnast, med att rehabilitera strokepatienter. Jag och barnen och Jakobs mormor hakar på och är här ungefär hälft av tiden. Jag har varit så stressad över allt jobb jag skulle göra bort innan jag reste och dessutom hinna packa och städa – att jag inte kunnat njuta av att åka iväg Men när jag äntligen lämnade husnycklarna till Jakobs bror som ska bo hos oss – och packade in mig, barnen och Jakobs mormor i bilen och körde till flyget, då släppte alltihop! Och nu är jag alldeles trött och lycklig.

Vi började morgonen med att bada i poolen, äta frukost och ta en tur till stranden.  Jakob var ledig idag så han somnade i solen.

På eftermiddagen körde vi till den mysiga bergsbyn Frigiliana för att äta middag på en restaurang Jakob sett ut.

Det här är första utlandsresan Bertil gör på tre år och NU märks det äntligen att han är stor nog att uppskatta resandet. Han är så fascinerad över apelsinträd, hur konstigt alla pratar och av snäckorna på stranden.

Jakob visade ungarna något spännande på telefonen.

Jag njöt av att vara barbent igen!

Barnen njöt av att testa varenda lekpark de fick syn på

Vi åt en god middag som dock var lite rörig eftersom ena barnet trampade in glas i foten och det andra barnet klappade en kaktus och fick taggar fulla händerna…suck. Som det brukar vara med andra ord.

Jakob höll lugnet.  Och beundrade utsikten.

För här uppe finns det mycket att beundra.

Sedan hips vips sjönk solen och vi åkte hem för kvällen. I säng med barnen och nu sitter jag här och bloggar. Bra första dag i Malaga. Har ni några tips på saker vi måste se eller göra när vi är här – tipsa gärna!

New York-tankar

Ja. Nu är ju mitt första New York-besök till ända och någon slags sammanfattning måste jag ju ge av hur allting kändes. Att hylla staden är ju verkligen att vara sist på bollen. Men det struntar jag i för det var ju första, underbara gången för mig. Precis som det inte blir mindre speciellt att bli av med oskulden bara för att människor pippat sedan urminnes tider. N’est-ce pas? Nu kör vi! 

  1. NY är så tillåtande. Jag som i Sverige knappt vill bära ärmlöst (pgav att jag känner mig naken och att mina armar är rundare än jag skulle önska) bar med glädje ärmlöst och urringat och kortkort i NY. Såg så många fabulöst snygga kvinnor med kurvor och mage och tiotals trivselkilon som bar tajta kläder i starka färger och fantastiska håruppsättningar. Blev helt lycklig av att se dem lysa på gatan och stolt vicka på rumpan och bara äga sin kropp. Fyfan vilken pepp! Det känns som att det i NY finns betydligt mindre tankar om hur man får och inte får klä sig i förhållande till sin kroppsform.
  2. Alla komplimanger!  Folk ropar liksom efter en på gatan. ”Cute outfit, You’r one classy lady, Hi sweetie you look great, Love your style etc”. Jag är ju själv en person som kan stoppa folk på gatan för att ge en komplimang men det omvända händer sällan i Sverige. NY var som att duschas i bekräftelse. Kände mig så snygg!
  3. Jag har funderat på varför jag som inte gillar städer som exempelvis Stockholm något vidare – ändå föll för NY på en gång. Kanske för att Stockholm har alla nackdelar av en större stad. Dyrt, högglutt, trängsel. Och samtidigt saknar Stockholm de fördelar som kommer av en riktigt stor stad. Alldeles för få människor för att den ska kännas bubblande och spännande. Alldeles för homogen befolkning och för lite blandning av etniciteter, religioner och politiska åsikter för att det verkligen ska spraka om staden! Stockholms innerstad är bländande vit. Tycker Mustafa Can beskrev det bra i Svd.
  4. I Sverige är man ganska bortskämd med att män visar respekt och inte stirrar ut en på gatan. I NY möter män ens blick på ett sådant intensivt sätt att jag blir lite rädd. Vart ska jag titta någonstans? Vad vill de mig?
  5. Det är så härligt att gå runt i en stad där allting påminner en om favoritserier eller scener ur böcker. Tänkte mycket på Sex and the City, på Gilmore Girls mest romantiska avsnitt när Rory rymmer till NY och träffar Jess, tänkte också massor på Steglitsan av Donna Tart. Och Gossip Girl såklart. Mad Men förstås. Ja. Så många av mitt livs mest minnesvärda populärkulturella upplevelser kom till liv av att promenera runt i kvarteren. Och två låtar hade jag på repeat i skallen “Empire state of Mind” med Alicia Keys och “Welcome to New York” av Taylor Swift (fast inte hennes version utan Ryan Adams fantastiska tolkning).
  6. Alltså detta visste jag ju på förhand – men vad är grejen med att ingen sitter och äter utan istället äter gåendes? Blir man ens mätt när man intar föda till fots? Hinner man registrera mättnadskänslor och bli nöjd? Jag tvivlar på det. Plus allt skräp som blir när maten ska bäras med överallt. Vill bara skrika ”Sitt ner och ät upp din mat och lämna disken till servitrisen”.
  7. Hatar systemet med att ge dricks. Gäller i och för sig massa fler länder än USA. Men ändå – jag blir så osäker och rädd för att göra fel och förolämpa någon. Och liksom – när ska man lämna över sedeln som tack för att någon burit ens väska eller bokat transfern till flyget? Jag vill bara sjunka genom jorden.
  8. Alla män är så korta. Mötte knappt en man som nådde mig upp till brösten
  9. Som svensk sekundärskäms man ju alltid över andra svenskars brutna engelska och felaktigt använda prepositioner. Reser man i ett land där alla pratar lika kackig engelska så skäms man inte – men i engelskspråkiga land får i alla fall jag talkomplex. Jag vet hur det ska låta. Men jag lyckas inte säga rätt. Det släppte dock i NY för där bryter varannan människa på något annat språk. Trots att de inte är turister utan har bott där ett halvt liv. Det är bara att prata på även när man känner sig korkad. Fin grej!

En pangdag på skäret

En av sommarens härligaste dagar åkte vi till Norrbyskär för att fira pappa. Med oss hade vi halva tjocka släkten. Och vi lyckades dessutom pricka in en solig dag. Här står spända ungar och väntar på skärgårdsfärjan.

Jag var också ganska spänd (här avslappnad dock) – har inte besökt Norrbyskär sedan jag var på klassresa i mellanstadiet. Men jag minns att det var väldigt fint!

Norrbyskär är en väldigt speciell plats – för hundra år sedan skapade sågverksbaronen Frans Kempe sitt idealsamhälle här – där människor arbetade och bodde och levde hela sina liv. På många sätt en bra plats, där ordning, nykterhet och renlighet rådde. Samtidigt ett hårt kontrollerat samhälle där ingen fick engagera sig fackligt eller hålla möten som inte godkänts av förmännen.

Vi åkte runt med det lilla tåget på ön och tog en sightseeing. (Jag matchade lillans klänning som hon fått låna av oss. Så bra att man kan skicka kläder mellan barnen!) Ungarna tyckte att tågresan var dagens höjdpunkt.

Anna var chic som vanligt

Här är det fina värdshuset som en gång var bostaden till sågverkets huvudförman.

På Norrbyskärs museum finns en miniatyr av skärgårdsöarna och dess bebyggelse.

Och en intressant utställning om hur de levde på denna ö förr i tiden. Tycker så mycket om gamla bilder – särskilt när de är tagna så här lite informellt som i ett kök. Annars fotade de ju mest uppställt i någon studio. Det här är en otroligt vacker miljö (fast mindre bra är höjden på arbetsbänken!!!)

Till lunch åt vi den goda sågverksbuffén på museet och sedan fick barnen rasa av sig utomhus.

Bredvid museet finns Lilla Norrbyskär där barnen kan resa i tiden och klä sig i gamla kläder, leka i roliga lekstugor med fina hus i miniatyr. Där finns både skola, kök och kyrka.

Vi satte oss i skolbänken och fick oss undervisning till livs.

Och jag var tvungen att dokumentera det utsöta köket med alla fina pryttlar i miniatyr. Prick såhär vill jag ha det hemma!

Efter en hel dag av lek och god mat och plaskande i vattnet var det dags att vända kosan hemåt igen.  Så glad att ha fått fira pappa och ha haft sådan tur med vädret. En riktig pangdag!