• annonssamarbete EuropaRunt.se •

Femton tips för att tågluffa med barn

Här kommer en liten guide med frågor, svar och tips till hur du bäst tågluffar med familjen!  

1.Är det inte svårt att tågluffa? Nej det är inte svårt. Det är enkelt. Enkelt att boka och enkelt att åka. Jag kan ärligt säga att jag aldrig varit med om en så strulbefriad resa. Ingenting krånglade och varenda tåg avgick i tid.

2.Hur göra man då? Ring för guds skull Europa runts support och prata – du når dem här.  Det gjorde jag och de kan verkligen ALLT och är otroligt hjälsamma med råd och dåd kring rutter, hur man ska tänka med förbokning osv. Bäst är om du själv tänkt ut en ungefärlig rutt för var du vill resa så kan de hjälpa till med resten. Det är förresten gratis att ringa dit!

3.Är det inte jobbigt att resa med barn? Jo, om du åker för långt på för få dagar kan det säkert bli jobbigt. Du måste välja rätt avstånd och lägga upp en rimlig resrutt. Väldigt långa tågresor kan vara jobbigt för små barn samtidigt som de också kan komma in i en skön lunk på tåget. När vi åker tåg över natten brukar vi ha en egen kupé. Där kan barnen härja loss utan att vi stör några andra passagerare.

4.Ska man alltså välja nattåg? Nattåg är såklart praktiskt när du ska åka långt – samtidigt som du inte vill missa de vackraste sträckorna. Dela upp resan så att du får vara vaken när du åker dem.

5.Hur långa uppehåll ska man göra? Vi stannade inte kortare än två nätter i någon stad. Visst blir det lite dyrare – samtidigt känner i alla fall jag ett större lugn om man sover minst två nätter någonstans. Då hinner barnen bli lite ”hemma” och man kan känna ett lugn i att inte hela tiden vara på väg till nästa ställe.

tågluff interrail guide luffa familj

6.Måste man ha en sådan där jättelik ryggsäck när man tågluffar? Nej, vi reste med en vanlig stor resväska och en gammal briovagn där båda barnen fick plats om de ville åka. Inte det mest praktiska – men det gick. Ibland gick det att ställa bagaget i ett bagageutrymme – ibland fick vi ha det vid sätet eller stående mellan vagnarna och det var aldrig något problem. Men tänk på att packa lätt! Kläder går att tvätta upp i handfatet i lite schampo om det krisar. Och låt barnen ha varsin ryggsäck med sitt gosedjur, lek och spel i som de själva får hjälpa till att bära.

7.Är det bara backpackers som tågluffar? Att tågluffa förknippas oftast med backpackers och budgetliv. Själv har jag tidigare backpackat med tåg i Indien och visste att jag inte skulle orka med något riktigt lågbudgetprojekt den här gången. Inte efter utmattningen  – då måste allting vara uppstyrt. Idag är tågluff inte enbart något som ungdomar gör efter gymnasiet utan många tågluffar! Vi träffade både pensionärer och andra barnfamiljer under resan.

8.Hur uppstyrt var det då när ni reste? Vi bokade alla boenden i förväg (använde mig av booking.com) och hade redan innan vi åkte bestämt resrutten. Däremot hade vi inte bokat själva tågresorna. Vi visste vilken dag vi ville åka från vilket ställe –  men inte vilket klockslag. Allt för att kunna känna efter och hålla det lite öppet.

9.Hur navigerar man och väljer bland alla tåg när man väl är på resa? Ladda ner Interrail-appen. Den är guld och funkar även offline. Där kan du hitta alla avgångar mellan platserna du vill besöka. Och ser dessutom om du måste reservera plats eller kan hoppa på i farten.  På de flesta tåg reserverade vi inte plats. Men på Bernina railway som är en superpopulär sträcka bokade vi plats tre veckor i förväg ungefär. Jag skulle rekommendera att du platsbokar i god tid om du reser under sommaren som är högsäsong.

10.Hur funkar det med maten på tågen? Packa matsäck på alla tåg. Många har servering eller restaurangvagn men det är billigare att ha med eget. Lite uppskuren frukt, ett paket kex, någon ostbit, vattenflaskor och lite chips är bra för hungriga magar under kortare resor. En fickkniv är praktiskt för att kunna köpa en god korv eller lagrad ost och karva ifrån under resan.

11.Blev det inte stressigt? Nej vi försökte hålla ett lugnt tempo om dagarna. Visst – vi hann kanske inte se lika många monument och museum som om vi jäktat  – men barnen höll sig nöjda och glada.

12.Hur gör man tågluffen så bra som möjligt för barnen? Packa några roliga små spel, ett litet ritblock och pennor att roa er med på tåget. Vi spelade mycket UNO och Möjliga Familjen, men mest lekte jag och Bertil språklekar. Han håller ju på att lära sig läsa och långa tågresor var perfekta att öva under. En padda med film är inte heller dumt. Och en papperskarta är toppen! Mycket trevligare än att titta i telefonen och dessutom kan man rita upp rutten för barnen så att de hänger med i vart man är på väg. Förbered också barnen på vart ni ska någonstans. På väg till Verona pratade vi om Romeo och Julia och Shakespeare. På väg till Venedig pratade vi om gondolerna och om gator där folk kör båt istället för bilar. Och på väg till Rom pratade vi om romartiden, gladiatorer och slavar. Om Jesus och Petrus och Påven. Vi vuxna har ju så mycket förförståelse när vi reser och kan man levandegöra platsen för barnen blir det roligare för alla.

13.Något man inte får glömma?  Tänk på att ditt interrailkort är en värdehandling. Tappa inte bort det och ha det alltid redo och korrekt ifyllt när du kliver på tåget! Det går snabbt att få hem ditt interrailkort när du lagt sin beställning – men för säkerhets skull gör det i tid. Och ha med dig passet!

14.Fanns det något du skulle gjort annorlunda? Ja, ett par saker: Lämnat barnvagnen hemma. Den var jobbig att kånka på. Samt att tagit tågen hela vägen. Det var vår ursprungliga plan men eftersom Jakob fick ett nytt jobb direkt efter resan fick vi planera om och ta flyg en bit för att hinna med. Det var det enda dåliga med hela resan. Att åka tåg är så mycket skönare och roligare än att flyga.

15.Ett bonustips? Om barnen är borta från skolan  – ta bilder, dokumentera och skriv ner sånt barnen kan berätta för klassen när de kommer hem. Det adderar en extra dimension till resan.

Kommer du tågluffa igen? JA! Definitivt! Nu drömmer vi om tågluff med familjen i södra Italien eller Frankrike. För att inte tala om England. Oh boy!

Här kan du hitta mina blogginlägg om Bernina Railway, Verona, Venedig och Rom. Jag filmade en del från resan och mina stories finns upplagda som höjdpunkter på min instagram @underbaraclaras – Och på Europarunt.se finns all du behöver veta för att kunna planera din resa. 

Ett äventyr i Rom

En solig Venedimorgon tog hoppade vi på tåget till Rom. Jag slutar inte fascineras över att det verkligen är NOLL avstånd här nere. Allting ligger ett stenkast bort. Tre och en halv timme på världens bekvämaste tåg (där de kom ut med gratis fika och barnboxar med leksaker och kex till kidsen) bara flög förbi. På våra tågresor har vi sysselsatt oss med att spela spel, läsa sagor och göra språklekar med Bertil som håller på att knäcka läs- och skrivkoden. Vi har inte brytt oss om att hålla på med sånt förut och han har heller inte varit särskilt intresserad. Men jag kan säga att det var på resan mellan Venedig och Rom som poletten verkligen föll ner för honom.

Tyvärr vräkte regnet ner första eftermiddagen i Rom. Vi kraschade på vårt hotell som var en ganska charmlös historia – dock på perfekt avstånd ifrån tågstationen. På kvällen klarnade det i alla fall upp och vi begav oss ut på en promenad och hittade ett italienskt hak där vi åt en god middag.

På vägen hem därifrån strosade vi längs mörka gator och råkade gå rakt på Colosseum. Det här är det häftigaste med Rom. Man går runt i vad som ser ut som ett trevligt men ändå ganska vanligt kvarter typ Östermalm. Och så bakom ett hörn dyker det plötsligt upp en enorm katedral, en stor ruin eller något annat byggnadsverk man tidigare bara sett på bild. Det tusen år gamla samsas med det nya och det blir en sådan härlig mix. Efter att ha beundrat amfiteatern gick vi hem och la oss för kvällen. För nästa morgon skulle vi på äventyr.

Min trogna bloggläsare Lotta som jobbar i Vatikanstaten sedan många år erbjöd sig nämligen att ge oss en privat guidning av Vatikanens trädgård och Peterskyrkan. Smita förbi de timslånga köerna och komma in på baksidan – där turister vanligtvis inte har tillträde. Ett sånt erbjudande kan man ju inte tacka nej till.

Det kanske inte ser ut så av Folkes min på bilden – men barnen och Lotta klickade direkt! Hon var så varm och härlig och lite som ett uppslagsverk kring allt vi såg och upplevde. Det var en otroligt häftig upplevelse att guidad av Lotta få gå runt och se alltihop. Jag tänker än en gång på hur tacksam jag är för alla fantastiska människor och möten som min blogg har lett mig fram till.

Vi beskådade Peterskyrkan inifrån, här ligger Jesus lärjunge Petrus begraven. Trots att jag inte är katolik och inte heller förstår all symbolik i kyrkobyggnaden grep det här besöket verkligen tag i mig. Så vackert och mäktigt! Och att se människor från hela världen som kommer hit och katoliker som rörs till tårar av denna magiska plats var starkt.

Alla vackra målningar i Peterskyrkan är i själva verket gjort av mosaik. När man kommer riktigt nära kan man se konturerna på de små mosaikbitarna avteckna sig.

Och så här pampig är kyrkan bakifrån. Jag backade allt jag kunde ändå rymdes inte hela byggnaden på höjd i bilden. Det häftigaste av allt var att precis i närheten av oss passerade påven för han skulle hålla mässa tillsammans med präster från hela värden.

Lotta visade oss runt i Vatikanens trädgård.

Där den förra, nu pensionerad påven brukar ta sina promenader. Här är ett av alla vattenfall och fontäner som finns utplacerade. I den här ville barnen bada!

Vi utforskade också en fin grotta och hittade enorma pinjekottar som vi tog med hem.

Här spanar jag in utsikten över Rom!

När vi strosat en hel förmiddag tillsammans tog Lotta med oss på en härlig italiens bistro där vi åt grillade croissanter och fruktsallad. Det blev en perfekt förmiddag i Rom och en av resans höjdpunkter.

Sedan var Lotta tvungen att gå och jobba. Vi tog farväl och fortsatte strosa runt och beskådade Änglaborgen, Piazza Navona, Fontana Di Trevi och hela området kring Colosseum. Men av det tog jag inte en enda bild för jag var upptagen av att njuta av den sista dagen på tågluffen.  Bertil konstaterade att han tänker bli Påve när han blir stor och Folke pratade bara om Lotta och undrade när vi skulle leka med henne igen? Jag gick mest omkring och insöp denna underbara stad som jag absolut måste återkomma till.

Vilken fantastisk resa vi har haft! Och snart är vi hemma igen.

Åh, Venedig

Efter dagarna i Verona tog vi tåget till Venedig. Det var en lördagsmorgon med absolut knökfulla vagnar där vi bokstavligt talat satt i knäet på varandra. I backspegel kanske en helg inte var bästa dagen att besöka staden, på grund av massor av italienska helgturister utöver alla internationella turister. Men vad gör väl det när man får vara i Venedig?

När vi klev ut från centralstationen var det som att kliva rakt in i en fantastisk filmkuliss. Varenda gata och varenda bro var som en vacker tavla.

Jag var sjukt nöjd för jag hade hittat ett fantastiskt Bed & Breakfast (La porta D’Oriente)  inhyst i ett femtonhundratalspalats.  Jag lyckades dessutom knipa rummet i äldre venetiansk stil. När vi klev in i den tysta svala trappuppgången, med marmorgolv och mörka träpaneler kändes det ännu lite mer som en film. Det var magi!

Vi hade två stora rum till vårt förfogande och en härlig solig balkong.

Här tävlade vi om att få ligga och dricka iste och ta igen oss efter att ha kånkat väskor och barnvagnar rakt igenom stan, över vad som kändes som minst femtio broar och trappor (rekommenderas inte – välj båtbussarna istället).

När vi svidat om gick vi ut på stan och åt en sen lunch på Al Vecio Canton som hon som drev B&B:et rekommenderat. Det var väldigt gott och inte alls dyrt. Älskar små personliga hotell och B&Bs där man kan få tips på smultronställen i staden. Venedig är ju annars en sinnessjukt dyr stad att befinna sig i. Så dyr att lokalbefolkningen inte längre kan bo kvar där. Turistinvasionen är enorm och stora kryssningsfartyg lägger till varje dag.  Jag tyckte att det var alldeles för mycket folk när vi var där – så jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att besöka Venedig under högsäsong. På plats hörde jag mycket prat om hur Venedig försöker begränsa turismen med stora fartyg, som stör djurlivet i vattnet och sliter på staden. Istället vill man ta emot turister som stannar några dagar längre och konsumerar det lokalbefolkningen erbjuder. Känns rimligt.

Vi hade blivit avrådda från att åka gondol för att det skulle vara en riktig turistfälla. En dyr sådan dessutom! Men jag kunde inte låta bli och jag tyckte det var värt pengarna. När eftermiddagen gick över i kväll hoppade vi ner i en gondol och kryssade runt bland tysta och folktomma kanaler.

Venedig visade sig från sin allra vackraste sida!

Har man bara råd skulle jag absolut rekommendera en åktur.

Barnen älskade det! Tagna av stundens allvar.

Efter båtturen strosade vi runt i stan i flera timmar och hamnade tillslut på Markusplatsen. Ljuset var magnifikt och stämningen god.  Samtidigt är det enormt med turister på alla “kända” platser. Och med tanke på hur staden lider av klimatförändringar, vattenhöjningar och söndervittrande husgrunder känns det dubbelt att vara här. Venedig är fantastiskt och olik allting annat jag sett. Men det kniper i hjärtat när jag tänker på att den kanske inte kommer finnas kvar för alltid.

I Venedig är det ingen poäng att köra barnvagn så Folke fick gå överallt. Lite risky business med en treåring som när som helst kan tappa humöret. Men eftersom det inte finns några bilar är Venedig en barnvänlig stad. Ungarna kan rusa runt och upptäcka gränderna. Och viker man bara av från de mest trafikerade stråken blir det plötsligt tyst och lugnt. Det häftiga med Venedig är att en Venetian från 1600-talet skulle kunna gå runt där idag och hitta lika bra nu som då. Nästan ingenting har ju förändrats!

När orken tagit slut för dagen gick vi hem och badade badkar. Bertil ordnade myskväll och dukade under stort hemlighetsmakeri fram chips och popcorn och iste och gjorde överaskningsmys i vår dubbelsäng. Sedan spelade vi kort tills ögonen föll igen.

Nästa morgon bestämde vi oss för att sova ut. När vi vaknat vid niotiden avnjöt vi den sjukt mysiga frukosten som värdinnan dukat fram. Hembakta italienska kakor, salami, oliver och god cappuccino som hon serverade oss vid bordet.

Det fina med Italien är att barn är välkomna överallt. Det är aldrig någon som tycker att de är till besvär eller i vägen. Tvärtom vill alla gulla med barnen, stryka dem i håret och säga hur underbara de är. Därför känns det inte jobbigt att ta med dem ut på någonting.

Efter frukosten gav vi oss iväg på äventyr. Genom gränder, över torg och broar och till hamnen för att besöka ön Burano. Ännu ett fint tips jag fått av er bloggläsare (tusen tack!)

Ön Burano ligger ca 50 minuter från Venedig. Det går båtar ungefär en gång i halvtimmen och på färden ut får man njuta utsikten och solen. Jag hamnade bredvid ett äldre par från San Fransisco och vi pratade och hade trevligt hela resan. Jag sålde in Sverige till dem  och de gav förslag på lämpliga rutter för vår framtida bilsemester i Kalifornien (den ligger i och för sig långt fram i tiden).

När vid kom fram till Burano utbröt klang och jubel. På ön finns nämligen gräsmattor! Och mina bondpojkar rullade lyckligt runt och plockade blommor.  Det spelar liksom ingen roll var vi är någonstans. Finns det träd och gräsmattor är lyckan gjord.

(Jag ser förresten att flera av er undrat var barnens färgglada kläder och baskrar kommer ifrån. De är en present från en kompis till min syster som startat märket Blaou som gör fantastiska barnkläder. Den blå jackan är till exempel gjort av redesignade arbetskläder från industrin).

Burano är känd som regnbågsön för här är alla hus målade i knalliga och skiftande färger.

Så förblånat tjusigt!

Dessa fasader ser ut som  härlig sorbetglass!

Vi hade klätt oss i vårt färggladaste för att matcha!

Och som vi matchade. Efter fyra timmar på Burano åkte vi tillbaka till Venedig igen, vilade på rummet några timmar och drog sedan ut på stan för en sen middag på Osteria del Alberto (även det en rekommendation från värdinnan).  Även där var maten riktigt god och till humana priser. Men sedan skyndade vi oss hem, stupade i säng och ställde klockan på sju. För  morgonen därpå satte vi oss på tåget till Rom! Men mer om det i nästa blogginlägg.

Magi i Verona

Så! Nu kommer andra delen av vår resa. Vi åkte vidare från Tirano och sedan mot Milano och därefter vidare mot Verona. Det tog 3-4 timmar och sent på kvällen kom vi fram till den lilla lägenheten vi hyrt centralt i Verona. Jag blev helt golvad av all den fina arkitekturen  – den antika stadskärnan med flera hundra år gamla hus. Vår lägenhet låg i precis ett sådant i slutet av en liten gränd!

Morgonen därpå unnade vi oss att sova ut och blev pigga och redo att ta oss an dagen!

Barnen gömde sig för Jakob som var sist klar som vanligt! Vi promenerade runt i stadskärnan men satte sedan kurs mot Palazzo Giardino Giusti. Dessa bondpojkar var missnöjd med alla hus och gator och krävde träd.

Peppen!

I parken som tillhörde palatset fann vi precis vad vi sökte. Labyrinter av buxbom, fontäner, utkiksplatser och orangerier. Vädret var helt perfekt – 20 grader och milt i luften. Eftersom det är lågsäsong fick vi parken helt för oss själva och gick runt där i flera timmar.

Denna bild sammanfattar min treåring så bra. Full i fan och alltid något på gång.

Jag bad om en bild och de ställde snällt upp. Fattar inte vart Bertil fått sina modebloggsposer ifrån?

I en av dammarna fanns karpar och guldfiskar och i en annan fanns sköldpaddor. Bertil blev sittande i en halvtimme och hade ögonkontakt med den högra sköldpaddan. Svår separationsångest när vi gick därifrån.

Jakob var hunk i vanlig ordning

När vi kom upp på utkiksberget såg vi hela vackra Verona nedanför oss!

Jakob förevigade mig.

När vi blivit för trötta och varma tog vi en kaffe och gelato på ett litet café.

Sedan tog Jakob tåget till Gardasjön för att träffa en affärskontakt. Så då gick jag broarna runt med barnen.

Och avslutade med ett besök på Arena di Verona. En maffig amfiteater där man kan lyssna på konserter (tack för alla tips ni lämnat om detta). När vi var där höll de precis på att bygga iordning scenen och verkade tyvärr inte ha kommit igång med spelschemat för säsongen.

Efter två underbara nätter i Verona hoppade vi på tåget igen och åkte till Venedig. Mer om det i nästa blogginlägg!.

• annonssamarbete Europa Runt •

Vackraste vyer jag sett

Åh, äntligen har jag fått ett internet värt namnet! Här kommer en laddning bilder från tågsträckan Zurich till  Verona som vi åkte på våra Interrailkort.  Bernina Express var den bästa biten – en sträcka upptagen på Unescos världsarv som sträcker sig mellan Chur och Tirano. Vackrare vyer har jag väl aldrig sett!

Tåget man åker med är bekvämt och modernt, med en fikavagn som rullas runt och panoramafönster som gör att man kan se toppen av bergen.

Våren är sen i hela Europa verkar det som – endast gräsmattorna hade börjat bliv gröna.

På Bernina Express är det flott värre med en servitör som kommer runt med korv, ost och nötkakor från regionen. Betala får man göra såklart (och ganska dyrt är det) men kort är inget problem så kontanter behöver man inte tänka på. Dock rekommenderar jag att man tar med lite egen matsäck för resan. Leden går längs slingrande bergssluttningar och över flera tusen meter höga berg. Tvära stup och skarpa svängar – ingenting för den höjdrädda med andra ord.

Tåget kör så långsamt att man hinner fota under tiden.

Ungefär halvvägs stannar tåget i 20 minuter så man ska kunna gå ut  (Bertil posade loss totalt!) Alla andra turister kastade snöboll, men vi är måttligt imponerade just av snö så den biten hoppade vi över.

Däremot var det mycket annat som fångade deras intresse. Ett superhögt berg eller så. Jag minns inte riktigt.

Hittills har resan gått så himla smidigt. Det är ju verkligen inga avstånd här nere och på en enda dag åkte vi från Zurich till Verona. Fyra olika tåg. Sju på morgonen till sju på kvällen från dörr till dörr. Varenda avgång gick exakt på sekunden rätt!

Jag var lite rädd att vår treåring skulle bli åksjuk eftersom han ofta kräks när vi åker bil. Men med tåg har det verkligen inte varit några problem alls. Jag packade ner lite olika spel, paddan och ritsaker och med det har de kunnat roa sig väldigt bra. Men långa stunder har de mest varit nöjda med att titta ut. Eftersom det är lågsäsong och ganska tomt på tågen har de också kunnat leka och röra på sig rätt mycket i vagnen utan att störa någon.

Det fina med tåg är att man börjar prata med sina medpassagerare på ett annat sätt. En gullig engelsk farbror satt snett mitt emot oss och kollade på oss hela resan. Jag blev lite nervös och tänkte att han kanske störde sig på våra barn eller något. Men mot slutet av resan kom han fram och sa att han och hans fru suttit och tittat på oss hela resan eftersom vår familj påminde om dem som unga, då de ofta tågluffade med sina barn. Och istället för att ha någonting syrligt att säga tyckte han att vi hade så ljuvliga ungar.  Jamen då blir man ju glad i mammahjärtat!

Jag kan tänka mig att den här sträckan är ännu vackrare att åka i början av maj. Då finns det fortfarande snö kvar på topparna men träden har hunnit slå ut så grönskan är som finast. Sträckan med Bernina Express är bra att boka i förväg eftersom den är väldigt populär och antalet avgångar begränsat. Men övriga sträckor har vi hoppat på i farten utan att reservera plats först och det har inte varit några som helst problem. Med ett interrailkort har man stor frihet!

Om du också är sugen på tågluff kan du kolla Europarunt.se för mer information. Och så lovar jag en utförlig tågluffsguide när jag kommer hem!

• annonssamarbete Europa Runt •

På luffen

Jag är så himla peppad för nästa vecka ger sig min familj ut på äventyr igen! En dröm jag burit i flera år ska bli verklighet – vi ska tågluffa! När jag fick frågan från Europarunt om att tågluffa med min familj och dela med mig av upplevelsen på bloggen skrek jag rakt ut av glädje. Jag och Jakob har pratat många år om att möta våren i Rom och nu ska det bli verklighet.

Våra höjdpunkter/längre stopp på resan kommer bli Zurich, Verona, Venedig och slutligen Rom. Över alperna tar vi Bernina railway som kallats världens vackraste tågsträcka. Ja, men ni ser ju själva hur fint det är!

I Verona ska vi se platsen där Romeo & Julia utspelar sig och äta massa god italiensk mat. Tydligen ska det vara 22 grader varmt när vi är där så jag tänker mig att det blir väldigt njutbart.

I Venedig ska vi åka på kanalerna, se på glasblåseri och bara ha det härligt. Sedan avslutar vi som sagt i Rom. Vad vi ska göra där står än så länge öppet.

Vi har köpt interrailkort till mig och Jakob – barn upp till elva år åker ju gratis i sällskap av vuxen. (Hela mars är det förresten 15% rabatt på Europa Runt). Sträckorna fram till Verona har vi bokat fast men övriga tåg kommer vi nog hoppa av och på lite som det faller sig. Det är det som känns skönt med tåg – att det finns massor av avgångar att välja på. Nu är det dessutom fortfarande relativ lågsäsong så risken att det ska bli fullt är inte så stor. När vi bestämde resrutt ringde jag Europa Runts support och fick väldigt bra hjälp. De har stenkoll på alla tåg i Europa och när jag lite svävande sa att jag ville “åka någon vacker sträcka ner till Italien” föreslog de den här rutten.

Men nu måste jag fråga er läsare som har tågluffat med barn om ni har några tips? Vad får man inte glömma att packa ner? Vad är smart att ha med sig? Vad kan man lämna hemma?

Och har ni några tips på vad man ska se och uppleva i de städer vi besöker får ni hemskt gärna lämna en kommentar! Det pirrar i hela magen när jag tänker på nästa vecka.

En sväng till norr

Det var så härligt att ännu ett år få åka upp till mormor och Jokkmokks Marknad. Först hämtade jag min syster, systerdotter och min systers svärmor Maria i Kallax och sedan körde vi förbi Boden för att äta lunch hos min faster och hennes man. Där stannade vi några timmar och hade det så mysigt att både jag och Anna somnade raklånga i soffan.

Barnen var marknadspeppade när vi kom fram!

Finns ju så mycket fint att se. Och så mycket genuint att köpa och inte bara importerat krimskrams från asien.

Just dessa bisarra mössor blev jag dock inte frestad av

Men marmelad är ett marknadsmåste!

Liksom renkött och älgkött i alla former

I det här huset mitt i Jokkmokk bodde min mamma som liten.

Gulliga hus råder det för övrigt ingen brist på i samhället.

Bio Norden är en dröm!

Jokkmokksmarknaden kan vara ruskigt kall men i år hade vi bara omkring -14 grader så det var riktigt skönt.

Vi strosade runt, lyssnade på jojk, köpte hantverk och god mat. Lagade köttsoppa och palt och bjöd mormor på och däremellan stoppade vi i oss en och annan marknadskaramell. En mycket lyckad helg på det hela taget. Ska visa mina inköp så fort jag hunnit fota av dem.

Vill du åka till Jokkmokks marknad tycker jag att du ska göra slag i saken. Här är en genuin, gammaldags marknad med massa fint hantverk och upplevelser. Som renrajder, hundspann ut i vildmarken och fikastund i kåta. Men boka boende i god tid – här blir det i princip fullbelagt ett år i förväg.

Framme i solen

Äntligen är hela familjen återförenad igen. Jakob hämtade oss på flygplatsen i Malaga igår kväll och skjutsade oss till huset han hyrt. Vi somnade snabbt när vi kom fram och sov som små grisar. Jag vaknade imorse av glada barnröster och fick panik för att jag glömt ställa väckarklockan och Bertil skulle bli sen till skolan. Sedan insåg jag var vi var och att vi inte hade bråttom någonstans. Och då somnade jag om en timme till. Såå skönt!

Jakob är alltså här nere och jobbar sex veckor som sjukgymnast, med att rehabilitera strokepatienter. Jag och barnen och Jakobs mormor hakar på och är här ungefär hälft av tiden. Jag har varit så stressad över allt jobb jag skulle göra bort innan jag reste och dessutom hinna packa och städa – att jag inte kunnat njuta av att åka iväg Men när jag äntligen lämnade husnycklarna till Jakobs bror som ska bo hos oss – och packade in mig, barnen och Jakobs mormor i bilen och körde till flyget, då släppte alltihop! Och nu är jag alldeles trött och lycklig.

Vi började morgonen med att bada i poolen, äta frukost och ta en tur till stranden.  Jakob var ledig idag så han somnade i solen.

På eftermiddagen körde vi till den mysiga bergsbyn Frigiliana för att äta middag på en restaurang Jakob sett ut.

Det här är första utlandsresan Bertil gör på tre år och NU märks det äntligen att han är stor nog att uppskatta resandet. Han är så fascinerad över apelsinträd, hur konstigt alla pratar och av snäckorna på stranden.

Jakob visade ungarna något spännande på telefonen.

Jag njöt av att vara barbent igen!

Barnen njöt av att testa varenda lekpark de fick syn på

Vi åt en god middag som dock var lite rörig eftersom ena barnet trampade in glas i foten och det andra barnet klappade en kaktus och fick taggar fulla händerna…suck. Som det brukar vara med andra ord.

Jakob höll lugnet.  Och beundrade utsikten.

För här uppe finns det mycket att beundra.

Sedan hips vips sjönk solen och vi åkte hem för kvällen. I säng med barnen och nu sitter jag här och bloggar. Bra första dag i Malaga. Har ni några tips på saker vi måste se eller göra när vi är här – tipsa gärna!

New York-tankar

Ja. Nu är ju mitt första New York-besök till ända och någon slags sammanfattning måste jag ju ge av hur allting kändes. Att hylla staden är ju verkligen att vara sist på bollen. Men det struntar jag i för det var ju första, underbara gången för mig. Precis som det inte blir mindre speciellt att bli av med oskulden bara för att människor pippat sedan urminnes tider. N’est-ce pas? Nu kör vi! 

  1. NY är så tillåtande. Jag som i Sverige knappt vill bära ärmlöst (pgav att jag känner mig naken och att mina armar är rundare än jag skulle önska) bar med glädje ärmlöst och urringat och kortkort i NY. Såg så många fabulöst snygga kvinnor med kurvor och mage och tiotals trivselkilon som bar tajta kläder i starka färger och fantastiska håruppsättningar. Blev helt lycklig av att se dem lysa på gatan och stolt vicka på rumpan och bara äga sin kropp. Fyfan vilken pepp! Det känns som att det i NY finns betydligt mindre tankar om hur man får och inte får klä sig i förhållande till sin kroppsform.
  2. Alla komplimanger!  Folk ropar liksom efter en på gatan. ”Cute outfit, You’r one classy lady, Hi sweetie you look great, Love your style etc”. Jag är ju själv en person som kan stoppa folk på gatan för att ge en komplimang men det omvända händer sällan i Sverige. NY var som att duschas i bekräftelse. Kände mig så snygg!
  3. Jag har funderat på varför jag som inte gillar städer som exempelvis Stockholm något vidare – ändå föll för NY på en gång. Kanske för att Stockholm har alla nackdelar av en större stad. Dyrt, högglutt, trängsel. Och samtidigt saknar Stockholm de fördelar som kommer av en riktigt stor stad. Alldeles för få människor för att den ska kännas bubblande och spännande. Alldeles för homogen befolkning och för lite blandning av etniciteter, religioner och politiska åsikter för att det verkligen ska spraka om staden! Stockholms innerstad är bländande vit. Tycker Mustafa Can beskrev det bra i Svd.
  4. I Sverige är man ganska bortskämd med att män visar respekt och inte stirrar ut en på gatan. I NY möter män ens blick på ett sådant intensivt sätt att jag blir lite rädd. Vart ska jag titta någonstans? Vad vill de mig?
  5. Det är så härligt att gå runt i en stad där allting påminner en om favoritserier eller scener ur böcker. Tänkte mycket på Sex and the City, på Gilmore Girls mest romantiska avsnitt när Rory rymmer till NY och träffar Jess, tänkte också massor på Steglitsan av Donna Tart. Och Gossip Girl såklart. Mad Men förstås. Ja. Så många av mitt livs mest minnesvärda populärkulturella upplevelser kom till liv av att promenera runt i kvarteren. Och två låtar hade jag på repeat i skallen “Empire state of Mind” med Alicia Keys och “Welcome to New York” av Taylor Swift (fast inte hennes version utan Ryan Adams fantastiska tolkning).
  6. Alltså detta visste jag ju på förhand – men vad är grejen med att ingen sitter och äter utan istället äter gåendes? Blir man ens mätt när man intar föda till fots? Hinner man registrera mättnadskänslor och bli nöjd? Jag tvivlar på det. Plus allt skräp som blir när maten ska bäras med överallt. Vill bara skrika ”Sitt ner och ät upp din mat och lämna disken till servitrisen”.
  7. Hatar systemet med att ge dricks. Gäller i och för sig massa fler länder än USA. Men ändå – jag blir så osäker och rädd för att göra fel och förolämpa någon. Och liksom – när ska man lämna över sedeln som tack för att någon burit ens väska eller bokat transfern till flyget? Jag vill bara sjunka genom jorden.
  8. Alla män är så korta. Mötte knappt en man som nådde mig upp till brösten
  9. Som svensk sekundärskäms man ju alltid över andra svenskars brutna engelska och felaktigt använda prepositioner. Reser man i ett land där alla pratar lika kackig engelska så skäms man inte – men i engelskspråkiga land får i alla fall jag talkomplex. Jag vet hur det ska låta. Men jag lyckas inte säga rätt. Det släppte dock i NY för där bryter varannan människa på något annat språk. Trots att de inte är turister utan har bott där ett halvt liv. Det är bara att prata på även när man känner sig korkad. Fin grej!

En pangdag på skäret

En av sommarens härligaste dagar åkte vi till Norrbyskär för att fira pappa. Med oss hade vi halva tjocka släkten. Och vi lyckades dessutom pricka in en solig dag. Här står spända ungar och väntar på skärgårdsfärjan.

Jag var också ganska spänd (här avslappnad dock) – har inte besökt Norrbyskär sedan jag var på klassresa i mellanstadiet. Men jag minns att det var väldigt fint!

Norrbyskär är en väldigt speciell plats – för hundra år sedan skapade sågverksbaronen Frans Kempe sitt idealsamhälle här – där människor arbetade och bodde och levde hela sina liv. På många sätt en bra plats, där ordning, nykterhet och renlighet rådde. Samtidigt ett hårt kontrollerat samhälle där ingen fick engagera sig fackligt eller hålla möten som inte godkänts av förmännen.

Vi åkte runt med det lilla tåget på ön och tog en sightseeing. (Jag matchade lillans klänning som hon fått låna av oss. Så bra att man kan skicka kläder mellan barnen!) Ungarna tyckte att tågresan var dagens höjdpunkt.

Anna var chic som vanligt

Här är det fina värdshuset som en gång var bostaden till sågverkets huvudförman.

På Norrbyskärs museum finns en miniatyr av skärgårdsöarna och dess bebyggelse.

Och en intressant utställning om hur de levde på denna ö förr i tiden. Tycker så mycket om gamla bilder – särskilt när de är tagna så här lite informellt som i ett kök. Annars fotade de ju mest uppställt i någon studio. Det här är en otroligt vacker miljö (fast mindre bra är höjden på arbetsbänken!!!)

Till lunch åt vi den goda sågverksbuffén på museet och sedan fick barnen rasa av sig utomhus.

Bredvid museet finns Lilla Norrbyskär där barnen kan resa i tiden och klä sig i gamla kläder, leka i roliga lekstugor med fina hus i miniatyr. Där finns både skola, kök och kyrka.

Vi satte oss i skolbänken och fick oss undervisning till livs.

Och jag var tvungen att dokumentera det utsöta köket med alla fina pryttlar i miniatyr. Prick såhär vill jag ha det hemma!

Efter en hel dag av lek och god mat och plaskande i vattnet var det dags att vända kosan hemåt igen.  Så glad att ha fått fira pappa och ha haft sådan tur med vädret. En riktig pangdag!

• Inlägget är ett annonssamarbete med Landskrona Stad •

Landskrona dagsutflykttips

När jag besökte Landskrona passade jag på att göra en liten film från de finaste platserna <3

I Landskrona finns mycket fint att se och göra under sommaren. Har du turen att bo i närheten och har möjligheten att göra en dagsutflykt skulle jag vilja tipsa dig om att:

Ta båten över till Ven (det går många avgångar per dag) och hyra en cykel och se dig omkring! Ta med badkläder och käka en lätt lunch på Pumpans kafé & restaurang.

Kalla, regniga dagar är Landskrona museums barnvänliga utställning Trädgårdslandet rolig för de minsta. De vuxna kan passa på att besöka någon av de andra utställningarna i museet. Inträdet är gratis.

Besök citadellet i Landskrona – de erbjuder guidade visningar. Och varför inte avsluta det hela med att ta en fika på Why not cafe som ligger på området.

Besök Örenäs slott och ät en god lunch. Och ta en titt på världens minsta museum, Amelie Posse museet.  Promenera i vackra Ålabodarnas fiskeläge och följ någon av alla de fina promenadslingorna runt slottet.

Åk till någon av Landskronas alla koloniområden och ströva runt och beundra de karamellfärgade husen med snickarglädje. Förslagsvis Citadellkolonierna och den Rothoffska museikolonin. Titta in i den söta lilla gröna stugan på tomten, inredd på gammaldags vis.

Och missa inte statyn vid havet av en (kortklippt!) Selma Lagerlöf!

I Landskrona finns massor av antikaffärer och loppisar. Ta en sväng till Gamla stan Antik & Kuriosa eller Skånes Auktionsverk

Erikstorps kungsgård i Borstahusen har fantastisk mat och fina omgivningar att ströva omkring i.

Strosa i stan – eller kring Borstahusen och kika på den fantastiska arkitekturen i fiskeläget från sent 1700-tal. Sväng förbi på Pumphuset och passa på att se någon av deras utställningar (Nino Ramsby ställer ut nu under försommaren.)

Landskrona Konsthall är en omtyckt utställningslokal. Se en utställning och avsluta med en fika på kafét i konsthallen –  med bevarad inredning från 60-talet. Deras fika görs huvudsakligen med ekologiska och rättvisemärka ingredienser. Från den 17e juni visas samtida latinamerikansk konst. Målningar, skulpturer, teckningar och grafik av åtta olika konstnärer från Syd- och Centralamerika.

Hemslöjden Skåne som ligger i det gamla stationshuset i Landskrona är väl värt ett besökt. I sommar ställer Elisabeth Dunker ut sina alster där.

Eller varför inte ta en trekkingtur på Ven med fantastiska alpackor? Följ slingrande vägar och njut havsutsikten.

Eller så packar du en picknickkorg och promenerar i Glumlövs backar och Hilleshögs dalar. Här kan man njuta av en fantastisk utsikt över Danmark och Ven. Och missa inte Glumslövs kyrka som har stått där sedan elvahundratalet

Jag vet att jag har ett gäng Landskronaläsare här på bloggen. Om ni vill får ni gärna fylla på med bra tips i kommentarsfältet!

• Inlägget är ett annonssamarbete med Landskrona stad •

Cykla på Ven

Ni vet när man ska få uppleva något man längtat efter i flera år?! Då känns det som att det riktigt spritter i kroppen! Ja, så var det med Ven för mig. Dag två under mitt Landskronabesök skulle jag få cykla på Ven och jag kände mig som en åttaåring dagen innan julafton.  Men när vi vaknade på morgonen blåste isvindar och regnet öste ner när vi tog båten ut från hamnen i Landskrona. Inte optimalt cykelväder…

Men snart klarnade det upp litegrann och slutade regna. En liten bit från hamnen hyrde vi varsin cykel och drog iväg rakt över ön. Vi stannade bland annat till vid Tycho Brahe- museet (han bodde och var verksam på ön under 1500-talet). Vi fick en guidad tur i museet och renässansträdgården de försökt återskapa.

Runt Brahes slott Uranieborg fanns nämligen en fantastisk botanisk trädgård för länge sedan. Här odlades både frukter och örter – och många av dem användes i Brahes alkemiska medicinexperiment.

En otroligt vacker trädgård – och min favoritgrej var hörnan med gifgita växer. Fick Harry Potter-vibbar och stor lust att tillverka någon slags häxbrygd.

Ven är en väldigt speciell ö med sitt alldeles egna mikroklimat. Ön ligger som en hög platå mitt ute i havet mellan Danmark och Sverige. I maj är den extra vacker med sina illande gula rapsfält och att cykla runt ön är verkligen det idealiska färdmedlet. Eftersom man kan hyra både cykelkärror och tandemcyklar kan barnen enkelt hänga med.  Så jag planerar att återvända hit med familjen nästa sommar!

Älskar att det på Ven finns mysiga små stopp överallt. Loppisar, gårdsbutiker och cafeer. Allt hade inte öppnat för säsongen när vi var där i maj men under sommaren håller det öppet. Men bara att cykla titta på alla söta hus och trädgårdar ger en rejäl inspirationsdos.

Vi hälsade på i keramikverkstaden och butiken Cassiopeia som drivs av keramikern Anna Molin.

Här fyndade jag massor av fint porslin jag kan få användning för till min nästa bok.

Vi blev också bjudna på sockerkaka med whiskey (en oväntat god kombination). Så himla mysig miljö som gjorde mig alldeles lugn.

Sedan cyklade vi vidare och besökte guldsmeden Malin Ljung. Och här gick jag och Anna bananas och provade vartenda smycke i butiken. Jag är ju inte så mycket för smycken i vanliga fall men här ville jag ha allt jag såg. Malin är en sådan färgstark, varm och sprudlande människa med fantastiska smycken. Hade jag gift mig idag hade hon lätt fått designa min ring!

Vi kikade in i hennes ateljé där smyckena blir till och hon visade oss hur hon arbetar. Jag är så tacksam för alla dessa roliga möten jag får vara med om i mitt jobb!

Lunchen åt vi på Pumpan café & restaurang. Och förlåt för alla mina superlativ i dessa inlägg men jag menar vartenda ett: vilket otrooooligt mysigt ställe. Supergod mat och varma, vänliga ägare.

I deras trädgård vill man ju gärna sitta och fika en ljummen sommardag!

När vi kalasat färdigt på den goda pizzan cyklade vi vidare runt ön.

Och jag kan bara konstatera att hit kommer jag åka fler gånger! Och tänka sig – jag fick se Alice Lyttkens gamla gård också – så resan blev verkligen komplett! (Bilden överst i inlägget med mig och min cykel är beviset. I den vita gården med röda knutar bodde hon!)

Vill du besöka Ven? Färjor avgår flera gånger dagligen från Landskrona. I hamnen på Ven finns cyklar att hyra och det är det bästa sättet att ta sig runt ön. Vill du övernatta finns både camping, vandrarhem och hotell att tillgå. Läs mer på Visit Landskrona

• inlägget är ett annonssamarbete med Landskrona stad •

En trip till Landskrona

I slutet av maj besökte jag ju Landskrona. Jag har aldrig varit där förut men var superpeppad att få komma dit när rapsfälten blommar som allra gulast. Dessutom skulle jag få cykla på Ven – något jag längre drömt om. Faktum är att det har varit på min bucketlist ända sedan jag läste Alice Lyttkens självbiografi i gymnasiet (hon bodde på ön under många år).

Jag tog med mig min syster på resan och det var så roligt att få hänga tillsammans utan ungar (när hände det sist?). Vi bodde på Örenäs Slott, byggt av en sockerfabrikant i början av 1900-talet. Idag är det ett populärt ställe för bröllop och en omtyckt konferensanläggning. Själva slottet är situerat vid vattnet, omgiven av enorma ekar med en sken utsikt mot Ven.

Här finns också en härlig pool, en fitnesspark och ett gym.

Första kvällen var vi lite trötta efter resan. Så vi tog det ganska lugnt och åt en middag på Örenäs slottsrestaurang.

Efteråt tog vi en promenad nere vid Ålabodarnas fiskeläge. Och tjuvfotade hus! Så mycket inspiration. Framför varje snyggt hus ställde sig en av oss och såg ut som den blev fotad av den andra. Nu har jag en hel hög med suddiga mobilbilder på roliga trädgårdslösningar, utbyggnader och planteringar.

Den varma kvällsluften var full av syrenblom och den lite söta, tunga doften av raps. Jag blev för övrigt lite chockad över att syrenerna blommade – Sverige är verkligen långt! Hemma hos oss blommar de först efter skolavslutningen.

Första kvällen var så varm att vi faktiskt övervägde att ta oss ett dopp…men bangade ur när vi kände vattentemperaturen.

Kan dock tänka mig att det är hur fint som helst att bada här sommartid.

Morgonen därpå blev vi hämtade av vår guide Sara och så började hela dagen med en tur i Citadellkolonierna. Jag älskar ju koloniträdgårdar och detta område var något alldeles extra. Så många godisfärgade små stugor. Med knotiga äppelträd, slingrande grusgångar och pyttesmå punschverandor. Vi började i Rothoffs museikoloni som är den enda i sitt slag i landet. Här är öppet hela sommaren så att man kan strosa runt och titta på trädgården.

Och inte minst gå in i den lilla gröna stugan med rosa väggar.

Inredd helt i gammal stil.

Trädgårdsmästaren Martin Bofeldt visade oss runt och jag fick en sådan inspirationsboost. Allt lät så enkelt när han berättade! I sommar är utställningstemat perenna grönsaker – något som verkligen är trendigt just nu – men som egentligen har en lång tradition i Sverige.

Tycker mycket om den lite vildvuxna, avslappnade känslan på kolonin. Den gör att jag kan inspireras istället för att känna mig nedslagen över hur min operfekta trädgård ser ut i jämförelse.

På Rothoffs koloni kan man slå sig ner med en medhavd fikakorg. Det gjorde vi! Och kalasade på ett helt lass bullar.

Vi inspekterade också det vackra citadellet när vi sedan strosade in mot centrum.

Jag tycker att Landskrona är en så himla fin stad! Jag som kommer från en typisk trästad tycker att det känns smått exotiskt med alla stenhus och stora pampiga kyrkor. För att inte tala om kullerstensgatorna med rosenbuskar. Jag och Anna bestämde att vi ska åka tillbaka hit med våra familjer snart igen.

Vi slank in på Gamla Stan Antik & Kuriosa. En mysig affär där jag och Anna gick loss totalt.

Hon fyndade massa fina lampor! Och jag förälskade mig i en stol som jag dock var klok nog att lämna kvar i butiken. Vet inte hur uppskattat det hade varit om jag försökt ta med den på tåget hem.

Lunch åt vi på delikatessbutiken Smakfullt. Av ägaren Cecilia Persson fick vi lära oss massor om ostar, marmelader och andra delikatesser. En supergod lunch – men framförallt blir jag så inspirerad av att möta andra entreprenörer och få höra om deras arbete. Trots att vi är i helt olika branscher delar vi ofta liknande erfarenheter.

Proppmätta efter lunchen promenerade vi vidare till Hemslöjden Skåne. Där blev vi kvar länge, länge och tittade på deras fina sortiment och verkstaden där man kan slöjda.

Tyvärr finns det inte så många  hemslöjdsbutiker kvar i landet längre. Och allt färre som kan hantverket. Själv ångrar jag att jag inte lärt mig mer av mamma och farmor medan de var i livet. De var duktiga på allt från att växtfärga garn, till att fläta band och göra tennslöjd.

Jag blev handlöst förälskad i de broderade kuddarna med starka, klara färger som är typiska för Skåne. Hundratals arbetstimmar ligger bakom en enda kudde. Jag skulle så gärna vilja ha en liggande på min soffa på punschverandan. (Det får bli nästa gång jag råkar få sådär en hundra timmars ledighet över).

Hos Hemslöjden Skåne kan man gå olika kurser och utbildningar och lära sig slöjda själv, köpa material till sitt slöjdande eller helt enkelt köpa andras färdiga alster.

Vid det här laget var jag helt vimmelkantig av alla intryck och upplevelser. Så vi sa hejdå och tog bilen och åkte till Borstahusen – ett fiskeläge från sent 1700t-tal. Det här är verkligen en av Landskronas höjdpunkter! Vi stannade också till på Pumphuset och tog en kall drink och pustade ut.

Dagen avslutades med att vi åkte vidare till Erikstorps Kungsgård för en middag.

Här fick vi vansinnigt god mat i fin miljö med trevlig personal. Restaurangens filosofi är mat av lokala råvaror – både rätter som serveras för sig och som delas med bordsgrannarna.

Vi åt tills vi nästan storknade jag, Anna och vår guide Sara. Och pratade och skrattade och åt lite till.  Sedan återvände vi till slottet och Anna somnade omedelbart. Fast jag låg vaken och vred på mig för jag var så peppad på dag därpå när jag skulle få cykla på Ven. Men mer om det i nästa inlägg!

(Fotograf Clara Lidström och Anna Lidström. Bild nr 5 fotograf Thomas H Johansson)

• Inlägget är ett annonssamarbete med Atout France •

Semestra på Korsika – en guide

Att jag blev helt kär i Korsika kan inte ha undgått någon som såg mina blogginlägg därifrån. Och här kommer nu min guide till Korsika och den film jag spelade in när vi reste runt. Har du också några grymma Korsikatips? Dela gärna i kommentarsfältet!

Korsika är en ö i medelhavet strax söder om Frankrike. Till ytan är den ungefär 2,5 gånger större än Gotland. Men på den här ön ryms verkligen allt! Gröna ängar, lummiga skogar, stupande klippor och fina dykvatten. På vintern finns snö och skidbackar – och vid kusten otaliga stränder med turkost vatten som för tankarna till paradisöar i söderhavet.

Större delen av ön är naturreservat. Inget får byggas nära strandremsan och till skillnad från vissa andra medelhavsländer finns det massor av lättillgängliga och oexploaterade stränder runt ön – där man i princip kan vara ostörd.

Några riktiga storstäder finns inte på ön – men en rad pittoreska samhällen lämpade för shopping, härliga uteluncher och mysigt kvällsliv.

Vart på ön ska du åka?

Fantastiska strandremsor finns runt hela ön. Men östkusten har de längsta och mest barnvänliga stränderna. Här finns också många små, pittoreska byar. Västkustens nordliga delar är dramatiska med höga klippor och stränder med runda, släta stenar eller vassa klippor.

 

Bästa tiden att resa

Det härliga klimatet sträcker sig från maj till oktober. Under sommarmånaderna är turisttrycket som högst. Lokalbefolkningen rekommenderar att man besöker ön under september och oktober då vädret är fantastiskt men det är få turister.

Ta dig runt

Hyr en bil och åk de slingriga vägarna i bergen. Eller ta tåget som går rakt över ön. Många bussturer för turister ordnas runtom på ön – förutom den lokaltrafik som finns att tillgå. Det är också möjligt att åka båt runt ön.

Det är populärt både att cykla och köra motorcykel. Även om jag personligen inte skulle våga cykla på de hårt trafikerade vägarna.

Att göra

På Korsika kan du vara aktiv. Här finns skidåkning, bergsklättring och vindsurfing. Långa fantastiska vandringsleder, dykvatten och ridning. Båtutflykter och segelturer.

I Accio finns den mesta shoppingen. Och i alla städer finns gott om vackra kyrkor och katedraler att besöka.

Matmarknaderna med lokalproducerade råvaror är ett måste!

Och viktigast av allt – överallt finns fina stränder där man kan sola, bada och ha det riktigt skönt!

För alla?

För barnfamiljer funkar Korsika alldeles utmärkt även om det kan vara svårt att ta sig fram med barnvagn överallt. Har man däremot exempelvis rullstol är Korsika en prövning. Det är ofta brant, gatorna ha höga trottoarkanter, många hotell är utan hiss och saknar specialanpassade toaletter.

 

3 Mysiga städer

Ajaccios palmer och pastellfärgade fasader för tankarna till franska rivieran. Bra shopping och mysiga äldre kvarter.

Bastia är en ort på nordöstra Korsika med exklusiv shopping och härliga restauranger.

Calvi är en pittoresk gammal hamnstad på den nordvästra sidan av ön. Med puls och många vackra byggnader. Missa inte att besöka citadellet.

5 fina turistattraktioner på Korsika 

Det finns massor att se och upptäcka på Korsika – både vad gäller naturupplevelser och kultur. Här är fem guldkorn.

Napoleons födelseplats och Napoleonmuseet i Ajaccio

Calanques de Piana på öns nordvästra sida.

Ajaccio Cathedral vackert belägen i centrala Ajaccio – med fantastiska takmålningar i Trompe-l’oeil teknik.

Scandola makalöst naturreservat på öns nordvästra sida.

Bonifaciosundet mellan Korsika och Sardinien med klippor som stupar i vattnet.

Äta

Maten är en fantastisk mix av italienskt och franskt. Starka korvar, härliga charkuterier blandat med fisk, skaldjur och grönsaksrätter. Korsikanerna är stolta över sin egen matproduktion och det mesta som serveras är närproducerat. Här framställer man både kött, ägg, olivolja, vin, honung, mjöl och allehanda bär och frukten. Djuren går i det fria och betar och köttproduktionen är i huvudsak småskalig. Överallt i bergen möter man frispringande grisar, kor och getter.

5 Restaurangtips

La Mer i Porto (Corse Natural Regional Park, Porto, 20150 Ota). Liten fiskeresturang i staden Porto. En lunch på terassen i mullbärsträdets skugga är en härlig upplevelse.

Le Week End utanför Ajaccio (Route des Sanguinaires, 20000 Ajaccio) är en lite lyxigare restaurang med fint urval av fisk och skaldjur.

La Villa Corse ( Chemin Notre Dame de la Serra, 20260 Calvi) Hotellets egen restaurang har en stjärna i Guide micheline. Fine dining med vänlig och hjälpsam personal.

Hotel Roches Rouge ( Route de porto, 20115 Piana) Det familjeägda hotellet har en matsal med den mest fantastiska utsikt över solnedgången och kustremsan skyddad på UNESCOs världsarvslista.

A Spuntinata (34 Rue Cardinal Fesch, Ajaccio) liten charmig restaurang med typiska Korsikanska läckerheter.

 

3 Hotelltips

Cala di Sole i Ajaccio (route des Sanguinaires 20 000 AJACCIO). Fint beläget hotell med en “egen” strandremsa. Ganska charmlösa rum men härlig frukostbuffe och utsikt från matsalen.

Hotel Roches Rouges i Piana (route de porto, 20115 Piana). Ett familjeägt hotell från 1700-talet med makalös utsikt och trevlig service. Det gamla hotellet känns väldigt genuint franskt och trots (eller tack vare) att det inte är det modernaste och fräschaste är det det allra charmigaste! Tråkig frukostbuffé men underbar terass!

Hotel La villa (Chemin Notre Dame de la Serra, 20260 Calvi). Ett femstjärnigt lyxhotell i staden Calvi. Med fantastisk service! Inte strandnära läge men däremot fyra pooler på området och en underbar spaavdelning med gym.

 

Ta dig till Korsika

På den lilla ön finns hela fyra flygplatser. Norwegian har direktlinjer från Stockholm under högsäsong. Annars går det bra att flyga med SAS till Nice – och sedan byta och åka vidare med Air Corsica. Det är också möjligt att åka båt till Korsika från Nice och Marseille. Från Marseille tar det ca 4 timmar med speed boat.

Charterbolag som Langley, Apollo och Ving har charterresor till Korsika. Trots att det är charter är hotellen personliga och ganska små. Jämfört med många andra medelhavsdestinationer upplevs som Korsika som väldigt oexploaterat, rent, städat och ordnat.

Grottor, dopp och stopp

På onsdagsmorgonen vaknade vi på hotellet, åt frukost och körde ner till Porto för att åka på en båtutflykt.

Här finns ett fantastisk djurliv och turkosa grottor som vi åkte in i med båt. Senare på säsongen kan man se delfiner här. Eftersom vattnet är ett naturreservat får man inte dyka, snorkla eller fiska här hur man vill. Det tycker jag är bra. Djuren och växterna är skyddade.

Efter lunchen åkte vi vidare över bergen. Upp till tretusen meters höjd. Jag blev både åkrädd och åksjuk. Fast naturen är otrolig – så det var helt klart värt det!

Vi stannade och fotograferade allt fint vi såg.  Ja här ser ni ryggtavlorna på Towe och Sarah som dokumenterar platsen. Så här högt uppe växer det björkar och pinjeträd. På vintern ligger det snö så att man både kan åka längdskidor och utför.

Det fina med Korsika är att djuren går fria i naturen. Korna och grisarna letar mat i berg och sluttningar istället för att stå instängda i någon ladugård.

Vi körde hela dagen tills solen började gå ner – då vi var framme vid kusten igen. Den sista natten spenderades i Calvi nära flygplatsen. En fantastisk gammal stad vi hade utblick över från vårt hotell La Villa.

Och jag unnade mig ett dopp i poolen! Vi avslutade med en middag på hotellets restaurang med en stjärna i Guide Michelin. Och dagen därpå reste vi hem.

Nästa vecka kommer min kompletta reseguide till Korsika. Såg att flera undrar om hur man bäst semestrar där med barn så det ska jag försöka svara på.