Veckans guldstunder

Här kommer några guldstunder från veckan som gått. På tisdagar har vi i vanlig ordning matlag. Den här gången var vi hemma hos oss. Tacos på en tisdag med fina vänner – det är inte kattskit inte. Och plötsligt händer det – första gången på flera månader är det inte kolsvart vid middagstid!

Så mysigt också att ha en bebis vid bordet. Albin och Ulrika har precis fått en liten skrutt som vi turas om att sitta och hålla och ooah och aaah över.

Stearinljus i färg har gett mig obehagsrysningar i flera år. Men plötsligt en dag bara ändrar man sig. Tror jag har Colorelles alla fina dukningar att tacka för den saken. Beställde hem ett gäng i påskiga färger.

En dag hittade Folke en stor istapp. Isglass! Han har haft en massa besvär med hur vi ska förvara den för att den inte ska smälta bort innan han hunnit äta upp den. Äta is? Klart man får! När man bor på landet….

På onsdag kom gammor och hälsade på i vanlig ordning. Barnen läste sin favoritbok Rum för Kidsen av Isabell Mcallister och Jenny Brandt. De pekade ut allt de vill ha och önskar sig. Förstår precis deras längtan. Hade dött om jag fått läsa den där inredningsboken som liten.

Det byggdes med klossar, lades pussel, spelades spel och lektes ute i snön.

Jag bakade Kärleksmums.

Fick akutcravings så det var bara att lyda.

Och barnen kalasade på plättar och sylt till lunch.

Jag får så många frågor om hur de lediga onsdagarna egentligen går till, med hänsyn till skolplikten. Men det är inget vi har hittat på själva – i förskoleklass och årskurs ett är barnen helt enkelt lediga från undervisningen. De timmarna fördelas istället på veckans andra dagar, så att de blir lite längre.

Så här har man gjort på grund av att vi bor på landet och skolan har en stor mängd skjutsbarn som måste åka långt. Skolverket har granskat upplägget och godkänt det så ingen behöver vara orolig att mina barn får för lite skolgång! Själv är jag jätteglad för den här lösningen. Det passar våra barn perfekt att gå två dar i skolan, vila en dag och sedan gå två dagar till för att sedan ta helg. Inte tycker jag heller att veckans andra skoldagar blir särskilt långa. Det känns väldigt balanserat och bra. Och jag ser hur mina barn njuter av onsdagarna med gammor. Att bara vara hemma, leka med varandra och pilla på med sina egna projekt. Önskar fler fick den möjligheten!

Sommarplanerna

Det är så peppigt att tänka på sommaren och allt roligt som ska ske. Just nu sitter jag och planerar vilka resor vi ska göra. Jag är gärna hemma på sommaren – vi har ju vårt lilla paradis i byn – och det är så mysigt att ha gäster som kommer hit och hälsar på. Hur härlig frukostutsikt är inte det här, liksom? Men några svängar gör jag trots allt. Och eftersom jag är ledig lika länge som barnen – tio veckor det vill säga – så hinner jag en del.

Förra sommaren flängde jag runt massor och gick bland annat på tre bröllop i olika delar av landet. Det var fantastiskt roligt. I år blir jag mer stationär på grund av bebisen. Jag får dessutom mest semestra själv på sommaren – eftersom Jakob har jordbruket som ska skötas och inte kan ta ledigt mer än 2-3 dagar i stöten. I sommar semestrar jag nog mest hos släktingar där jag kan komma med tre ungar och få lite hjälp. Men det är ju ändå den typen av sommarlov som jag gillar mest! Det här har jag planerat att göra

Jag vill vara mer i mormors hus. Helst 2-3 veckor utspritt över sommaren. Pojkarna älskar att vara där, och det tror jag är för att jag trivs så himla bra. Mitt lugn smittar av sig. Det finns ingenting att göra så jag har tid att spela fotboll, tälja, lägga pussel och ro i sjön med dem. Total frihet råder och barnen får härja loss på gården precis hur mycket de vill. Helst vill jag pricka in så att vi är där när min moster också är där – för det gillar både jag och barnen extra mycket!

Jag vill vara hos Jakobs mormor i Kalvträsk åtminstone en vecka. Brukar försöka tima in det när Jakobs systrar och moster är där. För att barnen ska få träffa släkten och för att det är så härligt när hela huset fylls av folk. Vi ligger på den stora verandan med hisnande utsikt och läser ICA Kuriren och äter glass och spelar spel. Fina somrar börjar jag mornarna med en ensam promenad ner till sjön, utan handduk eller badkläder. Med bara Melker som sällskap. I en liten vik finns en skyddad badplats där jag kastar mig i och ligger och flyter och känner livet i hela kroppen. Melker brukar simma ut med mig och sedan lufttorkar vi på stranden.

Jag vill hinna en sväng förbi farmors hus i Glommersträsk. Där brukar vi inte stanna så länge – max två dagar – men om vi kan möta upp min faster och farbror så försöker vi göra det. Egentligen skulle jag vilja vara här mer men det är svårt att hinna med alla platser. I Glommers gör vi aldrig något särskilt. Jag vill mest att gå runt och vara i en miljö jag älskar. Ta en promenad ner till träsket, gå en sväng till hembygdsgården, handla på Finnbergs och bada i bassängen i byn. Sitta uppe sent och lösa världsproblem och somna med den ruskiga gamla boken Polisen lägger pussel (den läser jag jämt när jag är där).

Jag skulle också gärna åka en sväng till ön Trysunda vid höga kusten. Jakob och barnen är där varje sommar men nu har jag stannat hemma flera år och skulle vilja följa med igen. Vi får se hur det går med bebis dock, i en liten stuga utan rinnande vatten eller elektricitet. Kanske faller det här bort på grund av dålig ork. Men skulle så gärna vilja få bada på Björnviken, begå surströmmingspremiär och se barnen plaska i de solvarma bassängerna mellan den lenslipade stenblocken.

En sväng till min syster i Borås är också ett måste! Vi brukar ta nattåget från vårt närmsta samhälle och kliva av i Herrljunga på morgonen, där Anna hämtar oss. Utan ett enda byte! Hur smidigt? Barnen älskar dessutom nattåg – så bara det är en happening!

I Borås ska vi gå på tusen loppisar (finns ingen bättre loppisstad), bada i Annas fina sjö, sitta ute i trädgården och surra sent. På kvällarna ska jag och Anna gå långa promenader (med bebis i selen) och kolla på och smygfota alla fina trädgårdar och gulliga gamla hus. Som inspiration tills jag kommer hem! Men jag är också väldigt sugen på en tur till Astrid Lindgrens Värld. När vi ändå är söderöver menar jag. Vi har pratat om det i flera år men tror inte vi kan skjuta på det så mycket längre om Bertil ska tycka att det är kul. Eller vad säger ni som varit där? Det verkar vara lite krångligt att få tag i boende. Och hur länge måste man stanna för att hinna se allt? Kom gärna med tips om ni har några – för hur man får besöket att bli extra lyckat!

Sportlovsdagar

Tack för alla fina kommentarer i förra inlägget. Alla tröstande ord, förbön och pepp. Jag tvekade att skriva texten – men efter att ha läst alla era kommentarer innan jag somnade igår så sov jag en hel natt med alldeles stilla hjärta. Utan tillstymmelse till oro. Skönt att höra att vi är fler tokar där ute. <3

Nu är jag i alla fall hos Jakobs mormor på sportlov med barnen. De badar badkar, äter ohemula mängder glass, åker längdskidor och spelar sällskapsspel. Samt ligger i soffen framför kaminen och filosoferar. Det är så skönt att se att de har det bra.

Idag orkade till och med jag pallra mig ut på en utflykt. Barnen åkte skidor ner till sjön. Jag tog bilen och följde efter. Vi tände en stor eld, grillade korv, åt plättar och bullar och mandariner och drack varm choklad.

Så himla nöjd åttaåring som i skidåkningen hittat en ny favoritsysselsättning.

Det har varit soliga dagar hittills – men trots att snön började vräka ner precis under utflykten hade vi väldigt mysigt.

Melker var med på utflykten så klart. Gjorde sitt bästa för att stjäla grillkorvar och plättar och lyckades flera gånger. Men han är så fånig och klen att han helst bara ville sitta i knät under en filt och värma sig. Då fick han förstås det – och var väldigt nöjd.

Redaktionsdag med sportlovskänsla


Man blir så glad dessa soliga dagar! Nu har vi haft många i rad och det märks på energin, det riktigt spritter i kroppen. Vid lunchtid idag kom Erica hit för att vi skulle ha redaktionsdag. Det har vi några gånger per termin. Då ses vi och pratar blogg och instagram. Vad som publicerats, kommande teman. Vad som väckt debatt och vad som kan vara kul att skriva om framöver. Sån lyx för mig – att få lägga den tiden på att utveckla den här platsen.

Erica hade med sig varmkorv från Jokkmokkskorv (godaste sorten!) och påskmust i små flaskor. Fick sån sportlovslunch-känsla. Skönt att det nu väntar en veckas sportlov för oss här uppe. Barnen är askgråa i ansiktet och fullkomligt hålögda och behöver få vara ute och åka skidor och njuta solen i en vecka.

Jag var solgul för att matcha vädret.

Erica sörplade kaffe och berättade om gamla radioproducentlärdomar från sin karriär. Tycker att det är SÅ roligt att höra mina kompisar prata om sina jobb. Känns som att jag får göra studiebesök i deras världar då.

Till efterrätt blev det kaffe och vindruvor och ballerinakex. Enkelt och snabbt och himla gott. Varför krångla till det?

När vi arbetat färdigt kom vi på att vi behövde åka en sväng på loppis för att införskaffa lite material till kommande blogginlägg. Så då gjorde vi det. Också en lyx att kunna göra på arbetstid. Jag kom hem med allehanda fina saker – visar i ett senare blogginlägg.

En hurtig lördagsmorgon

Den här lördagsmorgonen strålade solen från en blå himmel och termometern visade flera plusgrader. Jag vaknade halv åtta av att det var ljust i hela rummet. Vilken nåd! Efter frukost och tidningsläsande ville Bertil åka skidor med pappa. Så då bestämde vi oss för att Folke kunde få åka skridskor med mig under tiden.

Bertils kompis hakade på ut i spåret och de hade som mål att åka en halvmil. Så duktiga ungar!

Jag hasade istället runt på isbanan med den här, vars självförtroende var 2000 procent. När han tröttnat på att åka skidor efter någon timme, började han klättra i stora snöhögar och åka rutschkana ner för dem.

När vi kom hem var han så trött att han kröp ner i soffan och somnade. Jag drack te och läste gamla nummer av Gård & Torp. Och väntade på att skidåkarna skulle återvända.

Det gjorde de. Rödkindade och svettiga och väldigt nöjda. Efter lunch och lördagsgodis ägnade de sig åt spel

Medan jag kröp ner i sängen med en ny bok jag fått låna av pappa.

Silvervägen av Stina Jackson. Har inte hunnit så långt men är verkligen fast. En deckare som utspelar sig där jag spenderat varje sommar sedan jag var liten. Nämligen i trakterna längs Silvervägen – bland annat Glommersträsk och Arvidsjaur. Jag har så många gånger tänkt att någon borde skriva ruskiga deckare om dessa trakter. Som jag älskar, men som också har något vemodigt och ibland skrämmande över sig. Förfallna ödegårdar långt inne i skogarna, ljusa sommarnätter med kolsvarta tjärnar, enorma skogar och milsvida myrar. Och så kommer någon och gör just det! Då blir man ju lycklig.

Efter att jag läst en stund så somnade jag som en liten gris. Och sov middag i en timme. Och prick när jag vaknade satte jag igång att skriva det här blogginlägget! Så detta är verkligen rykande färskt.

Hoppas lördagen är mild mot er alla!

Bestyr på en februarionsdag

Onsdag är hemmadag för pojkarna. Gammor är här och hälsar på och de har varit ute och lekt länge i solen och byggt snögrottor. Sedan kom de in och frös, med knallröda kinder. Är så glad för de lediga onsdagarna, jag märker att de behöver en vilodag mitt i veckan. Speciellt den här infektionstäta årstiden.

Jag har fått mycket gjort idag. Har spikat modeller till sommarkollektionen för Miss Clarity och besvarat massa mail.

Här tycker jag om och sitta. Med uppsikt över entrén och med solen som letar sig in från flera väderstreck.

Folke kom och ville se vad jag gjorde för något.

Och så knäppte jag en bild för att visa nivån av blekhet. Den är häpnadsväckande. Jag ger liksom anemin ett ansikte. Och det hjälper inte hur mycket jag än sminkar mig – ser lika genomskinlig ut ändå.

Nu ska jag stänga datorn för dagen och istället hjälpa Bertil med läxan till skolan!

Tar revansch på lördagen

Lördagen blev något av ett bottennapp mentalt. Med ångest jag inte känt på flera år och en sådan djup håglöshet att inget blev gjort. Orkade inte ens äta. Så när jag gick och la mig på kvällen bestämde jag mig för att den här dagen skulle bli annorlunda. Jag skulle ta kontroll över den. Jag ställde klockan på 8.30 (sover så dåligt att jag med lätthet kan ligga i sängen till elva annars). Steg upp och gjorde en god frukost till familjen, lyssnade på Godmorgon Världen och satt kvar länge och pratade med Jakob. Sedan försökte jag aktivera mig, innan jag hann känna efter hur jag mådde. Jag bytte köksbord i köket mot det som stått på verandan och stökade iordning massa porslin som blivit rörigt. Sedan gjorde jag pannkaka av bara farten. Och all aktivitet hjälpte. Idag har jag mått mycket bättre. Solen har lyst in genom smutsiga fönster, termometern har visat många plusgrader och på åkern nedanför huset har massa glada bybor tagit sin söndagspromenad på skaren.

Tjockpannkaka är vårig mat för mig. För den här tiden på året börjar ju hönsen värpa som sjutton – så då äter vi äggrätter tre gånger om dagen. Tyvärr har vi inga höns i år, men ändå kändes pannkakan som ett vårtecken!

Är så glad också för min rosa ros som pryder köksbordet. Fick den i Alla Hjärtans Dag-present från Erica. Medan vi satt där i solskenet i köket fantiserade vi om våren. Hur vi direkt efter fritids och förskola ska går ner till badplatsen som ligger precis bredvid. Sitta på filtar och äta medhavd middag och ta våra första, kalla sjödopp. Och hur vi i vår kommer sitta där och njuta av två små bebisar också. Även Bertils kompis väntar nämligen småsyskon….

Hemkokt blåbärssylt och tjockpannkaka. Hur kan något smaka bättre?

Nu leker Bertil med sin vän Ada, Folke sover middag bredvid mig i sängen och vi ska snart börja göra oss iordning för kvällens mellotittande! Vi tittar på söndagar med matlaget och då börjar vi tittandet tidigt, så det inte blir en så sen kväll. Mina ungar har ingen koll på att allt redan avgjorts på lördagen utan vi går all in med discokula, egna omröstningslappar och chips och dricka. En fenomenal söndagstradition!

Hoppas ni haft en helg som varit mer som min söndag än som min lördag! Det unnar jag er. Puss

Hjärtligt fika

Glad Alla Hjärtans Dag på er! Jag hade så tur att jag fick besök av Erica idag och hon hade med sig riktigt kärleksfika.

Rosa munkar, sockerkaka med vispgrädde, maränger och så små gelehjärtan. Så himla gott och mysigt! Vi hade så mycket att avhandla, för nu när podden är vilande så hinner vi ju faktiskt prata om annat än jobb. Annars brukar tempot vara betydligt hetsigare. Men lite jobbade vi faktiskt också. Erica är ju webbredaktör på bloggen och den jag diskuterar mest med vad gäller varumärke, utveckling och inriktning på det jag gör. Det är så värdefullt att ha någon så kompetent som vill lyssna på mina funderingar, som läser alla kommentarer (typ) och som har stenhård koll på mitt arkiv. Vi kläckte några roliga bloggidéer för senare i vår som jag tror att ni kommer gilla.

När som helst kommer barnen instormande efter fritids och förskola så nu ska jag avrunda och stoppa i mig de sista gelehjärtanen. Puss på er!

Drömmen om en majmorgon

Imorse var det plötsligt ljust när vi vaknade. Det kändes som att förändringen kommit från en dag till en annan. Ljusa mornar – vilken dröm! Plötsligt är det inte alls lika lockande att stanna kvar i sängen och tryna. Och min mage börjar pirra när jag tänker på alla ljusa mornar som ligger framför oss. Alla soliga, varma dagar vi ska få uppleva. Som en helt vanlig morgon i maj.

Då startar dagen så här. Med att jag glömt dra ner rullgardinen och solen lyser in strax efter fyra. Så att jag långsamt får vakna till liv. Redan vid halv sex känner jag mig pigg och nästan skuttar ur sängen.

Öppnar fönstret. Inga jobbiga innerfönster längre, utan tunna glasrutor som släpper igenom fågelsången. Känner trots den tidiga morgonen att det redan finns värme i luften.

Dukar ut skålar och frukostgrejer. Inte vill man äta inne när det är så härligt. Ber samtidigt barnen springa och släppa ut hönsen och vittja redena på ägg.

På verandan är det ljummet och skönt så att man kan ha dörren öppen.

Eftersom vi är så morgonpigga finns ingen stress. Medan jag dricker mitt kaffe och läser dagstidningen är barnen ute på gräsmattan och studsar runt med sina hoppbollar.

När frukosten är uppäten och jeansjackor och gympaskor tagits på. När äpple och läxbok är nedpackad i väskan. Då ger vi oss iväg till skolan. Lilleman sitter i lådcykeln. Bertil cyklar själv. Och det här är utsikten längs skolvägen.

Så fint att det gör ont i ögonen. Men också lite ont i magen av längtan. När jag tänker på just en sådan majmorgon.

Kalasdag för åttaåringen

Igår hade vi kalas för Bertil. Släktkalas med de närmsta. Det är så fint att ha fått barn i februari så att denna tråkiga månad lyses upp av någonting roligt.

Gjorde mina supergoda kladdkakemuffins. Den här gången i pyttesmå formar. Dekorerade med grädde och cocktailbär. Sjukt gott och gulligt.


Jag gillar kalas – för då får jag ta fram och vädra allt porslin jag har i mina gömmor. Gul majolika börjar jag få ganska mycket av.

Barnen ville vara utklädda. Folke ville ha brunt skägg med mustasch så jag fick måla på det fem minuter innan gästerna kom. Och jag…eh…. har en del att lära på det här området.

Bertil gillar inte gräddtårta så istället gjorde jag marängtårta med banan och bär och silverkulor.

Salta pinnar och vindruvor. Känns så nittiotal på något vis. Ett måste på kalasbordet!

Tjock soon to be trebarnsmamma

Visst måste man ha en flagga på sitt kalas? En liten antik bordsflagga gör allting festligare.

Vi satt och pratade och umgicks medan vi inväntade alla gäster.

Stooor pakethög.

Folke somnade dock av anspänningen.

På släktkalaset kom såklart också Bertils två bästisar Elle och Ada. De var också utklädda. Bertil var apa, Ada nyckelpiga och Elle drake.

Efter fikat satte vi igång med presentöppningen. Bertil fick så fina saker. Bland annat en gosedjurskrokodil, ett halsband med bokstaven B, ritgrejer, Tjuv och Polis och Fyra i rad. En vulkansten, gulliga pennor och sudd och en uppsättning nya vårkläder från Blaou.

Och så ett piano som han har önskat sig. Klart ungen ska ha ett piano! Med en släkt full av musiker uppmuntras allt form av musicerande. Vaknade denna söndag av att han spelade loss på pianot!

Det var den kalasdagen det. Nu är nästa födelsedag bebisens!

Guldstunder från senaste dagarna

Här kommer lite blandade bilder från de senaste dagarna. En dag väntade vi besök och jag dukade fint. Och satte, kors i krösamoset, både upp håret och applicerade rouge.

Otåliga barn stod och såg längs vägen och väntade på gästerna.

Jakob underhöll med gitarrspel så länge.

Den dagen blev det världens vackraste skymning som jag iakttog från vårt fönster. Plussidan med iskalla, soliga dagar är de lilarosa skymningarna.

Aptiten försvann direkt jag blev gravid och har inte kommit tillbaka. Kämpar varje dag med att hitta något jag kan tänka mig att äta. Smoothies av olika slag är bäst hitills.

Mixar banan, äppeljuice och frusen mango eller ananas. Sjukt gott!

I tisdags fyllde Bertil åtta år och vi uppvaktade med tårta på sängen.

Och sedan fika och presentöppning i mörkret

Man minns ju glädjen och anspänningen från när man var liten. Så mysigt det var på morgnarna när man fick äta tårta innan skolan.

Det har varit fruktansvärt kallt och fruktansvärt vackert nästan varje dag

Solen har lyst från klarblå himmel. Den typ av himmel som går under beteckningen “sportlovshimmel” hemma hos oss. Något helt annat än midvinterns bleka blå. Nu blir den knalligare och knalligare för varje dag. Och bara själva färgen gör mig lycklig. Gick ut och ställde mig i solen och lät den smeka ögonlocken och kände hoppet ila genom kroppen.

Vi bor ju bakom ett berg. Och från mitten av november når solens strålar aldrig fram till vårt hus. Men varje år, ungefär prick på Bertils födelsedag så kommer de plötsligt tillbaka. Det är en stor händelse. Jag skrek på Jakob som kom rusande. DET ÄR SOOOOL I KÖKET IGEN!

Jag var hemma med ett krassligt födelsedagsbarn just den dagen så vi satte på musik och dansade i köket och Bertil frågade om han fick ta fram sin cykel. Då förstår ni nivån på vårkänslorna som plötslig uppstod.

Förutom smoothies (här granatäppelkärnor, banan och apelsinjuice) så är oliver och ostkuber något jag kan stå ut med att äta. Gjorde en uppsättning till mig och en till Bertil.

En annan morgon lyckades mina kompisar Stina och Frida dra mer mig ur isoleringen, in till stan för att äta frukost. Vi gick på ett event ordnat av Monkids, med barnvitaminer. Frida inspekterade burken och provsmakade. Jojomän, smakade typ precis som godis.

Jag satt mellan Filippa och Stina och surrade och hade trevligt.

Och igår kom min bästis hit och hälsade på . Två sjukskrivna stackare. En utmattad och en gravid.

Hon hade med sig croissanter och choklad och så fikade vi en halv evighet.

Och till lunch kirrade vi en slags sushibowl som var dödens god! På kvällen var jag övertygad om att jag blivit sjuk, eftersom jag plötsligt fått så ont i halsen. Men det visade sig att det bara var våra timmar av prat som orsakade hesheten.

Idag däremot – idag har jag bakat till Bertils kalas som är imorgon.

Kladdkakemuffins och chokladbollar….

Och när jag bakat färdigt fick jag lunchsällskap några timmar av min vän. Och när hon åkt satte jag mig vid datorn igen och gjorde iordning det här inlägget!

Nu tar vi helg hörni! Hoppas ni får fina lediga dagar.

En liten lördag

Jag är så morgontrött nu. Förutom att vara kvällstrött och dagstrött och jämttrött. Vaknade vid tio imorse efter att Folke kommit in och försökt väcka mig flera gånger.

Barnen hade varit uppe sedan sex-sju tiden och härjat med Jakob.

Så jag intog min frukost i frid och ensamhet.

Varm choklad, hushållsknäcke med smör och ost att doppa i så att osten smälter. Det är min bästa frukost. En av få saker jag är sugen på under graviditeten. Händer att denna diet blir både lunch och middag dessutom.

Bertil, Folke och Melker som Folke bäddat in med en piratscarf. Barnvänligare hund får man leta efter.

När jag äntligen kommit ur morgonrocken satte jag igång att baka. ,

Blev en apelsinsockerkaka som inte ser mycket ut för världen men som är väldigt god!

Vid lunchtid kom farmor och hälsade på och fick med sig barnen ut i snön. Äntligen lite mildare i luften. Bara -16 så de blev ute en hel timme.

Jag lyssnade på Ekots Lördagsintervju med Jonas Sjöstedt och låg samtidigt på kökssoffan och spelade Gummy Drop. Är besatt. Jakob och Albin var istället hurtiga och tog en tur i skogen på skidorna.

Sedan vankades det tidig lördagsmiddag.

Ett sjukt gott och enkelt laxrecept

Och så massa Jokk. Älskar Jokk!

Efter maten lekte farmor och barnen och när det lekt färdigt spelade vi spel. Två omgångar Memory (barnen utklassar en direkt), Yatzy och sedan Den försvunna Diamanten. Så skönt att båda barnen nu är stora nog att vara med och spela!

Efter allt det här var jag trött igen så sedan dess har jag suttit i en stol och lyssnat på Lilla Drevet och spelat mer Gummy Drop. Är inte klokt hur dålig ork jag har. Att laga middag, baka en sockerkaka och bädda rent i sängen. Det är ungefär vad jag mäktar med på en vanlig dag.

• innehåller reklam för Miss Clarity •

Veckans guldstunder

Det har varit en snorkall vecka. Idag visade termometern -27 grader. Elementen känns glödheta och vedspisen får aldrig slockna. Men vackert har det varit hur som helst.

Ena dagen blev jag bjuden på lunch hos min vän Frida som ni säkert känner igen som @froken.frida på instagram.

En liten lunch tänker ni? Ja, i fem timmar ungefär. Det var så länge jag blev kvar för det fanns så mycket att prata om och så mycket gott att äta.

Pulled pork (eller egentligen älg) kokad i glögg (sjukt gott) serverat på surdegsbröd med diverse smarriga tilltugg. Kära nån så gott!

Som vanligt var allting fint framställt och iordninggjort. Av någon som är estet ut i fingerspetsarna.

Udda stolar är en inredningspreferens vi delar

Till efterrätt åt vi jordens mäktigaste chokladkaka med mandlar. Den la sig som en sten i magen. En välsmakande sten, alltså. Oj så trevligt vi hade.

En annan dag kom Annakarin ut över lunchen för att planera våren tillsammans med mig. Mycket som ska på plats innan jag går på mammaledighet. Hon hade med sig värsta bästa grejen – en av vårens nyheter från Miss Clarity. Första provplagget i en fantastisk grön nyans.

Själv bar hon vår första helsvarta (!) klänning för Miss Clarity. För att så många efterfrågat en sådan. Det här är den perfekta lilla svarta man inte kan leva utan. Så det så. Båda klänningarna kommer i butik i slutet av februari/början av mars.

Jag bjöd på köpekakor och samtal med osedvanligt täppt näsa.

Och så var jag tvungen att dokumentera denna donna innan hon åkte hem igen. Så tjusig!

Nu ska jag ta helg och bara vara med min lilla familj. Njuta av deras sällskap och ta det väldigt lugnt. Hoppas ni får en fin fredagkväll allihopa!

Första dagen på terminen

Idag var första dagen på terminen för barnen. Oj så motigt det kändes att ta mig upp när klockan ringde vid sju. Jag är dessutom kanonförkyld så att på egen hand (Jakob är borta idag) försöka väcka, klä på och ge frukost till barnen var en prövning. Som tur är har jag världens hjälpsammaste vänner som tar hämtning och lämning åt mig och sedan bjuder oss på middag ikväll.

Det går inte att begripa att vi har varit lediga i 21 dagar. Det har känts som kanske sex dagar på sin höjd. Och som vanligt efter julhelgerna drabbas jag av lite blues. Inte så att jag skulle vilja ladda om för en ny julafton – men gärna för en ny december. Mörker och kyla till trots är den perioden så varm och liksom guldskimrande. För att vi anstränger oss för att göra den precis sådan. Tänder ljus, lyssnar på julmusik, bjuder hem på fika, kryper ner i soffan tillsammans och ser julkalendern.

Så nu gäller det att hålla fast vid den känslan. Än är det midvinter. De kallaste månaderna ligger fortfarande framför oss här uppe. Det finns all anledning att fortsätta på samma lugna spår som innan jul. Hitta saker att fira, stunder att mysa. Tända ljus och träffa vänner. Ännu behövs den där skyddande filten av mysighet ett bra tag framöver. Så att oxveckorna blir lite uthärdligare.

Det är dagarna som går som är livet

Att ha en blogg har höjt min uppskattning av livet flera hundra procent. Att dokumentera de bra dagarna, det finaste och härligaste. Det tränar mig i att rikta ögonen mot det vackra. Att lägga märket till det och uppvärdera det. Nej, det är inte kattskit att solen skiner in genom fönstret, att en vän kommer förbi och äter bullar, eller att följa med barnen och mata fåren. Det är värt att föreviga.

Jag läste en undersökning om att de som fotar maten innan de äter den njuter mer av maten. Tycker att det låter helt rimligt. Och det gäller allting. Jag njuter mer av sjödoppet när jag fångat vattenblänket. Jag njuter mer av stunden på kökssoffan när jag fångat den i eftermiddagssolen. Jag njuter mer av lussekatten som jag dokumenterat under tiden jag bakat den.

Att dessutom kunna gå tillbaka i efterhand och läsa och se allt vi har gjort – det är så värdefullt. Det skapar ytterligare en nivå av glädje och tacksamhet. “Hur ska det bli för dina barn som får hela sin barndom dokumenterad” har jag hört folk oja sig ibland. Som att det var ett problem. Själv tänker jag på vilken rikedom det är för dem att som vuxna kunna gå tillbaka och läsa om allt vi upplevt ihop.

I kategorin Vardagsbestyr samlar jag alla inlägg som dokumenterar vardagarna. Både de märkvärdiga och de vanliga. Jag läser och minns valborgsförmiddagen, matlaget med kvällsbad i sjön, en perfekt majlördag, årets första bad, skolavslutningendagarna hos mormorfiskeveckanden första riktiga vinterdagen. Och jag vet inte om det är för att jag är gravid och hormonell – men när jag tittar tillbaka på året som har gått sitter jag och gråter. Så många fina stunder, dagar, veckor. Hur kan jag ha blivit så rikt välsignad? Hur kan någon unnas allt det här?  Det är faktiskt nästan orimligt.