29 september, 2024

Förra lördagen kom Anna hem till oss. Så mysigt att hon kommit två gånger den här hösten!

Vi åt middag hela familjen och barnen hade huggit ved och gjort upp eld i bastun…

…så att vi kunde avsluta lördagen med ett bastubad. Precis vad som behövdes efter en kall och ruggig dag!

Månen hängde bakom molnen och direkt efter att vi bastat och badat klart somnade vi sött i våra sängar.

På söndagsmorgonen ville Uffe visa frissig, nyvaken moster hur han bygger ett legosvärd.

Sedan åt vi långsam frukost innan jag, Anna, Essa och Uffe rattade bil + släpvagn upp till sommarstugan. Där vi skulle spendera sex dagar.

Vi kom fram på eftermiddagen, eldade och gjorde en enkel middag. Älskar det här skruttiga lilla köket bestående av ett hopplock av det vi funnit i förråd och uthus.

Sjön låg kav stilla och efter maten gick vi ut för att hämta ved.

Anna iklädd farbror Lars gamla skinnpaj

Perfekt patinerad

Vi rastade Essa och Uffe fick ta fram sin cykel.

Mycket spring i benen efter hel dag i bil.

Blek och trött, plockade in sommarens sista blomster.

Spana i mitt lår förresten. Så här ser alla ullunderställ ut när man lider av lårskav! Eller jag lider inte av det – jag bara har det. Och nöter samtidigt hål på låren på vartenda par byxor jag införskaffat.

Nattfrost väntade så detta var i sista momangen.

Älskar att komma fram hit, elda i alla eldstäder, värma te, köra igång elementen och ta på sig ulltofflor och myskläder.

Ljuset som alltid är tänt för mormor och morfar.

Kvällsfika i soffan, för att avrunda dagen

Innan måndagens slit och släp skulle ta vid.

Vi laddade upp med havregrynsgröt på måndagsmorgonen. Vispar alltid ner några ägg mot slutet för att det ska bli mer mättande.

Uffe satt och ritade, Anna jobbade och jag tog itu med att riva ut ALL mögig inredning i jordkällaren med kofot.

Jobbade som en tok med detta i två hela dagar, assisterad av Anna kvällstid. Till slut blev vi klara. Nu är det bara rörmockaren och elektrikern som måste komma och göra en insats och sedan är källaren i sin ordning igen.

Det har mest varit regnväder i stugan. Men det gör inte så mycket. En dag blev det uppehåll och då skyndade vi oss ut. Essa drack ur kallkällan

Jag beundrade hösten

Och sedan tog vi itu med diverse stug-fix som behövs för att kunna stänga stugan. Vi vände båten, täckte skorstenen med hönsnät för att hålla småfåglarna ifrån den. Reste stegen till sotaren, la sten framför vedboden som dränering, bar in utemöbler, städade ur garaget, körde bort skrot och tusen andra små, men nödvändiga grejer.

Avslutade med att grilla korv och fläsk vid eldstaden till middag. Svettig, sotig, lortig och lycklig.

Traditioner är till för att hållas.

Vi hade det så fint vi fyra.

Uffe mutade Essa med korv för att få sällskap in i den läskigt mörka vedboden…

Det gick fint.

Sedan satt vi där tills det började skymma

Vemodigt att tänka på den fina sommaren vi lagt bakom oss och att det dröjer ända tills påsk innan vi kommer hit igen.

Där jag satt och tittade på de nakna träden och den ljusa himlen kom det för mig att det lika gärna kunde ha varit en valborgskväll, som en av de sista dagarna i september. Himlen var precis lika! Men den tanken gjorde mig inte mindre vemodig.

Väder i stugan är aldrig dåligt egentligen. Det är bara olika. Att gå ut och leka i skogen bakom huset var en höjdpunkt för Uffe.

Vad spelade det för roll att regnet öser ner?

Medan vi har arbetat har Uffe varit fullt upptagen med att pärla

Tjugoen pärlplattor närmare bestämt. Men jag skulle ljuga om jag sa att han inte också suttit vid paddan väldigt många timmar. Det fick bli en vecka med undantag från de vanliga rutinerna.

Vi har haft så intensiva dagar. Jag har inte ens hunnit öppna mitt akvarellblock för att måla, ej heller läst en sida i mina medhavda böcker. Varje kväll efter att vi röjt färdigt har vi tänd ljust och druckit te och legat i varsin soffa och pratat till läggdags.

Men en sen kväll firade vi allt jobb vi uträttat, med att dela en burk surströmming tillsammans med mandelpären. Man får passa på när man slipper luktkänsliga karlar som inte uppskattar rutten fisk.

När vi var färdiga i stugan på fredagen och hade stängt igen inför vintern. Då tog vi bilen och körde mot vår faster Inger och hennes man Ulf som bor i Boden. Vi skulle nämligen tillbringa helgen med dem.

Min kära, kära faster som vi haft så mycket roligt med genom åren och som är den som skjutsat runt oss på alla loppisrajder och uppmuntrat detta intresse. Vi blev så bortskämda i deras mysiga hem. Fullt med resefynd och hantverk från världens alla hörn.

Uffe lärde gammelfaster att lägga pärlplattor. Själv fick han lära sig att göra en koja under en flygel.

Men Essa hade det kymigt värre. Hon vågar varken kissa eller bajsa i stan när det är så många hundar som har markerat revir. Hon gick mest och höll sig och såg olycklig ut, tills det verkligen var tvunget att komma ut. Jobbigt läge för en känslig tik.

Vi tog givetvis med Inger på en rejäl loppisrunda i Boden. Ränderna går aldrig ur! Vi kör runt, rotar, skämtar, jämför fynd och munhuggs om karlar och deras tragiska oförmåga att uppskatta vår hobby.

Fikapaus i halvlek, för att stärka upp med lite kaffe och choklabollar. Jag gjorde himla bra rekvisitaköp till kommande jobb. Anna fyndade massor av textilier och min faster diverse porslin. Uffe fick köpa en barbiedocka och en spindelmannen-bil. Billiga mutor för att hålla en femåring glad.

Vi gjorde också ett toppenstopp på en antikaffär i Inbyn.

Så mycket vackert att spana på!

Vi blev helt nippriga

Jag drömmer för övrigt om gamla linoleumgolv i denna stil. Så oerhört tjusigt.

Efter två dagar i Boden där vi fått vila från kroppsarbete och blivit bortskämda med världens godaste mat som min faster trollade fram. Ja, då hade vi ett ordentligt kramkalas innan vi allihopa packade oss in i bilen och åkte hem igen. Men det var lite trångt – för jag hade med mig en gungstol från sommarstugan, som tog upp halva baksätet. Skönt att resa med syrran för hon klagar inte på sånt. Hon bara packar bilen som en gudinna och kör så det ryker!

Så skönt det är att ha gjort en insats för stugan denna vecka och sedan ladda upp med lite släkttid och umgänge. Känner mig påfylld, utvilad och glad. Samtidigt väldigt peppad på att vara hemma och ha en helt vanlig arbetsvecka framför mig.

27 september, 2024

Den 27e september 1998 satt mormor vid det här skrivbordet och plitade ner några rader i sin lilla almanacka

Marken var vit av snö då vi gick upp på morgonen och det snöade fortfarande. Men under dagen försvann snön igen. Mariannes familj åkte hem till Umeå vid 15-tiden (tyst och tråkigt sen alla åkt iväg).

Det var min familj som åkte hem den gången. Idag är det den 27e september, tjugosex år senare och jag sitter vid samma utsikt och skriver. Det är inte snö, men väl frost på marken. Och vi ska också åka hem idag och det känns tråkigt.

-Hur ska man egentligen använda Hemmets Almanacka? Vad skriver man i den?

Jag kommer använda den som mormor. Som ett sätt att skriva ner lite varje dag om vad som händer. Om vädret, om jag tränat eller tagit in blommorna för nattfrosten. Vad jag planerar för veckorna som kommer och om roliga saker att se fram emot.

Mormor har travar av dessa almanackor och nu när hon är borta är det en riktig skatt. Även små, till synes oanseliga noteringar bildar i efterhand en rik och intressant väv. En inblick i min mormor och morfars vardagsliv.

Var uppe vid sextiden på morgonen. Putsat fönster både inne och ute och bytt gardiner i rummet. Det tog hela dagen. Soligt på eftermiddagen. Men ikväll blev det ganska kallt.

Just som mormor tänker jag att man (till exempel) kan använda den. Och samtidigt hänga med i årstidernas gång genom de recept, pyssel, bondepraktika och husmorsknep som finns på varje uppslag.

Längst bak i Hemmets Almanacka har jag lagt in en årssammanfattning man kan fylla i själv. Samma sammanfattning jag gjort varje år på bloggen sedan 2010. Ett fint sätt att göra bokslut över året.

Och tänk att kunna bläddra tillbaka år från år och betrakta den vackra väv som är ens vardagsliv!

27 september, 2024

Att bära paljetter i vardagen – det har jag lärt mig av Trinny. Hennes bästa knep för att rikta en strålkastare mot ansiktet en trött, glåmig dag. Och det funkar verkligen! Vare sig det nu är ljusreflektionerna av paljetterna – eller bara det faktum att de stjäl fokuset ifrån allting annat. Men det glåmiga märks inte när man tar på sig en paljettopp.

Tycker att det är extra fint mot mer vardagliga material som typ en rutig kjol, eller ett par jeans.

Alla barns favorit blir man också. De kommer fram och stryker med handen över ens kläder och gör förtjusta utrop!

Sånt som jag älskade när fröknar och mammor bar när jag var liten

Långa halsband som dinglade mellan brösten

Fluffiga luggar med hårkammar i sköldpadd

Ringar på alla fingrar och rader av armband

Blommiga klänningar i fladdriga material, gärna med skärp i midjan

Handväskor och klackskor

Stickade, mjuka koftor i mohair som man kunde luta kinden mot eller pilla på med fingrarna

Pärlemorknappar som skimrade

Bälten med blaffiga spännen

Broderier av pärlor och paljetter

Stora, slängiga örhängen

Allting i pastellturkost

Läppstift, parfym och blågrön ögonskugga.

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.