I slutet av femtiotalet bodde min faster Inger några år i Örnsköldsvik. En vår grävde hon upp vitsippor och skickade hem dem till min farmor i Glommersträsk. Vitsippor var inte så vanligt förekommande i Lappland på den tiden – men de överlevde trots allt. Och de spred sig i farmors trädgård. Än idag står de kvar där och blommar så vackert, jag tog den här bilden när jag hälsade på sist.

Så småningom flyttade min faster upp till Kalix. Från farmors täppa grävde hon upp en tuva vitsippor och planterade i sin trädgård. Även där trivdes och bredde blommorna ut sig. Och många år senare tog mamma en tuva vitsippor från min fasters trädgård och planterade ut den hemma i Umeå. Sedan dess blommar hela baksidan till mitt barndomshem i vitt.

Och så en vår för några år sedan grävde jag upp en tuva vitsippor från mammas och pappas trädgård, la dem i en låda och tog med hem till mig. Jag planterade ut blommorna nedanför köksfönstret, så att jag får se dem varje majdag.

Nu lyser de vita stjärnorna i vår trädgård om vårarna. Och jag tycker mycket om att tänka på hur vitsipporna kom hit. Hur resan påbörjades i slutet av femtiotalet, i en kartong som kom med bussen. Och att blommorna vandrat från den ena trädgården till det andra i nästan sjuttio år – för att nu slutligen också få blomma hos mig.

Jag undrar hur många fler platser de kommer att resa till?

I tisdags kände jag ett starkt sug efter att bära rosa och lila ihop! Drog på mig favoritkjolen från Otherstories, en loppad topp samt en Zarakofta jag fyndade förra året.

Kände mig som en enda blaffig blomma i dessa färger! På ett bra sätt alltså. Hellre blaffig blomma än blyg viol.

Sedan drog jag in till stan för att spela in en podd.

Den här veckan har jag spelat in podd tre mornar i rad. På måndagen spelade vi in Wollin & Clara. På tisdagen gästade jag en podd som släpps nu i sommar och imorse gästade jag ytterligare en podd som kommer om två veckor ungefär. ÄLSKAR att gästa poddar! Så kul att få sitta och prata om ett ämne och riktigt nörda ner sig. Och oj vilket fint gensvar jag fått på avsnittet där jag var med i Skapa till hundra.

Vi skulle ha haft städdag i byn ikväll, men det sköts på framtiden eftersom vädret slagit om till regn och rusk. Jag använde istället kvällen till att städa vår nedervåning och göra den lite mer hemtrevlig. Väl spenderade timmar. Men nu ska jag sluta blogga, stänga datorn och läsa tre meningar i en bok innan jag somnar.

I måndags eftermiddag när jag jobbat färdigt hoppade jag på lådcykeln och hämtade Ulf på förskolan.

Sandig, dammig men chic i sin Lantmännen-keps.

På hemvägen stannade vi till hos grannarna och hälsade på griskultingarna.

Ett helt gäng!

Som vi såklart ville gosa och prata med.

Väl hemma spolade jag upp ett utebad för att lurpa upp fyraåringen.

Säsongen för karbad i trädgården är den bästa!

Satt ute länge och njöt tills det plötsligt blev lite bråttom iväg.

Svidade om till min gröna klänning och drog sedan på matlag.

Hem till Stina och Emil.

Fullt ös medvetslös

De har en sån mysig soffa framför köksfönstret. Där kan man vila och ha det bra.

Det vankades kebab

Jag tog kycklingkebab och det var ohemult gott!

Vi åt ute i trädgården. Riktig sommarkänsla att äntligen kunna göra det igen!

Och bland barnen utbröt ett allmänt kackalorum.

Men efter middagen fick jag bryta upp ganska tidigt. Jag skulle nämligen cykla vidare till vårt lilla bönhus.

Vi skulle repa med kören inför söndagens pingstgudstjänst.

Så varmt att vi fick vädra korsdrag medan vi övade i vårkvällen. Två låtar ska vi sjunga och jag ska sjunga lead på en. Har precis lärt mig den så det gick lite knaggligt. Men det tar sig säkert till på söndag. Så mysigt att ägna en hel kväll åt att sjunga i alla fall.

På hemvägen stannade jag och konverserade några rara lamm

Innan jag hojade hem i den ljumma kvällen.

Förbi den anslående utsikten.

Det sista jag gjorde innan jag gick och stoppade om mig själv för kvällen var att stoppa om mina plantor i växthuset.

Och det var den måndagseftermiddagen, det!