Det är dagen innan mensen och jag har tung hjärndimma. Det är som att intellektet inte samarbetar, jag tänker trögt och har svårt att sortera intryck. Det är tur att jag har många olika slags jobb som jag kan göra ändå. Det må gå dåligt att skriva – men att fotografera är inga problem. Och jag varvar det jobbet med att tvätta sängkläder, bära bort grejer till förrådet och gå igenom packningen efter sportlovet.

När jag inte har barnen tillåter jag mig i alla fall en helt annan start på dagen. Ställde till exempel inte klockan imorse utan lät solljuset väcka mig. Drack kaffe i sängen och godkände bloggkommentarer i lugn och ro. Besvarade mail och messade kompisar. Dessa mornar är en underbar del i att vara ensam hemma varannan vecka. Särskilt när man har PMS.

Förutom hjärndimmman så känner jag mig väldigt blödig idag. Gråter för minsta lilla, men inte av ledsamhet. Är rörd. Tänker på alla vänner som funnits för mig de senaste åren. Blir gråtmild av pelargonerna som återfått livskraften efter vintern. Lipar av tanken på mina fina söner. Blir rörd av vårvärmen på verandan och ett SMS från min kille. Han skickar de finaste messen varje morgon och vi pratar både på lunchrasten, på väg hem från jobbet och så i timmar varje kväll.

Hur kan man vara så här välsignad? Känner mig stenrik!

Veckans avsnitt är en riktig bomb till innehåll (70 minuter långt) där vi doppar tån i det som kokar just nu. Det handlar om fula Mon Amie-burkar. Om Little Jinders Underbaraclara-påhopp. Om hur det känns att vara Jonatan Unges Mon Amie-burk. Om Ammie Bramme Seys bikinikropp och ilskan den väcker. Elsa Billgrens inlägg om sin hälsoresa, lite om Café Bambino och mycket om min vikt. Samt ett övergrepp som la sordin på Malin Wollins premiärkväll. Exklusivt för våra betalande lyssnare, eftersom vi älskar er mest!

Bakom betalväggen på underproduktion.se

(jeansbilden som vi pratar om i avsnittet, som tydligen ”reproducerar porrens ideal”)

Gick och la mig vid tiotiden igår men somnade inte förrän efter två. Låg och vred mig, oroade mig över allt och inget, ömsom frös och ömsom svettades. Men klockan ringde vid sex så det var bara att pallra sig upp. Tur att jag bestämt sedan innan att jag skulle träna! För trots hjärtklappning och viss ångest så hade jag ändå på känn att träningen skulle vara botande om jag bara fick till den. Så jag hoppade i tightsen och sportbehån som jag lagt fram kvällen innan. Mixade min proteinshake och körde mig och Bertil in till stan. Ända tills halvvägs in i passet låg ångesten kvar som ett fladder i bröstet. Men till slut fick det ge med sig. Styrketräningen och den peppiga spellistan kunde den inte rå på!

Nu har jag vaccinerat mig, gjort tusen ärenden på stan och ska sitta och skriva på mitt bokmanus. Hjärnan är inte riktigt med mig denna tisdag men långsamt leder också någonstans. Förhoppningsvis. Hoppas den är bättre för dig än den är för mig i alla fall.

Idag är det den internationella kvinnodagen. Men det är också valår. Och jag noterar att det som så många andra valår bara är männens frågor som står på agendan. Det är kriminalitet, krigsrustning och skattesänkningar. Men vem pratar om mina hjärtefrågor? Det som rör kvinnor och barn?

Jag bryr mig om alla mina vänner som jobbar inom vården under orimliga arbetsvillkor. Jag bryr mig om att mina barns pedagoger ska ha rimliga arbetsdagar så att de orkar ta hand om barnen på bästa sätt. Jag bryr mig om att ungar jag känner som står i evighetslånga köer till BUP någon gång ska få bli utredda. Jag bryr mig om att bebisarna på BB Malmö återigen ska få torkas med mjuka tvättlappar och mammorna ska få sårsalva till sina ömma bröstvårtor. Inte som nu när Moderaterna i Malmö gjort besparingar på 146 miljoner kronor.

Jag bryr mig om att lagstiftare försöker efterleva klimatmålen. Så att det ska finnas en framtid för mina barn och barnbarn. Jag bryr mig om att mina barns vänner som levt hela sina liv i Sverige inte plötsligt ska utvisas till ett land de inte ens har någon relation till. Jag bryr mig om att de som tjänar mest (män) ska betala mer i skatt och att de som tjänar minst (oftast kvinnor i arbetaryrken) ska betala mindre i skatt. Jag bryr mig om att det finns människor som har som uppgift att se efter alla gamla, ensamma och sjuka. Och att de ska får bättre möjligheter att utföra sitt jobb. Jag bryr mig om rätten till säkra aborter, säkra förlossningar och bättre vård för kvinnor. Jag bryr mig om storleken på barngrupperna i skolan. Att inte vinstdrivande friskolor roffar åt sig det som ska gå till våra barn. Jag bryr mig om tillgången till skolbibliotekarier, kuratorer och skolsköterskor. Jag bryr mig om slopade karensdagar som är orättvisa och missgynnar alla som inte kan arbeta hemifrån.

Just nu lever vi i ett politiskt klimat som bara bryr sig om rika, vita män. Eller fattiga, rädda vita män som skyller sin låga status i samhället på kvinnor och invandrare. Jag känner mig desillusionerad av den politiska debatten. Där ett gäng ex-nazister är mittpunkten i svensk politik. Den mittpunkt som alla andra partier ska förhålla sig till. En mittpunkt med politiker så kvinnofientliga att de inte ens lyckas skrapa ihop några kompetenta kvinnor som vill företräda deras politik.

Vem företräder oss som bryr sig om allt detta? Ingen, verkar det som! Men jag hoppas fortfarande på en valrörelse med fokus på barnen. För när man gör det bra för barnen blir det nästan alltid bättre för kvinnorna. Och ett samhälle som tar hand om kvinnor och barn är ett gott samhälle även för män.

Jag har funderat på en sak som verkar ha förändrats sedan jag själv var barn. Varför vädrar vi inte längre? Tycker aldrig att folk verkar hänga ut sängkläder, mattor, kuddar och täcken? Diskuterade det här med min kompis som bor i ett radhusområde i stan. Hon sa samma sak. Hon har aldrig sett någon som hängt sängkläder på vädring i sina kvarter. Var har denna vana egentligen tagit vägen? Jag förstår såklart att det är svårt om man bor i en lägenhet utan balkong. Men alla andra?

Minns att mamma och pappa alltid slängde ut alla mattor vid städning. Samt kuddar och filtar. Och jag tror inte att min mormor ens räknade aktiviteten som städning om det inte vädrats ordentligt?

Själv hänger jag sängkläderna på vädring i fönstret flera gånger i veckan mellan mars-oktober.

Och alltid när jag städar slänger jag ut alla textilier på verandan. Där får de ligga medan jag dammtorkar, dammsuger och skurar. Och så avslutar jag med att lägga tillbaka det nydammade i mitt rena hem. Då doftar det friskt och fräscht.

Och det här med att vädra korsdrag då? Minns det som att korsdraget var ett vanligt förekommande begrepp under min barndom. Man öppnade och drog igenom hemmet med friskt luft. Gör någon det längre? Det är ju faktiskt väldigt nyttigt då man blir av med skadliga partiklar som tex kommer från vedeldning eller doftljus.

När jag varit bortrest i vinter har jag lagt ut alla täcken på verandan och så har de fått ligga ute i flera dagar i sträck i tjugo minus. Praktiskt när man har möjlighet att vädra under tak. Det har känts så friskt och skönt att bädda sedan.

Känner ni igen er i min spaning? Att folk nästan har slutat damma mattor, vädra och göra korsdrag? Eller hör ni till skaran som håller i med detta lite gammalmodiga?

Okejokej jag vet att jag sa att jag försöker utrota svart ur vintergarderoben. Men då menade jag främst som den där slentrianfärgen man kombinerar andra färger med. Som svarta skor och svarta strumpbyxor, eller svarta ytterkläder.

NEJ! Färg kombineras ju bäst med färg och svart med svart. Då blir det dramatiskt och bra. Så OM jag bär svart då blir det oftast det från topp till tå.

På mellandagsreans slutspurt köpte jag denna svarta sammetskjol och en likadan vinröd på Åhlens, från Carin Wester. Så bra köp som jag använt massor redan. Stadig kvalité, fint snitt och precis lagom utställd så att man får rörelseutrymme. I öronen bär jag ett par hängen av pärlor och blå dödskallar. Min syster gjorde dem för många år sedan och jag älskar dem!

Skorna är från & Other Stories och jag köpte dem billigt från Sellpy. Tror inte jag betalade mer än 200 kronor vilket måste sägas vara ett bra pris för begagnade kvalitetsskor som knappt varit använda.

Nu är detta inte dagens outfit utan en från förra veckan. Idag går jag nämligen runt i ullunderställ i stugan och firar sportlov för fullt. Bespetsad på att ta både en skidtur och en härlig långpromenad. Hörs snart med ett matigt inlägg med massa bilder härifrån!