25 januari, 2023

NÀr jag var liten hade mamma hade en riktig analog systemkamera, med massa rattar och film man skulle framkalla i mörkerrum. Hon var rÀtt duktig pÄ att fota. Hade kÀnsla för komposition och sÄnt dÀr.

Att ta bilder har alltid fascinerat mig, men teknikfientlig som jag Àr har jag aldrig lÀrt mig mer Àn jag behövt kunna i stunden. Och mitt ointresse för att diskutera blÀndartal, utrustning och slutartid har gjort att jag drar mig för att kalla mig fotograf. Trots att det knappast Àr en skyddad titel och trots att mina bilder finns i böcker som givits ut i mÄnga, mÄnga lÀnder runtom i vÀrlden.

I början av mitt bloggande kunde jag absolut ingenting om fotograferande. Oftast var det ren tur om bilden i slutĂ€ndan gick att anvĂ€nda. Tack och lov kunde ingen annan heller fota – sĂ„ det gick jĂ€mnt ut.

I början syntes det knappast heller nÄgra andra mÀnniskor pÄ min blogg. Det var bara jag pÄ bilderna. PÄ gryniga, gula och pyttesmÄ foton. Idag Àlskar jag dÀremot att fota levande ting. Det Àr nog barnen som har lÀrt mig det och om trÀnat upp mitt öga. Ibland ligger vi och lÀser i mitt bloggarkiv ihop och barnen sÀger fascinerat

-Mamma tĂ€nk att du har dokumenterat hela vĂ„r barndom? Och dĂ„ blir jag sĂ„ glad. För kanske hade jag fotat vĂ„r vardag Ă€ndĂ„. Men aldrig sĂ„ hĂ€r mycket om jag inte haft nĂ„gonstans att publicera det. Och precis som mitt skrivande har utvecklats av att bli lĂ€st – har mitt fotograferande utvecklats av att bli beskĂ„dat.

En av de finaste sakerna med att fotografera mÀnniskor Àr att jag fÄr se hur vackra de verkligen Àr. NÀr jag kommer hem och tömmer minneskortet och betraktar mÀnniskorna igen. FÄngade i stunden i ett skratt eller en allvarlig min. Dynamiken, blickarna, samspelet och hÄllningen. DÄ tÀnker jag det: mÀnniskor Àr sÄ vackra. Om de bara visste!

Min bÀstis Elina gÄr igenom hur pojkarnas barnvÀlsignelse ska gÄ till.

En sÀrdeles nöjd gosse inne i Nils Karlsson Pysslings hus i Vimmerby.

Samling pÄ trappan, med kyrkfika efter en gudstjÀnst.

Ett födelsedagsbarn gör en födelsedagsönskan

Det allra sista poddavsnittet som jag och Erica spelade in. Vid den lilla tjÀrnen, omsvÀrmad av myggor en ljummen kvÀll i juni. Vi kÀnde bÄde lÀttnad och vemod.

Vild lek pÄ vÄr gÄrd

Moster Anna med barnen pÄ en öde strand.

PÄ en cykeltur runt byn klev jag av och kliade mulen pÄ nÄgra kvigor och kalvar.

Matlagskaoset fÄngat i en enda bild. Minerna, armarna, de matta men nöjda förÀldrar som lyckats baxa ut ungarna pÄ utflykt.

KvÀllsfriden nÀr kusinerna byggt en koja och fastnat i leken. Inget brÄk. Lugnt och fint.

Blöta solbrÀnda pojkar pÄ vÀg hem efter ett sent kvÀllsbad.

Nybliven trebarnsfar

Ungskock i full galopp pÄ midsommarafton.

Min farmor Bedas hus – rena Villa Villerkulla. LampskĂ€rm pĂ„ huvudet och ingen ordning pĂ„ allting.

Hjortronplock som gör en trött.

Leka tagen pÄ grÀsmattan.

En bomb frÄn bryggan.

Skolavslutningens frihet. Försvinna upp i en trÀdkrona, bort frÄn unghopen och alla förÀldrarna.

Att Àntligen vÄga sprÄnget

Att fÄ avbildas utan att vara dekorativ. En bak rakt i vÀdret, i en lÄng rad av purpurkÄl.

Nyfikna mjölkkor

Bestigningen av ett berg

Sommarregnens tristess och leda

Arbetssamma nÀvar som tar sig en paus

Lingonplockning i september.

Och oviljan att anvÀnda vantar

HÀr visas ingen nÄd för förrÀdare och skurkar

Första Äterseendet efter covid

Julaftonens anspÀnning som gör en tvÄÄring helt utmattad.

I full karriĂ€r hemĂ„t – för att undkomma myggattacken efter ett kvĂ€llsbadet.

Att fÄnga och bevara en skÀrva av det levande

25 januari, 2023

Prokrastinering skapar ohÀlsa. Det har forskarna kommit fram till och vi Àr vandrande vittnesbörd om denna sanning. I dagens avsnitt ger jag mina bÀsta tips för att sluta skjuta upp och istÀllet öva sig pÄ att stÄ ut med igÄngsÀttandets obehag.

Samtidigt slÄr Malin fast hur bra det gÄr för henne nÀr hon fortsÀtter skjuta upp och vÀgrar ta itu med obehaget. I alla fall nÀr det gÀller krönikorna. Om detta Àven kan appliceras pÄ hennes försoffade kropp fÄr ni dra era egna slutsatser kring.

23 januari, 2023

HÀr kommer bilder frÄn en riktigt fin januarivecka!

PÄ tisdagen hade vi matlag som vanligt. Jag kom hungrig och trött frÄn stan och satte mig vÀldigt tacksam vid ett dukat middagsbord.

Stylar mitt hÄr sÄ hÀr nu för tiden. KÀnns vintage pÄ precis rÀtt sÀtt.

Alla Ă„t som vargar och pratade sju stugor full.

Sedan försvann barnen ut och lekte i tvÄ timmar medan vi Ät Albins otroligt goda baklava och drack kaffe.

Det har varit en hel del prat om den hÀr nya ai-chatboten pÄ matlaget. Vi har lÄtit den skriva fiktiva pressmeddelanden och det gör den lika bra som vilken kommunikatör som helst. Och nu bad Albin ai-boten att skriva en vÀnstervriden progglÄt om ett matlag. Vill ni höra?

Kapitalismens Àr en plÄga

kockens kamp Àr vÄr

Inga rÄvaror Àr fria, allt Àr

exploaterat och sÄr

Men vi lagar mat ÀndÄ

med kÀrlek och omtanke

För ett annat sÀtt att leva, för

en framtid fri frÄn förtryck och

fördomar.

Vi kÀmpar mot systemet med en smakfull bit,

ett matlag för frihet, för

jÀmlikhet och rÀttvisa

Nu ÄterstÄr bara att tonsÀtta och sedan spela in den med falsksÄng och skrammel. Sedan finns den pÄ ett Spotify nÀra dig!

I veckan har jag fÄtt jobba bÄde med Erica och Susanne och kÀnt mig sÄ pÄfylld med kreativitet!

Men nĂ€r helgen sĂ„ smĂ„ningom kom var tre av sju matlagsbarn krassliga. Vi hade egentligen tĂ€nkt umgĂ„s inomhus och göra en efterlĂ€ngtat grej – men istĂ€llet styrde vi om till en skoterutflykt.

Vi drog ivÀg i karavan

En helt fantastisk vinterdag

Jag satt och njöt i pulkan med Ulf och Essa. Eller jag njöt och Essa tjöt.

NÀr vi hittat en lÀmplig plats i solen grÀvde vi iordning soffor.

Essa var lycklig över att fÄ slippa vara i skoterpulkan och istÀllet springa lös.

Det var rÀtt bitigt och kallt och jag lÀngtar tills vÄrvintersolen börjar vÀrma. SÄ att man kan sitta i t-shirt i snön och svettas.

Bertil gjorde upp eld

Falukorvsgrillning som vanligt. Med varm choklad och Singoallakex.

Och smÄbarnen lekte med skranorna

Jag ville bara sitta och glo mot ljuset. Och dÀr satt vi tills alla blev frusna och trötta och vi hastigt packade ihop och Äkte hem.

VÀl hemma gjorde vi upp en brasa för alla nedkylda barn som behövde vÀrma sig. Och drack upp den sista varma chokladen. Och jag slumrade en stund, innan jag Äterupptog arbetet med att ta ut julgranen som varit stendöd sedan trettondagen.

StÀdade och möblerade om och plockade undan alla tomtegrejer. Men julstjÀrnorna fÄr vara kvar Ätminstone tills mÄnadsskiftet.

Jag höll pÄ sÄ sent pÄ lördagen att middagen fick bli Àrtsoppa pÄ tub. Det var sÄ lÄngt min ambitionsnivÄn strÀckte sig.

Imorse vaknade jag med en vag Ă„ngestkĂ€nsla. Förstod inte var den kom ifrĂ„n – ibland Ă€r den bara dĂ€r. Men jag vet i alla fall vad jag ska göra för att lindra den. Jag tar mig ut och trĂ€nar!

SÄ direkt efter frukost stack jag ut i skidspÄret och Äkte allt jag orkade. Det blev veckans sjÀtte trÀningspass och nÄgot slags inofficiellt rekord för mig. NÀr jag Äkt fÀrdigt klappade jag om mig sjÀlv för att jag varit sÄ snÀll och gett mig den stunden. Humöret hade vÀnt totalt.

VÀl hemma igen fortsatte jag med detta projekt. Usch vad sorgligt det Àr nÀr granen ska ut. Mycket trevligare nÀr den ska in.

Men nu Àr den bortplockade i alla fall och den kommer leva för evigt i vÄra minnen. Eftersom barren inte tillÄter annat.

Pojkarna hade fÄtt i uppdrag att göra upp ved och fylla pÄ under spisen. Nu pÄ vintern eldar vi varje morgon och barnen och Jakob drar fram fÄtöljer och Àter sin frukost framför den.

Folke skottade upp gÄngen till fÄren

Lille PĂ€rsson och de andra damerna fick mat.

NĂ„gon minns kanske Ulfs lĂ„ngt framskridna planer pĂ„ att rida till skogs pĂ„ ett fĂ„r? Vi glömmer det i alla fall aldrig. För i somras nĂ€r Bertil och Jakob höll pĂ„ att stĂ€ngsla och Ulf samtidigt lekte i hagen – dĂ„ klĂ€ttrade han upp pĂ„ komposten och började sedan grĂ€nsla Lille PĂ€rson. NĂ€r Bertil fick se det vrĂ„lade han

-SLÄPP TAGET GENAST!!!

VarpÄ Ulf slÀppte genast. Men inte om fÄret, utan om komposten. Och sÄ satt han plötsligt pÄ ryggen pÄ fÄret och klamrade sig fast i ullen. Redo att rida till skogs! MÀrkligt nog var PÀrson inte ett dugg bekymrad över behandlingen. Hon stod kvar som ingenting tills Ulf trillade ner av sig sjÀlv.

Det blev en snöpligt kort ridtur, det.

Efter att vi hÀrjat ute tog vi itu med söndagstvagningen. Alla barn ska duscha och klippa naglarna och sjÀlv gjorde jag hÄrinpackning och rakade benen. Sedan Àgnades resten av söndagen Ät att spela Bondespelet. Och det Àr ingenting jag bara sÀger, för det tog nÀrmare fem timmar att spela klart ett parti. Men mysigt hade vi. Folke blev storbonde och vi andra blev Marstorps Mat.

Och nu ska jag skynda mig att somna för kvÀllen för att orka med en ny arbetsvecka!

Sök pÄ underbaraclaras.se

KundtjÀnst

Har du frÄgor kring din order eller nÄgot annat som berör min butik, vÀnligen hör av dig till:

Eller anvÀnd formulÀret nedan.