Jag samlar på många saker men ingen av mina samlingar har uppstått medvetet. Nej, tvärtom har jag först efter en tid insett att jag visst har en liten samling i min ägo. Som med ko-kannorna.

Inte hade jag några planer på att samla på mjölkkannor i form av råmande kossor. Ändå står de här, en hel flock som gapar av överfyllda juver och magar.

Den längst fram tror jag är den mest nytillverkade. Men den ser nästan mer ut som en sugga med hängbuk? Saknar märkning i botten men känslan på porslinet skvallrar om att den inte är särskilt gammal. Den bruna bakom har fler detaljer och känns mycket äldre. Den brukar jag ha framme på en hylla i köket.

Dessa stora och häpet förvånade mjölkkannor rymmer nästan en liter och ibland förvarar jag ett helt mjölkpaket i dem för att det är så trevligt att servera ur vid matbordet. De är snarlika varadra men ändå målade med lite olika finess. Den vänstra köpte jag först och den är faktiskt sötare med sina blå ögon. Men båda förtjänar att få bo hos mig.

Mitt nyaste tillskott i samlingen är den här godingen som en bloggläsare skickade till mig. Hon visste att jag samlade och hittade den här på en loppis och postade den.

-Muuu! vad snällt!

Vad samlar du på i porslinsväg?

Att tänka på pengar är inte det roligaste jag vet. Men att tänka på tryggheten de ger och hur en ordnad ekonomi kan hjälpa mig i framtiden, det motiverar mig. Så därför tänker jag en del på pengar ändå.

Mitt nyårslöfte för 2025 var att ta tag i min ekonomi och äntligen börja spara. Eftersom jag visste att jag skulle bli ensamstående kändes det angeläget att verkligen få syn på mina kostnader och intäkter. Nu skulle jag ju äga både en gård och ett sommarhus och själv kunna dra in det som behövdes för att försörja mina tre barn. Det kändes faktiskt lite läskigt.

Så jag satte mig ner och gjorde en plan. Den bestod dels i att se över onödiga kostnader som jag kunde strypa. Jag avslutade till exempel flera streamingtjänster och appar som tickade iväg många hundra kronor i månaden. Och så spaltade jag upp mina fasta utgifter och beräknade intäkter och vad jag skulle få över varje månad och därmed kunna spara.

Sedan startade jag dels ett fondsparande med lite högre risk och många års sparhorisont. Men också ett sparkonto för att bygga upp en buffert i vardagen. Med möjligheten att snabbt kunna ta ut pengar därifrån för tråkiga oväntade utgifter. Som en dyr veterinärräkning, en frys som gått sönder eller en utryckning från rörmokaren…

Att spara med automatisk överföring från lönen varje månad är ett bra och enkelt sätt att bygga upp en buffert. Men när du börjar är det viktigt att se över sparräntan. Storbankerna har i princip ingen sparränta alls på sina sparkonton med fria uttag. Samtidigt erbjuder en del nya nischbanker höga sparräntor. Hur går det ihop? Jo, vissa banker finansierar sina höga sparräntor genom att aktivt erbjuda konsumtionslån, så kallade blancolån. Det är lån, med ofta höga räntor, som kan innebära högre risk för låntagaren. Det är inte en typ av bank som tilltalar mig som kund.

En sådan bank skulle jag aldrig vilja vara kund hos.

Men har du hört talas om Landshypotek Bank? Det är en riktig utmanarbank som har funnits i snart 200 år! Den ägs av medlemmarna som är jord- och skogsbrukare. Och vinsten som banken gör går tillbaka till dem. Så genom att öppna ett sparkonto hos Landshypotek Bank så är du med och bidrar till utvecklingen av landsbygden. Med välskötta skogar, lokalproducerad mat och öppna landskap.

Landshypotek har specialiserat sig på lån till lant- och skogsbruk och är rätt bank att ta hjälp av om du till exempel vill köpa en gård på landet. De har även lån till villa och bostadsrätt. Dessutom har de konkurrenskraftiga räntor på sina sparkonton för dig som öppnar ett sådant.

Landshypotek ger dig både konkurrenskraftig ränta på sparpengarna – och känns bra i magen. Pengarna på ditt sparkonto bidrar ju till den svenska landsbygden och människorna som bor där och brukar den.

Öppnar du Sparkonto Trygghet hos Landshypotek får du fria uttag, noll avgifter och ränta från första kronan. Dessutom vet du att vinsten banken gör går till samhällsnytta, som en levande landsbygd!

Kom ihåg: det är aldrig för sent att börja spara. Även det som idag känns som småpengar kommer med tiden att växa. En automatisk överföring från lönen är ett bra sätt att börja. Och kanske har du fått en peng tillbaka på skatteåterbäringen? Då är det sannerligen ett utmärkt tillfälle att sätta igång!

Läs mer om Landshypotek Bank här.

(Såklart kan du vara trygg med att Landshypoteks sparkonton omfattas av den statliga insättningsgarantin enligt beslut av Riksgälden. Varje kontohavare har rätt till ersättning för sin sammanlagda kontobehållning i Landshypotek Bank med ett belopp om högst 1 150 000 kronor. Utöver detta belopp kan kontohavare enligt lag under vissa förutsättningar få ersättning för vissa insättningar som hänförs till särskilt angivna händelser, t ex försäljning av privatbostad, med högst 5 miljoner kronor. Riksgälden betalar ut ersättningen inom 7 arbetsdagar från den dag banken försattes i konkurs eller Finansinspektionen beslutade att garantin ska träda in. För mer information se insattningsgarantin.se. )

Veckans avsnitt av Wollin & Clara handlar om kvinnorna som den naturliga flockledaren i en relation. Den som har makten och bestämmer över allting som är viktigt på riktigt. Om när män blir för arga. Att de har för höga röster och för hotfulla ögonbryn. Men också om hur kvinnor kan skada – ja förinta – sina män verbalt.

Och så handlar det lite om en typisk man från Umeå som minsann inte bryr sig om han blir påkörd av en bil, så länge det bara är bilistens fel. Och att flytta ihop. Malin tycker att det gått för fort! Men vem bryr sig om vad Malin tycker, som själv blev sambo efter bara ett par veckor?!

Veckans avsnitt är bakom betalvägg. Och är ett riktigt bra avsnitt. Så grattis till er trogna poddprenumeranter.

Vintern 2020 var mitt yngsta barn knappet ett år. Jag hade ont i fogarna, ont i lederna, var tjugo kilo för tung och trivdes inte i min kropp. Saknade energi och kände mig hundra år gammal. Så jag bestämde mig för att ta ett hälsoår för mig själv, där jag istället för att satsa på nya jobbprojekt satsade all extra tid på min hälsa. En av de första insatserna var att börja promenera. Startade väldigt försiktigt med en promenad i veckan. Men bara det var svårt att få till – så ni förstår ju vilken låg nivå jag utgick ifrån.

Det omedelbara målet var att bli pigg, normalviktig och börja hitta tillbaka till mig själv. Det långsiktiga målet var att kunna bli en frisk och stark pensionär. Och det påtagliga, mätbara målet var att få glänsa på Region Västerbottens hälsotest när jag fyller 40 år! Det där testet som erbjuds invånarna i den kommun där jag bor.

För några dagar sedan var jag på det hälsosamtal som hör till 40-årskontrollen. Jag hade tagit blodprover och fyllt i ett hälsoformulär och skulle nu få ett uppföljande samtal för att prata om vad allt visade. Utvärderingen kom i form av en stjärna med olika uddar. Den ska vara så grön som möjligt, med så stora uddar som möjligt.

-Ja men det här är en av de finaste stjärnor jag någonsin sett! Du kanske borde hålla i det här samtalet istället för mig?! Skojade fysioterapeuten som höll i samtalet.

Förstår ni hur mycket de orden betyder? Det här är ju något som jag har kämpat för under flera års tid. Jag har verkligen stöpt om mitt liv och mina vanor steg för steg. Och enligt testerna har jag perfekta värden, äter en bra kost och eftersom jag varken nyttjar tobak eller alkohol regelbundet så är även dessa stjärnuddar knallgröna.

Jag har sagt det förut men säger det igen: utöver barnen finns det inget jag är mer stolt över än min hälsoresa. Inte ens karriären – för den har ju varit lustdriven – medan hälsoförändringarna gjorts trots enormt inre motstånd. Att stå här sex år senare gör mig så otroligt glad och stolt. Och att fylla fyrtio i april känns fantastiskt – eftersom jag fysiskt är mycket piggare än jag var för tio år sedan.

Den enda del av stjärnan som inte är knallgrön är den som rör vikten. Jag har som alltid ett BMI som angränsar till övervikt. Det har jag haft i princip hela tiden sedan jag började styrketräna tungt och det beror sannolikt på att BMI är ett grovt mått som inte tar hänsyn till hur stor del av kroppsvikten som är muskler. Men som fysioterapeuten påpekade för mig är det bättre att vara vältränad och tung än att vara otränad och lätt. Så den stjärnudden tänker jag inte bekymra mig så mycket om utan fortsätta ungefär som jag har gjort hittills.

Så är då syftet med detta blogginlägg att få malla mig? Ja kanske lite, för jag är ju väldigt stolt! Men framförallt hoppas jag att det kan inspirera någon som befinner sig där jag befann mig för sex år sedan. Som inte ser sig som en tränande person, som har ont i kroppen, är rädd för rörelse och känner sig trött och sliten. Det GÅR att förbättra sin hälsa. Och det är bara bra om det går sakta men säkert. Små steg i rätt riktning är bättre än ryckigt, snabbt och extremt. Hälsa är ju ingen sprint utan ett maraton. Och man kan faktiskt känna sig yngre fast man blir äldre!

Hej på er. Här kommer en liten påskhälsning från någon som känner sig väldigt, väldigt ledig. Jag och Marcus är i stugan i helgen. Firar påsk på tu man hand. Första gången i livet för mig tror jag? Att inte fira med massa släkt och barn. Det känns ovant men fint! Vi äter bara goda grejer (röding, suovas, älg och gahkku), åker längdskidor på perfekt skare, solar, gör skoterutflykter och ligger skavfötters i soffan och läser. Och så löser vi ett ouppklarat mord. Ett sådant där spel med ledtrådar, förundersökningsprotokoll och förhör som man får läsa, analysera och lösa efter bästa förmåga. Ultimat påskekrim. Mysigare kan man knappast ha det!

Hoppas att du också har en underbar påsk! Vi hörs snart igen.

Köpte ett par fantastiska skor från Sellpy, men ursprungligen kommer de från & Other Stories. Med hög klack och snörning hela vägen upp. Fick leta länge efter ett bra par i den här modellen, men till slut så lyckades det. Skönt att de var second hand också!

Jag får ofta frågan om hur jag som är lång tänkte med klackskor. Är 178 centimeter i mig själv och har ofta skor med 7-8 cm klack så att jag blir 186 centimeter lång. Ärligt talat? ÄLSKAR DET! Hatade min längd som tonåring men nu är jag bara stolt. Sträcker på mig, gladpricken fram och bestämda steg ut i världen. Det är stiligt att vara lång. Men även om man INTE tycker att det är stiligt är det i alla händelser betydligt fulare att vara en lång kvinna som går och kutar med ryggen av rädsla för att nå förbi män. Eller gud förbjude vara ”större” än alla petita småkvinnor som vandrar här på jorden. Nej, man får äga sitt utseende. Hur det än är!

Känner mig dock väldigt cool när jag är med andra långa kvinnor. Som Malin, min syster eller min förra PT Ida. Att stå bredvid en annan lång kvinna gör att jag går från att känna mig som den lite konstiga och utstickande – till att vara normen!

Så på med klackarna bara om du har lust. Och gör dig i alla händelser inte mindre än vad du är. Bara för att inte stöta dig med någon.

(Kjol Carin Wester, skor begagnade från & Other Stories begagnade. Väska, tröja och örhängen köpta second hand)