Kategori: Claras hem & trädgård

Det är alltid lite vemodigt att göra höst i trädgården. I alla fall om man ser det som att avveckla. Om man istället betraktar det som att skörda frukterna av allt slit – ja då är det rätt härligt.

Uffe har hjälpt mig ta rätt på äpplena. Trots att trädet är så litet ger det bra med frukt – och vi har tur och får frukt även av grannarna. Bra med tanke på hur dyr frukten har blivit.

Av skörden gör jag äppelchips, mustar eller förvandlar till paj och mos. Jag brukar frysa in både mos och must – då är hållbarheten i princip obegränsad. Eller så äter man äpplena precis som de är. GOTT!

Har man höga träd kan jag varmt rekommendera en sådan här äppelplockare för att nå högst upp i kronan. Perfekt present till en nybliven husägare med fruktträd. Den här kommer från BAUHAUS – och snart öppnar ju vårt egna varuhus i Umeå!

BAUHAUS har ett enormt stort sortiment av trädgårdsprodukter. Eldkorgar, utebelysning, trädgårdsredskap samt ved, kaminer, pellets och värmeljus. Det mest som behövs för att höstbona hemmet med andra ord.

Äppelplockaren funkar även för kortväxta typer. Med lite hjälp av mamman förstås.

Innan man mustar äpplena eller torkar dem är det bra att skölja av dem för att få bort eventuell smuts. Jag brukar göra det ute för enkelhetens skull.

Tyvärr är våra äpplen ganska fula i år. Det finns ju knappt några rönnbär i träden och då går rönnbärsmalen istället på äpplena. Men det gör faktiskt ingenting om man ändå mest tänkt göra must av dem.

Redo att tas in och förädlas!

Att räfsa är en av mina bästa sysslor på hösten. Men än är det kanske lite tidigt med tanke på hur många fler löv som ska ramla ner.

Att lämna tjocka lager med löv på gräset över vintern är en dålig ide, då en gräsmatta med syrebrist kan börja mögla. Och själv försöker jag vara extra noggrann med att räfsa grusplanen runt gården eftersom löven annars multnar ner och blir till jord i gruset som ogräs sedan trivs att växa i. En ond spiral.

Jag brukar samla ihop löven och lägga dem under buskar, träd och häckar – de tar sällan ens omvägen via en kompost. Men ett knep om du avskyr att räfsa är att helt enkelt köra över gräsmattan med klippare när löven ramlat ner. Det brukar finfördela det mesta och ger näring till gräsmattan.

Nu sjunger blomningen på sista versen i Västerbotten och jag skär in och tar vara på det som finns kvar. Som de sista rosorna – här Louise Bugnet som doftar himmelskt. En bra sekatör gör verkligen livet i trädgården roligare. Jag har min liggande på verandan för att ha nära till hands – alltid är det något som måste trimmas eller någon blomma jag vill ta rätt på.

Det här är också tiden att se över sina trädgårdsredskap. Tvätta upp och torka av dem inför vinterförvaringen och kontrollera om något behöver lagas eller kompletteras inför nästa säsong. Smörj gångjärn, fetta in skinn och olja trähandtag.

Det växer så långsamt här uppe i Västerbotten och jag har varit sååå rädd om all större växtlighet. Varken velat röra häckar eller träd. Tills i somras då det plötsligt började kännas instängt och dystert på gården. Då kapade jag kronan på pilträdet underifrån. För att få tillbaka sikten ner mot sjön. Det gjorde enormt stor skillnad och gav trädgården en lite mer städad och stram silhuett. Löven som blev över gav jag till fåren – de älskar löv från pilträd!

Och eftersom pilen växer som ogräs får jag nu trimma den igen efter sommaren.

Nu är även tiden att samla dina favoritfrön från sommarblommorna. Plocka och lägg i små kaffefilter med växtens namn utanpå. Jag brukar också plocka frökapslar från perenner som akleja och sedan gå runt i trädgården och strössla rakt ner i rabatterna – för att hjälpa dem att spridas.

Och glöm inte att plantera lökar för tidig vårblomning nästa år. Själv tänkte jag testa att plantera lök i krukor och ställa i garaget över vintern. Där är lika kallt som ute- men förstås ingen snö. Och sedan tar jag fram krukorna när snön fortfarande ligger tjock, men dagarna börjar bli varma. I Västerbotten brukar lökarna annars komma ungefär samtidigt som de första perennerna. Men på det här sättet vinner jag några veckor och får mer blomning på köpet! BAUHAUS har ett stort utbud av lök och andra fina trädgårdsväxter.

Nu gillar ju våra får löven från de flesta buskar vi har. Men själva grenarna äter de inte. Och jag har länge fantiserat om en kompostkvarn att köra grenar och kvistar i för att få flis som man kan använda som täckmaterial. Eller bara lägga på trädgårdskomposten för snabbare förmultning. Extra bra för den som har en mindre trädgård och bara rymmer en mindre trädgårdskompost.

Så tillfredsställande att bara trycka ner diverse blandade grenar…

Och se dem förvandlas till ett fint och väldoftande strö som tar lite plats i trädgården och går lätt att kompostera.

Och om höststädandet av trädgården känns övermäktigt för dig – tänk på att det bara är bra att lämna lite stök i rabatterna. Multnande blad och växtdelar blir utmärkt mat till maskarna. Och jag klipper faktiskt aldrig ner perenner på hösten utan väntar till vårstädningen. Dels skyddar ju de gamla vissna växtdelarna alla perenner från den skarpa vårsolen – dels är det vissna så vackert i frosten och den första snön.

Jag är svårt förtjust i min vackra eldkorg i cortenstål. Eller eldfat kanske man kan kalla det? Så trevligt att göra en brasa i trädgården till höstens kalas och middagar. Placerad vid entrén så att den sprakar hemtrevligt när gästerna kommer. Ska definitivt elda i den här till allhelgona! Efter en regnig höst rostar den och blir vackert brun – men annars kan ogräsättika skynda på den processen.

Se också så fint mitt vattenbad har rostat över sommaren! Det gick från svart till cortenstålsbrunt och ser nu ut som en liten skogstjärn. Den här typen av metall rostar bara på ytan som en estetisk effekt men är intakt därunder.

Om du som jag eldar mycket vill jag tipsa om braständare – det finns flera varianter på marknaden och jag uppskattar att de till skillnad från tidningspapper inte ger så mycket aska. Det svarta röret med tändpåsar har vi alltid i stugan. Där ryker det in rätt rejält när man tänder första gången – innan draget kommit igång i skorstenen. Och då behöver man kunna elda något som ger värme och får köldproppen i skorstenen att släppa, men som samtidigt inte avger så mycket rök. Perfekt att starta med dessa!

BAUHAUS har även servicepaket med allt som behövs för regelbundet underhåll och rengöring av eldstadens glas och rökgångar. Det medföljer även miljöanpassade tändkuber för en sotfri upptändning av veden.

Snart öppnar BAUHAUS i Umeå – men för dig som bor en bit ifrån kan jag tipsa om deras välsorterade webbshop. Kika in och låt dig inspireras!

“Du har så många fina möbler och inredningsdetaljer i ditt hem. Det vore så roligt att få veta mer om dem. Var du hittat dem, var du vet om dem. Om du ärv eller köpt och vad det i sådana fall kostat.“

Så skrev en läsare till mig. Och det har resulterat i inlägg om karmstolen, kökssoffan och det blommiga skåpet. Och nu har turen kommit till…..

SPJÄLSÄNGEN! Närmare bestämt den här röda lilla pärlan. Vad kan då finnas att säga om en sketen spjälsäng? Jo det ska ni få höra. Den här röda spjälsängen har nämligen många, många år på nacken. Ursprungligen sov mina kusiner i den och de är ju i femtioårsålder nu – så då förstår ni att den är gammal. Sedan fick jag och min syster sova i den när vi var små.

Efter att även vi vuxit ur den har den stått på vänt i förrådet hos mormor och morfar. Men så blev jag gravid. Och då hämtades den hem och placerades i barnkammaren som farfar renoverat. Gula loppade tapeter, ett matchande gult valv och en väldans massa vitt. Känns väldigt länge sedan. Vi hade liksom inga ägodelar?!

Det finns inga märken eller stämplar på spjälsängen – men det är helt klart en riktig kvalitetsprodukt. Så som det ofta är med barngrejer från förr. Mina barns finaste barnkläder är ärvda från samma kusiner som sov i denna säng först. Femtio år senare har de fortfarande inte en noppa eller en nötskada på sig. Och färgen har kvar sin lyster. Önskar att det fanns barngrejer av den kvalituttan idag.

En bebis behöver sannerligen inget eget rum. Men att få pynta, inreda och göra fint är ett bra sätt att förbereda sig på det som ska komma. Kanske särskilt med det första barnet. Och jag var så lycklig över detta barnrum som stod färdigt i god tid tills Bertil anlände. Lapptäcket hade Jakob haft som barn, bonaden i tyg på väggen hade mammas vänner sytt när hon väntade min syster Anna. Och den lilla mobilen med grodor fick jag låna av min vän Elina. Och så spjälsängen då, med höj- och sänkbar botten. Här var den som allra högst så Bertil måste ha varit nyfödd.

Så småningom fick Bertil byta till en större säng. Och sedan kom Folke.

Folkes barnkammare. Hemma hos oss sover barnen som synes i små skrubbar och garderober – precis lagom stora för deras behov. Och som ni märker var jag väldigt inspirerad av Cath Kidstons estetik när Folke var liten. Rutor, ränder, blommor och så lite brittiskt fyrtiotal ovanpå det.

Drömtapet ihop med spjälsängen, den röda ljusstaken och den fina lilla byrån.

Snart blev också Folke större och växte ur spjälsängen. Den stuvades undan på vinden bland annat bråte. Och där den stod bortglömd och samlade damm ända tills det blev dags för barn nummer tre!

Ulfs första vrå.

När jag var gravid med Ulf orkade jag inte boa någonting alls, jag hade så ont och var så mentalt låg. Hade precis bestämt mig för att det var helt okej – men så gick jag två veckor över tiden och då fick jag ett ryck och gjorde fint i alla fall!

Vi visste ju att det skulle bli en gosse och att han skulle heta Ulf. Gulligt så jag smäller av med namnbroderade lakan.

Sänghimmel funkar för övrigt toppen när man har riktigt små barn som ännu inte börjat slita och dra i allting. Jag har tillverkat mina sänghimlar genom att fästa en konsol på väggen och helt sonika hänga tyget över den och sedan fästa tyget med möbelnubb.

När Ulf blivit några månader äldre fick spjälsängen flytta lite längre ifrån dubbelsängen. Så att vi inte skulle väcka varandra.

Jag har samsovit en del med alla barn och helt klart mest med Ulf. Men jag mår egentligen bättre när barnen har en egen säng. Behöver mitt personliga space när jag sover och vill helst inte nudda i någon.

Men usch vad jag får bebislängtan av att se detta! Tänk att ha en sådan här len och gosig liten korv att snusa på.

När Ulf blev två tog orken tog slut. Jag tröttnade på att sova i samma rum och inte kunna läsa, se på serier och lyssna på podd som jag vill göra i sängen om kvällarna. Och eftersom barnrummen i huset var slut fick Ulf flytta in i det som varit min gamla garderob. Harry Potter-style. Själva sängen rymdes inte riktigt så Jakob byggde en ny botten och sedan monterade vi fast ena gaveln från spjälsängen ovanpå. Funkade finemang.

Trots sin litenhet har han älskat detta rum och varit sååå stolt över det. Tagit med gäster dit upp och förevisat “alltihop”. Och jag förstår honom verkligen. Att sova i ett litet tryggt krypin är att föredra framför ett stort, luftigt rum som känns ödsligt om nätterna.

Här har han sovit fram tills alldeles nyligen. Då behövde jag få tillbaka min garderob så då gjorde vi ytterligare en rockad här hemma. Nu sover Ulf i Folkes gamla barnrum i en alldeles normalstor säng. Och den röda pärlan till spjälsäng har avtackats, packats undan och ställts ut i förrådet i väntan på barnbarn eller andra bebisar.

Hoppas den blir använd många gånger till!

Vissa höstmorgnar är vår gård som en ö i ett hav.

Dimman ligger så tät och mjölkig att man knappt ser någonting.

Inte mig emot. Det räcker gott med det som är närmast.

Växtligheten sjunger verkligen på sista versen.

Det är som att all ork för att sköta min trädgård tar slut i augusti.

Då lever den bara på gamla meriter.

Och jag vill inte höra något gnäll och tjat ifrån den.

Snart, om jag orkar, ska jag rafsa bort de döda sommarblommorna och istället göra höstfint.

Tacksam för allt som mina luktärter, dahlior och rosenskäror gett mig denna säsong.

Och för alla buskar, träd och häckar som lummat till sig något otroligt och gör gården så inbäddad och mysig.

Stockrosorna som bara ger och ger

Det gula som börjat vissna men som sett på lite avstånd fortfarande lyser som solsken.

Älskar mina riddarsporrar

All höstflox – eller höstsyrén som Linné också kallade den.

Och min veranda som låter mig njuta av trädgården även när det börjar bli kallare.

På vägen hem från vårt fritidshus (mormor och morfars gamla gård) stannade vi till vid farmors hus (numera min kära farbrors fritidshus) och tog rastpaus.

De röda vinbären klättrar längs fasaden och Bertil provade förstås genast brandstegen.

Blir så gråtmild när jag är här för jag tänker på min farmor och min barndom och allt roligt vi har haft här.

Bara att öppna ytterdörren och känna den speciella doften slå emot ger mig hjärtknip.

Barnen blir alltid som tokiga här. Så många färger! Så många roliga mönster! Alla knasiga grejer, möbleringar, taveluppsättningar och kombinationer. De har förstås aldrig sett något liknande.

Jag vill gå runt i alla rum och låta händerna smeka gungstolen, ledstången, kuddarna, draperierna och de mer än hundraåriga väggarna som är skeva och kullriga och oerhört vackra.

Fönsterna är nästan det vackraste av allt – riktigt riktigt gamla av munblåst glas som gör världen utanför dimmig och skev.

Jag tycker ändå man kan se spår av farmors stil i min egen stil

Sån härlig mix. Den som inga pengar har får förgylla med det som finns. Farmor har målat kökssoffan med gulddekor en gång i tiden…

Blir lycklig av att tänka på att det står här och ser nästan precis ut som det gjorde när jag var liten.

Farmors slöjdalster på väggen. Klart man målar sitt trapphus turkost.

Tog en bild på trappräcket för referens till det vi ska bygga hemma hos oss.

Självklart ville barnen på upp på spökvinden och smyga runt. Så det gjorde vi också. Älskar att det finns ett litet gym här under takåsarna.

Och tapeten i det som en gång var sovrum men nu är matrum. Otrolig!

Efter att ha rastat, vilat och låtit ungarna härja på gräsmattan en timme ungefär körde vi vidare hem igen.

Jag älskar hur matrummet känns just nu. Ombonat, varmt och hemtrevligt.

Så många vackra gamla textilier som skänker värme och mys och gör rummet tyst och garanterat slammrer-fritt. Handknutna loppade mattor, gamla handvävda draperier av lin. Bonader av ull, broderade dukar och spetsgardiner av bomull.

Jag plockar in kolossala mängder trädgårdsbuketter och pytsar ut precis överallt.

Och det som är för kort för att stå i vas får simma i vattenbad

Tallrikshyllor är något jag uppskattar väldigt eftersom jag då får njuta av fler vackra tallrikar än de jag råkar ställa på bordet just den dagen.

Jag kör med dubbla draperier också. Ett i köket

Och ett i matrummet från andra sidan. Eftersom jag lider med draperierna som annars bara ligger oanvända i linneskåpet. De behöver få komma ut och rastas.

Det bästa är att köket och matrummet hänger ihop så bra färgmässigt nu för tiden.

Så hela nedervåningen känns liksom lugn och harmonisk!

Det har varit skralt med loppisturer den här sommaren. Men när jag hälsar på syrran i Borås brukar det bli bättring på den punkten så jag sätter mitt hopp till augusti. Några små fynd har jag dock hunnit med att göra.

Hirams kokbok. Hiram är ju en legend i matlagningssverige så när jag sprang på en av hennes receptsamlingar kunde jag inte avstå ett köp. Köpte även en broderad duk (har redan för många men inte en enda med röd virkad bård så jag ursäktade mig med det) samt en ny paradhandduk med röd frans och ett ljusbrunt tunt bomullsdraperi med försiktigt broderi. Det ska få hänga vid någon dörröppning här hemma. Anas till vänster i bild.

På ballongloppisen i grannbyn hittade jag för 20 kronor en riktigt gammal ampel att hänga en blomma i, en ny mattpiska (den förra piskade jag sönder i vintras) för 20 kronor, en liten spegel med drickamålad ram (ska hänga på verandan) för 20 kronor, samt en flätad korg jag ska ha till smått och gott i köket. Ttor den kostade en 20 den med. Samt en röd ripsmatta för typ fyrtio kronor om jag inte minns fel.

Hittade också en terrakottakruka. Köper alltid gamla sådana när jag kommer över dem. De är ju finast och pelargonerna trivs bra i dem! Samt en rejäl bunke för bak och kaksmet. Har flera gamla som nu är så kantstötta och spruckna att de ska förpassas till krukor istället.

En stor grönrutig duk i linne fick jag för trettio kronor om jag inte missminner mig.

Och små skålar till fil och flingor, såser och andra tillbehör kan man inte få för många av. Den här kostade blott en femma.

Hittade också en rejäl fiskarhatt med stort brätte som jag bara visste att Bertil skulle älska. Samt en axelremsväska där han kan ha täljkniv, slangbella, kåsa, tändstål och annat praktiskt till sommarens alla skogsturer. Och mycket riktigt blev han överlycklig för dessa saker!

Slutligen loppade jag en söt gammal skjorta till Smulf.

Och det var den loppisskörden, det!

Sommartid kan jag sakna den blå tapeten vi tapetserade bort i höstas. Det är ju just på sommaren som den är som vackrast! Men nu tog jag in lite blå toner i vardagsrummet istället.

Sofföverkastet från Norrgavel är helt håligt och utslitet och behöver bytas snarast möjligt. Ska beställa ett nytt men behöver då samtidigt bestämma mig för vad jag ska klä om den blå fåtöljen med – för den behöver lagas och kläs om den med och jag vill ju gärna att möblerna ska harmoniera.

Men det är ett för stort och jobbigt beslut för min hjärna att ta just nu. Så jag la istället den här loppade rutiga sängkappan ovanpå soffan och döljer den spruckna fåtöljen med ett fårskinn.

Hängde upp ett otroligt vackert handvävt linnedraperi min syster köpt till mig i Borås. Manglat så att det riktigt glänser.

Luktärter i vas och små porslinsfåglar från Pakistan.

Nu har jag fått in den där lätta, blå känslan här hemma som jag känt så stor längtan efter!

Är även svårt förtjust i min brokiga tavelvägg som är lite på sniskan mest hela tiden.

Ett mått på nöjdhetskänslan.

Något som saknas i många hem är mysiga, sköna vrår att krypa upp i. Särskilt i moderna hus är det så snålt tilltaget med yta att man inte rymmer annat än matbord i köket. Där finns inte minsta lilla smatt eller vrå att placera en skön fåtölj eller en kökssoffa på.

Och det är verkligen något jag uppskattar med vårt gamla hus – alla de där små extra ytorna. Jag måste säga att jag har haft vett att utnyttja dem också för här finns sköna, mysiga möbler överallt.

Förutom att man kan sitta vid vår köksö (väldigt trevligt förvisso – men kanske inte direkt mysigt) kan man också slå sig ner i korgstolen bredvid vedspisen. Där brukar jag sitta i väntan på att pastavattnet ska koka. Eller så får jag sällskap av något barn som precis kommit från skolan och vill prata medan jag lagar middag.

På vintern när vedspisen är varm är det extra trevligt. Då sitter man gärna här och läser tidningen om mornarna. Allra helst med den lilla fotpallen till och en filt över benen.

I rummet bredvid köket finns matrummet där vi har vårt stora bord. Förutom köksstolarna finns där en fristående kökssoffa. När soffan är fristående är den som mest användbar eftersom det kan vara lite opraktiskt och svårt att komma åt den om köksbordet står kloss mot. Det blir i alla fall inte att man slår sig ner lika spontant.

I matrummet finns också utrymme för två fåtöljer där man kan luta sig tillbaka, ta en kopp kaffe efter maten och ha ett barn – eller tre – uppkrupna i famnen. Jag sitter faktiskt oftare i dessa fåtöljer än de vi har i vardagsrummet.

I vardagsrummet finns ju den skönaste soffan att vräka sig i – och ännu flera fåtöljer att välja på. Men soffan är i regel redan ockuperad av barnen och även om jag ryms med dem så är risken stor att jag får tusen frågor, uppdrag och önskemål om jag sitter där. Och det är inte alltid det jag önskar när jag söker en stunds lugn och ro.

Att vi har många olika “hängytor” i vår bostad gör det lättare att vara fler personer hemma men ändå kunna hitta en egen liten vrå. Småbrorsorna kan se på film i vardagsrummet medan jag och storebror ligger skavfötters på köksoffan och småpratar och Jakob dricker kaffe i korgstolen i köket.

Sköna möbler i alla rum är i allra högsta grad en fråga om utrymme. Finns inte ytorna så är det svårt att förändra särskilt mycket. Men även i ett mindre kök kan man ibland trolla.

Min syster har till exempel ett ganska litet kök där de bara lagar mat. Matbordet är i rummet bredvid. Men i köket har de byggt en platsbyggd soffa av några IKEA-skåp med förvaring under. Och på den lilla soffan med mjuka kuddar brukar jag vända upp suddarna och vila när syrran lagar middag. Extremt hemtrevligt!

Klockan är tio och vi har ställt upp alla husets fönster för att få korsdrag.

Doften av nyslaget hö och syrener i full blom drar genom varje rum. Från köksbänken ser man fåren som betar. Då och då bräker de högt så att det ekar till andra sidan byn.

Jag tar ett glas med iste och ett surt grönt äpple till kvällsfika.

Blir stående en lång stund. Tycker så mycket om de här två träden och hur stammarnas stramhet ger stadga åt det lummiga.

Utan framgång försöker jag nu vända tillbaka dygnet efter väldigt många sena kvällar. Inte bara för mig utan för hela familjen.

Men jag hör mummel och skratt från rummet ovanför så jag tvekar på att försöket är framgångsrikt.

Imorgon ska jag åka in till stan och träna, hälsa på morfar, handla blommor och uträtta ärenden. Det blir fint med en liten stadstur efter flera dagar liggandes raklång i en sjö. Ska kors i krösamoset både locka håret och applicera smink. Sånt man kan se fram emot på semestern!

Min trädgård och utemiljö är ren och skär rekreation. Så när det bara regnar och regnar och jag aldrig kan komma till skott med mina olika trädgårdsprojekt – då sjunker humöret. Till exempel försökte jag förgäves tjärolja in min farstubro under flera veckors tid – men eftersom det antingen var för kallt eller utlovades regn inom 24 timmar fick jag skjuta på det. Och jag som allra helst hade velat göra bort det innan jag ställde dit alla mina tunga krukor med sommarblommor. Det blir så mycket merarbete annars.

Men plötsligt en kväll kom ett uppehåll i skurarna och jag skyndade mig ut för att tjärolja i alla fall några av de mindre saker som behövde få sig en omgång. Jag vågade inte ta itu med farstubron på en gång.

Som rundstavarna till det som skulle bli mitt klättertorn för luktärter. Jag passade också på att olja in ett avbrutet gammalt kvastskaft och en udda gammal gardinstångsknopp i trä. Det låter kanske knäppt men jag hade fått en pysselidé! Men mer om det längre fram….

Jag älskar att jobba med tjärolja eller roslagsmahogny som det också kallas för. Det doftar så gott och tränger in på djupet och bevarar träets naturliga fetthalt – samtidigt som det ger ett vackert utseende och ett skydd som varar i flera år. Det finns i flera olika nyanser också – både ljus, mörkbrun och gråsvart. Dock är det viktigt att veta att trä som tjäroljats inte går att måla på annat sätt efteråt. Färgen fäster helt enkelt inte. En gång tjära – alltid tjära alltså.

Tjärolja av olika slag, lämpliga penslar och rundstav finns alla att klicka hem i BAUHAUS webbshop. Ser dock verkligen fram emot att deras nya varuhus ska öppnas här i Umeå i höst. Ddatum är ännu inte bestämt men de bygger för fullt just nu!

Sedan jag hade oljat in allting la jag det på tork i garaget och sekunden efter öppnade sig himlen och regnet vräkte ner igen. Suck.

Men så några dagar senare slog det om och blev varmt och soligt på riktigt.

-Får jag hjälpa dig i trädgården mamma? sa Bertil som nog uppfattat att jag var lite stressad över att hinna ikapp när solen äntligen behagade visa sig. Jag tackade tacksamt ja. Så roligt att göra något tillsammans i trädgården! Först på listan av underhåll var därmed att olja in vår farstubro.

Efter långa vintrar där träet slits hårt av regn, snö och tö brukar den vara så här blek, uttorkad och trist. Och då vet jag att det är dags att olja in den med tjärolja så att den blir mättad och mörk i färgen igen.

Jag lyfte ner alla tunga krukor från verandan och sedan fick Bertil borsta träet rent från damm, blad och gruskorn. Ulf hjälpte till på sitt eget lilla vis genom att ständigt stå i vägen.

Man behöver inte slipa eller tvätta av den om den inte är väldigt smutsig. Det går bra att olja direkt. Jag visade Bertil hur man med breda penseldrag oljar in verandan en bräda i taget. Drar i fibrernas riktning (dvs längs med brädan) och hela tiden efterdrar ifall det bildas pölar på träet.

Det gick snabbt och var roligt att kunna hjälpas åt. Under tiden Bertil oljade gjorde jag klart mitt lilla klättertorn för luktärterna.

Jag föredrar en enkel konstruktion som också kan monteras isär vintertid utan att ta upp massa plats. I en stor gammal tunna tryckte jag ner tre tunna rundstavar och drog ihop dem där uppe med ett snöre.

Sedan började jag linda med samma tjocka snöre längs pinnarna så att det blev som en stor pyramid i formen. Genom att snurra banden ett varv runt stången låses snöret och förhindras att glida iväg. Och genom att linda tornet på det här sättet får luktärterna många bra fästpunkter att klättra på.

Jag avslutade med lite trassel i toppen. Sedan planterade jag mina luktärter under störarna i välgödslad jord.

Om någon månad kommer hela ställningen vara översållad av luktärter – då får varje gäst som kliver in på gården känna den berusande doften. Det kommer att bli magiskt och stommen kommer döljas helt under växtligheten. Och tack vare att pinnarna oljats in har de ett bra skydd mot den fuktiga jorden och alla sommarregn.

Luktärter vill planteras i höga krukor eftersom deras rötter söker sig långt ner. I tunnor av den här typen brukar de trivas utmärkt hemma hos mig.

Sedan Bertil oljat verandan klart fick han också olja in alla trädgårdsredskap med träskaft. Essa var olycklig för att hon inte fick gå närmre tjäroljan och utforska den.

Träredskap som står ute behöver ju få lite kärlek de med. Oljar man in skaften tränger tjäroljan djupt in i träet och ger en skyddande yta. Som en bonus doftar redskapen svagt av tjära. Sommardofternas sommardoft!

Men vad blev det egentligen av det där gamla avbrutna kvastskaftet och den udda gardinstångsknoppen som jag oljade in? Jo nu ska jag berätta. Jag har ju länge drömt om en liten flagga på vårt röda garage. Men en vit stång i plast har inte känts helt passande och jag har utan framgång letat efter någon i trä. Tills jag kom på att jag ju kan bygga den själv – eller i alla fall med lite assistans av Jakob!

Så medan farstubron och redskapen torkade montera jag ihop det gamla kvastskaftet med den gamla gardinknoppen. Och för att ha något att fästa flaggan i på väggen sågade Jakob till en kloss som han sedan borrade ett hål i med samma dimension som rundstaven. Lutningen i hålet gjorde han till ca 20 grader för att flaggan inte ska hänga rätt ner utan vaja fint i vinden. Sedan tryckte jag bara in rundstaven i klossen. Och själva flaggan fäste jag sedan på stången genom att skjuta fast linan till flaggan med häftpistol och klippa av de lösa tåtarna som blev över. Garinstångsknoppen passade perfekt på stången så den behövde jag inte fästa alls.

Och som av en händelse passade klossen till flaggan dessutom perfekt att kila fast mellan ribborna i fasaden – så jag behövde inte ens skruva den. Till vintersäsongen lyfter jag bara ner alltihop och lägger i garaget så håller sig fasadflaggan fin i många år.

Det enda nya jag behövde köpa nytt till detta lilla projekt var själva flaggan. Jag valde en rejält sydd sådan i modellen Adela från BAUHAUS (50×31 cm) och jag är så otroligt nöjd med hur det blev!

Och här ser ni den inoljade, omskötta och välkomnande verandan.

Så mysigt att skapa ihop med Bertil och göra fint i trädgården tillsammans, när det äntligen slutat regna och trädgårdens alla blommor rätar upp sig och slår ut.

BAUHAUS har ett enormt stort sortiment med produkter för trädgården och livet ute. Allt du behöver för att olja altanen, måla trädgårdsmöblerna, fixa till fasaden, anlägga rabatter eller dekorera uteplatsen. Kika in i deras varuhus eller i deras enorma onlinebutik för att botanisera!

I måndags rullade den här gröna pärlan in på gården. “Hippies use the back door” står det på skylten inne i bilen.

Hon går under namnet Hjördis och är en gammal egensinnig bil-dam i sina bästa år! Det är min vän Susanne som äger henne.

Bästa dekalerna har hon också.

En sån jädra snygging!

Susanne kom förbi för att vi skulle fota diverse pressbilder till olika kommande jobb och projekt vi har på gång ihop. Så glad för vår vänskap och allt kul vi gör tillsammans!

MUAn Pernilla hade med sig hela artilleriet av smink och fotografen Lena hela bilen full av blixtar och lampor.

Och Susanne hela bilen full av rekvisita. Sedan jobbade vi i några intensiva och roliga timmar innan Susanne rullade hem igen.

Sämre saker kan man ha för sig en måndag i juni!

En dag när regnet smattrade tungt mot plåttaket fick jag sådan lust att ta tag i ett projekt jag länge gått och fnulat på. Vi använder ju massa gammalt porslin till vardags (det är ju vackrast!) och ibland händer det att något går sönder. Då gör det ont i hjärtat men sedan sparar jag skärvorna i en stor kasse. Jag har haft den kassen och fyllt på i flera år och bara väntat på att inspirationen att skapa något av skärvorna ska slå till. Och nu hände det!

Det jag bespetsat mig på att göra var nämligen ett fågelbad i porslinsmosaik att dekorera trädgården med. På BAUHAUS hittade jag ett stort fat i keramik som jag tänkte kunde bli perfekt för ändamålet. Jag skaffade samtidigt också kakelfog, svamp och kakellim för att kunna genomföra projektet.

Jag började med att välja ut porslinsskärvor i matchande färger och sedan lägga dem en i plastpåse och med en hammare försiktigt banka dem till lagom stora bitar. En kakeltång som nyper av bitarna kan också vara bra att ha ifall man vill genomföra det lite mer kontrollerat.

Sedan provade jag att lägga ut bitarna i fatet för att se på ett ungefär hur många som skulle gå åt.

Därefter tryckt jag ut kakellim i botten på fatet. Inte hela fatet på en gång utan kanske femton centimeters bredd i taget – så att det inte skulle hinna torka innan jag hann lägga ut kaklet. Med en spatel smetade jag ut limmet och la sedan på frihand ut ett mönster som jag tyckte såg fint ut.

Det här var den mysigaste delen – som att lägga ett stort pussel av fint porslin. Det kändes så bra att ta rätt på de vackra gamla delarna och låta de leva vidare i ny form. Och medan jag pysslade hade jag på en ljudbok i öronen och glömde totalt tid och rum.

När kakellimmet torkat blandade jag till kakelfog enligt instruktionerna på hinken. Med hjälp av spateln applicerade jag den jämnt och fint. Jag svepte med den åt olika håll tills alla springor var helt fyllda av fogmassa. Sedan lät jag fatet torka en liten stund och tog därefter en stor fuktig svamp till hjälp att torka av all överflödig kakelfog från porslinet med. Jag var lite extra noga med att ta bort kakelfogen från kanterna på fatet – som ni ser hade jag lyckats slabba ner fatet rätt rejält. Sedan fick fågelbadet härda i ett helt dygn.

Och nu har jag placerat ut det i trädgården, fyllt det med vatten och strött ut några små blommor som får flyta runt. Här kan nu fåglar dricka och tack vare att blommorna på ytan fungerar som flottar så kan även insekter slå sig ner utan risk för att drunkna.

Att göra det välkomnande i trädgården för små fåglar och insekter tycker jag är så härligt. Och en viktig insats för den biologiska mångfalden.

Idag när det avverkas gammal skog i en sällan skådad takt saknas det träd med håligheter där fåglar kan häcka. Så en insats man kan göra för naturen är att sätta upp fler fågelholkar.

Jag köpte också en holk från BAUHAUS att montera i vår björk. Jag hade först tänkt måla holken men läste sedan på och insåg att fåglar gärna vill att holken ska vara osynlig och inte dofta av målarfärg. Så då monterade jag med gott samvete upp den precis som den är. Med tiden grånar ju holken och blir i det närmaste osynlig.

Att tänka på när du sätter upp en fågelholk

• Välj ut en lugn och skyddad plats för fågelholken i trädgården – gärna dold av flera växter och buskage

• Holken ska vara minst 1,5 m från marken och inte ligga i direkt solläge eftersom det då kan bli väldigt varmt under soliga dagar.

• Vill du sätta upp flera fågelholkar är 10-15 meter mellan mellan dem bra. Då får fåglarna lite avstånd till sina grannar.

• Låt gärna holken vara obehandlad – att insidan är sträv och ohyvlad är bara bra.

• Städa ur holken varje år- Fåglar föredrar att själva samla sitt material till sitt bo då loppor kan finnas kvar i gamla reden. Dessutom är det viktigt att det inte samlas för mycket fyllning i botten på fågelholken, för då hamnar ungarna närmare öppningen och blir ett lätt byte för rovdjur.

• Det är bra om marken nedanför boet är lite skyddad med ett buskage så att fågelungarna har någonstans att landa och söka skydd när de börjar ge sig ut och flyga.

• För att inte skada trädet kan det vara klokt att fästa boet med ett kraftigt spännband eller ståltråd istället för spik och skruv.

• Och tänk på att allemansrätten inte gäller fågelholkar. Du får alltså inte sätta upp holkar på någon annans mark utan tillåtelse.

BAUHAUS har ett stort sortiment av holkar, fågelmatare, fröblandningar och foder om du vill främja fågellivet i din trädgård.

Jag önskar att jag kunde ha en liten damm i vår trädgård (men det får vänta tills Ulf blivit äldre och klokare). Vatten av olika slag hjälper så väl fåglar som insekter och groddjur att överleva och som en bonus är det ett otroligt vackert blickfång när himlen speglar sig i vattenytan.

Jag beställde hem detta stora fat från BAUHAUS (här finns liknande) och grävde ner det till hälften i grusplanen. Sedan i med några stora stenar så att fåglarna kan bada där – eller sitta och dricka i lugn och ro.

Och hundarna såklart

Så vackert – ja nästan sakralt – med den stora vattenytan med blommorna på. Perfekt för den lilla trädgården där en damm inte ryms men man ändå vill ha vattenelementet närvarande.

Trädgården ska vara en vacker, vilsam plats för min familj. Men också en tillflykt för fåglarna, insekterna och groddjuren. Giftiga bekämpningsmedel har ingen plats i min trädgård och genom att tänka ett varv extra och göra några små insatser kan mitt paradis också bli ett paradis för svalor, humlor och ovanliga ängsblommor.

Fler sätt att främja den biologiska mångfalden

• Köp eller bygg ett insektshotell för solitärbin

• Låt en del av gräsmattan vara oklippt så att ängsblommor har en chans att trivas och att klöver och annan växtlighet kan ge skydd och föda åt insekter

• Lämna gärna död ved i ett hörn av trädgården så att mossor, vedlevande insekter och spindlar har någonstans att bo.

• En kompost av kvistar och grenar erbjuder en fin vinterplats för igelkottar, grod- och kräldjur.

• Plantera växter som pollinatörer gillar. Stjärnflocka, akleja, gräslök, rudbeckia, lavendel, vädd, isop, temynta, kärleksört, kransveronika och aster lockar till sig surrande insekter.

• Ett vildvuxet buskage och några gamla knotiga träd är inte bara ett vackert och själfullt inslag i en trädgård utan skänker skydd och härbärge till många växter och djur.

BAUHAUS har ett enormt stort trädgårdssortiment – alltifrån redskap till växter, frön, gräsklippare, krukor , trädgårdsmöbler och dekorationer. Kika in och inspireras till din trädgård!

Nej stopp. Nu räcker det. Nu är det så vackert att mitt hjärta inte orkar mer.

Vi kom hem klockan tio efter en lång söndag i stan och trädgården badade i kvällssol.

Får nästan lite tryck över bröstet av alltihop. Vill fånga det vackra och spara det. Men det går inte.

Det enda man kan göra är att stanna upp och låta ögonen svepa över naturen, begrava näsan i blågull, gå barfota och dra håret bakom öronen så att varje fågelljud når in i hörselgångarna. Låta alla sinnena intensivt uppleva skönheten. Och fast man inte kan fånga och spara skönhetsupplevelsen till senare kan man ändå vila i att man starkt erfor den. Om så bara för några sekunder.

-Det finns ingen bättre plats på jorden att bo än här, säger Bertil. Jag protesterar inte.

Jag fick ett önskemål från läsaren Karolina om att skriva lite om vilka utemöbler vi har i trädgården. Självklart kan jag göra det – för det börjar ju bli en hel del. Och har man glädjen att ha en stor tomt tycker jag att det är fint att kunna ha flera uteplatser att variera mellan så att man alltid kan hitta sol eller skugga – vilket man nu behöver.

Vår största och huvudsakliga sittgrupp där vi dukar för middag är en grön sittgrupp i trä från Brafab. Jag köpte den trären 2015 och målade den med kromoxidgrön linoljefärg. Tycker att den är som ett smycke i trädgården – en riktig prydnad! Den står också mitt på grusplanen så att den är synlig inifrån huset. Det gör att man kan njuta av den även när man inte sitter i den.

Dock är borden ganska smala så det ryms inte att ställa så mycket kastruller och sånt på dem. Men förra säsongen köpte jag till ytterligare en soffa och ett bord i serien. För då kunde jag ställa ihop borden långsida mot långsida och fick istället ett stort, fyrkantigt bord där man ledigt ryms tolv personer. Nu rymmer man maten på bordet – men kan även ställa den på ett sidobord bredvid vilket jag brukar göra när vi har buffé. Då slipper man sitta och skicka utan kan gå och servera sig själv.

Vi har också en vit sittgrupp från Brafab i trädgården – bestående av två runda små bort, tre stolar och en soffa. Just här har jag dock kombinerat den gruppen med två vita stolar från min allra första cafémöbel som jag skaffade 2010. Ett litet vitt bord och två stolar i trä.

Den här trädgårdsgruppen står på den plats i trädgården där vi har som mest kvällssol på försommaren. Ofta äter vi middag i den gröna möbeln och flyttar sedan till den vita för att fånga solnedgången. I bakgrunden skymtar ett udda, loppat träbord jag brukar ha ute i trädgården och ställa blommor på för att skapa rumslighet där det saknas.

Den tunna sirliga formen till trots är den här gruppen riktigt skön att sitta i – den har nämligen ett bra gung. Jag gillar också att ha lätta möbler som man kan flytta och möblera om med lite som man vill och får lust.

Den här gröna gruppen är helt underbar. Riktigt gammal och tung som ett as, köpt på Ett hus blir ett hem i Holmsund. Den är avskavd och ganska skabbig och jag köpte den faktiskt mest som en dekoration till trädgården – inte för att sitta så mycket i. Men barnen är förtjusta i den så nu står den på framsidan av huset i morgonsolen. Här brukar ungarna äta frukost och lunch.

Förra sommaren fick den också bo bredvid utebadet långa perioder. Då använde jag den som avställningsyta när jag tvättade ansiktet och tog mitt morgonbad och sånt där viktig.

Förra sommaren införskaffade vi också denna hammock från Hillerstorp. Helt underbar. Vi har saknat något mjukt och skönt att vräka sig i och nu har vi det äntligen efter flera års letande. Är dock inte helt nöjd med placeringen i trädgården. Nu står den i morgonsol och jag önskar att jag kunde ligga och gunga där på eftermiddagarna också – men då är det skuggigt och kallt om det inte är en tokvarm dag. Fast än så länge har jag inte hittat någon bättre placering så den stå kvar tills vidare.

Allra nyast i trädgården är dock denna möbelgrupp jag hittade via FB Marketplace i höstas. En jättegammal fin trädgårdsgrupp bestående av en soffa och två stolar. Inget tillhörande bord men jag tänker att mitt röda trädgårdsbord skulle funka fint ihop med den.

Just nu är den målad med plastfärg men någon gång jag ska jag skrapa av allt och istället måla med linolja. Då får jag se vilken färg jag väljer men bordet (som på bilden här fungerar som grind för Ulf) kommer få målas för att matcha. Vet ärligt talat inte vart jag ska ha denna möbelgrupp som var ett impulsköp. Men när vi så småningom får vårt orangeri kommer den säkert komma väl till pass.

Hängmattan är väl kanske inte en trädgårdsmöbel egentligen – men den får vara med ändå! Det är en av de första sakerna jag köpte till trädgården. Och sicken glädje jag haft av den! Särskilt sommaren 2014 när jag var höggravid med Folke. Jag låg bara och gungade och åt piggelin och försökte hantera värmen och foglossningarna. Eftersom den är lite undanskymd längst nere på tomten är den extra mysig att ligga i. Brukar ta med mig kudde och täcke och sova middag i den. Eller lång-amma någon bebis. Barnen brukar också leka i den tack vare dess placering precis bredvid slänggungan och repstegen.

En sak som kom på plats i september förra året var den här hängstolen i pilträdet. Jag hade nämligen ett presentkort på Granit som höll på att gå ut så då slog jag till. Så härligt att sitta här och gunga och dessutom funkar den som en hjälp för barnen att ta sig upp i det högt älskade klätterträdet.

Runt om i trädgården har jag udda stolar och bord utplacerade. Alla köpt på loppis eller räddade när någon ska kassera dem. De fungerar som färgglada utropstecken eller som en stadig “piedestal” för att få upp saker i rätt höjd!

Jag har också diverse bänkar utplacerade – två jättefina vita som jag fått överta av min vän Ulrika. De behöver skrapas och målas de också. Får se när jag har tid med det – kanske när jag är pensionär?

När vi har kalas brukar jag ställa ut mina olika sittgrupper så att det nästan blir som ett cafe i trädgården. Då hämtar jag alla udda grejer och parar ihop dem och hips vips har vi utrymme för trettio personer. Så otroligt härligt att fylla trädgården med folk på det sättet.

Och sedan finns ju sittgruppen på verandan som väl kanske inte är en trädgårdsmöbel rakt av utan någon slags hybrid. Här ute har jag möblerat med idel loppade eller ärvda saker. Älskar det nätta lilla slagbordet där man kan tränga ihop förvånansvärt många. Här äter vi regniga sommardagar, sena sommarkvällar eller tidigt på våren när det är kallt ute men varmt och skönt på verandan.

Men allra helst – trots alla mysiga utegrupper – äter jag själv helst på trappan till verandan. Här är varmt och solig ända fram till middagstid och man känner sig så skyddad och omhuldad bland alla blommor och buskar.

Ibland får jag frågan om vad som inspirerar mig när det kommer till inredning. Det är en fråga med ett långt svar. Jag läser ju inte inredningstidningar, så bildmässigt är det snarare Pettsonböckerna eller Ilon Wiklands illustrationer som inspirerar mig. Men det är inte heller helt sant. För inspirationen började faktiskt med böcker helt utan bilder.

På sommarloven när jag var barn slukade jag mamma och mosters gamla flickböcker. Sedan sprang jag på loppis och köpte ännu fler att läsa. Wahlströms gamla ungdomsböcker från 30, 40 och 50-talet med fint kolorerade omslag. Oftast bodde flickan i boken på landet eller så kanske hon reste till någon kusin som hade bondgård och så fick man följa dem under sommarlovet. Åka hölass, baka bullar, hänga tvätt på lina och bada i sjö. Det var smörgåspaket och utflykter med en eka och det var bärplockning och hästridning och allting där emellan.

Att läsa flickböckerna ingav mig en sådan enorm lust och inspiration till livet. Den inspirationen håller i sig ännu. Så när jag inreder vårt hem är det den där tidiga, pirriga känslan jag försöker återskapa. Den jag fick av flickböckerna.

I jakten på den känslan finns det små ledtrådar som hjälper mig. Som inte har så mycket att göra med inredning egentligen. Smörgåsar till utflykten invirade i smörgåspapper istället för i plastpåse. Ljudet av träskor mot grusgång. Hemkokt jordgubbsaft i flaska med snäppkork. Flugans surr mot det tunna fönsterglaset. Att ha en förklädesficka full med klädnypor. Bomullsgardinens sätt att fladdra i det öppna fönstret. Kall mjölk ur en karaff och en kökssoffa med en katt.

Hela mitt inredningsintresse är ett försök att hitta tillbaka till den där känslan. Av sommartorp, lantgård, fyrtiotalskök. Jag är inte trogen en enda stil eller intresserad av att allt ska tillhöra samma årtionde. Jag är intresserad av känslan som alltihop tillsammans inger mig.

En del saker jag inreder med tycker jag till och med är rätt anskrämliga. Men eftersom de hjälper till att sätta den rätta känslan hemma så älskar jag dem!

– Och hur funkar det att inreda med sådana där gamla grejer när man har barn hemma? Det är den naturliga följdfrågan när jag berättat om min inspiration.

Men för mig är barnen inget hinder att överkomma i hemmet, utan meningen med alltihopa!

Det hundra år gamla slagbordet med broderad duk kräver en barnaskara som äter bullar och mjölk. Trädgårdens lummighet kräver barn som leker kurragömma och hänger knäveck i en gren. Vem ska äta alla mina syltkakor på sommaren om det inte finns några barn? För vems skull lägger jag ut trasmattor på golven om inte för att någon unge ska springa över dem så att de korvar ihop sig? Och för vems skull planterar jag smultron överallt om inte för att barnen ska kunna äta upp dem?

När jag får frågan om vad som inspirerar mig när det gäller inredning är svaret alltså att jag inspireras av den där känslan jag fick som barn när jag läste en flickbok och drömde mig bort. Och när någon säger att mitt hem inger trygghet och lugn eller påminner om hur det var hemma hos mormor. Då vet jag att känslan inte bara är min utan att den också hittat en botten i någon annan. Och det gör mig väldigt, väldigt glad!

Här i Västerbottens inland brister knopparna sent och kanske njuter jag därför extra mycket av alla gröna, sköna bilder på röda stugor, äppelblom och smaragdfärgade gräsmattor? Mina ögon bara dras till allting som skimrar i grönt.

Här kommer sex bilder från mitt instagramkonto underbaraboning. Fem små utsnitt som får hjärtat att slå volter. Och samtidigt sex tips på fina konton att följa!

Det raraste lilla torpet med den raraste lilla möbelgruppen. Den gamla grusvägen och grindstolparna i sten som fortfarande står stabila. Här vill jag slå mig ner men en karaff jordgubbssaft och en hel tallrik bullar.

Så mysigt med grusplanen, den vackra gamla farstubron och stenfoten med jordkällarens egna ingång. En flock med höns att kasta ut frön till och och höra kacklet ifrån varje morgon. En liten plätt på jorden att älska och bry sig särskilt om.

På de här slingriga gamla grusvägarna vill man springa med hoppsasteg i nya sandaler och rutig bomullsklänning. Klättra upp i ett träd i full blom och låta sig omslutas av blomstermolnet.

I det här solgula blomsterhavet skulle jag bli sittande för jämnan om det var mitt.

Det är något visst med röda hus med vita knutar. Gårdshus som står tätt ihop och gammal grusväg som slingrar sig emellan gärdesgårdar och grindar. Åkerlappar där människor innan oss slitit ont. Deras arbete som är anledningen till att vi finns idag.

Vill lägga mig raklång i allt det vita och låta ögonen följa molnen. Höra humlesurr i öronen och kanske slumra iväg en liten stund för att det är så väldigt vilsamt.

Jag tycker att det är så härligt att stå och laga mat en hel dag och sedan ställa till med en brakmiddag. Att ha matlag och regelbundet vara tretton personer vid bordet har definitivt avdramatiserat större middagsbjudningar för mig.

Samtidigt har det traumatiserat mig gällande diskmängden. Innan vi renoverade köket hade vi en liten diskmaskin som behövde köras full minst tre gånger i rad för att få undan all disk från matlaget. Men nu är det nya tider. Njuter enormt av att ha en stooooor diskmaskin som sväljer hur mycket disk som helst.

Det betyder förstås inte att det inte ser ut så här på vår diskbänk dagen efter.

Det betyder bara att uppsnyggandet går enklare och snabbare.

Själva diskmaskinen är integrerad och dold bakom den här luckan. Och något jag uppskattar med vår diskmaskin från Cylinda är att den är så tyst. Det hörs bara ett svagt susande när den är igång. Vi har ett så tyst hus att jag verkligen stör ihjäl mig på maskiner som låter högt. Det märks alldeles för tydligt.

Träredskap försöker jag undvika att köra i maskinen men som ni ser så slinker det med ett och annat ibland ändå. Förutom det och finknivarna kör vi allt i diskmaskinen – till och med våra sköra högfotade vinglas från Ittala stoppas in. Maskinen diskar väldigt rent men otroligt skonsamt.

Gillar också att det överst i maskinen är ett fack att lägga besticken i. Då slipper man slabba med den besvärliga diskkorgen där besticken trängs utan att bli rena. Och när jag laddar maskinen sorterar jag besticken efter sort – då går det riktigt snabbt att lägga tillbaka dem i lådan sedan.

Cylinda gör allt för att göra vardagen lite enklare. Och roligare. De har funnits vid svenskarnas sida sen 1958 och hemma hos oss har vi både diskmaskin, frys och tvättmaskin från Cylinda som vi är väldigt nöjda med. Hushållsarbetet förenklas samtidigt som det blir utrymme för mer av livets guldkant.

Men jag vet att det är fler än jag som tvekar inför att bjuda hem ett större sällskap på middag. Det kanske känns nervöst, läskigt eller som alldeles för mycket jobb? Men det är en övningssak, om du frågar mig. .

Här är mina tips inför en större middagsbjudning – och har du fler råd får du gärna fylla på med dem!

• Gör en handlingsplan inför dagen. Jag brukar tänka ut vilken ordning alla moment ska ske i – allt ifrån när jag behöver göra pajbotten till om en duk ska strykas, badrummet städas eller det ska plockas på nedervåningen. Ett enkelt körschema förenklar och minskar stressen.

• Våga hålla det enkelt – gör din paradrätt! En riktigt god köttfärssås som fått puttra en hel dag ihop med pasta som är perfekt al dente – finns det egentligen någonting godare? Nej det kanske inte är så “flott” men är det gott så funkar det!

• Välj en rätt som kan förberedas dagen innan. Som en gryta, lasagne, soppa, paj eller något annat som bara bli bättre av att stå en dag och sedan värmas på. Och lägg krut på goda tillbehör – som en sallad gjord med lite finess, ett riktigt gott bröd eller en skål med oliver eller aioli. Det är ofta de där små extra detaljerna som gör att det känns festligt.

• Ett säkert kort är också att göra något som inte ens innefattar särskilt mycket matlagning – som tacos eller annan kall plockmat. Bonus för att både allergiker och kräsna barn då kan plocka av det som de faktiskt gillar.

• Gör dig själv klar först. Jag har många gånger stått och svurit vid kastrullerna för att maten ska bli klar tills gästerna kommer – men sedan har jag inte hunnit ta en dusch och sminka mig innan de står i hallen. Och det är så tråkigt! Jag brukar försöka göra mig klar i god tid så att matlagningen sedan kan ske i lugn och ro. Maten behöver inte vara färdig sekunden efter att gästerna kliver in genom dörren.

• Och med tanke på den föregående punkten: ordna alltid något att dricka och snacksa på innan maten. Då gör det ingenting om själva huvudrätten dröjer lite. Gästerna kan hänga i köket med dig när du gör färdigt det sista.

• Gör alltid lite mer mat än du tror kommer gå åt. Det värsta som finns är att ha för lite att äta! Blir det matlådor är det ju bara en trevlig bonus.

• Se till att diska undan allteftersom du tillagar maten. Då står du inte där med ett enormt diskberg lagom tills att maten är klar. Och har du diskmaskin – se till att den är tömd när ni sätter er och äter. Då kan du snabbt få undan tallrikarna efter maten och köra ett kort program. När resterna inte stått och torkat in så blir det rent utan problem och sedan kan du tömma och ladda om maskinen igen. Då slipper du ta itu med hela den enorma disken dagen efter.

• Ryms inte alla runt bordet? Överväg att skippa den klassiska bordsdukningen och se istället till att man kan slå sig ner och äta både i soffa, kök och vardagsrum. Jag brukar ibland duka på vardagsrumsgolvet, till barnen i sällskapet. Runt det låga soffbordet slänger jag ut kuddar där de kan sitta och mysa och äta. Det brukar barnen uppskatta.

• Underskatta inte knytkalaset! Hur trevligt det än är att bjuda på all mat själv är det ofta både gott och roligt att hjälpas åt. Låt en gäst ta med en förrätt, en annan gäst får ta en efterrätt. Och så står du för huvudrätten. Eller så ordnar du buffé med gästernas paradrätter och fyller sedan på med potatissallad, bröd och andra tillbehör för att måltiden ska bli komplett. Det är dessutom ett fint sätt att kunna ses många och äta middag även om plånboken är tunn!

Det bästa med att skapa bra system för förvaring här hemma är att det går att städa ordentligt. Ja, för städa måste man göra ändå. I alla fall om man är lagd som mig. Skillnaden mot förut är att det faktiskt GÅR att städa och få till systemet ganska snabbt – även när det är mycket stök framme.

Så här ser vårt hyllsystem i groventrén ut när det är städat. Det här i mitten är min sektion.

Det är dock väldigt tydligt vem i familjen som den slarviga för framför min sektion av hyllan ser det ofta ut så här. TROTS att jag har ett bra system att tillgå. Ränderna går liksom aldrig ur – det är hopplöst att få mig att alltid lägga tillbaka rätt sak på rätt plats. Skillnaden är bara att jag när jag sedan städar så går det väldigt snabbt att få iordning allt igen.

Förut svämmade alla husets underdimensionerade förvaringslådor och system över. Att plocka och städa var bara som att spela ett otäckt tetris där man hela tiden fick game over. Men nu kan jag på tio minuter städa hela min hallförvaring i källaren och veta vart jag ska sätta allt som blir över. Mycket som finns där ska ju nämligen sorteras vidare på andra håll i huset. Köket, garderoben, förrådet… Och nu börjar det alltså vara system på plats överallt som kan hantera dessa grejer. Extremt skönt.

Man får bara inte lura sig själv. En slarver är en slarver är en slarver. Men med rätt förutsättningar kan man ändå få pli på sig själv så pass att man inte hamnar i de där katastrofala kaosperioderna när hela himla huset är upp och ner.

Det viktigaste min man lärt mig om ordning är förresten att “Det måste finnas en speciell plats för varje sak man äger. Och sedan en plats för allting annat”. För “allting annat” kommer alltid att existera – hur mycket man än rensar. Och för att förhindra att allting som just nu saknar en egen plats ska fucka upp de städade lådorna med sånt som redan har en egen plats – ja då behövs en särskilt utsedd låda. En skrotlåda. Det var en sådan lättnad när jag förstod det.

Vackra gamla fönster med vacker utsikt var en av de saker som gjorde att vi föll för det här huset. Ja det är nästan det viktigaste i vårt hem! Att titta ut och se något fint genom rutan.

Att kunna se den närmsta timmens väder för att himlen är så stor.

Att känna vidderna och de omslutande bergen.

Att laga mat vid öppet fönster och hålla koll på ungarna som rasar runt där ute.

Sova med öppet fönster mot fågelsång och rävskrik i natten.

Att sitta med tekoppen en majnatt och se sjöns blänk vid bergen

Och se ut över odlingarna och den vackra gamla gården som ligger granne med oss.

På våren när vi tar ut innerfönsterna och ljudgränsen mellan inne och ute suddas ut. Så att humlesurr, fågelsång och grusgångsknaster når in i varje rum.

Det är en klyscha men sann såklart. Att fönstret är det största konstverket i hemmet. Tyvärr kan man ju inte så ofta styra över motivet utan får vara tacksam för det som finns. Mitt eget flickrum låg på baksidan av mitt barndomshem och jag brukade ligga på sängen och titta ut på trädtopparna i skogspartiet bakom gården. Hur de vajade i vinden och kronorna ruskades. Då kunde jag föreställa mig att huset låg i en skog och inte mitt i ett villaområde.

Att befinna sig i naturen är lugnande och återhämtande – det vet vi. Men bara att vara inomhus och titta ut på naturen kan också ge en liknande effekt. När jag inte är ute i naturen har jag hela tiden kontakt med den ändå och jag märker att det gör gott för mig.

Karolinska Institutet lyfter i en artikel de tre forskarna Cecilia Stenfors, Maria Albin och Mare Löhmus Sundström som undersöker nyttan av naturen för det mänskliga psyket. Här är några av de intressanta saker som de säger.

“Forskning visar att vi upplever att vi mår bättre och blir lyckligare av att bo nära vatten /…/ Vi vet även att rymd kan ge vila. Ett hav innehåller få tydliga mål utan tycks fortsätta i oändlighet och det verkar lugna oss”

“Att leka vid platser med mycket vegetation har visat sig ge barnen bättre koncentrationsförmåga, uppmärksamhet och självdisciplin”

“Forskning visar att grönområdena är viktiga för återhämtning och fysisk aktivitet. Människor som bor i stadsmiljöer med mycket växtlighet är friskare än de som bor i områden med mindre grönska.”

“Forskningen visar att vistelser i naturliga miljöer minskar negativa känslor och stress, och ökar positiva känslor, mental återhämtning och prestation. I våra studier ser vi att man presterar bättre på tester av uppmärksamhet och minne efter naturupplevelser än innan, jämfört med urbana kontrollmiljöer”

“Mest positiv inverkan har verkliga naturmiljöer, men även naturbilder och film kan fungera”

“En möjlig förklaring till naturens inverkan på oss är att den är milt fascinerande och fångar vår uppmärksamhet, men samtidigt låter krävande kognitiva processer vila och återhämtas”

Intressant va? Titta ut, titta ut en minut. Eller uppsök närmaste skog för lite mental återhämtning och vila.

I vårt matrum står ett pampigt gammalt skåp med fantastiska blommor målade utanpå. Det är en riktigt prydnad och trots att det är så stort känns det ganska nätt eftersom det är så pass grunt. En gång i tiden har det varit ett mjölkskåp. Då hängde man upp tråg i skåpet och fyllde dem med mjölk. Sedan flöt grädden upp och kunde skummas av och göras till smör. Mjölkskåp stod ofta kallt till – i någon sval farstu eller så.

Nu fungerar dock skåpet inte som mjölkförvaring utan som förvaring till alla karaffer.

Skåpet kommer från Jakobs mormors man Fred. Innan han flyttade ihop med mormor Elsa bodde han i en liten timrad stuga – som senare stått tom i säkert 35 år. För ungefär tio år sedan gick Jakob förbi stugan på en av sina promenader och kikade in genom fönstret. Han tog en bild och sa långt senare sådär i förbigående “det stod ett ganska fint skåp i stugan”. Jag höll på att svimma när jag såg bilden han tagit, för skåpet är verkligen fantastiskt. Vi baxade hem det i ett enormt släp vi hyrt och det var ingen enkel sak för det väger som en mindre elefant. Men det var det absolut värt.

Fred har berättat att det ska finnas en underdel till skåpet också. En skänk som det ska stå ovanpå. Men hur vi än har letat i alla lador och gårdshus så hittar vi det inte. Och skulle det finnas så skulle vi säkert ändå inte rymma det – takhöjden hos oss skulle nog behöva vara en meter högre allra minst.

Dessutom tror Fred att själva ytskiktet på skänken kan ha blivit förstört sedan någon använt den som underrede för att reparera en bilmotor på. Åh, det är ju så att man vill gråta åt det! Samtidigt förstår jag att skåpet på femtiotalet kanske kändes som ett omodernt, tungt gammalt as och inte var någonting man såg någon vits med att spara. Min egen städ och rens-galna mormor eldade möbler som dessa för att de tog onödig plats.

Nu är jag i alla fall hemskt glad över det vackra skåpet med blomsterdekoration som jag tycker ser ut som två Yorkshireterriers som står på bakbenen. Tyvärr är målningen längst ner på luckorna utsuddad efter att någon (gissningsvis i ett städ-il) för länge sedan försökt torka av dörrarna.

Men det gör ingenting. Jag älskar detta vackra skåp med alla sina skavanker.

Här kan du läsa historien om karmstolen och historien om kökssoffan.