Kategori: Claras hem & trädgård

Jag fick sådan fart av att gå runt och bevittna eländet i trädgården igår att jag helt enkelt satte igång att städa när arbetsdagen var slut. Jag kånkade, bar och samlade ihop grejerna på olika stationer. Det är det här jag menar med att orka och våga vänta in det riktigt fula. Då kan man plötsligt få energi av att kasta bort det. Och kontrasten blir desto större efterråt!

Vi avverkade ju massa träd här i höstas så lite av tallriset satte jag högst upp på bron i en enorm mjölkhämtare jag fått av Erica. Rejält ska det vara!

På mitt röda trädgårdsbord slängde jag upp lite smått och gott jag hittat på gården. Äpplen, röda bär, ris och renhorn. Och så en stor grå pumpa jag köpt på Blomsterlandet. Det gäller att fläska på med dekorationerna nu i oktober. När vintern väl kommer snöar allt bara över.

Jag plockade mossa och stoppade ner i en balja tillsammans med kål och lingon och blåbärsris jag klippt av.

Och så pillade jag fast några torkade blommor från rabatten runt den limegröna ljungen.

Enris är så bra att ha både inne och ute. Snitt som står läge och doftar höstfriskt och gott. Tillsammans med lite röda bär på kvist – rönn eller vad man nu råkar ha hemma – blir det riktigt vackert.

-WOW VAD FINT MAMMA! Blev omdömet från barnen när de fick syn på allt. Är beredd att hålla med.

Så kom oktober till Västerbotten. Imorse var det frost på rutorna och is på vattenpölarna. De sista löven håller sig krampaktigt kvar på grenarna men frågar de mig får de gärna släppa taget. Jag är redo för den karga hösten. Längtar också som en tok efter vintern.

Trädgården är en sorglig syn just nu. Döda sommarblommor står och skämmer ut sig. Det ser förfärligt ut samtidigt som jag gillar förfallet. Att gå och vänta in det ratiga, vissna och förruttnade innan jag gör plats för nytt. Låta sommaren gå från sorgligt saknad till något jag är urless på och med glädje slänger på komposten. För mig finns det mening också i det fula.

När jag går runt och inspekterar trädgården konstaterade jag att sommaren verkligen behöver städas undan nu. Vattenpistoler, studsmattor, fotbollar och kubbspel ligger strösslade runt gården.

Vattenspridare, grillkolssäckar, solstolar och trädgårdsmöbler är övergivna som mitt i aktiviteten. En karaff på ett bord har stått där sedan kräftskivan i augusti. Några pangade ballonger hänger kvar i en buske efter Folkes kalas i juli. En hängmatta som ingen legat i på en månad är fortfarande uppspänd mellan träden. Dyngsur och jordig.

Deppiga luktärter borde tas rätt på.

Badkaret är fyllt med alger och löv.

Rosor har sett bättre dagar

Och så har vi min entréplantering som på avstånd bara nästan döljer…

…den deppiga verkligheten. Ingen kul syn när man kliver upp för trappan och kommer hem.

Allt det här ska jag ta tag i nästa ledig stund jag kan skapa för mig själv. Kan knappt bärga mig efter att få städa, plocka undan och ersätta ruttna sommarblommor med färgstark ljung och kål!

I mormor och morfars kök hängde en väggklocka som ringde varje hel- och halvtimme. Mormor drog upp den noggrant – den stod faktiskt aldrig still. Jag minns fortfarande ljudet så väl, trots att klockan varit trasig i många år.

I somras bestämde jag mig för att hitta ett eget väggur. Med högt tickande och klämtande. Som en trygghetskrok. Ljud som genom sin blotta existens sänker min puls.

Jag gick till en antikaffär med många klockor och så letade jag efter modeller som var lika mormors fyrtiotalsklocka i ljusbrunt trä. Det fanns tre modeller att välja på som stämde in på beskrivningen. Den åldrade butiksägare tog fram en trappstege och klättrade upp under taket för att vrida upp klockorna. Så att jag skulle höra klangen. Den första klockan hade blästrat glas och ett vackert sjungande slag. Men det var inte riktigt rätt. Den andra klockan med tjusig blomstermönstrad intarsia var vackrast av de tre. Men klangen var stum och vass. Så drog hon upp den sista klockan. De mest oansenliga av dem. Och klämtningarna träffade mig i magen som ett slag. Jag var helt oförberedd på min egen reaktion. På tårarna som fyllde ögonen. För det var precis den klangen som fanns i mormors klocka. Som jag inte hört sedan jag var barn.

Den här klockan är min madeleinekaka. Den tar mig tillbaka till mormors kök. Till tryggheten och kärleken i alla hennes omsorger. Nu hänger den i mitt vardagsrum och jag vrider upp den lika noggrant som hon gjorde. Varje slag är en hälsning från historien. Min historia.

De fina buketterna från trädgården blir bara färre – men jag vill inte vara utan färgglad fägring för det. Orkidéer är bra på det sättet – deras blommor kan hålla sig i upp till två månader och sedan kan blomman med rätt skötsel blomma om igen – ja ibland upp till tre gånger per år. Man får helt enkelt mycket blomsterprakt för arbetsinsatsen.

Det finns ju så otroligt många olika vackra sorter också – med alltifrån vita svajande skyar av små blommor – till ståtliga orangea stänglar med vackra blad.

Den här orkidéen är en Paphiopedilum – en helt ny sort för mig. De vackert fläckiga bladen i grönt sitter samlade i en kompakt rosett som blomstängeln skjuter upp genom. Blomman har som ni ser en stor, uppblåst läpp – både knasig och vacker på samma gång. Krukan är bara nio centimeter hög så jag ska plantera den i en liten kaffekopp och så ska den få stå på mitt nattygsbord. Jag köpte min blomma på Blomsterlandet där det just nu är rena rama orkidéebonanzan!

Blomsterlandet har nämligen orkidéeveckor som pågår mellan 26/9-11/10 och under den här perioden har de tagit hem ett stort sortiment av orkidéer i alla de olika färger och former. Några väldigt lättskötta och andra mer ovanliga och krävande.

En blandad kompott av orangerosa och lilaröda orkidéer har fått flytta in i min blomsterbänk. Perfekt plats så här vid väggen – ljust men utan skarpt solsken. I direkt sol bränns nämligen bladen snabbt.

Från vänster till höger ser ni först tre exemplar av Phalaenopsis – en av de mest odlade orkidéerna, som finns i massa olika varianter. Bredvid dem står en Cambria i hallonrött med gul mitt – som precis som Phalaenopsis är en sort som tål vår torra inomhusmiljö väldigt väl. Den lilla lila orkidén med vitstrimmiga blommor är av sorten Miltonia – känd för sin långa, rikliga blomning där vissa sorter dessutom doftar som rosor. Längst ut till höger står en otroligt vacker vinröd Dendrobium.

Och i min gamla majolikakruka står ytterligare en slags Dendrobium som kännetecknas av sina grova stammar och buskiga växtsätt.

Under orkidéeveckorna på Blomsterlandet får du krukan Majken (finns i de tre färgerna på bilden) på köpet när du handlar en orkidé. Här på hyllan står två vita Phalaenopsis och längst till höger en högrest Dendrobium med klockformade blommor.

Min allra finaste orkidé? Ja men det måste vara den här vita Phalaenopsisen översållad med blommor. De mjukt böjda kvistarna liksom svävar där de står och har ett nästan sakralt uttryck.

Jag ska dock ärligt säga att jag misslyckats med många orkidéer genom åren. Det tog ett tag tills jag lärde mig knepet – att låta dem vara ifred lite mer. Orkidéer klarar torka men är oerhört känsliga för väta. Så den överbeskyddande blomsterägaren som vill vara där och dutta riskerar att vattna ihjäl sitt skötebarn om den inte lugnar ner sig…

Mina bästa tips för att sköta orkidéer

• Jag gillar att placera blommor en liten bit in i rummet och inte bara i fönstret. Sommartid är det faktiskt idealiskt för orkidéen som gärna kan stå i en bokhylla, på en pidestal, på matbordet eller kanske någon sideboard. Vintertid kan den behöva flyttas närmare ljuset – men se upp för gassande solsken som kan bränna bladen!

• Mina orkidéer trivs på verandan eftersom den blir så sval om nätterna och temperaturskiftningar gynnar blomningen. Har du möjlighet och ork att skämma bort dina blommor kan du ställa dem svalt nattetid. Viktigt bara att du inte låter dem stå så svalt att det fins risk för frost. Orkideer tål INTE minusgrader!

• Ungefär en gång i veckan (men ibland ännu mer sällan) vattnar jag mina orkidéer genom att dränka krukan i en balja med vatten och låta den stå kvar under någon minut. Sedan tar jag upp och låter blomman rinna av ordentligt innan jag sätter tillbaka den i krukan igen.

• Växtnäring för orkidéer ger jag bara när de blommar som mest – framförallt sommartid. Ungefär varannan gång jag vattnar dem späder jag ut lite näring i blommans vattenbad. Supersmidigt och tar ingen extra tid. Orkidénäring finns att köpa på Blomsterlandet.

• Orkidéjord är en särskild slags jord av bark som är gynnsam för rötterna att växa i. Jag har faktiskt aldrig känt behovet av att plantera om en orkidé men märker du att den börjar se hängig ut och barken multnat så att rötterna inte få den luft de behöver – då kan du köpa mer och fylla på i krukan. Finns också det på Blomsterlandet!

• Orkidéns blad kan bli dammiga och färglösa och då sköljer jag dem försiktigt under kranen och putsar upp glansen med bananskal (insidan av det) eller lite matolja på hushållspapper. Då blir de glänsande och vackra igen.

• När en stängel har slutat blomma – kontrollera att den är död rakt igenom innan du klipper ner den. Är den fortfarande grön så låt den stå ifred – förmodligen blommar den om efter ett tag igen!

• Du kan med fördel kan ha dina orkidéer utomhus under sommaren. Det brukar sätta fart på blomningen.

Visste du förresten att vi har flera svenska vildväxande orkidéer? Här i Västerbotten där jag bor växer till exempel den sällsynta, fridlysta orkidéen Skogsfrun. Så ovanlig att växtplatsen hålls hemlig för att skydda den…

Besök gärna Blomsterlandet under orkidéeveckorna. Botanisera bland roliga och ovanliga sorter och kläm på deras fina kruksortiment. På Blomsterlandet.se kan du lära dig allt om hur du sköter dina blommor och dessutom shoppa online om du föredrar det!

Att som bonde bygga bastu på sommaren när man redan jobbar dygnet runt – det är en ganska utdragen process. Även när man köpt en bastu som är en smidig byggsats. Men nu ÄNTLIGEN är vår bastu färdig!

Vår ljuvliga lilla bastu i utkanten av gården just vid gränsen mellan skog och åker. I helgen ersatte vi vårt vanliga filmmys med en bastukväll. När Ulf somnat premiärbastade vi tillsammans med storbarnen. Jag tände på kaminen efter middagen och det fina är att bastun står placerad så att vi ser kaminens eld från köksfönstret.

Ute var det en riktigt blåsig, kall septembereftermiddag så det enda man ville var att kura inne.

Eftersom formen på bastun är avskalad och enkel ville vi färgsätta den på samma sätt och få den att smälta in i naturen. Valet föll på tjärvitriol som är en grå färg baserad på tjära. Vi har målat bastun ett varv och kommer måla den igen nästa år. Men färgen kommer ljusna med tiden och bli lite mer som drivved i nyansen – just nu är den väl mörk.

Dörren är av glas och bastun har visserligen inget förrum men ett litet indrag under tak där man kan hänga badrockar och trava ved. Nästa sommar ska vi bygga något slags diskret trädäck runt hela bastun – med bänkar att vila på plus lite andra smart funktioner. Men mer om det framöver.

Vi tog den minst använda platsen på vår tomt och gjorde den till det mysigaste tänkbara – en rekreationsplats för hela familjen. Lycka är en vedeldad bastu! Och att vi ännu inte hunnit dra ut el hit gör ingenting eftersom glasluckan i kaminen ger ett stämningsfullt sken.

När eftermiddagen övergick till kväll gjorde jag iordning björkris och badlakan till hela familjen och en liten korg med chips och dricka att bära med sig.

Just nu är bastun ljus och fin men träet gulnar med tiden så jag funderar faktiskt på att vaxa bastun invändigt med grå eller bruna pigment.

Det finaste med bastun är alla stora fönster som har utsikt över åkrarna.

När löven fallit kommer vi se sjön som ligger här nere. Samtidigt är det absolut insynsfritt och ogenerat läge.

Jakob drog fram ett stort emaljkar att bada i och monterade upp en temporär utedusch utanför. Att bada kallt när man bastar är det härligaste.

Bastupremiären blev en succé. Jag var lite orolig för att barnen skulle bli överhettade och tröttna direkt. Men de upptäckte att om de sitter på golvet under lavarna så får de en mysig koja och där är det dessutom alldeles lagom varmt för deras smak. Även när vi brassade på som värst. Vi satt där tillsammans och såg skymningen övergå i nattsvart mörker och hela himlen täckas av stjärnor. Och det var nästan overkligt mysigt. Så glad för att vi bestämde oss för att göra verklighet av vår bastu!

Modellen heter Timo och kommer från Polhus som är en av de ledande småhustillverkarna på marknaden. Något jag uppskattat särskilt är deras trevliga suport man kan ringa till om man behöver råd under byggandet eller funderar på någonting. Utöver flera olika bastur tillverkar de också paviljonger, lekstugor, attefalllshus, utedass och mycket mer.

Funderar du också på en bastu så vill jag varmt rekommendera att göra slag i saken. Här kommer vi sitta många ruggiga höstdagar och många svarta vinternätter tillsammans. Jag har svårt att tänka mig något mysigare faktiskt!

Här och här kan du läsa tidigare inlägg jag skrivit om bastubygget

Jag har ju en jädra laddning plåtburkar. En hel del förvarar jag just nu i frysen med kakor och bulla. Eller så står de i något skåp och väntar på att tas i bruk. Jag har också många burkar stående framme. Och ALLA burkar som står framme fyller en funktion. Ingenting är bara dekoration. Jag gillar ju vackra saker som man faktiskt kan använda till något.

Det fina med plåtburkar istället för påsar är att det skräpar mindre, är ett bra skydd mot mjölbaggar och sånt äckelpäckel. Har man dessutom en skopa i varje burk slipper man diska så mycket och leta måtten när man ska laga mat.

Vill du se de plåtburkar som jag använder nu och vad de fyller för funktion? Jobbigt om du säger nej för jag tänker visa dem ändå.

Det här stora brödskrinet stod i min farmors skafferi när jag var liten. När hon dog och min faster rensade där så fick jag istället överta det. Jag har haft pysselgrejer i det men nu är det ett brödskrin som står framme på köksön så att barnen själv kan förse sig med knäckebröd när de vill göra mellanmål. Just nu rymmer den mitt godaste knäckebröd som heter Wasabröd Din Harmoni (töntigt namn men sinnessjukt god smak) tunt delikatessknäcke, frukostknäcke och tunnbröd.

På kökshyllan finns små kryddburkar i plåt som innehåller exakt vad som står på dem. Varje gång jag tar fram kanelburken tänker jag med värme och tacksamhet på den snälla bloggläsaren som skickade ett helt gäng. Så härligt att ha en vacker plåtburk istället för en ful i plast.

På hyllan i köket står också en grön kakaoburk och en guldig cylinderformad variant.

Kakaoburken innehåller kakao såklart men den guldiga är vår snabbkaffeburk. En sådan måste man ha som komplement till…

Den vanliga kaffeburken. Just den här modellen med lite böjd form tycker jag om. Och så det gamla kaffemåttet i pistagegrön bakelit. Ligger alltid redo i burken.

Kaffeburken står tillsammans med sockerburken som praktiskt nog visar hur mycket som finns kvar. I potatismjölsburken förvarar jag havregryn jag mixat i en matberedare för att få en snabbare och godare frukostgröt.

I den små burkarna ovanpå redalådorna har jag te från Tehörnan i Umeå. Den blommiga till höger fanns redan i mitt barndomshem. Den till vänster köpte jag på en loppis för många år sedan. Porslinslådorna under är inga plåtburkar men jag redogör för innehållet i alla fall. Hyllan är helt suverän för här ryms allt sånt som behövs när man bakar. Bittermandel, hjorthornssalt, vaniljpulver, strössel, flagad mandel och mycket, mycket mer. Porslinslådan med trälock som det står “Mjöl” på har jag till tändstickor och elddon.

Vid spisen har jag tre burkar som används frekvent. Den stora orangea rymmer fem liter och jag har vetemjöl i den. Den lilla blommiga innehåller Ulfs bebisgröt och den större blommiga innehåller müsli.

I mjölburken finns en praktiskt mjölsikt att sikta mjöl med

Och i müsliburken ligger en skopa

Slutligen står plåtburken med diskret blått mönster framme. Den fanns i vår sommarstuga i Labbas när jag var liten. Och den är full med mannagryn för när man vill göra mannagrynsgröt eller blåbärsgröt.

Och det var de burkar som är i bruk just nu. Men jag minns faktiskt alla mina burkar och vad jag brukade ha i dem. (För att parafrasera Kerstin Thorvall).

Nu är det dags för det stora före/efter-inlägget från vår gård. Inte för att det på något sätt är färdigrenoverat men för att alla älskar ett riktigt bra makeover-moment. Jag blir dock lite sur över att vi inte tog fler roliga förebilder innan vi gjorde om. Det är mitt tips till dig som renoverar. Dokumentera ALLTID hela processen. Annars är det så lätt att glömma alla framsteg och bara se vad som återstår att göra.

Är ni redo? Det här blir ett rekordlångt inlägg. Nu åker vi.

Vi börjar här i köket. Första dagen på inflyttningen. Året var 2009 och månaden april. Mamma hade dött året innan. Vi var nygifta. Min blogg började gå allt bättre och mitt journalistjobb gjorde att jag nu 22 år gammal hade ekonomi och möjlighet att flytta till en egen gård på landet. Var Clara förmögen undrar du nu kanske?

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

Så här såg vårt hus ut när vi köpte det 2009. Vi betalade 210 000 kronor vilket var en hisnande summa för oss men en liten peng för ett hus. Om än ett ganska skruttigt och tråkigt sådant. Men med massa potential eftersom trägolv, takhöjd och originalfönster fanns kvar. Plus att husets utsikt redan då var fenomenal!

Och så här ser huset ut idag. Jag älskar allt utom snöras-skydden som någon gång ska bytas ut till diskretare och smäckrare.

Verandan var min trettioårspresent till mig själv och har gjort en otrolig skillnad för trivseln. Vi bor ganska blåsigt och utsatt men verandan gör det möjligt att hitta lä och sitta ute ändå. Verandans fönster och dörrar köpte jag på annons för 24 000 kronor och de skickades upp med lastbil. Sedan ritade min vän Ulrika själva verandan med alla detaljer. Och renoverade och målade alla fönster dessutom.

Här har vi påbörjat rivningen av balkong och veranda. Balkong är värdelöst när man har hus med trädgård. Vi använde den alltiid bara för att vädra täcken på och damma mattor. Ser ni de anskrämliga, ynkliga pilträden förresten? De flyttade vi på senare. Gav bättre, ny jord och nu skymtas det ena av träden i hörnet på föregående bild. De har blivit superstora och fina!

Som ni ser är vi nu halvvägs på väg med att måla röda fönster. De målas och kittas såklart med linoljefärg.

Det här är vårt gamla garage. Kanske inte riktigt fullt så ratigt som bilden antyder – här har vi ju påbörjat rivningen.

Idag finns istället ett fint dubbelgarage som Jakob byggt och vår vän Albin ritat.

Tycker garaget är ett riktigt smycke för gården. Nu återstår bara lite måleriarbete av garagets fönster.

Pappa lagar en häcksax i vår “trädgård” första våren vi bodde här.

Samma vinkel nu. Här kan man ju snacka trädgård.

Fanns i stort sett ingenting på gården 2009 – utom sex gigantiska björkar.

Nu finns bara en björk kvar. Det var ett svårt beslut att ta för jag älskar ju gamla träd. Men det var rätt. För nu är det lummigt och bra och andra växter tillåts frodas. Dock är trädgården väldigt stor så innan jag odlat upp allt som fortfarande är igenvuxen sly, skog och åker dröjer det säkert femton år till.

Men nu går vi in i huset och kollar. Varsågod och stig på.

In på verandan som den såg ut när den var nybyggd och omålad.

Så här såg den ut senare på vintern när den fått färg.

Vi börjar i köket. För den första större renovering vi gjorde var av köket. Här har vi redan påbörjat rivandet. Det fanns ett åttiotalskök här när vi flyttade in men det var väldigt trångt och fuktskadat och vi behövde bättre arbetsytor. Dörröppningen till höger leder förresten till vårt nuvarande matrum med blå tapeter.

Via bloggen efterlyste och fann jag ett gammalt femtiotalskök som skulle rivas. 2000 kronor betalade jag för det och jag har älskat det varje dag sedan dess. Jakobs pappa och min pappa hjälpte oss att bygga till det för att passa. Kakla, montera och göra nya socklar i rätt arbetshöjd.

Men nu tio år senare är det faktiskt dags att renovera köket lite igen. Luckorna behöver målas om och vi har (efter mycket velande) bestämt oss för att installera en stor diskmaskin till vår stora familj. Det innebär att vi samtidigt måste byta ut diskbänken till en ny….phu. Tänker samtidigt passa på att sätta upp en ny fräsch tapet utan flottfläckar. Så, ja. Det blir nog en hel del fix här i slutändan. Kan återkomma till dessa planer i ett annat inlägg.

Så här såg köket ut när vi flyttade in. Inte ens vedspisen fanns då!

Så här ser köket ut nu. Vedspisen kom alltså först senare och hamnade då på samma plats som elspisen stått.

Och den är mitt bästa köp. Eller köp och köp förresten. Vedspisen fick vi av några grannar som hade den stående i sitt förråd oanvänd. Det enda som kostade var ståltuben som vi drog ner genom skorstenen.

Voila! Samma vinkel. Jag tycker att ett gammalt hem förtjänar sina eldstäder. Hus där man eldar får dessutom en säregen, torr veddoft som jag verkligen älskar eftersom den påminner mig både om farmor och mormors hus där vedpannan ständigt eldades.

Vi har valt ett integrerat kylskåp och diskmaskin i vårt kök. Däremot ingen frys (vi har tre frysboxar i källaren istället). Men när vi renoverar ska vi skaffa frys hit också. Det kommer förenkla så mycket i vardagen.

Men nu går vi rakt fram ut till hallen och tar första dörren till höger. Och kliver in i badrummet.

Eller idag är det ju ett badrum. Men när vi flyttade in fanns inget riktigt badrum utan bara en toalett. Duschade gjorde vi längst ner i vår kalla, muggiga källare i en gammal duschkabin. Det gjorde vi i fem år tills vi äntligen byggde ett badrum uppe i huset. Här är en mäklarbild från toaletten som den såg ut innan renovering.

Så här ser den ut efteråt. Badkaret är ett gammalt av gjutjärn som är djupt och underbart och som rymmer mig och alla tre barn. Det räddade vi när en granne skulle köra det till tippen. Den rostiga fronten ska egentligen döljas av en plåt och så ska badkaret vara inbyggt. Men jag tycker att det är snyggare så här. Här kan du läsa mer om vår badrumsrenovering.

Trots vårt badrums litenhet så älskar jag det. Fyller alla de viktigaste funktionerna även om man får förvara de flesta badrumsgrejer i hallen just utanför. Som hårtorkar och locktänger och sånt där skrymmande man inte använder dagligen.

Ibland kommer folk hem till oss och tycker att det är så roligt att vi “bevarat det gamla köket” och “bevarat det gamla badrummet” och “bevarat vedspisen” osv. Då ler jag bara milt och oskyldigt och känner mig SÅÅÅ NÖJD inombords.

Nu raskar vi vidare till vardagsrummet. Det var inte mycket bevänt med det i början. Ett rum med två fönster och plastmatta som dolde ett trägolv. Här har vi börjat riva ner tapeterna för att måla vitt. I början målade vi faktiskt allting kritvitt i hela huset. Målade över åttiotalstapeter med vit takfärg från Jula som var det billigaste som fanns att tillgå och vad vi hade råd med just då.

Och nog var det billigt alltid. Och fruktansvärt. Det vita ljuset bara studsade mellan väggarna som eftersom de var målade med takfärg var så matta att de nästan kritade. Tog man på en vägg blev det ett tummavtryck.

Ändå var jag sååå nöjd med det här. Trots att jag inte ägde mattor, gardiner, filtar eller tavlor. Blir rörd när jag tänker på hur enkelt allt var. Lite senare blev det här rummet rosa och så småningom blått.

Någon som hängt här så länge att den minns detta? Jag var totalt insnöad på mitt tilt-shift objektiv dessutom – vilket fick hemmet att se ut som en dockskåpsminiatyr.

Babar på väggen i ett vardagsrum? WTF? Tillslut blev rummet ljusblått (ser dock vitt ut på bilden) och så fick det vara ända tills…

Vi satte igång med projektet att förändra planlösningen nere. Av Ulrika hade vi fått köpa denna vackra gamla pardörr och så föreslog hon och Albin (arkitekter som de är) att vi skulle öppna upp på nedervåningen och sätta in dörrarna. Sagt och gjort. Att kunna gå runt i ett hus utan några återvändsgränder gör huset så mycket större och trevligare.

Här har vi också börjat skala av åttio år av tapeter för att målaren skulle kunna tapetsera ordentligt. Nu skulle det göras på riktigt. Det här var våren 2014.

Samma vinkel när vi precis börjat flytta in möbler igen efter renoveringen.

Vardagsrummet sett från andra hållet. Här är alltså öppningen för vår pardörr. Och det rum jag nu står och fotar i är vårt nuvarande matrum.

Det här är fotat i exakt samma vinkel. Fast på den här bilden låg matrummet i vardagsrummet. Förvirrande ja.

Idag är vårt gröna rum ljust och trevligt med ljusinsläpp från fyra håll istället för två!

Att ta upp den där dörren förvandlade verkligen HELA dynamiken på nedervåningen. Rörelsemönsterna och energin. Men någonting nästan lika viktigt var att vi tog upp ett igensatt fönster ner mot åkern. Husets finaste utsikt typ.

Innan vi tog upp fönstret såg rummet ut så här. Dörren till vänster leder in i köket och här har vi börjat riva ut en av två skrubbar som fanns i detta rum. Här var ett litet sovrum i norrläge och ett gammaldags köksskafferi samt en skrubb. Det enda jag saknar från den här tiden är skafferiet.

Samma vinkel just nu. Ni fattar va? Det här fönstret fanns inte ens! SJUKT!

Och den där vänstra dörren som syntes tre bilder upp hakades av och istället är det bara en dörröppning till köket här.

Vy från köket in i samma rum.

Nå vad säger ni? Nu har vi gått runt på nedervåningen – ska vi inte traska upp på övervåningen och kika vidare?

Så här såg förresten hallen ut när vi precis renoverat den. Någon tidigare bild har jag tyvärr inte. Dörren med grön kant leder in till badrummet.

Nu ser hallen ut så här i väntan på att garderoberna ska byggas färdigt. Fulare men mer praktiskt

Häng med upp, vettja!

Vår hall uppe när vi skulle flytta in. Det är ett ganska stort rum men med SEX olika dörrar i. Svårmöblerat. Vi ska renovera här ordentligt i vinter och tapetsera och måla och göra fint. Bakom dörren med rosa lister sover Ulf i dagsläget. I en gammal garderob.

Och just nu ser det ut typ så här även om bilden är gammal och det oftast är belamrat med tvätt här uppe eftersom det också fungerar som en tvättstuga. Ser framför mig småmönstrade tapeter här som kanske går i grönt eller gult och så mörkare golv när vi gör om.

Här ser ni det som var vårt sovrum under de första åren. Och i det mindre rummet där innanför sov Bertil som liten. Nu är det Folke och Bertils sovrum och hela det här stora är deras lekyta.

Stora rummet sett från hallen medan det fortfarande var vårt sovrum. Fler bilder finns här.

Sovrummet sett från hallen sedan det blivit lekrum.

Stora bra ytor och finfin utsikt.

Här ser ni den lilla sovkammaren skymta i bakgrunden. Den såg ut så här när Bertil bodde där 2011.

Sedan har den sett ut så här

Och så här

I en ännu mindre skrubb där Jakob hade sin garderob fick Folke bo de första åren. Finns inte ens en mäklarbild på skrubben för den är så obetydlig. Men här har Jakobs pappa och lillebror börjat riva ut innanmätet.

Och så här såg det alltså ut när Folke flyttade in 2014. Idag när barnen delar rum är detta dock mitt och Jakobs kontor. Otroligt nog ryms vi här inne båda två.

Men nu ska vi gå till det som idag är vårt sovrum.

Och så här såg det alltså ut vid inflyttningen. Blå plastmatta och slitna, solblekta tapeter.

Och här är samma vinkel fast idag. Vi trivs för övrigt mycket bättre med det här som sovrum. Ett för stort sovrum är inte mysigt – snarare känner man sig lite otrygg.

Fast det här rummet har haft många skepnader innan vi landade i den här. Först var det ett pysselrum. Sedan renoverade jag det ytterligare och gjorde det mer till ett riktigt kontor.

Rosa färg på väggarna, vimplar och mycket vitt. Fler bilder finns här. Känns läääänge sedan.

Precis samma vinkel fast idag. Det har hänt en del rent stilmässigt.

Om man säger så.

Och phu. NU är rundturen slut. Hoppas ni orkade med ända hit. Någon gång lovar jag att skriva ett inlägg om allt som fortfarande återstår att göra här hemma. Men det inlägget skulle bli dubbelt så långt som det här. Så jag tror jag behöver samla lite kraft inför det först.

Varje sommar sedan verandan kom på plats har jag planerat och planterat i ett särskilt färgtema på farstubron. Det har varit tomatrött, lilablått och förra året var det rosa-lime som gällde. I år däremot var jag sugen på riktigt dovt rött. Med inslag av laxrosa och stänk av knallig korall.

Inte den färgskala som faller sig naturligt för mig men oj så vackert det blev mot dörren och verandans fönster.

En gammal stege som stått lutad mot husväggen fick komma fram på verandan och agera växtstöd åt luktärterna som blommar så vackert i spräckligt vinrött.

Det har varit en kämpig sommar för många blommor. Mina petunior som inte gillar regn har sett förfärliga ut. Här på trappan är det ändå inte som värst eftersom taket erbjudet visst skydd. Men ute på gården har de verkligen fått kämpa. Petunior är fantastiska sommarblommor men de föredrar att stå under tak, helt klart!

Men visst är färgen vacker? Djupt vinrött med en svag, svag hint av lila. Tycker om att sedan bryta upp det vinröda med en helt annan röd som nästan skär sig. Som den som syns här i bakgrunden. Tillsammans liksom sprakar färgerna och börjar vibrera.

Som ni ser finns också en hint av orangegult med i planteringarna. Och ja, jag vet. Dessa penséer ser mer än lovligt risiga ut och jag är i färd med att byta ut dem. Men jag kan inte klaga alls för de har stått sig sedan i april när jag köpte dem på Blomsterlandet. Det kallar jag valuta för pengarna!

Det där orangegula går igen i pricken mitt i rosenskäran. Mina rosenskäror har varit trögstartade i år men börjar långsamt att ta sig. Så nu plockar jag in massor som snitt.

Så gott som alla sommarblommor mår bra av att du plockar av dem. Får blommorna sitta kvar och gå i frö kan växten sluta producera vackra blommor helt. Så gå gärna en runda varje dag och ta in små buketter. Ju mer du plockar desto mer får du tillbaka! Och det gäller inte minst för luktärter…

Ett kärl med massa blommor av en och samma sort är så effektfullt. Just mängden är ett bra sätt att få en billig, enkel blomma att bli ett riktigt blickfång.

Jag satsat dessutom alltid på många olika gröna blad. Minst lika viktigt som själva blommorna. Glöm inte att stoppa ner blad i dina buketter. De binder ju ihop de andra blommorna fint.

I år har jag nästan bara terracottafärgade krukor på farstubron. Tycker att det är skönt när krukorna hänger ihop på det sättet – så att blommorna istället får stå för variationen. Och till vårplanteringen på samma bro hade jag istället nästan uteslutande zinkkrukor.

Så här i början av augusti kan sommarblommorna börja se lite trötta eller överblommade ut. Och jag som varit borta mycket och inte kunnat hålla efter så noga har en del att fixa med. Ska plocka bort allt tråkigt risigt och fylla på med massa näring. Då kommer även trötta blommor igång igen!

Ibland får jag frågan om var jag hittar inspiration till mitt hem. Svaret brukar vara i böcker. Det kan vara i flickböcker från fyrtiotalet (helt utan bilder – snarare stämningen jag inspireras av) eller bilderböcker med gamla miljöer – som teckningar av Sven Nordqvist eller Ilon Wikland. Men annars älskar jag att kolla på foton från gamla tider.

Inte för att jag på något sätt känner att jag behöver eller ens eftersträvar att skapa ett historiskt korrekt hem. Verkligen inte. Däremot finns så många fina uppslag att titta på för att hitta inspiration till att få det så där trivsamt.

Idag är vi till exempel väldigt noga med hur saker “ska” hängas upp. Vi har sett tusen bilder i tidningar på hur man gör det rätt. Det var man inte lika noga med förr. En bonad kunde sitta lite konstigt placerad ovanför en dörr eller lite för långt ner på väggen. En ranglig liten krukväxt placerades centralt i blickfånget på en piedestal och i fönstret hängde en alldeles för smal och tarmig gardin ensam på en gardinstång. Det finns någonting så otroligt charmigt i det där. Och det är nästan omöjligt att kopiera. Men det är också precis det som gör det så mysigt att komma in i en gammal sommarstuga där flugpapper samsas med virkade hyllremsor, en ful reklammugg från åttiotalet full av pennor samt en vacker kakburk från förra sekelskiftet. Blandningen av allt är det som gör hela grejen!

Här är två fotoböcker som inspirerat mig kopiöst. Först min stora favorit dokumentärfotografen Sune Jonsson – som bland annat fångade landsbygdens människor i brytningstiden mellan jordbrukarliv och massflytt till städerna. I Umeå finns för övrigt Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi som jag verkligen kan rekommendera ett besök på om du vill se mer!

I boken Och tiden blir ett förunderligt ting syns bilder på gammaldags vardagsliv. Och förutom att vara stämningsfullt och tankeväckande är det så mycket inspiration! Tapeten! Dörren! Vaxduken med en tygduk ovanpå! Radion som står på en hylla med ett skynke framför och vad som ser ut som en docka uppe på. Och så skuggan av krukväxten i fönstret. Åååååh…det riktigt spritter i kroppen på mig när jag ser allt trivsamt.

Eller detta underbara köksstilleben med grytor, kryddburkar och den lilla gardinen över dörren. Får mig att inse att jag verkligen ska göra slag i det jag tänkt på – nämligen att sätta hyllplan under taket och ovanför dörrarna i köket. Det finns också hemma hos min farmor och det är så himla hemtrevligt.

Den här bilden är förresten tagen i byn Rödålund – inte långt ifrån där jag själv bor idag.

Den söndagsklädda farbrorn som sitter prydligt på finsoffan. Bonaden som inte är placerad rakt ovanför soffan utan snett bredvid den. Porträttet på väggen och den lilla krukan på den minimala vägghyllan med en ganska bedrövlig blomma som kämpar sig mot ljuset. Trasmattan på sniskan. Och den ensamma broderade kudden. Vackert så man vill gråta. Kan inte förklara varför men det här ger mig mer inspiration än alla inredningstidningar och pinterestalbum i världen.

I boken Livet på landet förr (LRF Media) har svenskarna skickat in egna gamla bilder att bidra med – och där hittar man denna pärla från höstplöjningen 1948. Älskar allt! Kaffepannan, korgen, förklädet och den stickade koftan.

Så fort jag behöver få något husligt gjort här hemma så klär jag mig så här. Då förvandlas jag till Rut Nilsson – min mormor – som gick an som ingen annan och hade energi nog för ett helt kompani!

Och kolla in dessa fina unga damer på syjunta i Borgstena 1949. Vilket mys! Den avlånga runda kudden i soffan, blomkrukan på väggen med rankorna slingrande längs tapeten, det runda bordet med en liten krukvät….visst vill man bara bjuda hem sina väninnor på kaffe och handarbete när man ser det här? Jag får sådan livslust och inspiration att bara SKAPA något!

Och den här bilden på trolovade David och Ruth som ska gifta sig på nyår och nu plockar bär till sitt första gemensamma hushåll. Den här bilden ger mig sån lust att ta med mig min kont, ett huckle i håret och gå ut och plocka egen sylt. Till mitt eget hushåll.

Nej. Det handlar inte om att själv vilja leva i den tiden. Återgå till dess villkor eller tro att livet var enklare eller bättre då. För mig handlar det bara om en oförklarlig, härlig inspiration som bubblar upp när jag ser det. Och som ger mig lust att leva! Och skapa ett vackert och i viss mån gammaldags hem.

Här kommer lite bilder på sånt jag loppisfyndat i juli månad. Massa smått och gott.

En liten korg i luffarslöjd. Perfekt för att plocka in jordgubbar eller ägg med. Under den ligger flera gamla kökshanddukar med initialerna KL. Har slitit ut (och på gasspisen hemskt nog satt eld på) några kökshanddukar under sommaren. Så nya behövs.

Under ligger ett rödrutigt tyg som jag ska klä om köksstolar med. Och under det ett gammalt grönrandigt möbeltyg som jag ska klä om en pall med.

Framför står en massa äggkoppar.

Betalade två kronor koppen. Alla olika och väldigt fina på sitt sätt. Och gamla.

Tror de tre första i den här raden är mina favoriter.

Hittade också två gula brickor. Har faktiskt brickbrist så dessa kommer väl till pass. Insåg när Annas familj var här att det är VÄLDIGT mycket jobbigare att bära utan bricka. Och att det är dumt att jag rensat ut alla jag köpt på loppis.

Det är sällan jag väjer för någonting äckligt ifall det bara är nog fint. Det mesta kan man ju faktiskt tvätta och rengöra. Men den här gamla ripsmattan/duken i blått och vitt var jag nära att lämna på Kupan. Trots fyndpriset 20 kronor. Den var nämligen fläckig och flottig och ja – äcklig. Men sedan kom jag till mina sinnes fulla. Tog hem den, la i blöt med linoljesåpa och tvättade några varv i maskin på fintvätt. Nu är den underbar!

Går typ aldrig att göra fynd på Kupan och Myrorna längre. Men ibland har man faktiskt tur. För jag hittade dessa sex underbara gamla koppar från Gabriel Keramik. Fem kronor styck. I den färg jag älskar mest just nu. Brunmurr. Fattar att ingen annan ville ha dem då det är “fel” typ av brunt. Men jag älskar dem. Har en enda liknande kopp i blått sedan förut. Men den här är ju snäppet finare!

Mina ögon föll på den här underbara gamla kräftfatet för 45 kronor på Myrorna. Högg den direkt! Så tung och vacker och lite krackelerad under glasyer. På undersidan ser man att den är gammal.

Den ska jag duka med på höstens kräftskiva ihop med Elina och Joel! Så det så.

Dessutom sprang jag på dessa underbara blå skålar. Den stora i modell salladsskål. Mellanstorleken är lagom för ett lass nykokt potatis med dill. Och den minsta passar för en filtallrik med smultron på. Dessutom fann jag en gammal sil/doftare som jag tänker använda både som tesil och för att dofta över florsocker över en kladdkaka. Typ. De två mindre blå skålarna är i serien Dresden från Gustafsberg och tillverkade någon gång mellan 1888-1913.

Slutligen köpte jag detta lass med riktigt gamla pepparkaksformar. Mest för att jag saknat en fin gris. Nu har jag flera. Och jag gillar gamla pepparkaksformar bäst!

Ja, det var juli månads loppisfynd det!

Jag har länge varit sugen på att testa bokashi eftersom jag hört så mycket gott om det. Och för att vår hushållskompost varit en misskött, sorglig historia och jag liksom inte orkar med den längre. Och nu har jag hållit på med Bokashi i några månader och tänkte berätta lite om hur det går.

Bokashi är en japansk direktkomposteringsmetod där man med hjälp av mikroorganismer omvandlar köksavfall till näringsrik jordförbättring. Bokashi betyder faktisk att man jäser organiskt avfall. Köksavfallet blir fermenterat och grävs ner direkt i jorden – till skillnad från en vanlig kompost som tar en ganska stor omväg via förvaring, vändning och annan hantering. Som också gör att en hel del av dess näringsämnen går om intet.

Bokashi är rena dundermedicinen för växtlighet. Näringen blir kvar i marken och mikroorganismerna skapar en gynnsam kultur för allt som växer och lever i jorden.

Jag köpte fyra bokashihinkar med tappkran och en påse strö på Blomsterlandet när jag startade. Och man kan alldeles säkert fixa hemmagjorda billigare varianter. Men jag ville att det skulle bli BRA och RÄTT på en gång. Fyra hinkar köpte jag för att jag räknat ut att vår familj på fem fyller ungefär en komposthink per vecka, som sedan ska jäsa i minst två veckor innan den grävs ner i trädgården. Med fyra hinkar har vi lite marginal om vi har gäster under någon vecka och får mer avfall.

Jag märkte varje hink med varsin siffra från 1 till 4. Så att jag inte behöver hålla några datum i huvudet utan vet att så fort jag fyllt tex hink nummer tre så ställer jag undan den på jäsning. Och tömmer sedan nummer fyra direkt i rabatten (den har då fått jäsa i tre veckor). Och så påbörjar jag fyllningen av hink nummer fyra. Och så går systemet runt.

Eftersom bokashi är en jäsning som sker i syrefri miljö är det viktigt att man inte håller på och gluttar på locket för ofta. Istället har jag en liten plasthink på fem liter som jag fyller med hushållsavfall under dagen och sedan tömmer ungefär en gång per dag ner i bokashihinken. Då strör jag också lite bokashiströ i hinken och trycker till komposten med den med den lilla platta som följer med.

Hinken vi för tillfället fyller står i vårt kök. De andra tre står i trapphuset ner till vår källare. De luktar ingenting eftersom de är fullkomligt lufttäta.

Då och då under jäsningen tömmer jag ut lakvattnet som bildas. Det är helt suveränt som flytande växtgödsling. Men det ska blandas 1/100 eftersom det är så starkt att det kan bränna växternas rötter. En sådan här petflaska räcker med andra ord väldigt långt. Fast fryser du inte in lakvattnet ska du använda det direkt, för annars försvinner nyttigheterna.

Nu under sommaren har jag anlagt många nya odlingsbäddar men också behövt jordförbättra i mina pallkragar och rabatter . Då har jag grävt ner min bokashi direkt på plats. Så här kan det se ut när jag gör det:

Jag har här en tom odlingskrage full med blandad jord av ganska tråkig kvalitet. Lite gammalt från krukor jag tömt, någon billig näringsfattig köpepåse och så massa löv och ris i botten. Jag har precis fyllt en bokashihink och ställt undan den på jäsning och ska nu påbörja nästa. Men föst måste jag tömma den – eftersom den har stått på jäsning fram tills nu. Så jag gräver helt enkelt en ränna i jorden.

Och lyfter på locket (sorry för äcklig bild) till min hink. Luktar inte direkt tårta – snarare fermenterat och fränt. Men LEVANDE liksom. Ibland är hinken täckt med lite vitt ludet mögel. Det är helt i sin ordning.

Sedan strör jag bara ut avfallet i rännan och krafsar över ett tjockt lager jord.

Kommer det inga djur och börjar gräva här? Jo, det kan göra det. Har hört om folk som fått besök av både räv och hund som velat gräva fram. Men eftersom det är fermenterat är det inte alltid så populärt att äta. Och jag vet att många odlare löst sådana problem genom att inledningsvis täcka marken där man lagt ner bokashi med hönsnät som skydd. Eller så helt enkelt lagt sin bokashikompost i en vanlig varmkompost för att sedan när den blivit till jord lägga ut den i rabatterna.

På 2-4 veckor förvandlas bokashi till härlig, näringsrik jord. Exakt hur snabbt det går är lite beroende på temperaturen. Vill du ha bevis för att det funkar? Till höger om den här rännan grävde jag i juni ner en likadan ränna med en hink bokashi. I den fanns allt möjligt. Köttbitar, apelsinskal, avokado och pastarester…

Och nu testade jag att gräva lite i den rännan för att se vad som hunnit bli jord. Och ja ni ser ju själva. Typ allt! Innehållet som för knappt fyra veckor sedan alltså var en massa äckliga matrester är nu underbar jord.

Hur vet jag då att jorden är så underbar? Ja, jag är ju fortfarande verkligen en novis på Bokashi (mer kan du ju förslagsvis läsa på om här). Men jag tycker att mina plantor talar sitt tydliga språk. För i min gamla murade odlingsbädd köpte jag två slingerkrasse och planterade samtidigt. Den vänstra tryckte jag ner i den ränna där jag någon vecka tidigare grävt ner bokashi. Den andra tryckte jag ner till höger om den. I ogödslad fjolårsjord. Kolla skillnaden i storlek på blommorna – ser du ens den andra slingerkrassen? Nej, knappast för den är ju snart helt kvävd av den bokashi-boostade krassen. Vågar förstås inte tillskriva allt detta till bokashin eftersom kvaliteten på två till synes likadana plantor starkt kan variera. Men ändå. Häpnadsväckande!

Har du testat Bokashi? Är du en av de frälsta eller håller du fast vid din kompost? Jag är nyfiken! Funderar själv lite på hur jag ska lösa komposteringen under vinterhalvåret då det inte går att gräva ner allt direkt i trädgården…

I helgen hade vi födelsedagskalas för vår älskade sexåring. Karismatisk, kärleksfull och temperamentsfull som få. Prövar mitt tålamod varje dag men genererar så mycket skratt och kärlek och knas att det är värt det tusen gånger om

Älskar att ha ett Julibarn och få en anledning att ordna trädgårdsfest. I lördags visade termometern 23 grader även om himlen var tämligen grå. Ganska lagomt väder för ett kalas i trädgården.

Våra sommarfester har blivit en så fin chans att sammanföra min och Jakobs släkt som sällan annars får chans att ses. Anna hjälpte mig att dekorera fint med ballonger och girlander. Gillar att duka så här med bord utspridda. Som om vi hade ett trädgårdscafé.

Vi hade dock glömt den lilla detaljen att det var ballongloppis i byn (alla som deltog skulle hänga ut ballonger) så vi fick några trevande loppissugna besökare på gården under dagen.

Det här är jag på kalas nu för tiden: Har så fullt upp med att göra fint och fixa fika att jag varken hinner blåsa eller styla håret. Knappt välja kläder. Ofta inte sminka mig. Fåfängan får stå tillbaka.

Bjöd på vaniljknutar, blåbärsbullar, chokladbollar och pavlova. Jag vet inte vad det är men jag skulle lätt kunna äta ENBART chokladbollar på varje kalas.

Massa färsk frukt uppskuren

Och Folke som dekorerat sina egna tårtor.

Eftersom det var ett utomhuskalas och jag dukat eget bord åt Gammor och farsan vågade de sig hit.

Sådan glädje trots armlängders avstånd.

Stökiga buketter med allt som blommar i trädgården just nu. Schersmin, jättedaggkåpa, Louise Bugnet-rosor i vitt och den sista kvisten från snöbollsbusken.

Det här är året då jag gett upp på barnens kläder. De får nu klä sig exakt efter eget huvud. Folke hade således på sig sin blingade keps köpt i Serbien. Sin skelettdräkt och en mantel gjord av en piratflagga. Bertil hade senapsgula mjukisbyxor och sin glittrigaste sjal med fransar och t-shirten han fått av Ada med texten Be your own hero. Och alla var så nöjda sååå!

Den enda jag fortfarande får klä på utan protester är ettåringen. Gullig i gammal kalasdräkt från fyrtiotalet ungefär. Här med farmor och Jakobs fina kusin Felicia.

Vår trapp är en utmärkt scen och med musik som skrålade från fönstret hade Juni scenshow.

Givetvis delades det ut ohemula mängder presenter.

Mest lego av olika slag. Ninjago till exempel. Nästan allt hade Jakob vunnit på Tradera. Man får så mycket mer för pengarna om man kan tänka sig att handla second hand!

Min väldigt vackra syster

Som nu är så besatt av att virka att hon tog fram nålen direkt kaffet var urdrucket.

Perfekt komponerad kalastallrik

Jakob <3

Och eftersom paketen visade sig innehålla vattengevär till ett helt kompani utbröt regelrätt vattenkrig. Det slutade med att jag var blöt in till underkläderna och fick byta om. Se där. Vad tur att jag inte lagt massa tid på att föna ett hår som ändå bara skulle blivit dyngsurt

Felicia fick också sin beskärda del

Liksom Ulf som var helt försvarslös.

Sedan lekte vi räven och sorkarna. Bertil hittade bästa stället att leta ifrån och jag fångade lillkusinen bakom ett träd.

Bäst på att gömma sig var ändå underbara farmor Annika. En riktig lekfarmor som tog skydd bakom sandlådan och blev sedd sist av alla.

Och det var vårt sexårskalas det.

Roligt var det och trötta blev vi. Och nu är den stora kalasveckan över.

Nej men titta vad har vi här? Vår blivande bastu! I kvällssol! Jag är så lycklig när jag ser det här och föreställer mig allt njut som ska ske framöver. Ruggiga höstkvällar, mörka vinterdagar. Eller bara nu på sommaren när man vill ha det riktigt härligt. Ska fixa badkar och utedusch bredvid så att man kan svalka sig också. Vi funderar också på ett litet trädäck i framkant där man kan ha några sköna fåtöljer och sitta och svalka sig.

Eftersom det är högsäsong i jordbruket har Jakobs byggmöjligheter varit minst sagt begränsade. Dessutom behövde ju grunden komma på plats innan vi kunde börja bygga. Men så här ser det alltså ut nu när Jakob hunnit arbeta en halvdag på själva byggandet. Man lägger golvreglarna och reser väggblocken på en halvdag om man har lite flyt.

Men bara att packa upp och sortera upp materialet tar också sin lilla tid. Ungefär som med en IKEA-ritning fast modell XL. Gäller att man håller tungan rätt i mun och göra allt i rätt ordning. Det är inte svårt men viktigt att man är noggrann.

Stora fönster med utsikt över sjön åt ena hållet

Och ängarna åt andra.

När vi valde bastu fastnade vi för Polhus som är en av de ledande småhustillverkarna på marknaden (de gör också attefallshus, friggebodar, bastu, utedass, paviljonger och lekstugor) och har många fina modeller. Att köpa från Polhus känns tryggt och enkelt eftersom de är så etablerade. Men dessutom har de en superbra och hjälpsam support som man kan ringa till om man behöver vägledning under byggandet eller ville dubbelkolla något.

Vi valde den helt nya bastumodellen Timo – men det finns många fler modeller att välja mellan. Och nästa gång ska jag visa bilder på det färdiga huset och så ska ni få se vilken färgsättning vi slutligen bestämt oss för!

Och psst..vill du läsa mer om vårt bastubygge kan du kika här!

Det fina med gamla hus – eller i alla fall många gamla hus – det är att man i samma rum har fönster i många väderstreck. Som i vårt vardagsrum. Man har sikt ut i alla vädersträck. Får in ljus från alla olika håll. Och solen blir en klocka som vandrar från rum till rum.

Jag trivs så bra på nedervåningen sedan jag möblerade om i matrummet. Det gav energi att göra rokad också i vardagsrummet. Flytta lite hyllor, tavlor och möbler. Någon undrade hur jag gör för att inte få en massa fula hål i alla väggar och jag har gjort ett inlägg om det här med värsta bästa hacksen.

Det är så mysigt att plocka in blommor och göra buketter lite överallt i huset

Vita bondpioner, kantnepeta, en kvist fingerborgsblommor och massa mörkbladig astilbe.

Min nya gamla ram har fått komma fram. Men saknar ännu motiv.

Myshörnan. Med pipskåpet jag köpte på loppis i vintras men inte hittat en plats till förrän nu.

Och så ytterligare ett nytt köp. Hittade den på Rosendahls Antik i Umeå – den trearmade lampan. Har aldrig sett just den här modellen av sneda skärmar ihop med en sådan lampfot förut men gillar den skarpt!

Fick ett ryck och städade ur bokhyllan också. Den rymmer egentligen alldeles för lite så håller jag inte efter blir den kaos.

Idag är det omväxlande regn och skurar här hemma. Och jag passar på att städa skafferiet och rensa lådor och göra prydligt där det tidigare varit kaos. Att få göra sånt i lugn och ro utan tidspress. Det tycker jag faktiskt är riktigt vilsamt. Ha en fin lördag allihop!

Jag tar oftast tandborsten med mig ut i trädgården på kvällen. Istället för att stå inne och glo i spegeln går jag runt och tittar på allting medan jag borstar. Insuper.

Fast igår tog jag inte tandborsten utan kameran istället. För att föreviga.

Det regnade kraftigt på eftermiddagen för att plötsligt sola upp igen. Det är sånt väder som lockar fram dimmorna.

Regndropparna hängde på varje blomma och låg i varje skålformat blad.

Jakob sov sedan länge. Han börjar ofta arbeta med jordbruket redan vid sju på morgonen så han somnar alltid innan mig.

Man måste ha mörkläggningsgardiner om man ska sova. Så här ljust är det vid tolvtiden.

Aklejan har frösått sig och finns nu i varje rabatt i trädgården. Och i varje grusgång. Jag har inte hjärta att rensa bort något.

Vita blommor är vackrast i natten. Då lyser de som små stjärnor i dunklet.

Se bara på det här stjärnströsslet.

Verandan i nattljus. Med vågiga vemodiga rutor som gör världen utanför suddig och otydlig.

Sommarplanteringarna börjar äntligen ta sig. Regnet har förstört några petunior men glatt nästan alla andra sorter

Jag fick ett infall och påbörjade plantering av ett rödorangegult hörn på huset. Det behövdes. Som motvikt till allt ljuvt och skirt. Men det är inte färdigt ännu. Några växter står på vänt i skottkärran.

När jag sett mig mätt och doftat färdigt på allt grönt. Då smög jag in igen. Redo att göra kväll.

Gjorde så himla bra loppisfynd i Borås och Alingsås med omnejd. Känner verkligen att dessa trakter är Sveriges antikmekka! Stort utbud (traditionellt har det funnits pengar i dessa trakter. Rika göteborgare hade tex sina sommarhus i Alingsås). Samtidigt är priserna lägre där än i storstäderna. Så för en väldigt rimlig penning kan man få väldigt mycket fint!

Vill ni se vad jag slog till på?

Kolla in! Först och främst den gamla majolikakrukan som är avlång. Kommer fylla den med hyacinter i jul. Men funderar vad som ska få bo här tills vidare? Gillar färgen, formen – ja allt!

Och den här lampan. Som inte liknar något jag sett förut. Strindbergsskärm i grönt (kommer vara urfin i vårt gröna vardagsrum) och mässingfot. Letar ständigt efter fler fina bordslampor i gammal stil så jag slog till direkt.

Väggvaser är en sådan där härlig sak som ingen längre använder. Har några små sedan tidigare men den här var ju magnifik. Urgammal från Rörstrand. Har redan hängt upp den på verandan och fyllt den med kanelrosor från trädgården

Och så kunde jag inte motstå dessa gräsliga pappersramar från tidigt 1900-tal. Fint julpynt men också bara fina i vardagsrummet just nu!

På tal om julpynt är det ju nu man ska hålla utkik för att göra bra fynd! Jag sa dock till Anna att jag ABSOLUT INTE skulle tillåtas köpa några broderade handdukar eller karaffer. Eftersom jag har ett överflöd av båda dessa saker. Men sedan kunde jag ändå inte släppa den fina lilla duken med blåklockor och gula blommor. Och VERKLIGEN inte julduken med tygapplikationer och bandkantad bård. Kommer bli förtjusande på alla julfikor jag ska bjuda på…

Och förlåt. Men det blev en karaff också. Men det beror bara på att det är i en servis jag redan samlar på – nämligen asiatisk fasan. Helt otrolig! Och fler fina tallrikar till samlingen. En söt skål i luffarslöjd och så en kopp i serien Blå blom som jag också börjar få ihop en ansenlig mängd av.

Fast mitt allra bästa fynd var faktiskt dessa gamla skor. Helt felfria i perfekt skick. Lindkvist Skor heter märket. Med lagom hög klack och superbekväm läst. Hittar sällan skor på loppis eftersom jag har så stora fötter (41or) så dessa slog jag till på direkt. Samt två bruna handväskor. En lite sjuttiotalschunky och en lite enklare utan onödiga utsmyckningar. Har redan hunnit använda dem massor.

Och ser ni det där bruna platta i vänstra hörnet? Det är en klippbok från 40-talet som någon fyllt med massa tips.

Recept, planteringstips, ransoneringstips i kristider. Husmomrsknep och råd om hur man bäst söker bosättningsbidrag. Den här typen av kuriosa är något jag verkligen älskar. Kan sitta och bläddra i sånt här i timmar och fundera på vilken ung husmor som sammanställde dessa urklipp under tidigt fyrtiotal.

På Vinden i Alingsås har de så otroligt mycket bra grejer. Där slog jag till på en del kläder. Och dessutom dessa tre titlar vi inte hade sedan förut. Sagoresan och Vår i Bullerbyn av Astrid Lindgren. Samt Pelle och Frasse av Jan Lööf.

Slutligen fann jag den här. På en loppis en bit från Nitta. Som att jag behöver ett enda blomsterbord till? Jag har ju en miljard redan! Men jag kunde helt enkelt inte låta bli. Har faktiskt inget bord med en sån här smart låda sedan tidigare

Fint att plantera direkt i lådan. Gärna något som hänger ner en aning.

Allt detta tryckte jag sedan in i min sovkupé tillsammans med en enorm väska och tre barn – på hemväg med nattåget. Det är samma visa varje sommar. Att jag aldrig lär mig? Eller det är ju precis det jag gör. Lär mig att alltid boka en egen kupé för att rymma fynden ordentligt.

Häromdagen slank vi in i min systers kompis och granne Fridas underbara trädgård.

Eller slank och slank. Det var väl närmast en anstormning eftersom vi hade fem barn med oss

Fridas trädgård är en sådan stilförebild för mig. Även om jag har det bra mycket sjavigare hemma hos mig. Men precis som mig har hon ett gammalt rappat vitt putshus och en veranda med tusen spröjs. Och grusgångar i mängder. Men såklart mycket mer än så

Rabatter som prunkar

Och tre ohemult gulliga gårdshus. Kan man tro att det här är ett nybygge? Nej, såklart inte. Med byggnadsvårdsmässiga tekniker kan man trolla!

Och så ett riktigt gammalt gårdshus på riktigt. Och små stentrappsteg vid varje entre. Omgärdade av perenner.

Ända sedan jag såg den här fina genomsläppliga plank/staketlösningen hemma hos Frida har jag funderat på vart jag själv skulle kunna göra något liknande? Tycker det ger en så fin fond till en uteplats. Och såklart en massa skön lä.

Vi har en så himla stor trädgård. Och visst är det ett lyxproblem – men ändå ett verkligt sådant. Det är så svårt att få det mysigt och ombonat. Och veta i vilken ände man ska börja. Med lite mer rimlig storlek på trädgård kan man skapa flera fina rum precis som Frida gjort. Hon har verkligen utnyttjat varje kvadrat av sin trädgård till max.

Och med hjälp av rabatter, träd, buskar och massa nivåskillnader lyckas Frida skapa spännande rum. En trädgård där man omöjligt kan få översyn över allt direkt – utan får ägna tid åt att upptäcka allt fint.

Överallt finns uteplatser och små stilleben. Som denna hemmasnickrade bänk invid husväggen. Omgärdad av blommor. Detta ska jag sno rakt av hemma hos oss! Fast jag snickrar nog inte bänken själv tror jag…puh!

Lite extra intresserad var jag av att få se Fridas vackra nybyggda veranda i gammal stil. Jag är nämligen sugen på att göra något liknande. En plats som är både ute och inne. Med tak så att man kan ligga där även regniga dagar. Ha matta på golvet, dynor till alla utemöbler och massa gosiga filtar. Aldrig behöva bära in något vid regn.

Ska genast prata med arkitektkompisarna Albin och Ulrika om vad som kan göras åt saken hemma hos oss…

Jag smet in och fotade också. Ulf och Anna hängde på.

Glasverandan med utsikt över sjön

Och pelargoner i långa banor

Har sällan sett så många och så välmående!

Trivdes som fisken i vattnet och var genast tvungen att filma lite också. Tur att Frida var så bjussig som lät mig insupa alltihop.

Tog en sväng in i köket

Doftade på otroliga pioner och började längta tillbaka till min rutiga kökstapet jag tapetserade över för fem år sedan.

Och så smet jag ut via köksingången…

Hojtade på Anna och barnen

Och vinkade och sa tack för titten och hejdå!

Och vill du se mer av Fridas vackra hem och trädgård – följ henne på instagram på @hagafrida !

Vilken midsommar vi fick. Solen sken från blå himmel och jag fick fira med syrrans familj

Vi dukade lunch på den nybyggda verandan i perfekt solläge

Anna och jag delar passionen dukning. Att duka och göra fint på olika teman. När vi var små och åt middag hos min faster bad hon oss alltid göra olika fantasifulla dukningar. Och eftersom hon är lika porslinsfrälst som oss fanns det alltid mycket att välja mellan. Spansk keramik, romantiskt blåvitt, grovhuggen almoge..så himla härligt.

Till midsommarlunch blev det Berså för hela slanten.

Vi dukade fram sill av olika slag, prinskorvar till barnen, gott bröd och massa smarriga röror

Jag hade min sköna kaftanliknande klänning

Och så hade Jakob lyckats ordna sig ledigt och tagit nattåget ner i sista minuten. Vilken glädje. Fast nu är han på väg hem igen.

Så mysigt med hela kusinhögen som får umgås och leka. Och bråka. Hade absolut inte en sådan nära relation att jag vågat bråka med någon av mina kusiner.

Efter lunch klättrade kusinerna ner i lådcykeln och så åkte vi för att bada.

Efter badet glass

Och Anna. Som är som en Melloprogramledare som byter kläder mellan varje punkt på dagordningen. Jag var exakt likadan när jag var liten. Det låg enorma klädhögar på golvet i slutet av dagen efter att vi använt hela garderoben runt. En av oss fortsatte dock med det beteendet i vuxen ålder. Samma person som blev stylist och designer

Alla fick en krans. Men inte alla ville bära den

Detta socker alltså. Ger ilningar i tänderna

Sedan hade barnen ordnat en hästhoppningshinderbana som vi skulle hoppa.

Suck och stön och höga vrålanden. Efter det var vi så svettiga att vi var tvungna att bada igen.

Efter badet blev det hamburgegrillning

GOTT!

Och när barnen äntligen somnat satt vi här och ugglade tills det blev natt

Och det var den midsommaren det!

Nej men vad är detta som står i så prydliga paket på vår tomt? Någon som vågar sig på en gissning?

Massa isolering behövs…och så en kamin. En rejäl en. Ja, alltså man vill ju kunna göra varmt i sin bastu. För ja vi ska nämligen ÄNTLIGEN bli med bastu på gården! Det är något vi längtat efter i många år men som alltid halkat ner på listan till förmån för dränering och garage och sånt tråk. Men i sommar ska det ske. Jag vet precis vart det ska stå.

Här nere på tomten där skogen möter åkern och med utsikt över lillsjön. Ungefär bredvid det där släpet fullt med skräp. Lite avskilt men ändå så nära huset att man kan skotta upp dit på vintern. Och utanför bastun ska jag ha ett vackert gammalt zinkbadkar och en skön utedusch. Någon gång kanske en badtunna…mmmm. Vi har ju inte så nära till vattnet att man kan gå mellan bastun och sjön så då löser vi badandet på det viset. Halva nöjet med att basta är ju att bada kallt också. Jag tror att vi kanske kommer bygga en liten veranda till bastun också. Så att man kan sitta där och svalka sig mellan sessionerna.

Jag ser framför mig hur vi efter en lång dag på åkern i regn och lera eldar varmt i bastum och sitter där och tomglor och har det gott . Eller hur vi på vinterkvällar med stjärnklar himmel tänder ljus och ligger skavfötters på slafarna…tror att detta kommer att bli vårt nya fredagsmys faktiskt!

Vi hade ganska många olika krav när vi valde bastu. Den måste för det första vara fin. Såklart. Och vi fattade direkt att vi behöver en enkel byggsats om vi ska få till bastun. Jakob är visserligen duktig på att bygga men tid är en bristvara under sommaren när man är bonde. Och så får bastun inte vara för liten. Bara i familjen är vi ju fem och ofta kommer vi kanske basta med vänner. Så 7-8 vuxna måste rymmas i alla fall.

Vi kollade runt på olika leverantörer och fastnade för Polhus som är en av de ledande småhustillverkarna på marknaden (de gör också attefallshus, friggebodar, bastu, utedass, paviljonger och lekstugor) och har många fina modeller. Byggsatser som är enkla att sätta upp – nästan som en IKEA-ritning fast för hus. Vårt val föll på modellen Timo som är sprillans ny i sortimentet!

Så här ser den alltså ut. Så fin! Och jag vill förtydliga att vi alltså betalar för bastun själva. Även om det här inlägget är ett samarbete.

Bastun kommer placeras med fönstret mot den här fina utsikten och jag är sååå förväntansfull! Nu återstår bara att få färdigt grunden innan vi kan bygga. Och så ska jag och Jakob enas om vilken färg den ska få. Jag tror att jag vill ha något diskret som smälter in och nästan döljs i naturen. Lovar att visa bilder från resten av processen

Vi har världens härligaste värmebölja här just nu. Jag bara njuuuter. Tills jag blir för överhettad vilket jag blir på fem gånger om dagen. Jag tål värme dåligt. Därför är jag så glad att nu kunna starta dagen med ett bad i trädgården

Inne i ett buskage, i skydd från vind och sol står mitt lilla badkar och väntar på mig. När jag vaknar helt kvalmig och överhettad (solen steker mot våra sovrumsfönster från fyra på morgonen) så skyndar jag mig ut hit.

Ulf hänger på.

Sedan snabbt dopp ner i vattnet. Sitta kvar en stund och vänja kroppen vid det svala vattnet – så att jag blir svalkad på djupet. När jag kliver upp igen känner jag mig som en ny människa. Pigg, glad, klartänkt.

Det här är min underbara nya morgonrutin

Sedan upp, vira in mig i en handduk och hänga badrocken på tork på verandan.

Lite starkt kaffe och morgontidningen på det. Mer vore orimligt att önska av en sommarlovsmorgon.

Jag slog till direkt jag såg facebookannonsen om det här badkaret. Har alltid önskat mig just ett sånt här men det har verkat stört omöjligt att få tag på i Västerbotten. Fast hos Ett hus blir ett hem fanns faktiskt flera stycken i sortimentet när jag var där och köpte mitt. Ifall någon annan också är på jakt alltså.