Kategori: Claras hem & trädgård

Jag skulle aldrig kunna bo i lägenhet, eller ens i hus i stan. För jag bara MÅSTE ha tillgång till naturen som skafferi och rekvisitaförråd.

Har sedan i somras haft span på ett bra kalhygge där de lämnat massa ris, samt en ellinje där de avverkat under hösten. Ah! Där kan jag hämta hur mycket material som helst, till mina projekt.

Tog en tur igår med Essa, när frosten låg tjock på varje gren i nio minusgrader och försiktig sol. Knipsade loss stora ruskor från det gallrade riset, fällde sätena i min bil och fyllde hela skuffen med ris.

Sedan körde jag hem igen.

Jag kände en viss stress eftersom väderleksrapporten visat att det ska börja snöa. Bäst att hinna få in det material jag behöver, innan naturen blir svåråtkomlig.

Egentligen är november inte alls färglös. Jag ser så många vackra himlar den här årstiden. Lila, blå och starkt rosa – och inte minst turkos när morgonsolen skiner. Jag pekar och ropar lyckligt ut alla vackra detaljer för mina barn.

När jag kom hem påbörjade jag detta skojiga projekt: att klä in trädgårdsportalen med grönt. Tidigare år har jag bara täckt den i ljusslingor men nu ville jag klä den i grönt ris – och kanske även en massa äpplen och talgbollar? Vi får se var det slutar. Trädde bara riset in och ut genom de olika håligheterna och försökte täcka dem så gott som det gick.

Så här blev slutresultatet. Gick en himla massa ris åt att göra de här, men oj så fint det blev!

Nu är all julbelysning utplacerad i trädgården, det enda som fattas är slingan jag brukar sätta upp kring själva verandan. Fick tag i en med vit sladd från Markslöjds outlet, så att den inte är så ful mot den ljusa fasaden.

I trädgården har jag:

En upplyst portal med granris.

En ljusklädd Thuja (planterade den med den uttryckliga tanken att ALLTID ha en julgran i trädgården vintertid).

Ett ljusnät över min stora ros vid farstubron.

En upplyst krans på verandan.

Samt (snart) en slinga runt själva verandan.

Men i år har jag också ställt ner en julgran i tunnan där luktärtstornet brukar vara och klätt granen den med ett ljusnät. Den står här precis vid ingången i häcken, från byavägen. Jag var så förutseende att jag till och med förberedde ett hål för granens fot, redan när vi vinterstädade för några veckor sedan och jorden var mjuk. Det var skönt igår när jorden var frusen. Jag pressade bara ner den i hålet och där står den stadigt.

Det bev väldigt välkomnande och fint vid entrén. Jag ska dock addera lite fler juliga saker när vi kommer in i december. Som min röda vimpel som brukar hängas upp över dörren. Funderar också på om jag ska sätta upp min lykta som hänger ifrån tre störar? Vad tycker ni? Jag brukar ha ett gravljus med timer i den och det lyser hela vintern så otroligt välkomnande och fint. Det ser precis ut som ett riktigt ljus som flammar.

Jag har också ställt fram mina fina ”rekvisita-skidor”. De som jag köpte för 20 kronor med det uttalade syftet att ha vid entrén för att de är så röda och fina.

Kälken är dock inte rekvisita utan även till för att dra Uffe på, så fort bara snön kommer!

Och precis nu när jag skriver det här ser jag årets första snö singla ner utanför rutan. Fånigt nog måste jag torka bort några lyckotårar ur ögonvrån. Och tänka sig – det ska snöa ända tills på lördag!

När jag fyllde trettio började jag spara till en fyrtioårspresent åt mig själv, genom att lägga undan 150 kronor varje månad. Målet var en fin Laminofåtölj med fårskinnsklädsel. Men sedan när det närmade sig fyrtioårsdagen insåg jag att mina pengar kanske skulle kunna användas på ett annat sätt.

I min ägo har jag nämligen en 40-talsfåtölj som mamma ärvt av mormor och morfar. När jag var liten var den blommig och så småningom klädde mamma om den i ljusblått linnetyg. Nu hade den dock spruckit i klädseln och sadelgjorden hade gått sönder efter att barnen använt den som studsmatta. Ja hela fåtöljen var på upphällningen. Lite synd tyckte jag, med tanke på att det var en sån skön och fin fåtölj. Dessutom arvegods. Tänk om jag istället för att investera i den där designklassiker skulle lämna in den fåtölj jag hade på restaurering? För att själv försöka klä om den kände som ett lite för svårt uppdrag…

Sagt och gjort! I somras lämnade jag in den på Lindgrens möbelversktad i Glommersträsk.

Detta var skicket när jag droppade av den. En i sanning sorglig syn och de sista åren har den stått undangömd i en skrubb i väntan på bättre tider.

Anja som är möbelrenoverare till yrket driver Lindgrens möbelverkstad. Det kändes så tryggt att lämna den i hennes skickliga händer. Hon gick igenom fåtöljen grundligt och analyserades vilka åtgärder som behövdes.

Ny stoppning, ny sadelgjord, limma om alla delar, ny ytbehandling av träet och givetvis en ny klädsel.

Jag grubblade länge på val av tyg men skulle jag nu ändå kosta på min fåtölj så mycket kärlek ville jag välja ett speciellt och roligt sådant. Valet föll på Barranquilla från Svenskt Tenn.

Anja gjorde en noggrann uträkning för att lyckas med mönsterpassningen och inte slösa något på det dyrbara tyget. Man måste verkligen vara duktig på att tänka i 3D när man klär om möbler! Tur att fåtöljen var i trygga händer.

Några av alla verktyg en möbelrenoverare behöver i sin verkstad.

Så här såg resåren ut inuti stolen. På taglet syns det att det är en åttioåring vi har att göra med.

Anja plockade isär stommen, slipade bort lacken och limmade fast benen på nytt. Sedan oljade hon träet så att det blev lent och fint.

Anja arbetade i livsmedelsindustrin i 25 år innan skaparlusten blev för stark. Då skolade hon om sig inom möbelrenovering och startade eget. Händig, kreativ och påhittig är ord som beskriver henne bäst. Och jag skulle vilja lägga till noggrann och väldigt hantverksskicklig.

Anja, varför ska man klä om och renovera möbler istället för att köpa nytt?

-Givetvis ska vi ta hand om det som redan är producerat och ge det längre liv. Både för klimatet och för att bevara gamla möbler till eftervärlden.

Men vad ska man då tänka på när man anlitar en möbelverkstad?

-Möbeltapetserare är en skyddad titel, medan möbelrenoverare inte är det. Båda kan dock vara väldigt hantverksskickliga. Men för att veta vad de kan, är det bra att kolla på vad de har gjort tidigare. Och förstås känna efter så att ni har bra personkemi och förstår varandra.

Anja bollade med mig genom hela processen och skissade bland annat upp varianter med färgade knappar och keder så att jag fick kika. Men i slutändan tyckte jag att det var finast när tyget fick tala för sig själv.

Tror ni jag blev lycklig när jag hämtade min fåtölj och fick syn på detta mästerverk?! Så otroligt välgjord och återställd till perfekt skick.

Anja berättade om allt hon hade gjort med fåtöljen för att rädda den och skickade sedan med skötselråd och tips för hur den ska hanteras för att stå sig i minst åttio år till. Det kände så otroligt bra i magen att ha gett kärlek till en befintlig möbel och därigenom låta den leva vidare. Jag lindade ömt in den i lakan, la den i baksätet och körde hem den igen.

Och så fick den hedersplatsen i mitt nya vardagsrum.

Lyser som en pärla och är såååå skön att sitta i!

Jag lovar dig – aldrig mer ska du behöva agera studsmatta till några hoppsugna ungar!

Lindgrens möbelverkstad ligger i Glommersträsk och erbjuder alltifrån komplett omtapetsering av möbler, till möbelvård, mindre lagningar, underhåll och rekonditionering. Följ gärna @lindgrensmobelverkstad på instagram för att se allt fint Anja gör.

Anjas tips för hur du vårdar din gamla möbel

• Dammsug stoppade möbler regelbundet.

• Skaka om och fluffa upp lösa dynor och kuddar då och då. Vädra dem gärna

• Tyg bleknar av solljus, särskilt med tryckt mönster. Skydda det vid stark sol.

• Rengör fläckar och spill så snart som möjligt. Fukta en ren trasa lätt med ett milt rengöringsmedel och dutta inifrån och ut. Gnugga inte, då kan du skada tyget och sprida fläcken. Testa gärna först på ett dolt ställe på möbeln.

• Impregnera gärna klädda möbler. Det finns särskild impregneringsspray som gör att smuts och spill lägger sig ovanpå tyget istället för att sugas in.

• Läder bör rengöras och smörjas in ett par gånger per år för att behålla lyster och mjukhet.

• Oljat och vaxat trä behöver rengöras och underhållas regelbundet med lämplig träolja/vax.

• Lackat och målat trä rengörs med milt rengöringsmedel.

• Lyft aldrig en gammal möbel i armstöden, då det är en svag punkt som riskerar att lossna. Bär hellre i ryggen och under sitsen.

• Det kanske inte behöver sägas men låt inte barnen använda möblerna som studsmatta 😉

Nämen vad är det här för svarta små harlortar som ligger och torkar på ett kaffefat i köket? Jo det är ju enbär såklart!

Visste du att under medeltiden ansågs enbären och enbusken ha en läkande magisk kraft? Ett knippe enris ovanför ytterdörren kunde också hålla häxor borta. Idag är enbäret främst en delikat krydda som ger smak av skog och passar fint till viltkött. Bären tar tre år på sig för att mogna och skördas med fördel precis nu i oktober.

Beväpna dig med tjocka handskar (enris sticks förfärligt) och plocka de mogna blå bären nästa gång du går ut i skogen. Lägg sedan luftigt på ett fat i några veckor och förpacka därefter i en liten kryddburk eller påse när de torkat.

Allra mest smak får du om du mortlar enbären lätt innan du tillsätter dem i höstgrytan!

En av Ellen Keys mest omtyckta och lästa skrifter är Skönhet för alla. Första delarna av den publicerades redan 1899 och är på många sätt ett manifest över vad som idag betraktas som god, svensk design. Jag läser den och ömsom roas av den mästrande tonen – ömsom stannar upp, stryker under och gör hundöron. När Ellen så småningom ritade och planerade Strand förkroppsligades många av hennes ideer om skönhet.

Här kommer några av mina favoritpassager från Skönhet för alla, tillsammans med bilder från Strand, där jag har förmånen att vistas just nu.

”Ett rum får en själ först när en människa där röjer sin själ, när den visar oss vad denna människa minns och älskar, hur hon dagligen lever och arbetar.”

Ellen Key var en förespråkare för det enkla, lokalt tillverkade hantverket utan onödigt prål och bjäfs. ”Handgjort har alltid varit den fattiges lott och den rikes privilegium.”

”För ett verkligt innehållsrikt samkväm gäller den gamla lukulliska regeln: man bör inte vara färre än gracernas antal, det vill säga tre. Eller fler än musornas antal, det vill säga nio. På sin höjd kan man addera gracernas antal med musernas och därmed bli tolv. Att gå över talet tretton är nämligen olyckligt, inte för vidskeplighetens skull men för sällskaplighetens!”

”En rik person, med väggarna fulla av tavlor, som han skaffat sig eftersom det anses fint att ha tavlor, är mycket fattigare än en arbetare, som om söndagen på museum uppsöker de tavlor, som han lärt sig älska, eller dagligen i sitt hem fröjdas åt en enda verkligt vacker avbildning av ett stort konstföremål.”

”Vid valet av sådana konstsaker är det mina egna ögon, inte mina bekantas som jag skall glädja med dessa saker. Och det är dessutom endast genom att verkligen älska en konstsak, inte genom att köpa den, som jag äger den.”

”Varken land eller stad är alldeles lottlösa, när det gäller skönheten. Denna kan överallt förmedla sitt glädjande, förhöja inflytande, bara människor börjar öppna sina ögon och hjärtan för allt det vackra. Men först och främst måste de lära sig att inse att det vackra inte alls hör till livets överflöd, utan att man arbetar bättre, mår bättre, blir vänligare och gladare om man i sitt hem möter vackra former och färger på de saker som man omger sig med.”

”Även om det bara till viss del beror på oss själva om livet blir lyckligt, så kan vi i alla fall själva avgöra om det ska bli rikt och skönt. Det senare beror på om vi lär oss se, höra, gå[…] Det skulle alltså finnas olika sätt att se, att gå, och att höra? Javisst! Den ena människan ser till exempel att där står det ett hus, där är en träddunge och där ligger en oslagen äng. Den andra människan ser också hur vackert huset ligger inbäddat i det gröna, hur vackert solljuset glimmar på trädens lövverk och hur ängsblommornas mångskiftande färger blandas med varandra.

Den förstnämnda människan märker nog att stormen viner och att fåglarna sjunger. Men den andra förstår vad stormen säger och fågelkvittret ger återklang i hennes hjärta. Den ena ser på tavlor med en hastig blick och tavlorna säger henne ingenting. Hon känner sig inte rikare och gladare genom att gå och tänka på de djupa färgerna eller det själfulla uttrycket i ett konstverk. Hon läser en bok för att få tiden att gå, inte för att få näring till sin tanke, sin fantasi, sin känsla […] och när hon hör andra tala innehållsrika ord, då går dessa som moln över hennes huvud och faller inte som fruktbringande regn över hennes själs marker. Man finner därmed att inte alla som har två ögonen i huvudet ser, eller att alla som går omkring på ett par friska ben, lever. ”

Ellen Key hade begreppet Dagdåd som en slags ledstjärna i livet. Något hon inspirerats av från sin stora förebild Goethe.

”Man borde varje dag se en vacker tavla, höra någon god musik, läsa en värdefull bok och göra åtminstone en god gärning!” Det är ett dagdåd.

Ellen hade starka åsikter kring värdet av att bevara gamla traditioner i hemmet och förespråkade en viss konservatism, inte minst kring högtider.

”Ena året firar man julen på ett sätt och andra året på ett annat. Det ena arrangemanget finner husmodern besvärligt, det andra finner husfadern onödigt. Så överger man dem och det uppstår en rörlighet i festvanorna som barnen medvetet lider av. ”Varför får vi inte detta i år? Vi hade det ju så i fjol? Snälla låt oss ha det så som vi hade det förr!” hör man ofta barnen bedja. Och de röjer genom denna konservatism en djupt etisk och estetisk självbevarelsedrift. För det är upprepandet, vanorna som på alla hemlivets områden bestämmer känslornas djup och innehållsrikedom.”

”En mor, som är hemlivets konstnärinna, kan för kvällens samvaro skapa det lugn som redan det ger barnen en festlig känsla. Hon förstår att med några blommor i en vas eller andra enkla små anordningar för trevnaden fylla barnens sinne med omedveten skönhetsglädje.”

”Under gemensamma vandringar, särskilt när hemmet ligger ute på landet, flödar glädjekällorna över för den som förstår att lära barnen se hela naturen som en fest. Från knoppningen av sälgens luddiga ”gåsungar”, av blåsipporna och lärkan, till den första vita snön! Det är kunskap och poesi på samma gång.

Genom att de vuxna på så sätt lär barnen se och förstår naturen blir hela året för de små fyllt av levande skönhet […] de lär sig älska all skönhet omkring sig, så som konstnären älskar den [….] Och även den vardagliga enformigheten genomsyras av innehållsrikedom för dem, när de vänjer sig att leva med alla sinnen, att njuta av skönheten med alla sinnen.”

”Stackars björk! All din fägring, all din kraft, all din rikedom hindrade inte att yxan satte till din rot, att sågen gjorde dig till ved. Du blev ”värderad” och du blev ”samhällsnyttig”. Men det kostade dig ditt liv… Den sista glöden mörknade. Under falaskans gråvita flagor blänkte dock ännu några kol, ett par heta, glimmade ögon, vilka tycktes fråga: Är människornas öde då annorlunda?

Ja, svarade det inom mig, människornas öde är annorlunda, men ofta mindre värt. Även vi rycks ofta ur den tillvaro där vi levt vårt verkliga liv, bort till nyttans värld. Men där blir vi inte alltid, som vedträet, upplivande och värmande skönhets- och glädjespridare. Vi torkar ut, vi brinner inte. Först när vi inser att vi måste brinna om vi vill göra livet varmare och skönare för oss själva och andra, först då skall våra människoöden i innehållsrikedom kunna jämföras med trädets, som falnar på vår härd!”

”Tänd och brinn” på latin. Står målat på öppenspisen i salongen.

(citaten är återgivna som de är skrivna i Hedda Janssons moderniserade tolkning av Ellens Keys Skönhet för alla, utgiven 2006)

Julbelysningen gör sig nästan bäst under sommarhalvåret.

Då ger den en sådan där drömsk känsla. Nästan som om luften kryllade av eldflugor eller tusen Tingeling.

På våren och sommaren syns de ju knappt, tack vare ljuset här uppe. Men från augusti så är det värt att tända dem igen.

Jag hänger slingorna kors och tvärs i trädgården så att de liksom bildar nya rum och väggar.

Tycker att det är finast att kombinera små och stora ljus, för det härliga skenets skull.

Tror de här får hänga kvar precis som de gör nu, ända till våren!

Mornarna är dimmiga nu. Efter regniga nätter ser jag inte ens bort till grannarna.

Trädgården tonar i grått.

Och gården ligger som en ö på ett stort, vitt hav.

Jag tycker mycket om dimman. Känslan av att vara lite gömd i den är fantasieggande.

Jag tänker på skotska hedar eller norrländska myrar där man kan gå vilse i diset. Där dimman är som ett övernaturligt väsen som lockar och lurar människor på villovägar…

Men plötsligt stiger solen och tvingar dimman tillbaka. Man nyktrar till från sitt drömska sinnestillstånd och ser att världen är ljus, solig och täckt av väldoftande dagg. En härlig, klar måndagsmorgon i början av september.

I veckan har det varit en enda stor lampfest på bloggen. I det första inlägget visade jag mina fem favoritlampor och efterlyste bilder på era favoriter. Och jag har fått en drös med bidrag. Blir så glad av alla härliga lampor och berättelserna bakom dem. TACK för att ni delade med er. Titta och njut!

Sandra i Österbotten skriver: ”Min händiga mommo har sysslat och pysslat med allt möjligt i livet, bland annat tillverkat många saker med Tiffanyteknik. Dessa två små Tiffanylampor på alabasterfot har jag fått överta av henne. Sköra, skrangliga och för mig ovärderliga lyser de upp vardagsrummet under det mörka halvåret, med det allra mildaste ljus.”

”Jag vill gärna dela min favoritlampa med dig! Historien är inte så underbar, det är nämligen ’bara’ ett loppisfynd. Som hade en trasig skärm så den har jag bytt ut med en loppad skärm från Ikea. Jag tycker den är så vacker och lyser så fint över skrivbordet. Jag är holländare och bor i Danmark nu men bodde i Sverige i några år, så jag har samlat lite grejer från de olika länderna. Lampan kommer från Danmark men skärmen är köpt i Sverige och det känns bra att kombinera fynd från mina favoritländer i min interiör.” berättar läsaren Eline-

Susanne är kreativ har gjort en av alla sina favoritlampor själv. Stommen är ett köp på loppis och spetsen kommer från svärmor. Själva plankan som den är fäst i (utanför bild) är från hennes bonussvärfars barndomsgård från början 1900-talet.

”Jag älskar lampor och har många speciella. Över köksön svävar det här ufot! ” skriver Jenny!

Bloggläsaren Emma skickar bilder på flera fina lampor och jag fastnar särskilt för denna.

”En lampfot bestående av grön glasflaska med virkat fodral köpt begagnat för massor av år sedan. Skärmen har min mans gammelmorfar gjort, dekorerad av pressade blommor!”

Monica berättar: ”Denna fina lampa har jag två av. Dom kommer från min mormor som hade dom i hallen i sin lägenhet. Mormor avled 1997 och jag tog hand om lamporna. En hänger i entrehallen och en i min lilla hallen på övervåningen.”

”Min favoritlampa är en fotogenlampa som jag och min man köpte på en loppis på Kinnekulle, där vi var på utflykt en bröllopsdag för några år sedan. Min man gjorde om den till en elektrisk lampa åt mig och nu pryder den vårt gemensamma favoritrum i huset. Vårt lilla bibliotek där vi myser i det varma skenet med varsin bok eller ett korsord.” hälsar Louise.

”Här kommer en bild på min älsklingslampa. Jag fick den i bröllopspresent av min moster och fick välja mellan ljusblå eller gul färg. Jag är så glad att jag valde den lite mer vågade gula! Lampan är som en sol i vardagsrummet och ger mysigt varmt sken – jag blir glad varje gång jag tittar på den.” berättar Sofi.

Stina skriver: ”Här kommer bild på den finaste lampan i vårt hem! En 40-talslampa som jag hittade på loppis här i Östersundsområdet. Passar perfekt i vår renoverade hall.”

”Den här lampan är köpt secondhand. Jag fastnade för den direkt där den hängde. Lite unik och speciell i stilen. Köpte i vanlig ordning utan att ha en plan eller plats, sånt löser sig alltid med loppisfynd…”

Berättar Lena som skickar flera bilder på fina lampfynd hon gjort genom åren!

”Kära Clára! Dessa är mina favoriter. Jag älskar din blogg! Hälsningar från Renáta från Ungern.”

”Den här lampan kommer från Tradera. Den var inte billig, men åh så vacker! Notera dock den kortaste sladden jag någonsin sett. Jag har för närvarande en uppladdningsbar glödlampa i den, men planen är att ordna en ny, längre sladd” skriver Anna.

Amalia skriver: ”Detta är en Nostalgia Design Konvalj – en handgjord Tiffany-bordslampa med handskuret glas. Den är inspirerad av liljekonvaljens form och har en metallstomme med en kvinnogestalt. Den är kanske inte särskilt snygg, men den har karaktär. Och framför allt bär den på ett fint minne av min mormor och morfar Gunnel och Roland. De hade på sin tid många fina lampor och jag minns att just den här gav ett mycket varmare sken än den gör idag – eftersom den tidigare lystes upp av en glödlampa. Apropå det du skrivit i tidigare inlägg.” 

”En bild tagen sista helgen i augusti, på besök hos systerdotter i Boden. Jag har sovit över flera gånger utan att inse att det finns en rullgardin i fönstret – det blev fint när jag drog ner så jag tog en bild! Bredvid står lite blommor som vi plockat i hennes trädgård.” hälsar Ulrika.

”Får jag lov att presentera: Frankensteins finlampa! Den är ett ljuvligt litet monster som jag skruvat ihop av två gamla lampor. En hade sanslöst vacker blomsterstjälk till fot men själlös botten och sorgligt lampfäste i plast. Den andra hade en gräslig porslinsfot men vackert lampfäste och mässingsbas.Turligt nog finns en standardgänga för lampor, så de allra flesta lampor kan dissekeras och skruvas ihop med varandra efter tycke och smak! Ingen yrkeselektriker skulle dock vilja veta hur många lampor jag varit och fulmeckat i genom åren. Men som jag brukar säga: man lär så länge man överlever! Fler lampor och andra festliga återbruk finns på min instagram @amandatermen.”

”Inspireret af dine Instagram fotos gennem tiden og Carl Larsson stilen. Tak for det, hälsar @annegrethe_ved_havet”

”Jag tycker om alla mina lampor. I vårt matrum hänger denna lilla lampa. Det är en syltburk som hänger upp och ned, tycker min man. Men den funkar över ett matbord och så kan vi ändra ljusstyrka på den i tre steg.” skriver Margaretha.

”Hej! Bifogar en bild på en fantastisk lampa fyndad på Erikshjälpen i Uppsala. Delar studentlägenhet med lillebror och hela bohaget är ihopplockat på secondhandbutiker. Letade lampa till vardagsrummet och snubblade över den här  Kan tänka mig att någon pysslat ihop den på 50-60 talet, men kanske någon vet mer?  Nu flyttar vi snart åt var sitt håll och frågan är vem som går segrande ur striden om lampan? Ha en fin dag! Med vänlig hälsning, Rebecca” 

Och Marjaleena berättar så rörande: ”Skickar en bild på en Tiffanylampa som min far fyndade på en loppis uppe i Kalix för rätt så många år sedan och som han skänkte till mig. Idag lever inte min far längre, så varje gång jag tänder den så tänker jag extra mycket på honom och lampan får representera att hans ljus lever kvar här på jorden.”

Stort tack till er som bidragit och till alla som hängt med under lampfesten! Här hittar du alla inlägg

Nu blir det lampfest!

Kallt eller varmt ljus?

Hur hade vi levt utan lampan?

Pimpa lampor på längden och tvären.

Upplyst lampkunskap

När jag veckostädat huset firar jag alltid med att ta in färska blommor. Det blir en extra belöning när hemmet återställts från sin oreda. Dessutom är det vilsamt att plocka blommor och arrangera dem. Ja, rent av kontemplativt.

Snart är det mesta överblommat här i Västerbotten, men en bra bit in i oktober brukar det ändå gå att skrapa ihop små buketter av kvistar och enstaka sena höstblommare.

Jag plockar alltid in en bukett till verandan.

Höstflox är min bästa blomdoft, utöver Jakobs Stege. Flox doftar kryddigt, örtigt och barndom för mig.

På hyllan i kök- och badrum sätter jag små knippen med luktärter.

Som här i en sockerpulla utan lock. Tacksamt med en blomma som ger mer ju mer man tar av den.

Och jag plockar alltid en bukett till köksön och en till matbordet. Och så någon kvist som doftar härligt till mitt nattygsbord, så att man får vakna och somna gott.

Jag försöker vara riktigt tacksam över blomsterprakten i naturen och minnas hur dyrt det är med snittblommor när man någon gång unnar sig vintertid…