Igår hade vi kalas för tolvåringen. Jag har alltså en tolvåring! Det är svinläskigt! Vart tog tiden vägen? Det känns som att det var max fem år sedan han föddes. Och de flesta av mina jämnåriga kompisar har precis fått sitt första barn – medan jag har ett barn som funderar på valet av högstadieskola. Känns overkligt.
Men nu är det slut på föräldrafloskelfesten och sånt som alla mammor säger när barnen fyller år. Nu hoppar vi rätt in i kalaset.
Apelsinsaft, chokladbollar och en gräddtårta med nonstop. Märks det att jag fostrades i kalaskultur på nittiotalet eller?
Jag och Folke hade gjort chokladbollar med starkt kaffe och sedan rullat dem i rostad kokos.
Det fina med en tolvåring är att han kan fota en
Och hålla kameran hyfsat stilla och rak.
Tårtan och chokladbollarna var det enda hemgjorda. Resten av fikat köpte jag på ICA.
Dukade med en rutig duk jag loppade i somras. Matchar vas och ljusstake perfekt.
Och ballongerna matchar visdomsorden.
Viktigt att få en bra bild av födelsedagsflaggan.
Sedan spelade Folke Ja må han leva på piano för Bertil
Halva tjocka släkten var närvarande.
Bertil och brorsorna öppnade paket. Bertil fick ett gäng flanellskjortor, ett skinnbälte, ett par turskidkor, ett armbandsur och lite annat smått och gott. Bland annat en egen helg med sin farmor och farbror – att hitta på precis vad han ville på.
Det är lite kämpigt att vara tre år och känna att det är fusk att brorsan får så många fler paket än en själv.
Gästerna stannade ganska länge och barnen levde rövare.
Klättrade på farmor och lät sig slungas i luften av sin farbror.
Party animal.
Till slut blev det ändå kväll. Gästerna åkte hem, vi kollade på mello och orkade inte ens ta fram något snacks efter allt kalasfrossande.
Sjunde och sista dagen för städutmaningen idag. Och det har varit så oväntat kul! Inte minst att höra ifrån alla som hakat på. Vad och hur ni städat, hur det har känts och om resten av familjen involverats. Praktiska tips, råd och pepp. Läsaren Åsa beskrev det så fint “Tack för alla ni som kommenterar här! Det är KVINNOgemenskap på det bästa sätt olika åldrar och olika liv. Vi samlas här hos dig och du bjuder på vackra bullar ibland, köpekakor ibland och visar stolt upp dina röjda skåp. Du befrämjar gemenskap och förmedlar hopp!
Jag känner också gemenskap och hopp. Så fint att höra från er som precis som jag kämpar på med vardagsutmaningar och försöker få livet att snurra. Och även om det kan låta fjuttigt med en kvart om dagen är min insikt efter veckan att många saker jag stör mig på går mycket snabbare än jag tror att åtgärda. Och att jag inte ska se hela huset som lika brådskande att hålla efter. För då blir det oöverstigligt. Och det viktigaste att faktiskt åtgärda de platser jag använder oftast och som stör mig mest. Resten kan jag leva med.
Övningen har inte varit att hinna städa färdigt allt på en kvart – utan att avsluta efter en kvart. Att ge sig själv tillåtelse att avsluta fast det inte är perfekt eller färdigt. Långsamt leder också någonstans.
Veckans sista städkvart fick bli en lätt städning – eftersom gårdagens städkvart drog över tiden. Tog tag i vår kaffe och telåda. Den används ofta och blir fort rörig. Och full av bös, skräp och smul.
Jag lyfte ur allting, sköljde av den knottriga plastmattan i botten som ska skydda lådan och förhindra glid. Sedan torkade jag lådan ren. Och så tömde jag över tepåsarna i mindre plåtburkar och rensade bort några tomma förpackningar.
Och så fyllde jag lådan igen. Och resten av veckan när jag öppnar vår kaffe och telåda så kommer jag känna mig så nöjd med mig själv!
Precis innan jul storstädade jag kylen på det här grundliga viset. När man ska ha gäster i två veckor som också ska använda ens kyl är det ju trevligt om den är fräsch och ren. Men efter tjugo dagars jullov hade kylen rört ihop sig igen, så nu var det dags att göra en städning. Men eftersom jag bara hade en kvart på mig fick jag tänka till kring upplägget och göra det lite lättare.
Jag lyfte ut kylens innehåll (förutom de översta två hyllorna) och ställde det på köksbänken. Tog en trasa med diskmedel och torkade snabbt av de hyllor som var smutisa.
Sedan sorterade jag tillbaka maten i den ordning de egentligen ska stå på hyllorna. Mejeriprodukter för sig, frukostingredienserna för sig, matresterna för sig. Sedan bar jag ner några oöppnade förpackningar med konserver till lillkonsum i källaren. Hade till exempel otroliga mängder senap som ju inte behöver stå kallt.
Det värsta som finns är när rotfrukt och grönsakslådorna ser ut så här. Det känns så otrevligt att gräva runt och man vet inte skicket på någonting. Så jag diskade ur lådan och torkade torrt. Och sedan hällde jag alla rotsaker ur sina påsar och la iordning dem i lådan.
Mycket trevligare.
Se så rent och ordningssamt det blev. Nej på inget sätt så grundligt städat som vid en riktig storstädning. Men fullt tillräckligt för att få pejl på innehållet, få bort sånt som blivit gammalt och fräscha upp glashyllorna som blivit fläckiga.
Lärdom: Nu när jag är tillbaka i vardagen ska jag försöka hålla i min vana att göra en sådan här lättare städning av kylskåpet inför varje veckohandling. Då är det minimalt med grejer i kylskåpet och går smidigt att städa. Dessutom har jag då full pejl på vad som finns hemma och behöver kompletteras. Här finns pengar att spara!
Det finns skrotlådor. Och så finns det lådor som har sin bestämda funktion – men där det ändå samlas skrot. Skrot som inte ryms i skotlådan som är proppfull. Precis så är fallet med min låda i hallen på entréplan – där jag förvarar hårprodukter, hårverktyg och borstar.
Låt mig presentera hårtorkslådan:
Visst blir man sugen på att föna håret?! Rafsa runt i oredan varje morgon och istället för en fön få upp ett gravljus, en kamerladdare, ett kuddvar, en udda skosula, en vante eller en tom necessär.
Ja det här tog inte fullt fyra minuter att städa. Sedan ägnade jag fyra minuter till åt att sortera in resten på dess rätta plats. De sista sex minuterna jag hade till godo ägnade jag åt att sortera i medicinlådan strax bredvid.
Lärdom: När till och med skrotlådan blir överfull med skrot så påverkar det verkligen hela huset. Städa skrotlådan oftare.
Vad hinner man egentligen städa på en kvart? Man hinner plocka ganska mycket i ett stort rum. Eller svabba av en toalett, handfat och byta handdukar. Eller så hinner man hänga upp kläderna i hallen och dammsuga golvet under skohyllan.
Man hinner inga enorma mängder. Men man tar sig framåt.
Utmaningen är att välja rätt storlek på projektet så att jag inte börjar med ett misslyckande.
Veckans första städkvart tänkte jag lägga på min skrotlåda i hallen på entréplan. Där allt som inte har en egen plats hamnar. Plus sånt som faktiskt har en egen plats men som inte hittat dit av olika anledningar. Här lägger även familjen sånt de vet är mitt men som är mitt ansvar att sortera upp. I vår familj har alla en egen skrotlåda i hallen. Väldigt praktiskt.
En viktig lärdom jag gjort är att det måste finnas en speciell plats för varje sak man äger. Och sedan en plats för allting annat. För “allting annat” kommer alltid att existera – hur mycket man än rensar. Och för att förhindra att allting som just nu saknar en egen plats ska fucka upp de städade lådorna med sånt som redan har en egen plats – ja då behövs en särskilt utsedd låda. En skrotlåda.
Så här ser skrotlådan ut:
När jag städar utrymmen som dessa plockar jag alltid ut hela lådan ur hyllan och ställer på ett bord. Så att jag får en ordentlig översikt. Sedan lyfter jag ur en sak åt gången och lägger i olika högar.
Till sovrummet
Till garderoben
Till medicinlådan
osv.
Det är också viktigt att ha en soppåse i närheten så att man direkt kan slänga det som ska slängas.
Sånt som inte har någon annan given plats än denna blandade låda lyfte jag aldrig ur. Kvar fick också ligga sånt som egentligen hör hemma i en annan del av huset, men som passar bra att ha nära till hands på nedervåningen. Som tripoden till min mobil, ett måttband, en fickspegel, bra pennor jag inte vill att familjen ska sno, lock till kameran och lite annat smått och gott.
Nio minuter senare såg det ut så här.
Lärdom: den här lådan kommer aldrig hållas städad något längre tag. Det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att den förhindrar att stöket sprider sig ohämmat till alla andra lådor. Och att jag vittjar lådan med jämna mellanrum så att inte börsen, nycklarna och andra viktiga saker försvinner i röran.
De sex minuter som återstod av städkvarten efter att detta var gjort, ägnade jag åt att bära bort de olika högarna med fynd till respektive plats där de egentligen hör hemma.
Det var många som inspirerades av mitt inlägg om städning enligt Rut. Som alltså handlade om att städa avgränsat, under en kort stund på en bestämd plats. Min mormor Rut hade ett glänsande rent hem och älskade att städa – men hon hade inte en stor städdag utan städade lite hela tiden.
Själv har jag alltid varit raka motsatsen. Antingen har jag städat som en dåre eller inte alls. Men senaste halvåret har jag börjat undersöka hur det skulle vara om jag städade lite men oftare? Avgränsade små projekt som gör att jag kommer framåt.
Det låter kanske som en självklarhet för alla ordningsamma typer – men för en slarvmaja som mig själv är det en utmaning.
Och nu tänkte jag testa något nytt under en hel vecka. Där jag varje dag tar en kvart och städar/sorterar ett begränsat utrymme hemma. Hinner jag färdigt utrymmet på mindre tid än en kvart – ja då fortsätter jag med någon städning i närheten tills tiden tagit slut. Men tar det längre tid än jag avsatt så avbryter jag ändå efter femton minuter. Övningen är nämligen att ta sig framåt med ordningen i hemmet utan att göra projektet för stort, tung och svårt. Att nöja sig med att se resultat även i det lilla.
De här städkvartarna är inte tänkt att ersättaen veckostädning med dammsugning och sånt. Utan som en komplettering som hjälper mig få lite mer ordning i lådor och skåp.
Under veckan som kommer väljer jag ut sju olika delar av mitt hem att plocka och städa iordning, på max 15 minuter per dag. Och dokumentera till bloggen såklart. Varje morgon klockan 06 kommer dagens “uppdrag” för dig som vill haka på. Du kan städa motsvarande plats hemma hos dig – eller något annat utrymme du själv väljer.
Men kom ihåg – det här är inte tänkt som någon slags challenge där du ska pressa dig själv. Nä, se det snarare som en övning i att städa med samma jämnmod som du vattnar blommorna. Utan städilska eller irritation.
15 minuter x 7 är på en vecka 105 minuter av städning. Det ska bli spännande att se vad jag kan åstadkomma av den tiden!
En gammal korgstol med nedsutten sits, som räddas upp av dubbla dynor.
Jag får ofta frågan om hur jag kan hitta så mycket fint på loppis.
-Själv hittar jag aldrig någonting. Jag tycker att det mesta ser så slitet ut, säger den undrande.
Men att jag hittar så mycket är för att jag är tolerant. Många som köper begagnat vill ju egentligen att det ska vara i nyskick. Vill gärna ha gamla blommiga tallrikar men bara om de glänser som en ny servis. Vill gärna ha en gammal lampa, men helst en helt oanvänd med en skärm som absolut inte blivit blekt. Vissa köper bara begagnat i mint condition och bara i jämna antal så att de kan duka allting matchande.
Skåp med nötskador vid öppningen, där färgen blekts och lossnat
Men jag:
Köper även porslin som är naggat
Köper textil med fläck
Köper ett urblekt tavelmotiv om det är vackert
Låter den avskavda hyllan ha kvar sin avskavda färg.
Köper ullmattan med trasig frans.
Köper kavajen med sprucken söm som måste lagas
Somligt lagar jag verkligen – annat låter jag vara som det är.
Ampel i fönstret från Gustavsberg. Med en 3 cm stor avslagen nagg fick jag den nästan gratis. Naggen syns dock inte med blomma i sig.
Jag väljer inte mina vänner för att de är perfekta och felfria. Lika lite väljer jag mina prylar för att de är oanvända och oklanderliga. Det finns fler skönhetsvärden att beakta. Skavankerna, reporna och tidens nötning är vad som ger döda ting liv och gör dem intressanta.
Och om vi bara accepterar begagnade saker i felfritt skick blir ju intrycket i slutändan ändå inte särskilt hemtrevligt och själfullt.
Naggad majolikaraff med sprickor högst upp vid pipen. Funkar finfint som vas
Det finns en besatthet i att göra allting gammalt lika blänkande rent och opatinerat som det nya. Och det är nog vad som gör att mycket byggnadsvård känns ointressant för mig. Den blir för duktig. För perfekt. För om man tar ett gammalt hus och skrapar bort alla skavanker och målar om allt i en smakfull nyans av linoljefärg. Målar över allt som varit rört av en hand, som är lite avskavt, nött och urblekt. Pappspänner nya tak och tapetserar över gamla bubbliga tapeter med nya i gammal stil. Ja då känns ju det gamla nästan som nytt igen. Men inte på ett bra sätt.
Min syster räddade denna hundraåriga pläd ur en container. Baksidan är lite fläckig och det går inte att åtgärda. Men den kommer vara vacker i hundra år till hemma hos mig.
Visst ger linoljefärg en mycket vackrare lyster än plastfärg. Men allra vackrast är ändå det skåp som nötts av tusentals öppnanden och stängande. Spår av människor och levda liv. Och även det som fått nya blessyrer får finnas kvar här hemma och användas på något vis. Den krackelerade tallriken nedgraderas till blomsterfat. Den spruckna soppterrinen får bli en kruka. Tunnslitna lakan blir bakdukar och städtrasor. En hålig pläd förvandlas till ett helt kuddfodral.
Jag är inte intresserad av perfekta saker eller perfekta människor eller felfria hem utan någonting på sned. Hos oss ryms även det som är lite bedagat och skevt. Och resultatet är ett tillåtande hem där gamla prylar får samexistera med hundar, småbarn släkt och vänner. Ett hem som tål att levas i.
Jag skojade inte när jag sa att det var kaos på verandan. En massa ackumulerat bröt som gjort den otrivsam och hemsk att vara på. Men så fick jag äntligen tummen ur och bar upp toalettstolen på övervåningen där vi håller på och renoverar vår toalett. Slängde ur alla textilier och dammade dem. Sorterade undan alla verktyg och allt porslin och bar ut alla kartonger med returpapp.
Jag gjorde det ganska långsamt och ganska håglöst och det tog ungefär fyrtio minuter att bli färdig. Men nu – nu är här fint och fräscht igen!
Och så välkomnande när man kliver in genom dörren.
En gammal ullgardin har också hängts upp. Visst är den rent ockult vacker!?
‘
Verandan används inte för att sitta på vintertid utan bara som en extra farstu. Och frys. Jag brukar nämligen ställa ut kastrullerna med mat här så att de får kallna snabbast möjligt.
Röd kudde jag fått av Erica och grön kudde jag köpt på en loppis.
Så nöjd med mig själv och att jag fick ordning på verandan trots vabb och andra tråkigheter som gör mig så lågväxlad.
Men ni får förresten titta in här på bloggen närmsta dagarna – för då har jag något kul att berätta!
Jag läste min mormor Ruts almanackor i höstas. Hennes korta anteckningar från varje dag under varje år. Där hon noterat vad hon gjort och hunnit med och vilket väder det var. Min mormor var en fena på att städa och ÄLSKADE ordning och reda. I dagböckerna framgår det att hon faktiskt städade någonstans i huset varje dag. Men så var det också det mest glänsande rena hem jag någonsin varit i!
Mormor hade alltså inte en stor städdag utan hon städade lite hela tiden. Och efter att ha läst flera hundra nedteckningar av mormors metod tänkte jag att jag skulle prova att implementera den i mitt eget liv. För själv är jag raka motsatsen. Jag är på eller av. Ebb eller flod. Men hur skulle det vara om jag inte lät det gegga ihop totalt – utan försökte ta lite åt gången? Avgränsade små projekt som gör att jag kommer framåt ändå.
Så det har jag hållit på och experimentera med hela hösten. Städat en hylla här och en hylla där. Det har känts helt ostrukturerat och inte så rationellt. Men visst sjutton har jag kommit framåt! Mycket mer än förut.
I lördags städade jag sminket i mitt badrumsskåp. Tog tio minuter. I söndags städade jag ur te- och kaffehyllan i köket och torkade rent. Tog fyra minuter. Dagen innan dammtorkade jag tallrikshyllan och stylade om på den. Det tog åtta minuter. Idag medan Jakob lagade middagen tog jag tag i mitt stora skåp i matrummet. Men eftersom det är så stort bestämde jag mig för att det räckte att röja lite i ljuslådan.
Ljus åt alla håll och riktningar och ingen ordning alls. Lyfte ut lådan ur skåpet, hällde alla grejer på köksbordet dammsög ur lådan.
Sedan plockade jag ner i allting i lådan igen och fyllde dessutom på med fler ljus från centrallagret i källaren. Jag var nämligen på IKEA och köpte 700 ljus för några veckor sedan, och de förvaras nu i vårt Lillkonsum. Att jag köpte så många på en gång beror på att lådorna för närvarande kostar 99 istället för 149 kr om man är IKEA FAMILY-kund. Tack du bloggläsare som tipsade mig.
Det gick så smidigt och lätt att städa ljuslådan att jag fick energi att också ta tag i lådan bredvid. Ritlådan. Där det finns pennor, ritpapper, sudd och blyerts. Plus skruv och spik och spelkort.
Det är här man rotar om man plötsligt får lust att sitta och rita. Eller banka upp en tavla. Eller letar blyerts när man ska göra läxan. En viktig låda alltså. Finns inget värre än att leta en blyerts medan barnen håller på att bryta ihop över läxorna.
Men det är ingen vidare ordning på pennorna i den här lådan. Så jag lyfte ut hela lådan. Tömde ut allt på bordet. Dammsög lådan och sorterade fram alla blanka oanvända ritpapper. Gav högen med teckningar till barnen och lät dem sortera ut de bilder som de ville spara (blev inte många). Sedan testade jag alla tusch- och bläckpennor för att kolla att de inte torkat ihop.
La pennorna på en liten bricka i lådan. Samlade ihop alla spelkort i en påse. Samlade blanka ritpapper i en trave. Och hällde tillbaka spik och skruv i den lilla pappkartongen. Viktigt att ha spik och skruv centralt när man vill flytta en tavla vilket ju händer en gång i veckan i alla fall.
Det stör mig dock något enormt när jag ser bilder att jag la tänddonen i denna låda och inte bland ljusen. Måste genast gå och flytta. Kommer strax tillbaka.
…………….
Ok nu är det ordnat. Var var vi?
Jo när även denna låda var städad hade det fortfarande bara gått tolv minuter. Och eftersom Jakobs middag inte var klar så fortsatte jag med det som var värst av allt
Nämligen underdelen av skåpet. Hoven droven. Jag var så förbannad sist jag skulle baka och inte hittade vad jag letade efter här inne.
Och som vanligt när jag städar ett utrymme tycker jag att det är det enklast att tömma det helt för att se vad jag har. Sedan dammsög och våtttorkade jag hyllorna.
Sorterade ut alla plåtburkar och ställde på sin rätta plats i källaren (i vänt på julkakor att fylla dem med). Sorterade pajformar och bakskålar och tallrikar i prydliga storleksanpassade travar. Sorterade ut tyger som ska ligga i linneskåpet och slängde gamla ritpapper som någon knött in någon gång.
Se så fint och ordnat det blev.
-Men överdelen av skåpet då? Ska du inte städa överdelen också?
Hah, det är redan gjort! Det gjorde jag faktiskt för mer än en månad sedan. Men den gången var det bara överdelen jag orkade. Det passerade alltså en månad innan skåpet var helt färdigstädat. Men det är okej.
Att städa två lådor och nederdelen av detta skåp tog inte fullt en halvtimme i anspråk. Och det var knappt jobbigt. För jag tog det lugnt och städade med ganska låg energi, utan ambitionen att orka städa och röja I HELA JÄKLA HUSET!!! Men tänka sig, det blev gjort ändå.
Jag fick en smärre chock när jag insåg att det är första advent om två veckor. Julen har mentalt känts så långt borta denna höst eftersom jag har fokuserat på att göra klart några stora jobb och bara hantera vardagen. Men idag la jag julpussel med barnen och då började vi fantisera om att hänga upp julstjärnorna. Jag brukar ju (försöka) hålla styvt på att ta fram dem till advent men det blir svårare för varje år. Det är så mörkt och grått att alla slags lysen, slingor och ombonat sken är välkommet.
Jag ser på bloggstatistiken att mitt jularkiv läses flitigt så jag vet att vi är många som längtar. Efter att få pyssla, julbaka och göra fint för högtiden…
På min pinterest kan jag dessutom se vilka av mina julbilder som delats mest gånger och är populärast. Idag när jag är förkyld och inte har orkat fota ett enda litet dugg – ja då tänker jag att jag dekorerar bloggen med några av dem. Så kanske stämningen kommer på köpet!
Blå gryning är tydligen populärt.
Vedspis och julgran i samma bild – klart det blir en klickraket!
De gamla dörrarna är eviga favoriter.
Liksom farstubron i snöoväder
Melker som håller utkik när Jakob skottar snö. Älskade lilla hund så jag saknar dig!
En tur med häst och vagn från förra årets julmarknad. Önskar att jag inte var hästallergiker. Då skulle jag ha en nordsvensk och rida till lanthandeln i sån här snygg stil.
Ombonade julkök går inte av för hackor
Ej heller skymningstimmen
Och ett fågelbord med nötskrikor. Klart man blir glad av det!
Förutom doften, ljuden, hemtrevnaden och det rent visuellt vackra finns det ju något så betryggande med en egen eld att mata och vakta. Med de höga elpriserna den här hösten älskar jag min vedspis ännu lite mer!
Här är några fantastiska eldstäder från mitt konto Underbaraboning där jag lyfter instagrams finaste hem. Se och njut.
Jag älskar den stora vedspisen i köket hemma hos Johanna. Drömmen är ju att ha det så här kring spisen – men många biytor som inte blir varma och där man kan dekorera och pynta fint.
Denna pärlemorkaramell till kakelugn får mitt hjärta att bulta snabbare. Och hade jag inte redan tapeter i alla rum hade jag definitivt målat väggarna i den här röda färgen. För den är ju fantastisk ihop med så väl grått, som grönt och brunt!
En vedspis doppad i kolasås, bränt socker eller kanske karamell? Så fruktansvärt fint med den dekormålade sockeln som ska imitera marmor och det överdådiga krönet. För att inte tala om de breda golvtiljorna som alltihop vilar på. Vilket ögongodis!
En enkel men väldigt vacker eldstad. Och det grovhuggna gnistskyddet är pricken över i! Jag gillar också de enkla ljusstakarna ovanpå med en rar liten trädgårdsbukett i mitten.
Ingen har det mysigare än Maja. Älskar hennes brittiska, murriga stil med rutor, filtar, mattor och tunga textilier. Tänk att sitta här en kulen novemberonsdag och läsa Dickens?!
Höstprakten har definitivt gjort sitt i Västerbotten. Nu väntar vi bara på att snön ska komma och sudda ut allt smutsigt, lerigt, blött och förmultnat. Men på några platser i Sverige finns det fortfarande vacker höst att vila ögonen på. Innan vi helt ställer in siktet på vintern vänder vi blickarna dit istället.
Här är sju makalösa gårdar från mitt instagramkonto Underbaraboning där jag samlar instagrams vackraste, färgstarkaste och charmigaste hus och hem. Nu har jag 98 000 följare på det kontot och det gör mig glad att det finns så många som verkar uppskatta den estetiken lika mycket som jag gör!
Så rart med den lilla verandan med den gula dörren som matchar husets gula fönsterbågar. Och så den nätta rundeln i grusplanen framför gården. Nästan dockskåpslikt.
Här kan vi snacka om en riktigt pampig gård – och så vackert färgsatt också. Jag blir alltid väldigt glad när jag ser FÄRGER på folks hus och snickerier! En fegare typ kanske hade målat allt i vitt och grått och då hade mycket varit förlorat.
Och se så väldigt vackert det blir med lönnträden (?) inpå knuten på det här sättet. Som en ram runt tavlan.
Hus med brutna tak är det något alldeles särskilt med tycker jag. Är förtjust i den lite knubbiga formen – som här på Ekbolanda gård. Även här blir jag ju lycklig av färgsättningen och de gamla träden som får växa nära huset. Det är ju något som är lite trist med nybyggda bostadsområden – att ingen har sparat ett träd så långt ögat kan nå. Träden gör huset om du frågar mig.
Ännu ett brutet tegeltak, ännu ett vårdträd inpå knuten som erbjuder både skugga och samtidigt utgör ett slags ankare. Vilket mäktigt träd det måste vara som få en sådan här stor gård att se liten ut!
Så charmigt med de gamla grindarna, grusgången full av höstlöv, den vita trädgårdsgruppen och den gröna verandan. Betagande på hösten – men föreställ dig då huset inbäddat i snö. Längtar!
Dra mig baklänges så vackert. Grusplanen med alla olika växter varav mycket är vintergrönt. Den förtjusande farstubron med spröjs, dörrar, fönsterbågar och foder målade i olika färger. Här är en gård som även när allting har vissnat ner kommer lysa som en färgglad karamell.
Jag vill avsluta med en bild på Villa Wessel. En smått otrolig (kolla snickarglädjen) gård som nu renoveras till fordom glans. Fönstren håller på att bli gröna och eftersom ni vet min inställning till färgglada hus förstår ni min lycka.
Och den friska höstdag som bilden är tagen är precis hur jag vill ha min höst – då är den som allra finast. Tack för alla sådana dagar vi fick detta år!
Det kan kännas litet tröstlöst med vårlökar här uppe i Västerbotten. Vi har så mycket snö att när den väl smält bort så kommer lökarna ungefär samtidigt som de första perennerna. Endast snödroppe, krokus och scilla hinner före. Men det tänker jag ändra på i år! I år sätter jag tulpanlökar i krukor som jag ställer fram på farstubron när det börjar bli vår. Så får jag förhoppningsvis blomning några veckor tidigare.
Jag valde tre matchande krukor och fyllde med lite jord. Sedan i med lökarna. Om man vill kan man göra en löklasagne. Då planterar man olika lökar i olika lager och får på så sätt en plantering som fortsätter blomma under mycket lång tid. Men det orkar jag inte bry mig om. Får jag bara lite tulpaner blir jag lycklig.
Jag planterar tätt, tätt i krukorna. Avståndet mellan lökarna som står på påsen gäller för rabatt – här i krukan behöver de stå tätare om det ska bli någon effekt. Djupet kan dock vara samma. Sedan toppade jag upp med jord och vattnade. Om man tänkt ha krukorna utomhus i väntan på våren är dräneringen i botten viktig. Lökarna kan annars ruttna av alla höstregn.
Jag kommer nu förvara dessa tulpankrukor ute i magasinet. Där är det lika kallt som ute men under tak så att lökarna inte ruttnar men heller inte snöar över. Till våren är de välkomna fram igen.
Än är det ju för tidigt att börja fundera på julgrupper. Men varför är inte höstgrupper ett mer vedertaget begrepp? Så fint att göra en liten plantering som kan stå på bordet och lysa upp vardagen. Fast med höstiga inslag istället för juliga. En novemberkaktus, lite renlav och en pumpa nedtryckt i en gammal flätad korg. Svårare än så behöver det inte vara.
Så skönt när allt visset, murket och övervuxet på farstubron förpassats till komposten. För att istället ersättas av höstfint!
Från detta
Till detta!
På berget bakom vårt hus har de avverkat skog och där ligger det mycket ris att ta rätt på. Tog ett rejält knippe tall och satte i ett Höganäskrus.
Tillsammans med lite renlav, fallfrukt och vackra löv blev det ett enkelt och vackert höststilleben.
När man dekorerar ute är det fint att ta i med storleken på doningarna. Rejäla krus, ordentliga grenar och en stooooor kruka hellre än flera små.
Tog också rätt på några av de sommarblommor som fortfarande levde och planterade dem i en stor balja tillsammans med ljung och silverek.
Och så placerade jag ut lite pumpor på trappen. Ska karva och dekorera dem vad det lider, men väntar tills det närmar sig Allhelgona eftersom hållbarheten på karvade pumpor är kort.
Nu blir jag glad varje gång jag kommer hem och får se allt det fina!
Oktober måste väl ändå räknas som tekannornas högtid? Deras glansdagar, deras högsäsong, den tid på året då de svärmar, parar sig och förökar sig i vitrinskåpen.
Jag har som ni vet ohemula mängder tekannor och inte vett att skämmas för en enda. Så här kommer tio favoriter ur samlingen. Prima artexemplar att avla vidare på.
Först ut är detta gräsligt ljuvliga stubb-set med tekanna, sockerskål och mjölkkanna. Anna köpte det åt mig på en loppis i Boråstrakten och mitt liv blev sig aldrig likt igen. Är det förresten en tekanna eller kaffekanna? Ingen vet – men för enkelhetens skull får allting som här följer passera som tekannor. Märket i botten säger att den är Manufactured in Staffordshire England. Typiskt engelsmän att vara så gräsliga!
Två mer normsnygga exemplar av tekannor är dessa skönheter – Blå Blom från Gustavsberg och Koka Blå från Rörstrand.
Emalj ska ha medalj – men det är inga nyheter. Så snyggt, så praktiskt och så mångsidigt! Den blå har jag ärvt av min faster – det är en gammal dansk modell. Den mintgröna är nytillverkad och en julklapp från gammor för många år sedan.
Dessa sköna damer kommer från Rörstrand. Den med blå dekor heter Menuett och den fick jag tillsammans med fyra tekoppar i matchande serie av min faster en födelsedag för många år sedan. När jag ser tillbaka på det inlägget tänker jag mest på hur äckligt fika jag gjorde på den tiden. Jämfört med nu alltså.
Den guldkantade kannan heter Rosalie och henne hittade jag billigt. Hon ropade till mig från hyllan så självklart fick hon följa med mig hem.
Vi avslutar med dessa tre tjusiga madamer. En knubbig gul Melittakanna med medföljande hållare för ett kaffefilter. Men tar man bort den så ser väl varenda människa att det i själva verket är en tekanna?! En annan favorit är den engelska tekannan med färgglatt lock av märket Arthur Wood. Perfekt cremégul färg som matchar min gula majolika så fint.
Och så avslutar vi med den oerhört smäckra tekannan i modellen Karlskrona från Upsala Ekeby. Den har jag ärvt av mamma ihop med två dussin kaffekoppar och fat i samma serie. Tycker att den påminner så mycket om min mamma rent estetiskt. Vacker, värdig, stilren!
Det här är en av anledningarna till att man ska fylla trädgården med olika sorters träd, buskar, perenner och sommarblommor. Inte bara för att det är fint mitt i sommaren utan också på hösten. När somligt blir gult, annat blir brunt, något blir rött och något annat knappt ens tappar bladverket.
Det högsta gröna trädet längst bak är en fantastiskt vacker lärk. Det gula trädet framför är en gammal björk. Det röda trädet framför det är en rönn. Och sedan kommer den gröna bollpilen. Och runt alltihop vår röda häggmispelhäck.
Och det lilla röda trädet mitt på fasaden är en aronia.
All denna växtrikedom ihop erbjuder förutom skönhet också mat och skydd för djur. En ökad biologisk mångfald samt lä och skugga på tomten för oss. Är så glad i färgprakten!
Det är alltid lite vemodigt att göra höst i trädgården. I alla fall om man ser det som att avveckla. Om man istället betraktar det som att skörda frukterna av allt slit – ja då är det rätt härligt.
Uffe har hjälpt mig ta rätt på äpplena. Trots att trädet är så litet ger det bra med frukt – och vi har tur och får frukt även av grannarna. Bra med tanke på hur dyr frukten har blivit.
Av skörden gör jag äppelchips, mustar eller förvandlar till paj och mos. Jag brukar frysa in både mos och must – då är hållbarheten i princip obegränsad. Eller så äter man äpplena precis som de är. GOTT!
Har man höga träd kan jag varmt rekommendera en sådan här äppelplockare för att nå högst upp i kronan. Perfekt present till en nybliven husägare med fruktträd. Den här kommer från BAUHAUS – och snart öppnar ju vårt egna varuhus i Umeå!
BAUHAUS har ett enormt stort sortiment av trädgårdsprodukter. Eldkorgar, utebelysning, trädgårdsredskap samt ved, kaminer, pellets och värmeljus. Det mest som behövs för att höstbona hemmet med andra ord.
Äppelplockaren funkar även för kortväxta typer. Med lite hjälp av mamman förstås.
Innan man mustar äpplena eller torkar dem är det bra att skölja av dem för att få bort eventuell smuts. Jag brukar göra det ute för enkelhetens skull.
Tyvärr är våra äpplen ganska fula i år. Det finns ju knappt några rönnbär i träden och då går rönnbärsmalen istället på äpplena. Men det gör faktiskt ingenting om man ändå mest tänkt göra must av dem.
Redo att tas in och förädlas!
Räfsa med perfekt stuns i metallen och ett vackert skaft av trä
Att räfsa är en av mina bästa sysslor på hösten. Men än är det kanske lite tidigt med tanke på hur många fler löv som ska ramla ner.
Att lämna tjocka lager med löv på gräset över vintern är en dålig ide, då en gräsmatta med syrebrist kan börja mögla. Och själv försöker jag vara extra noggrann med att räfsa grusplanen runt gården eftersom löven annars multnar ner och blir till jord i gruset som ogräs sedan trivs att växa i. En ond spiral.
Jag brukar samla ihop löven och lägga dem under buskar, träd och häckar – de tar sällan ens omvägen via en kompost. Men ett knep om du avskyr att räfsa är att helt enkelt köra över gräsmattan med klippare när löven ramlat ner. Det brukar finfördela det mesta och ger näring till gräsmattan.
Nu sjunger blomningen på sista versen i Västerbotten och jag skär in och tar vara på det som finns kvar. Som de sista rosorna – här Louise Bugnet som doftar himmelskt. En bra sekatör gör verkligen livet i trädgården roligare. Jag har min liggande på verandan för att ha nära till hands – alltid är det något som måste trimmas eller någon blomma jag vill ta rätt på.
Det här är också tiden att se över sina trädgårdsredskap. Tvätta upp och torka av dem inför vinterförvaringen och kontrollera om något behöver lagas eller kompletteras inför nästa säsong. Smörj gångjärn, fetta in skinn och olja trähandtag.
Det växer så långsamt här uppe i Västerbotten och jag har varit sååå rädd om all större växtlighet. Varken velat röra häckar eller träd. Tills i somras då det plötsligt började kännas instängt och dystert på gården. Då kapade jag kronan på pilträdet underifrån. För att få tillbaka sikten ner mot sjön. Det gjorde enormt stor skillnad och gav trädgården en lite mer städad och stram silhuett. Löven som blev över gav jag till fåren – de älskar löv från pilträd!
Och eftersom pilen växer som ogräs får jag nu trimma den igen efter sommaren.
Nu är även tiden att samla dina favoritfrön från sommarblommorna. Plocka och lägg i små kaffefilter med växtens namn utanpå. Jag brukar också plocka frökapslar från perenner som akleja och sedan gå runt i trädgården och strössla rakt ner i rabatterna – för att hjälpa dem att spridas.
Och glöm inte att plantera lökar för tidig vårblomning nästa år. Själv tänkte jag testa att plantera lök i krukor och ställa i garaget över vintern. Där är lika kallt som ute- men förstås ingen snö. Och sedan tar jag fram krukorna när snön fortfarande ligger tjock, men dagarna börjar bli varma. I Västerbotten brukar lökarna annars komma ungefär samtidigt som de första perennerna. Men på det här sättet vinner jag några veckor och får mer blomning på köpet! BAUHAUS har ett stort utbud av lök och andra fina trädgårdsväxter.
Nu gillar ju våra får löven från de flesta buskar vi har. Men själva grenarna äter de inte. Och jag har länge fantiserat om en kompostkvarn att köra grenar och kvistar i för att få flis som man kan använda som täckmaterial. Eller bara lägga på trädgårdskomposten för snabbare förmultning. Extra bra för den som har en mindre trädgård och bara rymmer en mindre trädgårdskompost.
Så tillfredsställande att bara trycka ner diverse blandade grenar…
Och se dem förvandlas till ett fint och väldoftande strö som tar lite plats i trädgården och går lätt att kompostera.
Och om höststädandet av trädgården känns övermäktigt för dig – tänk på att det bara är bra att lämna lite stök i rabatterna. Multnande blad och växtdelar blir utmärkt mat till maskarna. Och jag klipper faktiskt aldrig ner perenner på hösten utan väntar till vårstädningen. Dels skyddar ju de gamla vissna växtdelarna alla perenner från den skarpa vårsolen – dels är det vissna så vackert i frosten och den första snön.
Jag är svårt förtjust i min vackra eldkorg i cortenstål. Eller eldfat kanske man kan kalla det? Så trevligt att göra en brasa i trädgården till höstens kalas och middagar. Placerad vid entrén så att den sprakar hemtrevligt när gästerna kommer. Ska definitivt elda i den här till allhelgona! Efter en regnig höst rostar den och blir vackert brun – men annars kan ogräsättika skynda på den processen.
Se också så fint mitt vattenbad har rostat över sommaren! Det gick från svart till cortenstålsbrunt och ser nu ut som en liten skogstjärn. Den här typen av metall rostar bara på ytan som en estetisk effekt men är intakt därunder.
Om du som jag eldar mycket vill jag tipsa om braständare – det finns flera varianter på marknaden och jag uppskattar att de till skillnad från tidningspapper inte ger så mycket aska. Det svarta röret med tändpåsar har vi alltid i stugan. Där ryker det in rätt rejält när man tänder första gången – innan draget kommit igång i skorstenen. Och då behöver man kunna elda något som ger värme och får köldproppen i skorstenen att släppa, men som samtidigt inte avger så mycket rök. Perfekt att starta med dessa!
BAUHAUS har även servicepaket med allt som behövs för regelbundet underhåll och rengöring av eldstadens glas och rökgångar. Det medföljer även miljöanpassade tändkuber för en sotfri upptändning av veden.
Snart öppnar BAUHAUS i Umeå – men för dig som bor en bit ifrån kan jag tipsa om deras välsorterade webbshop. Kika in och låt dig inspireras!
“Du har så många fina möbler och inredningsdetaljer i ditt hem. Det vore så roligt att få veta mer om dem. Var du hittat dem, var du vet om dem. Om du ärv eller köpt och vad det i sådana fall kostat.“
SPJÄLSÄNGEN! Närmare bestämt den här röda lilla pärlan. Vad kan då finnas att säga om en sketen spjälsäng? Jo det ska ni få höra. Den här röda spjälsängen har nämligen många, många år på nacken. Ursprungligen sov mina kusiner i den och de är ju i femtioårsålder nu – så då förstår ni att den är gammal. Sedan fick jag och min syster sova i den när vi var små.
Efter att även vi vuxit ur den har den stått på vänt i förrådet hos mormor och morfar. Men så blev jag gravid. Och då hämtades den hem och placerades i barnkammaren som farfar renoverat. Gula loppade tapeter, ett matchande gult valv och en väldans massa vitt. Känns väldigt länge sedan. Vi hade liksom inga ägodelar?!
Det finns inga märken eller stämplar på spjälsängen – men det är helt klart en riktig kvalitetsprodukt. Så som det ofta är med barngrejer från förr. Mina barns finaste barnkläder är ärvda från samma kusiner som sov i denna säng först. Femtio år senare har de fortfarande inte en noppa eller en nötskada på sig. Och färgen har kvar sin lyster. Önskar att det fanns barngrejer av den kvalituttan idag.
En bebis behöver sannerligen inget eget rum. Men att få pynta, inreda och göra fint är ett bra sätt att förbereda sig på det som ska komma. Kanske särskilt med det första barnet. Och jag var så lycklig över detta barnrum som stod färdigt i god tid tills Bertil anlände. Lapptäcket hade Jakob haft som barn, bonaden i tyg på väggen hade mammas vänner sytt när hon väntade min syster Anna. Och den lilla mobilen med grodor fick jag låna av min vän Elina. Och så spjälsängen då, med höj- och sänkbar botten. Här var den som allra högst så Bertil måste ha varit nyfödd.
Så småningom fick Bertil byta till en större säng. Och sedan kom Folke.
Folkes barnkammare. Hemma hos oss sover barnen som synes i små skrubbar och garderober – precis lagom stora för deras behov. Och som ni märker var jag väldigt inspirerad av Cath Kidstons estetik när Folke var liten. Rutor, ränder, blommor och så lite brittiskt fyrtiotal ovanpå det.
Drömtapet ihop med spjälsängen, den röda ljusstaken och den fina lilla byrån.
Snart blev också Folke större och växte ur spjälsängen. Den stuvades undan på vinden bland annat bråte. Och där den stod bortglömd och samlade damm ända tills det blev dags för barn nummer tre!
Ulfs första vrå.
När jag var gravid med Ulf orkade jag inte boa någonting alls, jag hade så ont och var så mentalt låg. Hade precis bestämt mig för att det var helt okej – men så gick jag två veckor över tiden och då fick jag ett ryck och gjorde fint i alla fall!
Vi visste ju att det skulle bli en gosse och att han skulle heta Ulf. Gulligt så jag smäller av med namnbroderade lakan.
Sänghimmel funkar för övrigt toppen när man har riktigt små barn som ännu inte börjat slita och dra i allting. Jag har tillverkat mina sänghimlar genom att fästa en konsol på väggen och helt sonika hänga tyget över den och sedan fästa tyget med möbelnubb.
När Ulf blivit några månader äldre fick spjälsängen flytta lite längre ifrån dubbelsängen. Så att vi inte skulle väcka varandra.
Jag har samsovit en del med alla barn och helt klart mest med Ulf. Men jag mår egentligen bättre när barnen har en egen säng. Behöver mitt personliga space när jag sover och vill helst inte nudda i någon.
Men usch vad jag får bebislängtan av att se detta! Tänk att ha en sådan här len och gosig liten korv att snusa på.
När Ulf blev två tog orken tog slut. Jag tröttnade på att sova i samma rum och inte kunna läsa, se på serier och lyssna på podd som jag vill göra i sängen om kvällarna. Och eftersom barnrummen i huset var slut fick Ulf flytta in i det som varit min gamla garderob. Harry Potter-style. Själva sängen rymdes inte riktigt så Jakob byggde en ny botten och sedan monterade vi fast ena gaveln från spjälsängen ovanpå. Funkade finemang.
Trots sin litenhet har han älskat detta rum och varit sååå stolt över det. Tagit med gäster dit upp och förevisat “alltihop”. Och jag förstår honom verkligen. Att sova i ett litet tryggt krypin är att föredra framför ett stort, luftigt rum som känns ödsligt om nätterna.
Här har han sovit fram tills alldeles nyligen. Då behövde jag få tillbaka min garderob så då gjorde vi ytterligare en rockad här hemma. Nu sover Ulf i Folkes gamla barnrum i en alldeles normalstor säng. Och den röda pärlan till spjälsäng har avtackats, packats undan och ställts ut i förrådet i väntan på barnbarn eller andra bebisar.
