Hela hösten har jag gått och längtat. Klämt och känt och drömt om det lena flanelltyget mot min kropp när jag ska sova. Men nya påslakan kostar så mycket! Och är det verkligen nödvändigt att köpa nytt när man redan har det man behöver? Men sedan inventerade jag linneskåpet och rensade ut några söndernötta och håliga lakan och gjorde putsrasor utav dem. Det är så sorgligt, för lakanen är ju alltid som allra skönast precis innan de går sönder. Mjuktvättade och tunna.
Plötsligt var det ganska tomt på lakanshyllan och sedan hade Hemtex rea och då slog jag till. På nya påslakan i flanell.
Flanellpåslakan. Smaka på det ordet.
Ångrar så mycket att jag inte gjort detta tidigare!!!! Det är så otroligt mysigt att sova i flanellakan. Ligger och gnussar med fötterna på om kvällarna när jag ska sova. Mjölktrampar som en katt i mitt duntäcke med flanellfodral. Känner det lena örngottet mot kinden och njuter av att vara helt inbäddad, varm och trygg.
Världens skönaste säng med världens skönaste sängkläder. Nu drömmer jag bara om ett underlakan i flanell också. För att verkligen få den kompletta upplevelsen.
Barnen slåss om att också få sova här. Dock är det oftast Essa som får den äran – eller tar sig den. Här gosar vi även om det mest ser ut som jag har henne i en nacksving.
Så skönt att ha riktigt kallt i sovrummet på nätterna och sedan ligga och tryna under ett tjockt täcke med en varm hund vid fötterna och bara min näsa som sticker ut för att få luft.
Nu tänkte jag visa lite loppisfynd jag gjort senaste tiden. Vi börjar med det fynd jag gjorde i fredags på Anettes byggnadsvård. När jag bad er gissa.
Det blev den här tavlan med fruktmotiv och ram av björkimitation. Den passar så fint i matrummet där flera skåp och stolar är i just den här sortens trä. En oansenlig liten sak, men som jag har inte kunnat sluta tänka på sedan jag var där sist. Hade bestämt mig för att köpa den om den fanns kvar nästa gång.
För en tia fick jag en liten rulle hyllremsa i tyg. Nålade upp den på kanten i mitt kann- och karaffskåp. Den här typen av små rara fynd blir ofta mina favoriter. Ingen utom jag lägger märket till dem och minns historien bakom. Men det gör det nästan mer speciellt.
En äldre citronkaraff från tiden då Obs! fortfarande existerade. Extremt bra varuhusnamn eller hur? Och så dessa ljuvliga majolikatallrikar som nu tillhör nu de finaste i min samling.
På tre olika loppisar hittade jag dessa små krus. I ärlighetens namn fann jag den blå för länge sedan. Och så kompletterade jag med den rosa och gula nu. Så söta. Gissar att de haft lock av kork tidigare? Ska mäta och se hur vida de är, så kan jag leta vidare efter matchande lock på loppis. Alltid roligt att ha ett loppisuppdrag med saker att ha span på.
Tänk så gulliga på påskbuffén! Eller typ i badrummet för att ha tops och bomullspads och sånt i. De saknar märkning i botten så vet tyvärr inget om dess ursprung.
En enorm terraottaskål med glaserad insida (syns inte på bilden riktigt hur stor den är) står på vår köksö full med frukt. Ska använda den att julbaka i tror jag. Bara tanken på en gul saffransdeg som jäser däri gör mig glad.
Utanför Borås, på min favoritaffär Ljungagårdens Allehanda, slog jag äntligen till på min drömburk. Har velat ha denna modell i flera år och nu blev det av. Kostade 200 kronor där – men på en antik i Umeå hade den säkert kostat kring 600 kronor. VÄLDIGT stor och perfekt att förvara risgryn, mjöl eller ett rejält skorplager i.
Köpte tre juliga papperspåsar också. Fina att lägga gåbort-presenter i, vid juletid. Men vid närmare eftertanke får jag typ magknip av tanken på att den som tar emot gåvan skulle knyckla ihop påsen och slänga bort den sedan? Så gamla fina påsar ju! Här gäller det att välja mottagare med omsorg.
Aktar mig för att köpa julkulor och julgransdekorationer i allt för stora mängder. Jag har så mycket redan och försöker betrakta samlingen som fulltalig. Men dessa förtjusande gamla stjärnor med gröna pumlor i kunde jag inte låta bli kvar i butiken. Och så gillar jag de silvriga istapparna med matchande pärlor. Har inget liknande sedan förut.
Och vad är det allra längst fram i bild? Korgen med blommor? Är det ett gammalt bokmärke tro? Ingalunda.
När man öppnar det ser man att det ett nålbrev från Fabrikernas Partilager i Svenljunga. Tack för ordern – Välkommen åter står det inuti. Kanske något man fick med när man beställde på postorder? Men vad ska jag då med en sådan till? Ja, det kan man verkligen fråga sig. Lite trasig är den också, men för fem kronor kunde jag inte låta den ligga kvar i butik. Kanske jag hänger den i något påskris eller så, vad det lider. Ska bara laga den först.
Hittade också en osedvanligt lömsk liten tomte, som jag känner att jag behöver i mitt liv. En riktigt gammal, hemslöjdad sak som passar perfekt för att skrämma upp barn.
Avslutar med Jesustavlan. Det var min kompis Stina som sålde den på sin loppis och när hon la upp bilder på den i stories var det flera av hennes följare som tyckte att kvinnan såg ut som mig. Och i ärlighetens namn tänkte jag själv samma sak. Så Stina la undan den åt mig och nu hänger den vid min sängkant. En trygg påminnelse när jag vaknar i vargtimmen med klapprande hjärta.
Hela veckan har jag gått och längtat efter helgen och efter att få tid att pyssla hemma. Sådär som jag alltid längtar när jag varit bortrest.
Imorse, efter att vi städat huset, satte jag igång att vinterpynta köket. Hängde upp ett mörkt ulldraperi i dörren, nålade upp en vintrig bonad och torkade alla hyllor och prydnadsföremål.
Och arrangerade om dem på nytt.
Den höstiga pappersbonaden med äppelplockande barn byttes ut till den här vackra handgjorda bonaden jag hittat på returen för en billig peng. Folke tycker att det ser ut som hemma hos oss.
Nåja.
På hyllan ovanför köksbänken ställde jag upp lite trevliga förpackningar, skorpburkar och annat smått och gott.
Blir alltid så glad av att göra om med det jag har hemma. Leta i skåp och lådor efter finheter att ställa fram.
Det här är vår skönaste korgstol, men den sticker av så hemskt i färgen. Så otroligt vit liksom! Tror jag ska ta och måla om den. Tänker inventera färgslattarna i källaren och bara ta något av det jag hittar. Tror jag har engelskt rött, jugendvitt och övedsgrönt. Någon av dem borde passa.
Fotogenlampan över köksön används flitigt under den mörka perioden. Den ger ett sånt trivsamt sken!
Essa blev helnöjd med den mysiga förändringen.
I år firar vi jul hemma. Förra året var det skönt att fira borta eftersom jag både skrev och lanserade en julbok och fullkomligt absorberades av jul hela det året. Att också ordna julfirande hos oss kändes övermäktigt. Men i år är jag väldigt peppad och redo. På kvällarna ligger jag och funderar på hur jag ska kunna variera pyntet. Är sugen på att bygga någon slags julportal när man går in på gården. Av granris och störar som får luta sig över grusgången. Kanske med belysning i? Och jag blev överlycklig när jag insåg att jag ju faktiskt kan ha två stora granar i huset! En gran i vardagsrummet och en ute på verandan, som syns utifrån trädgården. Perfekt när jag har sådana ohemula mängder av julgranspynt och alltid får dåligt samvete gentemot pumlorna som får ligga kvar i lådan.
Sista rycket för höstdekorationerna! I alla fall om man bor här uppe i norr där snön snart ligger och vinterkänslan börjar infinna sig. Samlar här några särskilt fina höststilleben från mitt konto @underbaraboning och gemensamt för alla är att det är ganska billiga dekorationer. Det är enkelt att pynta med röda blad, äpplen och annat ätbart. Ett vackert krus och ett generöst fat är det enda som krävs för att få till det!
Mörkröda äpplen och rönnbärsris i en gammal urna. Väldigt fint hos @gammsystrar
Samma koncept i @gamlakaféhuset och oj så effektfullt det är! Trädgårdsäpplen i överflöd sprider dessutom en sån härlig doft i hela huset.
Hos @johannaikulla står en samling pumpor och de sista solrosorna fint uppradade på vedspisen. Ett rustikt och rejält arrangemang i ett riktigt lantkök! Som höstdekorationer ska vara.
Röda äpplen funkar hela vägen fram till jul och och grönt ris byts ut till granris när allt vissnat ner i trädgården. Väldigt rart hos @helenastorp
@majarebeckalarsson karvar pumpor och kålrot, precis som man gjorde förr! Kålrötter är det läskigaste!
En ensam men underbar novemberkaktus som fått hedersplatsen på den gröna byrån hemma hos @ovesparadis – jag lyckas aldrig få mina att överleva men drömmer om en riktigt stor och pampig! Så vacker både som höstdekoration och som julblomma. Kanske någon av er kan berätta hur jag ska göra för att lyckas med blomman?
Avslutar med ett vackert höstarrangemang från @aktahem.se köksö. Otroliga blommor, blad och dillkronor. Och så fantastiskt snyggt att dekorera med påsktuppen! Har en likadan hemma och nu blev jag inspirerad att låta den komma fram lite oftare än bara kring påsk. Känns helrätt så här till oktoberfärgerna.
Så nöjd med den här veckan för jag har lämnat in min symaskin på service. Eller egentligen är det mammas gamla Husqvarna i gjutjärn som jag vill få ordning på. Den har krånglat i en evighet och jag har tänkt i säkert två år att den ska lämnas in på service så att jag kan sy igen. Och nu är det gjort! Och tre dagar senare blev den klar. Så fantastiskt att det finns kvar en symaskinsreparatör i stan (Umeå Symaskiner). Och så fantastiskt tillfredsställande att vårda sakerna man har, särskilt när det är gamla kvalitetsprylar. Min gamla maskin har mycket kvar att ge.
Vi har också haft syjunta hos Stina. Jag hade med mig en innerkudde och sydde igen ett loppat, fint fodral. Samt sydde in och lagade barnens ullunderställ inför vintern.
Stina fortsatte på sina strumpor
Och Ulrika sydda hängare i sina kläder.
Allra mest nöjd är jag dock över att jag har köpt bomullsband för att sy nya hällor till mina handdukar. Säkert hälften har haft trasig hälla och ständigt rasat ner från krokarna. Det är inget stort jobb att sy fast ett band. Men att sy fast femton! Det är sånt man kan gruva sig över, särskilt när man inte har något lämpligt band hemma. Men nu är det avklarat över trevlig prat och fikabröd.
Småkakor, chips och vindruvor har förresten visat sig vara ett vinnande koncept på syjunta.
Jag kör en liten drive i oktober och reparerar saker här hemma. Och nu behöver jag alla Umeåbors hjälp att få tips om:
-Bästa stället att dra om el till gamla lampor. Alltså inte byta stickkontakt (för det klarar jag själv) utan att dra om sladden i en gammal lampa som inte känns helt säker. Vet någon ett bra ställe? Har säkert tio lampor som behöver gås igenom.
-Bästa skomakaren? Behöver laga ett par kängor och sätta nya sulor på tre par skor. Men vem går man till? Den som jag brukade besöka förut har lagt ner.
-Slutligen har jag en gammal fåtölj från mormor och morfar som jag hade tänkt klä om själv. Men nu är sitsen trasig och fjädrarna uttjänta så jag behöver ett proffs till den saken. Men vem i krokarna är bäst på att klä om möbler? Hit me med tips på en skicklig möbeltapetserare, tack!
Nu har jag samlat material från naturen och gjort en höstplantering på farstubron.
Det börjare med att jag tog en lunchpromenad med Essa i den varma solen. Beväpnad med en sekatör.
Hade nämligen sett en omkullvält gran i skogen som jag kunde klippa grenar ifrån. Dessutom har de precis avverkat en massa tall och lämnat kvar ris i drivor. Bara att klippa i lämpliga bitar och släpa hem. Vilket jag förstås gjorde.
När jag kom hem satte jag igång med att karva min pumpa. Ville täcka en pumpa helt i blad av olika slag. Använde pumpakarvningskittet jag fått av en läsare som bor på andra sidan atlanten! Då går det lekande lätt.
Jag skär alltid hålet i botten istället för i toppen. Och på pumpans “baksida” gör jag lufthål för att ljus ska få syre att brinna inne i pumpalyktan. Jag avslutar med att tvätta den invändigt och utvändigt med ättika, för att förlänga hållbarheten. Vet inte om det gör skillnad, men har hört det tipset så många gånger att jag fortsatt.
Sedan dekorerade jag trappen och krukorna med ris. Körde både ner riset i själva krukorna och la det på marken runtom.
Och gjorde en bädd av mossa och ris på det röda bordet.
Utöver pumporna dekorerade jag med mina egna trädgårdsäpplen (de som blivit frostskadade) och diverse paradisäpplen från Albins trädgård. Samt lite väggmossa och fönsterlav.
Med gran och tallris i dessa mängder kom resten av höstblommorna fram så fint. Det blev ett rejält maffigt arrangemang trots att köpesblommorna egentligen inte var så många.
Vilken fröjd att komma hem till denna entré.
Nu dröjer det väl bara några veckor innan allting snöar över. Men tills dess ska jag njuta blomsterprakten.
Idag är Bertil ledig för utvecklingssamtal och jag tänkte hämta Uffe tidigare från skolan så att vi kan karva barnens pumpor tillsammans. Det är ett roligt pyssel som blivit tradition. Men då blir det nog inga ljuva blomsterpumpor utan säkerligen läbbigare grejer…
Hur ljussätter man egentligen ett hem på bästa sätt?
Varje oktober är mörkret lika chockerande. Hur kan det bara vara så kallt, ogästvänligt och mörkt inomhus? Det är orimligt! Den här tråden om belysning uppstod i kommentarsfältet i veckan.
Jag tänkte precis igår, att det är så trist med bara taklampor med skarp belysning inomhus om kvällarna. Misstänker att barnen har svårt att gå ner i varv också. Skulle vilja skaffa lite mindre lampor, men har ingen aning om hur? Fasar också för sladdar med avbrytare som ligger inklämda bakom och under möbler som gör att man varken orkar tända eller släcka lamporna. Kan du inte snälla göra ett inlägg gällande vilka ändringar du gjort i belysningen nu till hösten? Har du fjärrkontroll kopplad eller går du omkring och tänder och släcker skilt? – Therese
Jag har hundra smålampor här och där och har köpt ‘dosor’ från Deltaco. Man sätter i som ett extra uttag och kan tända och släcka, sätta timer med mera med en app. Men man kan också tända och släcka på själva uttaget. – Linda
Tycker också belysning är svårt! Framför allt har jag aldrig lyckats bli vän med led-belysning. Hur svagt och varmt ljuset än är, och hur mycket jag än försöker med skärmar och färgade material, blir det aldrig samma mjuka sken som från glödlampor. Det hjälper ju inte med mindre ljuskällor om inte ljuset från dem blir mysigt. –Hanna
Jag har målat ledlampor med glasfärg när jag inte gillar ljuset, funkar utmärkt. – Mona
Smålampor som går på timer som därför är tända när man kommer hem från skola och jobb är ju det trevligaste så slipper man gå runt och tända och släcka. Manuell timer är det jag är uppvuxen med. Numera finns Philips hue och andra digitala lösningar. Vi tänder ju förstås en del lampor manuellt men just att några i huset är tända så man slipper komma hem till ett kolsvart hus är för mig jätteviktigt. – Elin
Tricket med stämningsfull belysning tycker jag är att inte snåla med den. Det är lätt att tänka att mysbelysning är lika med lite belysning – men antalet lampor är ju superviktigt! De ska vara många och allra helst också gå att dimra. Saknar din favoritlampa dimmer kan du köpa till en separat sådan och stoppa i eluttaget. Med den justerar du ljusstyrkan efter behov.
Ett genomsnittligt rum anser jag behöver mellan 5-8 ljuskällor, men helst ännu fler. Mitt tips är att hellre välja fler lampor med svagare ljusstyrka – än färre lampor med starkare ljusstyrka. Det ger ett trevligare och behagligare ljus.
När jag ljussätter hemma arbetar jag med lampor i olika höjder. För städning krävs en stark taklampa. Men den använder jag aldrig annars, det är för obehagligt. Riktbara lampor är bra för att kunna läsa eller lysa upp utvalda stilleben. Bordslampor placerar jag ut i varje hörn. Och såklart inte bara stående på bordet – utan i fönster, bokhyllor, på pianot, piedestaler och vägghyllor. Ju fler desto bättre.
Jag brukar göra en storhandling av ledlampor varje höst för att fylla på förrådet. Jag köper alltid på mig ett lager med 11 W ledlampor med liten och stor sockel, för det är den perfekta styrkan för att ge mysbelysning som inte bländar åt något håll. Dessutom drar de lite el och alstrar ingen värme. Tycker mycket om den här modellen från IKEA, vars ljus påminner om gamla tiders glödlampor.
Jag har inget problem med att gå runt och tända och släcka smålampor här hemma. Tycker till och med att det är ganska mysigt! Men några lampor lyser jämt under vinterhalvåret. En liten bordslampa vid hallspegeln, några hängande gamla fönsterlampor i matrummet och skomakarlampan över köksbänken. På så sätt kommer man aldrig hem till ett kolsvart hus eller fumla ner i ett kolsvart kök mitt i natten.
Nu har jag gjort höst i sovrummet. Adderat fler mysiga textilier, dämpad belysning och kuddar. De rödrutiga sängkläderna som aldrig används på sommaren har fått komma i bruk igen. Jag passade också på att byta sängsida. Gör det ibland när det känns som att det behövs nya energier.
Har hört att det är nyttigt också, eftersom sängsidan påverkar vilken sida av kroppen vi sover på. Och den sidan är tydligen bra att variera. Min frisör gissade till exempel vilken sida jag sover på, baserat på vilken sida av huvudet som har minst hår!
Bakom sänggaveln hängde jag ett vackert gammalt tyg som Elina hittade på loppis. Blev inspirerad när jag var hos min faster, som ofta dekorerar väggarna med sånt.
Sista höstbuketten pryder nattduksbordet.
Liksom en boktrave. Har bestämt mig för att inte se några serier i oktober. För i september läste jag inte klart en enda bok eftersom jag istället började se om The Office.
Men jag frågar mig -Vill jag se om samma serie för femte gången eller ge mig själv chansen att istället läsa någonting intressant?
Svaret blev enkelt. Jag vill varken se om gamla serier eller se nya serier. Jag vill lägga min fritid på att läsa! Det gör också att jag somnar tidigare på kvällarna, vilket behövs för att orka med årstiden.
Inga serier alltså, men ett sprillans nytt exemplar av Middlemarch (eftersom det var sån lång kötid på biblioteket) och Pythian pratar av Liv Strömqvist samt Herr von Hancken av Hjalmar Bergman. Och förstås mina gamla dagböcker som jag läser om och som roar mig storligen.
Lördagslagningen blev av det enklare slaget. Lika delar lagning och hemvård.
Ingrodda sminkpenslar fick sig en omgång.
Borde tvätta dem mycket oftare än vad jag gör. Det går ju lätt och snabbt och sedan blir hyn bättre när redskapen är fräscha. A och O för en bra bas skulle jag säga. Så här tvättar jag mina sminkpenslar
Min bästa ulltröja var nytvättad och behövde få sig en omgång med noppa-bortaren. Framstycket innan.
Framstycket efter en stunds noppande. Resultatet blir inte perfekt, men betydligt bättre. Sedan tog jag resten av tröjan, ärmarna och kragen.
Det tog dock en evig tid, så nästa gång sätter jag på en bra film eller något underhållande samtidigt.
Slutligen limmade jag lite mer porslin som var trasigt och som jag hittade i skåpen när jag möblerade om under veckan. Som den här söta, knubbiga norska koppen från Alstahaug, som tappat sitt öra.
Reslutatet? Jag blir så mycket mer förtjust i de saker jag tar hand om och vårdar!
“Önskeinlägg: matbordsstyling. Hur gör man så att ett matbord ser hemtrevligt ut och inte bara en stor tom yta med ett fult kastrullunderlägg på? Kanske i kombination med ditt underbaraboning instagramkonto som du brukar ha inspo inlägg ifrån ibland?“
Så skrev bloggläsaren Alva och det tycker jag var ett väldigt roligt förslag. För visst är det så att ett avdukat middagsbord kan se rätt naket ut? En stor skiva (ofta blank) som ekar, slamrar och sedan bara fylls på med diverse saker som inte hör hemma där. Som läxpapper, urdruckna vattenglas och just dessa eviga karottunderlägg…
Jag tycker inte att middagen är fullt avslutad förrän allt är bortplockat, bordet avtorkat, duken dammad (i diskhon) och sedan lagd ovanpå igen. Och helst ska sedan ett fruktfat, en ljusstake eller en blombukett ställas fram. Gärna samtidigt!
Här kommer lite fler trevliga köksbordsstilleben att inspireras av – från mitt konto @underbaraboning
Krickelins franska kök med tavelhyllan i bakgrunden och ett stort krus med tulpaner mitt på bordet. Ryms det är det ju alltid fint med en trave böcker bredvid som ett stilleben. Kanske kokböcker eller någon andaktsbok man kan plocka upp vid trängande behov? Det minns jag från flera kristna hem när jag var liten. Alltid någon lämplig andaktsbok till hands i köket, när den andliga hungern faller på.
Johanna i Kulla dekorerar med en ensam solros i en gammal apoteksflaska. Och jag gillar när prydnader har en funktion – så i mitt kök hade nog plåtburken innehållit skorpor, sockerbitar eller något annat som man vill ha nära till hands på bordet. Men det är förstås en smaksak.
Livslyst har en krukväxt på bordet. En ranglig, söt pelargon, som alternativ till bukett. Ägghönan är förtjusande liksom trälådan. Så här tycker jag att man kan göra på ett stort bord. Ena hörnet av bordet (där man inte sitter lika flitigt) dekoreras med en liten duk. Kanske en kökshandduk? Den fungerar som en slags ram för hött och pött. Och när alla sitter vid bordet drar man enkelt arrangemanget åt sidan. Det kan också vara samlat på en vacker bricka. Då är det ännu enklare att duka av.
Mosebacke har ett så vackert köksbord att dekorationer egentligen är helt onödiga. Men se så tjusigt med en rejäl vas och två stora stakar.
Kuivakangas har samlat mässingstakar i ett litet kluster. Finns billigt på loppis och metallen skänker helhet till de olika formerna på stakarna.
Maja Rebecka Larssons hem lämnar mig alltid mållös. Det är någonting nästan filmiskt med hennes fotografier. Med matbordet i köket tycker jag att råvaror funkar fint som bordsdekoration. Det kan vara ägg, rödlök, rotsaker eller någonting annat vackert. Lika snyggt som blommor ju. Men hos oss där matbordet står i en separat matsal skulle jag inte ställa råvaror på bordet. Det vore lite krystat. Där passar frukt bättre – ett fat med citroner och plommon är våldsamt snyggt!
Helenas torp visar att har man bara en tillräckligt vacker duk behöver man knappt någonting på bordet alls – för då blir duken en dekoration i sig. Men rönnbären är definitivt pricken över i! Billiga och bra “snittblommor” som jag brukar knipsa in stora famnar av nu på hösten.
Slutligen vill jag tipsa om att likt Livet i Gärde låta livet, hunden, datorn och det jodberikade saltet stå framme och skapa hemtrevnad. I allt sitt stök är detta något av det hemtrevligare jag har sett. Här kan man leva gott.
Med oktobers intåg är det hög tid att välkomna hösten i hemmet! Jag möblerade om och rullade ut de antika mattorna som ger botten till rummet. Dekorerade skåpet med lummer och granris och bytte till nya textilier.
Frosten har tagit det mesta i blomväg, men luktärterna och höstastern klarar -5 utan problem!
Trädgårdsäpplena doftar intensivt och fruktigt.
Nästan lika starkt som luktärterna.
Men stopp, vad är det där?! En ny stol? Ja, en förtjusande gungstol från 30/40-tal någon gång. Anna köpte den billigt på återvinningen i Jokkmokk. Men sedan kom vi på att den passade bättre hemma hos mig. Så då stoppade vi in den i skuffen. Har velat ha en gungstol sedan länge, men de flesta har så långa medar och blir därmed för skrymmande. Men den här förtjusande lilla saken ryms precis. La dit en kudde jag fått av Erica och ett tyg jag köpt på loppis i Borås.
Men originalklädseln under är också helt fantastiskt. Grön sammet med denna blomranka på.
Fick den fina ikontavlan av min faster när jag hälsade på och hittade grodan i porslin på second hand. Med ordet “import” stämplad i baken. Allt porslin som är märkt med ordet “import” i botten har i regel kommit till Sverige innan femtiotalet. För då skulle import stämplas.
Bytte plats på alla tre skåp i matrummet helt på egen hand. Tur jag är stark för det blomstermålade allmogeskåpet väger som en shettlandsponny.
En gammal spegel som legat undanpackad ett tag har också fått komma fram. Den ger liv åt detta annars lite döda hörn. Och den förtjusande rumsgranen köpte jag efter att jag på en gammal bild sett att farmor hade precis en sådan i sitt vardagsrum. Nu återstår bara någon fin bild att sätta i den lilla träramen på skänken.
-Mamma det är fööööör mysigt sa Folke och Uffe med stjärnögon när de kom hem från skolan häromdagen.
Och det är tur att jag gillar att möblera om, för det är först då jag får städat på alla konstiga ställen. Som bakom skåp och ovanpå hyllor, på svåråtkomliga lister och på prydnadssaker som står otillgängligt. Men nu är hela rummet genomgånget, så nu får oktober braka in bäst den vill. Vårt hem är redo!
Nattfrosten har börjat bli elak och det är högt tid att skörda de sista äpplena! Hälften hade redan ramlat ner och låg maskätna på marken, när jag kom hem från stugan.
Plockade in de fina som fanns kvar.
Återstår bara att se vad jag ska göra av dem? Det är inte en sort som lämpar sig för vinterförvaring utan ska ätas kort efter att de plockats. Kanske gör jag bara äppelmos? Behåller man skalet på får det en underbar rosa färg.
Trots att det är ett ungt, litet träd ger det ändå en del frukt. Och stora äpplen! Gallrade rejält bland karten i våras och fyra fingrars bredd mellan varje frukt gav större äpplen än någonsin.
Det som är kvar att skörda i trädgården nu är diverse kryddor, de sista tomaterna i växthuset samt alla härliga aroniabär som gärna kan få sig en extra knäpp av frosten innan jag skördar dem. I år tänkte jag dessutom koka rönnbärsmarmelad. Får se om jag hinner till helgen!
De sista fula äpplena och fallfrukten ska jag gå och mata grisarna med. Då blir de glada!
Kände mig tämligen mör när jag vaknade imorse efter att ha kört 100 mil på två dagar och signerat massa böcker. Men lördagsstädningen fick igång mig och hips vips orkade jag också måla ytterdörren med ett tredje varv linoljefärg. Det var sista chansen innan det blir för kallt. Och eftersom målandet gick så snabbt och bra så tänkte jag att jag också skulle ta en liten stund åt att våda mina ägodelar.
Började med att justera skruvarna i denna stol, som länge varit skranglig och vinglig.
Sedan skruvade jag upp fyra extra brandvarnare runtom i huset. Och kontrollerade att alla andra brandvarnare fungerar som de ska.
Sedan tog jag itu med den här lampan, vars glas har spruckit högst upp.
Den andra biten har legat på vänt här i månader.
Tog loss kupan, limmade delarna och satte tillbaka den igen.
Passade också på att laga locket till den här fina tekannan, som tyvärr har ramlat i golvet.
Och handtaget till den gamla karaffen jag fått av en vän. Limningen håller inte för att hälla ur karaffen, men däremot för att fortsätta låta den agera vas eller dekoration.
Så tillfredsställande att laga sina saker.
Diskade och ställde tillbaka tekannan på hedersplats i köket.
Och limmade sedan handtaget till den oansenliga lilla krackelerade mjölkkanna jag fyndat på loppis, och tycker så mycket om. Brukar ha den så här vid badrumsspegeln, med luktärter i. När man böjer sig fram för att tvätta händerna hamnar luktärterna i ansiktshöjd och doftexplosion uppstår!
Slutligen tog jag fram sygrejerna och fäste en knapp i min favoritklänning nu på hösten. Det tog inte många minuter – och nu kan jag ju använda den igen!
Kände mig så glad och nöjd efter att ha tagit hand om mina saker. Gett dem lite kärlek så att de håller ett tag till. Tror lagnings-lördag ska få bli ett mer återkommande fenomen. Det tog inte mer än en timme att göra allt det här. Men betänk hur lång tid det hade tagit om jag hade behövt köpa nya saker för att ersätta dessa? Hooja!
Varför är det så mysigt att kolla i folks lådor? Som hos farmor när jag var liten och gick runt och tittade i alla byråer, skåp, hurtsar och små askar. Och precis som Tommy och Annika fick presenter av Pippi, fick jag alltid presenter av farmor. En glittrig kam, en studsboll eller en vacker snäcka som låg instoppad någonstans.
Nu tänkte jag att vi skulle kika ner i redalådorna i mitt kök. För det är ingalunda vad som står på etiketterna som är i lådorna.
Ovanpå själva hyllan står chiafrön, salladsströssel och alltid några olika slags blommor sommartid. Här höstaster, tagetes och luktärt.
I en skeppa har jag hushållssnören av olika slag. I en annan samlas påsklämmor och i en tredje bor det goda, fina vaniljpulvret tillsammans med de hela kardemummafröna, som jag förvarar i en weck jar.
I en skäppa ligger olika påsar som hör till kökets kemi. Bikarbonat, hjorthornssalt, askorbinsyra, vinsyra, citronsyra och saltpeter. I en folieklädd skeppa ligger diskmedelstabletterna. Foliet är bara till för att skydda porslinet från missfärgningar. I resterande stora skeppor ligger kryddpåsar med bröd och julkryddor. Nejlikor, kryddpeppar, anis, stjärnanis, fänkål, ingefära och liknande saker.
I de små byttorna (som egentligen är avsedda just för kryddor) har jag bra-att-ha-grejer i köket. Tändstickor, häftstift, knappnålar, gummiband och tandpetare.
Och det var hela innehållet, det. Tyvärr inga glitterkammar, studsbollar eller snäckor i sikte.
Först blev det en fullkomlig spyflugsinvasion. Och nu är bananflugorna värre än någonsin. BLIR TOKIG på deras äckliga svävande i luften kring diskbänken. Nu ska jag lära er hur jag tar död på dem.
Mitt bästa knep är dock att ta ett vanligt dricksglas, fylla det med lite vinäger och en droppe diskmedel. Sedan ta ett kaffefilter och klippa ett litet hål längst ner i det, i formen av ett A. Sedan viker man det över glaset och trär ett gummiband runt, så att det sitter fast och inte erbjuder någon flyktväg
Hips vips har man en väldigt effektiv bananflugefångare. Det här är några dagars fångst. Zooma om du vill spy! Fångade till och med en fet fluga på kuppen.
Har 2-3 glas utplacerade runtom i köket och det minskar drastiskt mängden flygfän. Det och att hälla kokande vatten i avloppen varje kväll.
Den här klippboken som jag har funnit på loppis är en kär skatt. I den har någon duktig liten husmor sparat tidningsurklipp med praktiska tips. Ser framför mig en nygift, ung kvinna med sitt första egna hushåll som försöker lära sig ditt och datt genom att prydligt klistra in i pärmen. Så gjorde jag också när jag flyttade hemifrån. Fast då hade jag ett svart, vaxat anteckningsblock med röda linjer.
Här finns praktiska tips om hur man transporterar synålar – nämligen intryckta i korken till en glasflaska. Samt att en gammal tratt som fästs på väggen med ett snörnystan i – kan bli till en smidig snörhållare som inte trasslar till det.
Fler fiffiga tips finns, om hur man bäst reser en stege: Bind fast ett rep i nedersta pinnen och ställ dig på det med foten. Då kan stegen inte falla över dig. Och givetvis det fantastiska tipset om ärmlappar, eller svettlappar som det också kallades förr. Det sparade mycket på klädernas hållbarhet. Man sydde in tyglappar i ärmhålen som enkelt kunde ta lös och tvättas.
Tips för en modern babybädd finns också. Man bäddar med en vanlig madrass, men gör “ett urtag” i mitten som istället fylls med torvströ. Bebisen får sova i ett par tunna byxor och kiss och bajs sugs upp av torvmullen. På det sättet ligger babyn torr. Man måste bara komma ihåg att byta torvströet regelbundet.
Store tid, vilket bestyr att ha småbarn på den tiden…
För att få en pikant smak på ärtsoppan eller andra kött- och grönsakssoppor kan man tillsätta 1 tesked torrsenap till 1 liter vätska. Och riktigt starkt kaffe får man om man häller 1 del finmalet kaffet i en vattenflaska med 9 delar vatten. Sedan låter man det stå i fyra-fem dagar. Därefter kokar man kaffet som får en kraftig arom. Ett användbart tips i ransoneringstider!
Längst bak i klippboken finns ett litet brev inklistrat.
Kära Greta. Jag skriver här litet. Jag mår bra och går i skola. Jag är på tredje klassen. Här är redan höst och snart blir det vinter. Många hälsningar till Mamma, Pappa, Anna, Lisa och till dig. Pirkko.
Jag blir så nyfiken på om det är Greta som äger klippboken? Och vem Pirkko är som skriver till henne? Är det kanske hennes storasyster? Men varför har hon ett sån typiskt finskt namn när de andra syskonen heter Anna, Lisa och Greta? Var hon kanske ett finskt krigsbarn som bodde med familjen under någon period? Min fantasi spinner iväg med mig och plötsligt glömmer jag tid och rum…
En riktig skatt är denna bok, som sagt. Kanske ska testa det där knepet med snöret, förresten?
Jag älskar rutor i alla former och just som kökstextil är det oslagbart snyggt. På gardiner, kökshanddukar, stolsdynor eller dukar. På mitt konto @underbaraboning samlar jag instagrams finaste hem och boningar. Just idag med fokus på rutiga dukar!
Rutor i @colorelles rara sommarstuga. Gillar att lägga dukar omlott på detta vis, det gjorde alltid farmor. Oftast en vaxduk underst och sedan en tygduk ovanpå.
Somrigt fint med storrutig duk och smårutiga gardiner i @klingskavillan. Väldigt fint.
Blårutig bordsduk i stadig bomull. Finns i drivor på loppis för en tjuga stycket. Hemtrevligt hos @frojdeligen
Så fina färger och mönster i @starensannas kök! Älskar alltihop.
Rutig uteplats med missmatchande kuddar och en vägg av stråhattar. Underbar styling hos @nordingarden
Här i köket hos @johannaikulla vill man sitta och dricka kaffe en ruggig eftermiddag.
Och tänk bara att sitta här och höra regnet smattra en kylslagen septemberdag. Dra filten om axlarna och sörpla te. Den trevliga duken ser ut som en nittiotalsduk, men passar perfekt in i en äldre stil som hos @anno.1987
Det kom så många intressanta kommentarer i gårdagens inlägg om städning. Jag fastnade särskilt för den här av Marie, med efterföljande kommentarstråd.
Det här tycker jag var så intressant. Att vi idag inte bryr oss så mycket om våra hem annat än när det gäller att renovera eller konsumera nya prylar till det. Men inte när det handlar om att vårda, sköta och laga det vi redan har. Och sedan står vi där med våra dammiga, smutsiga och röriga hem och undrar varför vi vantrivs?
Förvånansvärt många människor vet idag inte hur man gör vardagliga saker som hör till allmänbildningen. Som hur man avfrostar en frys, plantorkar en tröja, får bort envisa fläckar från en bordsduk eller hänger tvätt på lina så att den inte skrynklar.
Och detta är visserligen ett högst anekdotiskt exempel: men när min syster tog sin kandidat i modedesign för femton år sedan, var det vanligt att studenternas mammor kom till skolan och hjälpte till att sy. Idag kommer ingen mamma till skolan, för ingen mamma kan sy. Att sy har gått ifrån att vara en allmän kvinnlig kunskap till ett särintresse. Trots att både kvinnor och män skulle ha stor nytta av att kunna enkel sömnad och att laga sina egna kläder. Samtidigt får skolämnen som slöjd och hemkunskap allt lägre status – trots att det är en typ av kunskap som vi alla borde besitta.
Det är en massa viktiga erfarenheter som har gått förlorade senaste åren. Som traditionellt sett har överförts från mor till dotter, men som nu inte överförs mellan någon alls. Kanske för att det i ett kapitalistiskt samhälle inte finns några pengar på att tjäna på att människor vårdar vad de har istället för att köpa nytt? Och att bry sig om städning och vård av hemmet anses mossigt och ofeministiskt. Men jag vill påstå att det ofeministiska är att låtsas som att sådan kunskap (oftast buren av kvinnor) inte har något värde. För vi märker ju dagligen vilket oerhört värde det har. Inte minst för klimatet!
Städning och hemvård är osynlig kunskap som märks först när den uteblir. Och jag tycker förstås inte att det ska ligga på kvinnor att ensamma utföra sysslorna eller överföra all kunskap till nästa generation. Det sorgliga är att kompetensen värderas så lågt. För att vårda det man har och vara rädd om sina saker – det är helt central för den som vill leva ett hållbart liv.
Jag har tänkt på det här med att träningen efter fyra år faktiskt har blivit riktigt kul. Det finns specifika övningar jag längtar efter att få utföra och jag ser ofta fram emot själva träningspassen. Inte minst för känslan som jag vet kommer efteråt. Känslan av att ha gjort något snällt mot mig själv.
Mitt förändrade förhållande till träning har fått mig att fundera på det här med städning. Precis som de flesta kan jag per automatik sucka “Åhneeej, imorgon måste vi städa”. Men när jag bryter ner känslan och studerar den närmare har jag märkt att det egentligen inte är städningen jag ogillar. Utan att det under städning ofta uppstår känslor som “åh, nu har vi låtit det gå för långt igen” eller “varför får jag aldrig in rutinen att plocka upp efter mig själv?”. Det är mycket skam inblandat i dessa känslor och en upplevelse av att liksom vara en otillräcklig människa.
Men själva städningen i sig är faktiskt inte så jobbig. Den kan till och med vara härlig! Har jag pulsklockan på mig är det peppande att se hur många steg jag får ihop. Och medan jag håller på känner jag att jag gör någonting snällt, hjälpsamt och meningsfullt för både mig själv och min familj. Och efteråt är det ungefär samma härliga känsla som efter att ha tränat. En säregen kombination av lugn och energi.
Jag tror kanske att jag gillar städning? Och att jag borde skifta mindset och prata om städning på ett nytt sätt. Sannolikt skulle det hjälpa mig i vardagen att inte ha en sån negativ inre dialog. Min mormor Rut hade fantastiskt rent och fint hemma och hon sa alltid “inte mår jag dåligt av att städa, inte” medan hon gnodde runt och nöjt polerade diskbänken och sköljde ur plastpåsar för att återanvända. Min mormor är ju som ni vet en stor förebild för mig. Och tanken på att känna sådär inför städning den är väldigt lockande.
Dock var mormor en i grunden ordningssam människa, medan jag är en tankspridd person med många kreativa ideer som gör att det snabbt blir rörigt runt mig. Men jag ska öva på att uppmärksamma det som faktiskt är roligt med att städa. Och prata om mig själv som någon som gillar att städa. Lovar att återkomma i frågan när jag praktiserat denna nya inställning ett tag och kan utvärdera den.
Med det sagt kommer här några saker som jag tycker gör veckostädningen trevligare.
Att lyfta upp alla stolar, pallar, småbord och tidningskorgar från golvet innan man dammsuger. Det tar en liten extra stund, men sedan är det ju bara att flyga fram med dammsugaren! Och så slipper jag bli rasande när den trasslar in sig i diverse stolsben. Ett rationellt städande som hjälper mig att vara effektiv.
Att hänga ut sängkläder på vädring medan städningen pågår. Byter jag inte i sängen just den veckan brukar jag dessutom ta ut och skaka lakanet och lägga i det igen efteråt. Då får man bort smulor, hundhår och damm. Och sängen känns typ renbäddad efteråt.
Att vädra korsdrag. Svårare på vintern – men på sommarhalvåret är det så skönt att städa med vidöppna fönster och låta vinden blåsa igenom huset och blanda sig med doften av linoljesåpade golv.
Att alltid damma alla kuddar, filtar och småmattor och låta dem ligga ute några timmar och vädras. Doftar gott när man tar in dem sedan – särskilt om de legat ute en riktigt kall vinterdag.
Att städa i rätt kläder. Här finns två spår att välja mellan för mig: Antingen tar jag på mig träningstights, sport-bh och sätter upp håret i en tofs och ser städningen som ett träningspass. Eller så tar jag på mig en stadig bomullsklänning, knyter huckle runt håret och bär förkläde. Och sedan leker jag mormor Rut och putsar och gnor som en riktig liten gumma. Båda sätten är effektiva för mig och gör städningen bättre än i vanliga kläder.
Nu har sommarblommorna tagit sig ordentligt och det går att se resultatet lite bättre. Vid entrén i häcken står min blomstervagn med gult tak och gula tagetes i alla krukor. Luktärterna har inte börjat blomma ännu men lyckliga Lotta i orangerött blommar för fullt. Ballongerna är en rest av Folkes kalas.
På farstubron har jag bland annat planterat lila petunior, vinröda oxalis, tagetes i gult och orange samt orangeröda dahlior.
Slingerkrasse och gul margerit.
Älskar färgerna tillsammans och hur de sprakar och lyser. Att våga avgränsa antalet färger blir ofta mer effektfullt än att blanda alla färger hejvilt.
Tagetes är härlig när man planterar många ihop. I blomstervagnen är de nyplanterade och där har de inte kommit så långt. Men i den runda krukan på bordet har de orangea tagetesarna blivit bulliga och stora. Blir så glad varje gång jag kommer hem och får se min fina, färgglada farstubro!
