Kategori: Claras hem & trädgård

Det har varit riktigt ruggigt väder sista veckan så jag bestämde mig för att öppna famnen för hösten och släppa den rakt in i huset. Sådär fullkomligt. Jag möblerade om, hakade ner de tunna spetsgardinerna och krokade tavlorna från väggen.

Tog istället fram mina mörkaste murrigaste yllegardiner och hängde upp. Lite mörkare kuddfodral, filtar och kuddar – och tavlorna hängdes upp på nya ställen. Nu känns höstvindarna inte så kalla längre. Jag har stängt ute dem mentalt genom att gömma mig i murr.

En trött, blöt Essa som ligger och vilar middag på fårskinnet efter en dag ute på gården med Jakob. Jag blir ju så trött av att se sånt här att jag gärna själv går och lägger mig.

Djupa fönsterkarmar där det ryms boktravar, vaser och andra dekorationer är så hemtrevligt. Den här gamla Strindbergslampan jag köpt på en antikaffär i Umeå – den antikaffär som sedermera blev vårt kontor i stan.

Det här skåpet har ni nog bara sett skymta förbi, det stod tidigare i det blå rummet. Och innan dess stod det på kontoret i stan. En gång i tiden i antikaffären också. Ja ni förstår – allt hänger samman.

Skåpet är tungt som ett as och en gång när jag och Annakarin skulle flytta det på kontoret kom det i svang och vi höll på att få det över oss. Vi både skrattade och skrek av skräck. Hade just sett snyggt ut i tidningen! “Två kvinnor förolyckade i vitrinskåpsincident – den spontana lusten att möblera blev deras fall”

Höstbuketterna är så härliga. På sommaren tar man blommorna för givna men vårens första och höstens sista buketter – det är något visst med dem!

Här tycker jag om att sitta och läsa kokböcker. Är du som jag som läser och läser och läser men aldrig lagar något ur dem? Den kokbok som jag faktiskt använder är nog Annas mat av Anna Bergenström. I en klass för sig.

Min monstera som blir mer och mer av ett monster. Passade på att ställa den i badkaret och duscha damm från bladen när jag ändå möblerade om.

Nu är höstat och boat i varenda vrå i vardagsrummet och det känns som att jag byggt mig en liten koja som skydd mot omvärlden. Kom an bara med alla millimeter regn och försök rubba mig om du tror att det går!

Nu har vi haft vårt nya kök i ganska precis ett halvår. Det har verkligen satts på prov på alla tänkbara sätt och jag kan ärligt säga att jag njuter varje dag när jag kommer ner i vårt solgula kök. Ja, jag njuter så otroligt mycket av vårt nya kök rent visuellt. Ändå är det ingenting jämfört med hur mycket jag njuter av funktionerna. Vi har ju fått ett helt annat vardagsliv. Ta en sådan sak som att barnen nu når allt porslin och inte längre behöver hjälp att ta ett glas vatten. De får både duka fram och duka av bordet till middagen. Och i vår fullstora diskmaskin ryms äntligen all disk.

Eller det faktum att vi äntligen har plats för en liten frys i vårt kök och att matrester numera raskt fryses in liksom gamla ostkanter, gräddslattar och annat från kylen som håller på att bli dåligt men passar bra i någon gryta. Just frysen har gjort matlagningen enklare. VI har ju två fullstora frysboxar i källaren så en liten frys med allt det nödvändigaste räcker bra här uppe för att få vardagssnurren att gå smidigare.

Jag njuter också av att inte ha några överskåp som visuellt tynger ner, utan bara underskåp. Istället har jag alla ofta använda husgeråd framme synliga och lätta att använda.

Själva köksinredningen heter Form och kommer från Marbodal. Färgen på luckorna heter Sand. Köket är Svanenmärkt och Marbodal har Sveriges bredaste sortiment av Svanemärkta kök. 

Köksön är jag svårt förtjust i. Den sväljer så otroligt mycket husgeråd och erbjuder en enorm arbetsyta när man till exempel vill baka bullar och breda ut sig hur mycket som helst. Åtta plåtar ryms ju ledigt…

Jag gillar också att ha en yta i köket som jag kan styla och ha framme något dekorativt på. Som en stor kruka, en skål med frukt, en ljusstake och sånt där plock som är trevligt.

Så här ser köksön ut i bakkant.

Två pallar ryms precis. Hittade tillslut en modell från Hans K som heter Zigzag och är i samma träslag som bänkskivorna.

Här brukar barnen sitta efter skolan och surra och hålla mig sällskap medan jag gör middag. Eller så sitter jag här själv och vaktar ett bröd som gräddas eller skriver ett blogginlägg. Under bänkskivan finns eluttag så man kan koppla in så väl laptop som köksmaskiner.

Ni har ju kunnat se på bloggen hela sommaren hur jag saftat och syltat, konserverat och donat. Det är en sådan otrolig skillnad på hur lätt det går nu när det finns en bra grundstruktur i köket. När jag har koll på saftmajor, silar, trattar och konserverburkar. När allting har sin egen plats och det finns generösa arbetsytor. Startsträckan är kort och hur mycket jag än grisar ner går det snabbt att återställa igen.

Det är ju liksom det som är grejen. Bara för att man får massa ny förvaring betyder det ju inte att man inte behöver städa. Men städandet går så lätt när allting har sin plats och utrymmena räcker till.

Jag är väldigt glad att vi tog hjälp av en köksinredare från Marbodal när vi planerade köket. Som kan och vet alla alternativ som finns och allt man behöver tänka på i sin köksplanering. Hur ska arbetsflödena se ut? Hur många lådor kontra skåp behöver man egentligen? Det har verkligen varit guld värt för själv kan jag ju ingenting om det utan är mest intresserad av det estetiska.

Jag har fått många frågor om ergonomin i köket med tanke på de utanpåliggande golvsocklarna. Indragna golvsocklar är ju “bättre” för ergonomin eftersom man då kan stå med fötterna rakt in under bänken. Jag diskuterade dock det här med min man sjukgymnasten som är expert på ergonomi och vi konstaterade att eftersom ingen av oss ändå står så när vi arbetar i köket så kvittar det. Jag vilar alltid högra höften mot bänken när jag arbetar. Så det där med golvsocklarna är ingenting jag överhuvudtaget reflekterat över. Men den som är van att stå som man “ska” kan nog uppskatta indragna golvsocklar mer. Båda alternativen finns ju på alla Marbodals kök så man behöver inte välja bort något utifrån den aspekten.

En annan sak jag är glad för är att vi valde extra djupa bänkskivor. De tio extra centimetrarna gör att man rymmer redskap på bänken och ändå har mycket yta kvar för att arbeta. Den där trånga känslan finns inte längre och bänkskivan i trä blir bara vackrare och vackrare. Jag längtar tills den är helt patinerad och välanvänd.

Den här lilla lösningen trivs jag också väldigt bra med. I en smal utdragbar hylla bredvid spisen förvarar vi kryddor. Här är de vi oftast använder och i skafferiet finns de kryddor som brukas lite mer sällan. Det finns nog smarta insatser där burkarna kan ligga lite snyggare – men det här funkar bra för oss!

Även om köket är nytt så vill jag inreda med gamla grejer. Byttor, tråg, skålar och krukor – allt sånt får gärna vara ordentligt patinerat. Det har jag skrivit mer om i det här (länk) inlägget om ni minns.

Har inte ångrat en sekund att det blev gult i köket! Jag skäms nästan för att säga det men jag längtar efter att det ska bli jul så att jag får stå här och julstöka och göra julfint. Tror julen kommer göra sig bra till det gula.

Jag har fått många frågor om hur det funkar med linoljefärgsmålad panel bakom diskbänk och spis. Det funkar alldeles utmärkt. Eftersom vi har en djupare bänkskiva hamnar diskbänk och spis lite längre ifrån väggen vilket minskar värmen och fukten. Men sedan är linoljefärg vattenavstötande och väldigt tålig så det hade nog gått bra oavsett. Jag har inte märkt att väggen bakom blir särskilt flottig eller svår att rengöra heller. Men det var lite trixigt när vi skulle bestämma hur avslutet mellan panelen och bänkskivan skulle bli. Panel rakt ner på bänkskivan skulle skapa en ojämn kant där både fukt och smuts skulle samlas. En utanpåliggande skulle ha samma effekt.

Men snickaren gjorde ett suveränt jobb och placerade en tunn, grund list närmast bänkskivan. Som inte sticker ut framför panelen och skapar en smutsig kant, utan istället försvinner under den. Diskret och praktiskt!

Nu i skördetid ligger tomaterna på eftermogning, kryddorna hänger på tork och löken är i flätor i köket. Det är så härligt när det känns att det är ett lantkök som verkligen används och brukas.

Platsen bredvid vedspisen är alltjämt min favoritplats i köket. Särskilt vintertid när vi eldar.

En annan sak jag är SÅ nöjd med är de breda lådorna med bestick. Insatserna är i plast men de finns i trä om man hellre vill ha det. Det är bara det att jag njuter varje gång lådorna behöver städas och jag bara lägger ut besticken och tar plastinsatsen till badkaret och spolar av. Som jag längtat efter sådana rationella lösningar!

Det här är också trevligt. En ful mikro inbyggd i ett skafferi/städskåp. I de utdragbara lådorna förvarar vi allt från diskmedel till påsar, klämmor, bakplåtspapper och kökshanddukar. Som ni ser har jag gått bananas med dymon i hela köket. Det kan jag verkligen rekommendera om du också har en lite rörig familj. Det blir en slags storkök/lägergårdskänsla över köket som känns väldigt rationell.

Jag är också supernöjd med att vi valde diskho men två separata hoar. Det är så praktiskt att ha två olika så att man tex kan skölja av tallrikarna i ena hon och lägga i blöt i den andra. Och när vi ändå pratar om kökets äckelpäckel måste jag säga att jag älskar köksavfallslösningen under bänken. Vi har en legrabox med sex olika kärl som ser ut så här. Där vi har plats för kompost (lock till den medföljer) samt brännbara sopor, kartong, glas och konserver. Plus ett fack för trasa, diskmedel, svamp och borste. Det här är så överskådligt att till och med Ulf vet i vilken box han ska slänga skräpet.

När det blir fullt i dessa hinkar bär jag ut dem till garaget där vi har vår stora sopsortering med stoooora lådor för allt som ska tas till returen. Den tömmer i sin tur Jakob en gång i månaden ungefär. Då brukar bilen bli fullproppad.

Men nu, le grande finalé: MASKINLYFTET! Den funktion som jag är nästan mest nöjd med och som gjort att jag bakar mycket oftare. Det är alltså en hylla i skåpet med plats för en hushållsassistent. Och när man drar i en spak kommer hyllplanet upp i samma arbetshöjd som bänken. Inne i skåpet sitter också ett eluttag så att maskinen är ikopplad och redo att användas direkt. Finessen är att man slipper massa tunga lyft, att maskinerna blir lättare att ta fram och bort samt inte tar upp massa värdefull bänkyta medan de är igång. Ett liknande maskinlyft finns i mormors kök och jag minns hur praktiskt hon tyckte att det var. Så det var högt upp på min önskelista när vi renoverade. Är så glad att jag inte kompromissade bort den där på slutet när vi funderade på om vi inte behövde mer plats för kastruller istället.

Så. Det var den stora köksrenoveringen det. Allt som allt ger jag mitt kök fem röda höstäpplen av fem möjliga i betyg! Det enda jag ångrar är att vi inte gjorde det här tidigare.

Kanske är du som jag och tycker om tanken på att ställa något vackert på borden inför helgen? En fredagsbukett eller en blomma. Det går att ordna enkelt den här årstiden. Ta med dig en sekatör ut i naturen och plocka in vad som finns i dikesrenen, skogen, på ängen eller i trädgården. Här är några favoritblomster från mitt instagramkonto @underbaraboning där jag samlar instagrams finaste, färggladadste gamla hem. Under bilderna finns länk till respektive konto!

(Ps – tänk på allemansrätten och att du behöver markägarens tillstånd för att få klippa in grenar).

Ett välkomnande höststilleben hemma hos Nina. Stora kvistar rönn är alltid vackert och effektfullt i en karaff eller ett krus. Även grenar med aronia, häggmispel, snöbär, paradisäpple och liknande buskar och träd är vackra att göra snittbuketter av.

Anspråkslösa höstfynd blir en effektfull färgklick hemma hos Josefin

Renfana. Så förbisedd och sååå vacker! Särskilt många i grupp som här. Växer i överflöd i många dikesrenar.

En vrålmaffig bukett med olika dahlior. Den hade kostar en förmögenhet hos floristen men den som har en egen trädgård kan förstås unna sig sånt här lite oftare. Det är förresten roligt att självplock av blommor fått ett sådant uppsving senaste åren. Jag och min syster brukade ofta följa med mamma på självplock av just blommor när vi var små. Det kan vara ett sätt att själv kunna experimentera med att skapa buketter som den här – trots att man saknar egen trädgård.

Ett helt fång kärleksört i ett krus. Jag har också sett att kalanchoe (våreld) börjat säljas som snitt och det är en otroligt hållbar blomma som påminner starkt om denna

Så fasligt vackert med en bukett gula blommor presenterade på det här viset. Vill du göra något liknande kan du med fördel också blanda in gulnade kvistar och blad från naturen.

Vackert och rustikt i en korg. Ett härligt blomsterfång med bland annat solrosor, eterneller, gräs och blad.

Avslutar med den här bonusbilden som får mig att tänka på någon illustration av Sven Nordqvist. I Pettsons värld är blommorna alltid enorma och perspektiven blandas hejvilt. Så vackert att se en samling solrosor “i det fria” just så höga och magnifika som de är. De behövs knappast snittas in till en fredagsbukett – blommorna står ju redan och kikar in genom fönsterrutan! Det får bli en påminnelse till mig själv till nästa år: plantera en rad med solrosor under köksfönstret.

Idag ska ni få kika in i ett rum jag aldrig tidigare visat. Ett rum där jag gått loss totalt och verkligen låtit kreativitet flöda. Jag har inte visat det här rummet tidigare eftersom jag känt att det varit för privat. Det kanske låter fånigt – men jag har inte velat att alla skulle apa efter mig.

Jag är stolt över mitt särpräglade uttryck. Att jag aldrig kompromissar med materialval, kvalitet eller funktion. Har jag en vision så nöjer jag mig inte förrän jag uppnått den. Samtidigt älskar jag byggnadsvård och vill på inget sätt renovera bort husets själ. Därför har jag behållit grunden i det här rummet och snarare fokuserat på att förhöja med stylingen.

Skulle jag beskriva inspirationen till det här rummt med några ord skulle jag säga Ilse Crawford, Artilleriet, en gnutta Svenskt Tenn och en skvätt norditaliensk piazza. En blandning av designklassiker och loppisfynd. Sköna taktila material, spännande ljuskällor och en annorlunda planlösning.

Som alltid när det gäller god inredning så har det fått ta tid. Tid att känna in. Tid att stämma av. Tid att reflektera. Men nu har jag landat.

(Ps Frågor om färgkoder, materialval och inköpsställen undanbedes vänligt men bestämt. Jag kan känna att det blir lite tokigt om alla nu plötsligt försöker göra exakt som mig. Jag är inget facit till att skapa ett personligt hem. Även om mitt hem verkligen är personligare än de flestas).

Jag är så förtjust i alla mina träredskap i köket. Den stora hålsleven för palt, de mjuka träspatlarna jag rör om havregrynsgröten med. Smörknivarna i alla möjliga knasiga former, träskeden till julgröten och den rejäla träpåk jag knådar degen med. För att inte tala om mina tunga, rejäla skärbrädor som det är en fröjd att hacka ingredienser på!

Tar du bara hand om träredskapen rätt är det världens trevligaste köksredskap. Dessutom kan du hitta mycket fint på loppis och antikaffärer. Den största faran för träredskap är att spricka – för då kan det samlas bakterier. Men att de är lite missfärgade och bruna tycker jag bara adderar till charmen.

Idag har jag haft ett riktigt litet spa för mina träredskap. Och det var verkligen alldeles för länge sedan detta gäng av trötta, bleknosta trotjänare fick den behandlingen.

Så här sköter jag mina träredskap:

Det viktigaste att komma ihåg är att aldrig köra träredskap eller skärbrädor i diskmaskinen. Efter användning diskar jag dem istället snabbt med lite varmt vatten och någon droppe diskmedel. Det räcker väldigt bra till vardags – men ibland vill man göra en mer ordentlig rengöring. Då fuktar jag brädan, saltar in den och låta den ligga en stund. Därefter skrubbar jag den med en halv citron eller lite citronsaft på flaska som jag stänker över brädan. Tar rejäla drag med en grov borste eller svamp runtom på brädan och sedan sköljer jag den ren. Brädan får torka luftigt och sedan (om jag tycker att de behövs) drar jag av den lite med ett sandpapper.

Sedan går jag på med oljan. Till vänster har jag oljat och till höger är det obehandlat. Det är lika tillfredsställande att olja en torr skärbräda som att ge en hungrande mat. Oljan jag använder är rå linolja men det går att göra med en neutral matolja också. Dock tränger den inte lika långt ner i träet och kan riskera att härskna med tiden.

Jag stryker på ett tunt lager rå linolja med en luddfri trasa, låter torka in en stund och och torkar sedan noga bort överflödet.Indränkta linoljetrasor kan självantända – så efter användning lägger jag dem i en påse med lite vatten och knyter till.

Jag gör samma sak med träredskapen…

Och sedan blir brädorna så här återfuktade och fina!

Det är bra att förvara redskapen luftigt tills de torkat ordentligt. Sedan kan jag rekommendera att placera skärbrädorna så här i köket för mesta möjliga luftcirkulation. Då torkar de snabbast efter användning.

Man kan ha en särskild skärbräda till lök om man vill, för att slippa riskera löksmak i till exempel en fruktsallad. Och till lök använder jag faktiskt en bräda av bioplast. Den används också för att skära kyckling eftersom det är en råvara som kräver otroligt noggrann hygien.

Jag kan tipsa om att sönderrivna gamla laka, trasiga kökshanddukar eller en sladdrig t-shirt blir en utmärkt trasa att olja in redskap med. Efteråt slänger man bara bort den!

Ja, det var allt från dagen träredskaps-spa, det!

Här är en bild på vår gård, tagen på lite avstånd. Jag fotar från berget som ligger bakom huset. Vägen som slingrar förbi där nere är en liten grusväg som går genom byn. Vår tomtmark fortsätter nedanför husen och grusvägen.

Jag letade förgäves efter en sommarbild på hur min trädgård såg ut när vi flyttade hit. Jag har tråkigt nog inte så många bilder på det. Men här är i alla fall en från 2012. Då hade vi en liten rabatt med mormorsblommor vid huset. Sedan fanns det några stora träd och en syren och en gräsmatta som var full av ogräs. Bit för bit har vi dock mejslat fram någonting helt annat.

Här är ungefär samma vinkel tagen förra veckan. Som ni ser prunkar det i varje vrå. Idag är trädgården en snårig, hemlighetsfull liten oas där man måste går runt en stund för att hitta alla vinklar och vrår. Jag har byggt upp trädgården som ett hus med många rum där man leds från det ena till det andra.

När vi anlade trädgården var det flera som undrade om det inte skulle kännas väldigt kalt och hårt med allt grus närmast huset? Men jag tycker att jag motbevisat dem rätt bra! För gruset bildar en lugn bas och ger struktur till alla rabatter anlagda med cortenstål och tegel.

Fråga mig inte om vilket grus vi köpte dock. Vi fick tag i något tumlat gårdsgrus i naturliga färger som är inte gör så ont att gå på. Tror vi beställde det via Bilfrakt. Barnen springer barfota över det men själv tassar jag lite försiktigare.

Den mormorsrabatt vi anlade först har nu blivit helt fantastisk. Rosor, flox, prästkragar, stockrosor, smultron, astillbe, humle, kantnepeta, löjtnantshjärta, lammöron och säkert tio sorter till…

Det blåser ganska mycket hos oss och en häck är ett måste för att få en ombonad, vindstilla trädgård. När vi gjorde om på gården 2015 försökte vi flytta en gammal häggmispelhäck och plantera om den. Det funkade dock väldigt dåligt och 2018 grävde vi bort den helt, tillsatte massa ny jord och så köpte jag 30 meter häck.

Jag valde en bärhäggmispel där varje planta var typ 1,20 cm hög. Det blev ganska dyrt men jag kände att jag inte ville vänta fler år när jag redan väntat så länge. Sedan dess har jag släppt upp den bit för bit. Nu är den 2,30 på sina håll men den ska nog få bli närmare 3 meter i alla fall innan jag sätter stopp. På våren är den full av vita blommor och på hösten ger den massvis med ätliga bär innan den slutligen byter färg och blir vackert vinröd.

Den här paradrabatten framför punchverandan blir jag inte riktigt sams med. Aklejan tar över och efter juli månad är den mest en enda grön röra. Måste fundera på vilka blommor jag ska byta ut och komplettera med. Älskar dock rosorna New Dawn, Polstjärnan och Adelaide Hoodles som prunkar här.

För att skapa väggar i trädgården arbetar jag med krukor på höjden, spaljéer och störar som luktärter, humle, klematis och sånt kan slingra sig kring. Genom att gruppera flera krukor ihop kan man skapa skyddade lähörn som blir vackra att se på från alla håll. Stora krukor är dyra så jag har hållit utkik efter baljor, tunnor, hinkar och sånt på loppis.

Det viktigaste med trädgården har varit att inte göra avkall på leken bara för att det ska vara fint. Och SOM det har lekts i trädgården i sommar! Nivåskillnaderna skapar spännande möjligheter. I den här repstegen brukar barnen kasta sig ut, slungar sig över åkern och landar på kullen bakom rönnträdet.

Vi har också två stora stenblock i trädgården. Det ena fanns sedan förut och det andra hittade vi när vi grävde. Med en traktor placerades det mitt på gräsmattan och så planterade jag en kanelros bredvid. Kring dessa två stenblock är det så mycket lek, bus och kojbyggande.

Är det inte lite spännande så är det knappast en lek!

Vi har ju en jättefin utsikt på vår gård. Och man tänker ofta att man ska röja rent framför utsikten för att se ännu bättre. Men en vacker utsikt framträder ju mer om man behåller några saker som hjälper till att se den i “djupled”. Vi har planterat en guldhägg mitt på gräsmattan som så småningom kommer bli ett bra klätterträd.

Och sedan har vi till synes planlöst kastat ut vinbärsbuskar och syrener. Men de skapar djup i trädgården och är perfekt att att leka tagen runt.

Jamen titta bara!

Pilträd är snabbväxande och underbara klätteträd. Ganska billiga även om man köper större exemplar.

Olika små sittgrupper är viktigt. Och helst inte kloss mot husfasaden utan en bra bit ut i trådgården. Då får man ju både sittfunktionen och kan njuta synen av den fina sittplatsen inifrån huset. Den här gröna i järn är antik och köpt på Ett hus blir ett hem i Holmsund.

Den här vita gruppen är modern och kommer från Brafab. Den står i kvällssol medan den gröna gruppen på förra bilden är i morgonsol. Är det sol ska man alltid kunna följa den!

Och så har vi såklart vår stora gröna grupp från Brafab. Köpte den trären och målade med kromoxidgrön linoljefärg. Förra sommaren kompletterade jag den med fler delar så nu består den av två rektangulära bord som står bredvid varandra och bildar en stor fyrkant. Samt två gröna soffor. Och sedan ett hopplock av olika grönmålade stolar till det. På det här sättet sitter man väldigt rymligt 12 personer och har samtidigt en stor yta i mitten av bordet att ställa maten på.

Det senaste tillskottet i sittplatser är hammocken. Här har jag ammat bort många timmar i sommar.

Men en sittplats i trädgården behöver inte vara mer märkvärdig än en liten bänk, en mjuk sten eller en stubbe. Eller varför inte en hängstol från någon stadig trädgren?

Eftersom vi har jordbruket där vi odlar grönsaker har vi inget sånt i trädgården närmast huset. Bara kryddor i mina murade pallkragar. Samt lite sallad förstås. I övrigt satsar jag helt på blommor!

Jag gillar både sånt som klättrar på hus och stuprör – och sånt som hänger ner från luften.

Träd i olika storlekar skapar känslan av tak. På framsidan har jag anlagt en liten rabattrundel med några olika perenner och ett aroniaträd med ätliga bär. Här har jag vattnat och gödslat slarvigt i sommar så allt ser lite ledset ut. Men innan jag grävde ut den här rabatten var framsidan bara en stor tråkig grusplan. Nu finns ett blickfång – och när trädkronan växer till sig blir den också ett bra vindfång.

Här ser ni de lager av rabatter, buskar och träd som finns i vår trädgård just nu. Det jag kan sakna är lite mer barrträd. Har bara 1 (!) vintergön växt i hela trädgården och det är thujan. Funderar på att formklippa den riktigt stram så småningom – strama former är fint till allt det vildvuxna. Överväger också några gröna formklippta klot eller kanske en tät liten formklippt häck någonstans som skänker lite estetisk stadga.

Den mest uppskattade delen av trädgården är den här höga planteringen som anas till höger. Bilden tog jag för precis ett år sedan och jag ser nu att syrenerna och bollpilen nästan blivit dubbelt så höga sedan dess. Jag har gödslat som en dåre i två år och det verkar ha gett effekt.

I det här hörnet av trädgården finns alltså en bollpil, tre syrener, en doftschersmin och en snöbollsbuske. Plus rosor och tåliga perenner. Alltihop omgärdat av en häggmispelhäck. Egentligen alldeles för tätt planterat men OJ som den här platsen prunkar. Och används! Där i buskaget tar jag mina badkarsbad om morgonen. Där gömmer sig fåglarna och äter och så har barnen sina hemliga gångar under buskarna – så att de kan krypa in och gömma sig. Bertil brukar sitta maskerad i trädet och spela didjerido för intet ont anande bybor som promenerar förbi.

Cortenstålet vi köpt till rabatterna kommer från Hagaplåt i Umeå – och de begagnade tegelstenarna funkar som rabattavdelare.

Alla uteplatser till trots är farstubron den kanske mest omtyckta platsen att sitta på. Här är sol från morgon till tidig eftermiddag. Och så har man utsikt mot berget och skogen bakom huset. Det berg som jag tog den första bilden i inlägget från.

Försökte hitta en bild men fann bara denna av hur berget ser ut från farstubrohållet.

Alla bilder jag visat i inlägget kommer från tomten närmast huset. Men vår gård är ju mycket större än så! Och jag ser så mycket fram emot att få vidareutveckla den.

På den ena sidan av huset är vår lite mindre dekorativa och lite mer funktionella gårdsdel där vi parkerar traktorn och har bilen sommartid. Det finns också en åker där vi tidigare odlade. På den här marken ska vi så småningom ha ett växthus och så kommer Jakob bygga åtminstone två hus till när vi får tid och råd – varav ett ska bli en gäststuga. Och på den obrukade delen av tomten drömmer jag om att plantera en fruktträdgård med olika sorters träd. Anlägga en liten damm, utöka jordgubbslandet och göra en enkel köksträdgård inhägnad med kastanjestaket. Sedan vill jag gärna sätta 1-3 riktigt stora träd här. Som kanske en silverpil – som kan bli bortemot 20 meter hög. Tänk vad mäktigt när man blir gammal och vet att man var den som plantera trädet?!

Tur att det finns mycket mark kvar att leka på och utveckla när tid och energi finns. Men just nu är jag ganska nöjd som det är, puh!

Jag älskar gamla grejer men för mig är det viktigt att de verkligen används och inte bara fungerar som dekoration. Jag vill inte bo i ett hembygdsmuseum – här ska man kunna leva! Så allt som syns på bild här i mitt kök är sånt som används. Jag väljer bara en äldre och i mitt tycke finare modell av helt vanliga husgeråd.

Som här till vänster alla grytunderlägg i luffarslöjd, ett durkslag från Kockum, en gammal kökshandduk och en sikt. På bänken vid spisen står en riktigt gammal trälåda med olja, soja och sånt ihopsamlat.

Med den här siktar jag mjöl och silar torrvaror.

Kökshyllan ovanför diskbänken med kopparna som är vårt vardagsporslin. I plåtburken har vi havregryn till gröten. På en krok hänger malmklockan jag ringer in barnen med när det är middag. Och i de små plåtburkarna för kryddor finns givetvis just de kryddorna som det står utanpå!

Brickband med brickorna jag använder flitigast samt en gammal mattpiska i metall som jag tar fram när jag dammar mattor!

En gammal ampel fungerar som lökhållare och i det gamla tråget i trä från tant Märta huserar frukten. Ägghållaren håller reda på äggen och är fin på samma gång.

Är svårt förtjust i mina små redalådor. I den rektangulära burken märkt med Slotts Thé ligger tepåsar tätt packade. I den gula keramikskålen finns strösalt till matlagningen och sockerströaren innehåller förstås socker. Den guldiga plåtburken förvarar vi snabbkaffet i.

I lådorna finns småplock som kryddor, klämmor, gummisnoddar, snörstumpar, tändsticksaskar och annat nödvändigt småbjäfs.

Och i den här plåtburken på bänken förvarar vi diskmaskinstabletter

På väggen bakom karmstolen hänger en ficka för dagstidningar där lästa tidningar hamnar i väntan på att sorteras ut. Plus ytterligare ett bra durkslag i emalj som rymmer massor. Tratten används när jag tex fyller utflyktstermosen med varm choklad och skärbräda i porslin brukar jag servera pålägg på. I den lilla vita emaljkoppen på vedspisen förvaras fler tändstickor.

I den gröna plåtburken finns kakao och i de små skålarna finns lite smått och gott som inte har någon riktig plats. Kanske ett örhänge som väntar på att limmas eller en pulsklocka som behöver laddas.

Ovanför diskbänken hänger diskborstarna som jag skrubbar rotsaker med. Durkslaget använder vi när vi bara ska skölja något litet som körsbärstomater eller så. Här hänger också en liten tesil, flaskborstar och två små skärbrädor.

I det stora kruset trängs redskap av trä och metall för matlagning. Spagettislevar, soppslevar, potatispressar och sånt stort. I den gula burken har vi småredskap i trä som smörkniv, brödpensel och annat oundgängligt. Och i den vita lilla kannan förvarar vi större serveringsbestick och skedar. Nästan alla små husgeråd och bestick har jag köpt på loppis.

Och ja! Det var alltså några av alla pryttlar som finns i köket och som används i princip dagligen.

Visst njuter jag av hur mycket finare det blivit av den här vårens renoveringar av kök, tvättstuga och groventré. Men framförallt njuter jag av funktionen. Hur stöket minskat. Hur svinnet minskat. Hur vardagliga sysslor som känts oöverstigliga nu rinner på riktigt smidigt. Hade jag för några år sedan – när vi levde i fullskaligt kaos på många områden – sett mig själv idag hade jag inte fattat någonting! Låt mig ge ett exempel från gårdagen när det skulle veckohandlas.

Innan jag åker till affären städar jag ur kylen som jag försöker göra inför varje storhandling. Det går lättast då eftersom den nästan är tom. Det går dessutom snabbt eftersom jag med dymo har märkt upp vad som ska stå på varje hylla och i varje låda. Jag inventerar vad som finns kvar och torkar rent de hyllor som blivit sunkiga och noterar vilken mat som håller på att bli dålig och behöver tillagas först. Och det tar inte fullt tio minuter att göra allt detta. Eftersom jag har en färdig, standardiserad inköpslista i telefonen stryker och kompletterar jag bara i den innan handlingen. När det är klart tar jag alla mina tygkassar och små nätpåsar för frukt och grönt som hänger iordning på en särskild krok i källartrappen. Går ner med barnen i groventrén där allas ytterkläder hänger och utan att behöva leta en enda borttappad sko så får Folke och Ulf på sig skor och jacka och jag hittar börsen direkt i min låda.

Väl på affären handlar vi ganska raskt det vi behövde och på hemvägen stannar jag till på Marstorp och i kylrummet hämtar jag veckans ranson av grönsaker och rotsaker. Sedan hem och parkera vid groventrén. Jag bär in kassarna och paketen som jag hämtat ut. Paketen som nu kan stå i lugn och ro i groventrén utan att vara i vägen. Utan att ligga som farthinder i den vanliga hallen där de annars blir kvar i väntan på att öppnas och sedan i väntan på att någon hinner sopsortera undan packmaterialet. Nu sker allt det i groventrén istället och sopsorteringen gör vi direkt i garaget som har en särskild plats för det. Folke och Ulf kan under tiden själva klä av sig och hänga upp kläderna på sina egna platser. De har varsin hängare precis som på förskolan med egen krok, hatthylla och skohylla i lämplig höjd.

När jag packat upp maten känner jag något slags glädje-il i magen av att sortera in maten. Allting har sin plats. Jag tömmer över snabbkaffepulvret i sin vanliga guldiga plåtburk med guldig tesked. Äggen i sina ägghållare i kylen och dijonburken hamnar i senapslådan, dymomärkt med ett tydligt SENAP. Jag tömmer ur brödskrinet på gamla smulor och damm och sorterade in knäckebrödet i prydliga rader. Tar fram den stora blommiga müsliburken med sin silvriga skopa och gör iordning müsliblandningen vi gör här hemma. En förpackning av den torraste tråkigaste ekologiska muslin som mest är som hästfoder plus en förpackning med lite sockriga crunchies som smakar som kaksmulor. Tillsammans blir det en lagom sötad musli som alla kan acceptera.

Jag stoppar direkt in all mat och hänger sedan bort påsarna i källartrappan igen. Och så sätter jag på kaffevatten. Men upptäcker att dukarna i matrummet är smutsiga och behöver tvättas. Så jag slänger ner dem i tvättnedkastet. Där hamnar all tvätt från båda våningarna och så tar Jakob hand om allt en dag i veckan. Tidigare kunde tvätten bli liggande i trappan i flera dagar innan den slutligen bars upp till den provisoriska tvättstugan på övervåningen. Inte längre. Jag går på toa och sprayar lite diskmedel på handfatet i badrummet eftersom det står en sprayflaska på en hylla där inne. Torkar rent med handdukarna och slänger sedan ner dem i tvättnedkastet. Tar direkt fram nya. Det går lätt eftersom handdukar och badlakan numera ligger i en trådback direkt utanför badrummet och inte längst bort på övervåningen.

Sedan går jag ner i tvättstugan och stoppar i strykjärnet som står redo på brädan som alltid är uppfälld och framme. Öppnar trådbacken märkt med “SMÅ DUKAR – SPETS OCH BRODERI” och trådbacken “RUTIGA DUKAR” och tar fram två lämpliga dukar som jag stryker på tre minuter. När jag kommit upp, lagt ut dem på bordet och ställt dit en nyplockad bukett med luktärter är kaffevattnet klart. Då sjunker jag ner i min fåtölj och dricker det andaktsfullt och känner mig så nöjd med mig själv. Tror fasenimej till och med mormor skulle varit stolt över min prydlighet och mitt rationella förfaringssätt. Och så sänder jag en tacksam tanke till Jakob som är den som tänkt ut och drivit igenom nästan alla dessa praktiska förändringar som jag förut tyckte lät så tråkiga och onödiga men som nu förenklar livet avsevärt!

Det här är den första sommaren som mormor och morfar hus är mitt och min systers “på riktigt”. Vi har ju hållit efter det tillsammans med släkten de senaste tio åren men nu ligger det bara på oss. Det härliga är att vi har precis samma vision jag och Anna, nämligen att göra så lite som möjligt. Såklart hålla efter sånt som behöver renoveras men i övrigt inte förändra någonting som inte behöver förändras. Inte för att huset är perfekt i min stil eller så. Inte alls. Men jag har redan ett hem där jag får uppfylla drömmar, visioner och kreativa idéer. Vila för mig är att åka någonstans där jag mentalt kan slappna av från att tänka på det estetiska och att försöka förbättra det på olika sätt. I mormor och morfars hus är det en blandning av årtalen. Det åttiofemåriga huset med dess äldre detaljer – ihop med renoveringar och inredningsdetaljer rån 70-tal, 80-tal och 90-tal. Jag skulle kunna rensa ut och ersätta det med precis sånt som jag gillar, som vackra loppisfynd och blommiga tapeter, strindberglampor och gamla antika möbler. Sådär som det ser ut hemma hos mig. Men det som är så magiskt med vårt fritidshus är att man kommer dit och att det är sig likt. Gardinerna mamma sytt, tavlorna mormor placerat ut, samma kaffekoppar inköpta i tolvpack på Konsum, samma pantentlösningar av morfar i vedboden och samma gulnade furupanel i köket. Jag vill inte att mitt sommarhus ska vara en perfekt inredningsdröm. Jag kommer ju dit för att umgås med mamma, mormor och morfar och renoverar jag bort spåren av dem så kommer huset tappa en stor del av betydelsen det har för mig.

Bara när någonting går sönder har vi bestämt att vi ska ersätta det med något som är finare och som vi gillar bättre än det som redan finns. Men fram tills dess låta saker vara som de är. Det känns fantastiskt befriande och egentligen som en helt självklar inställning till ett hem. Även om jag inte kan påstå att jag levt efter den devisen i mitt riktiga hem som jag ju transformerat helt och hållet. Men desto större anledning att göra det nu!

Vi har en riktigt tråkig del av vår trädgård – där vår grusplan avslutas med en trappa och vår “finträdgård” ersätts av jordbruksredskap, maskiner, komposter, cykelparkering och allmänt upplag för sånt som behöver finnas men inte direkt är en prydnad. Den ytan ska ju också göras iordning i sinom tid – men tills dess behöver jag något som liksom avskärmar gården från röran. Tur då att Jabo har så mycket fint i sitt sortiment. Jabo har funnits ända sedan sextiotalet och startades i västgötska Ambjörnarp. Idag är det en av de ledande leverantörer av allt för vackra, trivsamma och praktiska utemiljöer!

Efter lite funderande beställde jag hem staketet Linnea som är högt och bra, stoppar vind och döljer ratet på baksidan av gården. Nu placerade vi den lite överlappande på fasaden så att gränsen mellan hus och staket skulle smälta ihop på ett bra sätt och inte kännas så hård och skarp. Linnea kan användas både som skärm och staket och det känns oerhört stabilt och välbyggt. Det finns också som grind och i andra utföranden – till exempel trärent om man hellre färgsätter det själv! Nu har vi fäst skärmen lite provisoriskt – men vi ska göra det enligt konstens alla regler med stolpar och stolpfundament. Så att det blir riktigt stabilt. Det måste bara lugna sig lite i jordbruket först.

Framför skärmen har jag placerat planteringsboxar i cortenstål. Med tiden kommer de börja rosta precis som cortenet i trädgården gjort och då blir de rostbruna istället. Det fina med corten är att det bara är ytskiktet som rostar medan själva stålet förblir intakt. Då får man en spännande, vacker yta som ändå är hållbar. Vill man påskynda rostningen kan man behandla stålet med ogräsättika!

Som ni ser har de redan börjat rosta så smått, efter att ha stått ute i trädgården i omkring en vecka. Jag har fyllt planterinigsboxarna med en blandning av sommarblommor och perenner och i den höga rektangulära boxen har jag satt ner ett rosentorn byggt av enkla träribbor som jag målat grönt. Där slingrar sig nu en humle.

Det är fint att skapa rumslighet i en trädgård genom att använda planteringar på höjden. Häck, staket, plank, spalje och upphöjda odlingsbäddar är allesammans exempel på sånt som fungerar som väggar i trädgårdsrummet. Dessutom erbjuder det skydd både för vind och i viss mån också solen.

Jabo har både dessa runda odlingskragar man monterar på några minuter – och så dessa högre rektangulära planteringsboxar. Det fina med lådorna är att det går att köpa till en avskiljare till dem. Så att man antingen kan fylla hela planteringsboxen med jord. Eller så lägger man i avdelaren och då fyller man bara den övre halvan med jord (och minskar alltså jordåtgången). Perfekt för växter som inte har ett rotsystem som går så djupt. Till de rektangulära lådorna har Jabo också sitsar av träribb som man kan lägga på planteringboxen. Och då förvandlas den istället till en liten bänk med plantor på halva sidan.

Så här ser en sådan lösning ut. Blev sugen på att göra något liknande nere vid vår bastu där det saknas både blommor och sittytor. Här ser du också hur stålet förändras med tiden och hur vacker ytan blir. Till skillnad från annat som rostar släpper corten inte rost vid beröring. Alltså ingen risk att man blir röd på benen efter att ha suttit på bänken!

Cortenboxarna och rundlarna var verkligen superenkla att montera och jag placerade bara ut dem i gruset och skrapade bort det översta lagret grus innan jag ställde ner dem. Sedan på med blomsterjord och i med växterna!

Staketet Linnea funkar förutom vindskydd också som skydd för att ingen ska ramla ner från den höga kanten bredvid trappan. Trappen går ner till vänster och fast jag placerade ut dessa tre ganska stora planteringsboxar på grusgången finns gott om plats att nå trappen på sidan. Det blir bara en liten omväg. Och det är med mening! Jag tänker mycket på att runda av hårda vinklar, skapa böjar istället för räta linjer och då är ju stora krukor/planteringsboxar ovärderliga. Och jag tycker faktiskt att man SKA jobba med “farthinder” i en trädgård – som får en att stanna upp och hinna upptäcka allt fint. En trädgård där man får översikt över hela gården på en gång är inte lika spännande som en där man kan gå runt och upptäcka många olika vinklar och vrår. Ett sätt att göra det är genom att placera ut farthinder som leder en runt i trädgården istället för att bara gena över gräsmattan.

Farthinder av detta slag kan också utgöras av en portal, pergola, av låga staket och häckar. Genom att placera ut till exempel en portal på sin gräsmatta och sedan börja bygga ut ett nytt rum kring den tar man gården i besittning och skapar lekvänliga, mysiga ytor där man kan leka kurragömma eller bara söka skugga.

Förutom planteringsboxar och staket slog jag till på de enkla bockarna Stig till en odlingsbänk. Man kan måla dem men jag tror mina ska få stå och gråna. Ska bara stryka dem med lite linolja så de tål fukt bättre. På bockarna la jag en gammal bordsskiva från ett helt annat bord vars underrede blivit kasserat. Och hips vips fick jag en trevlig plats att stå och plantera på. Tycker det är skönt med en arbetsbänk i trädgården.

Några gamla sockerlådor på skivan agerar hyllor och förvaring. Här kan sekatör och redskap få vara ifred från den tvååriga huliganen…

Hips vips fick jag massa smart funktion i trädgården. Och förvandlade ett riktigt fult hörn till någonting vackert att se på.

Jag är så väldigt nöjd med resultatet!

Jag är så förtjust i rosor av alla former. Jag samlar både gamla norrländska sorter och modernare remonterande hybrider. En av mina favoritrosor är den gammaldags fyllda kanelrosen som blommar i rosa skyar. Likadana växte i min fasters sommarstuga och när man smög ut i den ljusa natten för att springa på dass hängde den nästan bedövande kanelrosdoften över trädgården. Nu har jag en egen buske hemma hos mig och varje gång den blommar tänker jag på somrarna hos min faster Inger.

Jag älskar också mina röda Adelaide Hoodles rosor, den klättrande Polstjärnan (den härdigaste klätterrosen) och mina Louise Bugnet med den mest otroliga doften. Tyvärr strök några rosor med förra vintern så nu är det dags att ersätta dem.

I den här rabatten ska jag komplettera mitt decimerade antal Louise Bugnet med lite klättrande New Dawn-rosor

New Dawn är en rosablommande ljuvlig ros med söt doft. Den börjar blomma i juni och sedan fortsätter den hela sommaren lång. New Dawn är härdig till zon 5 men fast vi bor i zon 6 så ska det säkert gå bra – för man kan faktisk skapa sina alldeles egna mikroklimat i trädgården. Sånt som gör att man kan få en mer gynnsam klimatzon är upphöjda bäddar, soliga vindskyddade lägen och väldränerad mark (vatten leder ju kyla). I den rabatt där New Dawn ska växa fylls alla dessa kriterier.

När du planterar en ros är det viktigast att tänka på att gräva djupt. På en ros sitter det nämligen en knöl ovanför rötterna på stammen (det sk förädlingsstället) och den knölen ska sättas tio centimeter under jordytan. Det är helt avgörande för om rosen kommer trivas. Och medan du gräver det djupa hålet kan du med fördel låta rosen stå i en hink med vatten och dricka.

Rosor gillar näringsrik, gärna lite lerhaltig jord. Vill du kan du köpa rosjord att plantera dem i – då får du en bra sammansättning som ger bästa förutsättningar för att rosen ska trivas. Sänk ner rosen, kontrollera djupet, fyll igen hålet, tryck till lätt med foten kring rosen och vattna sedan rikligt. Nyplanterade rosor får inte torka! Vattna med slang eller kanna – inte vattenspridare. Rosor som får bladen nedblötta blir känsligare för svampangrepp. Och hellre vattna mer sällan och rejält än ofta och lite – på det sättet söker sig rötterna neråt och rosen blir mindre känslig för torka.

Rosor gödslas på våren. Jag brukar ge dem några skopor brunnen koskit och lite benmjöl. Eller så kan man ge dem rosgödning i pelleterad form – som den här från Blomsterlandet. Den är supersmidig att hantera. Man strör den bara runt rosen och myllar ner den i jorden.

Nytt för i år är att jag satsar på krukrosor också. De kan ha ett lite tantigt aura – men vad är det för fel på det nu då? Det är ju exakt sånt jag älskar! På farstubron som går i gult har jag planterat tre gula krukrosor i en stor terracottakruka från Blomsterlandet.

Och vid husknuten står röda och rosa krukrosor tätt ihop i gamla trätunnor.

Strunt är strunt och snus är snus

om än i gyllne dosor

Men rosor i ett sprucket krus

är ändå alltid rosor

De gamla raderna tänkte jag på när jag förgyllde mina slitna trätunnor med rosenprakt.

Ser fram emot slutet av sommaren när krukrosorna vuxit till sig till små buskar!

När du väljer ros kan du fundera på vad du mest värdesätter. Är det doften? Den rika blomningen? Utseendet på blommorna eller att rosorna står länge när de snittats? Fundera också på om du vill ha remonterande rosor (alltså rosor som blommar hela sommaren) eller rosor som har en mer kort och intensiv blomning? Själv har jag båda varianterna – det finns faktiskt också en charm i en kort och intensiv blomningstid som många av de äldre och mest väldoftande sorterna har!

Blomsterlandet har allting som behövs för att lyckas med rosorna. Jord, krukor, gödning och de rätta verktygen. Jag vill dock verkligen tipsa om att hugga tag i någon av alla kunniga i butikspersonalen och ta hjälp. Då kan du lättare navigera vad i deras stora sortiment som passar bäst i just din trädgård. Vare sig det är en klättrande Constance Spry eller en förtjusande liten krukros…

Under vecka 26 har Blomsterlandet 20% på alla sina rosor så passa på att slå till! Kanske på en New Dawn som är Blomsterlandets favoritros 2021.

Vi sover utan rullgardiner nu, även om det för nattsömnens skull förmodligen vore bra med mörkläggning. Nu är det ju ljust dygnet runt men efter en lång, mörk vinter njuter jag av solgass i sovrummet i gryningen. Av att vakna med guldiga ögonlock och sedan slå upp ögonen mot den här utsikten.

På vintern vill jag att sovrummet ska kännas varmt och ombonat – gärna dovt i färgerna. Mörbruna yllegardiner, mörka påslakan, tungt överkast. Men nu när jag slipper frysa – då ska det hellre vara luftigt, ljust och fräscht. Och i fönstret agerar gamla vintagelakan med spetskant gardin!

Sist jag bäddade rent sängen upptäckte jag att påslakanen började se ut så här. Reviga och tunnslitna. Ogillar starkt när de faller isär eftersom riktigt gamla lakan alltid är mjukast och gosigast att sova i. Men nu har lakanen blivit trasor till fönstertvätt och annat. Och så har jag införskaffat lite nya fräscha sängkläder. Men vad som är nyproducerat kan vara så mjukt och gosigt att det konkurrerar ut gamla tunnslitna grejer?

Jo, påslakan från KungSängen i bomullssatin. Lyxigt lena och svala mot kroppen. KungSängen är ett svenskt företag som bygger sina sängar för hand i Enköping, av FSC-märkt furu och gran från norra Sverige. Och förutom kvalitetssängar säljer de också sängkläder, madrasser, kuddar, påslakan, täcken och örngott – alltihop självklart Öko-tex certifierat! Dessutom har de sängkläder av den miljövänliga bambufibern som är ett allergivänligt material med en sval och silkeslen känsla.

Så nu har jag gjort en riktigt sommarstädning av sovrummet, dammtorkat överallt och burit bort överflödiga möbler och prylar som har en tendens att hopa sig här inne. Bäddmadrassen har jag hängt ut och piskat och vinterduntäckena har vädrats i vinden. Därefter har jag packat ihop dem i sina praktiska väskor. Så nu får de ligga i garderoben tills hösten kommer, för nu behövs en tunnare, svalare täckesvariant.

Dock har jag kvar min dunkudde från KungSängen som jag har sovit på hela vintern. Den är så himla skön. Vad är det med kuddar förresten? Det är ju omöjligt att låna någon annans och trivas. Jakob har ingen dunkudde – han sover istället på en tryckavlastande Talalay-kudde tillverkad av naturlatex. Jag som gillar tunna dunkuddar tycker att det verkar väldigt obekvämt – men han är helt frälst. För att det ger så skönt stöd till nacken och så håller sig kudden tydligrn sval hela natten.

Naturmaterial som bambu, talalay och dun är sköna att sova i då de hjälper till med temperaturregleringen och transporterar bort fukt. Det är viktigt att hålla mig sval – för när det är för varmt drömmer jag mardrömmar och får krypningar i benen.

KungSängens duntäcken är märkta med Downpass – ett spårningssystem för dunets ursprungsland med hårda krav och kontroller på producenter. Dunet kommer från livsmedelsindustrin och ingen annanstans. Väldigt viktigt! Dessutom har de märkningen Nomite vilket rekommenderas särskilt för dammallergiker.

Nu är det så orimligt fluffigt och härligt i sovrummet att jag helst aldrig går härifrån. Har också upptäckt det underbara i kuvertlakan! Jag AVSKYR ju när lakanen korvar sig i sängen så att jag ligger på knöligt tyg. Kuvertlakan är geniala för att de håller formen kring bäddmadrassen (mycket bättre än ett dra på-lakan) och på så sätt slipper man knölet från lakanskanter som släpper under natten.

Den här tiden på året pryder jag ofta nattygsbordet med små trädgårdsbuketter. Att få somna och vakna till blommor är en lyx jag gärna unnar mig. Plockar dem oftast när jag går kvällsrundan i trädgården. Och så kompletterar jag med fynd från dikesrenen. Jag brukar göra buketterna i små gräddsnipor eller dricksglas eftersom anspråkslösa minibuketter bäst passar sängbordets format.

Mitt recept för ett riktigt härligt, somrigt sovrum

• Sova med öppet fönster. Fågelkvitter, storspovens vemodiga rop och rävens skri i natten – vill inte stänga ute någonting. Förutom myggen möjligtvis.

• Jag hänger lakanen på tork utomhus. Den får en ljuvlig doft av dagg och liksom syre? Jag passar på nu på försommaren för när gräset börjar blomma har jag så mycket pollenallergi att det inte är tillrådligt!

• En bra bok. Och en enda bok räcker länge för mig för när jag läser i sängen somnar jag på en kvart – men om jag scrollar i telefonen är jag vaken halva natten.

• Ett stort glas med vatten så kallt att det immar.

• Luftiga tyger, ljusa färger och svala täcken – allt i naturmaterial! Finns inget värre än att ligga och svettas på sommarnätterna.

• Att vädra sängkläderna när jag orkar och hinner. Att låta dem hänga ut från ett fönster några timmar när vi stigit upp gör att fukten vädras bort och de doftar nytvättat igen!

Om du vill investera i någonting till ditt sovrum. En ny skön kudde, svala bambulakan eller vad det nu kan vara. Ja då har jag en rabattkod som ger 25% rabatt på i stort sett hela KungSängens sortiment. Ja, till och med deras sköna kvalitietssängar. Ange UnderbaraClara för 25% på allt (utom ben, madrasskydd, tyngdtäcken samt Frida Hansdotter- och Signaturserien.) Giltig till och med 28 juni.

Läsaren Sofia önskade sig ett inlägg om vilka sommarblommor jag kombinerar i krukor för finast resultat. En kul idé som jag genast spann igång på. Så här kommer nu svar på detta önskeinlägg!

Jag har ju flera krukplanteringar runtom på gården. Men till det här inlägget tänker jag att vi ska fokusera på den på farstubron. Den är inspirerad av min farmor, de blommor hon brukade ha på sin veranda och färgerna hon arbetade med. Min farmor hade ju en blomsteraffär hemma i huset och på somrarna sålde hon dessutom sommarblommor ute i trädgården. Farmor Beda är en stor förebild för mig gällande allt som hör blommor och inredning.

I år har jag satsat på att plantera utskällda tantblommor som tagetes, gula krukrosor och röda pelargoner. Älskar förvisso rosa, blått, lila och vitt. Men efter en enorm hype av cremerosa dahlior, skira luktärter och rosa pelargoner – ja då vill jag ha något annat! Jag känner för färg och att vara lite djärv. Tänker på farmors 60/70-talsplanteringar och blir glad. Till och med den hånade Ölandstoken är varmt välkommen in i min trädgård!

Det är en höjdpunkt att varje sommar planera mina olika krukplanteringar och färgerna på dem. Jag har ju tre sorters kruktyper här hemma – oglaserade terracottakrukor, zinkkrukor samt trätunnor som grånat och matchar zinken väldigt väl. Och det första jag verkligen vill slå ett slag för är att använda sig av STORA krukor. Alltså de största som finns i butik. Små krukor ser oftast puttiga ut och försvinner vid foten av ett resligt hus. Nu har vi ju en hög fot på vårt hus så hos oss blir det extra tydligt – men det gäller även på modernare lägre villor.

Stora krukor är dyrare men köp hellre en stor kruka än tre små. Och för en maffigare effekt kan du fylla den med flera blommor av en och samma sort. På det sättet kan du få mycket effekt för liten ansträngning. Jag är alltid på jakt efter riktig stora krukor, gärna krukor på 50-80 liter eller mer. Då bottnar jag förstås krukorna med kompostmaterial, löv och sånt och toppar sedan med blomsterjord. Annars blir det ett fasligt slöseri på jord.

När jag planterar i mina krukor försöker jag renodla idéerna för att göra intrycket maffigare. Så det första jag gör är att dela upp krukorna så att varje sorts kruka står för sig. Med en mer lugn, enhetlig bas kan man gå bananas vid val av växtfärger! Vid vår entréplantering står till exempel alla terracottakrukor hopställda. De matchar de murade pallkragarna av tegel och det rostiga cortenstålet som syns när man kliver in på tomten. Själva krukorna är ett hopplock av sådant jag ärvt från mamma, köpt på loppis och kompletterat med från Blomsterlandet.

När jag planterar sätter jag alltid plantorna ganska tätt. Orkar ju inte gå med halvfulla krukor halva sommaren! Om det blir trångt i krukan längre fram plockar jag bara upp någon av blommorna och bygger vidare i nya krukor.

För att komponera krukor brukar man tala om tre typer av blommor som är fina att kombinera: svävare/höjdare, fyllare och hängare. Svävarna är de höga, lite skira blommorna som kan stå i bakgrunden av en kruka. Exempel på sådana är till exempel rosenskära, allium eller olika former av gräs. En fyllare är en mer kompakt och frodig blomma som fyller ut på bredden och ofta bildar själva huvudattraktionen i planteringen. En vanlig fyllare kan vara pelargon, stjärnöga, funkia och dahlia. Sedan har vi hängarna och här kan det finnas allt från penningblad till fuschia och murgröna. Inte sällan är hängarna olika former av blad – men det behöver inte vara det. Hänglobelia eller hängpetunia är andra former av blommor som viker sig vackert över kanten på krukan

Som alltid när man planterar både sommarblommor och perenner blir det snyggast att tänka i grupper om udda antal. Köp 3, 5, 7 eller 9 av varje sort. Själv försöker jag (men det är svårt) hålla mig till en färgskala per plantering. Olika milda pasteller är alltid vackert ihop och går inte att misslyckas med. Samtidigt som orange och förgätmigej-blått är den vackraste och mest effektfulla kombination jag vet. Så är man lite djärv och vet vad man håller på med kan man kombinera hejvilt! Och glöm inte bort att välja växter med vackra blad – de behöver kanske inte ens ha några blommor. Fina bladverk har till exempel silvrig rabatetternell, silverek, jordreva eller limegröna penningblad.

Våt entréplantering står ju i en trappa så det är helt naturligt att det blir höjdskillnader på krukorna. Men jag förstärker det gärna ännu mer – till exempel genom att ha ett blomsterbord i bakkant och dessutom höja upp lite mindre krukor med små enkla piedestaler.

Så här vackert är det med växter i olika nivåer!

De små terracottakrukorna ser pluttiga ut om det står direkt på trappan – men sammanhållna av ett blomsterbord får de en fin inramning. Från taket har jag också hängt en ampel. Allting som hänger ner skapar rumslighet och “tak” i trädgården.

Gula dahlior med sina mörkgröna bladverk blir effektfullt ihop med limefärgade penningblad

När jag ska köpa sommarblommor brukar jag placera ut krukorna i trädgården på sin tänkta plats. Sedan fotar jag av varje kruksamling. När jag sedan står i butiken är det lättare att hålla koll och minnas vad det är jag behöver! Oftast krävs det 3-4 turer till plantskolan innan jag fått tag i allt jag behöver i rätt mängd. Tur att jag ÄLSKAR att gå på plantskolor, hehe…

6 tips för att skapa vackra, prunkande krukor!

• Våga renodla. Minska på antalet färger i en plantering och på antalet sorter och varianter på krukor. Våga driva en linje och köra ett färgtema mer genomgående.
• Tänk inte bara på vilken färg blommorna har – kika också på bladen. Dilliga blad som rosenskäran kompletterar tjocka täta blad som pelargonens. Batatens svarta blad ger botten åt ljusa, skira blommor.
• Välj en bra urnjord och se till att ge näring kontinuerligt under säsongen. Saknar krukan hål i botten så fyll ordentligt med lecakulor som kan fungera som dränering.
• Nyp hela tiden bort vissnande blommor och frökapslar – det gör blomningen rikligare!
• Låt gärna krukan torka upp lite mellan vattningarna. Hellre en rejäl rotblöta än ett evigt skvättande.
• Planterar du i terracottakrukor är det klokt att förs låta krukorna stå i blöt och bli mättade på fukt. Då drar de inte vätskan ur jorden på samma sätt!

Jag älskar vår trädgård. Utsikten, luftigheten, avskildheten! En sak jag däremot inte älskat är bristen på riktigt skönt häng. Alltså vi har ju superfina trädgårdsmöbler i äldre stil men det är kanske inte platsen där man helst vräker ikull sig en varm sommardag. Och något jag saknat SÅ HIMLA MYCKET från mitt barndomshem – det är en skön hammock. För i den låg jag hela somrarna och plöjde böcker när jag var liten.

Men nu har jag kirrat en hammock. Och som jag trivs med den! För många år sedan hittade jag en begagnad i metall som vi hade ute på gården – men i vårt blåsiga, utsatta läge tippade den, flög iväg och gick så småningom sönder. Men den här robusta pjäsen från Homeroom far ingenstans! Inte ens på vår blåsiga tomt.

Mest nöjd är jag faktiskt över att jag lyckades montera den HELT själv på en eftermiddag! Tog knappt fyra timmar och var inte alls svårt. Att ha monterat den själv gjorde lyckan desto större när jag fick lägga mig i den första gången.

Nu är det här vår ultimata hängplats. Det är huggsexa om vem som ska få ligga i den. Som tur är ryms faktiskt jag och alla barnen i den samtidigt.

Att utse ett lämpligt bord till en hammock är inte det lättaste. Oftast är man nog utan helt men jag gillar att ha något att ställa ifrån mig kaffekoppen på. Så jag tog den här gamla bänken jag fått av min kompis Ulrika. Den funkar både som avställningsyta och för att lägga upp fötterna på som en pall. Jag tycker alltid det är fint när man mixar nya och gamla saker. Rostiga hinkar och gamla terracottakrukor ihop med en alldeles ny och fin hammock!

De mjuka dynorna går i grått och därför tänkte jag att det kunde vara fint att komplettera med senapsfärgade och naturfärgade kuddar och pläd. Bra med många kuddar också – så man kan bädda riktigt skönt för sig själv =) Allihop är köpta på Homeroom och med koden JUNI21CLARA får du 20% på ett köp fram till 6/6 (villkor gäller)

Om jag ska ge några tips för en mysig uteplats så är det att (om möjligt) flytta ut den från husväggen. Många har en tendens att rada upp möblerna närmast väggen och visst är det oftast den varmaste platsen. Men inte nödvändigtvis den trevligaste. Varför inte ta hela trädgården i besittning? Genom att placera möblerna ute i trädgården skapar man fler rum. Behöver man vindskydd ute i trädgården kan ett litet träd eller en större buske planteras. Den sortens uteplats blir också en vacker prydnad när man är inomhus och tittar ut på den.

Har man möjlighet tycker jag faktiskt att man ska ha sittmöjligheter i alla vädersträck. En kall dag vill man följa solens gång i trädgården och en varm dag har man behov av att hitta skugga. Alla uteplatser behöver ju inte vara lika stora och rymma lika många personer.

Sedan tycker jag gott att man kan vräka på! Hellre en rejält stor kruka än flera små som knappt når en till knäna. Och tryck gärna ner någon högvuxen sommarblomma – varför inte något som kan klättra på en spaljé? En spaljé ger en skön rumskänsla åt en uteplats. Den erbjuder lä och skugga. Tänk också på att känslan av ett tak är viktigt för att uteplatsen ska bli ombonad. Taket behöver inte vara ett riktigt, vattentätt tak. Det kan också vara en trädkrona, en pergola eller ett parasoll!

Hammocken och de fina kuddarna kommer från Homeroom som har allt möjligt som gör hemmet skönare – inte minst ett väldigt stort sortiment av utemöbler. Sittgrupper, hängstolar, caféset och dynor…Även kuddarna kommer därifrån och om du använder rabattkoden JUNI21CLARA får du 20% rabatt på ett köp fram till 6/6. Så funderar du på något nytt till din trädgård eller kanske att investera i den där efterlängtade hammocken – då är det läge att passa på nu!

(Gäller ej prissänkta varor, Jotex, Rowico, Kay Bojesen, Torkelsons, Philips, Kök & Hushåll, Grillar & Utekök, Pool & Spa, Trädgårdsredskap, Träningsmaskiner eller vid köp av presentkort. De reserverar sig för eventuella tryckfel samt slutförsäljning.)

Trots att jag var så trött att jag somnade sittande efter middagen igår kunde jag inte riktigt gå och sova när det väl blev kväll. Ljuset håller en vaken och lockar hjärnan in på nya kreativa projekt. Så jag började byta gardiner, spika om tavlor och plocka in små buketter till husets alla rum. Sedan när klockan slog 00.25 tog jag fram kameran för att fånga nattljuset.

Det är så magiskt vackert med den rosa himlen och sjön som ligger som en spegelskärva i allt det gröna. För att inte tala om de bergen – både den branta lilla knölen och de som skymtar blå i fjärran.

Vintertid tycker jag ofta att den här blå tapeten känns kall och lite dyster.

Men på sommaren är all förlåtet. För ihop med det guldiga solskenet och det gröna utanför fönstret fullkomligt sprakar färgerna. Titta förresten så fina bomullsspetsgardiner jag hittade på loppis i veckan. Just den sort som är lite grövre som jag gillar.

Älskar att sitta här och titta ut över åkern och lyssna på fåglarna vars läten når in i huset.

Strunt samma att jag somnar så sent att jag vaknar vimmelkantig dagen därpå. Det är det värt. Den här tiden är så kort, vill inte missa den!

Äntligen har vår nya tvättstuga börjat ta form! Minns ni hur det såg ut innan?

Hua! Vår källare är inte direkt är husets härligaste del. Det är ganska lågt i tak, aningens fuktigt och endast små fönster med begränsat ljusinsläpp. Organiska material på golv och väggar gör sig alltså icke besvär! Här får man arbeta med andra grejer…

Men nu börjar bitarna falla på plats. Nyputsade väggar, nylagt golv och den nya kombinerade Tvätt & Torken från Cylinda som kommit på plats.

För många år sedan hade vi faktiskt tvättstugan i källaren men det var så omständigt att bära tvätten upp och ner att vi tillslut flyttade upp den. Men nu kommer det bli andra bullar! För några veckor sedan sågade Jakob äntligen upp vårt tvättnedkast vilket är den centrala delen i att kunna börja tvätta i källaren och samtidigt få loss tvättrummet på övervåningen till annat.

Här i taket ser ni tvättnedkastet. Plattan ska målas vit såklart, så fort vi hinner. Jakob borrade hål genom två våningar och drog helt sonika ner en ståltub (den sort man har som ventilationstrumma) på fyra meter. Rakt genom huset med ett nedkast för varje våning. Vi valde att sätta nedkastet bredvid murstocken – då hamnade den centrerad i huset. Det kändes nästan orimligt drömmigt (får man liksom göra så här?) Men efter några timmars arbete när rördragningen var klar så kändes det självklart. Varför är inte tvättnedkast standard i alla flerplanshus?

Numera slänger familjen sin tvätt genom nedkastet. Då slipper vi ha tvättkorgar och högar framme. Tvätten landar i tvättkorgen som står på den här bänken. Fast vi behöver ordna en betydligt rymligare tvättkorg – för tanken är ju att kunna tvätta mer rationellt och mer sällan. Och sedan sköts hela tvättandet, torkandet och vikandet i källaren nere – och därefter bärs rentvätten upp till respektive garderob. Den enkla tvättbänken för vikning ordnade jag av en gammal bordsskiva och två träbockar.

I sommar installerar vi en dörr med fönsterparti i källaren (just nu har vi en utan) och det kommer bli fint för då får vi in mer dagsljus! I väntan på det har jag gjort iordning det så trevligt och ljust jag kunnat med en fin handflätad korg till rentvätten, en skuggtålig krukväxt, plus ett fint gammal förvaringsbord för tvättmedel, fläckborttagning och sånt. Och en radio! Så man kan stå här nere och arbeta och ha underhållning.

Något vi inte hunnit skaffa men ska ordna – det är en tvättbänk med ho. Då får det bruna bordet ge vika för ett handfat med skåp under och ovanpå tvättmaskinen kommer det bli en arbetsbänk. Det kommer bli praktiskt och bra. Säkert sätter jag upp några hyllor ovanför – för att förvara tvättmedel och sånt på – utom räckhåll för klåfingriga barn!

Något annat jag är OTROLIGT glad över i källaren – det är torkskåpet. Det står i groventrén i rummet bredvid tvättstugan. Dels kan vi använda det för att hänga och torka tvätt snabbare – men också för att torka barnens fuktiga ytterkläder!

Eftersom källaren är lite fuktig kommer vi skaffa en luftavfuktare som gör inomhusmiljön trevligare. Och så kommer vi ha det varmare i källaren – de vattenburna elementen har varit nedskruvade nästan helt tidigare. Men bergvärmen blir en välkommen hjälp på den fronten!

Essa gillar att vara med och tvätta och själv har jag blivit lite tvättfrälst. Det är ju så OTROLIGT trevligt med vår nya tvättstuga. Även om inte alla funktioner är helt på sin plats ännu så riktigt känner jag vilket lyft det är.

Det som återstår nu är hänga upp ordentligt med tvättlinor i taket samt ställa iordning den arbetsbänk där jag ska förvara symaskin, skoputs, noppa bort-maskiner, nål, tråd, knappar och allt annat som kommer krävas för att kunna sköta familjens klädvård ordentligt. Så ljuvligt att få allting rationellt ordnat på en och samma plats – och att groventrén blir i rummet bredvid. Så att man utan dröjsmål kan laga trasiga byxknän eller tvätta upp smutsiga handskar.

Alla mina maskiner kommer från svenska Cylinda. Ett märke jag haft i många år och som återfinns så väl i kök som tvättstuga hemma hos oss. Genom åren har Cylinda varit föregångare i miljötänk – de var först i Sverige med freonfria kylskåp och var också de första som kunde erbjuda miljömärkta vitvaror. Cylindas motto är en enklare vardag och deras maskiner är kända för att bara gå och gå. Det märkte jag när jag skulle laga mormors gamla Cylindamaskin som frös sönder i vintras – reservdelar var inget problem och jag fick supersnabb hjälp från deras telefonsupport och sedan deras servicetekniker! Sånt gillar jag. Dessutom är Cylinda prisvärda. Jag betalar inte för massa extrafinesser jag ändå inte orkar lära mig använda.

Vill förresten delge två lifehack som förändrade vårt tvättliv redan innan den nya tvättstugan! Det ena var att alla i familjen tilldelades EN strumpmodell var. Alla gamla slitna, mönstrade strumpor sorterades bort. Och så köpte vi ny laddning strumpor till alla i familjen. Typ 15 par var på ett bräde. Och nu behöver vi ALDRIG mer stå och sortera och para ihop strumpor. Alla lösa svarta sockar slängs i Bertils låda, alla lösa blå sockar slängs i Jakobs, alla mörkgrå i min osv…hur enkelt som helst och otroligt tidsbesparande. Tappar man bort en är det heller inte hela världen eftersom de alltid finns fler likadana i lådan. Aldrig mer en udda strumpa!

Sedan vill jag tipsa om att rationalisera tvättandet genom att struntar i att färgsortera barnens kläder. Deras kläder tvättas ändå så ofta att de slutat färga av sig. Vitt kan tvättas med svart och det händer ingenting alls. Plus att det är lättare att få ihop fulla maskiner på det sättet. Tips!

När jag kom hem från stan idag var jag tvungen att stanna, plocka upp kameran och föreviga synen. Lövsprickning, illande grönt på åkern, tuplaner i alla nyanser och hela trappan full med sommarblommor som snart ska komponeras i härliga krukor! Blev så lycklig av synen och färgprakten som är här nu.

När jag var hos farmor såg jag gamla bilder från sextiotalet, av hennes inglasade farstu. Rutiga gardiner, röda pelargoner och jag kände DIREKT att jag skulle återskapa det här hemma. Ta bort lite av den där antika “fiiiina” stilen och istället tillföra lite härligt sommartorpiga, enkla element! Fler trasmattor, rutiga bomullsgardiner och anspråkslösa terracottakrukor.

Mitt gamla blomsterbord som har stått ute i magasinet i vinter fick komma fram igen och gamla krukor fylldes med röda pelargoner. Är väl som att svära i kyrkan men jag säger det ändå – föredrar faktiskt röda pelargoner framför rosa Mårbacka!

Att matcha färg med färg (i motsats till typ vitt) gör mig lycklig. Bara att se på färg och mönstermixen här får det att pirra i kroppen!

Penseerna som jag planterade innan påsk växer och frodas! Och jag ser nu hur bra min möbelgrupp matchar insidan av dörren.

Fina Essa! Hon har långa dagar nu när hon arbetar med Jakob i jordbruket. Gör nytta nästan jämt. Skrämmer skator, äter upp fjolårets kålrötter och gräver fram gamla djurkranium ur jorden.

Jag älskar förresten spetsgardiner och alldeles särskilt bomullsspets. Syntetspetsar har inte alls samma härliga känsla. Slå till om duu hittar på loppis! Ibland har man tur och kan haffa…

Jamen titta bara så fint

Väderleksrapporten visar att det ska bli soligt och varmt kommande dagar. Så tacksam för att våren återvänder.

Lagade sedan middag med fönstret öppet och kollade in Smulf som lekte med Betty och Hokka. De kommer få leva med dessa smeknamn resten av livet, det vet jag!

En liten stund senare var det fullt kramkalas i gräset.

En perfekt eftermiddag efter en lång dag i stan med tusen ärenden.

Nu är jag hemma i vardagen igen. Otroligt vad en arbetsvecka på en annan plats kan göra för en! Att se något annat, träffa människor som känt en sedan man gick i blöja och få prata både om det mest triviala till det mest politiska och engagerande. Så som det alltid blir med släkten på pappas sida. När jag åkte tog jag med mig kameran för jag ville dokumentera hur fint det är i farmors hus och i Glommers där det står. Brokigt, egensinnig, färgglatt. Och magisk natur!

Jag hämtade syrran på flyget på måndagkväll och körde raka vägen norrut. Vi kom vid elvatiden på kvällen och då vräkte regnet ner. Pappa, farbror Lars, faster Inger och hennes man Ulf väntade på oss. Pappa hade gjort varma mackor och kokat te. Och när vi fikat kröp vi ner i bäddsoffan vi sovit i sedan vi var små och somnade som små grisar. Morgonen därpå sken solen.

Jag tassade ut i trapphuset. Den här vindstrappan var min skräck när jag var liten. När man satt och frös på toaletten på kvällen såg den ut som ett gapande svart hål. Var så fruktansvärt mörkrädd. För vindstrappan, tavlan med fiskargubben som rökte pipa och för affischen med Kniv-Karlsen som smög in genom ett fönster i skymningen.

På väggarna i trapphuset hänger sånt som farmor slöjdat. Hon var så kreativ och konstnärlig!

I det kalla, oisolerade trapphuset finns toaletten instoppad i en garderob. Man kan inte sitta på den och stänga dörren för det är så trångt. Så man får liksom sitta där med den på glänt och hoppas att ingen kommer förbi oannonserat.

På insidan dörren sitter den här gamla planschen. Jag och Anna insåg nu att vi båda alltid trott att mannen i båten med plaständerna simmande i vassen är Tomas von Brömsen. Gissar på att vi trott fel.

Sitt med ro och ha det bra tills en annan vill platsen ha

Dörren ut till balkongen. Där uppe brukade jag bädda med kuddar och ligga och läsa deckare när jag var i tonåren. Man hade så bra utsikt över träsket! Utan att någon såg att man låg där.

Frukost i farmors kök. Kökssoffan gjort av en ombyggd köpmansdisk. Farmor hade en blomsterhandel i det här huset och farfar körde buss. Önskar att jag hade haft några bilder från blomsterhandeln. Den hade hon stängt sedan länge när jag föddes.

Idealisk frukost

På väggen i köket sitter en bild på Bertil Lidström den äldre. Längst ner en bandbild på min pappas band. Han och hans lillebror och två kompisar hade ett band som spelade på Nalen och Gröna Lund – vilket var något alldeles oerhört med tanke på var de kom ifrån. The Savages hette bandet och man förstår att allihop var flickidoler för snyggare kan inte tänkas.

När jag jobbat en stund tog jag lunchrast genom att kratta gräsmattan och göra fint på gården.

Sedan åkte vi och planterade på farfar Bertil och farmor Bedas grav.

När jag arbetat färdigt för dagen tog vi middag med fördrink. Och paket som inte kunnat utdelas under året som gått delades nu ut.

Husets andra toalett finns bakom den där garderobsdörren till vänster. Vem behöver ett hemmaspa när man har en garderob?

Gamla hus med bubbliga fönster i alla väderstreck är den bästa sortens hus.

Funderar på ett runt bord hemma. Är så trevligt att sitta så här.

Anna hade med sig ramslök hemifrån så hon bjöd på ramslökspesto!

Och pappa gjorde renskav och potatismos.

När klockan närmade sig halv tio på kvällen kände vi ett behov av att gå ut.

Så jag och Anna gick upp i skogen bakom huset

Och upp över åkrarna med milsvida utsikten.

Tänk att det var hit jag och Jakob åkte på bröllopsresa? Gulligt ju. Det var vad vi hade råd med.

Det är så fint med allt djurliv!. Under våra dagar såg vi åtta orrar, en älg, hundra renar, tjugo harar, en lappuggla, en räv med en orrfågel i munnen, ekorrar, storspovar och ett och annat rådjur.

Man vill ju bo så att man ser horisonten. Så att ögat kan glida iväg utan stopp.

Så vackert i Lappland när den första skira grönskan kommer.

På hemväg genom byn

Vi stannade till vid den fint renoverade gamla macken som ligger bredvid farmors hus.

Så fint att se den iordning efter att ha varit igenbommad under hela min uppväxt.

Nästa morgon begav vi oss ut på äventyr!

Beskådade farfars barndomshem. Fattigt, öde och förfallet. Men här i trädgården växer rosor och kejsarkrona som farmor planterade för över åttio år sedan. En sommar grävde jag upp några av dem och nu växer de i min trädgård istället.

Vi sprang på ett typiskt bra lummerställe också. Trots den underbara vårdagen fick jag en akut jullängtan efter att dekorera med mossa och sånt!

Jag har ju en sjusitsig bil så vi tryckte in oss i den och gjorde en sedvanlig sightseeing runt byarna. Då kör vi runt och koxar i timmar. Alltid lika spännande (jo faktiskt!) och nu blev det en repris. Vi stannade till vid farmors barndomshem också. I den här enkla stuga bodde hon och hennes tolv syskon. De var väldigt fattiga och farmors pappa hamnade i fängelse på Långholmen efter att ha stulit mat till sin hungriga familj. Men han var en väldigt klurig gubbe – för deras hus blev det första som hade elektricitet – han ordnade det med ett litet egenbyggt elverk i bäcken bredvid. Och han fick nog utstå mycket spe för att han var så märkvärdig att skaffade elektricitet…

Tittade runt och tänkte på de knöliga, steniga och magra åkrarna omgivna av ogenomtränglig granskog. De långa vintrarna och de sena vårarna och känner stor tacksamhet. Jag finns för att allt det här finns! För att de som levde innan mig inte gav upp utan bet sig fast. Och lyckades göra det bättre för varje generation.

Farmor och farfar var födda så fattiga men uppfostrade fyra barn som alla utbildade sig. Min pappa och min faster gick musikhögskola och blev musiklärare. Min ena farbror journalist och min andra farbror regissör och pjäsförfattare. Trots att de nästan inte hade några pengar såg de till att faster fick pianolektioner och lärde sig spela klassiskt – något som var väldigt ovanligt i små lappländska byar på sena fyrtiotalet.

När vi blev trötta stannade vi och fikade

Picknickkorgen var packad med kaffe och bullar.

Jag tycker så himla mycket om att vara med mina äldre släktingar. Pappa och hans syskon är så fruktansvärt roliga, dräpande och knäppa. Skrattar så jag inte kan andas ibland. Och så gillar jag att höra alla historier från förr. Vilka original som fanns i gårdarna och allt tokigt de tog sig för.

Vi avslutade dagen med ett besök i Gallejaur. Det är en helt otrolig plats – både ett kultur och naturreservat på gränsen mellan Lappland och Västerbotten. Trakten kring Gallejaur var länge väglöst land och inte förrän på femtiotalet drogs en bilväg hit. I Gallejaur finns flera gamla välbevarade gårdar – ja ungefär som ett Skansen fast på riktigt! Här bodde systrarna Karlsson och de var den sista generationen som höll det traditionella småbruket igång.

Minns att vi åkte hit när jag var liten och systrarna fortfarande levde.

Då tror jag inte att jag förstod det fantastiska med denna plats.

Men det gör jag nu för tiden. Om man säger så.

Anna spanade in på cremegult kök med den gulligaste inredningen.

Att gå runt där ger mig mer inspiration än fyrtio inredningstidningar sammanlagt förmår.

Hela gårdsbilden är så förtrollande vacker

Och nu har jag kommit på vilken typ av får vi ska införskaffa. Fjällnäsfår! Sveriges nordligaste lantras. Så underbara, nyfikna djur.

Hit kan man komma och fika sommartid och man kan faktiskt övernatta i husen också.

Det fick jag lust till att göra någon gång.

Så fotade jag syskonen i solen på farstubron. Och sedan åkte vi hem och åt middag.

Och dagen därpå reste jag och Anna vidare upp till mormors hus som vi nu har övertagit och har som vårt. Men då blev vi närapå insnöade. Men det är en annan historia för ett annat tillfälle.

Underbaraboning är ju mitt instagramkonto för inredningsinspiration. Nu har jag precis passerat 73 000 följare och det roliga är att det inte riktigt verkar vara samma klientel som på mitt vanliga konto Underbaraclaras. Det här kontot når ut till lite andra grupper, nämligen!

Nå. Idag tänkte jag lyfta fram ett svenskt hantverk som ofta syns på Underbaraboning – nämligen trasmattan. I alla äldre hus med självrespekt (men också gärna i nybyggda) har trasmattan en roll att spela. Traditionellt sett vävdes mattan på tygrester från hemmet. Gamla lakan, kläder, säckar, draperier – ja allt som inte längre gick att använda och laga. Tillgången på resttyg bestämde mattans utseende. Därför är också gamla mattor mer intressanta än de man köper nya – nu när trasorna är mer enhetligt färgade och matchande.

Både mamma och mormor var skickliga på att väva och hade varsin vävstol uppsatt hemma där färgglada trasmattor växte fram. Och som vi lekte i vävstolarna som barn – körde båt och rymdraket, klättrade och hängde. Och rullarna av trasor fick agera mat, kanonkulor, snöbollar – ja allt möjligt. Jag har också tydliga minnen av mormor och mammas mattvätt på hösten. Mormor eldade och värmde sjövatten i en stor gryta där mattorna tvättades med en stor träpåk och sedan skrubbades och sköljdes vid bryggan.

Dock är min farmor förmodlligen den som mest väckt min kärlek till trasmattan. Hemma i hennes hus är nästan varje millimeter golv täckt av trasmattor. För att minska golvdrag, dölja de slitna trägolven under, skydda mot stickor i fötterna eller bara funka som vacker dekoration.

Jag har märkt att folk idag blir lite osäkra på hur man ska placera trasmattan. I inredningsmagasin ser vi ju hela tiden exempel på väldigt stora, rektangulära mattor. En trasmatta kan kännas lite tunn och apart i sammanhanget – men det är en vanesak. Ofta är det just proportionerna som gör det så fint och liksom gammaldags på riktigt. Långt tillbaka var trasmattan aldrig bredare än 60 cm. Mattans tunna smala stil är en tidsmarkör på samma sätt som en tunn, smal gammal gardin i ett fönster. Jag brukar kalla det för “tarmigt”. Och då menar jag tarmar i den bästa betydelsen! Man vill liksom att det ska vara tunt och smalt…

Nå. Här är några fina trasmattor jag samlat på mitt konto underbaraboning.

Blir så lyckig av Ulrika i Brunnsgårdens bilder. Alla gamla prång, vinklar och vrår. Hur fint hon tagit tillvara på dem. Se så vackert den långa, smala trasmattan ligger i den här hallpassagen. Leder ögat, är skön för fötterna och dämpar ljudet av stegen.

Så här som Denise i Klingska villan har gjort tycker jag också är en fin lösning. Vill man ha känslan av en bred matta istället för en smal kan man lägga flera smala trasmattor kant i kant eller rentav laska ihop dem med ett grovt garn eller mattvarp. Men ska man verkligen ha trasmattor under köksbordet när man har småbarn? Varför inte! Trasmattor går att tvätta i maskin (jag kör mina på 40 grader och lätt centrifugering och låter den sedan torka på en lina eller över en dörr). Lätta att ta ut och skaka är de också!

Precis så som Anna gjort tycker jag om att placera trasmattor. Lite på sniskan sådär. Tänker på Pettson och det är ju en referens som alltid gör en upprymd och glad!

Kyrkstugans trasmatteplacering får mig att tänka på farmors hus. Trasmattor i olika mönster men gemensam färgsättning – här gråblåvita – blir vackra ihop och värmer golvet skönt.

Här är hallen och trapphuset hos Tolvmansmia med mattor i olika riktningar. Farmor hade förresten en lång trasmatta fastnubbad i den hala, kalla trappan. Det ska jag banne mig efterapa. Men först ska jag måla om trappan från vit till någon grågrön färg som hos Mia. Vår vita trapp är en smutskänslig styggelse! Sedan ska jag hitta en trasmatta ämnad för trappor som är nog lång och smal för att funka hemma hos oss!

Att lägga en trasmatta under köksbänken där man står och arbetar – det gillar jag och har haft i köket länge. Det blir mjukare för kroppen, slamrar mindre och tvärtemot vad man kan tro är det lätt att hålla rent. Rasar det ner lite smulor funkar mattan som ett stopp som håller allt på plats. En snabb skakning av mattan frigör smulorna och man får rent i köket igen!

En trasmatta är utmärkt som hallmatta. Vi har en (oöm) trasmatta i hallen just för att samla ihop smuts och grus från skorna. Jag tvättar den någon gång i månaden och skakar den varje vecka eller oftare den här säsongen.

Och så vill jag ge ett lite tips på placering av trasmatta – som här hos Byggbögarna. En lång trasmatta kan på detta sätt “ledas om” genom huset. Typiskt charmigt och enkelt sätt att lösa situationen på!

Jag avslutar med en bild från mitt eget hem bara för att visa vad för fint man mer kan göra mer med trasmattor – till exempel lägga dem som dyna på en kökssoffa! De ligger stadigt, är mjuka och sköna och tål slitage. De kan också vara vackra att hänga på väggen likt en rana. Jag spanar förresten att ranor kommer bli svinheta nu igen. Perfekta väggdekorationer och sicken TUR att jag har kvar flera av mammas vackra handvävda ullranor att dekorera väggarna med.

En morgon när Folke var omkring tre år och jag skulle hämta upp honom ur sängen – då såg tapeten ut så här. Han hade hittat en kant i tapeten och helt enkelt börjat pilla, slita och dra tills den lossnade helt. Jahopp. Så har rummet fått se ut fram tills nu. För samtidigt som Bertil fick ett eget rum fick Folke flytta tillbaka till sitt gamla krypin där han sov som liten. Och då fick han såklart välja en ny tapet till det rummet. Ett litet rum med ett litet fönster men i ett härligt söderläge. Folkes enda önskemål var att det skulle vara guld på tapeten.

Okejdå. Jag plockade fram några tapetalternativ med guld i och valet föll på den här som heter Apelviken. Blev riktigt mysigt. Det är som ni ser ett riktigt yttepytterum men det rymmer det viktigaste – en egen mysig sov-vrå, nattygsbord och ett skåp för legobyggen.

Ovanför sängen hängde jag en papperslanterna jag köpt på loppis, en otrolig gammal skolplansch med insekter och en pappersgirland från Sandbergs Pappershandel

Bor man som vi i ett gammalt hus med många konstiga vinklar och vrår så får man trolla med planlösningen. Att slå ut väggar och göra stora rum tycker jag att man ska vara försiktig med då man lätt förlorar charmen på kuppen.

Barnen har ganska små egna rum men ett större gemensamt lekrum utanför – där man kan hålla till när fler barn kommer på besök eller man känner behovet av vildare lekar!

Folkes rum är som att kliva rakt in i solen! Så skönt att båda storpojkarna nu fått varsitt eget rum med fräscha ytskick i en stil som de gillar. Så nöjd att jag svängde ihop det själv också. Tog en dag per rum ungefär så det var verkligen ingen oöverstiglig utmaning.

Puss och trevlig helg på er. Jag är riktigt jäkla förkyld (men har tagit ett negativt covid-19 test) så jag försöker hitta lugna saker att roa barnen med samtidigt som jag får vila. Favoritprogrammet Trädgårdsstider i soffan står på schemat för mig och pojkarna!