Kategori: Claras hem & trädgård

Jag läste min mormor Ruts almanackor i höstas. Hennes korta anteckningar från varje dag under varje år. Där hon noterat vad hon gjort och hunnit med och vilket väder det var. Min mormor var en fena på att städa och ÄLSKADE ordning och reda. I dagböckerna framgår det att hon faktiskt städade någonstans i huset varje dag. Men så var det också det mest glänsande rena hem jag någonsin varit i!

Mormor hade alltså inte en stor städdag utan hon städade lite hela tiden. Och efter att ha läst flera hundra nedteckningar av mormors metod tänkte jag att jag skulle prova att implementera den i mitt eget liv. För själv är jag raka motsatsen. Jag är på eller av. Ebb eller flod. Men hur skulle det vara om jag inte lät det gegga ihop totalt – utan försökte ta lite åt gången? Avgränsade små projekt som gör att jag kommer framåt ändå.

Så det har jag hållit på och experimentera med hela hösten. Städat en hylla här och en hylla där. Det har känts helt ostrukturerat och inte så rationellt. Men visst sjutton har jag kommit framåt! Mycket mer än förut.

I lördags städade jag sminket i mitt badrumsskåp. Tog tio minuter. I söndags städade jag ur te- och kaffehyllan i köket och torkade rent. Tog fyra minuter. Dagen innan dammtorkade jag tallrikshyllan och stylade om på den. Det tog åtta minuter. Idag medan Jakob lagade middagen tog jag tag i mitt stora skåp i matrummet. Men eftersom det är så stort bestämde jag mig för att det räckte att röja lite i ljuslådan.

Ljus åt alla håll och riktningar och ingen ordning alls. Lyfte ut lådan ur skåpet, hällde alla grejer på köksbordet dammsög ur lådan.

Sedan plockade jag ner i allting i lådan igen och fyllde dessutom på med fler ljus från centrallagret i källaren. Jag var nämligen på IKEA och köpte 700 ljus för några veckor sedan, och de förvaras nu i vårt Lillkonsum. Att jag köpte så många på en gång beror på att lådorna för närvarande kostar 99 istället för 149 kr om man är IKEA FAMILY-kund. Tack du bloggläsare som tipsade mig.

Det gick så smidigt och lätt att städa ljuslådan att jag fick energi att också ta tag i lådan bredvid. Ritlådan. Där det finns pennor, ritpapper, sudd och blyerts. Plus skruv och spik och spelkort.

Det är här man rotar om man plötsligt får lust att sitta och rita. Eller banka upp en tavla. Eller letar blyerts när man ska göra läxan. En viktig låda alltså. Finns inget värre än att leta en blyerts medan barnen håller på att bryta ihop över läxorna.

Men det är ingen vidare ordning på pennorna i den här lådan. Så jag lyfte ut hela lådan. Tömde ut allt på bordet. Dammsög lådan och sorterade fram alla blanka oanvända ritpapper. Gav högen med teckningar till barnen och lät dem sortera ut de bilder som de ville spara (blev inte många). Sedan testade jag alla tusch- och bläckpennor för att kolla att de inte torkat ihop.

La pennorna på en liten bricka i lådan. Samlade ihop alla spelkort i en påse. Samlade blanka ritpapper i en trave. Och hällde tillbaka spik och skruv i den lilla pappkartongen. Viktigt att ha spik och skruv centralt när man vill flytta en tavla vilket ju händer en gång i veckan i alla fall.

Det stör mig dock något enormt när jag ser bilder att jag la tänddonen i denna låda och inte bland ljusen. Måste genast gå och flytta. Kommer strax tillbaka.

…………….

Ok nu är det ordnat. Var var vi?

Jo när även denna låda var städad hade det fortfarande bara gått tolv minuter. Och eftersom Jakobs middag inte var klar så fortsatte jag med det som var värst av allt

Nämligen underdelen av skåpet. Hoven droven. Jag var så förbannad sist jag skulle baka och inte hittade vad jag letade efter här inne.

Och som vanligt när jag städar ett utrymme tycker jag att det är det enklast att tömma det helt för att se vad jag har. Sedan dammsög och våtttorkade jag hyllorna.

Sorterade ut alla plåtburkar och ställde på sin rätta plats i källaren (i vänt på julkakor att fylla dem med). Sorterade pajformar och bakskålar och tallrikar i prydliga storleksanpassade travar. Sorterade ut tyger som ska ligga i linneskåpet och slängde gamla ritpapper som någon knött in någon gång.

Se så fint och ordnat det blev.

-Men överdelen av skåpet då? Ska du inte städa överdelen också?

Hah, det är redan gjort! Det gjorde jag faktiskt för mer än en månad sedan. Men den gången var det bara överdelen jag orkade. Det passerade alltså en månad innan skåpet var helt färdigstädat. Men det är okej.

Att städa två lådor och nederdelen av detta skåp tog inte fullt en halvtimme i anspråk. Och det var knappt jobbigt. För jag tog det lugnt och städade med ganska låg energi, utan ambitionen att orka städa och röja I HELA JÄKLA HUSET!!! Men tänka sig, det blev gjort ändå.

Tack mormor för inspirationen!

Jag fick en smärre chock när jag insåg att det är första advent om två veckor. Julen har mentalt känts så långt borta denna höst eftersom jag har fokuserat på att göra klart några stora jobb och bara hantera vardagen. Men idag la jag julpussel med barnen och då började vi fantisera om att hänga upp julstjärnorna. Jag brukar ju (försöka) hålla styvt på att ta fram dem till advent men det blir svårare för varje år. Det är så mörkt och grått att alla slags lysen, slingor och ombonat sken är välkommet.

Jag ser på bloggstatistiken att mitt jularkiv läses flitigt så jag vet att vi är många som längtar. Efter att få pyssla, julbaka och göra fint för högtiden…

På min pinterest kan jag dessutom se vilka av mina julbilder som delats mest gånger och är populärast. Idag när jag är förkyld och inte har orkat fota ett enda litet dugg – ja då tänker jag att jag dekorerar bloggen med några av dem. Så kanske stämningen kommer på köpet!

Blå gryning är tydligen populärt.

Vedspis och julgran i samma bild – klart det blir en klickraket!

De gamla dörrarna är eviga favoriter.

Liksom farstubron i snöoväder

Melker som håller utkik när Jakob skottar snö. Älskade lilla hund så jag saknar dig!

En tur med häst och vagn från förra årets julmarknad. Önskar att jag inte var hästallergiker. Då skulle jag ha en nordsvensk och rida till lanthandeln i sån här snygg stil.

Ombonade julkök går inte av för hackor

Ej heller skymningstimmen

Och ett fågelbord med nötskrikor. Klart man blir glad av det!

Förutom doften, ljuden, hemtrevnaden och det rent visuellt vackra finns det ju något så betryggande med en egen eld att mata och vakta. Med de höga elpriserna den här hösten älskar jag min vedspis ännu lite mer!

Här är några fantastiska eldstäder från mitt konto Underbaraboning där jag lyfter instagrams finaste hem. Se och njut.

Jag älskar den stora vedspisen i köket hemma hos Johanna. Drömmen är ju att ha det så här kring spisen – men många biytor som inte blir varma och där man kan dekorera och pynta fint.

Denna pärlemorkaramell till kakelugn får mitt hjärta att bulta snabbare. Och hade jag inte redan tapeter i alla rum hade jag definitivt målat väggarna i den här röda färgen. För den är ju fantastisk ihop med så väl grått, som grönt och brunt!

En vedspis doppad i kolasås, bränt socker eller kanske karamell? Så fruktansvärt fint med den dekormålade sockeln som ska imitera marmor och det överdådiga krönet. För att inte tala om de breda golvtiljorna som alltihop vilar på. Vilket ögongodis!

En enkel men väldigt vacker eldstad. Och det grovhuggna gnistskyddet är pricken över i! Jag gillar också de enkla ljusstakarna ovanpå med en rar liten trädgårdsbukett i mitten.

Ingen har det mysigare än Maja. Älskar hennes brittiska, murriga stil med rutor, filtar, mattor och tunga textilier. Tänk att sitta här en kulen novemberonsdag och läsa Dickens?!

Avslutar med den mest fantastiska eldstad jag sett – klädd i grönt kakel. Vilken karamell! Den bevisar verkligen att allting var roligare förr.

Höstprakten har definitivt gjort sitt i Västerbotten. Nu väntar vi bara på att snön ska komma och sudda ut allt smutsigt, lerigt, blött och förmultnat. Men på några platser i Sverige finns det fortfarande vacker höst att vila ögonen på. Innan vi helt ställer in siktet på vintern vänder vi blickarna dit istället.

Här är sju makalösa gårdar från mitt instagramkonto Underbaraboning där jag samlar instagrams vackraste, färgstarkaste och charmigaste hus och hem. Nu har jag 98 000 följare på det kontot och det gör mig glad att det finns så många som verkar uppskatta den estetiken lika mycket som jag gör!

Så rart med den lilla verandan med den gula dörren som matchar husets gula fönsterbågar. Och så den nätta rundeln i grusplanen framför gården. Nästan dockskåpslikt.

Här kan vi snacka om en riktigt pampig gård – och så vackert färgsatt också. Jag blir alltid väldigt glad när jag ser FÄRGER på folks hus och snickerier! En fegare typ kanske hade målat allt i vitt och grått och då hade mycket varit förlorat.

Och se så väldigt vackert det blir med lönnträden (?) inpå knuten på det här sättet. Som en ram runt tavlan.

Hus med brutna tak är det något alldeles särskilt med tycker jag. Är förtjust i den lite knubbiga formen – som här på Ekbolanda gård. Även här blir jag ju lycklig av färgsättningen och de gamla träden som får växa nära huset. Det är ju något som är lite trist med nybyggda bostadsområden – att ingen har sparat ett träd så långt ögat kan nå. Träden gör huset om du frågar mig.

Ännu ett brutet tegeltak, ännu ett vårdträd inpå knuten som erbjuder både skugga och samtidigt utgör ett slags ankare. Vilket mäktigt träd det måste vara som få en sådan här stor gård att se liten ut!

Så charmigt med de gamla grindarna, grusgången full av höstlöv, den vita trädgårdsgruppen och den gröna verandan. Betagande på hösten – men föreställ dig då huset inbäddat i snö. Längtar!

Dra mig baklänges så vackert. Grusplanen med alla olika växter varav mycket är vintergrönt. Den förtjusande farstubron med spröjs, dörrar, fönsterbågar och foder målade i olika färger. Här är en gård som även när allting har vissnat ner kommer lysa som en färgglad karamell.

Jag vill avsluta med en bild på Villa Wessel. En smått otrolig (kolla snickarglädjen) gård som nu renoveras till fordom glans. Fönstren håller på att bli gröna och eftersom ni vet min inställning till färgglada hus förstår ni min lycka.

Och den friska höstdag som bilden är tagen är precis hur jag vill ha min höst – då är den som allra finast. Tack för alla sådana dagar vi fick detta år!

Det kan kännas litet tröstlöst med vårlökar här uppe i Västerbotten. Vi har så mycket snö att när den väl smält bort så kommer lökarna ungefär samtidigt som de första perennerna. Endast snödroppe, krokus och scilla hinner före. Men det tänker jag ändra på i år! I år sätter jag tulpanlökar i krukor som jag ställer fram på farstubron när det börjar bli vår. Så får jag förhoppningsvis blomning några veckor tidigare.

Jag valde tre matchande krukor och fyllde med lite jord. Sedan i med lökarna. Om man vill kan man göra en löklasagne. Då planterar man olika lökar i olika lager och får på så sätt en plantering som fortsätter blomma under mycket lång tid. Men det orkar jag inte bry mig om. Får jag bara lite tulpaner blir jag lycklig.

Jag planterar tätt, tätt i krukorna. Avståndet mellan lökarna som står på påsen gäller för rabatt – här i krukan behöver de stå tätare om det ska bli någon effekt. Djupet kan dock vara samma. Sedan toppade jag upp med jord och vattnade. Om man tänkt ha krukorna utomhus i väntan på våren är dräneringen i botten viktig. Lökarna kan annars ruttna av alla höstregn.

Jag kommer nu förvara dessa tulpankrukor ute i magasinet. Där är det lika kallt som ute men under tak så att lökarna inte ruttnar men heller inte snöar över. Till våren är de välkomna fram igen.

Än är det ju för tidigt att börja fundera på julgrupper. Men varför är inte höstgrupper ett mer vedertaget begrepp? Så fint att göra en liten plantering som kan stå på bordet och lysa upp vardagen. Fast med höstiga inslag istället för juliga. En novemberkaktus, lite renlav och en pumpa nedtryckt i en gammal flätad korg. Svårare än så behöver det inte vara.

Så skönt när allt visset, murket och övervuxet på farstubron förpassats till komposten. För att istället ersättas av höstfint!

Från detta

Till detta!

På berget bakom vårt hus har de avverkat skog och där ligger det mycket ris att ta rätt på. Tog ett rejält knippe tall och satte i ett Höganäskrus.

Tillsammans med lite renlav, fallfrukt och vackra löv blev det ett enkelt och vackert höststilleben.

När man dekorerar ute är det fint att ta i med storleken på doningarna. Rejäla krus, ordentliga grenar och en stooooor kruka hellre än flera små.

Tog också rätt på några av de sommarblommor som fortfarande levde och planterade dem i en stor balja tillsammans med ljung och silverek.

Och så placerade jag ut lite pumpor på trappen. Ska karva och dekorera dem vad det lider, men väntar tills det närmar sig Allhelgona eftersom hållbarheten på karvade pumpor är kort.

Nu blir jag glad varje gång jag kommer hem och får se allt det fina!

Oktober måste väl ändå räknas som tekannornas högtid? Deras glansdagar, deras högsäsong, den tid på året då de svärmar, parar sig och förökar sig i vitrinskåpen.

Jag har som ni vet ohemula mängder tekannor och inte vett att skämmas för en enda. Så här kommer tio favoriter ur samlingen. Prima artexemplar att avla vidare på.

Först ut är detta gräsligt ljuvliga stubb-set med tekanna, sockerskål och mjölkkanna. Anna köpte det åt mig på en loppis i Boråstrakten och mitt liv blev sig aldrig likt igen. Är det förresten en tekanna eller kaffekanna? Ingen vet – men för enkelhetens skull får allting som här följer passera som tekannor. Märket i botten säger att den är Manufactured in Staffordshire England. Typiskt engelsmän att vara så gräsliga!

Två mer normsnygga exemplar av tekannor är dessa skönheter – Blå Blom från Gustavsberg och Koka Blå från Rörstrand.

Emalj ska ha medalj – men det är inga nyheter. Så snyggt, så praktiskt och så mångsidigt! Den blå har jag ärvt av min faster – det är en gammal dansk modell. Den mintgröna är nytillverkad och en julklapp från gammor för många år sedan.

Dessa sköna damer kommer från Rörstrand. Den med blå dekor heter Menuett och den fick jag tillsammans med fyra tekoppar i matchande serie av min faster en födelsedag för många år sedan. När jag ser tillbaka på det inlägget tänker jag mest på hur äckligt fika jag gjorde på den tiden. Jämfört med nu alltså.

Den guldkantade kannan heter Rosalie och henne hittade jag billigt. Hon ropade till mig från hyllan så självklart fick hon följa med mig hem.

Vi avslutar med dessa tre tjusiga madamer. En knubbig gul Melittakanna med medföljande hållare för ett kaffefilter. Men tar man bort den så ser väl varenda människa att det i själva verket är en tekanna?! En annan favorit är den engelska tekannan med färgglatt lock av märket Arthur Wood. Perfekt cremégul färg som matchar min gula majolika så fint.

Och så avslutar vi med den oerhört smäckra tekannan i modellen Karlskrona från Upsala Ekeby. Den har jag ärvt av mamma ihop med två dussin kaffekoppar och fat i samma serie. Tycker att den påminner så mycket om min mamma rent estetiskt. Vacker, värdig, stilren!

Det här är en av anledningarna till att man ska fylla trädgården med olika sorters träd, buskar, perenner och sommarblommor. Inte bara för att det är fint mitt i sommaren utan också på hösten. När somligt blir gult, annat blir brunt, något blir rött och något annat knappt ens tappar bladverket.

Det högsta gröna trädet längst bak är en fantastiskt vacker lärk. Det gula trädet framför är en gammal björk. Det röda trädet framför det är en rönn. Och sedan kommer den gröna bollpilen. Och runt alltihop vår röda häggmispelhäck.

Och det lilla röda trädet mitt på fasaden är en aronia.

All denna växtrikedom ihop erbjuder förutom skönhet också mat och skydd för djur. En ökad biologisk mångfald samt lä och skugga på tomten för oss. Är så glad i färgprakten!

Det är alltid lite vemodigt att göra höst i trädgården. I alla fall om man ser det som att avveckla. Om man istället betraktar det som att skörda frukterna av allt slit – ja då är det rätt härligt.

Uffe har hjälpt mig ta rätt på äpplena. Trots att trädet är så litet ger det bra med frukt – och vi har tur och får frukt även av grannarna. Bra med tanke på hur dyr frukten har blivit.

Av skörden gör jag äppelchips, mustar eller förvandlar till paj och mos. Jag brukar frysa in både mos och must – då är hållbarheten i princip obegränsad. Eller så äter man äpplena precis som de är. GOTT!

Har man höga träd kan jag varmt rekommendera en sådan här äppelplockare för att nå högst upp i kronan. Perfekt present till en nybliven husägare med fruktträd. Den här kommer från BAUHAUS – och snart öppnar ju vårt egna varuhus i Umeå!

BAUHAUS har ett enormt stort sortiment av trädgårdsprodukter. Eldkorgar, utebelysning, trädgårdsredskap samt ved, kaminer, pellets och värmeljus. Det mest som behövs för att höstbona hemmet med andra ord.

Äppelplockaren funkar även för kortväxta typer. Med lite hjälp av mamman förstås.

Innan man mustar äpplena eller torkar dem är det bra att skölja av dem för att få bort eventuell smuts. Jag brukar göra det ute för enkelhetens skull.

Tyvärr är våra äpplen ganska fula i år. Det finns ju knappt några rönnbär i träden och då går rönnbärsmalen istället på äpplena. Men det gör faktiskt ingenting om man ändå mest tänkt göra must av dem.

Redo att tas in och förädlas!

Att räfsa är en av mina bästa sysslor på hösten. Men än är det kanske lite tidigt med tanke på hur många fler löv som ska ramla ner.

Att lämna tjocka lager med löv på gräset över vintern är en dålig ide, då en gräsmatta med syrebrist kan börja mögla. Och själv försöker jag vara extra noggrann med att räfsa grusplanen runt gården eftersom löven annars multnar ner och blir till jord i gruset som ogräs sedan trivs att växa i. En ond spiral.

Jag brukar samla ihop löven och lägga dem under buskar, träd och häckar – de tar sällan ens omvägen via en kompost. Men ett knep om du avskyr att räfsa är att helt enkelt köra över gräsmattan med klippare när löven ramlat ner. Det brukar finfördela det mesta och ger näring till gräsmattan.

Nu sjunger blomningen på sista versen i Västerbotten och jag skär in och tar vara på det som finns kvar. Som de sista rosorna – här Louise Bugnet som doftar himmelskt. En bra sekatör gör verkligen livet i trädgården roligare. Jag har min liggande på verandan för att ha nära till hands – alltid är det något som måste trimmas eller någon blomma jag vill ta rätt på.

Det här är också tiden att se över sina trädgårdsredskap. Tvätta upp och torka av dem inför vinterförvaringen och kontrollera om något behöver lagas eller kompletteras inför nästa säsong. Smörj gångjärn, fetta in skinn och olja trähandtag.

Det växer så långsamt här uppe i Västerbotten och jag har varit sååå rädd om all större växtlighet. Varken velat röra häckar eller träd. Tills i somras då det plötsligt började kännas instängt och dystert på gården. Då kapade jag kronan på pilträdet underifrån. För att få tillbaka sikten ner mot sjön. Det gjorde enormt stor skillnad och gav trädgården en lite mer städad och stram silhuett. Löven som blev över gav jag till fåren – de älskar löv från pilträd!

Och eftersom pilen växer som ogräs får jag nu trimma den igen efter sommaren.

Nu är även tiden att samla dina favoritfrön från sommarblommorna. Plocka och lägg i små kaffefilter med växtens namn utanpå. Jag brukar också plocka frökapslar från perenner som akleja och sedan gå runt i trädgården och strössla rakt ner i rabatterna – för att hjälpa dem att spridas.

Och glöm inte att plantera lökar för tidig vårblomning nästa år. Själv tänkte jag testa att plantera lök i krukor och ställa i garaget över vintern. Där är lika kallt som ute- men förstås ingen snö. Och sedan tar jag fram krukorna när snön fortfarande ligger tjock, men dagarna börjar bli varma. I Västerbotten brukar lökarna annars komma ungefär samtidigt som de första perennerna. Men på det här sättet vinner jag några veckor och får mer blomning på köpet! BAUHAUS har ett stort utbud av lök och andra fina trädgårdsväxter.

Nu gillar ju våra får löven från de flesta buskar vi har. Men själva grenarna äter de inte. Och jag har länge fantiserat om en kompostkvarn att köra grenar och kvistar i för att få flis som man kan använda som täckmaterial. Eller bara lägga på trädgårdskomposten för snabbare förmultning. Extra bra för den som har en mindre trädgård och bara rymmer en mindre trädgårdskompost.

Så tillfredsställande att bara trycka ner diverse blandade grenar…

Och se dem förvandlas till ett fint och väldoftande strö som tar lite plats i trädgården och går lätt att kompostera.

Och om höststädandet av trädgården känns övermäktigt för dig – tänk på att det bara är bra att lämna lite stök i rabatterna. Multnande blad och växtdelar blir utmärkt mat till maskarna. Och jag klipper faktiskt aldrig ner perenner på hösten utan väntar till vårstädningen. Dels skyddar ju de gamla vissna växtdelarna alla perenner från den skarpa vårsolen – dels är det vissna så vackert i frosten och den första snön.

Jag är svårt förtjust i min vackra eldkorg i cortenstål. Eller eldfat kanske man kan kalla det? Så trevligt att göra en brasa i trädgården till höstens kalas och middagar. Placerad vid entrén så att den sprakar hemtrevligt när gästerna kommer. Ska definitivt elda i den här till allhelgona! Efter en regnig höst rostar den och blir vackert brun – men annars kan ogräsättika skynda på den processen.

Se också så fint mitt vattenbad har rostat över sommaren! Det gick från svart till cortenstålsbrunt och ser nu ut som en liten skogstjärn. Den här typen av metall rostar bara på ytan som en estetisk effekt men är intakt därunder.

Om du som jag eldar mycket vill jag tipsa om braständare – det finns flera varianter på marknaden och jag uppskattar att de till skillnad från tidningspapper inte ger så mycket aska. Det svarta röret med tändpåsar har vi alltid i stugan. Där ryker det in rätt rejält när man tänder första gången – innan draget kommit igång i skorstenen. Och då behöver man kunna elda något som ger värme och får köldproppen i skorstenen att släppa, men som samtidigt inte avger så mycket rök. Perfekt att starta med dessa!

BAUHAUS har även servicepaket med allt som behövs för regelbundet underhåll och rengöring av eldstadens glas och rökgångar. Det medföljer även miljöanpassade tändkuber för en sotfri upptändning av veden.

Snart öppnar BAUHAUS i Umeå – men för dig som bor en bit ifrån kan jag tipsa om deras välsorterade webbshop. Kika in och låt dig inspireras!

“Du har så många fina möbler och inredningsdetaljer i ditt hem. Det vore så roligt att få veta mer om dem. Var du hittat dem, var du vet om dem. Om du ärv eller köpt och vad det i sådana fall kostat.“

Så skrev en läsare till mig. Och det har resulterat i inlägg om karmstolen, kökssoffan och det blommiga skåpet. Och nu har turen kommit till…..

SPJÄLSÄNGEN! Närmare bestämt den här röda lilla pärlan. Vad kan då finnas att säga om en sketen spjälsäng? Jo det ska ni få höra. Den här röda spjälsängen har nämligen många, många år på nacken. Ursprungligen sov mina kusiner i den och de är ju i femtioårsålder nu – så då förstår ni att den är gammal. Sedan fick jag och min syster sova i den när vi var små.

Efter att även vi vuxit ur den har den stått på vänt i förrådet hos mormor och morfar. Men så blev jag gravid. Och då hämtades den hem och placerades i barnkammaren som farfar renoverat. Gula loppade tapeter, ett matchande gult valv och en väldans massa vitt. Känns väldigt länge sedan. Vi hade liksom inga ägodelar?!

Det finns inga märken eller stämplar på spjälsängen – men det är helt klart en riktig kvalitetsprodukt. Så som det ofta är med barngrejer från förr. Mina barns finaste barnkläder är ärvda från samma kusiner som sov i denna säng först. Femtio år senare har de fortfarande inte en noppa eller en nötskada på sig. Och färgen har kvar sin lyster. Önskar att det fanns barngrejer av den kvalituttan idag.

En bebis behöver sannerligen inget eget rum. Men att få pynta, inreda och göra fint är ett bra sätt att förbereda sig på det som ska komma. Kanske särskilt med det första barnet. Och jag var så lycklig över detta barnrum som stod färdigt i god tid tills Bertil anlände. Lapptäcket hade Jakob haft som barn, bonaden i tyg på väggen hade mammas vänner sytt när hon väntade min syster Anna. Och den lilla mobilen med grodor fick jag låna av min vän Elina. Och så spjälsängen då, med höj- och sänkbar botten. Här var den som allra högst så Bertil måste ha varit nyfödd.

Så småningom fick Bertil byta till en större säng. Och sedan kom Folke.

Folkes barnkammare. Hemma hos oss sover barnen som synes i små skrubbar och garderober – precis lagom stora för deras behov. Och som ni märker var jag väldigt inspirerad av Cath Kidstons estetik när Folke var liten. Rutor, ränder, blommor och så lite brittiskt fyrtiotal ovanpå det.

Drömtapet ihop med spjälsängen, den röda ljusstaken och den fina lilla byrån.

Snart blev också Folke större och växte ur spjälsängen. Den stuvades undan på vinden bland annat bråte. Och där den stod bortglömd och samlade damm ända tills det blev dags för barn nummer tre!

Ulfs första vrå.

När jag var gravid med Ulf orkade jag inte boa någonting alls, jag hade så ont och var så mentalt låg. Hade precis bestämt mig för att det var helt okej – men så gick jag två veckor över tiden och då fick jag ett ryck och gjorde fint i alla fall!

Vi visste ju att det skulle bli en gosse och att han skulle heta Ulf. Gulligt så jag smäller av med namnbroderade lakan.

Sänghimmel funkar för övrigt toppen när man har riktigt små barn som ännu inte börjat slita och dra i allting. Jag har tillverkat mina sänghimlar genom att fästa en konsol på väggen och helt sonika hänga tyget över den och sedan fästa tyget med möbelnubb.

När Ulf blivit några månader äldre fick spjälsängen flytta lite längre ifrån dubbelsängen. Så att vi inte skulle väcka varandra.

Jag har samsovit en del med alla barn och helt klart mest med Ulf. Men jag mår egentligen bättre när barnen har en egen säng. Behöver mitt personliga space när jag sover och vill helst inte nudda i någon.

Men usch vad jag får bebislängtan av att se detta! Tänk att ha en sådan här len och gosig liten korv att snusa på.

När Ulf blev två tog orken tog slut. Jag tröttnade på att sova i samma rum och inte kunna läsa, se på serier och lyssna på podd som jag vill göra i sängen om kvällarna. Och eftersom barnrummen i huset var slut fick Ulf flytta in i det som varit min gamla garderob. Harry Potter-style. Själva sängen rymdes inte riktigt så Jakob byggde en ny botten och sedan monterade vi fast ena gaveln från spjälsängen ovanpå. Funkade finemang.

Trots sin litenhet har han älskat detta rum och varit sååå stolt över det. Tagit med gäster dit upp och förevisat “alltihop”. Och jag förstår honom verkligen. Att sova i ett litet tryggt krypin är att föredra framför ett stort, luftigt rum som känns ödsligt om nätterna.

Här har han sovit fram tills alldeles nyligen. Då behövde jag få tillbaka min garderob så då gjorde vi ytterligare en rockad här hemma. Nu sover Ulf i Folkes gamla barnrum i en alldeles normalstor säng. Och den röda pärlan till spjälsäng har avtackats, packats undan och ställts ut i förrådet i väntan på barnbarn eller andra bebisar.

Hoppas den blir använd många gånger till!

Vissa höstmorgnar är vår gård som en ö i ett hav.

Dimman ligger så tät och mjölkig att man knappt ser någonting.

Inte mig emot. Det räcker gott med det som är närmast.

Växtligheten sjunger verkligen på sista versen.

Det är som att all ork för att sköta min trädgård tar slut i augusti.

Då lever den bara på gamla meriter.

Och jag vill inte höra något gnäll och tjat ifrån den.

Snart, om jag orkar, ska jag rafsa bort de döda sommarblommorna och istället göra höstfint.

Tacksam för allt som mina luktärter, dahlior och rosenskäror gett mig denna säsong.

Och för alla buskar, träd och häckar som lummat till sig något otroligt och gör gården så inbäddad och mysig.

Stockrosorna som bara ger och ger

Det gula som börjat vissna men som sett på lite avstånd fortfarande lyser som solsken.

Älskar mina riddarsporrar

All höstflox – eller höstsyrén som Linné också kallade den.

Och min veranda som låter mig njuta av trädgården även när det börjar bli kallare.

På vägen hem från vårt fritidshus (mormor och morfars gamla gård) stannade vi till vid farmors hus (numera min kära farbrors fritidshus) och tog rastpaus.

De röda vinbären klättrar längs fasaden och Bertil provade förstås genast brandstegen.

Blir så gråtmild när jag är här för jag tänker på min farmor och min barndom och allt roligt vi har haft här.

Bara att öppna ytterdörren och känna den speciella doften slå emot ger mig hjärtknip.

Barnen blir alltid som tokiga här. Så många färger! Så många roliga mönster! Alla knasiga grejer, möbleringar, taveluppsättningar och kombinationer. De har förstås aldrig sett något liknande.

Jag vill gå runt i alla rum och låta händerna smeka gungstolen, ledstången, kuddarna, draperierna och de mer än hundraåriga väggarna som är skeva och kullriga och oerhört vackra.

Fönsterna är nästan det vackraste av allt – riktigt riktigt gamla av munblåst glas som gör världen utanför dimmig och skev.

Jag tycker ändå man kan se spår av farmors stil i min egen stil

Sån härlig mix. Den som inga pengar har får förgylla med det som finns. Farmor har målat kökssoffan med gulddekor en gång i tiden…

Blir lycklig av att tänka på att det står här och ser nästan precis ut som det gjorde när jag var liten.

Farmors slöjdalster på väggen. Klart man målar sitt trapphus turkost.

Tog en bild på trappräcket för referens till det vi ska bygga hemma hos oss.

Självklart ville barnen på upp på spökvinden och smyga runt. Så det gjorde vi också. Älskar att det finns ett litet gym här under takåsarna.

Och tapeten i det som en gång var sovrum men nu är matrum. Otrolig!

Efter att ha rastat, vilat och låtit ungarna härja på gräsmattan en timme ungefär körde vi vidare hem igen.

Jag älskar hur matrummet känns just nu. Ombonat, varmt och hemtrevligt.

Så många vackra gamla textilier som skänker värme och mys och gör rummet tyst och garanterat slammrer-fritt. Handknutna loppade mattor, gamla handvävda draperier av lin. Bonader av ull, broderade dukar och spetsgardiner av bomull.

Jag plockar in kolossala mängder trädgårdsbuketter och pytsar ut precis överallt.

Och det som är för kort för att stå i vas får simma i vattenbad

Tallrikshyllor är något jag uppskattar väldigt eftersom jag då får njuta av fler vackra tallrikar än de jag råkar ställa på bordet just den dagen.

Jag kör med dubbla draperier också. Ett i köket

Och ett i matrummet från andra sidan. Eftersom jag lider med draperierna som annars bara ligger oanvända i linneskåpet. De behöver få komma ut och rastas.

Det bästa är att köket och matrummet hänger ihop så bra färgmässigt nu för tiden.

Så hela nedervåningen känns liksom lugn och harmonisk!

Det har varit skralt med loppisturer den här sommaren. Men när jag hälsar på syrran i Borås brukar det bli bättring på den punkten så jag sätter mitt hopp till augusti. Några små fynd har jag dock hunnit med att göra.

Hirams kokbok. Hiram är ju en legend i matlagningssverige så när jag sprang på en av hennes receptsamlingar kunde jag inte avstå ett köp. Köpte även en broderad duk (har redan för många men inte en enda med röd virkad bård så jag ursäktade mig med det) samt en ny paradhandduk med röd frans och ett ljusbrunt tunt bomullsdraperi med försiktigt broderi. Det ska få hänga vid någon dörröppning här hemma. Anas till vänster i bild.

På ballongloppisen i grannbyn hittade jag för 20 kronor en riktigt gammal ampel att hänga en blomma i, en ny mattpiska (den förra piskade jag sönder i vintras) för 20 kronor, en liten spegel med drickamålad ram (ska hänga på verandan) för 20 kronor, samt en flätad korg jag ska ha till smått och gott i köket. Ttor den kostade en 20 den med. Samt en röd ripsmatta för typ fyrtio kronor om jag inte minns fel.

Hittade också en terrakottakruka. Köper alltid gamla sådana när jag kommer över dem. De är ju finast och pelargonerna trivs bra i dem! Samt en rejäl bunke för bak och kaksmet. Har flera gamla som nu är så kantstötta och spruckna att de ska förpassas till krukor istället.

En stor grönrutig duk i linne fick jag för trettio kronor om jag inte missminner mig.

Och små skålar till fil och flingor, såser och andra tillbehör kan man inte få för många av. Den här kostade blott en femma.

Hittade också en rejäl fiskarhatt med stort brätte som jag bara visste att Bertil skulle älska. Samt en axelremsväska där han kan ha täljkniv, slangbella, kåsa, tändstål och annat praktiskt till sommarens alla skogsturer. Och mycket riktigt blev han överlycklig för dessa saker!

Slutligen loppade jag en söt gammal skjorta till Smulf.

Och det var den loppisskörden, det!

Sommartid kan jag sakna den blå tapeten vi tapetserade bort i höstas. Det är ju just på sommaren som den är som vackrast! Men nu tog jag in lite blå toner i vardagsrummet istället.

Sofföverkastet från Norrgavel är helt håligt och utslitet och behöver bytas snarast möjligt. Ska beställa ett nytt men behöver då samtidigt bestämma mig för vad jag ska klä om den blå fåtöljen med – för den behöver lagas och kläs om den med och jag vill ju gärna att möblerna ska harmoniera.

Men det är ett för stort och jobbigt beslut för min hjärna att ta just nu. Så jag la istället den här loppade rutiga sängkappan ovanpå soffan och döljer den spruckna fåtöljen med ett fårskinn.

Hängde upp ett otroligt vackert handvävt linnedraperi min syster köpt till mig i Borås. Manglat så att det riktigt glänser.

Luktärter i vas och små porslinsfåglar från Pakistan.

Nu har jag fått in den där lätta, blå känslan här hemma som jag känt så stor längtan efter!

Är även svårt förtjust i min brokiga tavelvägg som är lite på sniskan mest hela tiden.

Ett mått på nöjdhetskänslan.

Något som saknas i många hem är mysiga, sköna vrår att krypa upp i. Särskilt i moderna hus är det så snålt tilltaget med yta att man inte rymmer annat än matbord i köket. Där finns inte minsta lilla smatt eller vrå att placera en skön fåtölj eller en kökssoffa på.

Och det är verkligen något jag uppskattar med vårt gamla hus – alla de där små extra ytorna. Jag måste säga att jag har haft vett att utnyttja dem också för här finns sköna, mysiga möbler överallt.

Förutom att man kan sitta vid vår köksö (väldigt trevligt förvisso – men kanske inte direkt mysigt) kan man också slå sig ner i korgstolen bredvid vedspisen. Där brukar jag sitta i väntan på att pastavattnet ska koka. Eller så får jag sällskap av något barn som precis kommit från skolan och vill prata medan jag lagar middag.

På vintern när vedspisen är varm är det extra trevligt. Då sitter man gärna här och läser tidningen om mornarna. Allra helst med den lilla fotpallen till och en filt över benen.

I rummet bredvid köket finns matrummet där vi har vårt stora bord. Förutom köksstolarna finns där en fristående kökssoffa. När soffan är fristående är den som mest användbar eftersom det kan vara lite opraktiskt och svårt att komma åt den om köksbordet står kloss mot. Det blir i alla fall inte att man slår sig ner lika spontant.

I matrummet finns också utrymme för två fåtöljer där man kan luta sig tillbaka, ta en kopp kaffe efter maten och ha ett barn – eller tre – uppkrupna i famnen. Jag sitter faktiskt oftare i dessa fåtöljer än de vi har i vardagsrummet.

I vardagsrummet finns ju den skönaste soffan att vräka sig i – och ännu flera fåtöljer att välja på. Men soffan är i regel redan ockuperad av barnen och även om jag ryms med dem så är risken stor att jag får tusen frågor, uppdrag och önskemål om jag sitter där. Och det är inte alltid det jag önskar när jag söker en stunds lugn och ro.

Att vi har många olika “hängytor” i vår bostad gör det lättare att vara fler personer hemma men ändå kunna hitta en egen liten vrå. Småbrorsorna kan se på film i vardagsrummet medan jag och storebror ligger skavfötters på köksoffan och småpratar och Jakob dricker kaffe i korgstolen i köket.

Sköna möbler i alla rum är i allra högsta grad en fråga om utrymme. Finns inte ytorna så är det svårt att förändra särskilt mycket. Men även i ett mindre kök kan man ibland trolla.

Min syster har till exempel ett ganska litet kök där de bara lagar mat. Matbordet är i rummet bredvid. Men i köket har de byggt en platsbyggd soffa av några IKEA-skåp med förvaring under. Och på den lilla soffan med mjuka kuddar brukar jag vända upp suddarna och vila när syrran lagar middag. Extremt hemtrevligt!

Klockan är tio och vi har ställt upp alla husets fönster för att få korsdrag.

Doften av nyslaget hö och syrener i full blom drar genom varje rum. Från köksbänken ser man fåren som betar. Då och då bräker de högt så att det ekar till andra sidan byn.

Jag tar ett glas med iste och ett surt grönt äpple till kvällsfika.

Blir stående en lång stund. Tycker så mycket om de här två träden och hur stammarnas stramhet ger stadga åt det lummiga.

Utan framgång försöker jag nu vända tillbaka dygnet efter väldigt många sena kvällar. Inte bara för mig utan för hela familjen.

Men jag hör mummel och skratt från rummet ovanför så jag tvekar på att försöket är framgångsrikt.

Imorgon ska jag åka in till stan och träna, hälsa på morfar, handla blommor och uträtta ärenden. Det blir fint med en liten stadstur efter flera dagar liggandes raklång i en sjö. Ska kors i krösamoset både locka håret och applicera smink. Sånt man kan se fram emot på semestern!

Min trädgård och utemiljö är ren och skär rekreation. Så när det bara regnar och regnar och jag aldrig kan komma till skott med mina olika trädgårdsprojekt – då sjunker humöret. Till exempel försökte jag förgäves tjärolja in min farstubro under flera veckors tid – men eftersom det antingen var för kallt eller utlovades regn inom 24 timmar fick jag skjuta på det. Och jag som allra helst hade velat göra bort det innan jag ställde dit alla mina tunga krukor med sommarblommor. Det blir så mycket merarbete annars.

Men plötsligt en kväll kom ett uppehåll i skurarna och jag skyndade mig ut för att tjärolja i alla fall några av de mindre saker som behövde få sig en omgång. Jag vågade inte ta itu med farstubron på en gång.

Som rundstavarna till det som skulle bli mitt klättertorn för luktärter. Jag passade också på att olja in ett avbrutet gammalt kvastskaft och en udda gammal gardinstångsknopp i trä. Det låter kanske knäppt men jag hade fått en pysselidé! Men mer om det längre fram….

Jag älskar att jobba med tjärolja eller roslagsmahogny som det också kallas för. Det doftar så gott och tränger in på djupet och bevarar träets naturliga fetthalt – samtidigt som det ger ett vackert utseende och ett skydd som varar i flera år. Det finns i flera olika nyanser också – både ljus, mörkbrun och gråsvart. Dock är det viktigt att veta att trä som tjäroljats inte går att måla på annat sätt efteråt. Färgen fäster helt enkelt inte. En gång tjära – alltid tjära alltså.

Tjärolja av olika slag, lämpliga penslar och rundstav finns alla att klicka hem i BAUHAUS webbshop. Ser dock verkligen fram emot att deras nya varuhus ska öppnas här i Umeå i höst. Ddatum är ännu inte bestämt men de bygger för fullt just nu!

Sedan jag hade oljat in allting la jag det på tork i garaget och sekunden efter öppnade sig himlen och regnet vräkte ner igen. Suck.

Men så några dagar senare slog det om och blev varmt och soligt på riktigt.

-Får jag hjälpa dig i trädgården mamma? sa Bertil som nog uppfattat att jag var lite stressad över att hinna ikapp när solen äntligen behagade visa sig. Jag tackade tacksamt ja. Så roligt att göra något tillsammans i trädgården! Först på listan av underhåll var därmed att olja in vår farstubro.

Efter långa vintrar där träet slits hårt av regn, snö och tö brukar den vara så här blek, uttorkad och trist. Och då vet jag att det är dags att olja in den med tjärolja så att den blir mättad och mörk i färgen igen.

Jag lyfte ner alla tunga krukor från verandan och sedan fick Bertil borsta träet rent från damm, blad och gruskorn. Ulf hjälpte till på sitt eget lilla vis genom att ständigt stå i vägen.

Man behöver inte slipa eller tvätta av den om den inte är väldigt smutsig. Det går bra att olja direkt. Jag visade Bertil hur man med breda penseldrag oljar in verandan en bräda i taget. Drar i fibrernas riktning (dvs längs med brädan) och hela tiden efterdrar ifall det bildas pölar på träet.

Det gick snabbt och var roligt att kunna hjälpas åt. Under tiden Bertil oljade gjorde jag klart mitt lilla klättertorn för luktärterna.

Jag föredrar en enkel konstruktion som också kan monteras isär vintertid utan att ta upp massa plats. I en stor gammal tunna tryckte jag ner tre tunna rundstavar och drog ihop dem där uppe med ett snöre.

Sedan började jag linda med samma tjocka snöre längs pinnarna så att det blev som en stor pyramid i formen. Genom att snurra banden ett varv runt stången låses snöret och förhindras att glida iväg. Och genom att linda tornet på det här sättet får luktärterna många bra fästpunkter att klättra på.

Jag avslutade med lite trassel i toppen. Sedan planterade jag mina luktärter under störarna i välgödslad jord.

Om någon månad kommer hela ställningen vara översållad av luktärter – då får varje gäst som kliver in på gården känna den berusande doften. Det kommer att bli magiskt och stommen kommer döljas helt under växtligheten. Och tack vare att pinnarna oljats in har de ett bra skydd mot den fuktiga jorden och alla sommarregn.

Luktärter vill planteras i höga krukor eftersom deras rötter söker sig långt ner. I tunnor av den här typen brukar de trivas utmärkt hemma hos mig.

Sedan Bertil oljat verandan klart fick han också olja in alla trädgårdsredskap med träskaft. Essa var olycklig för att hon inte fick gå närmre tjäroljan och utforska den.

Träredskap som står ute behöver ju få lite kärlek de med. Oljar man in skaften tränger tjäroljan djupt in i träet och ger en skyddande yta. Som en bonus doftar redskapen svagt av tjära. Sommardofternas sommardoft!

Men vad blev det egentligen av det där gamla avbrutna kvastskaftet och den udda gardinstångsknoppen som jag oljade in? Jo nu ska jag berätta. Jag har ju länge drömt om en liten flagga på vårt röda garage. Men en vit stång i plast har inte känts helt passande och jag har utan framgång letat efter någon i trä. Tills jag kom på att jag ju kan bygga den själv – eller i alla fall med lite assistans av Jakob!

Så medan farstubron och redskapen torkade montera jag ihop det gamla kvastskaftet med den gamla gardinknoppen. Och för att ha något att fästa flaggan i på väggen sågade Jakob till en kloss som han sedan borrade ett hål i med samma dimension som rundstaven. Lutningen i hålet gjorde han till ca 20 grader för att flaggan inte ska hänga rätt ner utan vaja fint i vinden. Sedan tryckte jag bara in rundstaven i klossen. Och själva flaggan fäste jag sedan på stången genom att skjuta fast linan till flaggan med häftpistol och klippa av de lösa tåtarna som blev över. Garinstångsknoppen passade perfekt på stången så den behövde jag inte fästa alls.

Och som av en händelse passade klossen till flaggan dessutom perfekt att kila fast mellan ribborna i fasaden – så jag behövde inte ens skruva den. Till vintersäsongen lyfter jag bara ner alltihop och lägger i garaget så håller sig fasadflaggan fin i många år.

Det enda nya jag behövde köpa nytt till detta lilla projekt var själva flaggan. Jag valde en rejält sydd sådan i modellen Adela från BAUHAUS (50×31 cm) och jag är så otroligt nöjd med hur det blev!

Och här ser ni den inoljade, omskötta och välkomnande verandan.

Så mysigt att skapa ihop med Bertil och göra fint i trädgården tillsammans, när det äntligen slutat regna och trädgårdens alla blommor rätar upp sig och slår ut.

BAUHAUS har ett enormt stort sortiment med produkter för trädgården och livet ute. Allt du behöver för att olja altanen, måla trädgårdsmöblerna, fixa till fasaden, anlägga rabatter eller dekorera uteplatsen. Kika in i deras varuhus eller i deras enorma onlinebutik för att botanisera!

I måndags rullade den här gröna pärlan in på gården. “Hippies use the back door” står det på skylten inne i bilen.

Hon går under namnet Hjördis och är en gammal egensinnig bil-dam i sina bästa år! Det är min vän Susanne som äger henne.

Bästa dekalerna har hon också.

En sån jädra snygging!

Susanne kom förbi för att vi skulle fota diverse pressbilder till olika kommande jobb och projekt vi har på gång ihop. Så glad för vår vänskap och allt kul vi gör tillsammans!

MUAn Pernilla hade med sig hela artilleriet av smink och fotografen Lena hela bilen full av blixtar och lampor.

Och Susanne hela bilen full av rekvisita. Sedan jobbade vi i några intensiva och roliga timmar innan Susanne rullade hem igen.

Sämre saker kan man ha för sig en måndag i juni!