Januari är den svåraste bloggmånaden. Fortfarande trist fotoljus men till skillnad från i december inga mysiga lampor, pyssel eller dekorationer att dokumentera. Jag har plockat bort julpyntet men inte adderat så mycket nytt. Nästan inget händer och jag känner mig glåmig och ful och vill helst inte synas på bild. Ja det är svårt att hitta saker att föreviga helt klart. Så jag skriver mycket istället – för skrivinspirationen har jag kvar!
Och lite har jag piffat i alla fall. Fått bort allt julpynt och “skyltat om” på hyllorna i köket. Och ser ni där till höger? Solkatterna på väggen? Skrek upphetsat till familjen –KOM OCH KOLLA PÅ SOOOLEN! DEN ÄR HÄÄÄR IGEN! För från slutet av november till slutet av januari orkar inte upp bakom berget. Hela huset ligger i skugga. Så när den väl återvänder är det klang och jubeltid. Alla i familjen har lärt sig hålla utkik efter och uppmärksamma första gången det sker. Folke sprang och bytte om till finskjorta för att fira.
Den som kan vara glad för lite får vara glad för mycket. Och jag är väldigt glad över den här synen.
Jag brukar ju ha cremefärgad emalj med grön kant hängande ovanför diskbänken. Men nu vill jag ha den där krispiga kontrasten så jag har bytt till min vita emalj med blå kant istället. Och mina blå kaffekoppar. Tur man har mycket grejer i sina gömmor!
Kaffekopparna hänger på rad under hyllan med en hyllremsa i blåvitt fastnubbad på kanten. Och min doftranka slingrar sig fram. Jag älskar doftranka, det var en av de första blommorna jag fick av Jakob. En doftranka som slingrade sig runt fönstret i mitt flickrum. Den dog såklart med tiden för jag är urdålig på att sköta doftrankor. Får se om den här lever längre? Jag klippte sönder bågen den satt på och trasslade ut den så här. Gillar det mer.
Tycker så mycket om hur de här rummen hänger ihop sedan den blå tapeten försvann. Nu finns ett lugn och en harmoni i färgskalan på nedervåningen. I korgstolen ligger en vepa av ull som förut tillhört min farmor.
Och kolla in det här loppisfyndet. Bonaden betalade jag 30 kronor för. Har aldrig sett något liknande. Känns som ett väldigt tydligt västkusttema. På en av båtarna står det broderat Ada. Är det någon av er som vet vad raden “Det var så hemskt i den mörka natt” syftar på? Är det något internt som bara folk från Bohuslän känner till? Någon strof från en sång eller dikt? Bonaden är extremt välgjord och känns svår att tidsbestämma. Är den riktigt gammal eller ganska ny?
En ny favorit är den hos mig i alla fall!
Så. Det var mitt kök i det första försiktiga vinterljuset, det. Ser fram emot hur det här utvecklar sig.
Jag ÄLSKAR kökssoffor och allt de står för. Särskilt i äldre hus känns de som ett måste. De är ju själva symbolen för hemtrevnad. Så fort jag hälsar på någon som har en kökssoffan så skyndar jag mig att inta den. Liggande eller uppkrupen. Kökssoffan är en plats att ta igen sig på efter maten. Ett ställe för hunden att hålla utkik i fönstret. En vrå för mamman att amma i. En låda för tjocksockar, pussel eller extra filtar. En nätt sovplats för en gäst. Ett ställe för meditation. En plats där man klämmer ihop barnen och alla deras vänner för att äta mellis.
I mitt hem har vi två kökssoffor. Och nu ska ni få höra historien om den vita kökssoffan.
En av de första möbler vi införskaffade till vårt hem var nämligen denna kökssoffa. Den stod i förrådet hos mormor och morfar och har stått där så länge jag kan minnas. Jag la aldrig märket till den något särkilt – ful som den var med mörkbrun lackfärg. Men när vi var nyinflyttade i vårt hus fick jag upp ögonen för den. Man klarar sig väl inte utan kökssoffa?
Mormor och morfar sa att jag självklart fick ta den med mig hem – men att den behövde målas om. Så jag baxade ut den på gräsmattan på gården. Letade rätt på en värmepistol och började skapa högblank brun färg från den. Under det bruna lagret fanns en mintblågrön nyans. Det var originalfärgen. Mormor berättade att soffan hade hört ihop med ett bord och några stolar som var deras första möblemang när de gifte sig, tidigt fyrtiotal. Och i den här kökssoffan har min moster sovit som barn. Kanske också min mamma.
Vi lastade soffan på ett släp och körde hem den till oss. Jag målade den vit (på den tiden målade jag allting vitt) och placerade i vårt dalablå kök som vi hade då. Soffan har hängt med sedan dess.
Nu står den i matrummet och den är så nätt och fin och smäcker. Eftersom ryggen är låg går den lätt att möblera framför fönster. Och eftersom den inte är ett solitt stycke utan har ribbor så känns den mindre som en kloss än kökssoffor ofta gör.
Under locket förvarar vi pussel och sällskapsspel. Men ett tag hade Bertil den faktiskt i sitt barnrum som säng. Min dröm när jag var barn var att sova i just en kökssoffa, jag kunde inte tänka mig något mysigare. Tillslut fick jag sova i ett brunt åbäke till soffa som stått på vinden och som knappt rymdes i mitt flickrum. Och som jag definitivt inte rymdes inuti. Sov med benen lätt böjda i över ett år. Men jag var SÅ nöjd!
Soffan har haft många klädslar genom åren. Allra oftast brukar jag dock bara vira en hemvävd trasmatta kring sitsen. Kanske någon som mamma eller mormor vävt. Men här har jag istället svept en rutig sängkappa om den.
Själva sitsen har jag stoppat genom att häfta fast ett liggunderlag och sedan en tunn bäddmadrass ovanpå. Nu är den mjuk men fortfarande fast vilket jag tycker att en sådan här möbel ska vara.
Nu står soffan under fönstret i matrummet och är klädd i ett rosa ulltyg funnet på en second hand. När vi blir många – som till matlaget – drar vi fram den till bordet och tränger ihop alla barnen där. Fem stycken ryms ledigt.
Ibland har den stått inne i köket men oftast i matrummet. Ibland också på verandan. Oavsett var så pryder den sin plats. Den nätta formen, den praktiska funktionen och den historiska anknytningen gör den till en riktig favoritmöbel hemma för mig.
Nu har vi packat ihop och åkt hem från vår stuga för den här gången. Vi fick en underbar jullovsvecka där och jag längtar efter att snart kunna åka tillbaka. Tycker det är så svårt att veta vad jag ska kalla huset bara? Stuga är ju egentligen fel eftersom det är ett riktigt hus. Jag säger ofta mormor och morfars hus men det stämmer ju inte heller för det är ju jag och min syster som har ärvt det. Sommarhus låter också fel eftersom det inte är ett hus bara för sommaren. Och fritidshus låter som en sportstuga från sextiotalet. För att inte tala om att benämna sin stuga som mitt land som jag har hört folk säga. Det låter ju helt kolonialt!
Jaja, det är ett värdsligt problem. Men det känns så nytt och ovant att äga det här huset. Det är enkel standard inuti och innehåller ingenting av ekonomiskt värde – däremot ett stort affektionsvärde eftersom det är mormor och morfars gamla bohag. Men det här med att äga en stuga är så nytt. Jag funderar mycket på hur man gör bäst? Vad vill man ha när man är där?
Jag har långsamt börja komma på några hacks för mitt fritidshus men ser fram emot att komma på fler. Kanske har ni några smarta grejer att dela med er av? Om alltifrån hur man skyddar sig från musangrepp, till hur man gör det trivsamt när man kommer fram efter en lång resa – eller vad man ska ha i sitt basskafferi? Eller annat smart? Ni får hemskt gärna dela med er för jag vill lära mig ALLA genvägar!
Här är i alla fall några små hack jag hittills kommit på:
I vårt fritidshus saknas diskmaskin så vi har köpt in enkla men rejäla plastmuggar till alla som brukar vara där. Och med eltejp har vi skrivit varje persons initial på muggen. Så får man själv hålla reda på och rengöra koppen när det behövs. Det sparar enormt med disk eftersom just glas och koppar är det som disken mest består av. Vi har dessutom hängt en rostfri skopa vid diskbänken som man kan dricka direkt ifrån om man är törstig. Hos Jakobs mormor har de ett liknande system men där med klädnypor med namn som man fäster i koppens kant. Sparar också mycket disk!
Jag har en lista med inventarier i Google Keep där jag skriver upp vad som finns kvar i skafferiet varje gång vi åker därifrån. Och om det finns toa- och hushållspapper och diskmedel och sånt där. Och nästa gång vi åker därifrån stryker vi det som använts upp från listan och kompletterar ifall vi lämnar kvar något annat. Om någon annan hälsar på där innan en själv så kan man dela listan med dem och de vet vad de behöver handla. Och all mat som lämnas kvar packar vi noga i plåtburkar så att inga möss kan komma åt den. Jag har också en lista i Google Keep med alla små inköp som behöver ordnas hemma i stan. Som en ny sopkvast, ett nytt duschdraperi och sånt som jag lätt glömmer fattas när jag är hemma. Vår stuga ligger mil från närmsta affär så det här sparar mycket onödigt körande.
Jag tycker om tanken på att inte packa så mycket när jag ska vara i stugan. Att jag kan låna morgonrock, tofflor och en del enklare ytterkläder. Och att det finns lakan, handdukar och schampo. Ja, även tandborstar med allas namn på. Men jag tror jag ska lämna lite fler saker så vi kan packa ännu lättare framöver. Vad lämnar du i stugan?
I vårt sommarhus finns en del gamla leksaker och böcker ända från att min mamma var liten. Men jag har också tagit dit en del spel eftersom det framförallt är i stugan man hinner spela. Det finns också en liten hall på övervåningen där vi förut bara hängt tvätt – men den har jag och Anna inrett med ett lågt bord där barnen kan sitta och pyssla, pärla, bygga lego och dega. Det är det suveränt – för nu när alla fem kusiner är där och leker kan de vara på övervåningen och härja medan nedervåningen går att hålla hyfsat städad och lugn.
På insidan av skafferidörren finns en checklista uppskriven för den som öppnar eller stänger stugan. Med vilka kranar som ska stängas av, element dras ur och annat viktigt att komma ihåg. Listan är perfekt eftersom en stressad hjärna som precis ska resa iväg alltid annars lyckas glömma någon punkt.
Det ALLRA mysigaste är att vi har en gästbok i stugan. Den har funnits där jämt men de första tre anteckningarna är typ från 1980-talet någon gång. Sedan har ingen fler skrivit. Men när mormor och morfar flyttade därifrån och vi bara åkte dit på somrarna började vi med traditionen att skriva i den igen. Och det har fortsatt! Alla gäster skriver en liten berättelse om vad de gjort, hur vädret varit och ifall det var ett bra hjortronår eller om man fick mest abborre eller sik på näten? Mina texter har blivit längre och längre och jag skriver oftast sista dagen vi är där. Det är så HIMLA mysigt att läsa nästa gång man kommer. Jag har högläsning för barnen också som då plötsligt minns allt roligt vi gjorde där sist. En gästbok är alltså grejen. Och när den nuvarande gräsliga gästboken med snidade träpärmar och ett vykort av Sarek klistrad utanpå (ser ut som något från 70-talet) tar slut har jag hittat en ny lika gräslig gästbok på loppis att fylla med minnen och berättelser.
En läsare kom med en så rolig idé på inlägg. Tyvärr hittar jag nu inte igen den exakta kommentaren eller vem som skrev den men den löd ungefär så här:
Du har så många fina möbler och inredningsdetaljer i ditt hem. Det vore så roligt att få veta mer om dem. Var du hittat dem, var du vet om dem. Om du ärv eller köpt och vad det i sådana fall kostat.
Det tycker jag är en kul ide på ett återkommande tema. Att liksom sätta olika detaljer i mitt hem under lupp och berätta mer. Så kom gärna med önskemål om det när någon specifik sak jag ska brodera ut texten kring. Den här kommentaren kom i alla fall under en bild på min karmstol. Och det finns faktiskt en liten historia kring hur jag kom över den.
I mitt närmsta samhälle fanns för några år sedan en underbar blomsteraffär. Med teakinredning i original, gamla kyldiskar med glasdörrar för blommorna och en riktigt gammal butiksskylt. Jag smet ofta in och botaniserade runt bland presenterna och inredningen som också såldes där och som var så fint skyltad. Alltid trevlig service och alltid underbart inslagna paket. Bredvid kassadisken stod det en vacker brun karmstol målad på samma sätt som mitt skåp hemma i matrummet. En sådan där gul ådermålning som jag tror ska efterlikna björk. Jag frågade om stolen var till salu men eftersom det inte var butikägarens stol utan en anställd som lånat ut den som rekvisita så kunde jag inte få något riktigt besked.
Varje gång jag gick in i den där affären påminde jag om stolen och frågade om hon som ägde den bestämt sig för att ha den kvar eller sälja den? Jag började faktiskt känna mig ganska tjatig. Men tillslut en dag fick jag napp och jag var överlycklig! Jag tror att jag betalade 150 kronor för den, men det kan också ha varit 300 kronor. Och även om hon hade sagt det tredubbla hade jag gladeligen betalat det, för under åren hade jag byggt upp ett sånt habegär.
Nu är det Jakobs favoritstol. Han brukar ha den vid matbordet. Men den är lite låg så man får lägga en kudde eller ett fårskinn på sitsen och då är den dessutom riktigt skön. Ibland står den bredvid vedspisen. Ibland på verandan. Ibland bredvid det bruna skåpet där den passar så bra. Smäcker, enkel men med det där lilla extra som gör att blicken dröjer sig kvar.
Jag önskar jag kunde tidsbestämma men till det räcker inte mina kunskaper riktigt. Kanske någon av er läsare har en kvalificerad gissning?
Nu finns inte den lilla blomsteraffären mer. Butiksinredningen i teak är ersatt med modernare doningar och allting är målat i vitt. Och jag blir lite ledsen för det som försvann – samtidigt som jag är glad över att någon annan tagit vid och ser till att vi har en blomsteraffär i vårt lilla samhälle.
Stolen är i alla fall en fin påminnelse om det som en gång var.
Ser du något nytt på bilden? Nej hur skulle du kunna göra det. Det är ju en petitess för alla andra utom mig. Men jag har i alla fall satt upp en hylla ovanför dörren. Eller Jakob fick sätta upp den. Jag pekade bara.
Jag har hela tiden vetat att det ska sitta en sådan just här. Som hemma hos farmor, där det över nästan varje fönster och dörr sitter en liten hylla där det står karaffer, plåtburkar, porslinsfigurer och ljusstakar uppställda. Det är så otroligt hemtrevligt och erbjuder nya pyntmöjligheter!
Det är de små detaljerna det sitter i och den här hyllan gjorde köket mer komplett och den tomma, kala väggen är inte längre så tom och kal. Takhöjden blev högre eftersom det nu finns något som drar blicken dit upp.
Det låter kanske knäppt men det här var en av målbilderna när vi renoverade köket i februari. Att ha min bruna murriga tapet och min lilla hylla ovanför köksdörren. Att få ta fram det loppade gamla kantbandet med pepparkaksgubbar och sedan ställa fram min granljusstake, mina röda kulljusstakar, plåtburkar och annat plock. Jag såg allting framför mig och nu har jag det! Som jag njuter!
Har ni tänkt på att “rensa” ofta nämns som ett miljövänligt tips? “Höstrensa garderoben och få en hållbarare stil”. Tillåt mig flabba. Att man rensar ut beror ju på att man har för mycket. Om man måste rensa sin garderob varje höst är det kanske införskaffandet man ska sluta med istället för utrensandet? För bara femtio år sedan fanns det INGEN som trodde att man gjorde en insats genom att göra sig av med gamla grejer. Det ansågs som ren idioti.
Jo men är det inte bra att grejerna används då? Återbördas till systemet om man ändå inte har bruk för dem själv? Absolut. Men det råder ingen brist på saker “i systemet”. Secondhandaffärernas sorteringscentraler bågnar av skänkta saker. Om folk höll hårdare i sina köp och vårdade dem kanske det skulle produceras färre grejer på totalen?
Att rensa i sitt överflöd kan vara härligt, renande, befriande, underbart för den enskilda personen. Men ärligt talat. Som klimatstatement är det väl nästan lika med noll? Det tänker jag på när jag ser mormors urdiskade aluminiumformar och ursköljda gamla flaskor som kanske kan komma till användning. Eller när jag är i Jakobs morfars ladugård. Den är från golv till tak l fylld med “skrot”. Prylar, pinaler, pryttlar och pynt. Han tar hand om sånt som andra kasserar och skruvar isär brödrostar, tvättmaskiner, gamla grammofoner och möbler. Sånt som andra vill rensa och rena sig ifrån förbarmar han sig över. Men sen när grannens tvättmaskin går sönder kan Fred hitta den rätta reservdelen. Och när det saknas ett snurrbart kryddställ till Elsas köksskåp kan han bygga ihop det av några utrangerade brädstumpar. Och när vi köpte vårt hus kunde vi fylla det med möbler och porslin han sparat från sitt föräldrahem.
Skönt för människor att leva liv där man ständigt rensar. Men det bygger ju också på att det finns platser, människor och institutioner som håller dessa saker “i lager” åt dem så att de själva slipper ha annat än exakt det nödvändigaste hemma. Lite som Sverige som slutade hålla egna stora lager av munskydd och skyddsutrustning och sedan under pandemin blev varse hur sårbart det är när man lägger över allt sånt på andra.
Man ska inte se ner på en skrotsamlare.
Märker ni att jag med den här texten egentligen bara drar en lans för min egen räkning? För min rätt att ha grejer, älska, behålla dem och inte rensa ut. För i själ och hjärta är jag själv en skrotsamlare.
Här växer till exempel en brokig tavelvägg fram. Jag har skapat den mest med sånt jag plockat från gömmorna hemma. Bankat upp tavlorna lite på måfå. Börjat vid golvet och letat mig upp under taket. Och det här är anledningen till att jag vill ha saker i gömmorna. Jag tycker om att variera mig och hur ska jag kunna göra det om det inte finns något att välja på?
Den här fåtöljen är helt sprucken och trasig. På sidorna sticker stoppningen och det gamla röda ulltyget fram. Mormor och morfars fåtölj som min mamma renoverade för säkert tjugofem år sedan. Nu har fjädringen gått sönder och jag ska lämna in den till en tapetserare. Få den lagad och omklädd för fjärde gången i dess liv.
Jag tror det mesta här på bilden är sånt jag hämtat i mina gömmor. Oftast ställer jag bort saker på paus när jag tröttnat. Jag har ju förmånen att kunna göra det med tanke på hur stora förrådsutrymmen som finns här. När jag känner mig helt mätt på sakerna skänker jag tillbaka dem till second hand. Och då tänker jag på alla tiotusentals kronor jag skänkt till PMU, Röda Korset, Myrorna och Erikshjälpen när jag handlat där genom åren. När jag lånat sakerna ur systemet ett tag och så småningom återbördar dem dit igen. Det är som en obestämd hyresperiod. Ibland för några år – ibland kanske för resten av livet. Men jag inbillar mig inte att själva rensandet gör mig till en klimathjälte. Om det är något jag gör bra är det snarare att jag älskar mina saker så mycket att jag är beredd att fortsätta ta hand om dem.
Imorse sken solen in i sovrummet samtidigt som några försiktiga flingor letade sig ner från himlen. Jag vaknade trött och glad efter festen vi hade här igår kväll. Började morgonen med att sortera in silverbesticken från kalaset, äta upp tårtresterna (Charlotte Russe) till frukost och sedan gick jag och Folke ut och travade ved. Det måste bli klart innan ännu mer snö faller.
Höstlovet går mot sitt slut och allra gladast är jag att mitt matrum nu fått en ny tapet. Den blå är ett minne blott. Så glad att jag dokumenterat den så väl så att jag alltid kommer minnas hur fin den var.
Vill ni se hur det blev?
Ja men välkommen in i matrummet då.
Här är som en dröm. Varmt, mjukt, ombonat och hemtrevligt. Jag har verkligen älskat den blå tapeten Vera som suttit uppe sedan 2013. Men sedan Ulf rivit sönder en tapetskarv och gått loss med färgpenna så har den inte känts så kul. Dessutom har jag ofta tyckt att den varit “kall” på vintern. Sommartid mmmmm….men vintertid brrr när jag gått in i matrummet. Särskilt sedan köket blev en så gul och solig plats.
Det har verkligen inte varit lätt att veta vilken tapet jag ska ersätta den blå med. Jag har dammsugit varje vrå av internet efter en 20-40 talstapet som funkar i vårt trettiotalshus. Som inte känns för svulstig och herrgårdslik och inte heller för modern. Jag har velat ha en tapet med gul, beige eller brun botten men det är verkligen en bristvara på marknaden.
Och jag har heller inte kunnat få tapeten Färnebo ur huvudet sedan jag såg den hos instagramaren Ulrica i Brunnsgården första gången. Tyvärr har den varit ut produktion i många år. Men nu plötsligt görs den igen! Gysinge Byggnadsvård har tagit upp produktionen och då bara visste jag att det var rätt.
Det är så roligt att byta tapeten i ett rum men behålla alla möbler och tavlor och sedan uppleva hur annorlunda de tar sig ut. Hur färgerna sprakar, myser, skär sig och svänger ihop.
Tant Berg är som ni förstår den jag haft i åtanke hela tiden.
Det behövs ju egentligen inte ens kommenteras. Den här fåtöljen står nu där det blommiga skåpet brukade stå. Och jag har upptäckt att det är den bästa placeringen för man ser ut genom båda fönsterna samtidigt och ser ända bort till sjön nu när löven ramlat av.
Det blommiga karaffskåpet hamnade istället på den här väggen. Och här pryder det verkligen sin plats! På en större vägg ser skåpet mindre ut och blir inte lika dominant som förut.
Jag tittar mig omkring i det här rummet och konstaterar att det enda synliga som jag köpt nyproducerat här är stearinljusen, en gul kopp, tapeten, ett kuddfodral och kransarna av granris (de är inte äkta för då barrar de för mycket). Gillar helt enkelt att omge mig av gamla saker. Utan att behöva anstränga sig ett dugg får man massa själ, stämning och charm på köpet.
När jag var på loppis i Norsjö i torsdags hittade jag till exempel den här gamla bonaden i jugendstil. Texten lyder Arbete ger Ära och priset var 30 kronor. Så otroooooligt vacker till färgerna på tapeten. (Trodde först att det stod Arbete ger frihet och tänkte att ja, vem vet vilka konnotationer som fanns kring den raden innan andra världskriget).
Och det där loppistyget i rosarandig ull jag visade upp bland loppisfynden i förra inlägget passar perfekt på kökssoffan. Så fint med ett riktigt kvalitativt gammalt möbeltyg som bara är att återanvända. Har dock bara svept det kring sitsen här – ska tvätta det försiktigt och sedan sträcka och häfta fast det ordentligt. Ull är suveränt på stolsitsar eftersom matfläckar lägger sig utanpå och går lätt att tvätta bort. På tygavdelningar på loppisar kan man ibland hitta stuvbitar av möbeltyg – då hugger jag direkt även om jag inte vet vad jag ska ha det till. Rätt vad det är behöver man ju byta tyg på någon pall eller så och då passar det perfekt.
Mitt gamla porslin gör sig också så fint mot väggen.
–Mamma det känns så varmt och snällt härinne nu sa en av mina söner när de kom ner på morgonen efter att jag stannat uppe sent och möblerat tillbaka allting efter målaren. Hängt upp gardinstängerna, spikat upp tavlorna och städat. Och jag håller verkligen med honom.
Ser SÅ mycket fram emot att få göra julfint här. Har tjuvstartat med en karaff full med tallris och en julstjärna i vitt.
Och med den här halvdöda novemberkaktusen som ska få en sista chans innan den hamnar på komposten.
Och så har jag vinterpyntat med den här slingan kring draperiet vid dörren. Apelsin och lummer. Så vackert!
Ja det var mitt nygamla matrum det. Är 100 % nöjd! Och nu var jag så klok att jag köpte en extra tapetrulle på en gång. Utifall att någon liten vandal skulle vara framme och härja någon fler gång…
Ha en fin söndag allihop! Jag ska försöka förbereda familjen lite (praktiskt och mentalt) inför veckan som kommer.
När jag var på min skrivarresa norröver passade jag på att besöka diverse loppisar. Primärt inlandsloppisar – de är bäst av alla. Det blev fyra ställen i Boden (PMU, Röda Korset, Återvinningsmarknaden samt en antik som hette Magasin V) , Kupan i Jokkmokk samt Rondellen Solkraft i Skellefteå på vägen upp. Sicken jädra lycka! Här kommer en samling fynd.
MUMS
Karaffen i majolika köpte jag på antikaffär och betalade 200 kronor för så det var inget loppisfynd direkt. Men eftersom ni vet att jag lider en skriande brist på karaffer så slog jag till ändå. Blev också svårt förtjust i de randiga röda burkarna som numera huserar på hyllan ovanför köksbänken – fyllda med exakt det som står utanpå.
Traven med majolikatallrikar med utskuren bård runtom köpte jag i ärlighetens namn inte utan den tog syrran med upp efter en särdeles lyckad loppistur i Alingsås (Sveriges bästa secondhandstad? Tätt följd av Borås?) Även emaljslevarna fyndade hon billigt åt mig.
Den blå tallriken i nedre hörnet är en udda blå mattallrik jag fick för en tia. Jag håller på att spara ihop till tolv blå djuptallrikar av olika modeller så jag ska kunna duka i enhetlig färgskala.
För småslantar slog jag också till på en vackert snidad sked som ska få bo i musliburken, samt en tesil med en liten krok så att man kan hänga den över kanten på koppen. Exakt en sådan som farmor har och det är den bästa sorten. Gillar att loppa husgeråd för det känns som att lura systemet. Istället för något nytt (och ofta fult av dålig kvaliet) köper man gammalt, billig, vackert och rejält.
För två kronor fick jag också den här gamla obrutna förpackningen knäckformar. Det här är just den typ av fynd som gör mig lycklig. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till men paketet ska få ligga i min redalåda i köket, bredvid saffranspaket och gamla bullformar. Och ibland ska jag ta fram och hålla den i handen en stund och mysa. Knäckformarna är i något slags vaxat papper – inte alls som dagens aluminiumvarianter.
Hittade också en grön liten skål till min samling. Har tolv i den här servisen sedan tidigaree i alla möjliga smarriga pasteller och jag serverar oftast efterrätten i dem. Farmor hade dessa skålar när jag var barn och jag satt alltid och beundrade guldstjärnorna längs kanten. Jag har samlat i flera år och då och då har jag tur och hittar någon ny del. Tror den här kostade femton kronor.
Köpte också denna vackra gamla krackelerade majolikatallrik avsedd att hänga på vägg. Vet exakt den rätta platsen för den och den kostade inte många kronor.
Så går vi över till julpyntet för JÄDRAR som jag fyndade. Jag har sagt åt mig själv att jag inte får köpa så mycket julpynt men nu när jag har mitt fritidshus att julpynta så finns det faktisk vissa luckor. Köpte till exempel massa billigt gammalt glitter. Den tunna sorten som är finast. Har man riktigt tur hittar man de som nästan går i guld istället för silver.
Jag hittade också några charmiga gamla ljus, ett rött julförkläde, en aprikos pappstjärna, två virkade pannlappar i rött och en fin handbroderad bonad. Alltsammans för småpengar.
Bonaden ska hänga ovanför dörren i mitt kök. Och den gröna duken med röd bård kan vara det vackraste jag sett! Ska göra ett försiktigt hål i den och sedan ska jag trä den över min skomakarlampa i köket. Känns väldigt Karin Larsson i färgerna och med stjärnuddarna blir den något alldeles extra!
Det sista jag behöver är fler pappersbonader så givetvis köpte jag två till. Det sista man behöver kan nämligen visa sig vara det första man behöver om man inte ser upp.
Vansinnigt fina. En av dem ska upp på min veranda. Till höger skymtar också en pepparkaksgris i modell större.
Jag längtar redan tills nästa jul när hela hallen nere och trapphuset uppe är färdigrenoverat. För då ska jag julpynta där också. Det är just nu en blind fläck på pyntkartan och en som förtjänar att föräras med glimrande stjärnor, kitschiga bonader och hiskeliga porslinstomtar med famnen full av hyacinter. Ja ni fattar.
Jag gjorde också lite klädfynd. Som den här gröna manchesterjackan. Ibland är jag en sådan idiot bara. Stod och klämde på den inne på Kupan och tänkte “Den här har jag väl ingen användning för – det ju dunjackeväder?”. Som att det aldrig skulle bli varmt igen i framtiden och en sådan här jacka inte är exakt vad jag letat efter länge?
Sedan såg min syrra den och köpte den mitt framför näsan på mig istället. Surt sa räven. Men snäll som hon är gav hon den till mig någon dag senare eftersom den är “mer Clara än Anna”. Är SÅ glad för denna fina jacka för 60 kronor.
Köpte en pennkjol också. Hemsydd i något som ser ut som gardintyg. Utsökt. Har letat efter en roligt mönstrad pennkjol länge utan resultat. Om jag inte minns fel kostade den 40 kronor.
Slutligen fann jag denna ankelånga blå klänning med blommönster. Den var jag tvungen att ha eftersom att det stod mitt namn på den. Bokstavligt talat alltså. Clara & Co i nackettiketten.
Jag la dessutom beslag på mer textilier än vad som är hälsosamt. Men det är verkligen textilierna det står och faller med när man inreder i gammal stil. Moderna tyger saknar den kvalité, tyngd och själ som gamla besitter. I bakgrunden en virkad gardinkappa. Och i förgrunden det mest fantastiska blankmanglade linnedraperi. Helt OTROLIGT hantverk som min syster fyndade för en billig peng i Alingsås. Den ska jag hitta en hedersplats till.
Eftersom jag byter tapet i det blå vardagsrummet till en tapet mer kompatibel med färgen rött så har jag gått loss. Både på jultyger…
men också gamla möbeltyger som eventuellt ska få pryda stolsitsarna runt matbordet. Den här randiga ullhistorian tror jag kommer passa perfekt på kökssoffan.
Och spana in de röda gardinerna (kan de vara från tidigt femtiotal?) dem ska jag hitta en särskilt fin plats för. Betalade 30 kronor per längd tror jag.
Slutligen kunde jag inte låta bli dessa två godbitar med klassiska motiven Grindslanten av August Malmström och Andakt Bengt Nordenberg. Enorma ramar varav en kom med belysning. För 125 kronor styck. Dessa är nu stommen i min nya tavelvägg som jag blev inspirerad till och nämnde i det här blogginlägget.
Eftersom jag samlar på gamla gruppfotografier på yrkesmänniskor (alltifrån läkare och sjuksköterskor till fabriksarbetare och rallare) så kunde jag inte låta det här stora fotot från KFUMs Nationalkonferens i Stockholm 1927. Ja, jag vet. Det är en smal samlarnisch men någon ska ju ha den också.
Så. Det var mina fynd det. Och då har jag inte ens visat det helt enorma fynd jag gjorde (det är alltså högre än mina 178 cm över jorden) som knappt gick in i bilen. Ska fota det så snart det funnit sin plats här hemma.
När jag analyserar de bilder jag samlar bilder till mitt konto Underbaraboning är det lätt att upptäcka vad jag är svag för. Gamla grejer och gamla hus. Mustiga färgsättningar, mönstermixer och sånt som är synligt nött. Och grejer. Många, många grejer. Ja, ganska ofta är det just det som avgör saken. Att man vågat addera, gå lite längre, styra ihop lite mer och ösa på 50 procent extra.
Maja driver mitt favoritkonto just nu. Det är många saker och mycket som är patinerat. Det är avskavt, trångt och ofta gyttrigt. Och det är mer underbart och personligt än det mesta andra jag kan tänka mig. När jag såg den här bilden bestämde jag mig för att ösa på för fullt med tavlor i vardagsrummet hemma. Alltså inte någon här och där utan från golv till tak. Har redan hunnit rätt långt. Har ju en samling tavlor på vinden sedan förut. Lovar att visa hur det artar sig. Drog också fram mammas gamla lapptäcke som jag ska lägga så här i min Norrgavelsoffa. Tyget har nötts sönder och det kostar många tusen att beställa ny klädsel, så jag väntar helst ett tag med att göra det.
Vad är det för vits med en ensam stackars kastrull ovanför eldstaden när man kan ha 19 kastruller upphängda samtidigt som på Berzeliusgården. Vilket underbart lantkök. Här vill man ju stå och trilla julköttbullar när det är dags för den saken!
Så trevligt att samla en mängd udda mässingstakar ihop så här. Spelar ju ingen roll att de är i olika modeller – de knyts ihop så fint av metallen. Man hade kunnat ha tre. Man det hade inte blivit samma fina effekt som fem. Framför en spegel dessutom, då det ser ut som tio stycken. Mycket bra.
Anna Starrén är en otrolig stylist med sån fingertoppskänsla. Den här bilden ger mig lyckovolter i magen. Djärvheten att blanda randigt, rutigt, blommigt och elefantmönstrat i alla de färger. Ihop med tapeten dessutom. Wow. Här är det verkligen mängden som gör det. Anna är en svensk Tricia Guild!
Den här bilden. Kan inte sluta titta på den. De fullproppade, dubbla diskställen på vardera sida om diskbänken. De fem välvuxna pelargonerna som trängs om saligheten. Ta bort 50 procent av allt i bilden och den skulle bli 100 procent mindre magisk
Avslutar med Kuskhuset. Här är det den totala mängden mönster, möbler, textilier och grejer som gör mig upprymd! SÅ djärvt att våga vara så murrig, brokig och färgstark. Inspirerar mig att våga mer. Älskar alla mina grejer!
Här är lite tidigare underbaraboning-inlägg jag skrivit
Är så glad över att jag i helgen samlade mina krafter och trots förkylningen städade bort krukor, bar undan de sista utemöblerna och rensade gården. För snön och kylan bara fortsätter. Imorse var det -8 grader hemma och på eftermiddagen började det snöa igen. Jag tog precis en kvällspromenad i de ymniga snöfallet.
Svea och Essa bekantar sig lite mer med varandra för varje dag som går.
Essa ser så förnärmad ut när Jakob lyfter upp Svea för att gosa.
Bra lydnadsträning. Att ligga och titta på en katt men inte agera alls.
Jag och Jakob gick runt och inspekterade trädgården. Vi har köpt hem lite enkla lampor som vi nu placerar ut för att testa hur gården ska belysas. I vinter ska det ÄNTLIGEN ske. Är så less på att kliva rakt ut i kolsvart mörker om kvällarna.
Att belysa på ett sätt som blir trevligt, inte bländar, skapar mysiga skuggor och samtidigt ger praktiskt funktion. Det är en hel vetenskap. Jag har köpt en bra bok på temat Nya Belysningsboken: Så ljussätter du utomhus – men skulle gärna lära mig mer på området!
Jag får jobba hårt för att inte låta min jullängtan ta över fullständigt när det är så här vintrigt. Lyssnade på julmusik en hel timme imorse. Kändes som att tjuvröka ungefär.
Imorgon ska Ulf ÄNTLIGEN tillbaka till förskolan efter fjorton sjukdagar. Nu på slutet har han gått runt och muttrat “allt är så tråkigt idag” samtidigt som han inte orkat särskilt mycket annat än att se på film och vila. Men nu är energin tillbaka. Som han längtat efter sina vänner. Inte minst efter Yllakadde (Ylva-Karin) som han annars jämt leker med.
Nu ska jag ta lite kvällsfika och sedan gå och sova innan jag somnar sittande.
Storbarnen hade blivit friska nog att gå till skolan idag. Ulf dras med dubbelsidig öroninflammation och jag och Jakob är riktigt risiga och båda två. Den här fredagen har jag såldes spenderat vid köksbordet med tända ljus, podd och arbetet med nya illustrationer. Helt försjunken i mig själv. Plötsligt tittade jag upp och såg att det börjat snöa.
En total överraskning för mig. Men som alltid när första snön kommer blir jag rörd till tårar. Det är så vackert och underbart
Trots att jag inte ens hunnit plocka in alla utemöbler och tömma krukorna på farstubron känner jag mig sååå redo för det här!
Njutryser i hela kroppen.
Nu tar jag helg och gör pizza till middagen av sådana där färdiga kit. Imorgon ska vi trava ved om vi orkar för förkylninen. Jag ska försöka bära in krukor och utemöbler och göra hela trädgården vinterklar
Äntligen har lugnet fallit över huset för kvällen. Jakob tog itu med det ingrodda köket idag och nu vill jag ju vara här inne igen. Essa också.
Barnen har somnat och jag ska väl också försöka sova snart. Jag kokar upp lite tevatten till kvällsfikat och petar in ett vedträ i elden.
Räknar efter och inser att efter den här veckan är det bara två veckor kvar till läslov. Och jag som brukar tycka att tiden fram till läslovet är evighetslång. I år vet jag inte var den tog vägen? Och på sätt och vis har alla dessa vabbdagar hemma hela familjen känts som ett enda långt läslov. Fast med hosta, snor och dålig nattsömn.
Jag är så glad för hur den här hösten börjat. Det mesta har varit så ovanligt lagom. En konstig mening att säga för ofta är jag nere i det ena diket och vänder för att raskt styra över i det andra. Men det har varit väldigt få dikeskörningar för mig. Mest har jag rullat på i beskedlig takt och fascinerat sett det pågå. Hur jag liksom bara stannat kvar på vägen.
Kanske därför som jag inte uppfattat hur långt inne i hösten vi faktiskt är? Men nu vet jag bättre. För några dagar sedan försökte jag köpa vårlökar men de var slut på plantskolan sedan länge.
Vilken vemodigt vacker oktoberdag det varit. Ulf väckte mig vid sex och jag gick upp och klippte in de sista vackra trädgårdsblommorna. Luktärter, dahlior, rosor och prästkragar. Några grenar med röda löv, ett knippe ulleternell och några kvistar thuja. Band ihop allt till en bukett att lägga på en kista, som en sista hälsning.
När jag kom hem i eftermiddags var jag trött. Trött av anspänningen. Trött för att jag toppade den med att veckohandlat på en överfull affär jag aldrig annars handlar på. Köksbänken var kaos, kylskåpet var äckligt igengrott och blomflugorna dansade kring diskhon. Värdsliga saker i sammanhanget men ett sisyfosarbete jag plötsligt kände mig fruktansvärt less på.
Men sedan läste jag alla era fina kommentarer till förra inlägget och övade på att ta emot och tillåta mig att bli just så glad och så rörd som jag kände mig. Och efter att diskmaskinen tömts och fyllts och veckohandlingen var inplockad i den hjälpligt rengjorda kylen. Då krånglade jag mig ur de svarta finkläderna och tog på mig arbetsbyxorna och gick ut i eftermiddagssolen.
Trädgårdsförfallet är så vackert. Alla buskar med och utan löv, de allt glesare trädkronorna.
Att höststäda trädgården är ett digert arbete. Och vemodigt. Runt ett stuprör hittar jag trådresterna av en ballonggirland från Folkes sjuårskalas. Jag minns hur jag och Anna kämpade med att få fast den i vinden.
Jag samlar in dynorna från hammocken en sista gång och tänker på majdagarna när jag invigde den. Hur jag låg och ammade Ulf och hur allting härligt fortfarande låg framför oss då. Hur jag njöt av färgerna som återvände och den försiktiga lövsprickningen.
Jag ser tacksamt på blommorna som prytt huset i små vaser ända sedan i maj. De sista kämpar tappert på.
När jag torkar av det gröna extrabordet minns jag hur vi dukade det fullt med mat, till ett matlag en särskilt varm junidag.
Jag tänker på allt jag planerade och planterade på farstubron för att få njuta av till morgonkaffet. Jag fascineras av hur mycket som fortfarande blommar och är vackert. Satt jag nog ofta här och njöt? Ja jag gjorde nog det. Varje dag det bara gick drack jag kaffet på bron.
Att höstrusta trädgården är som att riva en koja man lekt i en hel sommar. Med tunga steg bära bort allting man med frenesi och glädje en gång drog fram. Vemodet. Så gick ännu en sommar av ens liv.
Tur att det kommer en ny vår och en ny sommar att skapa minnen tillsammans.
Aldrig förr har elpriset varit så högt som nu – i alla fall inte i södra Sverige. Idag slogs ett nytt prisrekord – det stod på Aftonbladets förstasida imorse. Och jag läste i tidningen att vi kommer få se rekordhöga elpriser även i vinter. Dels på grund av lågt vattenstånd, dels på grund av att det är så ovanligt vindstilla för säsongen.
-Vad skönt att vi har solceller, tänkte jag! Inte för att de genererar någon energi att tala om mitt i smällkalla vintern. Men för att överskottsproduktionen från i somras ger oss rabatt på vinterns elförbrukning. Så funkar det nämligen när man har Bixia som elleverantör. Bixia erbjuder el från förnybara källor och hjälper den som själv vill bli elproducent att komma igång.
Den allra billigaste elen är dock den som aldrig används. Därför kan du inför en sådan här vinter redan nu börja se över ditt hus, dina elvanor och ditt elavtal.
Här kommer en lista på energibesparande insatser som är bra för både miljö och plånbok
Släck lampor i rum du inte är i eller installera sensorer som släcker automatiskt i rum där lampan ofta står på. Som i garage, källare eller barnrum.
Dra ut laddare för mobil, dator, tv och digitalbox när du inte använder dem. Ett grenuttag med knapp för avstängning gör det enkelt att stänga av allt på samma gång.
Sänker temperaturen inne. Sänker du inomhustemperaturen med 1 grad minskar du elförbrukningen med 5 procent.
Tvättar du på 40 istället för 60 grader halverar du nästan elförbrukningen. Och som en bonus sparar du på kläderna också!
Kör alltid fulla maskiner av disk och tvätt.
Täta kring fönster och dörrar. Och tänk på att tjocka gardiner kan vara isolerande. Framför vår gamla ytterdörr som isolerade så dåligt brukade jag ha ett ulldraperi. Det gjorde inomhusklimatet trevligare och minskade kallraset.
Undvik att möblera med tunga möbler just framför element. Det minskar cirkulationen av värme.
Ska du tina mat till middagen – lägg den i kylen på morgonen så hjälper den att hålla temperaturen nere. Och ska du frysa in matrester – se till att de svalnat ordentligt först. Vill du snabbtina någonting och inte använda micron. Lägg det frysta i ett vattenbad med ljummet vatten. Tiden det tar för att tina förkortas avsevärt.
Det finns tider på dagen när elen är extra billig och extra miljövänlig. På morgonen och eftermiddagarna när hela Sverige ska koka frukostgröt, duscha, köra diskmaskinen och se på tv – då är elen dyr och de förnybara källorna räcker inte till. Då toppas elen upp med tex kolkraft. På nätterna är elen däremot billig. Därför kan det vara klokt att tidsinställa både diskmaskin och tvättmaskin att gå sent på kvällen/nattetid. Och arbetar du hemma kanske du kan köra en maskin på lunchen istället? Väljer du ett elavtal med timpris så kommer detta avspeglas i summan du i slutändan betalar för elen.
Lufttorka om möjligt tvätten. Visste du att det går utmärkt att torka tvätt ute även i minusgrader? Men det behöver vara minst -5 grader för att det ska funka!
Använd vattenkokare. Och häll över kaffet från bryggare till en termos så slipper du ha den påslagen hela dagen.
Kontrollera ditt elavtal och säkra att du har det bästa avtalet för just dina behov. Bixias kundtjänst har rådgivning men även en prisprognos på sin hemsida där du kan se utvecklingen och vad som rekommenderas framåt. Kontakt med kundservice kan du ta både telefon (0771-60 30 30), mail (kundservice@bixia.se) eller på Bixias facebooksida.
För att jag fått tjofsa runt i lager på lager. Stickade strumpor, grovkängor och handledsvärmare.
Känna mjuk, mild sol mot ansiktet och se de gula löven lysa.
Jag har plockat fram mammas gamla kofta av växtfärgat ullgarn. Hon både färgade garnet och stickade koftan och nu bär jag den som en varm omfamning.
Och mina kära handledsvärmare som en läsare gjort åt mig.
Jag plockar in äpplen i mängder. Till must, mos och torkade ringar på snöre. Packar ner i barnens skolryggsäck och hackar ner i fruktsalladen.
Vackra blekgula äpplen med röda flammor på
Tål inte vinterförvaring utan får ätas på en gång.
Funderar på att baka äppelmunkar i helgen. Eller koka äppelkräm som är så gott?
Tack september för all skörd. För alla soliga dagar med hög klar luft. För överdådet i naturen när växtligheten liksom tar i så att den spricker. För att hinna innan det är för sent.
Imorgon är det den första oktober.
Och jag ser fram emot nästa fas av hösten. Den dimmigt, disigt molntunga grå.
Jag har en lista i min telefon med sånt jag letar efter på seconhand/loppis just nu. Så fort jag har ett behov försöker jag först hitta det jag letar efter begagnat. Ibland kan det vara svårt om det tex är barngrejer och man inser att man behöver ha det från en dag till en annan. Men oftast brukar jag finna det jag söker på loppis tillslut.
Att jag väljer begagnat är en ren reflex. Det är oftast finare och så får jag mycket mer kvalitet för pengarna. Men som om det inte vore belöning nog är det såklart bättre för miljön. En ny rapport från Naturskyddsföreningen visar vad våra inredningsvanor kostar. Som ett räkneexempel går det att skaffa 13 begagnade uppsättningar matta, gardiner och soffkuddar för samma klimatkostnad och naturresurser som för 1 ny.
Här är en lista på sånt som jag håller utkik efter på loppis i detta nu
Mattvarp. Brukar kunna finnas stora rullar billigt på sybehörsavdelningen på second handaffärer. En väldigt hållfast slags bomullstråd som man kan binda upp växter med, fästa kryddor för att hänga på tork, binda ihop en stek i ugnen med eller annat nödvändigt. Mamma hade alltid mattvarp hemma eftersom hon vävde mattor – och jag klarar mig inte utan denna multitråd!
Ullgardiner och draperier. Gärna i murriga färger. Blir så ombonat i huset på vintern och stänger ute kalldrag och elände.
En liten gjutjärnsstekpanna med höga kanter och handtag av metall. Så att man kan ställa in hela alltet i ugnen. Att grädda rustika kakor i, som plättlagg, för frittata eller vanlig omelett.
Slinkiga underklänningar i svart och hudfärgat. För att förhindra elektriska kjolar som smiter åt kring strumpbyxorna nu i vinter
Fina gamla förkläden med praktiska fickor fram
Stickade tjocksockar. Har nästan nött ut alla mina.
Skärp i alla färger och former. Finns drivor av begagnade och är alltid så dyra att köpa nya.
En sådan där lergryta som fanns i mitt hem som barn och där man kan laga riktiga långkok. Tänker att det kan passa perfekt till allt lammkött vi har i frysen?
Fler vackra färgglada trasmattor. Vill täcka golven vintertid och då behöver jag faktiskt fler i min ägo!
Så mysigt att släppa ut Essa på kvällskiss och stå i vår skumma trädgård och lura. Se in genom fönstret, runt i trädgården och beundra buskar i alla färger belysta av månsken.
När jag står här ute tänker jag på boken Jag är en varulvsunge. Den otäckaste läsning jag någonsin upplevt. Mådde dåligt i år efter att jag läst den och då klarade jag inte ens av att läsa klart. Boken handlar om Ulf som är ute en månklar kväll och pallar äpplen. Han blir biten i benet och förvandlas så småningom till en varulv. Ryyyser fortfarande bara jag tänker på det. För att inte tala om när jag ser omslaget!
Premissen för den där boken är ju SÅ bra. Pojke gör något som är lite förbjudet och råkar då ut för någonting som är hemskt på riktigt. Sådär som man var rädd att det skulle bli när man var ute och pallade äpplen hos någon granntant. Fast då var det läskiga att bli påkommen och utskälld. Inte att farbrorn i huset skulle bita en i vaden och göra en till varulv.
Det får kanske bli höstens mysprojekt att läsa ut den och förhoppningsvis läka traumat? Detsamma ska jag göra med Häxorna av Roald Dahl. När jag törs. Och jag väntar nog några år till innan jag utsätter mina barn för dessa skräckisar.
Är dock aldrig mörkrädd nu när jag är vuxen. Älskar att sitta på en soffa i något hörn av trädgården och glo ut i det svarta.
Man tänker så bra. Och så kan man fantisera om hur roligt det vore att skrämma livet ur någon stackars ensam person på kvällspromenad…det får bli ett projekt till Halloween, hehe.
Det har varit riktigt ruggigt väder sista veckan så jag bestämde mig för att öppna famnen för hösten och släppa den rakt in i huset. Sådär fullkomligt. Jag möblerade om, hakade ner de tunna spetsgardinerna och krokade tavlorna från väggen.
Tog istället fram mina mörkaste murrigaste yllegardiner och hängde upp. Lite mörkare kuddfodral, filtar och kuddar – och tavlorna hängdes upp på nya ställen. Nu känns höstvindarna inte så kalla längre. Jag har stängt ute dem mentalt genom att gömma mig i murr.
En trött, blöt Essa som ligger och vilar middag på fårskinnet efter en dag ute på gården med Jakob. Jag blir ju så trött av att se sånt här att jag gärna själv går och lägger mig.
Djupa fönsterkarmar där det ryms boktravar, vaser och andra dekorationer är så hemtrevligt. Den här gamla Strindbergslampan jag köpt på en antikaffär i Umeå – den antikaffär som sedermera blev vårt kontor i stan.
Det här skåpet har ni nog bara sett skymta förbi, det stod tidigare i det blå rummet. Och innan dess stod det på kontoret i stan. En gång i tiden i antikaffären också. Ja ni förstår – allt hänger samman.
Skåpet är tungt som ett as och en gång när jag och Annakarin skulle flytta det på kontoret kom det i svang och vi höll på att få det över oss. Vi både skrattade och skrek av skräck. Hade just sett snyggt ut i tidningen! “Två kvinnor förolyckade i vitrinskåpsincident – den spontana lusten att möblera blev deras fall”
Höstbuketterna är så härliga. På sommaren tar man blommorna för givna men vårens första och höstens sista buketter – det är något visst med dem!
Här tycker jag om att sitta och läsa kokböcker. Är du som jag som läser och läser och läser men aldrig lagar något ur dem? Den kokbok som jag faktiskt använder är nog Annas mat av Anna Bergenström. I en klass för sig.
Min monstera som blir mer och mer av ett monster. Passade på att ställa den i badkaret och duscha damm från bladen när jag ändå möblerade om.
Nu är höstat och boat i varenda vrå i vardagsrummet och det känns som att jag byggt mig en liten koja som skydd mot omvärlden. Kom an bara med alla millimeter regn och försök rubba mig om du tror att det går!
Nu har vi haft vårt nya kök i ganska precis ett halvår. Det har verkligen satts på prov på alla tänkbara sätt och jag kan ärligt säga att jag njuter varje dag när jag kommer ner i vårt solgula kök. Ja, jag njuter så otroligt mycket av vårt nya kök rent visuellt. Ändå är det ingenting jämfört med hur mycket jag njuter av funktionerna. Vi har ju fått ett helt annat vardagsliv. Ta en sådan sak som att barnen nu når allt porslin och inte längre behöver hjälp att ta ett glas vatten. De får både duka fram och duka av bordet till middagen. Och i vår fullstora diskmaskin ryms äntligen all disk.
Eller det faktum att vi äntligen har plats för en liten frys i vårt kök och att matrester numera raskt fryses in liksom gamla ostkanter, gräddslattar och annat från kylen som håller på att bli dåligt men passar bra i någon gryta. Just frysen har gjort matlagningen enklare. VI har ju två fullstora frysboxar i källaren så en liten frys med allt det nödvändigaste räcker bra här uppe för att få vardagssnurren att gå smidigare.
Jag njuter också av att inte ha några överskåp som visuellt tynger ner, utan bara underskåp. Istället har jag alla ofta använda husgeråd framme synliga och lätta att använda.
Själva köksinredningen heter Form och kommer från Marbodal. Färgen på luckorna heter Sand. Köket är Svanenmärkt och Marbodal har Sveriges bredaste sortiment av Svanemärkta kök.
Köksön är jag svårt förtjust i. Den sväljer så otroligt mycket husgeråd och erbjuder en enorm arbetsyta när man till exempel vill baka bullar och breda ut sig hur mycket som helst. Åtta plåtar ryms ju ledigt…
Jag gillar också att ha en yta i köket som jag kan styla och ha framme något dekorativt på. Som en stor kruka, en skål med frukt, en ljusstake och sånt där plock som är trevligt.
Så här ser köksön ut i bakkant.
Två pallar ryms precis. Hittade tillslut en modell från Hans K som heter Zigzag och är i samma träslag som bänkskivorna.
Här brukar barnen sitta efter skolan och surra och hålla mig sällskap medan jag gör middag. Eller så sitter jag här själv och vaktar ett bröd som gräddas eller skriver ett blogginlägg. Under bänkskivan finns eluttag så man kan koppla in så väl laptop som köksmaskiner.
Ni har ju kunnat se på bloggen hela sommaren hur jag saftat och syltat, konserverat och donat. Det är en sådan otrolig skillnad på hur lätt det går nu när det finns en bra grundstruktur i köket. När jag har koll på saftmajor, silar, trattar och konserverburkar. När allting har sin egen plats och det finns generösa arbetsytor. Startsträckan är kort och hur mycket jag än grisar ner går det snabbt att återställa igen.
Det är ju liksom det som är grejen. Bara för att man får massa ny förvaring betyder det ju inte att man inte behöver städa. Men städandet går så lätt när allting har sin plats och utrymmena räcker till.
Jag är väldigt glad att vi tog hjälp av en köksinredare från Marbodal när vi planerade köket. Som kan och vet alla alternativ som finns och allt man behöver tänka på i sin köksplanering. Hur ska arbetsflödena se ut? Hur många lådor kontra skåp behöver man egentligen? Det har verkligen varit guld värt för själv kan jag ju ingenting om det utan är mest intresserad av det estetiska.
Jag har fått många frågor om ergonomin i köket med tanke på de utanpåliggande golvsocklarna. Indragna golvsocklar är ju “bättre” för ergonomin eftersom man då kan stå med fötterna rakt in under bänken. Jag diskuterade dock det här med min man sjukgymnasten som är expert på ergonomi och vi konstaterade att eftersom ingen av oss ändå står så när vi arbetar i köket så kvittar det. Jag vilar alltid högra höften mot bänken när jag arbetar. Så det där med golvsocklarna är ingenting jag överhuvudtaget reflekterat över. Men den som är van att stå som man “ska” kan nog uppskatta indragna golvsocklar mer. Båda alternativen finns ju på alla Marbodals kök så man behöver inte välja bort något utifrån den aspekten.
En annan sak jag är glad för är att vi valde extra djupa bänkskivor. De tio extra centimetrarna gör att man rymmer redskap på bänken och ändå har mycket yta kvar för att arbeta. Den där trånga känslan finns inte längre och bänkskivan i trä blir bara vackrare och vackrare. Jag längtar tills den är helt patinerad och välanvänd.
Den här lilla lösningen trivs jag också väldigt bra med. I en smal utdragbar hylla bredvid spisen förvarar vi kryddor. Här är de vi oftast använder och i skafferiet finns de kryddor som brukas lite mer sällan. Det finns nog smarta insatser där burkarna kan ligga lite snyggare – men det här funkar bra för oss!
Även om köket är nytt så vill jag inreda med gamla grejer. Byttor, tråg, skålar och krukor – allt sånt får gärna vara ordentligt patinerat. Det har jag skrivit mer om i det här (länk) inlägget om ni minns.
Har inte ångrat en sekund att det blev gult i köket! Jag skäms nästan för att säga det men jag längtar efter att det ska bli jul så att jag får stå här och julstöka och göra julfint. Tror julen kommer göra sig bra till det gula.
Jag har fått många frågor om hur det funkar med linoljefärgsmålad panel bakom diskbänk och spis. Det funkar alldeles utmärkt. Eftersom vi har en djupare bänkskiva hamnar diskbänk och spis lite längre ifrån väggen vilket minskar värmen och fukten. Men sedan är linoljefärg vattenavstötande och väldigt tålig så det hade nog gått bra oavsett. Jag har inte märkt att väggen bakom blir särskilt flottig eller svår att rengöra heller. Men det var lite trixigt när vi skulle bestämma hur avslutet mellan panelen och bänkskivan skulle bli. Panel rakt ner på bänkskivan skulle skapa en ojämn kant där både fukt och smuts skulle samlas. En utanpåliggande skulle ha samma effekt.
Men snickaren gjorde ett suveränt jobb och placerade en tunn, grund list närmast bänkskivan. Som inte sticker ut framför panelen och skapar en smutsig kant, utan istället försvinner under den. Diskret och praktiskt!
Nu i skördetid ligger tomaterna på eftermogning, kryddorna hänger på tork och löken är i flätor i köket. Det är så härligt när det känns att det är ett lantkök som verkligen används och brukas.
Platsen bredvid vedspisen är alltjämt min favoritplats i köket. Särskilt vintertid när vi eldar.
En annan sak jag är SÅ nöjd med är de breda lådorna med bestick. Insatserna är i plast men de finns i trä om man hellre vill ha det. Det är bara det att jag njuter varje gång lådorna behöver städas och jag bara lägger ut besticken och tar plastinsatsen till badkaret och spolar av. Som jag längtat efter sådana rationella lösningar!
Det här är också trevligt. En ful mikro inbyggd i ett skafferi/städskåp. I de utdragbara lådorna förvarar vi allt från diskmedel till påsar, klämmor, bakplåtspapper och kökshanddukar. Som ni ser har jag gått bananas med dymon i hela köket. Det kan jag verkligen rekommendera om du också har en lite rörig familj. Det blir en slags storkök/lägergårdskänsla över köket som känns väldigt rationell.
Jag är också supernöjd med att vi valde diskho men två separata hoar. Det är så praktiskt att ha två olika så att man tex kan skölja av tallrikarna i ena hon och lägga i blöt i den andra. Och när vi ändå pratar om kökets äckelpäckel måste jag säga att jag älskar köksavfallslösningen under bänken. Vi har en legrabox med sex olika kärl som ser ut så här. Där vi har plats för kompost (lock till den medföljer) samt brännbara sopor, kartong, glas och konserver. Plus ett fack för trasa, diskmedel, svamp och borste. Det här är så överskådligt att till och med Ulf vet i vilken box han ska slänga skräpet.
När det blir fullt i dessa hinkar bär jag ut dem till garaget där vi har vår stora sopsortering med stoooora lådor för allt som ska tas till returen. Den tömmer i sin tur Jakob en gång i månaden ungefär. Då brukar bilen bli fullproppad.
Men nu, le grande finalé: MASKINLYFTET! Den funktion som jag är nästan mest nöjd med och som gjort att jag bakar mycket oftare. Det är alltså en hylla i skåpet med plats för en hushållsassistent. Och när man drar i en spak kommer hyllplanet upp i samma arbetshöjd som bänken. Inne i skåpet sitter också ett eluttag så att maskinen är ikopplad och redo att användas direkt. Finessen är att man slipper massa tunga lyft, att maskinerna blir lättare att ta fram och bort samt inte tar upp massa värdefull bänkyta medan de är igång. Ett liknande maskinlyft finns i mormors kök och jag minns hur praktiskt hon tyckte att det var. Så det var högt upp på min önskelista när vi renoverade. Är så glad att jag inte kompromissade bort den där på slutet när vi funderade på om vi inte behövde mer plats för kastruller istället.
Så. Det var den stora köksrenoveringen det. Allt som allt ger jag mitt kök fem röda höstäpplen av fem möjliga i betyg! Det enda jag ångrar är att vi inte gjorde det här tidigare.
Kanske är du som jag och tycker om tanken på att ställa något vackert på borden inför helgen? En fredagsbukett eller en blomma. Det går att ordna enkelt den här årstiden. Ta med dig en sekatör ut i naturen och plocka in vad som finns i dikesrenen, skogen, på ängen eller i trädgården. Här är några favoritblomster från mitt instagramkonto @underbaraboning där jag samlar instagrams finaste, färggladadste gamla hem. Under bilderna finns länk till respektive konto!
(Ps – tänk på allemansrätten och att du behöver markägarens tillstånd för att få klippa in grenar).
Ett välkomnande höststilleben hemma hos Nina. Stora kvistar rönn är alltid vackert och effektfullt i en karaff eller ett krus. Även grenar med aronia, häggmispel, snöbär, paradisäpple och liknande buskar och träd är vackra att göra snittbuketter av.
En vrålmaffig bukett med olika dahlior. Den hade kostar en förmögenhet hos floristen men den som har en egen trädgård kan förstås unna sig sånt här lite oftare. Det är förresten roligt att självplock av blommor fått ett sådant uppsving senaste åren. Jag och min syster brukade ofta följa med mamma på självplock av just blommor när vi var små. Det kan vara ett sätt att själv kunna experimentera med att skapa buketter som den här – trots att man saknar egen trädgård.
Ett helt fång kärleksört i ett krus. Jag har också sett att kalanchoe (våreld) börjat säljas som snitt och det är en otroligt hållbar blomma som påminner starkt om denna
Så fasligt vackert med en bukett gula blommor presenterade på det här viset. Vill du göra något liknande kan du med fördel också blanda in gulnade kvistar och blad från naturen.
Avslutar med den här bonusbilden som får mig att tänka på någon illustration av Sven Nordqvist. I Pettsons värld är blommorna alltid enorma och perspektiven blandas hejvilt. Så vackert att se en samling solrosor “i det fria” just så höga och magnifika som de är. De behövs knappast snittas in till en fredagsbukett – blommorna står ju redan och kikar in genom fönsterrutan! Det får bli en påminnelse till mig själv till nästa år: plantera en rad med solrosor under köksfönstret.
