Ibland får jag frågan om vad som inspirerar mig när det kommer till inredning. Det är en fråga med ett långt svar. Jag läser ju inte inredningstidningar, så bildmässigt är det snarare Pettsonböckerna eller Ilon Wiklands illustrationer som inspirerar mig. Men det är inte heller helt sant. För inspirationen började faktiskt med böcker helt utan bilder.
På sommarloven när jag var barn slukade jag mamma och mosters gamla flickböcker. Sedan sprang jag på loppis och köpte ännu fler att läsa. Wahlströms gamla ungdomsböcker från 30, 40 och 50-talet med fint kolorerade omslag. Oftast bodde flickan i boken på landet eller så kanske hon reste till någon kusin som hade bondgård och så fick man följa dem under sommarlovet. Åka hölass, baka bullar, hänga tvätt på lina och bada i sjö. Det var smörgåspaket och utflykter med en eka och det var bärplockning och hästridning och allting där emellan.
Att läsa flickböckerna ingav mig en sådan enorm lust och inspiration till livet. Den inspirationen håller i sig ännu. Så när jag inreder vårt hem är det den där tidiga, pirriga känslan jag försöker återskapa. Den jag fick av flickböckerna.
I jakten på den känslan finns det små ledtrådar som hjälper mig. Som inte har så mycket att göra med inredning egentligen. Smörgåsar till utflykten invirade i smörgåspapper istället för i plastpåse. Ljudet av träskor mot grusgång. Hemkokt jordgubbsaft i flaska med snäppkork. Flugans surr mot det tunna fönsterglaset. Att ha en förklädesficka full med klädnypor. Bomullsgardinens sätt att fladdra i det öppna fönstret. Kall mjölk ur en karaff och en kökssoffa med en katt.
Hela mitt inredningsintresse är ett försök att hitta tillbaka till den där känslan. Av sommartorp, lantgård, fyrtiotalskök. Jag är inte trogen en enda stil eller intresserad av att allt ska tillhöra samma årtionde. Jag är intresserad av känslan som alltihop tillsammans inger mig.
En del saker jag inreder med tycker jag till och med är rätt anskrämliga. Men eftersom de hjälper till att sätta den rätta känslan hemma så älskar jag dem!
– Och hur funkar det att inreda med sådana där gamla grejer när man har barn hemma? Det är den naturliga följdfrågan när jag berättat om min inspiration.
Men för mig är barnen inget hinder att överkomma i hemmet, utan meningen med alltihopa!
Det hundra år gamla slagbordet med broderad duk kräver en barnaskara som äter bullar och mjölk. Trädgårdens lummighet kräver barn som leker kurragömma och hänger knäveck i en gren. Vem ska äta alla mina syltkakor på sommaren om det inte finns några barn? För vems skull lägger jag ut trasmattor på golven om inte för att någon unge ska springa över dem så att de korvar ihop sig? Och för vems skull planterar jag smultron överallt om inte för att barnen ska kunna äta upp dem?
När jag får frågan om vad som inspirerar mig när det gäller inredning är svaret alltså att jag inspireras av den där känslan jag fick som barn när jag läste en flickbok och drömde mig bort. Och när någon säger att mitt hem inger trygghet och lugn eller påminner om hur det var hemma hos mormor. Då vet jag att känslan inte bara är min utan att den också hittat en botten i någon annan. Och det gör mig väldigt, väldigt glad!
Här i Västerbottens inland brister knopparna sent och kanske njuter jag därför extra mycket av alla gröna, sköna bilder på röda stugor, äppelblom och smaragdfärgade gräsmattor? Mina ögon bara dras till allting som skimrar i grönt.
Här kommer sex bilder från mitt instagramkonto underbaraboning. Fem små utsnitt som får hjärtat att slå volter. Och samtidigt sex tips på fina konton att följa!
Det raraste lilla torpet med den raraste lilla möbelgruppen. Den gamla grusvägen och grindstolparna i sten som fortfarande står stabila. Här vill jag slå mig ner men en karaff jordgubbssaft och en hel tallrik bullar.
Så mysigt med grusplanen, den vackra gamla farstubron och stenfoten med jordkällarens egna ingång. En flock med höns att kasta ut frön till och och höra kacklet ifrån varje morgon. En liten plätt på jorden att älska och bry sig särskilt om.
På de här slingriga gamla grusvägarna vill man springa med hoppsasteg i nya sandaler och rutig bomullsklänning. Klättra upp i ett träd i full blom och låta sig omslutas av blomstermolnet.
Det är något visst med röda hus med vita knutar. Gårdshus som står tätt ihop och gammal grusväg som slingrar sig emellan gärdesgårdar och grindar. Åkerlappar där människor innan oss slitit ont. Deras arbete som är anledningen till att vi finns idag.
Vill lägga mig raklång i allt det vita och låta ögonen följa molnen. Höra humlesurr i öronen och kanske slumra iväg en liten stund för att det är så väldigt vilsamt.
Jag tycker att det är så härligt att stå och laga mat en hel dag och sedan ställa till med en brakmiddag. Att ha matlag och regelbundet vara tretton personer vid bordet har definitivt avdramatiserat större middagsbjudningar för mig.
Samtidigt har det traumatiserat mig gällande diskmängden. Innan vi renoverade köket hade vi en liten diskmaskin som behövde köras full minst tre gånger i rad för att få undan all disk från matlaget. Men nu är det nya tider. Njuter enormt av att ha en stooooor diskmaskin som sväljer hur mycket disk som helst.
Det betyder förstås inte att det inte ser ut så här på vår diskbänk dagen efter.
Det betyder bara att uppsnyggandet går enklare och snabbare.
Själva diskmaskinen är integrerad och dold bakom den här luckan. Och något jag uppskattar med vår diskmaskin från Cylinda är att den är så tyst. Det hörs bara ett svagt susande när den är igång. Vi har ett så tyst hus att jag verkligen stör ihjäl mig på maskiner som låter högt. Det märks alldeles för tydligt.
Träredskap försöker jag undvika att köra i maskinen men som ni ser så slinker det med ett och annat ibland ändå. Förutom det och finknivarna kör vi allt i diskmaskinen – till och med våra sköra högfotade vinglas från Ittala stoppas in. Maskinen diskar väldigt rent men otroligt skonsamt.
Gillar också att det överst i maskinen är ett fack att lägga besticken i. Då slipper man slabba med den besvärliga diskkorgen där besticken trängs utan att bli rena. Och när jag laddar maskinen sorterar jag besticken efter sort – då går det riktigt snabbt att lägga tillbaka dem i lådan sedan.
Cylinda gör allt för att göra vardagen lite enklare. Och roligare. De har funnits vid svenskarnas sida sen 1958 och hemma hos oss har vi både diskmaskin, frys och tvättmaskin från Cylinda som vi är väldigt nöjda med. Hushållsarbetet förenklas samtidigt som det blir utrymme för mer av livets guldkant.
Men jag vet att det är fler än jag som tvekar inför att bjuda hem ett större sällskap på middag. Det kanske känns nervöst, läskigt eller som alldeles för mycket jobb? Men det är en övningssak, om du frågar mig. .
Här är mina tips inför en större middagsbjudning – och har du fler råd får du gärna fylla på med dem!
Gör en handlingsplan inför dagen. Jag brukar tänka ut vilken ordning alla moment ska ske i – allt ifrån när jag behöver göra pajbotten till om en duk ska strykas, badrummet städas eller det ska plockas på nedervåningen. Ett enkelt körschema förenklar och minskar stressen.
Våga hålla det enkelt – gör din paradrätt! En riktigt god köttfärssås som fått puttra en hel dag ihop med pasta som är perfekt al dente – finns det egentligen någonting godare? Nej det kanske inte är så “flott” men är det gott så funkar det!
Välj en rätt som kan förberedas dagen innan. Som en gryta, lasagne, soppa, paj eller något annat som bara bli bättre av att stå en dag och sedan värmas på. Och lägg krut på goda tillbehör – som en sallad gjord med lite finess, ett riktigt gott bröd eller en skål med oliver eller aioli. Det är ofta de där små extra detaljerna som gör att det känns festligt.
Ett säkert kort är också att göra något som inte ens innefattar särskilt mycket matlagning – som tacos eller annan kall plockmat. Bonus för att både allergiker och kräsna barn då kan plocka av det som de faktiskt gillar.
Gör dig själv klar först. Jag har många gånger stått och svurit vid kastrullerna för att maten ska bli klar tills gästerna kommer – men sedan har jag inte hunnit ta en dusch och sminka mig innan de står i hallen. Och det är så tråkigt! Jag brukar försöka göra mig klar i god tid så att matlagningen sedan kan ske i lugn och ro. Maten behöver inte vara färdig sekunden efter att gästerna kliver in genom dörren.
Och med tanke på den föregående punkten: ordna alltid något att dricka och snacksa på innan maten. Då gör det ingenting om själva huvudrätten dröjer lite. Gästerna kan hänga i köket med dig när du gör färdigt det sista.
Gör alltid lite mer mat än du tror kommer gå åt. Det värsta som finns är att ha för lite att äta! Blir det matlådor är det ju bara en trevlig bonus.
Se till att diska undan allteftersom du tillagar maten. Då står du inte där med ett enormt diskberg lagom tills att maten är klar. Och har du diskmaskin – se till att den är tömd när ni sätter er och äter. Då kan du snabbt få undan tallrikarna efter maten och köra ett kort program. När resterna inte stått och torkat in så blir det rent utan problem och sedan kan du tömma och ladda om maskinen igen. Då slipper du ta itu med hela den enorma disken dagen efter.
Ryms inte alla runt bordet? Överväg att skippa den klassiska bordsdukningen och se istället till att man kan slå sig ner och äta både i soffa, kök och vardagsrum. Jag brukar ibland duka på vardagsrumsgolvet, till barnen i sällskapet. Runt det låga soffbordet slänger jag ut kuddar där de kan sitta och mysa och äta. Det brukar barnen uppskatta.
Underskatta inte knytkalaset! Hur trevligt det än är att bjuda på all mat själv är det ofta både gott och roligt att hjälpas åt. Låt en gäst ta med en förrätt, en annan gäst får ta en efterrätt. Och så står du för huvudrätten. Eller så ordnar du buffé med gästernas paradrätter och fyller sedan på med potatissallad, bröd och andra tillbehör för att måltiden ska bli komplett. Det är dessutom ett fint sätt att kunna ses många och äta middag även om plånboken är tunn!
Det bästa med att skapa bra system för förvaring här hemma är att det går att städa ordentligt. Ja, för städa måste man göra ändå. I alla fall om man är lagd som mig. Skillnaden mot förut är att det faktiskt GÅR att städa och få till systemet ganska snabbt – även när det är mycket stök framme.
Så här ser vårt hyllsystem i groventrén ut när det är städat. Det här i mitten är min sektion.
Det är dock väldigt tydligt vem i familjen som den slarviga för framför min sektion av hyllan ser det ofta ut så här. TROTS att jag har ett bra system att tillgå. Ränderna går liksom aldrig ur – det är hopplöst att få mig att alltid lägga tillbaka rätt sak på rätt plats. Skillnaden är bara att jag när jag sedan städar så går det väldigt snabbt att få iordning allt igen.
Förut svämmade alla husets underdimensionerade förvaringslådor och system över. Att plocka och städa var bara som att spela ett otäckt tetris där man hela tiden fick game over. Men nu kan jag på tio minuter städa hela min hallförvaring i källaren och veta vart jag ska sätta allt som blir över. Mycket som finns där ska ju nämligen sorteras vidare på andra håll i huset. Köket, garderoben, förrådet… Och nu börjar det alltså vara system på plats överallt som kan hantera dessa grejer. Extremt skönt.
Man får bara inte lura sig själv. En slarver är en slarver är en slarver. Men med rätt förutsättningar kan man ändå få pli på sig själv så pass att man inte hamnar i de där katastrofala kaosperioderna när hela himla huset är upp och ner.
Det viktigaste min man lärt mig om ordning är förresten att “Det måste finnas en speciell plats för varje sak man äger. Och sedan en plats för allting annat”. För “allting annat” kommer alltid att existera – hur mycket man än rensar. Och för att förhindra att allting som just nu saknar en egen plats ska fucka upp de städade lådorna med sånt som redan har en egen plats – ja då behövs en särskilt utsedd låda. En skrotlåda. Det var en sådan lättnad när jag förstod det.
Vackra gamla fönster med vacker utsikt var en av de saker som gjorde att vi föll för det här huset. Ja det är nästan det viktigaste i vårt hem! Att titta ut och se något fint genom rutan.
Att kunna se den närmsta timmens väder för att himlen är så stor.
Att känna vidderna och de omslutande bergen.
Att laga mat vid öppet fönster och hålla koll på ungarna som rasar runt där ute.
Sova med öppet fönster mot fågelsång och rävskrik i natten.
Att sitta med tekoppen en majnatt och se sjöns blänk vid bergen
Och se ut över odlingarna och den vackra gamla gården som ligger granne med oss.
På våren när vi tar ut innerfönsterna och ljudgränsen mellan inne och ute suddas ut. Så att humlesurr, fågelsång och grusgångsknaster når in i varje rum.
Det är en klyscha men sann såklart. Att fönstret är det största konstverket i hemmet. Tyvärr kan man ju inte så ofta styra över motivet utan får vara tacksam för det som finns. Mitt eget flickrum låg på baksidan av mitt barndomshem och jag brukade ligga på sängen och titta ut på trädtopparna i skogspartiet bakom gården. Hur de vajade i vinden och kronorna ruskades. Då kunde jag föreställa mig att huset låg i en skog och inte mitt i ett villaområde.
Att befinna sig i naturen är lugnande och återhämtande – det vet vi. Men bara att vara inomhus och titta ut på naturen kan också ge en liknande effekt. När jag inte är ute i naturen har jag hela tiden kontakt med den ändå och jag märker att det gör gott för mig.
Karolinska Institutet lyfter i en artikel de tre forskarna Cecilia Stenfors, Maria Albin och Mare Löhmus Sundström som undersöker nyttan av naturen för det mänskliga psyket. Här är några av de intressanta saker som de säger.
“Forskning visar att vi upplever att vi mår bättre och blir lyckligare av att bo nära vatten /…/ Vi vet även att rymd kan ge vila. Ett hav innehåller få tydliga mål utan tycks fortsätta i oändlighet och det verkar lugna oss”
“Att leka vid platser med mycket vegetation har visat sig ge barnen bättre koncentrationsförmåga, uppmärksamhet och självdisciplin”
“Forskning visar att grönområdena är viktiga för återhämtning och fysisk aktivitet. Människor som bor i stadsmiljöer med mycket växtlighet är friskare än de som bor i områden med mindre grönska.”
“Forskningen visar att vistelser i naturliga miljöer minskar negativa känslor och stress, och ökar positiva känslor, mental återhämtning och prestation. I våra studier ser vi att man presterar bättre på tester av uppmärksamhet och minne efter naturupplevelser än innan, jämfört med urbana kontrollmiljöer”
“Mest positiv inverkan har verkliga naturmiljöer, men även naturbilder och film kan fungera”
“En möjlig förklaring till naturens inverkan på oss är att den är milt fascinerande och fångar vår uppmärksamhet, men samtidigt låter krävande kognitiva processer vila och återhämtas”
Intressant va? Titta ut, titta ut en minut. Eller uppsök närmaste skog för lite mental återhämtning och vila.
I vårt matrum står ett pampigt gammalt skåp med fantastiska blommor målade utanpå. Det är en riktigt prydnad och trots att det är så stort känns det ganska nätt eftersom det är så pass grunt. En gång i tiden har det varit ett mjölkskåp. Då hängde man upp tråg i skåpet och fyllde dem med mjölk. Sedan flöt grädden upp och kunde skummas av och göras till smör. Mjölkskåp stod ofta kallt till – i någon sval farstu eller så.
Nu fungerar dock skåpet inte som mjölkförvaring utan som förvaring till alla karaffer.
Skåpet kommer från Jakobs mormors man Fred. Innan han flyttade ihop med mormor Elsa bodde han i en liten timrad stuga – som senare stått tom i säkert 35 år. För ungefär tio år sedan gick Jakob förbi stugan på en av sina promenader och kikade in genom fönstret. Han tog en bild och sa långt senare sådär i förbigående “det stod ett ganska fint skåp i stugan”. Jag höll på att svimma när jag såg bilden han tagit, för skåpet är verkligen fantastiskt. Vi baxade hem det i ett enormt släp vi hyrt och det var ingen enkel sak för det väger som en mindre elefant. Men det var det absolut värt.
Fred har berättat att det ska finnas en underdel till skåpet också. En skänk som det ska stå ovanpå. Men hur vi än har letat i alla lador och gårdshus så hittar vi det inte. Och skulle det finnas så skulle vi säkert ändå inte rymma det – takhöjden hos oss skulle nog behöva vara en meter högre allra minst.
Dessutom tror Fred att själva ytskiktet på skänken kan ha blivit förstört sedan någon använt den som underrede för att reparera en bilmotor på. Åh, det är ju så att man vill gråta åt det! Samtidigt förstår jag att skåpet på femtiotalet kanske kändes som ett omodernt, tungt gammalt as och inte var någonting man såg någon vits med att spara. Min egen städ och rens-galna mormor eldade möbler som dessa för att de tog onödig plats.
Nu är jag i alla fall hemskt glad över det vackra skåpet med blomsterdekoration som jag tycker ser ut som två Yorkshireterriers som står på bakbenen. Tyvärr är målningen längst ner på luckorna utsuddad efter att någon (gissningsvis i ett städ-il) för länge sedan försökt torka av dörrarna.
Men det gör ingenting. Jag älskar detta vackra skåp med alla sina skavanker.
I vintras skrev jag ett inlägg med mina bästa hacks för stuglivet. Dessutom bad jag om era bästa tips och ohoj vad många bra uppslag ni kom med! Här har jag sammanställt några av dem – kanske kan du få användning för dem nu när säsongen för stugliv äntligen är igång?
57 Smarta knep för sommarstugan
VÄRME, EL & SKÖTSEL
Det är guld värt är att kunna starta värmen i stugan via sms så slipper man komma fram till ett iskallt hus.
Vi bär alltid in ved till max innan vi lämnar stugan. Då går det snabbt att göra upp eld när vi kommer tillbaka.
En lampa vid förstukvisten med rörelsedetektor är skönt om man kommer fram när det är mörkt.
Mitt bästa tips är att skaffa en luftvärmepump och köra den via en app. Dagen innan ni kommer till stugan ställer ni upp värmen så det inte är helt utkylt när ni kommer dit.
Elfiltar till sängarna. Tricket är att de ska ligga nedbäddade i rätt sängar när man kommer så att man bara behöver sätta i kontakten. Det räcker att den är på i en timme för att sängen ska bli varm. Plötsligt är det möjligt att komma fram sent på kvällen även med småbarn!
Ställ en snöskyffel nära parkeringen så man kan börja skotta utan att plumsa fram till kvisten.
Ha en nyckel gömd någonstans (eller i en låda med kodlås på väggen) om ni glömmer nyckeln eller om tex en hantverkare måste dit och kolla något när ni inte är där.
Sätt upp små bilder bredvid kranar och proppskåp som visar hur de ska stå. Då slipper man fundera på om man just slog av eller på vattnet.
Om sängarna är lite kalla när det dags att sova, lägg en tunn fleecepläd på lakanet. Det blir varmt och mysigt på en gång
Bli kompis med eventuella grannar. Det är guld värt! Våra grannar tittar till så att ingen musinvasion pågår och slår igång elementen åt oss ett par dagar innan vi kommer dit.
Beroende på hur driftsäkert det är kan en GSM-vakt eller liknande temperaturövervakning vara guld värt. Det har vi i vårt hus i Västerbottens inland där strömavbrott är vanligt. Ibland får någon åka dit och elda så att huset inte ska frysa ihop. Skönt att få meddelande om sånt om man bor en bit ifrån…
En grej som gjort att stugan ”mår bättre” och att det inte blir så instängt är att vi satt in en soldriven fläkt.
Jag har ingen värme i min stuga under vintern och därför ställer jag alltid fram ”torrbollar” lite här och där på hösten, de tar hand om en hel del fukt.
MAT & SKAFFERI
Jag brukar göra färdiga middagar till stugan i folieformar hemma – tex en extra lasagne när jag ändå lagar lasagne till middag. Sen ner med det i en kylbag och stoppa rakt i ugnen när man är framme.
Ibland sätter vi en deg hemma som får jäsa i bilen och som kan bakas ut till hemmagjord pizza när man kommer fram.
I vår stuga förvarar jag alla matvaror i plåtburkar för att inte mössen ska lockas dit.
Jag brukar fylla några flaskor vatten och lagra när vi lämnar – ifall vattnet är fruset när vi kommer nästa gång. Då behöver man inte börja med att hämta vatten.
Vi tar hem sista dagens disk – melamintallrikar, plastglas och bestick – i en gammal kylbag. Sedan diskar vi hemma i diskmaskinen och packar tillbaka allt i kylbagen.
I vårt skafferie finns alltid konserver, pasta och snabbrätter som jag fyndat hos Matsmart. Jag förvarar det i glaslådor.
När vi precis fått vårt landställe hade vi alltid med Stinas kyckling och ris till. Så fick ugnen jobba upp värmen ihop med brasan i spisen. Sen åt vi och tände ljus och myste.
Eftersom vi inte har rinnande vatten tar vi med oss dricksvatten i dunkar. Sommartid när vi har igång frysen lämnar vi en femlitersdunk med ca två liter vatten i. När vi kommer till stugan tar vi ut dunken med is, fyller upp den med vatten och har sedan iskallt dricksvatten hela dagen, oavsett hur varmt det är. Även perfekt att ha med sig när vi åker på dagsturer med båten.
När jag var liten hade min familj husvagn med begränsad möjlighet till matlagning och disk. Därför åt vi alltid lite annan, enklare mat när vi campade. Första lunchen/kvällen åt vi till exempel alltid samma ”utflyktspaj” till mat. Mysigt!
Vi har alltid kyl och frys påslagen och då är det perfekt att ha fryst bröd och fryst mat på lut när man kommer fram sent.
För att minnas vad jag har i stugan brukar jag fota i kyl, frys och skafferi innan jag åker hemåt. Fotar också av kom ihåg-listan jag skriver. Kom ihåg lappar tappar jag bara bort.
Babyservetter är perfekta att torka av både barn, bord och nyss använda bestick med. Sedan slänger man dem i vedspisen. Då är det ”diskat och klart” till nästa måltid utan att man behöver slösa på diskvatten. Diska ordentligt kan man göra kanske varannan eller var tredje dag.
Möss verkar gilla stearinljus så vi plockar alltid bort alla ljus och förvarar dem i plåtlådor med lock. För säkerhets skull stoppar vi också brödrost, våffeljärn och liknande som står i skafferiet i en plastback med lock så att inga möss kommer åt dem.
KLÄDER & UTRUSTNING
Jag använder med Google Keep för att komma ihåg vad som måste med till stugan nästa gång.
Kuddar och täcken stoppar vi i täta förvaringspåsar med namnlappar så går det snabbt och enkelt att bädda med rena sängkläder och alla får direkt de kuddar och täcken de gillar.
Vi fotar alltid kläderna som hänger i hallen och i garderoberna så vi kommer ihåg vad vi lämnat.
Gummistövlar i flera (något för stora) storlekar behövs. Då finns det alltid finns något att ta på fötterna, speciellt som det finns orm i det höga gräset.
Ett litet husapotek är det bra att ha. Med plåster, första hjälpen, värktabletter osv.
Ett husapotek behövs också till husdjuren. Det är ofta långt till veterinären om olyckan skulle vara framme.
Lämna kvar en uppsättning underställ, mjukiskläder och underkläder. Sånt som är skönt att slippa släpa fram och tillbaka och bra att ha på plats om man glömmer.
Varma raggsockor måste så klart finnas i stugan.
När jag kommer hem från en vistelse i torpet börjar jag genast packa inför nästa resa. Jag lägger ned handdukarna när de är tvättade, lägger ned extra glödlampor och fyller på värmeljus. Vi har är en plastback med lock som är märkt “stugan” och där lägger vi allt som ska med. Då slipper man springa runt och leta när man ska iväg.
Delar man stuga med flera personer kan varsin (stapelbar) plastback med namn vara bra. Där alla kan lägga de saker de själva vill ha kvar i stugan till nästa gång. Traven med lådor ställs i någon stor garderob.
Vi har tygpåsar på garderobsdörrarna för smutstvätt. En i varje sovrum – sydd av gamla lakan. Påsen tas hem och innehållet tvättas och det som tillhör stugan tas tillbaka nästa gång i samma påse.
Jag köper stora, billiga flaskor schampo, balsam och tvål på exempelvis Rusta. Räcker länge till både familj och gäster.
Namngivna tandborstar och tandkräm, samt stora flaskor myggspray och solskydd har vi alltid.
STÄDNING & RENGÖRING
Vi har som rutin att lägga lakan och handdukar i tvättmaskinen när vi åker. Nästa person som kommer dit sätter sedan igång tvätten direkt.
Jag har alltid extra uppsättningar av sängkläder och handdukar i stugan och bäddar rent när vi tar hem smutsiga lakan. Då slipper vi börja med det när vi kommer dit nästa gång.
För att spara på duschvatten så kan man ha vatten i diskbaljor och använda skopa och tvättsvamp att rengöra sig med. Intimdelarna kan man ta med babyservetter.
Ett tag hade vi spår efter möss i kökslådorna och behövde jämt börja med att diska. Nu lyfter vi ner innehållet i i plastbackar med tätslutande lock. När vi kommer tillbaka lyfter vi bara tillbaka det igen.
Vi har en musskrämma som går på batteri och som avger ett högt ljud – funkar jättebra.
Använder du gamla musfällor så ladda med sött, typ Plopp. Möss är galna i sött klet.
För att hålla möss borta så kan man lägga enris i hörn, hål och vrår där man tror att de tar sig in.
Min farmor placerade alltid ut skvattram i rummen där mössen höll till. De gillar inte doften.
Städa inte bara ur stugan när du lämnar den – gör också fint hemma innan du reser bort. Det gör det trevligare att komma hem sedan.
TRIVSEL, MYS & KURIOSA
Vi har många familjespel i stugan både för utelek och innemys. Gamla ärvda leksaker av god kvalitet (Lundby dockhus, Brio tågbanor, småbilar med garage ) samt en stor mängd loppade/ärvda böcker.
Vi har fyllt en träkoffert med alla gamla DVD-filmer och serier. Det är dålig täckning i huset och få tv-kanaler men då kan vi ändå alltid kika på en gammal favoritfilm tillsammans.
Mina föräldrar köpte en stuga för 35 år sen och i ett fotoalbum som ligger framme kan man se stugans utveckling sen dess – renoveringar och ommöbleringar genom åren. Det blir inte lika ångestladdat att göra om när minnet finns sparat i albumet.
I vår familj har vi en hel bokhylla med böcker som vi som hälsar på lämnat kvar genom åren. Där kan man ta en bok om man inte har någon med sig. Och hinner man inte läsa klart tar man bara med den hem.
Vi har en bok där vi skriver ner allt vi fixar varje år. Det är så fint att se hur mycket som hinns med. Och praktiskt när man vill veta vilket år staketet målades om.
Vi har en gammal skrivmaskin stående framme – den är vår gästbok. Både vuxna och barn tycker det är kul att sitta och skriva ner en hälsning, ett tack eller ett roligt minne innan de far hem.
Vid ”säsongsbyte” brukar jag förbereda genom att plocka fram rätt saker. Om vi varit där till jul och vet att vi inte kommer tillbaka förrän till påsk – ja då påskpyntar jag innan vi åker.
Jag och mina systrar har ett hus ihop. Vi tar en helg per år då vi åker dit för att utvärdera hur allt funkar och planera renoveringar etc. Då får inte våra barn eller partners vara med – det är bara för oss!
Ett gemensamt sparkonto för stugan är bra. Då finns en buffert för renoveringar och man slipper bråka om huruvida en renovering ska göras beroende på alla olika ekonomiska situation. Och appen Cost Split är bra för att hålla koll på de löpande utgifterna.
(Och här finns ett inlägg om de saker som skapar den där härliga, hemtrevliga torpkänslan)
Det dags för påskinspiration! Ja, med bara två veckor kvar till högtiden orkar jag inte bromsa längre – nu är det fullt blås! Jag kickar igång med att bjuda på några härliga bilder med vårblommor från mitt instagramkonto @underbaraboning – det konto som jag startade för att samla bilderna som inspirerar mig mest och se till att fler hittar till de fina hemmen bakom! Om du blir sugen på att kolla in kontona närmre så ligger en länk under respektive bild.
Anna Starrén är min ständiga instagraminspiration. Färgsprakande, vackert och egensinnigt. Fastnade för det gamla kaklet, äggen i den fina hållaren samt den stora krukan med tvåfärgade narcisser.
Drömmer om en trädgård som ser ut så här på våren (ps WOW vilken vacker färg på penséerna!). Men eftersom snön smälter så långsamt i Västerbotten kommer mina egna lökar upp ungefär samtidigt som allt annat i rabatterna. I höst ska jag banne mig plantera lökar i krukor i garaget och sedan ställa fram längs huset så fort det blir vår. Då kanske jag får jag njuta blomningen tidigare.
Underbart med ruggar av lökväxter i gräsmattan som här på Fageräng. I höstas gick jag ut och skottade undan den första snön och tryckte sedan med lökjärn ner så många lökar jag bara kunde i gräsmattan. Hoppas det ser ut så här hos oss i vår!
På den här gräsmattan under den här himlen vill jag ligga på rygg och titta på molnen. Eller ligga på mage och studera de första yra insekterna som letar sig ner mellan krokusens blad.
Så underbart när någon bara bestämt sig för att ösa på med alla blommor de kan hitta! Vilket gult paradis att drömma sig bort i. Dessutom – så otroligt mysigt att sitta på bänken under fönstret och titta ut en kall och regnig vårdag.
Vid den här husväggen kan jag tänka mig att dricka mitt eftermiddagskaffe. Så fint med lite nyutslaget ris och vårblommor i ett enkelt krus. Enkelt men raffinerat.
Vi slutar med blomsterrabatten framför Västerby Skola. Maken till rart hus och rar plantering har jag väl aldrig sett! Här skulle jag ligga i grodperspektiv dagarna i ända och beundra min gård.
Ett vackert gammalt linneskåp, en öronlappsfåtölj eller en äkta matta. Det är så lätt att tänka på de där stora loppis- och auktionsfynden som de som verkligen räknas. Jag märker dock ofta att det är småsakerna som jag uppskattar mest i slutändan. Att hitta en underbar visp som ligger bra i handen, den perfekta lilla skeden till marmeladen eller ett par clips i en klatschig färg.
Kanske är det ingen annan som lägger märket till de små sakerna men det är ändå där jag fastnar och dröjer mig kvar med handen och blicken. Här är sex (bokstavligt talat) små loppisfynd som jag tycker mycket om.
Den sötaste lilla gräddkannan i krackelerat porslin. Hög som en tändsticksask ungefär. För den där första buketten på våren, plockad av barnhand.
Jag köpte den på loppis igår och betalade femton kronor. Tror ingen annan än jag själv kommer lägga märket till dess existens men det gör mig ingenting.
En grön liten tupp jag fick för en spottstyver. Den står på bröstpanelen i köket och är så rar i all sin enkelhet.
Jag blir glad varje gång blicken fastnar på den.
Mitt tyllset köpt för 30 kronor. Av mamma julen 1934 står det skrivet i locket på den. Plockar fram den när det är dags att spritsa tårtor och kakor. 30 kronor betalade jag för hela kalaset.
För 2 kronor styck köpte jag de söta hönorna med plats för frukostägg. De låg i botten av en stor korg full med äggkoppar i porslin. Under dem står det IMPORT stämplat vilket betyder att de är äldre än 50-tal i alla fall. Jag skulle tro 30-tal om jag gör en kvalificerad killgissning.
Min plåtburk för tepåsar. Inget märkvärdigt alls – en rektangulär gul liten sak. Ändå är jag så förtjust i den nätta formen av en dosa, att plocka med de pappriga påsarna, att den kan stå framme på kökshyllan och köksbordet och vara fin samtidigt som den har en konkret funktion i köket.
Slutligen den här flätade lilla korgen jag fyndade på loppis på väg hem efter en julmarknad i vintras. Den har huserat julgrupper, vårvivor och nu står det kryddor i den. Den är så nätt och fin och lite avskavd och sjavig och jag tycker den adderar hemtrevlighet till köket. Betalade inte många kronor men kommer vara väldigt rädd om den!
Det är så fint att se pojkarna ihop! –Betty å Hokka ä mina bästa vänner säger Ulf med troskyldig min. Tror Folke kommer få leva med sitt smeknamn resten av livet. För nu säger vi Hokka till honom oftare än hans riktiga namn. Igår morse byggde barnen klossar. De använder Bandu-spelet men leker och bygger istället för att spela.
Ulf somnade så här i fåtöljen. Det är precis som Bertil när han var liten. Han kröp in någonstans – under ett bord, på en köksstol, i ett skåp eller på ett trappsteg och somnade.
Farmor har hälsat på. Hon gör så skojiga överraskningstallrikar till barnens mellanmål. Man skär upp, bryter, skalar och lägger iordning lite smått och gott som till synes kanske inte alls passar ihop. Men eftersom allt är så smått skuret och så plockigt upplagt brukar det slinka ner i världens fart. Bra tips om man har matkräsna barn som sällan är sugen på någonting konkret som man föreslår.
Och så fick jag nog av vår stökiga veranda. Den brukar vara en katastrof varje vår eftersom den fungerar som förråd. Nu hivade jag ut en gammal stol, ett gäng halvdöda blommor, tuggade hundben, vissnande granris, julpynt, och mycket annat. Sedan hjälpte Bertil mig med att dammsuga och såpskura. Det är så härligt att göra på vårt oisolerade altangolv. Bara att hälla ut en massa såpvatten och sedan gå loss med borste. Man får sån lust att göra en Pippi och åka skridskor/skurborste över alltihop! Skurvattnet efter denna behandling var nästan svart. Huuuu…
För att fira städningen och verandans invigning för säsongen slängde jag ihop en tuppkaka
Perfekt när man inte har något annat fikabröd hemma. Jag toppade den med rostad kokos och det blev riktigt gott. Här är receptet på tuppkakan!
Det var säkert upp emot 25 grader på verandan igår. Barnen tog av sig till underkläder.
Jag dukade upp med min nya gamla kaffekanna, de nya cremefärgade loppiskopparna och små påskliljor.
Mmmmm!
Sedan fikade vi och suckade över hur härligt det är att verandan nu är invigd för säsongen och att våren är på intågande. Bertil tyckte att stunden krävde lite nationalsång så han och farmor stämde upp.
Kaffe och kaka – låt dig väl smaka!
Sedan rusade alla barnen uti i bara t-shirt, lekte med sina kompisar, klättrade i träd och kände livet i sig. Jag fick ligga själv på verandan och lyssna på fågelkvittret och kände hur härligt det är att ha lite större barn nu som kan roa sig själva.
Och hur lugnt och skönt det blir inomhus när barnen kan börjar vara ute.
Nu doftar här av linoljesåpa, varmt trä och tinande snö. Och idag ska jag sitta här i solen och skriva på min nya bok!
Hoppas helgen var mild mot dig och att du får en underbar vecka.
Ibland när jag hälsar på min syster går vi runt och kollar på nybyggda hus. Det är beklämmande hur mycket pengar som läggs på att bygga dessa fina hus och ställa de fina bilarna på uppfarten. Men sedan inte en krona eller tanke på trädgården. Eller kanske rent av för många tankar och kronor på trädgården. Man hårdgör stora ytor med grus och sten, anlägger enorma altaner och sedan klipper man gräsmattan stubbkort. Kanske planterar man ett enda litet silverpäron eller en thuja mitt i alltihop. Bredvid entrén står sedan två minimala krukor med murgröna och silvernjurvinda. För gud förbjude att det skulle blomma i någon färg som skär sig mot fasaden!
Förlåt men det borde vara olagligt att anlägga sådana här villaträdgårdar när vi vet att den lilla villaträdgården har en viktig del i den biologiska mångfalden. Vi vet också att med ökade klimatförändringar och extremväder med kraftig nederbörd är hårdlagda ytor en stor riskkonstruktion. Dagvattnet rinner helt enkelt inte undan.
Ibland tänker jag att det bästa kanske vore om folk var lite mindre brydda? För om man inte är så besatt av en perfekt golfgreen kanske man kan tänka sig att låta en del av gräsmattan växa igen? Så att ängsblommor kan bre ut sig och pollinatörer kan hitta föda. Man kanske också struntar i att hugga ner det där gamla döende äppelträdet och låter det istället övertäckas av en klätterros? Gamla döda träd är en viktig boplats för många insekter som i sin tur lockar till sig fåglar. Men tänk att det finns folk som inte vill ha fåglar i sin trädgård heller?!
Vi har ju också hårdgjort ytan närmast huset men det betyder inte att den inte är grön. Stora, djupa rabatter tar för sig och erbjuder ett smörgåsbord för fjärilar, nyckelpigor och andra insekter att ta för sig av. Här trivs både grodor och igelkottar!
I den här rabatten surrar och fladdrar det dagarna i ända och allt som grönskar och är vackert är inte svårskött! Mina mormorsrabatter kräver väldigt lite av mig. De består av rosenbuskar och perenner och jag rensar ogräset sparsamt. Perennerna står nämligen så tätt att de konkurrerar ut allt annat. En välgjord perennrabatt är en prydnad för huset, en tillgång till djurlivet och kräver tvärt emot vad man kan tro väldigt lite skötsel.
Men hur går det för barnen i en mer vildvuxen trädgård? Vill man verkligen locka dit bin och andra insekter? Tänk om barnen gör sig illa? Jag tänker att det bästa sättet som barn kan lära sig att inte vara rädd för humlor och bin och fäkta efter dem så att de blir uppretade – är att låta dem lära känna insekterna. Det har bara hänt en enda gång att något barn gjort sig illa på insekterna i vår trädgård. En sommar brände Bertil tån på en humla.
Och den mest barnvänliga trädgården är inte nödvändigtvis den med en enorm gräsmatta med en studsmatta ovanpå. Vi har visserligen en del som är kortklippt gräsmatta som man kan springa runt på – men det som gör att barnen älskar att leka där är att det finns flera – närmast planlöst utslängda – buskar, stenar och träd att gömma sig vid eller leka tagen kring. Plus åkerbär och smultronplantor som växer i kanterna.
Att klänga och slänga är också populärt bland barnen. Och då är det ju bra att ha lite träd och inte bara platt gräsyta.
Träd erbjuder skugga från värme, vindskydd, bostad och mat för djur – samt motverkar översvämningar eftersom de suger upp regnvatten. Plantera fler träd!
Och har man inte plats för något stort träd är det fint med en rejäl häck. Som en rosenhäck som både bäddar in, sprider väldoft och erbjuder pollinatörerna något att frossa i!
Själv drömmer jag om en ordentlig vattenspegel i trädgården. Ett paradis för fågelliv och grodor. Allra helst hade jag haft ett par ankor som fick bo där. Men det får vänta tills Ulf är lite äldre och förståndigare.
I brist på en stor vattenspegel brukar jag brukar jag ordna små. Jag fyller helt enkelt fat med smågrus och vatten. Där kan insekter slå sig ner och dricka utan att drunkna.
Och såklart ordnar jag fågelbad av olika slag.
En trädgård måste inte vara kortklippt och hårt hållen- man kan klippa gångar i gräset och låta det prunka på sidorna. Gamla träd, stenar, murar och rösen är fina boplatser för insekter. Den åldrade stenmuren erbjuder skydd för många små djur och dessutom lagrar den värme som gör detta till ett gynnsamt mikroklimat.
Delar av vår gräsmatta tillägnas helt till vitklövern. Om man slår sig ner här är surret från humlorna öronbedövande.
Och att hårdgöra ytor är förstås inte fel per automatik. Låt det bara inte bli en kal stenöken. Spräng in rabatter i grusgångarna!
Kanta gruset med grönt.
Och placera trädgårdsgruppen mitt i alltihop. Så att du sitter ute i det gröna och njuter av trädgården och djurlivet!
För att sittgruppen ska bli inbäddad och vindskyddad – ställ stora krukor/tunnor i bakkant med störar där luktärt och annat kan slingra sig upp. Både vackert, ombonat och bidrar till biologisk mångfald. Och slutligen – använd aldrig aldrig starka bekämpningsmedel i din trädgård. De har ingenting där att göra!
På det här sättet kan du skapa en trädgård som är grön på riktigt. Som hjälper istället för stjälper den biologiska mångfalden.
Nu är jag hemma igen hos min egen lilla familj. Betydligt piggare även om “pigg” får räknas som en definitionsfråga. Så glad över att få ha kommit bort och vilat från mina vanliga roller och sysslor och få lite nytt syre, perspektiv och energi. För när jag kom hem kände jag förnyad kärlek till mitt hem och allt som finns däri.
Mitt i allt det här med operationen har jag nästan glömt bort att barnen nu ska ha en veckas sportlov – hur skönt blir inte det? Själv orkar jag knappt med en kortare promenad men som tur är så finns ju Jakob, gammor och farmor som kan göra lite guldkantade saker som att vara med ute och leka i någon snödriva.
Jag hade en sån bisarr packning och blandning när jag åkte hem. Dels några loppisfynd som Anna samlat åt mig de senaste månaderna, dels lite saker från hennes utrensade ateljé. Därutöver nya loppisfynd från resan och en jädra samling kläder till min nya garderob (Anna vallade mig runt på second hand-affärer i Göteborg så jag fick mig kläder i rätt storlek och för den stil jag vill ha nu). I resväskorna varvades gökur, porslinskoppar, rutiga flanellskjortor, morfintabletter, stödstrumpor, spetsdukar, kamerautrustning, blommiga förkläden, pulsklockor och förband i en enda röra. Det slutade som vanligt med att Anna som är pack-geniet fick packa mina väskor för hemresan medan jag uppgivet stod och tittade på. Peak Lillasyster!
Så här ser mina uppackade loppisfynd ut i alla fall. Ej närvarande vid fototillfället var Gökuret som behövde limmas och sedan ska hängas på verandan. Samt alla kläder.
MUMMA vad mycket fint i en bild! Älskar den stora bruna brickan som jag genast hängde upp i brickbandet i köket. En ny födelsedagsflagga som står på en slags rotknöl som ser ut som en kobbe i en skärgård. Sån mysig kitsch. Har letat en ny gammal födelsedagsflagga ända sedan en mus åt upp allt det blågula på den förra flaggan under förra årets köksrenovering. Svårare än man kan tro att få tag i. Men nu har jag den!
Och så hittade jag en kaffekanna i precis den stil jag samlar på från Arthur Wood. Har en karaff i samma och dessa delar är jättesvåra att hitta. Dessutom köpte jag fem koppar och fat av knubbigt cremegult vardagsporslin från 40-talet sedan mina andra vardagskaffekoppar slagits sönder en efter en.
Älskar dessa färger på porslin och det lite knubbiga uttrycket.
Har länge letat efter ytterligare en handbroderad tidningsficka att ha på väggen. Har ju en sedan förut – men är alltid en kort då jag både vill ha en i matrummet och en i köket. Den här gamla murriga saken i ull var fantastisk och åkte genast upp bredvid läsfåtöljen.
Visst låter det förresten sjukt att man kan känna att man är “en tidningsficka kort”? Men testa själv att köpa din första så kommer du snart märka att du svårligen kan klara dig utan ytterligare en.
Hittade ett fint förkläde i precis rätta färgerna i mitt kök
Samt denna uuuuuuunderbara duk i cremefärgad bomull med pastelliga blommor och en brun bård. De perfekta färgerna för mitt matrum.
Den blå kannan har Anna hittat till mig sedan tidigare. Kommer vara fantastisk ute i trädgården i sommar. Och sedan samlar jag ju på Blå blom som en matchande storservis. Har en del assietter och koppar jag köpt genom åren och i Boråstrakterna är dessa lätta att hitta. Köpte en kopp och ett fat för 60 kronor (brukar kosta upp mot 200 kronor här i krokarna) och kaffekannan kostade 240 kronor och sockerskålen minns jag inte men den var billig. Så nu har jag snart min helmatchande servis. Letar efter en mjölkkanna bara och har bara gett Anna i uppdrag att fortsätta slå till på billiga koppar och fat när hon hittar dem. Vill gärna ha ett dussin eller fler för sommarens kalas, skolavslutningar och kafferep.
Hittade en gammal träspade också som jag ska ha som servering för ostbricka samt en fin gammal gaffel som matchar till. Den gröna karaffen ska stå på köksbänken och husera bestick till matlagningen.
Slutligen fann jag en jättelång och otrooooooooooligt fin trasmatta på Myrorna i Göteborg. Det är så sällan jag hittar så här fina mattor (som verkligen ÄR vävda av gamla textiltrasor) och därför milda och vackert melerade i färgerna. Så jag slog till och fick gå runt på stan med en hoprullad trasmatta under armen resten av dagen som en riktig idiot.
Nu är jag hos min syster. Så underbart, efterlängtat, ljuvligt och vilsamt. Förut åkte jag ofta till Göteborg på jobb och då passade jag på att hälsa på hos Anna i Borås. Men senaste åren är jag aldrig där i jobb och således blir det oftast bara en visit på sommaren. Men det ska jag ändra på.
Och eftersom jag ska operera mig i Göteborg nästa vecka och har några undersökningar jag måste göra den här veckan så passar jag på och stannar lite längre. Jag kan ju lika gärna sitta och jobba här som hemma. Skillnaden är att jag inte har mina egna tre röjiga barn med mig utan att jag bara får vara moster och umgås med min syster, äta hennes goda mat och sova långa ostörda nätter. Något jag också verkligen behöver göra för att förbereda mig inför och återhämta mig efter operationen.
Det känns som jag är på retreat. På ett underbart, färgstarkt och egensinnigt sjukhem.
Anlände på förmiddagen och hemmet var som en enda energi-injektion.
Anna som satt i ett jurymöte på zoom när jag kom hade förberett frukost till mig
Hon har en sanslös mängd roligt porslin i sina gömmor.
Var tvungen att plocka fram och fota allt fin jag såg när jag ätit upp min frukost.
Så skojiga, annorlunda växter
Och tavelväggen med blandad kompott
Sån magisk, härlig blandning! Man blir ju lycklig.
I deras kök finns en ganska hög sittbänk med mjuka kuddar. Här brukar jag ligg och hålla min syrra sällskap när hon lagar mat. Den härliga postern har Kollijox gjort!
Underbar tavla/poster ovanför pianot signerad Enfinkarl. Min syster har en sån härlig känsla för färg och form och hur man kan skapa oväntade och underbara kombinationer.
En gammal IKEA-hylla (tror 80-tal?) full med konst- och fotoböcker, keramik som Anna har gjort och legobyggen.
En glimt av sovrummet. Ullranan på väggen köpte jag till min syster på en loppis i Arvidsjaur.
Här i stortjejens rum ska jag bo under veckan.
Spana in djungelhörnan hon har på sitt rum.
Anna svängde ihop den till sin dotter med det som fanns hemma i förrådet. Precis som mig gillar hon att ha ett rekvisitaförråd i källaren att plocka ifrån när hon vill göra om. Och om man bara har platsen – så varför inte? Är man intresserad av inredning är det ju underbart att ha ett litet överskott för att kunna rotera. När man tröttnat bär man ner det och ett halvår senare kommer det till användning igen.
Och ständigt dessa växter. Monsteran som blivit stor som ett träd och når upp till taket. Den köpte Anna som liten planta när hon var barnledig med sin första dotter. Vilket växtmonster – härdig, tålig och oregerlig. Här få ju alla flådiga, överkänsliga fiolfikusar gå och skämmas i jämförelse.
Och ja. Det var den lilla rundturen, det!
Nu ska jag fylla på min tekopp och arbeta vidare med andra texter. Idag sitter jag nämligen ensam i huset och skriver i den här soffan och njuter av utsikten. Bara att få se öppet, blått vatten när allting ligger under ett islager hemma. Vårkänslor så det bara spritter i kroppen!
Jag vet att ni är många som saknar bra bloggar att läsa för tyvärr har allt fler bloggare helt gått över till instagram. Men det är ju INTE ALLS samma sak! Instagram är aldrig mer än en hopplös tvåa efter bloggen tycker jag – det är ju i bloggen man kan bre ut sig och verkligen få lära känna en människa. Jag letar ständigt efter nya bloggare att följa i brist på de gamla som fallit bort. Här är några mysiga bloggar som du kanske inte kände till sedan tidigare.
Villa Möller-Kirchsteiger skrivs av Cici och Sebastian som bygger sitt drömhus och låter oss få vara med från början. Cici är välrenommerad inredningsfotograf och kombinerar handfasta byggtips med fina bilder. En perfekt blogg att följa om du drömmer om att bygga hus
Drömgårdsliv skrivs av fyrabarnsmamman Emmeli som bor på landet vid Höga kusten i en otroligt fin gammal gård som hon och hennes man renoverar upp. Hemmamamma-liv, hästar och byggnadsvård!
Ulrika Nettelblad upptäckte jag efter att hon flitigt på kommenterat min blogg i flera års tid och alltid väldigt tänkvärt och klokt om livet i allmänhet och barn i synnerhet. Ulrika arbetar som läkare i psykiatri men bloggen fokuserar på skrivande, böcker, slow living och föräldraskap
Äkta hem är en blogg fullmatad med fina bilder från Ninas hem och trädgård – men också hennes kloka tankar och funderingar kring livet i stort. Nina håller också kurser i hur man skapar ett fridfullt hem som kan fungera som en plats att hämta kraft ur. Ni känner säkert igen hennes hem då jag flera gånger tidigare visat bilder därifrån här på min blogg.
Lotta driver bloggen Fyra årstider och jag har följt henne i en halv evighet. Tidigare bodde hon på en stor gård på landet men nu när barnen vuxit upp har hon och hennes man downshiftat och flyttat ut till sin sommarstuga. Lotta har en sån glad och snäll energi och det tilltalar mig att läsa om hur hon trots svåra upplevelser fortsätter försöka skapa ett roligt, härligt liv för sig själv!
Hanna Wendelbo är en välrenommerad formgivare (chansen är stor att du eller någon du känner har någon av hennes tapeter i sitt hem). Men hon är också en snittblomsguru som precis släppt en urfin bok: Odla blommor – en handbok i hur du odlar ettåriga sommarblommor från frö till blomma! Hon har också en blogg där hon generöst delar med sig om alltifrån hur man bygger en perfekt luktärtsspalje till hur man bäst kommer igång med vårsådden.
Livet på backen skrivs av Isabell som är bosatt i byn Skråmträsk i Västerbotten och lever lantliv med höns, barn och renovering av den gamla gården från 1864. Mysiga bilder, odlingstips och generöst delande av framsteg och bakslag i renoveringen.
Helena Lyth är pysselgurun som lyckas skapa vackra, vuxna pyssel som man själv faktiskt blir sugen på att tillverka och sedan dekorera sitt hem med. Bloggen innehåller också vardagsliv, knep och hacks samt en stor skopa bilder från hennes otroliga funkishus. Efter att ha haft glädjen att träffa Helena i verkligheten kan jag säga att hon är ett riktigt energiknippe till människa – och så positiv och rakt igenom schysst! Bonustips – hon har också gjort en underbar julbok (Julprassel & decembermys) också som släpptes i höstas.
Sara Rönne är en bloggare som blandar årgångschampagne med skoterturer, renovering och vildmarkliv. Sara lärde jag känna under mina år i Influencers of Swedens styrelse och jädrar vilken skarp kniv till hjärna och vilken varm, vänlig själ. Otroligt inspirerande bilder dessutom.
Sedan kan jag bara avsluta med att flagga för att den gamla bloggaren Colorelle planerar att starta om sin blogg. Minns ni henne? Idag är Ulrica kanske mest känd som instagramare – men hon är faktiskt en gammal favorit från bloggvärlden. En gång drev hon en väldigt populär modeblogg som jag följde troget men när hon börjar blogga nu hoppas jag att vi också får se mycket från hennes fina hem.
Har ni fler tips på bloggar som folk borde känna till? Som kanske inte tillhör de mest lästa eller kända men som är riktiga små pärlor? Kanske driver du en själv? Tipsa gärna!
Jag fick ett läsarönskemål om att berätta hur jag organiserar min papperspost. Jag tycker att det är en rolig och ruggigt specifik fråga som jag absolut vill ägna ett eget inlägg åt. Särskilt eftersom jag faktiskt har en strategi och ett system.
En gång i tiden la jag all post i ett stort skåp och så vittjade jag det typ en gång i månaden och varje gång hade jag fått påminnelser och avgifter och hälften av breven ramlade ner bakom någon hylla i skåpet och försvann. Det där skåpet var en riktig jäkla ångestklump i mitt liv. Ständigt denna känsla av kontrollförlust. Ständigt denna otäcka känsla när det tillslut blev dags att ta itu med allting.
Nu jobbar vi istället med en väldigt tydlig postförvaring och täta tömningar av posten för att aldrig tappa en boll eller hinna bygga upp en massa extra obehag. Direkt innan för dörren i vår sunkiga hall (den står näst på tur att renoveras) hänger nämligen en sådan här ful och praktisk väggförvaring från IKEA. På den har vi med dymo printat olika kategorier.
Den som tar in posten just den dagen ( i regel Jakob) sorterar genast in allting i respektive fack. Så här är facken organiserade:
JAKOB
All post som rör Jakob men också familjen. Räkningar från banken, försäkringsbrev etc. Eftersom Jakob är den som betalar våra räkningar så lägger vi allting sånt i den – även sånt som kan vara adresserat till mig.
JAKOB FÖRETAG
Här lägger vi post som rör Marstorps Mat och Jakobs andra företag inom hälsa och träning
CLARA ÖVRIGT
Här hamnar all post som rör mitt privatliv. Julkort, avier för paket, kallelser till tandläkaren
CLARA UB AB RÄKNINGAR
Det här facket innehåller all post som rör mitt företag. Inbjudningar, fakturor, besked från skatteverket etc. Mycket oklart varför facket heter CLARA UB AB dock? Det borde bara stått UNDERBARACLARA AB. Detta ska jag genast åtgärda känner jag.
CHARLOTTE
Min assistent Charlottes eget fack. Där lägger jag ner allt som rör företaget. Kvitton, fakturor och annat som hon ska ta rätt på. Charlotte har egen nyckel så hon kan bara gå in och hämta det hon behöver även om jag inte är hemma. Väldigt praktiskt.
Varje måndag på min administrationstid vittjar jag alla mina tre postfack. Betalar räkningar, sorterar kvitton och lägger in kallelser till typ BVC i min och Jakobs gemensamma digitala kalender. När det är färdigt ska postfacket vara tomt så att man med säkerhet vet att det inte ligger något undangömt som tickar iväg och blir till påminnelseavgifter. De betalda fakturor eller övrig post som jag vill spara sätter jag in i en pärm – resten slänger jag. Ett enda fack brukar vara fyllt efter en administrationsdagen och det är Charlottes. I en plastficka samlar jag nämligen det som hon kan komma förbi och hämta.
Direktreklam får vi knappt men dagstidning och diverse medlemstidningar kommer däremot hem till oss. De brukar vi lägga på köksbordet och efter någon dag om ingen gjort någon ansats att läsa dem eller spara undan dem så lägger vi dem i tidningsinsamlingen.
-Men paketen då? Var förvarar ni paketen?! skriker du i frustration. Ja det kan man verkligen fråga sig. Det kommer ju mycket paket eftersom vi köper det mesta online (det är 10 mil t&r till närmsta stad). Så jag har en trådkorg i hallgarderoben där mindre paket hamnar. Typ recensionsexemplar av böcker eller småsaker jag har beställt. Stora paket brukar brevbäraren bara ställa in på punschverandan och de tar vi itu med så fort som det bara går. Svårt att undvika liksom. De tomma returkartongerna bär vi sedan ut till vår egen lilla returstation i garaget. Den tömmer vi i sin tur kanske var tredje vecka.
Puh. Det var nog allt. Frågor på detta?
Här kan du förresten läsa mer om hur jag organiserar mitt liv med listor. Då förklarar jag lite närmare vad jag gör på min administrationstid varje måndag.
Nattsömnen har varit stökig en lång period. Vabb och sjuka föräldrar har gjort att sovrummet varit som ett vandrarhem med olika gäster varje natt. Energin och ordningen här inne har med andra ord inte varit topp. Men jag har liksom inte orkat ta tag i det.
Men sedan jag slutat ammat och Ulf sovit en andra (!) vecka i sitt eget rum utan nattvandringar, så känner jag behov av att reclaima vårt sovrum. Rensa, städa, välkomna ljuset och nya bättre energier.
Så här kaosigt har det varit ett bra tag. Min garderob som fullkomligt kräker ur sig kläder. Samt en massa gästtäcken och kuddar som varit framdragna ända sedan jullovet.
Igår fick jag bara NOG! STÅR INTE UT! MÅSTE FIXA DET NU NU NU!
Så jag rev ut alla sängkläder, slängde ut täcken och kuddar i kylan på verandan, tömde, rensade och sorterade om garderoben. Tog ut och tvättade den stora ullmattan i pudersnön, dammtorkade vartenda skåp och varenda pinal. Dammsög till och med listerna bakom sängen. Och skurade grundligt.
Så jädra renande att idag vakna upp till det här.
Men jag behöver definitivt köpa lite nya krukväxter. Är så tomt i alla fönster i huset. Tog i alla fall upp en blomma från vardagsrummet bara för att få in lite grönt.
Ser du att solen nu når in i sovrummet? På sommaren väcks man vid femtiden av att strålarna lyser en rakt i ansiktet. Nu dröjer det till närmare tiotiden i alla fall.
För att förnya och ge en annan energi till sovrummet bytte jag också sovsida med Jakob. Jag har förstått att vissa läsare tycker att detta är ett sjukt beteende. Att man inte bara kan byta sovsida med sin man utan att fråga först. Men då känner ni inte Jakob. ÄLSKAR att han inte ens höjer på ögonbrynet eller suckar eller någonting. Jag bankar upp tavlor, möblerar om, byter sovsida och roterar matrum och vardagsrum precis som jag har lust. Fy vad kreativitetsdödande om jag skulle behöva om lov först!
Rensade lådan i nattygsbordet också. Full av gamla dammiga halstabletter, alvedonsprutor för barn, prislappar från kläder och använda snytpapper. Nu finns bara handkräm och lypsyl där.
På nattygsbordet har jag några tulpaner i en liten vas, ett doftljus och en ansiktsmist från Nuxe som doftar rosor. Har också min hälsodagbok med penna redo. Den fyller jag i varje kväll.
Rakspegel, tygficka för strumbyxor, ficka för borstar, mina nattlinnen…
Mixade och blandade påslakan. Tog bara det som råkade finnas rent.
På Jakobs sida är det mer asketiskt. En inramad bild på oss från Taj Mahal när vi var nitton och tjugo år gamla. Plus lite lektyr till sagostunden med Smulf.
Nu känns det som jag återupprättat sovrummet som en plats för vila, stillsamhet, återhämtning och lugn. Ser fram emot att börja ge min nattsömn lika mycket kärlek och omsorg som jag gett kosten och träningen senaste åren. Det är hög tid för det nu. Tror det är den saknade pusselbiten.
Det är ju så här man drömmer om att hänga tvätt. I trädgården en solig sommardag.
Men sanningen är ju att man oftast tvättar i något mörkt utrymme med skramlig, hög ljudvolym, halvdålig ergonomi och absolut inte får lakan som doftar sommaräng efteråt. I sådana fall bara på syntetisk väg.
Men även om det oftast inte ser ut precis så här när jag hänger tvätt så känns det så här sedan vi byggde en ny tvättstuga i källaren.
Tvättandet har nämligen blivit så smärtfritt och praktisk som det bara kan bli. Jag visade ju bilder redan i våras på hur tvättstugebygget framskred. Men då var vi ju inte riktigt i hamn ännu. Nu har vi blivit så gott som klara.
Innan – när tvättstugan var uppe i hallen på övervåningen – fick man kryssa mellan barnkalsonger och badlakan på tork och överfulla tvättkorgar stod och trängdes längs väggarna. Och tvätten vek Jakob ovanpå vår dubbelsäng. Men här är allt så rationellt och ergonomiskt riktigt.
I vår tvättstuga har vi nu två maskiner. Vår nya tysta och effektiva Cylinda – en kombinerad tvätt & tork – plus en gammal tvättmaskin som Jakob efter många timmars reparerande och felsökande lyckades skaka liv i igen. Så nu har vi två kombinerade Tvätt & Torkar bredvid varandra. Ja, det känns nästan orimligt lyxigt att kunna köra två maskiner parallellt. Att få färdigt tvätten går på halva tiden.
På maskinerna har Jakob byggt en bänkskiva i plywood som blev över från ett av våra husbyggen. Ovanpå den kan man stå och vika tvätt. Man vill ju gärna ha en ganska djup bänkskiva för att vika stora lakan så vi löste det genom att dra ut maskinerna från väggen en bra bit. Nu har bänkskivan ett djup på nästan 85 centimeter vilket gör hela skillnaden.
Golvet är ett plastgolv som gör att det kalla källargolvet känns lite varmare och mjukare. När en tvättmaskin ska tömmas vräks tvätten ner i en stor trådkorg och sedan lyfter man bara upp den på bänkskiva och kan stå och sortera där.
Det mest revolutionerande för oss har varit tvättnedkastet Jakob byggde. Han borrade hål genom två våningar och drog helt sonika ner en ståltub (den sort man har som ventilationstrumma) på fyra meter. Rakt genom huset med ett nedkast för varje våning. Så här ser det ut på övervåningen. Inte så snyggt men den ska byggas in i en garderob så småningom. Vi valde att sätta nedkastet bredvid murstocken för då hamnade den centrerad i huset.
Om jag har något blött som ska slängas ner – typ en handduk – brukar jag hänga den i öppningen istället för att putta ner den helt. Lite senare när den torkat puttar jag till den så att den glider ner. På det sättet ligger ingenting i korgen och surnar.
Vi har alltså INGA tvättkorgar i resten av huset och i stort sett heller aldrig någon smutstvätt liggande på golven längre. Det är så tillfredsställande att slänga tvätten genom nedkastet. Sula sina lortiga strumpor eller vräka ner alla lakan – så alla i familjen är duktiga på att göra det. Nedkastet har gjort hela resten av huset mindre stökigt. Varför är inte tvättnedkast standard i alla flerplanshus? Det är det ENDA rimliga!
Tvätten kommer ner genom taket i tvättstugan så här. Under öppningen hänger en stor tvättkorg som tar rätt på allt. När den är full får man haka av den och ladda maskinerna. Plättlätt!
Nu vet du hur vi får ner tvätten. Men hur får vi upp den igen då?
När jag visade tvättstugan förra gången skrev läsaren Malin så här
“Tyckte min mor hade ordnat det smart när vi var små. Hon hade en kundkorg till varje person som den rena tvätten lades i. Ganska tidigt kunde vi sen hämta vår egen korg och lägga in i garderob”
Det tyckte vi lät genialiskt. För hur ska man annars frakta tvätten till övervåningen utan att allt man vikt ramlar ut? Så nu har varje familjemedlem en egen korg med sitt namn på. Jakob som är huvudsaklig tvättansvarig i familjen viker all tvätt och lägger den sedan i korgarna och därefter är det pojkarnas uppgift att en gång i veckan bära upp tvättkorgarna till respektive familjemedlem. Under tiden står de i tvättstugan och fylls på. Eftersom groventrén är precis bredvid så är det väldigt smidigt om barnen behöver ett par extra strumpor med sig i skolväskan, eller sina nytvättade gympakläder. Bara att rycka åt sig i tvättstugan innan de drar till skolan!
Korgsystemet funkar superbra och korgarna med handtag är lätta även för barn att bära.
Cylindas idé är att tillverka maskiner somgör vardagslivet lite enklare och det stämmer bra hemma hos oss. Som företag har de legat i framkant med miljömärkta varor och lanserade till exempel världens första Svanenmärkta tvättmaskin. Dessutom är Cylinda prisvärda. De håller vad de lovar men jag betalar samtidigt inte för massa flashiga extrafinesser jag varken har användning av eller orkar lära mig.
Har både frys, diskmaskin, torkskåp och tvättmaskin från Cylinda och är väldigt nöjd med allihopa!
Vår källare är mörk med begränsat ljusinsläpp. Så för att den ska kännas fräsch och ljus har allting målats vitt och i taket i hela källaren har vi ljuspaneler. De tänds och släcks automatiskt av rörelsesensorer vilket är suveränt! Ingen som glömmer lamporna på och man behöver aldrig komma ner i tvättstugan med fullastad famn och famla runt i kolmörker.
Eftersom det är en källare behöver vi köra luftavfuktare här mot slutet av sommaren och tidig höst. Nu på vintern behövs det däremot inte. Då har vi dock elementen igång – de är vattenburna och kopplade mot bergvärmen. Så det är ungefär sexton grader varmt här nere.
Så skönt att ha en bra tvättbänk också. Att lägga klädseln från bilbarnstolen i blöt när någon blivit åksjuk, eller låta svårt smutsade kläder ligga med fläckborttagning över natten. Eller bara för att kunna skölja lorten av skorna när man kommer in från promenaden.
Radio för sällskap är ett måste. Liksom tvättmedel i burkar med mått nedstucket. Jag tycker det funkar bättre än förpackningar som går sönder och sprider tvättmedel omkring sig. Jakob köper tvättmedel billigt i rejäla storpack och sedan tömmer vi över innehållet allt eftersom.
Vi har ett torkskåp också. Det står dock i groventrén och inte i tvättstugan, men det ligger ju vägg i vägg så det är inga problem. Torkskåpet är delvis till för att torka tvätt men framförallt för att barnen ska kunna hänga av sig när de kommer från skolan. De har fått in rutinen och båda storbarnen stoppar själva in blöta handskar, skor och overaller när de kommer hem. Det är så skönt att aldrig mer upptäcka att overallerna barnen ska ta på sig fortfarande är fuktiga från gårdagen.
En sak vi faktiskt förvarar i tvättstugan permanent nu är textilier. Dukar, bonader och sånt. Vi har ju jämt duk på matbordet. Det är en hemtrevlig detalj jag inte vill tumma på men det skapar ju en hel del tvätt. Och på det här sättet förvaras ju dukarna i anslutning till strykbrädan. Vi stryker aldrig efter tvätt utan rullar bara ihop och lägger i korgarna. Sedan när man behöver ta fram en ny duk så pluggar man bara i strykjärnet som redan står uppställt på brädan och stryker den slät. Går på några minuter sen är det klart!
Ser ni hur många olika kategorier jag har? Små spetsdukar, små broderade dukar,stora broderade dukar, rutiga dukar, dukar med tryckt motiv, paradhanddukar, bonader, jultextil och stora linnedukar...puh. Jag har tre sådana här staplar bredvid varandra i källaren. Fullproppade. Ovanpå finns en arbetsbänk där man också kan sortera tvätt eller packa upp resväskor eller vad man nu vill göra.
Något jag skulle vilja skaffa hit så småningom är dock en mangel. Manglade lakan….mmmmm. Första åren manglade Jakob alltid lakanen och det är ju sådan skillnad. Men sedan byggde han och Albin en rotsakstvätt (?!) till Marstorp av mangelns motor så nu har vi ingen. Dock finns det två stycken hos mormor så jag ska kanske låna hem en av dem.
En fungerande, ergonomisk och rationellt ordnad tvättstuga var inte direkt det jag drömde om när vi köpte hus. Då var det mer romantiska värden som en rabatt med mormorsblommor, en medaljongtapet eller munblåsta fönster som hägrade. Men efter att ha levt här utan riktigt tvättstuga i tolv år så kan jag säga att detta är drömmen. En fungerande, ergonomisk och rationell tvättstuga är livskvalité – särskilt med tre barn, en hund och en bonde i hushållet!
Januari är den svåraste bloggmånaden. Fortfarande trist fotoljus men till skillnad från i december inga mysiga lampor, pyssel eller dekorationer att dokumentera. Jag har plockat bort julpyntet men inte adderat så mycket nytt. Nästan inget händer och jag känner mig glåmig och ful och vill helst inte synas på bild. Ja det är svårt att hitta saker att föreviga helt klart. Så jag skriver mycket istället – för skrivinspirationen har jag kvar!
Och lite har jag piffat i alla fall. Fått bort allt julpynt och “skyltat om” på hyllorna i köket. Och ser ni där till höger? Solkatterna på väggen? Skrek upphetsat till familjen –KOM OCH KOLLA PÅ SOOOLEN! DEN ÄR HÄÄÄR IGEN! För från slutet av november till slutet av januari orkar inte upp bakom berget. Hela huset ligger i skugga. Så när den väl återvänder är det klang och jubeltid. Alla i familjen har lärt sig hålla utkik efter och uppmärksamma första gången det sker. Folke sprang och bytte om till finskjorta för att fira.
Den som kan vara glad för lite får vara glad för mycket. Och jag är väldigt glad över den här synen.
Jag brukar ju ha cremefärgad emalj med grön kant hängande ovanför diskbänken. Men nu vill jag ha den där krispiga kontrasten så jag har bytt till min vita emalj med blå kant istället. Och mina blå kaffekoppar. Tur man har mycket grejer i sina gömmor!
Kaffekopparna hänger på rad under hyllan med en hyllremsa i blåvitt fastnubbad på kanten. Och min doftranka slingrar sig fram. Jag älskar doftranka, det var en av de första blommorna jag fick av Jakob. En doftranka som slingrade sig runt fönstret i mitt flickrum. Den dog såklart med tiden för jag är urdålig på att sköta doftrankor. Får se om den här lever längre? Jag klippte sönder bågen den satt på och trasslade ut den så här. Gillar det mer.
Tycker så mycket om hur de här rummen hänger ihop sedan den blå tapeten försvann. Nu finns ett lugn och en harmoni i färgskalan på nedervåningen. I korgstolen ligger en vepa av ull som förut tillhört min farmor.
Och kolla in det här loppisfyndet. Bonaden betalade jag 30 kronor för. Har aldrig sett något liknande. Känns som ett väldigt tydligt västkusttema. På en av båtarna står det broderat Ada. Är det någon av er som vet vad raden “Det var så hemskt i den mörka natt” syftar på? Är det något internt som bara folk från Bohuslän känner till? Någon strof från en sång eller dikt? Bonaden är extremt välgjord och känns svår att tidsbestämma. Är den riktigt gammal eller ganska ny?
En ny favorit är den hos mig i alla fall!
Så. Det var mitt kök i det första försiktiga vinterljuset, det. Ser fram emot hur det här utvecklar sig.
Jag ÄLSKAR kökssoffor och allt de står för. Särskilt i äldre hus känns de som ett måste. De är ju själva symbolen för hemtrevnad. Så fort jag hälsar på någon som har en kökssoffan så skyndar jag mig att inta den. Liggande eller uppkrupen. Kökssoffan är en plats att ta igen sig på efter maten. Ett ställe för hunden att hålla utkik i fönstret. En vrå för mamman att amma i. En låda för tjocksockar, pussel eller extra filtar. En nätt sovplats för en gäst. Ett ställe för meditation. En plats där man klämmer ihop barnen och alla deras vänner för att äta mellis.
I mitt hem har vi två kökssoffor. Och nu ska ni få höra historien om den vita kökssoffan.
En av de första möbler vi införskaffade till vårt hem var nämligen denna kökssoffa. Den stod i förrådet hos mormor och morfar och har stått där så länge jag kan minnas. Jag la aldrig märket till den något särkilt – ful som den var med mörkbrun lackfärg. Men när vi var nyinflyttade i vårt hus fick jag upp ögonen för den. Man klarar sig väl inte utan kökssoffa?
Mormor och morfar sa att jag självklart fick ta den med mig hem – men att den behövde målas om. Så jag baxade ut den på gräsmattan på gården. Letade rätt på en värmepistol och började skapa högblank brun färg från den. Under det bruna lagret fanns en mintblågrön nyans. Det var originalfärgen. Mormor berättade att soffan hade hört ihop med ett bord och några stolar som var deras första möblemang när de gifte sig, tidigt fyrtiotal. Och i den här kökssoffan har min moster sovit som barn. Kanske också min mamma.
Vi lastade soffan på ett släp och körde hem den till oss. Jag målade den vit (på den tiden målade jag allting vitt) och placerade i vårt dalablå kök som vi hade då. Soffan har hängt med sedan dess.
Nu står den i matrummet och den är så nätt och fin och smäcker. Eftersom ryggen är låg går den lätt att möblera framför fönster. Och eftersom den inte är ett solitt stycke utan har ribbor så känns den mindre som en kloss än kökssoffor ofta gör.
Under locket förvarar vi pussel och sällskapsspel. Men ett tag hade Bertil den faktiskt i sitt barnrum som säng. Min dröm när jag var barn var att sova i just en kökssoffa, jag kunde inte tänka mig något mysigare. Tillslut fick jag sova i ett brunt åbäke till soffa som stått på vinden och som knappt rymdes i mitt flickrum. Och som jag definitivt inte rymdes inuti. Sov med benen lätt böjda i över ett år. Men jag var SÅ nöjd!
Soffan har haft många klädslar genom åren. Allra oftast brukar jag dock bara vira en hemvävd trasmatta kring sitsen. Kanske någon som mamma eller mormor vävt. Men här har jag istället svept en rutig sängkappa om den.
Själva sitsen har jag stoppat genom att häfta fast ett liggunderlag och sedan en tunn bäddmadrass ovanpå. Nu är den mjuk men fortfarande fast vilket jag tycker att en sådan här möbel ska vara.
Nu står soffan under fönstret i matrummet och är klädd i ett rosa ulltyg funnet på en second hand. När vi blir många – som till matlaget – drar vi fram den till bordet och tränger ihop alla barnen där. Fem stycken ryms ledigt.
Ibland har den stått inne i köket men oftast i matrummet. Ibland också på verandan. Oavsett var så pryder den sin plats. Den nätta formen, den praktiska funktionen och den historiska anknytningen gör den till en riktig favoritmöbel hemma för mig.
Nu har vi packat ihop och åkt hem från vår stuga för den här gången. Vi fick en underbar jullovsvecka där och jag längtar efter att snart kunna åka tillbaka. Tycker det är så svårt att veta vad jag ska kalla huset bara? Stuga är ju egentligen fel eftersom det är ett riktigt hus. Jag säger ofta mormor och morfars hus men det stämmer ju inte heller för det är ju jag och min syster som har ärvt det. Sommarhus låter också fel eftersom det inte är ett hus bara för sommaren. Och fritidshus låter som en sportstuga från sextiotalet. För att inte tala om att benämna sin stuga som mitt land som jag har hört folk säga. Det låter ju helt kolonialt!
Jaja, det är ett värdsligt problem. Men det känns så nytt och ovant att äga det här huset. Det är enkel standard inuti och innehåller ingenting av ekonomiskt värde – däremot ett stort affektionsvärde eftersom det är mormor och morfars gamla bohag. Men det här med att äga en stuga är så nytt. Jag funderar mycket på hur man gör bäst? Vad vill man ha när man är där?
Jag har långsamt börja komma på några hacks för mitt fritidshus men ser fram emot att komma på fler. Kanske har ni några smarta grejer att dela med er av? Om alltifrån hur man skyddar sig från musangrepp, till hur man gör det trivsamt när man kommer fram efter en lång resa – eller vad man ska ha i sitt basskafferi? Eller annat smart? Ni får hemskt gärna dela med er för jag vill lära mig ALLA genvägar!
Här är i alla fall några små hack jag hittills kommit på:
I vårt fritidshus saknas diskmaskin så vi har köpt in enkla men rejäla plastmuggar till alla som brukar vara där. Och med eltejp har vi skrivit varje persons initial på muggen. Så får man själv hålla reda på och rengöra koppen när det behövs. Det sparar enormt med disk eftersom just glas och koppar är det som disken mest består av. Vi har dessutom hängt en rostfri skopa vid diskbänken som man kan dricka direkt ifrån om man är törstig. Hos Jakobs mormor har de ett liknande system men där med klädnypor med namn som man fäster i koppens kant. Sparar också mycket disk!
Jag har en lista med inventarier i Google Keep där jag skriver upp vad som finns kvar i skafferiet varje gång vi åker därifrån. Och om det finns toa- och hushållspapper och diskmedel och sånt där. Och nästa gång vi åker därifrån stryker vi det som använts upp från listan och kompletterar ifall vi lämnar kvar något annat. Om någon annan hälsar på där innan en själv så kan man dela listan med dem och de vet vad de behöver handla. Och all mat som lämnas kvar packar vi noga i plåtburkar så att inga möss kan komma åt den. Jag har också en lista i Google Keep med alla små inköp som behöver ordnas hemma i stan. Som en ny sopkvast, ett nytt duschdraperi och sånt som jag lätt glömmer fattas när jag är hemma. Vår stuga ligger mil från närmsta affär så det här sparar mycket onödigt körande.
Jag tycker om tanken på att inte packa så mycket när jag ska vara i stugan. Att jag kan låna morgonrock, tofflor och en del enklare ytterkläder. Och att det finns lakan, handdukar och schampo. Ja, även tandborstar med allas namn på. Men jag tror jag ska lämna lite fler saker så vi kan packa ännu lättare framöver. Vad lämnar du i stugan?
I vårt sommarhus finns en del gamla leksaker och böcker ända från att min mamma var liten. Men jag har också tagit dit en del spel eftersom det framförallt är i stugan man hinner spela. Det finns också en liten hall på övervåningen där vi förut bara hängt tvätt – men den har jag och Anna inrett med ett lågt bord där barnen kan sitta och pyssla, pärla, bygga lego och dega. Det är det suveränt – för nu när alla fem kusiner är där och leker kan de vara på övervåningen och härja medan nedervåningen går att hålla hyfsat städad och lugn.
På insidan av skafferidörren finns en checklista uppskriven för den som öppnar eller stänger stugan. Med vilka kranar som ska stängas av, element dras ur och annat viktigt att komma ihåg. Listan är perfekt eftersom en stressad hjärna som precis ska resa iväg alltid annars lyckas glömma någon punkt.
Det ALLRA mysigaste är att vi har en gästbok i stugan. Den har funnits där jämt men de första tre anteckningarna är typ från 1980-talet någon gång. Sedan har ingen fler skrivit. Men när mormor och morfar flyttade därifrån och vi bara åkte dit på somrarna började vi med traditionen att skriva i den igen. Och det har fortsatt! Alla gäster skriver en liten berättelse om vad de gjort, hur vädret varit och ifall det var ett bra hjortronår eller om man fick mest abborre eller sik på näten? Mina texter har blivit längre och längre och jag skriver oftast sista dagen vi är där. Det är så HIMLA mysigt att läsa nästa gång man kommer. Jag har högläsning för barnen också som då plötsligt minns allt roligt vi gjorde där sist. En gästbok är alltså grejen. Och när den nuvarande gräsliga gästboken med snidade träpärmar och ett vykort av Sarek klistrad utanpå (ser ut som något från 70-talet) tar slut har jag hittat en ny lika gräslig gästbok på loppis att fylla med minnen och berättelser.
