Hej och hå, så blev det påskafton. Vi åt en sen frukost i pyjamas. Anna pysslade med pojkarna medan jag hjälpte Juni med en skoluppgift. Nämligen att skriva klart en spännande berättelse om en seriemördare. Vi hade väldigt kul när vi spånade på sätt att höja spänningen i storyn.

Sedan gick vi ut för att dra ihop kvistar och skräp att elda.

Hade ullunderställ och mina favoritbyxor från Fristad. Det var en hiskeligt kall påskafton, med omväxlande sol och molnigt.

Skönt att kroppsarbeta för att hålla värmen. Anna skottade fram våren.

Efter lunchen var det äggjakt. Jag hade skrivit ledtrådar och gömt på olika ställen och så fick barnen samarbeta och utföra olika utmaningar för att så småningom hitta till äggredet.

Som att hoppa på ett ben runt ett hus, och söka där det finns ljus (nästa ledtråd låg i lampan).

Och Gå baklänges till stången, sjungandes nationalsången.

Där ledtråden var gömd vid flaggstången.

Till slut hittade de till platsen för hönans rede. Och där fick de leta äggen!

Det tog en bra tag att hitta dem i den mörka vedboden. Men till slut fick Folke syn på korgen under taket!

Med alla äggen i.

De gick in och vittjade fångsten.

Och medan de smaskade i sig sitt godis halvslumrade jag och Anna i soffan.

Barnen hade ju byggt på kojan med sina kompisar hela förmiddagen, så nu kröp de ihop och hade lite skärm och vilade.

Påskmiddagen blev sen, närmare åtta på kvällen.

Vi höll det ganska enkelt. En god Västerbottenpaj, gravad lax, deviled eggs, Mjällombröd med Västerbottenost och flera sorters färdiga sillar. Samt prinskorvar till barnen som inte gillar fisk.

Till dessert åt vi påskbakelser i form av kladdkakemuffins. Vi satt uppe till halv elva och åt och min moster berättade minnen från när hon var liten och hennes farmor och farfar bodde i det här huset.

Sedan gick jag i säng och vaknade nästa morgon av stöket nerifrån köket. Att pojkarna smög upp, för att i mosters regi förbereda min födelsedag.

Jag fyller nämligen 39 idag! Och min syster hade dekorerat köket så fint. Man kunde tro att det var ett kalas för Barbie.

Mina systerdöttrar hade hjälpt henne baka en chokladtårta, precis som jag önskat mig. De kom upp hela högen och sjöng för mig i sängen och jag fick blåsa ut ljusen och önska mig något hemligt.

Det var så härligt ordnat.

Älskar tårtfrukost, saft och starkt kaffe.

Mina systerdöttrar hade också gjort en makalös paketinslagning åt mig.

Och alla försåg sig rikligt av tårtan.

Kan inte tänka mig något bättre än att fira födelsedag i stugan och att min syrra är med och styr upp det så att det blir sådär extra kärleksfullt.

Efter frukosten drog vi på oss blåställ och Anna hissade flaggan.

Och jag satte igång att elda massor av ris och skräp på gården.

Samt fjolårsgräs. Tyvärr var det aningens för fuktigt i gräset, så det brann inte så bra. Det hade verkligen varit toppen att få elda gräs ordentligt, för det har ingen gjort sedan morfar levde.

Ungarna och deras kompisar byggde vidare på kojan. Den har blivit så fin. Fyra våningar!

Och ett påbörjat utegym.

De tog dit en fikakorg och grillade korv till lunch.

Och det var så varmt i solen att de satt i linne och var utan skor. Och i en högtalare dånade allt från ABBA till AC/DC.

Essa hängde runt ungskocken. Hon är ju så lycklig när hon har en stor flock ungar att hålla rätt på. Idag var de omkring tio stycken som arbetade med kojbygget.

Blir så glad av att höra deras skratt och skrik eka över nejden och se hur roligt de har ihop och hur de samarbetar och är kreativa.

Anna plockade småkvist

Och förberedde fler bål.

Och på eftermiddagen kom våra egna grannkompisar förbi. Vi ställde fram solstolar och gott att dricka och så matade vi elden ända tills klockan blev närmare halv åtta. Och jag skrattade så att jag fick ont i kinderna, för vi pratade så mycket dumt.

Ungarna som varit ute i tio timmar och lekt var vrålhungriga vid det här laget. Så då fick vi gå in och fixa middag. Vi hade inte diskat sedan kvällen innan och hela köket såg ut som ett bombnedslag. Jag fick ta itu med att handdiska allt, innan vi kunde börja äta. Det tog en timma innan disken var klar.

Så det blev en hemskt sen middag denna påskdag.

Sedan stack kusingänget iväg till sina kompisar igen för att se på Beckfilm, medan jag och Anna diskade och plockade och pustade lite i soffan. Och förberedde oss mentalt inför morgondagens hemfärd.

Vilket påsklov vi har haft här i stugan! Det får fem stjärnor av fem möjliga. Det har varit fullt av aktivitet men också distraktion från vardagen. Märkte när jag kom iväg hur mycket jag har varit i mitt huvud och mitt arbete den här vintern – och det är inte riktigt sunt. Så att komma iväg, kroppsarbeta, vara med barnen och umgås med helt normala, trevliga människor som på inget sätt påminner om mitt jobb. DET har varit semester, det. Och när ena sonen för tredje dagen i rad suckar ”Mamma det är så härligt att leva”. Då vet jag att han känner likadant.

Nu har vi påskpyntat i stugan. Det mesta är sånt som fanns i mormors gömmor, men jag har köpt till lite smått och gott på loppis under våren. För att kunna göra lite mer påsk.

Hittade bland annat plastpåskliljor för femton kronor på loppis. Bra att ha.

Och hos Anettes Byggnadsvård antik och loppis i Nordmaling hittade jag denna gräsliga och underbara påskkärring från femtiotalet. Barnen är livrädda för hennes ansikte och läskiga händer.

I skrivbordsfönstret står en ullig gul vippa, och en gammal påskparad av kycklingar.

På loppis hittade jag också fina kräppblommor på tråd. Som Anna hängde upp i köksfönstret, eftersom det är lite tomt på färg.

Den gula påskduken är mormors gamla.

Och det som redan står på hyllorna är så påskigt och fint.

Näverhäxorna i riset har mormor tillverkat och den rara kärringen i form av ett påskägg är jättegammal. Men grytvantarna med tupp-motiv har jag köpt på Kareta loppis i Timrå. Den är otrolig!

Liksom den rödvita tuppen i trä på spisen. Betalade 40 kronor på Kareta.

Rara näverhäxor

Och gula siluetter av trä.

Den fina gamla pappersbonaden som vi tejpat direkt på murstocken köpte jag hos Anettes för en tjuga.

Det går bra att ha ris här, för vi eldar bara i den vänstra vedspisen under sommarhalvåret. Och den blir inte varm utan värmer elementen i huset.

Ett ris med plastägg och kitchiga fjädrar står också på matsalsbordet i en vas. Och av resterande gamla fjädrar från gömmorna ska vi klä björken ute på gården.

Imorgon ska vi börja laga mat till påskbuffén, för då ansluter min moster och min kusin och sedan kommer pappa, min faster Inger och Ulf och hälsar på. Så då blir det huset fullt!

Det var så underbart att öppna dörren till sommarstugan och kliva in. Men sedan pang gick det upp för oss att vi ju haft hantverkare under vintern. Som jobbat med vår jordkällare och gått upp och ner i den. Och borrat nya rör i väggarna och fixat med vattenberedare och sånt där. Så hela nedervåningen var liksom täckt av finkornigt renoveringsdamm och jord. Den lilla detaljen hade vi på något sätt undvikit att tänka på när vi föreställde oss hur det skulle bli att komma fram. Dessutom hade vi det kämpigt med att lista ut hur vi skulle få igång vårt nya värmesystem och vatten i källaren. Så det var några svettiga timmar med vår hjälpsamme rörmokare som support. Snart insåg vi också att toaletten frusit sönder under vintern…suck.

Men efter någon timme kom barnens stugkompisar och alla ungar drog ut och lekte. Vi har ju vår stuga i värdens minsta by med en bofast familj och resten små sommarstugor. Och vi är avlägset släkt med allihop! Barnen har jättefina kompisar här som de längtar efter hela året när de inte får ses.

När det blev lugnt inne bestämde vi oss för att hur trötta vi än var, maxa denna första dag i stugan, städa ur allt och reclaima den. Så det gjorde vi. På med städmusik, träningstights och sedan dammtorka, dammsuga och våttorka varje fläck av nedervåningen. Och när det var klart var vi så i gasen att vi bestämde oss för att genast börja påskpynta.

Anna hängde upp en dekoration med blommor i köksfönstret.

Uffe fick stryka påskdukar och vi dekorerade varje vrå med pynt.

Storbarnen kom in och började spela rollspel, så att övervåningen skallrade av skratt. Och när vi städat och pyntat färdigt tog vi på oss nattlinne och morgonrock och gjorde kväll.

Uffe fick popcorn och se på film. Essa gjorde honom sällskap

Vi fikade kvällsfika allesammans och enades om att detta är det underbaraste som finns. Att komma till stugan och ha allt härligt framför sig!

Vi la oss tidigt, i utkylda sängar. En minut efter att pojkarna släckt i sin kammare gick jag in för att fråga om de behövde extra filtar? Men då snarkade de redan ljudligt.

Morgonen därpå steg jag upp och gräddade mina nattjästa frallor (så bra recept) som jag förberett kvällen innan. Jag var så glad att jag kunde gråta, åt att ha senaste arbetsveckorna bakom mig och stugvistelsen framför mig.

Uffe och Anna spelade plockepinn till frukost och Juni sydde påskpynt för fullt.

Essa sitter som vanligt mitt i smeten.

Hon är som Jim från The office, med plågade blickar i kameran.

Efter frukost dukade vi upp hela matsalsbordet med målarfärger, tyg, lera och annat pyssel.

Viktigt att det finns något att sysselsätta händerna med. Folke gjorde äggkoppar.

Och påsktavlor av äggkartonger. En höna.

Och ett påskmonster.

Sedan stack ungarna ut för att med sina kompisar bygga vidare på kojan bakom vårt hus. Och jag och Anna tog itu med att städa tvättstugan grundligt. Jag rensade avlopp och skurade under tvättmaskinen och Anna skruvade upp hyllor och sorterade handdukar. Så härligt när det var klart!

Då gick vi också ut. Beundrade vedboden som vi målade i somras. Förbannade den enda vägg som färgen inte räckte till. Den ska jag måla när jag kommer tillbaka i maj!

Uppe på gården har barnen en koja. De har tagit ner en massa träd med yxa och såg och bygger den nu i flera våningar. Allesammans hjälps åt.

Som en bonus blir vi av med en dunge av sälg som stört utsikten.

Finns inget skönare som förälder än när ungarna är ute och rör på sig i friska luften.

När vi druckit saft och kaffe på backen, snörade jag och Anna på oss längdskidorna och åkte över sjön med Essa och Uffe.

Ååå här står en mamma och njuter i solskenet. Inte ett bekymmer i världen. Frid och fröjd.

Men om man bara beskär livet lite annorlunda framträder sexåring med plötsligt anfall av utmattningsdepression.

Så vi avbröt, åkte hem och la pussel istället. För att försöka bryta detta närmast vegetativa tillstånd.

Men han ville bevara pusslets integritet.

På kvällen stack storbarnen iväg och spelade rollspel med sina kompisar, medan Anna och jag var hemma med småglinen. När de somnat för kvällen satt vi uppe och drack te och åt dumle från vår hemliga godisgömma (i en burk med tvättmedel i tvättstugan).

Jag visste att barnen hade avslutat kvällen med att se på en Beckfilm. Så jag gissade att de skulle vara lite rädda när de traskade hem i mörkret längst oupplysta grusvägar. Och eftersom jag i själ och hjärta är en sadist smög jag mig ut på den kolsvarta gården och gömde mig. Och när de kom gående tätt tillsammans hoppade jag fram med ett vrål och flög på dem. De blev så rädda att de inte ens förmådde skrika av skräck. Skrek var det bara jag som gjorde – av skratt!

Vad mer har vi gjort då? Jo, en skoterutflykt. Kusinerna, deras kompisar och papporna till sagda kompisar tog med hela unghögen på en utflykt till en tjärn en bra bit in i skogen. Där det finns tusenbröder till tusen. Jag packade ner falukorv i slantar och en tigerkaka jag svängt ihop, samt saft till ungarna.

Sedan brände de iväg för att pimpla, grilla och ha roligt!

Fick bildrapporter i mobilen, medan jag satt och arbetade vid datorn och Anna satt och jobbade för sig.

Så fint med kusiner, stugkompisar och skoterpulkor så att alla får hänga med!

Vi har det så oförskämt bra här. Imorgon ska vi åka slalom men idag ska Uffe få ta fram sin cykel och och hoja längs de framtinade grusvägarna.

Igår hämtade jag Uffe tidigare på förskolan och så pyntade han, jag och Folke inför påsken. Medan julpyntet består av nio stora plastbackar, fyller påsklådan en enda. Men påsken är ju så mycket en högtid för blommor – och sånt kan man inte spara år från år.

Om det inte är påskliljor i plast förstås. Som dessa jag tillverkat av ljusmanschetter från loppis. Jag klippte sönder dem och trädde upp på gröna piprensare.

Köpte en bukett gerbera i olika färger också. Så rar!

En loppad påskplansch kom upp i köket

En annan över hyllan vid köksbänken.

Bytte till gult porslin här och tog fram den lilla kycklingparaden och blommorna av papper som jag tillverkade förra påsken.

Några rara påskkort står lutade mot panelen i köket. Och en kruka med narcisser som doftar gott.

Vid dörröppningen hänger påskkärringen och den lilla kycklingparaden står fint på hyllan.

Grönt, gult och blått är bra påskfärger. Ett stänk av rött går också bra – men inte så mycket att det blir juligt.

En ägghållare på köksbordet ihop med lite orangea ranunkler är fint.

I ett litet sillkrus står den söta murgröneviolen.

Och en röd primula gör pelargonen sällskap.

Det är mest köket och matrummet som pyntas. Även tallrikshyllan fick nytt gult porslin från skåpen.

Och en plansch med påskmotiv under.

Stina loppisfyndade den här ägghönan till mig förra året. En stor favorit! Den står på hedersplatsen.

En samling kuddar i påskiga färger.

Pelargonerna har verkligen fått fart!

Och några gula begonior lyser som solar i fönstret.

För första gången har jag en kornettblomma som trivs. Och de loppade tupparna står runtom den.

Lila är också det en härlig påskfärg. I själva verket fastans färg.

Slutligen klädde vi ett körsbärsris på väg att gå i blom. Gröna, rosa och vita fjädrar. Återanvänder samma varje år. Och gamla handmålade påskägg från när vi var små.

Så fint i art noveau-vasen.

Skönt att vi hunnit pynta litegrann, så att vi får njuta av det. Påsklovet spenderar vi ju i stugan så det gäller att passa på nu. Givetvis kommer jag också att pynta i stugan – men då får jag ju inte njuta alla fina dekorationer som finns här.

På mitt konto @underbaraboning samlar jag instagrams finaste hem och boningar. Idag ska jag påskpynta med pojkarna och inför det vill jag få lite påskinspiration. Så jag samlade några av de vår-pirrigaste bilderna från flödet, som får mig att vilja sätta igång. Följ dessa fina konton, vettja!

@starrensanna fält av påskliljor gör mig helt matt. Sån skönhet! Hemma satsar jag på blommorna i krukor runtom i kök och matrum.

En söt påsbonad hos – @grotgarden! Ska leta reda på mina egna och sätta upp alla jag äger.

Så fint med ett rustikt höganäskruk med enkelt påskris som hos @aktahem.se

En stor kakburk kan blir en fin kruka som hos @gronkullagard 

Hos @mariasinredning är det ljuset som lockar mig. Den tunna videkransen i fönstret, de överblommade pappriga påskliljorna och den tunna ljusblå himlen som lovar vår. Här skulle jag vilja sitta och spana och dricka kaffe.

Blommande träd och pullor på påskpromenad hos @majarebeckalarsson. man får ju lust att ha en sådan här hönsvagn i sin egen trädgård.

Ljuset i @alexandrafogelstrom kök! Ljust det här skarpa vårljuset som nästan känns overkligt efter allt mörker. Fint också med n enkel tulpanbukett med vide och de vackra rutiga och randiga kuddarna.

En kaskad av gula blommor hos @kariannetellefsen – så fint!

Härligt påskplock och pigga vårfärger hos @helenastorp

I söndags hade vi kalas för Ulf som fyllde fem. Vårt underbara lilla yrväder! Jag tänker ibland på när Ulf var som vildast och gjorde en massa hyss och jag delade med mig av dem på bloggen. Då hände det att folk muttrade om dålig uppfostran och att vi kommer få problem med den ungen när han blir större…

Jag är glad att jag då var en trygg trebarnsmamma, som inte oroades av idiotiska kommentarer. För det visade sig att hans företagsamhet i livet bara är en tillgång. Han åker skidor som om han aldrig har gjort annat, på badhuset simmar han två meter ner till botten och hämtar upp saker. Han bygget svåra legosatser utan hjälp och pysslar de mest fantastiska, detaljerade pärlplattor.

Den tidigt utvecklade motoriken som gjorde att han pillade in airpods i borrhål, klättrade upp på brandstegar och superlimmade Jakobs börs, är samma motorik som gjort att han kunnat klä på sig själv utan hjälp i flera års tid. Han är lugn och trygg och snäll! Det var aldrig hårdare tag som behövdes – det var bara ett ovanligt företagsamt och kreativt barn som behövde växa ikapp sig själv. Det säger jag inte som mammaskryt (okejdå, kanske lite) utan mest som tröst för den som just nu har ett yrväder hemma som folk skakar på huvudet åt.

Kalashögen!

Hela familjens lilla maskot

Ständigt med skidmedaljen på magen! Ville inleda kalaset med att öppna paketen, så då fick han förstås det!

Han är himla förtjust i pysselböcker av alla slag.

Och hade också önskat sig en radiostyrd robot. Så det fixade Jakob!

Jag matchade prickigt med prickigt.

Och eftersom jag haft så mycket jobb senaste tiden blev det köpesfika. Prinsesstårta och punschrullar. Men också resterna från vår påsklive dagen innan. Susannes blodapelsinkaka gjorde succé!

Vi fikade och hurrade och lekte.

Och nu har jag inga småbarn längre. För en femåring är väl inget småbarn? Snyft och puh på samma gång. Saknar redan småbarnstiden, men tänker också med stooor lättnad på att jag har den bakom mig.

Nu på lördag sänder vi live från mitt kök mellan 14-15.30 på min instagram och på Susannes youtube. Vi påskdekorerar, bakar och så ska Susanne lära oss lite smarta proffstips. Häng med vettja!

Jag tänkte visa lite enkelt pyssel

Och kanske blir det något med blommor

Passa på och ställ frågor under sändningen (eller redan nu om du har några) – lyxigt att ha en kock att fråga om råd kring matlagning, recept och tekniker. Vi försöker svara på allt vi bara hinner

Hoppas vi syns!

Åh vilken underbart härlig vårvinterhelg. Solen sken från blå himmel och hela familjen har donat på med en massa olika bestyr. Bertil har varit på scouthajk och sovit ute i skogen, Jakob har hälsat på sin bästa vän med småkillarna i släptåg och jag har sett både SVJ och Sing med barnen. Och däremellan gjort påskfint! Nästa lördag sänder ju Susanne och jag live från mitt kök mellan 14-15.30 och dagen därpå är det Ulfs födelsedagskalas. Och helgen efter är ju själva påsken och då är vi inte hemma. Så ska vi hinna njuta något gäller det att pynta NU!

Satte ris i den höga jugendvasen.

Och Folke hjälpte mig att fylla riset med fjädrar.

Dahlia hjälpte också till att göra fint. Precis som när vi julpyntade för fyra månader sedan. Vad snabbt vintern har gått, så här i backspegeln.

Ulf gömde kycklingar i hela huset och Folke gjorde något slags påskbord i matrummet.

Och det spelades fyrhändigt.

Så glad att jag gjorde iordning verandan förra helgen för nu är det underbart här! Tjugotvå grader varmt. Drack lemonad och läste andra delen av Maria Gripes serie som börjar med Tre trappor upp med hiss. Har ju precis satt igång projektet att läsa om mina favoriter av Maria Gripe. Den här boken håller även i vuxen ålder – man ser helt andra saker, bara.

Som jag längtat efter att verandan skulle bli varm och tillgänglig igen.

I köket har diverse påskpynt fått komma fram. Papperbonader, kycklingar och påskkärringar.

Blir så glad av alla karamellfärger!

Och kolla vilken vacker gammal vintagemobil av flirtkulor och piprens-kycklingar . Fann den på loppis och tänker att idén med hur man kan forma kycklingar är lätt att kopiera och göra i fler varianter!

De påskiga kantbanden har satts upp och så tillverkade jag några söta påskliljor av gamla ljusmanchetter av plast som jag istället trädde piprensare igenom. Fann dem billigt på loppis i höstas.

Så gulliga, glada färger överallt! Tänker på Lotta på Bråkmakargatans fina påsk-kök.

Några rara påskkort som dekoration

Och fler fina kantband.

Skyltade om på hyllan ovanför diskbänken där det tidigare varit blåvitt porslin. Nu kom allt cremegult fram.

Och lite fler påskliljor. Den här gången äkta.

Hela nedervåningen känns så solgul och varm och kommer så förbli till oktober ungefär.

Det maffiga och stökiga påskriset som når mig över huvudet fick hedersplatsen på skänken i matrummet.

Och bort med allt vinrött porslin som stått i tallrikshyllan – fram med gult istället!

Grönt, gult, rött och enstaka blåa toner – det är min färgskala det!

Hittar Ulfs små gömda kycklingar lite varstans här hemma just nu.

När jag pyntat, vilat och gått en långpromenad med Elina i telefonen kom jag hem och lagade middag och njöt av att ha hela familjen samlad igen. Känns så tomt när Bertil inte är hemma. Hur ska det gå i höst när han börjar skolan i stan och kanske sover hos farmor och morfar vissa nätter? Nej. det är för hemskt för att tänka på!

Men efter en sådan här panghelg känns det helt okej med måndag och jobb imorgon. Ska faktiskt pyssla på arbetstid och roligare dag är ju svår att tänka sig.

I lördags, på Tjugondag knut, dansades julen ut. Tänk att det som tar sån tid att hänga upp och ordna fram går så snabbt att plocka bort? Hips vips är allt bara tillbaka i lådorna som om inget hade hänt.

Börjar alltid med att samla ihop allt pynt från alla rum, och ställa på köksbordet.

Sedan plockade jag upp julkartongerna från källaren. Har åtta lådor som dessa fulla med pynt. De är kategoriserade efter vilken ordning de kommer fram i – jag pyntar ju lite mer för varje vecka mellan november och julafton.

Jag torkade av allt julpynt och satte tillbaka i respektive låda. Då har jag koll på sakerna till kommande år.

Sorgligast var förstås granen. Sorgligast och jobbigast för den var verkligen stendöd. Lejde barnen att dammsuga upp med industridammsugaren och det blev i alla fall poppis.

Tog först ner toppspiran. Sedan hängde jag av julkulor och alla kristyrer. Sedan barnens namnpepparkakor som de fick kalasa på. Sedan garntomtar och halmdekorationer. Sedan flaggspel, glitter och sist änglahår. Därefter plockade jag ner ljusslingan och rullade ihop i sin kartong.

Det är en ganska fin stund där med pyntet. Att sortera ihop, damma av och tänka tillbaka på julen och allt vi upplevt. Tacka för det som gick – och det vi fick. Och fundera på var vi befinner oss nästa år.

Alla mörka draperier och gardiner och julstjärnor får dock hänga kvar januari ut. Det känns för kalt och kallt utan dem. Och det blir roligare att göra iordning när ljuset börjar återvända en smula.

Veckan startade med att Folke fick testa de ökända snacks-citronerna. Ingen vidare favorit. Men han var nöjd ändå, för han hade på sig sin nya mössa och mankini som han skapat helt själv.

Det var matlag men inte hos oss. Uffe hade med sig sin nya monchichi och delade generöst med sig till Stubbe. Han var dock inte imponerad.

I köksfönstret växer våra marssådder. Känns overkligt att vi någonsin ska kunna plantera ut dem. Så mycket snö som det fortfarande är.

Albin hade kirrat krubbet

Men innan vi fick äta skulle matlaget högtidligt förevigas med Albins gamla kamera.

Middagen bestod av kött och potatis. Gräddsås och svamp. Rejält skare va.

Bertil hissade Klas

Och sedan fick han aldrig sluta hissa honom i luften.

Men jag gullade med Ylvis istället.

På skärtorsdagen var Ulf utklädd till påskkärring på förskolan. Trumpen och med de sötaste bullkinderna. När han kom hem frågade jag om någon annan på förskolan varit påskkärring?

-Ja. Men Ninni bara låtsades vara påskkärring! Och Oskar var en katt. Och Pelle var Skellefteå.

Väldigt irriterande när någon bara låtsas vara påskkärring. För att inte tala om Skellefteå! (Obs obs fingerade barnnamn)

Och så på långfredagen reste vi till Jakobs mormor för att fira påsk.

På påskaftonen var det kolbulle-festival nere på gamla skolan. Vi traskade dit men lillen tog cykeln. Jag var överlycklig över att asfalten smält fram.

-Äntligen en promenad där man slipper spänna skinkorna!

Finaste påskdekorationen jag sett. Ska definitivt göra en sådan här festlig pinne nästa år med fjädrar och ballonger i ett enda stök. Placera ute på gården och bli glad!

Vi ställde oss i kö för kolbullar. Gillar ni det?

Jag ÄLSKAR!

Med lingonsylt ska de ätas såklart. Och helst ett glas kall mjölk.

Passerade några fina hus

Solen sken, vädret var milt och snällt och vi gick en tipspromenad och svarade på påskiga frågor.

När vi kom hem målade vi påskägg till påskbuffen.

Och sedan åt vi allt gott som Gammor, Felicia och Johanna lagat!

Här spelas det mycket spel och jag har precis lärt mig Ticket to ride. Svinkul! Ska köpa hem till oss också.

På påskdagen var det så milt och ljuvligt att man kunde sitta ute på altanen och äta frukost. Utan ytterkläder.

Så småningom blev vi sugna på att bada. Så vi traskade ner till sjön.

Jakob och hans lillebror hade tagit upp en rejäl vak.

Med stege och allt. Jag bestämde mig direkt för att INTE bada.

Utan bara basta.

Men alla andra badade och badade. Både barnen…

och åttiofemåriga Gammor.

Och Jakob han har kallbadat 110 dagar i rad den här vintern och hållit sig frisk under alla barnens sjukor.

Han är stenhård. Satt i tio minuter och rörde inte en min.

Till slut ville jag inte vara den enda som inte badade utan doppade mig faktiskt två gånger i rad. Riktigt härligt! Synd bara att man ska bli så hes av att kallbada. Av allt skrikande alltså.

Efter att vi badat klart och bastat och haft det skönt så traskade vi hem igen. Jag somnade sedan gott i solen på verandan. Och det var allt från denna påskvecka!

Så blev det då påsk till slut. Trots att jag inte hunnit laga någon påskmat. Trots att jag aldrig hann skriva något om min fasta. Trots att jag knappt hunnit blogga om påsken alls i år. Bokskrivandet slukar all kreativ energi och hjärnan känns som en urvriden disktrasa.

Men jag har påskliljor, hemresta släktingar och en påse full med låneböcker att läsa på ledigheten. Jag planerar att åka längdskidor, sitta i en snödriva och sola och har precis lärt mig spela Othello. Kan man begära mer av en påskledighet?

Jo, just det. Jag köpt en påse påskgodis till mig själv också. En påse som bryter godisfastan som jag ägnat mig åt i fyrtio dagar. En påse dragéägg som är det enda jag kunnat tänka på i åtminstone två veckor. Som jag ska njuta när jag äntligen får äta den. Andaktsfullt ska det ske eller förresten. Inte andaktsfullt alls. Tänker proppa käften full och frossa.

Idag är det långfredag och inte rätt dag att önska Glad Påsk. Så det gör jag istället imorgon

På lördagen hade vi fyraårskalas för Uffe. Tänk att det var fyra år sedan jag sist var gravid!? Sedan jag låg i värkarbete i ett badkar på förlossningen och lyssnade på Spanarna för att skingra ångesten. Tänk att jag inte längre har ett småbarn utan en kompetent liten unge som refererar till sina storebrorsor som ”mina pojkar!.

-Var inte så arg på mina pojkar! fräser han när vi säger åt storbarnen att raska på på morgonen

–Är det duuu som är fröken åt mina pooojkar?! gastar han åt fritidsfröken när hon går förbi förskolegården.

-Var är pojkarna nu då? frågar han direkt han kommer innanför dörren efter förskolan.

Hur som helst. Nu var det kalas för lilleman. Han hade bestämt fika och ville ha prinsesstårta, punschrullar och hållglass. Alltså glass som man håller i. Inte i skål. Jag hade på mig samma klänning som jag hade på barnvälsignelsen och som jag haft tusen gånger sedan dess. Bra pris per användning!

Det var ett väldigt paketberg från alla släktingarna. Ulf hade önskat sig en vrålande Kinky-Kong i present (alltså en Kingkong som kan vråla om man trycker på magen på den. Men jag rättar aldrig en rolig felsägning) och stod och fingrade på paketen och försökte lista ut om det kunde finnas en sådan någonstans.

Saft och citrontårta

Soligt som en sommardag inomhus.

Vi fikade och hade trevligt

Och sedan skulle det sjungas för födelsedagsbarnet vilket förstås var väldigt prövande för nerverna.

Och därefter skulle ljusen blåsas. Det kräver sina lungor.

Ulfs min sammanfattar faktiskt också på pricken min känsla inför den här våren. Och tanken på att jag måste hinna färdigt med min nya bok innan midsommar.

Så mysigt att ha stort kalas för Ulf. Det är bara andra gången vi har en sådan baluns för honom för de första två åren var det ju pandemi.

Bertil och Folke fick ett Othellospel från farmor och vi har redan hunnit spela det flera gånger. Vi spelade typ aldrig spel hemma när jag var liten men jag spelar med mina barn hela tiden. Tycker att det är så mysigt.

Uffe testade sin nya playdoh

Men i present fick han också en nerfgun av gammor. Och ett bowlingset av morfar. De leksakerna gick att kombinera på ett underbart vis. Vi ställde upp käglorna på köksön och sedan blev det turnering.

Prickskytte på käglorna. Alla deltog.

Farmor, morfar, kusin Jonas och farbror Jens…

Gammor var oväntat stadig på handen och sköt ner fler käglor under vilt jubel.

Puh, vilket kalas det blev! Nu är det jag som fyller år här näst. Närmare bestämt om arton dagar. Men då är jag på skrivarresa med Malin och en bättre födelsedagspresent till mig själv kan jag inte tänka mig.

Idag sände vi påskliven från mitt kök. Det var så roligt! Lite kaosigt och härligt och så många som tittade in och kommenterade och hejade på.

Så glad varje gång jag får anledning att arbeta med Susanne.

Hon gjorde en underbar skagenpaj till huvudrätt och dessa citron och vaniljkrämsfyllda bakelser till dessert. Med smarta genvägar som gör att man kan bekvämimpa i köket utan att spränga sparbössan.

Själv gjorde jag bland annat dessa rara små påskägg!

Och hela sändningen kan ni se på Susannes youtube eller på min instagram (rekommenderar nog IG-filmen främst för på youtube hade vi lite problem med bildvinkeln).

Nu på söndag klockan 15.00 sänder jag och Susanne en påsklive från mitt kök! Att fira in påsken ihop har ju blivit något av en tradition och i år är inget undantag. Fast den här gången gör vi det på tu man hand, i all enkelhet. Sändningen kan du se på IG eller på Susannes youtube (Susannes skafferi).

Jag visar ett par enkla påskpynt och Susanne lär ut några härliga recept som hjälper dig att bekväm-impa på påskbordet. Utan att spränga spargrisen!

Hoppas du vill hänga med!

Jag blev förvirrad när Bertil förra året pratade om ”Jesuskonferensen”. Det tog ett tag för mig att förstå att han i själva verket menade julkrubban. Det finns många rara felhörningar i kyrkliga sammanhang och de kommer fram extra mycket kring jul och högtider. När Folke var fyra ville han så gärna åka med i luciatåget och var så besviken när det aldrig dök upp på förskolan utan man fick gå själv. Han som klätt ut sig till tärning och allt!

Här är några av alla gulliga felhörningar och missuppfattningar som strömmade in när jag bloggade om det sist:

Min lillebror och jag trodde att det hette agentstjärnan. Vi såg någon agentfilm på 60-talet.

I våras frågade en fyraåring mig “när ska vi äta den där Kristins himmelsfärs?”

Min son ville som fyraåring gärna vara ”Staffan Stallegren” i luciatåget.

Jag trodde texten i När juldagsmorgon glimmar lydde och ”Gud i natten stimmar”, istället för ”Gud i nattens timmar”. Detta pga min farbror som brukade huta åt oss kusiner med orden ”stimma inte!”

För något år sedan julbakade vi på förskolan där jag jobbar. Jag säger lussebullar och min kollega säger lussekatter. Det naturliga blev att barnen sa “kattbullar” och det är så väldigt rart!

– Kan man heta Kvist i efternamn?
– Ja, man kan heta Gren, Bergqvist osv…
– För Jesus heter ju det.
– Jesus?
– Ja, Jesus Kvist.

Min sexåring hade precis en liten teater här hemma om Jesus födelse och död.. ”Jag vill inte bli korsad på färset! ”

“Vad heter den där Jesuskvist i förnamn egentligen? sa en älskling i min familj

De sjöng ” det porlar i min själ” i kyrkan och jag tyckte att det passade bra att sjunga på pottan eftersom jag trodde att de sjöng ”det porlar i min stjärt”

Jag trodde psalmen gick ”Här ligger jorden” när jag var liten. Som en platsbeskrivning.

Min lillasyster sjöng högt och tydligt “få lysa in med hopp och strid, i varje hem och hus” på ett luciaframträdande för sisådär 20 år sedan. Det retar vi henne för fortfarande, givetvis.

Min son undrade:

–Vem är getost?

-Hur menar du? Det är en slags ost?

-Nej nej, getost på korset menar jag!

 När min mamma var liten undrade hon vem hon var och varför man sjöng om “Hosianna Davidson”

När vi sjöng psalmen Måne och sol med texten ”Jesus, Guds son levde och dog” undrade min dotter ”Vem är gutt?!

“Bereden väg för Herran, berg sjunken, djup stån op! Han kommer, han med färjan…”

På min dotters första söndagsskola frågades någon: ”Vet ni vem Lukas var?” Min tös räckte upp handen och sa med stolt röst ”Emils häst!”

En gång fick min kompis lillasyster följa med henne till Kyrkans barntimmar, som det hette på sjuttiotalet.Där blev hon lite upprörd över att kyrkofröken påstod att Jesus som var starkast i världen.Hon visste ju själv att det var Pippi Långstrump. Efter visst dividerande konstaterade lillasystern att “-Då får väl du tro på Jesus, så tror jag på Pippi Långstrump.”

Min systerson trodde att hans pappa hade känt Jesus eller åtminstone träffat honom. Pappa var ju så gammal…

”Trygga räkan” istället för ”tryggare kan ingen vara”. Funderade aldrig över varför, accepterade det helt enkelt.

Jag trodde visan gick ”lusse lelle, lusse lelle älvan äter före jul” istället för ”elva nätter före jul”… kommer ihåg att jag undrade varför älvan bara åt då

 “Mamma, när ska vi göra såna där fikon med ananas?” Hon menade att vi skulle sticka nejlikor i apelsiner till jul…

”Sov du lilla video-ugn!”

“Det är sant… Santa Klas har sagt det!”

Jag ville äta ”Smygande Petrus” till lunch. Alltså Flygande Jakob.

Min svägerskas son sjöng inte ”Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna” utan ”Staffan var en stalledräng, med katt och mus och hjärna”

Vaknade halv tio imorse av att jag höll på att koka bort i det varma sovrummet. Idag är det ännu varmare än igår och jag har valt att spendera dagen blötlagd i en sjö. Är nämligen helt slut efter ett särdeles fint midsommarfirande. Efter flera års uppehåll firade vi nu med Elinas familj igen – och vilket kalas det blev!

Jag vet att ni förmodligen inte är många som ids läsa bloggar idag (midsommarafton och midsommardagen är de datum på året med minst antal besök på bloggen). Men till er stackare som ligger inomhus med neddragen rullgardin och ont i hårbotten kommer här en 47 bilder lång bildbomb från gårdagen.

Jag började morgonen med att göra mig midsommarfin. Och äntligen fick jag bruk av den här drömmen jag köpte på annandagsrean förra året och knappt burit sedan dess.

Sånt otroligt fall i kjolen. Från &Otherstories.

Svea och annan katt satt i pilträdet och filosoferade medan jag fotade mig. Sitta i pilträd är det enda man vill dessa varma dagar.

Sedan styrde vi kosan mot Sjungaregårdens midsommarfirande

Där mötte vi upp Elina, Joel, Johanna och Andreas med tillhörande barnaskaror. Vi bredde ut våra filtar i skuggan med ungar, hundar och picknickkorgar på. Folke kylde skallen med en kylklamp medan jag la mig raklång och fäste blicken i en svajande trädkrona.

Men även en hel del på de gamla, vackra fönsterna på Sjungaregården.

Jag hade fyllt korgen med svartvinbärssaft och köpeskex.

Och handväskan med tuggummi och puder för svettblanka pannor.

Jakob hade sin blåbär-med-mjölk färgade dress.

Så många älskvärda människor på så liten yta

Sjungaregården var vackert lövad

När jag ser alla finklädda kvinnor i klänning och hatt blir jag lycklig. Fram för fler hattar och färgglada klänningar här i världen!

Inne på Sjungaregården är det så fint.

Men idag var det inte många som ville fika inomhus

Så jag kunde fota allt fint i lugn och ro

Vi beställde våfflor med sylt

Och tunnkaka med västerbottensröra och vindelnrökt skinka.

Sedan var det dags att klä stången.

Barnen hjälpte till att samla blommor. Så många vackert klädda barn och vuxna i olika folkdräkter, koltar och andra traditionella högtidsplagg.

Ångrade lite att jag inte tog min Västerbottensdräkt – men det var ju så varmt att jag var rädd för att storkna

En rejäl majstång blev resultatet

Och Joels gitarr och Andreas dragspel var redo för att kunna kompa dansen runt stången. Det blev en svettig dans med alla barn – men det var så länge sedan jag var med på en riktigt ringdans att jag absolut inte ville avstå.

När vi inte stod ut en sekund till drog vi och badade.

Älven låg kav lugn.

Och barnen kastad sig i plurret

Vi kom hem igen vid tre och då dukade jag i trädgården för midsommarmiddag. Ser ni Bertil i trädet? Han ligger och har det bra i skuggan, han!

När jag tagit den här bilden blev jag ståenden en lång stund. Fascinerad över att det kan vara så fint. Hur kan vi få bo här? Tänk när vi flyttade hit – då fanns bara den vackra utsikten men ingenting annat. Inte verandan. inte grusplanen, inte pilträdet. Inte rabatterna, inte rosenhäcken, inte den gröna trämöbelgruppen. Inga småbarn och inga får och inga hundar. Det fanns ingenting och nu finns allt och jag njuter så mycket av vetskapen.

Njuter även av det jag ingenting har gjort för att kunna njuta. Som nyslaget gräs som doftar vanvettigt gott.

Kvällen innan hade jag plockat in en maffig midsommarbukett och ställt på verandan. Men när jag öppnade dörren hade buketten blivit kokt. Vattnet var nämligen brännhett! Varma dagar måste man göra korsdrag på verandan.

Jag gjorde en riktigt läskande och kall bål och ställde på bordet.

Och sedan dukade vi fram maten. Två trötta mammor hade enats om att hålla det väldigt enkelt i år. Det kändes skönt men lite trist när vi bestämde det. Men sedan när vi sammanförde vår mat insåg vi att det varken såg trist eller enkelt ut. Tvärtom.

Prinskorvar till barnen. Västerbottensost, tunnbröd och färskpotatis. Två sorters såser till maten vara en med hjortronsylt.

Färdigköpt varmrökt lax, en sallad och en gubbröra. That’s it! Men oj så festligt det kändes. Trots att vi varken orkat ordna med sill, laxtrårta, pajer, chariksar, köttbullar, lamm eller annat gott man kan ställa fram.

Förlåt för alldeles för många bilder på det här motivet. Men det är ju så vackert!

Åt vartenda håll.

Essa och Elina <3

Sedan anslöt alla barn och de åt som galningar av prinskorvarna och mjukbrödet. Varför gör man sig till när barnen ändå bara vill ha korv och mjukt bröd? Nä, man kan lika gärna skala ner och lägga krutet på de saker man själv allra helst vill ha.

Älskvärt gäng!

När vi ätit så att magen stod i fyra hörn drog vi och badade igen. Det var precis det som behövdes. Jag var så överhettad, mätt och trött. Först simmade jag omkring utan att doppa håret för att spara på den fina frisyren. Sedan tröttnade jag på mig själv och gjorde istället bomben.

Det skulle jag inte ha gjort. Elinas son Julian fotade oss och när jag ser bilden som togs på mig och Elina ser det ut som att någon har kissat på mitt huvud. HATAR SOMMARHÅRET EFTER BADET!

Efter badet drog vi hem igen och fortsatte på det enkla temat genom att till efterrätt servera daimstrutar.

Det hördes inga klagomål om man säger så.

Barnen stack ut och härjade medan vi satt på punschverandan tills klockan närmade sig halv ett och gästerna körde hem igen.

Då tog jag en lov runt trädgården, vattnade några blommor och nöp några vissna blad

Fascinerad av det rosa nattljuset.

01.11 i Västerbotten och där borta skymtar vattenspegeln mellan träden.

Så varmt, fridfullt och vackert. Känner sådan otrolig tacksamhet över sommaren, att vi får bo här och att vi återigen kan fira midsommar med våra vänner!

Avslutar med en selfie i nattsärken.

Och det var den middsommaraftonen det. Somnade som en klubbad säl klockan 02.15

Så glad för att återigen få jobba med denna pärla till människa och göra Susannes Skafferi! Vi sänder live från Umeå nu på lördag klocka 11.35 – 15.35 i SVT 2 och på Play.

Den här gången blir det fokus på midsommar, att ordna fest utomhus och framförallt att grilla! Jag har nog aldrig varit så peppad på något avsnitt som detta för Susanne har lovat att delge alla sina bästa hacks, alla viktiga tekniker, hur man väljer grill, vad som är bäst att grilla vad med och olika metoder för att få nya spännande resultat. Dessutom kan jag lova att Susanne kommer avliva en och annan myt som finns kring hur man ska grilla!

Hela måltiden från fördrinken till såserna, huvudrätterna och desserten kommer tillagas på grill. Det här vill ni inte missa!

Jag är så stolt förresten – för Susannes Skafferi fick precis ta emot ett otroligt fint pris från internationella World Food TV Awards. Vi tog emot priset Best Food TV Show in Sweden och det känns extra mäktigt eftersom organisationen som delar ut priset (Gourmand International) är samma organisation som tidigare delat ut pris till Barnens stora kokbok som jag och Annakarin gav ut för tre år sedan. Känns så overkligt att ha fått pris både för bok och teveprogram. Ett sånt otroligt fint betyg på allt slit vi lagt ner!

Hoppas ni vill hänga med oss i rutan, i duo-appen eller i SVT Play

(foto Lena Lee)

Igår sände vi Susannes Skafferi i SVT och SVT Play! Så otroligt roligt att få göra det här tillsammans och med så mycket bidrag och interaktion från alla tittare. Vill du kika i efterhand gör du det i SVT PLAY

Glad påsk! Hoppas nu hela resten av påskhelgen blir vilsam och härlig. Själv känner jag mig som överkörd av ett tåg ungefär – så jag ska ta det extremt lugnt. Läsa böcker i solstolen och njuta av att påsklovet utlovarsol varje dag och många härliga plusgrader!

När jag skulle berätta för barnen om påskharen förra året lät jag svävande. Mumlade någonting om vårharar som lägger ägg eftersom det är slut på den kristna fastan och någonstans där kom jag också in på trollharen som fanns för jättelänge sen… Eh? Insåg att jag nästan inte kunde någonting. I år läser jag på om påsken, häxor och harar vilket leder till en och annan aha-upplevelse!

Historikern Dick Harrison skriver om häxor i sin bok Atlantis och andra myter. Här kan man läsa att svenska kyrkomålningar från sen medeltid visar häxor ihop med så kallade bjäror. Bjäror var demondjur som hjälpte häxorna att stjäla mjölk. Aha, här har vi ju trollharen!, tänker jag glatt och gör ett hundöra.

Det Harrisons skriver om bjäror stämmer väl ihop med sånt jag redan fått höra om folktro. Kommer plötsligt att tänka på ett poddavsnitt som jag och Erica gjorde för några år sen, det handlade om oknytt och då skrev lyssnaren Ida Persson så här till oss:

”Bjäran var ett slags garnnystan av trådar och kvistar och annat och rullade fram i hög fart, och häxan hade gjort ett avtal med djävulen för att få bjärans hjälp. Bjäran hämtade rikedomar åt häxan. Bjäran kunde också se ut som en liten hare och man misstänkte att den sprang runt på gårdarna och sög mjölk ur korna, därav namnet mjölkhare, och sen sprang den hem och spydde upp mjölken åt häxan.”

Mycket riktigt! Ordet mjölkhare dyker snart upp i andra böcker jag hittar om våra traditioner kring påsk. Trollhare/mjölkhare – check på det!

Men när jag läser vidare börjar det klia i huvdet. Vad fasiken har den här haren, en simpel mjölktjyv med påsken att göra? En hare som stjäl mjölk men ger ägg, det låter motsägelsefullt – det här kommer mina barn aldrig köpa. Är det en association som gått snett? Har trollharen som till vardags hänger med häxor kanske bara åkt med på kvasten rakt in i påsken av bara farten? Men på kvasten sitter ju en svart katt, så det blir fel!

Sätter trollharen på paus ett ögonblick och läser vidare att haren är en symbol för fertilitet. Okej, det låter vettigt. Både ägg och harar symboliserar att livet fortsätter. Reproduktion och pånyttfödelse. Inte så konstigt då att just haren får leverera de efterlängtade äggen när den kristna fastan är slut och övergår i påsk. Men när jag tänker på den trolliga sidan av haren känns det lika konstigt igen.

Påskharen måste ha levt ett imponerade dubbelliv i alla år! Den är alltså både häxornas tjuv OCH den som levererar symbolen för pånyttfödelse under den största kristna högtiden? Det här demondjuret kan rebranding!

”Man bör vara försiktig med att tolka barntraditioner som rester av uråldriga riter och myter”. Folkloristen Bengt af Klintberg är författare till boken Påskharen och han får mig att förstå att den ena haren inte behöver hänga ihop med den andra. Trollharar och mjölkharar hör till folktron och har just inget med den glada påskharen som bär fram ägg att göra. Det är två typer av harar, två fantasifigurer vi människor tankat med olika symbolik. En stjäl mjölk. En annan ger ägg. En är kompis med djävulen. Den andra kommer med ägg som är en viktig kristen symbol. Men med tiden verkar vi människor blandat ihop hararna och vad de står för.

När jag läser boken inser jag att jag aldrig tänkt på väsens olika dignitet. Häxor, troll, tomtar. I dag tänker nog de flesta av oss att allt är ungefär samma humbug. På 1600-talet däremot var ju häxor som bekant ett väsen att förhålla sig till, häxtro fanns och var blodigt allvar. Men påskharen är det ingen vuxen som trott på. Det har alltså alltid funnits ett samförstånd kring att påskharen rakt av är ett hittepå, ett ofarligt skämt föräldrar kommit på för att skoja med barn.

Tyskland 1682 . Här nämns påskharen i en avhandling från universitetet Heidelberg. I den kan man läsa att det går att inbilla enfaldiga och barn att en hare värper ägg som den gömmer i trädgårdarnas gräs och buskar: ”för att de med iver måtte uppletas av barnen, till de äldres skratt och förnöjelse”.

Den tyska påskharen har sen 1600-talet skuttat vidare ut i världen. I USA och England har haren blivit en kanin, the Easter bunny. Här i Sverige slog påskharen igenom då vi började skicka påskkort till varandra runt förra sekelskiftet. Bengt af Klintberg skriver att korten till en början var var inspirerade av tyska påskmotiv, men då få kände till påskharen här i Sverige byttes motiven snart mot kycklingar, påskkärringar och påskblommor.

Trana, gök, räv. Det lekfulla sättet att gömma ägg var inte bara harar förunnat! I boken Påskharen får man veta att i tyskspråkiga områden kunde olika fåglar komma med påskägg. Inte sällan var det en tupp som hade väpt, men i Westfalen var det tranan och i Schweiz göken. Till och med rävar kunde värpa ägg i Tyskland på den här tiden!

Till sist måste jag bara nämna ABC-tuppen! Som flitig loppisbesökare är det nästan omöjligt att inte stöta på det fina barnboksomslaget då och då. Men inte visste jag att ABC-tuppen kunde värpa godsaker till barn som varit flitiga. Kanske är det en kunskap som försvunnit under senare generationer. Visste du att ABC-tuppen kunde värpa?

Tuppen värper åt dig priset om du flitig är och snäll

Men om lat och elak – riset ger dig smäll!

Ris till både dekor och prygel, värpande tuppar och harar som diar och kräks upp mjölken till häxorna. Påsken är en spännande tid och jag vet inte om jag blivit klokare för att jag lärt mig mer? Men det får mig i alla fall att tänka på den här stand up-rutinen om påsken av Johan Glans.

Idag är det skärtorsdag och då flyger alla häxor till Blåkulla. Kanske läser du i själva verket det här blogginlägget från din kvast, med kitteln hängande på skaftet och katten på axeln! Eller så har du redan anlänt ridande bak och fram på ett bockfotat djur?

Och känner du dig osäker på vilken typ av häxa just du är – ja då kan du ta reda på det genom det här testet.

Vilka är dina styrkor?

A. Jag är lojal mot mina vänner. Andra tycker visst att jag är rätt smart också.
B. Jag vågar ta beslut på egen hand och håller sen fast vid det.
C. Jag är ingen löjlig fjant.
D. Hehehe… mina styrkor tänker jag inte avslöja så lätt…
E. Jag kommer med många idéer och vågar sticka ut hakan.

Vilka är dina svagheter?

A. Söta killar i rött hår.
B. Inga. En annan av mina styrkor är att jag är dominant.
C. Vilken jävla fråga!
D. Lite ytligt kanske, men jag kan uppleva min näsa som ett problem, den är en aln lång.
E. Jag är i grunden lat. Nä, förresten jag svarar som häxa A. Fast alla hårfärger.

Hur vill du helst leva?

A. Med Marie Kondo.
B. Med stort inflytande så att jag kan forma min omgivning.
C. Ensam. Alla andra är ju idioter!
D. I ett hus i skogens slut.
E. Det vill jag också! Hus i skogen med barn, massor av djur och möjlighet att vara självförsörjande. Visst får man ändå 10 veckors semester?

Vad gillar du för mat?

A. Buffé. Tänk grillade majskolvar, smörig potatis, en god puddig. AAAH! Det kom upp ett huvud upp ur fatet med rostad kyckling!
B. Turkisk konfekt. Att bjuda på.
C. Äh, jag tar nåt som går att dra av i bolaget.
D. Mmm, varma primörer.
E. Vällagad husmanskost + efterrätt.

Vad dricker du helst?

A. För mig är det inte så mycket Vad utan Hur drycken är gjord. Jag hittar gärna inspiration i gamla böcker.
B. Ge mig tillräckligt med is så är jag nöjd.
C. Husets syrligaste drink.
D. Inte törstig men tar gärna en snus. Ett skålpund tack!
E. Alkoholfritt.

Kan du beskriva ditt hem?

A. Det är en magisk plats! Som en slott med sjöutsikt.
B. Ljust, sofistikerat med naturliga material.
C. Skit i det du!
D. En vanlig enplansvilla… byggd av korv, skinkor och sirapsknäck.
E. Igen? Jag gör ju inte annat.

Vad stör du dig på i ett hem?

A. Trappor som sitter löst.
B. Har svårt för garderober.
C. Besökare.
D. Väggar (näsan kräver öppen planlösning).
E. Vitt, grått, greige och ständiga nyköp under förevändningen att de är investeringar för resten av livet.

Hur skulle du beskriva ditt skratt?

A. Är mer typen som ler och glittrar med ögonen.
B. Är mer typen som gör en grimas och kisar med ögonen.
C. Skadeglatt.
D. Skrockande nasalt
E. Ett klassiskt häxgarv med ton av grymtande gris som slutknorr.

Nu får du räkna dina svar…

Fick du flest…

A. Du är mest lik Hermione Granger – en huvudkaraktär i succéserien Harry Potter! Som Hermione är du kvicktänkt, modig och en riktig smarting! Men eftersom du också är osäker och sårbar skulle du aldrig säga det själv. Du är en bra vän som ställer upp för andra, men stör dig samtidigt på nära och kära som inte håller samma goda ordning som du. En sann Hermione behärskar det mesta en häxa ska kunna och har i dag nått status som feministikon, det är bara kvaståkning du behöver öva på. Här hittar du fler tricks!

B. Du är mest lik Vita häxan i berättelsen om Narnia, det är minsann ingen dussinhäxa! Här är damen som har kraft att bestämma det mesta på egen hand, du styr klimatet i din egen miljö. Vita häxan förvandlade Narnia till ett evigt vinterlandskap utan jul och det blev vansinnigt vackert. Trist bara att andra klagade på otrivsel, men en Vit Häxa kan ju inte hålla på och bryr sig om vad folk tycker! Du går gärna din egen väg. Det kan bli knepigt socialt men det kan också hålla hela vägen bara du undviker hannar med långt hår och Jesuskomplex. Mer inspiration finns på Narnias fanpage.

C. Du är en Häxan Surtant. Grattis! Du har svängrum som få! Tänk att få visa sitt suraste sannaste jag och just därför prisas. 2009 vann Häxan Surtant tv-priset Kristallen för sitt humör och sen dess väntar vi alla på att näringslivspriserna ska börja rulla in. En Häxan Surtant är en sann entreprenör som gör business av sin egen styrka. Hon bygger sitt eget varumärke, driver bolag med hjälp av sin inre kompass och ödslar ingen onödig tid på hinder i vardagen. Lös det bara (läs trolla bort). Påskäggets syrligaste karameller tillhör dig! Mer inspiration på svt.play

D. Du är en Pomperipossa! Kanske ingen klassisk skönhet men vad gör det när du både är slug och har sinne för pengar. Du är dessutom mångsidig – passar lika bra hemma i stugorna som i den politiska hetluften. Det är ingen slump att Astrid Lindgren inspirerades av dig och din karaktärsfulla profil. Ett hus med tak av knäck – inget verkar fattas dig! Så länge du inte lägger näsan i blöt.
Lästips!

E. Du är en Underbara Clara, en mästare på olika förklädnader. Knallröd page, kortklippt brunett eller blond i långa lockar – attributen skiftar men du avslöjas av din utskjutande haka. För så fort någon viskar stad, land, klass eller kön hörs ditt häxtjut – och som det låter. Hesa Fredrik, släng dig i väggen! En sann Underbara Clara håller sig gärna i skogen med bockfotade djur runt knuten, ständigt knaprandes på magiska småkakor. Sommartid kan man se henne hälla nakna små pojkar i plåtkärl eller lömskt leende servera paj.

Mer läsning…

Är du en salt böna, söt flicka eller sur kärring?

Släpp fram surkärringen i dig!