I söndags hade vi kalas för Ulf som fyllde fem. Vårt underbara lilla yrväder! Jag tänker ibland på när Ulf var som vildast och gjorde en massa hyss och jag delade med mig av dem på bloggen. Då hände det att folk muttrade om dålig uppfostran och att vi kommer få problem med den ungen när han blir större…

Jag är glad att jag då var en trygg trebarnsmamma, som inte oroades av idiotiska kommentarer. För det visade sig att hans företagsamhet i livet bara är en tillgång. Han åker skidor som om han aldrig har gjort annat, på badhuset simmar han två meter ner till botten och hämtar upp saker. Han bygget svåra legosatser utan hjälp och pysslar de mest fantastiska, detaljerade pärlplattor.

Den tidigt utvecklade motoriken som gjorde att han pillade in airpods i borrhål, klättrade upp på brandstegar och superlimmade Jakobs börs, är samma motorik som gjort att han kunnat klä på sig själv utan hjälp i flera års tid. Han är lugn och trygg och snäll! Det var aldrig hårdare tag som behövdes – det var bara ett ovanligt företagsamt och kreativt barn som behövde växa ikapp sig själv. Det säger jag inte som mammaskryt (okejdå, kanske lite) utan mest som tröst för den som just nu har ett yrväder hemma som folk skakar på huvudet åt.

Kalashögen!

Hela familjens lilla maskot

Ständigt med skidmedaljen på magen! Ville inleda kalaset med att öppna paketen, så då fick han förstås det!

Han är himla förtjust i pysselböcker av alla slag.

Och hade också önskat sig en radiostyrd robot. Så det fixade Jakob!

Jag matchade prickigt med prickigt.

Och eftersom jag haft så mycket jobb senaste tiden blev det köpesfika. Prinsesstårta och punschrullar. Men också resterna från vår påsklive dagen innan. Susannes blodapelsinkaka gjorde succé!

Vi fikade och hurrade och lekte.

Och nu har jag inga småbarn längre. För en femåring är väl inget småbarn? Snyft och puh på samma gång. Saknar redan småbarnstiden, men tänker också med stooor lättnad på att jag har den bakom mig.

Nu på lördag sänder vi live från mitt kök mellan 14-15.30 på min instagram och på Susannes youtube. Vi påskdekorerar, bakar och så ska Susanne lära oss lite smarta proffstips. Häng med vettja!

Jag tänkte visa lite enkelt pyssel

Och kanske blir det något med blommor

Passa på och ställ frågor under sändningen (eller redan nu om du har några) – lyxigt att ha en kock att fråga om råd kring matlagning, recept och tekniker. Vi försöker svara på allt vi bara hinner

Hoppas vi syns!

Åh vilken underbart härlig vårvinterhelg. Solen sken från blå himmel och hela familjen har donat på med en massa olika bestyr. Bertil har varit på scouthajk och sovit ute i skogen, Jakob har hälsat på sin bästa vän med småkillarna i släptåg och jag har sett både SVJ och Sing med barnen. Och däremellan gjort påskfint! Nästa lördag sänder ju Susanne och jag live från mitt kök mellan 14-15.30 och dagen därpå är det Ulfs födelsedagskalas. Och helgen efter är ju själva påsken och då är vi inte hemma. Så ska vi hinna njuta något gäller det att pynta NU!

Satte ris i den höga jugendvasen.

Och Folke hjälpte mig att fylla riset med fjädrar.

Dahlia hjälpte också till att göra fint. Precis som när vi julpyntade för fyra månader sedan. Vad snabbt vintern har gått, så här i backspegeln.

Ulf gömde kycklingar i hela huset och Folke gjorde något slags påskbord i matrummet.

Och det spelades fyrhändigt.

Så glad att jag gjorde iordning verandan förra helgen för nu är det underbart här! Tjugotvå grader varmt. Drack lemonad och läste andra delen av Maria Gripes serie som börjar med Tre trappor upp med hiss. Har ju precis satt igång projektet att läsa om mina favoriter av Maria Gripe. Den här boken håller även i vuxen ålder – man ser helt andra saker, bara.

Som jag längtat efter att verandan skulle bli varm och tillgänglig igen.

I köket har diverse påskpynt fått komma fram. Papperbonader, kycklingar och påskkärringar.

Blir så glad av alla karamellfärger!

Och kolla vilken vacker gammal vintagemobil av flirtkulor och piprens-kycklingar . Fann den på loppis och tänker att idén med hur man kan forma kycklingar är lätt att kopiera och göra i fler varianter!

De påskiga kantbanden har satts upp och så tillverkade jag några söta påskliljor av gamla ljusmanchetter av plast som jag istället trädde piprensare igenom. Fann dem billigt på loppis i höstas.

Så gulliga, glada färger överallt! Tänker på Lotta på Bråkmakargatans fina påsk-kök.

Några rara påskkort som dekoration

Och fler fina kantband.

Skyltade om på hyllan ovanför diskbänken där det tidigare varit blåvitt porslin. Nu kom allt cremegult fram.

Och lite fler påskliljor. Den här gången äkta.

Hela nedervåningen känns så solgul och varm och kommer så förbli till oktober ungefär.

Det maffiga och stökiga påskriset som når mig över huvudet fick hedersplatsen på skänken i matrummet.

Och bort med allt vinrött porslin som stått i tallrikshyllan – fram med gult istället!

Grönt, gult, rött och enstaka blåa toner – det är min färgskala det!

Hittar Ulfs små gömda kycklingar lite varstans här hemma just nu.

När jag pyntat, vilat och gått en långpromenad med Elina i telefonen kom jag hem och lagade middag och njöt av att ha hela familjen samlad igen. Känns så tomt när Bertil inte är hemma. Hur ska det gå i höst när han börjar skolan i stan och kanske sover hos farmor och morfar vissa nätter? Nej. det är för hemskt för att tänka på!

Men efter en sådan här panghelg känns det helt okej med måndag och jobb imorgon. Ska faktiskt pyssla på arbetstid och roligare dag är ju svår att tänka sig.

I lördags, på Tjugondag knut, dansades julen ut. Tänk att det som tar sån tid att hänga upp och ordna fram går så snabbt att plocka bort? Hips vips är allt bara tillbaka i lådorna som om inget hade hänt.

Börjar alltid med att samla ihop allt pynt från alla rum, och ställa på köksbordet.

Sedan plockade jag upp julkartongerna från källaren. Har åtta lådor som dessa fulla med pynt. De är kategoriserade efter vilken ordning de kommer fram i – jag pyntar ju lite mer för varje vecka mellan november och julafton.

Jag torkade av allt julpynt och satte tillbaka i respektive låda. Då har jag koll på sakerna till kommande år.

Sorgligast var förstås granen. Sorgligast och jobbigast för den var verkligen stendöd. Lejde barnen att dammsuga upp med industridammsugaren och det blev i alla fall poppis.

Tog först ner toppspiran. Sedan hängde jag av julkulor och alla kristyrer. Sedan barnens namnpepparkakor som de fick kalasa på. Sedan garntomtar och halmdekorationer. Sedan flaggspel, glitter och sist änglahår. Därefter plockade jag ner ljusslingan och rullade ihop i sin kartong.

Det är en ganska fin stund där med pyntet. Att sortera ihop, damma av och tänka tillbaka på julen och allt vi upplevt. Tacka för det som gick – och det vi fick. Och fundera på var vi befinner oss nästa år.

Alla mörka draperier och gardiner och julstjärnor får dock hänga kvar januari ut. Det känns för kalt och kallt utan dem. Och det blir roligare att göra iordning när ljuset börjar återvända en smula.

Veckan startade med att Folke fick testa de ökända snacks-citronerna. Ingen vidare favorit. Men han var nöjd ändå, för han hade på sig sin nya mössa och mankini som han skapat helt själv.

Det var matlag men inte hos oss. Uffe hade med sig sin nya monchichi och delade generöst med sig till Stubbe. Han var dock inte imponerad.

I köksfönstret växer våra marssådder. Känns overkligt att vi någonsin ska kunna plantera ut dem. Så mycket snö som det fortfarande är.

Albin hade kirrat krubbet

Men innan vi fick äta skulle matlaget högtidligt förevigas med Albins gamla kamera.

Middagen bestod av kött och potatis. Gräddsås och svamp. Rejält skare va.

Bertil hissade Klas

Och sedan fick han aldrig sluta hissa honom i luften.

Men jag gullade med Ylvis istället.

På skärtorsdagen var Ulf utklädd till påskkärring på förskolan. Trumpen och med de sötaste bullkinderna. När han kom hem frågade jag om någon annan på förskolan varit påskkärring?

-Ja. Men Ninni bara låtsades vara påskkärring! Och Oskar var en katt. Och Pelle var Skellefteå.

Väldigt irriterande när någon bara låtsas vara påskkärring. För att inte tala om Skellefteå! (Obs obs fingerade barnnamn)

Och så på långfredagen reste vi till Jakobs mormor för att fira påsk.

På påskaftonen var det kolbulle-festival nere på gamla skolan. Vi traskade dit men lillen tog cykeln. Jag var överlycklig över att asfalten smält fram.

-Äntligen en promenad där man slipper spänna skinkorna!

Finaste påskdekorationen jag sett. Ska definitivt göra en sådan här festlig pinne nästa år med fjädrar och ballonger i ett enda stök. Placera ute på gården och bli glad!

Vi ställde oss i kö för kolbullar. Gillar ni det?

Jag ÄLSKAR!

Med lingonsylt ska de ätas såklart. Och helst ett glas kall mjölk.

Passerade några fina hus

Solen sken, vädret var milt och snällt och vi gick en tipspromenad och svarade på påskiga frågor.

När vi kom hem målade vi påskägg till påskbuffen.

Och sedan åt vi allt gott som Gammor, Felicia och Johanna lagat!

Här spelas det mycket spel och jag har precis lärt mig Ticket to ride. Svinkul! Ska köpa hem till oss också.

På påskdagen var det så milt och ljuvligt att man kunde sitta ute på altanen och äta frukost. Utan ytterkläder.

Så småningom blev vi sugna på att bada. Så vi traskade ner till sjön.

Jakob och hans lillebror hade tagit upp en rejäl vak.

Med stege och allt. Jag bestämde mig direkt för att INTE bada.

Utan bara basta.

Men alla andra badade och badade. Både barnen…

och åttiofemåriga Gammor.

Och Jakob han har kallbadat 110 dagar i rad den här vintern och hållit sig frisk under alla barnens sjukor.

Han är stenhård. Satt i tio minuter och rörde inte en min.

Till slut ville jag inte vara den enda som inte badade utan doppade mig faktiskt två gånger i rad. Riktigt härligt! Synd bara att man ska bli så hes av att kallbada. Av allt skrikande alltså.

Efter att vi badat klart och bastat och haft det skönt så traskade vi hem igen. Jag somnade sedan gott i solen på verandan. Och det var allt från denna påskvecka!

Så blev det då påsk till slut. Trots att jag inte hunnit laga någon påskmat. Trots att jag aldrig hann skriva något om min fasta. Trots att jag knappt hunnit blogga om påsken alls i år. Bokskrivandet slukar all kreativ energi och hjärnan känns som en urvriden disktrasa.

Men jag har påskliljor, hemresta släktingar och en påse full med låneböcker att läsa på ledigheten. Jag planerar att åka längdskidor, sitta i en snödriva och sola och har precis lärt mig spela Othello. Kan man begära mer av en påskledighet?

Jo, just det. Jag köpt en påse påskgodis till mig själv också. En påse som bryter godisfastan som jag ägnat mig åt i fyrtio dagar. En påse dragéägg som är det enda jag kunnat tänka på i åtminstone två veckor. Som jag ska njuta när jag äntligen får äta den. Andaktsfullt ska det ske eller förresten. Inte andaktsfullt alls. Tänker proppa käften full och frossa.

Idag är det långfredag och inte rätt dag att önska Glad Påsk. Så det gör jag istället imorgon

På lördagen hade vi fyraårskalas för Uffe. Tänk att det var fyra år sedan jag sist var gravid!? Sedan jag låg i värkarbete i ett badkar på förlossningen och lyssnade på Spanarna för att skingra ångesten. Tänk att jag inte längre har ett småbarn utan en kompetent liten unge som refererar till sina storebrorsor som “mina pojkar!.

-Var inte så arg på mina pojkar! fräser han när vi säger åt storbarnen att raska på på morgonen

–Är det duuu som är fröken åt mina pooojkar?! gastar han åt fritidsfröken när hon går förbi förskolegården.

-Var är pojkarna nu då? frågar han direkt han kommer innanför dörren efter förskolan.

Hur som helst. Nu var det kalas för lilleman. Han hade bestämt fika och ville ha prinsesstårta, punschrullar och hållglass. Alltså glass som man håller i. Inte i skål. Jag hade på mig samma klänning som jag hade på barnvälsignelsen och som jag haft tusen gånger sedan dess. Bra pris per användning!

Det var ett väldigt paketberg från alla släktingarna. Ulf hade önskat sig en vrålande Kinky-Kong i present (alltså en Kingkong som kan vråla om man trycker på magen på den. Men jag rättar aldrig en rolig felsägning) och stod och fingrade på paketen och försökte lista ut om det kunde finnas en sådan någonstans.

Saft och citrontårta

Soligt som en sommardag inomhus.

Vi fikade och hade trevligt

Och sedan skulle det sjungas för födelsedagsbarnet vilket förstås var väldigt prövande för nerverna.

Och därefter skulle ljusen blåsas. Det kräver sina lungor.

Ulfs min sammanfattar faktiskt också på pricken min känsla inför den här våren. Och tanken på att jag måste hinna färdigt med min nya bok innan midsommar.

Så mysigt att ha stort kalas för Ulf. Det är bara andra gången vi har en sådan baluns för honom för de första två åren var det ju pandemi.

Bertil och Folke fick ett Othellospel från farmor och vi har redan hunnit spela det flera gånger. Vi spelade typ aldrig spel hemma när jag var liten men jag spelar med mina barn hela tiden. Tycker att det är så mysigt.

Uffe testade sin nya playdoh

Men i present fick han också en nerfgun av gammor. Och ett bowlingset av morfar. De leksakerna gick att kombinera på ett underbart vis. Vi ställde upp käglorna på köksön och sedan blev det turnering.

Prickskytte på käglorna. Alla deltog.

Farmor, morfar, kusin Jonas och farbror Jens…

Gammor var oväntat stadig på handen och sköt ner fler käglor under vilt jubel.

Puh, vilket kalas det blev! Nu är det jag som fyller år här näst. Närmare bestämt om arton dagar. Men då är jag på skrivarresa med Malin och en bättre födelsedagspresent till mig själv kan jag inte tänka mig.

Idag sände vi påskliven från mitt kök. Det var så roligt! Lite kaosigt och härligt och så många som tittade in och kommenterade och hejade på.

Så glad varje gång jag får anledning att arbeta med Susanne.

Hon gjorde en underbar skagenpaj till huvudrätt och dessa citron och vaniljkrämsfyllda bakelser till dessert. Med smarta genvägar som gör att man kan bekvämimpa i köket utan att spränga sparbössan.

Själv gjorde jag bland annat dessa rara små påskägg!

Och hela sändningen kan ni se på Susannes youtube eller på min instagram (rekommenderar nog IG-filmen främst för på youtube hade vi lite problem med bildvinkeln).

Nu på söndag klockan 15.00 sänder jag och Susanne en påsklive från mitt kök! Att fira in påsken ihop har ju blivit något av en tradition och i år är inget undantag. Fast den här gången gör vi det på tu man hand, i all enkelhet. Sändningen kan du se på IG eller på Susannes youtube (Susannes skafferi).

Jag visar ett par enkla påskpynt och Susanne lär ut några härliga recept som hjälper dig att bekväm-impa på påskbordet. Utan att spränga spargrisen!

Hoppas du vill hänga med!

Jag blev förvirrad när Bertil förra året pratade om “Jesuskonferensen”. Det tog ett tag för mig att förstå att han i själva verket menade julkrubban. Det finns många rara felhörningar i kyrkliga sammanhang och de kommer fram extra mycket kring jul och högtider. När Folke var fyra ville han så gärna åka med i luciatåget och var så besviken när det aldrig dök upp på förskolan utan man fick gå själv. Han som klätt ut sig till tärning och allt!

Här är några av alla gulliga felhörningar och missuppfattningar som strömmade in när jag bloggade om det sist:

Min lillebror och jag trodde att det hette agentstjärnan. Vi såg någon agentfilm på 60-talet.

I våras frågade en fyraåring mig “när ska vi äta den där Kristins himmelsfärs?”

Min son ville som fyraåring gärna vara ”Staffan Stallegren” i luciatåget.

Jag trodde texten i När juldagsmorgon glimmar lydde och “Gud i natten stimmar“, istället för “Gud i nattens timmar”. Detta pga min farbror som brukade huta åt oss kusiner med orden ”stimma inte!”

För något år sedan julbakade vi på förskolan där jag jobbar. Jag säger lussebullar och min kollega säger lussekatter. Det naturliga blev att barnen sa “kattbullar” och det är så väldigt rart!

– Kan man heta Kvist i efternamn?
– Ja, man kan heta Gren, Bergqvist osv…
– För Jesus heter ju det.
– Jesus?
– Ja, Jesus Kvist.

Min sexåring hade precis en liten teater här hemma om Jesus födelse och död.. ”Jag vill inte bli korsad på färset! ”

“Vad heter den där Jesuskvist i förnamn egentligen? sa en älskling i min familj

De sjöng ” det porlar i min själ” i kyrkan och jag tyckte att det passade bra att sjunga på pottan eftersom jag trodde att de sjöng “det porlar i min stjärt”

Jag trodde psalmen gick “Här ligger jorden” när jag var liten. Som en platsbeskrivning.

Min lillasyster sjöng högt och tydligt “få lysa in med hopp och strid, i varje hem och hus” på ett luciaframträdande för sisådär 20 år sedan. Det retar vi henne för fortfarande, givetvis.

Min son undrade:

–Vem är getost?

-Hur menar du? Det är en slags ost?

-Nej nej, getost på korset menar jag!

 När min mamma var liten undrade hon vem hon var och varför man sjöng om “Hosianna Davidson”

När vi sjöng psalmen Måne och sol med texten “Jesus, Guds son levde och dog” undrade min dotter “Vem är gutt?!

“Bereden väg för Herran, berg sjunken, djup stån op! Han kommer, han med färjan…”

På min dotters första söndagsskola frågades någon: “Vet ni vem Lukas var?” Min tös räckte upp handen och sa med stolt röst “Emils häst!“

En gång fick min kompis lillasyster följa med henne till Kyrkans barntimmar, som det hette på sjuttiotalet.Där blev hon lite upprörd över att kyrkofröken påstod att Jesus som var starkast i världen.Hon visste ju själv att det var Pippi Långstrump. Efter visst dividerande konstaterade lillasystern att “-Då får väl du tro på Jesus, så tror jag på Pippi Långstrump.”

Min systerson trodde att hans pappa hade känt Jesus eller åtminstone träffat honom. Pappa var ju så gammal…

“Trygga räkan” istället för “tryggare kan ingen vara”. Funderade aldrig över varför, accepterade det helt enkelt.

Jag trodde visan gick “lusse lelle, lusse lelle älvan äter före jul” istället för “elva nätter före jul“… kommer ihåg att jag undrade varför älvan bara åt då

 “Mamma, när ska vi göra såna där fikon med ananas?” Hon menade att vi skulle sticka nejlikor i apelsiner till jul…

”Sov du lilla video-ugn!”

“Det är sant… Santa Klas har sagt det!”

Jag ville äta “Smygande Petrus” till lunch. Alltså Flygande Jakob.

Min svägerskas son sjöng inte ”Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna” utan ”Staffan var en stalledräng, med katt och mus och hjärna”

Vaknade halv tio imorse av att jag höll på att koka bort i det varma sovrummet. Idag är det ännu varmare än igår och jag har valt att spendera dagen blötlagd i en sjö. Är nämligen helt slut efter ett särdeles fint midsommarfirande. Efter flera års uppehåll firade vi nu med Elinas familj igen – och vilket kalas det blev!

Jag vet att ni förmodligen inte är många som ids läsa bloggar idag (midsommarafton och midsommardagen är de datum på året med minst antal besök på bloggen). Men till er stackare som ligger inomhus med neddragen rullgardin och ont i hårbotten kommer här en 47 bilder lång bildbomb från gårdagen.

Jag började morgonen med att göra mig midsommarfin. Och äntligen fick jag bruk av den här drömmen jag köpte på annandagsrean förra året och knappt burit sedan dess.

Sånt otroligt fall i kjolen. Från &Otherstories.

Svea och annan katt satt i pilträdet och filosoferade medan jag fotade mig. Sitta i pilträd är det enda man vill dessa varma dagar.

Sedan styrde vi kosan mot Sjungaregårdens midsommarfirande

Där mötte vi upp Elina, Joel, Johanna och Andreas med tillhörande barnaskaror. Vi bredde ut våra filtar i skuggan med ungar, hundar och picknickkorgar på. Folke kylde skallen med en kylklamp medan jag la mig raklång och fäste blicken i en svajande trädkrona.

Men även en hel del på de gamla, vackra fönsterna på Sjungaregården.

Jag hade fyllt korgen med svartvinbärssaft och köpeskex.

Och handväskan med tuggummi och puder för svettblanka pannor.

Jakob hade sin blåbär-med-mjölk färgade dress.

Så många älskvärda människor på så liten yta

Sjungaregården var vackert lövad

När jag ser alla finklädda kvinnor i klänning och hatt blir jag lycklig. Fram för fler hattar och färgglada klänningar här i världen!

Inne på Sjungaregården är det så fint.

Men idag var det inte många som ville fika inomhus

Så jag kunde fota allt fint i lugn och ro

Vi beställde våfflor med sylt

Och tunnkaka med västerbottensröra och vindelnrökt skinka.

Sedan var det dags att klä stången.

Barnen hjälpte till att samla blommor. Så många vackert klädda barn och vuxna i olika folkdräkter, koltar och andra traditionella högtidsplagg.

Ångrade lite att jag inte tog min Västerbottensdräkt – men det var ju så varmt att jag var rädd för att storkna

En rejäl majstång blev resultatet

Och Joels gitarr och Andreas dragspel var redo för att kunna kompa dansen runt stången. Det blev en svettig dans med alla barn – men det var så länge sedan jag var med på en riktigt ringdans att jag absolut inte ville avstå.

När vi inte stod ut en sekund till drog vi och badade.

Älven låg kav lugn.

Och barnen kastad sig i plurret

Vi kom hem igen vid tre och då dukade jag i trädgården för midsommarmiddag. Ser ni Bertil i trädet? Han ligger och har det bra i skuggan, han!

När jag tagit den här bilden blev jag ståenden en lång stund. Fascinerad över att det kan vara så fint. Hur kan vi få bo här? Tänk när vi flyttade hit – då fanns bara den vackra utsikten men ingenting annat. Inte verandan. inte grusplanen, inte pilträdet. Inte rabatterna, inte rosenhäcken, inte den gröna trämöbelgruppen. Inga småbarn och inga får och inga hundar. Det fanns ingenting och nu finns allt och jag njuter så mycket av vetskapen.

Njuter även av det jag ingenting har gjort för att kunna njuta. Som nyslaget gräs som doftar vanvettigt gott.

Kvällen innan hade jag plockat in en maffig midsommarbukett och ställt på verandan. Men när jag öppnade dörren hade buketten blivit kokt. Vattnet var nämligen brännhett! Varma dagar måste man göra korsdrag på verandan.

Jag gjorde en riktigt läskande och kall bål och ställde på bordet.

Och sedan dukade vi fram maten. Två trötta mammor hade enats om att hålla det väldigt enkelt i år. Det kändes skönt men lite trist när vi bestämde det. Men sedan när vi sammanförde vår mat insåg vi att det varken såg trist eller enkelt ut. Tvärtom.

Prinskorvar till barnen. Västerbottensost, tunnbröd och färskpotatis. Två sorters såser till maten vara en med hjortronsylt.

Färdigköpt varmrökt lax, en sallad och en gubbröra. That’s it! Men oj så festligt det kändes. Trots att vi varken orkat ordna med sill, laxtrårta, pajer, chariksar, köttbullar, lamm eller annat gott man kan ställa fram.

Förlåt för alldeles för många bilder på det här motivet. Men det är ju så vackert!

Åt vartenda håll.

Essa och Elina <3

Sedan anslöt alla barn och de åt som galningar av prinskorvarna och mjukbrödet. Varför gör man sig till när barnen ändå bara vill ha korv och mjukt bröd? Nä, man kan lika gärna skala ner och lägga krutet på de saker man själv allra helst vill ha.

Älskvärt gäng!

När vi ätit så att magen stod i fyra hörn drog vi och badade igen. Det var precis det som behövdes. Jag var så överhettad, mätt och trött. Först simmade jag omkring utan att doppa håret för att spara på den fina frisyren. Sedan tröttnade jag på mig själv och gjorde istället bomben.

Det skulle jag inte ha gjort. Elinas son Julian fotade oss och när jag ser bilden som togs på mig och Elina ser det ut som att någon har kissat på mitt huvud. HATAR SOMMARHÅRET EFTER BADET!

Efter badet drog vi hem igen och fortsatte på det enkla temat genom att till efterrätt servera daimstrutar.

Det hördes inga klagomål om man säger så.

Barnen stack ut och härjade medan vi satt på punschverandan tills klockan närmade sig halv ett och gästerna körde hem igen.

Då tog jag en lov runt trädgården, vattnade några blommor och nöp några vissna blad

Fascinerad av det rosa nattljuset.

01.11 i Västerbotten och där borta skymtar vattenspegeln mellan träden.

Så varmt, fridfullt och vackert. Känner sådan otrolig tacksamhet över sommaren, att vi får bo här och att vi återigen kan fira midsommar med våra vänner!

Avslutar med en selfie i nattsärken.

Och det var den middsommaraftonen det. Somnade som en klubbad säl klockan 02.15

Så glad för att återigen få jobba med denna pärla till människa och göra Susannes Skafferi! Vi sänder live från Umeå nu på lördag klocka 11.35 – 15.35 i SVT 2 och på Play.

Den här gången blir det fokus på midsommar, att ordna fest utomhus och framförallt att grilla! Jag har nog aldrig varit så peppad på något avsnitt som detta för Susanne har lovat att delge alla sina bästa hacks, alla viktiga tekniker, hur man väljer grill, vad som är bäst att grilla vad med och olika metoder för att få nya spännande resultat. Dessutom kan jag lova att Susanne kommer avliva en och annan myt som finns kring hur man ska grilla!

Hela måltiden från fördrinken till såserna, huvudrätterna och desserten kommer tillagas på grill. Det här vill ni inte missa!

Jag är så stolt förresten – för Susannes Skafferi fick precis ta emot ett otroligt fint pris från internationella World Food TV Awards. Vi tog emot priset Best Food TV Show in Sweden och det känns extra mäktigt eftersom organisationen som delar ut priset (Gourmand International) är samma organisation som tidigare delat ut pris till Barnens stora kokbok som jag och Annakarin gav ut för tre år sedan. Känns så overkligt att ha fått pris både för bok och teveprogram. Ett sånt otroligt fint betyg på allt slit vi lagt ner!

Hoppas ni vill hänga med oss i rutan, i duo-appen eller i SVT Play

(foto Lena Lee)

Igår sände vi Susannes Skafferi i SVT och SVT Play! Så otroligt roligt att få göra det här tillsammans och med så mycket bidrag och interaktion från alla tittare. Vill du kika i efterhand gör du det i SVT PLAY

Glad påsk! Hoppas nu hela resten av påskhelgen blir vilsam och härlig. Själv känner jag mig som överkörd av ett tåg ungefär – så jag ska ta det extremt lugnt. Läsa böcker i solstolen och njuta av att påsklovet utlovarsol varje dag och många härliga plusgrader!

När jag skulle berätta för barnen om påskharen förra året lät jag svävande. Mumlade någonting om vårharar som lägger ägg eftersom det är slut på den kristna fastan och någonstans där kom jag också in på trollharen som fanns för jättelänge sen… Eh? Insåg att jag nästan inte kunde någonting. I år läser jag på om påsken, häxor och harar vilket leder till en och annan aha-upplevelse!

Historikern Dick Harrison skriver om häxor i sin bok Atlantis och andra myter. Här kan man läsa att svenska kyrkomålningar från sen medeltid visar häxor ihop med så kallade bjäror. Bjäror var demondjur som hjälpte häxorna att stjäla mjölk. Aha, här har vi ju trollharen!, tänker jag glatt och gör ett hundöra.

Det Harrisons skriver om bjäror stämmer väl ihop med sånt jag redan fått höra om folktro. Kommer plötsligt att tänka på ett poddavsnitt som jag och Erica gjorde för några år sen, det handlade om oknytt och då skrev lyssnaren Ida Persson så här till oss:

“Bjäran var ett slags garnnystan av trådar och kvistar och annat och rullade fram i hög fart, och häxan hade gjort ett avtal med djävulen för att få bjärans hjälp. Bjäran hämtade rikedomar åt häxan. Bjäran kunde också se ut som en liten hare och man misstänkte att den sprang runt på gårdarna och sög mjölk ur korna, därav namnet mjölkhare, och sen sprang den hem och spydde upp mjölken åt häxan.“

Mycket riktigt! Ordet mjölkhare dyker snart upp i andra böcker jag hittar om våra traditioner kring påsk. Trollhare/mjölkhare – check på det!

Men när jag läser vidare börjar det klia i huvdet. Vad fasiken har den här haren, en simpel mjölktjyv med påsken att göra? En hare som stjäl mjölk men ger ägg, det låter motsägelsefullt – det här kommer mina barn aldrig köpa. Är det en association som gått snett? Har trollharen som till vardags hänger med häxor kanske bara åkt med på kvasten rakt in i påsken av bara farten? Men på kvasten sitter ju en svart katt, så det blir fel!

Sätter trollharen på paus ett ögonblick och läser vidare att haren är en symbol för fertilitet. Okej, det låter vettigt. Både ägg och harar symboliserar att livet fortsätter. Reproduktion och pånyttfödelse. Inte så konstigt då att just haren får leverera de efterlängtade äggen när den kristna fastan är slut och övergår i påsk. Men när jag tänker på den trolliga sidan av haren känns det lika konstigt igen.

Påskharen måste ha levt ett imponerade dubbelliv i alla år! Den är alltså både häxornas tjuv OCH den som levererar symbolen för pånyttfödelse under den största kristna högtiden? Det här demondjuret kan rebranding!

“Man bör vara försiktig med att tolka barntraditioner som rester av uråldriga riter och myter”. Folkloristen Bengt af Klintberg är författare till boken Påskharen och han får mig att förstå att den ena haren inte behöver hänga ihop med den andra. Trollharar och mjölkharar hör till folktron och har just inget med den glada påskharen som bär fram ägg att göra. Det är två typer av harar, två fantasifigurer vi människor tankat med olika symbolik. En stjäl mjölk. En annan ger ägg. En är kompis med djävulen. Den andra kommer med ägg som är en viktig kristen symbol. Men med tiden verkar vi människor blandat ihop hararna och vad de står för.

När jag läser boken inser jag att jag aldrig tänkt på väsens olika dignitet. Häxor, troll, tomtar. I dag tänker nog de flesta av oss att allt är ungefär samma humbug. På 1600-talet däremot var ju häxor som bekant ett väsen att förhålla sig till, häxtro fanns och var blodigt allvar. Men påskharen är det ingen vuxen som trott på. Det har alltså alltid funnits ett samförstånd kring att påskharen rakt av är ett hittepå, ett ofarligt skämt föräldrar kommit på för att skoja med barn.

Tyskland 1682 . Här nämns påskharen i en avhandling från universitetet Heidelberg. I den kan man läsa att det går att inbilla enfaldiga och barn att en hare värper ägg som den gömmer i trädgårdarnas gräs och buskar: “för att de med iver måtte uppletas av barnen, till de äldres skratt och förnöjelse”.

Den tyska påskharen har sen 1600-talet skuttat vidare ut i världen. I USA och England har haren blivit en kanin, the Easter bunny. Här i Sverige slog påskharen igenom då vi började skicka påskkort till varandra runt förra sekelskiftet. Bengt af Klintberg skriver att korten till en början var var inspirerade av tyska påskmotiv, men då få kände till påskharen här i Sverige byttes motiven snart mot kycklingar, påskkärringar och påskblommor.

Trana, gök, räv. Det lekfulla sättet att gömma ägg var inte bara harar förunnat! I boken Påskharen får man veta att i tyskspråkiga områden kunde olika fåglar komma med påskägg. Inte sällan var det en tupp som hade väpt, men i Westfalen var det tranan och i Schweiz göken. Till och med rävar kunde värpa ägg i Tyskland på den här tiden!

Till sist måste jag bara nämna ABC-tuppen! Som flitig loppisbesökare är det nästan omöjligt att inte stöta på det fina barnboksomslaget då och då. Men inte visste jag att ABC-tuppen kunde värpa godsaker till barn som varit flitiga. Kanske är det en kunskap som försvunnit under senare generationer. Visste du att ABC-tuppen kunde värpa?

Tuppen värper åt dig priset om du flitig är och snäll

Men om lat och elak – riset ger dig smäll!

Ris till både dekor och prygel, värpande tuppar och harar som diar och kräks upp mjölken till häxorna. Påsken är en spännande tid och jag vet inte om jag blivit klokare för att jag lärt mig mer? Men det får mig i alla fall att tänka på den här stand up-rutinen om påsken av Johan Glans.

Idag är det skärtorsdag och då flyger alla häxor till Blåkulla. Kanske läser du i själva verket det här blogginlägget från din kvast, med kitteln hängande på skaftet och katten på axeln! Eller så har du redan anlänt ridande bak och fram på ett bockfotat djur?

Och känner du dig osäker på vilken typ av häxa just du är – ja då kan du ta reda på det genom det här testet.

Vilka är dina styrkor?

A. Jag är lojal mot mina vänner. Andra tycker visst att jag är rätt smart också.
B. Jag vågar ta beslut på egen hand och håller sen fast vid det.
C. Jag är ingen löjlig fjant.
D. Hehehe… mina styrkor tänker jag inte avslöja så lätt…
E. Jag kommer med många idéer och vågar sticka ut hakan.

Vilka är dina svagheter?

A. Söta killar i rött hår.
B. Inga. En annan av mina styrkor är att jag är dominant.
C. Vilken jävla fråga!
D. Lite ytligt kanske, men jag kan uppleva min näsa som ett problem, den är en aln lång.
E. Jag är i grunden lat. Nä, förresten jag svarar som häxa A. Fast alla hårfärger.

Hur vill du helst leva?

A. Med Marie Kondo.
B. Med stort inflytande så att jag kan forma min omgivning.
C. Ensam. Alla andra är ju idioter!
D. I ett hus i skogens slut.
E. Det vill jag också! Hus i skogen med barn, massor av djur och möjlighet att vara självförsörjande. Visst får man ändå 10 veckors semester?

Vad gillar du för mat?

A. Buffé. Tänk grillade majskolvar, smörig potatis, en god puddig. AAAH! Det kom upp ett huvud upp ur fatet med rostad kyckling!
B. Turkisk konfekt. Att bjuda på.
C. Äh, jag tar nåt som går att dra av i bolaget.
D. Mmm, varma primörer.
E. Vällagad husmanskost + efterrätt.

Vad dricker du helst?

A. För mig är det inte så mycket Vad utan Hur drycken är gjord. Jag hittar gärna inspiration i gamla böcker.
B. Ge mig tillräckligt med is så är jag nöjd.
C. Husets syrligaste drink.
D. Inte törstig men tar gärna en snus. Ett skålpund tack!
E. Alkoholfritt.

Kan du beskriva ditt hem?

A. Det är en magisk plats! Som en slott med sjöutsikt.
B. Ljust, sofistikerat med naturliga material.
C. Skit i det du!
D. En vanlig enplansvilla… byggd av korv, skinkor och sirapsknäck.
E. Igen? Jag gör ju inte annat.

Vad stör du dig på i ett hem?

A. Trappor som sitter löst.
B. Har svårt för garderober.
C. Besökare.
D. Väggar (näsan kräver öppen planlösning).
E. Vitt, grått, greige och ständiga nyköp under förevändningen att de är investeringar för resten av livet.

Hur skulle du beskriva ditt skratt?

A. Är mer typen som ler och glittrar med ögonen.
B. Är mer typen som gör en grimas och kisar med ögonen.
C. Skadeglatt.
D. Skrockande nasalt
E. Ett klassiskt häxgarv med ton av grymtande gris som slutknorr.

Nu får du räkna dina svar…

Fick du flest…

A. Du är mest lik Hermione Granger – en huvudkaraktär i succéserien Harry Potter! Som Hermione är du kvicktänkt, modig och en riktig smarting! Men eftersom du också är osäker och sårbar skulle du aldrig säga det själv. Du är en bra vän som ställer upp för andra, men stör dig samtidigt på nära och kära som inte håller samma goda ordning som du. En sann Hermione behärskar det mesta en häxa ska kunna och har i dag nått status som feministikon, det är bara kvaståkning du behöver öva på. Här hittar du fler tricks!

B. Du är mest lik Vita häxan i berättelsen om Narnia, det är minsann ingen dussinhäxa! Här är damen som har kraft att bestämma det mesta på egen hand, du styr klimatet i din egen miljö. Vita häxan förvandlade Narnia till ett evigt vinterlandskap utan jul och det blev vansinnigt vackert. Trist bara att andra klagade på otrivsel, men en Vit Häxa kan ju inte hålla på och bryr sig om vad folk tycker! Du går gärna din egen väg. Det kan bli knepigt socialt men det kan också hålla hela vägen bara du undviker hannar med långt hår och Jesuskomplex. Mer inspiration finns på Narnias fanpage.

C. Du är en Häxan Surtant. Grattis! Du har svängrum som få! Tänk att få visa sitt suraste sannaste jag och just därför prisas. 2009 vann Häxan Surtant tv-priset Kristallen för sitt humör och sen dess väntar vi alla på att näringslivspriserna ska börja rulla in. En Häxan Surtant är en sann entreprenör som gör business av sin egen styrka. Hon bygger sitt eget varumärke, driver bolag med hjälp av sin inre kompass och ödslar ingen onödig tid på hinder i vardagen. Lös det bara (läs trolla bort). Påskäggets syrligaste karameller tillhör dig! Mer inspiration på svt.play

D. Du är en Pomperipossa! Kanske ingen klassisk skönhet men vad gör det när du både är slug och har sinne för pengar. Du är dessutom mångsidig – passar lika bra hemma i stugorna som i den politiska hetluften. Det är ingen slump att Astrid Lindgren inspirerades av dig och din karaktärsfulla profil. Ett hus med tak av knäck – inget verkar fattas dig! Så länge du inte lägger näsan i blöt.
Lästips!

E. Du är en Underbara Clara, en mästare på olika förklädnader. Knallröd page, kortklippt brunett eller blond i långa lockar – attributen skiftar men du avslöjas av din utskjutande haka. För så fort någon viskar stad, land, klass eller kön hörs ditt häxtjut – och som det låter. Hesa Fredrik, släng dig i väggen! En sann Underbara Clara håller sig gärna i skogen med bockfotade djur runt knuten, ständigt knaprandes på magiska småkakor. Sommartid kan man se henne hälla nakna små pojkar i plåtkärl eller lömskt leende servera paj.

Mer läsning…

Är du en salt böna, söt flicka eller sur kärring?

Släpp fram surkärringen i dig!

Hallå, hallå. Nu är vi tillbaka med Susannes Skafferi i SVT. På lördag firar vi nämligen påsk tillsammans i vår 4 timmar långa direktsändning i SVT 1 och SVT Play. Som vi har sett fram emot att få umgås med alla våra trogna tittare igen!

Susanne kommer laga magiskt god vårmat, ge oss alla knep vi behöver för att kunna bekväm-impa i köket och dessutom (i vanlig ordning) bjuda på tusen små härliga, fiffiga tips att ta med sig i sin egen matlagning.

Och jag ska bjuda på våriga pyssel, dekorera och hålla låda.

Som vanligt kan ni delta via SVTs DUO-app och skicka in påskhälsningar, bestämma vad som ska hända i programmet och chatta med oss. Slow-tv i sin bästa form. Vi är så glad att ha fått förtroendet ännu en gång.

Påskafton mellan 11.50 – 15.50 syns vi i SVT 1 och SVT Play. Hoppas ni vill hänga med oss!

(Foto Lena Lee)

Nu har vi påskpyntat här hemma. Det är en liten affär jämfört med julen som syns i varje vrå i huset. Lite våriga blommor, ägg i ett ris, några porslinskycklingar och diverse pappersbonader bara.

Ett nytt gammalt draperi har fått komma upp i matrummet. Draperi i dörrpost är så hemtrevligt. Många olika textilier dämpar ljud och gör känslan varm och ombonad.

Påskbonad och liten kärring på flygtur!

I köket har min jättegamla, spröda påskbonad med barn som målar ägg nålats upp.

Och min lilla samling med riktigt gamla påskkort har utökats.

Det här köpte jag i Borås när jag var där. “Rolig påsk” sa man tydligen 1915 när det här är poststämplat. Tänk – det här kortet skickade någon samtidigt som första världskriget rasade i Europa.

På baksidan står en hälsning till Klara Andersson.

Borås den 3/4 1915

Bästa Klara. Jag får härmed önska eder alla en glad och trevlig påsk äfven vår lilla Sven förstås. Hälsningar från Adolf och Karin

1915 hade namnet Adolf ännu inga otrevliga konnotationer.

Några små pärlhyacinter i kruka och en rugg av påskliloj

På vedspisen som knappt används den här säsongen står ett ris fullt med vackra fjädrar och omålade ägg.

Fjädrarna har jag köpt av en lokal bonde som har många vackra hönsraser och tar rätt på fjädrarna som lossnar naturligt eller vid slakt. Stack ner några veteax i krukan också.

Anklagande hund.

Fler kärringar i farten! Den här jättegamla i papp hittade min syster till mig på loppis liksom de små kärringarna på trä på hyllan.

Korgstolen fortsätter vara favoritplatsen i köket.

Idag är det en riktigt isande snöstorm ute. Det blåser i sidled, vräker ner från himlen, jämrar sig i husets alla vinklar och vrår och det känns mer som januari än april. Vi kurar ihop oss hemma med krassliga barn och tar helg!

Nu är treårskalaset avklarat. Släkten kom och hälsade på och Ulf var i högform. Vår underbara lilla gosse som är så försigkommen att han både kan vissla, slå kullerbyttor, trä på sig fingervantar och bygga mekano. Med sådana motoriska talanger och intressen är det inte konstigt att han under sina tre första år i livet förstört lösöre värt tusentals kronor. Dock har han lugnat sig betydligt på hyss-fronten senaste månaderna. Det är som att han nu kan kanalisera sin klåfingrighet till vettigare saker än att pilla in smågrus i uttag, måla med superlim och gömma nycklar i golvspringor. Rätt vad det är går han nog och blir ordförande i kommunalnämnden också – precis som det slutade för Emil i Lönneberga.

Jag hade gjort en sex lager tjock tårta (köpesbottnar) och satte hallon i formen U ovanpå.

Fram med småkakorna och rabarber- och jordgubbssaften jag gjorde i somras.

Av pasteller blir man snäller det är vad jag alltid säger

Istället för den sedvanliga kalaskorven innan sötfikat hade jag gjort jag små salta rullmackor med olika fyllningar.

Kalaset anlände!

Jag hade strukit en rutig skjorta åt Ulf väldigt noggrant, men när han fick syn på Mias färgglada blus ville han byta till klänning. Uffe fick dessutom en gräslig keps av morfar som han genast tog på sig.

Gräslig keps, sommarklänning och finbyxor. Jahapp.

Monstersockarna i sockiplast blev verkligen pricken över i!

På vedspisen trängdes massa paket med färgglada papper.

Det fina med att vara tretton personer till bordet på matlaget varje vecka är att ett kalas med tio släktingar känns riktigt lättsamt.

Genomgående hatt-tema

Sedan blev det presentöppning

Storerbror hjälpte till.

Ja alla fick rycka ut och öppna. Ulf fick en hoppboll (vi sa alltid hoppsa-boll när vi var små så hoppboll låter fel) samt två kladdhänder…

och en alldeles egen klocka som han önskat sig. Klockan satt fast på en liten kudde i sin kartong och när han öppnade paketet ropade han lyckligt

-Jag fick en kudde!

Förutom världens minsta huvudkudde fick han diverse vapen. Som ett alldeles eget svärd.

Brorsorna fick också svärd och sedan pimpade de svärden med medföljande mosaik och paljetter.

Den värsta presenten (förmodligen den bästa om man frågar Ulf) var denna röstförvrängare med högtalarfunktion. Har redan svåra skavsår i hörselgångarna.

Så mysigt att ha barn som fyller år på vintern, våren och sommaren! Då får man ordna alla typer av kalas. Där tänkte jag till minsann 😉

Folke testade hoppsabollen och Ulf lurpassade för att skjuta prick på Bertil.

Röstförvrängare, boll, memory, en uppdragbar kyckling och lustiga figurer man kan bygga om lite som man vill var några av sakerna han och brorsorna fick.

Men roligast hade vi nog ändå med Ulfs nya boll. Vi lekte Kasta Gris i vardagsrummet och både gammor, gammelmoster och farmor kastade sig efter bollarna, fintade varandra och sylade dem genom rummet – ja ibland rakt i ansiktet på varandra. Jag skrattade så att jag nästan kissade på mig och är väldigt tacksam att inget gick sönder under denna kaoslek. Lekar har en tendens att urarta när min kära svärmor är inblandad. Särskilt när man kombinerar det med Folke!

Kasta gris – brukar ni göra det förresten? Då kastar man boll till varandra och om någon missar att fånga får den ett G. Och nästa gång den missar får den ett R. Och tillslut när någon fått ihop till GRIS är den ute ur leken. Detta lekte jag ofta med min syrra och våra barn leker det nu – men rekommendationen är väl att göra det utomhus och inte sittandes i ett vardagsrum fullt med vaser, fotogenlampor och löst hängande tavlor. Men det var för roligt för att kunna låta bli!

När gästerna åkt hem stannade turligt nog gammor kvar och hon blir här hela helgen. Så roligt för pojkarna. Ja för oss allihopa.

Idag har jag gjort så mycket att jag planerar att göra absolut ingenting resten av helgen. Det känns rimligast.

Fjorton bilder av kärlek den fjortonde februari. Året som har gått – som på grund av pandemin och sedan vaccin präglats av återseenden, återupptaget umgänge och glädjen att få komma riktigt, riktigt nära varandra igen.

Att återförenas med gammor efter att hon blivit fullvaccinerad. Trodde aldrig barnen skulle sluta kramas eller sitta nära. Vi skålade i champagne för Pfeizer, Moderna och livet!

Kompiskram på Valborgsmässoafton. Inget firande i byn men likväl på Albin och Ulrikas gård. Barnen byggde hinderbanor och vi vuxna sjöng stämsång och eldade granris.

Jakob som håller gammors hand så att hon inte ska halka när hon ska bada isvak. En tradition hon hållit i under många herrans år.

Läsa saga med lillebror som viker sig som en fällkniv när Hokka kittlar honom.

En av vårens första trädgårdsfikan. Träffa faster Johanna igen som äntligen kunnat komma upp från Malmö.

Trösta ilsken tvååring, smeka glad sexåring och njuta av solen på en och samma gång. Att utstråla (och härbergera) tretton olika känslor samtidigt är något man får övar på med många barn.

Något av det första jag gjorde när alla var vaccinerade var att dra till farmors hus och umgås med släkten några dagar. Jag stoppade in dem i bilen och körde en sightseeing runt byarna och de fick peka ut varenda hus, stig och gård för mig och Anna. Några av livets finaste dagar! Här fikar vi i vårsolen vid den gamla badplatsen, med min kära faster Inger, pappa, syrra och farbror Lars.

En hammock full med vänner och jag stod i köksfönstret och tjuvkikade. Det här var drömbilden när vi köpte hus på landet och jag föreställde mig en stor, stökig familj och alla deras kompisar.

Återse gammelmoster Mia för första gången under hela pandemin

Och krypa tätt intill sin morfar man inte träffat på över ett år men ändå är fullkomligt på det klara med är ens allra käraste morfar.

Fira mosters födelsedag med tårta på sängen och kram-attack!

Titta djupt och trosvisst in i ögonen på en matlagspappa.

Första fascinerande mötet med nya matlagsbarnet. För tidigt född och liten som en sparv.

– Hej, vi ska ta hand om dig!

Folke som aldrig ville släppa taget.

Ligga i en snödriva med sin pappa och bli hissad mot himlen.

I lördags hade vi matlagsfest. Eller Allhelgonamiddag. Eller försenat Halloweenfirande om man frågar barnen. Matlaget har blivit inställt fem veckor i rad eftersom vi och våra barn ständigt varit sjuka. Så vi var väldigt taggade på att äntligen ses (nästan) allihopa!

Barnen hade fått ansiktsmålning. Tur att mina gossar inte har så höga krav för mina skills är inte så stora på den här fronten.

Elle var en skräck-clown, Folke ett skelett och Bertil något slags monster. Det läskigaste jag vet är att sminka barnens ögonlock så att de ser öppna ut när de blundar. Se Folke!

Jag är ju inget stor Halloweenfan men barnen älskar det och då vill jag såklart att de ska få fira. Men det ordentliga firandet hade vi gjort bort hos Jakobs mormor några dagar tidigare. Tänk att vara 80+ och hoppa på sådana saker som Halloween? Stå och steka prinskorvar så att de ser ut som fingrar och baka en kolsvart tårta med godisögon på. Hoppas jag är likadan när jag blir lika gammal som Elsa. Lika nyfiken på nya saker, lika beredd att göra roligheter för mina barnbarnsbarn och lika mycket energi.

Nå. Tillbaka till festen.

Minns inte sist vi hade fest. Sådär att man har fördrink och snacks och står och hänger någonstans?

Helt klart festligt!

Essa och Senja hade roligt tillsammans de med. De fick rasa av sig själva på gården.

Jag hade dagen innan kalaset ställt iordning hela matrummet på en och samma kväll. Extra kul att få ordna fest då.

En bild att rama in. Jag kallar den “Trött småbarnsfar”.

Vartenda ljus i huset var tänt. Och ljuskronan hängde snett som vanligt.

Jag gjord en kreolsk gryta som min syster tipsat om och den var toppengod. Dukade med lite pumpor och granris och sånt fint.

Sen åt vi

Och åt lite till…Ulf med draksvansen uppdragen på stolen.