Igår fick jag boken i min hand för första gången! Alltid lika ångestfyllt, förväntansfullt och pirrigt att slita upp den ur påsen och se resultatet av så mycket möda. Men jag blev inte besviken. Det är en riktig pärla! Eller som Lotta Kühlhorn som formgivit den konstaterade “Nu behövs icke någon ytterligare bok om vinter och jul. Allt är med”
Älskar alla små detaljer som Lotta hittat på. Som den mönstrade insidan av pärmarna. Och att hela boken är tryckt på svagt gulnat papper – precis som om det redan var en gammal bok.
Många vinterböcker och julböcker har väldigt dystra och murriga bilder och vi hade jobbat jättemycket i pappersval och repro med att göra även de mörka bilderna krispiga, varma och fina. Boken innehåller ju närmare 300 bilder och illustrationer vilket är något i hästväg.
Den är också sprängfylld med läsning vilket verkligen varit viktigt för mig. Att det inte är en bok man bara bläddrar igenom utan att den erbjuder läsning för många, långa stunder. Reflekterande texter, rolig kuriosa och fakta. Små vardagsbetraktelser och skildringar av utflykter, luciatåg och tomtebesök.
Är så glad att jag haft Erica som redaktör som bollat, gett feedback och hjälpt mig utveckla mitt skrivande. Hon har känt till min julboksidé i flera år och är den som verkligen peppat mig att göra verklighet av den. Och det hade nog inte blivit någon bok utan hennes stöd.
Nu hoppas jag bara att den ska landa väl hos alla er som har beställt boken. Om två veckor skickas de signerade exemplaren ut. Det roliga är att bokens första upplaga – innan den ens kommit ut i butik – är i princip slut. Så nu gör vi ett tilltryck för att möta efterfrågan. Det är en dröm som författare att få vara med om en sådan sak!
Avslutar med en bild på en rolig lösning som Lotta gjorde längst bak i boken. Fakta som bara brukar stå i en trist rad förvandlade hon till en förtjusande adventsljusstake.
Sedan min debutbok kom ut 2012 har jag skrivit fjorton böcker. Men ingen bok gör mig mer stolt än den bok jag nu ger ut. Underbara Vinter – från första frosten till tjugondag knut. Det är en bok jag drömt om i ett helt decennium. Och nu är den här! Känner mig helt darrig i kroppen när jag skriver det här blogginlägget.
Ni som läser bloggen vet ju vilken kärlek jag har till vintern och hur jag brinner för att förmedla den till andra. Det är en mörk och ibland lite skrämmande årstid som jag gör mitt bästa för att förgylla. Och Underbara Vinter är en bok för dig att hålla i handen vintern igenom. Som trygghet, pepp och inspiration.
Materialet till den har jag samlat i omkring sjutton års tid. Och det har varit viktigt för mig att det inte är en bok man bara bläddrar igenom – utan att den verkligen är användbar. Den innehåller riktigt mycket läsning. Långa, reflekterande texter och enormt mycket fakta och kuriosa om våra folkliga traditioner. Recept på allting man behöver för ett traditionellt julbord (hur man griljerar skinkan, gravar laxen och gör en perfekt jansson) men också nya smakfavoriter som chokladdoppad saltlakritskola och pumpasockerkaka. Allhelgonagrytor, nyårsdesserter, vinterutflykter, julpyssel och vackra dekorationer att skapa med händerna.
Det här är ingen coffetablebok. Min förhoppning är att den ska läsas, tummas, stå på hyllan i köket, fläckas med knäcksmet och sedan ärvas som en klassiker. Det här är en vinterbibel. Och jag är så glad över att inte ha kompromissat i något led. En bok av det här slaget “ska” egentligen inte vara så här tjock för att bära sig ekonomiskt. Jag har gjort den mer än hundra sidor längre än vad den borde vara. Pappret är extra fint, omslaget är påkostat med en härlig struktur och vintagekänsla och den har ett vackert guldband av tyg inuti. (Obs, bilden här är bara av en dummy för att ni ska få en aning om hur den ser ut, i väntan på att det första exemplaret ska komma från tryckeriet).
Lotta Kühlhorn har gjort den vackra formen på boken och Erica Dahlgren har varit min skarpa och stöttande redaktör. Boken utkommer på The Book Affair som är ett fantastiskt förlag att samarbeta med där mina visioner fått fritt spelrum. Jag har haft århundradets dreamteam runt mig när jag arbetat!
Nu har jag satt undan en första del av upplagan exklusivt till dig som är bloggläsare. Här kan du – före alla andra – klicka hem en unik upplaga och dessutom få den innan boken ens är ute i butik. Den är givetvis signerad och dessutom får du två julkort i strl A5 med motiv som jag själv har illustrerat. Allt fint inslaget med extra kärlek.
Jag lovar att visa och berätta mer om boken snart. Men idag vill jag bara berätta den roliga nyheten och ge dig som läser bloggen möjlighet att haffa den först av alla! Hoppas du ska älska den lika mycket som jag gör.
UPPDATERING. Bokens specialupplaga med julkort och allt sålde slut på två timmar. Det är HELT GALET! Så otroligt glad och tacksam till alla er som beställt. Nu var det ju inte riktigt meningen att den skulle ringla iväg så pass fort – så det blev lite småpanik här och på förlaget. Men nu har vi bollat med Bokus och kommer genom dem fortsätta erbjuda boken signerad! (Obs då är det alltså enbart boken signerad man får – inte det överkryssade specialpaketet ovan)
Annas familj har precis åkt hem efter att ha varit här uppe i femton dagar varav tretton dagar spenderades hemma hos oss. Så glad över det – för vi har haft så otroligt mysigt ihop.
Veckan innan jul var familjerna så trötta efter jobb och sjukdom att vi bestämde oss för att verkligen gå all in för att få vila och återhämtning på lovet. Aktivt göra saker som fyller på energin. Kusinerna har ju så vansinnigt roligt ihop när de bara får leka i lugn och ro. Så vi har satsat på någon lite mer ordnad aktivitet varje dag – men däremellan lutrymme för att bara dona på med det man har lust till.
Här kommer jullovets sista bestyr.
Två dagar på jullovet delade vi upp oss. Papporna tog de tre äldsta barnen på skidutflykt till en koja i skogen. De fick kånka sin egen packning och de kämpade så bra.
Fram kom de strax innan mörkrets inbrott. Vilket jullovsäventyr! De skulle sova över en natt och hade med sig matsäck och sovsäckar. Tänk att det finns sådan här gratisstugor att låna – utan att behöva boka eller någonting. Sverige är fantastiskt!
Bertil fick till sin lycka en anledning att använda sin nya yxa och var ute i mörkret och gjorde upp ved att hålla varmt med.
Men medan papporna och storbarnen gjorde denna utflykt, drog jag och Anna och de två yngsta barnen in till stan och fick en hel förmiddag på loppis. Jag gjorde så många klädfynd!
Efter loppisturen drog Anna och fikade med en kompis och jag och Ulf åkte hem till Elina för att träffa mina gamla gymnasievänner och det senaste tillskottet på bebisfronten.
Så mysigt att få se några av sina äldsta vänner bli föräldrar.
Ulf hade sin tuffa skinnjacka och halsade mjölk direkt ur flaskan. Stenhård kille.
Sedan fick han kolla på Bolibompa så att vi kunde prata ostört. Ända tills Elinas stora barn kom hem och började roa honom på allvar.
Blir alltid lite rörd och gråtmild av att träffa mitt gamla gymnasiegäng. Är så otroligt tacksam över att vi fortfarande håller kontakten och finns för varandra och att man kan hoppa rakt in i det väsentliga när man ses. Noll startsträcka.
Dagen efter åkte Annas familj till farsan för några sista nätter.
Och då kom farmor ut och hälsade på oss och lämnade julklappar.
Så bra att ha några paket sparade så att inte julen blir ett antiklimax.
Farmor fick också öppna paket. Det blev i vanlig ordning en väggkalender med alla barn och barnbarn på bild. Jag fotar hela året med kalendern i åtanke. Och ger kalendrar (fast med olika foton i ) till farmor, gammor, morfar, gammelmoster Mia och gammelfaster Inger.
Dagen därpå mötte vi upp syrrans familj inne i stan igen för att klättra! Höstlovets klättring blev ju en succé värd att återupprepa. Annas man är instruktör så han säkrade både mig och barnen så att vi kunde klättra. Japp, jag vågar mig också så här högt. Det är svindlande och roligt!
Men medan barnen klättrade färdigt gick jag och Anna och simtränade några timmar och avslutade med bubbelpool och bastu.
Sedan drog vi hem till farsan för en trettondagsmiddag. Han hade en söt liten gran.
Och barnen hade hittat min och Annas gamla Barbielåda och givetvis blev de som förhäxade.
Även jag och Anna. Vi satt resten av eftermiddagen och valde outfits och frisyrer ihop med alla barn. Kendockan med svarta solglasögon…mmmmm vilken drömprins!Om man frågar Clara sex år.
När vi är hos pappa med alla kusiner tänker jag på hur underbart det hade varit om de bott här uppe istället för i Borås. Då hade vi kunnat ses ofta och äta middag ihop.
Å andra sidan hade de ju knappast varit hos oss i tretton dagar över jul om de bodde i närmsta stad. Och den sortens umgänge skapar ju en annan sorts närhet.
Efter middagen utbröt det skidskytteturnering.
Nerfgun med måltavla, stenhård tävlan och straffrundor i form av sit ups och gåtor. Jag och Anna går in i sånt här med blodigt allvar och hetsar upp oss och svär och hejar och ropar. Det älskar barnen såklart.
Men sedan blev det kväll och vi kramade med tårar i ögonen varandra hejdå efter ett underbart jullov ihop. Sedan drog vi hem för att packa. Dagen efter skulle vi nämligen åka på jullovets enda resa – till Jakobs mormor.
Jag har längtat så mycket efter att komma hit. Här blir man bortskämd med god mat och vila och barnen leker nonstop med gammor. En helt perfekt avslutning på vårt jullov. Önskar bara att vi kunnat stanna lite längre.
Första kvällen gick jag och Bertil en långpromenad.
Pudersnö på varje millimeter växtlighet.
Vi gick upp till kyrkan också
och in på kyrkogården
Väldigt vackert och stämningsfullt. Känner stor tacksamhet över det otroliga vintervädret vi haft detta jullov.
Sedan traskade vi hem igen och spelade ett parti Vändtia och UNO innan vi föste alla i säng i hopp om att börja vända tillbaka dygnet så smått.
Jag läste mig till sömns och vaknade imorse tämligen utsövd, till den här utsikten.
Jakob kallbadar varje morgon och idag var inget undantag. Men nu tog han också med sig 84-åriga gammor ner till ån för ett dopp. Hon bangade inte utan hoppade också i!
Men jag och pojkarna styrde istället stegen mot affären. Vi lät fordonsparken stå till förmån för apostlahästarna. Dåligt glid när snön vräker ner.
Jag lovar att det här är färgfilm – i januari råkar det bara vara så här grått. Samma hus i sommarskrud ser lite färggladare ut.
Framåt marsch byns lilla lanthandel, för att välja lördagsgodis.
Fast först sopade Folke rent bron som snöat igen.
Efter att vi handlat traskade vi hem igen med yrsnö i ansiktet. Samma vy i midsommartid. Slutar aldrig fascineras av de skarpa, tydliga årstiderna här uppe.
Barnen besteg varje snödriva de kunde hitta
Och hjälptes broderligt åt när någon var tung i gumpen.
Hem kom vi så småningom, och åt lördagsgodis och spelade Bondespelet.
Och när jag för tredje gången i samma inlägg använder detta ord förstår jag om jag låter tjatig. Men jag vill jag ändå säga att jag är såtacksamför detta både vilsamma och omväxlande jullov. Med slalom, skridskor, längskidor och klättring. Spark och pulkaåkning, övernattning i skogen, simning och långpromenader. Men också många timmar med pussel, kortspel, pyssel och filmtittande i soffan. Bokläsning, julkakor och god mat med släkt och vänner. Nästan varje dag har jag somnat i soffan en stund och det har nog varit det skönaste av alltihop.
Att barnen blir äldre och mer självgående är inte så tokigt. Då njuter jag ännu mer av själva umgänget.
Vår nyårsafton bestod av en himla massa omkullkastade – och sedan hastigt påkomna nya planer. Först var det meningen att min pappa och moster skulle kommit hit och firat ett lugnt nyår. Men vädret var så dåligt att de inte ville köra. Så istället kom Emil och Elle vars egna planer ställts in på grund av sjukdom och i sista minuten anslöt även Ada och Albin. Och så min och syrrans familj såklart. Ett udda hopplock som gifte sig fint.
Jag hade min gamla vanliga paljetklänning med sex år på nacken. Köpt på &Otherstories.
Man blir en riktigt tutt-fia i den.
Jag är för övrigt så nöjd över att jag upptäckt ett nytt sätt att styla håret på. Jag lägger det på spolar så att det blir mycket volym där bak – sedan viker jag bara ut topparna med locktång och vips bli det lite sextiotal sådär. Så här kommer jag nog styla det mycket i vår!
Till det sotade jag mina ögon, målade på orange matt läppstift och hängde på de stora örhängen av sammetstyg som Anna gjorde för många år sedan och som jag har ärvt av henne.
Även Anna körde paljetter. Man kan aldrig få för mycket! Och lånade sina smycken av mig.
Vi dukade upp till ett riktigt långbord som sträckte sig in i vardagsrummet.
Sedan kom gästerna och vi skrattade åt att Jakob och Albin som vanligt råkade ha på sig nästan exakt likadana kläder, ha samma frisyr och samma uppsyn. Gulligt med bästisar som klär sig lika. Även om de råkar vara närmare fyrtio år gamla.
Till barnen hade vi gjort en vidrig drink av sådana där fizzy pop-godisar. Ungarna älskade det givetvis. Ju sliskigare desto bättre.
De drack drinkar, åt jordnötter och spelade kort som några andra vuxna.
Och några andra vuxna provspelade vårt nya piano.
Sedan satte vi oss för att äta. Alla vid samma bord men barnen på ena delen av det. Hur är er inställning till barnbord? Jag avskydde att hamna vid barnbord som liten men nu dukar jag själv ofta så av praktiska skäl. Men om man gör en barnsektion men ställer den bredvid de vuxnas så funkar det rätt bra. Barnen slipper känna sig undanskuffade men vi kan ändå föra lite civiliserade samtal.
Fast vem försöker jag lura. Det var inte vidare civiliserat igår.
De seriösa minerna bedrar.
Vi har mest firat nyår med släkten senaste åren – så det var roligt att det blev en riktig kompiskväll! Även för barnen.
Och jag hade sån tur att min svåger lagade all fantastisk mat och Jakob tog all disk och plock och Anna skötte serveringen. Så det enda jag gjorde som “värdinna” var att sminka mig och vara snygg.
Ett hårt jobb förstås. Men jag bangar inte för de tunga uppdragen.
Det blev en väldigt flamsig och tramsig kväll
Och barnen fördrev tiden med att härja på gården, köra snöbollskrig och sedan spela ännu mer kortspel och äta chilinötter och dricka drinkar.
Så vid tolvslaget gick vi ut och tände tomtebloss och ropade hejdå åt 2022. Hans, Jeff och Lille Pärson instämde från hagen.
Och sedan hade någon borta på byn köpt raketer – och mina barn fick till sin stora lycka och min stora förvåning se sitt livs första fyrverkeri.
Och jag fick en kris för att jag inte hade en aning om att de aldrig sett ett förut.
Spännande att under 2023 upptäcka vilka andra bildningsluckor jag måste täppa igen.
Det här jullovet har hittills varit exakt det jag behöver. Min syrras familj är här läääänge och vi åker ingenstans. Vi hade tänkt dra till stugan några dagar men slöt bort det eftersom vi är så trötta. Och istället har vi eoner av tid att skrota på här hemma och göra just ingenting.
Många är pysselstunderna. Vi testar akvarellfärgerna och tuschpennorna som var julklappar och jag och min systerdotter målar på en gemensam tavla inspirerad av julkalendern. En stort balsal full med kvinnor i krinoliner.
Folke och Anna håller på med en läskig teckning ihop.
Monster och spöken och sånt där.
Andra vilar middag på kökssoffan medan vi ritar.
Vi vintersportar allt vi kan. Mina systerdöttrar bor ju i Borås men älskar snö och kyla så när de är hemma försöker vi hinna så mycket som möjligt av utelek.
De har åkt längdskidor
Och vi har åkt skridskor både i dagsljus och på kväll.
Följa John genom snödriva på vingliga skridskor.
Svettiga och frusna på en och samma gång
Så tacksam över det fantastiska vinterväder vi har haft hela lovet. Riktigt kallt och massa snö.
På kvällarna eldar Jakob i bastun.
Barnen rullar sig i snön, papporna badar isbad medan jag och Anna nöjer oss med att hälla iskalla vattenhinkar på varandra. Att basta är effektivt för att komma ner i varv – det är omöjligt att tänka en enda redig tanke när värmen är stark.
Igår drog hela högen till slalombacken för åkning. Jag stannade dock hemma med Ulf istället. Vi sparkade, såg på film, badade badkar och städade nedervåningen.
Ett ganska bra byte – jag behöver också ensamtid.
Hem kom de vid middagstid och då hade jag kokat en stor köttsoppa med klimp till alla frusna barn och vuxna.
Och när Anna piggnat på sig lite tog vi oss ut i längdskidspåret i byn. Det är så fantastiskt fint just nu – som att åka på sammet.
Jag har ännu inte vant mig vid att alla barn är så stora att de kan somna själva på kvällen. Och att vi plötsligt – när vi slipper evighetsläggningar – får kvällarna för oss själva. Alla vuxna har legat och dåsat i varsitt hörn och käkat godis, läst eller stickat. Jag har njutit av Fåfängans marknad. Läste ut den igår och grinade självklart ögonen ur mig.
Idag var det min tur att åka till skidbacken med hela gänget – och Jakob blev istället hemma med Ulf. Vi åkte hela förmiddagen, men eftersom det drar ihop sig till snöstorm i Västerbotten inatt skyndade vi oss hem innan det blev för svårt att köra.
Kokade glögg, dukade fram julkakor och tog ett riktigt mysigt julfika.
Ja det är sånt som vi roat oss med hittills. Tur att det ännu bara gått en vecka av vårt tjugo dagar långa lov!
Här kommer vår julafton i en himla massa bilder. Håll till godo!
Vaknade först av alla på julaftons morgon och gick ner och tände ljus, gjorde eld i vedspisen och började duka fram frukosten.
Så kom barnen ner och hittade sina nissegåvor under julgranen. Någon liten leksak att roa sig med fram till julklappsutdelningen.
Bertil fick en Rubiks kub och Folke ett klurigt spel som man kan spela på egen hand.
Traditionsenligt är det kakfrukost som gäller.
Fast vi adderade också skinksmörgåsar på mjukkaka. Det är fint att få skapa sina egna traditioner – som att man givetvis får tjuvsmaka julskinkan innan julbordet och göra goda smörgåsar.
Dukade med majolika, loppade glas och en gammal handbroderad duk.
Så småningom, när alla stigit upp åt vi frukosten.
Folke och Bertil fick en extra nissegåva. En pianobok från moster – så att de kan spela på det nya piano vi precis köpt.
Juni övade istället på elgitarr.
Högläsning
Och sedan såg vi sista avsnittet av julkalendern och det var så sorgligt att den var över. Visst var det en ruskigt bra julkalender i år?
Efter frukosten följde vi med till mördarbacken och åkte skrana
Vissa var lata och fick skjuts dit
Det var en solig och kall julafton i år
Och vi åkte tills kinderna blev knallröda och frosten hamnade i ögonfransarna.
Anna puttade på fart och sedan åkte hon själv i backen, trillade av skranan och gled på dunrocken hela backen ner – som en val i en rutschkana som absolut inte gick att få stopp på. Extremt roligt.
Sedan gick vi hem, duschade, gjorde oss fina och förberedde jullunchen. Flickorna hade pakistanska hårdekorationer de fått av Annas kollega. Med bjällror som klirrade.
På julafton blev det min familj, syrrans familj och min moster och kusin. De senare har vi firat jul med under hela uppväxten så det var en kär tradition som återupptogs. Pappa och hans sambo skulle också ha kommit men blev sjuka och fick stanna hemma.
Jag tog på mig min luftigaste klänning för att kunna äta obehindrat.
De senaste åren har vi börjat äta julbordet till lunch och sedan ta julklappsutdelningen direkt efter Kalle. Dels hinner barnen inte bli så otåliga som om man väntar till sist på kvällen – dels hinner de faktiskt leka med grejerna innan de är helt övertrötta. Dessutom slipper man laga lunch. Perfekt lösning! Och när middagstiden väl kommer är man ganska nöjd med att bara äta efterrätt istället.
Min fina syster och systerdöttrar.
Vi åt och åt och åt…
Och åt lite till
Och pianoboken kom till användning när väntan på tomten blev lång.
Det är så härligt att ha instrument hemma. Vårt förra piano gick ju sönder och vi har varit utan i flera år. Men nu är ordningen återställd. Och ovanför pianot hänger alla gitarrer. Tänker också hänga upp flöjterna, kastanjetterna och alla andra instrument där. Så att det blir en riktig musikhörna.
Så bar vi in paketen under granen. Vi som inte skulle ha så många paket i år. Hahaha. Varje år samma visa. Men till mitt försvar var vi faktiskt elva personer som delade på skörden.
Anna och Juni höll julkonsert.
Och sedan fick vi syn på något i mörkret nere i skogen. En tomte kom pulsande genom snön. Bultade på rutorna och klampade sedan in på punchverandan.
En snäll och ståtlig tomte med mörk röst och klappar till barnen.
Bertil gick fram och tog emot säcken, men Ulf var väldigt skärrad. Jag såg att han försökte vara modig – men efteråt berättade han att han hela tiden trott att tomten kommit för att mördahonom med ett långt spjut.
Vi får jobba på tomteberättelsen tills nästa år känner jag.
Sedan utbröt ett sådant kaosigt paketöppnande att motsvarigheten aldrig skådats.
Vi försökte hålla lite ordning och assistera med öppningen.
Bertil hade önskat sig en yxa, huggkubbe, flanellskjortor och ullunderställ. Så han var lycklig när han fick allt utom huggkubben i julklapp.
Folk hade önskat sig pannband, smycken och handskar från animeserien Naruto och fick till sin glädje alltihop. Och lite till.
Efter paketöppningen lade sig stor frid när alla barn utforskade sina gåvor i lugn och ro.
Vissa svidade genast om och provspelade sedan hockeyspelet.
Ulfs bästa present visade sig bli en loppad skinnjacka som Anna köpt åt honom. Han fick också en liten skateboard som han önskat sig och hela kvällen gick han runt med den under armen, iklädd skinnpajen, sina nya svarta handskar och vickade på höfterna och frågade
-Hur är läget snygging?
till alla som han fick syn på.
Läget var utmärkt – annat är ju orimligt när man får äta denna efterrätt. Rullrån, hjortronsylt och vispgrädde.
Resten av kvällen satt vi och spelade sällskapsspel och åt julgodis. Först efter elva körde moster Mia och kusin Jonas hem och alla barnen gick och la sig. Vilken underbar julafton!
Själv låg jag vaken sent i soffan och tittade på julgranen och lyssnade på Pavarottis Ave Maria och grinade. Just den traditionen har jag lånat av Erica och den kommer definitivt att få förnyat förtroende nästa år.
Åh jag har så många bilder att visa från de senaste dagarna men jag tror att vi får börja med torsdagen.
Då var Uffe omöjlig att söva och jag var uppe och nattsuddade och slog in julklappar.
Tar alltid så mycket tid och är ett evigt letande i alla paketgömmor där jag stoppat undan sånt jag kommit över under året och som kan bli en fin julklapp.
Men med glögg, lack, julmusik och gott om tid så är det en ganska mysig aktivitet.
Doften av lack måste man ju uppleva åtminstone en gång i december för att det ska kännas som jul.
Fruktansvärt brandfarligt med alla papper, snören och tända ljus.
I år hade jag inget tema på inslagningen utan använde alla udda pappersstumpar som fanns.
Somligt blev fint och annat blev mest snabbt.
På fredagen vaknade jag tidigt eftersom min systers familj kom med morgontåget från Borås.
Uffe var redo i tomtedräkt.
Och jag var lycklig över att julhelgen utlovade fenomenalt vinterväder.
Förberedde julmat genom att steka en hel del saker – så att det bara skulle vara att värma på till julafton. Som prinskorvarna. Punschverandan är ovärderlig när det vankas storkalas och man saknar kylutrymmen.
Sedan kom då kusinerna till allas stora glädje! Och när vi fikat drog vi ut.
För att njuta vintern
Och mata fåren
Bra att sätta mina systerdöttrar i arbete
Vi fyllde nytt hö i hela fårhuset, bytte vatten och gosade.
Fåren ska väl också ha något fint till jul.
Allt var täckt av ett lager frost.
Och storbarnen drog iväg för att åka skrana i mördarbacken.
Medan jag och Anna tog en sparktur med småttingarna.
Just innan det blev mörkt.
Röda julvimpeln hade hängts upp vid entrén tidigare den dagen.
Och jag förpackade en julgrupp i först en dunjacka och sedan en yllefilt – för att leverera med sparklåda.
Min farmor drev en blomsteraffär och pappa har berättat med fasa om hur han och brorsorna fick agera blomsterbud hela jularna och sparka bygden runt och lämna julgrupper i alla gårdar. De frös som hundar – för det var kalla vintrar i Lappland på femtiotalet – och när de skulle överlämna blommorna skickade de in den yngste brodern i huset eftersom han var så liten och söt och eventuellt kunde generera några karameller som tack från husmodern.
Hela familjen arbetade så hårt under jularna att min pappa aldrig riktigt återfått någon kärlek till den högtiden.
Vi yngre Lidströmare levererar dock enstaka blomsterbud med glädje.
Och himlen hade bestämt sig för att matcha Anna
Vi är inte bara rödstrumpor i vår släkt – vi gillar röda mössor också!
Dunjacka, ullunderställ och polyverboots. Då klarar man -21 grader.
Så fint efter vår lilla byaväg.
Hälsade på grannens vackra häst.
Och övade sparkteknik med de små.
Hem till Charlotte skulle vi för att leverera julklapp. Praktiskt och trevlig att bo på samma grusväg som sin kollega.
Sedan sparkade vi hemåt igen
Med röda kinder och frostvitt hår skyndade vi oss in i värmen.
Vi hade en hel del julförberedelser att stå i. Folke och Clemens griljerade skinka, Anna slog in sina sista paket, jag förberedde julfrukosten…
Och kvällen avslutades för barnen framför julkalendern.
Sedan lyckades vi få i säng alla överpeppade ungar så att vi i lugn och ro kunde göra klart de sista julförberedelserna inför julaftonen.
Hoppas julaftonen var fin och att juldagen är lugn och skön! Själv har jag haft så fullt upp med att fira och umgås med barnen och gästerna och dona med maten att jag knapp hunnit kolla i telefonen. Än mindre lägga upp något blogginlägg här.
Min syster med familj är här på jullov och min moster och kusin kom hit igår och firade med oss – vi hade så fint ihop. Men idag har vi skruvat ner tempot rejält och mest ägnat oss åt sällskapsspel och pyssel. Precis vad alla behövde.
Och så har det börjat rasa in så reaktioner på mitt Vinter i P1. Programmet sänds ju inte i radio förrän den 30e december – men redan nu finns det att lyssna på här för den som vill. Så fruktansvärt pirrigt så jag knappt orkar tänka på det. Tips tills vi hörs igen!
Oavsett om julen känns förväntansfull, härlig och festlig – eller ensam, konfliktfylld och sorglig, så finns det en större historia bakom den. Och ett budskap om glädje och frid.
I centrum för det kristna julfirandet står julevangeliet. Här är den vackert inläst enligt bibelöversättningen från 1917. Och vare sig du är troende eller ej så kan julevangeliets berättelse mana till en stund av stillhet och eftertanke. Och kanske tröst för dig som behöver tröstas.
Jag slog upp ögonen vid sex imorse. Klarvaken. I vetskap om att jag behövde leverera några sista jobb för att slutligen kunna ta jullov – for jag upp ur sängen och satte igång. Det gick över förväntan bra så jag hann med att julbaka lite också medan jag väntade på att barnen skulle sluta skolan. Sista skoldagen går de i fackeltåg till bönhuset och har julavslutning.
Det är så mysigt hemma just nu. Egentligen borde julstjärnor hänga uppe från oktober till mars för de ger sånt mysigt sken inomhus.
Julskyltat på tallrikshyllan. Mitt kära grisfat jag fyndade på Röda Korset i Jokkmokk. Ett grenljus i miniatyr och ett gäng sluga tomtar.
Ovanpå skåpet har en urgammal tomteparad tagit plats.
Och det finns julstjärnor i alla fönster.
Granen är så fin i år och full av gamla kulor och smällkarameller från 1938.
Ovanför dörren står tomteljusstaken.
Och på alla bord ligger nystrukna handbroderade juldukar.
Tänker duka upp gottebord på den här skänken på julafton. Det passar bra. Och är lite för högt upp för att Ulf helt ska kunna länsa buffén.
Granen har svenska flaggor i topp.
Och alla möjliga andra flaggor som girlander runtom.
Det doftar så ljuvligt när man kommer ner på nedervåningen. Gran, hyacint, nejlikoapelsin och dunderglögg som nu är silad och står i en rengjord flaska.
Imorgon förmiddag kommer syrran med familj hit. Jag längtar!
Men först ska jag och pojkarna sova ut ordentligt – om vi kan. Så att vi är redo för julen.
Som barn spenderades juldagen och annandagen ofta i sängen uppe i gästrummet hos mormor, försjunken i en julklappsbok. Jag minns när jag fick min första Harry Potter i julklapp, jag var nog elva år ungefär och glömde tid och rum när jag läste.
Att läsa är fortfarande en av jullovets stora fröjder. Och ett besök på biblioteket är en fin sak att göra innan jul. Kanske idag? För att låna hem något att läsa om lusten faller på. Allt som ser spännande ut och som lockar. Kärleksromaner eller deckare. Bilderboksavdelningen, kokbokssektionen, serielådorna eller faktaböckerna om filosofi. Vad som nu bäst kan nära din själ.
Bara att gå och plocka bland titlarna och fantisera om alla berättelser jag ska få uppleva ger mig glädje.
Sedan följer inget lästvång bara för att man har lånat hem. Men om andan plötsligt faller på finns i alla fall möjligheten.
Idag är det den kortaste dagen på hela året. Eller den längsta natten. Den tidpunkt då jordens norra axel lutar som mest bort från solen. Vintersolståndet.
Här i Vindeln är soltimmarna endast 4 timmar och 5 minuter
I Malmö är siffran 7 timmar och 2 minuter
I Jokkmokk är det blott 2 timmar och 6 minuter
Men i Kiruna är det inga soltimmar alls. Där råder polarnatt. Solen går inte upp igen förrän den 2a januari.
Inte konstigt att du är trött. Att håret sprakar av elektricitet, att läpparna är nariga och sinnet lite tungt. Terminen har varit lång, ännu ett år går mot sin ände. Allt ska summeras och avslutas och allt ska börja om. Mitt i det mörkaste och kallaste.
Ge dig själv en kram för att du klarade det ända hit. Och för att du kommer klara dig vidare. Även om tröttheten är överväldigande.
I lördags morse satte jag genast igång med projekt ommöblering för att rymma julgran. Jag önskar att jag kunde säga att jag var en sådan där som hade en given plats för granen och med värdighet kunde placera ut den varje år.
Istället är det lite mer som att försöka trycka in en semla genom en dörrspringa. Eftersom vi dessutom precis har köpt ett piano som också ska rymmas och nedervåningen är mer än lovligt övermöblerad fick jag verkligen tänka till. Men tillslut hittade jag en lösning.
När jag möblerat gick jag ut och fyllde på fågelmat. Kom igång med matandet alldeles för sent i år och nu har vi inte en enda fågel. Förra året var det enorma mängder i trädgården. Hoppas verkligen de dyker upp så småningom! *Skrikgråter i kudde*
Satte upp julkärve i alla fall och matade fåren.
Nej men kolla vad har vi här. En mystisk låda. Är det en sarkofag? En träbeklädd frysbox eller en kaninbur för en Belgisk jätte? Nej ingalunda.
Jakob har byggt ett utebad. Inget sånt där jolmigt spabad med bubblor utan ett kallbad. För iskalla bad. Kallbad är ju annars rätt besvärligt att få till här uppe eftersom varje vak fryser igen över natten. Men nu finns alla möjligheter till självplågeri!
En isolerad låda med ett plastbadkar inuti och en doppvärmare som slår till om det blir kallare än fyra grader. Har inte vågat mig i ännu men tänker att jag kanske testar efter jul? Då planerar jag för storartade nya rutiner. Wim Hof och hela baletten!
Sedan kånkade jag in julgranen. Den hade först stått i den svala källaren i tre dagar och druckit vatten ur en tiolitershink. Men nu fick den komma in i värmen.
Jag plockade fram pumlorna av glas. Börjar bli en rätt ansenlig mängd nu. Det är ett friskehtstecken i min julsjuka att jag numera går rakt förbi julkuleavdelningen på loppis. Jag anser mig vara mätt på denna punkt.
Pojkarna ville såklart vara med och pynta. Det ser kanske lugnt och fridfullt ut men i bakgrunden dånade “Vår julskinka har rymt” och “Juligen” på repeat.
Förra året hade jag lametta i granen men det gör jag aldrig om. Det gick fasen inte att få bort när jag plundrade granen och långt efter att själva granen brunnit upp till valborgsmässoafton flög det omkring lametta på gården. Hittade till och med lametta när jag räfsade löv i höstas.
Alla fick delta i pyntandet och som det pyntades. Ulf önskade hela tiden att vi skulle hänga pepparkakor i granen men den bluffen genomskådade jag. Pepparkakor i granen får vänta tills barnen är stora nog att inte tugga hela julprydnaden av snöret. Har sett för många lemlästade grisar för att låta detta pågå.
Av samma anledning hängdes alla kristyrer högt.
Sedan var vi tvungna att ta igen oss lite. Barnen tittade på film. Och JA. Vi har en teve hemma. Det är fruktansvärt men jag får ju tyvärr inte bestämma allt här i livet. Den står i alla fall gömd bakom skåp och draperier så gott det bara går.
Själv smög jag iväg och la mig i sängen och läste så fort jag bara fick chansen. Läser nu volym 2 av Fåfängans marknad och börjar redan oroa mig för att den snart är slut. Det är ju så mysig läsning!
Boken är dockskåpsliten och tryckt med de minsta bokstäver människan har skådat. Dessutom är pappret så tunt att texten lyser igenom på baksidan. Skulle behöva förstoringslas och pannlampa när jag läser.
Mitt på dagen kom farmor ut och hälsade på. Älskar när vi får besök på helgerna så att det blir festligt och socialt utan att vi behöver åka hemifrån. Det pusslades och spelades och grävdes snögrotta. Och sedan svirade jag om och mötte upp min bästis Elina i stan
För – av våra sängkammarblickar att döma – en riktigt romantisk afton. Jag bar den här outfiten rakt av.
Medan Elina förförde mig. Egentligen var vi dock bara förförda av maten som var något i hästväg.
Och det var såskönt att få sitta och prata tills stället stängde och komma ikapp med allt som hänt sedan sist.
Vår fina stadskyrka med snöigt torn. Även bildbeviset på att vi faktiskt var ute till klockan tolv. Sedan skjutsade jag hem Elina och vi satt kvar i bilen länge och pratade (eftersom fem timmar på restaurang inte är nog) och därefter körde jag hem till byn.
I säng kom jag inte förrän halv tre på natten.
På söndagen vaknade jag ändå ganska tidig med en tydlig mission – nämligen att få undan lite matlagning inför jul. Kan ni se på ingredienserna vad som skulle lagas?
Ja, just precis. Ni listade ut det lätt som en plätt. Finsk kålrotslåda och brunkål. Låter bedrövligt men är gudomligt.
Förkläde på.
Stekte kål som att det inte fanns någon morgondag.
Farmor lekte med Ulf och storbarnen stack ut och åkte skrana med Elle. In kom de en timme senare.
Svettiga, rödkindade och blöta inpå bara kroppen efter att ha åkt skrana och tydligen nästan dött på kuppen. Ändå åkte de tio varv. Dödslängtan måtte vara stor.
Den här tråkiga brunkålspurèe-bilden får illustrera det härliga budskapet: att jag ÄLSKAR att stå hemma i köket, laga mat, elda vedspis, lyssna på radio och ha barnen i kjolarna. Nära men liksom ändå nöjda – donandes med sitt eget. Precis så här tänkte att jag skulle stå när jag drömde om att vara vuxen, ha en gård på landet och ett tjog ungar.
Medan brunkålen puttrade och kålrotslådan gräddades svängde jag ihop två sorters sill.
Sedan vankades det mat. Barnen hjälptes åt och skalade potatis och sedan åt vi sill och potatis till lunch.
Och så spelade barnen UNO medan jag tog hand om disken.
Den förmiddagen fick jag ihop fyra rätter till julbordet. Men sedan var jag så trött att jag fick lägga mig och vila en timme. För jag skulle nämligen gå och se….
Räkhäst med Per Anderssons. Chansade och bokade i höstas men sedan blev det inställt när vi väl skulle gå. Men nu gjorde vi ett nytt försök. Dock var Jakob krasslig så istället tog jag med mig Elina.
Det var en helt sanslös föreställning. Som att bevista hjärnan hos någon som går på LSD. Skrattade mitt hesa häxskratt tills jag inte fick luft.
En rakt igenom underbar decemberhelg. Så nu kan det gärna få bli jul tycker jag!
Julfirandet är en starkt kristen tradition, men långt ifrån alla som levt här uppe har ju varit kristna. Samerna är ett urfolk i Sverige och Vindelns kommun där jag bor tillhör det umesamiska området som vintertid är renbetesområde för majoriteten av Västerbottens samebyar.
Jag blev nyfiken på hur – och om – samerna förr firade jul i någon form och hittade då ett inslag från sameradion som både var upplysande och mysigt att lyssna på. Dagens julfridslucka blir att lyssna på det nio minuter långa klippet. Scrolla ner lite på sidan som jag länkar till så hör du hela reportaget.
Så fint att få ett breddat perspektiv på denna högtid.
Jag vaknade lite för sent och kom ner när barnen redan ätit frukost och Jakob precis åkt till jobbet. Satte mig vid vedspisen, värmde mig och stöttade tandborstningen och fruktpackningen. Lillen ville ha sin tomteluva på sig. Jag pussade hans knubbiga kinder och räknade ner med honom – bara fyra dagar kvar nu tills tjugo dagars ledighet. Julstädningen är gjord, så granen fick komma in i helgen och det doftar i hela huset.
Drog på mig täckbyxor och dunjacka över mitt rödrandiga fotsida nattlinne. Lämnade barnen på förskolan och vinkade länge i fönstret till Ulf. Upptäckte först efteråt att nattlinnet krupit ur och hängde ned utanpå täckbyxorna och polyverbootsen. Avslöjad i min lättja.
Matade fåren med kraftfoder och ägnade sedan tjugo minuter åt att räfsa hö ur den stora balen och täcka deras golv med. Det fina med att det varit tjugosex minus är att sju minus nu känns som en mild vårdag.
Gick in, kokade kaffe, satte på Nyårslöfte vars vemodighet passar min sinnesstämning idag. Sedan tog jag kaffet och några pepparkakor med mig upp i sängen. Kröp ner under täcket igen och nu halvligger jag här och skriver. Dricker det varma och äter det söta och känner hur kroppen kämpar för att vakna till. Har redan varit rörd till tårar tre gånger idag, så jag gissar att mensen är på ingång.
Alldeles snart ska jag dra igång min arbetsdag på allvar. Det är mycket som ska göras färdigt innan ledigheten. Men just nu karvar jag ut ett litet mellanrum av julfrid åt mig själv.
Innan vi vinterstänger vårt sommarhus brukar vi köpa en hel stor kartong med talgbollar och hänga upp i häggen – allihop på en och samma gång. Det är nästan som att vi klär den med julkulor. Fast kulor av grönt nät, fett och frö. Och när vi kommer tillbaka på vårsidan är varenda talgboll uppäten.
Att mata fåglar ger en särskild sorts tillfredsställelse. Att helt osjälviskt hjälpa en annan levande varelse att överleva. Köp en talgboll av något slag idag – och häng upp din egen trädgård – eller i något träd i närheten av där du bor.
Min grundinställning till julen är att den ska vara kul. Allt jag gör – det gör jag för att det är roligt. Jag råkar ju älska julstöket men det beror nog på att jag plockat bort sånt jag inte är så intresserad av och behållit det jag gillar? Som julbaket till exempel. Att göra eget julgodis är ett kärt bestyr.
Blir ofta positivt överraskad av hur fort det kan gå. Inga jästider och långa gräddningar utan tämligen snabbt och lättsamt. Köper gärna hem ingredienser till 3-4 sorter och göra bort alla i ett svep. Det sparar disk och stök och sedan är man klar med godiset!
Jag får en hel del frågor om hur tidigt man kan förbereda julbaket och vad som håller sig bra i frysen. Svaret är att det mesta håller sig fräscht åtminstone en månad i frysen. Även riktigt feta produkter – så det är absolut inte för tidigt att göra godiset klart nu och frysa in. Vill du läsa mer om vad man kan frysa om hur så vill jag tipsa om detta inlägg jag skrev i höstas på temat.
Kan man frysa in julgodis då? Ja, det kan man! Choklad som tinar kan dock få lite kondens – men det brukar inte störa mig. Dock behöver man oftast inte frysa in julgodis alls. Mycket klarar sig i lufttäta förpackningar i kylen ända fram till julen, om man gör det nu.
Hemmagjord sötsalt snickers är en favorit på gottebordet. Liksom olika sorters tryffel.
Ni ska såklart få recepten på båda sakerna. Men också några av mina bästa knep för att lyckas med julbaket.
9 knep för ett smidigare och godare julbak
Att smälta choklad går faktiskt allra lättast i en djuptallrik i mikron. Bryt i bitar, mikra, rör om och mikra igen och du har perfekt smält choklad!
Välter knäckformarna? Ställ dem på en inoljad plåt så står de stadigt när du häller i smeten
Fastnar sirapen i decilitermåttet? Doppa måttet i lite vetemjöl först, så släpper sirapen lättare.
Slipp spill och svinn när knäck och ischoladformar ska fyllas genom att hälla över smeten i en karaff först. Då är det lättare att hälla med precision.
Att diska knäckkastruller kan vara ett svettigt arbete. Använd kokande diskvatten så smälter smeten bort utan bekymmer. Eller gör något ännu trevligare – häll på mjölk och kakao i knäckkastrullen och koka en underbar karamellig varm choklad.
Välj en kvalitetschoklad till praliner och tryffel istället för billig blockchoklad. Block är den sortens choklad som inte får heta choklad då den innehåller för lite kakaosmör. Skillnaden i smaken är enorm!
Lägg lite extra krut på en fin marsipan. Marsipan är ibland av rätt dålig kvalitet och innehåller väldigt lite mandel. Släng ett öga på mängden i innehållsförteckningen – ju mer desto bättre.
Mandelmassa kan ibland vara ett bättre alternativ till marsipan då den ofta innehåller mer mandel. Och hemmagjord mandelmassa är ett riktigt lyft i julbaket. Använd lika delar mandel och socker. Skålla mandeln, mixa i hushållsmixern eller mal i kvarn till ett fint pulver. Blanda i socker och kör till en slät och varm massa.
Variera dina favoritrecept genom att smaksätta dem på olika sätt. Testa en sked sylt i tryffelsmeten och kanel eller ingefära i kolorna. Pepparmintolja, bittermandelarom och pepparkakskryddor är också bra att ha hemma. Små förändringar som gör stor skillnad för smaken!
Så här ser det jämt ut när jag julbakar. Fullkomligt kaos på arbetsbänken. Mise en place får man se sig om i månen efter.
Tur att det går smidigt att röja när man har en fullstor diskmaskin. Ryser när jag tänker på vår förra lilla maskin som knappt rymde middagsdisken. Vår Cylindamaskin sväljer hur mycket som helst och vi valde en integrerad variant som byggdes in bakom köksluckan så att den blev osynlig. Den är supertyst och diskar gnistrande rent.
Cylindas tillverkar maskiner som gör vardagslivet lite enklare och det stämmer bra hemma hos oss. Vi har både diskmaskin, frys, tvättmaskin och torkskåp från Cylinda och är supernöjda med allihop! Lättanvända, prisvärda och man betalar inte för en massa extrafinesser och program man ändå inte använder.
Värm sirap, jordnötssmör och socker i en kastrull tills den blivit flytande och sockret smält.
Rör ner cornflakes, puffat ris och salta jordnötter och töm sedan över i en lasagneform klädd med bakplåtsplapper. Låt stelna
Smält chokladen och bred den över den stelnade blandningen. Låt kallna och skär sedan i bitar. Förvara i lufttät låda i kyl eller frys.
Åkerbärstryffel
Det här är ett bra grundrecept på tryfflar som går att variera genom att addera likör, kaffe, apelsinskal – eller vad man nu gillar i smeten. Jag satte piff på mina med några matskedar åkerbärssylt. Då fick de en syrlig och lite pikant ton! Kesellan gör tryffeln lite mindre mäktig.
Igår steg vi upp extra tidigt och gjorde oss iordning. Storbarnens luciatåg skulle nämligen gå av stapeln i byns bönehus.
Ute visade termometern -23 grader.
Det är vackert när det är kallt.
En speciell sorts färg på himlen som bara syns den tiden på året.
Jag skjutsade iväg barnen till skolan och sedan hämtade jag Ulf och åkte till bönhuset.
Vårt fina lilla bönhus på andra sidan byn.
Det har ju varit några år utan luciatåg i bönhuset på grund av pandemin. Det kändes därför extra fint att få möjligheten igen. Pirriga barn med lockat hår, stjärngossar vars gummiband stramade under hakan och förväntansfulla föräldrar och småsyskon.
Jag säger ju det. Rent ockult vacker himmel den här tiden på året!
Bertil läste en vers och tände ljus
Och så sjöng de så fint tillsammans. Så glad att vi fick komma och titta – det här är en jultradition jag inte vill vara utan. Räknade snabbt ut att eftersom Ulf bara är tre år kommer jag ha åtminstone nio år till på mig med skolans luciatåg – innan alla mina barn gått ut skolan här i byn.
Jag var glad men Ulf var retig och hade fastnat i den trevliga räcka ut tungan-posen.
Hade min norska ullkofta jag fått av min faster Inger. Värmer bra i ett kyligt bönehus.
På kullen mitt i byn har vi en väldigt trevlig tradition – nämligen att en tomte med släde ställs upp i juletid. Han är absolut skräckinjagande där han står. Nedfrusen och till synes fly förbannad på de bilar som kör för fort.
Jag skyndade mig hem för att mata fåren. De bor ju ute i ett vindskydd hela vinter och det klarar de fint med sina tjocka pälsar och sitt golv av halm. Men kalla dagar får man ge dem extra mycket foder.
Sedan körde jag in till grannsamhället för diverse ärenden.
Vindeln kanske har en av landets vackraste kyrkor.
Och Vindelälven är något alldeles särskilt.
Det riktigt ångar från vattnet kalla dagar.
När jag gjort mina ärenden åkte jag hem igen. Jobbade undan på datorn och ringde några samtal och eldade.
Min saffranslängd med choklad och apelsin hade blivit torr så jag skar den i bitar och förvandlade till lyxiga skorpor istället. Fint när man jobbar hemma och kan ringa och långprata med en kollega samtidigt som man gör skorpor.
Jakob hämtade barnen tidigt
För vi skulle få besök. Min pappa och min faster Inger och hennes man Ulf skulle komma förbi.
Jag tände varje ljus i huset och kokade glögg.
Hem kom fredagströtta barn som genast bytte om till pyjamas.
Sedan kom gästerna. Lill-Ulf och Stor-Ulf bredvid varandra på kortsidan.
Jag hade vispat grädde och kokat hjortronsylt och gräddat rullrån att bjuda på. Det tänker jag ta som efterrätt på julafton också – orkar inte göra mandelmusslor i år.
När gästerna åkt hem tog vi fredagsmys i soffan framför Pinocchio – stop motion versionen som finns på Netflix just nu. Riktigt riktigt bra! Om än ganska läskig för barn.
På vintern lockar annan mat. Varmare, kryddigare, lenare – mer närande och skyddande.
Att sitta i lugn och ro och dricka något varmt kan hjälpa en att lindra den där grundfrusna känslan i kroppen. En dryck som verkligen värmer och stärker är golden milk. Receptet har jag lärt mig av underbara Krickelin. Det smakar inte riktigt som latte, inte riktigt som chaité, inte riktigt som varm choklad. Men nästan lite som allt det där på en och samma gång. Så gott!
Så här beskriver Krickelin receptet.
“Riv två stora tummar färsk ingefära. Mortla både kardemummakärnor och pepparkorn och blanda detta med mald kanel och gurkmeja. Koka upp med lite vatten så att det blir som en pasta som du sedan kyler ner och häller på en burk att förvara i kylen.När det är dags att göra min golden milk så värmer jag havremjölk eller mandelmjölk och vispar ner ett par matskedar av min pasta och smaksätter med lite honung. Detta vispar jag med min matchavisp så det blir ett härligt skum.“
Jag har ingen matchavisp utan använder en vanilj mjölkskummare. Och koka min golden milk på vanlig mjölk som är det vi oftast har hemma. Exakt hur man gör spelar inte så stor roll. Det är ceremonin som är huvudsaken. Drick något varmt och stärkande denna kalla decemberdag. Och gör det i lugn och ro.
Print
