Åh jag brukar ju vara sen med att ta bort julen. Tjugondag Knut räcker sällan för mig – mitt riktmärke för de sista julsakerna brukar vara kring Kyndelsmässodagen. I folkmun var denna högtid förr kallad lilljul, för det var då man kalasade upp de sista resterna av julmaten.
För några dagar sedan tog jag dock ner julgranen. Den var stendöd. För att jag helt enkelt slutat vattna den. Tappade plötsligt orken och energin för allt sådant.
En vissen syn.
Jag var hemma och vabbade med Ulf och bestämde mig samtidigt för att göra det jag tänkt flera år men aldrig gjort. Nämligen organiserat om mina julpyntslådor. Jag har väl en sisådär åtta stycken som jag tar upp en efter en när jag pyntar och dekorerar från allhelgona till nyårsafton. Men på senare år har de grötat ihop sig och jag har mer eller mindre hivat ner allt i lådorna huller om buller.
Men nu tömde jag varje låda, sorterade om och la ner prydligt igen. Och la iordning en skänkes-påse med sånt som jag vill bli av med och inte använt på många år. Så härligt det kommer bli att ta fram julgrejerna nästa vinter. Kommer tacka mig själv för denna insats!
Igår kväll hängde jag ner de sista julstjärnorna, strax innan vi skulle få gäster. Och i helgen tänkte jag byta ut några av de mörkaste textilierna till ljusare varianter. Jag tycker om att invänta ljuset innan jag tar bort det varma och ombonade. Men nu börjar ju faktiskt ljuset också återvända!
Senaste dagarna har jag varit så trött, seg och ledig att jag knappt orkat med mig själv. Slö, loj och liksom bara så otroligt lågväxlad att jag nästan blivit rastlös. Det är bra! Längre ner i julhålet med dig Clara...
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Min systers familj är äntligen här! Så här kommer senaste veckan och min nyårsafton i en himla massa bilder. Det blev en kväll jag sent ska glömma!....
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Årets näst sista dag. Jag sitter framför julgranen och vilar mina ömma fötterna på en pall. Efter att ha storhandlat till nyår, gått med hunden och hållit igång hela långa dagen med allt möjligt. Bredvid mig sitter Uffe och min syster i soffan och handarbetar. Anna broderar på en kofta och Uffe syr på en nalle. Mellan dem ligger Essa och sover djupt medan Karlsson på taken går som ljudbok.
På ovanvåningen hänger storkusinerna. Pysslar, möblerar om på Bertils rum, skvallrar och tramsar. Om någon timme kommer den första nyårsgästen och imorgon ansluter fyra till och då ska temperaturen sjunka till -23 grader. Kommer bli en stjärnklar nyårsnatt.
Mellandagarna har inträtt och med dem det stora lugnet. Utom i Västerbotten kanske, där det råder storm (och på vissa platser orkanbyar). Jag brydde mig aldrig om oväder innan jag blev husägare – men nu är det så otäckt att tänka på allt som kan blåsa sönder och ner. Och tänk om taket lossnar och flyger iväg?
Det har varit 7 plusgrader i byn och om några dagar ska det vara 20 minusgrader. Dessa tvära temperaturkast och stormar är bara ännu ett tecken på klimatförändringarna. Så otäckt att tänka på vädrets makter. Och ännu otäckare att tänka på vår regering som ingenting gör för att det ska gå åt rätt håll. Måtte 2026 medföra ett regeringsskifte! Inte för att socialdemokraterna är mycket att hänga i julgranen. Men ändå…
Apropå julgranar. Adventsgranen glömde jag visst att visa upp i år. Kanske för att jag tog in den nästan lika sent som julgranen. Inga traditioner har varit riktigt som de brukar. Men vet ni vad? Det har känts helt okej!
Titta vilka söta dekorationer jag fann på second hand i höstas.
Små blommor av staniolpapper i flera lager och en hel låda med liknande saker för 20 kronor.
Minns att man i mellandagarna får chansen att göra omtag på allt man inte hann med innan jul. Det är liksom det som dagarna är till för! Baka en ny sats lussekatter, gör ett pepparkakshus eller julpynta lite mer. Själv planerar jag för att göra nya apelsinnejlikor och bygga något slags torn av dem. Som en maffig bordsdekoration. Och baka ut den sista pepparkaksdegen innan syrrans familj kommer hit för en veckas jullov.
Jag skulle ha gjort en utflykt idag med min kille. Men det är orange varning och uppmaningar om att hålla sig hemma så vi har ställt in alltihop. Istället blir det pussel, matlagning, spel och bokläsning. Och så har vi fyllt upp med vatten i händelse av strömavbrott.
Ha en fridfull tid nu. Julen ska ingenstans! Vintern har precis börjat och inget behöver ske. Mellanrummet är en välkommen vila.
Dan före dopparedan. Vi är hos Jakobs mormor. Här har vi dekorerat pepparkakshus, tagit i julgranen, jag har lagt in strömming i ättikslag och arrangerat en julgrupp. Den mesta julmaten är klar och när vi blev nog varma och stinna gick vi en kvällspromenad. Jag, Felicia och Bertil.
Det är så fint här!
Kvällen var stjärnklar och himlen grön av norrsken. Bertil och Felicia la sig på vägen för att spana.
Sedan gick vi upp mot kyrkan
Och in mot kyrkogården
Genom de pampiga grindarna täckta av frost.
Så mysigt att strosa runt i kylan. Höra det knäppa och smälla i träden.
Se gravarna där lyktor brinner.
Små bloss som påminner om att det är många som minns och saknar. Särskilt i juletid.
Stjärnorna gnistrardeoch Bertil pekade ut Orions bälte. De har haft astronomi i skolan och nu kan han många olika stjärnbilder.
När vi blivit nedkylda traskade vi hem igen
Men stannade för att föreviga norrskenet.
Nu ska jag krypa ner i min säng med en bok och imorgon väntar kakfrukost, som alltid på julafton. Det är en tradition både i min och Jakobs familj nämligen.
God jul på dig hur du än firar. Om du är själv, eller med många runtomkring dig. Om du är en av dem som behöver jobba – eller om du helt väljer bort julen. Önskar dig hur som helst en riktigt fin dag!
Igår firade vi Lilla Julafton här hemma och då svängde jag ihop två sorters julgodisar i sista minuten. Tog sånt som fanns i skafferiet och gjorde på en höft.
Det första godiset kan man variera på tusen sätt. Testa att ersätta mandeln med en näve salta kryddade nötter från påse tex. Eller byt ut tranbären mot russin…
Smält mörk choklad i ett vattenbad. Tillsätt sedan nougaten och blanda till en jämn smet
Rosta mandeln i en torr stekpanna tills det doftar gott och får en gyllene färg. Grovhacka och blanda ner i chokladen.
Lägg bakplåtspapper i en liten rektangulär form klädd med bakplåtspapper. Häll i smeten och låt stelna på en sval plats. Jag använde en form som var ca 10×20 cm stor. Skär sedan i bitar och förvara svalt.
I fredags när barnen slutat tidigt och gått på jullov åkte vi hem och klädde granen.
Hade sparat det tills de skulle komma, eftersom pojkarna så gärna ville vara med.
Tacksam över att ha lika jultokiga barn som jag själv! Plockade försiktigt fram två stora plastbackar fulla med pynt. Bland annat min samling av antika kulor.
Och så hjälptes vi åt att pynta och dekorera. Drack samtidigt julmust, åt lussekatter och lyssnade på julmusik.
Sjukt mysig stund. Bertil dokumenterade mig.
Hade på mig en klänning jag fått av Malin. Hon är alltid så generös!
Efter ett tag hade alla barn blivit så trötta att de la sig i soffan och stirrade som zombies.
Essa var också sliten trots att hon gjort absolut ingenting.
Hängde upp både lametta och vanligt glitter i granen.
Barnens namnkulor som jag gjort
Och alla delikata kristyrer
Virkade änglar, kottar och svampar
Pappersdekorationer med antika bokmärken samt stjärnor av ulliga piprensare.
Droppformade julkulor, klockor med rimfrost och färgade plaststjärnor som man trär på julgransljusen. Hittade dem på soptippen i Jokkmokk på höstlovet. Ger ett fint sken!
Pappersstjärnbollar (antika) och en ängel av bananblad som jag köpte i Zambia 2016.
Farmors hjärtformade blå papier mache-kulor och den där gamla sortens antika kula med intryckt mitt. Tyvärr strök två glaspumlor med under granklädningen och det var enbart mitt eget fel på grund av fumliga fingrar.
Till slut var granen färdig och då fick barnen lägga dit paketen till lilla julafton, som vi skulle fira på lördagen.
Otroligt stämningsfullt och mysigt! Första året på länge som jag haft rätt storlek på granen och tillräckligt utrymme för den.
När jag skulle dokumentera allt fin hade äldsta barnet hunnit somna i soffan.
Toppade vardagsrummet med dessa girlander och de enorma papperklockorna. Loppat pynt såklart!
Och det var fredagens julgransklädning det! Nu doftar ljuvligt här hemma och ser inte minst otroligt juligt ut!
Eller ja nästan i alla fall för nu har jag slagit in så gott som alla paket! Tycker om att slå in dem i lugn och ro om det går, med lite dunderglögg, tända ljus (livsfarligt i ihop med allt papper och snöre) och julmusik skrålande ur högtalarna...
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
På fredag tar jag in och pyntar vår julgran, tillsammans med pojkarna som kommer hit för mammavecka. Sedan kommer vi att fira lilljul här hemma och det ser jag väldigt mycket fram emot.
I väntan på bilder på min egen gran kommer här en grankavalkad med charmiga granar från mitt instagramkonto @underbaraboning.
Så fint med en liten gran i hallen som hos @vartlillagrona. Skev och härlig med smällkarameller på svaj!
En pampig gran hos @villaomega med lodräta glitterslingor – det snyggaste sättet att hänga dem!
Hos @humletorpet är granen gammaldags fin utan glitter och med enkla röda juldekorationer. Fruktansvärt söt i all sin enkelhet!
Hos @majarebeckalarsson är det trångt, gemytigt och hemtrevligt. Den lilla granen med sitt glitter och sina stjärnor är som en förtjusande personlighet. Tänk att sitta där och rimma på paketen på uppesittarkvällen?
En härligt dekorerad gran hos @helenastorp – så fint med de stora flätade hjärtana, smällkaramellerna och alla julkulor.
Helenas Torp postade även denna underbara bild från Vallby Fritidsmuseeum – där man hängt granen i taket. Ser kanske konstigt ut för nutidsmänniskan men var inte alls ovanligt förr. Så himla rart med adventsgranen uppe under taket.
Det är sent och jag borde egentligen sova. Genom fönsterrutorna syns ingenting, bara midnattens mörker. Mitt eget bleka ansikte stirrar tillbaka från glasrutan i en grumlig spegeleffekt. Har jag så dålig hållning? Så rufsigt hår? Vad åt jag till middag? Åt jag ens middag?
Jag har ett vagt minne av en skinkmacka. Men kaffe har jag druckit duktigt. Jodå, så mycket att jag nu känner mig uttorkad. Det blir ett stort glas vatten på stående fot vid diskhon, och när kranen ändå är på fyller jag hushållsassistenten med hett vatten och diskmedel – den får stå över natten.
Nu ska jag bara knyta ihop säcken genom att torka av köksbänken. Essa gnyr från fällen vid järnspisen. Just fasen. Hunden måste ju ut…Jag har försjunkit så totalt i mitt eget att jag har glömt rasta henne i kväll. Irriterad går jag ner för källartrappan. Letar fram mina täckbyxor som inte har hunnit torka, drar på mig dem ändå och kliver sen i vinterstövlarna. Jag väljer den tjocka dunrocken och knäpper den ända upp under näsan. Rotar fram en mössa stor nog att möta rockkragens kant. Till sist på med en varselväst – och så ut genom källardörren. Det är svårt att stänga den; jag kan knappt lyfta armen för alla kläder, och varselvästen skär in i armhålan.
– Essa, sitt!
Äntligen får jag på den ivriga hunden både reflexväst och koppel. Jag letar efter min pannlampa i ena rockfickan. Inget där! Men hunden gnyr och rycker nu i kopplet för att få komma i väg. I den andra rockfickan hittar jag en udda vante och slutligen pannlampan, som har fastnat i fodret. Jag rycker loss den, fäster resårbandet om huvudet – bara för att inse att batteriet är urladdat. Nåja, jag har ju ändå varselväst. Med den trasiga lampan om huvudet börjar jag gå i den mulna natten. Flistersnö yr upp i ansiktet.
– Bara gå så känns det snart lättare, säger jag till mig själv. Ju snabbare jag går desto snabbare får jag komma i säng, tröstar jag.
Essa är ivrig, full av energi. Hon har vilat större delen av dagen medan jag… ja, vad har jag gjort egentligen? Jag började ju vid åtta i morse. Jag var på gott humör, men nu känns det som om jag inte hunnit hälften av det jag har sett fram emot att fixa i dag. Varför känner jag mig så håglös?
Det kanske inte blir någon vidare jul om jag nu ska vara på det här humöret? Och hur ska jag orka ordna julklappar? Jag gör en mental lista över klappar som jag måste hinna fixa. Jag inser att jag har glömt att messa morfar om vad äldsta sonen önskar sig – han har ju ändrat sig nu igen.
Gråter jag? Ja. En mjuk och stilla avslappningsgråt rinner ut genom ögon och näsa. Jag låter axlarna skaka. Torkar sen upp gråten med den udda vanten.
– Voff! Essas dova skall signalerar allvar. Jag stelnar till.
Vem är det som står därborta på kullen? En man, helt stilla i mörkret. Har han sett oss? Essa reser ragg och svansen pekar rakt bakåt. Jag ryser och känner mig ertappad – vem har sett mig stå och lipa mitt i natten?
Jag kortar kopplet och tar försiktigt ett par steg. Så känner jag plötsligt igen den orörliga gestalten. Mannen på kullen är tomten. Den uppstoppade jultomte som ställs fram här i byn varje år. Med mask och mössa, stödd mot en spark, stirrar han bistert ut mot förbipasserande. Jag skakar på huvudet satt pannlampan rasslar, och Essa slappnar av.
Här på andra sidan byn gör det inget att min lampa är svart. Ljusnät lyser upp trädgårdar och uppfarter. Granar och nakna syrenbuskar gnistrar, och mot en nerdragen rullgardin lyser en julstjärna. Molnen drar bort över himlen och det ymniga snöfallet stillar sig. Jag tänker på en annan december, året när jag såg den uppstoppade tomten för första gången. Då jobbade jag nästan dygnet runt veckorna före jul, och hade aldrig tid för en nattpromenad. Jag hade tackat ja till jobb som jag egentligen inte orkade med. Den julen hann jag knappt pynta, absolut inte baka och bara pliktskyldigast ta in en gran att dekorera. Jag var så frustrerad och ledsen. Jag kände mig snuvad på konfekten. Min favorithögtid – förstörd av stress och mina egna förväntningar som inte kunde infrias.
En eftermiddag svängde jag förbi min vän Erica för att beklaga mig. Hon gav mig en julklapp – en lunchlåda med en röd rosett. Under plastlocket låg en färdig kakdeg i en avlång korv. Korven och jag åkte hem, och så fort jag kom genom dörren satte jag på ugnen och min bästa jullåt. Jag skar degen i fina skivor som räckte precis till en plåt. Jag satte in den i ugnen och snart spred sig doften av jul i hela huset.
När jag kommer hem efter min hundpromenad har källardörren stått lite öppen. Snö har drevat in i karmen, och medan Essa trampar runt på källargolvet sopar jag rent tröskeln. Jag stänger, låser, släcker. Nu ska vi sova.
I dag blev det för mycket. Men i morgon kan det kännas roligt igen.
(Den här texten är hämtad ur min bok Underbara Vinter. Kanske är det någon som behövde läsa den just idag? Tack för alla fina kommentarer i det förra inlägget förresten.)
Det är ibland stressande att ha ett jobb som baseras så mycket på att man ska göra härliga, roliga saker och dokumentera dem. Om man nu inte känner sig så härlig och rolig, alltså. Tänker till exempel på december 2015. När jag kollar i bildarkivet finns knappt en bild tagen den månaden. Inte konstigt eftersom jag var utmattad. Och inte hade jag berättat det på bloggen heller. Som jag ju aldrig gör! Försöker att undvika att blogga om det som är färskt och gör ont precis när det är som mest aktuellt. För då är man så skör för människors kommentarer och åsikter. Men inlägg skulle ju ut ändå, så något var jag ju tvungen att skriva om. Blev ingen vidare bloggmånad det året.
Julen är min högsäsong på bloggen och jag känner att jag skulle vilja göra extra många härliga, juliga inlägg för er i år. Men sanningen är att jag inte känner mig så julig just nu. Jag firar jul borta, har inte så mycket jag ska baka eller laga, är inte lika pyntsugen som jag brukar vara. Känner mig som en otillräcklig bloggare som borde ge mycket mer till er. Och det som jag har tusen tankar om – nämligen skilsmässa och att fira första julen som separerad – det känner jag inte att jag kan skriva om. För det är för färskt och sårbart.
Men jag försöker vara väldigt accepterande inför det nya läget. Gå på vad jag faktiskt har lust med och inte det jag brukar göra varje år. Tänker att en skilsmässa är en utmärkt tid att markera en förändring och införa lite nya traditioner och rutiner i livet. Allting kan ju inte vara som det alltid har varit och livet förändras en smula för varje sekund. Ibland går det så fort att vi också hinner märker det.
Säkerligen finns det några frånskilda bland mina läsare som kan berätta om hur ni upplevde er första jul? Kan lova att vi är många som skulle läsa det med intresse!
Den bästa plats jag vet för ljudböcker – det är vid bakbordet, det! Både regniga sommardagar (då jag gillar att lyssna på gamla deckare av Agatha Christie och Maria Lang) och vid julbaket i december slukar jag massor av ljudböcker. Hittar jag dessutom en bok som adderar till stämningen så blir jag än mer inspirerad!
Vad är till exempel bättre än att baka julkakor och samtidigt lyssna till Selma Lagerlöfs Jul med 24 olika julberättelser? Den finns på Nextory tillsammans med drygt 1,4 miljoner andra ljudböcker. Kan också rekommendera att lyssna på Astrid Lindgrens inläsningar av Madicken och Barnen i Bullerbyn som utspelar sig under julen och vintern. De blir man aldrig för gammal för. Även Lindgrens novell En jul i Småland för länge sedan är helt otrolig!
För den som vill höra något med lite mer svärta kan jag rekommendera både Vinternoveller och Stargate: en julberättelse av Ingvild H. Rishoi. Böcker som ger mig gåshud!
Och bara att söka på ordet ”jul” plockar fram massor av titlar på temat, som kan hjälpa till att höja stämningen i december!
Med kampanjkoden clara7 får du 7 veckors gratis läsning och lyssning på Nextory, och det gäller både för nya och återkommande kunder. Du skaffar abonnemanget här.
Är också nyfiken på nyutkomna boken Ran av Estrid Klint, sedan jag hörde om den i Kulturnytt. En dystopisk framtidsroman som utspelar sig i ett Sverige som översvämmats av klimatförändringarna och som är klämt bland stora supermakter. Där demokratin monterats ner och människor lever i förtryck. Bakom pseudonymen finns en väletablerad svensk författare som sålt stora mängder böcker sedan tidigare. Inte utan att man blir nyfiken på vem som ligger bakom bokserien?! Någon som hunnit läsa eller lyssna på den?
Om någon har tips på fler böcker med julmysig stämning så tar jag tacksamt emot alla förslag på vad jag borde lyssna på härnäst!
Ange koden clara7 så får du 7 veckors gratis läsning (upp till 20 timmars lyssning) på Nextory. Det gäller som sagt både för nya och återkommande kunder. Här skaffar du ditt abonnemang.
Nu har jag gjort jul i mitt kök! Inte helt färdigt förstås - för det stegras ju vecka för vecka. Men grunden är julfin i alla fall. Nu ska jag visa allt trevligt jag har gjort...
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
Print
