Tog en ensam promenad under stjärnorna. Känner mig alltid väldigt nära Gud när jag går så här för mig själv. Gud men också alla som jag har förlorat och som befolkade min barndom. Ja, jag känner mig också nära deras barndom. Som de berättat om den och som jag föreställer mig saken. När byarna inte ens var upplysta av gatlyktor utan badade i kompakt mörker.

Mörker, stjärnhimlar och midvinterköld.

Att gå runt så här för mig själv är min meditation. Ett sätt att hitta tillbaka till en inre, fridfull kärna som är svår att nå när det brusar i vardagen och dagsljuset.

Det har verkligen varit en eländig sjukstuga på lovet. Sju av nio i gänget har varit sängliggande och en har fått sitta på akuten med ett skadat knä efter slalomåkning. Så man får göra vad man kan för att muntra upp sig.

En kall och solig dag tog vi som var friska våra skridskor och drog ner på plan.

Men jag var tvungen att stanna och fota den frostklädda klockan först.

En fick avbryta på grund av hostningar.

En annan kördes runt på spark för att spara det onda knät.

En tredje ville hellre klättra i snödrivor än att skrinna. Och det gick ju bra förstås.

När vi blev kalla åkte vi hem igen och värmde glögg, åt lussekatter och la pärlplattor. Och så räknade v hur många Uffe gjort. 89 stycken hittills.

Är för övrigt mycket nöjd med den läskiga tomten som sitter i fönstret och lurpassar på alla som går förbi.

Man hinner ju bli riktigt skrämd.

En dag åkte vi till vårt lilla badhus. Jakob tar ofta med barnen hit på helgerna och det är precis lagom billigt för att kunna göra ofta – det kostar 30 kronor per barn. Och bassängen är full av flytleksaker som man kan busa runt på. Till skillnad från Navet i stan.

Efter bastu med hårinpackning och tjejsnack med min systerdotter åt vi varmkorv och festis i cafeterian. Även det 30 kronor. Så sympatiska priser.

Älskar den blå timmen i midvintern. Så ohyggligt mjukt och omslutande när mörkret sänker sig.

Efter badet åkte vi hem, gjorde iordning middagen och ställde den i ugnen. Och medan Jakob passade den tog jag och Anna en tur i skidspåret. Jag åkte två varv i sakta mak för att skona mina onda lungor. Anna körde fyra varv i full fläng.

Och på kvällen medan barnen spelade rollspel över telefon med sina stugkompisar, drack Anna cava och handarbetade och jag öppnade paradisasken. Och så såg vi på Året med Kungafamiljen. Det är min och syrrans BÄSTA tradition. Trots att ingen av oss är rojalister sitter vi där med världens fånigaste leende på läpparna. Diskuterar frisyrer och kungliga barnbarn. Sedan anslöt barnen och då såg vi Stjärnorna på slottet. Så jädra härlig säsong i år! Alla är så snälla. Tareqs avsnitt var rörande och Maria Montazamis var jättekul. Skrattade åt vissa saker så att jag inte fick luft. Hon är både rolig och ofrivilligt rolig i en underbar kombination.

Kalla mornar med igenimmade rutor. Vi har gjort en syskonbädd på golvet i vårt sovrum så där sover småpojkarna med oss när vi har gäster. Plus Essa. Finns absolut noll syre i detta rum när man vaknar.

Sjuklingarna satt och spelade 500, till tusen!

Medan jag och Anna tog med oss Folke och Lykke och vår kusin Jonas och åkte slalom.

Ohyggligt vackert i backen, men i kallaste laget då termometern visade -20 grader.

Jag har inte åkt slalom på två år men kände mig ändå bättre än sist. Förmodligen för att jag har så mycket mer benmusker till hjälp nu! Den här vintern ska vi åka massor av slalom har jag bestämt. Det är så dumt att missa chansen när en fin backe finns en dryg kvart från ens hus.

Halvlek i skidåkningen fick vi gå in och tina tårna och värma tassarna och äta våfflor.

När vi kom hem hade Jakob gjort eld i bastun så att vi kunde hoppa direkt in och ta en after ski.

En annan kväll när barnen tittat för mycket på skärm vallade vi ut dem i ett sparktåg. Anna gjorde kullerbyttor ner i de snöfyllda dikena. Och Essa apporterade i snön.

Och vi beundrade norrskenet över byn.

Trots sjukdomar har vi haft ett fantastiskt jullov ihop. Imorse åkte min systers familj hem och kusinerna grinade över att skiljas åt. Jag och syrran smittades av den sorgliga stämningen. Vi har ju längtat och räknat ner ända sedan höstlovet – och plötsligt är det roliga slut. Och nu dröjer det i bästa fall till april innan vi ses igen. Annars blir det i juli. GRÅT OCH TANDAGNISSEL!

Men som tur var hade vi ett sista ess i rockärmen detta lov. Och det var att hälsa på Jakobs mormor några dagar. Så här är vi nu och firar ut julen och det känns väldigt mysigt.

Fick en sån rolig fråga från Teknifik! I somras skrev jag ju detta inlägg på temat ”omtag på sommaren” och nu kanske det kan passa med ett liknande inlägg för julen? Än är det ju ett tag kvar till Tjugondag Knut och ännu längre tills Kyndelsmäss då jag städar bort det sista julpyntet. Men jag håller med om att själva pyntet kan kännas lite dammigt och mossigt just så här kring nyår när man vädrar omstart. Jag har dock gjort misstaget att slänga ut julen den här tiden några gånger, och det gör jag aldrig om. För maken till naket, deppigt och mörkt har jag aldrig varit med om! Jag ångrade mig så mycket sedan.

Så det jag gör nu är att jag tar ett omtag på julen. Jag går över julpyntet och liksom fräschar till det. Jag klipper ner vissnade hyacinter och amaryllisar. Om jag hittar nya, billiga att ersätta dem med så gör jag det. Men jag tycker att det kan räcka långt bara att klippa av blomman. En nedklippt hyacint med sina blad kvar är ju inte ful. Det ser ju bara ut som att den väntar på att få slå ut igen!

Mina vaser med granris på köksbänk och hallbord har börjat barra. Så de har jag kastat jag ut och ersatt med nytt fräscht ris från skogen. Jag har också kastat ut adventsgranen som var stendöd och istället ersatt den med en stor vas med röda amaryllis. Den stora julgranen är dock lika fin som när jag tog in den, så den ska absolut ingenstans.

Jag har dammsugit noga efter allt kalasande och dammtorkat de flesta ytor. Sedan karvat de nedbrunna ljusstumparna ur stakarna och fyllt på med nya stearinljus. Och jag har letat fram nya juldukar och strukit dem och lagt ut på bord och skänkar.

Den sista julskinkan och köttbullarna tärnade jag och la på en ugnsplåt med potatis och morot för att göra en enorm pytt. Grönkålen äts som krispig sallad, sillen är en fin lunchmåltid och den sista slatten glögg dricker vi alltid kyld med is. Det är gott att göra mat på juliga råvaror – men på ett mindre juligt vis!

Och även om man börjar jobba kan det vara roligt att bjuda hem folk och fortsätta festligheterna. Få hjälp att äta ur kakförrådet med grannarna, sin bästis eller sin gamla faster. Och ta för guds skull i och fira trettondagsafton ordentligt! Ortodoxa kristna i central- och östeuropa firar ju jul den 7 januari så du är i gott sällskap med kalasandet. Festen är absolut inte över. Men eftersom det är en lååååång festlighet kan man behöva bättra på ”sminket” halvvägs igenom.

Tids nog kommer oxveckorna, många och tunga. Och de blir lättare att acceptera om du är riktigt less och färdigkalasad vid den tidpunkten! Ja, det kan vara bra att gå och bli otålig, faktiskt. Jag tror att vår oförmåga och ovilja att hantera vår otålighet orsakar en hel del olycka. Omedelbar behovstillfredsställelse betyder ju ofta mindre behovstillfredsställelse på totalen.

Här kommer ett gäng bilder från de senaste dagarna. Sjukdomarna vandrar mellan familjemedlemmarna, men nu äntligen börjar jag känna mig som vanligt igen.

Alla har varit och åkt slalom. Alla utom jag, Bertil och Ulf. Jag låg hemma och kallsvettades under täcket.

Uffe hade prima liv. Skärmtid och lussekatter!

En dag när hela gänget kom från skidbacken hade vi gjort eld i bastun så att slalomåkarna kunde hoppa rätt in.

Och sedan hade jag rullat nästan tre kilo julköttbullar till middag. Så att alla äntligen fick äta sig nöjda och mätta.

Uffe och Anna pärlar om kvällarna. Han har en stor samling nu, åttionio pärlplattor som han knåpat ihop senaste året. Tjejerna ritar och jag gillar att spela kort med den som är sugen. Femhundra är min favorit. Vi har sett några mysiga filmer tillsammans också. En kväll såg vi Kådisbellan som jag älskar. En annan såg vi Den sista resan på SVT Play. Inte ett öga torrt!

Så blev det nyårsafton och pappa, moster och kusin Jonas kom förbi. Då hade jag och Bertil blivit krya men Jakob istället blivit jättesjuk i influensa och fick ligga och trycka på rummet, stackarn. Jag langade bara in lite salta tilltugg och läsk för att han skulle få i sig något att äta.

Jag bar min loppisfyndade sextiotalsklänning med stjärnor.

Blå ögonskugga och ljusrosa läppar.

Uffe var fin i skjorta och väst.

Gästerna kom vid tretiden. Då drack vi bubbel och åt en enorm pavlova med lemon curd och passionsfrukt.

Sedan spelade vi spel. Bland annat Säg inte eeeh….

Sen dukade vi för fest

Glitter, lummer och silvriga paraplyer. Barnen fick bestämma

Maten var trerätters, som Annas man hade lagat. Jag la inte två strån i kors. Men inte heller tre.

Under middagen gjorde vi någonting som var väldigt fint. Vi gick laget runt och berättade om våra önskningar inför det nya året. Både på ett privat plan och för hela världen. Det var roligt att höra alla önskningar från gamla och barn. Alltifrån att man ville fortsätta vara frisk och pigg till att man ville få gå en boxningsmatch med Trump och slå skallen av honom (Ulf) till att det skulle bli en politisk förändring kring klimatfrågor. Alltid dessa klimatfrågor som har präglat mina barns uppväxt och kommer prägla hela deras liv, tyvärr. Önskar så att de som hade makten faktiskt gjorde något.

Här ser jag ut som att jag håller på att börja gråta. Men det kan också vara att jag lyssnar andäktigt på min far, vars personliga önskningar inför året utgjordes av ”stabila snuspriser”.

Det var i alla fall ett otroligt fint sätt att avrunda året, drömma inför det som kommer och få höra lite om allas önskningar och tankar.

Till efterrätt blev det citronposette serverat i citronhalvor

Och alla hade mustascher av olika sorter.

Blonda eller mörka! Roligt när vi efter ett tag glömde bort att vi hade dem och bara satt och diskuterade helt normalt med mustascher i ansiktet. Det gav något extra till situationen. Oklart vad.

Vi åt en sådan utdragen middag att vi nästan höll på att missa tolvslaget. Men vi hann precis och sedan gick vi ut för att eventuellt få se en raket.

Såg dock inte en enda.

Men vi tände istället sådana där små festliga som man kan sätta på tårtan.

Och tomtebloss till alla vuxna

Och barn.

Så fint att få fira in nyåret med familjen!

Nyårsdagen var kall och trött och vi spenderade den i soffan. Såg Love Acctually som är rolig och fånig och inte åldrats särskilt väl. Jag och Anna spelade 500 och rastade gnällig barnaskara på spark i -20 minus. Och sedan somnade vi alla ganska tidigt denna första dag på det nya året.

Jag har aldrig firat jul över en dag. Sådär att man åker till någon och hälsar på några timmar, får julbord och paket och åker hem. Nej julen för mig har varit en flerdagarshistoria. Där man reser bort, vanligtvis till mormor, farmor eller till Jakobs mormor. Och så stannar man i bortemot en vecka eller mer. På det sättet blir julafton bara en av de dagarna som skapar julens magi. Lika underbara är juldagen, annandagen och mellandagarna. När man går omkring i pyjamas eller långkalsonger med släkten. Åker längdskidor, läser böcker och spelar spel. På landet utspelas julen förstås. Där inga andra nöjen finns.

Någon mellandagsrea har jag ännu aldrig bevistat i mitt liv. Kommer kanske inte att göra det heller? Kokongandet är så viktigt för mig. Och det är säkert därför det klingar så konstigt med nystart och tulpaner i mina öron just nu. Som att börja städa huset mitt när en fest är som härligast!

Våra mellandagar har förflutit på ett underbart vilsamt sätt.

Anna har handarbetat, jag har läst och målat och spelat spel med barnen.

Vi har åkt skridskor också.

Hela gänget!

Anna chic i tjock luva

Jag i basker och röda skridskor. Tog på mig hjälmen sedan, så ingen behöver få panik och svimma.

Älskar mina röda skridskor fodrade med rutig teddy.

Härligt att flyga fram (eller vingla) på skridskor igen.

Vi lekte Följa John, spelade lite hockey och Juni lärde Uffe att åka skridskor.

Anna tävlade ju i konståkning när hon var yngre så hon imponerade på oss med flygskär och snurrar. Men inga hopp. Inte på en skrovlig ute-is. Barnen blev inspirerade och försökte ta efter.

Det har varit ganska milt och skönt, till skillnad från förra julen när det var -38 i stugan.

Glad över att det kom så mycket snö strax innan jul.

Barnen har spelat sitt nya tevespel ihop.

Men vi har också obligatorisk läsvila OCH reglerad skärm. När nu barnen längtat så mycket efter varandra vore det ju trist om tiden skulle förspillas framför skärmarna. 90 minuter per dag får de ha.

En dag när vädret var fint åkte vi längdskidor

Jag kände mig risig och hasade runt spåret med Uffe.

Efteråt grillade vi korv

Skönt att äta utomhus

Ingen disk heller.

Rysk mobwife möter Haglöfs.

Aldrig har jag sett så drömsk och tankfull tt som när jag gjorde mig redo att halsa en flaska renat.

Sportiga gänget.

När alla var trötta och kalla åkte vi hem

Och så fortsatte vi på traditionen med högläsning. Förra julen valde jag Skuggornas hus av Åke Holmberg. Det här året valde jag Ett äventyr i Stockholm av samma författare. Underbara gamla barnböcker.

Under tiden får barnen rita eller vila eller pyssla med något.

Djup frid brukar råda. Jag tycker mycket om att läsa högt.

Till trefika blev det blandade julkakor och glögg.

Och sedan körde vi ut barnen för att fortsätta på snögrottan. Ljudnivån inomhus blir ohållbar när de varit inomhus för länge. Särskilt i kombination med socker.

Idag är alla och åker slalom. Alla utom jag, Bertil och Uffe. Uffe är för liten för att orka en hel dag i backen och jag och Bertil är för sjuka. Istället har jag städat nedervåningen i sakta mak. Det blir ju så fort skitigt när man är många. Men nu ska jag ta ett bad och läsa bok och vila. Sedan ska jag på barnens önskemål rulla tre kilo av mina ”legendariska” julköttbullar.

Här kommer ett gäng bilder från dan före dopparedan och julafton. Spänn fast er för nu blir det megalångt bloggande.

Mitt på dagen före julafton knackade det på dörren och så rusade kusinerna in. Så glada miner efter alla lååååånga veckor sedan höstlovet.

Tonåringar behövde sitta i knät på moster och ta emot kramar.

Essa behövde ligga i knät på tjejerna och ta emot kramar. Ingen var missnöjd med arrangemanget.

Förutom Bertil som övade på att ge mig världens side eye varje gång jag försökte fota något.

Vi åt middag

Sedan såg vi näst sista avsnittet av julkalendern.

Och medan vi vuxna slog in paket och lagade julmat fixade tweenisarna knäcken. Sedan försökte jag valla alla i säng så att jag kunde få vara uppe ostört och duka och göra iordning. Älskar att tassa runt och göra det kvällen innan.

Jag var även uppe först av alla morgonen efter och gjorde eld i spisen och tog fram kakorna till kakfrukosten.

Viktig tradition som det inte tummas på.

Jag dukade med finporslinet och de skiraste kaffekopparna.

Små porslinstomtar, tomteparader av papp och flugsvampsljussakar som brinner ner i en grisblink.

Saffransbullar, clementiner…

…napoleonhattar, hasankakor, snöiga chokladkakor och skurna pepparkakor.

Barnen kom ner en efter en och öppnade sina nissepresenter under granen.

Pysseltidningar och en ny pyjamas till Ulf.

Så spännande med julaftons morgon och allt som ligger framför en.

Tända ljus i varje vrå och perfekt tajmat utslagna amaryllis.

Det lästes jultidningar

Och moster fick en God jul-kram

Så mysigt att äta frukost ihop och se alla förväntansfulla barnansikten. Att få fira julafton med sina kusiner och tillika bästa kompisar – det är något särskilt det.

Vi började prata om julens historia och jag tog fram Underbara Vinter och läste högt om lucianattens skrock och skrymt, om farorna med idogt sparkande och om gamla tiders lussetåg och de läskiga julbockarna. Hade inte en tanke på att min egen bok kunde användas så men det blev så roliga samtal. Särskilt lucianatten var ruskig att läsa om. Om skomakaren som var uppe och arbetade och såg ett gristryne sticka upp mellan golvplankorna och högg och högg och högg runt i golvet hela natten…

Långsamt ljusnade det ute och vi klädde på oss.

Barnen hade påbörjat en snögrotta kvällen innan och nu fortsatte de med grävandet.

Djupa hål och läskiga gångar. Ingenting för min klaustrofobi.

Exalterade ungar

Jag och Anna gick på en liten promenad längs byavägen.

Essa fick apportera

Och vi fick frost i håret, så kallt och bitigt var det ute.

Snart vände vi hemåt

Och gick in och satte igång att förbereda julmaten.

Vid ettiden skulle nämligen pappa och hans sambo komma ut och äta jullunch.

Jag bar min favoritklänning från Lump Studio.

Ärligt talat så himla stolt över julbordet där jag gjort allting själv. Vi brukar ju köra knytis men i år blev det inte så av olika anledningar. Och tänk att jag fixade att göra all den här goda maten? Känns som att ha klarat uppkörningen för Husmoders-körkortet!

Allt blev svingott. De flesta recepten är direkt hämtade ur min egen julbok. Pepparrotssillen, saffranssillen med Västerbottensost, rödbetssalladen, kålrotslådan, Västerbottenspajen, julköttbullarna….

Men Anna svängde i alla fall ihop en härlig sallad på brysselkål, apelsin, granatäpple och rostade hasselnötter.

Den vackra ullduken fann jag på en loppis i Göteborg när jag var där på höstlovet.

På matsalsbordet dukade jag med min samling tallrikar i asiatisk fasan, som jag ärvt av min faster. Och den syrenlila linneduken mamma sytt.

Silverbestick från farmor, remmare och diverse gamla mässingstakar och lummer.

Vi sjöng Hej tomtegubbar och sedan säkert sju jullåtar till vid matbordet.

Någon var lycklig och festade loss på julmust i obegränsade mängder.

Jag förstår inte de som säger att de är less på julmaten lagom till jul?! Julafton är ju första dagen jag äter den! Har aldrig ens provat att äta julbord ute på restaurang. Men jag skulle nog vilja göra det någon gång. Helst Gamla Riksarkivets julbord.

Alla hade svidat om till finkläder

Och försökte fördriva tiden med att spela piano eller läsa tidningar eller brottas med sina syskon tills blodvite nästan uppstod.

Som tur var blev det snart dags för Kalle Anka.

Både jag och syrran snarkade gott i soffan under tiden.

Gottebordet var uppdukat.

Det enda vi gjort själva i år var knäcken. Sedan fanns det brända och kanderade mandlar, marmeladgodisar, polkagrisar och maaaaaassor av gott godis som jag fått av Susanne!

Hon hade över efter diverse teveinspelningar och skickade med mig hem till pojkarna. Det gör hon alltid för hon är så omtänksam. Nu sparade jag undan en del och ställde fram det till jul. Mina systerdöttrar var lyriska.

Ett mål jag har är att om många, många år när jag är död och flickorna gamla kommer de prata om moster Claras jular med någonting stjärnögt i blicken. Precis som jag minns min mormors jular. Tyvärr kommer jag ju inte ha en aning om ifall de gör det. Men jag lever på hoppet! Eller inbillningen.

Det blev en redig godisfest

Sedan la vi fram paketen under granen.

Alltid en förfärande mängd.

Anna var chic i blått och barnen var exalterade. Skulle det komma någon tomte i år? Vi hade ju glömt att ställa ut gröten kvällen innan, så utfallet var osäkert.

Men jodå. Snart såg vi en tomte komma vandrande längs vägen och han stannade till och vinkade och bultade sedan på hemma hos oss.

Modiga barn öppnade

Och tog emot julklappssäcken.

Sedan var det paketutdelning

Och presentöppning. Majoriteten var begagnade saker. Folke fick till exempel ett par jättefina samiska skor av renpäls med tofsar. Fann dem på en loppis och han har burit dem för jämnan sedan han fick dem.

Bertil fick en fin loppad kostym som kommer sitta ännu bättre om något halvår. Bad honom posa för att återskapa denna episka bild från en jul för sex år sedan när han också fick en loppad kostym i julklapp. Men då var det mer tango-stil som gällde.

Efter presentudeltning, klädprovning och lek med julklappar åt vi desserten.

Jag hade gräddat rullrån enligt mormors gamla recept – även det finns i julboken.

Och serverade med hjortronsylt och lättvispad grädde. Godast tänkbara!

På kvällen åkte pappa hem och då svidade vi om till pyjamas och sköna kläder. Pojkarna hade fått en begagnad X-box som Jakob gjorde iordning åt dem.

Och tjejerna testade sin nya gellack med UV lampa. Själv låg jag halvdöd i en fåtölj och var glad, trött och nöjd med att julaftonen avlöpt så fint och att vi ännu ett år fick vara tillsammans.

När hela gänget gått till sängs la jag mig i soffan och tittade på granen och lyssnade på Pavarottis Ave Maria. Sedan tänkte jag tillbaka på julaftonen och bad en tacksamhetens bön till han som välsignat mig till övermåttan.

Välkommen hem till oss i juletid. Dan före dopparedagen närmare bestämt. Det är huset med den blå dörren och de röda fönsterna.

Gå genom portalen och fram till ytterdörren.

Du behöver inte bulta på. Det är bara att kliva in.

Bjällrorna på handtaget skvallrar om din ankomst. Sparka av dig snön mot dörrkarmen och kliv in på verandan. Här finns en vacker liten julgran men också julens all mat.

Verandan fungerar ju som en extra frys vintertid.

Kom in, kom in. Stå inte där och tveka. Häng av dig i hallen, det finns tjocksockar och tofflor att låna.

I köket är det varmt och ombonat, för vedspisen går för jämnan.

På hyllan ovanför köksbänken samlas burkar fulla med julkakor och ingredienserna som behövdes för att göra dem.

Den här tomteburken är en favorit och den är full av skurna peppakakor med mandel. Vill du smaka? Och vill du ha te eller kaffe?

Ett stort fat med apelsiner och en plåtburk full med vanliga pepparkakor finns också om du hellre vill ha det.

Vid vedspisen kan du värma dig om du känner dig frusen.

Slå dig ner och vänd upp suddarna mot värmen.

Ovanför dörrposten trängs julfina ting.

Och en pappersbonad har nålats fast med häftstift.

Tindra kristall hänger på hedersplatsen i köksfönstret

Och nedanför står mina aprikosa amaryllisar.

Den fina kökshandduken har jag fått av Lotta. På hyllan står en tomtekruka i form av en flusvamp. Lägg märket till det handstöpta grenljuset i miniatyr.

Det finns mycket att fästa ögonen på.

I alla håll och riktningar.

Låt oss gå in i vardagsrummet och glo lite till.

Här ligger Essa och skäms över sin blotta existens. Precis som hon brukar.

Blå hyacint som doftar starkt och kulljusstaken som nästan är nedbrunnen.

Den antika art noveau-vasen är fylld med amaryllis dagen till ära.

Och fotogenlampan med lampolja.

Skåpet är prytt med kransar

Och kransarna med domherrar

Och i tomteskålen ligger röda juläpplen och torkade apelsiner.

Kökssoffan med sitt hopplock av kuddar. Här kan du vila middag om du blir sömnig av fikat.

Pappersklockorna har hängts i dörröppningen.

Och i taket finns pappersgirlander. Det blir så festligt när de kommer upp.

Här står julgranen som krävde så många svordomar och eder.

Beundra under andakt.

Den tog ju sina timmar att klä och sätta upp.

Granen är full av kristyrer, pumlor, garntomtar, änglahår och glitter. Både lametta och girlanger och flaggspel från länder som inte längre existerar.

På ett hyllplan i bokhyllan finns en hel liten tomtevärld med en vaktparad av tennsoldater från 1890-talet.

Och ovanför pianot hänger snurrande virvlateller som rör sig i värmen från ljusen.

Pianot står redo för spelsugna barn. Eller gäster, om du vill pröva? Nystämt är det minsann!

Men oj, vad klockan blev mycket. Nu får du äta upp dina skurna pepparkakor och dricka upp ditt sista kaffe. Här väntas mina långväga julgäster vilken sekund som helst.

God jul på dig!

Med jullovet kom den stora tröttheten för hela familjen. På fredagen avrundade jag mitt arbete och det gick väldigt trögt.

Drack kaffe i sängen och besvarade mail. Till middagen kom faster Johanna på besök och barnen fick fixa tacos. Otroligt mysigt!

Vi såg på julkalendern och barnen fick sina klappar av Johanna. Här bygger Uffe ihop sitt nya Lego. Essa ser som vanligt undergivet lidande ut.

När Johanna åkt hem satt barnen uppe och byggde och småpratade. Och sedan tog vi en tidig kväll.

På lördagen hade vi en storstädning och jag hade förvarnat pojkarna om att inget gnäll skulle tolereras. Det är ju nog jobbigt ändå att julstäda – man klarar liksom inte att det också ska vara sura miner. Men de var inte alls gnälliga. De var peppade på att julstäda och göra fint för att kusinerna ska komma och bo i deras rum. Det dammtorkades, dammsögs och skurades på övervåningen. Och jag och Jakob gick loss där nere. Han rengjorde igensatta vattenlås och vår äckliga sophantering under diskbänken.

Ut med alla textilier för att damma. Tjugo minus är toppen och när de legat här ute några timmar doftar de närmast nytvättat.

Jag har länge gått och stört mig på vår äckliga igengrodda kyl, där jag inte längre har översikt. Nu när det lagats så mycket mat och vi ska ha gäster i två veckor vill jag ha det fräscht. Så jag tömde alltihop, rengjorde grundligt och satte tillbaka igen. Tog sin lilla tid men det var det värt.

Sedan dammtorkade jag överallt, Jakob såpskurade golven och rengjorde alla köksluckor och lister. Vi brukar sällan julstäda på den här nivån men i år fanns både tiden och orken så då gjorde vi det. Men det är INTE särskilt normalt så jämför dig inte!

Mitt i städningen fick vi besök av Elina, Stina, Elle och Iris som kom för att önska god jul. Så trevligt. De sjöng för oss också så att vi fick lite mer städpepp.

Barnen hann färdigt med städningen innan oss och tog sparkarna för att handla lördagsgodis och fixa hushållspapper och toapapper som var slut.

Målbilden var att vi efter den stora städningen skulle ta in julgranen.

Ångrade så mycket att jag lovat det där med granen, för det BARA krånglade! Tror jag var för trött för att tänka klart. Granen rymdes inte på den tilltänkta platsen och när jag försökte flytta den gick min enorma 10-liters Höganäskruka sönder. Och sedan fick jag såga av en massa grenar innan granen slutligen hamnade på en ny plats, intryckt i ett hörn där den egentligen inte heller rymdes. Där stod den dessutom så vingligt att jag fick fästa den med tre snören i väggen.

Många långa eder svors över graneländet…

Men sedan satte det roliga igång. Fram med alla vackra glaskulor, halmstjärnor, garntomtar och flaggspel.

Älskade gossar! De är så uppmärksamma på mina ansträngningar.

–Var har du hittat den här pumlan mamma? Åååå vad det doftar gott med en riktig gran. Du gör så fint och mysigt.

En fånig fördom jag hade när jag förs fick söner var att inget sånt här skulle vara lika kul som när man har döttrar. Typ som att pojkar inte bryr sig om det estetiska eller fattar värdet i det? Så korkat av mig! Stämmer inte ett jota.

Huckle och arbetsklänning. Självklart kittad för en rejäl städdag.

På kvällen när allt var klart halvslumrade jag i soffan framför Ensam hemma 2 med barnen, medan Jakob hade bastukväll med en kompis. Sov sedan gott den natten.

Vaknade vid halv tio imorse när Jakob och Uffe varit uppe sedan länge och eldat. Jag dukade fram adventsfrukost och sedan kröp vi ner i soffan och kikade på julkalendern.

Sedan hjälptes hela familjen åt att städa groventrén och rensa bort kläder och göra rent och snyggt. Syrrans familj brukar ha sin enorma packning där nere och då vill man ju att det ska vara välordnat. Annars hittar ingen någonting och blandar ihop skor och vantar med varandra som rena förskolan.

När det var klart hängde jag upp takgirlander och pappersklockor och pojkarna slog in julklappar. Jag lärde Bertil använda en lackstång och Folke hur man slår in paket. Har senaste dagarna sett så många reels med amerikaner som slår in paket att jag är helt förfärad. Tipsen i deras filmer är nivå 1A. Det får mig att fundera på om det är jag som är onormalt duktig efter att ha jobbat i presentbutik? Eller om det är amerikanska influencers som är odugliga? Tror det senare. Tipsen är nämligen exakt hur alla jag känner slår in helt normala paket.

Känns hur som helst viktigt att mina söner kan slå in presenter, krulla snören och lacka. Bertil fick feeling och skrev en massa rim dessutom. Så nu ligger jag i lä.

Någon annan som ligger, det är Essa det. Hon är på löpen så hon är jättejobbig. Lättretad, skäller på alla, stjäl mat (hon åt upp en hel Herrgårdsost medan vi städade källaren) och är bara allmänt stingslig och upprörd. Stor igenkänning. När jag har mens är jag också upprörd, skäller på alla och hetsäter ost.

Sedan gjorde jag lite mer julmat. Västerbottenspaj samt två olika sorters sillar och en julkaka. Allt från min egen julbok.

Min vän Charlotte kom förbi och önskade god jul med denna ursöta julblomma och några små paket. Jag stoppade undan paketen till julafton.

Och av Elina som kom förbi dagen innan fick jag denna snögubbe fylld med hembakat julgodis i tre våningar.

Blir så glad för alla fina och omtänksamma julgåvor från mina underbara vänner. Känner mig så sedd och liksom omhuldad.

När det började skymma åkte Jakob och de minsta barnen och hälsade på en kompis. Bertil högg upp en himla massa ved och jag tog en sparktur med Essa. Sedan åt vi dopp i grytan på tumanhand och njöt av tystnaden i huset och peppade på morgondagen. För imorgon måndag kommer äntligen kusinerna hit!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det har vräkt ner snö här i veckan och ingen är gladare än jag. Mina systerdöttrar kommer ju upp och hälsar på och jag har utlovat längdskidor, slalom, spark och snögrotte-byggande. Så då vill det till att det vräker ner.

Steg ut på verandan på morgonen. Beväpnad med snöskyffel.

Man såg varken in eller ut genom rutorna.

Ett varmt och liksom förtrollat sken.

Lyckades pressa upp dörren och skotta ren bron

Och den lilla snöstigen fram till vägen.

Midvinternattens köld är hård osv

Snön hade packat sig vid rutorna så att halva fönstret var täckt.

Innan jag skottat upp alla stigar och vägar runt gården hade det gått nästan en timme.

Vintern ger bra motion. Det tackar jag för.

Hade planerat att införskaffa julkärve till gården men i år stod de inte att finna i butik. Jaja, det blir ju jul ändå!

Nu är det verkligen inte långt kvar och imorgon planerar jag bland annat att baka de sista julkakorna, lägga in sillen och fixa Västerbottenspajen. Sedan är det bara att invänta de långväga gästerna. Ungarna går i bitar av längtan.

Höstlovets bästa köp var den hallonröda femtiotalskappan med pälsbräm. Hittade den på en secondhandaffär och slog till utan att tänka efter i mer än en minut. Jag tänker sällan efter i mer än en minut. Brukar veta direkt vad jag gillar.

Ska ha på mig den nästa gång jag går på opera. Det är redan bestämt.

Bootsen med grov sula är två år gamla från Other Stories rea. Och pannbandet har en gullig läsare stickat till mig för tretton år sedan. Den rutiga kjolen och den röda ulltröjan under är secondhand-fynd

Idag ska vi feja och fixa hela dagen. Jag har beordrat barnen att städa sina rum grundligt innan kusinerna kommer. Och vi vuxna ska skura golven, städa ur kylen, dammtorka alla ytor och sedan när huset är städat så tar vi in granen. Var ute igår kväll och sågade av foten och tog in den i källaren på tining. Bra om den får stå svalt i något dygn innan den kläs. Stå svalt och dricka sig otörstig.

Nej nu hinner jag inte prata mer! Nu ska jag rusa och julstäda. På med huckle och frammana min inre Rut Nilsson. Då går det i ett huj.

Nu har hela familjen gått på ett efterlängtat jullov. Det känns i kroppen att höstterminen varit lång. Men samtidigt känns det som att det var ungefär två veckor sedan jag skjutsade Bertil till sin första dag på högstadiet i stan, solen sken och luften var ljummen.

Hur som helst är det väldigt skönt att vara lediga. Alla i familjen är utarbetade utom jag. Jag har haft en höst med en rimlig arbetsbörda och det är jag så himla, himla glad över. Det är inget som händer av sig själv nämligen och ofta brukar det vara tvärtom.

Jag har slagit in alla julklappar nu. Trots att jag inte tycker att vi köpt så mycket blir det ändå mer än man tror. Brukar försöka slå in ett tag innan julafton, gärna sent på kvällen. Lyssnar på julmusik, dricker glögg och lackar på paketen. Nu slog jag in det på dagtid istället, när jag vabbade Ulf och lät honom sitta instängd med padda på övervåningen.

Fram med alla fina band och snören.

På med julklappsettiketter. Jag har fortfarande kvar av de som jag illustrerade för Röda Korsets räkning.

Rimmar gör vi i stort sett aldrig. Det är underhållande nog ändå på julafton, med tomten som kommer gående från skogen med sin lykta och bultar på och lämnar över en säck paket.

Till dig som ska ge bort något privat och eller lite pinsamt bjuder jag dock på detta rim, hittat på ett paket i Hallwylska museet.

Brände mig som tusan på lackstången.

Men det var det värt för att få den goda lukten!

Och det fina utseendet.

Den här arbetsdagen har jag ägnat åt att städa mitt skrivbord, gå igenom min företagspost, svara på mail och försöka göra lite mentalt bokslut innan semestern. Vet att många får en ovanligt lång och härlig ledighet, tack vare hur julen infaller i år. Vill bara påminna om att man inte behöver avsluta och göra färdigt allt för att få vara ledig. Skrev ett inlägg om det en gång som jag kan rekommendera. Den påminnelsen behöver jag också ta del av nämligen.

Vi har aldrig haft så dyra och påkostade kök som nu och ändå aldrig lagt så lite tid på att laga mat. Och så lite pengar på att köpa maten.

Vi har aldrig haft så mycket kläder som nu och stil har aldrig varit viktigare som statusmarkör. Men kläder får kosta så lite och kräva så lite av oss i form av omvårdnad och lagningar. Svenskarna älskar att handla på Temu och Shein och folk som har mycket pengar impulshoppar och kasserar dyra plagg i samma fart.

Julen har aldrig varit mer hypad än den är nu ur ett kommersiellt perspektiv. Men den har heller aldrig fått ta mindre arbete i anspråk. Mängden halvfabrikat, andelen julklappar som är hemgjorda (nära noll), den minskade tiden som läggs på att själv skapa och göra saker. Istället är julen en konsumtionsfest. Och trots att jag firar en mer pyntad och utdragen jul än mormor och morfar tror jag inte att jag lägger ner i närheten av så mycket arbete som min mormor gjorde. Som lagade allting från grunden, gjorde ett gediget julbord och inte hade hjälp av några halvfabrikat. Och sedan jobbade hon heltid som städerska. Nu menar jag inte att säga att jag därför borde göra samma sak som henne. Absolut inte. Men att skapa julstämning tar sin tid. Och idag känns det mest som att julen tar pengarna.

De moderna jularna har blivit lättare för att vi kan köpa allting färdigt. Men svårare för att stämningen inte riktigt infinner sig om man inte faktiskt utför vissa riter och sysslor för att mana fram den.

I dagens samhälle vet vi alltings pris men ingentings värde. Inte det riktiga värdet som uppstår när man lägger ner arbete på någonting meningsfullt och får känna tillfredsställelsen efteråt.

Jag älskar julen och den är arbetskrävande. Men jag känner mig mindre splittrad sedan jag accepterat att den är just det. Vår viktigaste högtid! Den är viktig i min släkt och i den kultur jag lever i. Jag är dessutom kristen. Skulle inte högtiden då vi firar Jesus födelse få ta tid i anspråk? Alla kulturer världen över firar ju sina högtider och fester. Och det innebär mycket arbete vare sig man förbereder Id al-fitr, Diwali eller julafton. Det är ingenting som är tragiskt eller fel med det.

Däremot är det fel att männen gör så lite för att dra sitt strå till stacken för att det ska bli någon fest. Men det får bli ämnet för ett annat inlägg.

För många år sedan hittade jag en grön stjärna på loppis, som passar fint att sätta på fasaden. Är svårt förtjust i den stjärnan. Så när jag hittade en mässingsjulstjärna på loppis för en tjuga slog jag till. Med tanken att utöka samlingen.

Jag delade på stjärnan och spikade fast de två delarna på garageväggen tillsammans med den gamla gröna stjärnan. Världens enklaste lilla pyssel. Nästan för enkelt för att få kallas pyssel? Men himla fint!

Ett skepp kommer lastat med senaste dagarna i bilder. Mobilbilder och finkamerabilder om vartannat.

Vi börjar på NK. Så som mina tisdagar ofta inleds. Hälsar på den ruskiga tomten i trappen. Åsikt: det är för lite läskiga tomtar i julskyltningarna nu för tiden och alldeles för god smak.

Vem vill ha smak när man kan ha kul?

Satte mig ner och korrade ett kapitel till min nya bok. Drack en stor latte och höll koppen mot magen för att lindra mensvärken och rikta värmen rakt in i kroppen.

Sedan gick jag på stan och köpte julklappar och mötte upp Erica för vår årliga jullunch.

Vi bytte paket och hon hängde på sig presentsnöret som en halsband. Som man såklart gör. Kyparen tog en bild på oss.

Gullig person som känner min kuddsmak. För tredje året har jag nu fått en loppad kudde i julklapp. Sån glädje! Den här var nästan finast hittills. Ska fota och visa. Älskar när människor ger mig loppis i present.

Åt någon slags kyckling som var god

Och sedan stack jag till gymet. Kändes väldigt tungt och opeppat. Jag sa till mig själv att jag skulle köra lätta vikter hela passet igenom. Men ändå körde jag på nästan lika tunga som vanligt. Det gick ju bra när jag väl kom igång! Som så ofta är kroppen starkare än psyket så man får inte lyssna för mycket på sina tankar.

Körde sedan hem längs vägar som visade tjugo minusgrader.

På kvällen var det syjunta hos Stina.

Trevligt granpynt

Och trevligt fika. Det handarbetades och pratades ikapp och tjöts av skratt.

Det går långsamt framåt med stickningen. Ska köpa lite bättre doningar till mitt nästa projekt. Så det förhoppningsvis går lättare. Folke har fått i läxa på syslöjden, att lära sig sticka under jullovet med sin moster Anna. Så jag tänker att vi gör det som en gemensam utmaning.

Idag har jag vabbat Ulf, spelat in två poddavsnitt och bakat vörtbröd. Det grämer mig att det inte rymdes i julboken. Ni är så många som sagt att ni använder just det receptet för det är så bra.

Däremot rymdes receptet på skurna pepparkakor.

Så det bakade vi. Uffe fick hjälpa till.

En sån älskvärd liten varelse som är hesare än Bonnie Tyler.

Baka är en bra syssla med krassliga barn.

Det blir ju något gott i slutändan också.

När han tröttnade

Bakade jag klart på egen hand.

Fyra limpor vörtbröd bidde det. Och hundra skurna pepparkakor.

En limpa åt vi upp på direkten. Så gott var det. Sedan kröp jag ner i soffan med pojkarna och såg julkalendern. Vi hade några avsnitt att se ikapp.

Fler åsikter:

Lena Arena (som är det enda vi kalla henne) är sjukt rolig och bra spelad av Christine Meltzer

Antari är ohyggligt lik en bekant till oss. Ända ner till den silvertejpade stöveln. Man känner liksom typen.

Shirley Clamp borde skådespela mer. Hon är skoj.

Ja, generellt tycker jag att det här är den bästa julkalendern på många år. Mysig, rolig, vacker. Ett populärt utrop här hemma är

-Vi säljer inte Gavmofjäll!

På rent klingande Malmberget-dialekt. Används till allt vi inte har lust att göra eller tycker är direkt felaktigt.

Efter att ha degat i soffan masade jag mig ut för att skotta. Hade lust att hojta det där om Gavmofjäll, men det fanns ju ingen som kunde höra. Jag blev ute en lång stund för att göra stigar i snön och kunna få igen garagedörrarna. Och så pratade jag med Elina i telefon och hips vips var jag klar med det jobbiga och bara hjärteglad över vintern.

Eller åtminstone en romantisk julfilm på Netflix.

Tycker jag lyckats rätt bra på den fronten.

Är så välkomnande att jag knappt vågar stiga in. Kanske väntar Jude Law på mig bakom dörren?

Nu tar vi en tyst minut och beundrar lyktan jag gjorde iordning av tre humlestörar som virades ihop med lite hamparep. Pysselnivå: plättlätt.

Är också så självgott nöjd över att jag hittade två helt oanvända ljusslingor på loppis, ursprungligen från Clas Ohlson. De har fått komma upp vid farstubron. 50 kronor för 21 meter slinga. Som hittat!

Ikväll är det tjugo minus ute och jag har precis kommit hem från syjunta med tjejerna. Åkte dit trött, håglös och ganska grinfärdig. Åkte hem med skrattet bubblande i halsen och en viss heshet efter alla flatgarv. Så tacksam för Stina och Ulrika och vår ocensurerade syjunta där krassheten regerar.

Nu ska jag göra en sista brasa i vedspisen och sedan krypa ner och sova.

Peppar på morgondagen. För då ska jag baka vörtbröd med Uffe som är hemma sjuk från förskolan. Sedan ska jag slå in paket. Gjorde mina sista inköp idag nämligen. Så nu är det klappat och klart.

Åh nu har jag äntligen fått hem min nymålade ytterdörr! Tvekade länge kring färgen. Vad skulle jag ha på dörren? Ville ju köra på något kul och nytt nu när jag ändå renoverade den så grundligt. Inte samma gamla gröna igen. Bad Ulrika om råd, hon har ju färgsatt själva verandan. Tillsammans hittade vi nyansen Bergsblå från Ottosons. Bingo!

Blå som bergen. Vilken slags blå är det nu igen? Jo, det kan jag tala om för dig.

Det är den här! Och jag är så glad i min nya bergsblå dörr som verkligen är som ett smycke på verandan. Vackert med de gröna rutorna också.

Vi backar litegrann och kollar på helheten. Har hela hösten haft en vision om hur jag skulle dekorera min entre och uppfart inför jul (ja, det är sånt jag ligger vaken och tänker på om kvällarna). Med röda vimplar, granris, äpplen och julgranskulor. Och dessutom skulle jag skaffa en julig portal i häcken. Så att man verkligen kliver in i den juliga vintervärlden när man går igenom den.

Portalen köpte jag för några hundralappar på Cdon av alla ställen. Och klädde in med en ljusslinga. Sedan virade jag fast granris runtom.

Och hängde upp några stora klockor högst upp, fyndade för en tjuga på loppis. Fast de hade gärna fått vara ännu större. Allting blir så pluttigt utomhus och man måste verkligen ta i för att det ska märkas. Sedan körde jag en ståltråd genom några äpplen och knöt fast i portalen. Ska se om jag också hittar ett brett rött band, kanske tolv centimeters bredd eller så, att göra en enorm roset högst upp på alltihop.

Vackert från båda håll.

Det är så belönande att ha en vision och sedan lyckas få till den som man önskat. Känner mig verkligen kreativt lycklig när det sker.

Den helröda vimpel är gammal från Indiska. Men jag ville ha mer mönstermix, så förra helgen sydde jag ett flaggspel med olika rutiga tyger.

En härlig, färgglad missmatchning.

På dörren har jag hängt små bjällror som pinglar välkomnande när man stiger in.

Julgranen på sitt lilla bord lyser så fint.

Och en ullgardin med både blått, rött och grönt har hängts upp vid fönstret. Ger lite värme och botten till allt ljust och isigt.

Så skönt att ha fått tillbaka ytterdörren och i ett sånt fint skick dessutom. Är så glad för att Johan fått ordning på den. Nu väntar jag bara på dörrarna till vardagsrummet som han håller på att renovera. Där en ruta varit pangad sedan fem år tillbaka.

Inte blir julstämningen mindre av att det nu kommit en himla massa härlig pudersnö också.

Här har jag påbörjat något slags arrangemang som inte blivit klart. Med tallris och äpplen och röd lykta. Något mer ska till, men vet inte riktigt vad. På loppis fann jag i alla fall ett par röda barnskidor och de passade perfekt in här.

Till och med sparken matchar ju.

Det ska bli roligt att se hur den bergsblå dörren tar sig ut i sommar, med det gröna taket till och blommor fulla trappen. Färger och att leka med dem gör mig så glad!

Det enda ”tråkiga” är ju att man direkt ser hur slitet allting annat är. Till sommaren blir det till att måla dörrfodret och bättra på fönsterfärgen. Samt måla insidan av dörrkarmen i blått. Just nu har den samma gröna nyans som den förra dörren nämligen…

I lördags inleddes dagen med städning av huset. Sedan kom farmor och kusin Felicia ut och hälsade på.

Tomtegröt till lunch, samt vörtbröd med skinka och senap.

De bästa helgerna är de när vi har besök. Alltid mysigt. Man anstränger sig som lite extra.

Jag hann dock inte göra så mycket med gästerna, för jag var lite uppskruvad och nervös inför kvällens luciatåg.

Åkte på rep och vid sex var det konsert i vårt lilla bönhus. Absolut en av decembers höjdpunkter att först samlas och repetera några gånger inför. Sedan öva på själva konsertdagen och sedan byta om i ett trångt källarutrymme där damer i olika åldrar bytlånar locktänger, pudrar näsan, repeterar stämmor och knyter glitter om magen och håret på varandra. Och så stjärngossar från åldern småpojkar till pensionärer, som hukar under sina strutar i den låga taköjden. Pirrigheten inför. Och sedan själva tåget.

I publiken satt grannar, vänner och till och med kompisar från stan. Ja en massa människor jag tycker mycket om. Sedan lästes som vanlig julevangeliet på bondska och så avslutades det med några jullåtar allsång.

Vet inte vad som hänt som gjort mig så blödig. Men det blir värre för varje år och nu har jag börjat snyfta i luciatåget jag själv är med i. För det är så speciellt att se publikens lyssnande ansikten. Människor som hemlighetsfullt håller tillbaka sin gråt, torkar tårar och kysser ett barn i pannan. Eller matt lutar huvudet mot sin partners axel. Så mänskliga, sårbara och vackra och det får mig att känna samma känslor som när jag skrev den här texten.

Det är också någonting så fantastiskt i att vi samlas och lovsjunger Gud. Lovsång är ju så tätt förknippat med kyrkan och ”vanliga” gudstjänster. Men vid jul så sjunger alla om frälsaren som är född och kristus som till jorden är kommen och allt är så berörande stämningsfullt.

Efteråt var det kyrkfika och samkväm och då tänkte jag på vilken evig tur (eller Guds försyn) att jag hamnade i just den här byn av alla byar där vi hade kunnat råka köpa hus. Här där jag känner mig så självklart hemma.

Vi diskuterade hygien och elpriser och hur tur det är att vi bor där vi bor så att en dusch inte kostar 23 kronor. Min son klargjorde då för alla med högröstad stämma.

-Det hade inte gjort något för vår familj. Jag har ändå inte duschat på tre veckor.

Bertil stal min kamera och gick runt och fotade suddiga bilder. På småbrorsor.

På vinterbyn

På fem personer som jag älskar väldigt mycket.

Och på mig i min Carola-kappa och Willyspåse. Min kamera håller förresten på att kajka ihop alldeles. Måste köpa en ny. Helst igår.

Vi åkte hem och såg på film i soffan. Den norska filmen Snösyster, baserad på boken med samma namn. Den läste jag för pojkarna för flera år sedan och den var helt otrolig. Sorglig, gripande, vacker och med de mest fantastiska illustrationer. Och nu har den alltså blivit film och jag kan verkligen rekommendera den! Minns inte sist jag grät så mycket till något jag såg på teve. Finns på Netflix.

Så blev det tredje advent-frukost. Är tokig i denna rufsiga lilla fotsittare med tår som färskpotatisar

Mysigt med tända ljus och pepparkakor.

Var helt snurrig av trötthet efter lördagen, så det krävdes många koppar kaffe.

Ute visade termometern -17 grader.

Och verandan var täckt i iskristaller.

Snart gjorde vi iordning oss för att åka på julmarknad.

På gården står julgranen jag huggit på vänt. Snart översnöad.

Barnen var ordentligt påbyltade.

Så härligt att åka på en riktig julmarknad i vacker miljö.

Vi var där strax innan de öppnade, för att hinna hugga för oss av det goda brödet i bagarstugan.

Stötte på Fröken Frida i vimlet. Tog en bild av henne.

Och hon tog den här bilden av mig. Jag hade på mig den päls som jag fann på loppis i höstas. Skönaste, varmaste kappan jag ägt. På benen hade jag försvarets benvärmare i ylle som jag haft i säkert trettio års tid. Så skönt när man har kjol. Brukar dra upp dem till skrevhöjd och så får de kasa ner bäst de vill.

Barnen fick köpa karamellstrutar

Och jag köpte lite saker till mig själv.

Min kompis Emils mamma har lovat mig att jag ska få komma och lära mig baka i hennes bagarstuga. Det ser jag mycket fram emot att göra i vårvinter. Nu beundrade jag istället arbetet här.

Enorm deg som bakades ut

Och gräddades undan för undan.

Skönt att vara i en varm bagarstuga när det är så kallt ute.

Det myllrade av bekanta och obekanta

Jag köpte julklappar till folk och fä.

Trevligt med kransar av ull. Borde testa att göra – har ju fortfarande ull kvar i gömmorna.

Felicia köpte en knäckklubba

Och sedan spanade vi på när pojkarna gick hinderbana

Vilket som alltid slutade i tandagnisslan och gråt.

Då fyllde vi på med fika

Fanns ju en hel del att välja på.

Skönt att tina tårna en stund

Och värma sig med glögg

Sedan åkte vi hem igen.

Mjukkakkun, honung, brända och kanderad mandlar, havrekex och torkat renkött. En fin fångst.

Vi fikade skinkmackor med senap och sedan la jag mig på soffan och tantlurade

Medan alla tre pojkar snörade på sig skidor och försvann ut i skymningen med Essa.

Till middag blev det långkok, köttsoppa med klimp. Den mat man vill ha under kalla dagar.

Sedan skjutsade jag Felicia till bussen och tog en långpromenad i yrsnön med min syster. Och avslutade sedan kvällen med att tillverka den här fina saken av humlestörar, som jag gått och drömt om. Imorgon ska jag pluppa i ett ljus, så att det lyser välkomnande.

Så peppad för imorgon kommer vi också att få tillbaka vår ytterdörr efter att ha levt med plast för dörren i en månad. Ni ser den ju skymta där bak. LÄNGTAR som om det var julafton! Då ska ut och dekorera farstubron med vimplar och kransar och annat fint…

I år har jag prytt verandan med en julgran. Fattar inte varför jag inte gjort det tidigare år? Är ju så otroligt välkomnande när man stiger in genom dörren och möts av denna syn. Det är en ganska hög gran – typ 1,5 meter. Men det är ju nästan fyra meters takhöjd här inne så trots att jag ställt den på ett bord ser det ut som en liten adventsgran.

Har dekorerat den med hemmagjort pynt och oömma pumlor i plast.

Just eftersom att dörren kan blåsa upp eller gäster trängas på verandan.

Man vill ju inte att någon ska råka stöta i och känna sig dum om det rasar ner.

Har också hängt två julstjärnor på verandan och fyllt på min fotogenlykta. Förut har jag haft lysande kransar här ute, men de lös så svagt. Jag vill ju att det ska vara ordentligt ljust så att verandan känns ”bebodd” fastän det bara är en farstu.

Min snölykta står också här och lyser. Den jag gjorde till SVT alltså. Ser så verklig ut att man riktigt hurvas när man går förbi.

Min riktiga julgran tar jag in nästa söndag. När vi firar jul borta brukar jag ta in den någon veckan innan jul för att alls hinna njuta av den. Men när vi firar jul hemma vill jag vänta in i det sista. Så jag tänkte ta in den efter att jag julstädat huset som vi planerar att göra nästa helg. Ska linoljeskura golven på nedervåningen och efter det får julgranen komma in.

I måndags var jag på SVT på morgonen. Fixade och förberedde för inspelningen.

Min och Susannes kombinerade klänningshög. Synkade för inspelning.

Rekvisita-hö

Susanne fångade mig i preppen. Vi spelade in hela dagen och sedan var jag helt sluuut. Ingenting gör mig lika trött som att spela in teve.

På tisdagen var jag inne i stan och gjorde ärenden och fick undan lite skrivjobb. Letade rekvisita och fann rekvisita. Det är i skröfslådorna det är roligast att leta. Ingen riktig loppis står utan skröfslådor!

Avslutade tisdagen med ett gympass. Hade absolut noll pepp och var nästan helt övertygad om att jag skulle hoppa över det. Men mutade mig själv med att jag fick träna precis vad jag ville och exakt hur lite som helst. Så då klarade jag mig igenom

Och sedan tog jag och Stina en mysig kvällspromenad i månskenet. Pannlampor var överflödiga. Därefter var det godnatt.

På onsdagsmorgonen hade jag en fotograf från DN på besök. Ett reportage som kommer i tidningen den 21a december och vi fotade i flera timmar. Länge sedan jag släppte in en tidning hemma hos mig, jag föredrar ju att dokumentera själv.

På eftermiddagen var det luciatåg i byns bönhus. Det brukar vara på mornarna, så det här var något nytt. Stämningsfullt. Folke läste en vers och Uffe ropade

-Hokka!

För att fånga brorsans uppmärksamhet. Det har blivit hans smeknamn också i skolan. Uffe kunde inte kunde säga Folke när han var liten så han kallade brorsorna för Betty och Hokka. Det sistnämnda fastnade.

Blir så rörd av de spröda barnrösterna, mäktar knappt med. Efteråt var det julbasar på skolan där vi köpte alster barnen skapat och massa gott fika.

På torsdagsmorgonen var det dags för nästa luciatåg. Nu på förskolan. Samling 07.45

Så fruktansvärt söta ungar.

Uffe tog i för kung och fosterland.

Salta gänget. Äldst på förskolan. Även sista lucian jag bevistar på förskolan. Efter tolv år med småbarn är det nu slut. Snyft!

Storasyskonen på lucia för prick tio år sedan.

Efter lucia skyndade jag mig hem för att göra undan mer skrivjobb. På lunchrasten plockade jag fram tomtesamlingen

Och på eftermiddagen kom fina fröken Frida på besök.

Frida tog en bild på mig. Hade på mig min favoritklänning från Lump Studio. Extra lämplig när man vill kunna äta ohejdat.

Jag bjöd på glögg som lagrats sedan 2023, saffransbullar, två sorters pepparkakor samt fudge som Susanne bakat.

Plus marmeladkulor. Antingen älskar du eller hatar dem. Men hatar du dem så hatar jag dig för detta är det godaste som finnes.

Fint att sitta och surra med en vän

Essa ville dock hela tiden lägga sig i och ta del av gemenskapen

Påstridig typ.

Jag och Frida hade så mycket kul att prata om, som vi alltid har när vi ses. Väldigt värdefullt att ha någon att kunna dela jobberfarenheter med och få lite input på det man själv håller på med. Ibland vet man ju inte om man håller på att bli galen.

Folke hade hämtat Uffe på förskolan och traskat hem så att de kom lagom till fikat.

-Va är fröken här? Va, har ni fika? Va, va, va får vi va med?

Alla mina barn har haft Frida som fröken på förskolan och hon är en stor favorit kan jag säga! Skojig, snäll, trygg, påhittig och så himla rimlig människa i allmänhet. Det var faktiskt så vi blev vänner, när Frida vid hämtning alltid på ett väldigt roligt och drastiskt sätt återberättade var Bertil pysslat med under dagarna. Aha, här har vi någon i min smak! minns jag att jag tänkte.

Jag har fortsatt arbeta med julmaten. Jag vet inte hur ni fungerar men ofta när jag ska storstäda eller laga mat tycker jag att det är härligt att gå in i det rent estetiskt. Man kan ju laga mat i lysrörets sken, med träningstights och håret i en tofs. Inget fel i det såklart. Men det är roligt att tända ljus, göra fint och ta på sig något husligt och rejält.

Beskrev det så här en gång i ett inlägg:

”»Mamma varför leker du aldrig?« frågade min son mig en dag. Men jag leker ju jämt! Mitt hus är mitt fullstora dockskåp som jag ständigt möblerar om i. Mitt arbete är lek från morgon till kväll. Och så leker jag med olika roller för att hitta kraft och inspiration. När jag behöver tuffa till mig leker jag Pippi Långstrump, när jag lagar middag och hanterar fem kastruller samtidigt är jag en fransk stjärnkock. När jag bokför leker jag kontor och när jag tränar längdskidor är jag Charlotte Kalla i OS.

Bomullsklänning, träskor och klädnypor i fickan har jag när jag ska göra jobbiga hushållssysslor. Då leker jag Rut Nilsson, min egen kära mormor – som satte en bulldeg, svabbade ett golv och sotade en vedspis innan någon annan ens vaknat. Som arbetade och gick an och aldrig verkade trött eller tyckte synd om sig själv. När jag leker Rut räcker orken alltid till.

Jag tycker knappt jag gör annat än att leka. Det är det som är att vara vuxen. Jag bara leker att jag kan och vet något, imiterar andra vuxna och hoppas att aldrig bli ertappad.”

Så nu när jag lagade julmat lekte jag mormor Rut. Jag gjorde långkål efter gammors recept, samma som finns i Underbara Vinter.

Man tror att det ska bli så mycket, men det sjunker ihop till ingenting när det är färdigstuvat.

Sedan hackade jag vitkål

För att göra brunkål. Även det efter gammors recept och även det finns i Underbara vinter.

I med soja, sirap, ättika och skinkspad och låt gå på låg temperatur i ugnen.

Ställde ut och lät kallna på verandan. Härligt att ha en extra stor frys där ute vintertid!

Jag har egentligen en massa fler bilder från dagarna som gått. Men det blir för mycket i ett och samma inlägg så jag ber att återkommer med resten imorgon

Nu ska jag krypa till kojs, för imorgon väntar adventsfrukost och julmarknad.

I måndags var jag på SVT och spelade in julpysselklipp. Mitt uppdrag: sprida lite julefrid på Play tillsammans med Susanne och var för sig.

Studion var löjligt fin och jag ville sno med mig allt jag såg.

Gjorde bland annat gammaldags julpynt i form av snöbollar och istappar. De ska egentligen hänga i granen, men min variant är att bygga en inomhussnölykta.

Det är enkelt och roligt och billigt! Några av dessa snöbollar har ju Uffe gjort på egen hand.

Susanne visade härliga julgodis man enkelt kan fixa själv. Och så lärde hon mig mer om sirap och vilken man ska använda när. SVT har inte hunnit få ut recepten än – men tills vidare hittar ni dem på Susannes blogg.

Här kommer lite ögongodis

Från studion

Inte visste jag att det var så snyggt med en gran i en burk med saltströmming? Men det borde jag anat!

Vespaåkande julpynt

Och tomtemasken jag drömmer om att skrämma mina barn med i jul.

Kika in på SVT Play för att hitta klippen, de finns under vinjetten ”Godare jul”.

Jag kom in i vardagsrummet när Uffe av en händelse hittat igen mig på SVT Play.

-Mamma du är i teven här. Men jag vill inte se, så jag spolar.

Kul att man har stöd av sin familj.