Kategori: Claras jul

Datumfilter

12 januari, 2022

Jullovets sista dag ägnade vi åt att åka pulka, bob och spark. Det var så vackert ute att man inte kunde göra annat än att sucka lyckligt

Till och med postlådorna var o-fula.

Hos Jakobs mormor finns en suverän pulkabacke på gården. När det är ordentligt plogat kan man komma långt ner på åkern.

Bertil åkte med lillebror och drog upp honom efteråt.

När vi tröttnat på bob bytte vi till spark. Ulf bäddades ner under filtarna

Men tröttnade snabbt och ville istället skjutsa storebror

Även det tröttnade han snabbt på och då fick Bertil skjutsa istället. På en spark i storlek Chihuahua.

Han har en ängels tålamod får jag säga. Lyckliga Ulf med sådana storebrorsor. Och lyckliga oss att vi fick ett sånt härligt jullov trots att det såg lite mörkt ut till till en början.

Idag hade jag min första kontorsdag. Behövde fixa bokföring, reda ut gamla mailtrådar och planera upp inför de närmsta månaderna. Kändes nästan oöverstigligt förskräckligt innan jag var igång. Men sedan har jag suttit i diverse teamsmöten med nya kunder och annonsörer för året som kommer. Och då blev allt lätt och roligt igen. Att veta att jag har sponsorer som möjliggör att jag kan lägga så här mycket tid på bloggen även nästa år. Det känns fantastiskt!

9 januari, 2022

Efter en vecka i stugan med alla kusiner landade vi hos Jakobs mormor under lovets sista dagar. Här skulle vi egentligen firat jul men det blev avstyrt på grund av covid. Fast nu är alla friska igen! Och vi har haft en tredje (!) julkappsutdelning och äter julkakor och ser på Stjärnorna på Slottet. Så fint att vara här och ha det riktigt lugnt och skönt. Barnen är trötta efter en vecka av intensiv, social kusinlek och vill mest spela spel och ligga i soffan. Trots inställda och ombokade planer hela jullovet och trots att barnen hunnit med två sjuksvängar så har vi haft det riktigt, riktigt fint tillsammans.

Och det känns i kroppen att jag gav mig själv en lugn december. Jag är liksom otålig efter att få dra igång med allt igen! Prova mina nya vanor (hur ska det gå att börja jobba 5.30?) börja träna med min PT Ida igen (50% av höstens alla pass försvann ju i sjukdom). Äta fräsch, lätt mat och fortsätta med 20 minuters läsläxa om kvällarna. Plus att jag vill ha redaktionsdag med Erica och planera både bok och blogg. Den här våren ska bli så rolig att hugga in på.

På torsdag – tjugondag knut – så plockar jag bort allt julpynt. Och till och med det längtar jag lite efter.

28 december, 2021

Nu känner vi oss friskare. Så pass friska att vi ägnat hela dagen åt att dammsuga, städa och skura ur sopsorteringens alla kärl under diskhon. Damma kuddar, mattor och filtar. Storstäda badrummet, bädda gästsängarna och plocka och göra fint överallt. Varför? För att våra julgäster äntligen kommer. Och vi tar ett omtag på denna underbara helg. Fortsätter doppa i grytan och dela ut klappar och kokar ännu en sats med kola. Så underbart att julen bara fortsätter och fortsätter.

Har känt mig glittrig och fin i den här gamla toppen från Zara. Den har några år på nacken men varje gång jag är glåmig och färglös tycker jag paljetter är lösningen. Ljusa paljetter som skänker lite ljusreflektioner åt mitt bleka anlete.

Står jag framför julgranen syns jag nästan inte

Imorgon ska vi sticka ut och sparka, spela spel och se på Bäst i Tests julspecial. En av oss ska planera nyårsmenyn, en annan helghandla, ytterligare en ska isklättra och den fjärde ska göra eld i bastun och se till att alla barn som vill får rulla sig i snö och värma sig på heta lavar. Låter som en bra plan.

Bäst att släcka och somna nu så jag orkar med allt kul!

27 december, 2021

Min äldsta pojke önskade sig inga leksaker i år. Nej, det enda han ville ha var praktiska utegrejer i naturliga material. Helst skulle han väl bosatt sig under en gran ute i skogen om han hade fått det i present också.

Så fint att både morfar och gammelfaster hörsammade önskningarna. För han fick så underbara saker att jag var tvungen att fota alltsammans!

Ryggsäcken har min farmor Beda gjort en gång i tiden. Hon var otrolig på att slöjda. Hon har till och med vävt banden själv. Ni förstår ju att jag har att brås på – även om jag till min sorg aldrig varit särskilt skicklig på handarbete.

Han fick också ett gammalt rejält skinnbälte från Jakob, en ny morakniv, tändstål, kåsor med hyskor att fästa i bältet, en jägarpanna att bära i ryggsäcken och en vattenplunta i ullfodral som jag hittade åt honom på loppis. Samt en ordentlig termos och ett stort vitt fårskinn att rulla ihop och ha med på utflykten.

Vidare fick han två par begagnade skinnhandskar. Ett par vanliga och ett par i sälskinn. De är helt fantastiska – ska visa sedan! Dessutom fick han en handgjord kaffepåse i skinn som han istället för kaffe kan förvara fikat i på utflykten. Och så fick alla barnen varsin ordentlig ficklampa. Samt ullstrumpor, en lergök, en flöjt och lite annat smått och gott som kan vara bra att ha när man ska ut på äventyr tillsammans.

Skulle inte tackat nej till att själv fått allt det här i julklapp. Men frågar jag snällt kanske jag får låna det någon gång? Nu fattas bara kompass, snöskor och slangbella som också stod på önskelistan. Men något ska väl finnas kvar att önska sig till födelsedagen också.

Visst är det fint att få begagnade presenter förresten? Inte bara secon handfynd utan någons avlagda grejer. Min faster är fenomenal på det där – hon ger ofta bort några av sina egna skatter när man fyller år. Någon broderad duk, en tavla hon inte längre har plats för. En halsduk från min farmor eller salladsbesticken i silver som hon tröttnat på att handdiska. Anna är likadan. Älskar att hon köper på loppis till mig eller rafsar ihop lite ur sina egna gömmor när det vankas julklappar och födelsedagspresenter.

27 december, 2021

Alla barn har älskat sparkpulkan. Sparkpulkan som både jag och min syster hade när vi var små. Mamma målade blomman och skrev Annas namn utanpå. Jag bäddar ner barnen i fårskinn och så sticker vi iväg.

Vissa bitar vill Ulf “sparka själv”. Då får han stå på medarna och åka medan jag gör fart.

Essa älskar också när vi sparkar. Äntligen något som kan hålla (nästan) jämna steg med Essa

Det är roligt att se skillnader och likheter mellan mina barn. Vem som kämpar som tusan för att lära sig sparka. Vem som lär sig direkt. Vem som kastar sig i drivan och skriker i raseri när det trilskas. Vem som biter ihop i vredesmod när sparken går i diket. Vem som inte bryr sig alls utan bara nöter på – hur svårt det än är.

Idag har termometern visat -25 grader och vi har haft en väldigt lugn dag. Jag börjar långsamt återhämta mig från förkylningen och imorgon ska vi ta ett städrace för då kommer det gäster. Även om vi inte kunnat hitta på så mycket skoj detta krassliga jullov så har vi suttit uppe sent och tittat igen hela Harry Potterserien med storpojkarna. Så rasande mysigt, kul och spännande att göra ihop. Har älskat Harry Potter sedan den första boken kom – då var jag lika gammal som Bertil är nu.

25 december, 2021

Hej på dig. Hoppas du har det fint idag och att julaftonen varit som du önskat. Här blev allting så upp och ner. Vi skulle firat med Jakobs hela släkt men där blev det sjukdom och misstänkt covid. Så med kort varsel fick vi ändra planerna och stanna hemma. Och nu på juldagen är hela vår familj också sjuk. Jag ska inte tråka ut er med att skriva om det – men jag trodde nog vi fått vår beskärda del den här hösten och skulle slippa vara sjuka till jul också. Men ja, jag trodde fel.

Igår på julafton mådde vi okej i alla fall. Då var det bara ett av barnet som hunnit bli riktigt krassligt. Och som tur var hade jag hunnit julbaka en hel del redan och sedan snabbhandlade Jakob lite enkel julmat när planerna ändrades. Och eftersom huset är julat från topp till tå var det inte svårt att få till julstämningen hemma.

Kvällen innan julafton var jag uppe sent och griljerade skinka, la ut nya dukar, la fram nissepresenterna under granen och sånt. Messade med min syster som precis som mig var uppe sist och dukade frukostbordet. Vi konstaterade att det skönaste som finns är att få duka ifred i lugn och ro och få det precis som man vill ha det.

Jag och Uffe vaknade först på julafton och gick ner och tände alla ljus och gjorde eld i spisen.

Vi fikar alltid kakor till julfrukost. Inte en fiber så långt ögat kan nå.

Varsin Nissegåva till barnen under granen. Tradition från både mitt och Jakobs barndomshem. Och säkert de flesta andra Svenskar också? Man får något man kan använda under dagen för att man inte ska tjata hål i huvudet på de stackars föräldrarna.

Snart kom storbarnen ner och kastade sig över paketen.

Det här var första gången vi firade jul så här bara med lilla familjen. Det var ovant men fint. Och väldigt lugnt.

I paketen från Nissarna låg det två täljkitt. Barnen är besatta och nu fick de varsitt kitt med morakniv, dubbeleggad skedkniv, färskt kvistfritt virke, sandpapper och linolja. Barnen satte genast igång att tälja.

Och tog bara ett kort uppehåll för julfrukost.

Ulf. Alltid med en hand i min urringning pillandes på mitt utstående födelsemärke. Eller “gullisen” som han kallar den.

-VAR ÄR GULLISEN?! ropar han uppfodrande och börjar gräva runt.

Barnen satt vid vedspisen och täljde så hela golvet översållades av spån

Sedan kröp jag och storpojkarna ner i soffan och såg sista julkalender. Vad har era barn tyckt? Mina har älskat den! Och jag med. Alltifrån de mysiga miljöerna, roliga klädseln och rekvisitan till hela intrigen. Jag har bara mått dåligt över att Ture har en så elak mamma – medan pojkarna istället suttit och försökt coacha Ture till att bli en bättre tjuv och därmed accepterad av sin familj. Jag minns det där från när jag själv när jag var liten – hur jag tyckte att det var barnens jobb att göra föräldrarna glada. Som vuxen tycker jag ju tvärtom. En mamma får inte förskjuta sin son.

Nå, det ordnade ju upp sig tillslut för Ture. Och jag är väl bara blödig och drar för stora växlar på allt.

Sedan pallrade vi oss ut på en liten sparktur

Essa fick dra Bertils spark.

Vi hälsade på grisarna

Så gulliga kultingar

Och alldeles handtama så man får klappa dem.

Hälsade på fina hästar också.

Sedan bultade barnen på hos kompisen Elle och frågade om hon också ville med ut en sväng.

Det blev ett alldeles lagomt litet slädparti. Barnen stannade sedan ute en stund och byggde en koja i skogen medan jag och Jakob gick hem med Ulf.

La ut en pumpa full med frön och några äppelhalvor till fåglarna. De ska väl också ha något gott.

Sedan gjorde vi iordning julbordet. Det blev ett väldigt litet i år. Barnen fick säga vad de absolut inte ville vara utan och så gjorde vi bara det.

Och då blev det prinskorvar, köttbullar, julskinka och rödbetssallad.

Själv ville jag gärna ha ägghalvor med rom och lök och Jakob ville gärna ha kålrotslåda. Och där nöjde vi oss. Eller först adderade vi lite bröd, god senap och en stor grönkålssallad med karamelliserad brysselkål, apelsin och mandlar.

Jag juldukade precis som mormor brukade göra. En stor vit duk med en röd löpare på i mitten.

Fast jag la ut lite lummer ovanpå och ställde fram några tomtar också.

Linneservetter och bordssilvret från farmor.

Och sen åt vi!

Min jultallrik. Folk som är så här: “julmaten är så tung och fet jag står inte ut” förstår jag mig inte på. Tung och fet är inget jag lider av. Det är som att säga att man väljer bort godis för att det är för gott. En gång per år ska jag nog stå ut med att äta tungt, fett och proteinrikt. Man är väl viking?

Någon var lite trött och längtade efter tomten. Fascinerad av att han lyckas se ut som ett litet änglabokmärke när han sover. Änglabokmärken är inte det jag främst förknippar honom med annars.

Själv fastnade jag inte på bild i några festkläder. Även om jag lovar att jag hade sådana.

Efter maten var det dags för Kalle och hans vänner. Det ÄR ju så fruktansvärt gulligt att se tillsammans med barnen som gapskrattar och pekar och har kul åt något man själv är tämligen mätt och blasé på att se.

Ingen jul utan marmeladkulor, förresten.

Efter Kalle kan det hända att jag gjorde en utryckning till några vänner i behov av en person med röd mössa och stor säck. Att tomta är mysigt. Se småbarnens exalterade och skräckblandade känslor i fönstret när man bultar på. Och när jag kom hem var det någon som kraschat så här.

Sedan satt Uffe och Berra och tittade på Uffe och Berra i Kan du vissla, Johanna?

Men sedan hips vips såg vi en liten nisse komma smygande kring gården. Den tassade runt med lykta och smög sig så småningom fram och bankade på rutorna.

Extrem spänning hos pojkarna!

Nissen lämnade en liten säck med paket som tillskott till det som redan låg under granen.

Och sedan satte paketöppnandet igång.

Hög stämning och fullkomligt kaos!

Och sedan lekte vi med julklapparna, monterade leksaker, läste instruktionsanvisningar tills ögonen blödde och barnen istället drog ut och sparkade och testade sina nya pannlampor som tomten kommit med. När de kom in la vi Ulf för kvällen, dukade fram risalamande med körsbärssås och sedan avslutade vi kvällen i soffan framför Harry Potter.

Och det var den julaftonen, det. Väldigt tacksam över hur den blev med tanke på omständigheterna. Idag mår jag som en påse sopor. Frossa, feber och trötthet. Glad att förkylningen väntade först tills juldagen med att komma med full kraft.

23 december, 2021

Nu när huset är julstädat, rensat och fejat i minsta vrå (i alla fall om man är närsynt och halvblind när man passerar barnens rum ) så fotade jag en liten tur runt vårt pyntade hus. Välkommen in.

Jamen stå inte där och tveka – kliv på! Sorry för sparken som Bertil ställt precis i gången och låtit stå i en hel vecka.

Ser du den röda vimpeln? Jag fann den på Indiska på rea och tänkte att en röd vimpel skulle kunna vara precis den sista piff min farstubro behöver. Det visade sig att det stämde.

Du kan sparka av snön här vid dörrkarmen. Ja det gör ju alla andra. Det syns – färgen är borta. På verandan tänder jag alltid ett litet ljus eller lykta när det vankas finfrämmande som du. Här är inte så många andra julpynt. Men ett stort ris och en julig bonad på väggen har vi i alla fall.

Kom in i hallen. Hängaren är tom nu för tiden. Vi andra hänger ju mest av oss nere i groventren.

Ja, men kom in, kom in jag sätter på kaffe. Du kan låna ett par tjocksockar i höstolen i hallen.

Har du sett min julgris? Har letat efter en sådan i flera år. Att hänga ovanför vedspisen precis som mormor alltid gjorde. Fann den på Myrorna för 6 kronor i förrgår. Jo jag lovar – bara sex kronor.

Essa sover tyvärr i korgstolen annars kunde du fått bästa platsen bredvid den varma vedspisen. Men om du kan stå ut med att ha henne i knät så kan ni samsas.

Några snittamaryllis pryder sin plats på köksbänken. Snart är kaffet färdigt. Tar du mjölk? Du ska få den finaste koppen.

Vad som doftar? Nejlikoapelsinerna. Vi gör dem på löpande band.

Jo, tack jag vet att jag kanske går lite överstyr med alla tända ljus. Men det ÄR ju så trevligt.

Julbonaden? Jo den har jag fått av min vän Elina. Sitter på hedersplatsen i köket.

Pepparkakor pryder alla fönster.

Det är lite brokigt och plottrigt precis som jag vill ha det.

Fyra bonader bara i köket. Vem vill vara minimalist när man kan vara sig själv?

På kökshyllan trängs pynt, pinaler och praktiska pjäser.

Men stå för all del inte kvar i köket och tryck. Ta med kaffekoppen så går vi in i matrummet.

Har du tänkt på att skåpet med sina kransar ser ut som den här 😦 emojin?

Och att dekormålningen på detta gamla skåp ser ut som två yorkshireterriers i hängslen som står på bakbenen. Jasså inte? Nej men från och med nu kommer det vara allt du ser.

Den här julduken har jag fått från en bloggläsare. Jag tycker att den är så vansinnigt vacker.

Men ljuset från första advent lever farligt.

Min änglaljusstake som legat i ett skåp i säkert tio år har nu kommit fram och fått en central plats i matrummet.

Liksom grisfatet. Det älskade grisfatet.

Och samlingen av riktigt riktigt lömska tomtar

Och samtidigt som jag köpte grisen vid spisen fann jag en underbar liten tomtestake i porslin. Det står IMPORT stämplat i botten på den vilket betyder att den är från innan 1950-talet. 20 kronor.

Jag är så stolt över mina tre små änglafiguriner från Goebel. Gamla och jättefina. Fick alla tre för en tia på en lokal loppis. Men det är inget jag skryter om på bloggen. Det säger jag bara till dig som hälsar på. Man vill ju inte vara outhärdlig.

Granen står så grön och grann

Och halmen hänger så gul och varm…

Ullbonaden på väggen är ett otroligt broderi jag köpt på Röda Korset i Umeå.

Ja, eller hur. Visst blir man glad av takgirlander. Satte fast dem med häftstift. Plättlätt om man inte har höjdskräck vilket jag har.

Flaggorna högst upp i toppen på granen är ett nytt påhitt från i år. Såg det på de här gamla julbilderna och försökte skapa något liknande.

Vill du ha mer kaffe? Jag kommer med påtår. Ta en näve skurna pepparkakor också. Så du orkar med hela rundvandringen.

Vid julgranen kan man nämligen bli stående ett långt tag för att iaktta allt gammalt pynt. Risk finns för både blodsockerfall och lågt blodtryck.

Du kan lägga dig raklång i soffan förresten. Det där är den bästa platsen. Med utsikt över båda rummen. Vräk ut dig bara. Jag ska hämta en filt också.

Var inte rädd för stirrande blickar från alla lömska små tomtar. De attackera inte. Bara nattetid när man sover.

Räkna människor på tavlorna istället. Roligare än att räkna får.

Jaja, jag ska inte tvinga dig att ligga kvar. Vi går vidare. Ut i hallen igen. Nu har vi gått runt hela nedervåningen.

Trappgrinden behövs inte längre. Men jag gissar att Ulf kommer hinna fylla femton innan någon tar sig för att montera ner den. Vid det laget har vi säkert redan barnbarn så då kan den lika gärna vara kvar.

Kissnödig? Självklart ska du låna toaletten. Det minsta badrummet i kommunen – inte mycket större än en garderob. Men pinka kan du. Koffein är vätskedrivande.

Här finns inte mycket till pynt, men ett doftljus och en liten bukett med röd tulpan och gran ryms i alla fall. Vill du rota i mitt badrumsskåp går det också bra – jag ska inte störa. Kika du i lugn och ro. Men alla skämmiga saker finns i hallmöbeln eftersom det är så trångt på toaletten.

Nu går vi upp till sovrummet. NEJNEJNEJ det är ingen invit. Jag vill visa min sängsida bara. Du behöver inte bli orolig.

Eller få upp förhoppningarna?

Här är min fullproppade garderob. Håll säkerhetsavstånd. Du kan förolyckas om du står framför dörren och den plötsligt flyger upp. Kvävas av omlottklänningarnas sega midjeband och strumpbyxornas långa tentakler. För att inte tala om snarorna som bh-banden lägger ut.

Den gamla spegeln och den gamla hårborsten jag fick av mamma och hade i mitt flickrum. Funkar inte att borsta håret med men jag brukar borsta mig själv på ryggen när jag ska gå och lägga mig. Det kliar alltid exakt där BH-spännet suttit och dit når jag inte.

Gillar att somna och vakna vid den är utsikten. När det är norrsken kan man ligga och beundra färgspelet på himlen. Ibland ser man Venus och Karlavagnen. Ja, jag tröttnar aldrig. Sover gott i sängen gör man också…

Hallå? Du somnar väl inte? Kliv upp ur fåtöljen nu. Rundturen är slut. Jag ska visa dig ut igen. Om det inte finns mer att se? Jo för all del. Men till barnens rum går du på egen risk. Medtag kängor med stålhätta, machete samt en störtkruka för huvudet. Om någon råkar avfyra en Nerf Gun eller så. Jag lägger mig på sängen här och väntar så länge. Jasså inte? Nej jag förstod väl det. Du kan ta en lur bredvid mig istället. Lägg dig här på sängen så kan vi slumra ifrån julstressen en stund.

23 december, 2021

Slå in paket kan vara så mysigt. I alla fall om man inte gör det natten innan julafton (eller ännu värre – i någon garderob på själva julafton – svettig och irriterad).

Jag hoppade i mitt nattlinne, värmde lite glögg, tinade lussebullar och slog in paket häromkvällen. Jakob höll mig sällskap fast ägnade sig åt att kolla ritningar och göra research på det gårdshus vi planerar att uppföra. Så mysigt att sitta i matrummet och tissla och tassla. Barnen låg spända som fjädrar i sina sängar på övervåningen. Tillsagda på skarpen att inte komma ner.

Jag slår min vana trogen in allting i vit makulatur. Tog hem en stor rulle från mormor i höstas – hon använde det för att packa fisk och älgkött och sånt. Jag kombinerar det vita pappret med randiga snören, etiketter och lackstång. Den luktar så gott att jag skulle kunna tänka mig att ha den som parfym. Eeu de toilette de lackstång. Tuberos, jasmin och mysk känns så fruktansvärt mainstream vid en direkt jämförelse.

Paketen blir som något taget ur en Jenny Nyström-illustration.

Och på tal om illustrationer – jag är så stolt över att kunna klistra mina egna etiketter på paketen i år. De jag målade för Röda Korsets räkning. Tänk att dessa tryckts i 250 000 exemplar. Blir så glad när jag ser DMs och taggningar på instagram från alla som använder dem till sina julklappar.

I år hann jag i god tid få iväg alla klappar som ska postas. Det kändes som en sån jädra bedrift. Förutom mina egna barn ger jag till mina syskonbarn. Alltid en present till min syster samt moster och faster. Och pappa. Och så brukar min svärmor Annika och gammor Elsa få någon liten grej också. Och jag som sa att jag knappt ger några paket till de vuxna i familjen. Det gör jag ju visst – om än inte i några enorma mängder.

Jag och Jakob ger till varandra ibland när andan faller på. Förra året fick jag den gosigaste blå dunrocken och ett par täckbyxor av honom. Han är den som köper nästan alla mina funktions och ytterkläder. Så tacksam eftersom jag tycker att det är tråkigt och svårt. I år ger vi ingenting däremot och är lika lättade båda två. Eller kanske särskilt jag eftersom Jakob är hopplös att köpa paket till.

22 december, 2021

Igår efter middagen bakade vi pepparkakor. Hade inte trott jag skulle mäkta med det i år. I mitt huvud blir det alltid så stort och barnen hinner tröttna innan ens hälften av degen är utbakad. Så står man där själv och kavlar och gräddar.

Men nu köpte jag en liten förpackning färdig deg och lät barnen gå loss.

Tog fram mina pepparkaksformar

Och hjälpte barnen att kavla.

Feliz navidad, Jag såg mamma kyssa tomten och Min julskinka har rymt på högsta volym i högtalaren. Kvalitet rakt igenom.

Det var hög stämning i köket och jag påmindes om att man inte måste göra det större än så här. Degen räckte just jämnt till tre plåtar.

Precis lagom mycket deg för att alla skulle kunna göra sig några grisar, gubbar och getabockar.

Hade kanske räckt till lite mer ifall Ulf inte proppat så mycket deg i käften.

Älskar Folkes och Bertils ansiktsuttryck här. Exakt så här ser man ju ut när man våldkavlar en hård pepparkaksdeg.

När barnen tröttnat och gått och lagt sig gjorde jag tre sorter till av bara farten. Och kände mig nöjd med att jag kom undan med ett så pass enkelt julbak i år.

Korintkakor, skurna pepparkakor och chokladkakor med kardemumma.

21 december, 2021

Imorgon går barnen på jullov och jag kan inte låta bli att tycka att det känns lite…tidigt? Det känns som att vi varit på ett enda långt lov hela hösten. Ett lov i isolering och utan någon rolig aktivitet men ändå lov. Gått hemma hela familjen och liksom nött på varandra i diverse karantäner. Inte bara nött såklart – men ganska mycket. Just hemmatid med familjen känns inte som det jag är i störst behov av just nu. Snarare obruten arbetstid, ett tomt tyst hus och lite ordning och reda på träningsrutinerna och kosten.

Nå ja. Julen i sig själv välkomnar jag med öppna armar. Igår slog jag in alla paket, ikväll bakade vi pepparkakor. Nu när barnen somnat passar jag på att baka tre andra sorters småkakor också. Jag bakar alla i samma bytta med samma visp och bryr mig inte om att diska mellan eller byta bakplåtspapper eller någonting. Då går det svinfort att baka. Tips tips!

Titta förresten så fin min lilla spånkorg är som jag fann på en loppis för några helger sedan. Näver och spån är precis vad som behövs här hemma känner jag. För att få till den rätta stilen.

Kylan har kommit tillbaka. Minus tjugo grader ute – hellre det än kring nollan som det varit några dagar. Essa åker skidor med Jakob men däremellan ligger hon mest och degar i vardagsrummet. Exakt de sysslor jag själv har lust med.

Soffan fick byta plats när granen kom in i vardagsrummet.

Passar ju minst lika bra så här.

Fick en fråga på instagram från en utländsk läsare om det var vanligt med svenska flaggor i granen. För om någon från tex USA, Ryssland eller Kina gjorde samma sak skulle det betraktas som högerextremt och ett uttryck för nationalism.

Det gjorde mig nästan full i skratt eftersom den svenska flaggan mycket riktigt ofta kopplats till högerextrema åsikter – men ett av de få ställen där den är fredad från sådana konotationer är väl just i julgranen? Där i alla fall jag uppfattar den som neutral. Och att amerikanska flaggor i granen skulle vara högerextremt gjorde mig väldigt förvånad eftersom den amerikanska flaggan syns precis överallt och verkar vara helt neutral för amerikaner. Utom just i granen då?

Jag svarade i alla fall min läsare att det ÄR en vanlig svensk tradition. Och visade henne sedan att det förvisso är massor av svenska flaggor i granen – men också flaggor från alla möjliga olika länder.

Uppskattar alla mina mattor så mycket den här årstiden. Just den här i vardagsrummet har jag bytt till mig med min syster som fick något annat av mig i gengäld. Och sedan har jag en stor röd äkta matta i vårt sovrum som jag köpte på PMU i Skellefteå för en dryg tusenlapp. Och sedan har jag två låååånga äkta mattor (ca 320×120 cm) som jag köpte på Röda Korset i Umeå för 1200 kronor styck. Mycket pengar för att vara loppismattor men lite pengar för att vara äkta gamla mattor som ger en sådan ombona, hemtrevlig känsla till hela huset. Den ena långa mattan ligger vid matbordet och den andra ligger i Bertils rum.

Jag har funnit att om jag bara orkar leta och vänta tillräckligt länge brukar nästan allt jag vill ha så småningom dyka upp begagnat. Så har det varit med mattorna jag samlat på mig under kanske fem års tid.

Den gamla julkyrkan har fått flytta upp på ett skåp eftersom Ulf hela tiden petar sönder rutorna av silkespapper. Han hade inte kommit att tänka på det förrän jag sa åt honom att han ABSOLUT INTE fick göra det. Då tändes en lycklig glimt i hans ögon och pekfingret åkte fram som en projektil. Det är en konflikt jag inte orkar ta med en tvååring så nu står den högt upp utom räckhåll.

Nu ska jag sluta pladdra på här och istället grädda färdigt småkakorna under uppsikt så att de inte bränns. Springer fram och tillbaka mellan ugnen och datorn samtidigt som Jakob sitter och diskuterar skidutrustning för barnen och vad som behöver kompletteras och ifall vi kan hitta det begagnat. Under tiden lyssnar jag dessutom på ett flera år gammalt poddavsnitt av En varg söker sin pod. Så det är lite splittrat minst sagt. Splittrat och mysigt på samma gång. Men don’t try this at home kiddos – multitasking på den här nivån är bara för erfarna kvinnor med rätt säkerhetsutrustning och olycksfallsförsäkring.

*Funderationer förresten? Är det ett riktigt ord som används av någon annan än mig och min morfar?

21 december, 2021

Jag tycker att det är så fint att dekorera dörrposterna. Kanske särskilt kring jul. Ovanför min ena köksdörr sitter en liten hylla som jag ju visat förut.

Dekorerad med allt jag tycker är fint. Gamla hyllband, plåtburkar, en liten vas och små ljusstakar.

Över den andra köksdörren sitter det en julig bonad

Och längs draperistången har jag virat lummer, torkade apelsinskivor och dekorerade pepparkakor.

På ett snöre hänger små bjällror som jag köpte på loppis för 40 kronor. När man går förbi snuddar man ofta i draperiet vilket gör att den mjuka klangen från bjällrorna hörs. Det är en sådan sinnlig liten detalj som jag verkligen njuter av. Njuter lite mindre av när Ulf får tag i ändtampen och bjällrar det högsta han förmår!

På andra sidan köksdörren sitter också en hylla ovanför. Man kan lägga en gardinstång under hyllan om man vill ha ett draperi där. Men nu har jag istället hängt en slinga lummer i fästet. Och ovanpå står några av mina favoritsaker vid jul. En riktigt gammal granljusstake, tre loppade dalahästar, en tomtestake och en murrig liten vas med granris i.

Ett sånt rart litet blickfång.

I vardagsrumsdörren hänger det en glittrig kvist virad kring stången. Egentligen en krans från Indiska jag köpte på rea förra veckan och virade upp för att kunna använda som slinga istället.

Så fin! En grön gammal keramikklocka hänger också på stången.

Liksom en glittrig liten krans jag fick i present förra julen.

Även vid det här draperiet hänger loppisfyndade klockor på rad och plingar när man råkar stöta emot. De här klockorna ser riktigt gamla ut och förutom små symboler på dem står det Noel och Good Luck ingraverat.

Draperiet är ett riktigt gammalt ulldraperi jag köpt på en loppis en gång i tiden.

20 december, 2021

Vilken fin vecka det varit. En bra upptakt inför julen. Är så glad att jag den här december verkligen träffat människor och tagit tillvara på allt man kan få göra igen utan dåligt samvete. Gå på en välbesökt konsert i kyrkan, gå ut och äta middag med en vän i en stimmig bar en lördagskväll, vara sist kvar och stänga ett cafe, gå på luciatåg och ordna julpysseldag hemma hos oss…

Jag har varit med Ulf också. Solstrålen. Ska försöka klippa honom lite innan julaftonen.

Känner jag mig själv rätt blir det väl en Gustav Wasa-frisyr som vanligt. Han är så förtjust i sina hängselbyxor. Sjuttiotal med korta, croppade ben. Tröjan med bollar hittade jag på en second hand.

En eftermiddag hälsade jag på Frida för att fika.

Det är så fint hemma hos henne att det inte riktigt går att fånga på bild. Alla magiska små detaljer och stilleben.

Omsorgen om varje ting. Som det här överdådiga fikat.

Julpynt i form av granris i trälådor och krus

Så mysigt.

Jag och Frida kan prata i timmar utan att en enda gång hämta andan. För någon vecka sedan hade vi ett fem timmar långt telefonsamtal men det hade ändå inte tagit slut på samtalsämnena – för nu pratade vi lika länge igen.

Men nu när jag försöker minnas kommer jag inte ens ihåg riktigt vad vi sa annat än att det var underhållande från början till slut. Är det inte knäppt ändå?

Men jag vet att jag i alla fall inte var så tankfullt värdig som jag ser ut. Inte hon heller. Snarare tvärtom med kaffe och bulle i högsta hugg – ivrigt gestikulerande och pratande högt på den bredaste dialekten.

Så glad för att jag har lärt känna Frida.

Vi har tagit in och pyntat granen också. Folke var så peppad. Han är den av ungarna som älskar att hjälpa mig med sånt här. Vill alltid vara med och pynta och laga mat och sådär. Mysigt.

Ulf var också med vilket var spännande i överkant med tanke på sysslans beskaffenheten. Många sköra kulor jag fick plockar ur hans starka nypor.

Vi kan väl lika gärna börja kalla honom Lord Voldemort sa Folke.

Så nu kallar vi honom för Voldemort. Men inte för att han hatar mugglare sådär särskilt. Utan för att vi alltid säger “Du-Vet-Vem” när vi pratar om honom. Och det är lättare att säga Voldemort än “Du-vet-vem” varje gång vi pratar om något som ska ske när “Du-vet-vem” har gått och lagt sig, är på förskolan, tittar åt ett annat håll

Varje kula ska granskas

Och det finns många

Har en stor samling glaskulor. Började samla innan de började kosta cirka hundra hutlösa kronor styck. Har oftast köpt en låda glaskulor åt gången för en spottstyver.

Älskar varenda en.

Vi har haft vår traditionsenliga julpysseldag med matlaget också. Förra året fick den ställas in av förklarliga skäl. Året innan var vi hos Albin och Ulrika och året innan det var vi hos oss. Och jag var tjock med barn.

När det vankas julpyssel ses man mitt på dagen. Utrustade med knytisfika och limstift.

Några anlände via spark

Och vi hade tänt marschaller

Ulf höll sig framme och proppade munnen full

Vi dukade upp fikat på köksön

Och inspekterade julgranen

Men någon var trumpen för att den inte fick krypa just under den.

Salt fika

Och sött fika i mängder.

Matlagets nyaste tillskott som fortfarande saknar namn var såklart med.

Och alla andra barn.

Först fika

Fika

Mer fika

Och ännu lite mer fika. Provsmakade Fridas glögg som var den godaste glöggen jag druckit någon gång.

Och sedan fikade vi lite lite till

Sedan gick vi över till pysslandet

Det tillverkades presentpåsar

Av olika slag. Och veks stjärnor, flätades hjärtan och gjordes struvformade piprensarstjärnor att hänga i granen. Det klipptes och klistrades och dånade julsånger från köket.

Men den yngste förmågan sov mest och bidrog inte alls på pysselfronten.

Så fortgick hela eftermiddagen. Någon fick en konstnärlig kris, någon höll på att tända eld på silkespappret. Någon slickade på alla godisar och försökte sedan lägga tillbaka dem i skålen.

Barnen tog ett avbrott för disco på övervåningen och sedan ett avbrott för att gå ut och leka i kojan Bertil och Folke byggt i snön. Och när det började kurra i middagsmagen beställde vi hämtpizza till allihop. Känns som en sån överdådig lyx att få hemkörd mat på landet. Kostar 200 kronor extra eftersom de kör nästan tre mil. Men ibland när man är ett gäng som delar kan man ju unna sig!

Och sedan vid halv nio på kvällen begav sig gästerna hem med sina alster.

Jag hängde upp alla nya julpynt i granen. Jakob tog hand om hela disken och städningen själv.

Och jag la mig på soffan och tog in den här synen.

Fylld med pynt och flaggor och olika sorters glitter, glaskulor och hemmagjorda smällkarameller.

Nu känner jag mig så fridfull, glad och redo inför jul.

16 december, 2021

Har dekorerat vardagsrummet så smått. Eller stort. Beror på vilken vinkel man väljer

Under taket hänger mina julgirlander och är så festliga. Samt tre stora röda klockor i papper.

Jag har lovat barnen att vi ska ta in julgranen till helgen. Lite i tidigaste laget för min del men okejrå.

Där det här enorma aset till skåp står brukar ju julgranen stå i vanliga fall. Men i år får jag hitta en annan plats för den. Jag tror jag kommit på en lösning…

Julkyrkan är på plats – liksom den stora kandelabern.

Och min farmors gamla julkrubba har fått komma fram. Eller Jesuskonferensen som Bertil fått för sig att dessa heter. Älskar det.

Jesuskonferensen står högt upp utom räckhåll från marodören som även om han inte lyckas ta sönder allting själv gärna lägger det i lagom höjd för Essa att pulverisera.

Jag minns inte vem det var som sa fel men i gymnasiet när vi sjöng i kör och skulle sjunga om Jesusbarnet så råkade det bli Basus-järnet istället. Det är fortfarande ett favoritord för mig.

Nu vilar Basus-järnet i sin krubba på Jesuskonferensen och julefriden sänker sig i hemmet.

(råkade förresten komma på barnen med att leka “Norska Brevet” en gång när de var små. Gissa vilken lek de egentligen lekte?)

• Reklam för min egen bok •
16 december, 2021

Trots att jag gör en del reklam för andras produkter är jag förvånansvärt dålig på att göra reklam för mina egna. Men nu vill jag faktiskt slå ett slag för den här lilla gröna marsipanbakelsen till bok – Nu bakar vi. En perfekt present till den lille bagaren (den vänder sig framförallt till barn mellan 6-9 år) som behöver lite inspiration och uppmuntran till att våga baka, vara mer självständig i köket, eller bara bli pepp på att släppa paddan en stund.

Med Nu bakar vi vann vi priset som Årets Måltidslitteratur för barn och representerar nu Sverige i Kokboks-VM.

WAOOOOWWW!

Vi har sålt som smör av Nu Bakar vi och det får jag nog ändå ta som det bästa betyget på att vi lyckats träffa rätt.

Och med vi så menar jag såklart min medförfattare – världens bästa Annakarin och illustratören Frida.

Slå till på närmsta bokhandel – fysisk eller online.

Här hittar du Nu bakar vi på Bokus och Adlibris

15 december, 2021

Det finns några saker jag gärna bockar av i december för att liksom känna att det är jul. Fika med en kompis på NK konditoriet i stan. Bjuda hem mitt gamla tjejgäng och vara uppe sent och prata ikapp. Baka lussekatter med barnen. Gå och se – eller själv vara med i ett riktigt luciatåg.

Ja, det finns många saker jag vill göra när det lackar mot jul. Fast jag hinner aldrig göra allting och det blir ju jul ändå. Men det hinner jag glömma tills nästa år när jag återigen inbillar mig att det är helt avgörande för stämningen att jag gör de där sakerna. Med det sagt – när jag väl prickar av i alla fall grejerna på jullistan. Ja då är det som att jag känner julstämningen ända ner i tårna.

Efter lördagens julmarknad hade jag den där härliga känslan. Och den blev inte mindre av att jag på söndagen åkte till en annan julmarknad här i krokarna – nämligen i Vindeln.

Bertil var helt frisk så jag tog med mig båda storpojkarna till hembygdsområdet som är så vansinnigt fint. Det finns ett inlägg från när jag var där på höstmarknad för några år sedan.

Så många otroliga hus

Vi kikade in i den gamla smedjan

Och spanade in vartenda stånd. Jag slog till på honung från Tavelsjö.

Och Bertil och Folke parkerade sig i en snödriva när tröttheten blev akut.

Träffade fem fröknar från skolan och ungefär halva min by som också var där på marknad. Fint att stå och surra en stund med människor man knappt sett sedan i somras. Det är det som är lite trist med hösten – man träffar inte någon. Just därför är julen ett så välkommet avbrott i avskildheten.

Jag tycker så mycket om gamla hembygdsgårdar. Att går runt och känna stämningen i de vackra husen och beundra tapeter och möbler.

Självklart köpte jag nybakad mjukaka också. Lite att smaka direkt och lite att spara till jul och dopp i grytan.

Och så fikade vi. Så sympatiskt med billigt hembakt fika. För en femtiolapp fick vi alla saffransbullar, kärleksmums och saft!

Bertil tog en bild på mig som var rejält påpälsad.

Och jag en bild på honom när han återigen försökte klättra upp på den här stammen. Det var dock lite enklare i shorts och sandaler.

Sedan började barnen bli nöjda och då gick vi förbi det viktigaste ståndet.

För att köpa marknadskarameller. Ett måste såklart.

Sedan hem igen i dimman och förbi vår fina kyrka.

Här är några av sakerna från helgens julmarknad. Killingkorv, getost från Geteriet. Två burkar kolasås gjord på getmjölk (den ena ska jag ge bort i julklapp). Ett vörtbröd. Och en flätad korg från en loppis på hemvägen. Samt en visp i luffarslöjd.

Jag dukade upp varm mjukaka, getosten Mysig, Vindelrökt skinka och honung.

Tände alla ljus och gjorde mysigt. Vi skulle nämligen få besök.

Gammor kom med tåget för att hälsa på. Barnen visade vad de önskade sig ur leksakskatalogen

Och vi fick äta Elsas fantastiska Adventskaka. Den drömmer man ju om hela året!

Och det var den tredje söndagen i advent, det.

13 december, 2021

Imorse var det dags för barnens luciatåg på skolan. Till vår stora lycka fick vi föräldrar närvara i år. Som jag längtat och sett fram emot detta. Jag har hela tiden trott att det skulle bli inställt i sista sekunden men det gick bra. Vi fick komma.

Jag är ju hopplös till lucia. Det är som att slå på en kran – helt inkontinenta tårkanaler som bara rinner och rinner och rinner.

Det var fantastiskt. De sjön så fint, så många roliga och lite udda arrangemang och låtar. Och frimodigheten – frimodigheten! Barnen är helt otroliga, nästan alla var med och sjöng någon del solo, läste en vers eller på annat sätt deltog lite “mer” än i kören. Jag blir lika förvånad varje gång – kan inte minnas att det var så här när jag gick i skolan? Vad modiga de är!

Bertil ville inte ha stjärngossestrut utan tog istället glitter. Det var så fint att se han och Ada ihop. De har blivit så långa och gängliga och stora. Men för mitt inre kan jag fortfarande se dem tillsammans i sina första luciatåg på förskolan.

Ler och långhalm. En med trollspö och stjärngossestrut och en med luciakrona och stjärngosse-spö.

Nu kan det gärna blir jul tycker jag. Nu är jag redo!

13 december, 2021

Jag gillar tanken på glögg mer än smaken av den. Alkoholfri glögg är helt enkelt lite för söt för min smak. Men min syster gjorde en så god glögg förra året. Receptet hade hon i sin tur fått av sin kompis Frida. Och nu fick jag också ta del av det. Ursprungligen är receptet från Göteborgsposten där den kallas Två dagars Dunderglögg (en lite oroväckande benämning?)

Glöggen ska stå i 3-4 veckor och dra så gör du den nu är den perfekt till julhelgerna – eller ja – kanske framförallt trettonhelgen. Viktigt att tänka på är att det här blir en alkoholstark glögg. Jag är ju inget fan av alkohol (och blir berusad bara av att titta för länge på ett glas vin) så jag tänker att jag kokar bort alkoholen innan jag dricker den – precis som jag brukar göra med starkvinsglögg när jag någon gång dricker det.

Man blandar svagdricka, kryddor i mängder, russin, socker…

Potatis, ingefära och jäst. Och så låter man det stå i en karaff/hink i köket. Det doftar gott och juligt i hela huset kan jag lova

Nästa vecka när vi ska ha lite glöggmingel tänkte jag sila bort allt bös, värma och provsmaka den!

Fridas glögg

Mängd

5 liter

Förberedelsetid

20

Tillagningstid

2-4 veckor

Ingredienser

  • 5 liter svagdricka

  • 1/2 kg russin

  • 2 1/2 kg socker

  • 5 skivade potatisar

  • 50 gr söt jäst

  • 1/2 kkp hela nejlikor

  • 1 bit ingefära

  • 1 påse kardemummakärnor

  • Kanelstänger

Gör så här

  • Blanda allt i en hink, låt stå i 3-4 veckor. Rör om några gånger om dagen första veckan.
  • Efter det har stått klart – sila i silduk. Värm, drick och njut!

12 december, 2021

Så här glad är jag för två fina saker jag letat efter ett tag men nu lyckades haffa begagnade i samma veva som jag köpte julklänningen. En röd anorak att åka skidor i nu i vinter. Och en mysig rödvit ullmössa. Båda fann jag på Röda korset i Umeå.

När jag åker längdskidor gillar jag att ha en jacka av anoraksmodell och brukar låna Jakobs eftersom jag inte har någon egen. Men nu, nu har jag en! En gammal Tenson (kanske åttiotal? Sjuttiotal?) satt som en smäck gjorde den i alla fall. Med dragkedja så att man kan stänga den ända upp till ögonbrynen om det behovet skulle uppstå. Den är ganska tunn så den kommer funka vår och höst också. Bra med en knallig färg när man är ute på hösten under älgjakten. Då vill man ju helst inte smälta in!

Den här röda mössan är den perfekta mössmodellen. Ullgarn, stor boll, rejäl mudd. Tycker att mössor och halsdukar i alla de färger är så bra att variera sig med på vintern när man blir less på att bära samma ytterkläder dag ut och dag in. Särskilt bra med lite glada färger mot ansiktet om man är blek som ett lakan.

Häng med i spåret upp på berget

Ute på skidorna i snöoväder

Sånt jag måste ha hemma i januari (när stormen kommer)

12 december, 2021

Igår tog jag med mig Folke och åkte på julmarknad på Sjungaregården i grannbyn Granö. Grannby och grannby förresten – det är ju 30 minuter bort men mätt i Norrlands egen måttenhet är man praktiskt taget grannar.

Perfekt julmarknadsväder. Tre minusgrader och massor av snö.

Jag och Folke gick runt bland alla stånd och köpte ätliga julklappar.

Geteriets marknadsstånd var ett självklart stopp för lite god getost och kolasås på getmjölk. Någon kanske minns min gamla programserie Claras Gård i SVT när jag bland annat besökte en getgård och fick lära mig mjölka getter? Det var just hos Emma och Mattias på Geteriet. Emmas produkter har vunnit många fina medaljer sedan dess!

Det är så vackert på Sjungaregården vartän man vänder ögonen. Jag fotade mest husen.

Men Folke tog den här bilden på mig. Inga fötter fick vara med men jag tror ni klarar er utan bildbevis på den saken.

Folke hittade två saker till sig själv. En nyckelring i trä täljd som en kotte som han direkt hängde i dragkedjan på sin overall. Samt ett portabelt utfällbart grillspett för vinterns alla utflykter med korvgrillning. Vi ska skriva hans namn med lödpenna på den sedan.

Jag njöt så mycket av alla vackra hus

Och bubbliga gamla fönster. Och jag älskar att gå på julmarknader! Men Umeå har blivit så stort och det är så mycket folk överallt att jag knappt står ut. Men här på landsbygden är det precis lagom mycket för att kunna se och göra allt vi vill utan att trängas.

Folke njöt av att få mata och kela med de snälla renarna.

Jon-Krista med sina renar som var de mysigaste renar jag har mött!

Vi tog en tur med Diana också. Ingen kö så vi kunde åka i vagnen själva jag och Folke. Det bästa på hela marknaden var att sitta mitt emot varandra och skumpa fram och fnissa åt hur mysigt det var.

Och drömmen om att ha häst väcktes igen. Hade jag inte varit så allergisk hade jag haft prick en sån som Diana på vår gård.

När vi ätit saffansbullar, druckit glögg, köpt vörtbröd och matat renarna ännu en gång…

Ja då åkte vi hem genom vinterlandskapet. Fast först stannade vi till på en liten loppis och fyndade smått och gott. Det finns alltid tid för en loppis.

11 december, 2021

Ett material jag ALDRIG trott jag skulle använda i mitt liv igen är krossad sammet. Det är alldeles för mycket mellanstadietiden. Just för mig alltså. När jag gick in på Indiskas minimala butik i Umeå och stod och drog längtansfullt i någon långkjol i lila krossad sammet medan pappa snällt väntade utanför butiken.

Men aldrig är som bekant ett ord som aldrig ska användas. För när jag gick förbi den här röda klänningen på Röda Korset i Umeå. Ja då kunde jag inte annat än haffa den.

En underbar figursydd sammetsklänning som är lika skön som en pyjamas – men nog ändå sitter aningens bättre. Kjoldelen längst ner är påsydd på den figurkramande klänningen så att det blir lite mermaid-stuk. Och så slutar den på på nedre delen av vaden vilket är en utmärkt längd på mig.

Känner mig så raffig i den här klänningen att det inte är riktigt klokt. Raffig. Just så vill man ju få känna sig. Bertil tyckte att den var skitmegasnygg – det verkar som att mellanstadiebarns faiblesse för krossad sammet är evig.

Det här är ju en riktig julklänning. Men jag brukar ju ha min Västerbottensdräkt på jul då det här får bli min nyårsblåsa istället.

230 kronor. Som hittat!

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.