Kategori: Claras vardag

Datumfilter

5 december, 2020
Så vältränad och så olycklig

“Jag tränade som allra mest den höst jag gick in i väggen. Länge trodde jag att det hängde ihop: att mina långa löprundor var vad som pushade mig över gränsen och fick kroppen att strejka. När jag går tillbaka i mina dagboksanteckningar ser jag att jag slutade träna sex, sju veckor innan sammanbrottet kom, innan jag blev som sämst. Kanske finns det ett samband där, men kanske fungerar det tvärtom mot vad jag trott? Kanske var löpningen det sista som höll sammanbrottet stången. Och när jag slutade så kraschade jag?

Det går tydligt att se hur jag steg för steg inskränkte tiden jag la på motion och rörelse i mitt liv åren innan jag blev utmattad. Jag har ett extremt stillasittande jobb och behöver verkligen röra mig för att få utlopp för stressen. Jag hade haft som vana att promenera, inte sällan med min man som sällskap. Men med småbarn hemma blev det genast svårare. Inte ville vi gå med en skrikande unge i vagnen? Bättre att en av oss höll sig hemma medan den andra tog en promenad. Där försvann min första naturliga motion – för när jag skulle gå ensam hade jag svårare att komma iväg. Och mina tidigare så långa och meditativa hundpromenader hade blivit kortare och kortare, ofta med ett jobbsamtal i lurarna för att hinna mer arbete om dagarna.

Att börja löpträna efter min andra graviditet var fantastiskt. Ett snabbt och enkelt sätt att komma ut, speciellt eftersom jag inte tyckte mig ha tid för någon tidskrävande motion. Och till en början hjälpte löpningen bra mot den där känslan av nedstämdhet som allt oftare sög tag i mig. Efter att ha sprungit kände jag mig i alla fall glad en stund. Från början var träningen också väldigt kravlös. Jag sprang så långt jag orkade och när jag blev trött så gick jag. Jag var ingen löpare och hade inga krav på mig att prestera. Men ju bättre jag blev desto mer började det handla om prestation. Jag ville slå mina egna rekord, höja maxhastigheten, springa oftare och ta ut mig mer när jag väl tränade. Jag anmälde mig snart till Tjejmilen och tränade ännu hårdare inför det.

Svart utanpå och inuti. Platt mage och bra tid på milen till trots

Den höst jag gick in i utmattningen var jag rent fysiskt i mitt livs toppform. Lika smal som när jag var arton och med bra tryck i löpsteget. Men plötsligt tog orken slut även för träningen. Dess magiska effekt försvann som genom ett trollslag. Och när jag slutade träna försvann mitt sista vapen mot stressen och ångesten. Och jag blev sjuk.

Det finns forskning som talar för att träning är en fantastisk stressbroms. Men om man redan är en prestationsinriktad person så kan träningen förvärra allt – i alla fall om man går in för att utmana sig. Min först så kravbefriade löpning blev med tiden ytterligare ett område där jag behövde prestera och bevisa mig. Det gjorde att träningen blev destruktiv. Kanske är detta en del av problematiken för oss utmattade? Att vi är så jäkla kassa på att duga och bara vara i vår bekvämlighetszon? Istället vill vi pusha, pressa och utvecklas till varje pris.”

Den här texten är hämtad ur boken Hjälp jag är utmattad som jag skrev tillsammans med Erica Dahlgren under tillfrisknandet från utmattning. Jag har tänkt på kapitlet om träning väldigt mycket under det år som passerat – Hälsoåret 2020 – som jag vigt åt att försöka komma till rätta med min egen hälsa.

Jag har nämligen försökt ta allt jag förut gjort för att bli hälsosam – och försöka göra tvärtom. Jag vet till exempel att träning gör underverk när man är stressad, och dessutom ökar tåligheten för stress. Men jag ser också dagligen exempel på hur folk som är superstressade börjar träna för att orka och hinna mer – inte för att återhämta sig. Och då kan ju träningen vara direkt skadlig. Eftersom den blir ett sätt att dopa kroppen och hjärnan att orka mer i en situation där en minskad arbetsbelastning borde vara den första åtgärden för att må bättre.

Vid förra årsskiftet hade jag smärta i kroppen, en stor trötthet och låg tio kilo över gränsen för ett normalviktigt BMI. Jag behövde verkligen ta tag i hälsan efter min tredje graviditet. Men jag var fast besluten om att välja en annan väg än de jag tidigare valt (här kan du som är intresserad läsa fler inlägg jag skrivit om dessa steg),

Och nu är vi inne på årets sista månad och jag kan blicka tillbaka och konstatera att jag kommit en bra bit på väg. Det här året har jag arbetat med att bli stark, få bättre kondition och hitta träningsrutiner som funkar. Inte kortsiktigt och som en quick fix – utan för resten av mitt liv. Jag har gjort många små förändringar som över tid puttat mig åt rätt håll. I våras handlade det om rörelseglädje. Våga stå på slalomskidor igen. Våga bära tungt och anta fysiskt utmanande projekt på gården. Dessutom ett ökat mått vardagsmotion med hämtning och lämning med cykel. I höst har jag lagt till styrketräning med en PT en gång i veckan. Och Viktväktarna. Två saker som ytterligare hjälpt mig gå åt rätt håll. Och som jag definitivt tänker fortsätta med nästa år.

Träning är viktigt för mig. Men träningen får inte vara ett sätt att lura mig själv att klara en ohållbar situation. Om träningen ska in måste något annat först bort. För mig har det handlat om att arbeta mindre och därmed också stressa mindre. Och på så sätt skapa förutsättningar för hälsa. En så jäkla trist formel. Men jäkla bra.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
4 december, 2020

Igår bestämde jag mig för att försöka dokumentera en hel dag här hemma. Lyckades nästan.

Vaknade tidigt av Ulf som ville amma. Då tänder jag julstjärnan så att jag kan vaka långsamt av det milda ljuset.

Sedan när Smulf ätit sig pigg och glad vill han väcka brorsorna. Så då slänger han upp dörren till deras rum och springer in och vrålar GRÖÖÖT GRÖÖÖÖT! Som kort och gott betyder att de ska stiga upp och äta gröt.

Jag tog in tidningen och kissade Essa

Till frukosten turas de om att öppna luckor i sin fina gammaldags glittriga kalender från Sandbergs Pappershandel.

Det enda man vill är ju att vräka sig här på morgonen. Så det brukar jag göra

Fast nu när julkalendern sänds så myser vi i soffan. Minns hur mysigt det var att se julkalendern som liten. Få se på teve INNAN skolan liksom. Det är ju lika exotiskt för mina barn.

Lämnade på förskolan

Och körde hem igen

Så vackert blått morgonljus

Är så förtjust i min gröna stjärna som sitter på garageväggen

Och min big bauta-krans. Big bauta är ett begrepp som allt för sällan brukas nu för tiden. Var en del av lågstadieparlören 1994 minns jag.

Månen syntes mellan träden

Och skogen var täckt i vit frost

Gick en lov kring gården och kollade in genom mina egna fönster. Liksom för att få syn på hemmet ur fler vinklar.

Sedan la jag mig i sängen och arbetade undan en smula. Planerade upp arbetet för de sista veckorna som är kvar innan jullovet. Tillslut blev jag så rastlös att jag gick ut för att fota.

Vackert i skogen nu

Och på husen. När jag fotat färdigt åkte jag och hämtade storbarnen på fritids. Jag behövde nämligen hjälp med ett uppdrag och de fick ställa upp.

Hade packat en fikakorg och alla skridskor och så drog vi ner till sjön.

Lycklig unge begick årets skridskodebut!

Det var perfekt sjöis med bara ett tunt lager pudersnö på. Så att man kunde öva på att rita åttor och ananas. Jag hade mina konståkningsskridskor och för första gången på flera år kändes det som att jag flöööög fram. Det tackar jag en höst av styrketräning för.

När vi blev kalla tände vi en eld och värmde oss. Grillade kanelbullar och drack apelsinsaft.

När vi blev ännu kallare. Alltså så kalla att vi inte stod ut. Då åkte vi hem och värmde oss. Jag la mig under ett täcke i soffan för att tina upp. Tog ett bra tag förstås eftersom värmen i huset var avstängd. Vi installerade nämligen bergvärme igår!

Sedan blev det soppa till middag för den ena ungen och ugnsbakad savojkål med lammfärsbiffar till resten av oss.

Och efter middagen var jag så trött att jag absolut inte orkade lyfta ett finger och fota något mer. Så detta får ni nöja er med.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• Reklamsamarbete Länsförsäkringar Västerbotten •
30 november, 2020

Vet du vad det är för dag imorgon? Jasså inte? Det tycker jag att du borde lägga på minnet för framtiden. Första december är nämligen Brandvarnarens Dag. Du kanske tänker att det är något sånt där fånigt påhitt som Wienerbrödets Dag eller Drick en öl-dagen. Men nej. Brandvarnarens dag är en dag som räddar liv. Brandvarnare är extra viktiga så här i juletider när vi eldar stearinljus och tänder ljusslingor som aldrig annars.

Faktum är att det inträffar fler bostadsbränder i december och januari än under resten av året. Så ta nu tillfället i akt och testa att dina brandvarnare funkar som de ska. Och gör också som jag gjort och skriv in ditt telefonnummer här så får du en påminnelse från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap varje gång det är dags att kontrollera att din brandvarnare fungerar. Jag skrev in Jakobs, syrran och farsans telefonnummer också. Så att även de blir påminda.

På Brandvarnarens dag är det på sin plats med lite goda råd också. Ungefär lika kul som när tandläkaren läxar upp en om tandtråd tänker någon. Men det här är viktigt. Livsviktigt!

Så skyddar du dig mot brand

  • Du behöver minst en brandvarnare per våningsplan. Montera en nära köket och gärna en i varje sovrum.
  • Sätt upp dem i taket. Att lägga dem högt upp ovanpå ett skåp är inte tillräckligt.
  • Testa brandvarnare när du varit bortrest en längre tid och åtminstone en gång i halvåret.
  • Byt batteri i din brandvarnare en gång om året.
  • Förvara brandfiltar vid eventuella eldstäder i hemmet samt alltid en bredvid vid spisen.
  • Installera en pulversläckare på varje våning
  • En fast brandstege är en självklarhet i ett hus med flera våningar. Men en lös repstege i de rum som saknar en fast är också viktigt. Vi har en särskild brandstege som man på ett enkelt sätt kan hänga i fönstret och som fäster sig själv.

På Länsförsäkringar Västerbottens hemsida finns otroligt mycket matnyttigt att läsa om hur du skyddar ditt hem mot brand. Vad finns det till exempel för risker vid laddning av elektronikprylar? Eller ebilar? Och om det börjar brinna när ni ligger och sover – hur ska du förbereda familjen på något sånt? Tio minuters research kan göra dig trygg om det värsta händer.

Och så vill jag faktiskt slå ett slag för att brandöva med familjen. Det har jag gjort flera år i rad. Det är SÅ otroligt viktigt att barnen vet hur man gör vid en brand. Det händer ju faktiskt att barn blir så rädda att de går och gömmer sig någonstans när det brinner. Så att ta tio minuter och öva hemma ger en känsla av trygghet inför det otäcka. Öva med ljudsignal också (finns här för övningssyfte) – så blir det lite mer verkligt. Och här kan du läsa om hur vi gör när vi övar.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
30 november, 2020

När jag var ute och kissade Essa igår natt tog jag med mig kameran. Det var en sådan där magisk kväll. Med tunt molntäcke som släppte igenom månljuset och till och med norrsken som låg som gröna streck på himlen.

Gick runt i trädgården i den knarrande snön och bara lyssnade på köldknäpparna och det sjungande ljudet från is som fryser på sjön.

Frost som kristyr på varenda kvist, lampa och gren

Så tacksam att få bo här. Med just min familj, i just det här huset, på just den här byavägen, i just den här byn, i just den här delen av landet. Och världen.

Jag kände mig rörd till tårar av stunden. Men det kan också ha varit för att jag snart ska ha mens. Då kan jag liksom bli rörd till tårar av en spindel eller en vacker plåtburk. Man vet aldrig vad som är vad.

Förra året bantade jag juldekorationerna i trädgården. Men i år har jag växlat upp igen. Det är så mysigt att se ut genom fönstret och faktiskt se konturerna av trädgården.

Idag har jag en lugn dag. Har jobbat tolvtimmarspass i tre dagar i rad. Nu behöver jag bromsa lite för att komma ikapp. Ligger i sängen och skriver det här inlägget och ser ut på skogen som gnistrar i vitt efter morgonens snöfall. Hoppas ni får en underbar vecka allihop!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
30 november, 2020

Är absolut hundra procent dödstrött – men kan inte alls komma ner i varv. Har samma känsla i kroppen som efter att vi haft julkonserten i gymnasiet och jag sjungit En gång i Stockholm inte bara rent – utan riktigt bra. Den där euforiska lättnaden av att ha klarat av något man lika delar längtat som fasat inför.

Jag borde gå och sova nu men istället plockar jag fram julmusten, vörtbrödet och skinkan Susanne lämnat kvar. Sprider ut lite stark senap ovanpå och kryper upp i kökssoffan. Så överväldigad av gensvaret. Ja knockad av kärleken i alla fina reaktioner jag tagit del av.

Imorgon är en ny dag och tre barn ska till skolan och jag ska sopsortera, handla och städa. Men ikväll vill jag vara kvar en stund i känslan av att jag varit med i något som gjorde någon glad.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
29 november, 2020

Välkommen hem till mig på första advent. Här i Susannes Skafferi! Ladda gärna ner SVT-duo appen om du vill kunna prata med oss under programmets gång! Det går även att följa programmet direkt på SVT Play.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
28 november, 2020

Väckarlockan ringde vid sex imorse och tre minuter senare hade jag börjat arbeta. Vid 20.04 ikväll avrundade jag arbetsdagen med en salladsmiddag tillsammans med teamet. På golvet eftersom det inte fanns några sittplatser utöver fåtöljen.

Sånt mys. Så lycklig att få göra precis det jag gör med människor som är underbara, proffsiga, roliga men framförallt snälla. Jag är så pirrig och förväntansfull inför imorgon. Och orolig. Alltid lite orolig över att inte leva upp till förväntningarna. Att göra någon besviken. Att inte få fram allt jag vill få fram. Men nu finns inget mer jag kan göra eller förbereda. Nu får jag lita på att det bär ändå.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
28 november, 2020

Vår entre går ju genom vår glasveranda. Som dumt nog ofta blir ett skrotupplag under den kalla årstiden. Här hamnar de snöiga stövlarna, försändelser på väg in eller ut. Middagsresterna på kylning och blöjhinken som ständigt är djupfryst.

Så deppigt och så dålig energi att behöva passera genom detta varje morgon. Så igår bestämde jag mig för att röja iordning och göra adventfint.

Hängde upp min nya stjärna från IKEA

Strök duk och plockade fram den gamla staken

Fyllde ett krus med granriskvistar

Och la fram den juliga ullfilten i korgstolen

Upp med massa julbonader

På soffan slängde jag det rödgröna överkast jag köpte på loppis i somras med just det här i åtanke.

Så! Nu känns det genast lite bättre att komma hem till mig själv.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• Reklamsamarbete NIVEA •
28 november, 2020

Har ni hört talas om appen PantaPå? Det hade i alla fall inte jag gjort. Inte förrän min partner NIVEA upplyste mig om att jag kan panta alla deras förpackningar med den appen. Panta förpackningar? Japp! Idag återvinns nämligen bara 42% av alla plastförpackningar och det är ju alldeles för lite. Så för att fler ska lämna in dem på returen istället för att slänga direkt i soporna finns appen PantaPå. Som NIVEA alltså är ansluten till eftersom de vill uppmuntra och förenkla för alla sina kunder till att återvinna sitt avfall. Det är en del av deras långsiktiga hållbarhetsarbete. (Här kan du läsa mer om det!) De allra flesta produkter med streckkod som säljs i svenska butiker går faktisk att panta och när du sopsorterar dessa förpackningar så samlar du bonuspoäng. Som i slutändan kan bli rabattcheckar på nya varor. Perfekt när det gäller förbrukningsvaror som ansiktskräm och rengöring och sånt!

Jag som är teknikskeptiker och avskyr att lära mig nya appar tyckte idén lät bra men blev rädd att det skulle vara svårt och krångligt. Bah! Det var ju hur lätt som helst.

Gick bara till återvinningen i byn och öppnade appen och scannade streckkoden på de NIVEA-produkterna jag skulle slänga i plastcontainern.

Eftersom jag använt mina NIVEA Naturally-Good produkter flitigt hela året hade jag en hel del tomma förpackningar…

Och när jag sorterat klart fick jag veta att mängden plast jag återlämnat motsvarade en 40W-lampa som står på en hel timme och lyser. Och ju mer man tar sig tid att panta desto större blir såklart besparingen.

Ladda hem appen redan idag vettja. Och sätt igång att panta!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
25 november, 2020

Det är ju inga vidare loppistider just nu. Men innan de senaste restriktionerna trädde ikraft var jag runt och letade rekvisita till ett jobb. Sprang på ett och annat fint. Som dessa gula gamla tallrikar. Älskar båda serviserna men kanske särskilt fatet till vänster. Har tårtfat i samma serie plus fyra asietter. Supersöta! Det högra fatet har jag också fler modeller av i samma serie. I botten står inget mer än Majolika made in Western Germany

Den gula lilla skålen utan märkning som står längst bak fick jag för fyrtio kronor tror jag. Typiskt fin liten skål till tacosplock! Och under den två gröna tallrikar i serien Nore från Gefle.

Har ju en beigeblommig serie till vardags och en asiatisk fasan i lila till fest. Nu samlar jag till en helt blå dukning plus en komplett grön. Nore kommer passa perfekt i min gröna samling.

På Myrorna hade någon skänkt en hel samling prydnadsänder. Den här röda kunde jag bara inte motstå. Får placeras i någon hylla tillsammans med pakistanska porslinsfåglarna, de antika japanska dockkorna, mina urgamla dalahästar. Kitsch och souvenir i ett!

Hittade även en hel låda med glaspumlor. Inget pangpris kanske – femton kronor styck – men kunde inte låta bli. Fyllde en hel låda med tolv fack för 180 kronor.

Gamla julkulor är ju svårslaget vackert allstså. Så är det bara! Tyvärr kommer vi ju för andra året i rad ha en vilding här hemma (förra året Ulf i år även Essa) så jag kommer spänna fast granen i väggen som jag gjorde sist. Och hoppas på det bästa

Hittade också en gammal paltslev i trä. En sån har jag letat mig trött efter!

Slutligen köpte jag en fyrtiotalsvas som ser ut som ett draperat tyg. Made in West Germany står det under den. Helt otroligt fin.

Allra längst bak i fonden syns en julplansch jag fick för en tia på Röda Korset i Umeå. Så mysig. Den ska upp på verandan!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
23 november, 2020

Jag tog fram kameran och dokumenterade lite sporadiskt vad som hände i helgen. Häng med!

Jag bakade säsongens första lussekatter. Brukar bli några omgångar.

Så mysigt att ha i frysen och värma upp i ugnen när barnen kommer från skolan eller man får oväntat besök. Doftar nybakat!

Jag julpysslade med barnen.

Ska visa sedan vad som blev!

Det har utbrutit snöbollskrig och byggts snöborgar

Och en lucia av snö. Så otroligt tjusigt!

Eftersom vi inte har matlag nu har jag haft abstinens efter att få träffas. Så vi drog ihop en grillunch vid sjön.

Är förresten så glad över min fina fjällrävenjacka jag fått i födelsedagspresent av Jakob. Och loppade ullkoftan och de hemstickade vantarna jag köpte i Jokkmokk i höstas.

Vi satt på behörigt avstånd från varandra och grillade vår egna medhavda matsäck.

Gick finfint! Så här får vi försöka umgås mer i vinter med alla nära och kära. I termosbrallor vid någon grillplats i naturen.

När vi kom hem från utflykten var jag och de yngsta barnen så nedkylda att vi kröp ner i ett ångande, skållhett bad. Trots en timmes badande kunde jag inte få upp värmen. Gick och huttrade ända tills läggdags. Helt klart dags att ta fram varmare vinterkläder!

Och det var lite sånt som jag fyllde helgen med. Hoppas ni också hade fina, vilsamma dagar. Resten av veckan kommer jag ägna åt att få färdigt olika samarbeten inför jul, förbereda för SVT-sändningen på söndag och skapa lite mer julinspiration här på bloggen!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
21 november, 2020

Nu har Essa bott hos oss i två veckor. Känns som två månader minst. Att ha hund igen är bara en naturlig fortsättning på hur jag redan haft det i femton års tid. Lite jobbigare med en valp såklart, men hon passar perfekt in i vår familj. Barnen älskar henne och kanske särskilt Ulf som slår sig på knäna och pratar bebisspråk när han får syn på Essa. Som är så otroligt snäll och mjuk fastän på valpigt vis superbusig.

Största skillnaden mot våra tidigare hundar är att hon är så smart. Alltså det känns faktiskt lite elakt mot stackars Sixten och Melker att säga det men Essa är verkligen vår lilla duktiga flicka. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som skiljer men det märks i de små sakerna. Jag hajar till över sånt hon fattar och förstår fast hon bara är tolv veckor. Det där med att borders är signalkänsliga är något jag tänker mycket på. Hon snappar upp det mesta.

Vi hade faktiskt bestämt att hon inte skulle sova i sängen med oss men jag kan säga att den planen sprack med en gång. Det är ju så vansinnigt mysigt med en egen sängvärmare. Och jag vet inte om jag nämnt det men det här är ju faktiskt Jakobs hund så han får sköta nästan alla promenader och all träning nu i början. Det ska ju bli hans arbetskompis i jordbruket så det är viktigt att hon präglas på honom. Hon hänger med honom när han arbetar ute på gården och åker med honom i traktorn när han kör. Och på borders vanliga vis är hon väldigt uppmärksam på husses förehavanden. Vi har ännu inte skaffat något koppel till Essa utan försöker träna henne med målet att kunna gå lös. Men vi måste nog börja vänja henne med halsband snart ändå.

Allt som allt har det varit två väldigt fina första veckor med vår lilla Essa!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
20 november, 2020

Som jag redan nämnt rusade jag upp ur sängen igår morse. Ut, ut till det här!

Hämtade in tidningen medan Essa störtdök i snön. Bra med en riktig vinterhund känner jag.

När barnen fått i sig frukost ställde jag fram kaffe till mig själv.

Det är ingen ordning alls på barn nummer tre som ni ser. Viktiga beständsdelar för en trevlig morgon är för övrigt: Mjuka, varma fårskinn på stol. Tända ljus. Papperstidning.

Det här var inte alls en sådan där stressig morgon. Tvärtom en lugn eftersom Folke var hängig och skulle få stanna hemma, Ulf började en timme senare än vanligt och Bertil kunde samåka med kompisar. Gjorde min vanliga enkla Viktväktarfrukost. Grovt knäcke med lite rökt skinka på plus tomat och örtsalt.

Eftersom det var en lugn morgon den här gången hanns det med valpmys i soffan innan dagen drog igång.

Många vardagar börjar med badkarsbad för lillsmulfen. Humörhöjare!

När jag lämnat Uffe på förskolan tog jag en promenad i allt det vita och passade på att fota lite till bloggen.

Vintern är nästan vackrast nu innan isen har hunnit lägga sig. Det öppna vattnet mot snön blir dramatiskt.

När jag kom in gjorde jag bort en del datorjobb och skrev ihop några samarbeten som kommer upp här i december.

Så mysigt här hemma sedan julstjärnorna hängts upp lite i förväg. Gäller att pynta lite nu eftersom jag kommer förbereda livesändning hela nästa helg.

Älskar mina vackra gamla ulldraperier. Hänger fram dem den här årstiden och de gör hemmet så mjukt och ljuddämpat. Även ett fint sätt att “stänga av” rum lite mer om man inte har dörr men ändå vill få mer av en sådan känsla.

Också nöjd med alla vackra gamla amplar jag hängt under taket. Det blir så ombonat med växtligheten.

Jag drack eftermiddagskaffe och värmde mina frusna tår

Sedan anslöt Folke med sin önskelista. Allt i Ninjagokatalogen i julklapp, tack!

Mysiga lilla Essa tittade på.

Och sedan innan det mörknade skyndade jag mig ut och fångade några solstrålar som behagat titta fram.

Och det var den halvdagen, det!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
20 november, 2020

Förra veckan fick jag ta emot ett fint pris – nämligen Olof Högbergs-plaketten som delas ut av Norrlandsförbundet. Motiveringen löd

“För framgångsrikt och inspirerande berättande i text och bild bland annat i sociala medier, som visar att ett gott liv fjärran från urbana miljöer är möjligt, erhåller Clara Lidström Olof Högberg-plaketten”

Priset har funnits sedan 1955 och delas ut för “framstående kulturell gärning” i norrlandsförfattarens Högbergs namn. Jag är väldigt glad och stolt över det här. Att uppmärksammas för det arbete jag gör – som så ofta bara viftas bort som trams i andra sammanhang. Stort tack!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
19 november, 2020

Jag flög upp ur sängen imorse en timme tidigare än jag hade behövt. Bara för att jag var så otålig att få se snön som fallit under natten. Gick och la mig i en brungrå, smutsig och regntung värld och vaknade till det här. Kunde inte sluta le.

En Klass 2-varning hade utfärdats för kraftigt snöfall och snöfall fick vi med besked.

Så glad att jag hann få upp lite ljusslingor och utepynt medan det fortfarande var milt och bart ute. För så snart det blir minusgrader och snö knäcks grenarna lätt och det är svårare att dra sladdar och montera på ett bra sätt. Spana förresten in den MEGANORMA (mina barns favoritord) krans jag gjort och hängt på garageväggen. Den är över en meter i diameter och jag fick tillverka stommen själv eftersom kransar i den här storleken inte verkar vara så vanliga. Vill ni att jag ska visa hur jag gjorde?

Barnen var lika lyckliga som jag över snön och på fritids byggde de sig en stor snöhäst.

Det finns gott hopp om att snön stannar kvar den här gången eftersom veckorna som kommer ska bli kalla.

Nu ska jag faktiskt hoppa i badkaret och värma mig lite. Har gått och frusit hela dagen efter att jag var ute och fotade i snön och blåsten. Imorgon är det fredag. Och vad ska hända då? Jo, jag ska nog sätta en saffransdeg. Och så kanske Gärtrud kommer på besök. Man vet aldrig. Håll utkik på min instagram vettja!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
18 november, 2020

Den här veckan för ett år sedan var jag och min syster i mormors hus i tio dagar. Termometern visade -14 grader och ute var det massor av snö. Anna skrev på sin lic och jag jobbade med egna projekt och skötte hushållet. Det var en av de bättre veckorna i mitt liv faktiskt. Så vi har bestämt att vi ska åka dit och arbeta minst en vecka per år. Men helst en vecka per termin. Bara hon och jag. I våras blev det inget av förklarliga skäl men tack och lov hann vi göra det i höstas innan andra vågen av corona drog in.

Den här snötunga skogen i månsken fångade jag en kväll när jag var ute och promenerade. Imorgon drar snöovädret in över Västerbotten och jag känner mig pirrig och förväntansfull som ett barn!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
16 november, 2020

Vilken motig måndag. Det blev ju aldrig ljust?! Piskande regn, hårda vindar och dimma. Håller bara andan nu och försöker hålla ut tills det blir torsdag och den utlovade snön och kylan återvänder.

Jag lider så när jag ska försöka väcka barnen på morgonen. Slita dem ur sina varma sängar med fjorton kuddar och trettio gosedjur. Få dem att vakna till, klä på sig och gå ner för att äta frukost. Istället för att stryka över håret och försöka väcka dem till liv till liv vill jag lyfta på täcket och krypa ner bredvid och bara somna om. Kom på mig själv med att fundera på på när det är helg igen – det borde ju vara dags snart? Ingen vidare lovande känsla när det bara är måndag.

Men jag tror på att försöka gå med istället för mot. Omfamna istället för att spjärna mot. Så resten av kvällen ska jag spendera skavfötters i soffan med Jakob och hundvalpen och doppa några pepparkakor i en stor kopp te. Det är ungefär vad jag mäktar med just nu.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
15 november, 2020

För att skapa ett trivsamt hem är det ofta i de små detaljerna det sitter. Till mitt eget hem – för att förstärka den där gammaldags känslan – letar jag efter sånt jag minns från farmors hem. Eller sånt som skymtar i bakgrunden på någon Astrid Lindgrenfilm. Som handbroderade tygfickor, bonader och tidningshållare på vägg. Sånt där man kan köpa för strunt och inget på loppis och som brukar gå under benämningen bortslösad kvinnokraft.

Hos mig kan man hitta åtskilligt av sånt.

Älskar till exempel den här tygförvaringen som ska sitta i ett skåp eller direkt på en vägg. Jag föreställer mig att flickor gjorde dessa i slöjden förr och gav till mamma i julklapp. Eller så följde kanske mönstret med Hemmets Veckotidning? De är ju så himla vanliga. Tänk en tid när mängden påsar man använde rymdes i en sådan där liten ficka? Och kork var något så vanligt att man behövde ett eget fack för det.

På mitt instagramkonto Underbaraboning finns fler fina exempel. Några av dem har jag samlat här.

@stommensgard

Trötta kattungar på kökssoffan och en dammvippa på väggen som förmodligen lever farligt. Ihop med en fin liten broderad väggförvaring. Så otroligt hemtrevligt!

@nina.elisabet 

I Ninas sommarstuga finns förutom den finaste gamla tapet jag kan tänka mig (TAPETPRODUCENTER – BÖRJA GENAST PRODUCERA SÅNT HÄR IGEN!) även en underbar liten ficka för tidningar av alla slag.

@nina.elisabet 

Och Nina den lyckosten har faktiskt två. En i sin Västerbottensgård också. Se så fint den pryder sin plats!

@fagelanna

Hemma i Annas gröna kök finns både tidningsficka och handbroderad väggförvaring. Plus fotogenlampor en masse. Vilken lycka!

@villaenhorna

Den här snirkliga, vackra bonaden ser ut att ha riktigt många år på nacken. Pryder verkligen sin plats i lekstugans kök. Och vilken lekstuga sedan!

 @tusenblommor

Supersnabbt knep för gammaldags känsla. Det är att hänga en bonad bredvid sängen så här. Urgulligt om du frågar mig. Och spana in lampskärmarna förresten. Man DÖR ju! Villhöver detta. Nu.

@lisemettesol

I Lisettes stuga hänger ett spjällband som väggdekoration. Så fint sätt att använda en mackapär som i dagens hem kanske annars inte kommer till användning. Spjällband ska egentligen sitta på kakelugnar och dölja de kedjor eller snören som används för att reglera spjället. I hus med högt i tak går det helt enkelt inte att nå spjället utan dessa kedjor. Spjällband är ofta rikt dekorerade och väldigt fina att hänga på väggen precis så här! I brist på kakelugnar, alltså.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
14 november, 2020

Fredagkväll och när Smulf äntligen somnat och mellanbarnet fredagsmyst klart med oss framför en film och gått och lagt sig. Då börja min egen bästa tid. Då lyssnar jag ikapp på favoritpoddarna. Drar fram ullen och halmen och garnet och tänder varenda ljusstake i hela matrummet. Försjunker i skapande. Och känner mig så där ledig som jag drömmer om att känna mig. När det finns tid till att göra någonting fullkomligt onyttigt, onödigt och bara bra för mig.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
11 november, 2020

Vi tyckte att vi planerat det så bra med tajmingen att skaffa hundvalp mitt i terminen när barnen på skola och förskola. Liksom erbjuda lite mjukstart för alla inblandade. Men så blev Smulf sjuk så han har varit hemma med Essa istället. En aaaning mer komplicerat eftersom ingen av dem kan vara ensam och de heller inte kan vara med varandra utan att man har full koll. Både för hund och småbarns skull.

Den ena är förtjust. Den andra är lagom imponerad.

Men hon är så snäll och fin och klok och går och lägger sig för sig själv och somnar när hon blir trött. Jag är helt fascinerad. Minns från mina tidigare hundar att jag fått stänga in mig med dem i ett rum för att de ska komma till ro. Nåja. Den där hetsiga fasen kanske kommer senare?

Idag var två av tre barn hemma och jag försökte samtidigt få något vettigt gjort. Det har gått sådär om jag ska vara ärlig. Tar nya tag imorgon igen.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.