Första oktober. Vaknade vid sju av att Ulf kröp ner bredvid mig i sängen. Kunde inte somna om utan gick istället upp och gjorde eld i vedspisen och kokade kaffe. Det börjar ju vara vedspistemperaturer nu. Idag ska jag tömma ur alla krukor som kan frysa sönder, ta in mina dynor, hängmatta och hängstol samt taket till hammocken. Bära bort de flesta utemöblerna och sätta i innerfönsterna. Städa bort allt jag dragit fram i trädgården ända sedan början av maj. Det är vemodigt men också skönt.
Kunde såklart låtit det mesta stå kvar ett tag till. Men rätt vad det är kommer den första oktobersnön och jag är borta så mycket den här månaden. Boken lanseras ju snart och imorgon kör jag ner till Falun några dagar för att signera alla tusentals förbeställda exemplar. Sedan hem igen. Och nästa vecka åker jag och Bertil på en jobbresa tillsammans över halva jordklotet. Och sedan är jag hemma några dagar innan jag hoppar på tåget till Stockholm för att göra Nyhetsmorgon. Och därefter är det höstlov och då reser jag bort igen.
En kompis frågade mig hur jag ska orka den här månaden? Hon vet ju hur illa jag kan lida resor i vanliga fall. Men det här känns bara roligt. Jag har hela tiden vetat om att hösten skulle bli intensiv. Velat att hösten skulle bli intensiv. Jag tänker inte spara på någon ansträngning för att få ut min bok, nu när den äntligen är här!
Jag lever ett väldigt cykliskt liv och pendlar under perioder mellan en mer introvert och extrovert livsstil. Har haft en period sedan 2018 (när jag blev gravid med Ulf, sedan mammaledig, sedan pandemi) när jag bara velat vara hemma. När jag avsagt mig uppdrag som innebär att jag måste resa eller träffa mycket folk. Men nu svänger pendeln igen och jag söker mig mer utåt. Känner mig mentalt redo för att inleda en ny fas i mitt arbetsliv. Njuter av att tänka på allt jag kommer skapa de närmsta åren om jag bara får vara frisk och stark.
Och med det sagt ska jag nu ta en macka till kaffet vid vedspisen. Och sedan bege mig iväg till gymmet. Det är nämligen precis vad som behövs för att hålla orken uppe!
Förra torsdagen tog jag Ulf och Essa med mig vid tolvtiden och sedan brände vi upp till stugan! Fram kom vi vid halv sex på kvällen när det nästan börjat skymma i det regniga vädret.
Jag gjorde samma rutin som alltid när jag kommer fram. Jag RUSAR in i huset. Tänder varenda mysig lampa och alla stearinljus. Slår igång alla element och gör upp en brasa i vedspisen. Sedan kastar jag in maten i kylskåpet, rusar upp på övervåningen och lägger in mina kläder i garderoben och sedan på med mjukiskläder så att jag kan mysa ordentligt. Varje sekund är dyrbar. Jag måste installera mig DIREKT!
Och 19 minuter senare var allt uppackat och iordning och jag hade jag fått fram te, vindruvor och smörgåsar på bordet. Njöt så vansinnigt över att få vara här igen!
Men lite läskigt är det att vara så mol allena. Skönt att ha Essa med mig!
När vi fikat kvällsfika bäddade jag ner Ulf under dubbla täcken – för det var rätt kallt. Och sedan stannade jag uppe till midnatt för att hinna elda fler brasor. Satt och målade och hade så vansinnigt najs att jag knappt stod ut med mig själv. Så småningom stupade jag dock i säng med barn och hund och sov som en död tills nästa morgon.
Bar direkt ner legolådan i vardagsrummet och byggde fordon med Uffe samtidigt som jag drack morgonens första kaffe.
Sedan pusslade vi flera pussel, gick en skogspromenad, läste bok, vilade och började förbereda middagen. För snart skulle min syster, pappa och moster komma körande.
Att göra mysigt för andra är det härligaste jag vet och särskilt när det är i mormor och morfars hus. Där man varit van att mötas av värme och god mat – men tyvärr inte längre får uppleva det sedan de flyttade därifrån. Att då få återskapa känslan till gäster som anländer senare än en själv är ett obeskrivligt behag.
Jag dukade i finrummet
Och bjöd på köttsoppa med klimp och en persikokaka till efterrätt. Anna kom direkt från London där hon varit på jobb så hon var helt vimmelkantig av förflyttningen.
Vi satt uppe länge och pratade och jag visade dem min nya bok som jag precis fått hem! De bläddrade, läste och gjorde förtjusta utrop. Men sedan brakade vi i säng. Lika bra det – för morgonen därpå inleddes vårt arbetsläger.
Vi hade nämligen kommit över 22 kubikmeter ved som skulle travas. Och som vi travade! Älskar att arbeta i skitiga hängselbyxor med håret på ända. Bli svettig, smutsig och knäsvag av trötthet.
Allesammans hjälptes åt att lasta, kärra och stapla. Tre skottkärror gick i skytteltrafik
Och även Uffe hjälpte till.
Paus för sedvanligt trefika. Viktig tradition vi inte tummar på. Slängde ihop en kladdkaka med lite lingon och dukade i vardagsrummet. Anna satt med en virkning i händerna och jag med två olika korsord som krävde instick av farsan och moster för att kunna lösa.
Vi kärrade in hälften av veden första dagen och tog sedan en tidig kväll.
Morgonen därpå vaknade jag till den här utsikten. Njuter så av att vakna upp när det finns äldre, morgonpigga släktingar i huset för då får jag uppleva det jag upplevde som barn. Nämligen att vakna av svagt slammer från köket, dämpade röster och doften av kaffe. Slå upp sovrumsdörren och känna väggen av värme från nedervåningen. Vedspisen som gått varm hela morgonen.
Hö-stolen fullproppad med tjocksockar. Här kan man vakna långsamt med ryggen mot ett varmt element.
Sjön låg blank utan minsta krusning och efter att vi laddat med en stadig frukost gick vi ut för att fortsätta lassa ved.
En sådan där morgon när man bara står och grinar mot solen och inte kan sluta le.
Alla hjälptes åt
Och Uffe förhörde morfar om varför man egentligen inte kunde få smaka en glasspinne redan innan lunch?!
Så tillfredsställande att arbeta hårt fysiskt tillsammans. Med någonting så tungt och så enkelt som att trava in ved.
Eftermiddagsfikat intogs utomhus eftersom dagen var så mild och skön. Och sedan gick vi upp bakom huset för att plocka lingon.
Vår stuga ligger högt så här kommer frosten tidigt på hösten och snön stannar till en bra bit in i maj. Härligt att hålla sin moster i handen och plocka lingon, äta kråkbär och gissa bajset.
Essa är sitt allra lyckligaste för hon får gå lös för jämnan och valla flocken.
Efter lingonplockningen skulle jag och Anna lägga ut nät
Uffe ville följa med såklart.
Vi lassade näten i båten
Och begav oss ut på den blanka, stilla sjön.
Anna rodde och jag la ut näten.
Uffe satt i fören och plaskade.
Och det var så öronbedövande tyst och ögonbedövande vackert.
Vi satt bara och ältade hur underbart vi hade det!
Tur att ingen annan vuxen närvarade för jag och min syster kan vara tjatiga när vi sätter igång.
Tänk att vi fick uppleva en fiskevecka igen! Det var ju några år sedan sist, men traditionen måste återuppstå. Senaste åren har jag och Anna åkt hit lite senare istället och haft vår årliga systervecka när vi skriver och arbetar. Men det ena behöver väl inte utesluta det andra? Helst vill jag vara här minst tre veckor varje höst. Fiskevecka, höstlov och systervecka. Och allra helst fira julen här också!
Till middag åt vi fyra år gammal surströmming som pappa sparat och som var den godaste surströmming jag ätit. Det sjöngs snapsvisor och skålades (i mjölk för min del) och efter maten satt vi i vardagsrummet och surrade till sent in på natten.
Jag känner alltid plikten att underhålla mina släktingar med kändisskvaller jag snappat upp av att jobba i mediesvängen. Ser mig som släktens kändiskorrespondent som rapporterar initierat om vilka som är divor, galna, otrevliga och bedårande. Nu hade jag mycket nytt att förtälja för en intresserad publik!
Morgonen därpå gick vi upp i ottan för att vittja nät. Anna behövde jobba med sitt vanliga jobb nästan hela dagen – så det gällde att bärga fångsten innan dess.
Klart Uffe skulle med och uppleva fiskelyckan.
Anna hjälpte med flytvästen
Och nu rodde jag så att Anna fick ta upp näten. Glad att vi fått lära oss allt om fiske av morfar och pappa. Nästa år ska jag ta med storpojkarna så att de också får lära sig!
God fångst. Aborre, sik och bara två små otäcka gäddor.
I vår familj går gäddor på näten under benämningen nättroll. Och vi kallar nätfisket för phishing. Och när det är fula hål i näten konstaterar vi att det gått en ubåt genom dem. Det är rent tvångsmässigt som vi sysslar med dessa små lustifikationer – och hur vi än försöker sluta så bara MÅSTE DET UT!
När vi kärrat upp näten tog jag och farsan loss fisken. Ulf bistod med kloka råd och okloka dåd. Bland annat kastade han tillbaka redan löstagen aborre i näten igen så att de fastnade.
Det mesta skulle rökas så den fisken rensade och tvättade vi bara ur
Och la iordning i stora emaljfat.
Alla donade på med sitt.
Fiskrens, näthantering…
Och lingonrensning. Alltid skönast och smidigast att rensa bär utomhus.
Jag hade lyckats plocka ihop vårt vinterbehov på 20 liter lingon. Det räcker till frukostgröten till familjen i ett helt år! Men den här vintern blir det lingon och kråkbärssylt – för maken till kråkbärsår har jag väl aldrig tidigare upplevt. Och ingen iddes rensa bort dem heller.
Anna hoppade in och hjälpte farsan att rensa den sista fisken.
Medan jag gick upp och gjorde eld under tunnan och klippte enris att bottna med. La mig på rygg i mossan, tuggade grässtrån och såg molnen glida över himlen. Inväntade precis rätt temperatur.
Till middag firade vi såklart fångsten med enorma mängder tunnbröd, mandelpotatis, rökt aborre och skirat smör. En rent lukullisk måltid som ledde till omedelbar matkoma.
På kvällen när jag och Anna gick ut för att pinka Essa tog jag med mig kameran. Månen hängde lågt över sjön och vi blev stående en lång stund.
Och upptäckte när vi riktade blicken åt andra hållet att norrskenet också dansade. Det är sällan det är så kraftigt norrsken samtidigt som det nästan är fullmåne. En mäktig upplevelse!
Och sedan var vi flera dagar till i stugan – men det fotade jag knappt för då hade jag så fullt upp med att njuta. Det blev en underbar fiskevecka som rann förbi alldeles för fort. Ja, en bättre spenderad tid kan jag knappt tänka mig. Här uppe är ju var och varannan karl ledig på hösten för älgjakten. Så varför skulle inte jag vara ledig för fisket, lingonplocket och umgänget med släkten? Och om jag inte avlämnade regelbundna rapporter skulle jag ju dessutom grovt missköta mitt jobb som släktens utsända i kändis-Sverige!
Vaknar av svagt porslinsslammer från nedervåningen. Genom dörrspringan till vårt sovrum ringlar sig doften av kaffe och björkved. Jag hör pappas och Annas röster som blanda sig med moster Mias. Ulf och Essa ligger med mig i den stora järnsängen under duntäcken och kuddar. Varma, mjuka och medvetslösa av trötthet. Jag vickar på tårna och försöker vakna till liv. Häggen utanför sovrumsfönstret flammar orange som eld mot den blå himlen och dagen känns löftesrik.
Vi är i stugan för fiskevecka. Lingonplockarvecka. Ordna med veden-vecka. Så härligt att vara här i sju dagar och arbeta med kroppen, rusta för vintern, vara ute i friska luften och sedan sitta uppe sent och gagga i soffan. Är så lycklig över att jag kan ta med mig mitt jobb och göra det här – så att jag får vara på min favoritplats på jorden några dagar och fylla på energi!
Började morgonen med att vittja nät och göra upp fisk med Ulf och pappa. Och nu ska jag skicka några mail innan jag beger mig ut i lingonskogen och fyller vinterförråden. Internetuppkopplingen är dock en fullkomlig katastrof så vi får se när vi hörs igen!
När barnen är på scouterna får jag roa mig själv i 90 minuter medan jag väntar på att kunna hämta. Förra veckan blev det på en älvspromenad med Uffe.
Vattnet brusade och luften var tät av höstdofter. Multnande löv, fuktig jord och lera. Naturen doftar som starkast nu när allt snart ska till att vissna. Och efterföljas av en lång, doftfri vinter som mest luktar snö. Tråkigt i april – men ganska skönt i november. Det blir liksom ett lugn när sinnena får vila.
Vi gick över hängbron som alltid får det att pirra i min mage.
Skylt som fick det att pirra i Ulfs.
Vi hoppade på stenar, kastade stenar, gick balansgång på räcken och hade det väldigt trevligt. Ända tills fingrarna tappade känseln i kylan.
Tycker mycket om att promenera längs forsen. Men skulle inte orka bo där tror jag – det dånar ju och brusar som vid den värsta E4a.
Stillheten på bild bedrar. Här är vilt och vackert! Och jag ser nu fram emot en vecka som avslutas med att jag åker norrut till stugan för att fiska, plocka lingon, ordna med ved och vinterställa huset. Som jag har längtat!
Tänkte att det kanske kunde vara kul om jag fotade allt jag äter på en dag. Men sedan gjorde jag det och det blev inte kul. Fast då hade jag redan lagt ner så mycket tid på att fota, redigera bilder och ladda upp dem till bloggen. Så jag framhärdade. Ologiskt? Inte alls. Googla begreppet sunk cost fallacy så förstår du.
Håll till godo med ett ganska tråkigt inlägg.
Dagen börjar alltid med kaffe, mjölk och något sött för att vakna till. En råsockerbit, ett torkat fikon eller en smaksatt dadel från Dave & Jones. Det är min kompis Stina som introducerat dessa dadlar för mig. Hon är den som håller koll på vad folk gör på TikTok och fortbildar mig i vad man ska äta. Kaffe och sött kickar igång min morgontrötta hjärna.
Vid nio – efter jag gått med hunden och cyklat och lämnat barnen – blev det dags för min riktiga frukost. Tre skopor proteinpulver med chokladsmak, en banan, lite mjölk, lite vatten, en matsked jordnötssmör, en tesked kakao, några matskedar avsvalnat kaffe samt en hel karta is. Mixade till vad som kändes som en fluffig och mättande chokladmilkshake. Höll mig mätt fram till lunch.
Drack ny kopp kaffe efter denna frukost.
Satt och skrev hela förmiddagen och glömde bort tiden. Plötsligt var klockan närmare ett och från en sekund till en annan skrek magen av hunger. Vegetariska dumplings är toppen att ha hemma i frysen. Slängde i en stekpanna med lite olja på botten, sedan på med 2 dl vatten och ett lock så att de ångades därinne. Tar typ tre minuter. Såsen höftar jag ihop i en kaffekopp. Japansk soja, risvinäger, srirachamayo, sesamolja och neutral matolja. Orkade inte göra en sallad så jag skalade en morot. Åt ute på farstubron i solen och avrundade med kaffe.
Mellanmål vid 15. En nektarin och två plommon. Jobbade vidare till 16 och cyklade sedan och hämtade Uffe.
Middagen var himmelsk. Små köttbullar med kryddpeppar, potatis, hemkokt lingonsylt på nyplockade lingon samt en brunsås gjord på matlagningsgrädde, soja och kalvfond.
Vi åt på verandan och jag fortsatte på morotstemat och gjorde stavar till mig och barnen. Ibland undrar jag varför jag någonsin bryr mig om att göra andra grönsaker än morotsstavar till barnen? Bästa grönsaken!
Kvällsfikat åt vi framför Historieätarna. Jag gjorde ett fruktfat till mig och barnen att dela på. Med plommon, uppskurna nektariner samt ananas jag hittat till bra pris. Det sa bara slurp så var det slut!
Rollspelskväll ikväll. Hjältarnas tidsom pojkarna fått av en kompis pappa som introducerat dem till rollspelandets värld. Bertil har skrivit själva äventyret och är spelledare för alltihopa. Våra karaktärer har vi spelat många gånger förut. Alv, dvärg, prins och ljustroll. Jag är en alv som föga originellt heter Arwen. Ulf har döpt sig själv till Look to Life och han spelar liksom lite parallellt med oss. Kommer med instick som man kan, men inte behöver, ta på så stort allvar. Vi låter honom också slå lite tärningar här och var så att han håller sig nöjd.
Medeltidsmusik på högtalaren, tända ljus, en stor godiskål och en uppritad karta över världen vi befinner oss i.
Ett annorlunda lördagsnöje som jag för några år sedan inte kunnat se framför mig.
Usch vilken trist lördagsmorgon. Vaknade upp i ett sunkigt hem. Stel i nacken och vänster arm efter att en unge med näsblod och nattskräck kröp ner i sängen vid tretiden och ville ligga nära. Märks att Jakob (han som plockar nonstop och förmår barnen att göra detsamma) är bortrest, för den här veckan ser hemmet ut som hin håles labratorium.
Jag har något vasst i halsen och det enda jag egentligen vill är att sitta i ett tyst, rent hus och skriva på min nya bok som kommer nästa höst. Hade ett sånt underbart flow i torsdags nämligen. Öppnade datorn, försjönk totalt och nästa gång jag kollade på klockan hade det gått fyra timmar utan att jag märkt någonting. Den typen av flow är en berusande upplevelse som jag vill ha igen och igen och igen…
Men idag väntar istället städ. Damma mattor. Dammsuga. Ta rätt på disken. Gå med hunden. Köra två tvättmaskiner och vika torr tvätt. Tvi tunnor tusan så trist!Ska sätta på musik och träningskläder och försökta tänka att jag i alla fall får ut några timmars fysisk aktivitet av det.
Funderar för övrigt att köra en “Städa som Rut-vecka” med start på måndag. Känns som att det behövs för att få lite ordning på mina prylar. Någon som är sugen på att haka på? Hojta så kör vi i sådana fall!
Igår kväll när jag gick ut med Essa lystes himlen upp av norrsken och jag kände att det hängde frost i luften.
Mycket riktigt. När jag vaknade upp imorse var hela trädgården täckt av vit kristyr. Första frosten för i höst och plötsligt känns inte den kalla årstiden särskilt långt borta. Ibland får vi ju snö i början av oktober. Mina söner pratar redan drömmande om skidor, snöhögar och att få sparka till skolan. Men jag är nog nöjd med att ha höst ett bra tag till.
Och framförallt sitter jag som på nålar, för på måndag får jag hem mitt första exemplar av boken. Linnea på mitt förlag har skickat den till mig och hon sa att den är bland de finaste böcker hon någonsin sett. Hoppas det stämmer! Jag har ju inte sett den själv ännu för det här på bilden är bara en dummy. Men blotta tanken på boken gör att hjärtat slår dubbelslag.
Jag vill bara puffa för att Underbara Vinter nu finns att köpa signerad både hos Adlibris och Bokus. Men också för att du som driver en inredningsbutik, presentaffär, tehandel, blomsterkiosk eller liknande och vill sälja min bok kan köpa ett gäng direkt från mig. Bara maila mig på underbaraclara@gmail.com så löser jag det!
En outfit helt apropå det jag skrev häromdagen – om att det är härligt att matcha färg med färg istället för med svart. Färg, färg och ännu mer färg.
Att våga bära färgglada kläder är faktiskt ett riktigt power move om man behöver lite hjälp att träda fram ur tapeten och ta plats i rummet. Man passerar icke obemärkt när man är färgglad!
Jag blir ganska ofta stoppade av kvinnor som säger att de blir glada av mina kläder. Tänk vad kul att kunna göra någon annan glad med sina kläder! Jag minns själv hur glad min mellanstadiefröken Marianne brukade göra mig med sina kläder. Jag kommer särskilt ihåg en kleinblå stickad jumper med matchande pennkjol. Satt bara och gapade och beundrade uppenbarelsen.
Det röda i kjolen går igen i det röda i pumpsen och i tröjan. Men det är också det enda som riktigt matchar. Men det funkar ändå!
Allt på bilden är loppat. Utom örhängena som är från Zara.
Men nu måste jag sluta prata om kläder – för jag ska hugga in på bokjobb. Har avsatt hela förmiddagen åt att plotta ut min nya bokidé och få igång arbetet med den. Vaknade vid fyra inatt och kunde knappt somna om för att jag var så exalterad inför den här arbetsdagen. Och nu är den äntligen här!
Jag och barnen konstaterade i helgen att veckan försvunnit i ett nafs. Knappt hann den börja innan den slutade. På måndagen cyklade jag med Ulf och Folke till skolan. Bertil cyklar alltid före oss för han är så mycket snabbare.
Trädgårdens finheter. Ett aroniaträd fullt med munblåsta glaskulor
Trädgårdens fulheter. Översvämmad blomkruka full av döda penseer.
Alltid stanna och kolla på lammen på väg till skolan
Sedan förbi badplatsen där vi haft så roligt hela sommarlovet. Nu ligger den stilla och tyst.
Framme på förskolan! Spänna loss gosedjuren som sitter bältade jämte Ulf i lådcykeln. Sedan rusa in och ta dagen med storm.
Hemvägen är underbar en vacker, klar septemberdag. Och jag jobbar så mycket bättre när jag börjat dagen med lite motion.
Middagen serverades på verandan.
Spagetti och vegetarisk köttfärsås.
På tisdagen hade jag och Erica redaktionsdag. Alltid när vi har redaktionsdag känner jag mig helt nipprig av förväntan. Vi har så spännande samtal och ofta har Erica några visdomsord eller insikter på lut åt mig. Märks att hon är en rutinerad producent och redaktör. Tänker alltid på vad som kan tweakas och förbättras! Jag hade på mig en ny loppiskjol, en loppad tröja, loppade klackskor, loppad väska och dessutom en några år gammal kappa från bric-a-brac.
Plus örhängen från Zara. Se så snyggt det är när man matchar färg med färg. Inte en enda svart nyans på något plagg.
Och Erica var snygg i kamelfärgat och kleinblått!
På våra redaktionsdagar ska det vara knastertorrt och effektivt. Vi lånar ett grupprum på biblioteket och stänger in oss där med våra whiteboardpennor och take awaykaffe. Sedan gnuggar vi geniknölarna.
Går vi igenom bloggen, instagram, facebook och mina andra projekt. Diskuterar framsteg och inriktningar. Mitt motto för den här hösten är på klingande västerbottniska “he gå int både skita å hålla igen”.
Erica och jag spaltade upp min nya bok som jag ska börja jobba på i höst – och sedan ritade hon upp ett annat projekt vi ska sätta tänderna i. Ett drömprojekt jag har som jag vill göra mer Erica. Som vanligt ritar hon alltid allting.
Lunchpaus för att fylla på energi och orka göra ett omtag.
Vi jobbade som illrar och när klockan närmade sig fyra for jag förbi gymmet. Och tog alltså 100 kilo marklyft och var så nöjd med mig själv. ÄLSKAR att vara stark!
Barnen har börjat scouterna och jag använder de 90 minuterna till att promenera runt i grannsamhället.
Kolla på gamla fina hus och ringa en vän. Fast den här onsdagen blev inte så munter precis. För bilen fick punktering och det blev en massa härj. Glad ändå att jag fixade biffen och fick hem bilen!
Efter scouterna är det varm choklad och knäckesmörgåsar att doppa, så att flottet simmar runt på ytan. Man känner sig alltid lite ruggig när man varit ute och härjat sent, så något varmt behövs!
Folke ville absolut stanna uppe för att skriva sin senaste dikt med skrivstil.
Sedan försvann de ut i mörkret för att sova.
Torsdagen var varm som en högsommardag och jag och Stina tog en kvällspromenad runt byn tillsammans.
När jag kom hem igen hade Jakob och barnen bastat klart så då gick jag ut och la mig en stund. Tittade ut på septemberskymningen och hällde fyragradigt vatten över mig själv. Min nackspärr från dagen släppte nästan helt och jag kände mig så len och lugn både på insidan och utsidan. Att basta in helgen på torsdagar är en fantastisk tradition.
Och så småningom traskade jag in i skymningen, drack lite vatten och somnade som en stock.
På fredagen jobbade jag på. Det var högsommarvarmt, jag hade ett skrivprojekt och skötte administration. Till middagen lagade barnen tacos till oss vuxna och så kom Emil och Elle förbi och åt. Barnen hade sedan fredagsmys medan jag gick och la mig med sprängande huvudvärk och läste bok.
På lördagsmornar städar vi alltid huset och sedan känns det så hemtrevligt och fint överallt. Farmor kom ut vid lunch och hade med sig lördagsgodis till alla barn.
Det var 23 underbara grader i luften och efter allt städande var jag så svettig och kvalmig att jag ville ta ett bad.
Fick inte med mig någon av ungarna utan åkte och doppade mig i det fjortongradiga vattnet. Det var svalt och härligt och jag njöt nog mer än jag gjort på hela sommaren. En varm och solig septemberdag är värd tio soliga sommardagar. Sån är matematiken.
Sedan hem igen, svida om och sminka mig. För vi skulle nämligen på kräftskiva/inflyttningsfest till våra nya grannar!
Jag kokade hjortronsylt och Jakob adderade en fin cigarr i present.
Sedan cyklade vi iväg!
Då drog dimman från kusten in som en blomspruta och gjorde allt lite grått och kallt. Men vilken otroligt trevlig kväll vi hade. Åt kräftor tills jag fick skämmas för mig själv och hade så många fina samtal.
Cyklade hem i mörkret och somnade sedan som en stock, efter att först ha hängt två bortglömda tvättmaskiner.
När jag fick syn på det här imorse blev jag SÅ glad! Etta på Bokus topplista! Jag hade förstås hoppats och önskat att ni skulle vara intresserade av min bok. Men ärligt talat har jag också varit ganska nervös. Idén till boken kom 2012 när jag precis släppt min första titel. Jag gick till mitt dåvarande förlag med en ide på en jul-och vinterbok. Men de skakade bara på huvudet och sa att säsongen för en sådan är för kort, det kommer inte gå att sälja så mycket på så kort tid att en sådan titel kan bära sig. -Byt bokidé! Jahapp. Den boken hamnade i malpåse.
Men under de elva år som gått sedan dess har jag burit på idén och fortsatt samla material. Och så gick jag till The Book Affair som är ett relativt nytt förlag – grundat av två superproffs i branschen – som fungerar helt annorlunda. Där får författaren en betydligt större del av kakan, mot att författaren själv bekostar produktionen. Det är lite läskigt förstås att det är jag som ska betala formgivare, redaktör, korrläsare mm. Men det har passat mig perfekt. För då har jag ÄNTLIGEN fått göra den bok jag drömmer om. En bok utan konstnärliga kompromisser av hänsyn till “marknaden”.
Jag har haft full insyn i bokprocessen och lärt mig massor på vägen. Och jag har gjort boken precis så omfångsrik och påkostad som jag har velat ha den. Dessutom känner jag att jag nu verkligen får ett erkännande för mitt arbete. Jag har fotat alla mina böcker själv – men aldrig fått en extra krona på grund av det. Jag har också stått för den viktigaste marknadsföringen av alla mina böcker – men inte fått en extra krona på grund av det. Många av de insatser som förlagen annars bekostar för sina författare är kompetenser jag själv har suttit på. Men det har inte märkts i royaltyn överhuvud taget. Och av sånt kan man ju verkligen tappa lusten.
Men att göra den bok jag verkligen tror på. Och att själv riska allt, men också kunna vinna allt. Det har väckt skapandelusten till liv igen.
Så med detta långa inlägg vill jag egentligen bara säga tack till dig som läser. Och till dig som beställt min bok. Jag har den bästa hejarklack man kan önska sig!
I augusti läste jag tre böcker och de var klassiker allesammans.
Tom Jones – Henry Fielding
Fielding brukar kallas för den moderna romanens fader och räknas tillsammans med Shakespear och Swift till de riktigt stora. Tom Jones är hans mästerverk – en klassiker och tegelsten på närmare tusen sidor som utkom i mitten av 1700-talet. Jag började läsningen i juli men slutförde den inte förrän en bit in i augusti. Då hade jag redan hunnit ge upp på boken två gånger, för att jag blev tokig på hur omständigt den var skriven. Men det överkom jag tack och lov – för den här läsningen hade jag inte velat vara utan!
Det godhjärtade hittebarnet Tom Jones tas under vingarna och uppfostras av en klok och vänlig herreman. Men Jones växer upp till en farligt vacker ung man som gör kvinnorna galna. Motarbetad av sin avundsjuke styvbror hamnar han i onåd hos sin beskyddare och kastas ut i världen för att klara sig själv. Boken skildrar mustigt och färgstarkt ett tvärsnitt av det engelska samhället – från lumpnaste botten till högsta adel. Och Fielding varvar själva grundberättelsen med mer filosofiska kapitel om romankonsten, moralen, kärleken och livet. De är mycket roligt och uppbyggligt. men också en smula utdraget för en modern läsare som jag själv.
Jag fick bläddra tillbaka i boken hela tiden för att minnas de olika karaktärerna i det enorma persongalleriet. Men jag frustskrattade ofta också rakt ut också och hade stor behållning av Fieldings enorma berättarglädje. Austens böcker, som utkom nästan åttio år senare, var ju väldigt kyska. Men Tom Jones är sannerligen ingen kyskt skriven roman. Här flödar (och skildras) människornas lägsta drifter och när läsningen tog slut kändes mitt liv fasligt färglöst.
Huckelberry Finn – Mark Twain
Enligt Ernst Hemingway kom all amerikansk litteratur i själva verket från Huckleberry Finn. Ingenting lika bra hade skrivits varken före eller efter. Och med en sådan rekommendation förstår man ju att man helt enkelt måste läsa boken. Den krävs för allmänbildningen!
Huckelberry Finn utspelar sig omkring 1830, när slavhandeln fortfarande frodades i Amerika. Huck bestämmer sig för att rymma ifrån sin tjatiga fostermamma, som gör sitt bästa för att “sivelsera” honom till en god kristen pojke. Och från sin fyllbult till pappa, som gör sitt bästa för att slå ihjäl honom innan han hinner växa upp. Med sig på rymmen tar han slaven Jim och tillsammans åker de med flotte längs Mississippifloden och upplever de mest storslagna äventyr.
Twain skriver roligt och medryckande med en finurlig ironi. Och jag finner mig ta ideliga avbrott för att bildgoogla Mississippifloden och försöka föreställa mig hur färden kan ha sett ut. Man blir ju väldigt sugen på att själv vara på rymmen, från fostermödrar och slaveri. Slå sig i lag med bedragare för att förtjäna en hacka, sova hela dagarna i värmen och vara med om äventyr på nätterna. Så fort bara Folke blivit liiiite äldre ska jag läsa den här underbara boken högt för pojkarna!
Howards end – E.M Forster
Det spännande med att bli mer beläst är att kunna lägga sitt eget litteraturpussel. Upptäcka vilka romaner som är besläktade och hur. Jämföra utmaningarna, intrigerna, karaktärsbyggen – men också slutsatserna som författarna själva drar. En bok förstärker ju läsningen av en annan och skänker en större läsupplevelse.
Tidigare i somras läste jag Ett rummed utsikt av E.M Forster – och blev svårt förtjust i boken men också i Forsters författarskap. Därför högg jag med förväntan in på Howards End. Och under läsningen upptäckte jag att den är sammanlänkad med Ett rum med utsikt rent temamässigt, men också med andra böcker jag läst som skrevs vid ungefär samma tid. Som Natt och Dag av Virginia Woolf, samt Oskuldens tid av Edith Wharton.
Temat är kärleken och spänningen som uppstår mellan människor från olika samhällsklasser som inte passar ihop. Eller som faktiskt gör det – trots deras stora skillnader. Här möter rationella och konservativa affärsmän intellektuella och välborna kvinnor av den nya tiden. Och män från lägre samhällsklasser som längtar efter möjligheten till samma upplysning som kvinnorna de är förälskade i. Som lockas och skräms av friheten som dessa moderna kvinnor besitter. Vid det idylliska lantstället Howards End korsas människornas vägar i en sorglig och rolig roman om kärlek, klass, förnuft och fördomar.
Jag är i Malmö just nu, för att tala på konferensen IM Expo – som fokuserar på de olika aspekterna av influencer marketing. Jag ska prata om hållbara samarbeten och hur man gör dem på ett framgångsrikt sätt.
På grund av de långa restiderna mellan Västerbotten och Malmö tvingades jag påbörja resan redan på tisdagskvällen. Och det är jag glad för. Igår vid lunchtid när jag kom fram hade jag nämligen en hel eftermiddag att bara gå på stan, fika och rå mig själv. Fasiken vad välgörande. Och FASIKEN vad ont jag har i benen idag. Gick nonstop i sex timmar i aningens för platta skor. Men det var det värt för en snygg outfit. Och det kändes som att resa till sommaren!
Nu lyssnar jag på USA-podden på hotellrummet och sminkar mig i lugn och ro. Snart drar en lång och säkerligen intressant dag igång. Vi hörs imorgon!
Vår första skolvecka var en kort sådan – ändå var vi helt slut när fredagen kom. Det märks att någon tänkt till med sommarlovet. Att inte terminen startar på en måndag så att man måste skärpa sig i fem hela dagar. Det räcker gott med tre.
Vi mjukstartade i alla fall och jag försökte göra det lite extra lugnt, trivsamt och trevligt här hemma. Kokade jordgubbskräm till efterrätt och satt kvar efter middagen extra länge.
På kvällarna har jag promenerat och försökt smälta alla intryck från jobbet. Och ta vara på att jag ännu några veckor kan gå i skogen kvällstid utan att det är mörkt.
När fredagen äntligen kom var det nitton grader och sol och vi åt vi tacos på verandan. Sedan fredagmys i soffan framför Min vän Percys magiska gymnastikskor.
Lördagen inleddes med att vi storstädade hemma.
Sedan drog jag och pojkarna till skördemarknad på hembygdsgården.
Bara att vara i närheten av gamla hus gör mig svag i knäna och aningens nipprig.
Det såldes grönsaker, saft och marmelad. Men också fint hantverk. Och jag gjorde två inköp jag blev vansinnigt nöjd med. Ska visa någon dag.
Barnen drog omkring och kollade storögt på allt fint.
Och jag drömde om ett timrat gammalt hus med bubbliga fönster.
Att sova i en sådan här soffa var min dröm som liten. Efter år av tiggande fick jag slutligen det – när pappa bar ner en gammal kökssoffa från vinden. I den “rymdes” jag raklång i ett år ungefär. Tills jag en natt ryckte till i sömnen och slog både huvud och fötter i sänggavlarna. Ajaj. Sedan fick jag byta tillbaka till en vanlig säng igen.
Fotogenlampor och taniga pelargoner. Så enkelt och vackert!
Mycket roligt att utforska
För stora likväl som små.
Och i smedjan bestämde sig äldsta sonen för att utbilda sig till smed efter gymnasiet.
Ett karriärval jag hejar på! Tänker på alla snygga krokar jag ska hänga upp på väggarna då.
Bertil förevigade mig och en mycket lömsk Folke.
Och när vi kom hem igen hittade jag Essa på bordet. Till alla som frågat hur hon mår efter ormbettet kan jag meddela att det är prima liv. Märks knappt på henne, förutom som en svag hälta.
Jag packade upp marknadsinköpen och började förbereda middagen. Min vän Elinas familj skulle nämligen komma och hälsa på. Surströmmingsskiva. Men gnocchi till barnen.
Dukade fint för dem inomhus
Och ännu finare till oss på verandan. Ulf doftade modigt på surströmmingen.
Och jag och Elina darrade nästan på händerna när vi gjorde iordning våra klämmor. Har längtat SÅ SÅ SÅ mycket efter surströmming. Senaste två åren har jag inte fått tag i någon, nämligen. Så jag var svältfödd.
Bra att kunna äta på verandan så att inte hela huset börjar lukta. Då och då öppnade dock barnen dörren inifrån och skrek
-DET LUKTAR BAAAAAJS!
Och det är precis som det ska vara när det äts surströmming.
När man äter surströmming kan man aldrig prata om annat än surströmming. Och sedan andra konstiga saker man ätit som är äckliga, eller ser äckliga ut men smaka gott. Perfekt mat att äta med folk man inte träffat förut och behöver något att konversera om. Det är dock inget problem för det här sällskapet.
Till efterrätt blev det glasstrutsbuffé.
Man fick komponera sin egen.
Och vi vuxna satt ute på verandan tills mörkret föll och hade det så trevligt.
Sedan flyttade vi in i värmen och fortsatte några timmar till. Det talades om alltifrån Hartmut Rosa och värdelösa chefer – till obesitasvård för barn och diviga kändisar. Högt och lågt som sig bör! Somnade gjorde vi allt för sent. Men jag är alltid så NÖJD med att ha bjudit hit människor. Så att jag bara kan gå och lägga mig när kvällen är slut och inte behöver köra hem. Att vara värdinna innebär mer jobb innan -men är betydligt skönare efteråt.
På söndagen kom Jakobs mamma och lillebror ut och hälsade på. Essa satt inomhus och peppade upp sig själv vid åsynen.
Det fanns middagsrester från dagen innan så jag dukade fram det igen.
Sedan gick jag och Essa ut i skogen på kantarelljakt. Och som ni ser så blev det jackpot! Det är ett fantastiskt kantarellår i år.
Hem kom jag med ett synnerligen orensat lass med kantareller.
Varav en del fick stekas upp och bli kantarellmackor. Resten ska jag förvälla och lägga i frysen. Fast först kanske jag gör en kantarellpasta till middag.
Dagens andra kaffekopp. I ett knäpptyst hus. Fortfarande svettig efter cykelturen till förskolan. Efter att ha letat gympapåsar innan frukost, efter att ha försökt jaga på pojkarna som helst bara vill sitta kvar och bygga lego.
Ute kämpar solen med regnmolnen och de verkar förlorar striden. Två ljus är tända och min första hela arbetsvecka ligger framför mig. Jag ska strax göra en intervju för boken, fota bilder till ett jobb, packa min väska inför Malmöresan och spela in två avsnitt av podden. Men det här är min egen stund. Att samla ihop mig själv och känna efter.
Hur det känns? Det pärlar som av kolsyra i hela magen. Förväntningarna på denna sista augustivecka.
Cyklade till skolan med alla barn imorse. Första skoldagen och regnet hängde i luften. Väl där lämnade jag Ulf på förskolan och hojade hem igen till tystnaden. Drack mitt kaffe, tog på mig mina gosiga tofflor och slog mig ner vid skrivbordet med den fina utsikten. Datorn redo och att göra-listan iordning. Ny bläckpenna och rent block. Vilken ljuvlig arbetsro!
Det var länge sedan jag kände en sådan här förväntan inför ett arbetsår. Men det är nog för att jag är på väg mot en ny destination. Våren gav mig viktiga insikter om mitt jobb och under sommaren har de fått marineras.
Det är dags att slå in på en ny riktning. Jag har hållit emot i flera år och gått och väntat på att något ska hända. Ett tecken av något slag. Och nu känner jag mig redo för förändringar. Kanske kommer det ta ett tag innan de märks utåt – men inuti har jag redan börjat.
Jag tar itu med min lista, bockar av, skickar mail, ringer samtal och bokar in möten. Försöker vara modig och sluta backa av rädsla. Om tre år är jag fyrtio. Var vill jag befinna mig då i min karriär? Arbetslusten bubblar när jag klurar på framtiden.
Sommarens sista dagar kom Gammor och hälsade på. Alltid smart att planera in något roligt i slutet av sommarlovet. Så att det slutar på topp!
Hon hade med sig en påse bullar, precis som hon brukar. Och det är tur – för de är rackarns goda!
Barnen härjade runt. Den här sommaren har de verkligen lekt ihop sig så bra. Ofta behöver de inga kompisar utan leker själva. Ulf lite på efterkälken men lika glad för det. Bygger lego i timmar gör de också och vill gärna sova i samma säng.
Jag skickar en ömsint tanke till mig själv för två somrar sedan. När Ulf var som vildast och ständigt rymde, när Jakob inte hade någon semester och Bertil och Folke fortfarande krävde så mycket mer stöttning. Då var sommaren på många sätt en prövning. Någonting jag visserligen älskade men bävade och stålsatte mig inför. Det hade varit en stor tröst för mig då om jag kunnat se in i framtiden. Att det inom kort skulle bli så pass mycket bättre. Att det skulle komma en sommar när jag både hann läsa i hammocken och ligga på en filt på stranden och titta på molnen.
Håll ut alla trötta småbarnsföräldrar som kämpar för att inte förlora förståndet!
Härligt nog fick vi fint väder nu på slutet så att man kunnat fika i trädgården och vara ute.
Den här loppisklänningen har jag burit flitigt under sommaren. Så skönt material mot kroppen.
Barnen hade ju plockat krusbär så att jag kunde göra kräm.
Den gick hem i alla läger.
Tur Gammor med det oändliga spel-tålamodet kom på besök så att Uffe fick någon som orkade spela med honom.
Det har badats i timmar och hoppats från hopptornet. Kallt i vattnet men inte så kallt att man inte kan stå ut.
Och på fredagen hade Jakob, barnen och Gammor fredagsmys i bastun. Men jag hade bestämt mig för att träffa tjejkompisarna.
Tog ett säkert kort.
Allt är loppat utom kjolen!
Mötte upp Elina och Issi på Sjöbris och knep ett bord i kvällssolen.
Mina pärlor. Så nöjd att jag högg tag i dem i gymnasiet och bara aldrig släppte!
Vi hade mycket att avhandla och när det blev för kallt flyttade vi vidare inomhus.
Rullade hem vid tolvtiden alldeles fullproppad av prat och nya tankar.
Lördagen inleddes med att vi städade huset. Började vid 9.30 och var klara vid 12.30. Det var svettigt men efteråt var det absolut värt det. Jakob såpskurade golven på nedervåningen och när det luktar linolja, då aktiveras några slags lyckohormoner.
Och efter det träningspasset drog vi och badade några timmar. Kylde hårbotten.
Och när vi kom hem från badet kokade jag kaffe och ställde fram kakrester till trefikat. Tog slut innan någon hann blinka.
Sedan blev det tacos till middag!
Efter maten blåste vi såpbubblor och övade karateslag för att krossa dem. Ni ser ju vilka moves han besitter!
Snart tog vi fram det tunga artilleriet och gjorde jättebubblor.
En solig eftermiddag med tvätt på tork.
Övergick i en fridfull, vindstilla kväll. Och sedan somnade jag tidigt.
På söndagen städade jag och Jakob groventrén, som jag redan bloggat om. Och farsan kom ut för att leverera trädgårdsmöbler som han ville bli av med. Ulf stjälpte till med monteringen av dem.
Och efteråt fick alla som gjort ett gott dagsverke provsitta möblerna och vila ut i skuggan.
Saft, köpesgifflar, polly och vindruvor. Livets nödtorft.
Och sedan var det bara två dagar kvar av sommarlovet. Igår måndag jobbade jag undan. Städade på skrivbordet och försökte förbereda jobbstarten på alla sätt tänkbara. Och idag tisdag hade jag och storbarnen en dag i stan. Besökte läkaren, tog vaccin inför en resa, fixa med glasögon och frisyrer och uträttade diverse jobbärenden.
Fikapaus på NK med ett originellt sätt att äta chokladtårta. Kom ihåg var du såg det först! Snart kommer alla coola äta lodrätt.
Vi åkte också ansenliga mängder rulltrappa “för det har vi ju inte hunnit med under sommarlovet!?!”. Och det stod tydligen på bucket-listan.
Att åka var livat värre. Vi åkte bakåt och framåt och runt flera varv. Sedan testade vi också diverse hissar när vi ändå höll på. Och tappade bort varandra i kulturhuset.
Och medan vi väntade mellan två möten smet vi in på Kvinnohistoriska och tittade på utställningen om Metoo. Somnade nästan i en skön stol.
Medan pojkarna mediterade över patriarkatet.
Vilken avslutning på sommarlovet!
Så småningom åkte vi hem igen i regnrusket och kom överens om att det varit ett långt, men alldeles för kort sommarlov. Att vi haft roligt nästan jämt, förutom när det varit trist. Att vi gjort massor men inte hunnit hälften av vad vi tänkt. Samt att det dröjer alldeles för länge tills nästa lov och att vi därför måste planera in lite roligheter fram tills dess! Rollspel med Love, Luna och Leon. Paradisbadet en helg. Surströmmingsskiva och någon ny bra teveserie att mysa ner oss med i soffan. Ja, det ska nog bli bra det här. Jag ser faktiskt fram emot att börja jobba imorgon!
De sista veckorna av sommarlovet har jag inte rest alls. Och det har varit så ofantligt skönt! Sommarlovsvardag hemma, där barnen och Jakob har kommit och gått, men jag har varit här och donat på. Haft mina små städ- och rensprojekt och däremellan vridit det härligaste ur ledigheten.
Långhåriga pojkar har spelat memory och ätit frukost i trädgården. Till skolstarten blir det kanske inte memoryfrukost. Men den äts med fördel fortfarande utomhus om vädret tillåter. Och en frisering ska vi väl unna oss.
Min frukost: kaffe och toast med smörstekta kantareller.
Vi har varit och badat varje dag. Ibland flera gånger per dag. På vägen till vår bästa badsjö räknade vi till 28 sorgmantlar som satt mitt påvägen och som vi kanske – eller kanske inte – mosade med bilen. Vilken sorgmantelexplosion det har varit. Men vet någon varför de sitter på vägen? Borde de inte sitta på en blomma eller ett träd eller något?
Öva på att simma med flytkorvar och brorsan som tålmodigt hejar på. Immiga cyklopansikten med tillknycklade näsor är bland det gulligaste jag vet.
Sedan hem igen och hänga badkläderna på tork.
Vissa övar på att simma med flytkorvar och andra övar på att ha jeans. Men who am I kidding? Jeansen åkte av kort efteråt. Saknas en peppande storebror i detta läge.
Säg en hemtrevligare detalj än en tvättlina mellan två träd? Det skulle väl vara en katt i en korgstol då. Eller en saftkanna på en broderad duk. Eller en vedspis som sprakar högt. Eller en broderad bonad ovanför en skänk. Eller ett ensamt ljus i ett nedsläckt hus, när man kommer in från en regnpromenad. Eller en…
Jaja.
En regnig förmiddag ägnades åt klädvård. Jag sydde bland annat trängre knapphål i en skjorta som knäpper upp sig själv. Fäste en ny knapp i en rutig kjol, lagade en dragkedja och nästade upp min lila favoritkjol som bara ramlar ner i fållen. Lyssnade på Maria Lang-deckare och hade det riktig trevligt.
Praktiskt sykitt med alla möjliga färger på trådarna, för att matcha min garderob. Tror Jakob köpte det på Amazon.
Mot eftermiddagen klarnade det upp och vi kunde sitta ute. Eller ligga, efter behag.
Men jag tycke att det såg hotfullt ut ändå.
Och mycket riktigt – snart kom regnet och åskan och det med besked. Älskar verandan i dessa stunder för regnsmattret hörs så tydligt mot plåttaket. Som att sitta i duschen. Men torr.
Barnens hade en långväga kompis på besök. Jag gick en kvällspromenad och när jag kom in hittade jag dem spelandes rollspel. Och Uffe hade somnat i hundbädden.
Jag har skött om mina pelargoner. Varannan vecka får de denna behandling som jag säkerligen berättat om åtminstone tre gånger för mycket. Terracottakrukorna får stå i diskhon i köket och suga åt sig vatten genom krukväggarna. En halvtimme ungefär. Sedan får de en skvätt blomsternäring och sedan får de rinna av innan nästa kruka tar plats.
Fler turer för att bada, med diverse olika kompisar till barnen i släptåg.
Över åkrar och över ängar.
Och en dag bestämde jag mig för att grilla. Det är egentligen Jakob som lagar all mat just nu men jag hittade entrecote med sista förbrukningsdag på affären och gjorde slag i saken. Gick dock först ut i trädgården för att skörda lite grönt.
Medan barnen plockade krusbär för att göra en kräm.
Trädgården är vackrast i augusti, så är det bara.
Vi åt på verandan
Sallad från gården, skrumpen potatis som förvandlades till goda klyftpotatisar, och sedan lite entrecote med vitlökssmör som jag svängde ihop.
-Å vad gott det var! sa barnen.
-Ät lagom för det! sa jag.
Det är min pappas stående skämtsamma kommentar och jag tröttnar aldrig på det. Särskilt inte när man har nya gäster på besök som hejdar sig en sekund och ser förfärade ut.
Eller min mormors anklagande kommentar:
-Ät nu ordentligt flickor så att ni inte säger som när ni var här sist.
-Vad sa vi då?! undrade jag och min syster oroat
-Att ni inte fick någon mat!
Varpå panik utbröt när vi försökte övertyga mormor om att vi aldrig någonsin hade påstått något så hemskt. Det tog ett tag innan vi förstod att hon drev med oss, på sitt vanliga tvära sätt. Så småningom lärde vi oss att svinga tillbaka.
-Nej det sa vi inte. Vi sa bara att du gav oss väldigt lite mat!
Efter maten vankades det bastu, som det görs varje torsdag. Alla Jakobs killkompisar är inbjudna. Och medan storpojkarna sysselsatte sig med svett, hade småpojkarna Bertil, Folke och Ulf fullt upp med att spela Minecraft.
Och jag? Jag tog en efterlängtad långpromenad. Plockade kantareller och beskådade utsikten. Upptäckte en brand två mil bort. Och när jag skulle gå hem igen hade det blivit så skumt i skogen att jag blev riktigt mörkrädd. Grannens gris höll dessutom på att skrämma ihjäl mig. Hade inte noterat att de flyttat hagen till skogen och jag trodde för en sekund att det var ett vildsvin som kom kutande mot mig. Men, nej det var en vanlig fredlig sugga bara.
Klockan var närmare tio, bastuklubben hade fortfarande sammanträde och jag gissade att jag skulle hitta Ulf sovandes när jag kom tillbaka. Men alla tre barn var vakna.
-Vill ni följa med och ta ett dopp?!
Jag stuvade in ungarna i bilen, ganska uppspelta över kvällsäventyret. Ulf satt på bryggan i sin morgonrock och frös men vi andra simmade runt i det bäcksvarta vattnet och skrek av skräckblandad förtjusning. Det var en av sommarens finaste minnen. Kvällsbadet med gossarna!
När vi kom hem tände jag fotogenlampan med sitt varma sken.
Alla bytte om till myskläder och dubbla strumpor. Nedkylda till märgen.
Jag kokade varm choklad
Och skar upp av det brödet som min vän Malin bakat.
Usch vad mysigt, man står nästan inte ut!
Så småningom tassade hela familjen ut i tältet, medan jag njöt tystnaden inomhus. Mig lurar de inte att sova ute i första taget!
När folk reducerar mig till influencer protesterar jag sällan. Det är ju inte en titel jag på något sätt skäms över. Jag ÄR ju en influencer! Men jag har ju gjort mycket mer än så under mina sjutton år i mediebranschen. Och jag kan bli ganska irriterad på mig själv när jag glömmer det och istället går med på att betraktas som någon som “lever på att fota sin lunch”. Särskilt som alla de här sidouppdragen varit så viktiga för min utveckling och för att mitt jobb ska kännas inspirerande och kul.
Jag har jobbat på Västerbottens Folkblad som redaktör för familjesidorna. Intervjuade jubilarer, folk som återvänt från utbytesår eller gjort något annat märkvärdigt. Senare jobbade jag med helgmaterial. Både på Folkbladet och Västerbottenskuriren. Recept, pyssel, hemma hos-reportage hos lokalbor. Älskade att intervjua folk för jag är ju en genuint nyfiken person.
Jag har gjort radio. Pysselprogrammet Pikant i P4 Västerbotten med Erica Dahlgren (tror vi gjorde närmare 100 avsnitt), senare Husmorsskolan i P1. Var också spanare i flera år i P4 Västerbotten.
Jobbat med Go’kväll. I början pysslade jag och gjorde dukningar och dekorationer och sånt – men senare var jag nyhetsspanare vilket jag tyckte var betydligt roligare. Att tycka saker om aktuella ämnen är roligare än att pyssla. Efter det har jag gjort en rad olika teveproduktioner varav Susannes skafferi ligger mig varmast om hjärtat. Inget klår den publikrelationen och att få möjlighet att vara med och utveckla ett program på det sättet.
En viktig inkomst under många år vara fota och skriva inredningsreportage till tidningar. Jag nosade rätt på fina hus i Västerbotten som jag dokumenterade. Och så gjorde jag recept och pysseljobb för tidningar. Det slutade jag dock med sedan de stora mediehusen införde värdelösa villkor där ens material i princip kunde säljas runt hur många varv som helst utan ersättning. Då blev det inte längre lönsamt.
Jag har jobbat en del som fotograf. Fotat pressbilder, porträttbilder och en del matfoto också. Det är otroligt roligt och utmanande att fota på uppdrag av någon annan och försöka hjälpa dem med deras kreativa vision.
Jag hade under flera år fasta uppslag i Amelia med recept, texter och pyssel. Och i Family Living! Jag skrev krönikor åt många olika tidningar och var under en period fast krönikör för Expressen.
Jag har jobbat med att föreläsa. Land och rike runt – framförallt med fokus på digitalt entreprenörskap och den nya tidens entreprenörer.
Jag har suttit i skuggstyrelser, varit mentor och rådgivit nya företagare som behöver hjälp.
Jag har varit med och startat upp och drivit ett kontorshotell för kreativa entreprenörer i Umeå
Jag har varit med och startat, drivit och lagt ner ett klädmärke.
Jag har sålt illustrationer och gjort illustratörsjobb till externa kunder.
Jag har skrivit femton böcker (om jag räknat rätt) som översatts till en mängd olika språk. Och skrivit bidrag till ett flertal antologier.
Jag har gjort över hundra avsnitt av En Underbar Pod och nu har jag gjort över sextio avsnitt av Wollin & Clara.
Men det jag är mest stolt över och det som fortfarande är roligaste, det är ändå min blogg. ÄLSKAR att blogga och ha den här plattformen. Så i själ och hjärta kommer jag väl alltid vara en influencer då? Och det är okej!
Det är svårt att dra några riktigt bestämda slutsatser av svaren dock. För medan någon skyr träningsinläggen önskar nästa person att jag ska skriva mer om saken. Och medan någon annan vill ha mindre outfits önskar någon mer modeinspiration. Alla har sina favoritkategorier – och kategorier som de är mindre intresserade av. Men det jag märker att de flesta verkar gillar är ändå blandningen. Att det är så växlande, varierat och olika. Och det är verkligen en medveten strategi från min sida och det sätt jag själv tycker är kul att blogga på. Så det kommer fortsätta. Planerar inte att plocka bort någonting ur mixen. Men kanske tillsätta lite mer!
Jag fick i alla fall många konkreta uppslag och ideer på saker jag vill skriva om – baserat på kommentarerna som kom in och det gör mig jädra glad. Det var precis vad jag behöver. Känner sån bloggpepp!
När jag funderar närmare på bloggens innehåll så är det så tydligt att jag bloggar om det jag själv hade velat läsa – och att jag skriver med mig själv som tänkt publik. Jag skriver träningsinlägg med de insikter jag önskar att någon hade gett mig när jag försökte komma igång. Jag hittar på de recept jag själva hade velat laga. Jag skriver om de lärdomar jag haft kring ångest, stress och utmattning som jag önskar att någon hade uppmärksammat mig på när jag mådde som sämst. Jag tänker att allt kreativt skapande egentligen ska börja så. Att man utgår ifrån vad man själv gillar och sedan får man bara hoppas att det berör någon annan. För om man gör tvärtom kommer man bara bedöma sitt skapande utifrån andras måttstock och aldrig veta om man ska vara nöjd.
Mest av allt är jag himla mallig över kommentarsfältet och er som läser. Jag vet att många av mina bloggläsare kollar kommentarerna lika mycket som de läser själva inläggen. Och det går snabbt att konstatera att stämningen i kommentarsfältet nästan alltid är god. Folk är vänliga mot varandra, svarar på frågor, tipsar, länkar och peppar. Det är en dröm till kommentarsfält, vilket förstås också gör det mycket roligare att blogga. Vi skapar den här platsen tillsammans!
