Logga Underbara Clara

Kategori: Claras vardag

Datumfilter
Datumfilter

6 februari, 2025

Igår fyllde Bertil fjorton år. Det är så overkligt för mig att ens ha en fjortonåring. Jag vet att det är exakt så alla föräldrar resonerar varje gång deras äldsta barn fyller ytterligare ett år. Men det är ju för att tanken hisnar! Framför sig ser man barnens alla åldrar. Och för ens egen blick kommer de ju alltid att vara småbarn, i någon mening. Precis som man själv har alla åldrar inom sig.

Bertil var världens lättsammaste bebis. Så tur för mig som ung förstagångsförälder som tyckte att föräldrablivandet var lite knepigt och vars egen mamma dött bara några år tidigare. Bertil hjälpte mig!

Men det var inte så lätt att vara den första bloggaren med bebis (typ) för jag minns hur läsare skrockade och ojade och hade synpunkter. Du måste hålla honom bakom huvudet! Du måste klä honom varmare! Varför klipper du inte hååååret på honom? Hur länge ska du amma egentligen?

Bestämde mig tidigt för att utse några auktoriteter att rådfråga, bland mammor jag själv respekterar. Och sedan skita i resten. Och tji fick alla tjatmostrar, för han klarade sig fint och är världens trevligaste fjortonåring. Så lik min pappa att det inte är riktigt klokt. Snäll, godmodig, trygg, hjälpsam och rolig.

Igår fyllde han alltså år. Och jag kunde inte ens träffa honom, för han åkte så tidigt in till stan och sov över hos farmor efter skolan. Och det är väl precis så här det ska vara när man har stora barn: i bästa fall blir de självständiga, egna individer som gör allt längre flygturer ut ur boet. Och vårt jobb är att stanna kvar och vara tryggheten att återvända till. Ett ärofyllt och ibland ganska svårt uppdrag.

5 februari, 2025

Dimman hänger tung över Västerbotten idag och mensvärken molar i magen. Det matchar mitt sinnestillstånd. Är så förtvivlad och sorgsen efter att ha läst rapporterna om gårdagens masskjutning på en skola i Örebro. Den värsta masskjutningen i Sveriges historia. Ett vettlöst illdåd som tagit livet av elva människor. På en skola! Man kan knappt ta in att något sånt kan hända.

Samtidigt rapporterade P1 Morgon igår att Tiktok, Snapchat och Instagram låter jobbannonser med morduppdrag för barn och unga publiceras på plattformarna. Annonser där man uppmanas att utföra mord, bombdåd eller skjuta mot fastigheter, mot en summa pengar. Svenska polisen har inte rätt att ge order om att ta bort dessa inlägg som publiceras helt öppet i sociala medier. Beslutet ligger alltså hos plattformarna om och när de tänker ta ner inläggen i fråga. Och de verkar inte anstränga sig särskilt hårt för att samarbeta med polisen eller förhindra att dessa publiceringar sker.

Föreställ er den tidning eller tevekanal som skulle låta en jobbannons för mord publiceras. Det vore förstås förbjudet och fullkomligt otänkbart i alla andra sammanhang än just på sociala medier. Känner ett sånt äckel inför dessa plattformar och inför deras samvetslöshet. Och att det samtidigt är en del av mitt jobb att befinna mig där. Vet inte vad jag ska ta mig till.

3 februari, 2025

Här kommer förra veckans bestyr i en hel radda bilder. Det var en vecka som gick i hurtighetens tecken. Sju träningspass och en himla massa vardagsmotion.

På måndagen skrev jag manus och spelade in podd med Malin. Är alltid helt slut efteråt. Hes och hostig av allt skrattande. I avsnittet som kommer nu på onsdag hettar det verkligen till när jag och Malin diskuterar förlossningar. Kände att jag hade puttat till Malin ifall hon varit i samma rum. I ren frustration. Tur för henne att hon bor i Kalmar!

Konstigt nog gick raseriet över lika fort som vi bytte samtalsämne.

På kvällen gick jag en långpromenad med Stina. Hennes kärleksspråk är Cola Zero. Efter en lång och svettig promenad så frågar hon

-Har du någon kall cola du kan dricka som belöning nu då?

Och det har jag ju aldrig så då får jag en av henne. Och den dricker jag när jag kommer hem och eftersvettas i soffan.

På tisdagen åkte jag in och tränade och jobbade sedan från spa. Har helt gett upp att jobba från något kafé i stan sedan i december. Orkar inte klä på mig människokläder och träffa folk. Föredrar att gömma mig här. Men snart, när ljuset och värmen återvänder så kommer jag återuppta min gamla vana.

Lunchsalladen är höjdpunkten.

Hämtade Bertil efter skola och körde mot inlandet.

Otroligt vackert! Ju längre från kusten vi kom desto finare blev det, med snö på varje liten gren.

Så hemma i byn.

Allra finast!

Och barnens snöborg från förra helgen hade fått ett nytt lager snö ovanpå.

På kvällen åkte Jakob och barnen på skridskoträning medan jag åkte på syjunta hos Stina. Den här gången lagade jag en kofta, Uffes jumpsuit och kom vidare med stickningen av min buff.

Onsdagsmorgonen var kall. Jag satt inne och skrev på bok hela dagen.

Och på kvällen tog jag mig ut en sväng i skidspåret. Det är så lätt att träna kondition den här tiden på året. Att springa är döden, men att åka skidor är helt underbart.

Även på torsdagen jobbade jag med bok. Gav feedback på Lottas formgivning av min nya bok och på lunchen gick jag en promenad och skottade därefter runt hela huset. Hade en sjuk kompis som sällskap i telefonen, så det var mysigt.

På eftermiddagen åkte jag in till stan för att äta middag med Erica. Insåg då att detta var första gången sedan nyårsafton jag fixat håret, sminkat mig och tagit på mig människokläder (dvs annat än träningskläder och ullunderställ). Upptäckte att jag inte var hälften så ful som jag känt mig.

Så roligt att träffa Erica och prata ikapp! Efteråt bjöd hon mig på en konsert på Norrlandsoperan.

Det var symfoniorkestern som spelade Bartók och Brahms. Dessutom var den brittiske stjärnviolasten på Timothy Ridout på besök och han spelade så att jag rördes till tårar.

Min pappa spelade i symfoniorkester när jag växte upp, så då brukade vi gå och lyssna och det tyckte jag var hemskt långtråkigt. Men nu tycker jag att det är så starkt! Särskilt tittar jag på valthornisterna. Jag spelade ju valthorn i flera år och minns mest hur äckligt det var med allt saliv som rann ur tratten. Det och hur pinsamt det var att gå runt med det där märket runt munnen efter lektionen.

Allra mest intresserad är jag dock av dirigenten. Dirigering var mitt sämsta skolämne i gymnasiet. Fick liksom aldrig till det. Men tänk att kunna dirigera? Tänk att få vara den som som har hela orkestern som instrument! Man kan ju få storhetsvansinne av mindre.

Det snöade på torsdagsnatten så på fredagen var det om möjligt ännu vackrare ute.

När jag lämnade först Uffe på förskolan

Sedan Folke som går på skolan rakt mitt emot.

Tänk att det nästan är ljust nu när man lämnar vid 07.30?!

Så åke jag och Bertil ut ur byn och in till stan. Biltermometern visade sjutton minusgrader.

Men som tur var så hade det blivit lite varmare när vi kom till skolan. Jag lämnade honom

Och åkte till gymmet. Känner sådan träningspepp just nu!

Stannade kvar där och jobbade hela dagen och sedan åkte vi hem och tog helg. Och den fredagen tog jag inga fler bilder.

Jakob var bortrest i helgen så jag skött lördagsstädningen på egen hand. Hängde ut sängkläderna på vädring.

Och kuddarna, plädar och fårskinn slängdes ut på bron.

Pratade samtidigt i telefon med en kompis som var rasande för en sak som hänt. Vår gemensamma ilska fick mig att uträtta stordåd. Städade badrummet extra noga och tog loss strilen till duschen och la i ättiksvatten för att lösa upp kalkavlagringar. Blev mycket bättre tryck i den efteråt!

Och kolla SOL I KÖKET! Det är ju så att man kan gråta åt’et.

Efter att först ha gått en halvtimmes promenad med Essa och därefter städat huset i två timmar tog vi lunch.

Farmor hälsade på och hon hade råkat köpa jättemycket lördagsgodis, till barnens förtjusning. Tur att vi var fem som kunde dela på det.

Givetvis skulle det brytas arm.

Efter lunchen stack vi ut i skidspåret. Jag och storpojkarna åkte en halvmil.

Och njöt av att återse en skarpt blå himmel. En blå färg som inte syns alls mellan november-januari.

Jag hade byltat på mig alldeles för varmt. Tidigare har jag varit småfrusen när vi åkt ihop, men nu håller vi samma takt ungefär så jag höll på att storkna.

Uffe hade byggt snögubbar med farmor under tiden.

Och efter skidorna bytte vi om till skridskor.

Och åkte en timme på plan

Spelade hockey och övade passningar.

Så härligt med en riktigt solig, vacker vinterdag. Och så fantastiskt att bo i en by med så fint skötta skidspår och en riktig skridskobana! Jonna Sundling är ju från byn och förra året donerade hon pengar till vår idrottsförening, så att de kunde köpa in jättefin, ny utrustning med längdskidor att låna till alla barn som inte har egna. Och nu finns det låneskridskor också.

Snödrivorna börjar bli imponerande.

När vi kom hem gjorde vi smörgåsar och drack varm choklad.

Och jag kände mig riktigt mör i kroppen. La mig och läste och vilade några timmar innan jag lagade middag. Sedan skjutsade jag farmor till tåget och såg på mello med pojkarna. Har bävat inför att eländet ska dra igång igen och jag ska behöva avsätta varje lördagskväll till att se skiten. Men jag blev positivt överraskad för det var rätt kul! Pojkarna röstade på Maja och jag röstade på Meira.

På söndagsmorgonen åt vi en mysig frukost.

Och målade trolldegsgubbarna barnen gjort med farmor kvällen innan.

Trevligt pyssel.

Så tog jag med mig Bertil till byns gym. Jag lärde honom bra teknik och visade hur olika maskiner fungerar. Jag kan ju faktiskt något efter fem år av styrketräning! Förvånade mig själv där jag stod och berättade.

Hade tänkt köra ett lugnt pass, men ville tuffa mig inför min tonåring. Så att han ska veta vilken stark mamma han har. Haltade hem.

Efter lunchen drog jag till badhuset med barnen. I bilen dit uppstod det tjafs mellan Uffe och Folke och jag fick skälla argt på dem. Efter en stund sa Uffe:

-Jag börjar längta riktigt efter att få se vad som händer när man dör.

-Nä, det tycker jag inte vi ska ha så bråttom med! Det finns ju ingen återvändo.

-Mmm. Men den som har varit stygg hamnar i helvetet med djävulen. Och där brinner det.

-Jasså, det tror du?

-Ja….och säkert hamnar Folke där.

Men det tror inte jag. För efter badet när vi väntade på vår varmkorv hade han högläsning för sin lillebror.

Och allt var förlåtet.

Så åkte vi hem och åt blodpudding och lingonsylt till middag. Och sedan kan jag knappt tro det själv, men barnen och jag stack till skridskoplanen en timme innan läggdags.

Och spelade en hockeymatch. Perfekt avslutning på helgen!

Halv nio på kvällen låg vi alla i våra sängar och sussade sött. Fullkomligt mörbultade efter helgen.

30 januari, 2025

Jag vaknar när familjen åker hemifrån på torsdagar. Hör det smälla i källaringången och Uffes ljusa röst som ropar något till pappa. Hela hösten tog jag alla hämtningar och lämningar, eftersom Jakob hade så långa arbetsdagar med pendling. Men nu har han fått ett nytt schema och kan ta Uffe ibland. Och då ställer jag ingen klocka utan vaknar när de går hemifrån.

Det har snöat hela natten, det viner kring knuten och snön har drevat på fönsterblecken. Jag tassar till köket i nattlinne och gör kaffe och sedan kryper jag åter ner i min varma säng. Känner de flanellklädda duntäckenas lena tyg mot ben och fötter. Halvligger och sörplar kaffe. Sorterar nattens drömmar och tänker ut min arbetsdag.

Att få jobba hemifrån vintertid. Att få skriva och fota som yrke. Att få gå runt i mitt eget hus, peta in vedträn i brasan, koka te, fundera och skapa. Det var ungefär så här jag drömde om att det skulle bli när jag som barn tänkte på mitt vuxenliv. Ibland är det ensamt och ibland är det svårt. Ibland fattas inspiration och ibland kommer hjärnspöken. Men mest är det ett underbart liv.

Det här är tredje vintern jag ägnar åt att skriva bok. Det känns som att jag gått i ide och ägnar min tid åt att lugnt men flitigt skapa det som ska fram när ljuset återvänder. Jag vill inte resa någonstans. Inte göra något särskilt. Bara ha grå, trygg vardag och arbetsro.

27 januari, 2025

Om förra veckan var trött och trög var den här betydligt härligare – och dessutom riktigt produktiv! Kanske var det Städa med Rut som satte tonen för hela veckan och liksom fick mig att göra klart en massa saker? Tack för alla kommentarer på gårdagens inlägg förresten!

Startade måndagen med ett zoom-möte med en drömkund, som min säljare jobbat i flera år med för att få till ett samarbete. Till slut så! Snabb smink-koll i photo booth innan mötet.

Åt dumplings till lunch och skickade in mitt sista kapitel så att Lotta kan börja formge vårens bok. Är så lycklig när jag får jobba med mina böcker. Känner djup tillfredsställelse över att detta är mitt jobb och att jag själv har hittat på det!

På tisdagen skjutsade jag Bertil till skolan i stan och sedan tränade jag och satt kvar på spa och skrev. Så välgörande med värmen och ljuset och luftfuktigheten. Precis vad jag behöver.

På onsdagen hade jag poddinspelning med Emma Sundh och Maria Soxbo. Känner tacksamhet över att det finns folk som kämpar för klimat och medmänsklighet. Viktigare än någonsin och så stärkande att veta att det är många som gör motstånd på olika sätt. För ibland känns det inte så.

Efter poddinspelingen (snart i lurar nära dig) satt vi kvar och pratade nästan en timme till om influencers, klimatfrågor och om hur svårt det är att våga vara obekväm. Om att klimatfrågan känns stendöd hos så många profiler och att deras läsare bara hejar på konsumtion, flyg och renoveringar. Fattar inte hur pendeln kunde svänga så fort? Det är som att det är fult att ifrågasätta. Det har blivit rena rama USA där man bara får säga good for you till folk som har mycket pengar och skiter helt i planeten och samhället. För annars är man avundsjuk och dum.

Den dagen satt jag vid datorn och jobbade från 08.30 till 19.30. Sedan stack jag ut på en skidtur med Essa. Det blev 7,5 kilometer som rensade skallen och återställde friden.

På torsdagen hade jag avsatt tid för att bara jobba med Hemmets Almanacka 2026. Har småjobbat lite med den under hösten men nu fick jag jobba skarpt. Det är så härligt i starten av ett projekt, innan man har börjat tvivla på sig själv och få prestationsångest.

Några önskemål jag tar med mig i arbetet är fler rader att skriva på, några tomma ark i slutet av kalendern eller varje kapitel. Ett läsband och namnsdagar.

Låg i soffan, drack te och läste i mitt digra researchmaterial. Bland annat har jag köpt hem en massa gamla hemkunskapsböcker på Bokbörsen. Hann plotta ut årets tolv månader och ungefärligt skissa på olika teman och nedslag.

På eftermiddagen tog jag pojkarna på skidträning nere i byn. Mysigt att stå påpälsad vid sidan av spåret och prata med andra föräldrar och barn och dricka varm saft.

På fredagen jobbade jag från spa igen.

Det snöade kraftigt ute och jag fick mycket ur händerna. Efteråt hämtade jag upp Jakobs kusin Felicia

Och sedan åkte vi och hämtade upp Bertil på skolan, innan vi körde hem. Så här fina borde alla högstadieskolor vara!

Folke och Dahlia hade tagit med sig skridskor till skolan och gick och åkte direkt de slutat. Fast först skottade de gångar på isbanan.

Det hade ju fallit en del så det var rätt tungt.

Felicia, Bertil och Uffe hakade på.

Men jag åkte hem för att gå ut med Essa.

Som behövde rastas rejält efter att mest ha varit inne hela dagen.

Sedan gjorde jag middag. Det var Felicias födelsedag så jag lagade en av hennes favoriträtter.

Rotsaker i ugn med fetaost. Och lövbiff.

Och så hade jag ordnat en tårta. Vi överraskade henne med sång och så ett litet paket.

Jag hade hittat en gammal psalmbok på loppis, från 1860. Så den fick Felicia som älskar Gud och gammalt skrot. Precis som mig.

På kvällen gick Jakob på kooperativa biografen i byn. Bästa uppfinningen! Det är en liten bio i gamla Konsum, som Albin och Joakim startat. Fri entre, frivilligt bidrag. Man kan köpa popcorn där men får ta med sig sin egen stol. Och så visas det bara kvalitetsfilmer som ändå är breda och underhållande. Man ses en halvtimme innan och hinner prata och mingla med folk. Tänk vilken by vi bor i va’!

Fem guldstjärnor för affischen.

Jag blev hemma med Felicia och barnen för vi skulle se Greven av Monte Christo på SVT. Var lite osäker på om Uffe skulle kunna hänga med i den. Men eftersom jag läst boken flera gånger och kan historien så kunde jag förklara vartefter. Och barnen blev helt fast! Vi såg tre avsnitt samma kväll. Sedan somnade vi raskt. Trötta efter en lång vecka.

På lördagsmorgonen dukade jag helgfrukost.

Essa var i tiggar-tagen. Som synes.

Och efter frukosten var det dags för veckostädningen. Den här gången tog det bara en timme. Fattar ingenting? Men det måste vara Städa som Rut som gjort skillnaden. Fanns så lite grejer att plocka, rensa och sortera.

Hängde ut täcken genom fönstret i vanlig ordning. Varannan vecka byter jag i sängen men varje vecka hänger jag ut allt på vädring, samt underlakanet som skakas ordentligt. Då känns sängen fräsch igen.

Efter städningen kom gammor och farmor ut och hälsade på. Uffe visade en bok som Jakob hade gjort, med bilder från i somras.

Jag dukade fram överblivna saffransbullar ur frysen.

Och Uffe visade upp nallen han sytt på förskolan och nu gett i födelsedagspresent åt Felicia.

-Det kallas för balettstygn, mamma!

Nåja. Tillräckligt nära.

Det viskades och tramsades och efter fikat gick alla ut

Och byggde en stor snöborg i den perfekta klibbsnön. Själv låg jag och läste ut en ganska tråkig bok.

Vi hade strömavbrott till och från hela dagen. Det är rätt mysigt tycker jag!

Det spelades kort och ritades och sedan lektes det kurragömma.

Medan jag lagade middagen. Fiskgratäng med potatismos och räkor. 2 av 3 barn åt inte.

Men jag tyckte att det var gott!

Sedan åkte gästerna hem och vi fortsatte kolla på Greven av Monte Christo.

Söndagsmorgonen inleddes med en hundpromenad med Essa och Elina.

Och när vi kom tillbaka igen åkte hela familjen till simhallen och lekte några timmar.

Känns alltid så härligt i kroppen efteråt. Man är liksom trött och nöjd på samma gång. Och extremt törstig. Jag passade på att hämta ut paket och veckohandla.

Och på hemvägen träffade jag en älg som gav mig onda ögat.

När vi ätit middag kliade det i kroppen efter att dra ut och åka skidor. Och är det något jag lärt mig så är det att köra direkt man får minsta lust till rörelse!

Tog med pannlampan och drog till elljusspåret. Sedan lämnade jag det bakom mig och åkte den oupplysta skogsvägen för mig själv. Det kändes lite läskigt eftersom att jag nyss mött en älg i skogen där. Men jag tänkte att den nog håller sig undan när jag kommer flåsande. Efter en stund släckte jag lampan och åkte under stjärnorna.

Så vackert och så tyst. På himlavalvet lyste Mars, Saturnus, Venus och Jupiter mot mig. En helt overklig känsla.

Det händer inte ofta att alla fyra planeret är synliga samtidigt. Så ut och stjärnskåda med dig! Och upplev den hisnande känslan av att ens finnas till i detta enorma universum.

26 januari, 2025

Sista dagen av Städa som Rut men orken räckte inte långt efter att vi först hade veckostädat huset. Så jag bestämde mig för att ta itu med något litet. Och något som tillhör hela familjen och inte bara mig själv.

Tog lådan i matrummet. Med ritgrejer, tavelspik och lite annat smått och gott. Lyfte ut alla papper och slängde alla teckningar (när barnen kollade åt annat håll).

Orkade inte ens damma ur lådan sedan utan la bara tillbaka det i prydligare ordning. Med tomma ritpapper och pysselböcker i sin egen hög. Och pennor, skruv och spik i en annan. Resultatet blev i alla fall bättre än innan. Är nöjd med mig själv!

Det är kul att så många hakat på veckans städutmaning. Och så inspirerande för mig att få läsa om hur ni också kämpat. Vi har verkligen varit duktiga tillsammans! Själv tycker jag att mornarna går lite lättare nu när jag har ordning på smink, hårgrejer och innehållet i hallådan.

Det är också intressant att notera hur Städa som Rut alltid lyckas provocera. Vissa tycker att det är bakåtsträvande och överdrivet. Varför ska kvinnor röja runt i hemmet och sortera om inte männen samtidigt gör det? Någon annan blir arg över att jag ens visar upp mitt stök. Som Annakarin som mailade ”Varför tror du alla är intresserade av att ha insyn i all er shit 😫 Det finns ju såklart många som är dumma i huvudet som köper det. Räcker det inte nu eller hur länge ska du hålla på? Vart går din gräns? Eller så de som förfärar sig över stöket och mängden saker jag visar upp och skyndar sig att berätta att de aldrig skulle låta sitt hem förfalla till sådana gränser och att de på riktigt oroas över att jag kan vara nöjd.

Jag kan hålla med om att det är lite konstigt att visa upp stökiga lådor. Men framförallt är det ju sårbart. Jag öppnar upp för att bli dömd. Antingen för att jag är en hemsk slarvmaja eller för att jag är en tradwife som lägger värdefull tid på att vårda mitt hem. Det är tydligt att vilken hållning en kvinna än intar så är det problematiskt. En kvinna ska inte tro att det går att sortera nagellack, vika jumprar eller städa skrivbordet utan att det blir politik.

Tänk vad skönt att vara en snubbe.

25 januari, 2025

Jag känner mig så glad efter den här veckan med städkvartar, när jag sakta betat av den ena platsen efter den andra som rört ihop sig under vintern. Idag blev det dags att ta itu med mitt skrivbord.

Som sett ut så här senaste veckorna. Kanske inte så konstigt att jag inte suttit här och arbetat? Nej för här har det legat julpost, konstnärsmaterial, nyårsklänning, tavlor som ska spikas upp och lite annat smått och gott.

Satte alarmet på femton minuter och började med att bära tillbaka allt konstnärsmaterial till det rätta skåpet, Tog en plastpåse och slängde allt skräp, hängde upp kläder och ställde bort tavlor. Sorterade upp pennor och saxar.

Sedan hann jag inte mer. Hann inte ta bort och tvätta duken. Hann inte få bort mina researchböcker som jag läser för arbetet med Hemmets Almanacka. Hann inte göra fint. Men hann i alla fall frigöra en liten arbetsyta till mig själv.

Och ibland är det själva övningen. Att göra lagom lite och var nöjd med det.

Imorgon kör vi sista städkvarten för den här utmaningen. Vad planerar du att städa?

24 januari, 2025

Idag är vi tillbaka i hallförvaringen där jag också har alla badrumsgregjer som inte ryms i vårt pyttelilla badrum. Som till exempel mina hårprodukter. Har en låda med blandad beauty där hälften passerat utgångsdatumet. Tog itu med den idag.

Slängde tomma kartonger och förpackningar och flyttade produkter som ska vara på andra ställen men hamnat fel.

La ihop allt som hör till hårvård i en och samma låda. Tillsammans med mina stylingredskap. Det tog inte lång tid.

Så efteråt tog jag tag i nagellackssamlingen. Har en hel drös torkade nagellack. Min syster brukar spä dem med aceton när de blir torra, men det vågar jag inte. Så jag köpte en nagellacksförtunnare från Mavala. Gick igenom alla lack och de som hade torkat fick några droppar av medlet i sig och sedan skakade jag dem som en maracas-spelare i ett sambatåg. Och därefter la jag tillbaka dem i lådan i hallen. Nu går de att använda igen!

Ibland är det just de där små insatserna som legat och malt i bakhuvudet som ger mest belöning att få göra bort. Som det här med nagellacket. Skaffade ju förtunnaren redan i höstas men har inte kommit till skott förrän nu!

23 januari, 2025

Idag är det garderobsstädning på schemat.

Det intressanta med att ha gjort Städa som Rut några vändor är att upptäcka att ställena jag städar på nästan alltid är desamma. Det finns vissa platser i mitt hem som helt enkelt är mer utsatta för stök och rörighet. Ibland beror det på att det är platser som används flitigt. Ibland på att jag ännu inte hittat en optimal förvaringslösning som kan hjälpa mig med ordningen. Ibland beror det på att det är januari och att jag letar igenom min garderob i mörkret för att inte väcka den som sover. Lyser med mobilens ficklampa och svär över alla röda ulltröjor som i skum belysning ser exakt likadana ut.

Min garderob är rörig – men ändå inte i totalt kaos. Trots att en hel del är är inknött så är det i alla fall inknött på ungefär rätt hyllplan.

Eftersom jag bara hade en kvart på mig så rev jag inte ut hela garderoben på en gång utan tog en hylla i taget. Lyfte ut och vek om alla jumprar. Sorterade kortärmat från långärmat och koftor från tröjor och la tillbaka igen. Sedan upprepade jag vikandet på varje hyllplan. Och jag hann precis färdigt inom en kvart.

Nu är det genast lite mer överskådligt. Dock återstår lådan längst ner, för träningskläder och strumpor och sånt. Men det får jag ta på en annan städkvart. Nog för idag!

22 januari, 2025

Idag ska vi ta itu med skrotlådan, alltinglådan, skräpsamlaren och svarta hålet. Den där lådan där man lägger allting som inte har någon plats. En ofta föraktad men helt oundänglig låda att ha i sitt liv. Som min man brukar säga: för att hålla ordning på sina saker måste allting ha sin egen plats. Och så måste det finnas en plats för allting som inte har någon plats. Så att dessa saker inte kontaminerar alla andra mer strukturerade platser.

Jag har ett helt gäng sådana platser i mitt hus. Skrivbordet på övervåningen, trådbacken i groventrén och inte minst den här halllådan strax utanför badrummet….

Här får allt möjligt samlas i väntan på rätt slutstation. Och det är inget problem. Problemet är när det blir för fullt så att man inte längre ser vad som finns där i. Då förvandlas nämligen detta till ett slukhål där allting viktigt försvinner.

Så jag tömde den på hårprodukter, kameraladdare, sekatörer, element-dammare, grillpinnar och massa vantar och sport-bhar.

La allting som skulle därifrån på en bricka. Sedan sorterade jag tillbaka det som skulle få vara kvar i lådan.

Jag vet att jag nämnt det förut – men en bricka är det bästa sättet om man har småplock som ska återbördas till olika platser i huset. Då fyller man brickan och går runt mellan olika rum och lägger tillbaka sakerna på rätt ställe. Det blir så överskådligt. Till skillnad från när man kånkar allting i händerna, armhålan och munnen och missar att lägga tillbaka och får gå tusen extra varv.

Tänk att det ska vara så gruvsamt att göra och ändå vara så enkelt att åtgärda? Men nu är det kirrat!

21 januari, 2025

I december skrev jag om mina tankar kring reklammärkning av mina egna böcker, i mina egna kanaler. Om att tolkningen av reglerna kring märkning skiftar mellan olika yrkesgrupper. Därför gjorde jag ett experiment och uppmanade dig som läsare att anmäla det till reklamombudsmannen. Tänk om vi kunde få ett prejudikat i frågan!

Med tanke på engagemanget i kommentarsfältet hade jag trott att det skulle komma ett helt gäng anmälningar. Men det har bara kommit en. Och den gäller det här inlägget från bloggen.

Så här ser anmälan ut (jag har blurrat anmälarens efternamn):

Nu ska jag förstås skriva ett svar kring hur jag har tänkt och lämna in det till stiftelsen Reklamombudsmannen. Och så småningom kommer stiftelsen att komma med ett utlåtande. Väntar med spänning!

Drömmen är förstås att Hanna eller någon annan också anmäler fler profiler för liknande publiceringar. Så att det blir tydligt hur Reklamombudsmannen resonerar. Vilka författare behöver reklammärka sina böcker? Är det någon skillnad på mig jämfört med andra författare, artister eller skådespelare?

För mig är det en principiellt viktig fråga. Som bloggare och författare är det ett regelverk jag behöver förstå och förhålla mig till på ett korrekt sätt. Ser fram emot ett tydligt utlåtande och kommer givetvis hålla er uppdaterade på hur allt utvecklar sig.

(Reklamombudsmannen är en stiftelse och näringslivets självreglering. Här kan du läsa mer om du vill veta vad de gör)

21 januari, 2025

Dagens städuppdrag är badrummet! Valfri yta. Jag tog tag i min del av badrumsskåpet. Som både behövde rensas, städas och fyllas på.

En enda röra av sminkborstar, smutsiga hyllor och tomma förpackningar.

Tömde alla hyllor. Sorterade bort allt som var tomt eller skulle slängas. Letade rätt på det som behövdes istället och ställde fram. Torkade av alla hyllplan, diskade ur alla byttor och sedan åkte allt tillbaka på sin rätta plats.

Det var inte så jobbigt och tog inte lång tid. Men oj vilken skillnad det gör om mornarna att ha koll på smink och hårgrejer. Det här borde jag ha gjort för länge sedan för många av produkterna hög egentligen till min sommarrutin och inte till midvintern.

Vad ska du städa idag?

20 januari, 2025

Här kommer bilder från lite av det jag gjorde förra veckan.

På måndagen var det ruskigt vackert ute. Dramatisk rosa himmel och snö på varje kvist och gren. Några timmar senare skulle det börja regna och sedan följde en vecka av plusgrader och tö. Tur jag inget visste.

Jag satt inne och skrev poddmanus, hade möte med vår nya klippare och planerade ditt och datt.

När jag hämtade Uffe från förskolan var han tankfull och frågade mig

Mamma vad betyder termin?

Jag gjorde mitt bästa för att förklara konceptet med läsår och terminer men han såg bara ännu mer grubblande ut.

Jag förstår inte hur fröken menade?

-Vad sa hon då?

-Hon sa att det var min sista termin.

-Jaha, ja men det stämmer ju.

– Innan….döden?

-NEJMEN NEJ! Hon menade sista terminen på förskolan! Inte i livet.

Usch så hemskt och dråpligt på samma gång.

På kvällen gick jag en långpromenad med Stina. Det var oerhört fint med månskenet i skogen. Precis innan allting hade blåst av och slaskat bort.

Svårt att förstå att detta blott är månsken. Ingen lampa. Inga ljusföroreningar.

Inte känner man sig mörkrädd här, inte.

På tisdagen skulle jag sitta och jobba i stan. Men jag var så trött att jag bestämde mig för att träna och sedan stanna kvar och jobba från spa. Mycket skönare. Behövdes varken smink eller snygga kläder.

Satt i en solstol och skrev men allt gick trögt. Hela förra veckan var faktiskt som sirap. Dock noterade jag att det var ljust klockan 15 när jag hämtade Bertil i skolan. Sista gången jag hämtade honom innan jullovet var det mörkt då. Men nu hann det inte bli mörkt förrän vi kom hem till byn, vid fyratiden. Tänk att vi fått en timme mer ljus sedan dess?

På kvällen var det i alla fall dags för syjunta hos Stina. Jakob och pojkarna var däremot på skridskoskoj nere i byn.

Så mycket att prata ikapp om efter jullovet. Och så lite som hann handarbetas.

– IKVÄLL BLIR DET INGA KAKOR TILL FIKAT FÖR JAG BANTAR!

Skrev jag till dem, när vi hördes inför kvällen. Jag brukar ju stå för kakorna annars.

-Varannan vecka småkakor och varannan vecka bantning. Är det här en veckotidning?

svarade Ulrika.

Ja, jag borde byta namn till Amelia.

Nu dags för veckans Rapport Från Naturen: Förra veckan var det en älg men den här veckan är det ett par rovfåglar som jag sett cirkulera över åkrarna varje lunchpromenad. Är det en ung kungsörn eller en havsörn? Någon som har en kvalificerad gissning? Fick zooma som en dåre så förlåt för bildkvalitén.

Det här är förresten min standardlunch nu. Slänger några vegetariska dumplings i en stekpanna med lite olja på botten, sedan på med 2 dl vatten och ett lock så att de ångas därinne. Tar typ tre minuter. Såsen höftar jag ihop i en kaffekopp. Japansk soja, limesaft, srirachamayo, sesamolja och neutral matolja. Färsk ingefära och lite vitlök. Morot och sojabönor till.

Hopp i tiden till torsdagen, när jag påbörjade nedplockandet av pyntet. Med tanke på att det tar veckor att dra fram allt får man vara glad över att det bara tar några dagar att ta bort det. Det satt dock långt inne med granen.

Som knappt barrat utan tvärtom börjat skjuta gröna skott.

-Tack för lång och trogen tjänst. Nu får du ta lite ledigt och nästa gång du inträder i tjänst blir i brasan på Valborgsmässoafton.

(Snyt-paus för alla oss som läst Granen av H.C. Andersen).

Plockade ner allt och försökte lägga prydligt i alla lådor.

Gick sådär.

Lite sorgligt men mest skönt. Eftersom vi var hemma nästan hela julen hann jag för en gångs skull verkligen njuta av mitt pynt från start till mål, utan uppehåll.

Torsdagen hade jag en intervju, försökte skriva på min bok, gjorde administration och annat urtrist. Verkligen en 2+ dag. Intervjun drog dock upp betyget.

På fredagen jobbade jag återigen från spa. Fick ganska mycket gjort men kände mig rätt vissen. Ingen vidare fredagskänsla alls om jag ska vara uppriktigt. Oroade mig mest för att vi inte skulle få ordning på bergvärmepumpen.

Unnade mig i alla fall min favoritsallad till lunch. Med nybakad baguette som man nästan svimmar av. Så gott efter ett tungt styrkepass.

På kvällen såg vi på Råttatouille medan jag samtidigt försökte fixa med pumpen i källaren och hålla elden i vedspisen igång. Ingen vidare kombination. Och varför är barnfilmer så långa nu för tiden? Hade kunnat kapas med trettio minuter utan att det gjort något.

Lördagen har jag ju redan bloggat om. Men efter att jag städat bytte jag gardiner i köket, hängde upp ett nytt draperi och möblerade om litegrann i matrummet. Det gav mig en sådan välbehövlig energiinjektion. Tänk att inredning nästan alltid är lösningen när livet känns lite mulet?

På kvällen fortsatte jag med min frysrensning. Tog fram renskav och grädde, samt sylten jag kokat av diverse röda bär. Gjorde potatismos och sedan njöt vi.

Otroligt gott. Inte en färsk grönsak i sikte.

Somnade så sött efter den långa, intensiva lördagen då jag äntligen reclaimat mitt hem och städat ordentligt.

Söndagsmorgonen var en lugn sådan. Vi eldade i vedspisen

Jag dukade fram helgfrukost

Oftast är det på söndagar vi äter lite mer satsig helgfrukost. Lördagar brukar alla bara ta sig något.

Tre barn som ser sin far återvända från en värdsomsegling under havet. Eller är det bara tre landet-ungar som får syn på någon som går förbi på vägen?

-Är det pappa och Essa som kommer där borta? Eller är det inte pappa och Essa? Och vem är det då? Vem har en hund som ser ut som Essa? Vem är ute och går den här tiden?!

Mysteriet fick en snabb lösning då det visade sig vara just pappan och Essa som gått en morgonpromenad och nu var på väg hem igen. Så lagom spännande, alltså.

Jakob hämtade farmor som kom med tåget och sedan åkte vi hela högen till badhuset och tog också med oss kompisen Dahlia. Badade i drygt två timmar och jag var konstant på det djupaste så jag fick motion av att hålla mig flytande, trampa vatten och försöka dränka mina tre söner under diverse flytleksaker. Väldigt kul.

Efteråt glass i cafeterian.

Och sedan åkte vi hem igen. Jag värmde varmkorv och barnen byggde lego och lekte gömma nyckel. Själv lyckades jag masa mig till gymmet för veckans tredje pass. Och därefter tog jag en kvällspromenad med Elina i lurarna.

Och det var den veckan i bilder, det. Den slutade i topp!

19 januari, 2025

Vaknar i en renbäddad säng i ett rent hus, till en söndag med sol. Känslan är helt annorlunda mot för gårdagen. Dukar fram helgfrukost till familjen och äter medan pojkarna tramsar. Hela dagen igår när jag städade gick jag in och godkände kommentarer på tidigare inlägg. Och jag blev så peppad av alla hälsningar från er som kämpar på i vardagslivet med stort och smått. Vare sig det handlar om städning, stress eller att få barnen att röra på sig. Det slog mig då – som så många gånger förut – att det är något särskilt med den här platsen. Vänligheten i kommentarsfältet, systerskapet, medmänskligheten och ögonblicksbilderna från alla olika hem och verkligheter. Råd, hejarop och stöttning – lika mycket till varandra som till mig.

Nu är farmor här och hela familjen ska på badhuset. Imorgon väntar vi äntligen kallgrader och flera dagar av snöande. Så efterlängtat. Jag hoppas på en vecka när jag får mycket gjort med mitt skrivande, efter många sega arbetsdagar med svårigheter att fokusera.

Känner mig också peppad på att dra igång en utmaning att städa som Rut. Så från imorgon kör jag på det! Haka gärna på om du behöver lite draghjälp i vardagen. Själv planerar jag att städa badrumsskåp och hallförvaring. Kanske också min garderob? Vi får se vad jag hinner på en kvart om dagen…

18 januari, 2025

Vaknade med huvudvärk. Det stormade inatt så sömnen var orolig och när jag steg upp såg jag att min vackra vinterportal blåst sönder, liksom presenningarna till magasinet. Skranorna hade blåst iväg över åkern och lärkträdet hade tappat stora grenar över hela gårdsplanen, som dessutom är halvt framtinad efter en vecka av plusgrader. Det är inte normalt klimat i Västerbotten i januari. Och jag känner lika delar raseri som sorg när jag ser hur alla bara lever på som vanligt.

Vår bergvärmepump slutade gå natten mellan torsdag och fredag så hela fredagskvällen efter jobbet gick åt till att felsöka och försöka få igång den igen. Tur att vi inte förlitat oss på bara en värmekälla, utan kunde elda i både vedspis och gasolkamin för att hålla någon slags grundvärme i huset. Men det var vidrigt att gå och lägga sig i stormvindar i ett utkylt hus. Nu har dock Jakob fått igång den igen, så nu är det i alla fall ljummet inomhus.

Idag ska jag ta bort all jul och göra fräscht igen. Allt känns kladdigt och instängt, smutsigt och dammigt. Ska skura köksgolvet och dammtorka hyllor och försöka reclaima mitt hem. Sådär som jag behöver göra när jag har ångestkänningar och upplever kontrollförlust och känner mig instängd. Ibland behöver man vila – men ibland behöver man agera för att ta sig genom känslan. Idag är en sådan dag. Jag ska sätta håret i knut och ta på mig träningskläder och sätta på peppig städmusik för att orka. Vem är med mig?

16 januari, 2025

Har tänt ljus, kokat kaffe och slagit upp datorn för att börja arbeta. Träningsvärken stramar i skinkorna så att jag knappt kan röra på mig. Det gör ont att byta ställning.

Jag letar i minnet efter någon idé. Någonting att skriva om. Men alla påbörjade utkast och nedplitade förslag känns ointressanta just nu. Jag hittar inte ingången och har ingenting att säga.

Bordsskivan är täckt med brödsmulor och intorkade makaroner. En duk med fläckar och sex urdruckna glas från gårdagen. I fönstret står överblommade hyacinter och amaryllis som ännu inte har slagit ut. Krukor som ställts dit utan tanke. En tom plastburk och min nya shake som ska diskas.

Känslan är fadd, dammig och trång. Jag längtar ljus, fri sikt och rena ytor.

15 januari, 2025

Det är så skönt att efter julens frosseri i blommor, presenter och godsaker leva lite mer asketiskt. Inte jämfört med en asket alltså – men jämfört med mig själv. I den överflödskultur vi nu lever i kan det vara väldigt välgörande att avstå i perioder. Hur ska man annars kunna uppskatta allt som finns?

Jag har bestämt att jag har köpstopp i januari och februari. Inga kläder, nytt smink eller nya prylar. Heller inga begagnade. Jag behöver spara pengar och använda det jag redan har. Så taskigt mot alla mina fina saker att låta dem ligga onötta i garderober och skåp. Jag hade ju köpstopp från januari-april förra året och sedan från augusti-oktober. Det var så skönt! Jag köper ju mest second hand när jag väl handlar så för klimatet är det väl ingen enorm besparing. Däremot riktar ett köpstopp om min uppmärksamhet. Att scrolla på Sellpy i timmar eller klicka in på reklam-smsen från & Other stories som berättar att de nu utökat sin rea. Sånt blir lätt ett tidsfördriv som stjäl tid från mer utvecklande aktiviteter.

Jag har också bestämt mig för att inte äta något godis eller fikabröd fram till Bertils födelsedag i februari. Jag gillar inte när jag tränat upp mitt sockersug så att det känns som att det är synd om mig varje gång jag inte äter sött. Fika, godis och sånt är ju ett underbart strössel i tillvaron. Men när det istället blir något man vill ha hela tiden – då har det bytt funktion och blivit alldeles för vardagligt och vanligt.

14 januari, 2025

När jag skulle sammanställa bilderna från senaste veckan så var det med insikten att jag mest av allt fotat en himla massa snö. För det har ju varit så vackert ute! Lite enahanda dock i ett blogginlägg. Men du får stå ut.

Lämnade Uffe på förskolan första dagen efter jullovet. Stannade och fotade förskolegården och tänkte för mitt stilla sinne att jag gärna skulle leka här en hel dag med mina kompisar.

På kvällen hade vi skidträning nere på byns idrottsplats. I år är första gången Uffe också är med. Han tyckte att det var väldigt roligt. Och jag tyckte att det var himla mysigt att stå påbyltad vid plan och prata med andra föräldrar och heja på.

-Nu kan jag skridska och åka skidor och dyka till botten på det djupa. Nu behöver jag bara lära mig läsa och köra bil. Sedan kan jag allt!

Uffe ger utmärkt prov på Dunning Kruger-effekten.

Efteråt tog jag några egna varv i spåret. Kunde inte låta bli när det var så inbjudande.

Mina mornar och/eller kvällar inleds med att skriva några rader i Hemmets almanacka. Väder, mående, temperatur, vad vi pysslat med och ätit till middag. Inspirerades av mina eget januarirecept med billiga, snåla ingredienser och gjorde Nikkalouktasoppa till mat en av dagarna.

Kan passa på att tipsa om att min bok finns till blixtkampanjpris här – två för 350 kronor ink frakt eller en för 179 kr ex frakt. Det är de allra sista exemplaren som rinner iväg nu. Och snart börjar jag skriva på kalendern inför 2026…

På lördagen hade vi helgstädning. Fast Folke var i slalombacken med sin kompis så han slapp. Sedan kom farmor och hälsade på och hade med sig sina julklappar till pojkarna. Uffe försjönk i sitt legobygge i timmar.

Men inte förrän han först delat ut några egna, försenade julklappar. Som en tomte till pappa.

Bertil ritade och så spelades det spel.

Essa degade och jag med.

Sedan tog vi en promenad i den kalla skymningen. Här har jag råkat nämna ordet ”promenad” när jag pratar med Jakob. Essas öron står direkt rakt upp. Lyssnar efter fortsättningen.

-Ja ja, vi skaaa gå ut!

Finaste tiden på dygnet

Snödrivorna börjar bli rätt höga nu. Höga och fluffiga.

Och julstjärnorna sprider fortfarande sitt varma ljus.

Gillar hur den här portalformen återkommer på gården. Vi har två trädgårdsportaler samt ett garagefönster som har samma välvda form. Ger en repetition som knyter ihop och är vacker. Särskilt när jag klätt dem i ljusslingor.

Efter promenaden åkte jag och handlade middag.

När jag kom hem hade Folke och Dahlia kommit från skidbacken och farmor utmanade barnen på tändsticksproblem.

Klurigt och kul.

Essa var trött och höll sig i närheten när jag lagade hamburgare till middag.

Fredagsmyset bestod i att Jakob och barnen spelade tevespel. Jag spolade upp ett badkar och läste istället. Sååå skönt!

Hade bestämt mig för att starta söndagen med en tur i skidspåret. Så det gjorde jag. Fridfullt och otroligt vackert. Så glad för att jag får träna här under vintern. Jag var helt själv i spåret, så när som på…

Skogens konung, som jag stötte på mellan träden. På precis lagom långt avstånd och inte som den där vårvintern för två år sedan när jag åkte snabbt i en isig backe och bakom ett krön stötte på två älgar som stod i spåret. Gallskrek för att jag trodde att jag skulle krocka in i dem. Men älgarna blev så rädda att de galloperade ut i skogen och försvann. Det enda som hördes var kvistarna som bröts när de flydde för livet. Det och mitt Tarzan-vrål.

Hade lovat barnen en tur till badhuset på söndagen. Så jag tog med mig fyra barn och en påse badkläder och drog dit. Vuojjamhálla betyder Simhall på Umesamiska.

Vi blev där i flera timmar och lekte tills de stängde. Och jag kände sådan eufori av att först ha fått åka skidor och sedan bada. Två av mina favoritaktiviteter på samma dag! Och så skönt att känna hur kroppen fick ta i och användas, efter långa inaktiva sjukveckor.

Sedan åkte vi hem och fikade mellis och jag gjorde en ceasarsallad till middag, som jag inte iddes fota. På kvällen tog jag en promenad med Elina och sedan somnade jag ovaggad efter all motion. Peppad på en ny arbetsvecka med rutinerna jag är så glad i! Och äntligen, äntligen var också Jakob och Bertil friska igen.

12 januari, 2025

Nästa år har jag bloggat i prick tjugo år. Och det konstiga är att det är precis lika roligt som när jag började!

Jag strävar hela tiden efter att förfina mitt hantverk. Skriva bättre, utvecklas som fotograf och lyssna på läsarnas önskemål. Ni är ju väldigt bra på att komma med feedback och konstruktiv kritik och för det är jag oerhört tacksam. Men ibland saknar jag möjligheten att få en mer samlad bild av tankarna och önskemålen.

Så därför har jag satt ihop ett litet frågeformulär som jag skulle bli glad om du som läser min blogg vill svara på. Det tar ca 3-5 minuter och du kan vara anonym. Men lämnar du din mailadress så deltar du i utlottningen av ett härligt bokpaket med några av mina böcker. Både ris och ros är självklart välkommet!

Sist jag gjorde en sådan här läsarundersökning var 2017 och då var det över 4000 fantastiska läsare som tog sig tid att svara.

UPDATE: Nu är läsarundersökningen stängd. Tack till dig som svarat.

11 januari, 2025

Igår var jag tvungen att stanna på en parkeringsficka på väg in till stan och sova i tio minuter. Jag var rädd att jag annars skulle somna bakom ratten. Och när jag väl kom in till stan satt jag kvar och sov ytterligare tjugo minuter i bilen. Sedan tränade jag och därefter somnade jag i en solsäng. Så sjukt! Men sedan när jag vaknade upp hade jag ny energi. Fick mer gjort på jobbfronten än vad jag fått på många månader och kom vidare med boken och diskussioner med förlaget och Lotta som gör formen. Sedan somnade jag igen under fredagsmyset och missade hela Fantomen-filmen. Inte mig emot. Men barnen.

Konstigt att vara så trött. Kanske är det en reaktion på att ha börjat jobba igen efter ett lov av sjukor samt att inte lyckats vända tillbaka dygnet? Den här lördagsmorgonen har vi i alla fall städat huset. Folke är i slalombacken med en kompis och vi väntar besök av farmor. Jag kommer inte ta ner något julpynt alls till Tjugondag knut har jag bestämt. Det blir alldeles för kalt och tråkigt. Granen får åtminstone stanna till nästa helg och stjärnorna ännu längre. Hoppas jag blir riktigt less så att det sedan känns roligt och fräscht att byta.

Jag har fått önskemål från flera läsare att köra en ”Städa som Rut-utmaning” igen. Är det några som är peppade på att haka på? Själv tycker jag att det känns det oöverstigligt jobbigt. Men kanske är det ett tecken på att det verkligen behövs? Har till exempel letat mig fördärvad efter sminkborstar försvunna i lådorna i hallen. Borde verkligen ta mig tid att gå igenom dem. Samt skafferiet efter jul. Samt garderoben…