Kategori: Claras vardag

Ute strålar solen från blå himmel. Det vore lockande att gå en promenad om inte termometern samtidigt visade på -24 grader. Jag har ullkalsonger, ullstrumpor och dubbla koftor på mig. Blir så kall när jag sitter still och arbetar. Kaminen eldas för fullt och den torra björkvedsdoften sprider sig på hela nedervåningen.

Måndagar är min administrationsdag. Har suttit med körjournal och fakturor och annat tråk. Men nu håller jag på med två sponsrade inlägg och det är roligare. Är så glad för att vara tillbaka i vardagens lunk. Att jag får sitta här och höra klockans knäppande. Med tulpanerna som skvallrar om ljusare tider samtidigt som julstjärnorna i fönstret sprider sitt varma sken ett tag till. Dricka kaffekopp efter kaffekopp och ta en fikapaus med Jakob som har en lucka i sina patientsamtal. Den här starten på veckan – den kan jag leva med!

Jag inser att jag nog inte nämnt min facebooksida så mycket. Många av er följer den redan – men för er som inte gör det kan jag tipsa om att sätta igång. På min facebook hamnar alla nya blogginlägg såklart. Men faktiskt också massa härligt extramaterial. Tips på läsvärda inlägg, pyssel och härliga recept. I veckan har jag tillexempel haft snål-tema på Facebook. Med billiga, goda måltider för en tunn plånbok. Så börja följ vettja!

Jag är så tacksam när jullovet börjar och slutar mitt i en vecka. Då får man så mycket gratis – två kortveckor som bonus till själva lovet! Det var med andra ord perfekt att skolan började i onsdags för vi har haft en tre dagar lång mjukstart. Och på tal om mjukt…

Här i Västerbotten (liksom stora delar av landet) har det vräkt det oheumla mängder snö. Som tur är hade Jakob dagen innan det var som värst köpt en bättre snöslunga. Ändå fick han skotta i bortemot sex timmar den dagen. I tre olika omgångar. Phu.

Utemöbelgrupp i det närmaste täckt av snö.

Och Essa har varit så lycklig! Fast hon är valp är hon så himla robust och rejäl och kastar sig glatt i varje snödriva hon hittar. Och barnen ägnar rasterna åt att bygga snökojor och gångar i de enorma snöhögarna på skolan.

Den här lördagen försöker jag bara ta det lugnt och göra roliga saker. För jag har haft så svårt med arbetsmoralen sista dagarna. Känt motvilja mot att ta fram datorn eller sitta med viktiga papper. Men som tur är har jag hittat andra arbetsuppgifter som också behöver utföras – har till exempel sorterat och städat upp all rekvisita från Susannes Skafferi som stått sedan dan före doppardan. Det var på tiden. Och bra mycket lättare att hitta kraft till än att kolla på bokföringen.

Ha en fin och vilsam helg allihopa! Och psst – har ni sett min nya fina vinterbanner? Älskar hur Frida gjort en unik för varje årstid!

Har precis påbörjat arbetsdag nummer två det här året. Lite ringrostig blir man allt efter ledigheten. Och så börjar jag alltid i en enorm mental uppförsbacke. Min assistent Charlotte samlar ihop sånt jag måste ta ställning till eller göra och skickar en lista. Igår fick jag en med tjugo punkter. Idag kommer det en till. Det är skönt för när jag bockat av dem känner jag mig så duktig och liksom igång. Idag har jag också inplanerat diverse zoom-möten med annonsörer och en förintervju för ett teveprogram jag ska gästa om två veckor.

Men vi har inte riktigt vänt tillbaka dygnet ännu. Hela familjen är trött och vimmelkantig om mornarna. Men som jag njuter av skola och barnomsorg. Ungarna kom hem igår och kvittrade. De enorma snöhögarna har skapat roliga rastmöjligheter i skolan.

Och jag, jag har druckit mitt morgonkaffe ifred bredvid vedspisen som går varm idag när det är -20 grader ute. Läst båda delarna av tidningen. Och nu är det dags att ta itu med listan.

Ha en fin torsdag allesammans.

Julegranen bäres ut, ut, ut…

Ja det är alltid lite vemodigt till Tjugondag Knut. Det kommer alltid för tidigt. Det är fortfarande kolsvart och kallt. Djupaste midvinter. Att ta bort de stämningsskapande julstjärnorna just nu känns hemskt. Så i år ska de få hänga någon vecka extra.

Men julgranen som börjat barra plockas ut idag. Jag önskar bara att vi hade kunnat ha någon festlig julgransplundring med barnens kompisar. Men det får bli ett annat år.

Den här julen kändes så kort och otillfredsställande. Även om jag fick fira själva julhelgen med min systers familj så är ju faktiskt hela december viktig för mig. Ja, faktiskt viktigare än jag förstått är att få gå på barnens luciatåg, gå i kyrkan, besöka någon julmarknad, bli bjuden på glöggmingel och ordna julpysselkväll med matlaget. Ha pappa, moster och min kusin på julfika och träffa alla Jakobs hemvändande syskon i mellandagarna. När allt det blev omöjligt så blev julen lite…snöplig.

Nå. Att städa bort julen är ett lika stort terapiarbete som att dra fram den. Allting sker efter ett ganska bestämt mönster. Jag har sex plastbackar avsedda för mitt julpynt. Organiserade ungefär efter den ordning jag tar fram pyntet under december. Jag bygger ju upp julen noggrant och stegvis från allhelgona fram till julafton. Och då behöver den organiseras därefter.

Först av allt avlägsnar jag överblommade julgrupper som bara gör en ledsen. Alla hyacinter tas reda på och läggs svalt och torrt i källaren för utplantering till våren. De sista kämpande julblommorna ställs ihop i några fönster i brist på annat grönt att dekorera med då pelargonerna är i vinterförvaring. Gran och tallris kastas ut, liksom dammande pepparkakshusbyggen. Sedan plockar jag bort julbonader, adventsstakar och tomtar.

Jag har två lådor enbart avsedda för julgranspynt. En för vackra glaskulor, toppspiror, antika kristyrer och annat skört favoritpynt. En för plastkulor och glitter och sånt som barnen kan vilja ha i sina granar. Sedan har jag en låda för bonader, pappersklockor, girlander och adventsstjärnor. Eller boner o stjärnor som jag så slarvigt skrivit på lådan. Dessutom har jag en låda för barnens eget julpynt. Deras nissehus, kitschiga tomtar och gamla glansiga julbonader. Ytterligare en låda har jag till mina porslinstomtar, träljusstakar och julkrubbor – och annat pynt jag är rädd om. Sedan en hel låda för ljusslingor – både för inomhusbruk och ute. Lummergirlander och annat grönt för dekoration ryms också i den lådan. Och utöver det – löst i källaren – står julbocken, kransstommar, julgransfötter och annat skrymmande. Juldukar, julkuddar och andra textilier förvarar jag dock i mitt vanliga linneskåp. Phu.

Lagom tills allt jag dragit fram är bortstökat har jag hunnit bli så less att den sorgliga känslan gått över. Just nu är jag inte riktigt där men jag gissar att jag kommer dit om någon dag ungefär. Då det känns okej att säga hejdå till julen.

Men till nästa år igen
Kommer han, vår gamle vän
Ty, det har han lovat

Jag har lagt Ulf för kvällen och Bertil och Folke har fått varsin skärm. Samt lyssnat på uppmaningar om att de har jour ifall lilllebror skulle vakna. Jakob är borta men det hindrar inte mig. Inte när det vankas längdskidepremiär för säsongen och det liksom pirrar i kroppen av längtan.

En ny spellista för skidspåret har jag gjort också. Inte en enda låt som tidigare funnits med på någon spellista. Allt ska vara nytt. Obesudlat av tidigare träningsminnen.

Iklädd täckbyxorna jag fick av Jakob i julklapp och hans superskidjacka ställer jag mig i spåret. Pluggar i hörlurarna och sätter igång. Föret är som att glida fram på sammet i den rätta riktningen. Och jag stakar först försiktigt men sedan mer bestämt. Känner skillnaden direkt. Förra vinter kunde jag bara använda benen medan överkroppen förblev passiv. Men nu drar armarna halva lasset, minst.

När jag sedan susar fram i nedförsbacken kan jag inte sluta le och stänga munnen. Trots ilande, isande framtänder.

Jag är helt mjuk och liksom mör i kroppen ikväll. Jakob åkte slalom med Folke hela förmiddagen medan jag passade Ulf och försökte komma vidare med barnrumsrensningen. När han sedan kom hem blev det skiftbyte. Jakob tog alla barn och jag tog Essa på en lång promenad och sedan åkte jag till vårt lilla gym i byn. Tränade mitt vanliga program men lite extra hårt – så att jag kände mig helt lealös efteråt och knappt orkade göra middag.

Men så ikväll eldade Jakob varmt i bastun och bar ut hinkar med isvatten och när Ulf somnat traskade jag och Folke ner över gården i morgonrockar och skoterstövlar för att avsluta dagen på bästa sätt. I bastun, med piggelin att äta och snö att kasta på stenarna. Så mysigt att ligga där skavfötters och titta ut på snöiga granar och filosofera om högt och lågt. Vår bastu har verkligen använts flitigt det här jullovet och varje gång upplever jag en sån otrolig ledighetskänsla. Som att en timme i bastun motsvarar en helt ledig helg. Typ så.

Gott nytt år på er! Hoppas gårdagen var fin. Och förlåt – jag lovar att jag strax ska sluta med listorna och summerandet från året som gått. Men först vill jag bara dela de nio mest gillade bilderna från min instagram. Eftersom jag vet att jag har läsare som inte har instagram/följer mig där tänker jag att det kan vara intressant att se vad jag skrivit om.

Under 2020 har ni som följer mig lämnat 1,8 miljoner likes – i snitt 4000 per inlägg. Och så himla många kommentarer vilket såklart är roligast av allt. Det jag gillar med min instagram är just kommentarsfältet och interaktionen. Även om det förstås aldrig kommer i närheten av hur mycket jag uppskattar bloggen. Instagram blir aldrig mer än en god tvåa. Däremot är den ett fint komplement, framförallt stories där jag får visa fler sidor. I höstas var det som att jag äntligen bara släppte efter och bestämde mig för att vara mer mig själv. Filma ofiltrerat, skämta, låta er lära känna Gärtrud och mycket mycket mer. Det är så befriande och har gjort det SÅ mycket roligare.

Nå här kommer sånt som gillats extra mycket på min instagram under 2020.

Vinter i Västerbotten ❣️ svårslaget vackert ändå

Idag firar jag mammas sextiofemårsdag med att tända ljus. Hon som just precis bara hann fylla femtiotvå. Men inte träffa mina barn. Inte veta vad jag jobbar med. Inte ens se var jag bor. Nästan ingenting av det som är mitt vuxenjag fick hon uppleva.
Hon var den som alla gick till för tröst och stöd. Men själv måste jag lära mig allt utan hennes lugn och klokskap.

Jag försöker att inte tänka så mycket på hur det kunde ha varit när det ändå är som det är. Men ibland. När jag ger efter. Då står jag knappt ut.

Himlen har dragit sitt duntäcke över jorden och stoppat om allt så noggrant inför den mörka vintern. Vintern som är som natten efter en lång och intensiv dag.

Jag går in i den här tiden med samma känsla som när jag lägger mig för natten. Inte rädd för mörkret utan trygg i att det är nu jag får vila. Tids nog blir det dag igen. Våren vore ingenting utan den mörka perioden som föregick den.

Godmorgon. Den bästa sortens morgon. Som får det att bubbla och pirra i hela kroppen. ÄNTLIGEN SNÖ!

Synen av barn som tagit fram sparken
Doftande hyacintlökar i skira glas
En stor brun papplåda med klappar från min faster
Domherrarnas röda mot den vita snön
Minus åtta och frostrosor på rutan
En lunta med tapetprov till ett barn
Ulfs ljusa röst som ropar BettiHokkaBobo
Till Bertil, Folke och vår lilla hund
– Små saker som får mitt hjärta att sjunga

För att ALLA älskar en riktigt bra Före/Efter-bild!

På bloggen finns nu ett mastodontinlägg med 57 bilder från vårt hem. Innan och efter renovering. Och så några riktigt gräsliga stilmissar längs vägen 😅 Länken till min blogg hittar ni som alltid i min profil👆

Och här är porten till paradiset. Om någon letar ingången alltså

Jag har den mest efterhängsna snubbe man kan tänka sig. Är jag på toa ska han dit. Ska jag duscha vill han vara med. När jag äter tar han maten för att själv proppa i sig. Han har ständigt sin hand nedkörd i min urringning. Liksom för att vakta. Han vill helst sova i min armhåla. Ständigt ha uppsikt över var jag är. Pratar jag i telefonen måste jag sätta på högtalare. Lämnar jag rummet blir han arg. Smiter jag ut och slänger en soppåse upptäcker jag snart att han står i något fönster och bevakar mig. Var han inte en ettåring vore han väldigt creepy.

Jag har noterat en grej som blivit allt vanligare. Nämligen att många lite större influencers uppmuntrar eller rent av ställer krav på sina följare. Att de ska kommentera, engagera och dela vidare deras inlägg. På många sätt förstår jag verkligen den önskan och var den kommer ifrån – men jag känner faktiskt tvärtom. Är fascinerad, förbluffad och tacksam varje dag att det finns folk som är beredda att på sin egen knappa tid titta in hos mig. Jag tror aldrig jag kommer vänja mig vid den tanken och jag vill inte ställa ett enda krav på dig som är här.

Jag har aldrig förutsatt att min blogg eller mitt instakonto skulle bli stort och har aldrig gjort mig ”förtjänt” av en enda följare. Kan heller inte tvinga någon att bli kvar. Men ja! Jag blir såklart OTROLIGT glad för de kommentarer som skrivs! Men fattar verkligen också om du inte orkar eller hinner kommentera. Tid är en bristvara. Och själv har jag inte en chans att hinna bemöta allt. Att följa och titta tyst är också att delta. Och det värmer nog så bra. Vill mest bara säga tack till dig som tar tid ur din vardag för att hänga en stund i min ❣️

Här kommer de tretton inlägg som fick er att engagera er och kommentera lite extra året som gick. Tack för att ni läst, skrivit och hängt med här under 2020. Hoppas ni vill bli kvar ett år till med mig!

13) Jag unnar dig hela upplevelsen 112 kommentarer

En text jag skrev som en reaktion på en kommentar jag fick från en ofrivilligt barnlös som tyckte att jag var otacksam som oroade mig för en sommar själv med barnen. Tycker själv att det här är en av de bättre inlägg jag skrev förra året.

12. Era alternativa karriärdrömmar 115 kommentarer

Ni skrev om era alternativa karriärdrömmar som svar på mina alternativa karriärdrömmar. Och här sammanställde jag några av dem vilket blev en riktig kommentarsfest.

11. Projekt Bli Fullvuxen 120 kommentarer

Ett projekt jag håller på med gällande mig själv – det är något jag kallar Projekt Bli Fullvuxen. Tydligen var vi många som kände ett behov av att bli fulvuxna. Lovar att skriva mer om det här.

10. Nyårslöftet 130 kommentarer

Ett öppenhjärtigt inlägg om min urdåliga hälsa, smärta, oro och allt jag burit på och ville bli av med under 2019.

9. Städa städa varje fredag 137 kommentarer

Mitt inlägg om städrutiner väckte er läsare och fick er att skriva långa och intressanta inlägg om hur just NI städar hemma. Sjukt att det här kan vara så intressant? Men det är det ju verkligen!

8. Hur ser ditt fredagsmys ut 140 kommentarer

Ja, hur ser mitt ut? Och ditt? Helt klart riktigt rafflande läsning!

7. Jag ska alltid veta var jag kommer ifrån 143 kommentarer

Ett inlägg jag skrev i frustration över sakernas tillstånd i samhället – men även över den totala brist på klassanalys som jag ser i bloggvärlden bland i övrigt otroligt vettiga influenser.

6. Alternativa karriärdrömmar 146 kommentarer

När jag skrev om mina alternativa karriärdrömmar vaknade också era. Undrar om pandemin fått folk att omvärdera sina yrkesdrömmar åt något håll? Kommit till nya insikter?

5. Grubblerier om en lång sommar med barn 160 kommentarer

Vi var många som grubblade och gruvade oss inför sommarlovet med barnen. Det gick över förväntan för mig tillslut. Men fy vad skönt det var när alla började igen till hösten!

4. Att viska är den nya manspreaden 174 kommentarer

Vilket liv det blev i säsongspremiären av En Underbar Pod. Hade jag godkänt alla kommentarer hade det här by far varit det mest kommenterade inlägget. För som det rasades från alla håll. Men som publicist har jag ett ansvar för vad som skrivs på mina plattformar. Om alla inblandade. Så efter att massa människor fått komma till tals med alla möjliga vinklingar och tolkningar bestämde jag att det var bra så. Att det sedan rasades vidare på andra håll får de personerna ha på sitt ansvar.

Vad jag lärde mig? Jo att jag är glad att jag redan för många år sedan insåg att kommentarsfältet inte är någonting utanför bloggen som kan få bölja fritt utan min inblandning. Att jag har ett ansvar jag inte kan frånsäga mig. Och att det faktum att jag är en av få influencers som förhandsmodererar mina kommentarer i slutändan också bidragit till att jag har ett så sjukt bra, vettigt och aktivt kommentarsfält. Just den tråkiga tonen i kommentarsfältet var ju en av sakerna som ni klagade på under bloggutvärderingen 2017.

Det är tvärtemot vad folk tror en obekväm roll att ta när man som influencer väljer att förhandsmoderera. Folk blir rasande när de någon gång inte släpps igenom och jag måste ju alltid kunna motivera varför. Och ibland gör jag ju fel bedömning. Men i slutändan blir helheten bättre. Det tycker jag att mängden, tonen och kvalitén på kommentarerna på bloggen är bevis för.

3. Ställ din fråga om odling och trädgård 181 kommentarer

Ni ställde frågor och jag svarade efter bästa förmåga! Som vanligt var ni svinbjussiga och svarade på varandras spörsmål också. Bästa läsarna!

2. Lördagsbesstyr och stiff upper lip 232 kommentarer

Ett inlägg jag skrev alldeles i början av pandemin. Som känns ungefär lika aktuellt idag. Men liksom läskigt nu när man hunnit se mer hur det blev.

1. Vad ska vi skaffa för hund 278 kommentarer

Föga förvånande hade alla hade en åsikt när jag frågade om hundråd. Och så många roliga och kloka infallsvinklar ni bjöd på. Och när jag och Jakob läst allting noga och funderat så landade vi ändå i att det var en border collie vi behövde – och faktiskt inte skulle nöja oss med mindre. Och se var vi är idag 😉

Med bara några dagar kvar på 2020 har det blivit dags för den traditionsenliga årssammanfattningen! Brukar ju göra den här varje år. Här hittar ni 2019,  2018, 2017,  2016, 2015, 2014, 2013, 2012 och 2011 och 2010. Du får gärna låna listan till din blogg om du har någon! 

Gjorde du något 2020 som du aldrig gjort förut? Började träna med PT, testade Viktväktarna på riktigt, började reglera min arbetstid på ett sätt som påminner om hur normala, vettiga människor arbetar.

Genomdrev du någon stor förändring? Ja flera stycken stora och viktiga saker. Utnämnde ju 2020 till hälsoåret då jag investerar i min hälsa. Och jag har faktiskt gjort stora förbättringar på den fronten. Har börjat styrketräna vilket gjort underverk för mitt mående. Har typ aldrig foglossnigsmärtor längre och har ett BMI som är “normalt”.

Men sedan har jag också arbetat väldigt aktivt på att skapa ett arbetsliv för mig själv som är hållbart. Liksom verkligen ta revansch på alla utmattade år. Det har bland annat lett till att jag på onsdagar och fredagar är “ledig”. Svarar inte på telefonsamtal, jobbmail, gör inga sponsrade blogginlägg, administrativa uppgifter eller spelar in podd. Istället arbetar jag ostört med att skapa kvalitetsinnehåll på blogg och instagram. Samt utveckla nya delar av mitt arbete. Som att illustrera. Att faktiskt freda tiden för mig själv på det här sättet har gjort en stor kvalitetsskillnad – både i mitt liv men också i vad jag producerar.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, flera stycken barndomsvänner. Maria, Isabelle och Sanna fick varsin underbar dotter. Så fantastisk att se sina vänner bli föräldrar.

Vilket datum från år 2020 kommer du alltid att minnas? Första advent eftersom vi gjorde en fyra timmar lång livesändning från mitt kök. Det känns som att jag i och med det tog av i en ny riktning i mitt arbetsliv. Har ingen aning om vart det kommer leda men jag följer med!

Dog någon som stod dig nära? Nej, tack och lov inte.

Vilka länder besökte du? Jag höll mig i Sverige, såklart.

Bästa köpet? Hjälp från kunniga personer. Med alltifrån avlastning i mitt arbete till idéskapande, utbildning och ren inspiration. Min filosofi är att alltid arbeta med människor som kan mer än mig och som gör mig bättre.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att känna hur min fysiska hälsa återvänt. Det är som att 45 % av min kropp varit djupfryst sedan jag blev utmattad och att den nu börjar tina upp. Den del av min kropp och själ som är ung och energisk. Som vill ha på sig en kortkjol och springa en mil och känner sig studsig, glad och full av liv!

Saknade du något under år 2020 som du vill ha år 2021?  En fysik som klarar av att springa. Men med fortsatt styrketräning och massa skidåkning i vinter så kommer det kunna ske. Allt måste få ta sin tid. Men i april ska jag älga fram genom skogarna igen. Blir lycklig bara jag tänker på det.

Vad önskar du att du gjort mer? Träffat vänner.

Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig för strunt. Allt strunt jag oroade mig för då har ju löst sig nu. Även om det inte blev som jag ville kunde jag leva med det ändå.

Favoritserier från året som gått?  Har aldrig sett så lite på tv som jag gjort i år. Hinner tusan ingenting. Men om jag ska nämna något som gjort mig glad så är det Normala människor, Sucession och Dips.

Bästa boken du läst i år?  Den här frågan blir sorgligare för varje år som går då jag inser att antalet böcker jag läst under året minskat ännu mer från året innan. Men en minnesvärd bok var i alla fall Året med tretton månader av Åsa Lindeborg

Största musikaliska upptäckten? Att det inte finns någon bättre styrketräningsmusik än Robyn och Britney Spears.

Vad var din största framgång på jobbet 2020?  Att jag fredat min tid. Inte bokat på för mycket utan varit supernoga med att skapa rum och stillhet för att vara kreativ. Den här arbetshösten har varit så himla lagom. Så sällan jag ärligt kan känna så. Men det handlar jättemycket om att jag helt enkelt reglerat min arbetstid i timmar och dagar. Men sedan måste jag ju nämna Susannes Skafferi också. Att den serien blev en succé kändes som en stor framgång.

Största framgång på det privata planet?  Att jag vågat prioritera mig själv högre i relation till min familj, arbete, plikter och allt sånt. Jag har varit sist på listan så länge. Och det har ju inte direkt gynnat de som lever med mig. Vet till exempel att Jakob är jätteglad för att jag fattar mer “själviska” beslut kring mitt mående. Som i slutändan gör mig till en trevligare livspartner.

Största misstaget? Att lita på fel människor och inte dra i nödbromsen i tid. Har stängt två stora yrkesmässiga dörrar i höst och det känns både sorgligt och otroligt bra. Måste avsluta för att göra plats för nya saker. Tids nog ska jag berätta för er vad det gäller.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Har saknat den nära relationen till släkt och familj. Att få träffa matlaget obehindrat och alla andra vänner. Senaste månaderna har vi ju knappt träffat en käft. Men med tanke på att det ändå är en pandemin så tycker jag att jag mått oväntat bra.

Vad spenderade du mest pengar på? Bergvärme, solceller och en ny bastu. Var värt det alltihop.

Något du önskade dig och fick?  Arbetsro. Möjligheten att testa mina tankar om ett mer balanserat arbetsliv. En sprillans re-designad blogg och en nytändning i mitt skrivande.

Något du önskade dig och inte fick? En lugn och vilsam sommar, hälsan tillbaka fullt ut, en god nattsömn, träffa min pappa och alla andra i riskgrupp. Finns tusen saker.

Vad gjorde du på din födelsedag 2020? Minns faktiskt inte vad jag gjorde. Min födelsedag brukar passera rätt obemärkt och det går bra det med.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?  Ja men låt oss nämna den lilla detaljen med pandemin då…

Vad fick dig att må bra? Träning, att ha ett fungerande arbetsliv, mina barn, att jag och Jakob är ett så bra team.

Vem saknade du? Elina har jag träffat på tok för lite för vad som är bra för mig. Och i dessa tider kan vi ju inte ses alls. Träffar inga vänner. Som tur är har vi börjat ringa och promenera tillsammans. Ett helt nytt koncept för oss sisådär tjugo år in i vår vänskap.

De bästa nya människorna du träffade? Tror knappt jag träffade en ny människa på hela det här året? Men däremot fick jag fördjupa vänskap och samarbetet med flera befintliga – som Susanne som jag velat arbeta med i flera års tid och som nu äntligen har det blivit av.

Mest stolt över? Mina barn såklart. Men generellt också stolt över mig själv i yrkeslivet eftersom jag märker att jag passerat något slags krön och blir nu tagen på allvar mycket mer när jag kommer med input. Jag har idéer och upplever att folk lyssnar på dem.

Högsta önskan just nu?  Fred på jord och prioritering av miljöfrågan och vaccin till alla…ja ni fattar. Men förutom sådana saker så önskar jag mig ett bra ullundersställ att åka skidor i. Och en ny dator.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Ingenting. Tänker fortsätta på den bana jag slagit in på och göra ännu mer av det eftersom det visat sig gynnsamt.

Åh jag har haft så dålig samvete över bloggen sista veckan. Vill ju alltid kunna inspirera och erbjuda sällskap här lika regelbundet som jag brukar. Men jag har liksom haft fullt upp med att bara räcka till för mina närmaste. Och saker måste få kosta. Jag kan inte både göra långfilmslånga livesändningar och blogga som om inget har hänt.

Efter en sådan här urladdning – med allt vad det innebär av anspänning – ja då blir jag alltid fruktansvärt låg. Jag vet om att jag funkar så. Har allltid gjort. Men det är ändå jobbigt. För på några timmar faller jag ner i totalt mörker. Själväckel. Ältar allt jag gjort fel. Fastnar i detaljer. Mår dåligt av min egen spegelbild och orkar inte höra min egen röst. Blir så trött på mig själv att jag helst bara vill vara instängd i ett rum och försöka slippa ifrån mig själv i relation till andra. Men så funkar det ju inte riktigt när man har barn och familj.

Nu har jag dock börjat komma ut på andra sidan och bli normal igen. Och julaftonen var jättefin i sin enkelhet. Om jag orkar ska jag redigera bilderna idag och så kommer ett inlägg när jag får en lucka att skriva.

Kram på er allihopa och hoppas julaftonen var fin – hur den än firades.

Jag hade sparat nästa alla julmatsförberedelser för att ta itu med efter första advent. Då livesändningen från mitt hem var över. Då skulle jag pusta ut och ladda om och ta tag i allt härligt.

Istället blev det ytterligare två veckors oplanerat jobb. Och knappt en kaka bakad hemma. Inte en rullad köttbulle. Därför står jag nu på Nya Konditoriet och pekar på saffranslängder, mandelmusslor, marsipantomtar och biscotti. Och tänker att jag är glad. Glad att anledningen till att jag inte hunnit julfixa inte är att jag är utmattad. Utan att jag mår bra och är pigg – men lägger all energi på något annat just nu. Och att jag har valt det själv. Och att det förmodligen inte finns ett bättre år att köpa färdig julmat och kakor på. Rena rama välgärningen nu när ingen går på kondis eller restaurang.

Så packar jag försiktigt ner fikabröden i påsen. Känns som en skatt. Det här ska bli vår julaftonsfrukost. Kakfrukost på jul är en tradition som ska bibehållas till vilket pris som helst.

Har rensat en fyrkant i morgonens frukoströra. Ställt upp min dator och börjat betala fakturor, skriva körjournal och svara på mail från mina säljare. Det är tur att jag inte har problem med fokus utan kan arbeta varsomhelst. Även när jag egentligen borde börja med att städa.

Skjutsade barnen till terminens sista skoldag imorse. Själv försöker jag knyta ihop de lösa trådarna i mitt arbete. Känner mig trött, glad och omtumlad efter veckan som gått. Och på gränsen till tårar, som så ofta efter en sådan här urladdning.

Igår syntes en glimt av solen för första gången på veckor. Hopp om liv! Och imorgon slutar barnen skolan och går på jullov. Känns så overkligt att vi snart klarat av höstterminen tillsammans? Det har varit en extra fin, harmonisk och härlig höst för hela vår familj. Det måste jag verkligen säga. Men nu börjar alla bli lite trötta och hålögda.

Ikväll ska jag till Go’Kväll och pyssla så inget Susannes skafferi för mig idag. Skönt med en sovmorgon till 07.00 istället för 05.30 som jag stigit upp senaste dagarna. Och sedan har jag faktiskt lite långhelg. Då tänkte jag rulla julköttbullar, ta in granen och kanske sätta en ny saffransdeg. Och hålla mig frisk. Till varje pris frisk! Ända in i det nya året, banne mig.

Ha en fin torsdag <3

När jag och Erica berättade att vi skulle ge bort 10 ex av den inbunda boken “Hjälp jag är utmattad” var ni hundratals som hörde av er. Ni är många som delar känslan av oro, smärta och förvirring. Erica ringde och snörvlade i telefonen när hon läst era inlägg, både här på bloggen och på instagram. Själv kunde jag bara läsa några berättelser i taget. Jag behövde ta många pauser.

Signaturen Anna, som själv gått in i den berömda väggen ett par gånger skrev så här på bloggen 8 december:

“Jag är inte ute efter boken men efter ni har lottat ut den så upplys alla om att den finns i pocket för 59 kronor på bland annat adlibris. jag blir så berörd av allas inlägg och tänker att 59 kronor det har faktiskt nästan alla råd att avvara för en viktig sak! Allt gott och heja er!”

Ja. Allt gott och heja er allihop!

Vinnarna den här gången blev: Molly i Färlöv, Anja i Gnesta, Lina i Södra Vi, Jessica i Västerås, Sara i Umeå, Johanna i Hässleholm, Sophie i Traryd, Jenny i Silverhamn, Alice och Bianca.

Här kan du också se när Erica postar böcker och skickar sin hälsning till alla er som skrivit till oss!

Pocketen på Adlibris
Som ljudbok på Bokus

Efter att ha fått möjligheten att resa med UNICEF i Kenya och Malawi och sett vilket otroligt arbete de bidrar till på plats är det alltid UNICEF jag ger min julgåva till. Så även i år.

För coronapandemin som lamslagit västvärlden för faktiskt med sig betydligt värre konsekvenser på andra kontinenter. Näringsprogram har stängts, vården är överbelastad och många barn har inte fått de livsviktiga vaccin de behöver mot andra sjukdomar. Antalet undernärda barn stiger och vi riskerar långsiktiga och mycket allvarliga konsekvenser. Som alltid i katastrofer är det barnen som drabbas hårdast och pandemin är inget undantag.

Om du vill ge en julgåva som kan komma världens mest utsatta till del, ja få vill jag tipsa om att ge något ur UNICEFs gåvoshop. Som till exempel:

Nödpaketet för 279 kronor.

När du köper Nödpaketet ser du till att fler barn som är i nöd på grund av pandemins effekter får livräddande hjälp, skydd, värme och trygghet.

Nödpaketet innehåller:

12 påsar näringsrik nötkräm

2 paket högenergikex mot undernäring

33 påsar vätskeersättning mot uttorkning -10 doser mässlingsvaccin

15 doser poliovaccin

1 värmande filt

1 nalle för trygghet

Hygienpaket för 299 kr

Rena händer och rent vatten räddar liv. Genom att se till att barn och deras familjer får produkter som skyddar mot smittspridning kan vi hjälpa fler att hålla sig friska. En enkel termometer hjälper dessutom föräldrar att hålla koll på tempen hos sina barn. Och snabbt upptäcka feber.

Hygienpaketet innehåller:

– 2 vattendunkar
– 2 flaskor handdesinfektion
– 10 tvålar
– 2 termometrar
– 280 vattenreningstabletter (som kan rena upp till 5 600 liter vatten)
– 1 hink

Nu vill jag bara sticka in med ett litet tips för alla Umeåbor! Det är nämligen så att från och med imorgon 13 december fram till den 23e januari kommer det gå att köpa mina och Annakarins barnböcker signerade i ett marknadsstånd på Renmarkstorget i Umeå. Vi säljer dem till förmånliga priser och i fina kombinationserbjudanden. Titlarna Barnens stora kokbok, God jul, Laga, Baka, Kalas, Fixa, Odla kommer finnas (dock i begränsad upplaga) samt barnbingospelet Baka med illustrationer från böckerna. I ståndet kommer också säljas vetevärmare, fingerdockor, torkade trattkantareller, julkransar och annat hembakat julmys. Så att ni vet <3

Marknadsståndet är öppet från elva på förmiddagen tills butikerna stänger på eftermiddagen. Kom förbi och säg hej vettja!

Thomas står bakom kameran och testar ljuset. Susanne står bredvid och försöker lura mig att skratta. Jag är så trött att ögonen går i kors. Bokstavligt talat. Trötthet får mig alltid att skela. Men ännu är det många timmar av riggande kvar innan vi är klara för fredagkvällen. Ändå gör det ingenting för mig. För när jag får hålla på med sånt här då är det som att jag är sex år gammal och bygger koja. Kreativiteten tillsammans, idéerna som jackar i varandra, skaparlustan som stänger ute tråkiga tankar. Just där och då leker jag. Vila får jag göra sen.

Jag fick en så rolig kommentar från signaturen Kala som först fick mig att fnissa men sedan bara gjorde mig så himla stolt. Och typ rörd? Och nu fånig som repostar den. Självskryt luktar illa och man ska inte förhäva sig på andras bekostnad bla bla bla. Men eftersom 2020 lider mot sitt slut och andemeningen i den här posten var precis vad jag i januari pratade med Erica om att jag siktade mot i år – så känns det så fint att få dela den. Ledorden vi vaskade fram på vår redaktionsdag var nämligen: Gräv där jag står. Gå åt motsatt håll dit andra går. Skriv mer vad jag verkligen tycker. Var mindre rädd för ömma tår. Lita på att det bär och att det blir roligare både för mig och dig som läser då. Okej. Lite så. Så tack Kala för din kommentar:

“Alltså, Clara. Jag erkänner, jag är en sån som ofta gillar att irritera mig på din lite för präktiga husmorsstil men när jag läser detta så blir jag påmind om hur fruktansvärt bra du är på att blogga och
om varför jag återkommer till din blogg trots att det inte riktigt är min stil.

Jag vet inte om alla läsare fattar hur svårt det är att komma på så många inlägg år ut och år in, att det alltid känns fräscht och nytt och äkta. ”Fyra favoritvantar” liksom. Jag har nog aldrig läst ett sånt inlägg förut, och du är faktiskt den enda bloggare som jag känner producerar saker som känns nya.

Nä, jag är SÅ imponerad. Det måste verkligen krävas så mycket arbete för att konstant komma på nya saker och göra det intressant. Så oerhört uppskattat i en värld där alla bara kopierar, återanvänder, upprepar och ”inspireras” av andra och ville bara säga tack för ditt fina arbete.”

Ja, det krävs nog mer arbete än vad många kanske tror. Men det är också det roligaste jag kan tänka mig så jag får tillbaka mångdubbelt mer än jag lägger ner. Inte minst tack vare alla skojiga, kloka, oväntade kommentarer från er. Ska försöka mitt bästa att stay fresh även under 2021. Att både störa och beröra är väl en bra utgångspunkt?!

Det finns bara ett rum i vårt hus där barnen inte får härja och bygga kojor med kompisarna. Och det är i vårt sovrum. Fram tills för bara två år sedan delade vi sovrum med barnen och inte sällan krasade det av sand i sängen och duplo som någon knölat in i örngottet. Därför har jag varit stenhård med vårt nuvarande sovrum. Här ska råda frid!

Och här försöker jag hålla städat och trevligt så att jag – även om resten av huset är i kaos – kan hitta lugn och återhämtning.

I år bestämde jag mig faktiskt för att ge mig själv och Jakob nya sängkläder i julklapp. Jag vill knappt säga det högt – men det är faktiskt så att jag inte köpt ett enda nytt täcke i hela mitt liv. Jag har kvar samma syntettäcke jag själv fick i julklapp när jag var i åttaårsåldern. De täcken vi kompletterat med under åren har varit vackra vintagetäcken (som det som ligger ovanpå sängen här) eller så ärvda täcken i syntet, vi fått överta av våra föräldrar. Så nu var det verkligen dags att höja sovkomforten. Särskilt som vi fått addera fler och fler filtar för att hålla värmen nattetid….

Vi har ofta låg nattemperatur hemma. Bra för att det sparar på husvärmen och dessutom sover jag så gott när det är kallt i rummet. Men då gäller det ju att ha varma sängkläder så att man inte fryser. Därför föll valet på ett duntäcke och dunkudde som jag klickade hem från KungSängen. Det svenska företaget som bygger sina sängar för hand i Enköping, av FSC-märkt furu och gran från norra Sverige. Och förutom kvalitetssängar säljer de också sängkläder, madrasser, kuddar, påslakan och örngott – alltihop självklart Öko-tex certifierat! Dessutom har de sängkläder av den mijövänliga bambufibern som är ett allergivänligt material med en sval och silkeslen känsla.

Förutom täcke och dunkudde passade jag på att beställa hem en uppsättning fina påslakan.

Det rutiga, supermjuka bomullspåslakansettet Max med matchande kopparfärgade och senapsfärgade kuddarna Simon.

Plus en ergonomisk Talalay-kudde till Jakob. Tillverkad av gummi från hållbart odlade gummiträd där all el vid produktionen kommer från vindkraft. Dessutom tryckavlastande och följsam. Och håller formen i upp till 10 år!

Att införskaffa nya, fräscha och praktiska sängkläder känns som otroligt många vuxenpoäng. Som en vettig men också vardagslyxig grej att unna sig. Sömnkomfort. Men det är ju också en fin julklapp att ge till någon annan. En klapp som håller i mååånga år. Mitt förra täcke som var en julklapp har jag som sagt haft sedan jag var åtta år.

Nu är så mysigt och frasigt att krypa ner i dubbelsängen på kvällen. Själva duntäcket är som en varm, stor kram när jag sover. Alla KungSängens dunprodukter har märkningen Öko-tex som betyder att produkten är fri från ämnen som kan vara skadliga för hälsan och miljön. Och märkta med Downpass – ett spårningssystem för dunets ursprungsland med hårda krav och kontroller på producenter. Dessutom har de märkningen Nomite vilket rekommenderas särskilt för dammallergiker.

Mitt recept på en god nattsömn

Jag sover alltid på sidan, i fosterställning.

Rullgardinen uppdragen så att jag kan se stjärnhimlen

Svalt i rummet

Tjocka täcken

Hundra kuddar

Iskallt vatten i ett glas på nattygsbordet så jag inte måste gå upp för att dricka

Mjuka, sköna påslakan.

Telefonen en bra bit från sängen. Så att jag inte slösurfar på kvällen och inte kan stänga av väckarklockan i sömnen på morgonen.

Dessutom vill jag gärna ha någonting vackert på nattygsbordet. Som en liten bukett med blommor, en hyacint eller ett fint doftljus. Att ögonen möts av någonting vackert först och sist på dagen. Det ger njutning i det lilla.