Godmorgon! Jag må se drömskt ut men är inte fullt så drömsk i verkligheten som på den här bilden. För i verkligheten sitter jag intebara och njuter en kopp te i Annakarins kök. Nej vi jobbar också stenhårt med det här:
Nu bakar vi.Här är provtrycket på omslagets gröna färg (dock ser det slutgiltiga omslaget lite annorlunda ut – med bland annat några utbytta illustrationer). Och vi sitter nu och försöker planera logistiken kring boksigneringen. Alla som förhandsbeställer Nu bakar vi får den nämligen signerad vilket betyder att vi inom några veckor kommer få hem en lastbil full med böcker att sätta våra kråkor i. Hur ska vi lösa detta? Vart ska vi förvara böckerna medan vi signerar oss igenom ett tusental?
Jag misstänker kramp i högerarmen och en äktenskaplig kris när Annakarins hela hem tas över av böcker. Men det kan det ju vara värt – för vi är så glada att ni är så många som förhandsbeställt! Eftersom boken trycks i dagarna stänger inom kort möjligheten till att få den signerad. Och med tanke på pandemin blir det nog inga andra signeringar det här året är jag rädd. Så därför – en påminnelse till dig som funderat på att lägga en beställning men ännu inte kommit till skott.
Idag vräker snön ner från himlen och jag som lovade barnen att vi skulle börja cykla till skolan efter påsk. Men det var ju en sådan vårig påskvecka så jag trodde garanterat att det skulle gå!
Lovet är slut och trots att alla planer blev ändrade och inställda blev det en riktigt fin vecka här hemma. Med vårväder, trädgårdspåtande och omtapetsering. Här är lite sånt vi gjort under vårt påsklov
Bertil har fastnat för korsord så nu löser vi tillsammans. En sån mysig syssla att göra ihop – jag minns att det var pappa som lärde mig tänket när jag var liten. Han visade mig i mormors Allers och Hemmets. Och nu sitter jag med samma tidningar med min egen son.
Fast här löste Bertil och Ada korsord ihop. Medan Essa höll dem sällskap under bordet
Jag har bakat frukostfrallor
Strandade valar
Och långätit frukost i lugn och ro
Matlagshundarna har bekantat sig med varandra. Ja Essa och Popsy är ju redan bästisar men nu har Stina och Emils rescue dog Senja kommit. De är så fina ihop alla tre! Funderar bara på hur det ska gå när vi ska åka och bada tillsammans i sommar? Med fyra storbarn, två småbarn och tre unghundar! Blir spännande.
Vi har ägnat oss åt att ta täta tupplurar. Små så väl som stora…
…familjemedlemmar
Vi hade en matlagsdag också. En hel dag när vi typ bara umgicks med matlaget. En av aktiviteterna var att bada isvak. Alla närvarande utom bebisarna hoppade i plurret.
Albin pekade ut platsen där Jakob skulle gå ner
Essa övervägde att hoppa i och rädda husse
Vi har också ätit våfflor i stora lass. Man måste fylla på med energi när man ska lära sig cykla. Folke kunde i princip förra sommaren men med så långa vintrar som vi har kan man hinna glömma. Nu har han lärt sig och vi har varit ute och cyklat tillsammans och skvätt ner oss med lervatten från grusvägen.
Jag har bakat ännu mer bröd.
Och städat bort allt gammalt julpynt och bröt från farstubron
Vi firade såklart påsk också. Men det har jag ju redan bloggat om
Jag har tömt och tapetserat om Folkes rum och det blev såååå fint! Det här är alltså förebilden om någon hann bli orolig.
Men det ABSOLUT bästa av allt på påsklovet? Det var att gammor nu är färdigvaccinerad och kunde komma och hälsa på.
Gammor Elsa som brukat vara här varje vecka och sova över har inte kunnat komma och hälsa på ordentligt på över ett år. Vi firade med skumpa och god mat!
Och Elsas goda bullar som vi också saknat mycket
Mmmm vilken lycka!
Påsklovet avslutades med att vi firade Ulfs namnsdag. Jakob höll parallellt på att flytspackla vårt källargolv så han kom till bordet i arbetsoverall. Som vanligt blandas högt och låg, fint, fult rörigt och tryggt på en och samma gång här hemma.
Tack för ett fantastiskt påsklov vill jag säga – men vet inte riktigt till vem jag riktar det tacket. Men så fint att veta att nästa långa ledighet att se fram emot blir sommarlovet!
Vi är så glada att ni var så många som ville kika in och fira in påsken med oss under gårdagen. Så roligt vi hade ihop. Är tacksam för att ännu en gång få göra detta härliga tillsammans med Susanne och alla er som tittar. Det är ju liksom ni som gör halva programmet med alla inskickade bilder och hälsningar. Susannes Skafferi ligger kvar på SVT-play ifall ni inte kunde hänga med live. Och det går att se från hela världen.
Idag var jag så trött, så trött. Efter att jag lämnat barnen vid sju på morgonen la jag mig för att sova en stund till och vaknade först vid halv tolv, som rena tonåringen. Det var precis vad jag behövde efter att ha arbetat prick hela helgen! Skönt att det snart är påsklov också – då ska jag vila ännu lite mer.
Susanne granskar ljuset som Tomas ställt in. -Titta i den här kameran. Och nu den andra. Och så den tredje, vänta ska jag dubbelkolla i monitorn. Ja, i den kameran är det klart finast ljus! Tänk på hur du vrider kroppen bara…
Vi har riggat sedan i fredags. Byggt upp miljön till Susannes Skafferi på nytt. Ännu en gång är vi på Tegs byagård och gör det här ihop. Och det är så pirrigt, roligt och arbetsamt på samma gång. Glad att få jobba med sådana himla proffs – Susanne och filmaren Tomas lämnar ingenting åt slumpen. Vi plockar, fixar, bär, stylar och stylar om igen. Småpratar, nålar fast tyger, tejpar undan sladdar och bygger små stilleben. Fokuserat arbete med korta avbrott för skrattanfall åt något dåligt skämt. Som det alltid blir när man arbetar sent och är trött.
Imorgon sänder vi mellan 12-16 – kika på SVT Play eller här på bloggen. Vi ska försöka göra allt för att vår glädje och påskstämning ska få sprida sig till er också. Hoppas ni vill vara med oss.
Trysunda, en av mina favoritplatser på jorden. Näst efter byn jag bor i.
Så vitt man bor i en by måste man bry sig. Det har författaren Sara Lidman skrivit och det stämmer!
När jag och Jakob flyttade hit till byn hade jag dålig koll, kände inte någon här och som ointresserad av tävlingssport visste jag knappt vem ortens stora skidstjärna Jonna Sundling var (jaja, jag vet! Lova att du skvallrar för nån!). I vinter däremot jublade jag stolt när hon vann VM-guld. Jag har fortfarande dålig koll på sport – men hon är ju från byn. Klart jag bryr mig!
Har just lyssnat färdigt på podden Livet i arkivet, avsnittet om byarnas historia och lärt mig en massa nytt. Den utgår från Västerbotten men säger nog en hel del om livet i en svensk by var man än bor i landet. Jag hade ingen aning om att det finns arkiv dit man kan gå och lära sig så mycket om sin egen by! Podden berättar till exempel om hur bybor kämpar för sin överlevnad och hur de löser problem tillsammans. Som vi gör här i byn i dag.
Ett av de prasslande dokumenten i det här avsnittet är från 1400-talet, så gammalt att det är skrivet på pergament, alltså djurskinn! Tänk att bybor redan på medeltiden la grunden för det som i dag är våra byaföreningar, skoterklubbar – till och med gemensamma badplatser. Hisnande tanke! Efter att ha hört det här kommer sommarens dopp här i badsjön få en ny dimension.
Vad gör Erica när hon inte syns här på bloggen, inte hörs i vår podd? Den frågan får jag då och då. Som producent är hon mycket mer hemlig än vad jag är. Just i dag fick jag inget vettigt ur henne för hon har just börjat producera Sommar i P1 igen och då får man inget veta. Så trist! Men Livet i arkivet kan jag tipsa om!
Här får du som lyssnar följa med djupt ner i olika arkiv, höra intervjuer med folk som kan sin sak, ta del av hjärtskärande kärlekshistorien blandat med oväntade historier. Det finns redan några avsnitt ute på Spotify.
Projekt Bli Fullvuxen rullar vidare. Ni minns kanske att förra året till stor del ägnades åt det? Att jag liksom rannsakade mig själv och mina beteenden och försökte ta itu med dem ett åt gången? Nå, vi fortsätter med det även i år. Bland annat genom skapandet av en groventré, tvättstugerokad och nya bra köksrutiner.
Jag har ju snöat in på amerikanska hemmafruar som youtubar om sin städning och sina hem och hur de organiseras. Jag skrev bland annat ett inlägg om hur jag tog itu och städade kylen och försökte hitta ett system för att få det att funka. Men också om hur jag alltid låtit det bli så sunkigt mellan varven. Nå. Det har förändrats. Nu har jag hittat nya sätt att organisera min kyl och våra inköp. Så jag tänkte att jag ska dela med mig av det. Håll i er för ett megalångt inlägg om kylskåpsorganisering!
Förra våren började jag med att märka upp alla hyllorna med dymo, Så att allting fick sin utvalda plats. Jag är så tankskpridd att jag ställer fel annars. Ett tips från läsaren Lina var att märka en hylla för Rester och placera den på bästa plats så att man vid hunger alltid tittar där först och minskar matsvinnet. Det har funkat superbra hos oss!
Något annat som förändrats är att jag till exempel aldrig storstädar kylen längre. Förut fick den grisa ihop totalt för att sedan städas fläckfri. Nu har jag blivit en såndär person som städar en gång i veckan. Sedan i somras veckohandlar vi nämligen en gång i veckan. Och innan de nya matkassarnas innehåll sorteras in på sina förutbestämda platser – ja då rengör jag kylen. Passar på att torka av smutsiga hyllor när de ändå ekar tomma. Flyttar dessutom om matrester och grupperar slattar. Kör en liten inventering helt enkelt.
Att storhandla en gång i veckan har också gjort underverk i vår vardag. Vid varje handling utgår vi nämligen ifrån en standardiserad lista på sånt som måste köpas nytt av varje vecka. Som fem liter mjölk, två paket keso, en burk lätt creme fraiche, ett paket bebisgröt osv… Dessa saker handlas alltid i samma mängd. Men innan man åker och handlar kollar man av om det verkligen tagit helt slut av varje vara under veckan som gått. Om inte justerar man helt enkelt ner mängden man köper av av just den varan just den veckan.
När varje fast punkt på listan kollats av mot vad som finns hemma (går på max några minuter) kompletterar vi med ingredienser som behövs för att få ihop olika maträtter. Vad som behövs köpas beror mycket på vilken säsong vi är i. Under sommar och höst köper vi jättelite. Vårt eget kött ihop med det vi odlar räcker långt. På vinter blir det desto mer. Men att köpa ingredienser som faktiskt räcker till en hel vecka gör att man slipper stödköpa saker under veckan. Man får också en helt annan bild av vad man faktiskt sätter i sig! Jag tyckte det var absurt när Jakob kom hem med fem kilo frukt första gången. Men det går åt i vår familj! Att tro att ett nät apelsiner och några äpplen täcker våra behov – det är självbedrägeri. Nu har vår fruktskål gått från en söt liten grej på fot till en stort tvättfat i porslin som blir överfyllt vid varje handling.
Eftersom vi har ett lillkonsum i källaren (dock väldigt stökigt nu under renoveringen) och tre frysboxar med kött, grönt, bär och bröd. Ja då gäller det att verkligen kolla av alla dessa platser innan man beger sig till affären och det visar sig att man råkat köpa trippelt av något man redan hade. Och har man samma inköpslista som grund varje vecka är det lättare att minnas vad man har nere i källaren och ej. Standardisering är nyckeln!
Kylen är alltså inte längre ett eftersatt sorgebarn. Ändå har det varit svårt att få till ordningen fullt ut. Trots hyllplan uppmärkta med dymo är vissa delar av kylskåpet svårt att överblicka. Men det har jag ändrat på nu! För några veckor sedan besökte jag Clas Ohlson och upptäckte att de tagit in massa bra kylskåpsförvaring i sitt sortiment. Alltså lådor, byttor och avdelare som kan hjälpa till i kylskåpsorganiseringen. Jag köpte på mig en hel radda saker. Kände mig som en sådan där amerikansk hemmafru med massa gadgets och funderade på om jag lurade mig själv? Skulle verkligen ännu fler saker intryckta i kylen kunna skapa en luftigare kyl? Men hjälp vilken skillnad det har gjort! Problemet med vår kyl tycker jag har varit att det funnits för få lådor, hyllplan och underkategorier att sortera sakerna i. Så att allting ändå rörts ihop och jag tappat överblicken. Men inte nu längre. För nu finns det ett system!
Varje hyllplan i kylen är märkt med dymo för att man ska kunna placera in rätt sak på rätt plats. Några av kategorierna är mjölk, ägg, middagsingredienser, rester, dryck osv. Men det jag gjort nu efter ett tips från läsaren Annie var att ha en egen låda för frukostingredienser. Så att man kan ta ut hela lådan och ställa fram när man ska göra frukost/fika. Och sedan packar man ner allt i lådan och ställer in den igen när man har ätit färdigt. Det blir mycket enklare för barnen när de ska ordna mellis – eller hjälpa till att duka fram frukost. I vår frukostlåda finns ost, smör, pålägg och kaviar. Brödet förvarar vi sedan i en låda i köksön som de enkelt kan komma åt.
I lådan på hyllan under frukostlådan finns en till plastlåda. I den står sånt som sorteras under kategorin mejeri. Som kvarg, keso, kesella och yoghurt. Men också grädde, creme fraciche, riven ost. Ja all möjlig mejeri som hör ihop med matlagning.
På en annan hylla står två ägghållare i plast. Ägg kommer ju faktiskt i bra förpackningar från första början. Men jag har insett att jag ändå ofta står utan ägg eftersom jag bara noterar att det står en låda i kylen. Men sedan när jag ska laga mat och öppnar den visar den sig innehålla endast ett stackars litet ägg. Nu har jag lite bättre koll!
Jag införskaffade också små stapelbara lådor i plast med ventilationshål. Och så placerade jag dem i frukt- och grönsakslådan. Här råder alltid total oreda och inte sällan hamnar någon stackars paprika eller svamp i kläm och blir helt brun och tråkig. Nu har jag ömtåliga varor i de små byttorna. Jag kan också tömma över öppnade påsar med sallad, kål etc och lägga i dessa lådor så ser jag vad som är påbörjat. Och alltså inte öppnar någon ny förpackning innan den förra använts upp.
Alla små konstiga flaskor och burkar med oliver, soja, fisksås och tjafs står alltid i en hopplös röra i vårt kylskåp. Nu har jag köpt smala plastlådor där dessa ryms och kategoriserat dem efter en ordning som funkar för min matlagningslogik. En heter kort och gott “asiatiskt” en annan heter “senap” (vi har mååånga sorter hemma) en tredje heter “smaksättning” och där ryms allt från limjuice till kalvfond och rödvinsvinäger. När jag nu ska mixa ihop någon god sås till min nudelssalladd – jag då tar jag fram hela asiatiska lådan på köksbänken och går loss! Sedan ställer jag tillbaka allting prydligt på sin plats. Och så slipper man tråkiga soja och hoisinsåsfläckar på sina hyllplan. När lådan blir smutsig diskar jag ur den plättlätt.
Tricket för att grönsakerna och rotsakerna ska hålla sig fräscha tycker jag är att plocka ur dem ur sina förpackningar. I plastpåsarnas dunkel hinner potatisar gro, morötter skrumpna och en apelsin med stötskador hamnar underst i nätet och hittas inte förrän det är för sent. Sånt undviker jag nu för tiden.
Den mesta frukten förvarar jag i en skål på köksön utom räckhåll från Ulfs vassa framtänder. Men sånt som jag gillar att äta kallt – som äpplen och citrus – ligger på kylning.
Och där gick jag i mål med inlägget om min nya kylskåpsorganisering!
Åh så glada vi blev av responsen på nyheten om min och Annakarins bok Nu bakar vi! Den gled direkt upp på förstaplatsen på Adlibris. Wihooo! Alltså den kommer ju inte ut förrän i maj men vi erbjuder signering av de exemplar som förhandsbokas redan nu via den här länken.
Boken kom som ett svar på frågor om fler roliga, enkla och pedagogiska recept som passar för barn. Vi har ju genom åren och våra olika kunskapsböcker för barn utvecklat en metod för att steg för steg kunna visa hur olika moment går till. Att skriva för barn och göra det begripligt och pedagogiskt – det är fasenimej det svåraste som finns.
Oräkneliga är de timmar som korr och illustrationer bollats mellan illustratör, redaktör, författare och formgivare. Och sedan tillbaka igen. Ibland tror vi att vi ska tappa förståndet. Vägt varenda ord på guldvåg. Är bröa en form ett begrepp som en åttaåring förstår? Hur förklarar man det på ett bra sätt med så få ord som möjligt utan att innebörden ska gå förlorad? Vad innebär det att ett ägg vispats fluffigt? Att ett mått är rågat? Ja, det finns så många nyanser man måste väga för att i slutändan skapa något som så många barn som möjligt ska ha användning och glädje av.
Våra böcker används av barn i alla åldrar men 6-11 år är nog vanligast ändå. Det är ett ganska stort spann och hur van läsare man är skiftar såklart också kraftigt i dessa åldrar.
En stor skillnad för mig och Annakarin med den här boken är att vi bytt förlag. Vi har länge känt att vi vill vara mer delaktiga i bokprocessen, få insyn i alla led och verkligen äga vår egen bok på ett annat sätt. Det gör man ju inte riktigt som författare annars. I praktiken säger man upp rätten till sitt verk under flera år och ligger i händerna på ett förlag. Men det passar dåligt för oss som är mer av entreprenörer och vill ha tillgång till alla bitar.
Vårt val föll på The Book Affair som jobbar just med författare som vill ha mer makt över sin slutprodukt och möjligheten att själva bestämma helt över verket. Det har varit en annorlunda process eftersom vi nu fått driva bokgörandet på ett annat sätt. Annorlunda och roligt. Men där ett traditionellt förlag står för hela den ekonomiska risken med boken står ju vi för den själva den här gången. Att trycka upp en första upplaga (om än en liten sådan) kostar flera hundratusen. Den här gången ligger vi ute med det själva. Läskigt! Men vem minns en fegis? Vi gick till Dansukker och berättade om visionen att få fler barn att känna sig hemma och trygga i köket och att vi ville uppmuntra barns skaparlusta bortom skärmar, appar och datorer. De ville stötta den visionen och de gör de genom att samarbeta med mig i mina kanaler hela det här året.
Jag är så fruktansvärt pirrig och glad över Nu bakar vi. När vi pitchade vår första kunskapsbok för barn blev den inledningsvis refuserad av ett stort förlag -Kunskapsböcker för barn är på utdöende sa de (que?!) och menade att jag borde göra annat med mitt varumärke än barnböcker. Men sedan kom den och blev en sån himla pangsuccé, vann priser och översattes till en massa olika språk. Och sedan gjorde sagda förlag rip offs på vårt koncept. Ganska smickrande om ni frågar mig, hehe!
Nå. Det var ett sidospår. Ville mesta bara säga tack för peppen och tack till alla er som lagt en förhandsbeställning på boken. Den möjligheten finns tillgänglig några få dagar till om någon vill passa på!
Blööh vilken rivstart till måndag. Ulf väckte oss vid fyra, jag försökte somna om men klockan ringde vid sex och vid sju skjutsade jag barnen till skolan. Och vid åtta kom Erica för att spela in en podd. Vi kastade oss rakt in i inspelningen utan att knappt säga hej. Och den var klar prick klockan tio och då skyndade jag mig in i ett planeringsmöte med SVT inför söndagens sändning. När det var klart planerade jag vidare med Susanne en lång stund. Sedan ringde jag assistent-Charlotte för att strukturera upp våren. När det var gjort närmade sig klockan 13 och jag hade fortfarande varken ätit frukost eller lunch och började känna migränflimret. Så då tog jag en alvedon och gjorde en omelett samtidigt som jag ringde till Erica igen för att planera sånt vi inte hunnit med på morgonen. Och sedan en sväng till min syster för att diskutera ett jobb. Sedan kastade jag mig ner framför datorn och skrev ihop ett sponsrat inlägg. Och sedan ringde jag vidare och fixade med tråkig administration – bland annat ett nytt elavtal till min sommarstuga (!) och besvarade några mail som fallit mellan stolarna. Och nu ligger jag här. Som ett utskitet päron. Helt tom.
Sådana här dagar där allting går i ett och ingen luft finns mellan något enda moment. Sådana dagar avskyr jag. Särskilt efter min utmattning.. Men jag måste öva mig på att stå ut eftersom det ibland inte finns något alternativ. Och jag fixar det. Är det bara någon gång ibland så kommer jag orka även om det inte direkt är uppbyggligt. För stress i sig är inte farligt – brist på återhämtning är farligt. Så vad kan jag då göra för att återhämta mig ikväll? Morgondagen innehåller ju också en hel del arbete.
Jo jag kan…
Träna. Sänker stressnivåerna om man är trött i huvudet och samtidigt rastlös i kroppen av allt stillasittande.
Ta ett varmt bad och samtidigt läsa i en ny bok jag fått som handlar om just återhämtning
Stänga av telefonen och inte interagera med någon utanför familjen förrän imorgon igen. Bara gosa ner mig i en fåtölj med en unge i famnen.
Lägga mig i tid och försöka somna gott
Får jag till blott en av saker på den här listan – då kommer jag säkerligen återställa lite av balansen. Vi hörs imorgon!
Jag har fått så många frågor om det här nagellacket. Det heter Game On och kommer från Depend. Gillar deras minilack som sitter alldeles lagom länge och är så små att de sällan torkar bort innan jag använt slut på dem.
Något annat jag älskar är det här julreafyndet från Afound. En vid bomullsklänning i hängselmodell – märket är H&M. Har haft den i garderoben i över åtta veckor utan att börja använda förrän nu. Den känns ju så somrig! Men så hips vips blev det så varmt hemma när solen började ligga på. Så nu går jag och svettas inomhus under varma dagar och då passar den perfekt ju.
Jag har verkligen inte hunnit vänja mig vid mitt nya hår. Varje gång jag ser mig i spegeln hajar jag till. Men jag kan säga att det var länge sedan jag kände mig så nöjd med en hårförändring som nu! Mina barn säger att jag är lik moster Anna och det tar jag förstås som en stor komplimang.
Den här helgen har rusat på snabbt. Igår hade vi ordnat barnvakt åt Ulf så att vi kunde åka slalom med storbarnen. Att ha tre barn med så stor åldersspridning är mysigt för det mesta men det gör det helt klart svårt att hitta aktiviteter som passa alla. Oftast blir det Ulfs behov som får styra vilket kanske inte alltid är så roligt för storbarnen…
Idag söndag. Vad ska vi göra då? Jo vi ska bland annat montera de sista lådorna till städskåpet. Vi väntade med att beställa dem tills vi viste hur vi ville inreda det. Men nu har de alltså kommit så idag ska jag sortera städskåpet och sedan städa sovrummet som är lite av ett bombnedslag. Sedan ska jag åka längdskidor om jag bara hittar orken. Men det är oklart eftersom Ulf var vaken och härjade halva natten.
Och där sätter jag punkt för världens spretigaste inlägg i fullkomlig avsaknad av röd tråd. Vad har du själv för dig idag?
Det har börjat duggregna men det bekommer oss inte. Mellanbarnet vill åka alpina backen en gång till. Helst störtloppstilen. Jag tänker på förra vintern när de gick i skidskola för första gången och på skakiga ben i långsamt mak tog sig ner för barnbacken. Nu tar de liftarna själva och provar alla backar. Jag hojtar att jag är stolt över dem och att de är sååå duktiga. Men jag säger det lika mycket till mig själv. För ett år sedan stod jag på slalomskidor för första gången på över ett decennium. Och jag hade knappt en muskel i kroppen som höll mig uppe. Jag vågade ändå och kämpade mig med mycket möda ner för backen. Genomblöt av svett.
Nu fryser jag istället. Känner knappt av ansträngningen. Att trycka ifrån och göra sladdstopp är inga problem med de här benmusklerna. Och både höfter och knän håller för belastningen. Det känns som att resan jag gjort med mig själv det här året följer barnens utvecklingskurva i slalom. Från skakiga ben och skräckslagen min till rörelseglädje och viljan att utmana mig!
Vissa samarbeten som jag får göra är jag bara så himla stolt över. Som Bamse – ÄLSKAR Bamse! Fast vem gör inte det förresten? Jag har tidskriftssamlare fulla med Bamsetidningar från när jag var liten – och några dussin ännu äldre tidningar jag ärvt från mina storkusiner. Och nu prenumererar också mina barn.
Varför är Bamse så bra? Jamen självklart för att tidningarna ger sådan läsglädje. Dessutom skrivs allt med stora bokstäver så att även mindre barn som precis knäckt läskoden har en chans att läsa och hänga med.
Men jag vill faktiskt också lyfta fram värderingarna. Att det finns många viktiga budskap och teman i serierna. Som att Bamse alltid står på de svagas sida. Och att det bland alla färgglada, skojiga äventyr också handlar om allvarliga saker. Som mobbing, miljöförstöring och ensamhet.
Nyaste numret av Bamse har till exempel fokus på matsvinn. Och när jag och Folke läste att svensken slänger 19 kilo mat per år – nästan lika många kilo som Folke själv väger – då hisnade vi av tanken. Vad vi kan göra för att minska matsvinnet och varför är det så tokigt för miljön? Sånt fick vi veta mer om. Och att få lära sig sånt samtidigt som man blir underhållen, ja det är otroligt värdefullt. Dessutom startar det många spännande samtal.
Och det här är inget nytt påfund – Bamse har alltid haft en tradition av att lyfta viktiga frågor. Medan skaparen Rune Andréasson levde ägnade han första sidan i tidningen åt Bamses brevsida där han svarade på läsarnas frågor och inte sällan tog ställning i ämnen som rasism och främlingsfientlighet.
Att läsa Bamse med mina barn är rent mys! Sånt vi gör en söndag i soffan, på nattåget ner till moster, i stugan när sommarregnet smattrar mot taket. Och ofta sitter också barnen och bläddrar för sig själva.
Månadens nummer av Bamse finns i butik nu och med det dubbelnumret följer det dessutom med ett Mathjältespel som ni kan spela tillsammans där hemma. Prenumererar du inte redan så tycker jag att du ska teckna en prenumeration och njuta många mysiga stunder ihop med barnen. Dina eller andras.
Åh jag är så pirrig för i dagarna går min och Annakarins nya bokbebis till tryck. Det är ju några år sedan vår senaste nedkomst – men banne mig om inte det här blir vårt favoritbokbarn? Och favoritbarnbok! För det är nämligen det vi skapat tillsammans.
Annakarin och jag har sedan 2014 skrivit kunskapsböcker som tryckts i stora upplagor, översatts till flera språk och flitigt lånas ut på bibliotek. Och varje vecka kommer DMs på instagram från glada bagare och deras ännu gladare och stoltare föräldrar som vill visa vad barnen bakat! Blir lika lycklig varje gång. Att våra böcker inspirerar barn till att skapa och ta för sig i köket. Släppa paddan och datorn en stund och göra något praktiskt med händerna.
Så, med anledning av detta. Här kommer nu vår nya kunskapsbok för barn. TADAA:
Nu bakar vi. Är så stolt att jag typ vill lipa? Tycker den är fin som det finaste bakverk. Nu bakar vi innehåller 21 recept på kakor, bullar och fikabröd som barn kan klara av att baka på egen hand – eller med lite assistans från en vuxen. En maffig kakbok där varje recept och dess moment är tydligt illustrerat steg-för-steg. Så att även barn som inte riktigt knäckt läskoden kan använda dem. Och snart kan ni alla ta del av den.
För trots att fysisk signering i butik inte är möjlig vill jag och Annakarin gärna erbjuda signerade exemplar. Förhandsbeställer du boken här via Adlibris så kommer du få hem den signerad. Och så blir det en kanske en fin present till något barn i din närhet – eller till dig själv?
Förutom recept innehåller Nu bakar vi många fakta- och kunskapsinslag. Vi skriver om varifrån råvarorna kommer, hur man framställer dem och vilka ingredienser som passar till vad. På så sätt är Nu bakar vi en bok man kan växa och utvecklas med. Även för barn som redan bakar mycket och gillar att hänga i köket.
Illustratör är Frida Hammar (som ju ritat min bloggbanner och bloggdesign) och jag är glad att vi fått arbeta med en så färgstark och skicklig illustratör som verkligen satt en unik prägel på boken.
Jag hoppas SÅ att det här ska få bli en väldigt tummad, läst och nedkladdad bakbok i varje hem där den flyttar in. Och vill du säkra ett signerat exemplar – gör det via den här länken. Möjligheten gäller bara under begränsad tid och i ett begränsat antal.
Eftersom det lackar mot påsk tänker jag att vi hugger in på lite hederlig gammal inspiration hämtad från Kamratpostens påsktidningar, tidigt femtiotal.
Se sådana underbara omslag – man blir ju lycklig!
Det här är ju Essas första påsk och som den överpresterare hon är har hon bestämt sig för att göra sin research. Vilken dag korsfästes Jesus? Vad innebär dymmelonsdagen? På vilket sätt skiljer sig matjessill från glasmästarsill? Så många saker att behöva läsa in sig på. SÅ. LITE. TID!
Så vad tipsade man då om i Kamratposten 1951? Jo det var många förslag på skojiga lekar omutifallatt man kanske inte skulle vilja leka utomhus prick hela tiden som KP givetvis förutsätter är vad alla barn vill. Leken Vattuskräck lät riktigt festlig. Den tror jag jag ska prova med barnen!
Man får också lära sig att måla påskägg. Med vattenfärg och efter inspirationsäggen här på bilden. Låter som något som funkar lika bra 2021!
Man får dessutom lära sig att pyssla en kaffebricka till sina dockor medelst en gammal kartongbit och några vackra bokmärken…
Dessutom ges förslag på hur man kan anlägga en egen sommarrabatt. Hade det inte varit meterhöga snödrivor just nu hade jag gärna prövat
Jag gillar blomsterförslagen med Sömntuta, Prins Gustafs öga, Slöjblomma och Blåeld…
Och så avslutar jag med ett förvisso inte så påskigt tips men ändå. Ni vet hur det är när man ska hjälpa mamma i köket och fått på sin lott att klippa persilja? Då kan man lägga det gröna i ett glas och sedan klippa som på bilden. Då blir persiljan precis så finskuren som mamma vill ha den. Bra va?!
Förströelse. Lättja. Lek. Det är något jag och Erica längtar starkt efter just nu. Häng med till Umeås gator och torg för att spela ett annorlunda sällskapsspel. Kanske kommer du se på dig själv och andra på ett nytt sätt.
Fotnot: Nordkoreas ledare heter förstås Kim Jong Un och inget annat.
Jag fick sådan lust att föreviga mig och Essa med ett riktigt porträtt. Nu har hon bott med oss i drygt fyra månader och jag tycker mig ha lärt känna henne ordentligt.
Essa är vår prinsessa. Hon är så ädel, så vacker och så värdig. Om man skulle förmänskliga henne skulle man kunna säga att hon har en typisk HSP-personlighet. Inkännande, känslig, klok, grundad men också väldigt mottaglig för yttre energier. Sån tur då att Jakob som är den tydlige flockledaren har sin lugna energi som han överför på henne.
Om man skulle ha satt en mänsklig diagnos på vår förra hund Melker (Dansksvensk gårdshund) skulle man kunnat hävda att han hade ADHD. Inte det minsta värdig var han heller. Bara ren och skär glädje, sprall och ofokus. Och vår cocker spaniel Sixten – han borde nog ha hetat Ove. Eftersom han var precis som i En man som heter Ove. En butter äldre herre, missförstådd och älskad av få. Men med mycket kärlek att ge på sitt bakvända vis.
Essas två sidor sitter i ögonen. Med sitt isblå, skarpa fårvallaröga ser hon och genomskådar allt – och med sitt bruna, kloka öga ger hon total kärlek och hängivenhet till flocken. Essa går nästan alltid lös och möter vi hund eller bil så sätter hon sig och väntar vid väggrenen tills de passerat. Hon är som Jakobs skugga – så otroligt lyhörd och inkännande. Jakob säger inte ens några kommandon – han bara gör olika små visslingar. Jag föreställer mig hur klok Essa kommer vara när hon vuxit klart och valperierna är helt borta.
Essa har en otrolig energi och redan från späd ålder har hon fått motionera och träna mycket – inte minst mental träning. Hon är med Jakob på kontoret varje dag, när han åker skidor, lämnar barn, handlar mat, skottar snö. Hon vill och behöver få vara med och arbeta för då är hon lyckligast. Även om arbetet ibland bara består i att ligga blickstilla och koncentrerat spana på vad flocken har för sig. Inemellan allt arbete är hon utfläkt på någon soffa och snarkar lugnt och tryggt.
En stor skillnad mellan Essa och mina tidigare hundar är att hon verkligen vill lyda. Hon vill göra rätt och har ett starkt överjag som hjälper henne att hålla emot sina impulser. För även om vi la ner massor med träning på Melker de första åren så var han helt enkelt inte lika intresserad. Han tyckte att det räckte med att göra som vi ville någon gång ibland. Mest ville han ha skoj, kissa på stolpar, jaga skator, stjäla mat från bordet och ligga i soffan och fjärta.
Dock är Essa inte bara ädel. Hon har sina fåniga sidor också. Border collies kan ju vara otroligt underdåniga sina ägare. Här försökte jag till exempel ta en bild på Essa sittande samtidigt som hon ville lägga sig ner. Att gå emot mitt milda kommando fick henne att se så här urfånig och skamsen ut. Och när vi säger att hon ska gå plats går hon inte bara plats utan klämmer in sig själv under vår soffa så att bara nosen sticker fram. Hon liksom krälar i stoftet. “Nej tänk inte på lilla mig, jag finns inte, jag syns inte ens, jag ligger bara här för mig själv och väntar på att någon ska uppmärksamma mig…”
Men man ska inte låta sig luras av hennes underdåniga sidor. Essa är smart och tror nog egentligen att det är hon och Jakob som är ett par och att jag är hunden i familjen. Hon har nämligen sovit sked med honom sedan hon kom. Och pussar eller kramar jag Jakob så ger hon skall – trots att hon aldrig skäller annars. Hmprf!
Fullproppad med pokébowl och poddplaner. Sitter ute i solen och arbetar för första gången den här våren. Håret i en slarvig tofs, försiktigt med smink men med de nya jeansen på. De som ger en sån där härlig äppelstjärt. Trots minusgrader är det plus här i solhörnan. -Tänk om jag blir brun?! säger jag hoppfullt till Erica som börjat fippla med mobilkameran. Hennes fullklottrade anteckningsböcker utspridda på bänken bredvid mig. Utanför IKSUS entré rör sig en gles ström med studenter med träningsbagen över axeln. Jag har också min redo, för ett senare tillfälle. Idag jobbar vi härifrån för att det var det enda som passade riktigt bra. Och vi får förvånansvärt mycket gjort.
Va? Jag är ju en typisk fika-person! Det har jag alltid varit och kommer alltid vara. Så tänkte jag spontant häromdagen när jag läste era olika läsarkommentarer till inlägget där jag berättade om min sportväska. Framför allt handlade inlägget om att jag är lite mallig över att det i mitt DNA finns spår av träningsvanor som jag ärvt och nu kan plocka fram när jag jobbar på att förbättra hälsan. Så här reagerade läsaren Karro:
Åh vad jag är glad för din skull! På riktigt glad. 💪🏻💪🏻💪🏻 Och samtidigt sur och lite avundsjuk. Jag har nämligen alltid tyckt att det varit så skönt att läsa din blogg och känna ”det finns en till som jag!” En till som inte hakat på träningstrenden och en till som väljer kakor och bok framför skidspåret.
Avundsjuk på mig? Kakmonstret Clara? Va?!
Så tänkte jag en stund till på det Karro skrivit och började kolla katalogen över mina recept. År för år backade jag bakåt i tiden och tametusan Karro – det verkar som att du är något på spåren!
Det var mer kakor förr. Överhuvudtaget mer sötsaker. Maffiga bakverk och smaskiga desserter duggade tätt 2010-2015, när jag runt 25-30 år. De sötsaker jag fixade som ny småbarnsmamma var också mer spektakulära än det jag bakar i dag.
2013 kan ha varit mitt söta rekordår! Då var mina bakverk och desserter iögonfallande. Den vårvintern bloggar jag till exempel om semlor, men framför allt bakade jag med kakao och socker. Det är varm choklad, söta chokladbollar till kaffet, kladdkaka med vit choklad, chokladmousse med apelsinsmak och dessutom en hel del annat vinterfika. Allt inom bara ett par månader. Måste haft en djup chokladperiod just innan jag fyllde 27!
Kolla bara in den här skapelsen från samma period! Värmande dryck på vit choklad med mjölk, marshmallows, maränger och grädde.
I den här epoken snöar jag också in på våfflor. Innan 30 hade jag en rad olika recept för att reda ut hur man gör riktigt frasiga våfflor!
Det verkar som att vårvintrarna fått min söta tand att växa. Särskilt under Bertil och Folkes småbarnsår. Åh, kolla mina kladdkakemuffins från ett barnkalas 2012:
Dessutom bakade jag semlor som såg ut som muffins:
Muffins? När bakade jag ens såna senast… jo i höstas och då såg de ut så här:
Mina muffins på äpple och yoghurt har minst sagt en vuxen aura. Ser att jag själv beskriver dem som “Lite lika hästfoder till utseendet”.
Vad har hänt sen 2015? Bakade jag mig slut på muffinsfluff, mousse och kladdkaka då? Föråt jag mig på coctailbär? Satte jag slickepotten i halsen de första småbarnsåren?
Svarar JA på allt. Och jag kommer igen. Kakmonstret i mig kan inte dö. Mitt receptarkiv skvallrar om att mina söta perioder går i skov. Lite upp och ner. Ett av mina första recept från 2008 var till exempel nyttiga chokladbollar på torkad frukt. Ser ut som något hästen lämnat i hagen. Men oj så nyttiga!
Jag lovar – sockerbagaren Clara kommer igen! För även om jag äter nyttigare nu än någonsin älskar jag maffiga och vackra bakverk som jag gjorde 2010-2015. Håller just på att fota nya recept till en ny bok jag gör med Annakarin… dreglar mellan tagningarna.
Tack Karro för din inspirerande kommentar! Kanske är det också så att olika sorters fika funkar för olika tider i livet? Jag tänker intet leva på hästfoder ttills jag dör. Som tant kommer jag ogenerat fylla min assiett med småkakor. Sju sorter till galet starkt kaffe. Kakorna ska vara som små hantverk. Som snurrorna i den här filmen:
Äntligen sportlov här i Västerbotten! Både jag och Jakob behöver jobba en del under veckan så Ulf går på förskola medan storbarnen får roa sig hemma på lämpligt vis. Skönt att ha så stora barn att man kan lösa det så. Trots ett lite ovanligt arbetsamt sportlov känns det helt okej – det är ju för sjutton gubbar snart påsklov dessutom!
Första sportlovsdagen gjorde vi en skidutflykt med matlaget till tjärnen på berget. Barnens längdskidåkningspepp var skyhög efter att byns stora stolthet Jonna tagit flera VM Guld senaste veckan. Och precis som med Stenmark avbröts skoldagen för att barnen skulle kunna heja på!
Solek sken när vi gav oss iväg. Ulf och Ylva-Karin satt i åkstolar på pappornas ryggar. Väldigt peppad Ulf!
Men knappt hade vi hunnit iväg innan det började vräka ner snö, stormblåsa och dreva.
Typiskt vårväder med snabba omslag. Vi kämpade dock på tappert för att komma fram till vindskyddet.
Snön letade sig in i varenda springa och klädskarv och gjorde ansiktet rött av kyla
Men till slut kom vi fram och kunde söka skydd.
Rödkindade småttingar fick fika kex och värma sig i vindskyddet
Och medan vi väntade på att snöstormen skulle bedarra värmde vi oss med kaffe
Och nybakade muffins
Och sedan hips vips som genom ett trollslag drog snön bort medan solen sprack fram!
Vi skyndade oss att göra upp eld och grilla korv
Och odla fräknarna…
Storbarnen är så fina barnvakter till småttingarna. Med ändlöst tålamod hjälpte de småungarna att gräva, åka på rumpan i pulkabacken och fylla kinderna med kex.
Och när vi fikat klart och solat färdigt drog vi på oss skidorna och åkte hem.
Väl hemma var jag så frusen och trött att jag hoppade i badkaret och somnade. Sova i badkaret är en hobby jag har. Trots nackspärren som kommer som ett brev på posten.
Och det var den lördagen det. Den första på sportlovet.
Det har varit en ovanligt snörik och kall vinter i hela landet. Här i Västerbotten dröjde det dock till i januari innan den riktiga smockan kom. Dagen innan hade vi köpt en snöslunga vilket var en evig tur. Jakob körde den i sex timmar det första dygnet när det vräkte ner snö. Och säkert är det fler än jag som efter alla snöfall oroligt kikat upp mot hustak och funderat på om det verkligen håller? Man kan ju bli nervös för mindre!
Att skotta sitt tak är viktigt eftersom nedfallande snö och istappar allvarligt kan skada människor. Dessutom är ett inrasat tak varje husägares mardröm. Samtidigt händer det många olyckor varje år relaterade till just takskottning. Så hur ska då jag som husägare tänka? När behöver man egentligen skotta sitt tak och när ska man låta bli?
PS du vet väl att Länsförsäkringar Västerbotten är kundägt? Inga externa aktieägare med krav på lönsamhet och avkastning alltså. Istället ett gemensamt ansvarstagande för våra hus, grejer och bilar. Krockar du med bilen är det mina premier som hjälper till att betala reparationen, och om jag får en vattenskada i badrummet hjälper dina premier mig. Schysst delningsekonomi!
Skotta taket säkert
Det första och viktigaste rådet är att aldrig gå upp själv på ett tak. Var alltid minst två personer och använd en säkerhetslina. Bra skor är också viktigt. Och helst ska du hålla dig till platta tak. Är du det MINSTA osäker på hur du ska göra det här på ett bra och tryggt sätt – anlita ett proffs. Du har faktiskt rätt till ROT-avdrag för takskottning.
Ett bostadshus med ett sadeltak behöver sällan skottas. Det är först när det ligger omkring 50 cm snö på taket som man behöver överväga det. Ett tecken på att taket har för högt snötryck är om en ytterdörr plötsligt börjar kärva.
Snörasskydd är toppen – men det riskerar också att öka belastningen på taket när snö inte kan rutscha ner lika lätt. Märker du att allt packar sig vid snörasskydden kan det vara klokt att skotta. Inte minst för att förhindra att snörasskydden går sönder av belastningen.
Entréetak, garagetak, altan och förråd har oftast enklare takkonstruktioner än bostadshus. De tål mindre snömängder och behöver kanske skottas flera gånger under en vinter.
Har du ett tak med vinklar där det lätt drevar och fastnar snö? Se till att skotta rent från snö innan det fryser fast i vinklarna.
Med 20 centimeter snö på taket så blir isoleringen så effektiv att värmen från huset börjar smälta snön undertill. Då kan den börja glida och samlas i ränndalarna och det kan bli meterhögt på sina ställen. Det i sin tur orsakar en stor belastning på takkonstruktionen. Håll koll på glidande, smältande snö helt enkelt.
När du skottar – lämna gärna ca 1 dm snö på taket. Lämnar du mindre än så riskerar du att skada taket med spaden och få vattenläckage som följd
Skotta inte rent en sida åt gången utan försök skotta taket jämnt. Ligger det mycket snö på ena sidan och all snö försvinner på den andra – ja då kan takkonstruktionen ge vika
Har du solceller? Dessa är byggda för att klara en viss belastning och behöver inte skottas rena från snö. Skottar man är risken dessutom stor att man skadar panelerna. Är det ändå mycket snö på panelerna – försök att borsta bort den försiktigt.
Tänk på att även om ett hustak klarar stora mängder snö, kan snö som rasar från taket och landar på en utbyggnad (altan, garage etc) orsaka stora skador.
Håll koll på temperaturen nu när vi går mot varmare tider. Vid varmt väder blir snön tyngre och blåser det hårt så packas den dessutom ihop. SMHI har en bra karta där du kan se snötyngden just där du bor.
