Kategori: Claras vardag

Datumfilter

23 oktober, 2020

Vilken rekordmysig fredagskväll vi haft! Vid femtiden sladdade syrran och hennes familj in här. Det var tre övervänta pojkar som mötte dem i dörren med kramar i överflöd.

Jag hade dukat fint och tänt ljus och ihop med minusgraderna och all snö kändes det precis som när de brukar hälsa på oss kring jul. Lite snurrigt men mysigt.

Så fint att vara samlade allesammans!

Barnhögen ihop <3

Jag hade gjort lammfärsbiffar med getost och rotsaker i ugn. Allt på tallriken utom osten kommer från gården! Precis så jag vill ha det.

När vi ätit, lagt Smulf och degat en stund. Tände vi i bastun, spolade upp karet med isvatten och pulsade ut i snön för att basta.

Så fruktansvärt mysigt och stämningsfullt att basta under stjärnklar himmel och spelande norrsken. Slänga öl på elden så att det doftar nybakat bröd och sedan ligga snurrig på bastulaven och uppleva hur känseln återvänder efter ett bad i isvatten.

Bästa tänkbara sättet att starta höstlovet på!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
23 oktober, 2020

Jag är så glad för att snön är här. Barnen har så kul ute och allting har blivit så ljust igen! Ungarna leker snöbollskrig och har tagit fram skranan. Jag lurar på att ta fram sparkarna. Allt vore perfekt om bara inte…

….det var massa skörd kvar på åkern. Vi har faktiskt några veckor kvar av grönsaksleveranser. Och grönsakerna som står där nu tål visserligen minusgrader. Men det är ett litet helvete att skörda i djupsnö. Lider med Jakob och våra anställda som har de fått skotta sig fram till grönsakerna. Och sedan vattna undan snön och därefter skördat. Hu vale. Inte lätt att vara grönsaksbonde under dessa förhållanden. Förmodligen smälter all snö undan snart (snön som faller nu stannar sällan). Men det är ju NU vi måste skörda! Inte sen.

I trädgården står hinkarna jag planerat att fylla med lökväxter. Upp och ner i väntan på att få jord i sig. Återstår att se om det blir så milt att jag kan trycka ner några lökar alls i höst.

Bastun blir mer lockande för varje kall och gråmulen dag som går. Tänker banne mig börja basta också på vardagskvällar.

Idag är vi lite extra peppade och glada för att det är sista dagen vardagen innan läslovet och snart kommer min systers familj hit och hälsar på! Som jag längtat efter mina systerdöttrar jag inte träffat sedan i juli.

Vad ska du göra på höstlovet? Är ni lediga? Reser du bort eller blir du hemma? Jag önskar att det var lite mer som vanligt och jag kunde bjuda hem pappa och moster och kusin på en stor Allhelgonamiddag. Och hälsa på Jakobs mormor några dagar. Som vi alltid gör den här tiden. Men man får vara glad för det som fortfarande faktiskt går. Som att basta, åka skrana, träffa syskonbarnen och dega i soffan.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
22 oktober, 2020

Så här kan en vanlig middag se ut hos oss. När jag är för trött för att tänka och det ska vara väldigt enkelt – men jag ändå inte bara vill koka havregrynsgröt rakt upp och ner.

Då kokar jag blåbärsgröt. På massa blåbär från frysen, lite vatten samt mannagryn och socker. Sedan tar jag en hel påse mjuka tunnbröd. Brer med smör, ost och prickig korv och rullar ihop. Skär i små barnstorleksbitar. Sedan samlar jag en skål med missbildade morötter från Marstorp. Jag tar rätt på dem eftersom våra grönsaksprenumeranter ska få de fina i sina lådor. Utlyser Missbildade Morötters Dag och låter barnen välja vilken av de knasigaste de vill ha.

Och fast det är så enkelt är detta nästan det bästa jag kan laga. Om man frågar mina barn.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
22 oktober, 2020

Säg hej till vår nya familjemedlem. Hon flyttar hem till oss om två veckor och vi är så pirriga. Det blev efter mycket funderande en border collie ändå. Med ett blått och ett brunt öga.

Jag har verkligen saknat att ha hund. Alla extra promenader. Tryggheten. Sällskapet. Glädjen hela familjen får. Och nu ska det snart ske. Snart ska vi bli hundägare igen. Det känns rätt i magen.

När vi rannsakade oss och våra behov insåg vi att vi nog faktiskt inte skulle kunna nöja oss med något annat än en BC. Vi behöver ju en arbetshund i vår vardag. Vi ska satsa på att ha fler får framöver och då är en BC ovärderlig. Plus att hon kommer vara som Jakobs skugga här på gården. Aldrig ensam hemma. Många aktiva timmar per dag. Då passar det bra med en trofast, arbetsvillig och signalkänslig hund som inte sticker i första taget. Jakob är dessutom uppvuxen med en border collie-tik så vi har en förförståelse för rasen och dess unika behov. För det får man tillstå att en BC har.

Det känns så overkligt och underbart att vi snart har hund igen. Har ju levt med hundar sedan jag fyllde arton och vill nog egentligen aldrig vara utan en igen.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
21 oktober, 2020

Så roligt att En Underbar Pod fått så många nya lyssnare i höst! Jag får ibland meddelande från folk som arbetat sig bakåt och lyssnat igenom nästan hela arkivet. Det finner jag väldigt imponerande. Och liiite läskigt. Med så många poddavsnitt i rad blir det ju ganska naket. Mycket mer än om man lyssnat på dem ett i veckan i den takt de publicerats.

Nåja. Jag tänkte faktiskt lista några av mina personliga favoritavsnitt från de sju säsonger vi hållit på.

94. Feministens förbjudna tankar

Vi börjar med genusavsnittet som orsakade en hel massa rabalder förra hösten. Kom jag kanske ut som en enda stor antifeminist? Lyssna och avgör själv.

23. Tokig i karlar

Avsnittet om min kärlek till karlar genererade kommentarer som “Så härligt normbrytande att jag drar efter andan!” “Skrattade så jag höll på att köra ner bilen i diket” “Jag bröt ihop av skratt”. Okej. Måste nog lyssna om på det här avsnittet tänker jag.

25. Fiskpinnar i korvbröd

När vi gjorde det här avsnittet var jag fortfarande väldigt utmattad och trött på småbarnslivet. Erica gav många goda råd men särskilt ett verkar ha fastnat. Än idag taggar folk oss på stories när de serverar fiskpinnar. I korvbröd.

101. Farbror Ericas Utflykt

Vill också lyfta detta ärligt talat episka poddavsnitt från min och Ericas bisarra gubbutflykt. Sällan har vi fått så många kommentarer om hög igenkänningsfaktor.

11. Servicepersonal vi minns

Trosor på pizzan, tandpetare i knödeln och bäddning medan du ligger kvar i hotellsängen. Servicepersonal vi minns blev så omtyckt att vi gjorde en uppföljare ett tag senare. Kanske dags att göra ytterligare en? Erica har en riktigt bisarr upplevelse från i somras…

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
21 oktober, 2020

Det finns få saker som är så mysiga som att gå ut och gå på kvällarna när det snöar. Det blir så säreget tyst när luften fylls av flingor. Och allt som varit svart och dystert blir vitt, rent och friskt.

Barnen har varit helt vilda i snön. När jag hämtade på fritids hade de byggt en hel snögubbsfamilj i mänsklig storlek..

Blir själv barnslig och vill kasta mig på rygg och göra änglar i snön.

I förrgår natt hade vi sju minusgrader och vore det inte för att vi inte skördat färdigt på åkern vore jag BARA lycklig. För min del får det gärna bli vinter nu.

Ska bara hänga upp lite mer ljusslingor i trädgården också. Så det blir riktigt ombonat och mysigt.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• annonssamarbete Malmotown •
20 oktober, 2020

Förra torsdagen stod vi på perrongen i Vindeln och väntade på nattåget till Stockholm som skulle ta oss vidare till Malmö…

Peppade barn! Vi åker alltid sovtåg till min syster så de har bra rutin på resandet. Nattåget gick som smort och sedan tuffade vi vidare med dagtåget till Malmö där vi var framme mitt på dagen.

Jakobs lillasyster bor i Malmö så hon väntade på oss. Med på tåget var också Jakobs lillebror. Så mysigt och trevligt och inte minst skönt när man kommer resande med tre vilda barn.

Det är så löjligt fint i Malmö! Har inte varit här på åtta år typ. Och då var det bara andra gången i mitt liv.

Det mest provocerande var att det typ var sommarväder? Hur understår sig Skåne?!

Vi började med att gå till hotellet och lämna våra väskor. Mina barn har aldrig bott på hotell förut så det var en upplevelse. Vi tog hissen upp till vårt rum på Clarion Hotel Malmö Live och begapade utsikten.

Stora fönster med havet och Öresundsbron som vacker utsikt i fjärran. Hejhej Danmark!

När vi tittat färdigt begav vi oss ut på stan igen.

Till Malmö Saluhall – ett otroligt mysigt matmekka med massa fina små restauranger. Och såklart delikatesser av olika slag.

Barnen ville ha hamburgare och vi ville gå till Pink Head och äta nudlar.

Tur man kan få både och i samma saluhall. Vi valde hemlagade nudlar i den godaste kryddningen och åt tills det sprutade ur öronen.

Sedan satte vi kurs mot havet. Bertils kusiner som är mycket i Malmö brukar plocka flinta på stränderna. Det samlar Bertil på och gör verktyg och pilspetsar av. Så det var huvuduppdraget för dagen. Att hitta flinta!

Som tur var hittade Bertil en stor stenbumling med flinta direkt. Och sedan massa små som han fyllde ryggsäcken med för att kunna ge till alla barn i klassen. Kastanjer samlade vi också ihop massor av. Det känns alltid känns så otrooooligt exotiskt. Nu ska Bertil göra ett Malmö-schack i slöjden med kastanjer som spelpjäser. Hoppas de inte börjar ruttna eller så?

Så himla fint att få komma till solen och värmen efter några riktigt dimmiga veckor här hemma.

Hade jag inte haft tre barn i släptåg hade jag besökt Ribersborgs Kallbadhus. Känns som något i min smak. Nu fick jag nöja mig med att glo på håll istället.

På kvällen – efter att ha vilat på rummet en stund – cyklade vi till Malmö Folkets Park eftersom vi bokat bord på Far i hatten

Otroligt mysigt ställe där vi beställt Pizzafest!

Otroliga pizzor och supergoda tillbehör

Vi åt tills det sorgligt nog inte gick att få ner en bit till.

Och då åt vi lite mer ändå. Och kollade in den fina inredningen.

Sedan cyklade vi tillbaka till hotellet och gjorde natt för alla utpumpade barn och föräldrar.

Nästa dag var vi däremot uppe med tuppen. Vi skulle nämligen besöka Funnys Äventyr som hade premiär samma dag och som var huvudanledningen till vår resa. Funnys Äventyr är ett nytt kulturhus för barn med härliga, fantasifulla miljöer från bland annat Pettson & Findus, Mumin och Alfons.

Jag är så barnslig – älskar sådana här ställen. Får mycket inredningsinspiration dessutom, hehe.

Önskar så att det kunde byggas något liknande i Umeå? En lekvärld med sagotema som lockar till läsning och kreativitet.

Allt var så fint utfört och uttänkt ner i minsta detalj. I Pettsons stuga kunde man både läsa Pettson och leka kök med alla prylar som fanns där…

Det fanns vikingaskepp också

Och en vikingaby med smedja, stall, bostadshus och rutschkanor uppifrån träden.

Här blev vi stående en lång stund. Kall eld? Fascinerande!

Ulf blev förtjust i Mumin

Nioåringen såg sig själv i Snusmumriken

Innan han fångade mig i en suddig bild utanför Muminhuset.

Morran fanns också. Läskig värre.

Fast det bästa av allt var nog ändå sagokarusellen. Mitt i kulturhuset finns nämligen en karusell. Men istället för en vanlig sådan sätter man sig som framför en scen. Sedan tar man på sig hörlurar och så snurrar hela publiken iväg i karusellen. In i mörkret. Förbi tre olika sagolandskap uppbyggda med dockor. Berättelsen om Lilla Sjöjungfru, Aladin och Alice i Underlandet berättas under tiden med musik och dockor. Och det är otroligt stämningsfullt och fascinerande att se.

Blir så glad av ställen som dessa som främjar barns lekande och läsande. Funnys Äventyr är ett perfekt utflyktsmål i Malmö om man turistar. Men bodde jag i Malmö och var mammaledig hade jag definitivt skaffat mig ett årskort för familjen. För att kunna komma dit på dagtid och leka bort några timmar, sitta i sagohörnan och läsa eller leka i Alfons Åbergs kök.

Efter en hel förmiddag på Funnys var barnen så trötta att de knappt orkade sitta upp. Så då fikade vi i Funnys fina restaurang innan vi drog ut på stan och utforskade vidare.

Vi gick tillbaka till Folkets Park eftersom barnen kvällen innan fått syn på alla fina lekställen som fanns där. Jag måste verkligen säga att Malmö är helt otroligt vad gäller lekplatser. Finns så många roliga, vackra och annorlunda varianter. Dessutom är den offentliga miljön utsmyckad med statyer, installationer och roliga väggmålningar precis överallt.

Sånt här älskar man ju!

Vi lekte i parken i några timmar och samlade fler kastanjer och testade hur klättervänliga de olika träden var. Tillslut var vi så trötta att vi åkte hem till hotellet igen för att vila inför middagen. Som vi åt ute. På en riktig fondurestaurang från sjuttiotalet!

Vi hade bokat bord på Elysee och oj så gott det var! Kändes retro på ett väldigt bra sätt och jag som inte ätit fondu mer än en gång i mitt liv (och då började bordet brinna) återupptäckte hur gott det är!

För att inte tala om mysigt att sitta där och äta tillsammans.

Sedan sa vi hejdå för kvällen till Jakobs syskon

Och packade ner barnen i cyklarna. Vi hade hyrt varsin lådcykel för att ta oss runt i stan och det passade ju perfekt eftersom Malmö är så cykelvänlig och allt i stan ligger inom räckhåll.

Nästa morgon packade vi ihop våra väskor och åt en sista hotellfrukost innan vi drog iväg på stan. Jag och en suddig barnhög! Det är så roligt att få resa och upptäcka världen med dem. Folke var dock lite osäker på vilket land Malmö ligger i? Spanien eller Europa? De pratade ju ett obegripligt språk också – skånska! Förvirringen var total.

Söndagen spenderades på Malmö Museer dit vi begav oss till fots. Och där blev vi kvar i många timmar.

Vi besökte Alkemistens labratorium, testade att måla, stämpla och lära oss allt om vicenter och myskoxar.

Fast favoriten var nog ändå akvariet där vi spanade på livs levande bläckfiskar, giftpilsgrodor och läbbiga ormar..

Och fotade oss i ett hajgap.

Innan vi strosade vidare till…

Slottsträdgården och dess café. Mina söner älskar Trädgårdstider så de var väldigt imponerade av att vara där Tareq och John jobbade i verkligheten!

Vi åt helt kåldolmar med jasminpicklad blomkål (detta ska jag testa med min egen blomkål här hemma) och det var otroligt gott.

Vi pustade ut och svalkade oss i det mysiga växthuset med sin härliga, brokiga inredning.

Och sammanfattade barnens första Malmöbesök som en succé! Hit kommer vi garanterat återvända. Lätt att göra resan klimatsmart är det också. Med tåg dit och hem och cykel genom staden kan man åka både billigt och enkelt.

Efter den goda lunchen strosade vi tillsammans till tåget som skulle ta oss upp till norr igen.

Tack Malmö för att vi fick hälsa på! Vi kommer garanterat tillbaka igen. Och har jag några Malmöiter som läsare får ni gärna lämna en kommentar här med era bästa Malmötips. Så att alla som är sugna på en trip till stan får ta del av guldkornen!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
19 oktober, 2020

Jag har haft en så himla fin helg med familjen. Den började i solsken och slutade i snöstorm men från fredag morgon till söndag kväll var den rakt igenom underbar!

Ulf var krasslig i fredags så jag fick ställa in mina planer för att istället vabba honom. Då bestämde jag mig för att göra något kul. Möblera om på nedervåningen. Byta plats på matrum och vardagsrum och få lite ny energi i huset för att välkomna senhösten. Smulf höll mig sällskap i möblerandet och agerade gullig hemstjälp. Det blev den fina inledningen på helgen som du nu får se i bilder.

Bertils kompis Ada följde med oss hem efter skolan och det var sån fredagsfeeling på ungarna att det gurglades av skratt och trams och flams

Älskar när barnen är med sina vänner och har roligt ihop hela högen.

Efter att Ulf somnat och vi haft fredagmys med chips och Bäst i test stupade vi i säng.

På lördagen kom farmor på besök. Det blev mer golvsittande.

Och Folke som knäckt läskoden övade på ord med sin farmor, genom att sätta ihop bokstavsklossar.

Jag fortsatte städa och röja i trädgården. Sköljde ur krukor, tog upp dahlior, satte lökar och sorterade redskapen på rätt ställen. Jag kände mig så LYCKLIG för att för första året kunna göra det sådär duktigt och i tid som jag alltid drömt om. Lyckan i att faktiskt ha ett skjul som rymmer alla utemöbler och krukor och dessutom hinna fylla det innan snön kommer. Så skönt att veta att det inte ligger en massa saker ute och förstörs under vintern. Som oftast annars händer. Jag passade också på att städa vår grötiga veranda, såpskura golvet och göra höstfint där inne. Ni ska få se före/efterbilder sedan.

På lördagkvällen gick jag ut för att stjärnskåda. Det hade ryktats om ett snöoväder som skulle dra in under natten. Men det märktes inget ännu.

Jag brukar aldrig vara så här tidig men i år har jag faktiskt redan börjat hänga upp lite ljusslingor. Det är ju nu innan snön det är som mörkast och behövs som bäst!

Så gick jag in och såg några avsnitt av Premiärdatum Oklart med Jakob som nattat färdigt barnen.

Igår morse vaknade jag till den allra första snön. En vit värld som sänkt sig under natten. Barnen var exalterade och under frukosten planerade vi för att göra en utflykt.

Helgfrukost i lugn och ro med familjen. Det har jag saknat efter att varit bortrest tre helger i rad.

Efter frukosten gick jag ut och kände in snön. UNDERBART! Älskar den vita årstiden. Även om det säkert hinner smälta undan flera gången innan den är här för att stanna.

Det här är ytterligare en av anledningarna till att jag aldrig klipper ner perenner på hösten. De är så vackra täckta med den första försiktiga snön!

Tre dagar hann mitt höstarrangemang stå och glänsa innan det snöade över….

Vi bestämde oss för att möta upp matlaget nere vid sjön. För att grilla korv och dra upp båten vi samäger. Hög tid att lägga den på land nu.

Barnen gick dit och hade overallpremiär. Sånt mys när man kan börja med overall igen! De var väldigt nöjda.

Väl vid sjön gjorde jag upp en rejäl brasa

Och dukade fram kaffetermos, chokladtermos, korv och bröd.

Det blåste nio sekundmeter och det kändes i kinderna.

Så vi satt i grillstugan och värmde oss och fikade. Äntligen är vi igång med våra utflyktshelger igen! Vi var ju så flitiga med våra utfärder i vintras men under sommarhalvåret är man ju ute jämt ändå. Då känns det inte lika angeläget att ta sig ut mer uppstyrt. Men nu så.

Jakob var trött efter en natt när Ulf mest varit vaken och härjat

Jag var en liten aning piggare. Men bara en aning.

Och efter timmar av snölek, grillning och årets första snögubbe gick vi hem igen. Och eftersom det var en så stormig och kall dag bestämde vi oss för att avsluta helgen med en bastu.

Efter att Ulf somnat gick resten av familjen ner och bastade bort några timmar. Fick tillbaka värmen som blåst bort med stormen.

Vi bastade och badade iskalla baljbad och bastade sedan lite till. Och när klockan var nio smög vi in och la storbarnen för kvällen. Och sedan oss själva. Helt trötta och varma och möra efter en mysig familjehelg när vi gått från höst till full vinter.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
17 oktober, 2020

Näpp. Det var inte den bästa tajmingen. Inte menat att hända nu. Vi hade tänkt vara kloka och avvakta tills Ulf blev äldre. Men det blir inte alltid som man tänkt sig och då får man hänga med i svängarna och fånga tillfället som uppenbarar sig.

Så vi slår till. Vi passar på. Vi väntar smått igen! Den här gången är det dock ingen bebis utan en lurvig, luden liten sak som flyttar in hos oss om några veckor. Ni minns att jag skrev i somras och funderade på vilken ras vi skulle välja? Nu har vi äntligen bestämt oss och hittat vår lilla ögonsten.

Lovar att berätta mer snart!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
14 oktober, 2020

Det är något visst med mornarna i mormor och morfars hus. Medan de levde gav de oss den särskilda upplevelsen genom sina omsorger och vanor. Nu är vi med och återskapar det så mycket vi bara kan.

Igår morse när jag stressade som en tok för att få iväg alla tre barn och samtidigt mig själv för att åka in till stan och beta av en lång lista jobb. Då tänkte jag på mornarna i mormors hus. Väggen av värme när man steg upp på morgonen. Mormor som varit uppe i ottan och börjat elda. Lånemorgonrocken man drog omkring sig. Det fanns en hel garderob full med sådana.

Den här gamla höstolen som fortfarande innehåller alla fina hemstickade tjocksockar. Och som står framför det element som först blir varmt när man eldar. Här satt alltid morfar och värmde ryggen och gäspade igång sig. Där sitter jag nu på samma sätt.

Vedspisen och eldandet är centralt på mornarna. Allra mysigast med den första brasan som doftar gott av björkved. Och det hemtrevliga ljudet när det sprätter och knastrar i klabbarna.

Det här är utsikten från köksfönstret och på den spegelklara ytan simmar alltid svanar på hösten. Precis som de gjorde medan mormor och morfar fortfarande bodde här! De höll alltid räkningen på alla djur. Minsta fågel vid fågelbordet la de märket till.

Frukosten bestod alltid av samma sak och jag försöker så gott jag kan återskapa den. Kaffe och mormors kalljästa bullar. Om någon var hungrigare än så fick de mjukkaka med smör och ost. Som var ljummen efter att ha värmts i ugnen och fick smöret att smälta och rinna.

Så lugnt startade mornarna i huset. Önskar jag kunde återskapa det oftare här hemma. Vi har vedspis. Och hisnande utsikt. Nu återstår bara någon som stiger upp i ottan och värmer mjukkaka, eldar och kokar kaffe åt oss. Finns det en frivillig som kan åta sig det?

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
12 oktober, 2020

Du ska inte vara tråkig. Du ska inte räkna med att omgivningen är illvillig och automatiskt göra den sämsta tolkningen av vad andra människor vill och menar. Det har Ericas mamma sagt och den här gången grottar vi in oss i hennes morsas filosofi. Själv har jag fått lära mig att barn behöver skola in sig i att retas på rätt sätt.

Musik: Olov Antonsson.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
12 oktober, 2020

Vi sladdade in hemma en bra stund efter att skoldagen börjat i morse. Vi kom nämligen med nattåget från Stockholm (fast först från Malmö där vi spenderat helgen) och det var försenat. Så istället för en timmes marginal till godo låg vi fyrtiofem minuter efter. Hem kom en väldigt trött familj efter en kämpig tågresa. Särskilt på natten är jag skulle amma och söva en vild bebis som inte ville sova alls utan klättra runt bland slafarna. Var så trött att jag såg i kors när jag klev av tåget.

Men Erica skulle komma hit idag och vi skulle spela in podd och göra lite bloggplanering så jag fick bara lämna barnen i skolan, hoppa in i duschen och försöka göra det bästa av situationen. Tur att jag har en så bra kompis och kollega i Erica som hade med sig både frukostmat, lunch och JULPYNT för att vi skulle komma i stämning för planerandet av 2020s tre sista bloggmånader. Tänk att en så genomtrött och glåmig dag kunde bli så bra? Fick massa energi av att arbeta och dessutom mycket gjort under de timmar vi höll på!

Nu ska jag inte krascha i säng som jag helst vill, utan försöka orka plocka och packa upp i någon timme till först. Så tråkigt att mentalt “ligga efter” hela veckan bara för att måndagen blev knasig.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
7 oktober, 2020

Det skvalar ner – låter nästan som om någon vattnar huset med en stor vattenkanna. Trots att klockan är mitt på dagen finns knappt något dagsljus alls. Jag sitter i udda tjocksockar i min favoritfåtölj och arbetar med bloggen. Planerar inlägg och gör utkast. Njuter av att få hänge mig åt en sak fullt ut. Inga mail eller telefonsamtal alls. Äter en mandarin medan sista stearinljuset i huset brinner ner i staken. Måste skynda mig att köpa fler. Kommer komma många dagar som den här.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
5 oktober, 2020

Nu är jag hemma. Med åtta liter lingon i väskan

Med två slajmhänder i present till storbarnen.

Och ett evighetslångt tålamod för ettåringen.

Nu är jag hemma. Med nio nätters ostörd sömn i bagaget

Timmar av ostört prat med min syster

Två färdiga illustrationer

Nu är jag hemma med minnet av en sen middag hos en granne. Med många salta tårar i soppan. Medan vi pratade om söner och mammor som dör för tidigt. Ett av de mest innerliga samtal jag upplevt.

Nu är jag hemma med min slarvigt hopslängda väska

Med en inköpslista till IKEA på sånt vi ska ta med nästa gång.

Med lunchen på hemvägen som en värme i kroppen. Stannade hos min faster och hennes man. Som jag saknat dem. Och den välbekanta synen av alla deras böcker, tavlor, instrument och fotografier. Clarté och Folket i bild på soffbordet. Tryggheten och det välbekanta. Jag och Anna vilade middag på deras säng och blev omstoppade med en filt. Som två barn. Fast stora.

Nu är jag hemma igen.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• annonssamarbete Lindex •
2 oktober, 2020
Min syster Anna, mamma och jag

Oktober var länge min värsta månad. Månaden när det ska skramlas för alla cancerns offer och anhöriga. Hur viktigt det än är, är det inte alltid så lätt att vara just den där anhöriga vars eget liv är exemplet på hur skoningslös sjukdomen är.

Nu för tiden känns det lite lättare. Och jag vill på alla sätt jag kan bidra till den otroligt viktiga kampen mot cancer. Det är inte bara min familj som drabbats. Varje dag genomlider människor samma erfarenhet som vi gjorde.

Jag vet att cancerforskningen hela tiden går framåt och kanske hade min mamma levt om hon blivit sjuk idag? Jag vet också att ideella krafter, privatpersoners bidrag och insamlingar av olika slag är helt avgörande i vilka insatser som kan göras. Tyvärr är forskning mot cancer sorgligt underfinansierad. Cancerforskningen klarar sig inte utan bidrag och gåvor. Det är tillsammans vi kan skapa förändring!

Jag blir glad över företag som på olika sätt drar sitt strå till stacken under den rosa månaden. Som Lindex som den första helgen i oktober låter 10% av försäljningen gå till cancerforskningen. Under åren har Lindex tillsammans med sina kunder samlat in 14,8 miljoner euro så många bäckar små gör en stor skillnad. Skänk det du kan till höstens insamlingar mot cancer. Köp ett rosa band, swisha en slant. Och har du ändå planerat att göra något inköp av kläder – något stickat, klänningar eller underkläder. Passa på och köp det nu i helgen så gör det extra gott!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
29 september, 2020

Jag är så otroligt glad just nu. För jag är på min favoritplats i världen – mormor och morfars gård uppe i Norrbotten. Det är bara jag och syrran och inte en unge så långt ögat kan nå. Helt obeskrivligt att vara här i tio dagar. Bara rå om sig själv.

Anna arbetar bland annat med sin licentiatavhandling inom mode (halvtid i en doktorsavhandling) och behöver arbetsro medan jag arbetar med mina illustrationer. Jag målar alltså. Timmar i sträck. Om självförtroendet håller blir det något som kan säljas lagom till jul!

Jag och Anna har det så jädra fint här att vi regelbundet (alltså flera gånger om dagen) måste vråla lyckligt till varandra “Alltså fy i helvetet så underbart det är att vara här!”

I somras när jag var trött av att vara själv med alla tre barn sa Jakob att jag skulle boka in en härlig resa till hösten. Och då tog jag självklart sikte på min favoritplats! Det känns konstigt att vara ifrån barnen förstås. Första gången jag spenderat mer än en natt från Ulf. Men om jag ska vara uppriktigt känns det mest skönt hitills. Att få sova ostörda nätter. Att inte behöva laga mat som någon annan ska tycka om (vi lever mest på matjessill) samt att inte ha ansvar för någon hämtning och lämning utan bara kunna arbeta ostört.

Förutom att måla på något som förhoppningsvis ska gå att sälja tar vi lunchraster i skogen och plockar lingon.

Det är som vackrast prick nu! Och inte en enda mygga

Så otroligt fridfullt och skönt att vara här uppe. Vi hinner prata om mer än det allra viktigaste. Vi hinner liksom grotta ner oss i perifera men oerhört intressanta frågor som vilka som gör de bästa jeanslinningarna, vilken som är den mest mångsidiga örhängesstorleken, bästa sättet att plocka lingon och om matjessill är godast med gräddfil eller creme fraiche? Sånt där viktigt ni vet.

Det bästa av allt? Att internet är så dåligt att jag knappt kan slösurfa utan måste åka 3,5 mil till närmsta samhälle för att kunna försjunka i sånt. Vilken evig tur. Det blir mycket gjort med andra ord.

Puss på er och tack för all fin respons på dagens poddavsnitt om åldrande!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
25 september, 2020

Igår kväll hade jag en särdeles trevlig kväll. Jag traskade hem till Stina för Syjäntornas första syjunta.

En sån bra idé av Stina att ses och handarbeta. Laga trasiga plagg, fästa knappar eller stoppa strumpor. Har så många plagg som ligger oanvända för att jag inte hunnit eller orkat laga dem. Att avsätta tid för sånt varannan vecka – samtidigt som man får fika gott och småprata med sina vänner – det är genialiskt.

Fast jag har inte bara tänkt laga kläder. Först och främst vill jag få sticka! Stina fick lära två ringrostiga stickare hur man egentligen gör. Och jag siktar på att göra ett härliga tjocksockar till vintern. Så fort jag bara lärt mig att få ordning på avigan och rätan. Eh.

Den koncentrerade minen hos någon som försöker lägga upp lagom hårda maskor.

Blev inspirerad av Stinas fina Lovikkavantar. Samt grämer mig över att jag aldrig tog vara på slöjdlektionerna och lärde mig lite mer. Nu får det bli ordning med den saken!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
24 september, 2020

I tisdags gästade jag Nordegren och Epstein i P1. Temat för samtalet var influencers – eller rättare sagt badfluencers med anledning av den nyutkomna boken med samma namn. Och vi diskuterade bland annat smygreklam, dolda agendor i bloggvärlden och Ebba Bushs roll som Margaux Dietz vigselförrättare.

Om du vill lyssna kan du göra det här! Inslaget ligger ungefär sjutton minuter in i programmet.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• Reklamsamarbete Bixia •
23 september, 2020

En viktig del i att minska sitt klimatavtryck är ju att minska konsumtionen. Men vissa saker kommer vi ändå behöva lägga penga på. Som mat, transporter och elektricitet. Och på samma sätt som jag är noga med att maten jag äter ska vara närproducerad och ekologiskt hållbar. Vill jag att elektriciteten ska vara det. Bixia vill göra det enklare och mer lönsamt att producera el från förnyelsebara källor som sol, vind och vatten. Därför stöttar de privatpersoner som vill bli sina egna producenter. Både i större och mindre skala.

-20 minus men vattnet flödade ner i Lemesjön.

Ett exempel är Ove I Lemesjö som jag hälsade på förra vintern och som har ett vattenkraftverk som varit i bruk i generationer. Det är idag anslutet till elnätet med Bixias hjälp och genererar energi nog att värma upp femtio villor.

Lite faluröd färg är det enda som fattas nu…

Vi har i dagsläget “bara” lite solceller på taket till vårt energihus (allt om det hittar ni här) men det ger faktiskt energi till att värma hela vår gård och sedan sälja tillbaka lite överskott i elproduktionen.

Ni som går i solcellstankar kanske har noterat att det statliga investeringsstödet för solceller nu stoppats? Men det ligger faktiskt ett förslag hos regeringen att införa ett nytt ROT-avdrag för gröna investeringar från och med årsskiftet. Där föreslås att avdraget för solceller blir 15 % och dessutom erbjuder Bixia nu 7 % rabatt på hela solcellsinstallationen – något som tillsammans med nuvarande ROT-avdrag ungefär motsvarar besparingen hos det kommande gröna avdraget.

Fördelen med ROT är att du får det direkt till skillnad från investeringsstödet som du måste köa för att få och som endast betalas ut så länge avsatta pengar finns kvar.

Sånt här kan kännas krångligt att räkna på men Bixia kan vara till hjälp! Hos dem kan du läsa allt om solenergi och testa ditt tak för att få en gratis offert. Bixia hjälper till med allt från leverans och installation till kontakt med elnätsföretaget för inkoppling. Dessutom erbjuder Bixia möjligheten att sälja tillbaka överskottsproduktionen av el till ett vettigt pris. Och räcker inte ens egen elproduktion hela året får man rabatt på den el man måste köpa till. Sunt bondförnuft helt enkelt!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
22 september, 2020

När jag var i tonåren läste jag mycket flickböcker från fyrtiotalet. Och mycket livsinspiration hämtades där. Jag minns särskilt en bok om fyra syskon som bodde på en bondgård. I boken nämndes ofta vällingklockan som någonting viktigt. Vällingklockan som ringde in arbetare och husfolk till middag. Som ringde in läggdags och rast och allt annat viktigt. Jag minns att jag tänkte att jag själv gärna skulle vilja bo på en gård en gång. Och ha många barn och äga en vällingklocka att ringa i.

Nu har jag det. Jag köpte den här malmklockan i somras och den har en vacker klang som når genom skog och berg. Som tränger högst upp in i sovrumsalkoven där det leks och stojas. Och längst ner i källaren där någon annan spikar och bygger. Och sedan jag började använda den har livskvalitén förbättrats.

Inte bara för att det är så himla mysigt att gå ut på gården i träskor och förkläde och ringa in alla barn. Utan också för att det finns få saker som gör mig så rasande som att behöva skrika till folk. Särskilt min familj. Och i vårt gamla hus med tjocka innerväggar kan man nästan bli galen av att ropa på barn. Ingen hör någonting.

Nu har klockan blivit en betingelse så det räcker med några plingar för att barnhjorden och deras vänner ska komma dundrande ner för trappen, över gräsmattan eller från skogen. Jag besparar mina lungor och stämband och inte minst mitt humör. Och så är den ju så fin också. Vällingklockan.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se