Kategori: Claras vardag

Igår var det tre plusgrader och det både haglade, snöade och stormade. Vidrigt kall och ruggigt. Jag eldade i vedspisen och gick runt i ull-underställ. Inte muntert alls så nu tittar vi tillbaka på vad som hände i måndags istället.

Måndagen började med kyligt matlag.

Barnen sprang in och ut med blåfrusna fingrar och tår.

Vi käkade matrester från cykelfesten

Meze! Så gott.

Men matlaget blev kort för vi skulle iväg på städkväll i byn. Alla samlas vid badplatsen och hjälps åt att räfsa, plocka skräp, olja bord, trimma, rensa ogräs och beskära. Tyckte att jag klätt mig praktiskt men sedan vräkte regnet ner så att jag fick hem och svida om till tåligare grejer.

Arbetsbrallor, regnjacka och gummistövlar. Här står jag på botten av badplatsen som töms varje höst och fylls på nytt varje vår. Vi var ett tappert gäng som körde på i regnet

Men med hjälp av en hel drös duktiga ungar blev vi snart klara. Och så behagade solen visa sig en stund.

Efter städningen bjöds det på hamburgare. Och sedan åkte jag hem och tog ett varmt bad och försökte tina upp min djupfrysta lekamen.

På tisdagsmorgonen var jag uppe med tuppen för att åka in till stan. Glad som synes, men med en hand stor som ett dasslock. Mobilkameror kan verkligen förvränga perspektiven. Hoppas jag. Alltså verkligen.

Satt på NK och korrade bokmanus med Erica mitt emot mig.

Så glad för att vi jobbar ihop så bra och har gjort det sedan 2009. Erica är verkligen min parhäst i allt det kreativa. Och nu är hon också redaktör för min nya bok. Jag är SÅ tacksam över att ha henne vid min sida. Många gånger den här våren har jag ringt i panik.

– Det kommer inte gååå och det kommer inte bli klaaart och det här är ju bara skit! Och då har Erica ingjutit mod, hejat på och gett mig just de nycklar jag behöver för att låsa upp en text som gått i baklås.

Men sedan vi korrat i flera timmar var Erica tvungen att rusa vidare. Hon har bråda dagar eftersom hon producerar en massa sommarprat och dessutom håller på med en dokumentär för Sveriges radio. Och själv skulle jag sticka och träna innan jag åkte hem för dagen.

På måndagen hade Bertil tillverkat ett svärd i slöjden som Ulf blev väldigt förtjust i. Så i tisdags när han kom hem från förskolan hade han ett paket på köksbordet.

Bertil hade skyndat sig hem från skolan, täljt ett svärd av en pinne, målat och gjort det fint och slagit in till Ulf. Tänk att ha en storebror, alltså! Ulf var så glad.

Jag hade akuta behov av att äta potatissallad – så då gjorde jag det. Valde absolut ut hjärtpotatisen i lådan i affären. Visade sedan upp den för alla i familjen, som en riktig fåntratt.

Till potatissalladen gjorde jag en sallad på färsk vitkål med en så sursalt dressing att tungan krullade sig. Min pappas specialité – sjukt gott!

Ägg, sallad, kallröktlax och potatissallad. God tisdagsmiddag.

På kvällen gick jag hem till Stina och så fortsatte vi se på The Chosen. Hon hade bullat upp med lika delar nyttigt som onyttigt.

Där stannade jag alldeles för sent för en vardagskväll, så att jag blev helt trött och lullig. Men nej detta är faktiskt inte en bild på mig trött och lullig. Utan på deras minigrisar.

Så fruktansvärt söta. Och ganska fåniga jämfört med vanliga grisar. Deras elstängsel är liksom en tvärhand högt.

Jag gav dem knäckebröd och blev biten i fingrarna som tack. Tycker ni inte att min jacka ser exakt ut som en grispäls förresten? Tre suggor i en och samma bild!

När jag slutligen kom hem och gick och la mig var det en makalös rosalila sommarhimmel över byn.

Nästa morgon cyklade jag och lämnade på förskolan. Det fina med att det är svinkallt ute är att häggen nu har blommat i tolv dagar i sträck.

Därefter åkte jag in till min frisör Helen för att fixa utväxten. Satt och jobbade en del under tiden men det var vilsamt och härligt ändå.

Blonderingen blev perfekt! Så här ser mitt hår ut när det inte är lagt på spolar och stylat. Ganska dåligt med volym, får man säga. Är så glad att jag lärt mig använda spolar och slutat med värmeredskap som både skadar håret och gör att det gulnar.

Jag åt ramen till lunch och sedan åkte jag hem och korrade färdigt min bok.

Och det var måndagen till onsdagen i bilder, det.

I lördags morse var vi sega upp ur sängen. Barnen hade en övernattande kompis och när Folke frågade om de inte kunde få scones till frukost föll jag till föga.

Klart vi ska ha scones!

Bakade ett gäng

Som vi kalasade på

Kalas i kalsong

Sedan hoppade jag i min arbetskläder. Jag skulle nämligen ut och göra lite nytta i min trädgård. Essa tog ut löpsteget.

Ser ni henne? Detta är alltså Essas säkerhetsavstånd till elstängslet i förgrunden. Att border collies är signalkänsliga är årets underdrift. Det räcker med ett enda tillfälle för att de ska vara ärrade för livet.

Någon som inte är ärrad för livet. Han ville absolut kontrollera om elstängslet fortfarande gör lika ont.

Det gjorde det.

Fårmassage

Så här har det sett ut i vår trädgård i vår. Uppgrävda perenner från paradrabatt som måste göras om. Deppigt.

Maskrosor fulla rabatterna och inte en enda nedklippt fjolårsperenn.

Och så här såg det ut när jag rensat rabatterna! Ni förstår att det har varit skräpigt värre.

Sedan kånkade jag fram krukor och fyllde med trädgårdskompost och jord.

Barnen åt rabarber

Och någon försökte mortla rabarber, med varierande framgång.

Jag fick ihop femtontusen steg i trädgården men sedan gick jag in och tog ett bubbelbad med Ulf och vilade. För vid sextiden skulle jag på rep i bönhuset, inför söndagens gudstjänst. Och efter det stoppade jag Ulf i säng för att jag skulle på efterfest till byns cykelfest. Tog inte en enda bild och somnade inte förrän halv två på natten.

Men nästa morgon var det upp med tuppen för att lägga håret på papiljotter, måla mig och och sjunga upp inför gudstjänsten.

Sol och väldigt, väldigt friska vindar!

Utsikten från bönhuset.

Det är roligt att bo i en by med så många engagerade människor som lyckas hålla liv i bönhuset. Så att det inte går samma dystra öde till mötes som så många andra. Det vill säga blir privatbostad eller agerar förråd.

Vilket lovsångsteam det var! Wow!

Och kyrkan fylldes snart med människor. Tycker så mycket om att vara i kyrkan för det är bara då man umgås över åldersgränserna på det här sättet. Vi är ju rätt dåliga på det i Sverige annars. Inte många som bjuder mormor och kompisarna till samma party.

Jag fick så många omslutande, trygga tant- och farbrorskramar och uppmuntrande ord. Det var precis vad jag behövde kände jag.

Min vän Charlotte som är en fena på att organisera och styra upp ledde mötet och projektledde gudstjänsten.

Folke och Ylva-Karin

Barnen dansade till lovsången på scenen och Ulf körde en helt egen dans som gick ut på att bistert stå med armarna i kors och stampa takten försiktigt med foten.

“Strumpan i stenen-dansen” kallades den tydligen.

Jag sjöng med kören och solo på Vår fader och kände att det är SÅ roligt att sjunga i kyrkan! Gör det sällan nu för tiden men förut när jag bodde i stan var jag ju med i lovsångsteamet i min församling och då sjöng jag jämt. Dålig sak med att sjunga sällan är att man blir SÅ HIMLA NERVÖS. Eller jag kände mig inte nervös först men när jag började så blev jag det ändå.

Sedan satt jag och Stina och torkade tårar och snöt oss under gudstjänsten som man gör när det är berörande och fint.

Därpå stundade kyrkfikat. Hembakt bröd, kolakakor och rulltårta. Så gott alltsammans!

Min stora gosse

Den glasartade blicken hos någon som somnat sent och vaknat tidigt och gråtit sig igenom en gudstjänst.

Gullig farmor var där och hälsade på.

Stina var som sagt med

Och Ulrika förstås. Efter att vi fikat och pratat och haft trevligt i ett proppfyllt bönhus begav vi oss hemåt.

Men först ville Bertil plocka hägg åt mig. Häggen blommar för fullt och eftersom det blivit så kallt har våren bromsats in och blomningen förlängts. Ganska skönt när perioden mellan hägg och syren dras ut lite. Så man hinner med.

När vi kom hem åt vi varmkorvslunch, anmälde till sommarens scoutläger, kämpade med att få ihop planeringen för semestern samtidigt som jag försökte hjälpa Ulf att laga sin walkie talkie.

Och så tog jag en söndagspromenad med Elina i telefon. Inte svårt att gå långt när det är så vackert.

När jag kom hem igen firade vi Mors dag och åt tårta på verandan.

Så glad över att ha fått vara mamma i tolv år och ha tre så fina gossar. Det är nästan så att man blir sugen på en fjärde.

Efter fikat kröp vi ner under filtar i soffan och kollade på Historieätarna. Jag är så glad att det nu finns i SVT play. Har längtat efter en repris så att jag får visa mina historieintresserade pojkar. De satt som tända ljus och till och med fyraåringen ville kolla!

Medan Jakob gjorde kväll för pojkarna förflyttade jag mig från en tevesoffa till en annan. Tog nämligen cykeln hem till Stina som hade ordnat mys. Vi skulle se The Chosen på Netflix som är en teveserie om Jesus liv. Den har släppts i tre säsonger men sju är planerade. Och efter vad jag hört ryktas så har den transformerat människors liv! Så peppad på att se. Vi hann tre avsnitt och det verkar väldigt lovande.

Och det var den helgen i bilder, det!

I måndags eftermiddag när jag jobbat färdigt hoppade jag på lådcykeln och hämtade Ulf på förskolan.

Sandig, dammig men chic i sin Lantmännen-keps.

På hemvägen stannade vi till hos grannarna och hälsade på griskultingarna.

Ett helt gäng!

Som vi såklart ville gosa och prata med.

Väl hemma spolade jag upp ett utebad för att lurpa upp fyraåringen.

Säsongen för karbad i trädgården är den bästa!

Satt ute länge och njöt tills det plötsligt blev lite bråttom iväg.

Svidade om till min gröna klänning och drog sedan på matlag.

Hem till Stina och Emil.

Fullt ös medvetslös

De har en sån mysig soffa framför köksfönstret. Där kan man vila och ha det bra.

Det vankades kebab

Jag tog kycklingkebab och det var ohemult gott!

Vi åt ute i trädgården. Riktig sommarkänsla att äntligen kunna göra det igen!

Och bland barnen utbröt ett allmänt kackalorum.

Men efter middagen fick jag bryta upp ganska tidigt. Jag skulle nämligen cykla vidare till vårt lilla bönhus.

Vi skulle repa med kören inför söndagens pingstgudstjänst.

Så varmt att vi fick vädra korsdrag medan vi övade i vårkvällen. Två låtar ska vi sjunga och jag ska sjunga lead på en. Har precis lärt mig den så det gick lite knaggligt. Men det tar sig säkert till på söndag. Så mysigt att ägna en hel kväll åt att sjunga i alla fall.

På hemvägen stannade jag och konverserade några rara lamm

Innan jag hojade hem i den ljumma kvällen.

Förbi den anslående utsikten.

Det sista jag gjorde innan jag gick och stoppade om mig själv för kvällen var att stoppa om mina plantor i växthuset.

Och det var den måndagseftermiddagen, det!

Fåren som bräker nere på vår åker

Grannens tupp som gal i högan sky

Grisarna som grymtar och bökar belåtet

Kor på sommarbete råmar över byn

Hunden som skäller instängd i sin hundgård

Ljudet av en lyftande fågelflock

Någon som startar en motorsåg

Gnisslet från en osmord hammock

Humlesurr mot fönsterglas

Springande fötter över grusgång

Hästarnas frustande, någon gård bort

Storlom och storspovs ödsliga sång

Tågvisslans tjut genom natten

Cykelpling och barnaskrik

Gräsklippare, EPA och mopedsmatter

Ljudet av landet är ljuv musik

Axlarna sjunker med en decimeter direkt jag kliver in i farmors hus. Eller egentligen är det ju tjugofem år sedan det var min farmors hus. Därefter har det varit min farbrors hus och nu mina kusiners. Men som tur är får vi komma hit och hälsa på ändå. Det bästa är att komma när mina äldre släktingar är här. När det lyser i köket och elementen är varma och skafferiet fyllt med mat.

När vi kom på onsdagkvällen efter en regnruskig resa kalasade vi på varmkorv och uppvärmd pizza i det hemtrevliga köket.

Blir så glad av alla färger och mönster.

Syns kanske vem jag inspirerats av i mitt eget hem?

Jag gick runt och suckade av välbehag. Äntligen här igen!

Till kvällsfika sedan åt vi bullar, smörgåsar och drack te framför teven. Och allt var nästan precis som när jag var liten och kändes lika tryggt och hemtrevligt.

På kvällen bäddade jag åt mig själv i bäddsoffan på övervåningen.

I rummet bredvid sov pojkarna i dubbelsängen och härjade och busade. Inte förrän efter tjugotredje tillsägelsen stillade de sig och somnade. Och jag sov så gott som jag alltid gör här. Helt medvetslös.

Jag var fruktansvärt morgonpigg som liten och ville gärna vakna vid fem. Turligt nog var även min farmor Beda morgonpigg. Så om jag tassade ner i köket fick jag sitta där med henne och äta frukost hur tidigt som helst. Alltid kakor och bullar. Och traditionerna hänger kvar. Morfar hade dukat fram bullar, te och kaffe till pojkarnas frukost.

Sedan ville de pröva farbror Larssons hattsamling. Finns en del att tillgå!

Och efter bullfrukosten kommer den riktiga frukosten. Den med fil och smörgåsar och sånt. Det är två helt olika frukostar och ska på inget sätt heller blandas ihop med lunchen som kommer senare och gärna består av varm mat.

Efter vi ätit åkte vi och satte blommor på farmor och farfars grav.

Sedan gjorde vi en sightseeing i byarna. Bland annat åkte vi till min farfar Bertils barndomshem och spanade på det gamla övergivna ödehuset. Barnen beslutade att de ska bo här när de blir stora. Självförsörjande mitt ute i skogen.

På eftermiddagen tog vi kikaren med oss och gick ned till träsket

Och spanade på sjöfåglar.

Och lekte på skolgården. Att leka på andras skolgårdar är ett särskilt nöje. Gräset är grönare.

Farmors fina lilla hus! Så unikt och eget tack vare färgstarka personligheter och dålig ekonomi som förhindrat att saker renoverats och moderniserats och blivit opersonligt och trist.

På kvällen tog jag med mig pojkarna upp i berget för att spana på utsikten.

Hatt och kikare. Våren har inte kommit så långt uppe i Lappland.

Här blev vi sittande en lång stund. Höga höjder gör något med kroppen. Man blir både andäktig och liksom lite speedad på samma gång.

Så fint att vara med mina storpojkar och filosofera.

Sedan traskade vi hem genom skogen och lekte hela vägen.

Ända tills vi kom till huset och gick in och åt kvällsfika.

Morgonen därpå packade vi ihop och drog ännu längre norrut, till vår sommarstuga. Alltid pirrigt att öppna huset efter vintern och hoppas att inget frusit sönder eller blivit förstört. Som tur var såg allt fint ut! Barnen drog direkt till sin kompis och jag satte igång med ett mysigt projekt – nämligen att städa och organisera tvättstugan

Sedan gick jag en sväng runt gården. Vintern far hårt fram med allt levande.

Och vårfloden var så hög att vägen förvandlats till en strand.

Jag stekte enorma mängder småplättar till middag.

Och tvättade lakan och hängde på tork i vinden.

Tre fina dagar fick vi där – och den sista dagen var det tjugo grader varmt samtidigt som isen precis rivit på sjön. Våren är väldigt, väldigt kort här. I stort sett obefintlig faktiskt.

På hemvägen stannade vi till hos farmor igen och där hade pappa gjort renskav och potatismos så att vi fick i oss lite middag för den långa färden.

Barnen lekte av sig i trädgården för att orka sitta stilla i bilen sista biten.

Och jag fascinerades över att allting inom loppet av två dygn hade slagit ut så fint! Väldigt peppad på att komma hem till Västerbotten och inspektera vårens framsteg på gården.

-Mamma du verkar så ensam? sa Bertil bekymrat till mig en kväll.

-Ja, det är jag! Och det är underbart!

Har tagit med mig storpojkarna upp till sommarhuset. Först några dagar i min farmors gamla hus tillsammans med min pappa, faster och hennes man. Sedan vidare ännu lite mer norrut till mormor och morfars gamla hus – vår sommastuga. Här har isen knappt rivit från sjön. Storpojkarna drar iväg på byn och leker med sin kompis och jag går här ensam i huset och tvättar, rensar och viker om mormors linneskåp, stryker dukar och organiserar kökslådor. Går egna promenader och ligger på soffan i matrummet och läser. Mycket tid ensam med mina tankar. Och som jag njuter.

Jag minns hur jag som barn tyckte synd om mamma när resten av familjen åkte till farmor och hon blev kvar hemma. Nu förstår jag att det säkert var höjdpunkten på året. Huset för sig själv! Egentid i lugn och ro!

Ensamhet för ett barn och ensamhet för en mamma är två begrepp med väldigt olika innebörd.

En av mina trognaste partners här på bloggen är elbolaget Bixia. Vi har samarbetat i över fem år och det är jag väldigt stolt över! Deras idé är nämligen att främja och stötta småskaliga producenter av förnyelsebar energi från sol, vind och vatten. Bixia har länge arbetat för att ställa om elförsörjningen till förnybart och är det elbolag i Sverige som köper in störst andel el från lokala producenter.

År 2008 instiftade Bixia en miljöfond som stöttar konkreta projekt för att öka den närproducerade förnybara elen. Varje år delar de också ut stipendiet Bixias Klimathjälte där vinnaren får ta del av 250 000 kronor som ett stöd och uppmuntran för ett fortsatt inspirerande arbete.

Den framstående klimatforskaren Björn-Ola Linnér, professor vid Linköpings universitet, hjälper Bixia i bedömningen av vilka nomineringar som kan göra störst skillnad för klimatet. Förra årets vinnare blev den ideella föreningen Ätbart, som arbetar för att minska matsvinnet. Med hjälp av hundratals volontärer har de levererat över två miljoner måltider till behövande sedan starten 2019. Tack vare stipendiet har Ätbart kunnat växla upp och sprida verksamheten vidare.

Och nu är det alltså dags för en ny nominering! Men för att hitta värdiga vinnare behöver Bixia hjälp med nomineringarna. Känner du till någon klimathjälte som förtjänar att uppmärksammas? Eller har du själv en idé, ett projekt eller gör en insats för att påverka klimatet i rätt riktning?

Lämna i sådana fall ditt förslag hos Bixia! Den nominerade kan vara en enskild person, ett företag, förening, lärare eller kanske skolklassen som du tycker gör skillnad för klimatet.

Å vad jag längtar till imorgon! För när storbarnen slutat skolan tar jag dem i bilen och drar iväg till farmors gamla hus. Där möter jag upp min pappa, min faster Inger och hennes man Ulf som ska dit och öppna upp huset för våren. Och jag LÄNGTAR så hjärtat nästan sprängs efter att få vara med dem! Just i farmors gamla hus, med linoleumgolven som knarrar och skafferiet som doftar så hemtrevligt.

Jag kan känna en sån fysisk längtan efter detta märkvärdiga gamla hus. En längtan som sliter i kroppen och värker i bröstet. Jag längtar till exempel väldigt mycket efter ljuset i hallen.

Efter att sova i den här soffan och läsa gamla utgåvor av Polisen lägger pussel tills hela huden knottrar sig i skräck.

Jag längtar efter alla fina gamla saker som är så vilsamma att titta och känna på. Trasmattor som ligger i täta rader på golvet och väggar fulla med bilder på sedan länge döda släktingar.

Och jag längtar efter att gå upp i berget, kula högt och höra min röst som mångfaldigas i ekot.

Jag längtar efter att äta frukost i köket och stryka med handen över den rutiga vaxduken och sitta och prata om ditt och datt med min familj.

Yrvaken med håret på ända.

Och jag ska gråta för alla som saknas vid bordet och som borde sitta där precis som förut. Minnas rövarhistorier och fåniga skämt. Minnas sista gången vi sågs och vad som sades och gjordes. Och jag ska vara glad över att jag fått ha dem i mitt liv. Och så ska jag skicka bilder på allt jag gör till min syster – som kommer svara med gråtemojis. För att det enda hon önskar är att också få vara med.

Sedan åker vi vidare och öppnar mormor och morfars hus för sommaren. Och där finns lika mycket att längta efter och lika mycket att gråta över. Men det skriver jag om en annan gång.

Idag har jag spelat in podd, gjord tråkig administration och uträttat ärenden. Hade i alla fall på mig en klänning jag loppade förra veckan som är helt underbar. Mint condition och på etiketten i nacken står det Arvidsjaur vilket för mig höjer kärleken med 1000 procent.

Svår att tidsbestämma bara – för etiketten såg ut som femtiotal men klänningen känns mer som tidigt sjuttiotal.

Sånt underbart snurr i kjolen. Bar den till mina loppade kilklackskor och mina örhängen från Zara

Röda, gröna, lila och vita små prickar över hela tyget så man kan matcha klänningen med lite vad som helst.

Glada och svettiga barn kom hemcyklande efter skolan. Folke och Dahlia satte helt självmant igång med att göra sina läxor på verandan. Lättare att riva av när man är två!

Sedan vankades det matlag hemma hos oss.

Storbarnen härjade ute

Lill-Klas härjade inne.

Tittut bakom draperiet. Precis lagom nivår på härjet.

Barnen åt i matrummet. Klart Klas skulle få sitta med.

Han fick bra hjälp av sin storasyster.

Vi vuxna satt ute däremot och pratade nonstop.

Vårens verandapremiär för matlaget

Till efterrätt blev det småkakor och kaffe.

Och innan någon hann fatta vad som hänt hade klockan slagit 20.30 och det var dags att bryta upp och avrunda för kvällen.

Nu ska jag skynda mig i säng för imorgon har jag massor av jobb – då lämnar jag ÄNTLIGEN in sista kapitlet till boken!

Imorse när jag vaknade kände jag mig faktiskt en aning kryare. Proppade i mig värktabletter och tog på mig riktiga kläder och gick ut i trädgården. Står inte ut att missa vårens vackraste dagar för att jag är sjuk! Björken på gården har slagit ut under dagen och vitisipporna blommar för fullt. För bara några dagar sedan var det fortfarande snö på åkern. Men det går fort nu.

Jag kunde inte hålla mig från att göra lite lättare trädgårdsarbete.

Räfsade med pojkarnas hjälp, hängde upp hängmattan och monterade hammocktaket. Sedan var jag tvungen att ligga länge och gunga och ta igen mig.

Barnen är knappt inomhus alls den här årstiden och det nya för i år är att Ulf kan följa med på många upptåg. Idag lekte de uppe i skogen i flera timmar, så att jag plötsligt inte riktigt visste vad jag skulle göra av all egentid.

Jag valde att sova. Och det var väl spenderade timmar i hängmattan. Imorgon hoppas jag vara frisk. Behöver beta av en massa bokjobb inför långhelgen som kommer, då jag och storpojkarna reser bort.

Vaknade med världens förkylning imorse. Ont i lederna, i halsen och fullkomligt kraftlös i kroppen. Bara att ställa in den planerade träningen och allt annat jag tänkt göra idag. Har legat i sängen och sovit som en död. Inte ens nitton grader och sol ute har kunnat förmå mig att stiga upp.

På eftermiddagen var jag dock tvungen att ta ihop mig. Proppade mig full med alvedon, skjutsade Bertil till scouterna och helgens hajk med övernattning under bar himmel. Med tändstål, kåsa, yxa och sovsäck i ryggsäcken. Lycklig ungen!

Jag hade tusen planer för denna helg men nu verkar det som att jag får ligga stilla och kurera mig. Kunde inte blivit sjuk vid en sämre tidpunkt eftersom boken snart ska in och trädgården dignar av projekt. Hade jag varit frisk hade jag monterat hammocken, burit fram alla utemöbler och tvättat upp dem, åkt och köpt nya blommor till paradrabatten, planterat i mina krukor och gått någon underbar kvällspromenad i solen. Men nej. Inget sånt blir det.

Funderar allvarligt talat på att börja kallbada? Har ingen aning om det är därför – men Jakob har kallbadat varje morgon sedan innan jul och han brukar alltid vara sjuk på vintrarna – men i år har han inte varit sjuk en enda gång. Medan resten av familjen drabbats av ena sjukan efter den andra. Särskilt jag. Kanske kan vara värt att testa?

Nu ska jag i alla fall slumra vidare framför Sucession på skärmens svagaste ljusstyrka eftersom allt annat ger mig huvudvärk. Hoppas DU får en fin helg i alla fall!

I april läste jag färdigt en enda bok som jag dessutom redan läst förut. Läsningen var ljuvlig.

Samhällets Olycksbarn – Victor Hugo

En utfattig skogsarbetare ställs år 1795 inför rätta för att ha stulit bröd. Nitton år på galärerna blir straffet för Jean Valjean – men när han äntligen har sonat sitt brott och blir fri upptäcker han att friheten är en chimär. I samhällets ögon är han fortfarande en skurk. Och hade han inte i bokens början stött på en riktigt sann och god människa i Biskopen av Digne hade han säkert också förblivit sådan.

Mötet med biskopen skakar Valjean i grunden och han lovar biskopen att själv försöka bli en god man och leva ett bättre liv. Le miserables skildrar Valjeans försök att sona sitt brott och göra gott i världen. Men också hur svårt världen har att förlåta den som en gång har hamnat fel.

Hugo är en av Frankrikes största författare genom tiderna och jag älskar flera av hans storslagna romaner – som Ringaren i Notre Dame och Samhällets olycksbarn. Äventyrliga, romantiska och andlöst spännande. Själv gråter jag alltid i scenerna med biskopen och Valjean. Gråter över skildringen av hur en varm tro på Gud och på det goda i alla människor kan uträtta mirakel. Och tänker i mitt stilla sinne att lite mer av den människosynen skulle göra gott i det politiska klimatet just nu.

Ett magnifikt romanbygge med en intrikat handling. Romantik, dramatik och spänning. Vad mer kan man begära av en bok? Läs den!

Vad jag läste i januari

Vad jag läste i februari

Vad jag läste i mars

Nu har isen på lillsjön rivit. Och på storsjön sker det väl vilken dag som helst.

Så mysigt att cykla till förskolan med lådcykel

I sällskap av pratglada barn. Storbarnen har tagit sig till skolan för egen maskin nästan hela det här läsåret. Det är bara två kilometer – men en ganska brant väg. Spark under vintern och cykel nu när vägarna är framsmälta.

En aktiv skolväg ger bättre skolresultat säger de som vet. Jag tänker att man inte behöver veta för att märka att barnen mår bra av att börja dagen med motion. Detsamma gäller ju också mig. Efter att ha cyklat fram och åter och lämnat på morgonen känner jag mig väldigt mycket mer redo för dagen än när jag åkt bil.

Åt frukost på farstubron och lyssnade på humlesurr och fågelkvitter. Frukosten ser kanske inte så aptitlig ut. Men den ÄR god! Vaniljkvarg, banan, is, hasselnötter, cashew, jordnötssmör och kakao. Mixat till en tjock smoohie. Kaffe på sidan.

På måndagen satt jag i diverse möten och försökte däremellan skriva färdigt näst sista kapitlet till min bok! Selfie innan möte för att kontrollera sminket.

Snabb lunchsallad intogs i fåtöljen.

På eftermiddagen skulle jag och Malin spela in podd men strax innan vi skulle sätta igång rymde fåren. Folke hittade dem uppe på vägen när han kom hem från skolan. Vi fick hjälpas åt att fösa in dem i hagen igen och medan han blockerade utgången till deras hus med lastpallar, lagade jag elstängslet. Puh.

På eftermiddagen svidade jag om och hoppade i min jumpsuit och drog på…

Matlag. Det var röjigt på gården!

Men lugnare kring bordet. Ulrika hade lagat en supergod Halloumi-carbonara som vi smaskade i oss under tystnad. Alla var tydligen hunriga.

Sedan gick barnen ut igen

Och vi satt inne och surrade. Jag lånade matlagets hjärnor för att diskutera en ny affärsidé och dess eventuella fördelar och nackdelar. Bra att bolla med en entusiastisk affärscoach (Emil) och tre skeptiker (Albin, Jakob och Ulrika).

När klockan visade 20.30 åkte vi hem igen. Och konstaterade att vi verkligen börjar längta efter sommar-matlagen nu. Med fri stopptid. Halv nio känns alldeles för tidigt när man är mitt uppe i ett bra samtal.

Medan Jakob la Ulf tog jag på mig mjukiskläder och gick ut på verandan.

Och kröp upp i korgstolen och läste en lång stund. I maj är det fullt med häckande fåglar i lillsjön nedanför vårt hus. Ljudet är öronbedövande och underbart och letar sig in genom de tunna rutorna.

Då är det ljuvligt att sitta och läsa i oljelampans sken.

Plötsligt hade det blivit väldigt sent och jag fick bråttom i säng.

På tisdagen var jag uppe med tuppen och på väg in till stan. Där satt jag och skrev och tränade och skrev lite till. Fyndade även fyra vintageklänningar som är helt fantastiska. Ska fota och visa!

Middagen åt vi i värmen på verandan

Jakob hade gjort rotsaker i ugn med feta och det är hela familjens favorit. Åt tills jag storknade.

Sedan kom barnens kompisar på besök. Älskar när de har kompisar här och hittar på massa skoj och skriker av skratt. Älskar också att det är sommar och brölandet från sex pojkar kan ske utomhus istället för inne. Mycket naturligare på det viset. Efter en stund drog de iväg upp i skogen för att visa kompisarna sin koja på utkiksberget. Och jag låg och läste på verandan i lugn och ro.

Och det var starten på min vecka, det.

Det blev lite tyst här i helgen. Den har varit fullproppad med stök och trevligheter så jag har inte ens orkat ta fram datorn. Helgen inleddes i alla fall med fredagsmys. Folke ville lära mig vad Stina hade lärt honom på Valborg – nämligen hur man gör en snygg chark-ros till ostbrickan.

Barnen hade önskat ostar till fredagsmys så då ordnade jag det. Sedan kröp vi ner i soffan ihop och såg på Kastrullresan. Vi somnade tidigt och jag sov ända till tio dagen därpå.

Då satte jag direkt igång med att städa. Har varit så irriterad på stöket i vårt källarförråd denna vinter när julpynt, utsorterade kläder och annan skit har hopat sig. Men när jag rengjort alla vinterkläder för att kunna vika undan dem så behövde jag ju kunna ta mig in i förrådet. Började med att städa det utrymmet. Och när det var klart städade jag tvättstugan. Och när det var klart städade jag groventrén. Städade nonstop i flera timmar och det var SÅ skönt! Avslutade med att städa verandan också och klä om sofflocket.

Farmor kom och hälsade på och hade med sig en laddning lagade gosedjur. Essa är förtjust i att äta upp ansiktena på alla barnens gosedjur och den som får äran att laga dem efteråt är farmor. De blir så fruktansvärt skeva och roliga. Betydligt sötare än innan.

Farmor och barnen var ute i skogen i flera timmar och lekte – så Jakob kunde plugga och jag kunde arbeta ostört. Ibland är städning det mest vilsamma man kan ägna en lördag åt.

Men sedan slog klockan fem och då duschade jag, sminkade mig och gjorde mig fin för att åka in till stan. Är för övrigt svårt förtjust i mitt Diana-barr!

Sedan gick jag och Elina och åt på Tapas och vi hade mycket att prata ikapp om att det var svårt att veta om vi skulle tugga eller prata. Rekommenderar verkligen carpaccion! Värd en paus i samtalet för att kunna glufsa i sig.

Bästisar sedan sexton års ålder. Vi firar alltså 21-årsjubileum i år!

Hem kom jag sent och somnade ovaggad.

Och nästa morgon gjorde jag en smoothie till frukost. Fryst banan och mango. Bladspenat, citronsaft, vaniljkvarg och lite chiafrön på. Gott!

Efter frukosten gick jag ut på gården. Vattnade i växthuset, gav fåren mer mat, tvättade upp min lådcykel, servade och provcyklade den efter vintern. Pumpade barnens cykeldäck och sedan kastade jag och barnen tennisboll till varandra. Det är ju brännbollssäsong nu så då gäller det att öva på lyra.

Sedan tog jag på mig träningskläder och cyklade ner till gymmet i byn för veckans fjärde och sista pass. Så GLAD att vi nu har ett superfint gym i byn. Ren njutning att åka dit. Och över hela byn hängde rök eftersom alla eldade gräs. Älskar det vårtecknet.

Jag och syrran skickar bilder på våra träningsframsteg till varandra och hejar och peppar efter varje pass. Hon har ju också tränat tung styrketräning i snart tre år och gått från späd och tunn med lite dålig hållning till stark, vältränad och muskulös. Så vi skickar selfies och tunga vikter-skryt.

Mitt tips är att skaffa en träningskompis som du kan skicka dina framsteg till och som kommer peppa dig och bli glad för din skull! Och heja på när du saknar motivation.

När jag kommit hem och duschat ville Ulf spela spel. Vi spelade Äggspelet och Memory och la diverse pussel.

Och jag planterade liter orangeröda pelargoner till verandan.

Hade ju städat och klätt om soffan dagen innan. Hittade ett så fint gammalt bolstertyg på loppis som jag tänkte skulle passa perfekt. Kommer köra på blått här inne i sommar. Det har jag aldrig gjort förut. Plockar upp färgerna från den pappersbonad jag fyndade på påsklovet.

Nu är här torpigt och gulligt.

Essa matchar. Men bara med ena ögat.

Ett gökur på sniskan

Borstar för behov

Och den allra första lilla trädgårdsbuketten som ändå doftar så starkt att man golvas.

Innan läggdags hade jag lovat Ulf en cykeltur.

Så vi drog till sjön för att kolla om isen rivit. Inte riktigt ännu.

Men kanske mycket snart.

Det ska ju vara varmt och ljuvligt hela veckan så nu borde både snö och is smälta bort.

Vi åkte rutchkana och gungade och kastade sten. Och på hemvägen stannade vi till hos grannarna.

Peak landet! En varning för gris. Men även vad jag vrålar efter de som kör för fort förbi lekande barn.

-KÖR SAKTA, DIN GRIS!

Grannarna har fått griskultingar i mängder och de är så fruktansvärt söta. Men suggan var inte det minsta intresserad av att komma fram och säga hej. Ville bara ligga och tryna.

Så istället för att kela med gris kelade jag med mina plantor och bäddade om dem med fiberduk. Sedan gick jag in och tog en tidig kväll. La mig redan klockan nio och somnade snabbt. Inte konstigt efter en sådan helg!

Alla tre barn är hemma sjuka men jag gjorde bort min sväng förra veckan och kunde träna som vanligt idag. Så skönt att fly hemmet en stund och få tid för mig själv. Tränade först ett tungt styrkepass på 50 minuter med min PT och sedan ett konditionspass på 35 minuter då jag körde crosstrainer, roddmaskin och stakmaskin. Tog givetvis en svettig selfie i den skeva spegeln när jag var klar. Fotar nästan alltid mig själv efter träning, även om jag inte postar bilden någonstans. Det känns som att träningen blir mer verkligen när jag tagit ett foto. Av samma anledning har jag en liten kalender vid mitt nattygsbord där jag för hand skriver plitar ner vad jag tränat och hur dagens känsla var. Trots att min fitbit ju redan har all information lagrad. Men det är så belönande att bocka av och dokumentera!

Nu är jag helt matt i kroppen vilket passar utmärkt eftersom jag bara ska sitta och skriva på boken resten av dagen. Sakta men säkert går det framåt. Om två veckor måste hela manuset vara klart.

Och jag har sån fredagskänsla! Solen skiner, Jakob har städat huset medan han vabbat barn, och ikväll när han är på aw ska jag och ungarna se klart Kastrullresan och äta chark. Imorgon ska jag plantera vårblommor på bron och på kvällen äta middag med min bästis. Jag har en finfin helg i kikaren, med andra ord!

Nu ska jag berätta för dig om min valborgsmässoafton. Som började tidigt med att jag sprang ut på gården i fladdrande nattlinne och klapprande tofflor för att se till mina tomater. Jag behövde försäkrade mig om att de klarat första natten.

Eftersom tomaterna var vid gott mod kunde jag gå in, lite lugnare. Jag drack kaffe och gjorde en skål med smoothie. Blåbärskvarg, banan, fryst jordgubb, lite citronsaft och proteinpulver. Sedan i med mandlar och chiafrön för kras och krisp.

Ulf drack sin smoothie ur kopp istället, givetvis med cykelhandskarna på. Han sover i dem. En högt älskad present från hans morfar.

Efter frukosten tog jag på mig arbetskläder och gick ut igen. Den här gången redo att vårstäda.

Farstubron såg eländig ut. Gamla höstplanteringar, julbelysning på svaj, byggskräp från när toaletten renoverades plus lite annat smått och gott.

Mycket bös blir det.

Tur jag har barn som gärna hjälper till. Folke sopade rent

Bertil kärrade bort alla döda pinnar och torra växtdelar.

Stark och seg byggde han på vår brasa ytterligare.

Ulf hade det bäst som vanligt.

Men efter att ha arbetat ute i trädgården hela förmiddagen blev det dags att gå in, duscha och duka…

till valborgsmiddagen med matlaget.

En glad gamäng länsade vårt barskåp. Emil var så fin i sin blommiga knytblus under svart kavaj. Den har Stina fyndat åt honom på loppis.

Han blandade ihop Manhattans till herrarna medan Stina och jag föredrog en riktigt bra årgång cola zero.

Jag bar gult och konstaterade att jag ser precis likadan ut till vardag som fest. Använder exakt samma kläder vilket innebär att jag alltid är något överklädd till vardags. Gärna det!

Vi hade knytis på maten och Albin hade gjort entrecote till huvudrätt

Klunga kring köksbordet

Det var fruktansvärt gott. Kan verkligen få ett akutsug ibland efter en STOR bit kött!

Till efterrätt blev det småkaksbuffé eftersom jag kände ett starkt behov av att tömma frysen.

Barnen som varit ute och studsat kom in rödnästa, kalla om kinderna och svettiga på samma gång. De satte i sig med glupande aptit.

Sedan hade Stina ordnat fiskdamm åt barnen.

För någon happening ska det ju vara på valborg förutom själva pyromanin.

De fick varsin karrapåse

Och jag lyckades väcka Ulf som fick fiska upp sin.

Men sedan direkt somnade om igen. Och han som varit så peppad på brasan!

Vi gick ner och tuttade på

Barnen hade placerat en påle mitt i elden och sökte frivilliga häxor. Men jag lyckades få dem på andra tankar genom att hetsa dem till att mata elden med mer bränsle (och därmed städa fint i vår skog efter gallringen). Den sluga planen gick hem!

De kånkade och bar ris och matade elden.

Så härligt att stå vid en majbrasa och skråla. I vanlig ordning var vi tvungna att googla texterna som vi inte kom ihåg och förvirrat försöka sjunga vårvindar friska, sköna maj och vintern rasat…

Först värmde jag fejset

Sedan griljerade jag skinka

Och det sprakade och sprätte mot vårhimlen när vi välkomnade maj och suckade

-Tänk att vi klarade det? Tänk att vi överlevde vintern?!

Sedan gick vi in igen och värmde oss och åt snacksbuffé och lyssnade på Jussi Björlings Sverige. Inte ett öga var torrt – och inte en strumpa heller. Som sig bör en valborgsmässoafton i Västerbotten.

1a maj och jag tänker på alla lågavlönade kvinnor inom skola, vård och omsorg som bär upp det här samhället. Ofta pratar man om utmattning som någonting som drabbar prestationsprinsessor som inte lärt sig säga nej. En sjukdom för för duktiga flickor som borde sänka sina ambitioner i karriären. Det är ett så elakt sätt att lägga skulden på individen istället för strukturen.

Sanningen är att vårt land går runt på att framförallt kvinnor arbetar över sin egentliga kapacitet. Inte minst inom skola, vård och omsorg. För kort om personal på för många barn eller sjuka. Men hon förväntas fixa allt, hon klarar biffen! Hon räddar liv och utbildar barn och sköter gamlingar på delade turer. Hon ordnar upp situationen och dessutom till en riktigt kass lön med liten möjlighet att påverka sin arbetssituation. Och när hon kommer hem fortsätter arbetet, för även där är hon huvudansvarig. Både för hushållsarbete, barn och nära relationer.

Vi litar på hennes förmåga, utnyttjar den till max och tar den för given. Tills den dag då hon blir utmattad. Då får hon höra att hon måste lära sig att säga nej. Sluta vara en sån duktig flicka. Sätta gränser kring sig själv. Inte vara en prestationsprinsessa!

Efter lågkonjunkturen som drabbade Sverige under nittiotalet ökade sjukskrivningarna för psykisk ohälsa dramatiskt framförallt bland verksamma inom sjukvård och skola. Det är statistiskt säkerställt att ohälsan hängde ihop med besparingskraven under den här tiden. Ju fler man sparkade och ju mer man skar ner i verksamheten – desto högre psykisk ohälsa bland de som blev kvar. Åtgärder som var tänkta att spara pengar kom tillslut att kosta pengar i form av höga sjukskrivningstal.

Det här är ett svek från samhället och från arbetsgivarna. Sverige är ett av världens rikaste länder. Men vi förmår inte ta hand om de medborgare som bär upp det. Istället delar vi ut stora vinster till de som driver friskolor och generösa skatterabatter till de som redan har det bäst ställt.

Det är sånt jag tänker på när det är första maj.

Så blev det fredag och farmor tog tåget från stan och kom och hälsade på.

Jakob gjorde tacos, som han nästan alltid gör på fredagar. Jag har insett att tacos är godare utan bröd och med alla ingredienser blandade i en enda grisröra. Så det äter jag. Ber om ursäkt till alla kräsmagade.

Essa skötte städjobbet exemplariskt efteråt

Och jag var tvungen att dokumentera det fina kvällsljuset.

Till fredagsmys drog vi för mörkläggningsgardinerna i teverummet och så kröp vi ner framför Kullamannen. En urläskig barn- och ungdomsserie från sextiotalet. I svartvitt och ganska långsamt tempo till en början. Men sedan blir man fast och då kan man inte sluta. Tipsar om att både denna och Kråkguldet finns på Öppet arkiv.

På lördagsmorgonen drack jag kaffe länge, bloggade och åt frukost långsamt. Men Ulf drev ut stackars farmor för att leka. Barnens kompis Dahlia kom förbi och de övade bågskytte tillsammans!

Vilken dag som helst är ALL snö borta nu. Det sista lagret är så tunt. Och i rabatterna har det kommit upp både krokus och blåsippor.

Jag hoppade i mina arbetskläder och sedan gick jag ut i trädgården.

Albin och jag skulle nämligen plantera om våra sådder och så nytt. Samt ta hand om våra övervuxna tomater som såg så ledsna ut. Med sig hade han Ada, Ylva-Karin och Klas.

Och våra barn fick också hjälpa till. Särskilt Bertil var peppad för han och jag har ett gemensamt odlingsprojekt i sommar. Han vill ju bli självförsörjande och bo helt ensam lååååångt ute i skogen när han blir stor (tycker att vi bor alldeles för urbant) så nu vill han lära sig allt om odling.

Först fick vi sila den klumpfyllda jorden genom korgen, ner i skottkärran.

Sedan hjälptes barnen åt att fylla pluggbrättena.

Jag började kruka om tomaterna.

Vi har massor med tomater i år. Det är flera år sedan vi sist odlade tomater i stor skala i växthus så jag njuter verkligen av tanken på all tomat jag ska äta i sommar!

Albin visade barnen hur de skulle så och de petade ner frön så noggrant och försiktigt och märkte upp lådorna.

Men Klas somnade ifrån alltihop.

Älskar våren när det är full aktivitet på gården. Jakob bytte till sommardäck. Någon granne kom förbi och surrade, Emil kikade in och lämnade tillbaka vår takbox, barnens klasskompisar var ute och cyklade runt byn och stannade till och pratade en stund. En annan red förbi på sin häst. Farmor lekte med småbarnen. Liv och rörelse och levande landsbygd!

Vi fick besök av tonåring från granngården också. För hjälp med att montera studsmattan igen efter vintern. Vi brukar överlämna det till en duktig ungdom som vill tjäna en liten slant.

Och så SKÖNT att den utmärkta barnvakten studsmattan nu är på plats igen. Barnen blev helt vilda.

Vi blev helt trötta och fick ta lunchpaus.

Fast när krafterna återvänt hjälpte Albin mig att stängsla om till fåren efter vintern. De går nu i en ganska liten hage och ska så göra tills det hunnit växa upp lite grönt.

Bertil inspekterade arbetet

Sedan fick alla barn i uppdrag att samla ihop kvistar och grenar från vår skog och förbereda för en Valborgsbrasa.

De var riktigt duktiga, så idag kommer matlaget till vårt ringa tjäll för att fira Valborg! Och jag tänkte nu skynda mig ut i trädgården för att göra lite vårfint. För just nu ser det förfärligt ut där. Men jag vill att det ska vara förfärligt fint! Hörs senare.

Efter några krassliga dagar med låg energi ser jag fram emot helgen! Tog mig samman idag och dammsög, möblerade om lite på nedervåningen och städade badrummet grundligt. Nu går det äntligen att existera igen. Farmor kommer strax hit på middag och hon ska sova över. Imorgon kommer Albin över och vi ska så grönsaker och plantera ut tomaterna i växthuset. Dessutom ska Albin hjälpa mig stängsla åt fåren. På söndag firar vi Valborg med matlaget och på dagen tänkte jag försöka rusta vår i trädgården. Ser förfärligt ut kring huset just nu och jag vill få bort allt bröt och få fram allt fint! Längtar efter att placera ut mina fina utemöbler igen. På måndag tänker jag kanske demonstrera med barnen i stan. Och sedan är den långhelgen till ända.

Känns som en perfekt mix av saker att göra. Hoppas helgen blir fin för dig också. Vad planerar du att göra?

I måndags hade vi matlag. Jag drog på mig min gamla röda klänning som hängt längst inne i garderoben i något år. Sedan drog vi till Stina och Emil.

Folke ville absolut vara med på bilden.

Det vankades spagetti och köttfärsås och det var precis vad jag var som allra mest sugen på just då.

Stina rörde i grytorna

Ulrika berättade om sitt kommande ridläger.

Och jag rev ost i drivor.

Medan biker-nissen ville spela fiol.

Våra kära ungar

Så fin att vara tillbaka i vardagen igen och ha matlag efter påsklov och resa.

På tisdagen åkte jag in till stan som jag brukar. Åt det jag brukar och satt och arbetade där jag brukar. Lämnade nytt kapitel till boken. Sedan kom Erica förbi och vi bollade lite manus och texter med varandra. Efteråt drog jag och tränade med min PT Ida. 50 minuter styrkepass.

Efter träningen åkte jag hem till pappa och blev bjuden på middag. Raggmunkar och fläsk. Och så fick jag mina födelsedagspresenter.

Vi pratade om läsning och bytte böcker. Det är ju pappa som till stor del odlat mitt läsintresse genom åren. Jag fick låna en gammal bok om Petrus Laestadius som jag ser fram emot att läsa. Så mysigt att sitta i farsans kök och surra bort någon timme. Men kolla snödrivorna! Börjar misströsta om att det ska kunna bli vår och grönt någon gång.

När jag kom hem från jobbet var jag så trött och frusen (det regnade snöblandat från alla håll och kanter) att jag klädde av mig och gick rakt in i badrummet och spolade upp ett skumbad. Ja, jag vet. Living on the edge med telefonen i badkaret. Men det har gått bra hittills i alla fall!

Efter badet när jag ändå inte riktigt fått upp värmen gjorde jag en rejäl brasa i vedspisen och sedan tog jag en tidig kväll.

Och idag är det lika vidrigt väder men jag ligger ändå bara hemma och skriver. Från sängen.