Kategori: Claras vardag

Det har varit så mycket senaste veckan. Mycket jobb att ta igen efter sjukdom och vabb och dessutom avslut på några riktigt stora projekt. Så när jag ätit fredagsmiddagen som Jakob och barnen lagat och lagt mig i soffan för att se Pirates of the Caribbean – död mans kista med barnen. Då somnade jag som en sten och vaknade inte förrän filmen var färdig. Jag stapplade sedan upp – laddade en diskmaskin – och kraschade i säng på nytt. Och sov till klockan åtta på morgonen.

Då vaknade jag som en ny människa, till den här utsikten.

Kom ner i köket där det brann i vedspisen. Erinrade mig att det fanns massa småplättar kvar från torsdagens middag som jag kunde duka fram till barnen.

Grädde, plättar och häggbärssylt till frukost. Inget fel på den kosten.

Efter att vi ätit ville barnen spela Minecraft – sällsapsspelsversionen.

Vi hann dock knappt plocka fram innan vi beslöt oss för att istället dra till sjön och testa skridskoisen!

Där mötte vi upp Ada

Och jag fick chansen att teståka mina splitternya röda skridskor. De snyggaste skridskor jag sett! Fann dem på loppis i veckan och högg till utan att tveka. Förutom att vara vrålsnygga med ett rutigt luddigt foder så satt de helt perfekt. Blir så barnsligt lycklig när jag är på jakt efter något särskilt och lyckas hitta det på loppis. När jag har is i magen och plötsligt bara springer på det utan att behöva köpa nytt.

Jag har mest åkt i mammas gamla utslitna konståkningsskridskor senaste åren och de är dessutom för små för mina fötter. Så nu var det verkligen på tiden med nya grillor. Snackar om tur!

Så fint på sjön. Längst där ute såg det ut som att det fortfarande var öppet vatten. Men vi höll oss vid kanten.

Lekte tagen och följa John och övade åttor, öglor, hockeyinbromsningar och att saxa.

Det var SÅÅÅÅÅ kul! De senaste åren när vi åkt har jag varit i så dålig form och haft så uschliga skridskor att jag knappt vågat åka ordentligt. Idag flög jag fram (nåja) och kände mig fri! Eftersom det bara var någon minus ute kunde vi åka länge innan vi blev kalla.

Men till slut fick vi bege oss hem igen, för vi väntade besök.

Bertil bar in ved och gjorde upp en brasa

Och sedan kröp ungarna ner i soffan och tinade fötterna under filten.

Jag har julpyntat lite mer nu till första advent. Inte bara stjärnor utan också hyacinter i små krus, juliga väggbonader och diverse ljusstakar.

Blir så glad av den första hyacintdoften!

Sedan tog otåligt väntande vid.

-När kommer egentligen farmor och faster Josefin och farbror Jens?

Vänta, vänta, vänta….tiden går extra långsamt när gästerna dessutom kommer med lördagsgodiset.

Men så hips vips var de här. Jag värmde glögg och saffransbröd.

Och faster och farbror som är riktiga sällskapsspelare tog ett parti med Bertil och Folke

Medan farmor och Ulf läste sagor.

Jag gick ut och matade fåren och fyllde på vatten och bar ut diverse skräp som samlats på punschverandan. Vill göra julfint där också och det är omöjligt för tillfället.

Många julstjärnor i vårt hus!

När jag kom in igen fortsatte jag julpynta lite. Satte upp juliga hyllband, tog fram adventsstaken och nålade upp fler bonader. Sedan började jag med maten.

Det blev falafel i pitabröd med ugnsbakad feta och honung, plus en god sötsyrlig tomatsallad.

Vi åt tills vi storknade. Sedan satt jag och Folke och övade på att rita människor med korrekta proportioner och verklighetstrogna stortår och sånt där viktigt.

Så småningom åkte gästerna hem och då sa barnen att det kändes som att den här dagen hade varit som ett helt jullov. Och det höll jag precis med om! Exakt så här vill jag spendera helgerna i advent – med nära och kära och göra mysiga saker.

Imorgon ska vi gå i kyrkan, gå på julskyltning och sedan dricka glögg med matlaget. Men nu ska jag stänga datorn och duka iordning lite mysigt inför adventsfrukosten imorgon. Har köpt varsin chokladtomte till barnen som de ska få som en liten present. Adventsfrukostar slamsas inte bort!

Dag tolv av vabb för minstingen och jag tycker mig inte se någon förbättring. Det här är en riktigt seg förkylning/influensa och jag känner hur arbetsberget tornar upp framför mig. Förra hösten hade vi dock åtta veckor av vabb så även om vi skulle behöva vabba ända fram till julafton kommer det inte bli så illa som det var då.

Men mitt i allt så känns det ganska mysigt att vara hemma tillsammans. Det är som något slags konstigt jullov. Det är kallt och vitt ute och inne lyser julstjärnorna. Och idag började jag och barnen julbaka. Något ska man ju roa sig med.

Vi började med en dubbel laddning saffransbullar av detta goda recept.

När jag bakar med barnen brukar jag låta dem börja baka och så assisterar jag bara och håller humöret uppe när degen inte går att kavla, rulla eller forma till bullar. Man kan ju bli rasande för mindre.

Sedan droppar barnen ändå av en efter en och då kan jag baka lite mer effektivt och rationellt.

Bullar i olika modesjanger

Vissa bakar i huckle och andra i sina slöjdalster. Den randiga toppluvan är en klassisk innemössa perfekt för bakning. Ser man långa vägar – ute bär man ju päls!

Gillar att baka på bakbord. Man får bra grepp och slipper slita på köksskivan när man skär och delar degen och sånt där.

Gjorde halva laddningen till lussekatter och den anda halvan kavlade jag ut och bredde smör och socker på.

Och så på med lite riven mandelmassa, rulla ihop och klippa till en fläta.

Det blev en jädra laddning när det var färdiggräddat.

Då kröp vi upp i soffan och kollade på Julens Hjältar ihop och provsmakade bullarna

Fem stjärnor av fem möjliga. Fint vabbdag på det hela!

Nästa år ska jag inte tveka utan sätta upp stjärnorna redan i mitten av november. Livet blir så mycket lättare då. Plötsligt gick novembermörkret från hotfullt och deppigt till vintermysigt och vackert.

På fredagen tände jag ljus och lagade middag och lyssnade på podd medan barnen låg i soffan och vilade.

Jag gjorde en gratäng med pumpa, parmesam, prosciutto, bröd och ägg. Låter kanske märkligt men var väldigt gott!

Salt, sött och krispigt i samma liksom.

Första maten jag orkat laga den här veckan.

När vi ätit kröp vi ner i soffan och hann se första Pirates of the Carribean (2 1/2 timme lång) innan klockan blivit 21.20. Yes! Sedan fick jag äntligen gå och lägga mig. Sov som en gris.

Och steg upp vid tio till dessa frukostlämningar.

Och Bertils brasa. Han har övertagit eldningsansvaret och gör varje morgon upp en eld i vedspisen. En av livet stora glädjeämnen är att komma ner från den kyliga övervåningen på morgonen och i trappen mötas av en varm björkvedsdoftande vägg

Efter frukosten tog jag på mig arbetskläder och gick ut. Kändes gruvsamt eftersom jag börjar hosta direkt jag blir kall.

Barnen satt och täljde

Folke håller på med ett svärd och Bertil en ny grötslev.

Det glittrar vackert runt tomten – trots att jag bara satt upp hälften av alla ljusslingor jag hade förra året.

Bertil hjälpte mig att fixa frostfritt vintervatten till fåren genom att ställa dit vår isolerad elektriska balja, och så bar han dit ett nytt fodertråg och matade dem.

Så glad över att ha ett storbarn som man kan jobba jämte. Och som tycker att det är roligt att vara med och göra riktiga saker.

I garaget satte vi upp julstjärnan på sin vanliga plats. Sitter den bra?

Sitter perfekt!

Vi kom in igen i värmen och jag kokade kaffe.

och tog fram apelsiner och nejlikor och så satte vi igång att pyssla

Den här tiden fram till jul är så mysig. Alla ursäkter till att få sitta och pyssla med nonsensgrejer välkomnar jag.

Det blev många apelsiner

I olika varianter.

Gammor är här och hälsar på och hon var ivrig påhejare.

Jag hämtade även in mossa och renlav som legat ute i trädgården.

Och lät tina. Här ska göras julgrupper!

Och så tog vi fram pepparkaksmått

Och stansade stjärnor till en apelsinslinga som ska hänga i köket.

Vilopaus. Det blev en lång sådan. Vi käkade lördagsgodis i soffan och åt gammors medhavda saffransbullar. Och jag somnade faktiskt ifrån helt en stund.

Till middag gjorde jag en potatis- och löksoppa med vitt vin.

Är för övrigt så förtjust i vår lilla pip-hylla som förvisso inte innehåller några pipor men gör det här mörka hörnet lite gladare.

Efter maten såg vi på Julens Hjältar i Öppet Arkiv. Den sändes precis i den ålder då jag inte tittade ppå julkalendrar – så jag har inte sett någonting alls av den. Men den verkar mysig!

En första bukett julblommor.

Och tydlig citrussäsong.

Runt gardinstången i köket har jag lindat lysande guldlöv.

Längtar efter att få börja julstöka här på riktigt. Tänker baka saffransbullar så fort jag får möjlighet. Vill alltid ha fikabröd hemma i adventstider – eftersom vi brukar äta något gott varje advent.

Min fläta av doftgräs hänger i vardagsrummet och varje gång man går förbi luktar det så gott. Flätan görs av myskgräs som man plockar, flätar och torkar. Den kan läggas i garderoben eller hängas upp så här för väldoft.

Många tända ljus blir det den här tiden på året.

Och fotogenlampor.

Middag med hela gänget.

Och sedan gjorde Jakob eld i bastun.

Det började snöa och la sig så vackert på vårt växthus.

Ja, i hela trädgården.

Verandan blir vid den här tiden på året som en enda stor iskristall.

Men snart åker pumporna på bron i komposten.

Jag och Uffe ville inte basta så vi badade badkar istället. Och sedan gjorde vi ännu en tidig kväll.

Och det var den fredagen och lördagen i bilder det!

Nionde vabbdagen i rad. Tre barn och sjuk mamma som ska samsas. Varmkorvslunch på kladdigt bord med kvarglömt glasspapper. Ljudnivån är outhärdlig eftersom två av tre barn är lindrigt sjuka och klättrar på väggarna. Locket i mina öron ger en otillräcklig ljuddämpning. Någon gör iordning sin korv men precis när första tuggan ska tas lämnar han bordet. Aptiten smet sin kos inför åsynen av mat. Och treåringen har inte tid med korv för han bygger en koja.

-Jag vill äta korven i kojan, dock.

Dock? Trots ett så fint språk säger jag åt honom att korv med ketchup äts vid bordet.

Till slut har två barn fått i sig en varmkorv var. Och en mamma har fått i sig tre. Och går direkt från bordet till soffan och lägger sig.

Ulf har varit sjuk i en vecka och imorse när vi vaknade var inte bara jag och Ulf sjuka – utan även Bertil och Folke. Det blev en lugn hemmadag för oss. En trött, sur förälder och tre sjuka och ganska griniga barn. Låter det roligt? Inte särskilt, va.

Så när Folke frågade om vi inte kunde julpynta hitta jag inte en enda god anledning att låta bli. Så vi satte upp adventssjärnorna och tog fram lite försiktigt vinterpynt. Som halmdekorationer och ljusslingor.

Peppade pyntare

Bertil ville inte vara med och pynta. Han är i den åldern när han vill göra riktiga saker. Sköta får, hugga ved, bära tunga grejer och hjälpa till att bygga. Jag gav honom i uppdrag att fylla på vedförrådet under vedspisen och göra upp den i mindre bitar.

När vi pyntat klart gjorde Folke yoga till en video med en amerikans yogatjej på Youtube. Det var faktiskt väldigt rart.

Ulf som knappt varit utanför dörren på en vecka behövde få lite frisk luft. Jag lyckades få ut alla barnen i samlad tropp. Och även mig själv. Nattlinne under dunrocken och täckbyxorna.

Vi gick bort längs vägen till en del av skogen där de avverkat gran och tall.

Så vackert sken. Intressant hur himlen i oktober fortfarande är knallblå – till att i november från en dag till en annan bli genomskinligt ljus.

Tio minus ute. Om det bara kunde komma lite snö också!

Men det verkar bli nästa vecka.

Glad i alla fall för minusgrader och sol.

På kalhygget tog vi rätt på ris som lämnats. Gran, tall och enris. Essa hittade många bra pinnar.

Ulf övade sina “krafter” på Folke. Genom att rikta händerna mot honom kunde energin tydligen välta ungen. Men ni ser att det fordras koncentration.

Tur att storebror ställer upp på alla lekar.

Det hostades och rosslades och var allmänt klent ställt med oss.

Men skodonen var fashionabla.

När vi kom hem igen hjälpte Bertil mig att kapa till fina grenar att sätta i krus och urnor inomhus för att göra vinterfint.

Sedan såg vi till fåren och fyllde på mat.

Vackert så det förslår.

När vi kommit in låg vi nedbäddade i soffan allihopa och kollade på youtubern Erik Grankvist som byggt ett hus själv från grunden mitt ute i skogen. Helt utan hjälp av moderna redskap som skruvdragare och sånt. Här kan man snacka slow-tv. Extremt mysigt. Det är som att se min äldste som om tio år.

Men sedan gjorde jag lite trefika. Tinade saffransbullar som Susanne bakat. Och så lyssnade vi på julmusik och njöt av stjärnorna som ju gör hela hemmet så mycket mer ombonat.

Och det var den vabbdagen det. Den blev riktigt fin tillslut.

Här och här hittar ni tidigare frågestunder

Är du åskrädd?

Aldrig i stan men ofta på landet. Det blir inte så ofta åska här men när det väl blir så är den hemskt elak. En äldre man i byn förklarade för mig att eftersom vår by ligger mellan två älvar så kan åskan oftast inte ta sig in. Men om den tar sig in kan den inte ta sig ut utan håller på jättelänge. Har ingen aning om ifall det stämmer – men det känns så? Vi ha sällan åska men blir det så blir det rejält.

Har du prøvd yoga?

Ja, under en period tränade jag till och med Iyengaryoga lite mer regelbundet. Min man är ju yogalärare inom den disciplinen. Själv har jag aldrig riktigt fastnat för det.

Om du fick leva en dag som valfri romanfigur, vem skulle du välja och varför?

Elisabeth Bennet den dag som Mr Darcy friar. Alla vidare förklaringar är givetvis överflödiga.

Vilken är din favoritfilm och varför?

Så himla svårt att säga en. Det går nog inte. finns så många olika och i olika kategorier. Men om jag ska säga någon film som betytt mycket för mig under min uppväxt så är det Stekta gröna tomater. Starka kvinnoporträtt, feministisk, rolig och gripande. Har sett den många gånger och minns så väl första gången när jag var liten och såg den med mamma och pappa. Oj vad jag grät!

Hur väl överensstämmer ditt liv idag med vad du trodde för 20 år sedan? Vad blev precis som du trodde och vad har överraskat dig?

För 20 år sedan gick jag ettan på gymnasiet. Höll på med sång och älskade R’n’B och trodde att jag skulle flytta till Los Angeles efter gymnasiet och bli nya Britney Spears. Hahahahaha. Jag och en killkompis skev låtar och skickade in demos med hjälp av en bekant som var producent och jobbade mot USA. Vore skoj om jag lyckades hitta någon gammal demo någonstans så att ni fick höra!

Vilka är dina tre bästa egenskaper respektive dina tre sämsta?
Bästa: Grundpositiv och sprider en bra stämning runt mig. Plus klok, för det har jag fått höra hela mitt liv. Gillade det inte när jag var yngre för det kändes nedlåtande att bli kallad klok av en vuxen människa. Tyckte ju vi var på precis samma nivå! Det säger mig att jag kanske inte var så klok, trots allt?

Sämsta: Självgod (se ovan), långsint som satan och alldeles för förtjust i att höra skvaller. Särskilt som jag alltid blir SÅ förnärmad om någon skvallrar om mig.

Vilken historisk tid/händelse skulle du ha velat uppleva på plats?

Det hade ju varit flott om man fått vara med när Jesus återuppstod.

När blir du riktigt trött på dig själv och varför?

Hela tiden. På min tankspriddhet, på när jag klantar till det för mig själv, på när jag inte bara kan hålla käften utan råkar säga för mycket. På när jag står och rotar i kylskåpet fast jag inte alls är hungrig utan bara trött och borde gå och lägga mig.

Vad är dina åsikter om abort? Har läst ett inlägg av dig från 2011 där du ifrågasätter att den yttersta abortgränsen i Sverige är vid vecka 22. Har tankarna ändrats något sedan dess?

Jag är för valfrihet – inte för abort. Och jag tror inte att jag skulle kunna göra en abort. Men vad vet jag? Jag är ödmjuk inför att man kanske inte vet förrän man själv står inför den situationen. Jag tror inte på att lagstifta mot abort eftersom det skulle kosta många kvinnoliv och så mycket lidande. Däremot går det ju inte komma ifrån att man släcker ett liv i vardande när man gör en abort. Så det vore bättre om det inte blev så många oönskade graviditeter. Men att förbjuda abort vore livsfarligt och kontraproduktivt. Bättre att förbjuda män att ejakulera i sådana fall. Det skadar ingen.

Är du en sån som är hemlig med vilket parti du röstar på? Vet Jakob och dina vänner vad du röstar på?

Nej det är jag inte. Pratar mycket och öppet om politik med mina vänner. Och försöker också övertala dem att rösta som mig, haha. I matlaget gjorde vi till och med en valkompass tillsammans och sedan diskuterat vi resultatet. Det var kul! Lyckades faktiskt omvända en avfälling. För jag kan vara ganska övertygande.

Jag är själv gravid med mitt andra barn och kommer denna gången att få göra kejsarsnitt pga att jag fick stora skador vid första förlossningen. Tycker det är så intressant att höra om andras förlossningar och kan inte minnas att du har skrivit så mycket alls om någon av dina. Det skulle jag önska, i den mån du vill dela med dig 

Jag var traumatiserad av min första förlossning och inför min andra förlossning fick jag gå länge i aurorasamtal. Jag har valt att inte blogga om det något särskilt, men det finns faktiskt ett poddavsnitt av En Underbar Pod (avsnitt 85) där jag och Erica pratar om hur det var efter att Ulf hade fötts. Det kan man lyssna på om man vill. Jag tillhör själv den tråkiga skaran som tycker att förlossningsberättelser är lika ointressant som att höra folks drömmar.

Kuriosa från min senaste förlossning: jag låg i badet med tända ljus och barnmorskan satte på Enya. Det gav mig sådan ångest att Jakob istället fick slå på Spanarna med Ingvar Storm. Tog några riktigt hemska värkar med hans betryggande röst i bakgrunden.

Vad är din åsikt om Kristdemokraterna och Ebba Busch?

Jag hittar ingenting som lockar i KDs politik utöver förstatligandet av vården. Och Ebba Busch betraktar jag som en stor populist.

Om du bara fick äta en sorts godis/snacks i resten av ditt liv, vad blir det?

Choklad. Utan problem

Jag önskar att du nångång skulle ge ut en bok med utvalda blogginlägg och foton! Åh vilken härlig bok det skulle bli att sitta och bläddra i och vilka fina diskussioner det skulle bli då man har gäster och din fina bok skulle vara framme vid soffgruppen! Kommer du att ge ut en sådan bok?

Det är inte omöjligt 😉

Du har ju skrivit om hur mycket av allt pysslande du gör hemma är mest för din egen skull, tex allt pynt och bak till julen. Nyfiken på hur du resonerar kring gränsen till att dina hobbys (inredning, trädgård, baka) också är något som är till för hela familjen. Är det lätt för dig att ”ha koll på” när du gör dessa saker av lust och då får energi av, eller kan det ibland kännas tvingande och stressigt för dig? Och isåfall, blir du då sur på Jacob för att han inte har dessa hobbys? Tycker det är en intressant jämställdhetsfråga som nog är aktuell för många och viktigt tycker jag, att belysa i detalj. Tack för en underbar blogg

Jag är ganska glad över att Jakob inte delar dessa hobbys. Hade varit fruktansvärt jobbigt att ha en man som skulle ha massa synpunkter på hur jag inredde eller dekorerade eller ordnade fest. Det passar mig perfekt att hela min familj mest är intresserad av att konsumera det jag skapar.

Jag har ganska bra koll på när jag gör något av lust och när jag gör det av tvång. Gör jag det av tvång är det jättejobbigt nämligen.Jag gör faktiskt mest lustfyllda saker och prioriterar att binda en krans framför att dammsuga. Därför kan det vara jättevackert dekorerat på min farstubro – men som ett sandtag i hallen där jag inte orkat dammsuga. Jag har alltså inte ett perfekt hem med allt detta pysslande på toppen. Allt detta pysslande konkurrerar tvärtom ofta ut det många andra betraktar som någon slags grundstandard i eitt hem.

Vad är planerna för Miss Clarity? Har slitit ut de klänningar jag köpt och håller tummarna för nytt släpp!

Det är så roligt att så många frågar och önskar klänningar från oss. Jag har inte kunnat skriva om det eftersom jag befunnit mig i en konflikt med det företag som tillverkar dem. Både en konflikt om obetalda fakturor men också om vart vi ville tillverka klänningarna. Vi ville tex inte producera i Turkiet utan fortsätta i de baltiska länderna där vi kände till fabrikerna och visste att allt gick schysst till. Konflikten är inte helt löst så jag vill inte skriva om den mer. Men märket är nedlagt. Vi hade några underbara år och jag är sjukt stolt över hur bra vi sålde och allt vi åstadkom. Men jag tvivlar på att jag kommer starta något nytt klädmärke igen. Även om jag älskade det och vi gjorde bra saker så kändes det inte bra att vara producent i en industri som har så många problem som modeindustrin. Då måste jag verkligen fundera kring hur affärsmodellen ska se ut.

Hur ser du på nostalgi? Jag tänker ofta på att du är nostalgisk och vill återuppleva ögonblick och skapa tillfällen som påminner dig om barndom t ex. Jag har flera bekanta som resonerar lika, men själv känner jag inte att det har samma vikt. Att jag hellre upptäcker och provar nya sätt att fira jul eller fira semester, att det snarare är betungande att ha förväntningar och föreställningar om hur händelser ska vara. Jag tycker nostalgi är fint men lite provocerande ibland. Vad tycker du?

Haha, jag är sjukligt nostalgisk och kan tvärtemot bli provocerad av människor som inte är nostalgiska. Så trist att inte kunna dela det liksom! Samtidigt kan jag önska att jag var lite mindre nostalgisk, knuten till platser och bunden till saker förknippade med människor jag älskat. Det hade kanske varit ett lättare liv på vissa sätt. Blir så mycket bagage att hantera.

Men nu är jag så här så det är bara att omfamna.

Kyrkan du tillhör är ju negativt inställd till homosexuella. Hur ser du själv på homosexuella och deras rättigheter?

Jag tycker att de ska ha samma rättigheter som alla andra.

Upplever du att ni är jämställda?

På många sätt ja – men långtifrån på alla plan. Tror de hade varit så mycket enklare om vi levt ett lägenhetsliv. Eller till och med vanligt villaliv. Med gård och odlingar och djur och saker som ska lagas och byggas är det väldigt mycket svårare att vara jämställd. Många av dessa saker fodrar verkligen mycket kompetens och då är det inte lätt att bara kastbyta sysslor.

Hur är det att vara den i relationen som ”drar in pengarna”?

Vi vet ju ingenting annat. Men självförtroendemässigt har det varit bra för mig att tjäna de stora pengarna. Att vara självständig och veta att mitt arbete värderas i kronor och ören. Många kvinnor jag känner har det ju tvärtom och behöver brottas med de känslor som kommer av det. Men nu har ju Jakob ett helt vanligt jobb så då är vi två som drar in kosing. Ganska skönt det också.

Vore även intressant att höra hur du ser på att ha det gott ställt och gjort resan dit. Vad unnar du dig nu som du inte gjorde förr? Vad vill du inte lägga pengar på? Vad är du glad över att ha råd med?

Det är så underbart att ha pengar. Inte för att resa till fina ställen och köpa lyxiga kläder utan för att pengar ger trygghet. Att veta att det finns kvar på kontot i slutet av månaden, att köpa vindruvor när man har lust eller en fika på stan när man är ute med barnen och de blir hungriga. Pengar gör vardagslvet så mycket lättare. Men man kan ju känna sig “rik” på två sätt. Genom stora inkomster eller låga utgifter. Under många år hade vi framförallt små utgifter.

Vad jag blir glad av att ha råd med? Jag blir lycklig när jag kan bjuda en kompis på en fin middag. Eller när jag kan köpa en mountainbike till min son som är ledsen för att han hamnar efter på gympan när han är den enda i klassen som kör en vanlig gammal damcykel. För mig är pengar en otrolig lyx som jag är glad över varje dag eftersom jag också fått uppleva stark oro över pengar och känt hur tungt det är. Jag köpte framförallt tid för pengarna i början – men nu behöver jag inte längre välja på samma sätt. Jag kan få både tid och pengar (i måttliga mängder) och det är väldigt skönt. Dock är det jättesvårt att hålla emot i ett samhälle som prioriterar ekonomiskt välstånd så pass högt. Vågar man tacka nej till jobb? Vem är jag att neka att göra en stor och välbetald kampanj? Kommer min verksamhet falla samman en dag och kommer jag då ångra att jag inte tjänade med pengar medan tid ännu fanns?

Hej! Kommer vi att få höra dig i en pod där du pratar ex utbrändhet, tro, själsligt, sårbarhet, tacksamhet, relationer mm. Du skriver ofta fint med ett djup och det skulle vara härligt att höra dig i samtal som vågar vara “allvarliga och på djupet” (poddarna du haft hittills är härliga men jag längtar efter själsliga, innerliga och inkännande samtal. Du och typ Tomas Sjödin vore något.

Jag tycker mycket om Tomas Sjödin men är inte säker på att vi är en så bra match i en podd. Tror det kan blir för mycket av det goda också. Det behövs motpoler för att det ska vara riktigt intressant.

Läsutmaningen fortsätter och i oktober lydde jag mitt eget råd och läste om en höstklassiker. Hann bara en enda bok och det blev den här som jag redan bloggat om.

Mansfield Park av Jane Austen.

Min absoluta Austenfavorit (fast så säger jag varje gång jag läser om någon av hennes romaner – den jag läst senast är alltid bäst). Och jag har saknat den här boken så mycket sedan den tog slut. Gick runt i en dimma och fick stoppa mig själv från att ännu en gång börja läsa om någon av hennes romaner. För jag behöver ju läsa lite nytt! Få lite friskt syre i hjärnan så att den inte stannar av helt.

Så istället för mer Austen valde jag sedan att läsa en helt annan bok. Men den hann jag inte färdigt med, så vilken det är redogör jag för i nästa bokinlägg istället. Som förhoppningsvis innehåller fler än en boktitel!

Blööööh vilken måndag jag haft. Gick en sen promenad igår kväll med Stina vilket gjorde att jag var så uppsnurrad och pigg att jag inte somnade förrän klockan ett på natten. Sedan upp idag och sätta igång med vardagen efter höstlovet. Massor av jobb på schemat och knappt ens tid för en kisspaus. Var hela tiden ett steg efter med allt jag skulle göra och kände mig så otillräcklig.

Men så var det matlag hemma hos oss ikväll. Jag improviserade ihop en middag och det var så mysigt att få sitta och surra om allt som hänt under höstlovet när vi inte setts.

Och nu har alla gått hem för kvällen, mina tre barn har somnat, jag tänker borsta tänderna och krypa till kojs och satsa på en lite lugnare och gladare dag imorgon istället. Tjippohej!

Nu rundar vi av höstlovet och går in i den sista etappen den här terminen – tiden fram till jul. Men innan vi blickar åt det hållet ska vi kika på vad vi haft för oss detta höstlov.

Det inleddes med att faster Johanna kom på besök från Malmö. Väldigt efterlängtat bland barn och vuxna.

Jag gjorde vegetarisk minestrone och sedan såg vi på nya Kenny Starfighter och hade fredagsmys.

Dagen efter vaknade jag med ryggskott så Jakob åkte själv in till stan med barnen och Johanna och träffade farmor, gammor och kusinen Felicia. Medan jag låg i soffan som ett paket och tittade på en dokumentärserie om Jimmy Saville och därefter en om polygamistsekter. Hjärnan kändes lika mörbultad som ryggen efter den dagen.

På söndagen mådde jag betydligt bättre. Barnen hade kompisar på besök

Det pysslades och målades

Och Essa ville vara med.

Jag fick ett il och tog tag i en gammal surdeg – nämligen att olja in köksbänken.

Den får inte användas förrän efter åtta timmar så jag tog en bänk åt gången. Började med köksbänken och har sparat köksön till kommande helg.

På måndagen behövde jag jobba. Tog med alla barn och lämnade hos morfar dit kusinerna kommit från Borås. Sedan åkte jag till SVT för att ha utvädering av Susannes skafferi. Blev inte lite stolt över att höra att förutom Mello och Musikhjälpen är vi det program som haft absolut mest tittarinteraktion. Det är så häftigt och gör mig SÅ glad! Om ni visste vilken pytte-budget vi jobbar på och hur alla trollar för att få det att gå ihop.

Flera har frågat om vi kommer tillbaka i rutan till jul men det gör vi tyvärr inte i år. Beslutet ligger faktiskt inte i våra händer – utan i händerna på SVTs programbeställning. Så dra iväg ett mail till kontakt@svt.se om du vill se mer!

Till utvärderingen hade Susanne i vanlig ordning med en massa gott fika som blivit över när hon receptutvecklat. Och själv fick jag med mig hem en hel påse lussekatter av olika sorter hem. Barnen blev överlyckliga.

På tisdagen kom Annas familj hem till oss för några dagars höstlov.

Jag bjöd på Susannes lussebullar till allas glädje. Så vansinnigt goda!

Kändes nästan som jullov istället för höstlov.

Uffe var glad över att få träffa moster

Och barnen hade knappt tid att fika för att de hade så mycket de ville visa varandra. Skönt att vi har ett lekrum på övervåningen där de kan härja bäst de vill.

Gjorde en god pasta till middag och sedan gick jag en långpromenad med min syrra runt byn.

Morgonen därpå hade Anna undervisning på universitetet så då hängde jag hemma med barnen.

Vi karvade pumpor.

Tre stycken hade vi att färdigställa till farstubron.

Alla hjälptes åt.

Ganska svårt men väldigt roligt att karva i pumpor. Jag får som vanligt bita mig i tungan för att inte komma med allt för många goda råd och tips.

Det blev rätt läskigt till slut.

Annas man är klätterinstruktör och Anna har grönt kort så två dagar på lovet drog vi och klättrade. IKSU har en superfin hall!

Barnen är helt vilda i att klättra.

Jag är höjdrädd och undviker helst att behöva stå på en stol för att skruva i en glödlampa. Men gissa vem som är högst upp på den där väggen? Jo det är jag! Jag klättrade upp flera gånger utan att tveka. Extremt svettigt och tungt och väldigt roligt. Tror eventuellt jag funnit en ny hobby.

Så roligt också att överraska barnen med att klättra – de trodde inte ens att jag skulle våga testa. Och Clara 2019 hade inte orkat upp utan dinglat längst ner i selen.

Efteråt köpte vi med sushi som hämtmat.

Och minstingen som fått vara hos morfar medan vi klättrade var så trött att han somnade på golvet.

Efter maten läser man böcker. Det är sen juratiden!

Gäller stora och små.

En dag gick vi på utflykt. Fast först förbi Stina och Emil för att säga hej till grisarna.

Värre smaskande har jag aldrig hört än när de käkade äpple. Jo, förresten – det lät ännu värre den gång de åt banan. Misofoniker får hålla sig undan.

Vi bestämde oss för att bestiga berget bakom vårt hus. Det är rätt brant dit upp och jag fick ett rejält träningspass eftersom jag bar Uffe i sele på ryggen.

Väl där gjorde vi upp en brasa, grillade fläsk, drack varm choklad och sjöng lägerlåtar.

Anna och jag

Vi stannade där och berättade spökhistorier tills mörkret föll. Sedan trevade vi oss ner genom skogen. Jag och Anna ville skrämmas så vi gömde oss och släckte pannlamporna så att det blev kolsvart för barnen. Men de blev inte rädda ett dugg. Den enda som blev skrämd var Ulf som satt på min rygg

-JAG ÄR LIVRÄDD! vrålade han från selen.

När vi kom hem gjorde vi lite Halloween för barnen. De klädde ut sig och sminkade varandra

Och moster Anna bättrade på där det behövdes.

Jag gjorde blodiga avslitna fingrar till middag

Och serverade koögon på gröna maskar (mozzarella, svarta oliver och spagetti med pesto och karamellfärg).

Till efterrätt karvade Anna en hjärna av en melon.

Läskigt värre!

Efter maten hade vi gömt godis i trädgården så att de fick gå ut i mörkret och leta. Därefter fick de se på halvläskig film i soffan.

Jag var såååå lättad när eländet var över. Jag tycker nämligen att Halloween är jättetrist och allting jag fixar gör jag högst pliktskyldigt för att barnen älskar högtiden. Men jag önskar egentligen att jag kunde slippa. Barnen var dock helnöjda med min insats.

Den här motviljan inför Halloween har gett mig väldigt mycket empati med alla julhatare som måste ordna jul för sina barn trots noll intresse. Det är svårt att orka det man inte har lust med eller känner inspiration kring.

På lördagen startade jag och Anna dagen med att promenera till byns gym och träna ihop. Så fint att få lite sällskap och pepp. Sedan traskade vi hem igen i pissregnet och började med middagen. Vi hade nämligen bjudit hem släkten för Allhelgonamiddag.

På bron välkomnade barnens lyktor.

Och jag hade smink och rentvättat hår – kors i taket!

Jakob gjorde drinkar.

Och vi bjöd på en kreolsk gryta.

Tycker så mycket om Allhelgona som högtid och att liksom få avrunda och sätta punkt för hösten.

Så fint med en högtid där sorg och saknad och död (!) får ta lite plats i tankarna också.

Och där man får vara tillsammans och prata om både det som är roligt och det som gör ont.

Anna bar mammas gamla klänning och halsband som en hommage. Och jag tände alla ljus i hela huset och tänkte på alla jag förlorat och saknar.

Till efterrätt blev det saffranspannkaka. Som en brygga in i den årstid som nu tar vid.

Kvällen hann bli sen innan gästerna rullade hem igen. Och idag söndag satte vi punkt för höstlovet. Ett särdeles fint sådant där jag haft en ganska lagom mix av aktivitet och vila. Precis vad jag behövde.

Vi skulle varit i stugan på läslovet. Men både min syster och jag känner oss alldeles för trötta för att köra så långt och varmställa huset för några dagars vistelse, så vi bestämde oss att stanna här istället. Väldigt skönt och klokt men också lite tråkigt. För här regnar det bara och vi har ju blivit bortskämda med snö senaste höstloven. Har till och med åkt slalom – men något sånt är förstås inte möjligt i år.

Andra saker är dock möjliga. Som att ligga kvar i sängen till klockan nio på morgonen och skriva blogginlägg. Kusinerna bygger nöjt lego ihop och jag har inte behövt göra en enda utryckning. Vilken lyx! Förståndiga barn som kan roa sig själv är den största gåvan. Shout out till Tiden som gjort denna förändring möjlig. Tiden förtjänar all credd den kan få! Du som ännu inte har uppnått detta fantastiska tillstånd – se tiden an så kommer du märka att det lugnar ner sig.

Nu ska jag hoppa i mjukisbyxorna och gå ner och koka en kopp kaffe. Sedan tänkte vi karva pumpor att dekorera farstubron med till Allhelgona och vår stora släktmiddag.

Den här sista veckan innan lovet kändes fruktansvärt seg – men nu är vi i mål! Jag hann med alla småjobb som skulle in och jag hann framförallt med min jättestora lämning. Ett jobb jag arbetat med större delen av hösten och som tagit mycket tid och nästan all tankekraft i anspråk. BEFRIELSEN!

Men för att barnen skulle orka med slutspurten denna vecka fick vi hjälpas åt.

Jag gjorde varm choklad till frukost och rostade bröd och tände ljus. Försökt ordna lite guldkant så att orken skulle räcka sista biten.

Som tur är hade båda storbarnen bokfest i skolan, författarbesök och annat skoj som gjorde veckan lite mindre arbetsam.

Själ är jag så glad över att det varit så lite vabb denna höst, att jag själv mest varit frisk och hunnit det jag ska göra. För det betyder att jag får vara ledig på riktigt med barnen under lovet. Jag ser fram emot att lägga pussel, läsa, höstdekorera, ordna middag för släkten och ta emot kusinerna som hälsar på!

Vi beter oss och resonerar ofta som att känsla behöver komma först och handling kan komma sedan. Man kan till exempel inte vara vänlig mot någon man är arg på om inte ilskan först går över. Men förvånansvärt ofta är det precis tvärtom. Ilskan kan gå över snabbare om man är vänlig. Vad vi gör påverkar nämligen vad vi känner. Börjar vi umgås tätt med någon ytligt bekant kommer sannolikt varmare vänskapskänslor utvecklas. Är någonting ointressant kanske vi behöver lära oss mer om det istället för mindre – för att plötsligt finna det fascinerande. Och när vi är kärleksfulla mot vår partner ökar känslan av kärlek till dem. Är det emotionellt torrlagt behöver handlingen kanske komma först och känslan sedan.

I tonåren brottades jag mycket med avundsjuka och jämförelse. Och jag led verkligen när jag kände mig avundsjuk på någon. Lösningen jag hittade för att mildra den känslan var att berömma rikligt så fort jag kände mig oresonligt avundsjuk på någons fantastiska hår, mattehjärna, outfit eller sångröst. Säga precis det jag egentligen inte vill säga på grund av avundsjuka. Berömmet jag ville hålla tillbaka för “varför ska hon som redan har så jävla fint hår dessutom få massa beröm för det?!”.

Men när jag gick emot min avundsjuka röst och berömde och uppmuntrade – ja då minskade den plågsamma känslan. Personen i fråga blev glad och jag kände mig inte längre så underlägsen. För då gick ju jag från att vara pinsamt avundsjuk till att vara någon som är snäll, generös och sprider glädje. Och vem vill inte vara sån? Snacka om avundsvärda egenskaper! Mitt handlande förändrade mina känslor.

Och något jag tänker på i vuxen ålder är att kunna prata berömmande även om personer som jag är arg på eller haft en konflikt med. Jag brukar vara noga med att tillstå även deras goda sidor och talanger när jag pratar om dem med andra. För då blir ilskan mindre från mitt håll. Och ilskan får ju mig att fortsätta må dåligt – så varför hålla kvar i den?

Ibland rör vi dock ihop vilken handling som egentligen leder till vilken känsla. Som när man känner sig irriterad och trött på fredagen och hemmet är sunkigt och deppigt. Och man då tror att man först måste plocka alla skit som dräller omkring och dammsuga upp alla smulor för att kunna få frid. Först när det är gjort kommer man kunna vila.

Men istället behöver man kanske göra något helt annat. Som att koka en kopp te, ta på sig mjukiskläder, puffa till kuddarna i soffan och krypa ner under en filt. Trots stöket runtomkring. Den handlingen ger sannolikt större vila i slutändan än om vilan ska inledas med massa prestation.

Så jag övar på dessa saker i mitt liv:

Att handla i den riktning jag vill att känslorna ska gå.

Fundera på om den handling jag tror jag borde göra, verkligen är den som kommer skapa önskad känsla?

Tog en kvällspromenad runt byn med Stina och när vi gått halvvägs började stora flingor börjat falla från himlen. Vi stannade upp och tittade fascinerat mot gatlyktorna. Åh, det är något visst med den första snön. Spelar ingen roll hur gammal man blivit.

Jag skyndade mig hem och smög upp i pojkarnas rum. De snusade i mörkret och jag tvekade en stund innan jag försiktigt ruskade om dem.

-Vakna! Det snöar!

Sömndruckna raglade de ur sängen, tog på sig glasögon och kikade ut i trädgården. Lyckliga suckar och uppspelta röster.

-Wooow vad det snöar, mamma!

Det har varit minusgrader hela dagen. Frosten har legat vit och gräset har frasat under fötterna. Kollade väderleksrapporten för ikväll och kanske kommer det lite snö kring midnatt. Jag längtar så väldigt mycket efter snön. Skönt att Jakob satt på vinterdäcken.

Jag gick en sväng runt trädgården och plockade ihop de sista höstblommorna, bladen och allt jag fann som var vackert. Det är inte mycket kvar nu men det lilla som fanns blev fint ihop.

Har rotat fram min tjocka dunrock och mina svarta polyverboots och det känns precis som att jag gömmer mig och söker skydd. Och det gör jag på sätt och vis också. Gömmer mig och söker skydd fram tills aprilsolen visar sig och snön smälter bort. Nu är det vita halvåret här. Det svartaste och det vitaste halvåret. Det andra halvåret som går i färg är slut.

Åh vilken lång, lång vecka det har varit. Känns som en månade sedan vi hade matlag hos Stina och Emil.

Trots att det bara var i tisdags. Tända ljus och basilika på bordet. Då vet man att det vankas spagetti och köttfärsås och inget gör mig lyckligare.

Bertil och Folke lekte med Klas

Ulf lekte med kuddar. Senja med tuggben.

Samling vid glassen.

När matlaget var slut och vi steg ut på gården var himlen alldeles full av stjärnor. Så vansinnigt vackert!

En höjdpunkt denna vecka var när jag mötte upp min fina vän Malin. Vi gick broarna runt och så fikade vi och surrade och sedan fikade vi lite till. Hade så mycket att prata om att jag var alldeles hes på kvällen.

Umeå, jag älskar dig!

Här är en bättre bild på den dagens outfit, från när jag kommit hem igen. Då hade solen gått i moln. Kappa, kjol, tröja och smycken är köpta begagnade. Halsduken snodde jag av Jakob.

I fredags tog storpojkarna tåget själva till en kompis som flyttat. Så exalterade ungar som hållit på att längta ihjäl sig. Jakob åkte in till stan för en aw och jag var därmed ensam hemma med Ulfen.

Hade köpt ostar och kex som vi kalasade på till middag.

Ulf åt en honungsmelon helt på egen hand. Bra kämpat! Sedan lyckades jag få honom i säng tidigt så att jag fick hela kvällen ifred för att äta godis, dricka te och läsa.

Bara Essa höll mig sällskap.

Så ombonat och mysigt här hemma just nu.

Gillar att byta om till nattlinne och morgonrock så fort jag lagt barnen för kvällen. Då är man redo att gå och sova direkt man blir trött.

Tur jag somnade tidigt för Ulf vaknade sin vana trogen strax efter klockan sex. Jag gjorde eld i vedspisen.

Sedan spisade vi frukost.

Efter frukost tog vi lådcykeln och rastade Essa. Längtar tills isen lägger sig! I år hoppas jag den fryser tidigt så att man hinner åka skridskor innan snön kommer.

Påbyltad unge.

En risk jag inte är beredd att ta.

Ulf halkade på bryggan och börjat gråta, Essa letade rätt på ett dike som luktade lik och rullade sig där i. Så då cyklade vi hem.

Kollade till fåren och gav dem lite mer mat.

Kokade havregrynsgröt till mig och Uffpuff. Sedan satte jag upp håret och tog på mig rouge och körde in till stan. Lämnade lillen hos farmor och åkte för att hämta storpojkarna hos sin kompis ytterligare några mil bort.

Men man är väl inte dum. Jag såg till att fara i god tid så att jag först skulle hinna in på Anettes Byggnadsvård i Olofsfors.

ÄLSKAR att strosa runt där. Anette har ett otrooooligt sortiment. Inte minst av gamla textilier. Letar du vackra tyger är det hit du ska gå.

Hur mycket porslin som helst.

Vill köpa allt på ett bräde, tack! Anette har bara öppet lördagar nu på hösten men det är väl värt en utflykt. Anette har inte bara antikviteter utan det mesta som behövs till byggnadsvård. Linoljefärg, kitt, såpa, penslar, fönstervadd och annat viktigt!

Ta med en fikakorg och strosa runt på det gamla bruket.

Finns gratis inspiration precis överallt.

Sedan var det dags att hämta pojkarna som haft ett underbart dygn. Och så körde vi mot Umeå igen.

Fast först stannade vi på kyrkogården

Och tände ljus på mammas grav.

Jag kan inte acceptera att mina barns mormor ligger i en grav. Att de aldrig fick lära känna henne. Att jag aldrig fick ha min mamma där som stöd när jag själv fick barn. I cancermånaden oktober tänker jag på den satans jävla pisskiten och så får jag lust att mörda någon av ilska och hämnd.

Förlåt för uppriktigheten.

När vi hämtade Uffe följde farmor med oss tillbaka hem. Så fint att jag har henne i alla fall <3

Försökte fånga den magiska skymningen genom mina bubbliga fönster. Gick inget vidare.

Lite bättre gick det att fånga norrskenet när jag pinkade Essa på kvällen.

Söndagen började med ritstund ( och Bertil som fistbumpar farmor). Det målades vargar och vikgubbar medan jag drack kaffe och pillade med lite jobb.

Sedan cyklade jag en sväng med Essa, arbetade i trädgården med att räfsa löv, bar undan fler krukor, ställde bort grillen och ordna med lite annat smått och gott.

Jag avslutade trädgårdsarbetet med att skörda de sista kryddorna ur pallkragarna. Har skördat i omgångar hela sommaren men eftersom det verkar finnas risk för snö närmsta veckan vill jag få in det sista.

Plockade in i buntar och buketter.

Klippte persilja och la i påsar och frös i platta paket.

Resten hängde jag upp att torka i små knippen – nu doftar det underbart i köket. Och några spridda blomster från trädgården fick följa med in och sättas i en väggvas jag fått av en läsare som tyckte den passade bättre hemma hos mig. Människor alltså <3

Och det var den veckan i bilder. Nästa söndag har vi höstlov och det känns så mysigt att tänka på! Nu ska jag bara orka med allt som ska ske fram tills dess.

Sköna pennor, rätt sorts skrivblock och riktigt bra sudd är saker som är helt avgörande för mig i min vardag. För trots att jag är så digital är jag fortfarande på många sätt rätt analog också. Gillar att skriva listor för hand, stryka under, bocka av och färgkoda med olika pennor. Jag minns också mycket bättre vad jag skrivit upp när jag ritat och skrivit för hand. Det är något med muskelminnet. Någon som känner igen sig i det?

Och det är mer regel än undantag att jag doodlar mig igenom telefonmöten. Jag lyssnar mycket bättre på vad som sägs när fingrarna får sysselsätta sig. I skolan på genomgångarna ritade jag jämt – lustiga gubbar, konstiga fötter, finlemmade händer och perfekta sexuddiga stjärnor som jag övade på att få till på rätt sätt. Det har gett resultat kan man säga. Idag är jag rätt stadig på handen.

Pilot Pen har en suverän serie pennor som heter Begreen och som är deras mest miljövänliga sortiment. Minst 70 procent av plasten är återvunnen.

Och flera av modellerna kommer med påfyllnadsmöjligheter – så att man bara behöver fylla på bläcket och inte byta ut hela pennan. Pennan Ecoball är dessutom gjord av plast som rensats från havet.

Älskar Pilot Greenball liquid ink rollerball i rött. Perfekt flyt i spetsen. Både för att skriva och klottra.

För att inte tala om den blå V7 HighTech Point med påfyllbart bläck. Tunn fin spets, bra flöde och så får man så fin handstil i den också! Håll utkik efter Pilot Begreen sortiment när du köper penna nästa gång!

Ett stycke doodlande med svart V5 HighTech Point med påfyllbart bläck. Alla mina mötesanteckningar är nedlusade med klotter som dessa…!

Just nu har Penstore 3 för 2 på alla Begreen-produkter om du behöver fylla på ditt pennförråd!

Här kommer ett fång foton från veckans gulstunder. Vi börjar med att hoppa tillbaka till söndagen.

Jag tog sovmorgon och sedan bakade jag scones. Gammor var på besök och då är det ju trevligt med lite ordentligare helgfrukost.

Barnen åt tills magarna stod som ballonger!

-Å, blir det skåningar till frukost, mamma?!

Sedan ville Bertil på utflykt så då bestämde vi oss för att bestiga berget bakom vårt hus. Vi packade matsäck och ved och gav oss iväg.

Jag hade Uffe på ryggen. Det är stunder som dessa jag märker vad träningen gett. Att jag utan problem kånkar min treåring i bärstol i oländig terräng. En kropp som orkar mer ger mer frihet!

Så imponerad av 84-åriga gammor som inte bangar på någonting utan självklart följde med upp i backen trots att det var brant och ansträngande.

Så kom vi upp och njöt utsikten över den ena sjön i vår lilla by. Som ni ser är det inte mycket löv kvar nu.

Lillebror frös om tassarna och storerbrorsorna blåste varmluft och justerade mössan så att den skulle värma bättre.

När vi kom upp på toppen visade pojkarna den koja de byggt i somras. Av gamla trädstubbar och stockar. Som en liten timmerstuga ju, med gammalt granris som tak.

Bertil fick i uppdrag att göra upp eld.

Den fina ryggsäcken som barnen ärvt hängde med. Det är min farmor som sytt den för många, många år sedan!

Eld att värma sig vid

Jag hade skrapat ihop lite enkel utflyktsmat av det som fanns hemma. Äppelbitar, citronkakor jag bakat till Folkes födelsedagskalas i somras plus lite sconesrester.

Så härligt i skogen. Ska verkligen försöka vara i skogen så mycket som det bara går innan snön kommer.

Efter någon timmes utflykt traskade vi ner igen men valde en lättare väg.

På hemvägen plockade jag också lite mossa och grenar för att pynta farstubron med. Blev fint! Ja, hela alltet ser du ju här.

När jag kom in började jag genast med projektet att sätta in alla innefönster och täta dem med vadd och tejp. Men några fönster fick istället den här fina pyntningen. Torkad fönsterlav, kottar och några röda konstgjorda bär. Barnen undrade om jag redan börjat julpynta och det kan man ju på sätt och vis säga att jag gjort.

Ulf hjälpte till att putsa fönsterna. Maken till unge som vill hjälpa till har jag aldrig sett. Trevligt förstås men jag som tycker om att dona i min egen hastighet och med podd i öronen – jag får jobba på mitt tålamod.

På tisdagen var det matlag hemma hos oss. Jag gjorde köttfärslimpa med potatismos, brunsås och lingonsylt.

Stadig husmanskost för ruggiga dagar.

På onsdagen klippte vi får som jag ju redan har nämnt.

Och efter förskolan följde Ylva-Karin med Ulf hem. Hon skuttande in i vårt kök och med sin fruktansvärt gulliga lilla smurfröst stötte hon fram

-Ja, ja, ja, ja jag jag har längtat efter er familj!

Ja men då måste man ju bara gå till kram-attack och äta upp ungen.

Även Essa ville genomföra en kram-attack.

Och sedan själv bli kram-attackerad.

Middagen urartade när vi började utmanade varandra på diverse kroppsliga färdigheter som att röra på ett finger åt gången medan resten sitter ihop, göra en cirkel med ena handen och dra upp och ner med den andra över magen samtidigt. Ja och annat svårt som mellanstadiebarn alltid utmanar varandra på. Ulf och Ylva-Karin flashade också sina skills och kollade om vi kunde svänga med armarna lika bra som de kunde. Gick absolut inte.

På kvällen lämnade jag storbarnen på scouterna. De skulle ut i skogen och mörkerspåra med endast månljuset som ledstjärna. Två timmar senare hämtade jag två uppspelta barn som fått krypa under presenningar, treva sig fram i den mörka skogen och blivit härligt småskrämda av äldre scouter.

Jag säger bara det – har du barn som inte är intresserade av lagidrott och sånt där – anmäl dem till scouterna. Världens bästa fritidsaktivitet! De blir så robusta och tåliga och får öva samarbete och kämparanda. Billigt är det också om man jämför med mycket annat som barnen kan gå i. Scouterna är också väldigt förlåtande om man har barn som inte gillar idrotter där man ständigt ska tävla om vem som är bäst. Här är det inte tävling utan samarbete som gäller.

I veckan har jag fortsatt dona på i trädgården räfsat, samlat ihop kvistar, burit bort skräp och knipsat in höstbuketter.

Tänk vad vattenspeglar kan göra i en trädgård. Att se himlen reflekteras ger sådan rymd åt en trädgård. Jag ska skaffa fler vattenspeglar nästa år!

Har hunnit träna styrketräning två gånger denna vecka och även tagit mig tid för några höstpromenader. Bra för måendet. Märks stor skillnad de veckor som det hinns med.

På torsdagskvällen var jag på Öppet Hus på förskolan i byn. Pedagogerna hade spelat in en film med barnen så att vi fick se vad de gör om dagarna. Sedan gick vi runt och kikade överallt och utforskade miljöerna och leksakerna. Jag erkänner att jag började leka både med magneter, spegelbord och lera.

Efter år av pandemi har man ju knappt varit inne på förskolan och jag blev så rörd av att se all möda, ambition och omtanke i varje detalj. Tacksam över att mina barn får ta del av en sådan barnomsorg. Jag tror att det var omkring tretton barn på hela förskolan när Bertil var liten. Nu är det omkring femtio (!) barn. Snacka om babyboom…

Så blev det fredag och jag ägnade många timmar åt att skriva på höstens stora projekt. Längtar tills jag får berätta vad det är (nej, det är ingen bok).

På eftermiddagen bakade jag en suverän äppelkaka. Recept kommer.

Och medan jag lagade middag låg pojkarna i soffan och kollade på TV. Storebror blev som vanligt behandlad som en soffa av minstingen.

Fredagsmiddagen bestod av suovas, potatis och lingonsylt. Måste äta ur frysen nu, så att jag kan fylla på med mer älg och ren efter höstslakten.

Kvällen avslutades med fredagsmys i soffan. Vi såg hela Kenny Starfighter som uppvärmning inför nya säsongen. Sedan eldade Jakob varmt bastun och bjöd dit Emil. Själv kröp jag ner i min säng och läste tills jag somnade.

Tack livet för en fin oktobervecka!

En riktigt bra höstbok – finns det något som kännetecknar en sådan? Det skulle jag vilja påstå att det gör. På hösten läser jag gärna något med ett stråk av vemod. Med målande naturskildringar, sorgsna men storslagna känslor och en anstrykning av melankoli. Det ska dra kallt – men spraka varmt framför brasan och förälskelse och övergivenhet ska stå i skarp kontrast. Helst ska det också vara historiska romaner så att det bedrövliga får en viss avlägsen romantik. Istället för att öka på ens egna sinnesstämning inför världens dystra tillstånd.

Här är tre klassiker jag vågar påstå är ultimat höstlektyr!

Jane Eyre av Charlotte Brontë är en klassiker av en anledning. En mycket vemodig skildring av den föräldralösa Jane som tvingas växa upp hos sina kärlekslösa släktingar och sedan skickas till skolan Lowood för fattiga barn. Efter den plågsamma skolgången får hon anställning som guvernant hos Mr Rochester, en arg man med en mystisk historia. Men mellan dem växer med tiden något som liknar kärlek fram…

En perfekt höstbok om du som jag gillar att läsa om regn, dragiga stenhus, hopplös kärlek, sur mjölk, härsket fläsk och blott en tunn, tunn strimma hopp för hjältinnan. Jane Eyre blev en stor succé när den kom ut 1847 och Brontë skrev den under pseudonymen Currier Bell.

Bonus: Svindlande höjder av Emelie Brontë är också läsning på samma romantiska och vemodiga tema. Rekommenderar varmt!

Fru Marianne av Victoria Benedictsson handlar om den bortskämda rikemansfröken Marianne som låter sig smickras till att gifta sig med den oputsade men rejäla storbonden Börje. Hon romantiserar honom som en mystisk och spännande romanhjälte, men det äktenskapliga livet blir svårt när borgarfröken Marianne får byta de fina salongerna mot det isolerade och grovhuggna livet på landet. Relationen mellan dem knakar i fogarna än mer när Börjes vän – bohemen Pål – kommer in i bilden med en air av den stora världen. Sakta kommer den unga Marianne till insikt om vad som behöver göras…

Jag ÄLSKAR Fru Marianne! Kanske för att den här utvecklingsromanen följer samma logik som alla härliga high school-filmer när nörden skaffar linser, byter klädstil, klipper sig och visar sig vara en riktig snygging därunder. Men här sker utvecklingen på ett helt annat håll. Sånt läsmys under en ruggig hösthelg! Kan också tipsa om filmatiseringen som finns på SVT Play med Cecilia Frode och Per Morberg i huvudrollerna.

Som så många andra kvinnliga författare i historien skrev Victoria Benedictsson också under pseudonym – hon kallade sig Ernst Ahlgren när boken kom ut 1887. Och tänk vad hon kunnat uträtta om hon fått leva lite längre? Benedictsson hann bara skriva två romaner innan hon tog livet av sig i Köpenhamn, blott 38 år gammal.

Slutligen vill jag tipsa om den bok jag själv läser precis nu – nämligen Mansfield Park av Jane Austen. Jag har läst den fler gånger än jag kan räkna men tröttnar aldrig. Mansfield Park har till skillnad från de mer lättsamma böckerna Stolthet och Fördom, Emma och Northanger Abbey någonting starkt melankoliskt över sig. Romanhjältinnan är inte kvick, vacker eller ovanligt intelligent. Hon bedårar inte romanhjälten med sina fyndiga kommentarer och sin rosiga hy. Nä, istället är hjältinnan den fattiga, bleka och försagda Fanny Price som blir hopplöst förälskad i sin kusin Edmund. Men han har i sin tur bara har ögon för Miss Crawford – som både är vacker och spirituell.

På Austens vanliga vis är historien tecknad med mycket humor och väldigt träffsäkra personbeskrivningar. Mansfield Park är också den enda av Austens romaner som på något sätt berör den fattiga delen av befolkningen under artonhundratalets början. Läsvärt även av den anledningen. Och ja – självklart skrev även Austen under pseudonym. Signaturen i hennes böcker brukade kort och gott vara By a Lady…

Här kommer långläsning lagom till söndagen. Med diverse bestyr från veckan som gått.

Vi börjar förra söndagen när jag åt frukost med lillen.

Nybakt bröd, marmelad och balja efter balja kaffe.

Ett sånt exemplariskt sätt att fira in söndagsmorgonen. Sedan ville Bertil absolut att vi skulle ta en skogsutflykt och det kan jag ju inte säga nej till. Så vi klädde på oss, jag gjorde lite pinnbröd i en påse att ta med och sedan stövlade vi rakt upp på berget bakom vårt hus.

Det lilla huset på prärien!

Bertil gjorde upp eld

Och sedan täljde Folke och Bertil grillpinnar som jag kunde snurra upp pinnbrödet på. Tricket med pinnbröd är att ha lite riven lagrad ost i degen och att inte snåla med salt.

Ingen kan se mer sorgsen ut än Essa som känner doften av pinnbröd. Bra min för tiggeri. Går ej att motstå.

Så gott!

Mina kära Lundhags på fötterna.

Ulf gick och satte sig på en sten för att få vara lite “ilugn och ifred”. Bah! Det kom från rätt röv!

Ovanför vårt hus på berget finns alltså en gammal älgjaktskoja som brunnit ner. Och så en eldstad bredvid kring vilken man kan sitta och ha det bra.

Solen dök till och med fram ur molnen ett slag.

Spana in de fina skorna Bertil har. Det var en bloggläsare som skickade dem åt honom. Hur snälla människor finns det inte? Precis hans smak och stil.

Det är roligt att Bertil är så förtjust i uteliv. Jag gillar det jag också men är ju lite bekväm av mig så oftast behöver jag en spark i baken. Att Bertil vill gå ut med mg är just den spark som behövs.

Frihetshopp!

Måndagen började så ovanligt regnig och grå.

Och middagen blev en restfest som jag redan bloggat om.

Men på kvällen sken solen upp och jag skyndade mig ut på en promenad.

Gulliga knölar och dalar.

Snart har alla löv trillat av.

Man får vara snabb att gå ut om man ska hinna fånga något ljus efter middagen.

Älskar att komma upp på berget bakom oss och njuta vidderna.

Och solnedgången.

Fick famlade jag mig in i den skumma kvällen och försökte sedan somna i lagom tid. Med klent resultat. Varför går jag aldrig och lägger mig?!

På tisdagen var det matlag. Vattenhålet varje vecka.

Pumpa, grönkål, salsiccia och chèvre på plåt i ugnen.

Glada miner men trötta föräldrar överlag.

Det var Kanelbullens dag hemma firade vi det en dag för sent. Köpesbulla för hela slanten.

Barnen är i ett sånt rit-il just nu. Älskar rit- och pusselperioderna. Det blir så lugnt och skönt då och jag sitter gärna med och donar.

Viktigt att ha ritgrejer i närheten av där man sitter. Gärna bredvid middagsbordet alltså. Annars blir ritandet inte av. Samma sak med kortlekar och pussel.

Rita rita rita. Olika slags speciella symboler från Naruto som barnen tittar på tillsammans med Jakob. Samt vikgubbar i parti och minut.

Resten av arbetsveckan gick i en grisblink. Ganska mycket jobb, sjuka barn och flera deadlines. Så skönt när fredagen äntligen kom.

Gammor skulle nämligen komma och hälsa på över helgen.

Jag gjorde rotsaker i ugn med fetaost och falafel. Skrapade ihop olika saker jag hittat när jag rensade frysen. Det blev bra det också.

Efter maten hade vi fredagsmys med hela barnhögen uppkrupen i gammors knä. Vi såg Ice Age. Helt otroligt att det 2002 fortfarande gick att göra en tecknad film med enbart manliga karaktären. Den enda kvinnliga karaktären som förekommer i hela filmen saknar repliker och dör i början. Jahaja.

På lördagsmorgonen sken solen och det var jag glad över för jag hade bestämt mig för att gå ut direkt efter frukost och göra höst i trädgården. Sätta igång i tid så att jag slipper göra det när allting redan börjat frysa ihop och snön kommit. Att göra höst i trädgården är ett ganska stort projekt på grund av den stora mängden krukor och möbler som ska stuvas undan.

Men det var väldigt välbehövligt för det här ser ju inte kul ut.

Jag började med att tömma krukor, kompostera blommor, bära bort utemöbler och montera ner hängmattor och hänggungor.

Bertil ville hjälpa till så han fick tvätta krukor innan jag ställde dem på vinterförvaring.

Sån befrielse när man får börja städa bort allt övervuxet, halvruttet och deprimerande nedgånget.

Och istället plantera höstfina blommor och ställa ut pumpor. Ska fota hur det blev sedan!

Dagar som dessa känner jag mig också extremt nöjd med alla timmar jag lagt på gymmet. Jag lyfter tunga as till krukor som ingenting och kånkar och bär i timmar utan att få ont.

Barnen lekte med gammor, målade, pusslade och spelade UNO.

Ulf hjälpte mig att plantera lite nya vårlökar. Och så kom katten Svea förbi och var som besatt av benmjölet jag strött i rabatterna. Hon har blivit riktigt tjock över sommaren. Säkert alla sorkar hon tar på vår gård!

När jag arbetat klart i trädgården var det middagstid och jag gick in och improviserade ihop en gräddig svamppasta till middag. Den blev vansinnigt god. Ska laga den igen och kirra ett recept åt er.

Lördagskvällen avslutades med bastu och bad i iskallt badkar. Sedan var jag hundra procent slut som artist.

Och det var den veckan i bilder det. Hoppas den kommande veckan blir lika fin!

Nu är det dags för del två i frågestunden. Blir ju en hel del att mata sig igenom med tanke på att det kom över 120 frågor. Första delen i den kan man läsa här. Ok nu kör vi!

Läser du noga på inför varje nytt samarbete? Så du känner dig trygg med vad du ska marknadsföra? Jag tänker att från en vecka till en annan byta från ACO till Dermologica tex. Så att du inte skriver något som kan vändas mot dig.

Ja det gör jag. Jag försöker läsa på så mycket jag kan för att höra vad som sägs om företaget i fråga och om det finns några saker jag borde känna till. Och sedan är jag väldigt noga med vad jag väljer att lyfta och hur. Jag har tex aldrig bytt från ACO till Dermalogica från en vecka till en annan. Däremot har jag jobbat med dem parallelt. Jag siktar alltid på långsiktiga samarbeten eftersom jag tycker det handlar om trovärdighet. Men tyvärr är det ju inte alltid upp till mig. Det sminkmärke jag älskar och samarbetar med har en ny marknadschef som inte vill jobba med influencers, eller så har den byggkedja jag samarbetat med inte längre budget för samarbete. Eller så skaffar företaget en mediebyrå som lägger om hela deras strategi och vill jobba med många små influencers istället för en stor. Det är jättesvårt att vara långsiktig i en kortsiktig bransch.

Ett bra exempel på att jag jobbar långsiktigt och helt inte vill hoppa runt bland varumärken är att jag under flera år samarbetade med en kaffeproducent som jag tycker är toppen. Sedan la de om sin budget och valde bort influencers och då kändes det fel för mig att samarbeta med någon annat kaffeproducent. Och under fem års tid har jag tackat nej till kaffesamarbeten – trots flertalet förfrågningar. Men nu är det bara att inse att antingen kan jag aldrig jobba med kaffe igen eller så letar jag efter en annan partner. Det finns trots allt många bra kaffeproducenter där ute!

Har du ett drömsamarbete med någon?

Mitt drömsamarbete är alltid företag, varumärken, organisationer etc som står för bra saker. Som har en ekologisk profil, som arbetar med hållbarhet, välgörenhet, cirkularitet eller vad det nu är. Det har alltid varit min uttalade strategi. Tyvärr har de sällan några pengar så jag kan inte hänga upp hela min verksamheten på dem. Annars är mina drömpartners företag som låter mig göra min egen grej och skriva på det sätt jag vill så att det blir läsvärt för er läsare. Där är olika företag långt framme. Vissa vill peta i allt (sådana försöker jag sluta samarbeten med) medan andra ger i princip fria händer. Att samarbeten ska ge er läsare någonting – även om ni inte vill ha produkten och inte tänker köpa något – det är viktigt för mig. Gör jag reklam för för typ russin gör jag ju alltid ett recept som ni kan ha glädje av vare sig ni köper just det märket på russin eller ej. På det sättet kan reklamen ändå bli värdefullt content.

Och blir det per automatik så att du vid större inköp (till exempel kök) börjar söka samarbetspartners?

Jag måste ju ha annonsörer för att kunna betala ut lön till mig och mina anställda. Bara att hosta den här bloggen kostar för mig som om jag skulle hyra en medelstor lägenhet inne i Umeå. Och eftersom jag måste göra samarbeten vill jag ju att de ska vara bra och relevanta. Jag vill inte sitta och göra hauls för Zalando eller visa kläder från BikBok. Och därför letar jag annonsörer som antingen är företag jag själv är kund hos sedan tidigare och gillar – eller så letar jag samarbeten om jag ändå ska bygga, köpa och renovera något. Så att det blir på riktigt och något jag faktiskt använder mig av. Så gjorde jag tex med Plannja. När vi hade lagt om taket kontaktade min säljare Plannja och frågade om de ville göra någonting på temat tak. Och då är det ju 100 procent genuint och trovärdigt från min sida. Och ja, jag betalade för mitt tak som vilken kund som helst.

Vad är grejen med Dr Phil?  Han verkar ju ha hjärtat på rätta stället? Vet inte så mycket om honom egentligen men får för mig att du skrivit ett par gånger att du inte är så förtjust i honom? Man fastnar ju i programmen, kanske lättare att sluta titta om jag får höra varför du inte är något större fan av honom 

I tonåren älskade jag när Dr Phil gästade Oprah och pratade om sånt som “Get real about beeing fat” och annat smaskigt (som jag säkert skulle tycka var vidrigt om jag såg det idag). Han var rolig och jag fick faktiskt också med mig en hel del matnyttigt från programmet. Fast vad fan visste jag – jag var ju en tonåring!? Men ju mer jag såg och ju äldre jag blev desto värre blev han ju. Minns att en orolig mamma ringde in och berättade att hennes femårige son gillade flickkläder och flickleksaker. Och istället för att vara en normal människa och trygga henne som förälder sa han att hon omedelbart skulle plocka bort allt sådant och erbjuda pojkleksaker och pojkkläder istället. Om inte det är definitionen av en idiot så vet jag inte.

Sedan blev jag vuxen och pratade med kompisar som är psykologer och som dånar när de ser hans “metoder”. Och det förstärker inte direkt den positiva känslan inför karln.

Jag undrar om det finns någonting som du inte kan tänka dig att köpa secondhand, bara nytillverkat och isåfall vad?

Kanske använda underkläder? Fast jag vet inte riktigt, för använda badkläder har jag ju köpt och det är ju typ samma sak. Det finns ju tvättmaskiner. Och varje dag mumsar vi i oss mat som är gödslad med bajs och kiss så jag kan inte riktigt se problemet. Om det är fräscht kan jag i ärlighetens namn köpa nästan vad som helst..

Har också funderat på om du har planer/önskemål på att göra mer rörligt material? Förstår helt och hållet att det krävs otroligt mycket arbete för det men jag älskar att lyssna på din röst och se dig göra saker samtidigt men har sett alla avsnitt av Susannes skafferi och dina videos på youtube och är sugen på mer (hoppas såklart att det blir Susannes skafferi till jul igen).

Tack, vad roligt att höra! Och JA det har jag. Väldigt långtgående men det faller alltid på att jag helt enkelt mäktar med att producera för fler kanaler. Jag behöver någon som filmar och klipper och sköter allt kring det rörliga om jag ska orka med det. Och i dagsläget orkar jag inte ens tänka ut hur det skulle kunna gå till.

Jag är nyfiken på hur det går med altandörren ni mätte med rabarber i våras?

Haha, ja den dörren ja. Albin gjorde en riktig skiss (utan rabarber men med tumstock) fast sedan fastnade det på att vi inte orkade beställa den. Vi är väldigt renoveringströtta. Men den finns i planeringen.

Jag (25 år) vill så himla gärna veta om du alltid haft drömmar om att renovera ett hus, skaffa jordbruk och bli själförsörjande, eller om det är tankar som växt fram hos dig över tid? Jag blir nämligen anklagad rätt regelbundet för att vara verklighetsfrånvänd och “inte inse hur mycket jobb det ligger bakom” när jag aspirerar mot det liv du lever…

Ja det har jag faktiskt haft hela livet. Uppblandat med helt andra drömmar förstås – men tydligt och återkommande. Och om du drömmer om det, är det klart att det är det du ska göra! De som varnar dig är tröttmössor som själva gillar att bo i lägenhet och inte sköta någonting. Det är som att fråga en djurhatare om råd när man vill skaffa hund. Det går bort!

Be kloka personer om råd. Sådana som gör det du vill göra men som kan vara ärliga med hur tungt och fantastiskt det är.

Vad har hänt med Marstorps mat i år?

Vi har pausat den kommersiella odlingen. Det beror på flera saker men en av de avgörande anledningarna är att vi saknar tillräckligt bra jordbruksmark för att odla så här storskaligt. Sista åren har skörden gått ner kraftigt eftersom jorden utarmats och vi inte kan få tag i bättre odlingsmark. Då blir det inga pengar över till oss trots att vi har många kunder. Nu odlar vi för husbehov istället så får vi se hur det blir med Marstorp framöver. Jakob jobbar nu heltid som sjukgymnast vilket han annars bara gjort om vintrarna.