Kategori: Claras vardag

Den tionde september 2006 skrev jag mitt allra första blogginlägg. Det betyder att bloggen idag fyller 20 år. Hipp hipp hurraaa! Tänk om jag vetat vad jag påbörjade den där natten? När jag satte upp bloggen, slumpade ett bloggnamn baserat på vad som rimmade på Clara och sedan bara bestämde mig för att köra. Jag hade ingen aning om att jag gav mig ut på mitt livs äventyr. Just då var det bara en kreativ klåda som behövde tillfredställas. Inte precis skaparlust, utan snarare en skaparnöd som fortfarande sitter i.

Bloggen har varit en skola i att skriva, en skola i att fota och en skola i att driva företag. En skola i att tåla kritik, och att härda skinnet på näsan. En skola i att våga uttrycka min mening, leka och ha roligt. Vara stark, svag och sårbar. En skola i att dela med mig, med integritet. Och att ta emot och lyssna.

Med anledning av mitt 20-årsjubileum gjorde jag igår en intervju. Den unga journalisten konstaterade att han var tre år när jag började blogga. Och han frågade om jag ser mig själv blogga om ytterligare tjugo år? Ja faktiskt. Även om fyrtio år, ifall jag bara får leva så länge. Tänk att vara åttio år gammal och ha dokumenterat nästan ett helt liv och samtidigt samhällets alla förändringar? Ur ett folklivsperspektiv är det hisnande.

Men nu går jag verkligen händelserna i förväg här. För idag fyller jag tjugo. Och det kommer jag att uppmärksamma hela hösten. Framförallt kommer jag att djupdyka i arkivet och ge mig på att försöka sammanfatta vad som hänt varje år och hur bloggen förändrats sedan jag började.

Och du, alldeles oavsett om du är en gammal eller nytillkommen läsare. Jag är tacksam för att just du vill dela den här platsen med mig.

När jag publicerade ”Önska ditt inlägg” skrev Sandrie, Hannah, Ava och Elin att jag skulle berätta lite mer om mitt arbetsliv. Så det tänker jag göra och just idag zoomar vi in på hur jag arbetar med bloggen.

Förra sommaren blev bloggen med betalvägg och det har förändrat så mycket för mig. Jag har nu tid för att skriva på ett helt annat sätt och har gått från cirka 6 blogginlägg i veckan till omkring 10 -11. Att blogga har blivit roligare och jag känner mig stoltare. Det gör någonting med en när man får betalt för det som är ens faktiska hantverk. Istället för att få betalt för att göra reklam på plattformen där man utför samma hantverk. Jag känner mig väldigt stolt över de omkring 4000 betalande bloggprenumeranter som jag har. Är väldigt tacksam för det communityt.

En praktisk sak jag behövt tänka mer på sedan betalväggen är hur jag strukturerar inläggen och i vilken ordning de ska komma. Det har alltid varit viktigt för mig med en bra mix och variation på innehållet. Två snarlika inlägg ska inte följa på varandra, men när betalväggen blandas in blir det genast mer av ett pussel. Min strategi är att lägga de populäraste inläggen bakom betalvägg för att du som är prenumerant ska få maximalt för slantarna. Hur vet jag vilka inlägg som är populärast? Det tog jag reda på i den här läsarundersökningen jag gjorde våren 2025.

Men sedan vill jag såklart att bloggen ska vara läsvärd även för er som inte betalar. Så ibland lägger jag populära inläggstyper ute i gratisflödet.

Jag älskar appen Google Keep (har skrivit mer om den här) och har den både i mobilen och datorn så att jag lätt kan använda den. Jag har en lista som heter Bloggämnen och ett som heter Poddämnen. Där plitar jag ner läsarönskemål eller en rolig idé så fort jag får en. Jag har också en lista som heter Bloggplanering. Där spaltar jag upp veckans blogginlägg dag för dag. Jag sätter en bokstav bakom för att minnas vilket som är vilket i planeringen. P står för Premium och Ö för Öppet inlägg. På bilden ser du förra veckans bloggplanering. Då hade jag ju ett temavecka om lampor och då blev det hela tretton inlägg under veckan.

I starten av en vecka har jag kanske 2-3 blogginlägg klara för mig. Men resten bestämmer jag allt eftersom, beroende på vad som inspirerar mig. Det är ju någon slags norm idag att man ska publicera ett inlägg per dag som bloggare, men det känns för lite för mig. Jag vill att bloggen ska vara mer levande än så. Den enda nackdelen med att publicera oftare är att kommentarerna blir något färre på varje inlägg, eftersom de ligger ”etta” på bloggen kortare tid. Och jag vet ju att många läsare verkligen uppskattar att läsa kommentarsfältet. Jag godkänner kommentarer så fort jag hinner (flera gånger i timmen) och försöker vara extra noga med att svara i mina premiuminlägg. Jag vill att det ska kännas en skillnad när man är premium!

Jag har en läsare som heter Lina som är helt otrolig. Hon hörde av sig och sa att hon gillar att korrläsa och alltid lägger märke till korrfel – men inte vill vara en sådan där tråkig språkpolis som bara sätter dit. Så hon föreslog att hon lämnar kommentarer vid eventuella språkfel, men som jag inte behöver godkänna utan bara använda för att rätta. Det är otroligt värdefullt för mig och jag är väldigt tacksam!

Erica har jobbat som min bloggredaktör sedan 2016. Hon hade en paus där på ett nästan två år när hon pluggade, men sedan förra hösten är hon tillbaka igen och inget gör mig gladare! Erica kommer med roliga ideér, har en bra utifrånblick på materialet och är dessutom ett otroligt bollplank.

Det här året med betalvägg har jag blivit tryggare och modigare. Tryggare ekonomiskt. Modigare i vad jag delar. Hade jag inte haft betalväggen under den här perioden efter skilsmässan hade jag nog inte pallat att skriva om vardagen överhuvud taget. Nu kan jag fortsätta vara genuin och ärlig – men slipper troll, spekulationer och påhopp. Det är en klar förbättring av min dagliga arbetsmiljö.

Det är ockå spännande att se att många erfarna bloggare nu testar Substack med betalvägg – som ett sätt att få betalt för sitt arbete. Tänker på bland annat Johanna Bradford och förstås Malin. Givetvis prenumererar jag på hennes stack och den är superbra och välskriven!

Blir du premiumprenumerant här finns det förresten en knapp i menyn så att du kan sortera blogginnehållet på enbart premiuminlägg. På det sättet kan du läsa ikapp allt du missat – utan att behöva få upp allt du redan har läst.

Hoppas det besvarade några av era frågor. Att sätta mig med min dator på mornarna och få skriva fritt om vad som intresserar mig. Det är fortfarande det roligaste jag kan tänka mig i jobbväg!

För sisådär tio-femton år sedan var bloggvärlden en enda DIY-fest. Man skulle pyssla, pimpa och göra om allting hemma. Ingen tänkte på linoljefärg eller hantverksmässig hemslöjd. Nej man smetade plastfärg på gamla möbler, klippte ut dekorationer i vinyl och limmade plastblommor på allt som kom i ens väg. Det var kitchigt värre. Och även om jag inte saknar förstörelsen av gamla fina grejer, så saknar jag den där gör det själv-andan som var så hejdlös och oängslig.

En vanlig sak att pimpa var lampor av olik slag:

Jag limmade en rislampa full med plastblommor. Minns att denna gjorde succé bland läsarna.

En IKEA-lampa i frostat glas fick regndroppar i svart vinylfilm.

Och kökslampan fick flugsvampar.

Av en ljusslinga gjorde jag en lampslinga. Skar hål i pappersmuggar från Lagerhaus och trädde på ljusen. Höjden av chict 2012!

Och så klädde jag om en lampskärm till Bertils barnkammare. I rött och vitt med endast lite textillim till hjälp.

Det var andra tider det! Men lampor är fortfarande ett roligt DIY projekt. Funderar som bäst på vad jag själv skulle kunna pyssla ihop…

Just nu pågår en redig Lampfest på bloggen. Här är de tidigare inläggen på temat

Nu blir det lampfest!

Kallt eller varmt ljus?

Hur hade vi levt utan lampan?

I den mörkögda augustinatten börjar jag återigen tända lamporna. Småbelysningen som skänker en ombonad känsla till hemmet. Men nu är det ju september och ännu mörkare och därför ska vi ha Lamp-fest på bloggen denna vecka! Lära oss mer om belysning, glödlampor och hur ljuset påverkar oss. Hoppas ni hänger på! Först ut är fem av mina favoritlampor här hemma. Och jag skulle gärna vilja dela med mig av några fina läsarlampor också, med tillhörande historia. Om du har en lampbild du vill dela – maila den till underbaraclara@gmail.com med en liten motivering!

Min älskade Strindbergslampa som jag vann på en Traderauktion. Det var ingalunda ett fynd (betalade kring tusenlappen) men den pryder sin plats i hemmet och skänker ett underbart varmt sken. Namnet Strindbergslampa har egentligen ingenting med Strindberg själv att göra. Lampmodellen kallades ursprungligen för Bordstaklampa och tillverkades i olika modeller av Karlskrona Lampfabrik.

En riktigt ruggig golvlampa är detta as från fyrtiotalet. Stor, pampig med fransar och tändsnöre man drar i. Lampan skänker en viss bordell-känsla åt hemmet – och det behöver ju inte vara fel. Fyndade på en antikaffär i Boden för flera år sedan.

Min mest fotograferade lampa måste vara den över matbordet. En elektrifierad fotogenlampa med plats för stearinljus. Tre lampfunktioner i en! Tycker mycket om den gröna fransen som ger en härlig karaktär. Dock lyckas den typ aldrig vara centrerad över bordsskivan eftersom takkontakten är monterad på fel plats. Det ignorerar jag dock.

Den här förtjusande majolikafoten älskar jag. Och lampskärmen av modernare snitt gör den extra kul och dekorativ. Funderar på om det har varit en fotogenlampa ursprungligen? Foten känns så gammal och lampdelen hör inte riktigt till. Har för mig att jag köpte den någon sommar i Borås för länge sedan.

Vi avslutar med en av få nyproducerade lampor i mitt hem. Denna skönhet från IKEA hänger i vår hall och är så vansinnigt tjusig. Drar blicken mot takhöjden och går dessutom igen i de runda glaslampor som finns i rummet bredvid. Serien heter Simrishamn och finns i butik just nu.

Och som sagt – om du har en lampbild du vill dela maila den till underbaraclara@gmail.com med en liten motivering till varför du gillar den så mycket!

Här kommer ett knippe bilder från onsdagen, torsdagen och fredagen. Tre tämligen ljuvliga dagar fulla av roliga möten, rörelse och loppisfynd!

På onsdagen skulle jag iväg till Övik. Det var soligt och varmt och jag bar två av mina senaste loppisfynd – min gamla Kappahlkjol från sent sjuttiotal/tidigt åttiotal med härlig vidd i kjolen. Samt en omlottblus från H&M som jag fann på PMU.

Till den en loppad silkesscarf, en väska från H&M och en ring från Rad Susie i Malmö.

Hatt två år gammal från H&M och skor från Sézane. Outfiten åker rakt ner i min Italienpacking!

Sedan körde jag söderut med bra musik dånande i bilen.

Ända till Själevad och hem till gulliga Cathrin som driver High Coast Vintage.

En underbar vintagebutik som Cathrin haft på sin gård i många år.

Hon bjöd på kaffe och kakor i trädgården, vid sitt urfina hus.

Och vi hade så mycket roligt att prata om.

Cathrin har haft sommaröppet färdigt för säsongen, utan att jag hann pricka in något av datumen. Så nu höll hon extraöppet för mig. Hur gulligt?!

Hennes sortiment är helt otroligt.

Fantastiska kläder från 20-70-tal som hon samlat på sig under lång, lång tid.

Har sällan varit i en så välsorterad vintagebutik. Och absolut inte här i norrland.

Men nu ska den stänga och Cathrin säljer hela lagret på ett bräde och någon annan lycklig butiksägare får ta över det.

Vi provade kläder i fyra timmar och Cathrin drog fram det ena plagget efter det andra som jag fick testa. Fullkomlig dröm som ni förstår.

Jag som är lång och stor brukar ha svårt att hitta riktigt gamla kläder på second hand som passar. Framförallt blir det för trångt över ryggen och bröstkorgen på mig. Men jag hade tur den här gången. Hittade en hel del till min Italienresa i oktober men också sånt som ska användas som styling till kommande reportage och böcker.

Få saker gör mig lyckligare än att hänga med en riktigt insatt och kunnig vintagenörd som brinner för kläder.

Kolla hattaskarna!

Och skorna.

En helt fenomenal samling.

För att inte tala om väskorna, kragarna och sjalarna….

Efter en hel dag av lyckligt botaniserande vände jag skutan och körde hemåt igen. Ska visa några av mina fynd i ett kommande inlägg.

Hemma på vår grusväg mötte jag Uffe och Folke som skulle inleda mammaveckan två dagar tidigare än vanligt och kom traskande och cyklande från pappa. Peppen var hög!

Eftermiddagssolen mild och mjuk.

Och Marcus hade fixat middagen. Älgfärsbiffar och klyftpotatis.

Vi åt på verandan och pratade tydligen om roliga saker.

Och kramades.

Och efter maten drog vi till tennisbanan allihop, för att öva slag och klänga som apor.

Åh det är skoj med racketsporter. Har alltid gillat badminton, men nu har jag fastnat för tennis. Jag är jättedålig men det är jätteroligt och Marcus kämpar tålmodigt för att lära mig teknik.

Efteråt var vi svettiga så då drog vi till tjärnen och gjorde bomben från bryggan. Barnen låg i så länge att de huttrade som asplöv efteråt.

Så när vi kom hem spolade jag upp badkaret åt dem och så fick de värma sig.

Medan jag tände ljus och kokade varm choklad till kvällsfika.

Men var var Bertil då? Jo det kan jag berätta!

Hela veckan var han och seglade i Stockholms skärgård, med sin klass. De har varit besättning på ett artonhundratalsskepp där de arbetat hårt! Han hade ingen mobil under hela veckan, så små livstecken som dessa kom från andra föräldrar. Jag var svårt avundsfrisk på honom. Det här är min dröm att få uppleva. Över Atlanten, ring mig tack.

Barnen är fortfarande en smula morgontrötta efter sommarlovet. Jag gav Uffe sin frukost halvliggande i soffan med Essa. När han och Folke cyklat till skolan…

…gick jag en promenad med hunden. Morgondimman var otrolig.

Kolla vår söta lilla by. Mitt nymålade magasin lyser som en röd pärla!

Älskar sensommarmornar med dagg som får allt att dofta.

På torsdagen behövde jag till tandläkaren igen (denna eviga följetong med min trasiga tand) och sedan satt jag och skrev hela dagen och gjorde admin.

På kvällen skördade veckostädningen ett offer.

Och efteråt stack vi och tränade på gymmet. Ett riktigt grispass där svetten pärlade sig i ansiktet.

Och sedan ett nytt kvällsdopp med barnen och bomben från bryggan. Där vi också varierade oss med ninjahopp, snurrar och superman-poser. Sedan var vi iskalla och fick skynda oss hem, göra kvällsfika och krypa till kojs.

På fredagsmorgonen fixade jag frukt till Uffes fruktstund. Nektarin delad i hälften (för ettagluttare med känsliga framtänder) och en näve krusbär från trädgården. Sedan barnen cyklat gick jag en promenad med Essa.

Sedan duschade jag och sminkade mig.

Hejhopp och redo för dagen! Jag skulle till Albin och äta lunch. Kjol och topp fynd från second hand.

Han har så fint i sin trädgård.

Och prydligt i sitt trädgårdsland.

Vi åt på hans inglasade balkong och löste livets gåtor. Tycker så mycket om min kloka och kluriga vän.

När jag kom hem igen började jag skala potatis. Det var nämligen Marcus födelsedag och han hade önskat sig palt.

Skalade och la i blöt för att de inte skulle oxidera och bli grå.

Sedan hackade jag fläsket och delade potatisen i halvor.

Och monterade köttkvarnen på min gamla Electrolux. Bröllopspresent från farsan som jag har nött på i tjugo års tid. Köttkvarnen fick jag dock några år senare och den har använts både till korvstoppning och palt.

Jag malde mjölig potatis och tillsatte vetemjöl och salt.

Blötte handen och tog upp en klick smet. La fläsk i palten och nöp ihop den och trillade den rund och fin med händerna.

Sedan la jag palten i en paltslev, i en enorm gryta med vatten och lär sjuda. Paltsleven är toppen för att den hjälper palten att behålla formen och stelna något, medan jag formar nästa palt. Sedan kokade jag palten på låg värme tills alla paltar flöt till ytan. Tog en dryg timme ungefär.

Under tiden det kokade gjorde jag två chokladtårtbottnar.

Och slog in paketen. Hade köpt ett armbandsur, lite olika smycken, en vinröd overshirt i jeanstyg och ett helt gäng med tröjor från second hand. Är barnsligt förtjust i att ge presenter till denna man.

Sedan dekorerade jag och Uffe kalasbordet på verandan.

Ballonger, serpentiner och givetvis födelsedagsflaggan. Den har sin plats på varje kalasbord!

Marcus hämtade sina barn på bussen och sedan anslöt hans mamma och mina ungar.

Och så firade vi.

Vår roliga, godhjärtade och omtänksamma Marcus. En klippa för så många som förtjänar att hyllas på alla sätt.

Jag hade kokat egen sylt såklart. Hemgjort ska det vara. Och gjort precis lagom många paltar, med endast två stycken överblivna efter middagen.

Efter maten blev det chokladtårta. Hade rafsat runt i kalaslådan och hittat en fyra från när Bertil fyllde fjorton och en sexa från när Uffe fyllde sex och tillsammans fick vi det rätta talet på tårtan. Nu ska jag bara spara siffrorna i tjugo år till så att jag kan vända på dem och fira honom igen.

Uffe hade tillverkat paket och gjort ett kort och Folke likaså.

Efter maten drog barnen och badade, jag gick en kvällspromenad med Essa,

och sedan målades och pysslades det vid köksbordet. Ett utmärkt slut på fredagskvällen och start på barnveckan!

I september 2017 skrev jag ett blogginlägg med rubriken Nio år. Det handlade om allt som hunnit hända de senaste nio åren och då blickade jag tillbaka mot 2008.

”Tiden som passerat sedan dess känns både oerhört kort och oerhört lång. Kort för att jag på pricken kan minnas hur ont jag hade i fötterna och läpparna efter att ha stått i klädbutik en hel dag och smilat åt kunder. För att jag minns exakt hur det vara att stressa till första lektionen på universitetet och inte fatta att jag hade en hel akademisk kvart till godo. Lång för att jag var en helt annan människa då, för att jag inte ens lärt känna några av de som idag står mig närmast. Lång för att jag inte hade en aning om att jag skulle jobba med det jag jobbar med nu. Men framförallt för att jag inte kände Bertil och Folke. Vilket är en helt orimlig tanke.

Det hade varit roligt att få berätta för 21 åriga Clara att just den här dagen om nio år spelar du in någonting kallat podcast med en av dina närmsta vänner som dessutom är radioproducent. Du lämnar två söner på förskolan med din lådcykel och Jakob har trettio arkitektelever på studiebesök i era stora odlingar. Du tar en långpromenad med en helt annan hund än din cockerspaniel Sixten och efter middagen ska du ha ett videosamtal med dina systerdöttrar. Videosamtal i telefonen är helt normalt – precis som förekomsten av systerdöttrar. Det är spännande att fundera på vad som skett om ytterligare nio år.”

Av en händelse fick jag upp det inlägget härom dagen, ganska precis nio år senare. Och tanken hisnar. Ytterligare en hund har passerat sedan det skrevs. Det är varken Sixten eller Melker som jag går promenad med nu, utan Essa. Det är inte Erica jag nyss spelat in podd med, utan Malin. Jakob bor i ett annat hus längre bort i byn och några odlingar har vi inte längre. Däremot finns Ulf. Mina systerdöttrar ringer jag sällan videosamtal med. De ringer däremot ofta och långpratar med pojkarna om musik, konspirationsteorier och störiga högstadietjejer. Och jag vaknar varje morgon med Marcus armar om mig. Livet har förändrats på många sätt. Svällt, krympt, spruckit och lagats igen.

Medan jag skriver detta inlägg sätter jag en påminnelse i min kalender för september 2035. Så att jag ska komma ihåg att läsa det igen. Vågar jag ens tänka nio år framåt? Om nio år har båda mina äldsta barn flyttat hemifrån, och kanske också Ulf? Kanske har jag barnbarn! Essa lever inte längre. Lever jag ens själv? Om nio år är jag så gammal som min mamma var när hennes cancer kom tillbaka.

Jag vet att det inte finns några garantier. Jag är tacksam för alla dagar.

Jag bad om era önskerubriker och önskeinlägg och fick 100 kommentarer med förslag och önskemål. Hur kul känns inte det? Och så värdefullt för mig att få ta del av! Jag har läst noga, kommer tänka vidare kring det som skrivits och ser fram emot att inspireras av alla önskemål. Några extra kluriga och oväntade kommentarer fick mig också att le. Hmmm, vad kan jag skriva om det här…

Skulle gärna ha mer konkret om kroppsarbete/hantverk/kvinnor-kan. Typ om när du snickrar, går med röjsåg osv.

Då blir jag trött på mig själv för att jag är så präktig 

Från hård kärnfamilj urmoder till lite mer ”flirtig” mamacita med ny typ av bilder. 

Vore också kul att läsa om inredning som du blivit missnöjd med. Alltså möblering, färgsättning eller dekoration som inte alls ser ut som du föreställt dig. Och vad du ändrat då.

Tack igen för engagemanget. Ni är bäst!

Jag är så peppad på ännu en arbetshöst och har så mycket roligt inplanerat. På torsdag ska jag och Erica ha redaktionsdag och det är något av det bästa jag vet.

När vi har redaktionsdag lägger vi en halvdag på att bara prata blogg, analysera innehåll och fundera på utveckling. Det är lyxigt att få den utifrånblicken på sitt arbete, Erica är ju en sån erfaren redaktör och producent. Men också lyxigt att få inifrånblicken – då hon samtidigt är en nära vän. Under hösten kommer vi jobba mycket ihop vilket känns roligt.

När jag nu skriver det här inser jag att det var länge sedan jag frågade om era önskeinlägg. Har du någon rubrik / tema eller önskemål på typ av inlägg du vill läsa här? Lämna gärna en kommentar så tar jag med mig det i planeringsarbetet framåt.

Jag är så lycklig för jag har fått ett stipendium. I september kommer jag att vistas två veckor på Ellen Keys Strand och börja arbetet med min nästa bok. Två veckor av ostört skrivande! Jag fick vistelsestipendiet bland annat för att jag verkar inom ett ämnesområde som ligger Ellen Keys värv och arv.

Ett syfte med både min blogg och mina böcker är ju att ta vara på den stora skatt av kunskap som tidigare generationers kvinnor sitter på. Jag vill bevara och sprida den, i ett samhälle där många av dessa kunskaper håller på att glömmas bort. Och där de faktiskt ofta också viftas bort som omoderna och oviktiga. Jag ser det här både som folkbildning och som en feministisk gärning!

Jag kan inte tänka mig något mer stimulerande än att få vara i denna otroliga miljö och bara fokusera på att skriva. Det är obruten arbetstid som jag så väl behöver. Och det lär ju vara en inspirationsbomb utan dess like rent inredningsmässigt. Lovar att dokumentera noga!