Kategori: Claras vardag

Det regnar för jag vet inte vilken dag i ordningen. Sängen är sandig och vårt sovrum fullt av kläder, serietidningar och udda strumpor. Vi skriver matsedel för de sista dagarna i stugan och räknar ägg och mjölkliter. Hur många det räcker till och hur länge? Snart är vi tolv personer, hur mycket mjölk går det då?

Utedynorna har legat i garaget i flera dagar i skydd från regnet. Min SUP har jag aldrig ens blåst upp. Det har varit för kallt och för blåsigt. När jag tänker närmare på det kan jag inte minnas en enda dag i sommar när det både varit varmt, soligt och vindstilla samtidigt. Juni och juli har varit en vädermässig prövning och när det någon gång har varit riktigt varmt har jag råkat vara bortrest.

Igår väntade jag på orken att ta tag i och göra någonting, vad som helst. Men den kom inte på hela dagen. Först på kvällen masade jag mig ut på en promenad. Ringde Marcus och ringde Elina innan jag återgick till mitt letargiska tillstånd.

Sommaren har nått den där punkten när den börjar kännas däst och stillastående, så att jag nästan inte står ut. I alla fall inte om det är evighetsregn och fjorton grader. Men det betyder inte att det är höst på ingång. Inte alls. Vill inte höra ett ljud om den saken ifrån någon! Fem hela dagar kvarstår av juli och sedan kommer den förtjusande sommarmånaden augusti när allting är så sensommarskönt och fridfullt. Och förhoppningsvis lite varmare. Så måste det bli.

Och jag måste raka benen, duscha och dammsuga sovrummet. Kort sagt rycka upp mig. För idag kommer Marcus och hans pojkar hit och det har vi ju längtat efter. Saknar faktiskt Marcus så att jag knappt står ut.

När jag hämtat barnen från Gammor efter pappaveckan var det så härligt att ha alla samlade i bilen. Åka tillsammans i tre timmar och bara prata. Ingen hade skärm för alla hade saknat varandra och ville berätta vad som hänt sedan sist. Bertil spelade Aphex Twin för oss, Folke ville visa någon märklig musiker-musik med svåra trummor och saxofonsolon. Vi lyssnade på Doktor Kosmos Mina Barn och jag spelade en gammal Povel Ramel-goding för dem som de hade glömt bort. Nämligen Är det nån som har en våning till mig? Måste höras!

Stugpeppen var enormt hög och när vi svängde in på gårdsplanen och kusinerna och moster stod och väntade formligen flög de i famnen på varandra. Och snart anslöt alla stugkompisar som de har och som drar runt som ett gäng.

Rädda mig!

De hade fixat kvällsfika och bakat kärleksmums och vi slukade allting.

På sommaren känns vår stuga som en ungdomsgård och jag älskar varje sekund av det.

Jag svidade direkt om till mormors raffiga gamla morgonrock.

Och kusinerna återberättade allt vad de gjort i väntan på att mina barn skulle anlända till stugan.

Det var inte lite, det.

Bertils snaggade huvud är en len hundpäls.

Som ska klappas.

Rädda mig!

Efter fikat drog vi ner för ett kvällsdopp.

Solen hängde lågt på himlen.

Barnen var modiga och åkte ut med supen

Dök och plaskade.

Och Essa skällde upprört för att försöka samla ihop dem.

Och Juni hjälpte till.

Imponerande luftbjörnar i håret efter badet.

Sedan skyndade vi oss hem, lite frusna.

Gjorde eld i vedspisen

Och så kröp lillen ner i min famn och somnade. Och jag kände mig så lycklig över tanken på två obrutna veckor med mina söner.

Det bästa med sommarstugan är att barnen knappt har skärm här alls. Istället är de ute och drar runt. De har plockat fram synten, trummorna och melodican och spelar tillsammans.

Uffe och hans kompis har samlat insekter, gått på upptäcksfärd och cyklat runt längs byavägen.

Lykke har agilityträning med Essa och tar henne på långa promenader.

Och däremellan har de pysselstunder när de ritar, gör collage och spelar spel.

Vardagsrumsbordet är en buffé med pysselmaterial som aldrig ställs bort.

Men värst av alla är ändå min syrra, som handarbetar konstant och har ett projekt liggande i varje vrå.

Älskar hyllan i köket som sammanfattar vad stuglivet är. Nässpray, ett trasigt lås, en kompass, handtaget till ett kylskåp, gamla batterier, en ficklampa, ett munnskydd, myggmedel och bilnyckeln. En chagasvamp på tork och den stora bjällran som används för att locka hem barnen.

Och älskar bilden av vår enkla lunch. Makaroner och Fabrikörens Basturökta Falukorv, som vi alltid köper när vi är här uppe. Lite ärter med smör och salt. Inget krångel.

Barnens farmor Annika tipsade mig om en smart sak när man är många barn och det saknas diskmaskin: spola upp diskbaljan innan middagen. Sedan får varje barn diska sitt eget porslin och skölja och ställa på tork direkt de ätit upp. Det blir betydligt smidigare än att försöka ha någon slags diskjour med olika barn som tar all disk. Deras egen disk känns dessutom mindre äcklig än andras, vilket underlättar för barnen att göra den.

Andra härliga saker med stora barn: de vänder båten och drar ut och fiskar på egen hand. Då kan mamman sitta i solstolen och jäsa.

Men jag föredrar faktiskt filt. Att somna raklång på magen i solen. Lykke hade lässtund bredvid mig.

Och till eftermiddagsfika blev det kärlekmums

Barnen och deras kompisar håller på med ett roligt sommarlovsprojekt, nämligen att knyta nylonrep mellan några träd och fläta en koja. Där uppe har de också fäst en hängmatta så att man kan ligga och gunga.

Där hänger de allihopa och lyssnar på musik och pratar.

Medan vi hänger tvätt för glatta livet. Kommer aldrig ikapp.

Mathållningen i stugan är enkel. Falukorv i ugn, currygryta för många, fläskpannkaka och hjortronsylt.

Som intages utomhus under björken.

En dag bakade Juni och Clemens makrons.

Och Uffe och Lykke kokade 5-minuterskola.

Vår lillpiga diskade duktigt allting efteråt.

Mer agilityträning med Essa som är för smart. Hon tittar på barnen och tycks fundera på om hon ska nedlåta sig till att hoppa över så fåniga hinder? Hon som utan problem hoppar upp på köksbänken och äter från spisen. Men eftersom hon är en border collie säger hon aldrig emot utan gör vad hon blir tillsagd, med plågad min.

En stillsam kväll tog Anna och jag med oss Essa och gick ner till båten. På våra nya fina spänger som Marcus byggt.

Essa hoppar i ochur båten med självklarhet och sitter förståndigt i fören och låter öronen fladdra i vinden.

Det är ett riktigt fint hjortronår. Ska plocka mer de närmsta dagarna tänker jag mig.

Essa går runt och äter bär direkt från buskarna. Både blåbär och hjortron.

Vi var bara ute i en knapp timme men fick ändå ihop några liter. Bären är stora så det räntar snabbt på.

Inte var det så myggigt heller, trots att det var vindstilla.

Bra rump-träning är det också, att tjofsa runt på myren.

Så gick vi tillbaka till båten igen och rodde hem.

Ah. Rätt sida sjön.

Vi la bären på en plåt för att kunna rensa.

Och sedan unnade jag mig en skål gräddmjölk med hjortron och lite socker som belöning.

Så svidade jag om, packade vi en fikakorg och traskade över till grannarna för att se på fotboll.

Vissa gjorde hoppsasteg istället.

Tack solen för glow i hår och hud.

Och när Uffe började bli sömnig, strax innan halvlek, fick han rida hem på min rygg. Och så la vi oss skavfötters i soffan och läste oss till sömns.

Och det var senaste dagarna i bilder det!

Jag skrev ett inlägg om vikten av att få vila på semestern – även som mamma! Och det kom flera intressanta kommentarer som svar. Bland annat skrev Anna

Och sedan följde den här tråden.

Jag blir så glad när ni läsare kommer med tips, pepp, uppmuntran och förslag till varandra. Det är så fint och så viktigt! Och jag har tänkt en del på det här med att man inte ”får” explodera på barnen. Jag hör ibland sådant. Och jag håller med om att det inte är bra när vuxna blir för arga, högljudda eller känns hotfulla. Men det är rätt naturligt att man tappar det ibland. Och precis som Emilia här skriver så klarar barn det – om de känner sig älskade och trygga. Och man kan säga förlåt om man blev för arg. Men att råka bli för arg ibland är också mänskligt.

Barn är dessutom anpassningsbara. Ett barn kan lära sig att olika vuxna är olika stränga och har olika kort stubin. Både jag och min syster kan bli tvärarga och ryta åt barnen. När vi är här i stugan är alla ungar så vana vid det att ingen jagar upp sig. Ingen av oss är dock det minsta långsur utan efter en åthutning går det arga fort förbi. Att aldrig tappa humöret, bli arg eller ”explodera” kan faktiskt var att göra barnen en otjänst. För även om man själv är så kontrollerad kommer resten av världen garanterat inte att vara det. Och då är de helt otränade och oförberedda!

Jag tänker på min vän som har föräldrar som aldrig någonsin bråkat framför henne. En otroligt fin tanke från föräldrarnas håll förstås. Men i vuxen ålder har hon märkt att det satt en orimlig press på hennes egna relationer. Att inte se sina föräldrar bråka gör att det blir oerhört laddat och läskigt att själv göra det. Inte minst med sina syskon och sin partner.

Att rusta barnen för livet är inte bara att skydda dem från allt ont utan också att låta dem möta lite svåra och jobbiga saker ibland och märka att de klarar av det. Till och med en mamma som exploderar ibland i sommarvärmen.

När man har en blogg är lite av överenskommelsen med sig själv och läsarna att man måste skriva om sånt man skrivit om förut. Livet är ju ändå rätt repetitivt för de allra flesta. Man äter en liknande frukost, går på sitt favoritcafé, vandrar samma skogsstig upp och ned. Ändå fortsätter man skriva och dokumentera. Och det finns någonting i det repetitiva som är lugnande och betryggande. Men såklart också lite…trist.

Ibland när jag känner behov av att uttrycka något börjar jag skriva på en text. Men halvvägs in får jag en känsla av att jag skrivit den texten förut. Då blir jag skamsen över min förutsägbarhet, men känner också kärlek. Det är ju liknande problem man brottas med jämt! Som det här med sommardeppen. Jag ville skriva något om den efter att ha pratat med en vän och konstaterat att vi båda känner oss lite håglösa. Så är det ofta i juli, ändå är vi lika förvånade varje år över bristen på eufori och glädje. Jag började skriva en text om det men sedan hindrade jag mig och letade istället i mitt arkiv.

Jovisst. Sommardeppen. Skrev om den 2022.

Och fragment på samma tema finns lite överallt i bloggen. Så istället för att skriva ett nytt långt inlägg om saken vill jag bara påminna om detta:

Det är helt normalt att känna sig lite låg just nu. Även när allting borde vara roligt. Även när det är högsommar, sol och ledighet.

Trots att vi bara hade en vecka i Borås kändes det som att vi gjorde och hann massor!

Efter varje morgonpromenad har jag och Anna kommit hem med en glupande aptit som vi stillat med frukost i solen.

Medan barnen som precis vaknat har spelat King på gatan.

Folkes trum-abstinens steg till oanade höjder och Anna föreslog att han skulle göra om en gammal kakburk av plåt till en trumma. Sagt och gjort!

Med en konservburksöppnare (och lite hjälp från moster) skar han runt locket, tryckte ut det och tejpade fast en kartong istället. Sedan fyllde han burken med ris och majskorn.

Och pimpade den med klistermärken och grön tejp! JÄDRAR vad det bankades på virveltrumman.

Jag, Anna, Bertil och Lykke tog ett svettigt tabatapass i trädgården ihop. Roligt och mysigt!

Och efteråt badade vi i sjön med stora vågor.

På kvällen tog Clemens alla barn för att sova i vindskydd vid en sjö.

Medan jag tog en dusch och svidade om! Väska, blus, örhänge och kavaj från second hand.

Skor och blommiga byxor från Sèzane.

Och så åkte jag och Anna ner på stan och drack drinkar och tittade på folk.

Så mysig kväll med syrran.

Anna dokumenterade mitt glow. Älskar min hårfärg som den är just nu, lite solblekt och orangeröd.

Outfitbild innan vi pinnade hem i sommarnatten.

Vi tände ljus på altanen

Fixade kvällsfika

Virade in oss i tjocka täcken och sedan satt vi där ute tills det var kolsvart.

Och pratade förtroligheter.

Underbar mönstermix på alla dessa loppistäcken.

En dag tog vi oss ner till sjön och badade, med medhavd matsäck.

Anna hade som vanligt en påse garn med sig.

Och barnen började fläta.

När vi kom hem från badet la vi ut täcken på gräsmattan och låg i solen och jammade. Bertil spelade gitarr, Folke trummor, Anna spelade melodika och jag och Juni sjöng. Vi hittade både på nya favoriter och sjöng gamla godingar. Som låten som börjar med Eskile Fläskile bor i en svamp och svampen är gjort utav smet. Och Eskil är otroligt fet. Den hittade jag och min bästis Maria på i mellanstadiet och skrev många verser av. Nu kan alla våra barn den låten också!

Barnen var trötta efter att ha sovit i vindskydd och jag var trött av värmen så ett tag låg vi alla och sov middag i solen eller i soffan.

Men när magen började knorra gjorde vi mat!

Gott bröd från Vänga kvarn, tomater med salt och kryddor

Massa god burrata

Hemmagjord tapenade och grillad kyckling.

En härligt plockig middag med allt som är gott.

Anna var cool i sin klänning sydd av ett gammalt lakan.

Och jag gosade med Folke och spelade upp en låt som påminner om honom, till allas förtjusning.

Efter middagen började barnen göra stop motion-filmer med lergubbar.

Och det var ett nöje som räckte i många långa timmar.

Ända tills jag fick köra barnen i säng vid midnatt.

Morgonen därpå tassade vi upp tidigt för att göra iordning fika och sjunga för Anna som fyllde år.

Så kul att råka vara här när hon har sin födelsedag!

Tjejerna hade dukat fint

Och Juni hade bakat den här underbara tårtan till sin mamma.

Födelsedagsbarnet måste ha födelsedagshatten

Och bli fotograferad

Mysigt morgontrött gäng.

Som ville visa sina filmer och bilder!

Resten av dagen regnade det och vi ägnade tid åt att packa, prova kläder och städa iordning inför hemresan.

För på eftermiddagen var det hejdå.

Snyft och böl. Men snart får vi vara tillsammans igen. Tjugo dagar ihop i sommarstugan!

Anna skjutsade oss till tåget.

Och tog en familjebild på stationen. Nu har Bertil växt om mig! Han är en bit över 180 centimeter och mer lär det väl bli.

Två systrar med samma typ av blick.

KRAM, HEJDÅ OCH JAG ÄLSKAR ER!

Sedan tog vi kvällståget till Stockholm och nattåget vidare till Umeå där Marcus hämtade upp oss igen. Och så var den semestern i söder förbi!

När jag hälsar på min syster i Borås finns det några saker jag alltid köper med mig hem, som jag inte hittat i butikerna hos mig.

Bondmoran ost från Gäsene Mejeri. Sveriges godast ost! Krämig, smakrik och helt omöjlig att motstå.

Wienerkorven från Chark Mäster. Krispigt skinn, hög kötthalt och perfekt kryddning. Har aldrig sett i Umeå men vi äter den ofta i Borås när vi ska fixa snabblunch till barnen.

Bröd från Vänga Kvarn som gör det godaste surdegsbrödet. Ekologiskt, närproducerat och helt beroendeframkallande. Även ett mysigt utflyktsmål!

Och så finns det några saker som Anna i sin tur köper när hon är uppe i norr. Och det är…

Godis från Byske Karamellfabrik. Rocksblandning, Frukt-Lakritz och Mandelpolka. Jag älskar dem också! Särskilt mandelpolkan. Äter tills jag får sår i gommen.

En stor låda souvas från Njálgies slakteri, varje gång vi åker till stugan och passerar Arvidsjaur.

Och givetvis Långfil från Norrmejerier.

Lyssna: Senaste tillskottet på min spellista Sommar på svenska är Barbro Hörbergs Långe Bengt. ”Växelspaken rodnar när han lägger in backen…åh åh åh Långe Bengt”. Jag och barnen lyssnar och dansar och skrattar åt Barbros snuskiga anspelningar. Sommar på svenska spelas under sommarloven när jag kör med barnen i bilen. Viktigt att varje år kolla så att alla forfarande kan texterna utantill till Köp inte en zebra, Trettiofyran, Djingis Khan, Donna Juanita och Den siste Mohikanen. Gammal svensk musik när den är som allra bäst!

Läs: Malin Wollin lyssnar och recenserar alla Sommar i P1 och jag uppskattar typ recensionerna mer än programmen och väljer vilka jag ska höra baserat på vad hon skriver. In och läs hennes blogg.

På tapeten: Såg att min gamla tapet Vera finns hos Sandbergs igen. Den där underbara blå! Jag har fått en miljard frågor om den sedan den utgick ur sortimentet. Men efter många år är den alltså tillbaka igen. Lite större mönster än sist men samma fina blå färgställning. Tips till er som frågat efter den.

Njut: Låna och läs Huckelberry Finn och Tom Sawyers äventyr. Underbar sommarlovsläsning. Roligt, dråpligt, fruktansvärt mysigt och dessutom allmänbildande att kunna sin Mark Twain.

Ät: Utomhus, varje gång du får chansen. Det och att bada är två saker som gör att man känner att det verkligen är sommar. Det behöver inte ens vara särskilt varmt. Bada ändå!

Så blev det då äntligen dags för min fyrtioårsfest. Att ordna en sådan var ett av mina nyårslöften och ni som lyssnar på podden vet hur jag har våndats. En fest? För mig? Så självgott, självupptaget, pinsamt och alldeles alldeles….underbart. Klart jag ville ha en sådan. Om jag bara vågade.

Jag satte en kråka i kalendern i våras och sedan dess har jag bett till Gud och alla vädermakter om en solig lördag. Med 45 gäster skulle det nämligen bli trångt inomhus. Och som ett himmelens under blev lördagen strålande varm och fin, trots att både fredagen och söndagen var regnig, kall och blåsig.

Jag bar en favoritklänning jag fyndat på Sellpy. I en tung, lyxig kvalité med fantastiskt fall.

Till det bar jag ett par kolafärgade skor från Sezane, en röd spetsbehå från Lindex och ett par hjärtformade örhängen från H&M. Kände mig så fin!

Trädgården hade jag dekorerat med ballongslingor, vimplar och girlander.

Strukit tusen dukar

Lånat ihop diverse utemöbler

Hängt upp ballonger på blomvagnar och möblerat om för att rymma maximalt antal människor.

Jag plockade otaliga blommor som mina systerdöttrar fick binda buketter av.

Och ett helt kar fylldes med is till drycken!

Så snyggt att ha den i ett badkar på det här sättet

Jag var så glad för att Anna och hennes barn hade kommit upp för att fira. Vi körde tema hallonglass och citronsorbet!

Och Anna hade sin hysteriska tonfiskväska från Tokyo.

Vi och alla våra underbara ungar!

Shoe cam!

Anna beundrade mina häckande svalor.

Och jag beundrade Marcus brunbrända armar och tatueringar.

Lugnet före stormen. Vi var färdiga med kalasfixeriet en hel timme innan gästerna kom och passade på att hänga i hammocken och peppa igång.

Sedan trillade de in, en efter en.

Den ena mer färgglad än den andra.

Så underbara

Mina ungar hade peppat inför min fest i flera veckor.

Och det hade jag också.

Farmor Annika var såklart där

Och flera av mina gamla gymnasievänner.

Pappa, moster, kusin och alla möjliga.

Så lycklig av den här synen. Hela gården full i folk!

Pappa och hans flickor. Bara en mamma som fattas.

Min älsklings-Elina höll ett musikquiz med temat Clara.

Där hon och hennes man Joel sjöng låtarna själva.

Albin och Frida fnulade på frågorna i quizet.

Och jag hade redan på förhand bestämt mig för att inte laga någon mat själv utan catera allting. Som tur var är Marcus bästa kompis Mick helt otrolig på att laga mat så jag bad honom om hjälp. Och han kom och ordnade käket – på sin egen födelsedag till på köpet!

Smashade burgare

Som var de godaste burgare någon av oss ätit. Med majo, jalapenjo, picklad rödlök, krossade chips och smältost. Galet gott.

Så glad för det upplägget.

För det blev så mysigt när alla stod och köade för sin burgare. Ingen disk eller bordsplacering. Alla bara minglade runt.

Själv gick jag mest runt och mös och tittade på alla mina olika vänner som bondade med varandra. Många av dem har aldrig träffat varandra förut och nu fick jag äntligen sammanföra dem. Stolt visa upp för dem hur hur underbara de är allesammans.

De hade gjort sig så kalasfina.

Anna var cool som vanligt

Och tonåringarna satt för sig själv.

Uffe drack sex colaflaskor, åt ingen mat och övade sina ninjamoves. Sedan grävde han fram daggmaskar att ha som husdjur och lät dem bekanta sig med alla gäster.

Charlie och Stina, med bebisbulan synlig. Så lycklig för deras skull och så glad för att jag ska få en bebis i min omedelbara närhet igen.

Farmor Annika trängde sig före i kön och ordnade en burgare åt mig. Hon tyckte inte att födelsedagsbarnet skulle behöva vänta till sist, som jag gjorde. Det var tur för jag var helt darrig i kroppen då jag glömt att äta under hela dagen.

Två favoriter!

Två andra favoriter.

Efter maten spelade Bertil och Folke en låt de gjort själva.

Blev så glad och stolt över att de ville spela för mig och alla gäster. Att de övat, kånkat instrument och riggat iordning allting.

Sedan höll jag tal för att tacka alla närvarande. Jag och min familj har ju gått igenom ett väldigt omtumlande år. Och den här tiden för precis ett år sedan hade jag aldrig kunnat drömma om det här. Att stå i min trädgård, vara lycklig och samla alla vänner till en fest! Det här året har påmint mig om vikten av att vårda mina relationer. Och jag är så glad för att jag faktiskt gjort just det! Så att jag kunde bjuda så många olika människor. Alla alla i mitt gamla matlag – och deras nya respektive. Min nya svärmor och min gamla svärmor. Min äldsta barndomsvän Åsa och mina nyaste vänner som jag fått genom Marcus. Jag har ingenting otalt med någon och jag är så djupt tacksam och glad över att ha så underbara personer runtomkring mig. De bär mig på tusen olika sätt.

Sedan blev det dags för tårtor. Hade beställt fem prinsesstårtor från NK bageriet

Samt några veganska bakelser…

De var underbart goda!

Eftersom kvällen blivit lite kylig tog jag på mig min paljettkofta.

Och så sjöng alla

Mysigt.

Kvällen snurrade vidare och i högtalaren hade jag låtlistan Claras sommarfest med massa favoritmusik.

Kvällssolen smekte…

…mina vackra vänner.

Marcus fick en crush på Malins man Johan. Det visade sig att de är i stort sett samma människa. Men det visste ju jag och Malin sedan innan.

Fisken fortsatte vara en conversation piece.

Alla vill väl posa med en tonfisk?

Vi satt kvar i trädgården tills solen började sjunka över byn.

Och då tände vi lyktorna.

Sent i den ljusa sommarnatten hjälptes de sista gästerna åt att plocka in presentbord och allt som inte fick bli blött.

Det vankades nämligen stormbyar och ösregn den natten. Jag kröp ner med ömma fötter och varmt hjärta och läste sms från gäster som kommit hem.

”Älskade varenda människa i din trädgård ikväll. Ett sånt fint och brokigt knippe av personer du samlat på dig i din livsbukett. Det säger så mycket om dig.”

Jag vaknade tidigt på söndagsmorgonen med hög energi, till skillnad från detta brutna gäng. Det enda jag druckit i alkoholväg kvällen tidigare var ett glas Pina Colada-bål. Så jag gick ut och plockade bort i trädgården. Städade, samlade tomflaskor och körde tillbaka släpet med alla utemöbler jag lånat av Jakob och Ulrika. Älskar att städa efter kalas för det är när jag städar som jag tänker tillbaka på allt roligt, minns vad folk sagt och återupplever stämningen.

Sedan riggade jag, Mick och Anna ner själva uteköket. Och det var så kallt att fingrarna stelnade plus att det regnade så mycket att jag blev blöt in till trosorna. Så tacksam för att detta inte var vädret på vår fest.

Väl inne igen åt vi resterna av marsipantårtan, drack te och öppnade presenter.

Så mysigt att sitta där och prassla, läsa fina kort och gråta en skvätt.

Vad har jag gjort för att förtjäna så många underbara människor i mitt liv?

Barnen tittade på och Anna förde anteckningar om vem som gett mig vad.

Jag fick så många roliga saker! Korgar fulla med gotter, presentkort på DUÅ, loppade och antika saker, fina tavlor med tanke bakom, vaser, vackra ljus, champagne och champagneglas, en hemmasnickrad fågelholk till trädgården, en antik kimono från Tokyo och mycket mycket mer. Sån omtanke och känsla. Blev otroligt glad!

Av Erica fick jag den här fina Bismarcklänken. Älskar den!

Men allra mest grät jag när jag såg vad barnen gjort. Först fick jag en kaffekopp med Muminmamman på, fylld med sidenkuddskarameller som jag älskar. För att jag är som Muminmamman. ”Muminmamman är en lugn och vänlig mamma som bryr sig om andra. Hon avslöjar aldrig hemligheter. Hon ser till att det alltid råder en lugn och trygg stämning.”

Sedan hade de tillsammans gjort ett stort kort/tavla till mig. Folke hade bett en fröken om hjälp med att skriva ut en bild på mig i skolan. Och så hade barnen målat och skrivit så fint.

”Vi är alla så oerhört stolta över dig och så obeskrivligt glada att ha dig i våra liv. Du är en sådan förebild! Vi vill verkligen att du ska känna dig älskad och behövd. Du är en sån fin och förestående, rolig, trygg, snäll, smart, intressant, vacker, smakfull, cool och påhittig mor. Du är så många otroliga personer. Men för oss är du framförallt en helt fantastisk mamma”

Böl! Så tacksam för mina tre söner som är min största stolthet i livet. Och nu har jag fått fira mina fyrtio år med dem och en massa andra guldklimpar. Känner mig så lycklig, tacksam, gråtmild, kär i mitt liv, mina vänner, min släkt och min man. Kan inte tänka mig ett bättre sätt att inleda mina nästa fyrtio år på än detta. Sedan läste jag Malins blogginlägg och då började jag storgrina igen.