Kategori: Claras vardag

Datumfilter

3 februari, 2023
Stargate: en julberÀttelse

Nu Ă€r ju lĂ€sutmaningen slut – men kvĂ€llslĂ€sningen har blivit till en vana. Precis som den var under alla Ă„r innan det istĂ€llet började sitta en smartphone i min hand nĂ€r jag skulle sova…

Vad jag lÀste i januari

Stargate: en julberĂ€ttelse av Ingvild H RishĂži 

Den hÀr boken kom som ett recensionsex men har stÄtt olÀst i min bokhylla sedan förra vintern. Men nu Àntligen fick jag tummen ur och lÀste den. SÄ hÀr stÄr det pÄ baksidan av boken

Ronja bor med sin pappa och sin storasyster Melissa i stadsdelen TÞyen i Oslo. Det nÀrmar sig jul. Ronjas pappa har Àn en gÄng blivit arbetslös. DÀrför mÄste Melissa ut och sÀlja julgranar, dÀrför mÄste Ronja sjÀlv sÀlja kransar och julkÀrvar till förmÄn för fattiga barn. Pappa i sin tur verkar mest vara synlig pÄ stamstÀllet Stargate. Och december kommer snart att handla om vÄta vantar, provision och öl. Men ocksÄ om tre visa mÀn, en stjÀrna och en skog

Ingvild skriver boken ur barnet Ronjas perspektiv. Och utsattheten för ett barn nĂ€r den vuxne inte förmĂ„r axla en vuxens ansvar blir sĂ„ tydlig. Det Ă€r mörkt och det Ă€r hjĂ€rtslitande. Hemskt och vackert pĂ„ samma gĂ„ng. En modern “Flickan med svavelstickorna” har den kallats och precis som jag grĂ€t nĂ€r pappa lĂ€ste den för mig nĂ€r jag var liten, grĂ„ter jag nĂ€r jag lĂ€ser om Ronja och Melissas öde.

Ingvild H RishĂži har vunnit varje upptĂ€nkligt litteraturpris i Norge och nu Ă€r jag vĂ€ldigt sugen pĂ„ att ocksĂ„ lĂ€sa hennes bok Vinternoveller.

Sanditon av Jane Austen och en annan dam

NĂ€r Jane Austen dog vid blott 41 Ă„rs Ă„lder hade hon nĂ„gra pĂ„började manuskript liggande i sina gömmor. Vad hade det mĂ„nne blivit av hennes författarskap om hon inte gĂ„tt bort sĂ„ ung i sviterna av Addison? MĂ„nga författare nĂ„r ju inte sin peak förrĂ€n i medelĂ„ldern – sĂ„ det Ă€r beklagligt att hon inte fick leva lĂ€ngre och skapa mer för oss Austenfreaks att njuta av.

Boken Sanditons första tolv kapitel Ă€r skrivna av Jane Austen – men boken som helhet skevs fĂ€rdigt förs pĂ„ 1970-talet av “en annan dam” vid namn Mary Dobbs.

Romanens hjĂ€ltinna Ă€r den unga Charlotte Heywood som under en sommar besöker Sanditon – ett litet samhĂ€lle vid den engelska kusten. Hennes nyfunna vĂ€nner Mr och Mrs Parkers försöker med stor ihĂ€rdighet att förvandla den sömniga byn till en framgĂ„ngsrik badort. Men Charlotte som Ă€r dĂ€r för att semestra hamnar intet ont anande mitt i ett kĂ€rleksdrama. Precis som det ska vara, nĂ€r det gĂ€ller Austen.

Jag lÀste den hÀr i tonÄren och dÄ tyckte jag att den var sÄÄÄ bra. Nu ville jag lÀsa om den igen, men blev ganska besviken. Tonen Àr inte alls Austens och intrigen Àr överdriven och irriterande dramatisk. Finessen med Austen Àr ju den ganska saktfÀrdiga handlingen i kombination med det kvicka sprÄket. Nu blev det varken saktfÀrdigt eller kvickt. Och jag kan Àrligt talat inte förstÄ vad jag tyckte var sÄ bra med den hÀr boken en gÄng i tiden? Samtidigt som det sÄklart Àr skönt att mÀrka att min smak vuxit och förbÀttrats betydligt sedan dess. Trots mina invÀndningar Àr Sanditon ÀndÄ mÄstelÀsning för oss Austen-heads. Men inte för nÄgra andra.

Systerklockorna av Lars Myttling

BlogglĂ€sarna Elisabeth, Johanna, Emelie och Marie tipsade alla om Systerklockorna och det gjorde mig sĂ„klart nyfiken. Jag letade reda pĂ„ den pĂ„ biblioteket och lĂ„nade hem och började lĂ€sa – utan att veta riktigt vad jag skulle förvĂ€nta mig. Men jag blev förtrollade av denna pĂ€rla till roman!

SÄ hÀr stÄr det pÄ baksidan:

SÄ lÀnge folk kan minnas har Systerklockorna ringt över bygden med en klang sÄ kraftfull att klockaren blev döv efter bara tre mÀssor. Klockorna göts till minne av tvillingflickorna Halfrid och Gunhild vars bildvÀvnader sÀgs sia om framtiden. 1879 flyttar en ny prÀst in i prÀstgÄrden dÀr nittonÄriga Astrid tjÀnar. FrÄn Tyskland kommer samtidigt en frÀmmande man med storslagna planer. Den gamla stavkyrkan med sina klockor gÄr ovissa tider till mötes och byn i det storslagna Gudbrandsdalen förÀndras i grunden. 

Myttling skriver enkelt, vackert och rent. I en ganska klassisk romanform dÀr man villigt vÀnder blad för att fÄ veta hur det gÄr med Astrid, stavkyrkan och de mÀrkliga klockorna. Jag lÄg uppe halva natten och lÀste klart den och sedan grinade jag kudden blöt. SÄg ocksÄ att en uppföljare kommit och den ska jag förstÄs lÀsa sÄ fort jag lyckas fÄ tag i den!

Normala mÀnniskor Sally Rooney

Jag sÄg den underbara filmatiseringen pÄ SVT förra Äret och blev sugen pÄ att lÀsa boken nÀr jag passerade den pÄ bibblan. SÄ hÀr beskrivs handlingen.

Connell och Marianne vĂ€xer upp i samma smĂ„stad. Han Ă€r en populĂ€r fotbollskille, hon rik men ensam. De börjar prata, snart ligger de med varandra, kort dĂ€refter gör de slut. SĂ„ fortsĂ€tter det, hela vĂ€gen till universitetet i Dublin. DĂ€r Ă€r rollerna plötsligt omvĂ€nda: Marianne omges av mĂ€nniskor som vill vara henne nĂ€ra medan Connell sluter sig inĂ„t. Rooney skildrar livet som det levs just nu. “Normala mĂ€nniskor” Ă€r en roman om kĂ€rlek, klass och makt, och om hur en person kan förĂ€ndra en annan mĂ€nniskas liv.

Jag tycker sÄ mycket om Sally Rooneys sprÄk. Flytet, dialogen och hennes intressanta personskildringar. För att inte tala om sexskildringarna. Makalösa! Hon lyckas skriva utan att man blir generad, störd eller irriterad. Jag lÀste ut hela boken pÄ en enda kvÀll och trots att jag redan visste slutet sÄ kunde jag inte lÄta bli att somna med en klump i halsen och tÄrar i ögonen.

1 februari, 2023

Äntligen en arbetsdag med lite medvind. Vaknade utsövd, kĂ€nde mig glad, kom igĂ„ng tidigt med mitt bokjobb och efter nĂ„gon timme hĂ€nde det dĂ€r magiska nĂ€r man börjar se hur pusslet hĂ€nger ihop och allt plötsligt kĂ€nns möjligt. –Jaha, Ă€r det sĂ„ hĂ€r boken ska bli?

NĂ€r jag började tappa energi tog jag mig ut i solen och gick en lunchpromenad. Utan podd eller musik – helt knĂ€pptyst bara sĂ„ att hjĂ€rnan skulle fĂ„ bearbeta alla intryck. Sedan in igen och fortsĂ€tta bokarbetet. Imorgon ska jag trĂ€ffa formgivaren och jag Ă€r sĂ„ pirrig och peppad! Jag har ju inte gett ut en helt egen bok sedan min debut 2012 sĂ„ det Ă€r verkligen pĂ„ tiden.

30 januari, 2023

PÄ nu pÄ onsdag Àr det Äterigen dags för min populÀra fotoutmaning dÀr vi hjÀlps Ät att fÄnga februari i bild (och text). Nöjeskontot ligger kanske nÀra noll och pÄ elen ska vi spara. Men min fotoutmaning fÄnga februari ska tvÀrtom bli den mulligaste, maffigaste, mest magnifika nÄgonsin!

Vi börjar traditionsenligt den första februari och jag och utmanar dig att hÄlla ut till den 28:e. Mamma Mia vilka fina bilder det brukar bli! Mums!

Men sĂ„ ovanligt mĂ„nga M det Ă€r i den hĂ€r texten!? Mycket riktigt– Ă„rets tema Ă€r M. Vi ska fota manicker, mĂ€nniskor och annat mĂ€rkvĂ€rdigt som börjar pĂ„ M. Mmm, magnifika M. Se sĂ„ stadigt bokstaven stĂ„r! Med fötterna i marken, med stolta breda axlar och en klyfta sĂ„ djup att den skulle fĂ„ Marilyn Monroe att rodna.

Jag gör utmaningen pÄ min instagram men blogg, facebook eller vad man du nu Àr mest bekvÀm med gÄr ocksÄ bra!

Anta alla fotoutmaningar eller delta bara de dagar du har lust. Tanken Ă€r att vĂ€cka fotoinspirationen till liv och fĂ„ uppslag pĂ„ lite nya motiv. LĂ€gg in hashtaggen #fĂ„ngafebruari i din post sĂ„ jag hittar igen dig i sociala medier!

Orden i utmaningen Àr som synes pÄ bilden

1. Mössan

2. Morot eller piska

3. Mys

4. Melodifest

5. Man saknar inte kon förrÀn bÄset Àr tomt

6. MĂ„ndag

7. Misstag

8. Mitt i veckan

9. Marin

10. Mod

11. Mode

12. Mörka ringar

13. MatlÄda

14. Min kÀrlek

15. Mullig

16. Mitt i prick

17. Mamma

18. Muskler

19. Moll

20. MĂ„ste jag?

21. Mycket vill ha mer

22. MönsterglÀdje

23. Mög

24. Matte

25. Moralkaka

26. Mussla

27. Mössan av

28. MĂ„lfoto

30 januari, 2023

Brutal mÄndagskÀnsla med grÄ, tÀt himmel utan skymt till lucka i molntÀcket. Helgen var trist. Jag var ju krasslig förra veckan och nÀr jag Àntligen blev ledig kÀndes det som att sjukdomen blommade ut. Jag lÄg mest i sÀngen och sÄg pÄ film fast jag egentligen hade velat Äka skridskor med barnen, dragit en egen svÀng i skidspÄret och fejat och fixat hÀr hemma. Jag mÄr bra och blir lycklig av att utrÀtta saker. PÄtvingad vila kan dÀremot snabbt skapa ÄngestkÀnslor hos mig.

Nu har nĂ„gon i familjen varit sjuk varje vecka sedan terminen började. Förkylning och magsjuka. Jag förstĂ„r inte hur det Ă€r meningen att jag ska fĂ„ nĂ„got jobb gjort? Jag ligger en mĂ„nad efter med mitt bokarbete redan – eftersom jag var sĂ„ sjuk innan jul nĂ€r jag egentligen skulle arbetat med den. Jag kan inte lĂ„ta bli att stressas av den vetskapen eftersom flera veckor av sjukdom innebĂ€r ett stort inkomstbortfall. Projekt som ska generera lön under nĂ€sta Ă„r hinner överhuvudtaget inte sjösĂ€ttas.

PĂ„ instagram ser jag hur folk reser pĂ„ semester Ă„t höger och vĂ€nster och jag kĂ€nner bitterheten puttra innanför bröstbenet. Alla som bara forsĂ€tter resa och njuta av vĂ€rlden och inte verkar kĂ€nna klimatĂ„ngesten vĂ€rka nĂ„gonstans. Jag vill ocksĂ„ Ă„ka till ett varmt land och mĂ€rka hur mina barns nĂ€sor slutar rinna och hur de Ă„terfĂ„r ansiktsfĂ€rgen. Jag vill ocksĂ„ gĂ„ pĂ„ museum i en stor stad och insupa inspiration. Jag vill ocksĂ„ snorkla i ett turkost vatten. Jag vill – men jag har svĂ„rt att motivera varför just jag skulle ha rĂ€tt att göra det?

Jag kÀnner mig nÀstan frisk idag. Och Àr trots hÄglösheten fast besluten om att försöka inleda den hÀr veckan pÄ ett sÀtt som bÀddar för bÀttre kÀnslor. Har gjort min proteinshake till frukost, ska snart riva av min bokföring och pÄ lunchen ska jag försöka ta mig ut i dagsljuset en stund. Ska bara baxa mig över det hÀr krönet sÄ kanske det blir lite utför snart.

29 januari, 2023

Dags för del 4 med svar pÄ frÄgestunden. Del 1, 2, 3, hittar ni hÀr.

Har barnen nÄgra aktiviteter pÄ fritiden och hur ser du pÄ det?

Jag tror att vĂ„ra barn har haft ovanligt fĂ„ aktiviteter jĂ€mfört med mĂ„nga andra. Men det Ă€r för att vi tycker att fri lek och egen tid att disponera Ă€r otroligt viktigt. Jag avskydde att ha en massa aktiviteter nĂ€r jag var barn och hade inga problem att roa mig sjĂ€lv. Och jag har kĂ€nt likadant för mina ungar, som dessutom tydligt visat att de föredrar att vara hemma i lugn och ro. Men nu nĂ€r de Ă€r Ă€ldre sĂ„ har det blivit lite mer. De gĂ„r pĂ„ scouterna en gĂ„ng i veckan och skidtrĂ€ning i byn, som Ă€r vĂ€ldigt prestigelös och lekbetonad. Det Ă€r de enda “ordnade” aktiviteter de har.

Men dĂ€rutöver har vi ju matlag varje tisdag och pĂ„ torsdagarna brukade de ofta spela rollspel med nĂ„gra kompisar i byn och deras pappa. SĂ„ trots att det “bara” Ă€r tvĂ„ organiserade aktiviteter per vecka finns ju inte sĂ„ mycket ledig tid kvar.

Hur ser era rutiner ser ut pÄ mornarna? HÀr Àr mest bara tjat och sura miner av att behöva gÄ upp tidigt och dessutom tvingas att Àta nÀr man egentligen vill sova. Har du tidsgrÀns pÄ kvÀllen för att de ska vakna i tid?

Jag har uselt morgonhumör, sÄ för oss Àr det bÀst att vi delar upp mornarna lite. Jakob stiger upp vid 06.30, kallbadar, gör upp eld och förbereder frukost till barnen. Sedan vaknar pojkarna vid 06.50, Àter frukost och tar det lugnt. Och sedan vid 07.15 promenerar Jakob och Essa till kontoret och ungefÀr dÄ stiger jag upp (ifall jag jobbar hemifrÄn den dagen. Jobbar jag i stan och behöver göra mig iordning stiger jag upp 06.45).

Jag ser till att barnen fÄr med sig sina skolgrejer och rÀtt ytterklÀder och vid 07.40 brukar vi gÄ ut till bilen. DÄ skjutsar jag storbarnen och lÀmnar Ulf. Sedan Äker jag hem igen, matar fÄren, Àter frukost och sÀtter igÄng med arbetsdagen. NÀr det Àr barmark brukar jag istÀllet cykla med barnen.

PÄ vardagskvÀllar lÀgger vi Ulf strax efter 19. Storbarnen ska sova vid 20.30.

Förut fick barnen se pÄ skÀrm pÄ morgonen vilket var en vÀldigt dÄlig ide. För visst Àr det mysigt att starta dagen under filtarna i tevesoffan och Àta frukost i lugn och ro. Men vem har lust att Äka hemifrÄn dÄ? Nu fÄr de inte ha nÄgon skÀrm alls pÄ mornarna och följden Àr att de efter en timma brukar vara rÀtt rastlösa och sugna pÄ att gÄ till skolan och trÀffa kompisar.

Hur gör du för att rĂ€cka till som mamma? Man fĂ„r sĂ„ lite ”familjetid” i veckorna och pĂ„ helgerna kĂ€nns det som barnen slĂ„ss om uppmĂ€rksamheten.

Jag tycker ocksĂ„ att det Ă€r svĂ„rt. Eller rĂ€ttare sagt – tiden kanske rĂ€cker till barnen men dĂ„ rĂ€cker den inte till sĂ„ mycket annat. Dessutom Ă€ter ju barnrelaterade saker som förĂ€ldramöten och tandlĂ€kartider enormt mycket av ens arbetstid. Sedan höstterminens start har vi haft drygt 20 tillfĂ€llen totalt med tandlĂ€kare, optiker, utvecklingssamtal, förĂ€ldramöten, övriga skolmöten och doktorsbesök. DĂ„ har jag Ă€ndĂ„ tre fullt friska och vĂ€lfungerande barn. Men det Ă€r liksom nĂ€stan en halv arbetsdag i veckan som gĂ„r Ă„t till sĂ„nt?

Mitt knep för att barnen ska kÀnna att man har tid för dem Àr att sÀtta sig ner i lugn och ro med en kaffekopp. LÀgga bort mobilen och signalera med hela kroppen att man finns dÀr tillgÀnglig. För att gosa, diskutera eller brÄka med. SÄ fort jag slutar fara runt som en skÄllad rÄtta kommer Àven mina barn till ro och kÀnner lugnet. DÄ minskar klÀngigheten.

VarifrĂ„n kommer barnens namn/ hur resonerade ni kring namnvalen/ har de fler namn? Tycker namn Ă€r sĂ„ kul 

Namnet Bertil kom till oss nĂ„gra dagar efter att han fötts. Jag gillar ju gamla namn och min farfar hette Bertil. Folke tog vi för att en kompis precis innan döpt sitt barn till Stig vilket varit vĂ„rt första alternativ. Älskar dock namnet Folke som kĂ€nns robust och fint. MĂ„nga Ă€ldre undrade om vi döpt barnen efter Folke och Bertil Bernadotte – men det gjorde vi alltsĂ„ inte. Ulf Ă€r ett kĂ€rt slĂ€ktnamn och sĂ„ Ă€r ju namnen Bertil och Ulf sĂ„ fina ihop – som de underbara pojkarna i Ulfs Starks bok Kan du vissla Johanna?

VĂ„ra barn har tvĂ„ mellannamn vardera, valda efter olika slĂ€ktingar. Och hemma kallas barnen mest för Berra, Uffe och Hokka. Det var Ulf som inte kunde sĂ€ga Folke som liten och dĂ„ blev det Hokka istĂ€llet – vilket lever kvar.

Jag upplever att du sĂ€llan dömer andra eller bryr dig vad andra tycker vilket Ă€r mycket befriande! Tex att du svĂ€r ibland, tycker det Ă€r fine att Jakob dricker alkohol…Min erfarenhet Ă€r att en del som gĂ„r i kyrkan bĂ„de ska vĂ€lkomna alla men Ă€ndĂ„ har en viss dömande ton mot de som gör ”fel”
 Hur resonerar du kring detta? Har du upplevt detta eller varit en sjĂ€lv och numera Ă€ndrat ditt tankesĂ€tt?

Tack, det var vĂ€ldigt fint sagt – jag hoppas att det stĂ€mmer! Jag tror att jag Ă€r ganska frisinnad eftersom jag sjĂ€lv alltid kĂ€nt mig “fel” i alla sammanhang. NĂ€r jag blev kristen var jag för vĂ€nster och för feministisk. Och för vĂ€nsterfeministerna var det suspekt att jag blivit frĂ€lst. Och i alla sammanhang utom de kristna har det varit konstigt att vara nykterist. Jag kĂ€nner inte att jag hör hemma helt och hĂ„llet nĂ„gonstans och dĂ€rför har jag heller inte sĂ€rskilt polisande instĂ€llning till vad andra gör.

Hur gör ni med barnens skÀrmtid? Jag fÄr alltid ont i magen av dina inlÀgg om nÀr barnen leker i timmar ute, bygger kojor, gÄr pÄ egna upptÀcktsfÀrder mm. Allt som jag egentligen hade velat att mina barn skulle göra.

Det Ă€r svĂ„rt med skĂ€rmtid. Just nu har vĂ„ra barn tvĂ„ timmar per dag (mobil, padda, dator, tv inrĂ€knat) och det har vi kommit fram till tillsammans genom att diskutera hur hjĂ€rnan och kroppen pĂ„verkas av skĂ€rmar, samt hur inaktiv och stillasittande man kan bli. De knorrar inte över skĂ€rmtiden – men begrĂ€nsade vi den inte skulle de sitta mycket mer.

Men jag tror inte pÄ ett förÀldraskap som gÄr ut pÄ att peka pÄ barnen och sÀga vad de ska göra. Jag tror pÄ att leda genom sitt eget exempel. Om man inte vill att barnen ska glo i mobilen kanske man sjÀlv fÄr sluta med det. Om man vill att barnen ska lÀsa böcker kanske man sjÀlv fÄr börja med det. Om man vill att barnen ska gÄ ut sÄ fÄr man sjÀlv gÄ ut. Det Àr pissjobbigt. Men det hjÀlper.

Är det skillnad pĂ„ att vara pojkmamma och flickmamma tror du?

Ja absolut, jag mÀrker det nÀr jag diskuterar med min syster som bara har flickor. Samma typ av problem ter sig ofta vÀldigt olika beroende pÄ kön. Men det beror förstÄs mest pÄ inlÀrd kultur och olika förvÀntningar. Hade jag fÄtt en dotter nu skulle jag nog bli vÀldigt medveten om skillnaderna i barnuppfostran mellan flickor och pojkar. SÀkert skulle jag banna mig sjÀlv för sÄnt jag har gjort annorlunda utan att tÀnka pÄ det.

Men en sak som Àr skön med att vara mamma till pojkar Àr att jag inte alls kÀnner lika stark press pÄ mig sjÀlv som kvinna. Alla mina vÀnninor med döttrar verkar bÀra ett tungt förebilds-ok. Det gör jag inte alls pÄ samma sÀtt. Det faller ju pÄ Jakob.

Jag tycker det skulle vara intressant att höra dina tankar kring att du har tre söner. Är det nĂ„got du sjĂ€lv funderat kring? Hade du velat ha en dotter? Har andra kommenterat att du endast har söner?

Jag har alltid drömt om döttrar och varit övertygad om att jag skulle fĂ„ en flicka varje gĂ„ng jag varit gravid. Nu blev det inte sĂ„ och Ă€ven om jag fortfarande kan mysa av tanken pĂ„ en dotter sĂ„ Ă€r jag sĂ„ oerhört lycklig över mina söner. Jag som aldrig haft bröder tycker att det Ă€r sĂ„ utvecklande att fĂ„ se pojkar vĂ€xa upp. Och helt Ă€rligt Ă€r det asmysigt att vara den enda kvinnan i familjen, vara pojkmamma och den trygga matriarken. Ibland nĂ€r jag stĂ„r och lagar mat Ă„t mina söner och deras höggludda kompisar – ja dĂ„ kĂ€nner jag mig som en mĂ€ktig italiensk matrona. Kan bara tĂ€nka mig hur det kommer vara nĂ€r de Ă€r stora och kommer hem och hĂ€lsar pĂ„ – lĂ„nga, skĂ€ggiga och beskyddande om sin lilla mamma.

Innan jag fick egna söner tyckte jag att pojkar var sĂ„ onödigt bröliga, högljudda och fysiska med varandra. Och det Ă€r mina söner ocksĂ„ – för det Ă€r ju mycket energi som mĂ„ste ut. Men förut trodde jag att det stod i motsatsförhĂ„llande till att vara mjuk. Det gör det inte. Det existerar samtidigt. Mina pojkar Ă€r ocksĂ„ gosiga, keliga, kĂ€rleksfulla, omtĂ€nksamma, förstĂ„ndiga, snĂ€lla och mysiga. Och riktiga mammagrisar.

Jag inser ocksÄ att en stor anledning till att jag velat ha döttrar Àr för att fÄ Äterskapa det fina systerskapet jag och min egen syster har. Men det ser jag nu vÀxa fram mellan sönerna istÀllet. De Àr sÄ otroligt tajta, lojala och kÀrleksfulla mot varandra.

Jag vet att det Ă€r ett kĂ€nsligt inlĂ€gg att skriva om – men jag försöker gĂ„ ner i vikt och det kĂ€nns omöjligt. Vill bli inspirerad till att kĂ€nna att det gĂ„r att tappa nĂ„gra kilon sĂ„ min frĂ„ga Ă€r egentligen: Hur gör och tĂ€nker du för att tappa kilon?

Onsdagens poddavsnitt av Wollin & Clara kommer faktiskt handla precis om detta. HĂ„ll i hatten!

Jag lever inte som jag vill och hittar aldrig motivationen eller knepen för att upprÀtthÄlla ett liv som jag önskar.. (kanske vÄgar jag inte tro pÄ ett gott och drömmigt liv?) Har det hÀnt dig nÄgongÄng? Har du nÄgra tips..?

Ja det Ă€r vĂ€l det som hela livet handlar om pĂ„ sĂ€tt och vis. Vad man drömmer om och önskar – och vad man sedan förmĂ„r med tanke pĂ„ omstĂ€ndigheterna? Jag tror att det Ă€r viktigt att förstĂ„ att viljestyrka och motivation Ă€r nĂ„got flyktigt och att man mĂ„ste skapa hjĂ€lpsystem som trĂ€der in nĂ€r viljestyrka och motivation falnar. Jag tror ocksĂ„ att det Ă€r viktigt att förstĂ„ att om man vill tillföra nĂ„got i livet sĂ„ mĂ„ste man vĂ„ga plocka bort annat. Vill man Ă€ta bĂ€ttre, trĂ€na, trĂ€ffa sina barn mer eller sova bĂ€ttre – dĂ„ kanske nĂ„got annat mĂ„ste minskas ner pĂ„ först?

Jag har ocksĂ„ anvĂ€nt min ilska och mitt missnöje över saker som en drivkraft till förĂ€ndring. Som ilskan nĂ€r jag en solig majdag sitter pĂ„ ett hotell i en frĂ€mmande stad och gör ett trĂ„kigt jobb – istĂ€llet för att vara i min trĂ€dgĂ„rd och kratta. Det har hĂ€nt alldeles för mĂ„nga gĂ„nger för att det ska fĂ„ hĂ€nda igen!

Jag har lÀnge funderat pÄ hur du kÀnner inför att din syster valt att bo sÄ lÄngt bort frÄn bÄde dig, familjen och hemtrakten, för jag har samma situation. Jag kan bli lite avundsjuk pÄ kompisar som har syskon och syskonbarn nÀrmare och som kan ses en eftermiddag för en utflykt eller som kan hjÀlpas Ät med hÀmtning pÄ förskolan. Jag kÀnner att vi missar sÄ mycket vÀrdefull tid tillsammans, speciellt nu nÀr barnen Àr smÄ.

Ja, det dĂ€r tĂ€nker jag ocksĂ„ pĂ„ ibland. Jag stĂ„r ju sĂ„ nĂ€ra min syster – sĂ„ tĂ€nk vad kul om vi bott nĂ€rmre varandra? Men min syster och hennes man har ju ett sĂ„ bra liv dĂ€r nere. Och dĂ€r har de karriĂ€rer som de aldrig skulle kunna ha i UmeĂ„. Jag ser det inte heller som att hon valt att bo lĂ„ngt bort. Hon valde ett jobb och hittade kĂ€rleken dĂ€r och dĂ„ behövde hon bli kvar.

Och nĂ€r vi vĂ€l ses – sĂ„ ses vi ordentligt. Jag vet ingen annan som bor nĂ€ra sin syster och sedan fĂ„r njuta hennes och syskonbarnens sĂ€llskap under sitt tak under ett helt jullov. SĂ„nt kan man dĂ€remot göra nĂ€r man bor lĂ„ngt ifrĂ„n varandra och kommer och hĂ€lsar pĂ„. Och det skapar en annan sorts nĂ€rhet. Stort plus ocksĂ„ för att mina systerdöttrar pratar sĂ„ jĂ€dra gullig och grov BorĂ„sdialekt.

Mina barn tycker dock att det Àr vÀldigt orÀttvist att just deras kusiner ska bo sÄ lÄngt bort. MÄnga barn pÄ deras skola har ju kusiner och tremÀnningar i sin egen klass (inte helt ovanligt i en liten by) och det drömmer förstÄs vÄra barn ocksÄ om.

Jag undrar ofta över hur ni hinner med sÄ mÄnga aktiviteter under en dag. Ofta Àr det flera utflyktsmÄl samt ett eller tvÄ bad ocksÄ. Vad Àr ditt knep för att orka? Hur orkar barnen?

För att ge lite kontext till frÄgan sÄ kom den alltsÄ i slutet av sommarlovet. Men liknande frÄgor kommer dÄ och dÄ. Och sanningen Àr vÀl att sÄnt som jag sjÀlv tycker Àr kul (bad, utflykter, loppisturer etc) det orkar jag driva igenom eftersom det ger mig massa energi. Och dÄ orkar jag ocksÄ göra det bra och roligt för barnen.

Men sedan kan saker ocksĂ„ se sĂ„ mycket “mer” ut nĂ€r man skriver om det. Varje sak blir liksom en stor grej nĂ€r man har flera bilder pĂ„ badet, cykelturen eller vad det nu Ă€r man gjort. Men i sjĂ€lva verket kanske det bara höll pĂ„ i typ fyrtio minuter. Och det Ă€r ju inte sĂ„ lĂ„ng tid ?

Det brukar jag ocksĂ„ tĂ€nka pĂ„ nĂ€r jag ser kĂ€ndisar pĂ„ bild ihop. Jag fĂ„r alltid kĂ€nslan av att de kĂ€nner varann sĂ„ bra. Men efter att sjĂ€lv ha gjort diverse teveprogram och morgonsoffor sĂ„ vet jag ju att man kanske spendera en kvart totalt med den andra personen. Men bara för att det finns en bild pĂ„ oss ihop sĂ„ kĂ€nns det “mycket” och som att man Ă€r bundis med varandra.

Min poÀng: saker som fotograferas och beskrivs framstÄr ofta som sÄ mycket mer speciella.

Har du blivit mindre religiös med Ă„ren – eller Ă€r det sĂ„ att om du skriver om det sĂ„ fĂ„r du mĂ„nga konstiga kommentarer?

Jag har kanske blivit mindre religiös men inte mindre troende. NÀr jag bodde i stan var jag med i en bönegrupp, gick ofta pÄ gudstjÀnst och var engagerad i kyrkans lovsÄngsteam och sÄdÀr. Jag saknar att engagera mig i kyrkan och planerar att börja göra det mer.

Vad har du för udda vanor?

Haha, flera stycken. Men en vana sedan nĂ„gra Ă„r tillbaka – det Ă€r att plocka svarta hĂ„rstrĂ„n frĂ„n benen med en pincett. Jag har pannlampan pĂ„slagen och lyssnar pĂ„ podd samtidigt som jag jagar de svarta hĂ„rstrĂ„na bland allt ljust fjun pĂ„ benen. Meditativt sĂ„ det förslĂ„r. Kan sitta i timmar.

Vad Àter du helst nÀr du ska moffa snacks?

Chips och choklad.

Trender bland influencers du inte begriper/fnissar Ă„t?

En sak jag tĂ€nkt pĂ„ sĂ„dĂ€r generellt Ă€r bristen pĂ„ unika idĂ©er. Eller snarare att folk inte kĂ€nner ett större stolthet i att komma pĂ„ nĂ„got eget. NĂ€r influencer nummer 273 i ordningen visar hur man sĂ„r luktĂ€rter eller viker en julstjĂ€rna av brunt kraftpapper – dĂ„ fattar jag noll. Det Ă€r sĂ„klart ofrĂ„nkomlig att vissa ideer Ă„terkommer. Men om nĂ„gon annan hinner före mig med att göra samma en idĂ© jag sjĂ€lv har tĂ€nkt ut – dĂ„ brukar jag steka den. Just för att det inte ska kĂ€nnas gjort.

Jag har nyligen startat eget och jobbar hemifrÄn. Kreativt skrivarbete. Hur gör man för att fÄ rutiner och vara motiverad och kreativ och allt det dÀr?

HÀr finns ett gammalt inlÀgg jag skrivit med nÄgra olika tips.

Kanske alldeles för skvallrigt och flashbackigt, men Ă€r det en beef mellan dig och Billgren/Wood?? 

Jag har inget otalt med nÄgon influencer alls vad jag vet.

Jag har lĂ€nge haft en liknande fundering, fast mer allmĂ€n. Är ni influensers kollegor som man Ă€r inom andra yrken? Kanske en töntig frĂ„ga. Jag ser framför mig hur ni har APT och ”speglingar” (nĂ€r man gĂ„r igenom dagen eller svĂ„ra/ jobbiga hĂ€ndelser). KĂ€nns som en vĂ€ldigt hĂ„rd bransch.

Hahaha – apt skulle definitivt behövas! Och ja, mĂ„nga influncers Ă€r ju kompisar. Om man tex bor i Stockholm och gĂ„r pĂ„ samma event och ligger pĂ„ liknande plattformar sĂ„ tror jag att det Ă€r vanligt att man blir vĂ€nner, bollar och delar erfarenheter. Och det Ă€r nog toppen att ha mĂ„nga influencerkompisar. Man driver trafik och följare till varandra och kan frĂ„ga om rĂ„d nĂ€r det gĂ€ller kunder och prissĂ€ttning. Men jag Ă€r dĂ„lig pĂ„ att nĂ€tverka pĂ„ det sĂ€ttet.

Jag lĂ€ser ganska mĂ„nga bloggar som delvis tjĂ€nar sitt uppehĂ€lle pĂ„ bloggen och en del (tyvĂ€rr allt fĂ€rre) som bara delar sitt liv eller sitt intresse eller sina Ă„sikter. Men i min bekantskapskrets sĂ„ lĂ€ser vĂ€ldigt fĂ„ bloggar och det Ă€r ALDRIG nĂ„got man diskuterar. Jag fĂ„r intrycket av att bloggar anses vara lite töntigt och inget man skyltar med, nĂ€stan som att sĂ€ga att man lĂ€ser Hemmets journal eller nĂ„t. SĂ„ till min frĂ„ga. Hur upplever du att statusen Ă€r pĂ„ att blogga. AlltsĂ„ – inte yrket, utan pĂ„ att blogga i sig. Tycker bĂ„de att det skulle intressant att höra dig resonera och fĂ„ ta del av lĂ€sarnas reflektioner i kommentarsfĂ€ltet efterĂ„t.

Ja det har ju definitivt skett en skillnad pĂ„ den hĂ€r fronten. För tio Ă„r sedan hade var och varannan tjej en blogg. Idag har nĂ€stan alla gĂ„tt över till instagram istĂ€llet och det förstĂ„r jag pĂ„ ett sĂ€tt – eftersom det Ă€r mycket lĂ€ttare att komma igĂ„ng och mindre krĂ€vande att underhĂ„lla. Men jag tycker förstĂ„s att det Ă€r trist eftersom formatet inte tillĂ„ter lĂ€ngre texter eller att man kan bre ut sig kring teman och Ă€mnen. DĂ€remot Ă€r det toppen med storiesfunktionen och det smidiga kommenterandet.

Men nĂ€r tillflödet av bloggare minskat har ju ocksĂ„ tillflödet av nya blogglĂ€sare minskat. Det Ă€r trĂ„kigt. Statusen pĂ„ att blogga har alltid varit lĂ„g – men nu pratar man ju snarare om termen influencers – och den titeln har ju om möjligt Ă€nnu lĂ€gre status.

Ända sedan jag började blogga för sjutton Ă„r sedan har folk pratat om bloggens död. Men bloggen kommer inte att dö ut. De som har stora plattformar och förstĂ„r att vĂ„rda dem kommer kunna fortsĂ€tta skriva sĂ„ lĂ€nge nĂ„gon vill lĂ€sa. SjĂ€lv Ă€lskar jag att lĂ€sa bloggar och letar efter nya med ljus och lykta!

Att arbeta som bloggare tycker jag bara har blivit roligare i takt med att jag professionaliserat det. Ju mer tid och energi man lĂ€gger pĂ„ nĂ„got – desto viktigare blir det ju för en. Men jag tar inte illa upp nĂ€r nĂ„gon tycker att bloggar Ă€r trams eftersom jag vet att jag inte sysslar med trams. Jag vet ocksĂ„ att min egen framgĂ„ngsfaktor genom Ă„ren har varit att hĂ„lla i, nöta pĂ„ och sitta still i bĂ„ten genom stormiga tider. Och det har jag inga problem att fortsĂ€tta med. Ingen vet om instagram eller tiktok kommer vara lika populĂ€ra om tio Ă„r – eller om apparna ens kommer att existera. Men ingen kan ta ifrĂ„n mig den hĂ€r plattformen eftersom jag byggt den sjĂ€lv. Det Ă€r sĂ„ otroligt motiverande – och om tio Ă„r till tror jag att den hĂ€r platsen kommer att ha vuxit, utvecklats och fĂ„tt en helt annan betydelse Ă€n nu.

Vad för fenomen fÄr dig att se rött/ bli fullskaligt provocerad?

VÀldigt mÄnga saker. Inte bara stora, viktiga saker. Utan ocksÄ smÄ perifiera. Jag Àr kÀnd för mina upphetsade lÄnga rants (frÄga bara matlaget) som kan handla om vad som helst som jag stör mig pÄ. En politiker, en jobbig förÀlder pÄ ett förÀldramöte, eller en orimlig Äsikt. Men dessa rants har jag ju för att det Àr kul och renande. De pÄverkar mig inte pÄ djupet och de Àr hastigt övergÄende. Jag tror dÀremot att jag pÄ ett mer ytligt socialt plan uppfattas som ganska snÀll och glad och tolerant. Och det stÀmmer paradoxalt nog ocksÄ.


Vad upplever du Àr den största missuppfattningen folk har om dig som person?

Jag upplever att mĂ„nga har en bild i huvudet frĂ„n typ 2009 dĂ„ de sĂ„g en ung tjej med femtiotalsklĂ€nning och en degbunke och ba “MEN GUD VILKEN PRÄKTIG, MESIG HEMMAFRU SOM TYCKER ATT KVINNOR SKA FÖDA BARN OCH STÅ VID SPISEN”. Och sedan dess har den tanken kanske aldrig omprövats. Men ni som följer min blogg regelbundet vet ju att det finns fler sidor.

Romantiserar du gamla tider eller andra lÀnder eller Àr du bara alltid nöjd med det liv du har?

Jag Ă€r vĂ€ldigt nöjd med mitt liv men jag romantiserar absolut andra sĂ€tt att leva! Och sĂ€rskilt gamla tider. Är dock högst medveten om det och plockar ju ocksĂ„ ocksĂ„ bara godbitarna frĂ„n den tiden. Slipper gĂ€rna utedass, att skicka sina söner till skogen för att arbeta, samt att föda tretton barn hemma pĂ„ kammaren. Livet i andra lĂ€nder romantiserar jag ocksĂ„. Att drömma, fantisera och leka i fantasin hör ju till livets stora glĂ€djeĂ€mnen. För mig handlar det inte om att jag Ă€r missnöjd med det jag har utan om att fantiseradet förhöjer min egen verklighet.

27 januari, 2023

Fredagsmorgon med ytterst vag fredagskÀnsla. Jag Àr krasslig och har fÄtt stÀlla in trÀningen. Har en enorm hög med jobb att hugga tag i och ganska lÄga förvÀntningar pÄ helgen. Sitter pÄ Albins arkitektkontor i byn och jobbar idag, för att fÄ miljöombyte och fokus. SÄ att jag inte kan fly till tvÀtthögarna eller disken. Albin dividerar med nÄgon om det renoverade badhuset i kommunen, vars utformning han har ansvar för. I rummet bredvid hör jag Jakobs lÄgmÀlda mummel med patienter.

Jag behöver komma vidare med min bok och tĂ€nka ut hela formen. Exakt vad som ska komma nĂ€r – och hur? Det Ă€r ett mentalt krĂ€vande arbete eftersom prestationsĂ„ngesten och tvivlet biter sig fast vid mig. SĂ€ger Ă„t mig att ge upp för att det Ă€r för svĂ„rt. IstĂ€llet Ă„tervĂ€nda till tvĂ€tthögarna och disken.

IkvÀll kommer jag i alla fall att lyssna pÄ Erica som sÀnder Karlavagnen i P4 22.30. Ett tips till alla som saknar Ericas varma, trygga röst frÄn En Underbar Pod. SÄ otroligt mallig över min duktiga vÀn och kollega.

25 januari, 2023

NÀr jag var liten hade mamma hade en riktig analog systemkamera, med massa rattar och film man skulle framkalla i mörkerrum. Hon var rÀtt duktig pÄ att fota. Hade kÀnsla för komposition och sÄnt dÀr.

Att ta bilder har alltid fascinerat mig, men teknikfientlig som jag Àr har jag aldrig lÀrt mig mer Àn jag behövt kunna i stunden. Och mitt ointresse för att diskutera blÀndartal, utrustning och slutartid har gjort att jag drar mig för att kalla mig fotograf. Trots att det knappast Àr en skyddad titel och trots att mina bilder finns i böcker som givits ut i mÄnga, mÄnga lÀnder runtom i vÀrlden.

I början av mitt bloggande kunde jag absolut ingenting om fotograferande. Oftast var det ren tur om bilden i slutĂ€ndan gick att anvĂ€nda. Tack och lov kunde ingen annan heller fota – sĂ„ det gick jĂ€mnt ut.

I början syntes det knappast heller nÄgra andra mÀnniskor pÄ min blogg. Det var bara jag pÄ bilderna. PÄ gryniga, gula och pyttesmÄ foton. Idag Àlskar jag dÀremot att fota levande ting. Det Àr nog barnen som har lÀrt mig det och om trÀnat upp mitt öga. Ibland ligger vi och lÀser i mitt bloggarkiv ihop och barnen sÀger fascinerat

-Mamma tĂ€nk att du har dokumenterat hela vĂ„r barndom? Och dĂ„ blir jag sĂ„ glad. För kanske hade jag fotat vĂ„r vardag Ă€ndĂ„. Men aldrig sĂ„ hĂ€r mycket om jag inte haft nĂ„gonstans att publicera det. Och precis som mitt skrivande har utvecklats av att bli lĂ€st – har mitt fotograferande utvecklats av att bli beskĂ„dat.

En av de finaste sakerna med att fotografera mÀnniskor Àr att jag fÄr se hur vackra de verkligen Àr. NÀr jag kommer hem och tömmer minneskortet och betraktar mÀnniskorna igen. FÄngade i stunden i ett skratt eller en allvarlig min. Dynamiken, blickarna, samspelet och hÄllningen. DÄ tÀnker jag det: mÀnniskor Àr sÄ vackra. Om de bara visste!

Min bÀstis Elina gÄr igenom hur pojkarnas barnvÀlsignelse ska gÄ till.

En sÀrdeles nöjd gosse inne i Nils Karlsson Pysslings hus i Vimmerby.

Samling pÄ trappan, med kyrkfika efter en gudstjÀnst.

Ett födelsedagsbarn gör en födelsedagsönskan

Det allra sista poddavsnittet som jag och Erica spelade in. Vid den lilla tjÀrnen, omsvÀrmad av myggor en ljummen kvÀll i juni. Vi kÀnde bÄde lÀttnad och vemod.

Vild lek pÄ vÄr gÄrd

Moster Anna med barnen pÄ en öde strand.

PÄ en cykeltur runt byn klev jag av och kliade mulen pÄ nÄgra kvigor och kalvar.

Matlagskaoset fÄngat i en enda bild. Minerna, armarna, de matta men nöjda förÀldrar som lyckats baxa ut ungarna pÄ utflykt.

KvÀllsfriden nÀr kusinerna byggt en koja och fastnat i leken. Inget brÄk. Lugnt och fint.

Blöta solbrÀnda pojkar pÄ vÀg hem efter ett sent kvÀllsbad.

Nybliven trebarnsfar

Ungskock i full galopp pÄ midsommarafton.

Min farmor Bedas hus – rena Villa Villerkulla. LampskĂ€rm pĂ„ huvudet och ingen ordning pĂ„ allting.

Hjortronplock som gör en trött.

Leka tagen pÄ grÀsmattan.

En bomb frÄn bryggan.

Skolavslutningens frihet. Försvinna upp i en trÀdkrona, bort frÄn unghopen och alla förÀldrarna.

Att Àntligen vÄga sprÄnget

Att fÄ avbildas utan att vara dekorativ. En bak rakt i vÀdret, i en lÄng rad av purpurkÄl.

Nyfikna mjölkkor

Bestigningen av ett berg

Sommarregnens tristess och leda

Arbetssamma nÀvar som tar sig en paus

Lingonplockning i september.

Och oviljan att anvÀnda vantar

HÀr visas ingen nÄd för förrÀdare och skurkar

Första Äterseendet efter covid

Julaftonens anspÀnning som gör en tvÄÄring helt utmattad.

I full karriĂ€r hemĂ„t – för att undkomma myggattacken efter ett kvĂ€llsbadet.

Att fÄnga och bevara en skÀrva av det levande

23 januari, 2023

HÀr kommer bilder frÄn en riktigt fin januarivecka!

PÄ tisdagen hade vi matlag som vanligt. Jag kom hungrig och trött frÄn stan och satte mig vÀldigt tacksam vid ett dukat middagsbord.

Stylar mitt hÄr sÄ hÀr nu för tiden. KÀnns vintage pÄ precis rÀtt sÀtt.

Alla Ă„t som vargar och pratade sju stugor full.

Sedan försvann barnen ut och lekte i tvÄ timmar medan vi Ät Albins otroligt goda baklava och drack kaffe.

Det har varit en hel del prat om den hÀr nya ai-chatboten pÄ matlaget. Vi har lÄtit den skriva fiktiva pressmeddelanden och det gör den lika bra som vilken kommunikatör som helst. Och nu bad Albin ai-boten att skriva en vÀnstervriden progglÄt om ett matlag. Vill ni höra?

Kapitalismens Àr en plÄga

kockens kamp Àr vÄr

Inga rÄvaror Àr fria, allt Àr

exploaterat och sÄr

Men vi lagar mat ÀndÄ

med kÀrlek och omtanke

För ett annat sÀtt att leva, för

en framtid fri frÄn förtryck och

fördomar.

Vi kÀmpar mot systemet med en smakfull bit,

ett matlag för frihet, för

jÀmlikhet och rÀttvisa

Nu ÄterstÄr bara att tonsÀtta och sedan spela in den med falsksÄng och skrammel. Sedan finns den pÄ ett Spotify nÀra dig!

I veckan har jag fÄtt jobba bÄde med Erica och Susanne och kÀnt mig sÄ pÄfylld med kreativitet!

Men nĂ€r helgen sĂ„ smĂ„ningom kom var tre av sju matlagsbarn krassliga. Vi hade egentligen tĂ€nkt umgĂ„s inomhus och göra en efterlĂ€ngtat grej – men istĂ€llet styrde vi om till en skoterutflykt.

Vi drog ivÀg i karavan

En helt fantastisk vinterdag

Jag satt och njöt i pulkan med Ulf och Essa. Eller jag njöt och Essa tjöt.

NÀr vi hittat en lÀmplig plats i solen grÀvde vi iordning soffor.

Essa var lycklig över att fÄ slippa vara i skoterpulkan och istÀllet springa lös.

Det var rÀtt bitigt och kallt och jag lÀngtar tills vÄrvintersolen börjar vÀrma. SÄ att man kan sitta i t-shirt i snön och svettas.

Bertil gjorde upp eld

Falukorvsgrillning som vanligt. Med varm choklad och Singoallakex.

Och smÄbarnen lekte med skranorna

Jag ville bara sitta och glo mot ljuset. Och dÀr satt vi tills alla blev frusna och trötta och vi hastigt packade ihop och Äkte hem.

VÀl hemma gjorde vi upp en brasa för alla nedkylda barn som behövde vÀrma sig. Och drack upp den sista varma chokladen. Och jag slumrade en stund, innan jag Äterupptog arbetet med att ta ut julgranen som varit stendöd sedan trettondagen.

StÀdade och möblerade om och plockade undan alla tomtegrejer. Men julstjÀrnorna fÄr vara kvar Ätminstone tills mÄnadsskiftet.

Jag höll pÄ sÄ sent pÄ lördagen att middagen fick bli Àrtsoppa pÄ tub. Det var sÄ lÄngt min ambitionsnivÄn strÀckte sig.

Imorse vaknade jag med en vag Ă„ngestkĂ€nsla. Förstod inte var den kom ifrĂ„n – ibland Ă€r den bara dĂ€r. Men jag vet i alla fall vad jag ska göra för att lindra den. Jag tar mig ut och trĂ€nar!

SÄ direkt efter frukost stack jag ut i skidspÄret och Äkte allt jag orkade. Det blev veckans sjÀtte trÀningspass och nÄgot slags inofficiellt rekord för mig. NÀr jag Äkt fÀrdigt klappade jag om mig sjÀlv för att jag varit sÄ snÀll och gett mig den stunden. Humöret hade vÀnt totalt.

VÀl hemma igen fortsatte jag med detta projekt. Usch vad sorgligt det Àr nÀr granen ska ut. Mycket trevligare nÀr den ska in.

Men nu Àr den bortplockade i alla fall och den kommer leva för evigt i vÄra minnen. Eftersom barren inte tillÄter annat.

Pojkarna hade fÄtt i uppdrag att göra upp ved och fylla pÄ under spisen. Nu pÄ vintern eldar vi varje morgon och barnen och Jakob drar fram fÄtöljer och Àter sin frukost framför den.

Folke skottade upp gÄngen till fÄren

Lille PĂ€rsson och de andra damerna fick mat.

NĂ„gon minns kanske Ulfs lĂ„ngt framskridna planer pĂ„ att rida till skogs pĂ„ ett fĂ„r? Vi glömmer det i alla fall aldrig. För i somras nĂ€r Bertil och Jakob höll pĂ„ att stĂ€ngsla och Ulf samtidigt lekte i hagen – dĂ„ klĂ€ttrade han upp pĂ„ komposten och började sedan grĂ€nsla Lille PĂ€rson. NĂ€r Bertil fick se det vrĂ„lade han

-SLÄPP TAGET GENAST!!!

VarpÄ Ulf slÀppte genast. Men inte om fÄret, utan om komposten. Och sÄ satt han plötsligt pÄ ryggen pÄ fÄret och klamrade sig fast i ullen. Redo att rida till skogs! MÀrkligt nog var PÀrson inte ett dugg bekymrad över behandlingen. Hon stod kvar som ingenting tills Ulf trillade ner av sig sjÀlv.

Det blev en snöpligt kort ridtur, det.

Efter att vi hÀrjat ute tog vi itu med söndagstvagningen. Alla barn ska duscha och klippa naglarna och sjÀlv gjorde jag hÄrinpackning och rakade benen. Sedan Àgnades resten av söndagen Ät att spela Bondespelet. Och det Àr ingenting jag bara sÀger, för det tog nÀrmare fem timmar att spela klart ett parti. Men mysigt hade vi. Folke blev storbonde och vi andra blev Marstorps Mat.

Och nu ska jag skynda mig att somna för kvÀllen för att orka med en ny arbetsvecka!

22 januari, 2023

Sjunde och sista dagen för stĂ€dutmaningen idag. Och det har varit sĂ„ ovĂ€ntat kul! Inte minst att höra ifrĂ„n alla som hakat pĂ„. Vad och hur ni stĂ€dat, hur det har kĂ€nts och om resten av familjen involverats. Praktiska tips, rĂ„d och pepp. LĂ€saren Åsa beskrev det sĂ„ fint “Tack för alla ni som kommenterar hĂ€r! Det Ă€r KVINNOgemenskap pĂ„ det bĂ€sta sĂ€tt olika Ă„ldrar och olika liv. Vi samlas hĂ€r hos dig och du bjuder pĂ„ vackra bullar ibland, köpekakor ibland och visar stolt upp dina röjda skĂ„p. Du befrĂ€mjar gemenskap och förmedlar hopp!

Jag kÀnner ocksÄ gemenskap och hopp. SÄ fint att höra frÄn er som precis som jag kÀmpar pÄ med vardagsutmaningar och försöker fÄ livet att snurra. Och Àven om det kan lÄta fjuttigt med en kvart om dagen Àr min insikt efter veckan att mÄnga saker jag stör mig pÄ gÄr mycket snabbare Àn jag tror att ÄtgÀrda. Och att jag inte ska se hela huset som lika brÄdskande att hÄlla efter. För dÄ blir det oöverstigligt. Och det viktigaste att faktiskt ÄtgÀrda de platser jag anvÀnder oftast och som stör mig mest. Resten kan jag leva med.

Övningen har inte varit att hinna stĂ€da fĂ€rdigt allt pĂ„ en kvart – utan att avsluta efter en kvart. Att ge sig sjĂ€lv tillĂ„telse att avsluta fast det inte Ă€r perfekt eller fĂ€rdigt. LĂ„ngsamt leder ocksĂ„ nĂ„gonstans.

Veckans sista stĂ€dkvart fick bli en lĂ€tt stĂ€dning – eftersom gĂ„rdagens stĂ€dkvart drog över tiden. Tog tag i vĂ„r kaffe och telĂ„da. Den anvĂ€nds ofta och blir fort rörig. Och full av bös, skrĂ€p och smul.

Jag lyfte ur allting, sköljde av den knottriga plastmattan i botten som ska skydda lÄdan och förhindra glid. Sedan torkade jag lÄdan ren. Och sÄ tömde jag över tepÄsarna i mindre plÄtburkar och rensade bort nÄgra tomma förpackningar.

Och sÄ fyllde jag lÄdan igen. Och resten av veckan nÀr jag öppnar vÄr kaffe och telÄda sÄ kommer jag kÀnna mig sÄ nöjd med mig sjÀlv!

21 januari, 2023

Jag har tvÄ garderober:

Min klÀdkammare dÀr jag förvarar skor, vÀskor, skÀrp och smycken. Samt alla klÀder som behöver hÀngas pÄ galge för att hÄlla sig fina.

Och sedan detta gamla linneskÄp inne i sovrummet. DÀr jag förvarar underklÀder, trÀningsklÀder, mysklÀder, nattlinnen och alla klÀder som inte behöver hÀnga pÄ galge utan kan ligga hopvikta pÄ hylla.

Den hÀr garderoben anvÀnds flitigast och blir ofta stökig. Och nu var den rent otroligt stökig. DÀrför Àgnade jag mig Ät den under lördagens stÀdkvart.

Hullerombuller och ingen ordning alls pÄ koftor, tröjor, kjolar och strumpbyxor.

BeskÄda den bedrövliga nedersta lÄdan med badklÀder, sportbehÄar, tjocksockar och annat tjafs.

Jag stÀllde klockan pÄ femton minuter och sedan började jag vika hylla för hylla. Jag har ju en tydlig struktur för hur allting ska ligga, sÄ det var inte svÄrt att veta hur jag skulle ta mig an problemet. Men det tog tid. NÀr klockan ringde hade jag inte alls hunnit fÀrdigt. -Asch jag har tid att hÄlla pÄ ett tag till, tÀnkte jag och tryckte av alarmet. Först tjugo minuter senare insÄg jag att jag hade hÄllit pÄ i 35 minuter totalt för att bli fÀrdig.

Det irriterade mig. För nu hade jag ju misslyckats med min stÀdkvart. Och jag hade egentligen inte tid att lÀgga hela 35 minuter pÄ garderoben just dÄ. Jag behövde gör andra saker.

Men bortsett frÄn den missen Àr jag ÀndÄ glad över slutresultatet. Prydliga högar av klÀder. UnderklÀder överst, tröjor och linnen pÄ hyllan under, trÀningsklÀder och kjolar pÄ hyllan nedanför. Tunnare koftor och sedan tjockare koftor, arbetsskjortor och byxor allra lÀngst ner.

LÀrdom: Jag insÄg jag att jag har svÄrt att hÄlla ordning i den nedersta lÄdan eftersom den saknar tydlig indelning. SÄ jag letade rÀtt pÄ ytterligare en gammal skokartong som kunde fungeras som avdelare. Gjorde stor skillnad.

LÀrdom 2: Jag insÄg att nÄgra av plaggen som förvaras i denna garderob ligger fel. Trots att de Àr i trikÄ blir de skrynkliga och fula och dÀrför anvÀnder jag dem inte. . SÄ de ska jag stryka och flytta över till min hÀngande garderob.

LÀrdom 3: StrumpbyxlÄdan behöver inventeras för varje ny vintersÀsong. Det har jag inte gjort i Är och det har gett mig en irriterande brist pÄ bra strumpbyxor varje morgon nÀr jag ska klÀ pÄ mig. Nu tog jag ut och granskade alla par och letade hÄl. De trasiga la jag Ät sidan för att laga nÄgon kvÀll nÀr jag har tid.

20 januari, 2023

Idag tog Jakob vabben och barnen börjar redan pigga pĂ„ sig – sĂ„ utsikterna inför helgen kĂ€nns ljusa. Och jag har inte blivit smittad (peppar, peppar) utan kunde Ă„ka in till stan och jobba precis som jag tĂ€nkt. Och trĂ€na! SĂ„ lycklig över det. Och över vintersolen som gnistrar pĂ„ snötĂ€ckta trĂ€d.

För att kunna fokusera pÄ mitt Vinter i P1-manus under hösten sÄ satt jag hÀr pÄ spat och skrev under mÄnga timmar. Det börjar snabbt krypa i kroppen nÀr jag ska producera stora, kluriga textmassor hemma och ser diskberg och klÀdhögar omkring mig. DÄ vill jag bara fly frÄn mitt jobb och göra nÄgot lÀttare istÀllet. Precis likadan Àr min kÀnsla inför bokmanuset. Det Àr tungt och svÄrt och jag behöver komma hemifrÄn för att fÄ arbetsro. Sitter dÀrför hÀr och skriver idag och kÀnner mig vÀldigt, vÀldigt tacksam mot den person som uppfann den bÀrbara datorn.

Hoppas ni fÄr en fin helg allesammans!

19 januari, 2023

IgÄr tog jag denna suddiga mobilbild efter att jag jobbat med Susanne hela eftermiddagen. SÄ mysigt att ses och lÄta kreativiteten sprudla! Vi skisserade vÄrt nÀsta gemensamma projekt och jag kÀnner peppen. Dagen innan jobbade jag istÀllet med Erica som hjÀlper mig med min nya bok. SÄ glad över mina fina kollegor och förmÄnen att fÄ plocka dem som russinen ur en kaka.

Idag skulle jag ha jobbat fokuserat med bokskrivandet. Men istÀllet vaknade jag med mensvÀrk, tvÄ sjuka barn och en vÀldig trötthet i kroppen. FörlÄt, men det hann alltsÄ inte ens gÄ en hel skolvecka innan sjukdomarna slog till? Det kÀnns orimligt att det ska behöva vara sÄ hÀr. ORIMLIGT! HÄller bara tummarna för att jag ska klara mig frÄn sjukdomen. Men om jag inte gör det sÄ har jag i alla fall gjort undan tre av veckans fyra trÀningspass redan.

Nu ska jag sÀtta mig med lite bokföring och hoppas att eftermiddagen erbjuder mer ork och arbetsro Àn morgonen.

18 januari, 2023

Jag Àlskar vÄr groventré som Àr den hall som vi anvÀnder i vardagslag. Den behöver dock stÀdas ordentligt nÄgra gÄnger per termin. SÀrskilt efter ett semestrar. Nu Àr den helt otroligt stökig eftersom min systers familj ocksÄ varit hÀr och haft sina klÀder i kÀllaren. Och vÄra barn varit hemma ett lÄngt lov och dragit fram sina klÀder flera gÄnger per dag.

NÀr det inte funkar i hallen funkar hela livet dÄligt. Det kom jag ihÄg direkt nÀr terminen börjat och jag försökte hitta rÀtt sorts vantar och mössor i tid pÄ morgonen.

Dagens stÀdkvart Àgnades Ät att plocka iordning min sektion i groventrén. HÀr Àr utmaningen att verkligen bara hÄlla mig till min egen och inte börja stÀda alla andras. Det hinns definitivt inte pÄ nÄgon kvart.

Jag började med att sortera in vantar, mössor, handskar och halsdukar i rÀtt lÄdor. Det tog inte mÄnga minuter.

Sedan hÀngde jag upp alla jackor och rockar, stÀllde jag alla skor i ordning, placerade vÀskorna pÄ rÀtt plats och gick igenom smÄlÄdorna lite snabbt och tömde pÄ allt som skulle slÀngas.

Det var vad jag hann pĂ„ en kvart. Jag hann inte börja sortera och organisera om i smĂ„lĂ„dorna – men jag hann slĂ€nga uppenbart skrĂ€p.

LĂ€rdom: Det mĂ„ se hemskt ut pĂ„ min plats – men det Ă€r Ă€ndĂ„ mycket lĂ€ttare att stĂ€da bland klĂ€der Ă€n att stĂ€da en skrotĂ„da full av saker i blandade valörer dĂ€r man inte ens vet var grejerna hör hemma. Och Ă€ven om jag inte hann organisera nĂ„got i detalj i smĂ„lĂ„dorna dĂ€r nycklar, ficklampor, lĂ€ppglans och tamponger ligger – sĂ„ överlever jag. Jag fick ordning pĂ„ det vĂ€rsta.

17 januari, 2023

SĂ„ roligt att fĂ„r lĂ€sa om allt ni stĂ€dade igĂ„r. Hejaheja! NĂ„gra postade ocksĂ„ framstegen pĂ„ instagram sĂ„ att jag fick se. SĂ„ hĂ€rligt! Ytterligare nĂ„gra efterlyste en lagom lĂ„ng podd för utmaningen. Wollin & Clara brukar ju vara en halvtimme lĂ„nga – sĂ„ de rĂ€cker till tvĂ„ stĂ€dkvartar. Men annars kan jag rekommendera denna peppiga svĂ€ngiga spellista som jag brukar stĂ€da till. Disk & Plock heter den.

Nu till dagens stÀdkvart:

De utrymmen som anvĂ€ndas mest mĂ„ste stĂ€das oftast. Egentligen en sjĂ€lvklarhet – Ă€ndĂ„ kan jag glömma bort det och fĂ„ svĂ„rt att prioriterar och tro att jag borde ordna upp hela huset pĂ„ en och samma gĂ„ng. Men nej – jag ska ju fokusera pĂ„ de utrymmen som stör mest i vardagen.

Idag valde jag brödlÄdan. En djup lÄda i vÄr köksö dÀr brödet förvaras. Vid köksön ordnar barnen sitt eget mellis och sin egen frukost. Det brukar resultera i en enda smulig röra.

Ja ni ser ju sjÀlva.

Jag lyfte ut allt ur lÄdan. Tog Àven ut den knottriga plastfilmen som ligger i botten (som förhindrar repor och glid) och dammsög ur lÄdan noggrant. Och sÄ sprutade jag diskmedel pÄ plastfilmen och sköljde av den i duschen. Den Àr för otymplig för handfatet i köket.

Sedan tömde jag de trasiga bröden och smulorna ur min stora plÄtburk. De sparade jag i en pÄse för att ge till fÄglarna. Sedan öppnade jag alla udda brödförpackningar och la ner dem i prydliga rader.

SÄ hÀr blev resultatet. Tog lite drygt tio minuter, sÄ de övriga fem minuterna Àgnade jag Ät att smula ner brödet bland solrosfröna vid fÄgelbordet.

LÀrdom: BrödlÄdan blir stökig för att barnen ofta hanterar den sjÀlva. Att de fÄr bre sina egna smörgÄsar besparar dock oss en massa jobb. SÄ det Àr vÀrt den extra stÀdningen det genererar.

16 januari, 2023

HÀr kommer en bibba bilder frÄn den första veckan efter lovet. Barnen började i onsdags och i tisdags kvÀll lyckades vi efter nÀrmare tvÄ mÄnaders uppehÄll Àntligen skramla ihop till ett fulltaligt matlag.

Vi var hos Stina och Emil och till min glÀdje hade hon allt pynt kvar sÄ att jag fick njuta. Gillar att se hur andra pyntar och att ohÀmmat glufsa i mig sÄnt extremt mys.

knubbkinder rara

gullig barnaskara

Seriös bara

Klas Àr stjÀrnan i matlaget, kring vilket allting snurrar. Bra att komma sist och vara yngst och bara inhösta kÀrlek frÄn alla hÄll och kanter. Gladare unge kan ingen uppvisa.

Han hade lÀrt sig att vinka sÄ vi hade full underhÄllning i timmar.

Tacos. Och kaffe pÄ maten i snygga koppar.

Och sÄ bjöd Stina pÄ överblivna julkakor. En klar favoritrest.

Men vissa nekade socker och föredrog flytande.

SĂ„ fint att fĂ„ ses ihop allesammans. HĂ„ller tummarna för en friskare vĂ„rtermin Ă€n höst…

Resten av veckan försvann i ett huj. Tre dagar Àr en lagom lÄng första arbetsvecka efter ett jullov.

Och sÄ blev det fredag. Och till middag lagade jag en rÀtt önskad av barnen.

Suovas med grĂ€dde, lingon och potatismos. Trots att man inte borde sĂ€ga sĂ„nt om mat man sjĂ€lv har lagat – sĂ„ konstaterar jag att det var sĂ„ gott att jag inte visste vart jag skulle ta vĂ€gen.

PÄ lördag morgon kom farmor ut redan halv nio med tÄget. HÀrligt med helgbesök. Jag vakande pigg och utvilad efter elva timmars nattsömn!

Efter att vi Àtit frukost och sÄsat pÄ nÄgon timme gick vi ut. De Äkte bob och skrana.

Och jag matade och stÀdade hos fÄren.

Bertil högg in och gav dem hö.

Sedan gick jag en promenad i den försiktiga vintersolen. Kunde inte sluta le.

Nu har skoterspÄret körts upp dessutom, sÄ dÄ slipper man gÄ samma trÄkiga byavÀg varv efter varv. Lyssnade pÄ peppmusik och njöt av kÀnslan av att vara ledig och utsövd.

Till lunch blev det vegtacos.

Och vi Ă„t som vargar efter att ha varit ute i flera timmar.

Och hÀr önskar jag att jag haft fler bilder att bjuda pÄ. För att liksom runda av inlÀgget. Men si, det togs inga fler bilder. SÄ ni fÄr hÄlla till godo med det som bjuds.

14 januari, 2023

Oxveckorna. Den tunga tidsperiod som kommer efter en lĂ„ng ledighet, nĂ€r det Ă€r lĂ„ngt till nĂ€sta ledighet. Uttrycket hĂ€rstammar frĂ„n det gamla bondesamhĂ€llet och syftar pĂ„ att man under denna tid fĂ„r slita som en oxe. Förr rĂ€knade man ofta oxveckorna som tiden frĂ„n annandag jul och nio veckor framĂ„t. DĂ„ hamnar man pĂ„ den 28 februari. Sen intrĂ€der en mildare vinter nĂ€r dagarna blir lĂ€ngre och solen börjar vĂ€rma.

Just nu befinner vi oss alltsÄ i början oxveckorna. Dessutom pÄ vÀg in i en lÄgkonjuktur. Börsen gapar tom efter julen. Allting Àr dyrt (sÀrskilt elen) och möjligheterna till utsvÀvningar och lyx Àr för de flesta inte sÀrskilt stora.

SĂ„ vad ska vi göra av oxveckorna dĂ„? För att stĂ„ ut? Bor man i södra Sverige kanske tankarna börjar vandra mot vĂ„ren. Men vi som bor i norr vet att vĂ„ren dröjer lĂ€nge Ă€n. Fram tills dess ligger snön tjock och den tid vi Ă€r i just nu Ă€r den bistraste och kallaste vintern. HĂ€r gĂ€ller det att inte drömma ivĂ€g allt för mycket – för dĂ„ blir man bara otĂ„lig och olycklig. Dessutom behöver man hjĂ€lpa kroppen och sinnet i den extrema vĂ€derlek som Ă€r. IstĂ€llet för att leka vĂ„r.

Sista dagen pĂ„ jullovet kĂ€nde jag en sĂ„n tomhet. Tiden fram till jul mĂ„ vara kall och mörk men den strĂ€var hela tiden mot ett mĂ„l. Allt man gör Ă€r en del i en stegring som leder mot julhelgens crescendo i mys, god mat och umgĂ€nge. Men nu efter tjugondag knut, dĂ„ tappar jag ofta lite styrfart. Samtidigt som jag Ă€ndĂ„ vill framĂ„t: igĂ„ng med min trĂ€ning, igĂ„ng med bĂ€ttre matvanor, igĂ„ng med en balanserad vardag…

Jag pratade med min vĂ€n Elina om det hĂ€r och vi beklagade oss över samma sak. Över hur tomt det blir nĂ€r julen stĂ€das ut. NĂ€r stjĂ€rnorna slocknar i fönstren och alla goda dofter frĂ„n gran, hyacint och pepparkakor tonar ut. Men man borde vĂ€l kunna göra nĂ„got mysigt ocksĂ„ av den hĂ€r perioden? IstĂ€llet för att riva av julplĂ„stret liksom försiktigt lĂ„ta den trappas ut steg för steg. Ja, sĂ„ ska jag göra! En aktiv plan för mysigare oxveckor.

Hur jag tÀnker förgylla oxveckorna

Jag ska behĂ„lla julstjĂ€rnorna i fönstret. De ger ett vackert sken under mörka kvĂ€llar. De fĂ„r i alla fall hĂ€nga januari ut – kanske lĂ€ngre. Varje Ă„r nĂ€r jag plockar bort dem för tidigt kĂ€nns hemmet sĂ„ kalt ogĂ€stvĂ€nligt. Det felet ska jag inte upprepa.

Jag ska plocka bort allt tomterött och sĂ„klart allting riktigt juligt – men ersĂ€tta med vinrött, brunt och andra dova fĂ€rger. Behöver Ă€nnu ett tag kĂ€nslan av ombonad och trygghet.

Jag ska ta in nya fĂ„ng ris – men av tall eller en istĂ€llet för gran. Och lĂ„ta det vintergröna fortsĂ€tta pryda fönster och bord.

IstÀllet för tung julmat eller lÀtt vÄrmat ska jag laga varm, kryddig och billig mat. Som samtidigt Àr full av grönsaker och nyttigheter. Linsgryta, köttsoppa med klimp, olika redda grönsakssoppor med mjukbröd. Rotsaker i ugn, lÄngkok av kyckling eller lamm i min römertopf. SÄnt kött jag har mycket av i frysboxen.

Jag ska tillreda rykande heta drycker i överflöd – för vĂ€rme och tröstande verkan. Golden milk, stora tebaljor, chaite, latte…

Jag ska köpa julnötterna som reas ut pÄ mataffÀren och stÀlla fram i nya skÄlar.

Jag ska fortsÀtta tÀnda stearinljus i överflöd.

Jag ska göra utflykter med familjen och njuta av vintervÀdret.

Jag ska bjuda hem kompisar pĂ„ söndagsfika. Nej, glöggmingel Ă€r kanske inget för oxveckorna. Men att sitta och kura en eftermiddag och smĂ„prata runt ett fikabord – det uppskattar jag precis lika mycket.

Jag ska gĂ„ lĂ„nga promenader med kompisar i telefon – eller Ă„ka flera varv runt skidspĂ„ret.

Jag ska stÀda och rensa i det lilla hÀr hemma. Precis som min mormor Rut gjorde. Och trots att jag inte orkar med nÄgra stora ÄthÀvor ÀndÄ ta mig framÄt bit för bit.

Och med anledning av det kommer jag pÄ mÄndag dra igÄng ett litet specialtema för er som vill hÀnga pÄ. Skriver mer om det imorgon!

11 januari, 2023

Under 2022 skrev jag 507 inlĂ€gg pĂ„ bloggen. Allra flitigast var jag i juni, september och december – tre extremt bloggvĂ€nliga mĂ„nader. I juni Ă€r det sommar, trĂ€dgĂ„rd, saftkalas och skolavslutningar. I september Ă€r det skördetid, nystart (och val!). Och december Ă€r till ingens förvĂ„ning min absoluta högsĂ€song. I februari bloggade jag allra minst vilket förklaras med att jag opererades dĂ„.

Jag tycker sjÀlv att bloggen, som nu Àr inne pÄ sitt 17e Är, bara blir bÀttre. Och roligare att skriva. Men hur hittar du pÄ saker att skriva om? frÄgade en bekant mig. Jag har ingen aning var idéerna kommer ifrÄn. Men det finns alltid nÄgot om jag bara tÀnker efter.

Jag har ingen tydlig planering för mina bloggveckor. Men oftast finns det 2-3 ideer pĂ„ inlĂ€gg som behöver fĂ„ lĂ€mna min hjĂ€rna. Och nĂ€r de vĂ€l kommit ut har jag i regel nĂ„gra nya pĂ„ lut. I vilken ordning de publiceras beror pĂ„ vad som publicerats innan. Det fĂ„r aldrig komma tvĂ„ liknande inlĂ€gg i rad. Och min mĂ„lbild Ă€r att du som lĂ€ser aldrig riktigt ska veta vad du kommer att fĂ„ lĂ€sa om. Ifall du Ă„tminstone en gĂ„ng i veckan tĂ€nker –Åhfan! nĂ€r du ser Ă€mnesvalet eller vinkeln sĂ„ har jag nĂ„tt mitt mĂ„l. Jag försöker ocksĂ„ verkligen att uppdatera i realtid – sĂ„ mycket det bara gĂ„r. Jag skriver om julaftonen redan pĂ„ juldagen och bloggar om nyĂ„rsaftonen dagen dĂ€rpĂ„.

Det som slĂ„r mig nĂ€r jag sammanstĂ€llt de 20 inlĂ€gg som engagerade som mest pĂ„ bloggen under 2022 – Ă€r hur ofantligt mĂ„nga kommentarer som skrivs. Hur levande kommentarsfĂ€ltet Ă€r och hur ni interagerar med varandra. Svarar, tipsar och debatterar. Det Ă€r vĂ€ldigt fĂ„ kommentarer jag inte godkĂ€nner – för i regel Ă€r de arga och kritiska kommentarer bĂ„de intressant och relevanta. Och jag vet ju att halva nöjet med en blogg Ă€r kommentarsfĂ€ltet. Man lĂ€ser bara inlĂ€gget en gĂ„ng – men kanske kollar man kommentarsfĂ€ltet tre gĂ„nger till för att se vad som skrivits.

Om det Ă€r nĂ„got jag vill bli bĂ€ttre pĂ„ i Ă„r sĂ„ Ă€r det att bli snabbare att svara pĂ„ kommentarer. Problemet Ă€r att wordpress som jag bloggar i Ă€r uruselt i mobilen – men att det samtidigt Ă€r i mobilen jag godkĂ€nner de flesta kommentarer. DĂ€rför dröjer det ibland tills jag sitter vid min dator, innan jag kan svara pĂ„ frĂ„gor som stĂ€llts. Ska diskutera detta med min webbutvecklare Josef för att se om det gĂ„r att förbĂ€ttra pĂ„ nĂ„got vis.

Hur som helst. STORT TACK till dig som följt mig under 2022. Vare sig du lÀser för att underhÄllas, tröstas, förfasas, irriteras eller förströs. Hoppas du vill hÀnga med under 2023 ocksÄ.

MEST ENGAGERANDE INLÄGG 2022

20. Vilken mat ropar högst pÄ dig? 116 kommentarer

Ett inlÀgg om frestelser och vad jag absolut inte kan motstÄ. SpÀnnande att lÀsa alla kommentarer! TÀnk att det finns folk som inte hör chipsen vrÄla?

19. Livet gÄr vÀl inte ut pÄ att undvika att vara ful? 109 kommentarer

Jag tog ett beslut om att utmana mina egna klĂ€dnojor under sommaren. Försöka sluta vara sĂ„ sjĂ€lvmedveten, hĂ€mmad och inriktad pĂ„ att dölja problem. IstĂ€llet fokusera mer pĂ„ att ta fram det som jag gillar. NI var mĂ„nga som var peppade pĂ„ samma sak!

18. Jag kan ligga dig till last och du fÄr vara beroende av mig 118 kommentarer

Det Ă€r svĂ„rt att komma nĂ€ra nĂ„gon som aldrig visar nĂ„got behov av en. Som aldrig ber en om nĂ„gon tjĂ€nst, vill ha hjĂ€lp med barnpassning eller nĂ„gonting annat praktiskt. Och dĂ€r har jag sjĂ€lv tĂ€nkt vĂ€ldigt aktivt pĂ„ hur jag vill leva mitt liv. Att jag vill göra upp med den dĂ€r sjĂ€lvstĂ€ndigheten. Jag vill vara mer beroende av andra. SĂ„ skrev jag med anledning av #swedengate och nĂ€r barnens kompisar inte fĂ„r sitta med vid middagen.

17. Nu fokuserar jag pÄ hÀlsan istÀllet för ohÀlsan 131 kommentarer

I mĂ„nga Ă„r har jag brottats med ohĂ€lsa. Med stress, vĂ€rkande kropp, med utmattning. NĂ€r man mĂ„r dĂ„ligt handlar det bara om att försöka fĂ„ bukt med det dĂ„liga. Nu har jag dock mĂ„tt bra ett lĂ€ngre tag sĂ„ nu gör jag nĂ„got som jag aldrig gjort förut – nu jobbar jag nĂ€mligen med min hĂ€lsa. Och det Ă€r sĂ„ mycket mer lustfyllt och hĂ€rligt! Precis detta skrev jag om i inlĂ€gget med 131 kommentarer.

16. Vad fÄr dig att inte rösta? 141 kommentarer

Inför valet var jag nyfiken pĂ„ att veta mer om personer som inte röstar. Varför de avstĂ„r och vad som skulle kunna förmĂ„ dem att börja rösta? MĂ„nga intressanta inspel i debatten – Ă€ven om de flesta som kommenterade gjorde det för att berĂ€tta att de visst röstade.

15. Alla som börjar banta drömmer om att sluta 145 kommentarer

Alla som börjar trĂ€na drömmer om att kunna fortsĂ€tta och alla som börjar banta drömmer om att kunna avsluta. Kanske Ă€r den instĂ€llningen nyckeln till varför det Ă€r sĂ„ jobbigt att Ă€ndra sina kostvanor? NĂ„gra insikter kring mina egna kostvanor har dock kommit efter Ă„ren i ViktvĂ€ktarna – och jag skrev om dem hĂ€r.

14. En trÀdgÄrd som Àr grön pÄ riktigt 148 kommentarer

Ett ryt ifrÄn-inlÀgg om nÄgot sÄ oskyldigt som trÀdgÄrdar. Hade ingen aning om att det fanns ett sÄnt engagemang i dessa frÄgor!

13. Har jag lyssnat för lite eller pratat för tyst? 148 kommentarer

KÀnslan efter valnatten och en djup oro inför vart vÄrt land Àr pÄ vÀg. Efter nÄgra mÄnader med nytt styre kan jag inte pÄstÄ att jag blivit lugnad.

12. Att lÄÄÄÄngtidsamma 152 kommentarer

NÀstan inget vÀcker sÄ mycket reaktioner som amning. Och lÄngtidsamning sÀrskilt. Jag ammade Ulf i nÀstan tre Är.

11. Har du nÄgra smarta knep för stuglivet? 163 kommentarer

Som nybliven stugÀgare (tog över mormor och morfars gÄrd förra Äret) efterlyste jag smarta hacks för stuglivet. Fick enormt mÄnga bra uppslag. Jag vaskade fram guldkorn och renskrev sedan tipsen till detta inlÀgg.

10. Gör din plikt, gör mormor stolt 169 kommentarer

Lite vÀnligt skÀll, ett knippe milda förmaningar, en aning strÀnghet och en stor slev medkÀnsla och sunt förnuft. Allt i syfte att ingjuta mod och styrka till dig som lÀser.

Om min blogg fyller nÄgot högre syfte sÄ hoppas jag sjÀlv att det Àr detta.

9. Operationsdag 172 kommentarer

Jag la upp en post precis innan jag skulle in pÄ operation och kÀnde mig rÀdd. I kommentarsfÀltet fick jag ett knippe milda förmaningar, en aning strÀnghet och en stor slev medkÀnsla och sunt förnuft. Det gav mig mod och styrka och var precis vad jag behövde.

8. Kan du hjÀlpa mig att sova bÀttre? 181 kommentarer

Det lyxigaste med att ha en blogg med ett levande kommentarsfÀlt Àr att man utan att googla kan fÄ hundra förslag, ideer och tips frÄn folk som har samma problem som en sjÀlv men kanske kommit nÀrmare lösningen.

7. Vad gör dina barn hemma? 208 kommentarer

Jag skrev vad mina barn gör hemma – och du skrev vad dina barn gör hemma och det var pĂ„ det hela taget en vĂ€ldigt intressant lĂ€sning.

6. Ska vi fÄ snö i stöveln eller drunkna? 230 kommentarer

En förtvivlad önskan om att se den större bilden i valet och inte bara rösta med den nÀrmsta mandatperioden i Ätanke.

5. Feminism Àr inte att leva som man lÀr 230 kommentarer

Jag Ă€r sĂ„ trött pĂ„ att kvinnors liv ska vĂ€ndas mot dem sĂ„ fort de diskuterar jĂ€mstĂ€lldhet. SĂ„ jag röt ifrĂ„n om saken – och nĂ„gra röt tillbaks.

4. Rösta gÀrna för din egen vinning 233 kommentarer

NĂ„gra tankar om att nĂ€r man röstar för den som har det sĂ€mst – Ă€r det faktiskt ocksĂ„ en röst för ens egen vinning.

3. Är jag utmattad eller bara inkompetent 252 kommentarer

Förtvivlade funderingar frĂ„n förra jullovet utan ork. Det hĂ€r jullovet klarade jag dĂ€remot av samma saker utan direkta problem. SĂ„ jag kanske varken var utmattad eller inkompetent – utan bara en trött smĂ„barnsmamma? Livet blir lĂ€ttare nĂ€r ens minsta barn snart Ă€r fyra. Hur kunde jag glömma det?

2. SmÄ, smÄ hÀlsoförÀndringar 301 kommentarer

JÀdrar i min lilla lÄda vilket engagemang det blev nÀr jag skrev om att Àta chiafrön för bÀttre mÀttnadskÀnsla och att borsta tÀnderna tidigare pÄ kvÀllen för att inte smÄÀta. Jag tyckte att det var fÀngslande och intressant med alla kommentarer och starka kÀnslor. Och jag Àr i backspegeln vÀldigt nöjd över att jag inte hymlar om sÄnt hÀr bara för att slippa arga kommentarer.

För jag tycker faktiskt att det Ă€r renhĂ„rigare att berĂ€tta om vad man gjort för att gĂ„ ner i vikt – Ă€n att gĂ„ ner i vikt och sedan lĂ„tsas som att det hĂ€nde medan man kĂ€kade pasta, praliner och bĂ€lgade vin. Vem blir hjĂ€lpt av det? Skrev sedan ett lĂ„ngt svar till kritiken jag fick i inlĂ€gget. Men det inlĂ€gget fick bara fyrtiotvĂ„ kommentarer. Buhu. Tycker sjĂ€lv att det var en av de bĂ€ttre saker jag skrev under 2022.

1. ÖveranvĂ€nda uttryck som mĂ„ste skrotas 533 kommentarer

SÄ irriterade! SÄ roliga! SÄ förbannade! Vilken kommentarsfest. Och ni mÄ tro att jag nu fÄr skÀll varje gÄng jag glömmer mig och kallar nÄgot för magiskt eller otrooooligt.

Till min glĂ€dje har jag dock sett flera skriva: det Ă€r sen juratiden och det Ă€r ockult. Wow! Tillsammans rensar vi upp sprĂ„ket – ett generiskt uttryck i taget. HĂ„ll Sverige Rent!

10 januari, 2023

Idag Àr sista dagen pÄ lovet. IgÄr och idag har jag bara varit hemma med barnen och förberett för en ny termin. StÀdat, plockat, tvÀttat och försökt organisera lite efter jullovets kaos. Jag har sett fram emot den hÀr vÄrterminen men nu nÀr den strax ska börja kÀnns det gruvsamt. SÄ fruktansvÀrt gruvsamt. Visserligen sÄg Charlotte till att min inbox hade noll olÀsta mail innan jag gick pÄ jullov. Och sÄ vÀrst mycket nytt kan ju ÀndÄ inte ha hunnit hÀnda medan jag var ledig. Men det Àr svÄrt att stÀlla om hjÀrnan till leverans och prestation. Allt som jag innan jul sköt pÄ framtiden mÄste jag ta tag i nu.

Barnen som haft en övernattande kompis masade sig upp sent ur sÀngen idag, jag kokade varm choklad Ät dem och tog fram den sista julosten. Ute fortsÀtter snön att vrÀka ner och de ska strax ut och Äka skrana.

Jag övar pÄ att istÀllet för att irriterat sÀga

-Jag förstÄr inte varför jag Àr sÄ trött

sÀga

-Jag förstÄr varför jag Àr sÄ trött.

Hur kan man vara annat den tionde januari?

7 januari, 2023

Annas familj har precis Ă„kt hem efter att ha varit hĂ€r uppe i femton dagar varav tretton dagar spenderades hemma hos oss. SĂ„ glad över det – för vi har haft sĂ„ otroligt mysigt ihop.

Veckan innan jul var familjerna sĂ„ trötta efter jobb och sjukdom att vi bestĂ€mde oss för att verkligen gĂ„ all in för att fĂ„ vila och Ă„terhĂ€mtning pĂ„ lovet. Aktivt göra saker som fyller pĂ„ energin. Kusinerna har ju sĂ„ vansinnigt roligt ihop nĂ€r de bara fĂ„r leka i lugn och ro. SĂ„ vi har satsat pĂ„ nĂ„gon lite mer ordnad aktivitet varje dag – men dĂ€remellan lutrymme för att bara dona pĂ„ med det man har lust till.

HĂ€r kommer jullovets sista bestyr.

TvÄ dagar pÄ jullovet delade vi upp oss. Papporna tog de tre Àldsta barnen pÄ skidutflykt till en koja i skogen. De fick kÄnka sin egen packning och de kÀmpade sÄ bra.

Fram kom de strax innan mörkrets inbrott. Vilket jullovsĂ€ventyr! De skulle sova över en natt och hade med sig matsĂ€ck och sovsĂ€ckar. TĂ€nk att det finns sĂ„dan hĂ€r gratisstugor att lĂ„na – utan att behöva boka eller nĂ„gonting. Sverige Ă€r fantastiskt!

Bertil fick till sin lycka en anledning att anvÀnda sin nya yxa och var ute i mörkret och gjorde upp ved att hÄlla varmt med.

Men medan papporna och storbarnen gjorde denna utflykt, drog jag och Anna och de tvÄ yngsta barnen in till stan och fick en hel förmiddag pÄ loppis. Jag gjorde sÄ mÄnga klÀdfynd!

Efter loppisturen drog Anna och fikade med en kompis och jag och Ulf Äkte hem till Elina för att trÀffa mina gamla gymnasievÀnner och det senaste tillskottet pÄ bebisfronten.

SÄ mysigt att fÄ se nÄgra av sina Àldsta vÀnner bli förÀldrar.

Ulf hade sin tuffa skinnjacka och halsade mjölk direkt ur flaskan. StenhÄrd kille.

Sedan fick han kolla pĂ„ Bolibompa sĂ„ att vi kunde prata ostört. Ända tills Elinas stora barn kom hem och började roa honom pĂ„ allvar.

Blir alltid lite rörd och grĂ„tmild av att trĂ€ffa mitt gamla gymnasiegĂ€ng. Är sĂ„ otroligt tacksam över att vi fortfarande hĂ„ller kontakten och finns för varandra och att man kan hoppa rakt in i det vĂ€sentliga nĂ€r man ses. Noll startstrĂ€cka.

Dagen efter Äkte Annas familj till farsan för nÄgra sista nÀtter.

Och dÄ kom farmor ut och hÀlsade pÄ oss och lÀmnade julklappar.

SÄ bra att ha nÄgra paket sparade sÄ att inte julen blir ett antiklimax.

Farmor fick ocksÄ öppna paket. Det blev i vanlig ordning en vÀggkalender med alla barn och barnbarn pÄ bild. Jag fotar hela Äret med kalendern i Ätanke. Och ger kalendrar (fast med olika foton i ) till farmor, gammor, morfar, gammelmoster Mia och gammelfaster Inger.

Dagen dÀrpÄ mötte vi upp syrrans familj inne i stan igen för att klÀttra! Höstlovets klÀttring blev ju en succé vÀrd att Äterupprepa. Annas man Àr instruktör sÄ han sÀkrade bÄde mig och barnen sÄ att vi kunde klÀttra. Japp, jag vÄgar mig ocksÄ sÄ hÀr högt. Det Àr svindlande och roligt!

Men medan barnen klÀttrade fÀrdigt gick jag och Anna och simtrÀnade nÄgra timmar och avslutade med bubbelpool och bastu.

Sedan drog vi hem till farsan för en trettondagsmiddag. Han hade en söt liten gran.

Och barnen hade hittat min och Annas gamla BarbielÄda och givetvis blev de som förhÀxade.

Även jag och Anna. Vi satt resten av eftermiddagen och valde outfits och frisyrer ihop med alla barn. Kendockan med svarta solglasögon…mmmmm vilken drömprins! Om man frĂ„gar Clara sex Ă„r.

NÀr vi Àr hos pappa med alla kusiner tÀnker jag pÄ hur underbart det hade varit om de bott hÀr uppe istÀllet för i BorÄs. DÄ hade vi kunnat ses ofta och Àta middag ihop.

Å andra sidan hade de ju knappast varit hos oss i tretton dagar över jul om de bodde i nĂ€rmsta stad. Och den sortens umgĂ€nge skapar ju en annan sorts nĂ€rhet.

Efter middagen utbröt det skidskytteturnering.

Nerfgun med mÄltavla, stenhÄrd tÀvlan och straffrundor i form av sit ups och gÄtor. Jag och Anna gÄr in i sÄnt hÀr med blodigt allvar och hetsar upp oss och svÀr och hejar och ropar. Det Àlskar barnen sÄklart.

Men sedan blev det kvĂ€ll och vi kramade med tĂ„rar i ögonen varandra hejdĂ„ efter ett underbart jullov ihop. Sedan drog vi hem för att packa. Dagen efter skulle vi nĂ€mligen Ă„ka pĂ„ jullovets enda resa – till Jakobs mormor.

Jag har lĂ€ngtat sĂ„ mycket efter att komma hit. HĂ€r blir man bortskĂ€md med god mat och vila och barnen leker nonstop med gammor. En helt perfekt avslutning pĂ„ vĂ„rt jullov. Önskar bara att vi kunnat stanna lite lĂ€ngre.

Första kvÀllen gick jag och Bertil en lÄngpromenad.

Pudersnö pÄ varje millimeter vÀxtlighet.

Vi gick upp till kyrkan ocksÄ

och in pÄ kyrkogÄrden

VÀldigt vackert och stÀmningsfullt. KÀnner stor tacksamhet över det otroliga vintervÀdret vi haft detta jullov.

Sedan traskade vi hem igen och spelade ett parti VÀndtia och UNO innan vi föste alla i sÀng i hopp om att börja vÀnda tillbaka dygnet sÄ smÄtt.

Jag lÀste mig till sömns och vaknade imorse tÀmligen utsövd, till den hÀr utsikten.

Jakob kallbadar varje morgon och idag var inget undantag. Men nu tog han ocksÄ med sig 84-Äriga gammor ner till Än för ett dopp. Hon bangade inte utan hoppade ocksÄ i!

Men jag och pojkarna styrde istÀllet stegen mot affÀren. Vi lÀt fordonsparken stÄ till förmÄn för apostlahÀstarna. DÄligt glid nÀr snön vrÀker ner.

Barnen gick baklÀnges för att minska snömÀngden i ansiktet. Samma gula hus i sommarkostym.

Jag lovar att det hĂ€r Ă€r fĂ€rgfilm – i januari rĂ„kar det bara vara sĂ„ hĂ€r grĂ„tt. Samma hus i sommarskrud ser lite fĂ€rggladare ut.

FramÄt marsch byns lilla lanthandel, för att vÀlja lördagsgodis.

Fast först sopade Folke rent bron som snöat igen.

Efter att vi handlat traskade vi hem igen med yrsnö i ansiktet. Samma vy i midsommartid. Slutar aldrig fascineras av de skarpa, tydliga Ärstiderna hÀr uppe.

Barnen besteg varje snödriva de kunde hitta

Och hjÀlptes broderligt Ät nÀr nÄgon var tung i gumpen.

Hem kom vi sÄ smÄningom, och Ät lördagsgodis och spelade Bondespelet.

Och nÀr jag för tredje gÄngen i samma inlÀgg anvÀnder detta ord förstÄr jag om jag lÄter tjatig. Men jag vill jag ÀndÄ sÀga att jag Àr sÄ tacksam för detta bÄde vilsamma och omvÀxlande jullov. Med slalom, skridskor, lÀngskidor och klÀttring. Spark och pulkaÄkning, övernattning i skogen, simning och lÄngpromenader. Men ocksÄ mÄnga timmar med pussel, kortspel, pyssel och filmtittande i soffan. BoklÀsning, julkakor och god mat med slÀkt och vÀnner. NÀstan varje dag har jag somnat i soffan en stund och det har nog varit det skönaste av alltihop.

Att barnen blir Àldre och mer sjÀlvgÄende Àr inte sÄ tokigt. DÄ njuter jag Ànnu mer av sjÀlva umgÀnget.

6 januari, 2023

Det var sÄ vackert igÄr kvÀll, efter en dag nÀr det fallit mÀngder med kall och fluffig pudersnö.

Och det fortsatte bara falla.

Gick ut med Essa för en kvÀllsrastning

Och tog med mig kameran för att fÄnga skönheten.

Tre infÄngade skönheter. Som var pÄ rymmen hÀrom natten sÄ att jag och Anna fick stiga upp och dra tÀckbyxor över pyjamasen och jaga ihop dem. Elcentralen till stÀngslet hade nÀmligen rasat ner och elstÀngslet hade gÄtt sönder pÄ kuppen.

Roligare anledningar till att vara vaken nattetid finns ju. Men jag kan inte komma pÄ nÄgon.

Trots att jag inte satt upp ens hÀlften av alla ljusslingor jag hade uppe förra vintern sÄ blir det en stor effekt nÀr varje gren, kvist och plÀtt Àr tÀckt med reflekterande vit snö.

VÀldigt skönt i det i övrigt kompakta mörker som rÄder pÄ landet.

Min systers familj har rest hĂ€rifrĂ„n nu. Men vi har fortfarande fem dagar av jullov sĂ„ jag tĂ€nker glupskt njuta allihop. Äta de sista julkakorna, lĂ€sa klart en bok och spela spel med barnen.

Hoppas du fÄr en fin fredag och helg!