När snön tinat bort från farstubron är det alltid en lika deppig syn. Hösten och vinterns fina arrangemang med granris och slingor och kottar och pumpor ligger och ser fruktansvärt ut.

En lykta har strukit med i något snöras från taket

Och allting andas bara fadd och förfärligt överspelad vinter.

Så såg det ut hemma hos oss tills för två veckor sedan. Extravagnen och barnsparken framme. Diverse paket och skrot och granris över hela trappan. Hu vad deppigt att komma hem till. Jag satte igång att städa.

Sopade trappan ren från granris, bar bort allt skrot och planterade massa små penseér som ett färgglatt utropstecken. Och idag såg jag att det flockade sig med insekter här. Att ställa ut lite blommor tidigt på säsongen (i Västerbotten ÄR det tidigt på säsongen) är superbra för alla pollinatörer som vaknat och är hungriga!

Mycket bättre! Min cafegrupp i järn fick också komma fram.

Så härligt och betydligt mer välkomnande. Längtar tills termometern visar plusgrader även nattetid så att några fler sorters sommarblommor kan stå här ute.

Så här ser det förresten ut i mina rabatter just nu. Rysligt. Men jag klipper aldrig ner perennerna på hösten. Dels tycker jag att blomsterstänglarna är väldigt vackra när de precis vissnat. Dels ger de ett visst skydd åt de första plantorna som visar sig i den starka vårsolen. Dessutom multnar löv och kvistar ner och ger bättre struktur på jorden. Om 1-2 veckor ungefär – då klipper jag ner allt dött och ger plats för det nya. Och då känns det så härligt fräscht i rabatterna.

Och redan nu har lite växtlighet börjat kika upp. Det är samma otrooooliga känsla varje vår. Det lever något! I min rabatt! Förstår att ni i södra Sverige har sett växter sticka upp ur jorden sedan i slutet av januari typ. Men här får man vara glad när det kommer något i april.

Hejdå från min vårstädade entre! Så snart termometern tillåter ska jag fläska på rejält med blommor igen!

Jag håller på med Projekt Bli Fullvuxen just nu. När man är trettiotre år och har tre barn kan man tycka att det är läge. Jag har alltid varit slarvig med mina ägodelar och fått kämpa hårt med att kunna organisera mitt liv. Jag är dessutom ganska glömsk av mig och kan missa att göra sånt jag lovat. Inte för att jag skiter i det (jag är själv helt övertygad om att jag kommer att göra det jag lovat) men så blir det bara inte av.

Ocharmigt och otroligt otrevligt. Och framförallt barnsligt. Jag är så less på mig själv. Både på att göra andra besvikna men också att vara den som ska bära andras besvikelse och hela tiden skämmas lite för att jag gör fel.

En sak jag uppskattar och beundrar min väldigt vuxna pappa för är att han gör det han har lovat. Har han sagt att han ska komma så gör han det. Har han lovat ställa upp så ställer han upp. Han är en man som håller sina ord. Och jag vill bli mer så själv. Hellre lova mindre men hålla mer. Än lova allt och hålla lite.

Sista ett och ett halvt åren (men särskilt den här vintern) har jag jobbat mycket med att försöka se på mig själv med ärlig blick. Alla har vi saker vi sopar under mattan – tankar, beteenden, föreställningar. Sånt vi inte kan släppa men inte heller vill konfronteras med. I Projekt Bli Fullvuxen har jag fläkt upp den där mattan. Och står nu och stirrar på allt som ligger där i öppen dager. Det är en bedrövlig syn.

Jag övar nu på att identifiera vilka sidor hos mig som ställer till besvär. Och inse mina begränsningar. Saker jag har svårt för nu kommer jag nog alltid ha ganska svårt för. Har jag inte lyckats ändra mig på 33 år så kommer det fortsätta så här. Det betyder inte att jag inte kan förbättra mig. Men medan tidigare strategier har handlat om att jag bara ska “skärpa mig” så handlar det nu om att hitta system som stöttar upp mig. Som gör att jag INTE måste skärpa mig. Utan att det blir lättare att lyckas trots att jag är som jag är.

Så. Nu undrar jag om ni vill läsa lite om mina strategier för Projekt Bli Fullvuxen? För i sådana fall återkommer jag med ett av de första stegen i processen…

Att prata resedrömmar i dessa tider av kollektiv flygskam känns nästan tabubelagt. Men drömma kan man ju få göra ändå – och väldigt många resor går ju att göra med tåg. De flesta av mina drömresemål är inom Europa och helt klart möjliga att genomföra utan att sätta sig på ett flygplan. De flesta ställen jag drömmer om att besöka är sådana jag har läst om. Böcker är nämligen min bästa reseinspiration! Här kommer mina drömmigaste resmål.

Jag drömmer om att få besöka Jane Austens hus, som är inrett till ett museum. Jag är ju en Jane Austen-nörd av rang. Har läst hennes verk både framlänges och baklänges flera varv så att besöka platsen där böckerna skrevs vore magiskt! I samband med det skulle jag också vilja åka norrut och uppleva Lake District. Och stannar jag ytterligare en tid kan jag ju kombinera det med att se en massa engelska trädgårdar som Sissinghurst och Houghton Hall Walled Garden. Tåg till England verkar bara funka om man reser över Paris. Men båt från Sverige vore ju drömmen. Fram tills 2006 verkar det ha gått en färja mellan London och Göteborg. Tänk att kunna ta nattåget ner till Göteborg och sedan båten över till London. Hur smidigt!?

Jag vill också besöka Amsterdam och Anne Franks hus. Se platsen där hon och hennes familj gömde sig och som idag är ett museum. Det har jag drömt om sedan sjuan när jag läste Anne Franks Dagbok. Det vore säkert en ganska omtumlande upplevelse och som motvikt skulle jag också passa på att besöka Keukenhof utanför Amsterdam, som är världens största vårträdgård. Med enorma mängder lökväxter som planteras varje år. Här skulle jag bara gå runt och insupa inspiration.

Bila längst den amerikanska västkusten är också något jag drömmer om. Börja i San Diego och köra upp till Seattle. Hela familjen inproppad i en bil. Vara borta 3-4 veckor och stanna och uppleva allt vi vill längs vägen. San Fransisco känns prioriterat.

Efter förra vårens tågluff är vi superpeppade på en ny resa och jag tror att rutten kommer vara Österrike, Ungern och Slovenien. Finns så mycket vacker natur och att ta tåget vore svårslaget. Har aldrig varit i Wien heller så den staden vill jag uppleva. Känner en väldig fascination över Wien som jag tror grundlades när jag som fjortonåring läste Hotel New Hampshire av John Irving.

Någon gång vill jag åka till Kenya igen. Jag och Malin Wollin besökte Masai Mara i Kenya 2016 – efter att vi varit i landet tillsammans UNICEF. En magnifik plats, särskilt där vi bodde på Entumoto. Någon gång skulle jag vilja visa barnen det. Åka som jag och Malin, runt i naturreservatet i en fönsterlös bil och komma i närkontakt med lejon, noshörningar och giraffer. Sova i ett tält där elefanter klampar omkring utanför om nätterna och det är utegångsförbud efter mörkrets inbrott, på grund av alla farliga djur. Att ta hela familjen till Kenya och Masai Mara är dock ingen budgetresa. Tvärtom. Det skulle vi behöva spara till i mååånga år. Men kanske, kanske när barnen är större att vi kan åka dit.

Jag är ju svårt förtjust i öar. Trysunda vid Höga Kusten är vackrast av dem alla men även ön Ven har en stark dragningskraft på mig. Enbart tack vare Alice Lyttkens memoarer som jag slukade i gymnasiet. För två år sedan fick jag möjlighet att förverkliga drömresan tillsammans med min syster. Och första anhalt var gården som Alice en gång bodde på. Där stod jag och glodde en lång stund. Nå, nu skulle det ju inte handla om resor jag gjort utan som jag vill göra. Och en annan ö jag verkligen vill besöka är Bornholm. Jag kan inte förklara varför just den ön känns så lockande – men det känns som den perfekta platsen för en cykelsemester.

Brandgult. I dag går jag i mål med  mitt brandgula tema och du som besökte bloggen igår vet redan att när jag skriver “djuriskt” så betyder det typ djävulusiskt på  ren skär 90-tals västerbottniska. Är du med? Nu ska jag alltså ranka djävulustiskt fula brandgula grejer.

Plats 3 – Gulnad furupanel

När jag var liten var mormor och morfars hus täckt invändigt av gammal furupanel som tappat sin forna lyster. Okej, fint när det var nygjort  – men efter bara några år kändes det som att befinna sig i en stor bastu. De gula, glansiga och gamla väggarna ropade på hjälp! Tillslut fick mormor med morfar på tåget och målade allting vitt. Det har de aldrig ångrat!  Senaste åren har obehandlad furu kommit tillbaka – och kanske har man kommit på ett sätt att förhindra gulnandet? Ändå ryser jag av obehag vid blotta tanken på furupanel…

Plats 2 – Tagetes

Har så kluvna känslor inför dessa tantblommor. Jag gillar ju tanter och jag gillar tagetes. Det är såna tåliga pålitliga typer som bara vill väl. Men sen går det inte att förneka – av alla fina blommor som finns är nog tagetes den enda som kan sticka i ögonen. I alla fall när de står i ett rakt, onaturligt led i rabatten.

(Men se här – sommaren 2021 ångrade jag mig och planterade tagetes på farstutrappan!)

Plats 1 – Brandgula tänder

Tandblekningshysterin har gått för långt. En del tror att tänderna ska vara vita hela livet ut. Bara av sig själva sådär. Nä, tänder gulnar med tiden, så är det bara. Det är helt okej. Tills tänderna går från gult till brandgult. Där går min gräns.

Brandgult – låt oss tjafsa om färgen!

…vill jag ge populärkulturella potatistips här i slutet av min potatisfestival. Eftersom det finns mycket att välja på har jag delat in tipsen i olika kategorier:

För de minsta: Småpotatisarna i Barnkanalen SVT.
Tre minuter underbar stämsång och må bra-tv. Ibland när jag sneddar över potatisåkern här hemma brukar jag höra melodin från programmet inne i mitt huvud. Eller så är det potatisarna som ligger i jorden under mina fötter som sjunger signaturmelodin till sitt favoritprogram. Om du missat originalet så kolla/lyssna in det här!

För de något äldre barnen:
Mr och Mrs Potato head från Toystoryfilmerna. Ett färgstarkt par som verkligen verkar älska varandra! Toysstoryfilmerna funkar utmärkt att se som vuxen med sina ungar när det regnar och blåser ute.

För alla fullvuxna som måste sluta skylla i från sig :
Nej! Staffan Westerberg och hans storpotät förstörde inte din barndom! Du som säger det är bara vilse i pannkakan. Dubbelkolla gärna i Öppet arkiv, SVT.

För dig som är sugen på spänning: Deckaren Polis, polis, potatismos! Kriminalroman av Maj Sjöwall och Per Wahlöö från tidigt 70-tal. Boken blev senare film med Gösta Ekman i huvudrollen. Har inte läst den själv – väntar tills en åskig sommarnatt.

För dig som vill dansa: Dansen Mashed potatoes kom i svallvågorna efter twisten – kolla gärna in den här instruktionsfilmen. Sångerskan Dee Dee Sharp fick en stor hit med låten Mashed Potatoes  Det här är en låt som gör att det går lättare att städa av köksbordet – jag förbannar att jag inte var ung när de här danserna var som störst!

För dig som är redo att blomma ut: Do you love me med The Contours. Galet svängig popsoul också från 1962. Den här hiten kan få den blygaste viol från mellanstadiets discogolv att blomma ut. En riktig humörhöjare med text som rimmar på potatistemat.

I can mash potatoes
I can do the twist
Well now, tell me, baby, do you like it like this?

Låten är också med i en härligt het scen i filmen Dirty Dancing!

För dig som är lite som jag: Du har väl inte missat Potatishandlaren med Rolf Lassgård, Eva Gröndal och Ingvar Hirdwall.? En av de bästa filmer Lars Molin gjorde. Det här är de förstulna blickarnas film och mycket outtalat ligger i luften mellan replikerna. Både på potatisåkern och i sängkammaren. Ett måste för dig som gillar landsbygdsromantik.

För dig som vill se något knäppt: Om du missat Toni Patanen som spelar på en flöjt han gjort av  rå potatis – kolla in det här!

I eftermiddag var jag på körrep i kyrkan och hade hela tiden lite oro i kroppen för att jag inte hunnit hem och kolla till hönsen som behövde påfyllnad av mat. När jag till slut kom hem till hönsgården för att stänga in djuren så hittade jag bara tre förvirrade hönor. Tuppen och de andra hönorna var spårlöst försvunna. Men när jag kollade runt på gräset såg jag massor av fjädrar i alla möjliga färger. Något djur har varit här på eftermiddagen och haft ihjäl och ätit upp mer än hälften av vår fina besättning. Jag är så himla, himla ledsen. Vi hade inte haft dem mer än ett par veckor men som jag skrev senast igår kväll (!)  på bloggen är det ju en så fin flock och snäll tupp. Och nu har jag bara tre stackare kvar.

Det sorgliga är ju att det måste ha hänt under dagen. Det är ingen som brutit sig in i hönstraktorn utan det har skett utomhus när de gått fria. Jag tänker på den fina tuppen som måste försökt försvara flocken och själv strukit med. Och så hönorna. Så rädda de måste varit. Jag får så himla dåligt samvete att jag inte kunde skydda dem. Samtidigt vill jag ju att de ska kunna gå fria – ett liv i instängdhet är inte roligt.

Jag gissar att det är en räv eller en rovfågel som varit i farten. Barnen är jätteledsna förstås och grät sig till sömns.  Men jag försöker berätta för dem – men minst lika mycket för mig själv – att det är naturens gång. Jag vill skydda mina höns och känner ett irrationellt hat mot det där djuret som tog ihjäl dem. Men kanske var det en rävhona som fick mat till sin valpkull ikväll? Eller en hungrig rovfågel på jakt efter föda till sina nykläckta ungar?

Jag vet inte. Det är en klen tröst.  Är så himla ledsen bara och vet inte vad jag ska ta mig till med tre stackars hönor och ingen tupp. Nu kommer jag inte våga släppa ut dem igen utan att jag själv är i närheten.

Ett jordbruksår på vår gård

“Man kan inte hjälpa alla, sade den snåle – och hjälpte inte någon”

Marie von Ebner-Eschenbach

Dagens citat får mig att tänka på den här texten jag skrivit – om att sila mygg och svälja kameler. Och att stå med armarna i kors och vara skeptisk när andra engagerar sig.

Är det inte sorgligt hur en skev kroppsuppfattning kan grundläggas tidigt och sedan hänga kvar hela ens liv? Som att jag alltid känt mig så otroligt okvinnlig. I förskoleklassen var jag mallig över att jag var längst av alla och dessutom hade störst fötter. Minns att vi mätte oss och jag stolt kom hem och berättade detta otroligt märkvärdiga för min pappa.

Men efter bara något år förstod jag att lång inte var bra. Inte när man är tjej i alla fall. Alla killar var i brösthöjd när man dansade tryckare och på en bild från en skolföreställning stack jag upp ett helt huvud ovanför alla andra. Det såg inte klokt ut. Vi hade dessutom en gungbräda i skolan. Jag satt på ena sidan och på andra sidan satt det två kompisar för jämnvikten skull. Vilket fick mig att förstå att jag måste vara något slags monstrum. Jag hade dessutom en jättesmal syster och bredvid henne såg jag ju knubbig ut (i efterhand kan jag se att jag faktiskt var spinkig). Men min längd och min storlek var löjeväckande. Tanken slog mig aldrig att jag hade kunnat fnissa åt att alla andra var fånigt korta. Nej det var självklart att det var jag som var missfostret.

Den känslan har dröjt sig kvar hos mig. Jag är för lång. Jag skrattar för högt. Jag rör mig hastigt och klumpigt. Jag går rakt på sak och skräder inte orden. Och jag är tung. När folk skämtar och säger typ “Herregud jag var så tjock jag vägde 70 kilo” –  då ska ni veta att det är en drömvikt för mig. Väger jag 70 kilo har jag verkligen legat i och bantat. Som kvinna ska man vara liten och nätt och inte ta plats. Helst ska killarna kunna plocka upp en och sätta en i fickan. Om jag nu försöker sätta mig i någon mans knä är risken stor att lårbenet går av på honom. I hemlighet har jag alltid tänkt att jag skulle kunna förväxlas med en man – jag som är så manhaftig.

Undermedvetet har det kanske bidragit till att jag dragits till allting feminint kodat. Långt hår, yppiga bröst, runda höfter, klänningar som smiter åt i midjan och förstärker kurvorna. Jag älskar målade naglar, smink och lenrakade ben. Och så älskar jag allt som har med matlagning och bak att göra, och att pynta med blommor och rå om min familj.

Är det inte jävligt sorgligt när man tänker efter? Jag är född till kvinna men det räcker liksom inte. För man föds inte till kvinna – man blir det. Genom socialisering och träning. Och genom att passa in i vad andra bestämt är kvinnligt. Men inte ens när man bockat av varenda jävla grej på den listan är det säkert att man är kvinna nog.

Vi har aldrig ljugit. Bara töjt sanningen en smula… hur skulle man annars få starta en egen sekt , växa upp med pingviner och skriva sketcher till Monty Python-gänget?

Den här gången kryper vi till korset och erkänner lögner vi dragit genom livet.

Mellan lögnerna kokar vi sylt hemma hos Erica. Vinbärssylt med ingefära. Men vi kan inte lämna ut receptet – tryck på gula playknappen så förstår du varför…

Musik: Olov Antonssons Himlen över Hedlunda.

Här kan du se alla poddavsnitt samlade (senaste först). För att vara säker på att inte missa några avsnitt – prenumerera på En Underbar Pod genom den poddapp du lyssnar på.

• Det är roligt att rensa fisk
• Stuvade makaroner är visst inte längre svinäckligt
• Filip och Fredrik (som jag avfärdat som trötta mediemän utan att egentligen alls ha koll på dem) är ju inte alls tråkiga utan väldigt roliga. Älskar deras podcast och lyssnar ikapp på gamla avsnitt från 2014
• Jag kan visst somna fast jag är hungrig. Det är till och med lite skönt
• Ensam är inte stark
• Jag har läst alla bloggkommentarer och varenda studie jag kommit över och är inte längre rädd för att ge fluortandkräm för barn till mina barn. (Men du som med anledning av min flourrädsla skickade massa handskrivna brev och kort till min son och sa vilken usel mamma han hade – det är inte din förtjänst att jag ändrar mig. Du förtjänar en påse bajs.)
• Jag tycker om att sova borta
• Converse klär jag faktiskt i
• Amerikanska The Office är inte sämre än den brittiska. Den kanske till och med är bättre. I alla fall säsong 1, 3, 4 och 5.
• Det vore visst roligt att vara gravid någon gång igen.
• Spiskummin är inte så dumt i maten

Här går jag och har ångest en vinterkväll. Med kopplet i ena handen och ångest som spränger som tjäle. Trösten. Att mitt liv är en suck i den eviga andningen. När jag är borta kommer ingen minnas mig. Och ingen kan minnas ångesten.

Tänk att få försvinna

I mörkret lyser Venus på himlen. Starkt som ett plan inför landning. Jag tittar uppåt när jag går. Söker stjärnorna. Har vänt ansiktet mot marken så länge att jag fastnat.

I Tranströmers Östersjöar finns en tanke jag klamrar tag i.  Vinden går i tallskogen och susar tungt och lätt. Det stora draget. Som blåser liv i somliga lågor och blåser ut andra.

Kanske är jag ett bål utan syre. Kanske är jag en matt gnista. Men min bön är att jag ska fatta eld. Att det stora draget som jag står i. Ska blåsa liv i min låga. Inte blåsa ut den.

Mörka män, blonda babes, rödhåriga karlar eller silverrävar spelar ingen roll. Ända sen mellanstadiet har jag varit killtokig – tänk Sune & Bert fast tvärtom.

I veckan går vi till botten med männens dragningskraft på mig. Detta kan bli jobbigt. Poddavsnittet jag får ångra. Eller det mest feministiska hittills? Erica konfronterar mig med min skeva manssyn – medan jag söker stöd i Sandra Beijers.

Nu är jag vuxen och har lärt mig att man kan ha män till annat än dekoration. Fast det ena behöver inte utesluta det andra. Här är det karltokiga avsnittet – bara att trycka på play!

Musik:Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Jo, det är sant.  Jag har druckit fast jag tänkte vara nykterist hela livet.
Det var nyligen och det var misslyckat – mer hör du i podavsnittet här under.  Där berättar Erica om sitt kluvna förhållande till alkohol färgat av barndomsminnen men också färskare erfarenheter. Dessutom gör vi punschciggarer helt utan alkohol eller tobak för att fira min nya veranda.
Tryck på playknappen här nedan och häng med oss!

Tack till Olov Antonsson som lånat ut sin musik Himlen över Hedlunda – finns i originalversion på Spotify.

Det är så roligt att se vad folk googlar på som gör att de trillar in på min blogg. Här är några av spörsmålen. Försöker besvara dem efter bäst förmåga

Underbaraclara har hon integritet   – Jovars, det har jag.

Jag är tråkig och trivs med det – Vad härligt då är vi två!

Hur gör man om mannen inte vill ha fyra barn – förhoppningsvis vet han det innan han fått fyra barn och då skyddar han sig

Lotta Lundgren läppar  – Ja det har hon. Både överläpp och underläpp vad jag kan se

Hur träffar jag en man? – Lämna bostaden. Chansen är stor att du inom några minuter får syn på en man

Kan jag jobba med nackspärr i förskolan?  Ja men är du väldigt sugen på att jobba med nackspärr skulle jag tipsa om att bli sjukgymnast. Det är inte så många barn som har nackspärr ändå.

Mattor under bara clara  – det ligger då inga mattor där just nu

“jag har string.” –  “Tack för infon”

Problem med svärmor –  Inte jag, min svärmor är toppen. Men generellt: har du problem med dina svärföräldrar handlar det i nio fall av tio om att din partner inte gjort sig fri ifrån dem och satt gränser.

Negativt graviditetstest och mens – Ja man kan väl säga att mensen är ett slags negativt graviditetstest

Kläder för tjocka lår – Samma som för smala lår fast i större storlek.

Bo i en fyr? – Ja ba göre!

Restylane mellan ögonbrynen  – Nä men jag har en djup rynka där så du kanske tänker att jag borde testa?

Binjurar underbaraclaras – Jo, det har jag

Amma känna sig ful + trött på amma –  Ja, har vi inte alla varit där? Kul grej att göra när man ammar dock är att spruta bröstmjölk på sin man eller intet ont anande syster som sitter bredvid i soffan. Man kan få till en rejäl sprutt – sikta mot ögonen!

Hur se skatteåterbäring 2014 ut?  – Den ser inte alls bra ut. Jag fick restskatt i år.

Före och efter viktminskning? – Ja, det finns ett före och ett efter.

Sälja sina använda trosor  – Låter lukrativt om du får mer betalt än vad trosan kostar i inköp. Räkna på att trosorna kostar en hunka styck att köpa – säljer du dem för tvåhundra har du tjänat sjuhundrakronor på en vecka (om du byter trosor varje dag!)

Jag faller bara för yngre män – Härligt, det gör jag med. Då kanske man får leva tillsammans längre eftersom män har en tendens att dö tidigare.

Skavsår lår – Det får jag också när det är varmt. Välj byxor istället för klänning – byxor och tajts absorberar lårsvetten

Varför har föräldralediga barnomsorg?  – Kanske för att många barn inte alls vill sluta umgås med sina förskoelkompisar bara för att de fått syskon?

Jag har inte badat på tio år – Jag är nyfiken på hur du luktar?

När ska jag hämta från förskolan? -När du jobbat färdigt för dagen

Bra porrfilm – Hittar du inte på min blogg kan jag nästan lova

Små feta typer? – Ja, gärna! Speciellt bebisar – ju fetare desto bättre. Älskar dem.

Hur veta om mannen är förälskad? –  Fråga honom!?

När barn blir medvetna om könsmaktsordningen – är det inte särskilt kul. Jag var tretton år och blev väldigt deprimerad

Vad kan man göra om dagarna? –  Å vilket härligt problem! Läs en bok, ta ett bad, baka bröd, sy en kudde, ring en kompis, plocka skräp

Kan kille bli kär efter sex? – Efter klockan sex på kvällen eller efter sexuellt umgänge? Kan grisar flyga i drömmarna? Vem vet  – det är mycket möjligt!

Jag har inget liv – Det har du visst, även om det inte känns så. Och framförallt har alla andra som verkar ha sådana härliga, speciella  och unika liv bara helt vanliga liv ändå.

Låsningar i bröstryggen – Rekommenderar att du börjar träna iyengaryoga

Vad kostar ett barn underbaraclara? – Mina är inte till salu. Men att adoptera ett barn kostar mellan 70 000 – 200 000 kronor ungefär.

Pojkvän överviktig har han aspberger  – Inte nödvändigtvis

Vad tycker män om små bröst? –  Vad tycker kvinnor om lingonsylt? Vad tycker bebisar om herrparfym? Vad är vackrast enligt bävern – månsken eller solsken? Smaken är som röven klöven.

Kompisar fattar inte barn – Nä alla gör inte det. Att vara kring barn kommer inte naturligt för alla men slappna av vetta! En dag klickar det

Jag är din sexfantasi – Det behöver jag bilder för att kunna avgöra.

Kända feminister  – Maria Sveland, Lady Dahmer, Åsa Lindeborg, Gudrun Schyman, Birgitta Ohlsson, jag själv.

Barn utan fast jobb  – Ja det tycker jag låter vettigt. Barn ska inte ha fast jobb, barnarbete är förbjudet enkligt FNs barnkonvention.

15 sexistiska låtar?  – Ja, men jag kan komma på minst 100 stycken!

Sexa till det på bröllop – Spexa till det kanske du menar? Annars tänker jag att man kan spara sexandet till själva bröllopsnatten istället för festen.

Locka ditt hår i göteborg?  – Blir lite långt för mig att resa – men tack ändå

Trend bröst + könshår  – Vad gäller brösten är det en befängd fråga. Det kan inte gå trender i kvinnors kroppar. Stora bröst eller små bröst. Liten rumpa eller stor. Hur skulle det se ut om man översatte det till mäns kroppar? I höst ska alla snoppar peka åt höger! Och så blev alla vänsterställda penisar med ens omoderna? Nej det är orimligt

Jag är sur hela tiden – Då behöver du få skratta. Hur du lurar dig själv att skratta är oviktigt. Bara gör det. När jag är för sur tittar jag på kattbloopers. Hjälper alltid

Ekorre har smitit in + vart? – Jag vet inte men undersök alla luckor, hål och kroppsöppningar

Hur äta mamma med finess  – Använd kniv och gaffel och tugga med stängd mun. Mammor smakar gott – de är liksom lite mörare i hullet än reguljära kvinnor som kan vara aningen trådiga.

Underbaraclaras hud – Är torr och genomskinlig och utan smink tror folk att jag är sjuk.

Kan en mamma vara avundsjuk på en vuxen dotter – Ja och det är inte ens särskilt ovanligt

Någon som köpt bloggskolan?  – Ja jättemånga! Köp den du med

Religiösa svärföräldrar – Har jag ingen personlig erfarenhet utav men det kan säkert vara trevligt

Smaksätta popcorn med barn  – Kan funka men jag tror att salt och smör är godare.

Vilket godis ska jag köpa?  – Välj ett gott

Vem sjöng god morgon god morgon i kör? Alla i kören?

Gravid i 21 år är det för sent för abort? – Ja, men har du varit gravid i 21 år kommer det nog inte komma en bebis.

Antalet man har sex med – Beror på hur många man har sex med

Bajsblöjor hitta – Ja men bildgoogla inte för det kan sluta tråkigt

Denna text berörde mig – Ja det hoppas jag för det tog ett tag att skriva den.

Var hittar man otrolig kvinna?  – Hej här är jag!

[youtubeplay id=”ZPN4CdBNA-k” size=”medium”]

I kväll sänds då äntligen mitt eget avsnitt av dokumentärserien De Obekväma i SVT klockan 22.00. Man kan även se reprisen i efterhand på UR-Play. Lovar att lägg ut länken här sedan när jag hittar den.

Och nu har jag hittat den och HÄR kan ni alltså se mitt program.

Det går mode i etik och moral. Vad som är klandervärt eller hedervärt beror på vilket datum kalendern visar. Anmärkningsvärt många förfasar sig just nu över folk som köper vatten på flaska. Hur kan man vara så dum att man köper flaskvatten när det finns vatten i kranen?! Ptja, många dricker vatten på flaska för att de inte vill dricka läsk eller alkohol. Men det är ju så himla onödigt säger någon då. Ja, visst är det himla onödigt. Ska jag säga något mer som är onödigt? Det är att ta fullt dugligt kranvatten och tillsätta färgämnen och obscena mängder socker och tappa upp det på flaska och sälja som läsk. Eller ännu värre – tappa vatten ur kranen för att tillverka alkoholhaltiga, beroendeframkallande drycker, i ett land där närmare 800 000 människor beräknas missbruka alkohol.

Många är också de som rasar mot rökare. Rökning är idag en klassfråga och det finns stora skillnader i rökvanor mellan olika samhällsgrupper. Att se ner på rökare har blivit ett medelklassprivilegium och en markering. Att man är lite bättre. Fattat lite mer. Rökning är sådant som white trash-typer ägnar sig åt. Ingenting för sofistikerade människor. Däremot kan sofistikerade människor gärna gå på vinprovningar eller nörda in sig på udda whiskeysorter lagrade på sherryfat. I media är alkoholkonsumtion någonting som både omhuldas och romantiseras. Champagneluncher i Malou efter tio. Brännvinsexperter i nyhetsmorgon. Sommelierer som har stående sidor i damtidningar. Alkoholen är precis överallt! Men frågar ni mig får folk faktiskt hellre röka än att dricka. För även om rökning är oerhört skadligt för hälsan är det inte många som hamnar i slagsmål för att de rökt för mycket. Inte många krockar med bilen och belastar akutmottagningar på grund av nikotinpåverkan. Ganska få misshandlar fru och barn bara för att de sugit i sig ett paket Marlboro Gold på kvällen. Skilsmässor orsakas inte av rökning. Misshandel på gatorna ökar inte på grund av rökning. Människor blir inte så fast i sitt rökberoende att de förlorar jobb och bostad och kastas ut på gatan.

Nej, allt detta bidrar istället alkoholkonsumtion till. Enligt en beräkning från Socialstyrelsen är de direkta kostnaderna för alkoholkonsumtionen i Sverige (lågt räknat) 30 miljarder kronor om året. Men detta pratar vi inte om. För vi har fullt upp med att sila mygg och svälja kameler och förfasa oss över folk som köper kranvatten tappat på flaska

Jag är cykelarg. Det kanske man inte kan tro av den ljuva bilden. Men jag blir verkligen arg av att cykla. Är det någon fler som känner igen sig? Vissa känner road rage men jag blir cykelarg istället. Jag avskyr att cykla bland folk som trängs och kör om. Jag blir rasande om jag kommer till en seg uppförsbacke som får benen att krampa. Och jag blir alldelens vansinnigt arg om det är motvind och jag dessutom får ont i öronen av blåsten samtidigt. Då bultar vreden i mig så att jag tror att jag ska slå ihjäl någon (fotgängare eller andra cyklister). Jag är så arg när jag cyklar i stan att jag nästan helt slutat cykla där.

Dock älskar jag ju samtidigt att cykla. Första gångerna på våren när det känns som att flyga! När det är plant underlag. När däcken är hårdpumpade. När jag har pannband för öronen och träningsbyxor istället för kjol som bara fladdrar in i kedjan. När jag inte har bråttom någonstans och ska försöka komma fram hel, ren och fin – utan gärna får bli lite svettig och slutkörd. Och så gillar jag att cykla här på landet där mötande trafik är obefintlig.

Jag är inte särskilt arg av mig i vanliga fall så jag tänker att den där cykelilskan kanske är mitt utlopp? Det nödvändiga andningshålet som gör att jag inte blir arg i vanliga fall och kokar över på folk i min närhet. Jag intalar mig det i alla fall.

Jag har gått och stört mig på att jag inte har några galgar att hänga upp lillens finaste kläder på, så igår tog jag några vuxengalgar (som jag har en triljon av) och sågade av ändarna på.

Därefter slipade jag stumparna lena med sandpapper och målade dem gula. Några galgar fick röda hjärtan som dekoration och på resten skrev jag små texter. Några av alla de söta (?) smeknamn lillen har.

Nu är det ordning på torpet!

Den fina skjortan är förresten från fyrtiotalet och kappan är inte mycket nyare den…de visste vad de gjorde förr!

Men nu sjunger jag mest sånt här:

Kiss i sängen och ha det bra, ligga lite och fundera. Stjärten varm som en sommardag, jag tror jag kissar lite mera.

och denna gamla klassiker; När jag var liten då var jag jävlig det vet jag. När morsan sa att jag skulle pissa – då sket jag.

En slags förberedelse för den kissåbajsålder som komma skall.

för om det är svarthårig

Rödhårig

blond

eller brunhårig jag ska vara?