“mina feta lår”

De flesta tjejer pratar om sina kroppar. Ofta tillsammans med andra tjejer, beskärmar man sig över dubbelhakor, cellulitlår och fläskig mage. Jag insåg däremot för ett tag sedan att detta var av ondo. För en tanke som är uttalad, är inte längre en tanke, den blir till en sanning. Om man hela tiden berättar om sin kropps skavanker, och gör det i sammanhang som inte är bra ( på rasten i cafeterian) så befäster man bara sin dåliga kroppsuppfattning. Det är allmänt känt att man inte ska berätta för publiken om man gjorde något fel på scen, för helt plöstligt märker publiken det. Om man däremot låtsas som ingenting, så märks det i regel inte! På samma sätt är det med kroppen. När du berättar om alla dess fel och brister, så kommer både du och dina vänner bli mer medvetna om dem.

Dessutom urartar det oftast till rena gnällfesterna, i stil med dem man hade på långstadiet när man ritade. Jag ritar så fuult skulle man säga, varpå alla direkt överöste en med beröm! Om man hela tiden gör sig beroende av andras beröm, blir världen ett sjukt svårt ställe att leva på. Jag brukade istället sitta tyst för mig själv och konstaterade att jag var nog inte så pjåkig på att rita i alla fall. På samma sätt försöker jag nu göra när andra gnäller över sina kroppar. Ibland brukar jag inte ens svara på gnället, för jag anser inte att det blir bättre av att jag gör det. Däremot kan man, vid ett senare tillfälle, spontanberömma dem för att de är fina. Men varför ska man befästa att klagande människor får beröm?

Många säger att det är skönt att få prata om sina komplex. Det håller jag helt med om. Men sanningen är att folk inte pratar om komplex, de mobbar sina kroppar!! Att prata om komplex kan tex vara att säga att man har komplex, att det är jobbigt att man har det, att man undrar varför man har komplex. Det är ett bra och konstruktivt sätt att prata på. Sådana samtal utmynnar ofta i självinsikt. Men att mobba sin kropp med nedlåtande tillmälen, det är inte ett dugg uppbyggande. Du får inte mobba dig själv! Om inte du står upp för dig själv, vem kommer då att göra det?

Om ni är ett gäng tjejer som sitter och klagar på era kroppar, och den smalaste utbrister att jag är så fet, så är det inte ovanligt att de andra tjejerna börjar tänka om hon är för fet, vad är jag då? Och vad ska man svara någon som kallar sig själv fet? Det går nästan inte att bemöta sådan mobbing! Det är rent ut sagt omöjligt att göra det bra. Man skulle behöva sitta ensam och prata med henne, för att rätt bemöta problemet.

Min erfarenhet är att det bästa är att prata så lite som möjligt om komplex. (Detta gäller förstås inte om man lider av svåra tvångstankar. Då bör man få riktigt hjälp!) Men många tjejer är otroligt skolade i att älta problem och analysera. Ibland är det en dålig egenskap. Försök istället fokusera på roliga delar av livet, som fungerar bra! Om du nödvändigt måste ange komplexen, så gör det på ett snällt sätt med snälla ord. Tex jag skulle önska att min rumpa var lite mindre istället för fan vad min röv är fet! Det första alternativet är mycket snällare och är lättare för andra att bemöta. Prata dessutom bara komplex med någon du litar på, som kommer att lyssna och försöka hjälpa dig.

Många tjejer skriver att de gillar min blogg för att jag verkar så härligt obrydd och självsäker. Att jag inte är utseendefixerad. Det är roligt att jag förmedlar den bilden. För jag vet att när man se tjejer som är så, då slappnar man av mer själv. Jag har några kompisar som är bra på det sättet, och det är ljuvligt frigörande att de aldrig säger något självdestruktivt, utan lixom bara lever och njuter av sig själva. Sånt smittar av sig.

Därför kommer jag inte heller i fortsättningen, att klaga över eventuella komplex. Varken på bloggen eller IRL. Det gör nämligen ingen gott, allra minst mig själv.

Be the Change You Want to See in the World eller hur?!

Annons
Iste i klar glaskaraff med fruktbitar i teet, karaffen står på ljust trädgårdsbord.

Recept på svalkande gott iste

Folk och Bertil som små står intill varandra och mäter sina fötter

Störst fötter har storebror – men lillbror har nya skor

Gul porslinskanna med filtertratt för kaffe och blå koppar dukade på bord.

Loppisguiden – 15 tips för att fynda!

paltcraving

Vaknade i morse med enorm paltcraving. Jag måste ha palt! Funderar på att ringa och tvinga min käre far att göra den åt mig. I värsta fall får jag väl köpa färdig palt, för palt ska jag ha!

Minns mycket väl vad jag beställde för mat när jag och Jakob kom hem från Indien. Köttfärsbiffar med rotmos och massor av kall mjölk. Åh som jag hade saknat mjölken! Jag dricker en och en halv liter mjölk per dag, skulle jag tro. Då bildas snabbt ett beroende. Men så har jag snygga starka ben också!

Åh, tack gode Gud för all mat och för all mjölk i hela världen.

(nu ska jag äta frukost)

Jag tar lika gärna barnen på gudstjänst som till gallerian

Läs hela inlägget

Who says a woman cannot serve?

109274-795

Who says a woman
Cannot serve?
It would be my pleasure
Who says it is
Not my destiny
To let you control me?

Nu har jag varit och serverat åt en kompis familj, på pappans 50årskalas. Det känns så grymt bra att göra något för någon annan, helt utan egen vinning, för en gångs skull. Nu är jag supernöjd och supermätt och ska strax knyta mig.

oh, höll på att glömma…

Skjorta: Ralph Lauren
Byxa: Vila
Pumps: Bianco

Versace

109274-790

I gömmorna här hemma hittade jag detta krokodilskärp med guldspänne. Hu, så smaklöst underbart. Köpt på nån second handbutik för massor av år sedan. Känns som Versace. De brukar gilla guld, krokodil och hysteriska mönster. Och jag då? Jag gillar det jag med, i s m å mängder!

valborg, jamen jamen

109274-789

Den slokande blomman

Inatt har jag sovit tolv timmar drygt. Somnade halv nio igår, när jag läste, och vaknade halv nio idag. Nu är jag sjukt utsövd och lugn. Hade tänkt  sola, men trots att solen är framme är det riktiigt isande kallt. Hu!

Ikväll blir det underbart roligt har jag bestämt mig för. Valborg är underbart roligt. När man var liten var majbrasan ultimata hangoutstället, och det är den ju fortfarande! Ska hänga med det kompisgäng som jag alltid hänger med numera, dvs bönegruppen plus min Jakob.

Vad ska ni göra?

Jeans: Vintage "Dobber"
Skor: Vintage
Tröja: Gudrun Sjöden
Väska: Vintage
Hatt: Anna Kristina

nystädat och städelak

109274-788

Idag har jag, förutom att sjungit och varit i kyrkan, badat sixten (Surprise!), städatstädatstädat. När det slutligen blivit färdigt kan jag luta mig tillbaka och njuta. Av såpadoftande golv, rena sängkläder, och färska snittblommor. Den här buketten står på 20-talsskänken i sovrummet, i en gammal porslinskaffekanna. Den vilar jag ögonen på, när jag inte vilar dem i Agnes von Krusenstjernas "Bröllop på Ekered".

När jag städat färdigt infinner sig alltid sådan frid, dels för att jag hatar när det är stökigt och skitigt, dels för att jag får ut så mycket aggressioner när jag städar. Jag svär, smäller i dörrar och kastar saker  vilt omkring mig. Akta sig den som i närheten hamnar (körde över Jakobs fötter med dammsugaren t r e varv, i min städilska!) Vissa blir fylleelaka, jag blir städelak. Nåja, när allt är färdigtstädat lägger sig lungnet över hemmet och alla kan andas ut!

mina drömmars jeans

109274-781image782

Var på loppis och secondhandrunda med mammi idag. Fick ett tips här på bloggen (tack) och det var väldigt kul. På sista butiken hittade jag mina våta drömmars jeans! Höga, mörka, utsvängda, vida och lite lagom korta sådär. (Man vill ju inte se ut som en ardennerhäst) Nu är jag lycklig!

Firade två år med Jakob igår, men själva firandet äger rum ikväll. Det blir flott!

Hittade fler coola grejer, men bilder kommer sedan!

Jeans: Vintage "Dobber"
Skor: Wedins
Blus: Vintage
Glajjor: Bombay, baby
NU: rusa

trevlig helg!

yoga i Indien

image779

Igår och idag jobbade jag sjukt mycket. Är så trött och sliten i kroppen. Men nu är jag i alla fall ledig i några dagar!

Hann med att träna yoga igår ändå. Min tränare tyckte att det märktes att jag övat. Att jag blivit vigare. Jihoow! Yoga är härligt. I alla fall här hemma i Sverige. Värre var det när vi tränade yoga på ashramet i Indien. Yogamästaren var helt galen och pressade och gjorde mig illa tills jag grät. Jakob klarade det däremot galant, så vältränad som han är.

Bjuder på en sjukt sliten underbaraclarabild. Tagen under vår period i norra Indien, framför Taj Mahal, halv sex på morgonen, precis innan solen skulle stiga upp och förvandla palatset till glödande guld. Här är jag; undernärd, svettig och sjuk. Det ljuva indiska livet!

Fixa frisyren: Lockigt

109274-778109274-776

Många har frågat hur jag gör för att få mitt raka hår lockigt. Det är inte det minsta svårt! På kort hår som mitt avänder man med fördel klassiska tantpappiljotter. De finns på Åhlens eller HM eller i din mormors badrum. Tipsen har jag själv kommit på efter flera års idogt hårrullande!

Du behöver:

Kam
Pappiljotter
Läggningsvätska, tex Hot Curl eller Glimour
Hårspray, tex Elnette
Hårtork

  1. Rulla ditt nytvättade hår när det är nästan helt torrt, bara lite lite fuktigt,
  2. Fukta håret lätt med läggningsvätska. Jag använder Glimour från Glimour eller Hot Curl från Loreal. De innehåller Alkohol vilket gör att håret torkar snabbare. Börja därför rulla håret omedelbart.
  3. Börja fram i pannan, rakt ovanpå huvudet med att rulla en spole. Ta inte för mycket hår på rullen! Rulla håret från ansiktet för att få lockarna att "rulla bakåt"
  4. Arbeta dig sedan bak över hjässan, i en rak linje.
  5. När en sådan linje rullats över huvudets mitt, övergår du till sidorna. Rulla dem på samma sätt. Ifall läggningsvätskan torkat in, spraya på mer.
  6. När hela håret är rullat blåser du det varmt med hårtorkens diffusermunstycke. Speciellt ifall läggningsvätskan aktiveras av värme, som tex Hot Curl gör.
  7. Låt sitta, gärna någon timme, tills håret är ordentligt torrt. Man kan avsluta med att blåsa håret med kall luft, vilket fixerar lockarna i spolarna så att de blir "fastare".
  8. Plocka försiktigt ut spolarna. Börja i nacken och sluta i pannan för att undvika trassel.
  9. Rör Inte Håret! Använd massor av hårspray, förslagsvis Elnett från Loreal. Kamma sedan försiktigt igenom lockarna med fingrarna, så att de inte blir raka utan bara lite "luftigare".

Voila! Nu kan du ta sådana här häftiga kolla-jag-talar-i-mobiltelefon-bilder som jag!

Jag saknar dig, Agnes von Krusenstjerna

Det är jobbigt att arbeta hela dagarna när jag längtar hem till mina böcker så mycket. Mina älskade böcker. Kan inte sluta tänka på dem, fast dagen fylls med Annat Viktigt. Agnes von Krusenstjerna, Elisabeth Georg, Darlene Zshech, Jane Austen. Åhåhåh. En nobelpristagare i littaretur, jag tror att det var J.M Coetzee, sa i en intervju att livet är för kort. Man behöver ett liv för att leva, ett liv för att läsa, ett liv för att skriva. Det är såå sant! Jag får ont i hjärtat när jag tänker på alla böcker jag ännu inte hunnit läsa. Alla fantastiska berättelser som jag går misste om.

Det finns inget som ökar min puls så mycket, som att gå in i ett bibliotek (ok en loppmarknad har liknande effekt). Där står en massa livsförändrande böcker och bara väntar på mig. Och jag får låna huur mycket jag vill! Dessutom gratis. Och det är tyst och lugnt och tryggt. Och en massa rara bibliotekarier finns det också, som kan Allt om litteratur.

Jag skulle vilja bli förtidspensionär så att jag bara kan stanna hemma och läsa.

Pinsamma riktlinjer

109274-775
( "Pinsamma riktlinjer" eller "underbaraclara vädrar sina HankyPankys")

Jag gjorde en rejäl tabbe idag. Gick omkring på jobbet med kjolens dragkedja helt nere, så att min rumpa och mina svarta spetsHanky Panky syntes i all sin härlighet! MIn chef upptäckte det, och jag drog skrattande upp dragkedjan igen. Men snart visade det sig att ALLA hade sett det, men ingen sagt något. Folk vågar inte och vet inte hur de ska bemöta pinsamma situationer.

Nåja, ingen skada skedd, för jag är inte lättgenerad. Två gånger har jag tuttflashat vilt främmande män, när jag tagit av mig tröjan och BHn och allt lixom följt med av. Jag har satt mig på ickeexisterande stolar och ramlat bakåt. Tagit på mig tröjor bakfram, glömt ta på mig sockar, råkat skicka iväg gårdagens trosor genom kapprummet i skolan och spräckt grensömmen i flera byxor. Och idag gick jag alltså med rumpan bar! Jag har pretty much gjort allt pinsamt som finns i klädväg. Även i andra pinsamhetskategorier. Och där har jag gjort bort mig hundra gånger värre och smärtsammare.

 Jag är alltså  en synnerligen pinsam människa som kommer skämma ut mina barn tills de gråter, när den dagen kommer. Men eftersom att jag ständigt skämmer ut mig själv så är jag bra på att hantera sådana situationer. Så lyssna mina kära vänner på vad Underbaraclara kallar sina: Pinsamma riktlinjer

  1. Om någon har snor i näsan/mat mellan tänderna/ mascara på kinderna mm tillämpas denna regel som heter: SÄG TILL PERSONEN GENAST! Man kan helt enkelt uttrycka det såhär "Du har något där" och peka mot det pinsamma. Genast brukar denna person uppsöka en spegel. Enkelt och bra!
  2. Om personen är lite trög och vägrar fatta vad man menar, måste man vara tydligare. Då gäller det att vara specifik. Säg: "Jag tror du har råkat sätta dig i något". Viska detta diskret och ropa det inte dina mensmisstankar över rummet. Särskilt ifall det inte är mensfläckar utan chokladfläckar. För då ligger det pinsamma hos dig helt plötsligt!
  3. Om du råkar spotta på den du pratar med, så säg det högt! "Oj, nu spottade jag på dig" . För då känner sig personen i fråga inte fräck för att den torkar bort det!
  4. Förövrigt kan man säga om allt pinsamt man gör: "Oj, det här var pinsamt!" sedan skratta åt sig själv för det klantarschel man är. Det förtar det piniga. Det pinsammaste som finns är att bevittna någon som gör bort sig och skäms. Huu vad jobbigt!
  5. Om någon gjort bort sig, var barmhärtig och gå raskt vidare till ett nytt sammtalsämne och glöm att det nyss var pinsamt.
  6. Om du själv skämt ut dig, ta det inte så allvarligt. Man är inte utskämd om man själv inte skäms. Jag skäms nästan aldrig. Jag skrattar stort istället. Det blir så mycket mindre pinsamt då.
  7. En annan bra sak att minnas är att folk mest tycker synd om dig, inte att du är pinsam. Och för att de tycker så synd om dig kommer de snart att förtränga det pinsamma som hänt.
  8. Sist men viktigast är denna universiella sanning: "Du skulle inte oroa dig så mycket för vad folk tänker om dig, om du visste hur sällan de tänker på dig"

(Kan vara bra att minnas när du visat arschlet för halva stan)