
Idag är det jättevarmt och då passar det bra att vara jättefin. Kjolen är vintage, pumpsen är från Skopunkten och toppen är en jumpsuit med små ben så att det inte gör någonting när kjolen blåser upp!
Appropå blåst. Världens sötaste kille gick på samma skola som mig förut. Han gick i specialklass, för han hade downs syndrom. Han var så snäll och väldigt rolig och jagade oss genom korridorerna för att få en puss. En dag mötte jag honom när det stormade. Genom vinden ropade han till mig
– Det blåser som en kråka!
Det tycker jag var ett himla bra uttryck. Det blåser som en kråka. Det är klart man fattar precis vad det betyder. Nu använder jag det uttrycket jämt
– Det blåser som en kråka!












8 svar
Måste bara säga att jag blev helt förälskad i din kjol. Du har verkligen en härlig outfit:)
Röd: VAd kul! DET var ju precis han 🙂
Gick du på Carlshöjdsskolan? För det fanns en kille på bland specialklasserna som var sådär, minijocke tror jag att han kallades.
Morrhoppan: Vad flott!
Elena: hah, ja så sant så! På min skola fick man särbarnsbaciller om de tog i en. Så fruktansvärt hemskt inser man nu några år senare…
Minna: Åh, nej, Dö inte snälla!
Sofia: ÅHå, vad rart av dig!
Helt underbara kläder, och ett helt underbart uttryck jag kommer börja använda mig av när det blåser så orden inte räcker till 🙂
Vi hade en likadan pojke i min skola.
Han hade glasögon och ville ge alla tjejer kyssar.
Han var fin han.
Tyvärr bara att vi pubertala unga tjejer inte var lika fina.
Vi som ville bara ha kyssar från ’normala’ pojkar.
Men om jag skulle se honom igen någon dag så skulle jag krama honom och ge honom en puss på kinden för att han orkade med oss dumma tjejer genom hela lågstadiet.
Oh my godess vad vackra kläder *dör* så jävla fint *dör ännu mer* vill ha!!!
åh, alldeles alldeles ljuvligt vacker(t)! som alltid.
(och föresten, hade jag sett en så här tjusig tös på stan eller i byn hade jag blivit alldeles till mig av beundran.)