Idag skulle jag fota en ny porträttbild av mig själv att använda till intervjuer och sånt.
Testade lite ljus, lekte lite framför kameran.
Hips vips slog Smulf upp dörren på vid gavel och hojtade -Va’ göööru?! Vi är inne på andra vabbveckan med Smulf nu och varje gång jag försöker smyga undan och jobba säger han -Du inte måste jobba! Du gosa nu!
-Kom sitt oss, kom sitt soffan oss! Hojtade han uppfodrande och vinkade med handen mot mig som en polis som vinkar in trafiken. Istället fångade jag in honom i min famn.
Plötsligt fick vi se en stor rovfågel som gjorde ett utfall mot någonting på åkern. Kanske en åkersork eller så? Älskar att jag råkade fånga vår reaktion på bild.
Och det lilla spänningsmomentet släppte loss lite gladare miner. Och efter mutande med paddan fick jag äntligen ta min porträttbild…
Ser ut som ett riktigt författarportätt tycker jag. Av någon riktigt pretentiös typ.
Ibland är mitt jobb lite extra härligt – det ska jag verkligen inte hymla med. Som när jag får i jobbuppdrag att ta fram ett recept på en gräddtårta eller göra en vacker dukning med loppisporslin. Eller som när jag för några veckor sedan fick testa en helt ny hudvårdsinnovation från Dermalogica. Efter en massa hudproblem i vintras bytte jag ju hudvårdsrutin. Och istället för att själv hålla på experimentera själv med olika produkter har jag lagt huden helt i händerna på Hanna som är hudterapeut på Dermalogica. Så när Hanna tyckte att jag skulle testa Dermalogicas nya innovation Smart Response Serum så sa jag bara JA utan att tveka eftersom alla förändringar vi gjort hittills har åstadkommit underverk med min stramande, röda hy.
Vad är det som är så smart då?! Jo att den här högteknologiska formulan reagerar på det huden själv signalerar. Huden frisläpper nämligen olika substanser i samband med olika hudtillstånd som till exempel rodnad och inflammation, nedbrytning av kollagen, ökad pigmentbildning och förlust av fuktbindande lipider.
Och då arbetar och reagerar serumet med de substanser huden just då frisläpper. Därför kan man använda detta serum vid alla dessa hudproblem och veta att den jobbar på rätt sätt!
Jag applicerar på väl rengjord hy, morgon och kväll
Allt det där låter ju toppen såklart men funkar den? Jag använder Smart Response Serum morgon och kväll och den känns så sval och skönt återfuktande på huden. Liksom återfuktande på djupet?! Det torra runt mina ögon är mindre torrt och stramande och det känns som att det röda dämpats. Framförallt den envisa rodnaden kring näsvingar och haka.
Smörjer in och låter verka en stund innan min vanliga hudkräm appliceras ovanpå
Jag har en hel hög Dermalogica-frälsta läsare och ni som redan använder deras produkter vet att själva grejen med Dermalogica är att allting är så himla rejält och verkningsfullt. Inte fokus på flashiga, påkostade förpackningar – utan fokus på innehållet. Att det ska vara verksamt och säkert för alla hudtyper.
Inga starka dofter eller färgämnen. Inga komodogena ämnen som tex lanolin som täpper till porerna (vilket i förlängningen leder till finnar och akne).
Att Dermalogica idag är en av världens största hudvårdsmärken kan man förstå. Och de säljs framförallt på salong eftersom tanken är att man ska få hjälp med sin hud utifrån expertis som faktiskt tittat på den och gör en kvalificerad bedömning. Jag är väldigt stolt att jag får samarbeta med dem!
Nu vill jag tipsa om en riktigt toppenbok jag arbetat mig igenom senaste månaderna, Återhämtningsguiden av psykologen Niclas Almén. Redan bokens undertitel “Må bra trots stress och press” fångade mig.Alltså inte “Sluta stressa och pressa om du vill må bra” utan ett accepterande av att livet kommer innehålla båda delarna och man måste lära sig hantera det.
Jag säger inte att jag läst bokenutan att jag arbetat mig igenom den. Det här är nämligen ingen vanlig faktabok – den är mer än så. Återhämtningsguiden är uppbyggd på ett väldigt pedagogiskt och användbart sätt. I första delen får man lära sig mer om vad som är stress och vad som är återhämtning. Sedan vilka stressmönster som stör återhämtningen och hur man själv kan påverka sin återhämtning i en positiv riktning. Hård fakta blandas med lättförståeliga exempel som talar rakt in i ens liv. Jag satt ständigt med pennan redo och gjorde radanteckningar och utropstecken runt särskilt viktiga saker. Jag hade först en kö av vänner som ville läsa boken efter mig men jag insåg snart att det inte skulle gå. Den är ju full av privata anteckningar och reflektioner – ja nästan som en dagbok.
I andra halvan av boken återfinns övingar, checklistor, diagram att fylla i. Överallt är lämnat tomma rader för egna reflektioner och tankar. Det här är ingen bok att sträckläsa – tanken är att man ska kunna arbeta långsiktigt med beteendeförändring och läsa lite åt gången. Man uppmanas till exempel att öva på sina nya beteenden och sedan utvärdera dem längre fram i boken. Till exempel består en uppgift i boken av att läsa in sin egen avslappningsövning. Det var rätt omvälvande. Både att läsa in den och sedan lyssna på sin egen röst som guidar en genom avslappning.
Återhämtningsguiden är baserad på evidens och noll procent flummig. Den bekräftade mycket som jag redan visste men inte hittat orden för. Efter ett tag satt jag och hummade självgott över hur duktig jag blivit. Tills jag kom till kapitlet om respektfull gränssättning. Hur man sätter gränser kring sig själv på ett bra sätt. När det var dags för övningssidorna insåg jag nämligen att jag i vissa relationer i mitt liv inte har en enda strategi för respektfull gränssättning. Och inte ens i övningssyfte kunde jag få fram en formulering som hjälpte mig. Det slutade med att jag kastade ifrån mig boken som om den bränt mig. Sedan tog jag en läspaus i flera dagar för att reflektera kring obehagkänslorna det väckte i mig.
Den största behållningen från boken är att det är så mycket enklare än jag trott att hitta återhämtning och stillhet. Alla små saker jag lyckas förbättra gör i slutändan en väldigt stor skillnad. Jag är redan en bra bit på väg och det är inte ett hopplöst projekt – snarare en rolig, lustfylld utmaning!
(En annan bok som hjälpt mig mycket i arbetet md mig själv är Sofia Viottis Utan Press. Den kan du läsa mer om här.)
Plockade fram min låda med de somrigaste kläderna från källaren. Som den här gamla Lindexklänningen som fasen aldrig går ur tiden, har haft den varje sommar i snart tio år. Men också dessa shorts som jag införskaffade förra våren och glömt bort att jag äger. Sitter bättre nu än då och har den där härliga grejen att de är lite utställda längst ner. Så att det inte känns som att shortsen försöker ta strypgrepp på låren.
Jag hoppade genast i dem och drog på mig en rutig skjorta jag fått i present av en vän.
Samt mina nya vita Supergaskor. Det förra paret var efter fyra säsonger både inpyrda och utslitna. Supergas tygskor är supersköna jämfört med Converse. Det är något med den tjocka, tunga sulan!
Nu studsar jag fram i mina sommarkläder. Det återstår bara att få färg på benen. Eller jag har ju redan färg men jag menar en annan färg än just blekblå. Har ni tips på någon bra BUS-kräm att smörja benen med? Som inte blir flammig och ful på en gång. Hojta vettja!
Jag är så glad så glad för jag har precis fått läsa Bibliotekstjänst omdöme av vår bok Nu bakar vi. Här är ett utdrag.
“Annakarin Nyberg och Clara Lidström ligger bakom flera kreativa barnböcker, bland annat den framgångsrika steg för steg-serien. Deras senaste kokbok, Nu bakar vi, kan beskrivas som en lustfylld och pedagogisk hjälpreda i köket, inspirerande och anpassad för bakglada barn i åldern 7-11 år. Tonen, med det genomgående du-tilltalet, skapar en härlig gemenskap och förtrogenhet, något som kommer till uttryck redan i den uppmanande titeln. Tanken är att barn med boken till hands ska bli stärkta och fria i sin skaparförmåga och lära sig att baka på sina egna villkor utan inblandning från föräldrar – även om vissa steg i processen självklart kräver vuxen översyn”
“Jämte flera av recepten förekommer dessutom lagom svåra faktarutor innehållandes tips på olika sorters mjöl, socker och mjölk – basingredienser i bagarens skafferi. Varje recept ackompanjeras av smarriga foton och illustrationer som tydliggör tillvägagångssättet steg för steg.Nu bakar vi är sammanfattningsvis en mycket barnvänlig kokbok, full av inspiration och pedagogiska hjälpmedel“
Den där sista meningen gör mig så glad. Det känns som att vi träffat mitt i prick!
Bibliotekstjänst jobb är bland annat att lämna omdömen på nyutgivna böcker så att bibliotekarier som sitter och gör inköp ska ha någonting att gå efter. Barnböcker har hög utlåning och för oss som gör barnböcker som förhoppningsvis ska nå ut till bibliotek och skolbibliotek över hela landet är det otroligt värdefullt med en så fin recension. Idag skuttar jag fram!
Och jag vet att ni var många som inte hann med rabattkoden på Bokus förra helgen. Så vi har fixat en ny. Med koden Nubakarvi får ni 20% på boken – men det gäller bara från idag den 11 juni till den 13e nu på söndag. Så passa på och haffa ett exemplar. Till ett sommarlovsledigt barn kanske?
Det skulle bara bli ett inhopp i en adventssändning som gäst i Susannes Skafferi. En ny satsning från SVT på slow-tv. Men sedan hade de ingen bra lokal att filma i och då erbjöd jag dem mitt hem. Den fyra timmar långa adventssändningen blev en sådan succé att Susanne direkt fick frågan om att göra ett helt gäng nya program till jul. Den här gången skulle de sändas i teve och inte enbart SVT-play. Och jag fick återigen frågan av Susanne om att vara med i hennes program och tackade utan en sekunds tvekan ja. Det blev några fantastiska, omtumlande veckor fram till jul!
Till påsk fick vi göra ytterligare ett program och nu till midsommar är vi tillbaka igen. Fyra timmar av Susannes Skafferi. Den här gången sänder vi hemifrån mitt hus och min trädgård.
Den 23e juni – två dagar innan midsommarafton kommer vi sända live mellan 16-20 i SVT 1 och SVT 2. En sån himla ära. Är ruggit pirrig och lycklig och glad för att få förtroendet igen. Att jobba med Susanne är en dröm och tillsammans gör vi ett slags teveformat som faktiskt inte görs någon annanstans.
Hoppas ni vill titta in och hänga med oss. Laga mat, pyssla, dekorera till midsommarfesten och skicka in eget material. Att få se vad ni skapar, läsa era hälsningar och frågor, interagera och låta er som tittar vara med och skapa sändningen. Det är det BÄSTA med alltihopa. Det är både jag och Susanne ense om.
Puss på er alla som överöst SVT med önskemål att vi ska få komma tillbaka i rutan. Det är tack vare er vi får fortsätta göra det här.
Igår kom ett efterlängtat regn på eftermiddagen. Och när det sprack upp igen på kvällen var det vackrare än någonsin. Dimman steg från åkern och sjön och hängde över nejden
Kunde inte med att gå in utan stannade ute för att uppleva och föreviga
Tovsippan är full av knoppar nu…
och kaukasisk förgätmigej och spetsmössa blommar – alltid lagom till skolavslutningen. Barnen går tills på tisdag nästa vecka.
Så tacksam varje försommar att jag får bo så här. Med skogen inpå knuten, kvällssolen och vattenblänket från de två sjöarna. Och fågellivet som aldrig tar natt.
Den orangea vallmon har smugit sig in bland tulpanerna och börjat blomma. En sån fin och intressant kontrast till det skirt rosavita. Jamen titta bara
Den här pionen har den mest fantastiska doften och ackompanjeras av svarta aklejor som frösått sig själva och i det närmaste svävar i rabatten, redo att slå ut.
Min klänning ser nästan ut som mina tulpaner…
Volumiösa, vida kjolar med krusiga blad
När klockan närmade sig två på natten lyckades jag äntligen ta mig i säng för att sova. Klockan sex idag ringde klockan för att stiga upp. Nu är det inte mycket kvar. Tur att vi snart får vila ut om mornarna!
Snart knyter jag ihop mitt första arbetsår. Första arbetsår? Ja, mitt första riktiga arbetsår sedan jag var utmattad och åren efter då jag fortfarande led av sviterna och liksom famlade mig fram. För att sedan blev gravid med Ulf och därefter mammaledig på deltid. Jag har alltså haft mitt första arbetsår som frisk. Och hur är det då att arbeta när man är frisk och samtidigt rädd för att någonsin hamna i den där skiten igen? Det är det jag har utforskat.
Jag kände ju stor förväntan i höstas och skrev om mitt hopp och mina farhågor här. “Jag är ibland rädd för att folk går och väntar på att jag ska bli som innan min utmattning och tror att det är något jag själv eftersträvar. Men så är det ju inte. Mitt mål är att jag ALDRIG ska bli som jag var innan min utmattning. Det var ju hon som blev sjuk”. Med den tanken i huvudet har jag funderat vad av det jag gjorde de tio första arbetsåren jag nu ska göra tvärtom? Här är några av sakerna jag gjort.
En av de viktigaste sakerna har varit att skapa utrymme för fysisk hälsa. I september började jag träna med min PT Ida regelbundet. Ett av målen var att aldrig ställa in träningen för att jag inte hade lust eller tyckte mig ha tidsbrist. Och det har jag hållit. Inte en enda gång har jag avbokat våra pass av någon sådan anledning. Endast på grund av sjukdom och några få gånger när krockande jobb bara inte gått att flytta på.
Jag har blivit mycket mer fyrkantig och mycket mindre flexibel. Mycket tråkigare och långsammare – säger ofta “det behöver jag få fundera på” istället för att säga ja direkt. Jag är trögare att svara på mail, hoppa på idéer, tacka ja till saker. Det är en mycket medveten och mycket tråkig strategi som dock ger effekt. Mitt problem är ju annars alldeles för mycket otyglad energi som sprutar åt alla håll och förmågan att lova mycket till många men sedan inte hålla. Några sätt varpå jag varit fyrkantig är till exempel att jag värnat mina onsdagar och fredagar. De är reserverade för mina egna jobb och projekt och då har jag gjort mig oanträffbar och meddelat alla runt mig att jag inte arbetar. Jag har också avstått att kolla mailkorgen fredag, lördag, söndag. Samt att jobba kvällar. Förut var det en del i min strategi för att alls hinna. Nu är det en nödlösning. Stor skillnad.
Jag har slutat resa. Det gjorde jag egentligen redan 2018 när jag blev gravid men det har blivit ännu mindre av den varan under pandemin. Jag har lärt mig hur bra jag mår och hur mycket mer jag hinner av att inte resa runt så mycket. Har inte varit i Stockholm på ett och ett halvt år och det har gått utmärkt. Resa mindre och ta färre fysiska möten är ett framgångsrecept.
Jag har haft en hyfsat jämn arbetsbelastning. Mycket för att jag kontinuerligt checkat av och bromsat i tid. Och det har jag lyckats med tack vare att jag blivit just lite långsammare och mer eftertänksam. Jakob konstaterade förvånat att jag snart går på ledighet “men ännu inte haft något bryt”. Det sedvanliga brytet brukar annars alltid infinna sig i juni när jag ska arbeta undan inför sommaren och under en period nästan knäcker mig själv. I år har jag legat bra till hela vägen och hade inte Ulf behövt vabba den här veckan hade jag haft ett riktigt skönt arbetstempo. Samtidig som det är till PRECIS till sådana här situationer man behöver hushålla med energin. För man kan ju planera hur bra som helst men så händer det något i ens privatliv och då saknar man marginaler.
Jag har arbetat väldigt medvetet med att hitta former för vila och återhämtning. Utöver helger, lov och sånt. Försöka ta ordentliga raster, verkligen hitta vila under dessa raster och inte bara scrolla i telefonen. Öva mig på att stilla mig själv och lugna mina tankar. Har börjat arbeta med mindfullnesövningar och sånt jag alltid varit extremt ointresserad av. Men har hittat ett sätt att göra det på, som passar mig precis och inte är det minsta flummigt (har ett boktips på det här ämnet – kommer i senare inlägg)
Jag har också varit mer krass. Till exempel fick Ulf gå på förskola på sportlovet medan de andra barnen var hemma. Han kommer också få gå på förskolan lite längre i sommar medan storbarnen är lediga. Eftersom jag har en del jobb och inte kan göra det med en sjövild tvååring hemma. Storbarnen klarar ju sig själva! Bara att erkänna det för mig själv är stort. Att det är okej att mitt minsta barn får gå mer på förskolan i sommar. Han lider inte – han har det jättebra.
Vad har då blivit fel? Många saker. I höstas hade jag bokat på mig alldeles för mycket jobb och först när reserestriktionerna skärptes så att jobben föll bort insåg jag att jag även utan dessa jobb hade mer än tillräckligt på mitt bord. Den insikten var rätt jobbig. Att jag tänkt så fel. Jag har också haft vissa kommunikationsmissar som lett till onödig irritation. Jag behöver öva mer på att vara tydlig, säga som jag verkligen tänker och känna ett lugn inför resultatet. Även när det skapar olustig stämning. För annars är det ju alltid jag som ska gå och känna mig olustig. Jag har ju varit en snäll, tillmötesgående tjej under hela mitt arbetsliv och det tar ett tag att landa i att jag faktiskt är en vuxen kvinna som inte behöver be folk om lov.
Ja, så är det och trots diverse toppar och dalar under arbetsåret känns det som att allting varit inom rimlighetens gräns. Och jag kommer att gå på semester i sommar – lugnt och värdigt utan att kraschlanda på mållinjen. Jag kommer inte behöva börja återhämta mig från noll för att jag faktiskt inte är på noll efter mitt arbetsår. Vilken seger! Så här vill jag fortsätta arbeta i höst.
Vi äter nästan alla måltider på verandan den här årstiden. Det är så mysigt här ute och allt blir liksom lite festligare. Till och med en enkel pyttmiddag!
Att välja vegetariska, klimatsmartare alternativ till kött behöver inte vara det minsta krångligt, svårt eller inbegripa övertalning av matkräsna barn. Ej heller av en själv. Jag gillar nämligen pytt i panna och när vi gör det vill jag ju att det ska smaka precis som vanligt. Därför är jag så himla nöjd att Felix vegetariska Krögarpytt smakar förvillande likt originalet.
Jag serverar alltid pytten med inlagda rödbetor och en sallad på sidan. Stekta ägg är också gott till om man vill göra det ännu mer mättande. Plus massa nymald svartpeppar (på min portion – inte barnens)! Mums.
Det här slevade vi i oss häromdagen när jag kom hem efter en sen jobbdag, hade noll matinspiration och lätt huvudvärk. Bara fram med påsarna från frysen (två brukar vara lagom för vår familj) ner i stekpannan och medan den fräste hackade jag ihop en sallad. Hips vips var den helvegetariska middagen kirrad utan att någon av ungarna petade i maten eller förhöll sig skeptisk. ALLA åt med god aptit och när så sker är det ju en riktig femplusmåltid!
Felix har senaste tiden gjort en storsatsning på att ta fram vegetariska alternativ till några av sina mest populära kötträtter. Och eftersom dessa är just vegetariska minskas samtidigt klimatavtrycket. Deras mest klimatsmarta produkter har symbolen ”Lågt Klimatavtryck” som visar att produktens klimatavtryck är mindre än hälften jämfört med dagens snitt för mat och därmed ligger i linje med FN’s klimatmål!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
