Jag hade tidigare i höst ambitiösa planer på att ordna ett glöggmingel med 20-30 kompisar sådär. Men när det närmade sig tog jag mitt förnuft till fånga. Vad är poängen med en stor fest när man knappt kan stå på benen längre stunder? Nej,  det fick bli en liten grej istället – men dubbelt så mysig! Så till den andra advent bjöd jag in till julpyssel med matlaget. Hade klätt mig till en röd pumla dagen till ära.

Folke ville vara finklädd som lucia. Men utan ljus i kronan. Så han såg mer ut som Björn Borg. Bertil körde guldiga ringar från mitt smyckesskrin och rosett i håret för att sätta piff på outfiten

Kors i alla tider – jag och Jakob fastnade på en bild tillsammans också! Sedan när matlaget kom tog vi en bild på hela gänget. En riktig sådan där uppställd förr i tiden – bild. Tänker att det får bli vår tradition. Julpyssel varje december och alltid en ny gruppbild. Och tänk, nästa år är det två till små bebisar med på bilden!

På bordet i köket dukade jag upp fem sorters julgodis.

Som aprikoskonfekt, fikonstubbar, saffransfudge och lite annat smått och gott.

Saffransbullar, skurna pepparkakor och vindruvor.

Och chips med crème fraiche, rom och rödlök på. Och så lite svartpeppar. Man vill ha något salt till allt sött såklart!

Stina var fin i Miss Clarity-klänning och Elle var söt som en pepparkaka.

Jag bjöd på min  suveräna (om jag får säga det själv) glöggsangria. Utmärkt om man tycker att vanlig glögg är för sliskig. Gjorde den på Eljest Glögg och det blev hur gott som helst.

Sedan dukade vi fram enorma mängder glanspapper, kräppapper, silkespapper, scrapbookpapper, flirtkulor, filt, limpistoler och glitter. Och så sattes det igång att fläta hjärtan till julgranen, vika änglar och bygga snögubbar av vaddkulor.

Koncentrationen var på topp.

Stora som små skapade

Med enstaka upprörda utbrott från en fyraåring med konstnärlig kris.

Det har mer eller mindre vräkt ner snö i dagarna två – så de utfärdade en klass ett varning. Men vad gör det när man inte måste åka någonstans och inte måste uträtta någonting? Bara mysigt att sitta inne och kura!

Efter ett tag smög barnen upp och övade luciatåg och sedan kom de ner för att lussa för oss. Så gulligt med spröda små barnstämmor i skrynkliga luciakläder.

Efter några timmar av sött började magarna kurra. Då skickade vi iväg alla pappor till närmsta samhälle att köpa pizza, och barnen blev utkörda för att leka i snön medan vi satt i soffan och surrade. När de kom tillbaka fortsatte myset till sent på kvällen.

Tänk att man kan ses så ofta och ändå aldrig få slut på samtalsämnen? Vilken nåd med sådana vänner!

Jag hade högtflygande planer på att dokumentera lördagen i detalj för er – eftersom jag vet att många av er gillar sådana inlägg. Tyvärr kom jag bara halvvägs. Men den halva som fotades ska ni i alla fall få se!

Det började med att jag vaknade vid fem på morgonen. Jag hade en väldigt verklig dröm om mamma och sedan kunde jag inte somna om. Så efter en halvtimme gick jag upp istället. Tjofsade ut och hämtade morgontidningen och lät Melker komma med och kissa. Redan imorse vräkte det ner snö och har fortsatt hela dagen. Så pass att de utfärdat en klass ett varning. Hur som helst. När jag kom in gjorde jag eld i vedspisen och tände massa ljus och läste tidningen i lugnt och ro. Vid sjutiden dukade jag fram frukost till hela familjen. En julig sådan.

Vanliga pepparkakor, skurna pepparkakor och saffransbullar.

Så fikade vi länge och väl när alla hade vaknat.

Efter frukosten tog jag och pojkarna ut sparkarna och rastade Melker. Det tog jag ingen bild på – så det får symboliseras av den här.

När vi kom in bar jag upp en ny jullåda från källaren. Jag har typ en särskild jullåda för varje advent. Så att december kan stegras i exakt rätt tempo. Till första advent är det mest stjärnor och ljusstakar som får komma fram. Till andra advent är det julkrubba och julkyrka och alla julbonader. Tredje advent öser jag på med ALLT jag bara har i julväg. Girlander till taket, stora pappersklockor, mistel, halmbock mm. Och så sista veckan innan jul kommer granen in.  Ungefär så.

Barnen sorterade i alla fall fram alla små tomtar…

Och placerade ut dem överallt i sitt rum.

Ute härjade Jakob och Albin och Emil från matlaget. Tur vi har bra vänner. Idag var det nämligen dags att få upp takstolarna på garaget Jakob bygger. Då ska man helst vara tre.

Och tänka sig – de hann med allihop!

Fast däremellan fick de komma in på en varmkorvspaus så att de skulle orka!

Så här kommer det bli. Ett dubbelgarage. Och fönstret där på gaveln kommer bli ett stort gammalt spröjsat i liknande stil som punschverandan. Så att byggnaderna liksom talar med varandra. Det är Albin som har ritat allting. En sån bra arkitekt! Återstår att se hur jag ska färgsätta allt till våren.

Jag skickade ut barnen att hitta på något roligt. Det blev snögrotta och snöbollskrig och en sväng med sparkarna.

Själv skyndade jag mig in igen.

Och la mig på sängen för att vila en stund och samtidigt öva lite på altstämmorna till kvällens luciatåg. Vi har nämligen ett luciatåg i byns bönhus varje december. Inte på själva lucia utan någon helg innan. Nu var det flera år sedan jag kunde vara med  – men jag hade bestämt mig. I år skulle det bli av. Den här december ska nämligen fyllas med så mycket julmys som bara är möjligt!

När jag fiffat håret, sminkat mig och strukit mitt nattlinne åkte jag på luciagenrep. Och därefter kom Jakob och barnen och lyssnade. Folke och Bertil hade länsat mitt smyckesskrin och gjort sig fina i pärhalsband och skramliga örhängen. Och det blev en riktigt stämningsfull stund i kyrkan. Trots att jag var nära att svimma och trots att fogarna värkte.

Men inget av det här hann jag ta bild på, för jag hade fullt upp. Och nu är jag så trött att jag nästan faller omkull. Så jag går och lägger mig. För imorgon har vi bjudit in till julpyssel och glöggmys för våra kompisar och då gäller det att vara pigg!