18 april, 2021

Så många fina kommentarer på mitt förra inlägg. Har läst varenda en och känt med er allihopa – i stort som smått. Jag har alltid fått höra att jag är så dålig på att släppa in folk och berätta hur jag egentligen känner. Och det kan nog stämma men varje gång jag skriver det här på bloggen rakt upp och ner – då blir det omedelbart bättre. Oftast så pass mycket bättre att när jag väl hamrat ner och publicerat inlägget – ja då har tillfrisknandet redan börjat.

Så jag har faktiskt haft några riktigt fina dagar nu där orken och lusten återkommit. Hoppas alla ni som skrev också får må lite bättre snart. Här kommer min helg i väldigt många bilder.

Vi har haft ett alldeles ljuvligt väder i flera dagar så när fredagen kom hängde vi ute i trädgården allihop och jag baxade fram grillen som stod längst in längst under allt möjligt bråte i magasinet.

I min familj är det jag som grillar. Älskar att grilla men är anmärkningsvärt dålig på det. Tror jag ska låna någon bok om hur man blir bra på det och sätta igång att plugga! Det blev i alla fall hamburgare på vår egen lammfärs

Brorsorna drog ut fårskinn och bolster och hade kramkalas i värmen

Middagen intogs på verandan och sedan kraschade vi i soffan och såg på Bäst i test. Herregud vilken bra säsong – önskar bara att Keyo var med i varje avsnitt. Men man älskar ju Johanna och Olof.

Vi steg upp sju på lördagsmorgonen. Rena sovmorgonen med tanke på att på vardagar vaknar vid sex

Allt är tack vare den här frukostgeneralen som inte gillar när någon annan än han själv ligger och drar sig

Två tufsiga, nymornade människor som spanade ut på solen “Kommerrr håg solen!” ropade Ulf och skyndade sig ut på verandan för att möta solen som han alltså kommit ihåg under natten. Tänk ändå att man bor i ett klimat där tvååringar lyckligt utbrister sånt? Det är ju ändå ett mirakel att man överlever vintern varje år!

Medan Jakob brassade frukost till de morgontrötta storbarn gick jag en långpromenad med Essa och hälsade på hästar, grisar och alla andra djur som bor här i byn. Tycker det är så skönt att ta en egen promenad på morgonen när jag är ledig. Då får jag i alla fall chansen att komma igång lite på egen hand och samla tankarna ifred. Tålamodet med barnen blir bättre.

Så småningom kom jag hem igen och drack kaffe på trappan och barnen lekte med vattenpistolerna jag grävt fram i magasinet. Och så vattnade jag mina rabatter. Man kan lätt glömma bort hur torr våren är – särskilt när man har haft mycket snö. Men oftast ligger fukten ytligt. Det ser blött ut men längre ner är det kruttorrt. Så ett bra sätt att väcka rabatterna och få den frysta jorden att tina – det är att vattna grundligt. Det gjorde jag och såg samma eftermiddag hur scilla, tazetter och narcisser skjöt upp ur marken.

Barnen fick varmkorv på verandan (bästa lunchmaten på helgen när man inte vill lägga tid på att fixa käk ständigt och jämt) och så tog jag fram korsordstidningen till Bertil och ett mattehäfte till Folke som gillar att räkna.

Knepade och knåpade…

Efter lunch kom farmor från stan – hon hade med sig lördagsgodis till barnen som vanligt.

Och när det blev alldeles för kvävande varmt så spolade jag upp en balja i trädgården så att lyckliga ungar fick svalka sig.

Fast Bertil ville helst bara sitta och spela på sin didjeridoo som han fick i julklapp och är helt fenomenal på att få ljud i.

Till middagen på lördagen blev det grillat igen. Blandade grönsaker och så lite eget kött.

Och jag stal till mig lästid. Läser om Mansfield Park för 26e gången i ordningen om jag räknat rätt. Det är min favoritbok av Austens alla verk – men ändå inte den jag läst allra flest gånger. Önskar jag orkade ta till mig ny litteratur men just nu när jag bara stjäl stunder för läsning vill jag umgås med någon jag tycker om, känner utan och innan och behöver noll tid för att sätta mig in i. Som kära gammla vänner – så är mina favoritböcker!

Kolla in hur mina pelargoner kommit igång förresten. Tog upp dem från källaren för någon månad sedan och då såg de erbarmligt risiga ut. Nu börjar de bli som små buskar!

Barnen spelade Minecraft-brädspel med farmor och när hon tog tåget tillbaka till stan fortsatte de på egen hand. Och medan de såg Dr Strange med Jakob som kvällsmys gick jag och la mig med Jane igen.

Den här söndagsmorgonen startade jag med att ta Essa en promenad runt byn. Satte först på en podd men stängde av. Orkade inte lyssna på någonting – ville bara ha fågelkvittret i öronen och solen i ögonen. Formligen studsade fram med öppen jacka och gympaskor. Så ljuvligt att bjudas på så varmt, vindstilla väder!

När jag kom tillbaka roade sig alla barn så jag bäddade ner mig på farstubron och somnade med Mansfield Park i ansiktet. Njutningen visste inga gränser. Dagläsning och dagsovning är två av mina favoritaktiviteter! Det bästa är när de kan åtföljas.

Efter lunch kom gammor och hälsade på – vi är så lyckliga att vi nu kan ses! Och min pappa ska vaccineras till veckan – är så glad att det ska ske!

Gammor hade med sig sina goda bullar och vi fikade i värmen på verandan. Bor praktiskt taget här ute under våren.

Men när det blev alldeles för varmt stoppade jag ner Ulf och gammor i lådcykeln och så skjutsade jag dem (storbarnen fick cykla själva) ner till sjön för ett bad.

Som ni ser ligger isen ännu kvar på sjön. Såg till och med någon som vågat sig ut för att pimpla!

Men vi ville bada! Jakob var först i

Sedan hjälpte han i gammor så att hon inte skulle halka. Hon är en van vinterbadare sedan många år – trots sina 80+ räds hon inte isvatten!

Hon var i längst av alla.

Sedan var det min och Folkes tur. Men det blev ett snabbt dopp för mig. Det gör ju alltid så fruktansvärt ont i smalbenen. Alltså så att jag blir jätteledsen och typ kränkt? Hur står folk ut?!

När vi badat klart ropade plötsligt Jakob “MEN VAR ÄR ULF?!” En kort stund av panik utbröt. Hade han ramlat i vattnet? Gått iväg därifrån? Sprungit ner sig i bäcken? Men nejdå. Vi hade bara glömt honom som vanligt. Han satt ordentligt fastspänd och sa inte ett ljud utan väntade bara snällt på att vi skulle åka hem. Stackarn.

Det blev grillat till middag idag igen.

Jag vattnade blommorna ännu en gång. Krut-torra av det gassande solskenet.

Ulf hängde mig i hasorna och vattnade med vattenpistolen

Min fina lilla knubbis med den största kalaskula jag sett.

När vi vinkat av gammor gjorde vi kväll

Och barnen kröp ner i soffan och såg en film med Jakob medan jag la Ulf. Och nu ligger jag här och skriver till er.

Hoppas att ni får en fin vecka allesammans. Jag tänker att den torde bli bättre än min förra arbetsvecka i alla fall! Nu ska jag fortsätta umgås med Fanny Price och Miss Crawford och somna till några repliker från Mr Edmund Bertram. Förhoppningsvis utan att tappa boken rakt i ansiktet på mig själv. Godnatt!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
15 april, 2021

Usch vilken grundlig, gedigen blääää-känsla jag gått med i bortemot en vecka nu. Kroppen är tung, svullen och orkeslös. Jag saknar koncentrationsförmåga och lusten att träna och ta hand om mig är nere på noll. Det enda jag är riktigt sugen på idag är att köpa tre kilo smågodis och trycka i mig liggande i sängen medan jag tittar färdigt på Knutbydokumentärer. Japp, det är mensen som spökar! Fast inte bara tror jag? Den brukar inte innebära så här risigt mående så här länge. Varför känns det alltid som att det mående man är i just nu aldrig kommer gå över? Det är samma sak när jag är glad. Då kan jag inte förstååå att jag kan må på något annat sätt någonsin? Och tänker till och med att jag nästa gång jag mår dåligt verkligen får ta och rycka upp mig. HAHAHA. Skulle gärna rycka upp mig nu om jag bara kunde få grepp om mig själv. Men då jag just nu känner mig för orkeslös för att ens öppna en skruvkonserv har jag definitivt inte kraft till det.

Nästa vecka fyller jag 35 och det känns inget kul alls. Jag har åldersnoja. Är så van att vara yngst i alla jobbsammanhang men nu är jag ju vuxen med besked och ingen tycker att man är ung och lovande längre. Man förväntas bara leverera som en vuxen människa vilket inte alls är en lika rolig utgångspunkt. Det har ganska ofta hänt mig att folk blir förvånade över hur ung jag är. Tidigare tog jag det som en komplimang eftersom det alltid efterföljdes av konstateranden om att jag ju hunnit så mycket, hade hus och barn och bla bla bla. Men nu när någon blir förvånad över hur ung jag är så känner jag alltid att det är för att jag ser så gammal och sliten ut. Och jag har ju onekligen känt mig gammal och sliten i flera år. Särskilt innan jag började med den här hälsoresan. Och lite extra just nu då när jag ryggar tillbaka inför min egen glåmiga spegelbild.

Nä fy fasen. Borde avsluta det här inlägget med något klämkäckt konstaterande om att det snart kommer att vända. Fast så långt räcker inte orken. Men du som också mår piss är välkommen att kommentera och frossa i hur synd det är om dig. Ibland är det det enda rätta.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• Reklam för Nu Bakar Vi •
14 april, 2021

Godmorgon! Jag må se drömskt ut men är inte fullt så drömsk i verkligheten som på den här bilden. För i verkligheten sitter jag inte bara och njuter en kopp te i Annakarins kök. Nej vi jobbar också stenhårt med det här:

Nu bakar vi. Här är provtrycket på omslagets gröna färg (dock ser det slutgiltiga omslaget lite annorlunda ut – med bland annat några utbytta illustrationer). Och vi sitter nu och försöker planera logistiken kring boksigneringen. Alla som förhandsbeställer Nu bakar vi får den nämligen signerad vilket betyder att vi inom några veckor kommer få hem en lastbil full med böcker att sätta våra kråkor i. Hur ska vi lösa detta? Vart ska vi förvara böckerna medan vi signerar oss igenom ett tusental?

Jag misstänker kramp i högerarmen och en äktenskaplig kris när Annakarins hela hem tas över av böcker. Men det kan det ju vara värt – för vi är så glada att ni är så många som förhandsbeställt! Eftersom boken trycks i dagarna stänger inom kort möjligheten till att få den signerad. Och med tanke på pandemin blir det nog inga andra signeringar det här året är jag rädd. Så därför – en påminnelse till dig som funderat på att lägga en beställning men ännu inte kommit till skott.

Gör det här!

Boken levereras i mitten av maj och är en fin present till barn som fyller år, när de går på barnkalas och såklart på sommarlov…

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
13 april, 2021

Har ni tänkt på att det aldrig finns några andra fordon i bilreklamerna? Bilen är alltid ute och kör själv på vägarna. Bränner genom en tom storstad, slingrar fram genom ett bergsmassiv, kör över en åker där säden böljar i vinddraget. Men för de allra flesta innebär ju bilåkande att stå still vid rödljus, irritera sig på folk som inte respekterar högerregeln, förgäves leta parkeringar och försöka hinna köra om lastbilar innan vägen blir enfilig igen. Kanske därför jag älskar att köra bil? För att bilkörande på landsbygden mest ÄR som i bilreklamen?! Man möter knappt någon trafik, behöver inte köra om eller störa sig på folk som bryter mot reglerna. Och så är det vackert som tusan. Men tänk på om vi kunde förskjuta bilnormen genom att porträttera bilägande i stan som lite mer sanningsenligt? Visa allt det där pissjobbiga med att köra själv istället för att åka kollektivt. För det är ju först och främst den typen av bilkörande som måste minska. Bland de som faktiskt KAN låta bilen stå för att det finns alternativa sätt att resa på.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
12 april, 2021

Idag vräker snön ner från himlen och jag som lovade barnen att vi skulle börja cykla till skolan efter påsk. Men det var ju en sådan vårig påskvecka så jag trodde garanterat att det skulle gå!

Lovet är slut och trots att alla planer blev ändrade och inställda blev det en riktigt fin vecka här hemma. Med vårväder, trädgårdspåtande och omtapetsering. Här är lite sånt vi gjort under vårt påsklov

Bertil har fastnat för korsord så nu löser vi tillsammans. En sån mysig syssla att göra ihop – jag minns att det var pappa som lärde mig tänket när jag var liten. Han visade mig i mormors Allers och Hemmets. Och nu sitter jag med samma tidningar med min egen son.

Fast här löste Bertil och Ada korsord ihop. Medan Essa höll dem sällskap under bordet

Jag har bakat frukostfrallor

Strandade valar

Och långätit frukost i lugn och ro

Matlagshundarna har bekantat sig med varandra. Ja Essa och Popsy är ju redan bästisar men nu har Stina och Emils rescue dog Senja kommit. De är så fina ihop alla tre! Funderar bara på hur det ska gå när vi ska åka och bada tillsammans i sommar? Med fyra storbarn, två småbarn och tre unghundar! Blir spännande.

Vi har ägnat oss åt att ta täta tupplurar. Små så väl som stora…

…familjemedlemmar

Vi hade en matlagsdag också. En hel dag när vi typ bara umgicks med matlaget. En av aktiviteterna var att bada isvak. Alla närvarande utom bebisarna hoppade i plurret.

Albin pekade ut platsen där Jakob skulle gå ner

Essa övervägde att hoppa i och rädda husse

Vi har också ätit våfflor i stora lass. Man måste fylla på med energi när man ska lära sig cykla. Folke kunde i princip förra sommaren men med så långa vintrar som vi har kan man hinna glömma. Nu har han lärt sig och vi har varit ute och cyklat tillsammans och skvätt ner oss med lervatten från grusvägen.

Jag har bakat ännu mer bröd.

Och städat bort allt gammalt julpynt och bröt från farstubron

Vi firade såklart påsk också. Men det har jag ju redan bloggat om

Jag har tömt och tapetserat om Folkes rum och det blev såååå fint! Det här är alltså förebilden om någon hann bli orolig.

Men det ABSOLUT bästa av allt på påsklovet? Det var att gammor nu är färdigvaccinerad och kunde komma och hälsa på.

Gammor Elsa som brukat vara här varje vecka och sova över har inte kunnat komma och hälsa på ordentligt på över ett år. Vi firade med skumpa och god mat!

Och Elsas goda bullar som vi också saknat mycket

Mmmm vilken lycka!

Påsklovet avslutades med att vi firade Ulfs namnsdag. Jakob höll parallellt på att flytspackla vårt källargolv så han kom till bordet i arbetsoverall. Som vanligt blandas högt och låg, fint, fult rörigt och tryggt på en och samma gång här hemma.

Tack för ett fantastiskt påsklov vill jag säga – men vet inte riktigt till vem jag riktar det tacket. Men så fint att veta att nästa långa ledighet att se fram emot blir sommarlovet!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
9 april, 2021

Det finns ett ordspråk som lyder “Vill du få någonting gjort – be en upptagen människa”. Det stämmer ganska bra. För så gör ju stressade människor – adderar ännu mer till mixen.

Har du någon gång haft en pisstressig dag med andan i halsen när du inte fattat hur du ska lösa en enda uppgift? Och så läser du ett mail med en förfrågan eller så kommer någon förbi ditt skrivbord och ber dig att lösa ännu ett problem? Och du säger utan att tveka ja trots att det går emot allt förstånd och logik. Och på något konstigt sätt känns det ändå lite rätt inuti?

Det tänkte jag på när jag hörde den här nyheten från Vetenskapsradion (lyssna här – klippet är bara någon minut långt). Den handlar om att de allra flesta människor som ställs inför ett problem satsar på att försöka lägga till saker istället för att fundera på vad som kan tas bort. Och det verkar vara en slags mental genväg för problemlösning som ofta leder till att vi fattar irrationella beslut.

Jag tänker att det måste vara det som händer i hjärnan när man är fruktansvärt upptagen och samtidigt åtar sig att göra ännu mer? Och så tänker jag på att stressade människor ganska ofta faktiskt är sin egen stressmotor. Utan att inse det eller vilja ta något ansvar för sin egen del i stressen. Har man ett högt tempo, jobbar hårt och springer snabbt – då kommer ju alla bollar man kastat iväg tillbaka lika snabbt. Som en studsboll som sulats stenhårt i asfalten. Jämfört med en som man bara tappar lite försiktigt. Om man hela tiden svarar med vändande post, ringer tillbaka direkt och återkopplar med besked – ja då kommer ju följdfrågor och mer jobb i retur. Dessutom kan stressade människor ofta missta en öppen fråga som en fråga riktad direkt till dem. Och svarar omedelbart ja. Vilket både ger merjobb och omöjliggör för någon annan att kliva in och axla ansvar.

Det knäppa är bara att det här snabba beteendet är något vi lärt oss att premiera – ja rentav beundra i arbetslivet. Jag hör ofta måtton som Gör det fort och få det gjort. Hellre snabbt än bra. Det är viktigt att ha ett agilt förhållningssätt! Och när man är uppstressad och överhopad av arbete så känns det onekligen som att man får mycket gjort när man håller på så här. Men vad av verklig kvalitet kan man egentligen bocka av?

Självklart finns det situationer, arbetsplatser och perioder då vi inte har något val. Då externa faktorer ÄR stressmotorn i ens liv. Men då är det ju ännu viktigare att förstå att man också har en egen stressmotor. Och att man är skyldig sig själv att inte gasa ännu mer.

Det faktum att jag ofta är min egen stressmotor – och att jag väljer att addera istället för att ta bort när jag löser problem. Det är något jag jobbar aktivt på att förändra. Jag har inte hunnit så långt i processen ännu. Men insikterna har kommit i takt med att jag sänkt mitt arbetstempo och jobbar på 75 procent av min förmåga istället för 100. För när jag gör det märker jag att jag hinner tänka över en förfrågan så att jag svarar rätt sak. Jag funderar någon dag extra över formuleringarna i ett mail – och slipper jag få det i retur med massa missförstånd. Jag upptäcker också varningstecken och potentiella faror att parera. Och viktigast av allt – jag hinner märka vilken hög arbetsbelastning jag har. Alltså på riktigt märka det (inte bara sucka att jag är såå stressad) och sedan agera på ett sätt som bromsar min inre stressmotor istället för att gasa upp den.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
8 april, 2021

Blev så glad när den här boken kom med posten innan påsk. Jag har tjuvbläddrat i den hos en vän och tänkt klicka hem men istället skickade fina Erica Åberg boken till mig. Byggnadsvård – hur du får tid, råd och kraft att restaurera ditt hem

Den här boken skulle vi haft när vi köpte vårt hus. En perfekt gåva till alla som funderar på att köpa eller precis tagit sig an ett äldre hus och vill renovera det på ett hållbart, miljövänligt och tidstypiskt vis.

Det jag gillar med Erikas byggnadsvård är att hon inte är dogmatisk. Det finns många byggnadsvådsböcker på marknaden men de flesta ger mig ont i magen och stresspåslag över alla fel, måsten och ajabajan. Där har ju min kompis Ulrika som är både byggnadsvårdare och arkitekt erbjudit en sund motvikt och rimlig medelväg för mig. Och det tycker jag Erika Åberg också gör. Hon är aldrig kategorisk utan lyfter fram många olika perspektiv på renovering av äldre hus. Ger mig lust och hopp istället för dåligt samvete!

Boken lyfter praktiska tekniker och steg-för-stegbilder på hur man putslagar en murstock eller gör en färgtrappa – men också jämställdhetsfrågor och äktenskapliga råd för minskad konfliktnivå. Alltihopa sånt som är viktigt när man lever i ett renoveringsprojekt som kanske är ens stora livsdröm – men däremellan också ett stort stressmoment.

Ja det var dagens boktips från mig, det <3 Kan förresten tipsa om att Erikas instagramkonto också ger massa bra inspiration och knep kring renovering!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
8 april, 2021

Det ekar lite tomt i storebrors rum för han är i sin kompis stuga några dagar. Så märkligt att ha ett storbarn som utan att blinka eller tveka reser bort från oss. Det är honom väl unt. Att vila upp sig från småbrorsorna

Jag kom på att jag nog inte visat hur hans rum blev. Bertil önskade sig ju ett eget rum i julklapp och för några veckor sedan kom de sista detaljerna på plats. Han fick välja tapet helt själv och drömmen var att det skulle kännas som att sova i en skog. Och det kan man ju säga att han lyckats med. Tapeten Pomona gör rummet varmt och mysigt och grönskande.

Vi rev ner den gamla våningssängen Jakob byggt och ställde in järnsängen igen.

På väggen hänger en fin tavla vi fick i inflyttningspresent när jag och Annakarin startade studion. Det är Frida som gjort min banner som målat den! Väggen på hyllan och den lilla postern kommer från Ikea och var en tioårspresent

Jag tapetserade rummet på en dag. Plockade ut allt på morgonen, tapetserade och ställde in alla möbler igen lagom tills att Mellofinalen sändes på teven den kvällen.

Mina storbarn är helt inne i Minecraft så behoven i barnrummet har förändrats. Mindre leksaker önskas men däremot ett stoort bra skrivbord att spela, pyssla, måla vid. Så ett sånt byggde vi av en gammal bänkskiva och några hopsnickrade konsoller av spillvirke. Orkar jag kommer jag måla in bänkskivan någon dag. Men till vidare får den vara precis som den är!

Men av några spillbitar tapet satte jag piff på det slitna gamla bokskåpets dörrar….

Det knäppa? Det knäppa med hela den här rokaden är att barnen var supernöjda med att få varsitt eget rum efter att ha delat sovrum i flera år. Nöjdheten varade i ungefär fem dagar. Sedan fick Folke flytta tillbaka in i sovrummet och nu sover de skavfötters igen i samma säng. Syskonkärlek!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
6 april, 2021

Jag är så trögstartad på morgonen. Är svag i kroppen. Kan knappt öppna en burk eller låsa upp ytterdörren. Mitt värsta är när jag ställs inför beslut. Jakob som vill diskutera något, barnen som drar i mig eller har någon konflikt där jag måste medla. Då känner jag mig så fruktansvärt trängd. Får flyktinstinkter. Mitt bästa sätt att tackla mornarna är att äta frukost ifred, läsa tidningen ifred, samla tankarna ifred. Och jag har ofta önskat att jag var morgonmänniska och född på ett sätt så att mornarna alltid kändes bra. Det är ju så mycket mer kompatibelt med samhällets krav.

Men en sak som gjorde mig helt chockad var när min kompis Elina som är morgonmänniska förklarade för mig att morgonmänniskor inte alls studsar upp ur sängen helt glada. Det är ju annars det man tror när man är kvällsmänniska. Man känner alltid att man missat dygnets bästa timmar när man lever med en morgonmänniska som hunnit med att bygga en vedbod, laga en trerättersfrukost, gett sig ut på en uppfriskande springtur och sedan duschat medan man själv låg och trynade. Hur kan de ha sådan energi? Livsglädje? Ork? Men så är det alltså inte nödvändigtvis. I själva verket kan det som kännetecknar en morgonmänniska vara att inte känna behov av att snooza. Att lätt kvickna till på morgonen och snabbt känna sig vaken. Det behöver inte vara mer än så. De kan fortfarande känna sig slitna, håglösa och griniga. Jag känner mig dum som inte fattat det tidigare. Men hur skulle jag vetat det? Då låg ju jag och sov!

Men jag kan ju gå till mig själv som kvällsmänniska. Inte uträttar jag särskilt många storverk i den sena natten. Oftast är jag bara uppe för sent, lyssnar på någon podd, pillar ut ett invuxet hårstrå på smalbenet med en pincett eller övar på att göra en perfekt eyeliner. Särskilt glad är jag väl inte heller. Även om oro och grubblerier är längre bort än på morgonen.

Fast ibland när Jakob stiger upp så händer det ju att jag möblerat om, påbörjat en tapetsering eller gjort något annat drastiskt som han får upptäcka i gryningen. Och då kanske han känner att det är jag som är den där orimligt pigga och hurtiga övermänniskan som trots att klockan passerat midnatt kan dra igång med att klä om en fåtölj? Den tanken har aldrig slagit mig tidigare. Jag har bara känt mig dålig i förhållande till alla morgonmänniskor. Trots att vi kvällsmänniskor – om jag nu ska vara riktigt petnoga – faktiskt kommer igång med de verksamma timmarna ÄNNU tidigare än morgonmänniskorna. Nämligen direkt efter midnatt.

Den här våren har jag motvilligt tvingats att bli en morgonmänniska. Jag vaknar ofta vid sex, även på helgerna. Och det är ju härligt att känna att man har ett försprång på dagen. Men ärligt talat? Det tappar man ju sedan. När man måste gå och lägga sig på kvällen strax efter barnen och inte får någon härlig ensamtid i huset. Det är självbedrägeri att tro att man kan vinna tid. Det GÅR inte. Antingen tar du igen sömnen på kvällen eller morgonen och det ena är inte bättre än det andra. Det beror bara på hur man är född. Det enda sättet att vinna tid är om man blir som framgångsrika entreprenörer och politiker som hävdar att de klarar sig på fyra timmars sömn. Men det skulle ju jag ALDRIG vilja då sömn är det skönaste man kan ägna sig åt. En njutning man får återuppleva varje natt.

Nä, jag är nu i själ och hjärta en kvällsmänniska som mycket motvilligt provat att ha en morgonmänniska-klocka installerad i mig den här våren. Och jag tycker inte att det är hälften så bra som alla menat att det skulle vara.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.