Vi fortsätter bloggens tjugoårsfirande med att kika i backspegeln – och nu har vi kommit fram till 2009.
Jag har ganska sneda tänder
smala tår och stora händer
fasta små bröst, en john travoltaprick i hakan
tunt tunt hår som blir elektriskt som satan
långa ben med ljusa fjun
är långsint, men mera arg än sur
jag har lätt för att gråta och är snar att förlåta
är stolt och orädd
oftast uppklädd
ofta utklädd
men ganska konflikträdd
Ja. Nu vet ni.
Så rimmade jag om mig själv när jag var tjugo och det mesta stämmer väl fortfarande. Kanske inte det där om små fasta bröst dock. Hehe.
De första månaderna på året bodde vi fortfarande kvar i vårt femtiotalsradhus i stan.
Jag bloggade allt mer om matlagning och heminredning, eftersom detta blivit en större del av min vardag när jag flyttat hemifrån.
Jag publicerade receptet på morotsbröd som fortfarande är ett av mina mest besökta på bloggen. Och absolut det bröd jag bakar allra oftast fortfarande. Supergott att rosta dessutom!
Så här inredde jag mitt kök. Leilas bakprogram var en stor inredningsinspiration för mig och jag satsade på pasteller, gulliga små rådjur och bakprylar överallt.
Min garderob var lika färgglad som nu. Många av plaggen som syns här hänger fortfarande med.
Inredningsfilosofin var inte helt främmande från nu. Jag hade som synes en stor tavelvägg, mitt gamla sminkbord och skolplanscher på väggarna.
Så kom då dagen då drömmen blev verklighet och jag bloggade om att vi köpt hus! 200 000 kronor för vår kåk. Som hittat!
Och så småningom kom den första hälsningen från huset. Tog den här dagen då vi flyttat in. Vinkeln i köket är den här. Viss förändring har skett genom åren! Minns tomheten och rädslan när Jakob och svärfar Thomas åkte och hämtade sista lasset i stan och jag skulle vara ensam i huset. Va? Ni kan väl inte bara lämna mig här ute i ingenstans? Så kändes det verkligen. Svårt att förstå sjutton år senare när varje krök och gård och väg i byn är besjälad.
Den här våren rasade också debatten om så kallade ”hemmafrubloggar” i media och folk var arga på tjejer som gillade femtiotalskläder och bakade cupcake. Jag hamnade i centrum för konflikten och fick uttala mig lite var stans, vilket bara var bra för bloggens läsarsiffror. Och som ni vet har jag ju aldrig varit rädd för att sticka ut hakan och debattera.
Att flytta till ett gammalt hus och börja renovera visade sig också vara ohyggligt bra content. Läsandet på bloggen fullkomligt exploderade den här våren!
Vi hade så lite pengar att vi rollade hela huset i den billigaste vita takfärgen från Jula. Både tak och väggar, så att de liksom kalkade av sig på fingrarna när man tog i väggen. Inte det mysigaste man kan tänka sig, men ändå.
Alla hade ju vita väggar på den tiden.
Här är ett inlägg med bilder från vårt sovrum. Idag står en våningssäng i denna vrå, stället för skåpet. Där sover mina bonuspojkar när de bor här.
Vi hade så gott om utrymme på den tiden att jag fick ett helt rum som ateljé. Idag är här vårt sovrum. Så här såg samma vinkel ut tio år senare.
En tråkig sak den sommaren var att vi behövde avliva vår cocker spaniel Sixten. Jag skrev inte om anledningen just då, för jag skämdes så mycket och först 2017 orkade jag ta upp det på bloggen. Men Sixten hade något fel på sig från födseln och med stigande ålder blev han mer och mer aggressiv. Vi förstod till slut att det inte skulle gå att behålla honom. Vi avlivade honom en julidag och begravde honom i trädgården. Jag var så extra ledsen eftersom Sixten hade varit min och mammas hund och nu var också han borta. Men det var helt rätt beslut.
För på hösten hämtade vi hem Melker.
Och jag var så traumatiserad av att ha en aggressiv hund att jag var rädd för honom i början. Vågade inte ta på honom koppel eller lyfta undan honom när han gjorde fel. Kan ni förstå? Rädd för den här söta lilla korven! Men Melker var rakt igenom ljuvlig och läkte min hundrädsla steg för steg. Kan dock fortfarande översköljas av rädsla ibland, när jag måste lyfta in Essa i duschen och hon stretar emot. Trots att jag vet att hon aldrig någonsin skulle göra något mot mig.
Här har han dock precis bitit mig i näsan med sina sylvassa valptänder. Men bara som en kärleksbetygelse och inget annat. Det ser ni väl på hans förvirrade och snopna uppsyn? Varför tjuter matte?!
Hittade den här gamla bilden från trädgården och hajade till! Essa 2009? Nä det var förstås Jakobs familjs hund Micka som var och hälsade på.
En rolig sak som hände den hösten var att min arbetsgivare VF satsade på att göra en egen tidning med mig. Claras Jul. Det var en fantastiskt rolig upplevelse. Har bloggat mer om tidningen här.
Men vi kan ju inte hoppa över 2009 och inte kolla på lite roliga frisyr och stilbilder.
Rockabilly-inspirerat var tydligen en grej.
Det långa blonda håret var inte äkta utan en lös toft som jag införskaffat när jag gjorde min brudfrisyr.
Gud vad jag älskade den här blonda pagen med invikta toppar. Jag hade samma frisör då som nu, nämligen proffsiga Helen på WOW i Umeå.
Jag experimenterade allt mer med fotografering och redigering och hade så vansinnigt kul när jag lekte! Den här skyltdockan placerade jag så småningom i vårt vindsfönster i huset där vi bor nu. En bit in, så att man bara skulle ana henne när man gick förbi. Tänkte på hur kul det skulle vara att skrämma förbipasserande barn att det stod en mystisk dam uppe på vinden och tittade på dem.
Experimenterade med lång slutartid och olika sorters ljus. Någon tycke att den här bilden var väldigt osedlig och opassande. Det får mig att tänka på på hur negativa kommentarer verkligen kan sätta sig djupt. Skulle någon be mig minnas en snäll läsarkommentar från 2009 skulle det däremot inte gå. Verkligen otacksamt med tanke på hur många fler sådana jag fick!
Har kvar både den svarta och den randiga klänningen i mitt arkiv i källaren!
Jag fick feeling och klippte mig kort och färgade håret svart. OTROLIGT bra för ögonfärgen.
Ser ut som Pink här tycker jag.
Jag kanske borde bli riktigt mörkhårig någon till gång i livet? Innan det är för sent och jag bara ser ut som en trollpacka…
Läs mer på temat:
