Jag skrev ett inlägg om vikten av att få vila på semestern – även som mamma! Och det kom flera intressanta kommentarer som svar. Bland annat skrev Anna

Och sedan följde den här tråden.

Jag blir så glad när ni läsare kommer med tips, pepp, uppmuntran och förslag till varandra. Det är så fint och så viktigt! Och jag har tänkt en del på det här med att man inte ”får” explodera på barnen. Jag hör ibland sådant. Och jag håller med om att det inte är bra när vuxna blir för arga, högljudda eller känns hotfulla. Men det är rätt naturligt att man tappar det ibland. Och precis som Emilia här skriver så klarar barn det – om de känner sig älskade och trygga. Och man kan säga förlåt om man blev för arg. Men att råka bli för arg ibland är också mänskligt.

Barn är dessutom anpassningsbara. Ett barn kan lära sig att olika vuxna är olika stränga och har olika kort stubin. Både jag och min syster kan bli tvärarga och ryta åt barnen. När vi är här i stugan är alla ungar så vana vid det att ingen jagar upp sig. Ingen av oss är dock det minsta långsur utan efter en åthutning går det arga fort förbi. Att aldrig tappa humöret, bli arg eller ”explodera” kan faktiskt var att göra barnen en otjänst. För även om man själv är så kontrollerad kommer resten av världen garanterat inte att vara det. Och då är de helt otränade och oförberedda!

Jag tänker på min vän som har föräldrar som aldrig någonsin bråkat framför henne. En otroligt fin tanke från föräldrarnas håll förstås. Men i vuxen ålder har hon märkt att det satt en orimlig press på hennes egna relationer. Att inte se sina föräldrar bråka gör att det blir oerhört laddat och läskigt att själv göra det. Inte minst med sina syskon och sin partner.

Att rusta barnen för livet är inte bara att skydda dem från allt ont utan också att låta dem möta lite svåra och jobbiga saker ibland och märka att de klarar av det. Till och med en mamma som exploderar ibland i sommarvärmen.