Dagens uppmaning: Bjud in någon spontant på middag. Även om middagen inte blir av just denna dag, kan inbjudan skickas nu.

Det har varit så roligt att göra Claras kakbok! Jag började fotografera i augusti, efter att ha använt maj till att förbereda mig och provbaka alla bakverk. Mitt mood board var färgglatt, innehöll rutor av olika slag och hade en tydlig vintagekänsla utan att bli en pastisch.

Att både vara matstylist och fotograf är ganska knepig – särskilt om det innefattar att själv vara med på bild. Ändå är det lättare med bakverk än mat, som ju ändrar färg och form när det kallnar.

Att få rota i mina rekvisitaskåp och kombinera lämpligt porslin som missmatchar på precis rätt sätt – det är en rolig utmaning. Och det är så otroligt tillfredsställande när något jag köpte på en antik 2016 äntligen kommer i bruk och gifter sig med en duk från farmor eller en assiett jag hittat på soptippens porslinssektion.

Till Claras kakbok har jag samlat alla lärdomar jag gjort under åren jag bakat, rörande vetebröd och bullar, mjuka kakor och småkakor. Klassiska svenskt fikabröd alltså! Jag har plitat ner tips jag snappat upp när jag hängt över axeln på mormor – eller knep som Susanne lärt mig när vi gjort matlagningsteve ihop. Hur får man den perfekta vetedegen med bullar som jäser fint? Hur kan man tillverka sitt eget strössel och variera en sockerkaka med några enkla grepp? Kan man bara bra grundrecept så går det sedan att experimentera!

Vi svenskar är i ett globalt perspektiv väldigt skickliga hembagare. Jämfört med tex USA där kakmixer av alla de slag dominerar eller länder med en rik fikabrödskultur – men där man framförallt handlar det färdigt på bageri. Den kunskapen ska vi vara stolta över! Och framförallt tycker jag att vårt klassiska svenska fikabröd förtjänar att leva vidare i många generationer till.

Jag tycker att Claras kakbok är en suverän vår- och sommarpresent! Kanske särskilt om man ger bort den signerad. Tack till alla er som redan har bokat ett exemplar. Om du inte hunnit med? Ja, då…

…förbokar du ditt signerade exemplar här!

Usch vilken trist måndagsmorgon. Det snöar småspik, blåser kallt och himlen är smutsgrå. Har en enormt lång lista med saker som ska göras närmsta dagarna och jag är så trög. Det enda jag vill är att få träna, snart är det två veckor sedan sist. Orkar dock varken träna eller promenera, eftersom min kropp känns så svag. Samtidigt är jag för frisk för att vara sjuk – så jag är bara seg istället. Verkar vara otroligt utdragna förkylningar och influensor i år. Känner flera stycken som fått vara sjukskrivna i en hel månad.

Det jobbiga med att vara en stor familj är att när en person blir sjuk så kan man nästan räkna med att hela familjen insjuknar en efter en. Och sannolikt med någon veckas mellanrum. Så att själva sjukdomsperioden dras ut till typ tre – fyra veckor varje gång. Det ska bli skönt när Uffe slutar förskolan, för oftast är det han som drar hem sjukorna till alla oss andra. Förhoppningsvis lugnar det ner sig lite då.

Åren efter studenten fram tills Bertil började förskolan var jag typ aldrig sjuk. Minns att det var så sällsynt att jag verkligen sörjde det. Längtade efter att vara risig och få ligga under täcket ett par dagar och tycka synd om mig själv. Bah, vill typ ge mig själv en örfil när jag tänker på det!

Idag ska jag och Malin spela in två avsnitt av podden, så jag måste skriva manus. Jag ska göra en intervju och fota lite bilder. Ska hasa mig ut med hunden och tack och lov inte laga någon mat, för vi har rester kvar. En riktig gråmåndag. Men jag ska väl klara mig igenom det också.