Jag inser att jag nog inte nämnt min facebooksida så mycket. Många av er följer den redan – men för er som inte gör det kan jag tipsa om att sätta igång. På min facebook hamnar alla nya blogginlägg såklart. Men faktiskt också massa härligt extramaterial. Tips på läsvärda inlägg, pyssel och härliga recept. I veckan har jag tillexempel haft snål-tema på Facebook. Med billiga, goda måltider för en tunn plånbok. Så börja följ vettja!
Jag är så tacksam när jullovet börjar och slutar mitt i en vecka. Då får man så mycket gratis – två kortveckor som bonus till själva lovet! Det var med andra ord perfekt att skolan började i onsdags för vi har haft en tre dagar lång mjukstart. Och på tal om mjukt…
Här i Västerbotten (liksom stora delar av landet) har det vräkt det oheumla mängder snö. Som tur är hade Jakob dagen innan det var som värst köpt en bättre snöslunga. Ändå fick han skotta i bortemot sex timmar den dagen. I tre olika omgångar. Phu.
Utemöbelgrupp i det närmaste täckt av snö.
Och Essa har varit så lycklig! Fast hon är valp är hon så himla robust och rejäl och kastar sig glatt i varje snödriva hon hittar. Och barnen ägnar rasterna åt att bygga snökojor och gångar i de enorma snöhögarna på skolan.
Den här lördagen försöker jag bara ta det lugnt och göra roliga saker. För jag har haft så svårt med arbetsmoralen sista dagarna. Känt motvilja mot att ta fram datorn eller sitta med viktiga papper. Men som tur är har jag hittat andra arbetsuppgifter som också behöver utföras – har till exempel sorterat och städat upp all rekvisita från Susannes Skafferi som stått sedan dan före doppardan. Det var på tiden. Och bra mycket lättare att hitta kraft till än att kolla på bokföringen.
Ha en fin och vilsam helg allihopa! Och psst – har ni sett min nya fina vinterbanner? Älskar hur Frida gjort en unik för varje årstid!
Jag fick önskemål om att skriva lite om min träning och vad jag har planerat för den här vintern.
Jo så här är det. En gång i veckan tränar jag med min PT Ida. Det gör jag inne i stan och det är toppen för på mitt gym (även innan covid) är man själv i lokalen med PTn – som såklart också håller distans till mig. Så det går att göra väldigt säkert. Jag kommer dessutom alltid ombytt och åker direkt efteråt så jag använder aldrig omklädningsrummet. I höst har jag varierat mellan två olika styrkeprogram med hantlar, kettlebells och gummiband. Fokus har varit att bygga upp styrka och framförallt hitta bålmuskulaturen. Och nu efter jul ska vi fortsätta med styrka men jobba mer med till exempel skivstång. Har knappt använt det tidigare men gillar känslan av att bygga “på riktigt”.
Innan den här hösten hade jag faktiskt aldrig riktigt tränat styrka. Bara massa kondition. Men jag är helt såld. Att bli starkare och få en bättre hållning och liksom en inre korsett som håller upp min kropp är otroligt belönande. Dessutom har träningen minskat smärtan jag haft efter alla graviditeter. Det här har min sjukgymnastmake tjatat om i flera år. Men att ta råd från den som står närmast kan vara svårt.
Förutom att träna med PT försöker jag gå på vårt gym i byn en gång i veckan. Eller att kalla det för ett gym är väl verkligen att försköna det hela. I omklädningsrummet vid skridskoplanen finns lite vikter och mattor och det är alltså här jag tränar. Alltid själv i lokalen såklart – svårt att ens rymmas flera. Jag tränar alltid ett av de pass som Ida gett mig. Det pass som vi inte körde på PT-passet just den veckan.
Förutom dessa två styrkepass planerar jag att åka längdskidor 1-3 gånger i veckan. Förmodligen blir det många sena kvällar i spåret. Förhoppningsvis en och annan lunchtur. Men längdskidåkning är något jag älskar och dessutom får jag både konditionsträning och styrka av den. Konditionen är urusel just nu men jag ser hela tiden framför mig hur mycket bättre den kommer vara i april!
Gällande längdskidåkning tänker jag att en av gångerna ska få vara lite mer strukturerad för att ge maximal konditionsträning – medan de andra gångerna mest är mysig motion. Utöver detta kommer jag nog åka slalom ett par gånger i månaden. Kanske futtigt i sammanhanget men för mig som fortfarande är så pass otränad är det en ganska stor ansträngning också med utförsåkning. Och på det här sättet hoppas jag kunna träna ända tills skidsäsongen är över. Om min PT då ger mig klartecken att kroppen är redo – ja då ska jag försöka börja löpträna istället. Jag tänker på det med skräckblandad förtjusning.
Och jag måste understryka vilket märkligt skifte det är i min hjärna att jag kan skriva ner all den här träningen och faktiskt se fram emot den istället för att bli helt matt och typ vilja kräkas. Otroligt.
Har precis påbörjat arbetsdag nummer två det här året. Lite ringrostig blir man allt efter ledigheten. Och så börjar jag alltid i en enorm mental uppförsbacke. Min assistent Charlotte samlar ihop sånt jag måste ta ställning till eller göra och skickar en lista. Igår fick jag en med tjugo punkter. Idag kommer det en till. Det är skönt för när jag bockat av dem känner jag mig så duktig och liksom igång. Idag har jag också inplanerat diverse zoom-möten med annonsörer och en förintervju för ett teveprogram jag ska gästa om två veckor.
Men vi har inte riktigt vänt tillbaka dygnet ännu. Hela familjen är trött och vimmelkantig om mornarna. Men som jag njuter av skola och barnomsorg. Ungarna kom hem igår och kvittrade. De enorma snöhögarna har skapat roliga rastmöjligheter i skolan.
Och jag, jag har druckit mitt morgonkaffe ifred bredvid vedspisen som går varm idag när det är -20 grader ute. Läst båda delarna av tidningen. Och nu är det dags att ta itu med listan.
Ha en fin torsdag allesammans.
Julegranen bäres ut, ut, ut…
Ja det är alltid lite vemodigt till Tjugondag Knut. Det kommer alltid för tidigt. Det är fortfarande kolsvart och kallt. Djupaste midvinter. Att ta bort de stämningsskapande julstjärnorna just nu känns hemskt. Så i år ska de få hänga någon vecka extra.
Men julgranen som börjat barra plockas ut idag. Jag önskar bara att vi hade kunnat ha någon festlig julgransplundring med barnens kompisar. Men det får bli ett annat år.
Den här julen kändes så kort och otillfredsställande. Även om jag fick fira själva julhelgen med min systers familj så är ju faktiskt hela december viktig för mig. Ja, faktiskt viktigare än jag förstått är att få gå på barnens luciatåg, gå i kyrkan, besöka någon julmarknad, bli bjuden på glöggmingel och ordna julpysselkväll med matlaget. Ha pappa, moster och min kusin på julfika och träffa alla Jakobs hemvändande syskon i mellandagarna. När allt det blev omöjligt så blev julen lite…snöplig.
Nå. Att städa bort julen är ett lika stort terapiarbete som att dra fram den. Allting sker efter ett ganska bestämt mönster. Jag har sex plastbackar avsedda för mitt julpynt. Organiserade ungefär efter den ordning jag tar fram pyntet under december. Jag bygger ju upp julen noggrant och stegvis från allhelgona fram till julafton. Och då behöver den organiseras därefter.
Först av allt avlägsnar jag överblommade julgrupper som bara gör en ledsen. Alla hyacinter tas reda på och läggs svalt och torrt i källaren för utplantering till våren. De sista kämpande julblommorna ställs ihop i några fönster i brist på annat grönt att dekorera med då pelargonerna är i vinterförvaring. Gran och tallris kastas ut, liksom dammande pepparkakshusbyggen. Sedan plockar jag bort julbonader, adventsstakar och tomtar.
Jag har två lådor enbart avsedda för julgranspynt. En för vackra glaskulor, toppspiror, antika kristyrer och annat skört favoritpynt. En för plastkulor och glitter och sånt som barnen kan vilja ha i sina granar. Sedan har jag en låda för bonader, pappersklockor, girlander och adventsstjärnor. Eller boner o stjärnor som jag så slarvigt skrivit på lådan. Dessutom har jag en låda för barnens eget julpynt. Deras nissehus, kitschiga tomtar och gamla glansiga julbonader. Ytterligare en låda har jag till mina porslinstomtar, träljusstakar och julkrubbor – och annat pynt jag är rädd om. Sedan en hel låda för ljusslingor – både för inomhusbruk och ute. Lummergirlander och annat grönt för dekoration ryms också i den lådan. Och utöver det – löst i källaren – står julbocken, kransstommar, julgransfötter och annat skrymmande. Juldukar, julkuddar och andra textilier förvarar jag dock i mitt vanliga linneskåp. Phu.
Lagom tills allt jag dragit fram är bortstökat har jag hunnit bli så less att den sorgliga känslan gått över. Just nu är jag inte riktigt där men jag gissar att jag kommer dit om någon dag ungefär. Då det känns okej att säga hejdå till julen.
Men till nästa år igen
Kommer han, vår gamle vän
Ty, det har han lovat
Jag har lagt Ulf för kvällen och Bertil och Folke har fått varsin skärm. Samt lyssnat på uppmaningar om att de har jour ifall lilllebror skulle vakna. Jakob är borta men det hindrar inte mig. Inte när det vankas längdskidepremiär för säsongen och det liksom pirrar i kroppen av längtan.
En ny spellista för skidspåret har jag gjort också. Inte en enda låt som tidigare funnits med på någon spellista. Allt ska vara nytt. Obesudlat av tidigare träningsminnen.
Iklädd täckbyxorna jag fick av Jakob i julklapp och hans superskidjacka ställer jag mig i spåret. Pluggar i hörlurarna och sätter igång. Föret är som att glida fram på sammet i den rätta riktningen. Och jag stakar först försiktigt men sedan mer bestämt. Känner skillnaden direkt. Förra vinter kunde jag bara använda benen medan överkroppen förblev passiv. Men nu drar armarna halva lasset, minst.
När jag sedan susar fram i nedförsbacken kan jag inte sluta le och stänga munnen. Trots ilande, isande framtänder.
Jag är helt mjuk och liksom mör i kroppen ikväll. Jakob åkte slalom med Folke hela förmiddagen medan jag passade Ulf och försökte komma vidare med barnrumsrensningen. När han sedan kom hem blev det skiftbyte. Jakob tog alla barn och jag tog Essa på en lång promenad och sedan åkte jag till vårt lilla gym i byn. Tränade mitt vanliga program men lite extra hårt – så att jag kände mig helt lealös efteråt och knappt orkade göra middag.
Men så ikväll eldade Jakob varmt i bastun och bar ut hinkar med isvatten och när Ulf somnat traskade jag och Folke ner över gården i morgonrockar och skoterstövlar för att avsluta dagen på bästa sätt. I bastun, med piggelin att äta och snö att kasta på stenarna. Så mysigt att ligga där skavfötters och titta ut på snöiga granar och filosofera om högt och lågt. Vår bastu har verkligen använts flitigt det här jullovet och varje gång upplever jag en sån otrolig ledighetskänsla. Som att en timme i bastun motsvarar en helt ledig helg. Typ så.
När det gäller kost och hälsa har jag jättesvårt för hokuspokus och flum. Märkliga kosttillskott, att dricka citronvatten varje morgon för att bli basisk eller följa konstiga dieter som helt saknar evidens. Alltså missförstå mig inte – jag har inget emot att andra håller på och Goopar sig. Folk får göra precis som de vill. Men jag är inte intresserad av hälsa på det viset. Jag gillar det fotriktiga, beprövade, rejäla. Så om du liksom jag känner lusten att tänka på hälsa så här i början av året kommer här ett knippe tips på sånt jag gillar att konsumera när jag behöver lite hälsoinspiration. Med noll procent flum.
Kropp & Själ i P1. Ett väldigt rejält program om kropp och hälsa. Inget löst tyckande utan balanserat, sansat och baserat i evidens. Många aspekter lyfts och i regel medverkar flera olika experter som visar på olika perspektiv. Här avhandlas allt ifrån om trivselkilon borde bejakas, till resiliens, den plågsamma vargtimmen och överviktens genetik. Alla 500 avsnitt finns i valfri poddapp!
Träningslära.se är sajten som skriver om träning och kost utifrån aktuell evidens – och dessutom granskar hittepådieter, hälsoböcker och influencers som skriver om ämnet. Här ges inga enkla sanningar bara för att generera klick. Istället problematiseras det och vänds och vrids på från alla möjliga håll.
Boken Skitmat – Vad det är det, varför det gör dig fet och varför du fortsätter äta det är skriven av fysioterapeuten Jacob Gudiol (som också driver sajten Träningslära). Och den har gett mig mycket kunskap och inspiration på ämnet kost och vad forskningen egentligen säger att vi ska undvika att äta för att må bra.
Sund_byamy är instagramkontot som drivs av läkaren och dietisten Amy von Sydow. Som med sina enkla lifehacks, smarta receptips och balanserade kostråd förgyller mitt instagramflöde och får mig att vilja fatta lite bättre hälsobeslut.
Hjärnstark av Anders Hansen är förstås inte en nyhet för någon. Men jag måste ändå slå ett slag för den eftersom ingenting gett mig mer träningsinspiration än boken Hjärnstark. Just för att den så tydligt förklarar hur träningen läker ihop en utbränd hjärna och gör den starkare och mindre benägen att tex känna nedstämdhet och ångest.
Inomhus är som en varm filt nu. Granens guldiga sken, lysande julstjärnorna i alla fönster. Tända ljus i överflöd.
Vi spelar UNO det här jullovet. Ett barnspel jag utan att lida faktiskt kan stå ut med att spela.
Mellanbrorsan måste dock ha insynsskydd i form av en bok. Fast en bloggläsare tipsade om att en uttjänt äggkartong att ställa korten i funkar bättre. Så det ska jag absolut testa!
Jag är så djupt nere i ledigheten nu. Sådär läskigt förslöad att jag helst inte vill göra någonting. Älskar när det stadiet infinner sig för det efterföljs alltid av tristess vilket är det perfekta sinnestillståndet för att vilja börja jobba igen.
Självklart stökas ingen jul bort här innan Tjugondag Knut, inte. Fattas bara annat!
De dagar som nu är kvar på jullovet ska jag försöka ägna åt att få iordning lite på barnens rum, sortera in all rekvisita jag tog hem från Susannes Skafferi och som just nu står i garaget och väntar. Samt komma ikapp med tvätthögen. Orkar jag allt detta behöver jag någon slags medalj eller utmärkelse tänker jag…
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
