Ibland blir jag så självmedveten när jag bloggar eller poddar. Sådär att jag nästan förlamas. ”Det här kan någon plocka isär. Det här kan man verkligen skratta åt för att det är så fånigt. Det här är självupptaget och det här är ointressant”.
De tankarna kan vara vettiga och sanna. Och som skapande person är förmågan till självkritik väldigt viktig. Men inte när den blir förlamande. Så då brukar jag tänka på en annan sak. Och det är att det krävs mod för att skapa sånt som andra kan ta del av. För det är att göra sig sårbar.
Det lättaste som finns är däremot att sitta på sidan av och döma. Att själv aldrig uttrycka sig eller skapa något och därmed inte riskera någon kritik.
Jag tänker tillbaka på när jag gick musik på gymnasiet och man hela tiden skulle uppträda. Nej det blev inte alltid så bra och det lät inte alltid fantastiskt. Men bara att man tillhörde den lilla grupp ungdomar som faktiskt vågade gå fram och ställa sig på scenen och bjuda på sig själv – det var värt något. Och det var i alla händelser modigare än att stå och lyssna med rynkad näsa.
Det är tur att det finns dårar i världen som tror att de har något att bidra med. Något att säga, visa, skriva, skapa och komponera. Något som andra skulle kunna ha glädje av. Det är nämligen både läskigt och svårt att göra. Medan det lättaste som finns är att sitta bredvid.
Veckans avsnitt är en upprättelse för alla snabbpratande och snabbpromenerande människor som jag själv! Och så har Malin fått en insikt om viktnedgång (sist av alla). Det handlar också om Ebba Buschs uselhet och när Göran Ragnerstam briljerade. Trevlig gratislyssning!
När någon varningsblinkar hetsigt åt en och man hinner fundera på om man glömt släcka helljuset. För att bakom nästa kurva stå öga mot öga med en älgtjur.
När man till vilken främmande kvinna som helst kan viska har du en tampong? Och så får man det hemliga handskaket med tampongen i handflatan. Och man får den utan frågor, och betalar tillbaka genom att nästa gång ge en tampong till en annan kvinna i nöd.
När man svettig och ledsen lämnar en gråtande unge på förskolan och möter en annan förälder i trappen. För en sekund möts blickarna. De medlidsamma, vänliga ögonen fulla av samförstånd.
När en granne helt spontant kommer förbi med en korg trädgårdsäpplen som bara är i vägen på deras gräsmatta.
När någon springer efter en på parkeringen för att man glömt purjolöken på bandet när man storhandlade.
När man åker tåg med en arg ettåring och passageraren bredvid börjar gulla och busa med ens barn.
”Du får gå före oss” när man hamnar i kön bakom det ostressade pensionärsparet som ser ens jäktade uppsyn.
Det är på de vardagliga vänligheterna och omtanken om andra som civilisationen vilar.
Jag samlar på många saker men ingen av mina samlingar har uppstått medvetet. Nej, tvärtom har jag först efter en tid insett att jag visst har en liten samling i min ägo. Som med ko-kannorna.
Inte hade jag några planer på att samla på mjölkkannor i form av råmande kossor. Ändå står de här, en hel flock som gapar av överfyllda juver och magar.
Den längst fram tror jag är den mest nytillverkade. Men den ser nästan mer ut som en sugga med hängbuk? Saknar märkning i botten men känslan på porslinet skvallrar om att den inte är särskilt gammal. Den bruna bakom har fler detaljer och känns mycket äldre. Den brukar jag ha framme på en hylla i köket.
Dessa stora och häpet förvånade mjölkkannor rymmer nästan en liter och ibland förvarar jag ett helt mjölkpaket i dem för att det är så trevligt att servera ur vid matbordet. De är snarlika varadra men ändå målade med lite olika finess. Den vänstra köpte jag först och den är faktiskt sötare med sina blå ögon. Men båda förtjänar att få bo hos mig.
Mitt nyaste tillskott i samlingen är den här godingen som en bloggläsare skickade till mig. Hon visste att jag samlade och hittade den här på en loppis och postade den.
Att tänka på pengar är inte det roligaste jag vet. Men att tänka på tryggheten de ger och hur en ordnad ekonomi kan hjälpa mig i framtiden, det motiverar mig. Så därför tänker jag en del på pengar ändå.
Mitt nyårslöfte för 2025 var att ta tag i min ekonomi och äntligen börja spara. Eftersom jag visste att jag skulle bli ensamstående kändes det angeläget att verkligen få syn på mina kostnader och intäkter. Nu skulle jag ju äga både en gård och ett sommarhus och själv kunna dra in det som behövdes för att försörja mina tre barn. Det kändes faktiskt lite läskigt.
Så jag satte mig ner och gjorde en plan. Den bestod dels i att se över onödiga kostnader som jag kunde strypa. Jag avslutade till exempel flera streamingtjänster och appar som tickade iväg många hundra kronor i månaden. Och så spaltade jag upp mina fasta utgifter och beräknade intäkter och vad jag skulle få över varje månad och därmed kunna spara.
Sedan startade jag dels ett fondsparande med lite högre risk och många års sparhorisont. Men också ett sparkonto för att bygga upp en buffert i vardagen. Med möjligheten att snabbt kunna ta ut pengar därifrån för tråkiga oväntade utgifter. Som en dyr veterinärräkning, en frys som gått sönder eller en utryckning från rörmokaren…
Att spara med automatisk överföring från lönen varje månad är ett bra och enkelt sätt att bygga upp en buffert. Men när du börjar är det viktigt att se över sparräntan. Storbankerna har i princip ingen sparränta alls på sina sparkonton med fria uttag. Samtidigt erbjuder en del nya nischbanker höga sparräntor. Hur går det ihop? Jo, vissa banker finansierar sina höga sparräntor genom att aktivt erbjuda konsumtionslån, så kallade blancolån. Det är lån, med ofta höga räntor, som kan innebära högre risk för låntagaren. Det är inte en typ av bank som tilltalar mig som kund.
En sådan bank skulle jag aldrig vilja vara kund hos.
Men har du hört talas om Landshypotek Bank? Det är en riktig utmanarbank som har funnits i snart 200 år! Den ägs av medlemmarna som är jord- och skogsbrukare. Och vinsten som banken gör går tillbaka till dem. Så genom att öppna ett sparkonto hos Landshypotek Bank så är du med och bidrar till utvecklingen av landsbygden. Med välskötta skogar, lokalproducerad mat och öppna landskap.
Landshypotek har specialiserat sig på lån till lant- och skogsbruk och är rätt bank att ta hjälp av om du till exempel vill köpa en gård på landet. De har även lån till villa och bostadsrätt. Dessutom har de konkurrenskraftiga räntor på sina sparkonton för dig som öppnar ett sådant.
Landshypotek ger dig både konkurrenskraftig ränta på sparpengarna – och känns bra i magen. Pengarna på ditt sparkonto bidrar ju till den svenska landsbygden och människorna som bor där och brukar den.
Öppnar du Sparkonto Trygghet hos Landshypotek får du fria uttag, noll avgifter och ränta från första kronan. Dessutom vet du att vinsten banken gör går till samhällsnytta, som en levande landsbygd!
Kom ihåg: det är aldrig för sent att börja spara. Även det som idag känns som småpengar kommer med tiden att växa. En automatisk överföring från lönen är ett bra sätt att börja. Och kanske har du fått en peng tillbaka på skatteåterbäringen? Då är det sannerligen ett utmärkt tillfälle att sätta igång!
(Såklart kan du vara trygg med att Landshypoteks sparkonton omfattas av den statliga insättningsgarantin enligt beslut av Riksgälden. Varje kontohavare har rätt till ersättning för sin sammanlagda kontobehållning i Landshypotek Bank med ett belopp om högst 1 150 000 kronor. Utöver detta belopp kan kontohavare enligt lag under vissa förutsättningar få ersättning för vissa insättningar som hänförs till särskilt angivna händelser, t ex försäljning av privatbostad, med högst 5 miljoner kronor. Riksgälden betalar ut ersättningen inom 7 arbetsdagar från den dag banken försattes i konkurs eller Finansinspektionen beslutade att garantin ska träda in. För mer information se insattningsgarantin.se.)
Här kommer hela min underbara påskhelg i bilder! En äventyrlig skotertur med vy över Sarek, ett olöst mordfall, en romantisk kväll framför brasan, skidturer och suovasklämmor....
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Veckans avsnitt av Wollin & Clara handlar om kvinnorna som den naturliga flockledaren i en relation. Den som har makten och bestämmer över allting som är viktigt på riktigt. Om när män blir för arga. Att de har för höga röster och för hotfulla ögonbryn. Men också om hur kvinnor kan skada – ja förinta – sina män verbalt.
Och så handlar det lite om en typisk man från Umeå som minsann inte bryr sig om han blir påkörd av en bil, så länge det bara är bilistens fel. Och att flytta ihop. Malin tycker att det gått för fort! Men vem bryr sig om vad Malin tycker, som själv blev sambo efter bara ett par veckor?!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
