16 oktober, 2021

Snövädret bara fortsatte. Det vräkte ner hela eftermiddagen och när barnen kom från skolan var de lyriska. De hade haft snöbollskrig och gjort snögubbar och haft så roligt. Efter fredagsmiddagen gick jag och storbarnen ut och hade snöbollskrig igen och började bygga på en borg och en snölykta som vi sedan satte en marschall i.

När jag visar snö, framförallt på instagram, får jag så många chockade reaktioner. -Va? Redan? Gud vad sjukt det måste vara jättetidigt? Det får mig att förstå att vi verkligen saknar representation i medierna (och sociala medier) från de norra delarna av landet. För det är inte tidigt med snö, det är inte sjukt konstigt att det händer nu. Det är verkligheten i en stor del av det här väldigt avlånga landet. Ja, här i Västerbottens kustnära regioner kommer snön smälta bort och komma tillbaka flera gånger innan den lägger sig definitivt. Men längre norrut och in mot fjälltrakterna så börjar det vara snösäsong nu. Där vi har vårt fritidshus i Lappland öppnar till exempel slalombacken den här helgen!

Att fler svenskar inte vet om det tycker jag är ett tecken på hur lite som skrivs och visas från den här delen av Sverige. Som verkligen är stor och diversifierad och utgör nästan 60% av Sveriges yta!

Bara för det bjuder jag på en bild av höstens första snölykta.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
15 oktober, 2021

Storbarnen hade blivit friska nog att gå till skolan idag. Ulf dras med dubbelsidig öroninflammation och jag och Jakob är riktigt risiga och båda två. Den här fredagen har jag såldes spenderat vid köksbordet med tända ljus, podd och arbetet med nya illustrationer. Helt försjunken i mig själv. Plötsligt tittade jag upp och såg att det börjat snöa.

En total överraskning för mig. Men som alltid när första snön kommer blir jag rörd till tårar. Det är så vackert och underbart

Trots att jag inte ens hunnit plocka in alla utemöbler och tömma krukorna på farstubron känner jag mig sååå redo för det här!

Njutryser i hela kroppen.

Nu tar jag helg och gör pizza till middagen av sådana där färdiga kit. Imorgon ska vi trava ved om vi orkar för förkylninen. Jag ska försöka bära in krukor och utemöbler och göra hela trädgården vinterklar

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
15 oktober, 2021

För flera år sedan fick jag en present av en läsare på andra sidan atlanten. Ett kit med redskap för att dekorera och karva pumpor. Gissa om jag blev glad! I kittet ingår en SUVERÄN sked med räfflade sidor för att skrapar ur pumpan, en vass såg med tänder på båda sidorna, ett skålat knivblad som gör fina, jämna hål i pumpan. Ett taggivt v-format knivblad och något som ser ut som en naglfil model XL och som gör fina hål och öppningar.

En dag under vabben när jag kände att jag började klättra på väggarna provade jag att karva fram en blomstrande pumpa. Sååå otroligt kul! På pinterest finns många versioner av dessa blomstrande pumpor om man föredrar det framför läskigare diton. Jag skar ut formen med det vassa nagelfilsliknande verktyget och drog/pillade sedan bort det från pumpan men sparade några orangea strängar i mitten på vissa blad, för att få till ett mönster. De kan man nog göra med en vass liten fruktkniv också!

Eftersom det var första gången jag provade den här tekniken så höll jag mig till ganska enkla blad. Ändå blev det så raffinerat!

Särskilt när jag tände den på kvällen. Då syns inte längre små hack och ojämnheter ett dugg. Och när man tar bort det yttersta, hårda orangea skalet så lyser ljuset på insidan igenom. Det blir som stora, röda lanternor i trädgården.

Mitt bästa karvnings-knep är för övrigt att göra hålet i botten av pumpan istället för i toppen. Då kan man ställa den ovanpå ett värmeljus och dölja hålet helt. Och för att den ska hålla så länge som möjligt kan man tvätta utsidan och insidan med ättika.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
14 oktober, 2021

Jag har sett fler än en mammainfluenser skriva om vikten av egentid med sina barn. Och sedan tar hon med sig sin sexåriga dotter på typ spaweekend. Bubblar, äter ute, går på bio och shoppar. MED ETT SMÅBARN! När jag tänker på egentid med barn tänker jag på att gå en egen promenad eller att spela fyra parti UNO utan att några småglin kommer och stör. När jag tänker på en spahelg däremot – då drömmer jag om att göra det med en väninna.

Men föräldraskapet har blivit en så bisarrt stor business idag. Från plusset på stickan till studentbalens överflöd är det dyrt dyrt dyrt. Påkostat och omständigt. Är det influencernas fel? Är vi för inspirerade av hur man gör i USA? Har svenskarna fått för mycket pengar? Jag sätter en hunka på att det är allt det här sammantaget. Ta babyshowers som exempel. Jag har inte en enda vän som haft en sån i verkligheten. Däremot ser jag det jämt i sociala medier där det verkar vara standard. Allt fler ordnar också gender reveal-party där man under stort ståhej ska avslöja könet på barnet. Med specialbakad tårta med rosa fyllning eller ballong full av blå konfetti. I mitt stilla sinne undrar jag hur man ens orkar kalasa så många gånger under en graviditet?

Min vän som bor i ett område med många höginkomsttagare blev förvånad när hon hörde vad mina barn brukar ge och få i present på barnkalas. En vanlig gåva kan till exempel vara en inplastad serietidning med en liten leksak. Men när hennes barn har kalas kommer kompisarna med dyra plastdjur från Schleich eller byggsatser av Lego – ofta sånt som kostade 200 – 300 kronor. Och då känns det ju urdumt att inte ge något lika fint tillbaka. Så även om hon vill hålla det enkelt kan hon inte, utan att göra det socialt konstigt för sina barn.

Och på tal om dyra presenter. Är det inte sjukt det här med pushpresenter? För några år sedan var det ett okänt begrepp men nu refererar influencers till det som någonting självklart? Ja jag säger influncers eftersom jag aldrig hört någon prata om det i verkliga livet. Men är inte det en så himla konstig föreställning om verkligheten? Som att familjer i allmänhet kan unna sig något dyrt och lyxigt när de precis fått barn och ska börja leva på föräldrapeng? Vem har gott om pengar då? Varför ska mamman förvänta sig en diamantring eller en dyr väska av sin man? Jag fattar verkligen inte. Önska er delad föräldraledighet istället!

Gåvor och omtanke är förstås inte fel men skalan på dem gör mig helt matt. Varför inte ta med en form lasagne, en vetevärmare och en blomma till en nyförlöst vän? Och så kan man ta hand om hennes disk när man ändå är där och bära hennes baby så hon får duscha ifred. Det är kärlek det. Det är vad man behöver när man är ynklig, trött och nyförlöst.

Nu låter jag som en riktigt trist moralkärring. Men det beror bara på att jag är det.

Alla får göra precis som de vill med sina barn. Men jag önskar att fler tänkte på att de val man gör också skapar en kultur för andra barn. Om du skickar dina barn på kalas med dyra presenter gör du det samtidigt svårt för den familj som inte kan ge samma sak tillbaks. Fiskdamm bakom ett draperi känns fattigt när andra barns kalas tar plats på ett lekland och alla inbjudna barn får en påse party favours med sig hem. Och vem vill vara den som kommer med en lasagne och torkar diskbänken hos sin bästis – när standarden för att vara en vännina blivit att ordna en babyshower med blöjtårtor och elva sorters cakepops?

Vi är alla har ett ansvar för vilken kultur vi är med och skapar. I vår vänkrets, bland barnen, där vi bor. Så nu passar jag i egenskap av influencer på att berätta det oerhörda. Att jag varken fått pushpresent eller babyshower. Inte ens en ynka spahelg med min mamma när jag var barn. Och att jag trots dessa försummelser och svåra trauman är en normalt fungerande människa. Tämligen lycklig till och med. Jag lovar. Det går.

(Här finns förresten ett tidigare inlägg jag skrivit om barn och ekonomi)

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
14 oktober, 2021

Dags att ta rätt på de sista äpplena. Jag bestämde mig för att göra äppelmust. Jag har ju ingen sådan där praktiskt mackapär till fruktpress som man kan använda utomhus. Med tanke på hur pass lite äpplen vi ändå har känns det lite överdrivet att införskaffa.

Jag tog istället fram min råsaftcentrifug och körde äpplena genom den

Ulf ville vara med och hjälpa

Han fick smaka saften och riste i hela kroppen av hur sur det är. Inte som äppeljuicen man köper direkt…

Jag kan varmt rekommendera att pressa äpplena i en råsaftcentrifug om du gillar att…

-Svära

-Spilla

-Diska

-Pausa för att torka ännu mer spill

-Få stopp i avloppet

-Få en hjärnblödning av ansträngningen

I annat fall är det bättre att köra äpplena i enpraktiskt mackapär till fruktpress som man kan använda utomhus.

Alltså det är inget fel på råsaftcentrifugen i sig. Men den är ju gjord för att hantera mindre laddningar. Att pressa kilovis med äpplen kräver ideliga pauser för att diska och tömma alla delar.

Men nu har jag min äppeljuice i alla fall. Jag hällde den på flaskor fyllda till 2/3 och sedan stoppade jag dem i frysen. Utan socker eller pastörisering och sånt där. När jag vill dricka tar jag bara fram en flaska och ställer i kylen tills den tinat. Jag kommer prova göra glögg på den till jul och använda som bas till smoothies framöver.

Strunt samma att jag blev utbränd på kuppen och måste sjukskriva mig i en vecka efteråt.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
13 oktober, 2021

I våras fick jag den fina förfrågan om att illustrera Röda Korsets julklappsetiketter. De är en anrik jultradition – etiketterna har funnits sedan 1920-talet och säljs varje jul till förmån för Röda Korsets verksamheter. Hela 250 000 ark trycks upp. Tror du jag blev nervös? Ja, fruktansvärt nervös men mest otroligt hedrad. Självklart tackade jag ja!

En varm junidag satte jag igång med arbetet och det var först lite svårt att få julkänslan att infinna sig. För att få en uppfattning om vad jag ville göra började jag med att titta på tidigare års juletiketter. Jag ville lägga mig en bit ifrån det som gjorts senaste åren eftersom många etikettköpare är trogna kunder och då vill jag ju att de ska få något som känns nytt. Fast i gammal stil då – det är ju det jag gillar!

Jag uteslöt därmed genast polkakäppar, rådjur, tomtar och överdådiga granar. Istället gjorde jag några hastiga skisser på juliga saker som kanske inte är de mest ikoniska, typiska julgrejerna – men som ändå känns jul. Som en bullig kulljusstake, ett par stickad vantar, en novemberkaktus och ett par skridskor. Som ni ser fanns det andra förslag också – men jag valde de sex motiv som jag gillade bäst. Jag ringde till syrran också och bollade innan jag beslutade mig helt.

Jag målar som alltid på akvarellpapper med gouache och akvarellpennor (här har jag skrivit mer om hur jag gör när jag illustrerar) och det brukar bli många, många skisser innan jag är riktigt nöjd.

Här ser ni skridskoillustrationen under utveckling…

Och här ser ni de färdiga etiketterna! En plåt pepparkakor med kristyr, en julgransgren med gammaldags pynt, stickade vantar, en novemberkaktus, skridskor och en bullig kulljusstake. Sex olika etiketter samt en krans jag målat som fungerar som ett brevmärke. Alltså ett frimärksliknande dekorationsmärke avsett att fästas på försändelser. Det kan placeras bredvid det riktiga frimärket eller användas för att försluta brev.

Så glad att jag fick äran att göra detta. Och så lättad att nu ha det gjort – för det var en stor anspänning för mina nerver. Jag är ju van att illustrera för mitt eget höga nöjes skull, men inte på uppdrag av andra.

Eftersom jag vet vilket viktigt arbete Röda Korset gör så vill jag förstås tipsa om att du kan köpa dem på Röda Korsets hemsida. För 60 kronor får du en uppsättning som innehåller 18 etiketter, plus 36 brevmärken och 33 sigillmärken. Du kan också prenumerera på etiketterna och då får du dem i lådan varje år! Om du redan är månadsgivare till Röda Korset får dem automatiskt i brevlådan som ett litet tack!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
12 oktober, 2021

Äntligen har lugnet fallit över huset för kvällen. Jakob tog itu med det ingrodda köket idag och nu vill jag ju vara här inne igen. Essa också.

Barnen har somnat och jag ska väl också försöka sova snart. Jag kokar upp lite tevatten till kvällsfikat och petar in ett vedträ i elden.

Räknar efter och inser att efter den här veckan är det bara två veckor kvar till läslov. Och jag som brukar tycka att tiden fram till läslovet är evighetslång. I år vet jag inte var den tog vägen? Och på sätt och vis har alla dessa vabbdagar hemma hela familjen känts som ett enda långt läslov. Fast med hosta, snor och dålig nattsömn.

Jag är så glad för hur den här hösten börjat. Det mesta har varit så ovanligt lagom. En konstig mening att säga för ofta är jag nere i det ena diket och vänder för att raskt styra över i det andra. Men det har varit väldigt få dikeskörningar för mig. Mest har jag rullat på i beskedlig takt och fascinerat sett det pågå. Hur jag liksom bara stannat kvar på vägen.

Kanske därför som jag inte uppfattat hur långt inne i hösten vi faktiskt är? Men nu vet jag bättre. För några dagar sedan försökte jag köpa vårlökar men de var slut på plantskolan sedan länge.

Istället hade börjat montera julbelysning

Och klä plastgranar.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
12 oktober, 2021

Hej Clara, kan du inte skriva lite mer om hur det är att ha tre barn? Är gravid med en trea (fem år mellan varje barn) och är så rädd att inte räcka till att jag inte kan känna glädje.

Så skrev läsaren med signaturen C till mig. Och så kan vi ju inte ha det. Det är klart att du ska få känna glädje. Grattis till trean! Det här kommer gå jättebra. Och visst kan jag skriva lite mer om mina tankar om att ha tre barn. Men det blir ju utifrån mitt eget perspektiv. Det är ju det enda jag har.

  • Jag vill börja med att slå fast att du kommer att få mindre tid till dina andra barn när det föds en bebis. Det är matematik. Men det sker succesivt så barnen kommer hinna vänja sig. Första tiden med Ulf när jag mest satt och ammade hade jag ju massa tid för storasyskon som ville komma och gosa, berätta om sin skoldag eller ville att jag skulle se på när de spelade Minecraft. Jag kanske inte kunde jaga dem runt gården i någon lek men jag kunde vara närvarande och det är det viktiga.
  • Och nej. Du kommer inte att få tiden att räcka åt alla tre barn i varje enskild sekund. Ibland går det – men inte jämt. Och det är ingen fara. Det man inte hinner fånga upp vid middagen kan man fånga upp vid sängkanten på kvällen. Att barnen behöver dela uppmärksamheten med någon tycker jag inte är dåligt. Det bara är. Och i mitt stilla sinne tänker jag när jag någon gång får dåligt samvete. –Nej du får inte min odelade uppmärksamhet just nu. Men det är för att jag gav dig syskon. Och de kommer du ha glädje av hela livet, långt efter att jag inte längre finns och kan uppmärksamma dig!
  • Att ha tre barn är skojigt för ibland händer det att man är iväg själv med bebisen och någon säger -Nejmen så söt. Och det är ditt första barn? Och då kan man le blitt och säga -Tredje. Och då känns det som att man är en miljonär!
  • Att ha många barn (särskilt med stor åldersspridning som du har) gör att man som förälder får njuta massa åldrar samtidigt. Jag älskar själv att ha en klok tioåring som lär mig om asatron, bockstensmannen och landskapsblommor. Att ha en charmig ettagluttare som är en riktig clown. Plus en tvååring som fortfarande ammar och tycker att jag är bäst i världen och allra, allra mysigast. Barnen behöver få kärlek, trygghet och uppmärksamhet från mig som förälder. Men det behovet visar sig på lite olika sätt och därför tar det inte energi från exakt samma plats i mig.
  • Att ha tre barn är att ha tre människor boende hos sig som har massa egna inbördes relationer och dynamik som är så otroligt spännande att få följa. Det sötaste jag vet är när Ulf vaknar och klargör att han ska gå och väcka HokkaBetti och så hör jag hur han går in och smäller upp dörren och ropar -Hokka! Betti! Med samma tonfall som jag brukar ha. Och hur de sömndrucket mumlar något till svar. Hur han driver på dem för att stiga upp men hur de istället drar ner Ulf i sängen och använder honom som gosedjur. Dynamiken mellan dem är så otroligt rolig och givande att iaktta. När du känner oro – fantisera om barnens relationer och samspel i framtiden. Inte missunnar du väl dina barn det? Nej jag tänkte väl!
  • Att ha tre barn är att ha en flock. Och det finns fördelar med en flock. Jag är verkligen inte den som nedlåtande säger att “enbarnsföräldrar har det sååå himla lätt”. På många sätt kan det vara tvärtom också. Att ha ett barn ställer andra krav på föräldrarna. Till exempel att leka och att erbjuda barnslighet så det inte bara blir för vuxet och allvarligt. Med tre barn kan man köra iväg hela ungskocken och hojta -Gå och lek med varandra nu, jag vill laga mat ifred! Och åldersskillnaden till trots (eller kanske tack vare) kan de bli riktigt bra lekkompisar.
  • Att ha tre barn kan vara röjigt, stökigt, stojigt. Det tar tid och kraft. Härom natten låg jag med två gallskrikande barn med öroninflammation. Den ena försökte jag amma och den andra strök jag över ryggen. Det var lite svettigt och höggljutt och dåligt sov jag också. Och det var första gången i mitt föräldraskap just den saken hände. Men jag fixade det. Barnen fixar det. Man blir starkare tillsammans!
  • Och när det gäller barn och deras uppväxt kan man gärna tänka på detta mantra. -Det kan bli bra på många sätt! Det finns inte bara en väg till målet. Målet som i förlängningen är att skapa trygga, vettiga vuxna. Barndomen är ju en fasligt kort period. Man kan ha ett, tre eller tio barn. Bo i hus eller hyreslägenhet. På landet eller i stan. I stjärnfamilj eller kärnfamilj. Man kan helamma eller ge tillsskott. Samsova eller sova isär. Har barnen tätt i ålder eller långt ifrån. En del föräldrar är bra på lågaffektivt bemötande medan andra är naturligt eldfängda. Barn klarar mer än man tror och om det bara finns kärlek och god vilja så kommer det mesta att ordna till sig. Du har inte facit. Jag har inte facit. Grannarna har det definitivt inte. Men ert tredje barn kommer med tiden bli en helt naturlig pusselbit i det unika pussel som är just er familj. Det kan bli bra på många olika sätt. Och det kommer bli bra för dig, C

Förresten – här har jag skrivit om hur jag förberett mina barn på att få syskon.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
11 oktober, 2021

Åh vad det var kul när Erica och jag var inbjudna till Umeåguidens podd för några veckor sedan. Lite saknar vi ju att få podda ihop så att göra något sånt här är ju drömmen! Den här gången intervjuades vi av Filippa och Amanda som gör Umeåguiden och som med tärningarnas hjälp valde frågorna. Som ni förstår av rubriken nedan blev det fullt ös filterlös.

Kul förresten med en podd med lokal anknytning. Ska hugga in på avsnitten med Molly Hammar och Jonas Sjöstedt härnäst!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.