Vilken nåd, att det kommer en ny vår

Efter lunchen idag dåsade jag på kökssoffan på punschverandan. Det blåste hemskt utanför, men därinne var det varmt och skönt. I skarven mellan dröm och vaken lät jag tankarna glida in på minnet av förra maj. Årets första dopp. Vi packade in hela matlaget i två alldeles för trånga bilar. Körde ner till tjärnen. Slängde oss i.

Att vara vuxen och ändå barnslig. Hoppa från bryggan, skrika som ett barn. Av glädje och skräckblandad förtjusning. Se ungarnas lyckliga reaktioner – på föräldrar lika vilda som de själva.

När badet var färdigt åkte vi hem igen. Kokade te och kurade på punschverandan och var uppe alldeles för sent för att vara en vanlig vardag. Och så bestämde vi att varje matlag resten av sommaren skulle efterföljas av bad. Och som vi badade!

Nu ligger jag och drömmer om maj igen. När kvällarna är ljusa och långa och ljumma. Och vi kastar oss i från bryggan. Skriker olämpligt högt. Och jag känner livslusten och euforin pirra från från fotsulorna upp till hårbotten.

Vilken nåd, att det kommer en ny vår. Efter varje lång och mörk vinter.

Annons

Våren 2009 hade jag inte ens ett kök!

Söt liten porslinsskål i vitt med ljusa blommor som påminner om vitsippor och prästkragar.

Sötaste sockerskålen från min mamma

Små blå barnskon i seglarstil med vita snören.

De första små skorna

Hur du sköter påskblommorna

Nu kan jag inte hålla mig längre – nu går jag bananas med påskblommor! Det känns som det enklaste och finaste sättet att hamna i vårstämning. Kanske för att det här är den enda tiden på året då jag har gulblommande växter hemma? Annars är jag ju mer för rosa och rött. Men nu vill jag ha gult i hela skalan – från illgul forsythia till milt pastellfärgad ranukel!

Jag älskar påskliljor, tulpaner, hyacinter och vårkrokus. Och liknande skötselråd gäller egentligen för alla lökväxter med löken kvar: det gäller att inte övervattna. Blommorna har allt de behöver i knölen – så bara några droppar vatten då och då får räcka. Och inte direkt på knölen utan på jorden runtom. Krokusen är lite mer törstig än de andra lökarna – så där kan man vara aningen mer generös. Men se upp så att du inte dränker någon!

Utnötta kängor med blommor planterade innuti,

Att lökväxter knappt behöver näring, jord eller vatten är anledningen till att man kan leka så mycket med dem. De kan planteras i nästan vad som helst. Ett glas, en gammal sko, en liten plåtburk eller en kaffekopp. Så länge lökarna slipper stå i starkt solsken så trivs de. Ställ hellre krukan med lökväxterna en bit in i rummet. På en hylla eller på hedersplatsen på köksbordet.

Och vill du ha ännu bättre livslängd flyttar du dem till en sval plats om natten. Efter att lökarna blommat över kan de grävas ner ute i rabatten och har du tur kommer de igen nästa sommar!

Allra vackrast tycker jag faktiskt att påskliljorna är som snittblommor. Som här, helt för sig själva.

Eller i buketter med ranunkel, tulpaner, nejlikor och anemoner. Men ska du mixa dem i en bukett är det viktigt att först snitta påskliljorna och låta dem stå för sig själva några timmar i en vas. Sedan skölja av stjälkarna ordentligt, innan buketten binds. Detta för att narcisser avger ett sekret som kan göra det svårt för andra blommor i buketten att dra upp vatten.

Varannan, var tredje dag byter du vatten till buketten och diskar ur vasen. Då slipper du bakterietillväxt som kortar livslängden på blommorna. Jag brukar dock undvika att snitta om just påskliljorna – utan enbart de övriga blommorna – för annars måste man ju göra om proceduren igen. Nytt sekret bildas varje gång man snittar dem.

Lycka till med alla påskblommor nu!

När jag var barn la jag tuttarna mellan tårna

Lördag med takdropp

När jag vaknade imorse föll snöblandat regn utanför fönstret. Men hips vips framåt förmiddagen solade det plötsligt upp och blev härligt. Huset är nystädat och delvis ommöblerat och det är väl den bästa grejen att vakna till? Efter frukost satte jag igång att baka lite och lyssna ikapp på Spanarna.

Efter det där inlägget i veckan, om vår vidriga veranda, kände jag ett stort behov att ta itu med eländet. Hela kommande veckan ska nämligen vara solig och varm och då vill jag banne mig kunna ligga där ute och vila.

Så Jakob fick i uppdrag att tömma verandan på skräp. Och jag hasade runt med dammsugare och gjorde fräscht. Så idag kunde vi äntligen inviga den med lunch på verandan. Närmare trettio grader och så underbart med solen mot ögonlocken. Nu ska jag bara få upp lite pynt här ute. En fin tavelvägg eller något liknande. Så att det känns riktigt inbott och trevligt.

Barnens farmor kom förbi och jag bjöd på äggbröd och tuppkaka till lunch.

Livsnjutarn med sin propellerkeps låg och sög på tummen och hade det härligt.

Jag invigde mina loppisfyndade koppar. Perfekta storleken. Så är det bara.

I köket har jag smugit igång påskeriet med lite gula detaljer. Som blommande forsythia.

Och en skål full med vackra olikfärgade ägg.

Trots att energi är det sista jag har – känner jag mig ändå full av den. Solen, värmen och takdroppet har den verkan på mig.

Blå emaljkastrull med blommigt lock som kokar rödbetor i sil.

Ångkokta rödbetor – enkelt och gott

Träsoffa med blått prickigt tyg och röd kudde står framför flerfärgad gardin i soligt fönster

Fler färger i folkhemmet!

Clara klädd i röd klänning så gravidmagen syns tydligt, vinkar till sonen Bertil som gömmer sig under ett skrivbord intill.

Mjuka klänningar runt magen

• innehåller reklam för Yawama of Sweden •

Pass på!

Tittar bara in denna morgon för att berätta att vi har rea på våra fina gosedjur från Yawama of Sweden. Handgjorda i Zambia. Rabatten är 50% på hela sortimentet – under en begränsad tid. Så passa på att köpa på er ifall ni vet med er att ska fira någon nyfödd nu i vår! Eller gå på något kalas eller dop.

Våra leksaker är stickade av OEKO-certifierat bomullsgarn med OEKO-certifierad akrylfyllning. Alla djur kan maskintvättas och leksakerna är CE-märkta. 

Ange rabattkoden Yawama 2019 i kassan när ni betalar – för att aktivera rean!

Gula köksdrömmar

Vad det lider måste vi måla om luckorna i vårt kök. De börjar bli slitna och färgen flagar. I dagsläget är luckorna lindblomsgröna och insidan av skåpen solgula. Men när vi ändå måste måla om dem så kanske de får byta färg. Bara för att det är så roligt att kunna variera sig!

Den färg jag i sådana fall lutar åt är gul. Det är nämligen något visst med gula kök. Jag inser att jag faktiskt är lite besatt av dem – när jag ser alla gula kök som jag publicerat på mitt inspirationskonto @underbaraboning

@erikashus

Erika har så många fina bilder i sitt flöde. Och det här köket tar nästan första pris. Så gammaldags och vackert. Nej kanske inte så praktiskt i ett hus man bor i jämt. (Arbetsbänken ser låg ut). Men väl i en sommarstuga. Älskar de sneda små luckorna, vägglisterna där tallrikar och cremegula kockumsprylar förvaras. Dessutom är det himla gulligt med konsollhyllorna i samma färg, med små virkade kantband. Mums!

@byggbogarna

Hemma hos Byggbögarna är det också fantastiskt fint. Jag älskar boaseringen i mörkt trä, ihop med de gula luckorna. Och sättet att vika mattan på. Precis så gjorde min farmor också. Trasmattor måste förresten vara världens bästa golvbeklädnad? Hoppas fler börjar använda dem igen!

@trudelindland

Sött så man nästan får ont i tänderna. Vid den här diskbänken står jag gärna och sätter en deg kanelbullar. Med matchande katt som sällskap.

@janne_paalandet

Ett gult utekök kan funka för den som inte får till det gula inomhus. Extra vackert ihop med den röda väggen.

@wheretheforestends

Vill ha precis varenda pinal i det här köket. Så fint med marmorn som går upp i bakkant. Och den nedsänkta plåtdiskhon. Dessutom är det otroligt vackert med enkla konsolhyllor istället för överskåp – och så blandat porslin i en skön mix.

@ulrikakarin

Det här köket är väl det som tidsmässigt ligger närmast mitt. Och prick den här gula nyansen skulle jag kunna tänka mig. Tycker också mycket om att den gamla linoleummattan fått ligga kvar på golvet. Gamla linoleumgolv med roliga mönster är svåra att klå. Vi hade det i vårt skafferi när vi flyttade in. Men idag är det en del av matrummet och därför fick golvet kastas ut.

@robert_danielsson

Men kolla här så bedårande. Med såpburken och disktvagen. Den lilla kopparkranen och den gamla klassiska kakaoburken.

@bengtssonliv

Och titta vad fint det är att kombinera gult med grönt! Den där trevåningsbúrken som brukar kosta en förmögenhet på loppis passar perfekt in.

@sullkullan

Har man inte möjlighet att måla ett helt kök gult kan man göra som Sullkullan och måla ett skåp. Här i en bjärt och “modern” gul färg. Vilket underbart utropstecken!

@vintageinteriorxx

Jag avslutar med ett tips på ett kök som istället för gula luckor fått gul vägg. Fin rutig fondtapet som matchar med pinnstolen. Också ett tjusigt sätt att föra in gult i sitt hem.

Ta det som en varning, alla påsk-fobiker

Nä nu smyger jag igång med påskbloggandet. Frågade på instagram i går och 91 procent sa att det var helt rimligt. Så nu kör jag!

För jag har väl aldrig längtat mer efter en påsk än den här. Med ny liten bebis på armen. Men eftersom jag inte vet hur jag kommer må kring påsk (av just denna anledning) så får jag smida nu, medan järnet är varmt. Annars kanske det inte blir något påskbloggande alls. Och det vore ju förfärligt!

Ta alltså det här som en varning, alla påskfobiker.

Nu måste vi hjälpas åt

Malekano med mamma Elesi och pappa Emanuel

Det är säkert ingen som missat rapporterna om cyklonen Idai som drog in över sydöstra Afrika i torsdags. Med hårt regn och starka vindar på upp­emot 170 kilo­meter i timmen (!). Redan före cyklonen var Moçambique och Malawi hårt drabbade av över­sväm­ningar – en situa­tion som nu för­värrats kraftigt.

Jag kände mig helt kall inombords när jag fick höra nyheten. Malawi besökte jag ju hösten 2016 och såg då med egna ögon hur skört samhället är. Redan innan katastrofen levde två tredjedelar av Malawis befolkning under fattigdomsgränsen. Men 2016 var det inte översvämningar utan långvarig torka som var problemet. Extremväder påverkar regionen hårt.

Utanför UNICEFs hälsoklinik

Många barn var redan då undernärda och saknade tillgång till sjukvård. Hur ska det då inte se ut efter den här katastrofen? Mina tankar går till lille Malekano som jag träffade där – och hans föräldrar Emanuel och Elesi. Hur har deras by klarat sig i orkanvindarna? Står huset kvar? Det lerhus de så stolt visade upp för mig. När vi sågs var Malekano undernärd och gick på Unicefs näringsprogram för barn. Något år senare fick jag hör positiva nyheter – programmet haft effekt och han hade skjutit iväg i växten. Men hur mår han nu? Malekano och alla andra barn som drabbats.

Man räknar med att 2,6 miljoner människor har drabbats av väderkatastrofen, som är en av de värsta någonsin på södra halv­klotet. UNICEF arbetar dygnet runt för att nå alla barn i området med näring, vatten, sjukvård och skydd. Men mer hjälp behövs och läget är akut.

Så nu ber jag dig. Har du något att undvara – swisha en katastrofgåva till 902 00 17. Jag vet att pengarna gör stor nytta för de värst utsatta. Inget bidrag är för litet. Och saknar du swish kan du istället skicka en gåva här.

Att hitta en plats i kaoset att njuta på

Äntligen är dagarna så varma att jag kan låta dörren mellan punschverandan och huset stå öppen. Unna hallen att bada i sol. Och själv kan jag ligga där ute på kökssoffan och lyssna på en podd och njuta av allt fint. Eller hur? Nå, här kommer en släng av punschveranda-realism.

För så här ser det ut på vår punschveranda exakt nu. Och sedan flera veckor tillbaka. Flera piedestaler som saknar plats. En gammal julstjärna i ett hörn, som jag glömt att plocka undan. Ett runt bord för mycket, ställt på högkant mot väggen. En massa mattor som ingen orkat lägga ut igen efter att ha dammat. En plastback full med packning från sportlovet. En korgstol som står ovanpå det ena runda köksbordet. Samma duk som låg på bordet i julas. Nu tämligen smutsig. Ingen ordning på någonting.

Det blir så här varje vårvinter. Verandan förvandlas till förvaring åt hött och pött som inte finns plats för någon annanstans. Och det är ju trist. Men ändå inte så farligt när man ändå aldrig är där ute.

Men nu. Nu kan man ju sitta där! Idag är det trettio grader och alldeles ljuvligt. Och jag får panik för att jag har en så värdelös kropp som inte bara kan ta tag i det här utrymmet och göra fint. Jag hatar att behöva vänta på andras assistans. Invänta att Jakob (som redan har en miljard saker som är högre prioriterade) ska få tid att bära ut allt skrot därifrån. Och ställa dit kökssoffan från köket. Så att jag kan städa och pynta och göra fint. Det här är ju exakt den typ av plats jag vill vara på just nu. När jag inte kan vistas utomhus och röra på mig. Men ändå vill känna solen mot ansiktet och värmen i kroppen.

Men man får göra det bästa av situationen. Värmen och ljuset går ju att njuta av trots helvetet runtomkring. Så jag klämde ner mig i korgstolen i ett hörn. Ignorerade bordsbenet som kom i ansiktshöjd. Hittade en chokladkaka från Nabo som jag glömt bort att jag fått. Kokade en kopp te, satte på en podcast. Och sedan lutade jag mig tillbaka och njöt.

Ja, men faktiskt. Njöt. Det är fanimej en begåvning att kunna skapa en plats i stöket att njuta på.

En riktig morsa

Blööh. Ikväll värker varenda led i kroppen. Jag har nämligen gjort något vansinnigt dumt. Jag har varit med fyra barn på äventyrsbad. Jo men. Låt mig förklara.

Vi kände att vi inte hade någon energi för att ordna ett barnkalas när Bertil fyllde åtta. Så istället fick han löfte om att ta med sig sina kompisar på badhuset. Och så har jag skjutit upp och skjutit upp. Och tillslut kunde jag inte skjuta upp något mer. Har redan så dåligt samvete över allt jag inte kan göra med barnen under den här graviditeten. Alla gånger jag inte orkar komma och kolla, följa med ut eller delta i leken.

Så idag packade jag in fyra barn i bilen och körde till stan. Men jag var tack och lov inte ensam. Hade Jakob, gammor och Jakobs syster med mig. Så vi var en vuxen per barn. Och jag gjorde inte så mycket egentligen. Plaskade mest litegrann i bassängerna med dem. Hejade på när de åkte rutchkana och hoppade från svikten. Men den lilla motionen räckte gott och väl för att paja hela kroppen.

Fast det var det värt. För Bertil fick ta simborgarmärket som han pratat om i ett helt år. Det är fantastiskt att följa utvecklingen. Gå från vattenrädd till vattenvan. Ingenting är mer tillfredsställande än när barnen växer och utmanar sig själva. Och jag. Jag kände mig som en sån morsa. I ordets bästa bemärkelse. Medhavd matsäck. Ballerinakex och saft och en stor plastbytta full med smörgåsar. Tjock, vankande gång. Löpande band-principen när alla barn skulle schamponeras, balsameras och torkas. Och så gav jag några ungdomar som sprang i badhuset en riktig åthutning. Fy vad härligt det var. Känner hur den här graviditeten lockar fram morsigheten i mig på ett utmärkt sätt. Och barnen var så nöjda när vi åkte hem igen, många timmar senare.

Nu har jag tagit dubbel dos alvedon och krupit ner under täcket och tänkte försöka göra en tidig kväll. Nöjd över att ha fixat den här dagen och inte gjort min storpojke besviken.

Bufflig bagge och tjocka får

Nu dröjer det inte så länge innan det är nedkomst för fåren. De går där ute i det översnöade växhuset och blir tjockare för varje dag. Svårt att se vad som är päls och vad som är blivande lamm bara.

Vår bagge har vuxit upp till en riktig stångare. Så jag vågar inte gå in där själv längre. Har inte lust att få hans horn i magen. Men när Jakob matar fåren vågar jag följa med.

Jakob tar bara fast baggen i hornen när han trilskas. Och efter att ha blivit runtledd i “handtagen” ett tag (och förnedrad?) så är han väldigt medgörlig och stångas inte. Men litar jag på honom för en sekund? Nej, absolut inte.

Jag längtar tills fåren får springa på grönbete igen. Ute i det fria. De har det gott inne i växthuset såklart. Men friskt grönt gräs och lata dagar i hagen låter ju liiite härligare ändå.

Melker är nyfiken på fåren. Och ganska rädd. De är nyfikna på honom. Och helt orädda.

Själv vill jag bara sitta här ute och andas in doften från fåren och höet. Vintern är så steril. Inga färger. Inga dofter. Men här ute luktar det jord och liv och fårbajs och ensilage. Och den pikanta blandningen väcker vårlängtan i mig.

Vad ska babyn heta?

Den här förtjusande lilla boken fick jag i brevlådan av min bästis Elina. Utgiven 1945 och inleds med orden

Det är en känd sak att när en liten flicka eller gosse kommer till världen är det i allmänhet ganska besvärligt med vad babyn skall heta. Följden blir mången gång att man enas om namn som man vid närmare eftertanke inte alls är nöjd med. “Men vi kunde ju i hastigheten inte finna på något bättre” hör man ofta sägas.

En present kan knappast vara mer passande. Vi har ju ännu inte kunnat enas om något namn! Och vi vill för allt i världen inte finna på något i hastigheten, som ingen av oss blir nöjda med. Som tur är får jag utmärkt ledning av bokens tidigare ägare som gjort små noteringar här och var.

Barbro är “fy”

Och Lalla är “dumt”.

För att inte tala om hela raddan gossnamn som bryskt strukits över. Blir alltså varken någon Anker, Alarik eller Arno för vår del.

Trevligt sammansatta dubbelnamn ges många förslag på. Jag tror att dubbelnamn är nästa stora namntrend – på flickor i alla fall. Är ju oemotståndligt gulligt! Maja-Lisa till exempel. Hur fint är inte det?

Dubbelnamnen i den här boken är dock inte lika rara. Vad sägs om Gunn-Anita, Ulla-Chris eller Sonja-Gunilla? Rullar inte jättelätt på tungan, om jag ska vara ärlig. Bland pojknamnen finns sammansatta namn som Björn-Orvar, Anders-Börje eller Per-Helge. Inte heller dessa namnsammansättningar frestar mig riktigt.

Men vänta bara. Jag ska läsa den här boken från pärm till pärm. Och då kommer vi tillslut få svar på frågan: Vad ska babyn heta?

Gotte-listan

Topp 3 smågodis? Lakritsnappar, colaflaskor, och halvmåneformad apelsinchoklad

Popcorn eller godis på bio? Både och. Känns orimligt att behöva välja. Man behöver både krispigt salt och segsöttsurt.

Vad för biogodis då? En stor påse med allting gott i. Bland annat sura flaskor, colaflaskor, röda magasin, lakritsdäck, lakritsfiskar och colanappar. Röda munnar,  choklad och lite annat smått och gott.

Bästa chokladen? Krokofanter, Toblerone, halvmånar av apelsinchoklad, Polly, Dumle, Geischa och Schweizernöt. Kort sagt, all choklad utom riktigt mörk.

Glass eller tårta? Tårta. Glass kan jag ha eller mista.

Favoritefterrätt som liten? Stekta bananer med glass och hemmagjord chokladsås. Eller så mjölkskak (som vi kallade det). Är hemskt nyttigt uppfostrad och det blev inte så mycket onyttigheter när jag var liten. Men glass, mjölk och lite oboy kört i en mixer. Det fick vi ibland och det älskade jag.

Favoritefterrätt som stor? Allting med choklad. Älskar allting sött förstås men känner i regel att efterrätter utan choklad är bortslösade kalorier.

Bästa fyllekäket? Har aldrig varit full så jag vet inte. Men jag kan tänka mig att typ pomfritt strl XXL och hejdlösa mängder dip skulle vara gott. Plus massa iskall cola. Har jag rätt?

Bästa läsken? Portello

Favoritsnack som liten? Salta pinnar. Var en sport att stoppa in dem i munnen på bredsidan och se hur mycket man kunde spärra upp kinderna. Gillar fortfarande salta pinnar och tycker att de har ett oförtjänt dåligt rykte som tråkiga. 

Skämsgodis? Kanske inte skäms direkt – men det är ju tantigt värre! Bridgeblandning och Briokola. Sjukt gott.

Vad beställer du för efterrätt på restaurang? Allting med choklad. Eller efterrätter som är krångliga att göra hemma.

kladdkaka rabarber recept vit choklad

Godaste pajen? Min schweizernötspaj eller min rabarberkladdkaka

Favoritbakelse? Arraksboll på café. Chokladboll om jag gör hemma. Fast få saker klår en riktigt tung semla i mjölk…

Godaste småkakan? Jakobs mormors hasankakor. Syltsnitt, chokladkakor och chocolate chip cookies.

Favoritfrukt? Nektarin och riktigt sur grape.

Favoritfärg bland vingummin? Visste inte att de hade olika smak?

Favorit i Gott och blandat? Sötlakritsen var länge hatgodis men nu älskar jag det. Vill ha en påse med ENBART magasin i.

Favoritgodis utomlands? Utländskt godis är typ som utländsk schlager. Svårt att se charmen i när man inte är uppfödd på det.  Men det finns ETT godis som är godare än allt vi har i Sverige sammantaget. Och det är isländskt Djupur. Saltlakrits dragerad med mjölkchoklad täckt av ett sockerskal. Ät och dö lycklig. Finns bland annat på Frukthörnan i Umeå.

Ostbågar eller chips? Chips oftast. Fast kanderade popcorn är ÄNNU godare.

Favoritchips? Dillchips eller grillchips. Räfflat skare va. 

Favoritdipp? Ingen dipp alls såklart.

Det ultimata fredagsmyset? En stor chipspåse att inte dela med någon annan än mig själv.

Bästa glasssmak? Mäktig choklad med mer kaksmulor, sås och chokladbitar i än glass. Eller saltlakrits. Eller egentligen isglass.

I GB-sortimentet då? Piggelin, Nogger och 88an. Igloo och Calippo. Och den där stora chokladnougatkulan i mitten på en Tipp Topp. Kan inte någon ta fram en glass som består ENBART av den där kulan? Skulle köpa genast. Folk som föredrar vanilj rätt och slätt däremot – det provocerar mig.

Bästa godissmaken all time? Viol. Vet att folk tycker att det smakar tvål. Men vad är det för fel på tvål nudå?!!

Min högra hand säger sitt

Som en inblick “bakom kulisserna” intervjuade jag ju min redaktör Erica förra veckan – om hur det är att jobba med min blogg. Här kommer intervju nummer två – med min assistent Charlotte.

Charlotte är bra på allt jag är dålig på och tycker att allt jag fasar för är roligt. Att vara någons assistent kanske inte låter som ett så kvalificerat jobb – men det är ju exakt tvärtom. Hade aldrig vågat anställa någon nyss fyllda tjugo utan life skills. Man måste liksom vara väldigt fullvuxen och veta ALLT för att ha förmågan att styra upp någon annans liv på ett bra sätt. Plus att jag verkligen måste lita på någon för att överlåta hela min inbox i deras händer. 

Assistent-Charlotte fångad i farten på vårt kontor Lidström & Nyberg. (Foto Matilda Audas Björkholm)

Hej Charlotte. Du är Claras assistent. Men vad gör du egentligen på jobbet?
Jag städar och håller ordning i Claras inkorg. Jag har upprättat ett enkelt och tydligt system för mejlsortering som vi lyckats hålla i ett år nu! Jag svarar på mejl och ser till att de skickas vidare till rätt personer, bockar av, etiketterar och tar bort från inkorgen.
Jag skriver “To do” som Clara kan beta av i sin takt. Vi försöker ligga i fas med det som behöver göras just idag eller denna vecka. Framförhållning, men inte onödig lång sådan. 
Under lanseringen av “Hjälp jag är utmattad” var det massor av intervjuer allt från live, tv, telefon och digitalt som skulle bokas in och synkas med tre parter. Lite svettigt ibland, men med Claras och Ericas flexibla vardag och journalisternas iver att få till intervjuer så var det bästa förutsättningar att ändå få ihop det.
Jag är med på möten med Claras säljare och jag ringer kalla kontakter vilket jag bara älskar! Så spännande att höra vem som är på andra sidan. Extra praktiskt eftersom jag vet att det inte är Claras favoritsysselsättning. Ibland är jag detektiv och jagar oförklarligt försvunna fakturor, betalningar, kvitton, prylar eller kontrakt. Lite vardagsspänning.Jag bokar resor och hotell när Clara är och föreläser eller på mässor. Inför en plåtning kan jag stryka Miss Clarity klänningar, köpa blommor eller finnas med i kulisserna och suporta. Tja, lite så. När Clara ber om en tjänst utöver det jag brukar göra säger jag: “Vad HAR du en assistent till?!” Jo, till att akutköpa ägg. Eller dammsugarpåsar. Eller vad det nu kan vara.

Vad är din bakgrund? Vad gjorde du innan du började jobba med Clara?Jag är läraren i svenska, hem- och konsumentkunskap och religion som för drygt 3 år sedan sade upp sig och blev entreprenör istället. Förfrågan från Clara kom bra i tajming och kändes absolut rätt att gå in och konsulta några timmar i veckan. Jag har tänkte flera år att Clara behöver en assistent, men kanske inte tänkt att jag var den personen.

Vad gör du förutom att jobba med Clara? Jag är entreprenör och bygger en lokal, nationell och inom en överskådlig framtid även en global verksamhet där hälsa står i fokus. Jag tar blodtester och har en lösning som balanserar människors fettintag, i alla åldrar. Min marknad är otroligt stor och det finns mycket jobb att göra för att förbättra folkhälsan.

Vad är knepigast med ditt jobb med Clara?Hm, det är inte ett knepigt jobb, väldigt oknepigt faktiskt.

Vad är roligt?Att min arbetsinsats faktiskt gör skillnad, en känsla av tillfredställelse. Sen är det en förmån att få lära känna fler entreprenörer ur ett professionellt perspektiv, jag lär mig väldigt mycket värdefullt för min egen resa som entreprenör. Jag har väldigt fria händer och jag känner att Clara litar på mig till 110% – det är viktigt för att kunna göra ett bra jobb och då blir allt roligare också. Sen har jag en böjelse för att planera och göra listor. Den kommer väl till pass i detta jobb. Och bocka av listorna. Den känslan. Höjden av administrativ lycka!

När är Clara som jobbigast?Hahaha, alltså jobbig är inte rätt ordval. Clara är otroligt smidig att jobba med så jag har aldrig tänkt i de termerna.

Hehe. Bra svar! Erica hade nämligen en hel radda punkter… Men finns det något med att vara assistent till en influencer som har förvånat dig eller varit oväntat?  Det skulle väl vara mina reflektioner att all form av entreprenörskap bygger på samma principer. Man har eller bygger upp en relation, får förtroende och har då också möjlighet att erbjuda något som skapar mervärde för individen eller företaget och bidrar till att kunna skapa ekonomi själv i samma andetag. Man gör något helhjärtat som man tror på. Och har lyckats skapa ekonomi över tid på att just göra det. Clara har gjort sina 10 000+ timmar och det är imponerande vad hon lyckats skapa på de här åren.

Något annat du vill tillägga?
En lite udda tonårsdröm jag haft är att någon gång få vara kungens sekreterare och assistent. Den som håller koll på schemat. Nu fick jag istället möjlighet att bli en sådan till Sveriges (blogg)drottning, inte så tokigt det heller!

Blandad måndagskompott

Måndag igen – efter en helg som försvann i en grisblink. Här har snön vräkt ner så mycket att jag hade svårt att få upp ytterdörren när barnen skulle iväg imorse. Fick använda alla mina kilon för att pressa upp en glipa.

I lördags hade vi fått fribiljetter till Joe Labero In Flames som var i stan. Och jag tänkte att det vore roligt för barnen att gå – så vi åkte dit. En föreställning med trolleri, motorcykeltricks och en eldsprutande scen. Musiken dunkade så man nästan blev döv och stämningen var hög. Så vad gör då mina barn? Jo, de somnar. Sover som två grisar genom föreställningen. Inte för att det var tråkigt. Utan för att…ja. De helt enkelt är barn av sina föräldrar. Som kan göra sig hemmastadda och somna lite överallt. Så det blev istället jag och Jakob som fick beskåda pyrotekniken och fingerfärdigheten. Och jag kände hur skönt det var för mig att komma hemifrån några timmar – jag har ju varit mer eller mindre isolerad de senaste veckorna. Men innan vi lämnade stan och åkte hem till byn igen suckade Bertil åt alla gatlyktor “Det är så mycket ljusföroreningar i stan. Det är inte bra för småfåglarna. De blir förvirrade”. Såna lantis-ungar. Att bjuda dem på show och stadsbesök är sannerligen att kasta pärlor för svinen.

Idag väntar jag besök av en barnmorska/psykolog på förmiddagen. Hur fantastiskt är det inte att landstinget erbjuder hembesök? Så att vi gravida som inte är så mobila, ändå kan få hjälp. Tror det blir bra att få prata av mig med någon. Även om den värsta oron och ångesten stillats sista veckan.

I övrigt händer inte mycket. Jag går bara hemma och längtar och försöker förbereda mig på olika sätt. För det spännande som snart väntar.

Hoppas ni får en fin vecka allihopa!

Kan man få be om en lite sansad klimatdebatt, tack?

Jag lyssnade på Ulrika Knutssons krönika i Godmorgon Världen imorse. Det var så skönt att höra någon prata sansat i klimatfrågan. Jag känner mig nämligen helt uppgiven. Både feminismen och miljöfrågan, som är mina två hjärtefrågor, känns sista åren kapade av galenskap och klickjournalistik. Endast en fråga åt gången går att driva. Och alla springer som galningar på den bollen. Feminismens problem lämnar jag därhän i just det här inlägget – men klimatfrågan tänker jag lyfta.

För något år sedan var det vegetarianism som skulle rädda världen. Nu är det flygskammen som står i fokus. Om ett år kommer det vara något annat. Missförstå mig inte – att drastiskt minska mängden köttätande och flygande är jättebra. Men det är ändå ett väldigt kortsiktigt resonemang. (Om problemen med att vara vegetarian har jag tidigare skrivit om här). Just nu är det konsensus att man ska avstå flygande. Lite av en trend faktiskt. Men trender är farliga – för de följs alltid av en mottrend då den tidigare trenden börjar avskys.

Det finns många problem med klimatdebatten. En av de största är allt ansvar som läggs på individen. Särskilt illa eftersom det ansvaret sällan visar hela bilden. Jag har gjort många olika utsläppstest på nätet och i diverse appar. I testen får man svara på hur man bor, vad man har för el, hur man tar sig till jobbet. Om man äter lokalproducerat och åker lokaltrafik. Jag får givetvis skyhögt klimatavtryck i dessa test. Även om jag plockar bort flygresorna. För att vi bor i hus, kör mycket bil och har en stor SUV som slukar diesel. Bor man i liten lägenhet i innerstan och åker kollektivtrafik så får man såklart lägre utsläpp. Och det är ju lätt att känna sig duktig över. Trots att ens livsstil är helt beroende av att andra gör utsläppen åt en.

Varför ställs det inga frågor i testen om vad man jobbar med? Vad man producerar på sin arbetsplats? Min man är bonde och odlar ekologiska grönsaker för 300 hushåll i Umeå. De körs in till stan en gång i veckan, så att våra kunder kan komma och hämta sina grönsakskassar. Från och med i höst kommer grönsakskassarna cyklas hem direkt till prenumeranterna – med elcykel. Allt detta möjliggör för kunderna att i diverse appar kryssa i att de äter lokalproducerat och ekologiskt. Och inte behöver bil. Medan vi som producenter blir klimatskurkar i dessa tester. För vi är beroende av en fyrhjulsdriven bil. Vi är beroende av att bo på landsbygden för att odla. Vi måste köra långa sträckor.

Det här är samma haltande logik som när man säger att det visserligen är bra att Sverige minskar sina utsläpp – men att Kina ändå är de stora skurkarna. Fast Kinas utsläpp beror på att de tillverkar sånt som vi i väst konsumerar. Men som syns på deras klimatkonto istället för vårt. Och så sitter vi här och känner oss duktiga jämfört med dem. Trots att vår livsstil är helt beroende av att de gör utsläppen åt oss.

Ett annat problem med klimatfrågan är storstadsperspektivet. Som Liberalernas reklamslogan om att “Det ska gå lika lätt att åka tåg till Paris som till Piteå”. Liberalerna fick backa och be om ursäkt efter den fadäsen – eftersom det inte går att åka annat än godståg till Piteå. Snacka om ofrivillig humor. Dessutom handlar det för oss i norr inte om att åka tåg till Paris. För oss handlar det om att ens kunna åka tåg till jobbet. Eller vår egen huvudstad. Här uppe finns det så enormt många förbättringar att göra för att alls komma i närheten av någon rimlig standard.

Högre krav ska ställas på de som bor på platser med utbyggd lokaltrafik. Man är ingen hjälte för att man tar tåget i Stockholm. Man gör bara sitt absoluta minimum. Eftersom man bor i staden med den bästa lokaltrafiken – som dessutom är knutpunkten för alla andra städer. Jämfört med de som bor på platser där ingen lokaltrafik finns. Men där det istället framställs vattenkraft, vindkraft, skog och närodlade livsmedel. Till hjälp för hela det övriga landets minskade klimatavtryck.

Kraven på befolkningen måste se olika ut beroende på var i Sverige vi bor. Och stora politiska insatser krävs för att komma till rätta med problemen.

Fredagens skolstrejk för klimatet var fantastisk! Gretas initiativ ska stöttas och unga människors engagemang ska uppmuntras – inte raljeras över. Men Greta sitter inte på någon lösning eller reell makt. Det gör politikerna. Och jag spyr när jag ser politiker gå med i skolstrejken. Politiker som varje dag är med och fattar beslut som utgör försämringar för klimatet.

Ulrika Knutsson uttryckte det så klokt i sin krönika.

“Flygandet står för några procent av utsläppen i vårt land. Medan en hel tredjedel av alla utsläpp kommer från stål och cementindustrin. Det går att tillverka klimatsnålare cement. Men det är dyrt. En tredjedel av all cement som tillverkas i Sverige beställs av statliga Trafikverket. Om politiker sa åt Trafikverket att bara använda klimatsnål cement skulle folk kunna flyga vart de ville. För räkneexemplets skull alltså. Flyget har ju tyvärr ändå sina egna utsläpp. Även om cementen har mer. “

Bara dessa enkla ord, detta fokusskifte. Som visar på fler perspektiv än de frågor som just nu är på agendan. Det är uppfriskande. Om vi ska bråka om utsläpp – och det måste vi – så ska vi väl i alla fall ta strid för det som betyder mest? Istället för att enskilda individer ska korsfästas för sitt leverne och andra ska gå runt och känna sig duktiga. Ofta på helt felaktiga premisser, dessutom.