Logga Underbara Clara
Illustration av Clara som sitter vid ett bord och tittar i i kameran. På bordet står ett fat med blåbär och en kopp kaffe.
15 november, 2026

Nu har återblickandet i arkivet nått fram till 2014.

I december 2014 gjorde jag en lista på bloggen, över alla renoveringar vi hunnit med det året:

– Vi slog ut fyra väggar och byggde en matsal

– Satte in ett nytt fönster där det inte fanns något sedan förut.

– Slipade och linoljesåpade alla golv på nedervåningen

– Byggde en barnkammare av en gammal klädkammare.

– Tapetserade matsal och vardagsrum.

-Tapetserade barnkammare till Bertil och barnkammare till Folke.

-Tapetserade vårt eget sovrum.

-Byggde ett nytt badrum.

– Samt målade om hönshuset.

Visserligen hade vi hjälp av hantverkare till vissa av momenten. Men det är inte utan att jag blir lite matt av allt vi hann med här hemma – och vilket kaos vi stundtals levde i,

Särskilt som jag var gravid med Folke på samma gång.

Clara med en av sina söner, själv klädd i röd klänning och kofta.

Den vintern fattade jag också ett beslut. Jag kände att jag balanserade på gränsen till vad jag klarade av och insåg att för att få en rimlig situation med en bebis, behövde jag trygghet. Så efter värvningsförsök från flera olika tidningar flyttade jag min blogg till Amelia. Det skrev jag om i inlägget Förändringens vindar.

Det var ingen populär flytt bland läsarna eftersom min blogg plötsligt var täck av bannerreklam. Men för mig var det underbart! En fast, hög och trygg inkomst. Inget ansvar för att sajtens teknik skulle fungera, men däremot en redaktionell plats i tidningen där jag i en gång i månaden gjorde ett uppslag med pyssel, recept och tips för årstiden. Hos Amelia nådde jag dessutom massa nya läsare.

Här fick jag smink och hår inför omslagsplåtningen till tidningen.

Men bara för att jag var gravid slog jag inte av på arbetstakten. Jag och Annakarin lanserade i maj barnboksserien Baka steg för steg och redan efter sommaren kom del två i serien, som hette Fixa.

En bokserie som blev en formidabel succé!

Och på hösten hade jag ett designsamarbete med Jumperfabriken. Här var jag på ett event i deras butik och Anna stod i kulisserna med en nyfödd Folke i vagnen.

Vi var på Bokmässan också och även där gick Anna två steg bakom med Folke, som då och då fick panikammas uppe på rummet. Suck vad jag höll på.

Här nyhetsspanar jag och Erica i SVT.

Så söt jag var. Men jag får också moderskänslor för mig själv, för jag tycker att jag ser så trött och blankög ut. Jag önskar att jag hade tagit hand om mig själv bättre under den här tiden. Men jag hade helt enkelt inte förmågan eller insikten.

Jag föreläste överallt i Sverige och mötte bland annat upp Ebba för en fika.

Min svärmor ordnade homeparty med Gudrun och det året röstade jag på Fi i Europaparlamentsval och det kändes så hoppfullt och lovande allting.

Tänk allt som hänt sedan dess…kriget i Ukraina, folkmordet i Gaza, Trump-eran, Pandemin och inte minst hela högervridningen av Sverige sedan dess. Usch.

Hemma på gården växte odlingarna och antalet djur.

Höns, grisar och får.

Och på sommaren – när Folke bara var någon vecka gammal – öppnade vi gårdsbutiken för första gången och folk vallfärdade för att köpa grönt från Marstorp.

Jag satt utanför och ammade med Folke som en liten maskot.

Sonen Bertil ligger på golvet med armarna om en squash som är längre än honom själv.

Och Bertil och Ada sprang runt bland grönsaksköparna och lekte affär.

Under 2013 hade jag lärt känna Nicola, som är uppvuxen i Zambia men med en svensk pappa. Tillsammans med henne och min syster startade vi 2014 företaget Yawama of Sweden. Ett försök att rent praktiskt hjälpa zambiska kvinnor till självhjälp – genom att lära dem ett hantverk som kunde bidra till deras försörjning.

Tillsammans designade vi produkter som kvinnorna kunde sticka i sina egna hem ute på landsbygden. Och så förpackade vi dem och sålde till en svensk publik. Det var otroligt arbetsamt och svårt – men väldigt roligt. Det gav mig också insyn i hur missgynnade afrikanska länder är när det gäller export och import. Att handla med dem var både dyrt och komplicerat.

Jag var som sagt höggravid den sommaren.

Och det var en fruktansvärt varm sådan.

Jag låg mest i ett stort traktordäck vid byns badplats och flöt runt för att få svalka och avlastning för fogarna.

Sönerna Bertil och Folke, Folke som bäbis i Bertils famn.

Och så föddes då äntligen Folke, två veckor över tiden precis som alla mina barn. Och Bertil fick hälsa på först av alla på sjukhuset. Han var så mallig över sin lilebror.

Det var en härlig tid, men också arbetsam. Jakob arbetade otroligt hårt med jordbruket den hösten. Och jag var hemma med barnen och behövde samtidigt hålla igång bloggen och skriva och skapa sånt som folk skulle vilja läsa.

Och när hösten övergick i vinter minskade inte arbetet, för då skulle det förberedas för nästa års jordburk. Här monterar Albin och Jakob ett 300 kvadratmeter stort växthus där vi skulle odla gurka och morötter till sommaren.

I backspegeln fattar jag inte hur vi hann och orkade allting?

Samtidigt skrev jag många arbetade texter det året, där jag röt ifrån om olika saker. Ganska mycket handlade om föräldraliv: Det duger inte att jobba heltid och aldrig hämta på dagis, Vet hut expressen, Barnen och kapitalet.

Och så kritiserade jag arbetslinjen i Du kan köpa tid för pengarna, och skrev förstås en hel del feministiska texter: Och så undrar folk varför jag fortfarande kallar mig feminist, När vem som helst är expert, Jag säger upp mig från jobbet som jourhavande kvinnlig förebild samt Kvinnor bantar – män tränar.

Och min irritation mot en viss kategori bloggläsare märktes i inlägg som Ska jag orka blogga om moderskapet frågar jag mig..

I april sändes äntligen dokumentären De obekväma som jag spelat in hösten 2013. Och gensvaret minns jag som oerhört fin.

2014 var ett brokigt bloggår för att livet var så brokigt. Men när jag tittar på bilderna blir jag ändå mest glad.

Bertil som hjälpte mig med pannkakorna.

Finklädda på kalas för Bertils faster Josefin.

Min gravidmage i första vårsolen hemma hos min syster.

Jag och Bertil som ler och långhalm. Ständigt bakande, pysslande…

Sonen Bertil klädd i förkläde rullar köttbullar på stort fat i lantkök.

…och donande med någonting.

Lyckan i att ha fått en liten skrutt till.

Och glädjen att se Bertil som en snäll och engagerad storebror.

Första julbaket av många för Folkes del. Uppallad med filtar för att kunna vara med.

Han var till skillnad från Bertil och Ulf ingen nöjd och fridsam bebis utan ganska gnällig och krävande. Han skulle vara med till varje pris och gud nåde den som glömde bort honom.

2014 var ett år när jag kände mig kapabel och full av inspiration. Men också som att jag precis lyckats ducka kulan utmattning – som ven förbi farligt nära under 2013. Föga anade jag då att 2015 skulle bli ett av de mörkaste hittills i mitt liv…

Läs mer på temat:

Underbaraclara fyller 20 år

Året var 2006

2007 jag minns dig nu.

2008 ett omvälvande år

2009 Det nya livet börjar

2010 – en pikant och havande husmoder

2011 – en mamma blir till

2012 – manisk mamma utan rutin

2013 – jag skulle behöva en sekreterare

Clara Premiuminlägg

15 november, 2026

Varje morgon tar jag en tablett levaxin, eftersom jag saknar sköldkörtel. Och varje kväll tar jag en kapsel magnesium, som sägs främja muskelavslappningen och förhoppningsvis minska min tendens till restless legs. Men hu så...

Prenumerera på Clara Premium!

Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.  

49 kronor i månaden, ingen bindningstid.

14 november, 2026

Fick ett infall och möblerade om lite i matrummet i torsdags. Bytte plats på ett högskåp och tallrikshyllan och bytte till den röda kökssoffan på verandan. Det blev så mysigt och ”nytt” här hemma. Tror det var snön som föll som inspirerade mig till nya tag.

Ljuset under de olika årstiderna påverkar verkligen inomhuskänslan. På sensommaren är det gröna reflektioner från all växtlighet utanför, och det ger ett aningen grönt återsken här inne. Sedan när snön kommer infinner sig ett stillsamt vitt ljus som gör allting rent.

Det vita ljuset ger en lugn och vilsam känsla till hemmet.

Som att tiden står stilla.

Inser nu att det ser väldigt juligt ut, men det är faktiskt inga julgrejer framme ännu. Bara många vinröda saker och det signalerar samma sak gissar jag…

Något annat som är vinrött är min stickade klänning som är superskön och gosig.

Matchar den med auberginefärgade naglar.

Jag är för övrigt så nöjd med min frisyr just nu. Ska fortsätta spara ut och är nyfiken på hur långt det kommer ha blivit den här tiden nästa år? Det var så längesedan jag hade långt hår att jag är osäker på om min hårkvalité klarar av det. Kanske kommer det brytas av och stanna på ungefär den här längden?

Jag märker när jag skriver detta inlägg att det helt saknas en röd tråd. Det finnes dock en vinröd sådan – så med det låter jag mig nöja. Hörs imorgon med återblick på bloggåret 2014!

13 november, 2026

När jag var på skrivresan vid Ellen Keys Strand gick jag långa skogspromenader varje dag. Något mina ögon fastnade för var dessa märkliga och vackra ”blommor” som låg på stigarna. Jag plockade upp dem och tog reda på att det är frökapslarna från bokträd. Väldigt exotiskt för en västerbottning som mig som aldrig sett något liknande. Så jag samlade kapslarna och tänkte att jag skulle pyssla något fint med dem när jag kom hem.

Och det gjorde jag igår. Jag köpte lite ståltråd klädd med brunt papper på Panduro och så lindade jag dem runt bokskottets små stjälkar.

Det var lite pilligt men gick bra. Med formbar ståltråd som långa stjälkar blev de som söta små blommor. Man kan ha dem precis så här i en vas.

Man kan måla dem också – eller limma fast en pärla inuti så att de får ståndare och pistiller.

Men jag tänker kanske använda dem för att dekorera kommande julgrupper med. Och resten gjorde jag en krans av.

Jag formade först en cirkel av två varv av samma ståltråd som jag gjorde stjälkarna av. Sedan lindade jag blommorna runt kransen med lite mellanrum. Deras ståltrådsstjälkar fungerade stabiliserande för kransen och resultatet blev denna delikata skapelse som jag hängde på mitt vitrinskåp. Gullig va?!

Clara Premiuminlägg

13 november, 2026

Jag gjorde tre juliga köp denna vecka som jag gått och längtat efter att göra.....

Prenumerera på Clara Premium!

Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.  

49 kronor i månaden, ingen bindningstid.

• Annonssamarbete Barnfondens Nissekalender •
12 november, 2026

Här sitter jag och klipper och pysslar. Med vadå undrar du kanske?

Jo en nissekelander.

Jasså en helt vanlig sådan?

Nej absolut inte! Det en en högst ovanlig och unik sådan, för den här görs nämligen till förmån för Barnfonden. Och Barnfonden arbetar ju för att barn i hela världen ska få gå i skola och ha tillgång till sjukvård, rent vatten och näringsrik mat.

Ett sätt som Barnfonden samlar in pengar på är just genom sin nissekalender. I Barnfondens Nissekalender bjuds barnen på magi varje dag fram till julafton. Men det är inte bara pyssel och bus som de får sig till livs – utan också solidaritet och omtanke.

Hur har barn i andra länder det egentligen? Hur firar barnen jul i Venezuela – och varför måste vissa barn bära vatten istället för att gå i skolan?

Du laddar själv hem breven och skriver ut dem och sedan får barnen läsa ett brev varje dag i december, fram till julaftonen.

På så sätt får man en julkalender som sprider kärlek och omtanke – inte bara till ens egna barn – utan även andras!

En Nissekalender med brev från nissen Tryggve kostar 149 kronor och du köper och laddar hem den här. Pengarna går till Barnfondens viktiga arbete.

Den här kalendern riktar sig framför allt till familjer med barn mellan 4-9 år. Men jag kan också tänka mig att den är perfekt för till exempel en lågstadieklass som vill hitta på något mysigt inför jul – och samtidigt lära sig om barns livsvillkor i olika delar av världen.

Tryggt att veta: Barnfonden är medlemmar i ChildFund Alliance som är en internationell allians av barnrättsorganisationer som arbetar i 66 länder och stödjer 36 miljoner barn och familjer. Tillsammans arbetar de för barn i utsatta områden, för att stärka deras rättigheter och öka deras trygghet. De har 90-konto och är medlemmar i Svensk Insamlingskontroll och Tryggt Givande.

12 november, 2026

Jag skulle aldrig kunna bo i lägenhet, eller ens i hus i stan. För jag bara MÅSTE ha tillgång till naturen som skafferi och rekvisitaförråd.

Har sedan i somras haft span på ett bra kalhygge där de lämnat massa ris, samt en ellinje där de avverkat under hösten. Ah! Där kan jag hämta hur mycket material som helst, till mina projekt.

Tog en tur igår med Essa, när frosten låg tjock på varje gren i nio minusgrader och försiktig sol. Knipsade loss stora ruskor från det gallrade riset, fällde sätena i min bil och fyllde hela skuffen med ris.

Sedan körde jag hem igen.

Jag kände en viss stress eftersom väderleksrapporten visat att det ska börja snöa. Bäst att hinna få in det material jag behöver, innan naturen blir svåråtkomlig.

Egentligen är november inte alls färglös. Jag ser så många vackra himlar den här årstiden. Lila, blå och starkt rosa – och inte minst turkos när morgonsolen skiner. Jag pekar och ropar lyckligt ut alla vackra detaljer för mina barn.

När jag kom hem påbörjade jag detta skojiga projekt: att klä in trädgårdsportalen med grönt. Tidigare år har jag bara täckt den i ljusslingor men nu ville jag klä den i grönt ris – och kanske även en massa äpplen och talgbollar? Vi får se var det slutar. Trädde bara riset in och ut genom de olika håligheterna och försökte täcka dem så gott som det gick.

Så här blev slutresultatet. Gick en himla massa ris åt att göra det här, men oj så fint det blev!

Nu är all julbelysning utplacerad i trädgården, det enda som fattas är slingan jag brukar sätta upp kring själva verandan. Fick tag i en med vit sladd från Markslöjds outlet, så att den inte är så ful mot den ljusa fasaden.

I trädgården har jag:

En upplyst portal med granris.

En ljusklädd Thuja (planterade den med den uttryckliga tanken att ALLTID ha en julgran i trädgården vintertid).

Ett ljusnät över min stora ros vid farstubron.

En upplyst krans på verandan.

Samt (snart) en slinga runt själva verandan.

Men i år har jag också ställt ner en julgran i tunnan där luktärtstornet brukar vara och klätt granen den med ett ljusnät. Den står här precis vid ingången i häcken, från byavägen. Jag var så förutseende att jag till och med förberedde ett hål för granens fot, redan när vi vinterstädade för några veckor sedan och jorden var mjuk. Det var skönt igår när jorden var frusen. Jag pressade bara ner den i hålet och där står den stadigt.

Det bev väldigt välkomnande och fint vid entrén. Jag ska dock addera lite fler juliga saker när vi kommer in i december. Som min röda vimpel som brukar hängas upp över dörren. Funderar också på om jag ska sätta upp min lykta som hänger ifrån tre störar? Vad tycker ni? Jag brukar ha ett gravljus med timer i den och det lyser hela vintern så otroligt välkomnande och fint. Det ser precis ut som ett riktigt ljus som flammar.

Jag har också ställt fram mina fina ”rekvisita-skidor”. De som jag köpte för 20 kronor med det uttalade syftet att ha vid entrén för att de är så röda och fina.

Kälken är dock inte rekvisita utan även till för att dra Uffe på, så fort bara snön kommer!

Och precis nu när jag skriver det här ser jag årets första snö singla ner utanför rutan. Fånigt nog måste jag torka bort några lyckotårar ur ögonvrån. Och tänka sig – det ska snöa ända tills på lördag!

Clara Premiuminlägg

11 november, 2026

Jag fick en snilleblixt och kastbytte gardiner mellan matsal och vardagsrum. Kände att det blev för mörkt med terracottaväggar OCH bruna gardiner. Men här i matrummet passar de hur bra som helst...

Prenumerera på Clara Premium!

Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.  

49 kronor i månaden, ingen bindningstid.

11 november, 2026

Var hänger du disktrasan? Var hackar du löken? Hur ofta byter du lakan och när tvättade du sist din behå? I veckans avsnitt av Wollin & Clara går vi till botten med snusket. Det handlar också om SVTs Boyfriends. Och om vem i familjen som är döv – och vem som har mandat att hojta.

Bli prenumerant för att lyssna, hos underproduktion.se

Sök på underbaraclaras.se

Inloggning Clara Premium

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.