Jag gillar plagg som stimulerar det taktila. En kjol som glänser som fiskfjäll och är helt slät under handen – tills man stryker den åt fel håll.
Ett slinkigt linne som känns som svalt vatten mellan fingrarna.
Eller en ullig mohairkofta som blir ett moln på kroppen. Olika strukturer på tyg skapar helt enkelt en mer spännande mix ihop. (Linne, kofta och halsband är loppat. Skor och kjol från Sézane.)
Denna lördag ska jag på en rolig utflykt och se ett slott jag aldrig sett förut och en kyrka jag längtat efter att besöka. Äta lunch i min ensamhet på något mysigt café och bara befinna mig i min egen värld. Det ser jag väldigt mycket fram emot! Hörs imorgon igen när jag har lite mer tid att blogga.
När matinspirationen är låg är det roligt att låta slumpen bestämma. Gå på affären och rafsa i lådan med kort utgångsdatum och se vad som finns där till bra pris. Just den här dagen rev jag åt mig en porchetta på affären. Det är en rullad fläskstek (ofta gjord på fläsksida eller fläskkarré) som fylls med rikligt med örter och kryddor. Typisk italiensk rätt som börjat säljas färdig här i Sverige.
Och hemma i kylen hade jag blomkål som börjat bli överblommad, samt morötter och potatis som behövde ätas upp.
Bara att hissa upp underbyxorna och sätta igång!
Jag skalade och hackade rotsakerna och bottnade en ugnsform med dem. Därefter la jag den färdiga porchettan ovanpå. Sedan blandade jag lite kalvfond i ett glas med vatten och slog ovanpå grönsakerna, så att de skulle bli lite mer ångde än ugnsbakade. Och så in i ugnen på 100 grader.
Där fick formen stå i närmare tre timmar, tills innertemperaturen nått 80 grader. Några gånger under tillagningen rörde jag i rotsakerna så att de inte skulle brännas.
Under tiden steken var i ugnen tog jag in persilja från trädgården och gjorde en slags hittepå-salsa verde.
Tillsätt sardeller, pressad lime, kapris, vitlök och rapsolja. Mixa till en slät smet. Smaka av och tillsätt ev salt, svartpeppar och lite socker.
När porchettan var klar ställde jag fram formen, skar köttet i bitar och serverade med grönsakerna. På toppen ringlade jag såsen. Det syrliga bröt på ett härligt sätt av till det feta köttet och alla blev mätta och belåtna!
Nä nu måste jag ta ett omtag med min trädgård! När vi anlade den 2015 såg livet väldigt annorlunda ut. Vi hade vårt eget jordbruk och var mestadels hemma om somrarna. Men sedan dess har jag...
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
2006 började jag blogga. Jag hade känt suget ett tag, läst andra bloggar och tänkt att det där kan jag göra minst lika bra. Så jag startade Underbaraclara med undertexten the kristet, fashionistiska, feministiska alternativ du älskar. Ödmjukhet var visst ingenting för mig.
Det första inlägget på bloggen handlade om en basker, det andra hade rubriken En unken armhåla. Det tredje inlägget handlar återigen om samma basker och det fjärde inlägget har ordet rexona i titeln. Det var tydligen fokus på två saker i min tidiga bloggkarriär: huvudbonader och armhålor.
En unken armhåla
Gud vad jag är trött! Kom precis hem efter en betungande arbetsdag (okej inte precis, jobbade bara fem timmar men ändå) man BLIR trött av att jobba i butik och sälja och vara trevlig…speciellt om kunderna inte är trevliga tillbaka. Eller om de envisas med att köpa beiga kläder.
Hör upp alla människor!!! Ytterst få passar i beigt. Det är sant. Jag säger det inte för att djävlas med er som är beigetokiga. Men faktiskt! Välj en annan färg när du ska köpa kläder. Om du har min hudfärg (grisskär) gör du bäst i att undvika aprikost, aprikosrosa, beige, ljusbrunt eller aprikostgult. Ta det som ett vänligt råd från en person som ser människor prova beiga kläder varje dag.
Någon hade klottrat på en vägskylt idag. Det stod ”överskatta inte betydelsen av skönhetsvård” Kan tänkas att många nojjiga människor behövde läsa det. Men lika många behöver läsa ”underskatta inte betydelsen av skönhetsvård” vill jag bara meddela. Jag har blivit placerad bredvid alltför många unkna armhålor när jag sitter på bussen, som borde lära sig uppskatta betydelsen av hygien och skönhetsvård, helt enkelt som en trevlig gest mot sina medmänniskor.
fred ut!
Bara i september det året publicerade jag 89 blogginlägg. På den tiden kunde ett inlägg vara mer som en tweet eller en post på stories. Antalet kommentarer jag fick när jag skrev var på sin höjd 2-3 stycken. Men jag bloggade oförtrutet vidare, trots att ingen läste. Ja jag blev faktiskt besatt av att blogga. Snart var jag uppe på nätterna och skrev.
Jag var usel på att fota och inget vidare på att skriva. Men kreativiteten var det sannerligen inget fel på. Jag bodde fortfarande hemma hos mamma och pappa, arbetade i stans coolaste klädbutik och fashion var vad jag levde för.
Låt mig nu bjuda på några mikroskopiska outfits. För på den tiden fick man läsa med förstoringsglas.
Det är härligt att se att jag vågade posa och leka så mycket. Att jag kände mig fri och hade kul med kroppen redan från start. Jag hann dock bara blogga i tre månader under 2006 och av dem var jag sex veckor i Indien. Dumt nog valde jag att dokumentera det på resedagboken.se istället för min egen blogg. Minns att jag skrev massor av roliga saker, men ingenting finns bevarat eftersom sajten lades ner. Där ser man faran med att lita på andras plattformar. Tyvärr har jag gått i den fällan fler gånger sedan dess.
Vad skrev jag då om på bloggen förutom mode? Jo, jag tipsade bland annat om att läsa Victoria Bennedictssons Fru Marianne. Och jag gjorde det med orden Jag tänker inte dra någon handling för er. Stäng av TVn, läs den och bli bildad. Hahaha! Roligt att jag alltid varit så mästrande.
Och så spelade jag in ettprogram som sändes i P3. Hade faktiskt HELT glömt bort att detta hänt, men nu kommer minnena tillbaka. På den tiden fanns ett program som gick ut på att unga människor fick hem en inspelningsutrustning och gjorde ett avsnitt om sitt liv. Minns att jag hörde det på bussen hem från mormor och tänkte än en gång att det där kan jag göra minst lika bra. Så jag skrev till redaktionen och berättade varför just jag skulle få uppdraget.
Det blev ett program om att ha en sjuk mamma. Tror jag, men minns inte säkert för jag lyssnade aldrig. Det var liksom inte det som var grejen. Jag ville bara få vara kreativ.
Att läsa mitt arkiv från 2006 gör mig både generad, glad och stolt över tjugoåriga, hejdlösa Clara. Inget filter, inga rädslor, ingen oro över att bli missförstådd eller trampa någon på tårna. Stor tilltro till min egen förmåga (trots att den var bristande) och ett starkt driv att ta för mig av livet. En känsla jag unnar alla unga kvinnor.
Är det någon som läst bloggen så länge att de minns något av det här?
Jag fick ett läsarönskemål om att testa den virala produkten Wonderskin. Ett läppstift som man målar på, låter sitta i sextio sekunder och sedan torkar bort. Enligt tillverkaren ska den hålla perfekt resten av dagen.
Ni förstår ju att det här är en lockande produkt för influencers att använda. Särskilt som färgen när den appliceras blir blå. Väldigt tiktok och reel-vänligt. Men hur bra är Wonderskin då? Jo nu har jag testat....
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Jag är så nöjd med mitt hår just nu. När jag var hos frisören för några veckor sedan färgade vi bara utväxten efter sommaren och gjorde ingenting med längderna, eftersom de slingats så fint av solen. Sedan klippte Helen på WOW en försiktig shag. Som jag förstås fortsatt kan styla slät och fin med papiljotter. Men annars mer rufsigt som jag har gjort här.
Tycker om de olika lagren som kan borstas fram eller bort från ansiktet. Som kan rama in om jag sätter upp håret eller som med mousse kan kramas till en luftig, lockig frisyr.
Kjolen har jag ärvt av syrran, koftan har jag fått av Malin Wollin. Smyckena är vintage, nattlinnet jag använder som topp är urgammalt från Lindex. Och stövlarna är Sézane.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
Print
