27 juli, 2021

Jag gjorde ju ett utvecklingssamtal med mig själv innan jag gick på semester. Då jag utvärderade hur mitt första “riktiga” arbetsår sedan utmattningen hade fungerat. Och trots att jag har mycket ledighet kvar kan jag inte låta bli att sticka in med i alla fall ett kvartssamtal kring läget.

Jag gillar inte att räkna ner på semestern. Det stressar mig att tänka på hur många dagar jag har kvar av – jag vill ju intala mig att de är oändliga till antalet! Men i år har jag full koll på att det nu är prick fyra veckor tills mina barn börjar skolan igen. Det är inte det enda som varit annorlunda med mig den här semestern. En annan konstig grej är hur lätt jag haft för att komma ner i varv och koppla bort jobbet. Vardagslängtan är något som annars tidigast kommer i slutet av sommaren men i år har jag längtat hela juli. Jag har absolut njutit av sommaren och ledigheten och vill inte snabbspola förbi den. Men jag har tänkt med längtan på min vardag. På den regelbundna träningen, på den vettiga maten, på alla mysiga och härliga rutiner. På roliga saker i mitt jobb och hela familjelivet. Istället för att få olustkänslor när jag tänker på att semestern så småningom måste ta slut har jag en mjuk, varm känsla i magen.

Jag har funderat över denna märkliga men trevliga förändring. Och jag tror det är två saker som tillsammans haft sin verkan. Den viktigaste är att jag på det stora hela haft ett lugnt och balanserat arbetsår. Absolut stressiga perioder där saker kört ihop sig. Men dessa har efterföljts av vila som återställt mig till ett normalläge. Det andra är att jag inte hetsjobbat in i semestern som jag brukar, utan trappat ner i god tid innan. Till exempel sköt jag upp jobbsaker till hösten fast jag egentligen tyckt att det varit mycket skönare mentalt att ha gjort bort dem innan semestern.

-Aha, tänker jag. Det är alltså detta som är nyckeln till en härligare sommar: En härligare vardag!? Så logiskt och samtidigt hemskt. För det betyder ju att när jag haft som allra störst behov av semestern har jag haft som svårast att tillgodogöra mig den. När jag däremot är mindre beroende av en lyckad, återhämtande semester – verkar jag ha lättare att få just det.

Så jäkla orättvist! En riktig dubbelbestraffning. Men det är precis det här som många utmattade vittnar om. Att oavsett om man försökt kompensera ett tungt arbetsår med lite längre semestrar kan man ändå inte tillgodogöra sig vilan. Och att den (i bästa fall) långa semestern ofta inleds med att man bli kanonförkyld eller så ledsen och olustig att det dröjer veckor innan semestern alls har någon uppbyggande verkan.

Trots att jag har skrivit och funderat kring det här i otaliga inlägg förut är det som att det är först nu som poletten trillat ner för mig. När jag fått uppleva hur en semester kan vara när man lever ett liv med en normal arbetsbelastning.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
25 juli, 2021

Den här sommaren för precis tio år sedan när rallarrosen stod som färggladast – då plockade vi ihop mormor och morfars hem och flyttade det till en liten lägenhet i närmsta samhälle. Jag minns sista kvällarna tillsammans med min syster. Hur vi gick på ängen i solen, la blommor vid de hemsnickrade gravkorsen till de förlorade husdjuren, tog en sista bild med mormor och morfar på farstubron där vi tagit så många bilder. Jag åkte från gården sent på kvällen med bara Bertil i bilbarnstolen bredvid mig. Och jag hulkgrät hela den fyra timmar långa bilresan hem till mitt eget hus. Nu var det slut. Nu skulle ingen längre bo i det gula huset på den lilla kullen med utsikten över sjön och rosa rallarängar. Nu skulle vi aldrig igen svänga in en vinterkväll strax innan jul och se det milda skenet från adventsstjärnorna reflekteras i snön. Öppna dörren och mötas av torr, varm luft som doftar björkved. Morfars breda rygg och mormors knotiga trygga händer som rört vid så mycket. Nu skulle vi komma dit och möta det tomt, utkylt, bestulet på sin själ. Jag grät när jag körde för att det kändes som att något av det viktigaste från min barndom skars av vid roten.

Morfar levde bara i den lilla lägenheten i ett halvår innan han lämnade mormor ensam kvar. Vi besökte henne ofta och tog alltid med henne ut till huset. Inrett spartanskt med sånt som var kvarlämnat och blivit över. Vi har varit där på somrar, fiskeveckor och höstlov. Påsk och tidig vår. Vi har försökt hitta ett nytt sätt att förhålla oss till platsen vi älskar.

Nu finns inte längre mormor och plötsligt är gården min och min systers. Det har varit en sorg för det var ju inte vi som skulle göra det här – inte nu! Det var ju mamma som skulle ärva och hon och pappa som pensionärer skulle sköta om det och tänka på att laga trasiga tak och räta upp sneda timmerstommar. Inte vi som har småbarn, egna hus och hundra åtaganden. Men nu är det vårt och jag vill aldrig vara utan det. Det är ju här jag hittar ro att spela ändlösa mängder UNO med barnen. Meta abborre, måla akvarell och lösa lite för svåra korsord. Det är bara här jag känner den säregna doften av spillolja, skvattram och kattfot som transporterar mig rakt in i barndomen. Där jag känner varje knäpp i varje rör och tofflornas ljud mot plastmattan i köket. Det iskalla kranvattnet som smakar så gott och de knäpptysta nätterna när man tror man har lock för öronen. Här går jag med stärkt bomullsklänning och klädnypor i fickan, träskor på fötterna och huckle i håret. Vi fikar trefika som vi alltid har gjort och sitter i samma gamla solstolar och blundar mot solen. Tar fram den gamla tevekannan och äter bullar till frukost. Och barnen! Barnen älskar den här platsen. De drar runt i flock i skogen och kommer inte hem på hela förmiddagen. På kvällarna när de äntligen kommit till ro och vi får tid för oss själva – ja då ligger vi i varsin soffa och småpratar, läser eller virkar. Det är sommarlov som när jag var liten. Fast nu innehar jag mormors roll medan barnen får vara den jag var då. Och på så sätt växer rötterna bara djupare istället för att skäras av. Som jag var så väldigt rädd för den där sommaren för ett decennium sedan.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
24 juli, 2021

Härom dagen var det dags att fira Folkes sjuårsdag. Är så fruktansvärt nöjd med att vi prickade in ett sommarbarn så att vi får ha kalas här hemma varje sommar med båda våra släkter. Det är en sån fin tradition!

TiIl traditionen hör också att oavsett hur varmt och fint det varit dagarna innan hänger regnet i luften på Folkes födelsedag. Hopplöst eftersom vi är så många nu att vi verkligen behöver vara utomhus för att få plats.

Ballonger vid entrén såklart!

Kolla in hur min krukplantering tagit sig. Skrattar bäst som skrattar sist vill jag låta hälsa alla Tagetes-mobbare.

Barnen fick såpbubblor och hade mycket att roa sig med.

Ser alltid ut som ett café när jag dragit fram alla små bord och dukat upp.

Fikabuffeén med fem sorters kakor och en tårta

Folke hade själv fått välja vilken tårta jag skulle göra och i vanlig ordning tyckte han inte om någonting på fikabordet utan åt mest några jordgubbar och salta pinnar. Men var lika glad för det.

Folke är så underbar. Rolig, snäll och med en elektrisk charm. Han tokar till det för jämnan och när vi skrattar åt honom skrattar han själv högst av alla. Önskar jag hade lite mer av hans självdistans. En otroligt fin egenskap, inte minst hos en som ska växa upp till en man.

Chokladbollar är ett givet inslag på kalasbordet. Gjorde också hallongrottor med rabarbergelé istället för hallon.

Rabarbergrottorna blev något i hästväg goda.

Ett paketberg. Det är så lätt att ge paket till sommarbarn. Finns ju tusen roliga saker man kan göra på sommaren.

Särskilt glada var vi att den här sommaren till skillnad från förra kunna vara tillsammans och äta vid samma bord och inte behöva hålla avstånd.

Precis när vi skulle sätta oss och fika kom det några regnstänk.

Men vi satt tappert kvar

För snart solade det upp till allas glädje.

Folke och Bertil fick paket som kusinerna tillverkat. Gör ni också så förresten – att syskonen till den som fyller år får något litet paket? Det fick vi alltid när vi var små och det får självklart också våra barn. Vet att det finns folk som tycker att det är att skämma bort barnen något gräsligt. Men jag tycker att det är ett fint sätt att göra födelsedagarna lite extra speciella för ALLA. Det behöver ju inte vara något dyrt syskonen får. Kanske får de varsin vattenpistol så att de kan ha krig tillsammans? Eller jojo så att de kan joja tillsammans? Om det är att skämma bort barn så är jag för att man gör det. Det blev ju folk av mig med, trots denna sed.

Förra året han jag inte ens sminka mig till kalaset. I år hann jag sätta på mascara så det var ju ett klart lyft!

Tårtfrosseri

Ballongfrosseri

Och paketöppningsfrosseri

Bästa presenten bland allt fint var ändå den här fjädern som kan gå i trappor. En sådan där nonsensgrej jag slängde med på slutet och tänkte att han nog inte skulle bry sig om. Ibland vet man inte vad som ska göra succé hos ungarna!

Själv var jag mest förtjust i kittet att göra stora såpbubblor med.

Helt meditativt.

Tröttnar aldrig på att göra bubblor och barnen tröttnar aldrig på att karatekicka-sönder dem. Så vi har en fin symbios!

Och på tal om symbios – här är jag och min kära syster.

Självklart ska det lekas på kalas. Räven och sorkarna, Ett till femton och vanlig hederlig Tagen. Nu när trädgården börjar bli så uppvuxen är den perfekt för lek. Många buskar, träd och planteringar att jagas och fintas runt och gömma sig bakom.

Barnen fick ansiktsfärg också. Det är ju SÅ kul och så värt att köpa en lite dyrare variant där pigmenten faktiskt ger någon färg. Jag sminkade Bertil och Juni men Lykke sminkade sig själv. Sedan sminkade barnen mina ben med alla färger i lådan. Och Bertil sminkade mig sjuk. Blek, blå under ögonen och med snor rinnande ur näsan. En kul look att sporta resten av kalaset!

Värst sminkad blev dock Ulf. Man blev ju livrädd. Särskilt Jakobs vita t-shirt verkar vettskrämd inför närkontakten.

Och det var det sjuårskalaset, det! Färgen sitter kvar ännu

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
21 juli, 2021

Åh jag har så mycket jag vill skriva om. Så många funderingar och så mycket på tungan. Men dagarna med barnen är så långa och varje kväll när det äntligen blir lugnt är jag för trött för att kunna formulera något. Lite blogginläggg med bilder från vår vardag är lättare att göra eftersom jag ändå fotar jämt och det är så tacksamt att fota när det är ljust dygnet runt och det är vackert vart än man vänder gluggen.

Nu har i alla fall min systers familj kommit hit och då gör vi roliga saker hela tiden. Men jag blir tröttare än vanligt av att leva storhushåll. Ändå så glad att få göra det ihop med syrran och att kusinerna får vara med varandra så här mycket!

Köket är en dröm. Jag njuter av att rymma disken i maskinen och kunna stå fyra och arbeta i köket utan att man trampar på varandra.

Precis innan Annas familj kom hade jag städat och gjort fint och passade på att fota lite. Som ni ser har pallarna till köksön äntligen kommit på plats. Det blev zigzag-pallar från Hans K. Här utfodrar jag ofta barnen när det är lunch eller så sitter jag och hamrar på min dator. Ulfs bästa hobby är att gnaga en tugga från varje frukt och antingen lägga tillbaka i skålen så att den ligger och möglar. Eller så sular han frukten hårt i golvet.

Mitt fina solskenskök!

Tycker om alla små trivsamma detaljer. Som sockertoppen, tändsticksasken och kycklingarna uppradade längs listen. Och gardinerna med spetskanter. Fotografiet föreställer en ung man som gosar med ett jollrande barn. Blir glad när jag ser det.

Så kom då Annas familj. Och storkusinerna tog vid i leken där de slutat några dagar tidigare. Just nu leker de mycket viking och forntid. Ulf leker dock helst med Anna. Ser ni skynket där bakom förresten? Där under är vår tv. Japp. Vi har slutligen köpt en efter att ha levt utan sedan vi flyttade ihop för fjorton år sedan. Men bakom ett skynke i ett hörn är ungefär så mycket plats den kommer få ta här hemma. Vi lyfter bara fram den när vi ser på film.

Jag gjorde en matjessallad och bjöd på till lunch. Så vansinnigt gott. Ska jag dela receptet?

Jakob jobbar långa dagar nu så vi åt lunch utan honom

Anna fick kela med Essa, hon ser till att hålla sig framme när det finns mjuka händer tillgängliga.

Jag gjorde långkok på lamm igen. Den här succérätten slår aldrig fel!

Och sedan kom Jakob hem och det blev kväll och då fick Bertil hjälp med att spela Heroes och klara svåra banor

Men mammorna måste få sin egentid. Medan papporna la barnen tände jag i bastun och tjofsade ner i morgonrock, med saft och popcorn.

Anna fick kånka varmvatten

När vi någon gång får tid ska vi göra iordning ett trädäck på nedersidan av bastun. Så att man kan uteduscha i lugn och ro, ha plats för schampon och badrockar och sånt. Och i pauser under bastandet sitta och svalka sig på en bänk och glo på utsikten.

Just nu har vi bara en dusch och ett litet badkar där vi spolar upp iskallt vatten för att doppa sig i. På vintern rullar vi i snön istället.

En viss skillnad på nu och då.

Jamen titta bara!

Kan inte säga vilken årstid jag gillar mest. Börjar ju längta till vintern när jag ser bilder från snöiga bastukvällar.

Så fint att sitta här och surra ostört.

Och se himlen färgas rosa

Jag vill inte ha FÖR varmt när jag bastar. Hellre lite fisigt så man kan sitta i många timmar.

Efter midnatt kom vi in igen och kraschade i säng. Helt utbastade, sådär som man kan bli efter en helkväll.

Nästa morgon hade vi bestämt oss för en utflykt. Vi tänkte ge oss på att bestiga Tavelsjöberget. Jag hade Ulf på ryggen medan storbarnen stretade på själva. De krigsmålade sig med blåbär och flätade in ljung i håret och lekte jägar-samlarstenåldern. En återkommande miss för mig på somrarna är att jag underskatta barnens förmåga. Man jämför ju somrar mellan varandra och glömmer att barnen blivit ett år äldre sedan sist. Jag var till exempel helt inställd på att det skulle bli en massa klag och gnöl över värkande ben under den här utfärden. Men istället kutade de på och verkade inte märka hur långt vi faktiskt gick.

Och själv kände jag mig svinstolt. För jag hade inte heller klarat av den här promenaden för ett år sedan. Att gå flera kilometer i brant terräng med en femtonkilos unge på ryggen. Nej, det hade aldrig gått. Så TACK till mig själv för att jag styrketränat hela vintern och nu kan njuta av sånt här.

Och belöningen uppe på toppen var storslagen. Det finns ju en sägen om Tavelsjöodjuret som bor i den djupa sjön och den har jag såklart skrämt upp barnen med. Sån är jag, hehe. Vi stod länge och spanade efter odjuret tills vi motvilligt påbörjade vandringen tillbaka. Förutseende som jag var hade jag beställt pizza till oss alla på Root när vi kom ner.

Vi gick led 2 upp på Tavelsjöberget och led 1 ner och det funkade fint för våra barn. Led 1 är svårare men kortare. Led 2 är mysig och lite äventyrlig. Tips ifall ni ska gå med barn alltså! Utgå från Tio toppar i Tavelsjö och deras leder för Tavelsjöberget.

Root gör de bästa surdegspizzorna och jag var så glad att jag förbeställt eftersom det som alltid var knökfullt. Vi intog dem liggande på stranden vid Tavelsjön. Innan vi hoppade i och badade för att svalka ner oss efter promenaden. Barnen var aningens skärrade av tanken på Tavelsjöodjuret – men lugnades av att jag förklarade att den inte kan simma på så grunt vatten som det är vid bryggan.

När vi kom hem från utflykten var alla vuxna så trötta att de behövde tupplura medan barnen fick dega med fimolera. Mitt sätt för att få tjuvsova lite med Ulf är att sätta honom i soffan och ta fram en padda. Sedan placera mina ben ovanpå på hans. Då vaknar jag ifall han försöker gå därifrån. Funkar väldigt bra faktiskt!

Och tillslut blev det kväll och jag gick ut i trädgården för att ta rätt på jordgubbar.

Kom att tänka på min kompis Åsa som hade ett stort jordgubbsland när jag var liten och hur avundsjuk jag var. Av någon anledning tyckte inte mamma att det var någon bra idé med ett sådant hemma hos oss. Och jag svor på att ha mitt eget jädra land när jag blev vuxen. Och nu har jag ju det. Fasen vad jag älskar att vara vuxen och få göra verklighet av små och stora drömmar man bär på. Pun intended.

Rensade och frös in och ignorerade det faktum att jag halvvägs in i sommaren ännu inte hunnit putsa mina fönster. Det brukar jag ju göra i slutet av april annars. Nu tror jag att jag skiter i det helt.

Hehjeh tills vi hörs igen

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
18 juli, 2021

Här kommer en binge bilder med sånt vi gjort senaste veckan!

Haft tusen ungar på besök. Det här är den stora kompissommaren märker jag. Vi bor lite avsides i vår by vilket innebär att det är långt när man är liten – fast inte om man har en cykel! Och nu cyklar alla kompisar så här dräller det av ungar. Här har de trängt ihop sig i hammocken tillsammans.

Serveringsluckan har gått varm. Jag öppnar köksfönstret och så får barnen langa mat och porslin och duka och duka av tillsammans.

Ofta blir det något väldigt enkelt till barnen. Som pytt eller potatisbullar

Med morotsstavar, vitkålsbitar och broccoliträd att knapra på.

Till mig och Jakob ofta någon sallad. Här med lite kyckling.

Vi har plockat in mängder med jordgubbar. Landet som Jakob anlagt ger otroliga mängder bär. Nästa år ska vi fördubbla ytan och plantera dit alla utlöpare. Så att vi förnyar i en rimlig takt!

Bästa mellanmålet. Sockerfri vaniljkvarg eller grekisk yoghurt. Frysta bananer och sedan massor av jordgubbar. En skvätt vatten om det blir för trögflytande.

Jag gör en kanna per dag och har redo i kylen

Livsnjutarn!

Vi bar badat! I balja

I sjö

Och i vattenspridare.

Bertil har läst böcker och jag med – fast jag somnar efter två minuter. Är så ohemult trött.

Vi har njutit av den här synen.

-Kolla ett flygplan! skrek Ulf. Förstår hur han tänker. En traktor med vingar har han aldrig sett förut.

En dag hade vi matlag med två av tre familjer. Ulf hade inte träffat Stina och Emil sedan innan midsommar och sprang det fortaste han kunde på grusvägen för att möta dem. Kastade sig i Stinas famn och ville aldrig komma ner.

-Är Ylla-Kade någonstans? frågade han. Han har inte riktigt förstått det här med vilka barn som hör ihop med vilken familj. För honom är alla samma och Ylva-Karin är lika mycket Stina och Emils. Och tänk att han nästan har lite rätt i det. Så är det i matlaget!

Jag gjorde lamm i ugn (man kokar det i olja i bortemot sju timmar och det är SVINGOTT!)

Och till det smashad potatis.

Och en stor sallad. Vansinnigt gott!

Bertil underhöll med sin didjerido

Ulf underhöll med sitt soliga humör

Och till efterrätt gjorde jag marängsuisse extra allt!

När det skymde i trädgården…

flyttade vi in på verandan och satt och pratade till närmare midnatt.

Och när de promenerat hem i julinatten tog jag min vanliga kvällsrunda och vattnade och plockade en bukett för nattygsbordet.

Så många vackra rosa skymningar vi fått uppleva den här sommaren.

En annan dag åt vi nudellunch i trädgården. Det har varit några fruktansvärt varma dagar när allt annat än saltiga nudlar känts svårsmält.

Folke drog iväg på kalas hos sin bästis Dahlia. Var tvungen att dokumentera den fruktansvärt gulliga uppsynen på någon som är kalaspeppad till tusen. Vår fina Folke som är den roligaste jag vet – och med en självdistans som man önskar att många vuxna kunde fått lite mer av.

Med ryggsäcken packad med badkläder och paket och Babblarna-hjälmen på svaj drog han iväg på kalas. Essa undrade om det var meningen att hon skulle valla hem honom? Får han verkligen åka iväg sådär helt själv?

Och sedan kom min syster till Västerbotten. De har bott hos pappa och en dag åkte vi dit för att fira honom! Tog ingen bild på Anna men hon tog en på mig.

Barnbordet

Tacobuffé för kusinerna

Och tårtor. Sedan vattenkrig för att klara av hettan.

Och i fredags morse drog hela familjen hem till Jakobs mormor några dagar. För att träffa kusiner, fastrar, mostrar och farbröder som befann sig där.

Vi har gått långa promenader, tränat, läst böcker och sovit. Jag har sovit tolvtimmarsnätter och sedan 3-4 tupplurar per dag. Fattar inte vad det är med mig? Så fort jag blundar somnar jag. Verkar ha mycket förlorad sömn att ta igen.

Och nu är vi på väg hem igen eftersom vi ska förbereda inför att vi får gäster som hälsar på i några dagar. Så peppad på det!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
18 juli, 2021

Jag fick tillbaka den här loppisklänningen som varit på långlån hos min syster. Sist jag bar den var 2015. Men nu passar den igen och nu bor jag i den! Har så fin ringning med bra snurr i kjolen.

Knäppte outfiten hemma på pappas baksida. En gång var detta min vanligaste setting för outfits. Uppställd mot planket i mamma och pappas trädgård.

Mitt hår blir blondare för varje dag, benen allt mer brunbrända och ledighetskänslan intar axelområdet som nu sjunkit rejält. Så himla, himla härligt! Imorgon kommer min syster med familj och hälsar på och de får ju räknas som en av årets absoluta höjdpunkter.

Puss, puss.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• Reklamsamarbete Jabo •
16 juli, 2021

Vi har en riktigt tråkig del av vår trädgård – där vår grusplan avslutas med en trappa och vår “finträdgård” ersätts av jordbruksredskap, maskiner, komposter, cykelparkering och allmänt upplag för sånt som behöver finnas men inte direkt är en prydnad. Den ytan ska ju också göras iordning i sinom tid – men tills dess behöver jag något som liksom avskärmar gården från röran. Tur då att Jabo har så mycket fint i sitt sortiment. Jabo har funnits ända sedan sextiotalet och startades i västgötska Ambjörnarp. Idag är det en av de ledande leverantörer av allt för vackra, trivsamma och praktiska utemiljöer!

Efter lite funderande beställde jag hem staketet Linnea som är högt och bra, stoppar vind och döljer ratet på baksidan av gården. Nu placerade vi den lite överlappande på fasaden så att gränsen mellan hus och staket skulle smälta ihop på ett bra sätt och inte kännas så hård och skarp. Linnea kan användas både som skärm och staket och det känns oerhört stabilt och välbyggt. Det finns också som grind och i andra utföranden – till exempel trärent om man hellre färgsätter det själv! Nu har vi fäst skärmen lite provisoriskt – men vi ska göra det enligt konstens alla regler med stolpar och stolpfundament. Så att det blir riktigt stabilt. Det måste bara lugna sig lite i jordbruket först.

Framför skärmen har jag placerat planteringsboxar i cortenstål. Med tiden kommer de börja rosta precis som cortenet i trädgården gjort och då blir de rostbruna istället. Det fina med corten är att det bara är ytskiktet som rostar medan själva stålet förblir intakt. Då får man en spännande, vacker yta som ändå är hållbar. Vill man påskynda rostningen kan man behandla stålet med ogräsättika!

Som ni ser har de redan börjat rosta så smått, efter att ha stått ute i trädgården i omkring en vecka. Jag har fyllt planterinigsboxarna med en blandning av sommarblommor och perenner och i den höga rektangulära boxen har jag satt ner ett rosentorn byggt av enkla träribbor som jag målat grönt. Där slingrar sig nu en humle.

Det är fint att skapa rumslighet i en trädgård genom att använda planteringar på höjden. Häck, staket, plank, spalje och upphöjda odlingsbäddar är allesammans exempel på sånt som fungerar som väggar i trädgårdsrummet. Dessutom erbjuder det skydd både för vind och i viss mån också solen.

Jabo har både dessa runda odlingskragar man monterar på några minuter – och så dessa högre rektangulära planteringsboxar. Det fina med lådorna är att det går att köpa till en avskiljare till dem. Så att man antingen kan fylla hela planteringsboxen med jord. Eller så lägger man i avdelaren och då fyller man bara den övre halvan med jord (och minskar alltså jordåtgången). Perfekt för växter som inte har ett rotsystem som går så djupt. Till de rektangulära lådorna har Jabo också sitsar av träribb som man kan lägga på planteringboxen. Och då förvandlas den istället till en liten bänk med plantor på halva sidan.

Så här ser en sådan lösning ut. Blev sugen på att göra något liknande nere vid vår bastu där det saknas både blommor och sittytor. Här ser du också hur stålet förändras med tiden och hur vacker ytan blir. Till skillnad från annat som rostar släpper corten inte rost vid beröring. Alltså ingen risk att man blir röd på benen efter att ha suttit på bänken!

Cortenboxarna och rundlarna var verkligen superenkla att montera och jag placerade bara ut dem i gruset och skrapade bort det översta lagret grus innan jag ställde ner dem. Sedan på med blomsterjord och i med växterna!

Staketet Linnea funkar förutom vindskydd också som skydd för att ingen ska ramla ner från den höga kanten bredvid trappan. Trappen går ner till vänster och fast jag placerade ut dessa tre ganska stora planteringsboxar på grusgången finns gott om plats att nå trappen på sidan. Det blir bara en liten omväg. Och det är med mening! Jag tänker mycket på att runda av hårda vinklar, skapa böjar istället för räta linjer och då är ju stora krukor/planteringsboxar ovärderliga. Och jag tycker faktiskt att man SKA jobba med “farthinder” i en trädgård – som får en att stanna upp och hinna upptäcka allt fint. En trädgård där man får översikt över hela gården på en gång är inte lika spännande som en där man kan gå runt och upptäcka många olika vinklar och vrår. Ett sätt att göra det är genom att placera ut farthinder som leder en runt i trädgården istället för att bara gena över gräsmattan.

Farthinder av detta slag kan också utgöras av en portal, pergola, av låga staket och häckar. Genom att placera ut till exempel en portal på sin gräsmatta och sedan börja bygga ut ett nytt rum kring den tar man gården i besittning och skapar lekvänliga, mysiga ytor där man kan leka kurragömma eller bara söka skugga.

Förutom planteringsboxar och staket slog jag till på de enkla bockarna Stig till en odlingsbänk. Man kan måla dem men jag tror mina ska få stå och gråna. Ska bara stryka dem med lite linolja så de tål fukt bättre. På bockarna la jag en gammal bordsskiva från ett helt annat bord vars underrede blivit kasserat. Och hips vips fick jag en trevlig plats att stå och plantera på. Tycker det är skönt med en arbetsbänk i trädgården.

Några gamla sockerlådor på skivan agerar hyllor och förvaring. Här kan sekatör och redskap få vara ifred från den tvååriga huliganen…

Hips vips fick jag massa smart funktion i trädgården. Och förvandlade ett riktigt fult hörn till någonting vackert att se på.

Jag är så väldigt nöjd med resultatet!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
16 juli, 2021

Går kvällsloven i trädgården. Skvätter lite vatten i en bortglömd kruka, nyper några kvistar persilja att tugga på. Ställer ihop utdragna trädgårdsstolar och plockar upp vattenpistoler från gräsmattan. Avslutar med att nypa en en bukett luktärter till nattygsbordet, så att jag får somna och vakna till den ljuvliga doften.

Jag får allt svårare att lägga mig om kvällarna. Hittar den ena anledningen efter den andra som ursäktar att jag fortfarande är vaken. Det här är min egen tid – inte bara ifred från familjen utan ifred från världen. Bara jag och fåglarna som är uppe. Och räven som ibland hörs skrika från skogen. Inte kan jag ödsla bort de här fridfulla timmarna på att ligga och sova?

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
15 juli, 2021

Jag har avbrutit en hel symfoniorkester för att jag lite diskret skulle fråga min pappa om han kunde skjutsa hem mig efteråt. Min pappa spelade i symfoniorkestern och det visade sig att det inte finns något diskret sätt att avbryta en symfoniorkester på. Jag var arton år vid tillfället, ska tilläggas.

Två gånger har det hänt att jag under lektionstid blivit lite varm och krängt av mig koftan men istället fått med både kofta och t-shirt (och en gång även bhn) och blivit sittande inför alla med naken överkropp och med ett bylte av ut och invända tröjor i handen.

När jag gick i skolan och skulle ta av mig mina överdragsbyxor och kände att det var någonting som satt fast nere vid resåren. Jag började skaka på ena foten för att få loss det där som satt fast. Tillslut lyckades jag skaka loss det och ser hur det seglar iväg över hela kapprummet och landar på en klasskompis klädhängare. Vad det var jag skakat loss? Gårdagens använda trosor.

Det här var bara några av de pinsamheter jag utsatt min omgivning för. Jag skrev om dem i ett blogginlägg för många år sedan och ni bidrog med sådana galna exempel att jag nu vid en omläsning inte kan låta bli att dela med mig.

Hanna Jag har utlöst ett rånlarm på en bank, av misstag, när jag pryade. Det blev lite jobbigt när polisen började krypa omkring utanför med walkie-talkies några minuter senare…

Kvarter brokig Som 19-åring var jag au-pair i London där min relation till mamman i familjen var lite ansträngd eftersom hon ofta rättade mig i språket… en kväll skulle hon på kurs och jag frågar henne. “Are you going to your
homotherapy course tonight?” (Hon gick på kurs i aromatherapy…)

I Min chef skulle ge mig en vänlig “välkommen” kram och jag som satt i en lite konstig ställning, gav inte alls en krama tillbaka utan istället sträckte fram handen och klappade honom på magen, ungefär som man klappar en hund. Typiskt obekväm stämning då.

Maria När jag som simlärare blev överraskad när en mamma plötsligt kom med en nyfödd bebis och sa “oj var det så – jag trodde att du bara varit lite tjock”

Lilla S Minns en gång när jag skulle titta på en intressant bok på bokmässan, och självklart valde den som stod ovanpå de andra böckerna, för det brukar ju vara skyltexemplaret, eller hur? Den satt visserligen lite fastkilad mellan sina boksyskon och hyllan ovanför men efter lite jobb fick jag ut den. Det visade sig att den hade stått som enda stöd för hyllan över och ett regn av femkilos coffee table-böcker rasade ner över damen bredvid mig.

Sonja Jag och min lillasyster brukade leka ganska våldsamma lekar. En dag på utebadet på semestern hoppade jag på min syster i poolen, red på hennes rygg och sa att jag skulle ge henne spö. Ser efter några ögonblick att det inte är min syster utan bara nån med likadan baddräkt och hårfärg.


Jenny Den gången jag satt i bilen och väntade på min man och samtidigt pratade med en av mina anställda i telefonen. Ett ganska seriöst samtal om ett problem vi var tvungna att lösa omgående. Min man dyker upp och jag ska avsluta samtalet med den anställde, men på något sätt blir det kortslutning i hjärnan när jag ser min man och jag avslutar det med ett glatt “ja, det blir bra, jag älskar dig, puss puss!” och så lägger jag på. Jo tjena, bra chefen…

Cessi Jag nyser av starka smaker, till exempel alltid första klunken rödvin. Även nattvardsvin. Nyser således alltid i kyrkan under nattvarden. En gång hade jag råkat få oblaten lite olägligt i munnen och misstänkte att en del kom ut tillbaka i samband med nysningen men jag var inte säker, hittade den liksom ingenstans. Stod och snackade med en massa folk efter gudstjänsten och ingen av dem upplyste mej om jag hade min utnysta halvsmälta oblat mitt på bröstet. Själv märkte jag det först då jag kom hem och såg mig i spegeln….

Sonja Barnens förskolefröken var på hembesök. Medan vi sitter och småpratar och dricker kaffe kommer ena barnet in i köket glad och lycklig samtidigt som hon slår *klonk klonk klonk klonk* två träpenisar mot varandra. Jag hade fått dom på skämt av en kompis, varav hon hade snidat en själv i slöjden när hon gick i högstadiet. Tror hon berättade för oss vad det var hon slog mot varann, jag låtsades som att det var helt vanligt det som just skett och vi fortsatte småprata.

Klara Jag kan bidra med en grej som, trots att det är över 20 år sedan det hände, fortfarande får mina kinder att glöda: Jag och min dåvarande pojkvän sitter ensamma hemma i hans föräldrars kök och läser varsin tidning. Jag får syn på en lustigt formulerad notis om hur babianer behandlar varandra efter parning. Utan att lyfta blicken från tidningen börjar jag glatt läsa upp texten högt för min kille. Halvvägs igenom lyfter jag blicken för att kolla in hans reaktion, men istället är det hans pappas lätt förvirrade och generade blick jag möter. Medan jag har varit totalt uppslukad av tidningen har min kille alltså lämnat rummet och hans pappa tagit hans plats …Det naturliga hade ju varit att jag hade sagt nåt i stil med “hoppsan! Jag trodde du var Andreas” men icke, jag stirrar bara på honom en ångestladdad sekund och FORTSÄTTER sedan tvångsmässigt att läsa texten “… och när hannen har ejakulerat …” til the bitter end. Efteråt satt jag tyst, högröd och traumatiserad, stirrandes ner i tidningen, medan pappan harklade sig: “HRM, jaa det var ju …” Det var en pärs som det tog några långa tonårsveckor att återhämta sig ifrån.

Linnea Var på ett läger när jag var tonåring. Sov på ett loft ovanför det stora matbordet. Skulle gå upp och byta kläder innan middagen, råkar då i all hast kasta ner mina använda trosor mitt på matbordet där alla sitter och väntar på mat. Hurra!

Elin När jag var sisådär 14 var jag superkär i en kille som min kusin kände och jag fick hans mobilnummer. Efter att ha tagit mod till mig smsade jag honom och blev fullkomligt överlycklig när han svarade! Rusig av lycka smsade jag min kusin ‘Smsade R och han svarade!!’ Efter några minuter kände jag dock hjärtat stanna i kroppen. Jag hade skickat smset till honom istället för till min kusin! Så vansinnigt pinsamt så jag fortfarande rodnar när jag tänker på det… (Oväntat gott slut dock, nästa vecka firar vi vår elfte bröllopsdag!)

Mia Jag råkade be eleverna i min nya klass att slå upp slidan 23 i läroboken. Jag rörde inte en min efteråt men jag kunde av några ansiktsuttryck ana att vissa med säkerhet hört vad jag sagt…

Maja Träffade en kille på en klubb i sthlm. Vi flirtade lite och vi tog varandras nr. Just där i fyllan och villan var han den snyggaste jag nånsin sett. Men några dagar senare i nyktert tillstånd kom jag inte ihåg hur han såg ut riktigt… Jag visste vad han hette i förnamn men ej efternamn, var han bodde men hans mobilnummer va skyddat. Jag lyckades iaf (stalker varning jag vet) hitta honom på facebook och kunde liksom konstatera att han inte alls va så snygg som jag mindes! Så jag skickar ett sms till min kompis “han va ju inte alls så snygg som jag mindes! Skööönt! Nu struntar jag honom!” Var på han svarar med en bild på själv “är du verkligen säker på det?”

ASA Jag och min kompis brukar åka till Frankrike tillsammans och då vi går ner till havet från huset går vi på ett övergångsställe med åtskilliga andra. Plötsligt kommer ett trosskydd flygande och landar i ansiktet på mig! (Oanvänt!!) Kommentaren från min kompis: “Oh, där är det! Jag undrade vart det tagit vägen”. Trosskyddet hade hängt i hennes kjol och då det plötsligt lossnade flög det iväg.

Martina Jag har gjort mycket pinsamt men en av topparna är nog när jag liggande på en pilatesboll fes min gymnastiklärare rakt i ansiktet under en avancerad övning. Hon stod cirka cirka en decimeter från rövhålet. 

Ida Första gången jag var på middag hemma hos min pojkväns föräldrar. Det serveras kött och jag blir mitt i allt tvungen att nysa. Råkar i nysningen fräsa iväg även det jag har i munnen och på väggen invid mig ser jag kött/saliv/snor. Försöker lite diskret ta bort det medan pojkvännen försöker att inte garva ihjäl sig och avslöja mig, vet ännu inte vad föräldrarna såg och inte.

Ida När jag studerade på högskolan fick jag vid ett tillfälle nackspärr och hade därför nackkrage under ett par dagar. Givetvis fick jag då frågan från folk i min omgivning om vad jag hade gjort. Jag har fått “nackskott” svarade jag självsäkert. När folk ifrågasatte detta och lite försiktigt frågade kom jag inte menade “nackspärr” så argumenterade jag länge och väl för att nackspärr och nackskott var två helt olika åkommor.

Malin Jag jobbade sommaren -99 i caféet på Alsters herrgård utanför Karlstad (Gustaf Frödings minnesgård dessutom!). Just den händelse jag nu ska berätta om utspelade sig en sån där osedvanligt vacker sommardag. Trädgården utanför caféet var fullsatt av mumsande gäster. Jag hade ett vackert, lite gammaldags volangförkläde på mig. Kände mig ganska fin. Dock hade jag ätit konstigt den där dagen. Bara snabbmakaroner och majs? Min mage var i uppror men jag höll ändå in den enorma fis jag kände hotade, så gott jag kunde, medan jag serverade trädgårdens gäster. Tills jag råkade snubbla till på en ojämn trädgårdsplatta. Jag föll handlöst mitt i meningen “Varsågod, en toast Skageeeeeeeeeeeen”. Och så fes jag. En fis så hög och lång att det ekade länge i Alsterdalen.
Först var det alldeles tyst. Alla gästerna vände sig om och stirrade för att se vem som kunde ha gett ifrån sig ett sådant analt primalvrål. Sedan bröt skrattet lös. Jag rusade in i herrgården och gömde mig i det som en gång i tiden varit familjen Frödings källare. Där satt jag sedan ända tills jag var säker på att alla gäster gått hem. Ibland tror jag att min fis fortfarande ekar där i Alsterdalen.

Liv Jag har alltid varit rätt dålig på att knyta skorna, jag gör det för snabbt och sedan går knuten upp efter en stund. En dag när jag var ute och cyklade hände det på bägge skorna samtidigt, och utan att jag märkte det började de lösa skosnörena snurra upp sig kring tramporna. Helt plötsligt kände jag hur det liksom stramade i fötterna, jag tittade ner och insåg att jag satt helt fast. Jag kunde varken kliva av cykeln, eller trampa ett enda varv till. Så jag gled framåt fram tills farten tog slut och välte sedan förhållandevis odramatiskt åt ena sidan. Problemet var att jag inte kunde komma loss. Alltså, verkligen inte. Jag låg på marken, men jag satt ändå fortfarande grensle över cykeln med rumpan mot sadeln och fötterna limmade mot tramporna, och jag nådde inte ner till mina fötter eftersom cykeln var i vägen. Jag började inse att jag skulle få ligga där tills någon kom förbi och kunde hjälpa mig. Så där låg jag i en liggande cykel-pose mitt på cykelbanan, tills jag efter vad som kändes som en evighet blev räddad av en farbror med rullator, som efter ett antal “men vad gör du?” och “men varför då?!” insåg min belägenhet och lyckades böja sig fram och peta av mig ena skon. Så kan det gå.

Sofia En gång på T-centralen i Stockholm fick jag syn på en vän på perrongen. Med en vattenflaska i högsta hugg smyger jag fram mot honom, i tanken att chocka honom. Fråga mig INTE varför jag planerade detta rackartyg, men när jag är precis bakom honom häller jag vattnet över honom. Han vänder sig såklart chockat om – och jag ser då att det är en vilt främmande man. Förskräckt vänder jag mig bara om utan att säga något och springer illa kvickt därifrån…

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.