• Reklamsamarbete Marbodal •
21 september, 2021

Nu har vi haft vårt nya kök i ganska precis ett halvår. Det har verkligen satts på prov på alla tänkbara sätt och jag kan ärligt säga att jag njuter varje dag när jag kommer ner i vårt solgula kök. Ja, jag njuter så otroligt mycket av vårt nya kök rent visuellt. Ändå är det ingenting jämfört med hur mycket jag njuter av funktionerna. Vi har ju fått ett helt annat vardagsliv. Ta en sådan sak som att barnen nu når allt porslin och inte längre behöver hjälp att ta ett glas vatten. De får både duka fram och duka av bordet till middagen. Och i vår fullstora diskmaskin ryms äntligen all disk.

Eller det faktum att vi äntligen har plats för en liten frys i vårt kök och att matrester numera raskt fryses in liksom gamla ostkanter, gräddslattar och annat från kylen som håller på att bli dåligt men passar bra i någon gryta. Just frysen har gjort matlagningen enklare. VI har ju två fullstora frysboxar i källaren så en liten frys med allt det nödvändigaste räcker bra här uppe för att få vardagssnurren att gå smidigare.

Jag njuter också av att inte ha några överskåp som visuellt tynger ner, utan bara underskåp. Istället har jag alla ofta använda husgeråd framme synliga och lätta att använda.

Själva köksinredningen heter Form och kommer från Marbodal. Färgen på luckorna heter Sand. Köket är Svanenmärkt och Marbodal har Sveriges bredaste sortiment av Svanemärkta kök. 

Köksön är jag svårt förtjust i. Den sväljer så otroligt mycket husgeråd och erbjuder en enorm arbetsyta när man till exempel vill baka bullar och breda ut sig hur mycket som helst. Åtta plåtar ryms ju ledigt…

Jag gillar också att ha en yta i köket som jag kan styla och ha framme något dekorativt på. Som en stor kruka, en skål med frukt, en ljusstake och sånt där plock som är trevligt.

Så här ser köksön ut i bakkant.

Två pallar ryms precis. Hittade tillslut en modell från Hans K som heter Zigzag och är i samma träslag som bänkskivorna.

Här brukar barnen sitta efter skolan och surra och hålla mig sällskap medan jag gör middag. Eller så sitter jag här själv och vaktar ett bröd som gräddas eller skriver ett blogginlägg. Under bänkskivan finns eluttag så man kan koppla in så väl laptop som köksmaskiner.

Ni har ju kunnat se på bloggen hela sommaren hur jag saftat och syltat, konserverat och donat. Det är en sådan otrolig skillnad på hur lätt det går nu när det finns en bra grundstruktur i köket. När jag har koll på saftmajor, silar, trattar och konserverburkar. När allting har sin egen plats och det finns generösa arbetsytor. Startsträckan är kort och hur mycket jag än grisar ner går det snabbt att återställa igen.

Det är ju liksom det som är grejen. Bara för att man får massa ny förvaring betyder det ju inte att man inte behöver städa. Men städandet går så lätt när allting har sin plats och utrymmena räcker till.

Jag är väldigt glad att vi tog hjälp av en köksinredare från Marbodal när vi planerade köket. Som kan och vet alla alternativ som finns och allt man behöver tänka på i sin köksplanering. Hur ska arbetsflödena se ut? Hur många lådor kontra skåp behöver man egentligen? Det har verkligen varit guld värt för själv kan jag ju ingenting om det utan är mest intresserad av det estetiska.

Jag har fått många frågor om ergonomin i köket med tanke på de utanpåliggande golvsocklarna. Indragna golvsocklar är ju “bättre” för ergonomin eftersom man då kan stå med fötterna rakt in under bänken. Jag diskuterade dock det här med min man sjukgymnasten som är expert på ergonomi och vi konstaterade att eftersom ingen av oss ändå står så när vi arbetar i köket så kvittar det. Jag vilar alltid högra höften mot bänken när jag arbetar. Så det där med golvsocklarna är ingenting jag överhuvudtaget reflekterat över. Men den som är van att stå som man “ska” kan nog uppskatta indragna golvsocklar mer. Båda alternativen finns ju på alla Marbodals kök så man behöver inte välja bort något utifrån den aspekten.

En annan sak jag är glad för är att vi valde extra djupa bänkskivor. De tio extra centimetrarna gör att man rymmer redskap på bänken och ändå har mycket yta kvar för att arbeta. Den där trånga känslan finns inte längre och bänkskivan i trä blir bara vackrare och vackrare. Jag längtar tills den är helt patinerad och välanvänd.

Den här lilla lösningen trivs jag också väldigt bra med. I en smal utdragbar hylla bredvid spisen förvarar vi kryddor. Här är de vi oftast använder och i skafferiet finns de kryddor som brukas lite mer sällan. Det finns nog smarta insatser där burkarna kan ligga lite snyggare – men det här funkar bra för oss!

Även om köket är nytt så vill jag inreda med gamla grejer. Byttor, tråg, skålar och krukor – allt sånt får gärna vara ordentligt patinerat. Det har jag skrivit mer om i det här (länk) inlägget om ni minns.

Har inte ångrat en sekund att det blev gult i köket! Jag skäms nästan för att säga det men jag längtar efter att det ska bli jul så att jag får stå här och julstöka och göra julfint. Tror julen kommer göra sig bra till det gula.

Jag har fått många frågor om hur det funkar med linoljefärgsmålad panel bakom diskbänk och spis. Det funkar alldeles utmärkt. Eftersom vi har en djupare bänkskiva hamnar diskbänk och spis lite längre ifrån väggen vilket minskar värmen och fukten. Men sedan är linoljefärg vattenavstötande och väldigt tålig så det hade nog gått bra oavsett. Jag har inte märkt att väggen bakom blir särskilt flottig eller svår att rengöra heller. Men det var lite trixigt när vi skulle bestämma hur avslutet mellan panelen och bänkskivan skulle bli. Panel rakt ner på bänkskivan skulle skapa en ojämn kant där både fukt och smuts skulle samlas. En utanpåliggande skulle ha samma effekt.

Men snickaren gjorde ett suveränt jobb och placerade en tunn, grund list närmast bänkskivan. Som inte sticker ut framför panelen och skapar en smutsig kant, utan istället försvinner under den. Diskret och praktiskt!

Nu i skördetid ligger tomaterna på eftermogning, kryddorna hänger på tork och löken är i flätor i köket. Det är så härligt när det känns att det är ett lantkök som verkligen används och brukas.

Platsen bredvid vedspisen är alltjämt min favoritplats i köket. Särskilt vintertid när vi eldar.

En annan sak jag är SÅ nöjd med är de breda lådorna med bestick. Insatserna är i plast men de finns i trä om man hellre vill ha det. Det är bara det att jag njuter varje gång lådorna behöver städas och jag bara lägger ut besticken och tar plastinsatsen till badkaret och spolar av. Som jag längtat efter sådana rationella lösningar!

Det här är också trevligt. En ful mikro inbyggd i ett skafferi/städskåp. I de utdragbara lådorna förvarar vi allt från diskmedel till påsar, klämmor, bakplåtspapper och kökshanddukar. Som ni ser har jag gått bananas med dymon i hela köket. Det kan jag verkligen rekommendera om du också har en lite rörig familj. Det blir en slags storkök/lägergårdskänsla över köket som känns väldigt rationell.

Jag är också supernöjd med att vi valde diskho men två separata hoar. Det är så praktiskt att ha två olika så att man tex kan skölja av tallrikarna i ena hon och lägga i blöt i den andra. Och när vi ändå pratar om kökets äckelpäckel måste jag säga att jag älskar köksavfallslösningen under bänken. Vi har en legrabox med sex olika kärl som ser ut här. Där vi har plats för kompost (lock till den medföljer) samt brännbara sopor, kartong, glas och konserver. Plus ett fack för trasa, diskmedel, svamp och borste. Det här är så överskådligt att till och med Ulf vet i vilken box han ska slänga skräpet.

När det blir fullt i dessa hinkar bär jag ut dem till garaget där vi har vår stora sopsortering med stoooora lådor för allt som ska tas till returen. Den tömmer i sin tur Jakob en gång i månaden ungefär. Då brukar bilen bli fullproppad.

Men nu, le grande finalé: MASKINLYFTET! Den funktion som jag är nästan mest nöjd med och som gjort att jag bakar mycket oftare. Det är alltså en hylla i skåpet med plats för en hushållsassistent. Och när man drar i en spak kommer hyllplanet upp i samma arbetshöjd som bänken. Inne i skåpet sitter också ett eluttag så att maskinen är ikopplad och redo att användas direkt. Finessen är att man slipper massa tunga lyft, att maskinerna blir lättare att ta fram och bort samt inte tar upp massa värdefull bänkyta medan de är igång. Ett liknande maskinlyft finns i mormors kök och jag minns hur praktiskt hon tyckte att det var. Så det var högt upp på min önskelista när vi renoverade. Är så glad att jag inte kompromissade bort den där på slutet när vi funderade på om vi inte behövde mer plats för kastruller istället.

Så. Det var den stora köksrenoveringen det. Allt som allt ger jag mitt kök fem röda höstäpplen av fem möjliga i betyg! Det enda jag ångrar är att vi inte gjorde det här tidigare.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
21 september, 2021

I den här lårkorta lilla saken jag fann på loppis. Hann dock bara använda den en gång innan jag körde den på fintvätt och den förvandlades till en magtröja. Det var så jag lärde mig att aldrig någonsin tvätta rayon.

Gravid i femte månaden (tror jag) med Folke. Är finast som gravid trots foglossning från helvetet. Den syns ju inte utanpå. Utanpå får jag underbar hy, underbart hår, större läppar, större bröst och en chick anemi som gör mig vit som en snö.

Kavat som en annan Kajsa, i en JC-skjorta min syster pimpat med nitar och en jeanskjol från American Apparel. Hatt också. Detta avgör saken. Jag kommer börja med hatt igen!

Blond och kortklippt, kanske var jag nitton eller tjugo år? Iklädd en gräslig, loppad tigertunika från Thailand och ett halsband Anna gjort av en massa armband. Ändå lyckades jag bära upp det på något konstigt vis? Jag bar ju upp allt på den tiden. Raffig värre!

Nyförlöst med kvarvarande bebismage, ömmande bröst och trött kropp. Ändå helt överlycklig av lättnaden. Att kunna gå! Att kunna snusa bebisnacke! Att återse mina fötter! Kände mig såsåså fin precis här.

Min första dag på universitetet och Litteraturkunskapskursen. Hade funderat på den perfekta skolstartsoutfiten i en månad. Man ville ju både vara pluggis, preppy och het! Tycker jag lyckades rätt bra?! I en kjol av märket Nümph, en MQ-topp, ett par skor jag ärvt av min faster och en skinnväska som rymde alla mina skolböcker. Plus den här lilla bruna pixiefrisyren som var så fantastisk på mig då och som skulle se förfärlig ut idag.

I en wrapklänning av grönt thaisiden jag köpt på Beyond Retro i Göteborg. Satt som en jäkla smäck och bevistade många föreläsningsscener. Tror tyvärr att den är för liten över ryggen nu då hela bröstkorgen liksom växt av tre graviditeter. Härligt hår hade jag minsann med!

På barnvälsignelsen för Bertil, Folke och Ulf. Vi kirrade välsignelse av alla tre på en och samma gång och det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Den här ELLOS-klänningen har jobbat hårt i garderoben ända sedan dess. Ser att de fortsätter producera den i nya mönster och färgställningar varje år. Men INGEN kommer i närheten av den här. Snälla ELLOS gör den igen så jag kan köpa en extra och ha som reserv? Modellen är så fin för att den släpper vid knäna och blir vid igen vilket skapar illusionen av väääärldens timglasfigur.

Höggravid med Folke i magen och Bertil ovanpå den. Den här secondhand-klänningen är så otrooooligt fin. Breda band i kors i ryggen, stadig kvalitet med vackert fall. Funkar dock bara när man är brun, för vintertid ser man magsjuk ut i färgen.

Hela Korsikaresan 2017. Att befinna sig i Frankrike är på det hela taget en riktig självförtroendeboost eftersom både män och kvinnor visslar och ropar efter en. Jättetrevligt i fyra dagar ungefär. Sedan vill man ha det som i Sverige där man smälter in i tapeten och där den enda anledningen för någon att ropar efter en är att man tappat sin ena vante.

Clara i blå tights och stickad kofta sitter på sofflocket och tittar in i kameran.

I caprijeans, stickade Jumperfabrikentröja och en sval Malin på Saltkråkan aura kan ingenting gå fel. Man känner sig kort sagt smashing!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
20 september, 2021

Idag har jag bokat en tid för att kolla mina sköldkörtelvärden. En tid hos tandläkaren för min onda visdomstand. En tid för min andra dos vaccin och en tid hos optikern för att kolla synen. Så fort jag sitter vid datorn får jag flimrande huvudvärk. Behöver säkert läsglasögon. Har jag nämnt att jag har en tid hos dietisten också? Jag fattar inte hur jag ska hinna arbeta med tanke på kroppen som tar så mycket plats. Trots att jag är en frisk ung människa. Kan man klara sig utan den? Lämna över den i någon annans omsorg en stund? Dessutom har jag molande mensvärk så jag knappt kan tänka. Hur kan det vara så att man efter att ha haft mens i över 25 års tid fortfarande blir förvånad varje månad? -Va? NU? Lika oförstående varje gång på varför byxorna plötsligt inte går att knäppa och jag är så arg, frustrerad och ledsen. Jag som nästan aldrig gråter börjar plötsligt grina för ingenting.

På måndagar städar vi här hemma och jag hade planerat att sticka ut och springa efteråt. Men mensvärken och tandvärken gör för ont trots två ipren. Tänkte gå istället men nu orkar jag inte heller det. Jag hade planerat att blogga om något roligt ikväll men det här är allt jag får ihop idag. En skärva grå, lite vissen vardag förpackad i text till dig.

Nu skiter jag i det här. Jag tänker byta om till pyjamas och krypa ner i sängen med en skål chokladbollssmet (nödlösningen när det inte finns något annat sött hemma) och se på någon riktigt blodig film när folk skjuter ihjäl varandra. Kanske ser om No Country for old men igen? Det passar sinnesstämningen. Romantiska komedier gör sig icket besvär.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
19 september, 2021

När man varit bortrest som jag var förra helgen, då kan det kännas som att man nästan kommer för sent till veckan. Mentalt ligger man ett steg efter och försöker utan resultat komma ikapp. Så har det varit hela den här veckan för mig. Och jag har dessutom haft deadline för flera krävande jobb. Men så fort jag klarat av mina dealines så orkade jag ta upp kameran och dokumentera sporadiskt från alla guldstunder. Här har ni dem!

En dag kom min kära kompis Malin förbi på lunch. Vi har inte setts sedan innan pandemin och vi hade så mycket att prata om. Malin drev en gång i tiden landets största ekoblogg och det var så vi lärde känna varandra. Idag instagramar hon istället. Vi har så mysigt när vi ses och det är så roligt att utbyta erfarenheter och kunskaper från det här yrket. Snart ska vi försöka ses med familjerna också för vi har så kul ihop!

Viktiga tillbehör när man har två år att ta igen.

En annan kväll tog jag en två timmar lång promenad med min bästis Elina. Vi ringde ALDRIG innan pandemin utan förlitade oss på att kunna ses. Men nu går vi ofta en kvällspromenad ihop i telefon. En trevlig förändring som kommit av denna pissperiod. Och det bästa är att vi har så mycket att prata om att jag kan vara ute i två timmar.

Sista halvtimmen på promenaden gick jag i bäcksvart mörker och när jag kom hem hade Jakob tänt i bastun. Så jag la mig en stund och kände lugnet sprida sig i hela kroppen. Bastun är ett underbart sätt att komma ner i varv när allting snurrar. Värmen tvingar en att slappna av.

I fredags hade jag en arbetsdag som gick ut på att rensa, städa och omorganisera mitt rekvisitaförråd. Behövs göras med jämna mellanrum när skåpdörrarna inte längre går att stänga.

-Jaha, här rymmer du ju allt ditt porslin! Säger folk ibland när de kikar in i det nyrenoverade köket. Jovisst. Här och i de fyra vitrinskåpen som står i rummen bredvid…

Ibland frågar någon hur det känns för Jakob att jag har så mycket porslin? Då brukar han bara säga att “det är ju Claras karaffer som vi lever på” och det tycker jag är trevligt sagt. Så otroligt jobbigt det skulle vara om min man gick och muttrade över mitt porslin som ju i förlängningen är en vital del av det som gör att jag kan jobba med det jag gör.

Sjukt förresten att det alltid låter som att det är synd om min man? Ingen har någonsin frågat mig hur jag känner inför att det ligger yogaklossar, bolster, rep och träningsredskap i varje vrå av huset….

Fredagkväll med trött familj

Jag gjorde allt asiatiskt jag var sugen på. Vårrullar och dumplings (köpta i frysdisken) samt stekt vitkål med soya och fisksås, syrlig gurkssallad med rostade sesamfrön och chili. Plus edamamebönor.

Ser inte mycket ut för världen men är mycket för smaklökarna i alla fall!

Folkes kompis Dahlia sov över och på kvällen myste vi framför en Sunefilm. Alltså det finns ju jättebra Sunefilmer (den första + hela julkalender) och jättedåliga Sunefilmer (de som kom kring 2010) och sedan finns det ju jättebra Sunefilmer igen nu när Fredrik Hallgren spelar Rudolf och Sissela Benn spelar Karin. Tyvärr fick vi på barnens begäran utstå en dålig Sunefilm i fredags. Ändå är det så sjukt mysigt att ligga där ihop i soffan och höra barnens gapskratt och kommentarer och se dem gömma sig i tröjan när det blir pinsamma pusscener.

Vaknade till en ruggig och kall lördagsmorgon. Vi har satt i innerrutorna nu och nej jag hann inte putsa dem den här gången heller. Börjar tro att det kommer dröja till i maj innan jag får tummen ur

Vad jag gjorde på lördag förmiddag har jag ju redan skrivit om i ett tidigare blogginlägg. Och det är alltid fest när farmor kommer. Även om man inte visste det innan så märks det ju att det här är en prima skolfröken. Och barnens kompisar vill också gärna hänga med lekfarmorn!

Farmor hade med sig pärlor…

Och fingerfärg

Som slutade så här i badkaret med nedkladdade väggar och unge. Så härligt att måla med hela kroppen!

Det ordnades hinderbana och lektes inte nudda golv.

Medan jag bakade bröd

Och gjorde palak paneer till middag. Med naanbröd och allt. Hittade någon slags färdig deg på rea i kyldisken. Plattade ut och gräddade den i stekpanna. Blev mer som pinnbröd än naan men smakade helt okej.

Och det var den lördagen det. Jag gick och la mig vid halv tio för att jag var så fruktansvärt trött.

Söndagsmorgon med nya tag. Jakob tog Ulf som vaknade vid sex och jag fick sovmorgon till åtta. Frukost med nybakat bröd, salami och plommonmarmeladen som Malin gjort och hade med sig när hon hälsade på.

Efter frukost ville Folke spela spel, så då öppnade vi kökssoffan och botaniserade runt i kaoset. Det värsta spel jag vet är Tjuv och Polis. Det bästa är Kinaschack.

Vi försökte sysselsätta Ulf med ett pussel så att vi fick spela ifred. Inte det lättaste.

Älskar att få lite ensamtid med min mellanpojk. Vi har det så trivsamt när vi är på två. Vi donar på med saker i ett lugnt tempo, skrattar åt samma skämt, småpratar förtroligt om högt och lågt. Ibland tänker jag att Folke är det av barnen som är mest lik både mig och Jakob. Fast på helt olika sätt, eftersom jag och Jakob är så otroligt olika varandra. Det är så spännande att ha tre barn att jämföra mellan och hitta likheter och skillnader. Ser fram emot när de är vuxna och vilka personer de har blivit då.

Vi plockade fram Banduspelet men spelade inte utan använde bara klossarna att bygga figurer med.

Sedan gick jag ut i trädgårde. Hade någon diffus plan om att börja städa lite, kanske tömma någon kruka. Men inget är ju heldött änn och jag har inte hjärta att kasta en sommarblomma med en smula livslust kvar på komposten. Hur risig hon än ser ut. Istället gick jag runt och drog lite ogräs och funderade på vilka lökar jag ska plantera och vart.

Fortfarande mycket prunk i rabatterna! TACK för det.

Plockade in små buketter till alla rum

Och snart ska jag skörda aroniabären och göra marmelad till vinterns alla ostbrickor

Så kom Svea förbi. Grannkattungen som är så mysig.

100 procent kattallergiker. 100 procent bryr mig inte.

Smulf fick provsitta våra nya gamla trädgårdsmöbler. Otrooooliga!

100 procent tvååring. 100 bryr sig inte om utemöbler.

Nä han gick med raska steg

Och mycket förgrymmad min

för att hitta “kisssmissen” som han tänkte klappa. Mothårs på svansen.

Inte undra på att hon håller två meters säkerhetsavstånd till honom.

Sedan fick Folke besök av några kompisar och de försvann utan ett spår. Själv åkte jag och röstade i kyrkovalet, veckohandlade, tränade ett cykelpass tabatha. Sedan var jag så slut att jag spenderade de nässtan tre timmarna fram till middagen med att se Django Unchained. Hela tiden osäker på om jag sett den förut eller ej? Kanske när jag var höggravid och halvsov jämt? Den var i alla fall underhållande och hemsk – som allt av Tarantino.

Nu håller jag tummarna för en mjuk, skön vecka med färre läskiga jobb och mer tid för vila.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
18 september, 2021

Idag hänger molnen tungt över Västerbotten och ute visar termometern fem grader. Ulf sov ända till halv åtta imorse så vi vaknade helt förvirrade. Jag började morgonen med att åka till stan och hämta en utemöbelgrupp från sent 1800-tal, som jag köpt på annons. Målad med plastfärg, så nästa sommars projekt är att skrapa och måla med linoljefärg istället. Hann förbi Myrorna och fyndade två koppar, tre fat och lite mattvarp. Sedan hämtade jag farmor, handlade middagsingredienser och därefter har jag suttit och pärlat med barnen och satt en deg på jäsning.

Nu badar Folke badkar med sin kompis som sovit över, Bertil har blivit upphämtad för en övernattning hos en vän. Ulf leker med farmor och Jakob vilar middag. Och jag har krupit ner under täcket med datorn för att få skriva en stund. Kanske tar jag också en tupplur medan brödet jäser? Känns som att jag skulle behöva det.

Jag som efter utmattningen har kvar självbilden av att jag ingenting klarar – jag kan bli förvånad över allt jag ändå får ur händerna på en bra dag. Jag skriver det som uppmuntran för dig som är utmattad eller varit utmattad och inte märker någon förbättring. Det blir bättre. Med tiden blir det bättre även om man aldrig blir som man en gång var. Det är väl knappast meningen heller eftersom det var det som gjorde en sjuk?

Målet med att bli frisk är ju heller inte att orka hur mycket som helst igen. Men åtminstone orka sånt som gör en glad – inte bara sånt som är plikt och absolut nödvändigt. Livets guldkant liksom. I mitt fall är det brödbak, loppis och att pärla med barn.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
17 september, 2021

Kanske är du som jag och tycker om tanken på att ställa något vackert på borden inför helgen? En fredagsbukett eller en blomma. Det går att ordna enkelt den här årstiden. Ta med dig en sekatör ut i naturen och plocka in vad som finns i dikesrenen, skogen, på ängen eller i trädgården. Här är några favoritblomster från mitt instagramkonto @underbaraboning där jag samlar instagrams finaste, färggladadste gamla hem. Under bilderna finns länk till respektive konto!

(Ps – tänk på allemansrätten och att du behöver markägarens tillstånd för att få klippa in grenar).

@nina.elisabet

Ett välkomnande höststilleben hemma hos Nina. Stora kvistar rönn är alltid vackert och effektfullt i en karaff eller ett krus. Även grenar med aronia, häggmispel, snöbär, paradisäpple och liknande buskar och träd är vackra att göra snittbuketter av.

@josefinfint

Anspråkslösa höstfynd blir en effektfull färgklick hemma hos Josefin

@vassen38

Renfana. Så förbisedd och sååå vacker! Särskilt många i grupp som här. Växer i överflöd i många dikesrenar.

@cirkusbank 

En vrålmaffig bukett med olika dahlior. Den hade kostar en förmögenhet hos floristen men den som har en egen trädgård kan förstås unna sig sånt här lite oftare. Det är förresten roligt att självplock av blommor fått ett sådant uppsving senaste åren. Jag och min syster brukade ofta följa med mamma på självplock av just blommor när vi var små. Det kan vara ett sätt att själv kunna experimentera med att skapa buketter som den här – trots att man saknar egen trädgård.

@felicia.linneas

Ett helt fång kärleksört i ett krus. Jag har också sett att kalanchoe (våreld) börjat säljas som snitt och det är en otroligt hållbar blomma som påminner starkt om denna

 @my_vintage_h_o_m_e

Så fasligt vackert med en bukett gula blommor presenterade på det här viset. Vill du göra något liknande kan du med fördel också blanda in gulnade kvistar och blad från naturen.

@asliden129

Vackert och rustikt i en korg. Ett härligt blomsterfång med bland annat solrosor, eterneller, gräs och blad.

@katarinasoldhouse

Avslutar med den här bonusbilden som får mig att tänka på någon illustration av Sven Nordqvist. I Pettsons värld är blommorna alltid enorma och perspektiven blandas hejvilt. Så vackert att se en samling solrosor “i det fria” just så höga och magnifika som de är. De behövs knappast snittas in till en fredagsbukett – blommorna står ju redan och kikar in genom fönsterrutan! Det får bli en påminnelse till mig själv till nästa år: plantera en rad med solrosor under köksfönstret.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
16 september, 2021

Idag finns en artikel i DN Kultur som gjorts utifrån ett uppmärksammat blogginlägg jag skrev i vintras – om vad som händer när distansen mellan influencern och följarens liv blir för stor. Jag tycker att det här är superintressant att fundera kring och jag är glad att DN lyfter vinkeln.

Sociala medier har ju tyvärr inte visat sig vara den där stora utjämningsfaktorn som vi hoppades på. Som skulle ge alla en röst och en plattform. Tvärtom. För den som har fötts med rätt förutsättningar har ett enormt försprång på sociala medier precis som överallt annars i samhället. Många av dagens största influencer kommer från samhällets överklass eller övre medelklass. Det här lyfter jag både i mitt blogginlägg men också i artikeln.

– I slutändan leder det nästan alltid till att samma personer kommer fram och får utrymme. Det ska alltid finnas något extra för att du ska vara intressant online. Många gånger innebär detta det ”härliga livet” – lite bättre mat, lite finare hus, lite snyggare kompisar än gemene man. De som har dessa saker redan från start, de har också bättre chans att lyckas. Därmed är det också ett system som förstärker sig självt, kommenterar Clara Lidström inlägget för DN.

I artikeln intervjuas också Camilla Gervide från Bloggbevakning samt Yasmine Winberg och Julia Lundin, författarna till boken Badfluence.

Har du läst artikeln? Vad tänker du om saken?

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
16 september, 2021

Men kanske även i Västerbotten.

Ända sedan jag klippte min nya frisyr njuter jag av att dyka in i garderoben och testa mina gamla klänningar och se vilka som funkar till den här stilen – och vilka som känns fel. Den här gamla second hand-godingen känns toppen på alla sätt utom att den fortfarande är lite för trång.

Jag slits lite mellan tanken på att skänka bort alla kläder jag inte använder just nu (så att någon annan kan få glädje av dem) och tanken på att jag kanske kommer vilja ha dem snart igen när stilen känns rätt. Jag har gallrat hårt i mina gömmor genom åren och blir alltid så ledsen när jag kommer på att något som passat perfekt nu blev utrensat i ett städ-il 2017.

Jag tenderar att återkomma till mina favoritkläder i femårscykler. Först älskar jag. Sedan tröttnar jag lite. Sedan sluter jag använda helt under en lång tid. Sedan blir jag nyfiken igen och tar upp ur källaren och provar. Sedan bär jag ner kläderna igen för att det känns för tidigt och jag inte är redo. Sedan går det ytterligare något år och då är kläderna urladdade med sin gamla energi och liksom neutraliserade och DÅ känns de härliga att dra på sig igen!

Dessutom sparar jag gärna till barn, barnbarn och syskonbarn. Att hitta den stora klädkistan i mormors förråd var en stor del i att både jag och min syster blev så vansinnigt klädintresserade där i lågstadiet och mellanstadiet. Så härligt att kunna gå till skolan i mormors gamla sjuttiotalsmönstrade blus och veta att ingen annan var likadant klädd. Att hitta plagg som inte liknade något som fanns i butik. Att plötsligt ha tillgång till massa olika kläder trots att man inte hade några egna pengar. Den upplevelsen unnar jag verkligen någon att få efter ett besök i mina klädkistor någon gång i framtiden.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
15 september, 2021

Idag ska ni få kika in i ett rum jag aldrig tidigare visat. Ett rum där jag gått loss totalt och verkligen låtit kreativitet flöda. Jag har inte visat det här rummet tidigare eftersom jag känt att det varit för privat. Det kanske låter fånigt – men jag har inte velat att alla skulle apa efter mig.

Jag är stolt över mitt särpräglade uttryck. Att jag aldrig kompromissar med materialval, kvalitet eller funktion. Har jag en vision så nöjer jag mig inte förrän jag uppnått den. Samtidigt älskar jag byggnadsvård och vill på inget sätt renovera bort husets själ. Därför har jag behållit grunden i det här rummet och snarare fokuserat på att förhöja med stylingen.

Skulle jag beskriva inspirationen till det här rummt med några ord skulle jag säga Ilse Crawford, Artilleriet, en gnutta Svenskt Tenn och en skvätt norditaliensk piazza. En blandning av designklassiker och loppisfynd. Sköna taktila material, spännande ljuskällor och en annorlunda planlösning.

Som alltid när det gäller god inredning så har det fått ta tid. Tid att känna in. Tid att stämma av. Tid att reflektera. Men nu har jag landat.

(Ps Frågor om färgkoder, materialval och inköpsställen undanbedes vänligt men bestämt. Jag kan känna att det blir lite tokigt om alla nu plötsligt försöker göra exakt som mig. Jag är inget facit till att skapa ett personligt hem. Även om mitt hem verkligen är personligare än de flestas).

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.