Utan god sömn kan man inte läka från en utmattning. Sömnen är alltid viktig – men när man varit sjuk är den viktigare än vanligt.
Här sover jag så gott numera.
Första halvåret efter att utmattningen slagit till jobbade jag från sängen. Orkade inte ens sitta vid ett skrivbord utan halvlåg bland kuddar och täcken.
Nu försöker jag hålla sovrummet fredat från jobb. Här inne ska det råda frid, lugn, trygghet och kärleksfull stämning. Så gott det nu går. Men inte en jävla massa jobbmail i alla fall – med jobbiga energier.
Idag hade jag tänkt ha en ledig dag med tid för återhämtning eftersom jag jobbade lördagen och dessutom arbetade många kvällar förra veckan. Men så mycket jobbsaker som brann i knutarna kom emellan. Inte förrän halv tre på eftermiddagen fick jag en stunds vila.
Istället för att lägga mig med telefonen lämnade jag den avstängd nere i köket och tog med mig en bok upp.
Först var jag så speedad att jag låg och sprätte i sängen och tänkte på vad jag skulle ta itu med här näst. Men efter en stunds läsande kom jag ner i varv. Och två timmar senare var jag helt lugn och hade inte det minsta oro kvar i kroppen.
Jag vet inte. Kanske lär jag mig. Kanske får jag till livet lite bättre. Efter att ha arbetat med den utmattningsboken är det lite som att poletten trillat ner. Inte bara en polett utan en hel sabla låda.
Stress är inte farligt. Brist på återhämtning är farligt. Jag ska vara mycket noggrannare med att ge tid för återhämtningen.
Några grät, många skrattadeoch alla i publiken gjorde en glädjesnurr! Så gick det till när jag och Erica släppte nya boken Hjälp jag är utmattad med en livepodd i Stockholm.
Tryck på play och fortsätt gärna dela erfarenheter med varandra #hjälpjagärutmattad
Ps i början nämner jag Cecilia Kerstells namn, det är vår förläggare här på bild som pratade så fint till oss just innan vi skulle börja podda…
Det var nervöst att gå upp framför en publik och prata om mina sämsta och knäppaste stunder som utmattad. Men publiken var helt fantastisk och gav så mycket energi tillbaka.
Varken jag eller Erica vet ju hur ni som lyssnar ser ut och så möts vi av en massa varma sköna människor som själva har viktiga saker att säga om stress och utmattning!
Är så glad att boken är släppt, att jag fick träffa alla poddlyssnare som var på plats och känna kraften och humorn i rummet. Nu efteråt känns det bara härligt!
Tack alla ni som lyssnar på podden och ni som var med i Stockholm!
Vill du se mig och Erica livepodda och kanske signera din bok – kom till Umeå universitet imorgon onsdag.
Kl 12.10 kör vi igång i Ljusgården, Lärarhuset. Vi ses där!
Nu livepoddar jag och Erica på hemmaplan! Det vore så kul att träffa dig på Umeå universitet på onsdag. Kom till Ljusgården, Lärarhuset vid lunch så kör vi. Om har du redan har skaffat vår bok Hjälp jag är utmattad så signerar vi den gärna.
Den här lunchen handlar förstås om utmattning. Det är helt okej att gråta en skvätt. Det är lika okej att gapskratta. Innan lunchen är slut kanske du har gjort en snurr av glädje…
Förlåt för jordens sämsta uppdatering den gång veckan. Men det var så intensiva pressdagar i Stockholm att jag fick bestämma mig för att plocka bort ALLT annat för att orka med. På kvällarna stupade jag i säng och iddes inte ens öppna datorn. Men i lördags kom jag hem igen och nu ska jag inte göra någon mer jobbresa den här våren. Det känns så obeskrivligt skönt att ha den gångna veckan bakom mig.
Eftersom jag fyllde år i fredags möttes jag av tårta och sång och paket från barnen. Typiskt bra välkomstkommitté.
Inatt trängdes två vuxna, två barn och hunden i vår säng och det var så fint att vara samlade allihop. Eftersom jag ännu inte skruvat upp någon rullgardin vaknade jag av morgonsolen strax efter sju och kände mig riktigt pigg. Den här årstiden gör bra grejer med mig!
Jag gjorde sedan frukost till barnen och mig själv medan Jakob var ute och tog en löprunda.
Det blev farfarsgröt med äppelskivor. Farfarsgröt gör man genom att koka havregrynsgröten på mjölk istället för vatten. Mycket godare och krämigare.
När frukosten var avklarad tog jag Melker på en långpromenad medan jag till att börja med hade Godmorgon Världen i lurarna och sedan pratade med min systerdotter Juni.
När jag kom in igen kröp jag och barnen ner i sängen och läste en av böckerna jag fått med mig från förlaget. De släpper Roald Dahl i nytryck och de är ju bara så sjukt bra! Hittills har vi betat av Stora Vänlige Jätten, Jojjes ljuvliga medicin och Mitt magiska finger. Nu läser vi Danny bäst i världen. Ser fram emot att hugga tag i Familjen Slusk och Matilda. Men Häxorna får vänta tills Bertil är i mellanstadiet. Hörde den när jag var i hans ålder och blev skrämd för flera år framåt.
Efter att vi läst nästan en timme tog jag tag i skafferistädning.
Och så fick jag äntligen tummen ur och bytte stickkontakter till en massa lampor.
Jakob var ute och höll på med veden medan jag var inne och donade. Mina japanska dockor som jag fått i present av min syster fick en hedersplats på pianot bredvid jordgloben.
Melker höll koll på Jakobs vedkapande.
Folke höll koll på Melker.
Vid lunchtid började det sola upp, så medan Folke sov middag tog jag fram lådcykeln för vårens premiärtur. Bertil satt fram och hejade på när vi hojade till affären längs den leriga grusvägen.
Blev på så himla bra humör av byagrannar som var ute och rengjorde grillen, småbarn som övade på trehjuling och pensionärer som i armkrok tog en skön promenad. Efter att jag knappt ha sett en själ på hela vintern bubblar byn av rörelse igen.
Jakob kom in från arbetet och tog en “liten” lunch. Var bara tvungen att fota detta för han äter sådana vansinnigt stora portioner. Vet bara en person som kan äta lika mycket som honom och det är min storasyster!
Sedan lekte barnen på den framtinade grusplanen, jag låg på soffan på punchverandan och svettades och lyssnade på Stefan Sundströms skiva Under radarn (mycket bra!).
När dagen övergick i eftermiddag tog jag fram grillen och tillagade kyckling och couscoussallad.
Och så blev det en klassisk scoutefterrätt – grillad banan med mjölkchoklad.
Medan Jakob la barnen gick jag runt byn med en kompis. Och nu tänker jag krypa i säng med en bok och läsa tills jag somnar. Känner mig utan överdrift helt lycklig över att få vara hemma igen. Det känns som att jag väntat på den här dagen hela långa vintern.
Den här tiden varje vår tänker jag på min energiska mormor och hur hon gnodde och gick ann med vårstädningen. Fönsterputs, taktvätt, dammande av hela det perfekt manglade linneskåpet och så vädring av all textil i hela huset.
Jag önskar att jag hade det lika fint som mormor – men fullt så grundligt orkar jag verkligen inte vårstäda. Alls. Men jag gillar ändå tanken på att fara fram och välkomna våren genom att damma bort vintern. Ambitionsnivån väljer man såklart själv – men jag brukar i alla fokusera på att rensa och städa på de där platserna som kan kännas extra ingrodda efter en hel vinter.
De rengöringsmedel jag använder när jag städar är såpa, ättika, en skvätt diskmedel och galltvål till kläder eller sofföverdrag. Starkare kemikalier behövs inte!
Den här FSC-märkte dammvippan är min bästa vän. Sjukt smidig att damma porslin och prydnadsgrejer med – för att inte tala om alla skrymslen i elementen.
Att putsa fönster tar en evighet hemma hos oss med alla gamla rutor som ska tas isär och innerglas som ska plockas bort inför sommaren. Men när det väl är gjort är det som att gränsen mellan ute och inne suddats ut. Genom englas-fönster hörs fågelkvitter och humlesurret så tydligt.
Jag putsar fönstret genom att fylla en sprayflaska med vatten och diskmedel och sedan spraya rutan och skrubba den med en svamp eller en microfiberduk med lite struktur som tar bort envisa fläckar. Jag väljer en svanenmärkt trasa. Sedan drar jag bort vattnet med en fönsterraka och torkar torrt kanterna med en gammal kökshandduk.
I samband med fönsterputs byter jag ofta gardiner men annars brukar jag hur som helst haka ner hela stången och bära ut och damma av dem.
Jag brukar ta av och tvätta sofföverdrag och överkast. I solskenet framträder smutsen och envisa fläckar brukar jag behandla med Galltvål som är en riktig mirakelprodukt.
Mattorna dammas ju vid varje städning – men stora tunga mattor brukar vi oftast bara dammsuga. Till vårstädningen lägger vi däremot ut dem i snön några timmar, med ovansidan nedåt. Sedan piskas mattan ordentligt med en mattpiska – så att allt damm ramlar ner och snön rengör mattan.
Även sängkläder, madrasser och kuddar hängs ut och vädras eller tvättas i maskinen.
Jag tömmer fickorna på vinterkläderna, plockar ihop vantar och mössor och tvättar det som behövs rengöras. Plagg som känns rena hänger jag bara ut en stund på vädring innan jag packar in dem i klädpåsar.
I badrumsskåpet brukar jag rengöra extra noga kring toalettstol, lister och kakelfogar. Jag använder diskmedel och en skvätt ättika i en sprayflaska.
Jag går igenom necessären och badrumsskåpet och rensar det på gammalt smink, tvålslattar och tomma schampoflaskor som blivit stående.
Ugnen får sig också en grovrengöring genom att jag sprayar såpvatten i hela ugnen och värmer den till 100 grader för att sedan låta den kallna igen. Med hjälp av en grovsvamp och en trasa går det sedan enkelt att torka ren ugnen
Till golven använder jag alltid linoljesåpa när jag skurar och en stor trasa på en kvast med kraftig borts som verkligen rengör golven på djupet. Efteråt luktar hemmet fantastisk gott! Ja. Ungefär så går en vårstädning till hemma hos oss! Utöver att huset förstås plockas och dammsugs precis som vid en vanlig städning!
På Clas Ohlsson har jag hittat alla dessa fina städprodukter – de har ett stor utbud av Svanenmärkta och FSC-märkta städredskap som jag verkligen tycker att man ska använda. Och såklart hoppa över alla syntetiska rengöringsmedel med frän lukt. Välj istället naturprodukter när du städar så gör du en insats för naturen samtidigt.
Ps – för att städningen ska bli lite roligare har jag satt samman en spotifylista med massa bra musik att ha på i bakgrunden. Musik som jag tänker mig att min mormor skulle gnolat på under vårstädningen. Sök på Clara Lidström Vårstädning så hittar ni den!
Vill såklart att du som är poddlyssnare ska få ett smakprov först eftersom jag och Erica har fått så mycket kraft, lust och inspiration av er lyssnare i bokskrivandet. Tryck på play så får du också höra de dråpliga, sorgliga och skrattframkallande fasoner Erica hade för sig när hon bortförklarade sina stressymtom för sig själv.
Du som har egna berättelser om utmattning – dela dem gärna med oss i sociala medier!
Just nu samlar vi erfarenheter av utmattning under #hjälpjagärutmattad. Så när du berättar om din utmattning på till exempel instagram lägg till #hjälpjagärutmattad så kan vi hjälpa varandra!
Boken Hjälp jag är utmattad (Norstedts) kommer ut i handeln torsdag 19 april och här i podden hör du om ett erbjudande till dig som vill ha boken till ett bra pris.
Som entreprenör tror jag tror att det är viktigt att sätta omsättningsmål i företaget. Så att man vet vad man ska sikta mot och hur långt ifrån målet man är. Samtidigt är det dåligt att bara ha omsättningsmål. Siffror är oändliga och vet man inte vad man ska ha pengarna till finns det ju ingen poäng med att ha dem. Målen förflyttas hela tiden framåt och risken är att man aldrig blir nöjd. Man kan rent av gå vilse eftersom pengamålen faktiskt motverkar de andra mål man har med sitt företagande.
Jag har funderat väldigt mycket på pengar sista halvåret. Jag har ända sedan 2011 när jag startade mitt företag siktat högre med omsättningen. Men nu känner jag mig ganska nöjd. Mer än så här behöver jag inte omsätta för att ha råd att ta hjälp med det jag vill ha hjälp med (de tråkiga eller svåra bitarna av företagandet som tar bort glädjen) och samtidigt få över lite efteråt. Nu måste jag tänka på vilka andra värden jag vill ha. Vad ska företaget ge mig?
Kul! Jag vill hålla på med roliga saker som inte behöver generera pengar. Som att måla och illustrera. Det ger mig så mycket glädje
Luftigt! För att jag ska kunna hålla på med roliga saker som inte genererar pengar behöver jag ha ett luftigt schema med lagom arbetsbelastning. Annars finns inget utrymme för sånt. Utmattning är värdelöst och jag vill aldrig hamnar där igen.
Resa! Jag vill kunna resa mycket. Jag menar inte nödvändigtvis långt bort utan jag vill kunna ha friheten att spontant vara ledig och åka till en släkting över en långhelg, ta långa sommarlov med barnen och åka till mormors hus osv
Världsförbättrande! Arbeta med projekt av mer ideell karaktär – som Yawama eller Unicef.
Diversifierat! Kunna utveckla nya kompetenser och färdigheter. Ett jobbmål har alltid varit att få så många olika färger på min palett som möjligt. Helt enkelt för att jag tycker att det är kul. Föreläsa, skriva böcker, fotografera, styla, illustrera, coacha, sitta i styrelser, driva ett klädföretag och hjälpa andra kreatörer att växa. Det är några av sakerna jag gör nu. Men jag vill göra mer olika saker. Vet inte riktigt vad de nya färgerna på paletten ska bli ännu – men jag vill lära mig nya saker på nya områden. Och jag skiter i om det utifrån ser ut att spreta.
Förra veckan kom äntligen mitt första alldeles egna exemplar av boken. Fin så jag smäller av – känner mig så stolt över den och det arbete vi gjort. Tänkte tipsa om att vi har en blixtkampanj hos Bokus.com 18 april (från 00.00-23.59). Kampanjpriset är 149 kr (ordinariepris 189 kr) – så är du nyfiken på boken – slå till då!
Det behövs ingen speciell kod utan är bara att klicka hem den här.
Förra veckan hade jag finbesök på kontoret. Sveriges proffsigaste och vänligaste inredningsbloggare Maria Soxbo som driver Husligheter. Hon var i stan för att föreläsa på Ikea så efteråt kom hon och hälsade på och vi pratade munnen ur led i nittio minuter. Så roligt att träffa branchkollegor och utbyta erfarenheter och rövarhistorier och tankar kring företagandet.
Vi åt kardemummabullar
Och sedan förevigade vi oss i min kackiga mobilkamera (systemkameran var död).
Jag avslutade dagen med att tillsammans med Erica planera upp torsdagen liveföreställning/podd inför boksläppet! Ska bli så roligt.
Den här veckan är i mastigaste laget – men väldigt pirrig och rolig eftersom vår bok släpps!
Måndag har jag jobbmöte med Anna och Nicola för Yawamas höstkollektion. Sedan plåta två bloggsamarbeten sedan middag hos pappa.
Tisdag sitter jag i hyrbilen på väg till Borlänge där jag och Annakarin ska föreläsa. Det blir jobb i bilen och på eftermiddagen krönikeskrivning till Expressen
Onsdag föreläser vi på morgonen sedan tar jag tåget till Stockholm där jag stannar kvar. På eftermiddagen möter jag upp Erica och så förbereder vi oss för torsdagens bestyr. Förhoppningsvis får jag ta en fika med Lady Dahmer på kvällen också!
Torsdag ska jag träffa press hela dagen. Bland annat gästa två grymma poddar och träffa Aftonbladet och Allas. På kvällen har vi släppfest och livepodd för vår bok i Stockholm!
Fredag är ytterligare en pressdag för boken. Då blir vi bland annat intervjuade av TT, DN och Expressen. Lunch med mitt förlag för att fira boken redan går så bra. Fredag är min födelsedag så jag hoppas att jag orkar och hinner gå ut och äta något gott på kvällen med Erica.
Lördag vaknar jag tidigt för då gästar vi Nyhetsmorgon för att prata om boken och sedan efter lunch tuffar vi hem till norr igen.
Som jag skrev igår så är min syster och systerdotter här en vecka och hälsar på. De kom fram sent på natten och vi gick och la oss vid ett. Vid fem på morgonen vaknar vi av att barnen stigit upp och spelar bongotrummor och trumpet och har sååå roligt ihop. Jag och Anna drog täcket över huvudet och försökte somna om. Klockan sju gav jag upp, steg jag upp och bakade scones och gjorde frukost.
Försten till bordet
Sedan fick barnen sitt lördagsgodis – Anna hade köpt det i Tokyo.
De fick också varsin träningsdräkt som hon fyndat på loppis. De blev genast tre ninjor på uppdrag att rädda världen.
Efter frukosten gick vi på promenad med Melker och sedan hängde vi på verandan. Vi har så sinnessjukt mycket snö fortfarande. Men i luften var det varmt så vi satt i underkläderna och solade.
Barnen bäddade i solen på farstubron och Melker gjorde dem sällskap.
När det blev fikadags bakade jag och min systerdotter hastbullar.
Så himla enkla och gott!
Vi fikade såklart på punschisen
Till middagen gjorde jag blåbärsgröt
Och när barnen fått städa upp sitt rum (det tog en hel timme för tre barn att bli färdiga) kröp vi ner i sängen och så läste jag för dem. Nussekudden. En av våra favoritböcker!
Det är så ljuvligt att komma hem igen efter en äventyrlig resa när man levt ur en kappsäck. Jag blir på riktigt lycklig av att återse mina kaffekoppar, pelargoner, verandan och favoritbonaderna. Lite extra lycklig blev jag av att målaren precis tapetserat färdigt vårt sovrum. Så två sena kvällar/nätter har ägnats åt att flytta in där och komma iordning.
Jag älskar allting här! Att äntligen ha ett eget sovrum som inte delas med barnen och alla deras leksaker. Det här ska vara vår frizon. Allting ska vara vackert och städat och harmoniskt. (Well, vi får se hur jag lyckas med att bevara ordningen. Men det är i alla fall intentionen hehe).
Garderoben har rensats på kläder och är numera knappt halvfull. Glasrutorna satte jag för med samma tapeter som på väggarna – Katarina från Sandbergs Wallpaper. En tapet jag tycker mycket om och länge velat hitta en plats för här hemma. Tapeten är en rekonstruktion av en tapet från tidigt 1900-tal.
Jag var lite rädd att det skulle bli väl mörkt med den här tapeten – då den har en dov botten. Men så känns det inte alls, istället är det ombonat och varmt och alldeles tillräckligt ljust ihop med det vita golvet och taket.
Jag har knappt hunnit sova här ännu men första natten kändes så himla rofylld. Att gå och lägga sig i ett rum man precis gjort om är lite som att gå och lägga sig kvällen innan sin födelsedag när man fyller åtta år.
Att tömma kontoret, rensa ut ateljén, byta plats på barnkammaren och sovrummen och köra flera släp till tippen och second hand för att röja ur nio års samlande. Det har varit en sådan vidrig surdeg. Och jag har gjort ALLTING själv. Jakob har ju varit bortrest nästan hela tiden. Men det har det varit värt för det är så härligt när jag äntligen kommit vidare och fått börja med det roliga – att ställa in alla grejer igen. Loppisfynd och arvegods.
Att titta in i det här rummet – tidigare mitt knökfyllda, röriga, stökiga rum och hela husets avstjälpningsyta – och nu se att det är rent och vackert. Det ger mig sinnesfrid. Jag vet att jag tar till överord men det är precis så här det känns.
Och för att göra den här helgen ännu bättre har min syster och systerdotter kommit hit och hälsar på.
Av min syster Anna fick jag dessa två tavlor hon köpt på en loppis i Tokyo. Passar fint ihop med kimonon och den loppade väskan från Palmgrens.
Nej nu ska jag sluta blogga och skynda mig ut på verandan och lapa i mig de sista solstrålarna från den här sköna dagen! Tror jag har någon hastbulle kvar att sätta i mig – från baket efter lunch
Vi hörs imorgon! Hoppas ni har en fin helg allesammans.
En solig Venedimorgon tog hoppade vi på tåget till Rom. Jag slutar inte fascineras över att det verkligen är NOLL avstånd här nere. Allting ligger ett stenkast bort. Tre och en halv timme på världens bekvämaste tåg (där de kom ut med gratis fika och barnboxar med leksaker och kex till kidsen) bara flög förbi. På våra tågresor har vi sysselsatt oss med att spela spel, läsa sagor och göra språklekar med Bertil som håller på att knäcka läs- och skrivkoden. Vi har inte brytt oss om att hålla på med sånt förut och han har heller inte varit särskilt intresserad. Men jag kan säga att det var på resan mellan Venedig och Rom som poletten verkligen föll ner för honom.
Tyvärr vräkte regnet ner första eftermiddagen i Rom. Vi kraschade på vårt hotell som var en ganska charmlös historia – dock på perfekt avstånd ifrån tågstationen. På kvällen klarnade det i alla fall upp och vi begav oss ut på en promenad och hittade ett italienskt hak där vi åt en god middag.
På vägen hem därifrån strosade vi längs mörka gator och råkade gå rakt på Colosseum. Det här är det häftigaste med Rom. Man går runt i vad som ser ut som ett trevligt men ändå ganska vanligt kvarter typ Östermalm. Och så bakom ett hörn dyker det plötsligt upp en enorm katedral, en stor ruin eller något annat byggnadsverk man tidigare bara sett på bild. Det tusen år gamla samsas med det nya och det blir en sådan härlig mix. Efter att ha beundrat amfiteatern gick vi hem och la oss för kvällen. För nästa morgon skulle vi på äventyr.
Min trogna bloggläsare Lotta som jobbar i Vatikanstaten sedan många år erbjöd sig nämligen att ge oss en privat guidning av Vatikanens trädgård och Peterskyrkan. Smita förbi de timslånga köerna och komma in på baksidan – där turister vanligtvis inte har tillträde. Ett sånt erbjudande kan man ju inte tacka nej till.
Det kanske inte ser ut så av Folkes min på bilden – men barnen och Lotta klickade direkt! Hon var så varm och härlig och lite som ett uppslagsverk kring allt vi såg och upplevde. Det var en otroligt häftig upplevelse att guidad av Lotta få gå runt och se alltihop. Jag tänker än en gång på hur tacksam jag är för alla fantastiska människor och möten som min blogg har lett mig fram till.
Vi beskådade Peterskyrkan inifrån, här ligger Jesus lärjunge Petrus begraven. Trots att jag inte är katolik och inte heller förstår all symbolik i kyrkobyggnaden grep det här besöket verkligen tag i mig. Så vackert och mäktigt! Och att se människor från hela världen som kommer hit och katoliker som rörs till tårar av denna magiska plats var starkt.
Alla vackra målningar i Peterskyrkan är i själva verket gjort av mosaik. När man kommer riktigt nära kan man se konturerna på de små mosaikbitarna avteckna sig.
Och så här pampig är kyrkan bakifrån. Jag backade allt jag kunde ändå rymdes inte hela byggnaden på höjd i bilden. Det häftigaste av allt var att precis i närheten av oss passerade påven för han skulle hålla mässa tillsammans med präster från hela värden.
Lotta visade oss runt i Vatikanens trädgård.
Där den förra, nu pensionerad påven brukar ta sina promenader. Här är ett av alla vattenfall och fontäner som finns utplacerade. I den här ville barnen bada!
Vi utforskade också en fin grotta och hittade enorma pinjekottar som vi tog med hem.
Här spanar jag in utsikten över Rom!
När vi strosat en hel förmiddag tillsammans tog Lotta med oss på en härlig italiens bistro där vi åt grillade croissanter och fruktsallad. Det blev en perfekt förmiddag i Rom och en av resans höjdpunkter.
Sedan var Lotta tvungen att gå och jobba. Vi tog farväl och fortsatte strosa runt och beskådade Änglaborgen, Piazza Navona, Fontana Di Trevi och hela området kring Colosseum. Men av det tog jag inte en enda bild för jag var upptagen av att njuta av den sista dagen på tågluffen. Bertil konstaterade att han tänker bli Påve när han blir stor och Folke pratade bara om Lotta och undrade när vi skulle leka med henne igen? Jag gick mest omkring och insöp denna underbara stad som jag absolut måste återkomma till.
Vilken fantastisk resa vi har haft! Och snart är vi hemma igen.
Efter dagarna i Verona tog vi tåget till Venedig. Det var en lördagsmorgon med absolut knökfulla vagnar där vi bokstavligt talat satt i knäet på varandra. I backspegel kanske en helg inte var bästa dagen att besöka staden, på grund av massor av italienska helgturister utöver alla internationella turister. Men vad gör väl det när man får vara i Venedig?
När vi klev ut från centralstationen var det som att kliva rakt in i en fantastisk filmkuliss. Varenda gata och varenda bro var som en vacker tavla.
Jag var sjukt nöjd för jag hade hittat ett fantastiskt Bed & Breakfast (La porta D’Oriente) inhyst i ett femtonhundratalspalats. Jag lyckades dessutom knipa rummet i äldre venetiansk stil. När vi klev in i den tysta svala trappuppgången, med marmorgolv och mörka träpaneler kändes det ännu lite mer som en film. Det var magi!
Vi hade två stora rum till vårt förfogande och en härlig solig balkong.
Här tävlade vi om att få ligga och dricka iste och ta igen oss efter att ha kånkat väskor och barnvagnar rakt igenom stan, över vad som kändes som minst femtio broar och trappor (rekommenderas inte – välj båtbussarna istället).
När vi svidat om gick vi ut på stan och åt en sen lunch på Al Vecio Canton som hon som drev B&B:et rekommenderat. Det var väldigt gott och inte alls dyrt. Älskar små personliga hotell och B&Bs där man kan få tips på smultronställen i staden. Venedig är ju annars en sinnessjukt dyr stad att befinna sig i. Så dyr att lokalbefolkningen inte längre kan bo kvar där. Turistinvasionen är enorm och stora kryssningsfartyg lägger till varje dag. Jag tyckte att det var alldeles för mycket folk när vi var där – så jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att besöka Venedig under högsäsong. På plats hörde jag mycket prat om hur Venedig försöker begränsa turismen med stora fartyg, som stör djurlivet i vattnet och sliter på staden. Istället vill man ta emot turister som stannar några dagar längre och konsumerar det lokalbefolkningen erbjuder. Känns rimligt.
Vi hade blivit avrådda från att åka gondol för att det skulle vara en riktig turistfälla. En dyr sådan dessutom! Men jag kunde inte låta bli och jag tyckte det var värt pengarna. När eftermiddagen gick över i kväll hoppade vi ner i en gondol och kryssade runt bland tysta och folktomma kanaler.
Venedig visade sig från sin allra vackraste sida!
Har man bara råd skulle jag absolut rekommendera en åktur.
Barnen älskade det! Tagna av stundens allvar.
Efter båtturen strosade vi runt i stan i flera timmar och hamnade tillslut på Markusplatsen. Ljuset var magnifikt och stämningen god. Samtidigt är det enormt med turister på alla “kända” platser. Och med tanke på hur staden lider av klimatförändringar, vattenhöjningar och söndervittrande husgrunder känns det dubbelt att vara här. Venedig är fantastiskt och olik allting annat jag sett. Men det kniper i hjärtat när jag tänker på att den kanske inte kommer finnas kvar för alltid.
I Venedig är det ingen poäng att köra barnvagn så Folke fick gå överallt. Lite risky business med en treåring som när som helst kan tappa humöret. Men eftersom det inte finns några bilar är Venedig en barnvänlig stad. Ungarna kan rusa runt och upptäcka gränderna. Och viker man bara av från de mest trafikerade stråken blir det plötsligt tyst och lugnt. Det häftiga med Venedig är att en Venetian från 1600-talet skulle kunna gå runt där idag och hitta lika bra nu som då. Nästan ingenting har ju förändrats!
När orken tagit slut för dagen gick vi hem och badade badkar. Bertil ordnade myskväll och dukade under stort hemlighetsmakeri fram chips och popcorn och iste och gjorde överaskningsmys i vår dubbelsäng. Sedan spelade vi kort tills ögonen föll igen.
Nästa morgon bestämde vi oss för att sova ut. När vi vaknat vid niotiden avnjöt vi den sjukt mysiga frukosten som värdinnan dukat fram. Hembakta italienska kakor, salami, oliver och god cappuccino som hon serverade oss vid bordet.
Det fina med Italien är att barn är välkomna överallt. Det är aldrig någon som tycker att de är till besvär eller i vägen. Tvärtom vill alla gulla med barnen, stryka dem i håret och säga hur underbara de är. Därför känns det inte jobbigt att ta med dem ut på någonting.
Efter frukosten gav vi oss iväg på äventyr. Genom gränder, över torg och broar och till hamnen för att besöka ön Burano. Ännu ett fint tips jag fått av er bloggläsare (tusen tack!)
Ön Burano ligger ca 50 minuter från Venedig. Det går båtar ungefär en gång i halvtimmen och på färden ut får man njuta utsikten och solen. Jag hamnade bredvid ett äldre par från San Fransisco och vi pratade och hade trevligt hela resan. Jag sålde in Sverige till dem och de gav förslag på lämpliga rutter för vår framtida bilsemester i Kalifornien (den ligger i och för sig långt fram i tiden).
När vid kom fram till Burano utbröt klang och jubel. På ön finns nämligen gräsmattor! Och mina bondpojkar rullade lyckligt runt och plockade blommor. Det spelar liksom ingen roll var vi är någonstans. Finns det träd och gräsmattor är lyckan gjord.
(Jag ser förresten att flera av er undrat var barnens färgglada kläder och baskrar kommer ifrån. De är en present från en kompis till min syster som startat märket Blaou som gör fantastiska barnkläder. Den blå jackan är till exempel gjort av redesignade arbetskläder från industrin).
Burano är känd som regnbågsön för här är alla hus målade i knalliga och skiftande färger.
Så förblånat tjusigt!
Dessa fasader ser ut som härlig sorbetglass!
Vi hade klätt oss i vårt färggladaste för att matcha!
Och som vi matchade. Efter fyra timmar på Burano åkte vi tillbaka till Venedig igen, vilade på rummet några timmar och drog sedan ut på stan för en sen middag på Osteria del Alberto (även det en rekommendation från värdinnan). Även där var maten riktigt god och till humana priser. Men sedan skyndade vi oss hem, stupade i säng och ställde klockan på sju. För morgonen därpå satte vi oss på tåget till Rom! Men mer om det i nästa blogginlägg.
Tjock. Fet. Rund. Knubbig. Kurvig. För nära tio år sedan hade Erica en blogg som hette Tjica – tjock och tjusig tjej. Den handlade om att bryta skammen kring övervikt. Fodralklänningar, svallande hår och högklackade skor var typiska inslag på bilderna.
Sen dess har jag alltid tänkt på henne som en av Sveriges första kroppsaktivister på nätet. Den här veckan pratar vi om vad som hänt med synen på övervikt på tio år?
I dag är fat shaming ett etablerat begrepp – men vem har rätt att kalla sig tjock? Och varför blev det sådant liv när jag berättade att jag använder spanx på scen?
Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson. Här finns alla poddavsnitt samlade (senaste först)!
Så! Nu kommer andra delen av vår resa. Vi åkte vidare från Tirano och sedan mot Milano och därefter vidare mot Verona. Det tog 3-4 timmar och sent på kvällen kom vi fram till den lilla lägenheten vi hyrt centralt i Verona. Jag blev helt golvad av all den fina arkitekturen – den antika stadskärnan med flera hundra år gamla hus. Vår lägenhet låg i precis ett sådant i slutet av en liten gränd!
Morgonen därpå unnade vi oss att sova ut och blev pigga och redo att ta oss an dagen!
Barnen gömde sig för Jakob som var sist klar som vanligt! Vi promenerade runt i stadskärnan men satte sedan kurs mot Palazzo Giardino Giusti. Dessa bondpojkar var missnöjd med alla hus och gator och krävde träd.
Peppen!
I parken som tillhörde palatset fann vi precis vad vi sökte. Labyrinter av buxbom, fontäner, utkiksplatser och orangerier. Vädret var helt perfekt – 20 grader och milt i luften. Eftersom det är lågsäsong fick vi parken helt för oss själva och gick runt där i flera timmar.
Denna bild sammanfattar min treåring så bra. Full i fan och alltid något på gång.
Jag bad om en bild och de ställde snällt upp. Fattar inte vart Bertil fått sina modebloggsposer ifrån?
I en av dammarna fanns karpar och guldfiskar och i en annan fanns sköldpaddor. Bertil blev sittande i en halvtimme och hade ögonkontakt med den högra sköldpaddan. Svår separationsångest när vi gick därifrån.
Jakob var hunk i vanlig ordning
När vi kom upp på utkiksberget såg vi hela vackra Verona nedanför oss!
Jakob förevigade mig.
När vi blivit för trötta och varma tog vi en kaffe och gelato på ett litet café.
Sedan tog Jakob tåget till Gardasjön för att träffa en affärskontakt. Så då gick jag broarna runt med barnen.
Och avslutade med ett besök på Arena di Verona. En maffig amfiteater där man kan lyssna på konserter (tack för alla tips ni lämnat om detta). När vi var där höll de precis på att bygga iordning scenen och verkade tyvärr inte ha kommit igång med spelschemat för säsongen.
Efter två underbara nätter i Verona hoppade vi på tåget igen och åkte till Venedig. Mer om det i nästa blogginlägg!.
