Det är så vansinnigt skönt att jordbruksåret går mot sitt slut. I veckan har vi vår sista grönsaksleverans till alla prenumeranter. Hela åkern är nu skördad och det passar bra för nästa vecka kommer tydligen snön.
När man driver jordbruk är hela ens liv styrt av det. På ont och på gott, men mest på gott såklart. Den arbetsamma, hoppfulla våren och försommaren. När man aldrig går och lägger sig. När Jakob och Albin är ute på åkern till tio, elva på kvällarna. Och solen vägrar gå ner. Högsommaren som skänker ett kort andningshål innan den intensiva skördetiden drar igång på allvar. Det fina är att vintern betyder vila. Nu får vi vila. Efter månader av hårt arbete där jag knappt sett röken av Jakob har han nu äntligen tid att ta en långfrukost eller en eftermiddagsfika igen. Det är så härligt. Vilket odlingsår vi haft!
Vi odlar ju massor av olika grönsaker, men frukt är det sämre med. Vårt enda äppelträd dröjer många år innan det ger äpplen. Men när jag var hos Ericas pappa och hälsade på fick jag länsa deras enorma träd på frukt.
Fyllde kassar och lådor och det mesta tog jag hem och kokade äppelkräm, mos och gjorde paj av. Men det som var maskätet fick bli uppskattat godis till några andra nyttodjur i jordbruket….
Nämligen Snabbaste fåret i Ryssland och Ett, Två, Tre Önskning. De älskar äpplen!
Folke matade dem och råkade samtidigt kasta några äpplen tjong i fåren. Tur att de är ordentligt vadderade.
Här ser ni ett lyckligt, glupskt får. Som snart får flytta inomhus och vila efter en lång skön sommar.
Jag har haft en så underbar helg och ändå är det bara söndagmorgon och massor kvar. På fredagkväll träffade jag gamla gymnasiekompisar och det är alltid som att ta upp precis där vi slutade. Vi låg skavfötters i soffan och frossade i goda saker och pratade om högt och lågt. På lördagsmorgonen vaknade jag halv tio av mig själv och gick ner och gjorde frukost till mig och barnen (Jakob var i stan och gjorde ett ärende).
Fast mest fick jag äta själv pgav att barnen bara petar i frukosten.
Sedan ville de se på film.
Skönt så jag fick läsa tidningen ifred och gosa med Melker. Iklädd en skabbig och superskön morgonrock som går under smeknamnet sunken. Pgav sunkig.
Efter frukosten följde Folke med mig för att gå med hunden.
Han tog sin korvkjuling och trampade iväg. Är korvhjulingar ett vedertaget begrepp hos er också? Det är alltså barncyklar med hjul tjocka som korvringar.
På vägen mötte vi den sura gulliga taxen som är Melkers bästa kompis. Hade Melker varit en människa hade man på engelska sagt att han är en typisk people person (someone who is friendly, warm and kind to strangers and people from all walks of life. … Melker is such a people person he can get along with almost anybody). Han gillar helt enkelt alla hundar. Även sura taxar.
Hejdårå älskling!
Sedan hjälptes vi åt med att vinterstäda i trädgården. Älskar fyraåringars självkänsla. Vad än han ska göra så suckar han förnöjt och säger “Åh, vad jag är duktig mamma”. Och det stämmer ju. (Om någon undrar är koftan och baskern från Blaou, tightsen från Nostebarn och vintstövlarna från Kuoma).
Att städa i trädgården är ungefär som när man var liten och var tvungen att städa bort sitt kojbygge. Väldigt roligt när man drog fram allting. Väldigt tråkigt när man ska dra bort allting. Och jag har så fruktansvärt många krukor, utemöbler och dekorationer att samla ihop. Dessutom klarar mina fogar typ ingenting så det enda jag bidrar med är att tömma krukorna i en skottkärra som Jakob får köra bort och sedan ställda ihop dem på gårdsplanen så får Jakob lösa förvaringen.
Massa krukor som ska ner i källaren över vintern.
Men efter höststädning kommer höstdekoration. Desto roligare! I år har jag inte orkat köpa några höstblommor. Istället knipsade jag av granris och ställde på bron och så fick en korg med äpplen bli en fin dekoration.
Sedan band jag en enkel krans med granris och så fick det vara bra med den saken. Men eftersom det börjat vara så mörkt ute nu så bestämde jag mig för att också smyga fram med lite ljusslingor runt verandan och i granriset.
Snart kom barnens farmor på besök. De gick ut i skogen och hämtade pysselmaterial och skapade ett härligt landskap.
Själv inledde jag operation möblera om sovrummet. Det gamla bruna skåpet som stått i köket fick komma upp och bli linneskåp istället. Är så vackert med mörkbruna möbler mot den här tapeten. Exakt allting i den här bilden är ärvt eller loppat! Gamla grejer FTW!
Fin blandning av gammal kruka, vattenkanna, tavla och fotogenlampa.
Mina favoritparfymer och den gamla hårborsten i silver med Clara ingraverat ovanpå. Den har jag fått från en snäll bloggläsare som hittat den i en antikaffär eller om det var på loppis.
Så här ser vår säng ut. Melker tronar på den och vill inte gå ut när det är regnigt och kallt ute.
.
Och så en annan vinkel.
Till middag gjorde jag falafel i pitabröd med yoghurtcitronsås och tomatsalsa. Riktig snabbmat och väldigt gott!
Och sedan började det skymma så då skyndade jag mig ut och knäppte en bild på den nyuppsatta belysningen. Fint va!
Dagen avslutades med att jag och Folke satt och målade och Bertil spelade spel. Sedan somnade jag tidigt på grund av overklig trötthet!
I vintras var jag inne i ett sånt målar-il. Men när våren kom tappade jag farten och till sommaren när jag tänkt ta upp målandet igen så var alla grejer borta. Alla färger, papper och penslar. Jag fattar inte var de kan ha försvunnit, om jag kan ha glömt dem i huset i Spanien eller råkat slänga hela påsen i tron att det var skräp. Hur som helst har jag inte målat på flera månader men för någon vecka sedan fick jag tummen ur och beställde hem nytt. När jag hämtade ut paketet igår var jag så glad att jag stannade uppe till halv ett och ritade.
Rita och lyssna på ljudbok samtidigt. Det är vad jag ska ägna den här vintern och den här barnledigheten åt. Det behöver inte leda till någonting mer än min egen förkovran. Och det är det som är så härligt. Jag övar mig genom att rita av mina egna instagrambilder. Långsamt går det framåt.
Har ni tips på några mysiga ljudböcker jag borde höra medan jag målar?
Jag tycker mig se hur vi blir allt mer medvetna konsumenter. Vi väljer KRAV-märkta ägg framför vanliga, tåget framför flyget eller rättvisemärkta hårprodukter framför konventionella. Vi är många som försöker göra klokare val med vår plånbok. Men en blind fläck på miljökartan är ofta elen. I alla fall har det varit så för mig. Jag har tänkt väldigt lite på var elen egentligen kommer ifrån. Jag vill bara att lampan ska lysa när jag tänder den, att kylskåpet ska funka och frysboxen hålls igång i källaren. Men när jag tänker efter så lägger vår familj väldigt mycket pengar på elektricitet. Och varför ska jag inte ha ett lika starkt miljötänk där – som i allt annat jag konsumerar?
Vem ska få mina elpengar? Ett vettigt bolag med förnyelsebar el – eller ett företag som framställer sin el på ett sätt som jag inte tror på? Bixia är ett svenskt företag som säljer närproducerad el från förnyelsebara källor som sol, vind och vatten. De stöttar personer som vill bli sina egna elproducenter och är idag är det elbolag som köper in störst andel förnybar närproducerad el i landet. Dessutom bygger de, tillsammans med kunder och samarbetspartners, mer förnybar produktion.
När man kollar i tabeller på vilken klimatbesparing olika livstilsförändringar utgör. Då ser man att det är bra att byta till en elhybridbil och noga återvinna sitt avfall. Men betydligt högre upp på listan – hack i häl på att undvika flygresor – ligger byte av elbolag. Det har alltså en enorm påverkan på ens eget klimatavtryck, särskilt eftersom el är något vi inte kan välja bort. Vi behöver elen och kommer lägga pengar på den. Så vem ska få pengarna?
Det är dags att fatta ett aktivt beslut.
Läs mer om elbolaget Bixia och hur de arbetar – och se över ditt val av elbolag redan idag! Hos Bixia kan du läsa mer och räkna på vad ett byte till en miljövänligare elleverantör skulle betyda för dig!
Nu har vi snart haft vår lokal Lidström & Nyberg i Umeå igång i ett år. Det känns så härligt att ha en plats att komma till, åka hemifrån en stund och dela kontor med andra kreativa typer. Illustratörer, radioproducent, skribenter. Ungefär två dagar i veckan jobbar jag från kontoret och resten är jag hemma. Det är en helt perfekt kombination. Så skönt också att ha en plats att ta möten på. Bjuda upp folk istället för att jag och Annakarin alltid ska åka ner till Stockholm när något viktig ska avhandlas.
Nu har vi fått en öppning i lokalen från första november och har möjlighet att ta in ytterligare någon som vill ha en kontorsplats och dela kreativitet och skapa magi med oss. Istället för att bara höra efter i våra egna nätverk – vilket riskerar att bli alldeles för likriktat- tänkte jag slänga ut frågan här på bloggen. Om du tror att det kan vara du som skulle göra vår miljö ännu lite mer levande och mångfacetterad – skicka iväg ett mail och presentera dig för oss (skriv till kontakt@annakarinnyberg.se). Du behöver bo i närheten av Umeå och vilja sitta halvtid-heltid från och med november allra helst!
Det går trögt nu. Att komma upp på morgonen. Jag vill helst ligga ensam i ett rum med tända ljus och läsa en bra bok. Men den här veckan kommer Erica hit och stör. Hon yrar om högklackat, att skåla i bubblor och vill ut i nysnön för att fånga flingor på tungan. Tagga ner människa – ge mig åtminstone en rivig energidrink först så jag kommer i gång!
Om krocken mellan introvert och extrovert. Och om konsten att få ny energi genom ett papperssugrör.
Du kan höra En Underbar Pod i valfri poddapp, via iTunes eller Acast till exempel. Där och här finns alla avsnitt samlade.
Prenumerera gärna på podden så missar du aldrig våra extraavsnitt som inte syns här på bloggen!
Under hösten har ovanligt många kommenterat våra avsnitt. Det är vi glada för!
Om du missat det – lyssna och läs gärna kommentarerna på till exempel Lärare vi minns och Mobbad i mammagruppen!
Vår signaturmelodi är skapad av Olov Antonsson, i original heter den Himlen över Hedlunda.
Här kommer glimtar från veckan som har gått. De där bilderna som blev över i min kamera men som nästan är guldstunderna. Som den här soliga tisdagsförmiddagen då jag tog en skön promenad med Melker.
Sedan jobbade jag från sängen (får ont i fogarna av att sitta på stol) och då kan det se ut så här. Fullt så här mycket smink har jag dock inte alltid på mig när jag jobbar hemifrån. Brukar vara mer träsktroll över mig. Ärligt talat.
Så hade vi matlag. Det har vi ju varje tisdag med två kompisfamiljer som bor i byn. Vi turas om att bjuda på middag och den här tisdagen var det alltså dags för mig. Det blev abborklämmor med skirat smör och färsk potatis. Det gjorde succé!
Matlaget är min favoritkväll i veckan. Att umgås opretentiöst, dela vardagen, äta och gott, prata om roliga eller svåra och jobbiga saker. Och så bara känna sig som en del av ett större sammanhang.
På onsdagen bestämde jag mig för att köra ner mina nyköpta lökarna i jorden. Har snålat i flera år och bara köpt någon liten påse lök och varje vår känt mig så arg för att jag inte haft något fint som tittar upp i rabatterna. Så nu bestämde jag mig för att fläska på. Hade ett presentkort på Blomsterlandet som jag fått av pappa, så jag åkte dit och fyllde två stora kassar mer lökar. Alla skulle ner i den här rabatten, för att skapa masseffekt på våren. Hellre en fin, rejäl lökrabatt än flera små fåniga som jag haft tidigare.
Här är ett axplock av lökarna. Tror det blev drygt 650 lökar i rabatten tillslut. Den ska gå i gult, rött och vitt. För det är så himla fina kontrastfärger till den rosa verandan. Just den rabatten är den där snön tinar först på våren så jag hoppas de ska komma upp tidigt. Tänk när lökarna tittar fram i vår – då har jag en liten bebis med mig ut i trädgården. Sovandes sött i sin vagn. Mmmmm….
Ungefär så här tätt la jag ut lökar i hela rabatten, hällde på benmjöl och tryckte ner dem djupt. Inga rader utan hellre klungor av de olika färgerna som återkommer och upprepas rabatten igenom.
På onsdagarna är mina barn lediga och får vara med Jakobs mormor som brukar komma hit och hälsa på. Guld för hela familjen! Jag var också ledig och pep iväg till min vän och granne Frida för lite fika och surr i hennes fina kök.
Som vanligt var det värsta smarriga fikat som det bjöds på.
Och väldigt många gapskratt åt knäppa saker som folk gör, eller sånt som vi själva råkar ut för. Alltid lika mysigt att vara hos Frida
Hon förevigade mig vid köksbordet.
I fredags lagade jag moussaka och lasagne för flera veckor framåt. Fyllde gratängform efter gratängform och stoppade i frysen. Att ha och ta fram en stressig vardagsmiddag.
På lördagen pep barnen och Jakob in till stan så jag passade på att sitta och måla halva dagen och den andra halvan pusslade jag och lyssnade på ljudbok.
Madickenpusslet är det finaste jag vet och jag måste lägga det så fort jag får jullängtan så att jag nästan inte kan stå ut.
Idag söndag har jag och Jakob fejat och städat här hemma. Lagom roligt – men i alla fall trevligt efteråt.
Det mesta har frusit bort men nypon och gula löv fick bli en fin bukett när vi städat klart.
Så drack vi apelsinsaft och åt franska smörkex och spelade memory.
Två glupska pojkar på väg att utklassa sin trötta mor med obefintligt närminne.
Det uppstod en debatt på instagramkontot The norrmans i veckan, om att det har blivit för mycket sponsrade poster på instagram. Ingenting som sades var nytt under solen – det var samma gamla visa som jag bemött så många gånger genom åren. Men jag kände mig ändå nödgad att skriva ett svar. För att förklara varför jag inte håller med.
Visst kan bli för mycket reklam på vissa konton. Om typ vartannat inlägg är sponsrat och resten av inläggen håller låg kvalitet. Men ingen av de konton jag följer och tycker om har ramlat i den fällan. Jag respekterar deras samarbeten och vet vilket idogt arbete som ligger bakom att skapa en välbesökt blogg eller instagramkanal. Det som gör mig lite beklämd är att se kommentarsfältet hos The Norrmans, från folk som stolt deklarerar att de avföljer influencers med reklam. Vad fasen? Hur kan man vara så ogin och snål att man inte unnar andra betalt – efter att gratis ha konsumerat deras innehåll under flera års tid? Hur missunnsam får man vara? Och varför ska man som influencer i sin tur ursäkta förekomsten av reklam på sina kanaler? Du kan väl för fan stå för att det du gör har ett värde!
Det är väldigt lätt att sitta på sina höga hästar som instagramare och välja bort reklam när man redan har en annan försörjning. När man redan har en annan inkomstkälla och helt enkelt inte behöver pengarna. Kan själv bli väldigt provocerad av profiler som gör ett stort nummer av att välja bort reklamsamarbeten och spons. När jag vet att deras män är stadda vid kassa och pengar aldrig är något de behöver bekymra sig över. Själv har jag varit vår familjs huvudförsörjare i alla år. Så jag har ingen möjlighet att vara så ståndaktig.
Men jag har heller ingen lust att vara ståndaktig. För det är inte fult att vilja tjäna pengar när man jobbar. Jag är proffs på det jag gör och varje vecka når jag ut till hundratusentals läsare. Varför skulle jag inte tjäna pengar på det? Men i kvinnodominerade branscher låter det alltid likadant. “Influencers är ju till för att inspirera och sprida härligheter. Hur kan man då vilja kommersialisera sina kanaler? Pengar är inte allt här i livet!” Ungefär som folk i alla tider tänkt om sjuksköterskor och förskolepedagoger “Varför är sjuksköterskor och barnskötare så sura för att de har så låg lön? Det är väl ett kall och ett privilegium att få förmånen att jobba med sjuka och barn?” Man kan ju vända på resonemanget också. The Norrmans driver ett härligt Bed&Breakfast. Och tänk om folk var helt upprörda för att man inte får komma dit och bo där gratis? För de verkar ju älska att ha gäster och skapa inspirerande miljöer! Hur har de mage att då kommersialisera sin verksamhet? De borde självklart erbjuda gratis boende och mat och sedan ta ett jobb som städare för att finansiera sidoverksamheten.
Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag tänker ALDRIG försöka ursäkta finansieringsmodellen för mitt arbete. Jag är stolt över mina reklamsamarbeten och mina säljare. Det är ett enormt arbete bakom att lyckas knyta bra annonsörer till sig. Nu är jag särskilt stolt eftersom jag har så många samarbetspartners som har ett gediget miljötänk och tar ansvar med sitt företagande (Urtekram, Saltå Kvarn, Bixia, Krav, WWF för att bara nämna några av dem). Mitt säljteam arbetar ju utifrån mina önskemål. Utifrån företag, organisationer och varumärken jag redan konsumerar och tycker är bra. Så därför blir det också trovärdiga samarbeten. Jag önskar givetvis att fler influencers på liknande sätt tog ansvar för vilka annonsörer de ger utrymme. Samtidigt vet jag också att det aldrig är så enkelt som att man bara kan sitta och peka och önska vilka som ska köpa annonsplats hos en.
Hur många personer är helt eller delvis beroende av min blogg för sin försörjning? Siffran landar på tolv personer. Då har jag räknat snävt och inte tagit med fler än de som jag regelbundet betalar ut lön/ersättning till och som har mig som sin viktigaste uppdragsgivare. Det är ändå tolv arbetstillfällen jag är med och skapar. Det tycker jag är rätt fantastiskt! Och förra året blev min sajt vald till Årets Tidskrift av Internetworld (den vann över tidningar som Chef, Dagens Samhälle och KIT som har massor av anställda och stora tidningsförlag i ryggen). Det tycker jag är ett av många bevis på att influencers inte nödvändigtvis levererar mindre bra innehåll än gammelmedia. Så varför ska de inte få ta betalt på samma sätt som gammelmedia?
Den som tror att det inte kostar att driva en sådan kanal kan gå tillbaka tio år och kolla på förändringen i kvalitet. Läs ett inlägg från min blogg från 2006, då jag bloggade utan ersättning. Och titta på utvecklingen. Jag tycker att det är helt orimligt att tro att att en sådan utveckling ska gå att göra utan monetär ersättning.
Sedan vet jag också att ni som läser här är smarta. Ni inser och respekterar att jag måste ha en försörjning. Förra vintern när jag gjorde min läsarundersökning med drygt 4000 svarande fick jag svart på vitt att HELA 99,1 PROCENT av er är positiva till reklam som finansieringsmodell – hellre än att betala en slant för att slippa den. Vilket skulle vara alternativet. Och att ni som är ointresserade av ett reklamsamarbete bara scrollar förbi, precis som den som är ointresserad av ett bullrecept skrollar förbi det. Det är inte svårare än så.
Phu.
Här kan ni läsa mer om vad jag skrivit på temat bloggar och annonsering. Särskilt första texten vill jag rekommendera.
Jag tycker mycket om min kropp när jag är gravid. Magen förändrar något i min självbild och istället för att som i vanliga fall tänka att magen nog är för stor och buktar ut – tycker jag att den gärna får vara större och bukta mer.
Hittade den här underbara stickade klänningen på &otherstories härom veckan. Den sitter perfekt och funkar trots att det inte är en gravidklänning. Skönt också med en hög halsringning som håller varmt. Just den här gröna färgen är den nyans som bäst plockar fram min egen ögonfärg.
Klänningen är alltså från &Otherstories, skorna är fyra år gamla Vagabond och kappan ett rutigt gammalt reafynd från H&M.
Idag är hela familjen i stan och jag tänkte passa på att ligga och läsa i flera timmar och inte göra ett dugg nytta.
Jag har fått en del frågor om att skaffa barn efter en utmattning. Hur man vågar, om det är en bra ide och sådär. Jag kan ju bara tala för mig själv men jag tycker att det känns underbart. Jag väntade dock in att bli något sånär frisk igen innan jag blev gravid. Och något så när frisk måste jag säga att jag är. I våras mådde jag exempelvis bättre än jag mått på många år och kände mig så lycklig och stark och full av energi. Lite dumt kanske, att då bli gravid och veta att nio månader av graviditet och minst två år med småbarn och dålig sömn följer på det. Men jag vet också att jag brukar må bra som gravid. Inte utan krämpor – verkligen inte. Jag har väl de flesta fysiska krämpor man kan ha som gravid och är väldigt handikappad av foglossningarna. Men jag mår bra psykiskt av att vara gravid. Speciellt när jag kommit in i andra trimestern. Då känner jag mig glad, hel, förväntansfull, som jordens viktigaste person och liksom…ööh…helig. Jag slutar noja över min kropp och tycker bara att jag är mitt allra finaste.
Sedan kommer jag för första gången ha en riktig mammaledighet. Eller riktig och riktig. Men riktigare. Jag har ju min assistent Charlotte som kan avlasta mig och så Erica som hjälper mig med allting kring mina sociala medier. När jag var “ledig” med Bertil startade jag upp mitt företag och arbetade som en dåre. När jag var “ledig” med Folke var jag knappt ledig alls utan jobbade på och gick snart in i väggen. Nu kommer jag jobba litegrann, så att jag har råd att betala de som ska hjälpa mig under mammaledigheten. Typ någon dag i veckan. Och då framförallt med bloggen (som jag älskar att hålla på med och kan sköta hemifrån) och Miss Clarity för att hålla det företaget flytande. Men det mesta andra står på paus under minst ett år. Jag har räknat på det och det kommer kosta mitt företag drygt en miljon i minskade intäkter (!) att vara mammaledig. Men det får det vara värt, såklart.
Visst har det varit lite läskigt att bli så trött igen – efter att ha blivit stadigt piggare i många år. Men för mig märks en enorm skillnad på tröttheten. Såklart är man väldigt trött som gravid. I alla fall i första trimestern. Men det kan för mig inte jämföras med den bottenlösa, totalt kraftlösa, nedstämda tröttheten när jag var utmattad. Som inte gick att sova bort och som var tätt förknippad med ångest för mig. Jag känner mig oerhört trött nu. Men det bottnar ju i något positivt och jag är snarare glad och peppad på att ta hand om mig själv – än håglös och olustig.
Samtidigt vet jag att graviditeten och de första sex månaderna av bebisens liv brukar gå rätt smidigt för mig. Men det är när bebisen blir 7-18 månader jag tycker att det är som värst. Och att det är en rätt hemsk ålder ska jag inte sticka under stol med. Så det gäller att fundera på hur jag ska klara av det. Hur vi ska lägga upp det så att jag inte blir utmattad igen? Jag tror att jag kommer behöva ha en barnvakt som hjälper mig. Vi har ju mycket familj som avlastar – men jag skulle gärna ha någon som kom några timmar i veckan medan barnen är små. Hjälper till och avlastar de dagar jag jobbar. När Folke var liten hade vi Jakobs fantastiska lillasyster som gjorde det. Utan hennes hjälp hade jag blivit utmattad mycket tidigare. Men nu får jag se mig om efter någon annan som kan komma hit och hjälpa till ibland. Det kommer säkert lösa sig på något vis. Kommer dag kommer råd.
Det jag vet är i alla fall att ingen utmattningen i världen ska få komma i vägen för min längtan efter ett till barn och en större familj. Och längtar du också, så tycker jag att du ska ta den längtan på allvar. Även om du varit utmattad.
För sju år sedan publicerade jag inlägget Underbaraclarifierat – med bilder och tips på hur man skapade “min stil” i hemmet. Läsaren Erika önskade att jag skulle göra ett nytt sånt inlägg, med vad som är typiskt Underbaraclarigt idag. Det lät kul och när jag skrev upptäckte jag att jag kunde använda i princip samma tips – men med vissa reservationer.
2011 älskade jag femtiotal, pasteller och klatschiga färger. Jag målade över (!!!) bruna vackra skåp med vit färg och gjorde decoupage på dem. Hemska tanke! Idag gillar jag snarare 20-40 tal. Mörkare färger, murrigare möbler. Mer riktig byggnadsvård än låtsasreto. Och om Lotta på Bråkmakargatan var min stora inspiration för sju år sedan är det snarare Tant Bergs hem som är mitt stilideal idag.
Så. Nu ska ni få se hur man gör hemmet Underbaraclarifierat 2018!
Jag älskar blommor och krukväxter. Inte bara i fönstret utan ovanpå byråer, linneskåp, soffbord, pidestaler, köksbänken. Men medan jag för sju år sedan helst bara hade pelargoner gillar jag idag många gröna växter som monstera och olika slags palmer.
Jag gör fortfarande små stilleben av sånt jag gillar. Vare sig det är plåtburkar, parfymflaskor, kaffekoppar eller porslinsfigurer. Arrangerar man pjöllret i små grupper blir det som små installationer som är trevliga att vila ögonen på.
Jag matchar färg med färg och inte alltid bara med vitt. Att vitt skulle vara en så himla bra bas som funkar till allt köper jag inte riktigt. Det är en utmaning att få ett helt vitt hem hemtrevligt och ibland tenderar färgerna man kombinerar med vitt att se väldigt hårda ut. Så skrev jag 2011 – men när jag kollar på inlägget från 2011 var det ändå väääldigt vitt hemma hos oss. Sju år senare har vi inte en enda vit vägg kvar. Tapeterna har tagit över. Gärna stormönstrade, men helst inte i flera olika färger samtidigt. Och så klart inte fondväggar – utan hela rummen är tapetserade.
Precis som förut göms teknik undan. Skrivaren i vitrinskåpet, routern i en fin låda.
Att jag blandar mönster och älskar att kombinera rutigt med blommigt och randigt med prickigt stämmer fortfarande bra.
Jag använd mycket textilier, plädar och mattor. Jag älskar trasmattor i alla dess former! Quiltar, lapptäcken och filtar slängda i möbler ger hög mysfaktor och dämpar ljud och slammer.
Jag blandar gärna högt och lågt. Det romantiska porslinet passar bra till vardags och arvegodset kan vara fint i barnrummet!
Jag låter vackra gamla bruksföremål stå framme. Plåtburkar, en rostig våg, en gammal fungerande kaffekvarn.
Jag inreder med böcker och tidningar. Ett hem utan litteratur är dött! I bokhyllan ska de stå såklart – men inte bara i bokhyllan. Jag gillar att trava tidningar och böcker på bord, i fönster, på hyllor och på golvet.
Jag gillar visserligen pasteller och romantiska prylar – men för att det inte ska bli för puttinuttigt blandar jag med rustikare grejer. Som mitt slagbord, mitt ruffiga linneskåp eller den här gamla rejäla karmstolen. Här ser man också exempel på det jag skrev tidigare – om att det är fint att mixa färg med färg. Stolens färger kommer fram extra fint mot den gröna dörren och grå bröstpanelen.
Jag förvarar alla pryttlar i dekorativa lådor. Omklädda skokartonger, rostiga plåtburkar eller resväskor.
Jag inreder gärna med ätliga saker. Men medan det 2011 mest var strössel, skorpor och karameller jag dekorerade med är det nu snarare äpplen och vackra olikfärgade hönsägg.
Jag använder gärna speglar i inredningen. De skapar rymd och ljus och riktigt gamla och dimmiga speglar är som vackra tavlor nästan.
Jag gillar att förändra med tavlor. Gärna världskartor och skolplancher. Så skrev jag 2011 och det stämmer visserligen fortfarande, men det är färre skolplanscher. Det var ju väldigt hett 2011 och nu är jag less på det hemma hos mig. Även om jag fortfarande tycker att det är fint. De flesta planscherna hänger på vinden i väntan på att tas fram igen när jag börjat längta.
Jag tycker man ska våga använda färg på oväntade ställen. Listerna runt en dörrportal till exempel. Det menade jag 2011 – men idag är jag nog mer för att använda oväntad färg, på helt vanliga ställen. Som att måla verandan rosa, grön och engelskt rött. En lite otippad kombo som dock verkligen lyfte hela vår veranda.
Jag gillar när det är lite hoven droven här hemma. Ett skönt hopplock liksom. Att man inte har råd att köpa en matchande möbelserie är bara bra!
Man behöver inte ha gardiner. Jag är ofta utan.
Men har jag gardiner får det gärna vara gamla spetslakan. Och jag ersätter inte gardinerna med vimplar som jag gjorde 2011. Vimplar känns väldigt 2011.
Jag gillar material som är “ärliga” som Ernst skulle säga. Massivt trä som är trä och sten som är sten. Inte plast som ska likna trä. Då väljer jag hellre vanlig plast som inte låtsas vara något annat än just plast. 2011 var jag dock mycket mer förtjust i femtiotal och hade en hel del plast här hemma. Nu gillar jag betydligt äldre grejer och då blir det också mer rustika material.
Slutligen är jag en riktig ljusfascist som kan tända och släcka i en halv evighet innan jag är nöjd. På den här punkten har ingenting förändrats sedan 2011. Jag älskar små lampor som ger mysbelysning. Mellan sex och tio olika lampor är lagom i ett vanligt rum. Och så massor av tända ljus förstås!
Jag är så kär i min nya gula klänning från &Otherstories. Det är ingen gravidklänningen men den funkar perfekt för en bebisbula i alla fall. Och färgen gör mig så glad. Känner mig som en sol i den!
Bär den med mina höga bruna stövlar från Sandgrens och en skinnväska jag fyndat på loppis för en tjuga. Det är en gammal fiskeväska med fack för fiskedrag. Men fin som handväska för att den är så sliten och patinerad.
Jag känner att läppstift är min nya grej. Ska ha det jämt! En perfekt accessoar till outfiten – särskilt som jag knappt använder smycken, solglasögon eller andra grejer som piffar en outfit. Men jag känner mig så festlig och fin i det.
Och så sticker man ut lite, eftersom det är så få som använder läppstift i knalliga färger. Och att sticka ut är ju aldrig negativt.
Vad stressar dig just nu? Tanken på att behöva företa en enda resa till. Vill BARA vara hemma och umgås med mina barn och klappa på min mage.
Vad ska du göra ikväll? Då kommer min it-tekniker hit och installerar nytt backupsystem för min nya dator. Jag är själv med barnen eftersom Jakob levererar matkassar för Marstorps Mat på torsdagar. Så när tekniken är färdig och barnen somnat ska jag läsa ut Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Vad är svårt? Att hålla sig vaken på kvällarna. Och att komma ihåg att svara på alla sms jag får.
Vad är lätt? Att bada badkar varje kväll vintern igenom.
Vad blir det för middag idag? Moussaka. Vi har 400 kilo potatis i jordkällaren och ca 80 kilo ekologisk nötfärs i frysen så här gäller det att hitta på rätter så att vi får användning för det.
Vad vill du göra mer? Illustrera. Tappade bort alla mina målarsaker i våras och nu har jag ingenting att rita med. Och jag vill bara illustrera hela tiden. Måste nog acceptera att målargrejerna är borta för gott och att jag får beställa hem nya prylar.
Vad går du igång på? Julen. Tänker och drömmer och fantiserar om december hela dagarna. Det ger mig lyckopirr i hela kroppen.
Vad gråter du av? Allting just nu. Det är gravidhormoner all over the place. Gråter när jag får veckobreven från dagis eftersom jag blir så rörd. Gråter när Jan Björklund hjälper Jonas Sjöstedt med att hälla upp kaffe, när den senare brutit foten. Då gråter jag av det fina. Att bry sig om och vara civiliserad mot andra människor. Trots diametralt motsatta politiska åsikter.
Vad gjorde dig arg senast? Folk som i jobbsammanhang bara är så här “What’s in it for me?”. Som inte fattar att om man ska bli framgångsrik på något får man jobba hårt, ge mer än man får tillbaka – och istället för att tänka “What’s in it for me” tänka “Vad kan jag bidra med här? Hur gör jag mig oumbärlig”.
Vad åt du senast? En mandarin till frukost
Vad är fånigt? Män med backslick som jobbar med ekonomi. Folk som jämför Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna och menar att det är som att välja mellan pest eller kolera. Förfäktar man en sådan åsikt är man för fånig för att kunna tas på allvar.
Vad är gott? Violtablettaskar och sur röd grapefrukt.
Vad är du inte? Full av energi och arbetslust. Jag vill helst inte jobba mer i resten av mitt liv.
Vad har du missuppfattat? Att om man är en tillmötesgående person som försöker vara smidig och låta andra människor få sin vilja igenom för att man tycker att det är bättre att kompromissa än att bara köra sin egen linje. Att man då blir respekterad när man en gång sätter ner foten. Tvärtom blir man istället överkörd och dominerad. Har hänt mig lite för mycket sista tiden och då blir jag så rasande att jag gråter.
Vad ska du göra nu? Dricka en kopp te hemma i Ericas kök och spela in två avsnitt av En Underbar Pod!
Sköna, varma ullkläder är mitt favoritplagg den här årstiden. Jag använder det när jag är ute och rör på mig eller är hemma och myser och inte vill bli kall. Ull är det bästa att ha närmast huden eftersom det hjälper till att reglera kroppstemperaturen när det pendlar mellan varmt och kallt. Som ni vet älskar jag märket Nøstebarn – och har både barnkläder och vuxenkläder därifrån.
Den här sköna ulltröjan med vidd över magen passar perfekt när man ska värma bebiskulan. Och istället för mössa som förstör frisyren tycker jag om att bära en stor rund sjal som håller håret på plats men också fungerar som halsduk. Som en modern hilka typ!
Tröjan har ett sprund i ryggen vilket gör att den faller fint och släpper bra över midjan. Det är alltså ingen gravidtopp men den funkar bra ändå. Skönt också att den är lite längre där bak och går ner en bit över rumpan så att den hålls varm.
Nøstebarn kläder görs av obehandlad ull. Det betyder att plaggen är fria från från all kemisk behandling som ull vanligtvis utsätts för. Det finns alltså inga skadliga ämnen i kläderna.
Gillar linnet som går att dra ner långt nedanför rumpan och de resårstickade tightsen som når ända upp över min bebiskula. För jag avskyr lågt skurna byxor – speciellt när det är mjukisbyxor. Då vill jag att de ska sitta uppe ordentligt. På fötterna har jag mjuka ullstrumpor som värmer bra men inte är för tjocka för att rymmas i mina höstskor.
Pojkarna är också kittade från topp till tå. De ser så söta ut med sina klumpfötter till vinterskor och smala korviga ben.
De resårstickade byxorna är varma och lekvänliga – men inte för tjocka för att ha inomhus på exempelvis förskolan. Det bästa är att de har rejält hög midja och håller för flera säsonger eftersom de är riktigt långa och går smidigt att vika upp och ner. Resårstickningen gör att den uppvikta mudden vid foten håller sig uppe utan att kasa ner. Folke kan fortfarande ha de byxor han fick förra året för nu har vi bara vikt ner mudden som förut var uppvikt. Bertil har byxorna i färgställningen Marin & Anorakröd och Folke byxorna Kronärtskocka & Curry.
Till byxorna har de resårstickade tröjor i matchande färger. Bertils är Anorakröd och Folkes är Curry. Strumporna med höga skaft är också av ull och är lagom tjocka för att passa i gummistövlarna.
De grå jackorna i ullfrotté är ett bra mellanlager att exempelvis ha under overallen eller höstjackan.
Folke använder fortfarande mössan han fick förra året från Nøstebarn – men Bertil har vuxit ur sin och istället fått en baklava i ullfleece. Tänker att den kommer passa perfekt kalla eftermiddagar på fritids när det leks och busas i snön.
Det jag särskilt uppskattar med Nøstebarn är att kläderna är lekvänliga, unisex och väldigt slitstarka. Obehandlad ull formar sig dessutom extra bra efter barnens kropp och kliar inte. (Ett måste eftersom den yngsta av mina pojkar vägrar ha plagg som sticks). Nøstebarn är ett norskt klädmärke som levererar till Sverige och producerar med respekt för människa och natur.
Jag vill också tipsa om att Nøstebarn på sin sajt har en bra utrustningslista för så väl småbarn som förskolebarn – på vad man kan tänkas behöva i ullväg och hur många av varje lager som är lämpligt.
Inatt kom Bertil krypande ner i vår säng vid fyratiden. Jag är otroligt lättväckt när jag är gravid – och dessutom kan jag omöjligt somna om – så jag låg och vände och vred på mig. Men vid femtiden gav jag upp försöken och klev istället upp. Gjorde eld i vedspisen och tände ljus i matrummet.
Släppte ut hunden för att pinka och tog in morgontidningen.
Det är så mysigt att vara uppe innan resten av världen har vaknat. Frosten låg tjock ute och himlen glittrade av stjärnor.
Kom in, kokade te och satte mig och läste tidningen med lite Satie i högtalarna.
Efter en dryg timme hörde jag tassande steg i trappen och vips kom Folke ner, alldeles sömndrucken. Efter att ha suttit i min famn en lång stund och vaknat gjorde han en bilbana genom att rulla ut en hel rulle hushållspapper. Succé! Melker var också nyfiken.
När klockan blev sju gick jag upp och väckte storpojken som brett ut sig mitt i sängen och snarkade fridfullt. Man vill helst inte väcka barnen alls, det ser så skönt ut när de sover.
Vi blev i alla fall liggande en stund i sängen och vaknade till, innan det var dags att gå ner och äta frukost.
Och nu fortsatte det lekas med bilbanan av hushållspapper.
Medan barnen åt frukost och Jakob läste tidningen satt jag med Melker och tog det lugnt. Och sekunden efter barnen åkt till skolan gick jag upp och la mig och somnade om igen. Med ena handen på Melker och andra handen på magen, där någon sparkade vildsint.
Så kan en oktobermorgon se ut hemma hos oss.
För att du ska få en så bra användarupplevelse som möjligt använder jag cookies på min hemsida.Ok, jag föstår!
