Två barn söndagsbadade av tre möjliga. Läxläsning för den stora. Bokläsning hos pappan för den minsta. Han ska alltid ha en bok i famnen som en snutte som aldrig får läsas och en annan bok som pappa ska läsa högt ur för honom.

Trött pappa som byggt på bastun sedan 06.45 på morgonen. Inte fullt så trött mamma som sitter otålig i träningskläder och väntar på att få gå ut. En sväng runt byn. Samla lite energi i kroppen inför kommande arbetsvecka.

Vad är det med vissa mornar? Istället för att rent mentalt vakna på markplan har jag under natten – utan att något särskilt har hänt – rasat ner i en källare. Jag vet det direkt jag slår upp ögonen. Den här dagen kommer i bästa fall inledas med att jag tar tag i den mödosamma vandringen upp för källartrappen. En massa trappsteg för att ens nå till något slags neutralt markplan (till högre höjder är orimligt att sträva). Men i värsta fall blir jag kvar där nere till kvällen,

Det är svårt att förutse dessa dagar. Jag kan ha mått hur bra som helst dagen innan. Igår var till exempel en alldeles utmärkt dag för mig. Ingenting skvallrade om att lördagens källarmörker väntade. Ibland beror det på att det är dagen innan mensen. Ibland är det bara livet och det är det mest frustrerande av allt. Att inte ha något att skylla på.

Men även när det inte finns någon syndabock att beskylla har jag ändå identifierat vissa riskfaktorer för att en dag i källaren ska fortsätta just så. Den ena riskfaktorn är om jag börjar morgonen med en massa slösurfande på mobilen. Som bara förstärker känslan av att vara inåtvänd och overksam och ja – helt enkelt olustig. Sedan tillstöter ofta en kombination av att vara sugen på att göra många olika saker, men väldigt trött och oförmögen att bestämma sig eller göra slag i någon av dem. Bara se hindren. Det hade varit kul att baka men köket är ju så äcklig. Jag hade velat möblera om i sovrummet men först måste all tvätt vikas...

Att inte klä på mig ordentligt är också en stark riskfaktor. Har jag inte borstat tänderna, kammat håret och tagit på ny deodorant är startsträckan orimligt lång för att göra någonting som helst som kan ge mig energi.

Att vara uppe i barnen direkt från morgonen, utan möjlighet till lite andrum och space. Det är också svårt när jag är låg. Då brukar jag försöka sikta på den tidpunkt när storbarnen leker på sitt rum och Ulf sover middag. Då kan jag om jag har tur lyckas få fotfäste och börja den mentala stigningen. Idag var det precis så. Ulf sov och jag kunde åka iväg och köpa målarfärg. Fyrtio minuter ensam i bil gjorde susen. Inte för att jag blev pigg eller så. Men jag tog i alla fall ihop mig själv så pass att jag orkade torka diskbänken, fördela lördagsgodiset, damma bordsduken och koka en god kopp kaffe när jag kom hem.

Att inte ha något socialt inplanerat är också dåligt sådana här dagar. Och när jag är låg då tror jag att det sociala kommer göra det jobbigare. Så då kan det hända att jag avbokar. KATASTROF! För det är ju precis tvärtom. Väntar jag besök blir jag tvungen att puffa igång mig själv och det leder i regel till att humöret lyfts. Och när gästen sedan tittar förbi och jag får det där sociala samspelet – ja då kan jag rentav börja må riktigt bra. En snäll piska i form av en vän som kommer på besök och inte ska behöva sitta vid ett kladdigt matbord. Det kan faktiskt hjälpa för att orka mig upp ur källaren. För upp vill jag ju! Jag har inte alls någon lust att sitta i min fåtölj en hel dag och glo och vara för trött för allt som jag tycker är härligt. Som att baka, pyssla eller vara i trädgården. Jag hatar när orken inte räcker till mer än att passa upp på barnens alla behov (och som de hopar sig så fort de anar minsta svaghet hos mamman).

Men det viktigaste med dagar som dessa är ändå att känna acceptansen för måendet. Jag måste respektera min mentala källare – för det betyder ju något att jag har rasat ner i den. Vare sig det är hormoner, virus, dålig nattsömn eller konstiga drömmar som orsakat det. Och att bara ångvälta över känslan – det tror jag är en väg som leder rakt in i väggen.

Jag är glad om jag lyckas med att inte göra den här dagen värre än den är. Hittar jag lusten att göra något mer än det nödvändigaste för mig och min familj ska jag försöka genomföra det. Men inte genom press eller ångvältande. Imorgon är en annan dag. Då jag kanske vaknar på markplan igen.

Såg ni på Bumbibjörnarna när ni var små? Det gjorde jag såklart och kan sjunga ledmotivet om man så väcker mig i sömnen. Därför var jag ju bara tvungen att testa att göra Bumbibärssaft på mina Häggmispelbär. Saskatoon som bären heter på engelska är just de bär som Bumbibjörnarna äter för att få sina krafter.

Bären från Bärhäggmispel smakar gott, men på grund av deras likhet med blåbär och svartvinbär kan man nästan tycka att de smakar “fel”. Eftersom smaken är helt annorlunda.

Värmer man bären får de en mandelaktig smak med en ton av äpple. Och så försvinner nästan all syra – därför får man tillsatta det i efterhand för en frisk och god smak. Det gäller så väl till sylt som saft.

Har du inga egna buskar finns de inte sällan planterade i offentliga trädgårdar och parker och då kan du ju plocka lite 😉

Jag har själv precis plockat in mina sista häggmispelbär från busken. Men det märks knappt att jag plockat alls för de ger så stor skörd. Fåglarna ska få resten.

Jag brukar ha ett större mått i fickan eller bältet när jag plockar så har jag båda händerna fria och allt går snabbare.

Vi har fyrtio meter Bärhäggmispelhäck så det blir en hel del bär. Förra året gjorde jag smulpajer på det mesta och några laddningar sylt såklart.

Jag har tyvärr inget exakt mått på min Bumbisaft. Jag gör i regel inte saft efter recept. Jag fyllde bara saftmajan med vatten, la de sköljda bären ovanpå och sockrade rejält. Sedan lät jag dem ångas och öste bären med den heta vätskan några varv, för att snabba på processen. När bären ångat färdigt avslutade med att hälla ner någon deciliter citronjuice i den färdiga saften och smakade av innan den buteljerades på varma, rena flaskor som legat i ugnen på 100 grader.

Bumbisaften har en kraftig smak som påminner mer om juice. Supergod som måltidsdryck och säkerligen till att blanda drinkar med! Några magiska krafter har jag ännu inte märkt av. Mer än att jag studsar fram genom sagorna och ni får följa med.