Det är så härligt att ordna till en ny bokhög med läsning inför semestern. Förra året gjorde jag misstaget att låna på biblioteket och lägga upp på bloggen och det slutade med att det blev kö på alla böckerna, så att jag inte hann läsa färdigt dem innan de skulle återlämnas. Den här gången består bokhögen istället av sånt jag köpt eller fått i pressutskick.
I boktraven ligger första och andra volymen av skräckklassikern Udolphos mysterier. Har läst den förut så det är en nostalgisk upplevelse. Har redan hunnit en bra bit in i första boken. Ren läsnjutning! Ska också ta tag i mitt nyårslöfte – att få koll på min ekonomi – och läsa Money Money av Lisa Ekendal och Emina Lundkvist. Och sedan hypade och omskrivna Alla fyra av Miranda July. I bokhögen finns också klassikern Tristram Shandy av Laurence Stern som jag får se om jag orkar mig igenom. Den är inte lättläst om man säger så. Men kul! Och dessutom Arturos Ö av Elsa Morante. Fick upp ögonen för Morante när jag läste Elena Ferrante. Ferrante är ju ett författaralias som hon tog med inspiration av just Morante – en av italiens största författare. Ser mycket fram emot denna läsning! Jag har dessutom en antologi av Ylva Eggehorn som jag ska läsa lite sådär på sidan tror jag. Sedan ytterligare en klassiker i form av Silas Marner av George Eliot. Och så köpte jag mig Ligan av Fatima Bremmer eftersom jag verkligen uppskattade Ett jävla solsken, när den släpptes.
I veckans avsnitt av Wollin & Clara har vi lyssnat på en av mina favoritpoddar Bakom ryggen. I avsnittet när Cissi Wallin pratar bakom ryggen på Bloggbevakning. Jag och Malin hejar på olika!
Och så handlar det om förskoletider. Varför får man inte handla innan man hämtar upp barnen och vad är det för pedagoger som dels tycker att det är livsviktigt med förskolan – men inte vill att barnen ska stanna en sekund för länge? Och vad är grejen med förslaget om obligatorisk förskola från treårsålder?!
Och så till den mycket viktiga frågan: låter du din partner läsa dina sms-konversationer?
Veckans avsnitt är det sista gratisavsnittet för säsongen. Vi hörs igen i augusti! Fram tills dess gör vi bara avsnitt för våra betalande prenumeranter.
Jag tycker egentligen inte att jag har någon särskild stil. Jag klär mig inte efter något specifikt stilideal, utan betraktar kläder mer som en kostym till en teaterföreställning. Vem spelar jag idag? Flirtig lolita, stadig husmor eller sportig tjej med enorm energi? Vill jag gå med stora snabba steg och göra ärenden på stan eller vill jag vara en dam som går värdigt i klackar och har en välputsad handväska över axeln? Ska jag ha en maskulin energi eller är jag en ljuv sommardröm? Det är sånt jag tänker på när jag gräver runt i garderoben om mornarna.
-VEM KÄNNER JAG FÖR ATT VARA IDAG?!
Imorse tänkte jag: Jag vill känna mig ung och lätt till sinnes. Jag vill känna mig kitschig och cool och jag vill absolut inte vara det minsta pimpinett.
Då blev det rosa minijeanskjol, röda lackskor, loppad t-shirt och ett par örhängen jag tillverkat själv av loppisfyndade fejkkörsbär. Det var precis rätt för den känsla jag hade i kroppen när jag vaknade.
Imorgon kanske jag drar på mig en prudentlig femtiotalsklänning, om jag istället är sugen på att känna mig flickig och vän. Det är det roliga med kläder: att man får vara ny varenda dag. Om man vill, alltså.
Tack för all pepp i förra inlägget. Både kring träning och kring att locka fram sommarkänslan. Fick mycket inspiration! Och ja – det kyliga vår och sommarvädret gör säkert sitt för att dra ner stämningen.
Men i helgen blev det äntligen nog varmt för att det skule fresta med morgondopp i badkar.
Vårt sovrum ligger ju i morgonsol och är alltid oerhört kvavt på sommrarna. Då är det så skönt att kliva rakt ut
Och rakt ner för ett nakendopp.
Först ett kort och några minuter senare när kroppen vant sig så kliver jag ner igen och ligger kvar en stund. Bland rosenblad och kringflytande dahliablommor.
Uffe gjorde mig sällskap från pilträdets topp
-Jag ramlar inte ner och bryter nacken mamma!
Så oerhört betryggande då.
Var tredje dag ungefär vattnar jag ur badkaret och fyller på nytt. Då håller det sig fräscht.
Det är så fint på gården den här tiden på året, även om många växter tagit skada av den snöfattiga vintern. Djup snö skyddar ju perennerna mot kyla – men i år var snötäcket tunt och eländigt.
Jag har möblerat om lite på gården. Flyttade bland annat den här möbelgruppen till framsidan – så att man kan sitta här och äta frukost vid rosenbusken. Klart man ska möblera om i trädgården så väl som inomhus. Det är en av de fina sakerna med en grusplan – den fungerar som ett stort golv som gör att man kan inreda lite hur man vill. Utan att grubbla över gräsklippningen sedan.
På söndagen kom barnens gamla klasskompisar förbi, som flyttat från byn men har sommarstugan kvar. De hängde runt och härjade och Jakob tog Uffe till badplatsen för ett dopp. Medan jag satt instängd och korrade inlagan till Hemmets Almanacka. Var helt yr när jag äntligen var färdig med första vändan. Att titta på sitt eget material, lusläsa recept med noggrannhet och detaljstudera precis allting man har gjort. Det göder självhat och tvivel kan jag säga.
Uffe hade hittat en pysselbok som han satt och antecknade så fint i för att öva sig för skolstarten.
Så spännande det ska bli i höst
På söndagkvällen var det dags för matlagets årliga brännbollsmatch. Plus diverse andra fina kompisar. Barn mot vuxna!
Den yngste på planen var en väldigt gullig treåring. Som fick hjälp både med att slå, fånga…
och springa.
Koner saknades så pottor fick ställas ut för att markera planen
Och vi vuxna jämrade oss över onda knän och dåliga träffar.
Medan barnen glänste med sina nya skills!
Obs det inte vi vuxna som vill att lagen ska vara barn mot vuxna. Det är ungarnas påfund.
En och annan träff fick vi faktiskt till.
Men ett tag höll vi på att bränna oss ute. Vid det allra sista slaget tog Jakob dock det platta slagträet och då kom alla in!
Gud vad vi spelade brännboll i slutet av mellanstadiet. På rasterna och på helgerna utöver skolgymnastiken. Har alltid tyckt bra om denna sport, för om man inte är så bra på att skjuta kan man i alla fall springa, och kan man inte springa kan man försöka kasta eller ta lyra. Och är man inte så bra på något av det kan man i alla fall heja på sina lagkamrater. Finns många sätt att bidra på.
Mamma med vinnarinstinkt.
Gäller att ha jädrigt bråttom när man skjuter så pass kort. Men ändå inte så bråttom att man sliter av korsbandet.
Två ynka poäng vann vi vuxna med. Det är nog sista året. Nästa sommar är det barnen som vinner över oss.
Efteråt tog vi ett dopp på byns badplats. Hurvigt värre!
Sådär att det isade i märg och ben.
På måndagen regnade det och himlen var så tryckande som den bara är en tung sommardag. Hade ont i huvudet, spelade in tre poddavsnitt och det var första dagen på mensen. Förlåt för en ful bild men såg en älgkalv utanför mitt sovrumsfönster när jag spelade in så jag tog en bild genom ösregnet. Den var så söt och bortkommen där den stod.
Skulle ha gått en promenad med Stina som till min stora lättnad ställde in. Jag var ju såååå trött och håglös. Men precis när jag bestämt mig för att istället äta chips och se på Sopranos messade Elina
-Jag behöver bli uttvingad på en promenad!
Och det behövde tydligen jag med, för efter 90 minuters promenerande kände jag mig inte längre lika vissen. Så motionen hjälpte. Sedan åt jag ändå chips och såg på Sopranos – men utan att vara fult lika bedrövlig.
Igår var vädret lite bättre. Barnen hade besök av en annan kompis som flyttat från byn för några år sedan och de hade så roligt. Själv försökte jag avrunda jobbgrejer och putta på bollar som måste i mål till midsommar. Se så fin möbleringen blev!
Perfekta frukostplatsen. Sommarens uppdrag blir att måla färdigt kring den blå dörren samt måla dörrfodret som helt tappat färgen längst ner. Sedan ska jag gå över alla ytor med linolja, så att de inte krackelerar och spricker.
Sommarkjol plus omlottkofta av ull sammanfattar temperaturen rätt bra.
Men när vinden mojnar och solen spricker fram mellan moljen kan man stanna upp en sund och njuta.
Efter att jag jobbat färdigt för dagen och sedan slumrat en stund klädde jag om och drog och tränade! DET GICK! Gjorde bara sex övningar som jag supersettade under en halvtimme. Men jag var inte så svag som jag trodde och det var inte så svårt som jag fasat för.
Efter middagen tog jag en promenad i två timmar med Stina och vi avslutade med ett dopp i sjön, eftersom jag bestämt mig för att locka fram sommarkänslan ordentligt. Och tänk – här hade vattnet faktiskt nått en riktigt acceptabel temperatur.
Sedan traskade jag hem, gjorde en visuellt motbjudande röra av kvarg och råggryn och frukt till kvällsfika. Och kände mig ändå ganska nöjd med dagen som helhet!
Jag har minimalt med sommarkänsla i år. Jag vet inte vad det beror på riktigt? Säkert kommer den snart, men jag behöver nog fundera lite på vad jag vill fylla min sommar med. Försöka göra en mental lista på njutbara saker. Att bada i stort sett varje dag blev ju en hit förra sommaren och jag tror att jag ska fortsätta med det i år. Då får även mulna, kalla dagar en sommarkänsla över sig. Men jag har en irritabel och olustig känsla i kroppen just nu och jag vet vad beror på. Jag har nämligen inte tränat på tre veckor. Förkylningen har satt stopp och nu när det gått så lång tid så kommer de gamla hjärnspökena tillbaka
-Nu har du slutat vara en människa som tränar. Du har misslyckats igen...
Det känns enormt svårt och tungt att komma igång med träningen och det gör mig orolig. För styrketräning är ju livlinan i vardagen. Tänk om det är sant som mina hjärnspöken säger? Tänk om jag inte kommer igång igen?
Det är så dumt också, för på sommaren tycker jag mig aldrig ha tid att träna. Trots att jag VET att jag har mer tid än någonsin. Men utan vardagens struktur som håller ihop timmarna så försvinner träningen. Särskilt på resande fot. Jag och Bertil har pratat om att vi ska träna styrka varannan dag hela sommarlovet, när vi är hemmavid. Korta roliga pass! Borta blir det svårare – men hemma borde det gå. Särskilt om vi är två som hjälps åt att peppa. Och i sådana fall börjar jag idag. IDAG ska jag tillbaka till gymet. Måste täppa till truten på det där gamla hjärnspöket som trakasserar mig.
Andra saker jag ska göra för att hitta sommarkänslan.
– Välja ut sommarens bokhög med trevlig läsning. Har läst så lite i vår att det är skamligt.
– Städa ur min garderob och hänga fram det allra somrigaste
– Göra fint på nattygsbordet och se till att det alltid står en liten bukett där med väldoftande sommarblommor.
frågade jag syrran med en bild på det oklara loppisfyndet.
-Gulkul!
Jahopp. Då slår jag väl till då. För jag tyckte själv att den var både härlig och hidiös på en och samma gång.
Känner mig lite som min älskade farmor Beda i den här klänningen. På det bästa sättet alltså! Hon hade nämligen alltid så mycket färger och mönster – gärna i knasiga kombinationer som dessa. Samt knalliga clips och syrelila glasögonbågar. Snacka om att vara en ärtig tant.
Fast skorna är mer vamp än tant? Röda lackskor! Vilken succé de är till varje outfit. Så användbara och mångsidiga. Det hade man kanske inte trott, men så är det faktiskt. Ibland kan ett par röda lackskor vara precis det där basplagget som gör att allting annat går att använda. Ett basplagg behöver alltså inte vara loafers, en vit skjorta, ett par perfekta blåjeans eller ett par svarta slacks.
Idag ska vi spela in de första poddavsnitten till sommarserien av Wollin & Clara. På onsdags sänds nämligen det sista gratisavsnittet för den här terminen och sedan är vi tillbaka igen i augusti. Men under tiden går alltså vår sommarserie som är presenten till alla betalande prenumeranter. Tack för att ni finns och gör podden möjlig!
-Och nu en outfitbildtill bloggläsarna! Men framförallt förekomma alla frågor och säga att
Inköpsstället är Indiska.
Ja, den finns i butik just nu.
En beige underklänning från Lindex.
Finbil med flaggor där bak. En sådan där vill jag ha.
Sedan vinkade vi hejdå till alla och körde hem. Vår lilla gård sedd från andra hållet.
Vår lilla byaväg.
Kvällen innan hade jag dekorerat på verandan med flaggspel, nystruken duk och sommarbuketter.
Älskar att pynta och dekorera till festliga stunder.
-Ååååå vad fint du gjort mamma! tjöt mellanpojken som är den som särskilt ser och uppskattar sånt här. Så roligt att mixa och matcha olika sorters gult porslin och ändå få till någon slags helhet.
Svenska gubbar men köpt tårtbotten. Det går bra.
Nu är det bara Uffe som har några dagar kvar innan sommarlovet. Dock har han redan haft sin förskoleavslutning, med de andra barnen som går ut. Diplomutdelning, mösspåtagning och högläsning av en dikt som hans Fröken Frida har skrivit. Kan inte med ord beskriva hur fina år mina barn har haft på förskolan. Och JAG kommer att sakna att hämta och lämna och stå en stund och slänga käft med fröknarna och höra allt som hänt under dagen och roliga saker som sagts.
Det var lite kyligt på verandan, innan morgonsolen nått runt hörnet.
Unge kandidaten tog sig en kaffetår.
Sedan hade barnen visning av sina bildmappar från skolan. Så att vi fick säga
-Ooooh!
och
-Aaah!
och
-Mycket intressant, vad inspirerade dig?
Min min när jag analyserar Bertils parafras på Salvador Dalis Sankt Antonius Frestelse.
Jag hade köpt varsin klubba till barnen och varsin ask med Nickel som en liten sommarlovsbelöning. Och så var den stora överraskningen ett nytt, riktigt brännbollsträ. Istället för de småbarnsversioner vi har haft.
De stack genast ut och spelade medan Jakob stack till kontoret, jag stack datorn framför näsan och Uffe stack sig på vresrosen under pilträdet.
När jag kom ner i köket efter arbetsdagen hade de hämtat några fler kompisar och spelade allesammans Tjuv & Polis. Och det slutade precis som det brukar – med tjafs om reglerna. Typiskt tjuvar och poliser.
Morsgrisarna gick till griskultingarna och jag hakade på.
Såna sötnosar
Rakt ner i grishagen i finskjorta och allt.
Går ju inte att låta bli.
Om man kliar dem på magen så lägger de sig och njuter.
Till middag gjorde jag varma mackor.
På mackorna bredde jag dijonsenap, la på tryffelsalami, toppade med osten Mildare och strödde sedan lite Västerbottenost ovanpå. Griljerade och strösslade färsk basilika och rostad lök vid servering. En lite märklig och mycket utsökt blandning.
Och en härlig sallad. Sista tårtbiten fick vi till efterrätt.
Så här såg köksbänken ut efter en hel dag av kalasande och sommarlovslediga barn.
Vad trevligt. Det var bara att sätta igång och städa. Inte bara där utan överallt på nedervåningen. Hela familjen sattes i arbete, för morgonen efter väntade jag besök av fotograf och journalist från en av mina favorittidningar. Omslagsintervjun! Så roligt. Jag är så ovan vid att någon tidning faktiskt skickar upp en journalist för ett riktigt möte. Det tycker jag är kvalitetsjournalistik.
På kvällen såg vi på film för jag hade nämligen en sista överraskning i rockärmen. Hade lyckats hitta och buda hem den kompletta tv-serien Bert på Tradera. Har försökt få tag i den i en evighet men ingen streamar den och SVT lägger aldrig upp. Men den är ju SÅ kul. Och även om allt inte har åldrats så väl så gör det ju bara att man har något intressant att diskutera med barnen efteråt. Vi såg några avsnitt hela familjen och sedan somnade Jakob och Bertil tidigt för dagen därpå skulle de åka tåg till Stockholm för att ÄNTLIGEN gå och se Iron Maiden som Bertil fått i födelsedagspresent.
Jag steg upp vid sex på fredagsmorgonen och började med att rulla håret på spolar, städa och göra trevligt. Förskolan var stäng så Uffe fick sovmorgon. Han vaknade till liv i hammocken.
Och fick Feliciamacka att äta.
Ulrika hade sagt att Uffe fick vara med henne och barnen på Marstorp hela dagen så Folke cyklade dit med honom. Sedan blev han kvar och var lekledare åt två sexåringar och en treåring i flera timmar.
När jag jobbat färdigt och barnen kom hem igen dukade jag ut saft, kaffe och småkakor.
Uffes fina maskrosbukett som han plockat åt mig.
Kvällen innan hade jag svängt ihop Moster Cecilias chokladkakor, från min nya bakbok. De är helt suveräna, som en blandning av kladdkaka och småkaka.
Barnen hävdade att det var den godaste småkaka de någonsin smakat. Eventuellt tror jag att hungern var en bra krydda också.
Uffe gillar att plocka maskrosor
Och gärna det för vi har enorma mängder på vår gård, som blommar ikapp med äppelträdet.
Sedan fick Uffe ha lite skärmtid medan Folke drog ner till badplatsen med kompisarna och jag klämde in ett sista arbetspass den dagen. Först därefter tog vi fredagsmys med Pongo & de 101 dalmatinerna.
Lördagsmorgonen inleddes med frukost i trädgården, sedan städade jag sovrummet och bytte gardiner och vattnade blommorna.
Farmor skulle komma ut med bussen och vi hade bestämt oss för en badutflykt. Packade en rejäl fikakorg.
Stekte delikatessköttbullar i smör och kryddpeppar. Skar upp melon. Packade ner nektariner. Fyllde en låda med hembakt. Tog med två rullar riskex och två saftflaskor som legat halvfulla i frysen över natten. Perfekt att ta ut och fylla på med vätska, för iskallt saft hela utflykten. Och till det en kaffetermos förstås.
Sedan hämtade vi upp Dahlia och därefter farmor och brände längs älven till vår bästa badsjö. Det är så fint ute just nu att det inte är riktigt klokt.
På älven rodde någon en eka
Och vi följde den slingriga grusvägen
Över berget och ner till badsjön.
Tjugofem grader i luften. Men kanske sexton grader i sjön?
Folke, Dahlia och Uffe låg under handdukarna för att de ville slippa ifrån flugor och bräms.
Snart vågade jag mig i att bada med hela gänget. Det isade som sjutton i benen men ändå sååååå härligt och fridfullt.
Gissa vår förvåning när Folkes klasskompis plötsligt dök upp. Hon och hennes systrar hade nämligen ridit dit till häst. Och nu skulle de få svalka sig och bada.
Otroligt fina hästar som såg så nöjda ut när de fick traska ut i sjön. Och när de kom upp fick våra barn provrida!
Barbacka på den lilla ponnyn.
Dessutom fick de bada med hästen. Vilken dröm! Svårt att veta vem av oss som var lyckligast? Som liten drömde jag sååå om att ha en egen ponny hos mormor och morfar och kunna rida och bada med den. Det fick jag aldrig och nu är jag ju superallergisk. Men desto roligare att se mina barn uppleva glädjen.
Vilken start på sommarlovet!
När vi badat och solat i några timmar for vi hem. Lämnade storbarnen på byns badplats för att spela volleyboll med några kompisar och åkte hem med Uffe. Farmor läste bilderböcker och jag slumrade gott i hammocken.
Tills det var dags att börja med middagen. Skrubbade färskpotatis.
Tände grillen och skar upp grönsaker.
Brassade kort sagt käk, medan Uffe kirrade mat till en liten kamrat….
Vi har så många igelkottar härikring. En bor under vår farstubro, en annan i vårt magasin och en tredje har synts till nere på gården. Så välkommet med igelkottar som håller huggormarna borta. Uffe döpte kotten under bron till Bert den ette och de andra igelkottarna till Bert den tvådje och Bert den tredje.
Jag svängde ihop en god potatissallad och så dukade vi och åt på verandan.
Tämligen möra och saltsugna efter en lång, varm dag.
När jag lämnat farmor på bussen tog jag ett kvällsdopp med barnen och lagom till att vi var hemma igen och torkat håret kom Jakob och Berra tillbaka från sin Stockholmstripp.
Nu är det sommarfint också i vardagsrummet. Vänta, ska bara flytta mig från soffan så ni ser!
Vi har ju en ljus klädsel till vår norrgavelsoffa och vintertid täcker vi oftast sittdynorna med fårskinn. För att det är fint och för att det är skönt. Och för att det skyddar tyget lite.
Nu är fårskinnen bortlagda för sommaren och istället har jag lagt en rutig sängkappa från Jotex i soffan. Den med måtten 12 120 x 200 täcker soffan och skapar en fin liten volang längst ner. Har ju en blå som jag loppat sedan tidigare, och den funkar lite på samma sätt. Fast den bor nu för tiden i hammocken.
Det är lätt att damma av tyget mellan varven, när hundhår och smulor hopar sig. Den röda antika mattan har flyttat upp till sovrummet och istället ligger två långa trasmattor här.
Såpskurade trägolv känns sköna mot sommarfötterna.
Här blommar nu häggen för fullt. Förra året blommade den över på några dagar – men när det är så kallt så håller den sig länge. Man får vara tacksam för det lilla!
Och det stora. Buketterna blir enorma. Man måste bara byta ut vatten och häggkvistar var tredje dag, för annars börjar häggen lukta hundpiss istället för himmelrike.
Och vi kan inte skylla allt i världen på Essa. Hon skäms redan för det mesta.
Idag ska det äntligen bli en riktigt varm dag! Tjugofyra grader och vi ska åka på badutflykt när farmor kommer hit. Sedan behöver jag lägga lite tid på att korrläsa min nya bok, för snart ska den till tryck. Hu så nervös det gör mig!
Här kommer söndagkvällen till onsdagen i bilder. Får börja dela upp veckorna lite så ni slipper scrolla ihjäl er.
På söndagskvällen tog jag en promenad och påtande lite i vår guldfärgade trädgård.
Kvällssolen som uppstår i i köket i juni. Oemotståndlig.
Måndag morgon skulle jag in till frisören och klippa mig. Öppnade dörren till baksätet på bilen jag ägt i mindre än en månad. Så här ser den ut. Vet inte om jag ska skratta eller gråta? Men när man ständigt kör tre barn är det i alla fall som en mindre sopstation där bak. När jag får semester ska jag städa.
Att sitta hos frisören ger mig nästan samma skrivro som att åka tåg. Man kan inte ta telefonsamtal eller göra massa annat kringarbete som egentligen inte tar en framåt. Det som finns är datorn och texterna som ska skrivas. Bara att nöta på.
Efter frisören åt jag lunch på NK och fick ännu mer gjort. En riktigt produktiv dag.
Jag hämtade Bertil i Kassjö på hemvägen. De hade haft klassens dag med bastu och bad. Längs vägen tvärnitade jag för ett stånd med prisvärda tomater. Swishade och swishade vidare.
Sedan hämtade vi Uffe på föris och åkte direkt till badplatsen alla tre ungar och jag.
Jag tog årets första dopp. Den 9e juni. Tragiskt sent, men ja ja.
Ulle och barnen hängde också på badplatsen och svalkade sig efter varm dag!
Essa var väldigt anklagande när vi väl kom hem. Hon vill väl också bada?
Så skönt att ha den här verandan.
Här kan man ändå känna sig nästan som utomhus fast inne. När det är såntdär mittemellanväder.
Klädde mig för att matcha verandan. Typ.
Till middag gjorde jag en Caesarsallad.
Som man fick montera själv för att de kräsna typerna inte skulle dåna.
Blev himla gott!
Och barnen var på sitt härjigaste, vildaste och gladaste humör så efter att jag ätit upp körde jag ut dem från verandan och smällde igen dörren för att vila öronen. Helt otroligt vad de kan bröla och låta. Ibland orkar jag bara inte med ysterheten.
På tisdagen jobbade jag med att fota samarbeten och skriva ihop utkast. Tog inte en enda bild.
Men på onsdagen fanns det desto mer att föreviga. Bertil slutade ju skolan. Spännande med skolavslutning på ett nytt ställe. Vi stannade till på Hagabröd och köpte bullar.
Att ha till picknicken efteråt.
Amfiteatern var lövad och föräldrarna satt i publiken.
Moster Mia var med och kollade på avslutningen.
Jag hade min nya syrenlila klänning och stora örhängen som glittrade.
Kaffe och köpesbulle. Alldeles tillräckligt stor picknick att ordna för en lätt stressad och trött morsa.
Det är en sån fantastiskt fin skolmiljö på Waldorf.
På ovanvåningen här har de textilslöjd.
Fina färger precis överallt
En liten damm med en bro som man kan gå över.
Och fullt med blommande växter, buskar och träd.
Vi kikade in i bildsalen
Med sorteringshatten i taket.
Så vackra material och färger.
Även naturkunskapssalen är utformad som en amfiteater, där läraren står längst ner och visar och ritar på tavlan.
Det har varit ett fint första år på Waldorf. Så glad att Bertil började här. De har en väldigt annorlunda undervisningsmetod där läraren framförallt ritar och berättar framme vid tavlan och barnen lyssnar och tar sina egna anteckningar. Med fängslande lärare är det ett fantastisk sätt att lära sig på. Inga läxor har de heller och inga betyg förrän sista terminen i nian. Jag är ju en väldig motståndare till både läxor och betyg.
Sedan är det stort fokus på handens arbete, på slöjd och på allting konstnärligt och kreativt. Och så har de sina morgonperioder där varje period sträcker sig från 1-3 veckor. Under den tiden startar de varje morgon med 90 minuters fokus på ett och samma ämne. Matte, något speciellt område inom svenskan eller epok i historien. Ett fint sätt att få fördjupa sig under en sammanhängande period.
Vi kikade in i teatersalen också. Till hösten har klassen ett stort teaterprojekt som sträcker sig över många veckor. Det ser jag fram emot att komma och titta på.
Trevliga små bås i cafeterian och vilsamma lugna färger överallt.
Så skönt att första året på högstadiet blev en sådan succé. Efter att ha haft sina barn i en underbar byskola har man ju blivit ganska kräsen. Men det har levt upp till förväntningarna.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
