Tycker att det är så spännande att läsa kommentarsfältet och hur det böljar. Under inlägget Sportlovskänsla! kom dessa kommentarer på temat barn och skilsmässa. Läsarguld.
Vviv: En anledningar till att jag inte skulle kunna skilja mig är att jag skulle sakna mina barn så mycket dom dagar jag inte skulle ha dom, så det skulle aldrig vara värt skilsmässa for mig.
Camilla: Oj, men gud. Det var en väldigt snävsynt kommentar. Och egoistisk! Och du skrev säkert för att provocera. Något jag dock inte blir. Men jag blir däremot beklämd av hur kasst du resonerar. Jag hade önskat att mina föräldrar skilde sig mycket tidigare än de gjorde det. För familjen mådde uselt och det fick jag ”betala” dyrt för och gör det delvis än idag. Hellre två fria föräldrar än dåligt mående tillsammans.
K: Och för mig var det tvärt om! Älskar mitt barn såklart, men återhämtningen varannan vecka gjorde mig till en bättre och gladare mamma, flickvän (så småningom) och anställd.
Jessica: Vad sorgligt det låter, att ev stå ut i en relation man inte trivs med för att få tillgång till barnen varje dag. Jag skulle bli besviken på mina föräldrar om dom hade resonerat så när jag var barn. Mina föräldrar separerade och blev glada i varsin ny relation vilket blev skillnad till det bättre för oss barn. Och då bråkade dom inte direkt utan mer en kärlekslös praktisk relation.
Josefin: Förstår inte inte hur några kunde bli så provocerad av din åsikt VVIV. Du skrev ju inte hur andra skulle göra, bara att du inte klarar det själv. Jag förstår din känsla, och jag känner detsamma. Hjärtat brister när man tänker på att bara ha sitt barn varannan vecka. Jag tror det är jättejobbigt för alla normalt funtade föräldrar att vara utan sina barn. Hon som kommenterade att hon blir en bättre mamma av det, sånt resonemang köper jag inte. Det är antingen för att trösta sig själv, eller vara väldigt ego.
M: Ibland har man ju inget val i frågan. Det kan vara så att ens partner vill skilja sig.
Det är tydligt att ämnet skilsmässor engagerar och väcker känslor. Och här är några saker jag själv har lärt mig om skilsmässa senaste åren. Av att uppleva min egen och på nära håll se flera vänners:
– Skilsmässa kan bara undvikas om båda partner vill fortsätta vara gifta. Så fort någon inte vill det så är den andra parten maktlös.
-Nästan ingen försöker för lite. I de flesta fall har man försökt för mycket och för länge. Skilsmässan är ofta en stor befrielse för att man äntligen får släppa taget.
-Det går inte att ha en fredlig och vänlig skilsmässa på egen hand. Den är helt beroende av att båda parter samarbetar och försöker.
-Det behöver inte vara ”jättejobbigt för alla normalt funtade föräldrar att vara utan sina barn” så som Josefin skriver. Har så många exempel på framförallt mammor som verkligen lever upp av att deras exman äntligen tar 50% av tiden och ansvaret för barnen. Att det inte är en stor sorg utan helt okej.
-Även om skilsmässan är slutet på relationen så är det bara början på separationen. Man kommer ju vara separerade för resten av sitt liv. Så det är helt normalt att det är lite knöligt i början. Det kan ta ett tag att hitta ett sätt att fungera tillsammans igen. Som tur är har man många år på sig att få till det.