En sallad

Ingen annan tid på året äter jag så bra som i augusti. Varje skogspromenad fyller jag munnen med blåbär eller vildhallon. Varje middag tillagar jag några av alla goda grönsaker som åkern dignar av. Jag föreställer mig hur mitt inre liksom spritter av alla vitaminer och mineraler jag plötslig får i mig.

Sallad av olika slag är en stående maträtt just nu. Jag tar lite olika grönsaker av vad som finns att skörda. Och med lite quinoa eller bulgur i salladen så mättar det bra. Jag kokar alltid i grönsaksbuljong för att få lite mer smak på grynen. Och inte sällan äter vi salladen ljummen. Eller med lite pasta i. Eller ett gott bröd till. Ägg är förresten bra till sallad också. Det bottnar magen. Ost är inte heller fel och uppriktigt sagt tycker jag att vanlig Edamerost skuren i tärningar är bland det godaste man kan lägga i en sallad. Dessutom gillar barnen den osten.

För att en sallad ska kännas som en trevlig måltid och inte bara massa gamla blad så tycker jag att det är viktigt att det är gjort med lite finess. Typ att jag orkar dela sockerärtorna på längden så de blir så här vackra. Att jag verkligen strimlar vitkålen fint, fint. Att jag istället för att tärna morotsbitar hyvlar långa strängar med en skalare. Eller tar mig tid att skrapa ur det vattniga fröhuset i gurkan innan jag skär den i bitar. Ja. Sånt där.

Olika texturer är också viktigt. Jag vill till exempel alltid ha något som är lite knaprigt i salladen. Har jag några mandlar kanske jag rostar dem och grovhackar. Eller så krossar jag ett gäng valnötter med händerna och strösslar över. Eller snabbrostar sesamfrön att toppa med. Något sött får också gärna slinka ner. Ett fint tärnat äpple. Små bitar av nektarin eller päron. Sånt bryter av på ett bra sätt.

Min syster är salladsmästare. Hon gör så goda kombinationer. Blandar alltid ner något frö, mixar krispigt med mjukt och syrligt med sött. Jag vet inte hur hon gör men det är alltid gott? Tror det kanske är det där med finessen. Att hon tar sig tid att göra det där extra.

En vinägrett är förstås gott till alla sallader. Men jag brukar ännu hellre göra någon slags dressing på creme fraiche. Det mättar lite mer. Jag tömmer en burk i matberedaren och sedan klipper jag ner buketter av alla färska kryddor jag hittar. Sedan salt, peppar, en aning färsk vitlök, chiliflakes, olivolja, citronzest…ja allt som är gott. Och så mixar jag det. Länge. Tills det blir illande grönt och tunt rinnande. Då kan man enkelt ringla den över salladen.

Men en riktigt fullträff blir det om jag råkar ha ingredienserna hemma till en ceasardressing. Olja, ägg, sardiner, kapris, parmesan, dijonsenap och citron. Det är nästan det godaste jag vet.

Om barnen äter detta? Det kan vara dåligt med den saken. Man får tänka på att en sallad är ett helt projekt att tugga i sig för små barn. De blir rastlösa innan de ens ätit sig mätta. Och förmodligen tycker de inte ens om smaken. Nioåringen kan absolut äta sånt här, medan sexåringen på sin höjd kan smaka. Och lilleman är i den åldern då han inte gör skillnad på grus, sallad eller hönslortar utan äter allt med god aptit. För mättnadens skull brukar jag dock alltid ha lite pasta i en skål bredvid. Några korvslantar och kokta ägg som barnen gillar. Då funkar salladsmiddag för hela familjen.

Clara, färdiga, kör!

Godaste godiset – hela långa listan

Vågar du gå en match mot mig?

Trädgårdsfikat

Finns det något trevligare än en spontan trädgårdsfika med vänner man inte träffat på länge? För allt är liksom mer otvunget sommartid. Man kan sitta ute (förhoppningsvis) och behöver inte bry sig så mycket om att städa köket och sånt där jobbigt. Bara fram med gott fika, en vacker duk, en bukett från trädgården. Så kan ungarna härja på gräsmattan medan man sitter och pratar och har trevligt. Häromdagen hade vi vännerna Erik och Marlene på besök. Med nybakad bebis och gullig femåring.

Smulf var ljuvlig i sin lilla vintageblus och byxa

Jag svängde ihop fikabröd under tidsbrist och bara med sånt jag redan hade hemma. Men det är ju så enkelt på sommaren! När man kan dekorera med trädgårdsblommor och färska bär från närmsta buske. Jag gjorde en vanlig kladdkaka men gräddade den i en lasagneform och skar i fyrkantiga bitar. Med lite grädde, färska bär och ätliga blad ovanpå. Och så kakao doftad över just innan servering. Det blev som små fina bakelser.

Småkakor känns så lyxigt att bli bjuden på. Men går faktiskt i en grisblink att göra. Smör hade jag bara hemma så att det räckte till en deg – men det gick att få ut både syltkakor och finska pinnar av den. Och den enda sylt jag hade färdig var lingon men det blev riktigt gott, det med.

Uffe bjöd Neville på vatten och klappade fascinerad på fårpälsen.

En timme blev snart tre innan vi sa hejdå. Vilken fin eftermiddag vi fick!

Gröna coh röda krusbär hänger på gren i motljus så saften i bären lyser.

Nu kan du börja odla krusbär
Körsbär som toppar en dekorerad muffins.

Baka mumsiga muffins med körsbär

Känningen som också är en cape

• innehåller reklam för Marstorps Mat •

Skördedag på Marstorp

Tisdagar och torsdagar är lite hektiska för oss nu när skördetiden börjat. För just dessa dagar levererar vi grönsaker hem till våra prenumeranter. Med elcykel eller elbil. Varje år har vi satsat på att fördubblat mängden grönsaker vi odlar. Och varje år får vi avsättning för alltihop. Det är ju fantastiskt egentligen!

Imorse cyklade jag och Uffe till Marstorp för att överinse packandet.

I år har vi ett sånt bra packsystem. På det gula rullbandet ställer vi papplådan som ska fyllas. Och i de grå lådorna finns de olika grönsakerna som ska ner i varje låda.

Man puttar den framför sig och fyller på allt eftersom.

Extremt nöjd med vår nya tejp!

Och så här ser veckobrevet ut som vi skickar ut till alla kunder. Med nyheter och uppdateringar om odlingsåret och på baksidan recept och information om råvarorna. Som ni ser på bilden är vi ganska många som jobbar på Marstorps Mat i sommar.

Och kolla in vår fina grönsaksbil!

Uffe följde med och blev glad för att träffa Ylva-Karin.

De har ju precis skaffat världens snällaste, coolaste och lugnaste kattunge. Har aldrig sett något liknande. Hon bara spinner när ettåringarna kånkar runt på henne. Önskar SÅ att jag inte var allergisk. Då hade vi skaffat katt för länge sedan.

Jag surrade lite med Ulrika också medan barnen härjade och lekte. Så glad för att jag får leva och verka här. Och att mina vänner också gör det. Jag vill inte bo på landet och åka härifrån varje dag för att arbeta. Jag vill leva hela mitt liv här. Och det gör mig glad att det sammanhanget bara växer sig starkare.

Två fina ekobönder som blir lurvigare ju längre odlingssäsongen fortskrider.

Vi har några få prenumerationsplatser lediga fortfarande. Och om du är snabb hinner du knipa en (så fort vi börjar leverera för säsongen brukar vi få upprätta en väntelista för nya kunder). Antingen beställer du grönsakslådan eller så beställer du grönsakslådan + grovsakslådan (skulle STARKT rekommendera det senare). Grönsakslådan innehåller nyskördade grönsaker som morötter, sockerärter och broccoli. Medan grovsakslådan också innehåller olika rotsaker, kål av alla sorter och mycket, mycket mer!

Vi levererar hem till dörren med elcykel om du bor i centrala delarna av Umeå. För alla andra sker hemleveransen med elbil och det får bland annat fint att beställa hem till Obbola, Holmsund, Sävar, Stöcksjö, Brån, Håkmark, Vännäsby, Hissjö…

All information om Marstorp och våra odlingar och hur du blir grönsaksprenumerant. Det hittar du här

Jag gillar rosa, randigt, rosigt

Koka egen saft av röda vinbär

Från skadad möbel till fint linneskåp

Onsdag med lilleman

Kollar du instagram mycket nu på sommaren? Jag kollar ganska lite men postar desto mer. Vissa dagar. Som idag då det rasslade till och jag postade en hel radda stories. Men sedan kan det vara stiltje i flera dagar. Ebb och flod.

Har du inte sett min dag i rörliga filmer på instastories så kommer den i alla fall här!

Jag väcktes tidigt imorse av Ulf. Och eftersom jag vid glipan i rullgardinen såg att det var sol steg jag upp med honom på en gång. Det är så lugnt här hemma just nu för storbarnen är med farmor i skärgården hela veckan.

Gillar ljuset i mat- och vardagsrum tidiga mornar. Båda badar i solsken.

Jag drack kaffe, läste dagstidningen och servade Ulf med prickig korv som han älskar.

På köksbordet just nu står denna magiska färgkombination av slingerkrasse i en gammal turkos vas. Färgerna vibrerar ihop!

Efter en stadig frukost satte jag Smulf i bärselen och så gick vi upp i skogen bakom huset. Hej hej lilla gård.

Vi gick och gick för att plocka blåbär.

Finns så otroligt mycket bär den här tiden att det är en fröjd att plocka. Och småglinet placerade jag bara i en tuva där han kunde sitta och äta bär i lugn och ro.

Efter en timme gick vi hem igen.

Och medan Uffe sov förmiddag låg jag på en filt i solen och tittade på molnen som gled förbi. Sådär som jag gjorde när jag var liten men knappt kommit ihåg att göra en enda gång hittills i sommar. Lillen långsov så jag fick ligga och dega i två timmar och det var bland det lyxigaste jag upplevt den här sommaren.

Men när han vaknade var det dags att rensa bär. Det gör jag utomhus eftersom blåbär ger hemska fläckar och bären så lätt rullar iväg på ett slätt köksgolv.

Jag plockar alltid bär med en plockare. Det går snabbt att plocka men istället får man ju rensa mer. Men det gör mig inget. Med ett bra rensgaller går det snabbt, om bara bären är torra. Därför är det smart att inte plocka i så stora hinkar att bären på botten blir mosade och blöta. Och framförallt inte plocka blåbär i regn. Hu vilken mardröm att försöka få bären rena från allt bös.

Ulf var usel på att rensa. Men tack och lov var han väldigt behjälplig i ätandet.

När jag var i tonåren plockade jag bär och sålde till bäruppköpare. Då var jag som besatt och plockade dagar i sträck. Nu är det snarare många, korta plockpass som gäller. Det är mer kompatibelt med små barn.

När vi rensat färdigt och jag druckit sjunde koppen kaffe, långpratat i telefon med syrran, vattnat blommor, rensat ogräs och vallat Ulf i trädgården. Då var det dags att börja tänka på middagen.

Det ekade rätt tomt i kylen så jag stoppade ner lillen i lådcykeln och hojade till Marstorp för att skörda lite till middagen.

Så otroligt fint och lummigt

Och här inne färdigställer vi just nu vårt nya kylrum där alla grönsaker kan ligga svalt i väntan på leverans.

Jag fick med mig kinakål, rödlök, rädisor, sockerärtor och kålrabbi. Sedan cyklade jag hem igen.

I brist på en riktig grind agerar två trädgårdsmöbler ett hinder för vår ettåriga utbrytarkung.

Det är så härligt när naturen och odlingarna börjar ge tillbaka efter en arbetsam vår och sommar.

Att kunna skörda sitt eget gröna känns snudd på högtidligt och faktiskt smått overkligt också.

Min fina lilla veranda som blir stekhet solig dagar.

Ulf som bistert stod vakt på bron.

Jag satte genast igång med middagen. Hackade först en massa grönt.

Kinakål är en favorit för Ulf. De vita stavarna är så mjälla och goda att tugga på.

Så stekte jag grönsakerna och därefter nudlar i olja. Sedan tillsatte jag en sås gjord på fisksås, ostronsås, japansk soja, färsk riven ingefära, vitlök och sriracha. Plus massa lime. GOTT!

Efter maten la jag Ulf för då hade klockan hunnit bli sju och han klippte mest med ögonen.

Och så fort han somnat hade jag och Jakob – overkligt nog -en tidig ledig kväll. När ingen unge ville oss någonting och inga plikter kallade. Och vi hann klämma flera avsnitt av The Wire. Underbart!

Och det var den onsdagen det.

Banankaka med kaffeglasyr

Banankaka är enligt min mening som allra godast med riktigt starkt kaffe i smeten – och gärna med något inslag av choklad. Helt avhängigt för smaken på en banankaka är att du använder riktigt mogna bananer. Är bananerna gula istället för bruna är det lika bra att baka något annat i väntan på att de ska mogna. Annars förlorar banankakan helt sin karaktär.

Jag har provat många recept genom åren men tycker att det här (som ursprungligen kommer från Allt om Mat) är det bästa. Jag gör dock alltid en tunn glasyr med kaffe, kakao och florsocker som jag häller på kakan efter gräddning. Så att den blir extra saftig och god. Viktigt är att glasyren är just tunn så att den absorberas av kakan istället för att stanna ovanpå.

Banankaka med kaffeglasyr

Du behöver

150 g smör

3 dl strösocker

2 ägg

4 bruna bananer

5 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

En nypa salt

1/2 dl avsvalnat espressokaffe

Glasyr

Florsocker

Kakao

Avsvalnat kaffe

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader.

Vispa mjukt smör och socker till en jämn smet. Tillsätt ägg och fortsätt vispa riktigt fluffigt.

Bryt banan i mindre bitar och blanda ut i smeten genom att köra elvispen på full effekt.

Mixa alla torra ingredienser i en bunke och rör sedan ner dem i smeten. Avsluta med att blanda i det avsvalnade, riktigt starka kaffet.

Smöra och bröa en form och häll i smeten. Grädda i ca 35-40 minuter i mitten av ugnen. Testa med en sticka innan du tar ut kakan.

Låt kakan svalna medan du blandar florsocker och kakao och tillsätter riktigt starkt avsvalnat kaffe. Addera vätska tills du har en lagom tunnflytande glasyr. Den ska vara så pass “vattnig” att kakan absorberar glasyren. Ringla den över banankakan och låt stå en stund innan servering.

En välkomnande plantering

Varje sommar sedan verandan kom på plats har jag planerat och planterat i ett särskilt färgtema på farstubron. Det har varit tomatrött, lilablått och förra året var det rosa-lime som gällde. I år däremot var jag sugen på riktigt dovt rött. Med inslag av laxrosa och stänk av knallig korall.

Inte den färgskala som faller sig naturligt för mig men oj så vackert det blev mot dörren och verandans fönster.

En gammal stege som stått lutad mot husväggen fick komma fram på verandan och agera växtstöd åt luktärterna som blommar så vackert i spräckligt vinrött.

Det har varit en kämpig sommar för många blommor. Mina petunior som inte gillar regn har sett förfärliga ut. Här på trappan är det ändå inte som värst eftersom taket erbjudet visst skydd. Men ute på gården har de verkligen fått kämpa. Petunior är fantastiska sommarblommor men de föredrar att stå under tak, helt klart!

Men visst är färgen vacker? Djupt vinrött med en svag, svag hint av lila. Tycker om att sedan bryta upp det vinröda med en helt annan röd som nästan skär sig. Som den som syns här i bakgrunden. Tillsammans liksom sprakar färgerna och börjar vibrera.

Som ni ser finns också en hint av orangegult med i planteringarna. Och ja, jag vet. Dessa penséer ser mer än lovligt risiga ut och jag är i färd med att byta ut dem. Men jag kan inte klaga alls för de har stått sig sedan i april när jag köpte dem på Blomsterlandet. Det kallar jag valuta för pengarna!

Det där orangegula går igen i pricken mitt i rosenskäran. Mina rosenskäror har varit trögstartade i år men börjar långsamt att ta sig. Så nu plockar jag in massor som snitt.

Så gott som alla sommarblommor mår bra av att du plockar av dem. Får blommorna sitta kvar och gå i frö kan växten sluta producera vackra blommor helt. Så gå gärna en runda varje dag och ta in små buketter. Ju mer du plockar desto mer får du tillbaka! Och det gäller inte minst för luktärter…

Ett kärl med massa blommor av en och samma sort är så effektfullt. Just mängden är ett bra sätt att få en billig, enkel blomma att bli ett riktigt blickfång.

Jag satsat dessutom alltid på många olika gröna blad. Minst lika viktigt som själva blommorna. Glöm inte att stoppa ner blad i dina buketter. De binder ju ihop de andra blommorna fint.

I år har jag nästan bara terracottafärgade krukor på farstubron. Tycker att det är skönt när krukorna hänger ihop på det sättet – så att blommorna istället får stå för variationen. Och till vårplanteringen på samma bro hade jag istället nästan uteslutande zinkkrukor.

Så här i början av augusti kan sommarblommorna börja se lite trötta eller överblommade ut. Och jag som varit borta mycket och inte kunnat hålla efter så noga har en del att fixa med. Ska plocka bort allt tråkigt risigt och fylla på med massa näring. Då kommer även trötta blommor igång igen!

Kärt bär har många namn

Nu har jag plockat färdigt hjortron för i år och tänkte istället ge mig in på blåbär. Det gör jag helst med en plockare och en tiolitershink. Och eftersom det verkar vara ett helt otroooooligt bärår sådär i allmänhet går det nog snabbt att få ihop årsbehovet.

Kärt bär har många namn – men vad kallar du egentligen hjortronen? Vi har alltid sagt snåttren eller snattren hemma (mamma och pappa är från Norrbotten). Vet dock att det finns en hel uppsjö lokala varianter på benämningar för norrlands guld. Är nyfiken på om du säger något annat?

femplus sommarlovsdag

Håll i er för igår hade jag kameran med mig från arla bittida till sena natten. Fångade hela dagen i ett mastodontlångt inlägg bara till er. Och det är jag himla glad för eftersom fredagen visade sig bli en riktig femplus-sommardag som jag gärna har förevigad.

Jag vaknade tidigt av att det var ångande varmt i sovrummet. Och sol. Sol! Efter allt regnande är det svårt att hitta något som gör mig mer lycklig.

Tycker så mycket om att se ut över den här utsikten på mornarna. Svalorna har ett bo precis ovanför fönstret så de flyger fram och tillbaka.

Jag skyndade mig ut i det daggvåta gräset för att få lite skön svalka.

Sedan bestämde jag mig för ett bad och såklart ville alla barnen haka på. Perfekt sätt att starta morgonen på ju. Och Ulf har den gulligaste kalaskula jag vet

Sånt himla mys alltså!

Och efter badet var det soltork som gällde.

Men jag bestämde mig för att plocka in jordgubbar till frukost. I år är det som att landet ÄNTLIGEN börjar ge lön för mödan. Det fullkomligt dignar av bär.

Som någon såklart ville smaka.

Dukade frukost på verandan

Som den här tiden på morgonen fortfarande är ganska sval och skön.

Efter frukost kom barnens kompis Ada på besök. De hade vattenkrig och byggde lego och jag passade på att dona lite i trädgården medan Ulf sov sin lur.

Sedan var det dags för lunch igen. Känns knappt som man gör något annat än att duka fram och duka bort mat på sommarlovet?

Det gäller att hålla det enkelt. Fillunch med jordgubbar. Mina Topp 3-fil är Långfil, Fjällfil och Grekisk Yoghurt. Fast det är ju inte riktigt fil egentligen.

Sommar i en skål.

Efter lunchen packade jag ner de små barnen i lådcykeln medan de stora fick cykla för egen maskin. Till byns badplats. Väl där badade vi länge, köpte glass och lekte på lekplatsen. Innan vi efter några timmar hojade vidare…

Stannade och sa hej till korna. Nu kan Ulf imitera katt, ko, hund, får, gris och häst på beställning. Samt mig. Vilket han gör med ett ljudligt snarkande läte.

Vi stannade till på Marstorps och kollade till odlingarna.

Orimligt vackert här!

Albin bjöd Ulf på lite färsk lök.

Medan storbarnen och Jakob rusade ner för att äta sig mätta på sockerärtor.

Solen är en väldigt välkommen omväxling för alla våra grönsaker.

Såklart ville Folke inspektera 40 meter växthus. Med gurkor på väg upp!

Barnen sattes i en stunds barnarbete. Ogräsrensning i raderna.

I solen låg fåren och flämtade och svettades. Snabbaste fåret i Ryssland föredrar minusgrader.

Också vi flämtade i värmen så vi cyklade ner till byns andra badplats för att ta oss ytterligare ett dopp. Samt kolla in vår nya båt. Matlaget har nämligen precis skaffat en roddbåt. En begagnad sak vi ska äga gemensamt. Perfekt för att kunna göra utflykter på sjön och låta barnen öva på sina roddkunskaper.

Vi hoppade i. På egen risk alltså.

Sedan cyklade vi sista biten hem

Och barnen upptäckte att häggmispelbären börjat mogna så de blev stående vid häcken och åt munnarna blåa medan jag kirrade middag.

Hittade den här bilden som Bertil tydligen smygtagit på Jakob som tränade yoga innan maten. Ulf gillar att vara med när Jakob tränar. Han klättrar på honom och en gång i huvudstående bet han honom hårt i näsan. Farlig sport ändå.

Till middag för gluphungriga familjen blev det pasta carbonara på det sätt farsan alltid gjorde när vi var små. Till det gjorde jag en stor sallad gjort på sånt jag skördat borta på Marstorp. Stojig, härlig vardagsmiddag med ketchup och hushållspappersrullen redo.

Det enda som fattas nu är vår hund som ska gå och städa bordet under ungarna. Bespara oss allt kladd och sopande.

Efter att jag lagt Ulf vid sju och barnen (med den strängaste rösten) fått order om att städa på sitt lekrum så hade vi fredagsmys. Vi såg ett avsnitt på första säsongen av Bäst i Test (äntligen har SVT lagt upp alla gamla avsnitt) och åt lättsaltade chips och några märkliga men goda banangodisar vi beställt hem från Matsmart.

Sedan fick barnen hoppa i säng och somna utan saga för då skulle jag och Jakob se The Wire. Vi ser om hela serien och njuter av varje avsnitt. Det är tredje gången jag ser den och den håller (ja blir ju bara bättre) för varje gång. Några av mina favoritkaraktärer är Omar, Bodie, Bubbles och Kima.

Innan jag somnade för kvällen gick jag ut i trädgården och tog en bild. Så vackert med dimman som smyger på om kvällarna.

Och rätt så mysigt i tältet som är sommarvistet där 3/5 av familjen sover just nu.

Och det var den sommarlovsdagen det. Är det någon som orkar läsa ända hit så är jag faktiskt imponerad.

Puss!

Bilderna som inspirerar

Ibland får jag frågan om var jag hittar inspiration till mitt hem. Svaret brukar vara i böcker. Det kan vara i flickböcker från fyrtiotalet (helt utan bilder – snarare stämningen jag inspireras av) eller bilderböcker med gamla miljöer – som teckningar av Sven Nordqvist eller Ilon Wikland. Men annars älskar jag att kolla på foton från gamla tider.

Inte för att jag på något sätt känner att jag behöver eller ens eftersträvar att skapa ett historiskt korrekt hem. Verkligen inte. Däremot finns så många fina uppslag att titta på för att hitta inspiration till att få det så där trivsamt.

Idag är vi till exempel väldigt noga med hur saker “ska” hängas upp. Vi har sett tusen bilder i tidningar på hur man gör det rätt. Det var man inte lika noga med förr. En bonad kunde sitta lite konstigt placerad ovanför en dörr eller lite för långt ner på väggen. En ranglig liten krukväxt placerades centralt i blickfånget på en piedestal och i fönstret hängde en alldeles för smal och tarmig gardin ensam på en gardinstång. Det finns någonting så otroligt charmigt i det där. Och det är nästan omöjligt att kopiera. Men det är också precis det som gör det så mysigt att komma in i en gammal sommarstuga där flugpapper samsas med virkade hyllremsor, en ful reklammugg från åttiotalet full av pennor samt en vacker kakburk från förra sekelskiftet. Blandningen av allt är det som gör hela grejen!

Här är två fotoböcker som inspirerat mig kopiöst. Först min stora favorit dokumentärfotografen Sune Jonsson – som bland annat fångade landsbygdens människor i brytningstiden mellan jordbrukarliv och massflytt till städerna. I Umeå finns för övrigt Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi som jag verkligen kan rekommendera ett besök på om du vill se mer!

I boken Och tiden blir ett förunderligt ting syns bilder på gammaldags vardagsliv. Och förutom att vara stämningsfullt och tankeväckande är det så mycket inspiration! Tapeten! Dörren! Vaxduken med en tygduk ovanpå! Radion som står på en hylla med ett skynke framför och vad som ser ut som en docka uppe på. Och så skuggan av krukväxten i fönstret. Åååååh…det riktigt spritter i kroppen på mig när jag ser allt trivsamt.

Eller detta underbara köksstilleben med grytor, kryddburkar och den lilla gardinen över dörren. Får mig att inse att jag verkligen ska göra slag i det jag tänkt på – nämligen att sätta hyllplan under taket och ovanför dörrarna i köket. Det finns också hemma hos min farmor och det är så himla hemtrevligt.

Den här bilden är förresten tagen i byn Rödålund – inte långt ifrån där jag själv bor idag.

Den söndagsklädda farbrorn som sitter prydligt på finsoffan. Bonaden som inte är placerad rakt ovanför soffan utan snett bredvid den. Porträttet på väggen och den lilla krukan på den minimala vägghyllan med en ganska bedrövlig blomma som kämpar sig mot ljuset. Trasmattan på sniskan. Och den ensamma broderade kudden. Vackert så man vill gråta. Kan inte förklara varför men det här ger mig mer inspiration än alla inredningstidningar och pinterestalbum i världen.

I boken Livet på landet förr (LRF Media) har svenskarna skickat in egna gamla bilder att bidra med – och där hittar man denna pärla från höstplöjningen 1948. Älskar allt! Kaffepannan, korgen, förklädet och den stickade koftan.

Så fort jag behöver få något husligt gjort här hemma så klär jag mig så här. Då förvandlas jag till Rut Nilsson – min mormor – som gick an som ingen annan och hade energi nog för ett helt kompani!

Och kolla in dessa fina unga damer på syjunta i Borgstena 1949. Vilket mys! Den avlånga runda kudden i soffan, blomkrukan på väggen med rankorna slingrande längs tapeten, det runda bordet med en liten krukvät….visst vill man bara bjuda hem sina väninnor på kaffe och handarbete när man ser det här? Jag får sådan livslust och inspiration att bara SKAPA något!

Och den här bilden på trolovade David och Ruth som ska gifta sig på nyår och nu plockar bär till sitt första gemensamma hushåll. Den här bilden ger mig sån lust att ta med mig min kont, ett huckle i håret och gå ut och plocka egen sylt. Till mitt eget hushåll.

Nej. Det handlar inte om att själv vilja leva i den tiden. Återgå till dess villkor eller tro att livet var enklare eller bättre då. För mig handlar det bara om en oförklarlig, härlig inspiration som bubblar upp när jag ser det. Och som ger mig lust att leva! Och skapa ett vackert och i viss mån gammaldags hem.

Loppat i juli

Här kommer lite bilder på sånt jag loppisfyndat i juli månad. Massa smått och gott.

En liten korg i luffarslöjd. Perfekt för att plocka in jordgubbar eller ägg med. Under den ligger flera gamla kökshanddukar med initialerna KL. Har slitit ut (och på gasspisen hemskt nog satt eld på) några kökshanddukar under sommaren. Så nya behövs.

Under ligger ett rödrutigt tyg som jag ska klä om köksstolar med. Och under det ett gammalt grönrandigt möbeltyg som jag ska klä om en pall med.

Framför står en massa äggkoppar.

Betalade två kronor koppen. Alla olika och väldigt fina på sitt sätt. Och gamla.

Tror de tre första i den här raden är mina favoriter.

Hittade också två gula brickor. Har faktiskt brickbrist så dessa kommer väl till pass. Insåg när Annas familj var här att det är VÄLDIGT mycket jobbigare att bära utan bricka. Och att det är dumt att jag rensat ut alla jag köpt på loppis.

Det är sällan jag väjer för någonting äckligt ifall det bara är nog fint. Det mesta kan man ju faktiskt tvätta och rengöra. Men den här gamla ripsmattan/duken i blått och vitt var jag nära att lämna på Kupan. Trots fyndpriset 20 kronor. Den var nämligen fläckig och flottig och ja – äcklig. Men sedan kom jag till mina sinnes fulla. Tog hem den, la i blöt med linoljesåpa och tvättade några varv i maskin på fintvätt. Nu är den underbar!

Går typ aldrig att göra fynd på Kupan och Myrorna längre. Men ibland har man faktiskt tur. För jag hittade dessa sex underbara gamla koppar från Gabriel Keramik. Fem kronor styck. I den färg jag älskar mest just nu. Brunmurr. Fattar att ingen annan ville ha dem då det är “fel” typ av brunt. Men jag älskar dem. Har en enda liknande kopp i blått sedan förut. Men den här är ju snäppet finare!

Mina ögon föll på den här underbara gamla kräftfatet för 45 kronor på Myrorna. Högg den direkt! Så tung och vacker och lite krackelerad under glasyer. På undersidan ser man att den är gammal.

Den ska jag duka med på höstens kräftskiva ihop med Elina och Joel! Så det så.

Dessutom sprang jag på dessa underbara blå skålar. Den stora i modell salladsskål. Mellanstorleken är lagom för ett lass nykokt potatis med dill. Och den minsta passar för en filtallrik med smultron på. Dessutom fann jag en gammal sil/doftare som jag tänker använda både som tesil och för att dofta över florsocker över en kladdkaka. Typ. De två mindre blå skålarna är i serien Dresden från Gustafsberg och tillverkade någon gång mellan 1888-1913.

Slutligen köpte jag detta lass med riktigt gamla pepparkaksformar. Mest för att jag saknat en fin gris. Nu har jag flera. Och jag gillar gamla pepparkaksformar bäst!

Ja, det var juli månads loppisfynd det!

Jag är en trött gammal bil i behov av en knuff

Idag har det gått ganska exakt sju av sommarlovets tio veckor. Gillar inte att räkna ner för jag vill ju förlora mig i mängden dagar. Men jag tänker på att jag igår för första gången på sex veckor hade barnvakt och gjorde något utan barnen några timmar. Jag valde att åka runt på loppisar och det var mer välgörande än att gå på spa. Bara strosa mellan hyllor och gräva i lådor och rensa tankarna totalt.

Jag skrev ju lite om hur jag bävat inför den här sommaren själv med tre barn. Jakob som är bonde jobbar ju som mest den här tiden på året samtidigt som vi inte har någon barnomsorg. Det skulle jag egentligen kunnat ha eftersom jag själv faktiskt jobbar under sommaren – om än kortare stunder. Nästa år ska jag nog göra så. I alla fall med Ulf som är den som kräver ständig passning.

Idag är jag så trött att ögonen går i kors. Vi hade matlag här sent igår och det var väldigt mysigt. Men köket ser nu ut som ett bombnedslag och jag sitter med min kaffekopp och stirrar tomt. Försöker vakna till men är oförmögen att gunga igång mig själv.

Jag är ändå så glad för den här sommaren. Det är så underbart att få vara nära mina barn och se dem ha roligt och utvecklas. Jag är också stolt över mig själv för att jag dragit runt med dem på utflykter, resor och badplatser. Verkligen lyckats göra det till en trivsam, mysig sommar för oss. Och vi har ju mycket kvar ännu.

Det svåra för mig är att livet med små barn kräver så lugnt tempo. Fast inte lugnt som i att ligga och läsa i soffan. Utan mer ett lågintensivt passande och avvärjande av faror. Helst ska jag ju bara vara på golvet med Ulf och totalt följa hans tempo. Men jag mår bättre när jag är mer aktiv och gör saker i raskt tempo. Då får jag energi. Fast när jag aldrig får avsluta något, färdigställa ett projekt och sätta punkt – utan istället blir avbruten med projektet hängande i luften. Då får jag ju bara tröttheten som kommer med det raska arbetet och inte kicken av att se det färdigställt.

Utmaningen varje dag har varit att orka knuffa igång mig själv – likt en trött gammal bil som behöver hjälp att starta. Jag behöver ge mig den där lilla knuffen så att dagen INTE bara blir ett enda masande runt i Ulfs tempo. Så att jag får någonting gjort för mitt egna höga nöjes skull. Hela det här blogginlägget är ett försök att ge mig själv den där knuffen. Så att jag nu klockan 10.22 kanske kan resa mig ur fåtöljen och min förlamande trötthet och sätta igång.

Hjortron, kolt och knott

Jag har låtit kameran vila de flesta dagar vi varit i mormors hus. Men några bilder knäppte jag dock. Som på Anna och kusinerna på Folkes födelsedagsmorgon. Hans släktkalas och födelsedag brukar nämligen sällan sammanfalla så vi firar två gånger. Minst.

Sexåring med glugg och ett gulligt litet talfel som jag nästan önskar aldrig går bort <3

Varje födelsedag berättar jag för mina barn hur det gick till den dag de föddes. Var var syskonen? Vad var det för väder? Vad tänkte och kände mamma och pappa? Hur ont gjorde det? Sa/krävde jag något knasigt eller roligt på förlossningen? Och hur söt var bebisen när han äntligen kom ut? Så mysiga saker att få veta tycker jag.

En dag när det regnade horisontellt och termometern visade nio grader bestämde vi oss för att åka in till Jokkmokk och gå på museumet Ajtte. Det var några år sedan vi sist besökte fjäll och samemuseeumet, men så mysigt det är! Barnen begav sig omedelbart till lekrummet. Där bland annat en gammaldags Jokkmokksmarknad är uppbyggd.

Man kan låna tidstypiska kläder och Bertil i kolt var som hand i handske.

En vintermarknad när vi var här upp fick han köpa ett lasso och så var vi ute och övade på att fånga spark. Jag var en bedrövlig instruktör men som tur är kom mormors granne som är renskötare förbi och visade oss hur man skulle göra. Egentligen.

Man kan fiska

Handla i marknadsstånden

Och sköta om fjällkor och renar.

Roligt! Det finns också kåtor uppställd med riktiga djurskinn och kittel hängande från mitten. Så att man kan verkligen leka på riktigt. Samtidigt som man får lära sig om gamla tider till fjälls och samernas levnadsvillkor.

Här lekte vi en lång stund. Jag bodde i den här stugan och skickade ut barnen på uppdrag som att skjuta björn, snara ripa, hämta vatten eller gå på marknaden och handla fläsk.

Vi stannade på Ajtte i säkert fem timmar och lekte och sedan åt vi middag i deras trevliga restaurang. Rekommenderar verkligen för dig som någon gång har vägarna förbi!

Eftersom det regnade alla dagar blev det mycket sånt här: Kusiner som låg och lyssnade på ljudböcker tillsammans. Folke helt försvunnen under filten när de hörde på ruskiga Jakten på Jack (finns i Sveriges Radios app).

Förutom ljudböcker gjorde Anna sats efter sats av trolldeg som de fick baka ut och sedan måla…

När det väl blev en dag med lite uppehåll tog vi båten och begav oss ut på hjortronmyran. Maken till hjortronår har jag väl aldrig upplevt!

Barnen var täckta från topp till tå och insmorda med myggmedel. Då går det fint att vistas på myren. Det som inte dödar härdar osv…

Inte nog med att det är mycket hjortron – de är stora som björnbär också!

Jag hade lånat morfars gamla keps och satt och ammade i mossan. Sånt mys!

Fångsten efter bara ett litet tag!

Sedan är det viktigt att “ta minutrar” som morfar sa. Paus alltså. Med varm choklad

Och limpsmörgåsar

Och sedan barnen fått veta att doften av Skvattram är ett naturligt myggmedel letade de reda på kvistar att skydda ansiktet med. Oklart vad som stacks mest – myggen eller kvistarna?

Efter bärplock kommer rensning. Vi plockar både omoget och moget och helst i olika hinkar om man orkar. Det mogna behöver knappt ens rensas. Man ska inte plocka hur liten kart som helst såklart men nästan-klar-kart eftermognar fint efter bara någon dag på en bricka i rumsvärme.

Så vackra bär!

Nu kan vi äta hjortron så det sprutar ur öronen på oss! Och det känns fint att ha säkrat bären till julaftons traditionella efterrätt: Mandelmusslor med lättvispad grädde och hjortron. Det är ett måste helt enkelt!

• Reklamsamarbete Readly •

Grönsaker och gemenskap

Just nu är jag i mitt sommarhus uppe i Norrbotten och har nästan obefintlig mobiltäckning, samtidigt som jag har massa tid att läsa på kvällarna när det ändå bara regnar. Gissa hur nöjd jag är över att jag innan jag reste laddade hem massa favorittidningar till min Readlyapp? Då kan jag nämligen läsa i offlineläge. Extra glad är jag dessutom över att det finns Bamsetidningar i appen eftersom jag inte tänkte på att packa med mig något att läsa för barnen vid läggdags…

Nu är det i alla fall dags för den sista veckan för min och Readlys magasincirkel. Vad har du tyckt om uppläggget? Vore det kul med en fortsättning? Vill passa på att tipsa om tidigare delar i magasincirkeln med fokus på de bästa loppisguiderna, vegetarisk sommarmat och hur man skapar en gammaldags trädgård

Och det är såklart inte för sent att hoppa på Readlys erbjudande om en gratis månad med fri tillgång till nästan 5000 tidningstitlar.

Veckans Tema – Självhushållning

Det har gått dåligt för många branscher i vår. Men dit hör inte alla de som sysslar med odling och trädgård. För folk odlar som aldrig förr. Kanske för att många för en gångs skull haft tid? Säkert också för att de känt ett stråk av osäkerhet. Klarar jag mig när krisen kommer?

En bekant jag har som är uppvuxen på den ryska landsbygden berättade hur förvånad hon var när hon insåg att svenskar i allmänhet inte odlar någon egen mat. Att man hellre har en stor snaggad gräsmatta än ett rotsaksland. Och att folk inte ens bryr sig om att se till att de har sin egen potatis. Hon menade att det är en självklarhet på den ryska landsbygden. Och fram tills för bara några decennier sedan var det ju faktiskt också en självklarhet här. Kanske är vi på väg tillbaka dit? Jag hoppas det. För att fortsätta som nu är ju rent ut sagt oansvarigt.

Mycket inspiration till vår egen självhushållning har jag genom åren hittat i tidningen Åter (maaassor av deras gamla nummer finns hos Readly). Och är du minsta intresserad av att självhushålla är det i den tidningen du lär dig ALLT. Från biodling till svedjebruk och uppfödning av kalkoner. Men framförallt får du läsa om tankarna bakom självförsörjning vilket jag nästan tycker är intressantast av allt.

I artikeln Självhushållare är starkare tillsammans lyfts ett vanligt missförstånd kring självhushållning upp. Nämligen att det handlar om att bli oberoende av andra. “Självhushållning kan beskrivas som drömmen om att vara autonom. Kanske till och med isolerad enhet i ett torp ute i skogen/…/ men om man verkligen vill vara ute på landet och jobba med sin egen lilla täppa behövs gemenskapen”

Ja, precis så är det. Framgångsrik självhushållning handlar inte om att skära av alla band med omvärlden för att slippa vara beroende av någon – utan snarare om att inse hur beroende man faktiskt är och sedan använda sig av den vetskapen.

Det hade jag ingen aning om när vi flyttade ut på landet men det vet jag allt om nu. Självhushållning handlar inte bara om grönsakerna utan om gemenskapen. Att våga göra sig beroende av andra människor. Sätt tillit till det gemensamma. Genom vårt jordbruk har vi kommit nära många människor vi knappt skulle ha känt till annars. Det gör oss mindre beroende av samhället i stort när vi kan luta oss mot varandra. Det är den del av självhushållningen som jag tycker är finast. Och den står i bjärt kontrast till prepperidealet med ensamma män som bunkrar och lägger all energi att tänka på hur de ska kunna försvara sig i kristider – inte samarbeta med andra.

Om jag skulle ge ett råd till alla som nu håller på med sina odlingar och pallkgragar och vill utöka dem – så skulle det vara att fundera på hur du kan göra det i gemenskap med någon. En vän, en annan familj, i ett andelsjordbruk? Ja, vad som helst egentligen. Då behöver du inte kunna allt själv. Ni förmår mer ihop. Och kanske framförallt – det blir roligare och mer meningsfullt.

Nå. Nu kanske du önskar lite specifika tidnings och artikeltips om du är intresserad av självförsörjning? Var ska du börja? Hur går du vidare. Hos Readly finns så mycket läsning på temat men jag vill lytfta fram dessa tre guldkorn.

Först specialtidningen Odla i pallkrage som Allt om Trädgård tagit fram tillsammans med Expressen. Det finns fyra nummer som på ett begripligt och inspirerande sätt hjälper dig att komma igång med odlandet. Men också utveckla det du redan påbörjat.

I Vegansk självhushållning på liten yta i tidningen Åter skriver odlaren och veganen Ulla Troäng själv om hur hon som vegan odlar för självförsörjning. Ätbart för hela året och helt utan stallgödsel. Inspirerande!

Och för ren och skär inspo till en rent estetiskt tilltalande köksträdgård skulle jag vilja tipsa om reportaget om Peter och Helena i Allt om Trädgård. WOW vad snyggt det blir med grönsaker!

För att läsa det här och så mycket mer om självhushållning skaffar du bara Readly. En månad gratis och ingen bindningstid

Knott, hällregn och andra härligheter

Vi är uppe i mormors hus i norrbotten. Det har varit omkring nio grader hela veckan. Det regnar massor och myggorna är som galna. Om jag är missnöjd? Inte ett pillekvitt! Jag är så glad när jag är här. Här känner jag mig alltid ledig. Allting är en perfekt kombination av min barndom och mitt vuxenliv och mina axlar sänks flera centimeter.

Jag märker det på barnen också. Hur de suckar lyckligt när vi kommer hit. -Det är sååå skönt att vara här, mamma… Jag tror det handlar om tid. Det här är som min sommarstuga. Här är inte så många måsten. Jag kan ta en tvåtimmars skogspromenad i makligt tempo med barnen. Där vi hittar resterna av ett djurskelett. Ren eller älg och tar genast rätt på bitarna och börjar leka stenålder. Eller så spelar vi arton vändor memory. Eller plockar bär till en smulpaj som vi hjälps åt att nypa ihop. Det finns en tv också vilket är höjden av nostalgi för mig – och lyx för barnen. Det finns ungefär lika få kanaler att välja på som när jag var liten.  Man får liksom hålla till godo. Och därmed känns det så mysigt att ligga och kolla på Nordnytt när barnen somnat – eller att barnen får kika på sommarlovsmorgon medan jag dricker mitt morgonkaffe. Vi har inga tider att passa. Inget särskilt som ska göras. Inga sociala åtaganden. Vi är bara här och känner varje stund in vad vi vill göra.

I veckan har jag och Anna varit här ensamma med alla barn. Sjåigt och påfrestande många stunder. Ändå utan tvekan sommarens bästa vecka. Idag vände vi båten och rodde för att plocka hjortron. Endast dårar tar med fem barn varav en är en ettåring till en knottfylld hjortronmyr. Men de dårarna är vi. Och vi fick ihop nästan tio liter bär. Och hade faktiskt riktigt härligt på kuppen. Det betyder inte att det inte svärs några eder över krånglande årtullar, gnälliga barn eller kliande myggbett. Tvärtom. Men får jag och Anna sedan bara vittja vår godisgömma kvällstid, dricka kaffe ifred och surra ostört. Ja då är vi rätt nöjda med vårt sommarlov.

Mitt bokashi-experiment

Jag har länge varit sugen på att testa bokashi eftersom jag hört så mycket gott om det. Och för att vår hushållskompost varit en misskött, sorglig historia och jag liksom inte orkar med den längre. Och nu har jag hållit på med Bokashi i några månader och tänkte berätta lite om hur det går.

Bokashi är en japansk direktkomposteringsmetod där man med hjälp av mikroorganismer omvandlar köksavfall till näringsrik jordförbättring. Bokashi betyder faktisk att man jäser organiskt avfall. Köksavfallet blir fermenterat och grävs ner direkt i jorden – till skillnad från en vanlig kompost som tar en ganska stor omväg via förvaring, vändning och annan hantering. Som också gör att en hel del av dess näringsämnen går om intet.

Bokashi är rena dundermedicinen för växtlighet. Näringen blir kvar i marken och mikroorganismerna skapar en gynnsam kultur för allt som växer och lever i jorden.

Jag köpte fyra bokashihinkar med tappkran och en påse strö på Blomsterlandet när jag startade. Och man kan alldeles säkert fixa hemmagjorda billigare varianter. Men jag ville att det skulle bli BRA och RÄTT på en gång. Fyra hinkar köpte jag för att jag räknat ut att vår familj på fem fyller ungefär en komposthink per vecka, som sedan ska jäsa i minst två veckor innan den grävs ner i trädgården. Med fyra hinkar har vi lite marginal om vi har gäster under någon vecka och får mer avfall.

Jag märkte varje hink med varsin siffra från 1 till 4. Så att jag inte behöver hålla några datum i huvudet utan vet att så fort jag fyllt tex hink nummer tre så ställer jag undan den på jäsning. Och tömmer sedan nummer fyra direkt i rabatten (den har då fått jäsa i tre veckor). Och så påbörjar jag fyllningen av hink nummer fyra. Och så går systemet runt.

Eftersom bokashi är en jäsning som sker i syrefri miljö är det viktigt att man inte håller på och gluttar på locket för ofta. Istället har jag en liten plasthink på fem liter som jag fyller med hushållsavfall under dagen och sedan tömmer ungefär en gång per dag ner i bokashihinken. Då strör jag också lite bokashiströ i hinken och trycker till komposten med den med den lilla platta som följer med.

Hinken vi för tillfället fyller står i vårt kök. De andra tre står i trapphuset ner till vår källare. De luktar ingenting eftersom de är fullkomligt lufttäta.

Då och då under jäsningen tömmer jag ut lakvattnet som bildas. Det är helt suveränt som flytande växtgödsling. Men det ska blandas 1/100 eftersom det är så starkt att det kan bränna växternas rötter. En sådan här petflaska räcker med andra ord väldigt långt. Fast fryser du inte in lakvattnet ska du använda det direkt, för annars försvinner nyttigheterna.

Nu under sommaren har jag anlagt många nya odlingsbäddar men också behövt jordförbättra i mina pallkragar och rabatter . Då har jag grävt ner min bokashi direkt på plats. Så här kan det se ut när jag gör det:

Jag har här en tom odlingskrage full med blandad jord av ganska tråkig kvalitet. Lite gammalt från krukor jag tömt, någon billig näringsfattig köpepåse och så massa löv och ris i botten. Jag har precis fyllt en bokashihink och ställt undan den på jäsning och ska nu påbörja nästa. Men föst måste jag tömma den – eftersom den har stått på jäsning fram tills nu. Så jag gräver helt enkelt en ränna i jorden.

Och lyfter på locket (sorry för äcklig bild) till min hink. Luktar inte direkt tårta – snarare fermenterat och fränt. Men LEVANDE liksom. Ibland är hinken täckt med lite vitt ludet mögel. Det är helt i sin ordning.

Sedan strör jag bara ut avfallet i rännan och krafsar över ett tjockt lager jord.

Kommer det inga djur och börjar gräva här? Jo, det kan göra det. Har hört om folk som fått besök av både räv och hund som velat gräva fram. Men eftersom det är fermenterat är det inte alltid så populärt att äta. Och jag vet att många odlare löst sådana problem genom att inledningsvis täcka marken där man lagt ner bokashi med hönsnät som skydd. Eller så helt enkelt lagt sin bokashikompost i en vanlig varmkompost för att sedan när den blivit till jord lägga ut den i rabatterna.

På 2-4 veckor förvandlas bokashi till härlig, näringsrik jord. Exakt hur snabbt det går är lite beroende på temperaturen. Vill du ha bevis för att det funkar? Till höger om den här rännan grävde jag i juni ner en likadan ränna med en hink bokashi. I den fanns allt möjligt. Köttbitar, apelsinskal, avokado och pastarester…

Och nu testade jag att gräva lite i den rännan för att se vad som hunnit bli jord. Och ja ni ser ju själva. Typ allt! Innehållet som för knappt fyra veckor sedan alltså var en massa äckliga matrester är nu underbar jord.

Hur vet jag då att jorden är så underbar? Ja, jag är ju fortfarande verkligen en novis på Bokashi (mer kan du ju förslagsvis läsa på om här). Men jag tycker att mina plantor talar sitt tydliga språk. För i min gamla murade odlingsbädd köpte jag två slingerkrasse och planterade samtidigt. Den vänstra tryckte jag ner i den ränna där jag någon vecka tidigare grävt ner bokashi. Den andra tryckte jag ner till höger om den. I ogödslad fjolårsjord. Kolla skillnaden i storlek på blommorna – ser du ens den andra slingerkrassen? Nej, knappast för den är ju snart helt kvävd av den bokashi-boostade krassen. Vågar förstås inte tillskriva allt detta till bokashin eftersom kvaliteten på två till synes likadana plantor starkt kan variera. Men ändå. Häpnadsväckande!

Har du testat Bokashi? Är du en av de frälsta eller håller du fast vid din kompost? Jag är nyfiken! Funderar själv lite på hur jag ska lösa komposteringen under vinterhalvåret då det inte går att gräva ner allt direkt i trädgården…