Ska jag stoppa fler kommentarer?

Therese Lindgren har bestämt sig för att sluta blogga, en av anledningarna är att hon mår dåligt av de kommentarer hon får.

“Jag förstår att ni är många som tycker att jag är svag som ”ger upp”, svag som påverkas av några få anonyma kommentarer, svag som låter ”de vinna”, men vad vinner jag på att ta den här fighten?”, skriver hon i ett avslutande inlägg.

Oj vad jag förstår henne!

Här om dagen pratade jag med Erica om hur negativa kommentarer påverkar både mig och er som läser bloggen. Vi skulle lagt ut det här samtalet i podden först på tisdag men nu kör vi!

Annons

Baka brödet som mättar all hunger

Konsten att välja rätt färg till dörren

Klädd för kyla och klar luft

En riktig redaktionsdag

Idag jobbade jag mer på en hel dag än jag jobbat det senaste halvåret tror jag. Var helt slut på kvällen, men då fick jag köra ett pass till. Inte ofta jag jobbar sent in på nätterna längre. Men ibland bara måste man.

Vi hade roligt jobb också såklart! Jag och Erica hade redaktionsdag tillsammans. Då jobbar vi med bloggen och podden och hur vi ska utveckla dem. Erica har så många roliga idéer och att ha någon att få bolla bloggfrågor med är värdefullt. Eftersom hon skött allt runtomkring på sajten (alla widgets som görs mm) i flera år så har hon ju stenkoll på mitt arkiv och hur jag utvecklats genom åren. Och vad jag borde vidarutveckla.

Erica skrev så whiteboardpennan glödde.

Betraktade sedan nöjt resultatet och vad vi kommit fram till. Bland annat planerade vi in flera fina temaperioder för vintern och våren 2019.

Jag älskar vårt kontor som mer är inrett som en mysig lägenhet. När arbetsdagen tog slut pep jag hem och fortsatte jobba och slutade inte förrän vid halv elva på kvällen. Alltså typ nyss.

Men imorgon ska jag försöka ta det betydligt lugnare. Gå en promenad med en kompis, besöka barnmorskan och sedan beta av några intervjuer – däribland för Elle Decoration. Kul!

Jag betalar gärna för att slippa vuxna

Vad är det modigaste du har gjort?

Erica sitter och stirrar oroligt in i spegeln hos frisören Marlene. Clara fotar så hon också syns i spegeln. Ur En Underbar Pod.

Erica har frisörskräck. Hon har vågat säga upp ett fast jobb flera gånger  än hon vågat gå till frisör. Helt obegripligt för mig som tycker att det bästa som finns är att få sätta sig i en frisörstol och bli ompysslad! Vad är väl en klippning jämfört med att ställa på scen till exempel?

För att råda bot på Ericas frisörfobi tar jag med  henne till en salong där hårproffset Marlene jobbar. Vi pratar mod, feghet och vad det ger att våga sätta ner foten medans Erica oroligt sneglar på vassa saxar, sjunger Patrik Isaksson och snöar in på Ola Salo.

Nu vill vi veta – vad är det modigast du har gjort?

Erica nyklippt hos frisör. Ur En Underbar Pod

Tack Marlene Eriksson för att du var modig nog att klippa en kund med frisörskräck! Här är alla mina och Ericas tidigare poddavsnitt samlade (senaste först).

Musik: Olov Antonssons Himlen över Hedlunda.

Sånt vi skördar här på gården

Clara på trappan utanför sitt hus i höstkofta. På trappstegen står en pumpa, lyktor och höstblommor.

På trappan till hösten

Kottkrans där händer binder fast små kvistar med röda lingon i. Ur En Underbar Pod.

Podd – bind din egen dörrkrans

En fiskevecka

´

Nu är jag hemma efter årets bästa vecka! Fiskeveckan hos mormor. Har inte kunnat ladda upp några bilder medan vi var där eftersom internet i princip är obefintligt. Skönt! Första dagarna hade vi ruggigt höstväder. Jag körde motorbåten

Och rodde så att Anna kunde plocka upp näten. Nu har pappa visat oss så många gånger att vi kan göra allt själv  – från ro ut nät till vittja, rensa och röka. Det är fantastiskt. Vi fick enormt bra fångst.

Och i sjön nedanför huset simmade elva svanar nöjt omkring. De syns som små vita prickar.

Melker är också intresserad av fiske.

När alla nät var vittjade så rökte vi aborren och gjorde fileer av siken.

Och så kapade vi ved och tog ner en massa träd som kommit i vägen för sjöutsikten. Jag körde röjsåg en stund men det skulle jag inte ha gjort för mina fogar straffade mig i flera dagar efteråt. Mest fick jag titta på när de andra jobbade. Orkar ingenting längre.

Men alla gulliga kusiner orkade desto mer och fick hjälpa till med alltifrån att kärra ved till att rensa fisk.

Det är en slitigt uppgift att titta på när folk jobbar. Men nån ska ju göra det också.

Bertil blir säkrare och säkrare med kniven och täljde nu svärd till småkusinerna.

Och medan jag satt på vakt vid fiskeröken plockade de andra lingon och blåbär för fulla muggar.

Mot slutet av veckan klarnade det upp och blev sådär smärtsamt septembervackert. Med gnistrande klara dagar och stjärnklara nätter med norrsken över himlen.

Bertil fick fortsätta öva på att ro och det går bättre och bättre. Minns hur mamma skrek “RO” och “MYNDA” när jag skulle lära mig ro, och tvingade mig att lära mig skillnaden mellan dem. Nu gör jag samma sak. Inget “RO FRAMLÄNGES” här inte.

Vi åkte till vår favoritplats i sjön. Där barnen hittade ett dinosaurieskelett för många år sedan (säkert från någon gammal ren) och det är alltid lika spännande att peta på benen och fundera på vilken dinosaurie de kan ha tillhört.

Barnen gick på upptäcksfärd och eftersom vattnet var så lågt i bäcken kunde de hoppa runt på stenarna. Vi åt mjukkaka och drack varm choklad och njöt av tystnaden och septembersolen.

Det här är det vackraste jag vet. Mil av vildmark och inte en käft så långt ögat kan nå.

Och åt andra hållet den lilla sjön som leder hem till mormors hus.

September alltså. Magisk månad.

Vi hittade fina svampar och lite lingon som barnen samlade i en påse. Sedan rodde vi hem igen.

Det här är utsikten från mormors köksfönster klockan sju på kvällen i september. Det gör nästan ont att titta på.

Jag har haft tio underbara dagar med min systers familj, min pappa och mormor och min systers svärföräldrar. Vi har ätit köttsoppa gjort på älgkött, spelat Rummy, följt valrörelsen, eldat i vedspisen och suttit ute i solen och grillat fläsk. Vi har stannat uppe och pratat sent, barnen har fått vara ute och härja själva och vi har röjt och gjort fint kring gården. Jag hade inte det minsta lust att åka hem igår kväll. Det är ju min bästa plats på jorden. Men jag kommer tillbaka snart igen.

Det bästa och sämsta

Bröllop i dagarna tre. Jakob har ju alltid varit en ganska osynlig figur här på bloggen. Vi har nog båda varit nöjda med att ha det så. Men det är kul att titta på de få bilder jag lagt upp. Den här är tagen några veckor innan vi gifter oss. Vad jag håller på med är ytterst oklart. Men Jakob är väldigt vacker.

Ett halvår senare ungefär. På barnvälsignelse för min vän Elinas barn. Jakob ser ut som en någon slags rocker i sitt långa lockiga hår och  t-shirten Jesus is my homeboy.

Folk säger att det sista man ska göra är att tatuera in sin äskades namn på armen. För tänk om man skiljer sig? Då tänker jag att tatureringen är det minsta problemet. Är så fint att han är märkt med mitt namn.

Här är vi dagen efter bröllopet. Hemma i pappas trädgård för fika med närmsta familjen. Vi var så trötta och glada och kära.

Långt hopp till vår första egna datenight efter att Bertil hade fötts. Forfarande unga och fräscha och inte en fåra i ansiktet.

Det episka skitåret 2015  – för evigt förknippad med utmattning, ångest och oro. Att säga att det inte påverkade vår relation vore att ljuga. Men just här var jag glad i alla fall. Utanför vår gårdsbutik en solig lördag i augusti.

Sån himla morsa och farsa. Hela förra sommaren regnade bort. Här står vi huttrande och kollar på barnens ponnyridning. Ser mina egna föräldrar framför mig här.

Det går aldrig att få honom att skratta på bild. Men om man fotar i smyg kan man fånga ett genuint leende med de fina skrattgroparna.

Gulligt familjeporträtt på oss från Bertils första skolavslutning. En av de bättre dagarna det här året. Så himla härligt att från och med nu ha en ny tradition att fira. Älskar att vi gått från att vara två tonåringar till snart trebarnsföräldrar ihop.

Det bästa med Jakob är

Hans unika hjärna. Vet ingen som tänker som honom.

Att han aldrig berättar någons hemligheter.

Att han är så tolerant mot mina egenheter. Istället för att tycka att jag ska ändra på mig tänker han ut system som ska göra att jag får det lättare. Som med att hålla ordning, städa, hitta scheman för saker. Sånt som är svårt för mig och som han stör sig på att jag aldrig får ordning på. Men han är superrationell och fokuserar på lösningar istället för kritik.

Att han är så trygg, tar hand om sin själv och sin hälsa och är noll självdestruktiv.

Plus att han är tolerant och oprovocerad av  folk som jag stör ihjäl mig på.

Hans tant-tycke. Alla tanter blir förtjusta i honom. Alla medelåders damer blir ännu mer förtjusta. Ja nästan lite förälskade.  För att han är snygg, vänlig och noll dryg procent  buffel. Plus att han tycker att äldre kvinnor är de vettigaste människorna. Om man nu ska generalisera. Och det tycker ju jag också. Utan att generalisera.

Det jag stör mig på med Jakob

Hans unika hjärna. Vet ingen som tänker som honom.

Att han aldrig berättar någons hemligheter. Inte ens för mig. Jag får ingenting veta om någonting. Och jag är ju en nyfiken typ, till skillnad från min man!

Och så stör jag mig på att alla tror att det är jag som är vildhjärnan, med högtflygande drömmar och massor av impulsivitet. Jag tycker att det snarare är Jakob som är så. Och jag som är den tråkiga realisten som håller honom kvar på jorden och kommer med invändningar.

Den sinnessjuka bröllopshetsen

Bröllop i dagarna tre. Jag läste nyligen om en stor bloggare som hade möhippa utan sina systrar. När en läsare frågade varför hennes systrar inte var med på hippan (med exklusiv utlandsresa och massa påkostade aktiviteter ) så svarade hon att de inte haft råd. Ingen skugga över bloggaren i fråga – kanske var det helt okej för hennes systrar. Men i min värld är det här bara ett tecken i raden på att den här bröllopsgrejen blivit helt sinnessjuk.

Om det inte är exklusiva destinationer för själva bröllopet så är det möhippor med så dyra aktiviteter att gästerna måste punga ut med flera tusen. Det är oerhört exkluderande och jag funderar på hur det blir för alla de vänner som inte har råd att följa med? Jag kan inte tänka mig att det är viktigare för bruden att möhippan blir exklusiv – än att få fira den med sina närmsta vänner?

Jag har varit med och ordnat möhippor och där brukar taket ligga på 300-400  kronor per medverkande. Om man pluggar, har småbarn, är arbetslös eller bara har en låg lön – så är det ändå mycket pengar att lägga ut. (Speciellt om man sedan måste resa för att ta sig till själva bröllopet, övernatta osv).  Jag har många kompisar som absolut inte skulle kunna lägga mer än så.  Och så kommer då alla dessa möhippor där man inte ens vara med och fira en vän eller släkting för att aktiviteterna som bestämts är för dyra? Det är helt förfärligt!

Visst är det härligt att ordna en riktigt påkostad fest. Om man har de pengarna. Men det finns något sorgligt över att tömma hela sparkontot eller belåna sig för att kunna ha råd att ta in både fotograf och kamerateam (!) kitta upp brudtärnorna, näbbar, och hela festlokalen. Slanta upp för en rejäl morgongåva, för att göra naglar, fransförläning och hårförlängning, brun utan och frack och fan och hans moster. Allt för en enda kväll. Viktig och minnesvärd absolut  – men inte omöjlig att genomföra med en betydligt mindre budget.

Hela bröllopsgrejen har blivit så himla upptrissad. Som att alla lägre samhällsklasser ska titta på hur överklassen festar. På kungafamiljens bröllop, på kändisarna man läser om. Som man tror är någon slags rimlig standard att nå upp till. Att alla dessa bisarra och påkostade seder och traditioner man läser om i bröllopstidningar är traditioner som ska följas. Trots att de flesta av dessa “traditioner” knappt har ett decennium på nacken i Sverige. Och trots att gemene svensk inte ens har den typen av pengar.

Jag är rädd att drömmen om det perfekta bröllopet kan bli som barns drömmar om en perfekta julafton. Alla ska vara enormt lyckliga och man ska få exakt allt man har önskat sig av tomten. Det är som dömt att bli besviken. Orimliga förväntningar och massa pengar nedplöjda i en enda kväll, kan framkalla en tung baksmälla när det är dags för verklighetens kranka blekhet.

Kom ihåg. Det är inte så jäkla noga med bröllop. Det viktigaste är faktiskt inte ens ett minnesvärt bröllop. Det viktigaste är att fylla resten av sitt äktenskap med fina minnen.  Och det kan man göra vilken vanlig vardag som helst.

Hur man gör bröllopet trevligare för brudparet

Bröllop i dagarna tre. Jag är så glad för att våra föräldrar inte höll på att lägga sig i våra bröllop. Varken mina eller Jakobs föräldrar hade  några “riktiga” bröllopsfiranden – och därför heller inte en massa föreställningar om hur vi skulle göra med vårt. Det var väldigt skönt. Som brudpar är det ju inte så välkommet när svärmor, syster och tre olika kusiner ska vara med och bestämma hur festen ska bli. Jag har så många exempel från mina vänner, på hur bröllopet blivit en källa till irritation och bråk i släkten – när någon ska lägga sig i och sedan blir stött när deras förslag inte tas hänsyn till.

4 saker att tänka på för att göra bröllopet trevligare för brudparet

  • Lägg dig inte i planeringen. Du har inget att säga till om vad gäller bordsplacering, datum eller meny. Le, se glad ut och nicka instämmande.
  • Håll gärna tal. Men håll aldrig längre tal än två och en halv minut. Det blir outhärdligt långsamt om du inte är fantastiskt rolig. Men skriv gärna ner talet och ge bort till brudparet efteråt. Man minns nästan ingenting från sitt eget bröllop – men vill gärna ha med sig det där fina talet för framtiden
  • Håll paketen enkla. Köp ingen vas som brudparet inte har önskat sig, eller en tavla du inte vet om de vill ha. Om du är osäker – välj ett presentkort på en god middag eller på en affär som har det mesta. Eller så jobbar du Soparnos-style och lägger lite sedlar i ett kuvert. Alltid mest uppskattat. Hellre ett personligt kort som medföljer och så en present som är mer allmänt hållen.
  • Tänk på att bröllop skiljer sig från andra fester. Meningen är inte att du som gäst ska vara nöjdast och ha roligast. Meningen är att brudparet ska ha roligt och vara nöjda efteråt. Gör allt för att höja stämningen – istället för undra när underhållningen egentligen sätter igång?

Kärleksläxor efter tretton år

Bröllop i dagarna tre. Det finns så mycket intressant att fundera på kring kärleksrelationer och att få ett äktenskap att hålla. Jag skulle gärna skriva mer på bloggen om kärlek och relationer. Men det blir ju så utelämnande, och just min och Jakobs relation är  en del av mitt liv som jag gärna håller privat.

Vi har varit ihop sedan vi båda var arton år. Och mycket vatten har runnit mellan broarna sedan dess. Men jag tycker faktiskt att vi har det mycket bättre ihop nu än för tretton år sedan. Det betyder inte att alla år däremellan varit bra. Verkligen inte. Men det har alltid funnits hopp om att det ska bli bättre igen om man orkar kämpa igenom det svåra.

Några saker jag lärt mig av att ha varit gift i tio år och ihop i tretton är

  • Man måste vara oändligt snäll mot den man lever med. Alltså oändligt. Utan snällhet ingen närhet.
  • Man kan klaga på sin partner. Eller så kan man fråga sig  “Hur rolig livspartner är jag? Hur kul är jag att leva med? Den frågan ställer mycket på sin spets. Och man kan upptäcka att man inte skulle stå ut en dag om man var tvungen att leva med mig själv.
  • Umgås mycket med människor ni tycker om. Att gå hemma och nöta på varandra gör att man glömmer bort partnerns fina sidor. Med andra människor skärper man sig och så ser man varandra med utifrån-blick och upptäcker allt fint man uppskattade när man först blev ihop.
  • Var lite artigare mot varandra. “Vad duktig du är”, “Vad god mat du har lagat”, “Tack för att du åkte och handlade”, “Så snällt att du tog min läggning ikväll”. Det där vänliga man säger till sina vänner när de utför en tjänst. Men som man ofta glömmer att ge till sin livspartner.
  • Ha interna skämt. Retas med barnen, skratta åt dem bakom deras ryggar. Dela deras gulligheter. Försök hitta humorn i vardagsslitet. Om man kan skratta åt sina jobbiga barn kan man förenas i den känslan istället för att alieneras.
  • Om man har hamnat i en negativ spiral, är det i regel lättare att förändra sig själv än sin partner. Som den här offergrejen man som småbarnsföräldrar lätt fastnar i. “Jag var uppe tre gånger inatt med barnen”,  “Jamen jag då – igår fick jag ju gå upp fem gånger och då hade jag dessutom tagit läggningen”.  När man börjar tävlar om vem det är mest synd om är man illa ute. För att bryta den jargongen kan man testa att bekräfta det ens partner säger – istället för att övertrumfa.  “Ja jag hörde att du var uppe tre gånger. Så jobbigt för dig . Man blir verkligen knäckt av att aldrig få sova!”. Då brukar spiralen brytas så småningom.
  • Tala gott om varandra inför barnen och era vänner. Jo, det är klart man måste få spy ur sig frustration och ilska med sina bästa vänner ibland. Men ofta föder det bara mer ilska och frustration. Då kan det vara bra att vända på det. Att prata gott om någon ökar de varma känslorna.
  • Försök att leva jämställt. Det kommer inte att gå. Så skevt är samhället och de olika roller vi skolats in i. Men försöka kan man och det räcker väldigt långt. Det är svårt att leva i en relation där någon känner sig som ett offer, eller utnyttjad.

Bröllop i dagarna tre

Bröllop i dagarna tre. Just idag är det tio år sedan jag och Jakob gifte oss i Backenkyrkan i Umeå. Vi var så små då, jag kan inte förstå att det bara var tio år sedan. Det känns som trettio år sedan med tanke på allt som hänt sedan dess. Ett hus, två barn och ett tredje på väg, sex olika bilar, utmattning, enormt mycket renovering, en sjukgymnastutbildning, en yogalärarutbildning, ett jordbruk, elva skrivna böcker, resor runt världen, några startade företag och en egen lokal i stan. Att allt detta ryms på tio år är orimligt. Det är mer liv än jag kunnat drömma om.

För att fira tio år som gifta kommer jag ha några dagar med bröllop & kärlekstema här på bloggen. Men för att göra inläggen började jag leta i mitt bloggarkiv efter bilder från bröllopet och inser att jag knappt publicerade några. Då hade jag bloggat i flera år – ändå kändes det inte självklart att dela med mig av bröllopet. Det var inte en så stor socialamedier-grej att gifta sig på den tiden. Men så här såg det ut i alla fall.

Min syster sydde klänningen av en slaktad loppisklänning. Adderade 75 meter tyll i olika ljusa nyanser. Spetsar och fina band. Och så ett svart band i midjan för att göra det mindre snällt. Men också som ett slags sorgeband. Det här var bara ett halvår efter att mamma hade dött.  Jakobs moster virkade en brudkrona som vi monterade tyll på och gjorde en hatt av.

Till klänningen bar jag platta ballerinaskor och en svart vintageväska med en stor brosch på. Och så hade jag gjort naglarna. Den detaljen hade jag dock skippat om jag gifte mig idag. Långa naglar är inte min grej.

Vi gifte oss i kyrkan och min vän Emmas pappa som är pastor förrättade vigseln.  Min syster sjöng (och som hon kan sjunga!) och sedan hade vi en fest en bit därifrån. Vi var 75 gäster på bröllopet ungefär. Färgtemat var vitt och dekorationerna i spets och tyll. Bröllopsinbjudningarna handskrev jag på vitt tårtpapper och dukningen bestod av vaser och ljuslykor i genomskinligt pressglas och ett lapptäcke av loppade, virkade dukar.

Vårt bröllop var en ganska liten affär. Kläderna billiga, lokalen enkel. Vi hade inga pengar så vi gjorde knytkalas på maten. Alla gäster (som inte kom resande långt bort ifrån) fick ta med sig en varmrätt. Vi hade förberett sallad, bröd, dryck och snacks. Och bakat en massa tårtor till efterrätt, någon vegansk och någon glutenfri. Allting dukades upp på ett långbord och så hjälpte några bekanta till att servera under bröllopet och sköta disken.

Knytkalas är bästa maten. Alla tar med sig något som de är bra på att göra och det blir enormt mycket mat att äta. Vi valde det istället för kuvertavgift eftersom många av våra kompisar hade dåligt med pengar på den här tiden och vi inte ville att vårt bröllop skulle bli en jobbig ekonomisk utgift. Vi meddelade också att vi inte ville ha några bröllopspresenter.

Bröllopsresan som inleddes två dagar därefter gick till Arjeplog. Där hyrde vi en stuga långt ute i skogen, utan el eller vatten. Vi hade med oss massa matrester från bröllopet, sällskapsspel och böcker och så satt vi ute i stugan, spelade spel, bastade och badade nakna i det septemberkalla fjällvattnet. Sista dagarna på bröllopsresan spenderade vi i Glommersträsk i farmors hus. Med samma typ av aktiviteter.

När jag tänker tillbaka på mitt bröllop är det lite rörande på något sätt. Vi hade så lite pengar, vi trollade med enkla medel. Vår anspråkslösa bröllopsresa, fest – ja alltihop. I tider när bröllop kan gå loss på hundratusentals kronor kändes det fint att vi valde en annan väg med vårt.

Fördelar med att gifta sig tidigt

  • När man är ung är det mer okej att bröllopet är lite hoppsan hejsan och avslappnat. Gästerna är ju unga och likadana och eftersom man är först ut är det heller ingen som håller på och jämföra ens bröllop med hundra andra de varit på. Känslan för konventionerna är inte lika starka.
  • Äldre släktingar lever fortfarande och kan närvara.
  • Vi hade inte varit ihop så länge när vi gifte oss – och framförallt bara bott ihop ett år. Därför var bröllopet verkligen sådär romantisk som på film. När bröllopet är den spännande starten på ens gemensamma liv.

Nackdelar med att gifta sig tidigt. 

  • Man har ännu inte lärt känna många av de viktigaste personerna i ens liv. Vissa bröllopsgäster har jag inte träffat en enda gång sedan bröllopet. Medan Annakarin, Erica, Susanne, Malin, Albin. Ulrika, Stina och Emil inte ens var på vårt bröllop. Idag känns det jättemärkligt.
  • Man vet kanske inte riktigt vad man vill ha? Eftersom man inte varit på en massa bröllop och hunnit utvärdera dem. Eller för att man är ung och inte vågar stå på sig i sin egen vision.
  • Man har mindre pengar. Och även om jag älskar anspråkslösa bröllop hade det ju förstås också varit härligt att bjuda gästerna på en överdådig brakfest med omsorg om varje detalj.

Om lusten att äta vid öppen brasa (och elda sånt man inte får)

Rykande nygrillad vegetarisk burgare på grillgaller med eld och rök under.

Clara och Erica ute i friska luften tidig höst, Erica har dukat upp vegburgare på skärbräda och skär lök.

Snälla, kan inte du och Erica ordna en mysig picknick i podden? När ni poddlyssnare önskar nya avsnitt vill ni ofta höra oss ute i skog och mark.

Den här gången lider Erica av svår brasbrist efter sommarens eldningsförbud och drar med mig ner till sjön här i byn för att prata om elden som nu fått en ny betydelse för oss båda. Trots brandskräck kryper det fram en lust av att bränna upp saker – särskilt sånt man inte får.

Hunden Melker sniffar på nygrillade burgare vid grillplats.

Högrev, fläskkött eller formbar vegfärs? Hunden Melker inventerar utbudet av ätbara saker som kommer rykande färska från grillgallret.

Musik:Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Här finns alla tidigare poddavsnitt samlade (senaste först). Prenumerera gärna på vår podd i valfri poddapp!

Herregud! Vem är jag ens?  

Varje ny termin startar jag med inköp av en ny skrivbok. Det spelar ingen roll om den gamla var utskriven eller ej. Nya tider kräver nya böcker – obesudlade med gamla tankar och trötta listor på ett halvår gamla jobb. Nej fräscht ska det vara!

Jag är väldigt petig med mina skrivböcker och har i många år endast kört på svarta olinjerade med oblekta blad från Moleskin. Alltid samma storlek, alltid samma format. Till det har jag alltid haft en bra svart tusch att skriva med, men som också funkar att illustrera med när andan faller på. Alltid av samma fabrikat. I regel 0,5 millimeter tjocklek på spetsen. Vattenfast såklart. Jag är konservativ på det sättet.

Men i höst blåser förändringens vindar genom mitt liv (berättar mer när jag landat lite) och jag känner ett behov av att bryta upp och göra annorlunda. I det stora och det lilla.

I det lilla manifesteras det tydligen genom att jag inte gick på Sandbergs Pappershandel och valde det jag alltid gjort. Utan istället gick dit och köpte en orange bok, av helt annat fabrikat. Och istället för enbart svart tusch kompletterade jag med blyerts med perfekt mjukhetsgrad och två klassiska sudd från Koh I Noor.

Mycket förvirrad över denna ingivelse och vad det säger om mitt liv.

Herregud! Vem är jag ens?

Det går åt helvete i alla fall

Jag är ju uppe i mormors hus i skogen en vecka och igår följde vi allesammans valvakan spänt. Det kändes så skönt att vara vid världens ände och betrakta eländet från avstånd. Jag stannade uppe tills sändningarna slutade (vid ett någon gång?) och tittade med intresse men också förtvivlan. Blir så ledsen av att inse att SD gått från yttepytteparti till näst störst i min kommun. Det kom så nära och blev så verkligt.

Idag fortsätter jag tänka på valet. Och Åsa Lindeborgs text “Det går åt helvete i alla fall” sammanfattar det bäst.

Nyhetslistan

Nyheter jag slukar:

Allt om Umeå och kommunen där jag bor och allt om amerikansk politik.

Nyheter jag gottar mig i:

Kändisnyheter. Läser TMZ och Perez Hilton som är så fruktansvärt smutsiga dåliga sajter men som jag inte kan låta bli.

Nyheter jag minns:

Elfte september. Jag satt med min syster framför teven efter skolan. Vi bara gapade och kunde inte sluta titta och i köket lagade pappa middag med Studio Ett som dånade i bakgrunden.

Mina främsta nyhetskällor:

Jag börjar alltid dagen med att läsa Västerbottenskuriren som vi får i brevlådan old schools style. (I somras hade vi däremot DN vilket var en bra omväxling.)  Känns roligt och viktigt att hålla koll på vad som händer i Umeå. Ibland lyssnar jag parallellt också på P1 Morgon. Under dagen går jag  in på Expressen och Aftonbladet och Huffington Post flera gånger. Ungefär varannan dag går jag också in på Politico och ETC för att se om det står något intressant.

När jag lagar mat lyssnar jag ofta på Studio Ett och utöver det lyssnar jag på Medierna i P1, Godmorgon Världen och Ekots lördagsintervju.

I perioder har vi haft DN bara helgerna så då läser jag såklart den men värdelöst nog delar de inte ut den i vår by på söndagarna så då kommer den tjocka söndagstidningen på måndagen när man har som minst tid att läsa.

Nyhetsprogram jag inte följer:

Jag ser aldrig på nyheter på teve. Tycker att det är så svårt att ta in information genom bild eftersom jag istället för att höra vad de säger sitter och undrar över vad uppläsaren har för frisyr och varför hon har valt den där märkliga färgen på blusen? För mig är radiomediet så mycket bättre.

Nyheter jag undviker:

Allt om klimatet. Jag mår så sjukt dåligt av att läsa om miljöfrågor. Jag tänker att jag struntar i att läsa och istället försöker jag fokusera på att ha en positiv påverkan genom hur jag agerar. Lättare sagt än gjort förvisso men jag tänker att det ändå måste vara huvudsaken.

Jag undviker också att lyssna på rapporter från krig och sånt. Det är samma sak där. Sedan utmattningen går allt sånt rakt in i mig och jag mår så dåligt att jag inte kan skaka av mig det. Så jag tänker likadant som med klimatbevakningen – det viktigaste är inte att jag läser allt i detalj utan att jag agerar och försöker påverka där jag kan. Typ genom hur jag röstar, vad jag lyfter i krönikor och blogginlägg och till vilka saker jag väljer att donera pengar.

Blinda nyhetsfläckar:

Ekonominyheter. Är jag ointresserad samt okunnig om. Samt diverse orkaner och oväder som härjar runtom i världen

Nyhet som förvånat mig:

När Aretha Franklin dog kände jag mig som en idiot pgav trodde redan att hon var död

Nyheter jag läser mest för mitt jobb:

Klickar flera gånger i veckan in mig på Resume, Dagens Media, Breakit, Internetworld, Dagens Industri och Habit som på olika sätt alla hör ihop med mitt jobb.

Nyheter jag hatar:

Radiosporten. Ja, alla sportnyheter. Då zoonar jag ut eller rycker sladden ur radioapparaten.

Nyheter jag älskar:

Sjövädret är kanske inte klassat som en nyhet egentligen? Men det är ta mig tusan det mysigaste jag vet. Bjurö Klubb, Storön, Fiskebankarna, Syd Utsira och Ålands hav är ord som får mig att mysrysa. För att inte tala om begreppen Fast is, Ruttnande is och Drivis.

Nyhetspoddar jag lyssnar på:

USA podden och Det politiska spelet, Konflikt, Europapodden och så massor av amerikanska politikpoddar som The Political Gabfest, Pod Save America, FiveThirtyEighPolitics, Trumpcast, Vox The Weeds, Can He Do That?, Left Right & Center,

Snart på väg

Idag är jag så in i bomben lycklig. För idag ska det ske – det som jag längtat efter i flera veckor och tänker på flera gånger om dagen och blir helt pirrig av. Det är nämligen dags för fiskeveckan hos mormor. Vi instiftade den för flera år sedan och har hållit i traditionen sedan dess. Det är min bästa vecka på året förutom veckorna innan jul.

Vi möts upp där under en vecka. I långkalsonger och arbetsskjorta. Lägger ut nät och röker fisk. Rensar sly, plockar lingon, fixar sånt som gått sönder på mormors hus, lagar mat och fikar och umgås. Det är så underbart. (Min hälsa är dock ganska svajig just nu så jag kommer ta det lugnare än jag brukar).

Det här är min bästa plats på jorden och stället jag ständigt längtar till. Och september är den bästa månaden här. Och så får vi vara med mormor också, vilket känns extra bra eftersom hon inte är riktigt kry.

Jag längtar efter att umgås med barnen och mina systerdöttrar intensivt. Egentligen skulle inte Bertil ha följt med på grund av skolan. Men det är viktigare att få träffa sin 93åriga mormor medan hon forfarande finns kvar – än att missa ett par dagar av skolan bestämmer jag.

Jag längtar efter att röka fisk och ÄTA FISK!

Gå promenader i skymningen

Göra upp eld i bastun. Grilla fläsk och korv i morfars eldstad ute. Sitta uppe och surra sent med syrran eller se dåliga program på teve.  Spela Memory, Uno, Bandu. Ta ett riktigt kallt bad.

Allt det ska bli helt underbart!

Använd din röst – annars kommer någon använda din tystnad

(Illustration @dannydemon77 på instagram)

Idag åker jag och förtidsröstar. Jag har alltid känt mig så glad när jag röstar. Stolt över att bo i en av världens äldsta och mest välfungerande demokratier. Men i år känns det mer viktigt än glatt. Jag tänker med oro på hur ”Sverigevänner” tar sig rätten att definiera var som är svenskt.

Jag är själv en Sverigevän. Älskar hembygdsgårdar, folkmusik, bondromantik och röda små torp. Men för mig är svenskhet framförallt vår strävan efter jämnlikhet. Mellan kön, etnicitet, sexualitet. Att vi är ett land som till skillnad från många andra tar hand om våra svagaste. Vi har gått bland de främsta när vi drivit igenom rösträtt, strejkrätt, miljörätt. Gratis förskola, vård och omsorg. Fria medier utan politikers klåfingrighet. Här har funnits (ja finns ännu) en stor medmänsklighet och solidaritet med utsatta människor. Men allt det är på väg att förändras. Om inte vi som värnar dessa värderingar går och röstar. 

Jag vill inte tas hundra år tillbaka i tiden. Jag vill tro att vi är fler svenskar som älskar vårt öppna, fria och framsynta land. Än som vill stänga omvärlden ute och dra klockan tillbaka. Att vi är fler som inte vill rösta på SD-politik. Som exempelvis sambeskattning – som kommer föra kvinnan tillbaka till hemmet. Att vi förstår att vi behöver all arbetskraft vi kan få, både kvinnor och invandrare. Annars kommer vi aldrig kunna säkra välfärden. Sverige behöver befolkningstillväxt. Och tillväxt! Under flyktingvågen 2015 ökade vårt lands tillväxt som en direkt följd av alla nya människor som kom hit. Självklart finns utmaningar och problem med en ökad invandring – och de frågorna måste vi kunna adressera. Men inte genom att strypa invandringen – för den klarar vi oss inte utan. 

Och jag förstår faktiskt inte hur någon som värnar om Sverige vågar lägg en röst på SD. Jimmy må ha en väloljad trut och veta vad han ska säga för att gå hem i stugorna. Men alla andra politiker som utgör SD? Det är inte direkt våra vassaste, klokaste, mest meriterade. Snarare är det skrapet från botten – när jag tar del av det de säger, skriver och driver igenom ute i kommunerna. Jag litar inte en sekund på att de som parti kan göra något gott för mitt land. De saknar helt enkelt både kompetensen, erfarenheten och intelligensen.

Jag tror inte att jag med denna text kommer övertyga en enda SD-anhängare om att rösta annorlunda. Men jag hoppas att du som kan rösta verkligen GÖR DET på söndag. Röstar för frihet, demokrati, miljö och jämställdhet.

Använd din röst – annars kommer någon använda din tystnad.