Titti lämnade en kommentar på min blogg, som fick mig att fundera."Det vore intressant att läsa dina tankar om hur man tar sig igenom livets svåra skeden (som utbrändhet eller uppbrott i relationer) och hur du hittar vägen framåt. Du delar ständigt med dig av tips på konkreta, praktiska metoder och mål – både på kort och lång sikt – som jag upplever som effektiva när livet eller arbetsuppgifterna känns övermäktiga (t.ex. Städa som Rut) men jag anar att det finns ett djupare lager i allt detta som vore fascinerande att läsa om...."
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Min mormor åt alltid en kanelbulle till frukost och sköljde ner den med en kopp kaffe. Som en förfrukost innan den riktiga frukosten. Själv gör jag gärna likadant och inleder helst dagen med en söt bulle och koffein. Det är gott, känns tryggt och kickar igång en morgontrött människa.
Snäckor, snurror, flätor, gifflar och längder. Kär bulle har många namn. Men i grunden är alla varianter gjorda av samma sorts vetedeg, med fyllning av socker, smör och ofta kanel. Kanelbullen är sannolikt det svenskaste fikabröd vi har. Idag är det svårt att tänka sig en tid när den inte var en del av vår kultur. Men första gången kanelbullar omnämns i skrift är i norra Hallands tidning år 1867 och inte förrän på 1920-talet började man baka bullar på konditorier runtom i landet. Först på 1950-talet när ransoneringar släppte och priset på smör, socker och vetemjöl sjönk blev det populärt att baka kanelbullar i hemmet.
Nu har vår kanelbulle gått på export världen över. I till exempel USA toppas den ofta med en kladdig glasyr istället för pärlsocker och är betydligt sötare och fetare än den svenska bullen. Amerikaner verkar också uppfatta kanelbullen som en slags frukostbulle. Kanske lite märkligt för oss svenskar som mest äter bulle på kalas och som fika. Men när jag minns mormor Ruts förfrukost blir det genast mindre märkligt.
1999 fick kanelbullen en egen dag, den 4 oktober. Med åren har dagen blivit allt mer populär och det säljs omkring sju miljoner kanelbullar i Sverige just då. Och då har vi inte ens räknat in alla bullar som bakas i våra hem. Svenskarna är erkänt flitiga och skickliga hemmabagare. Färdiga kakmixer som är populära i andra länder har aldrig riktig slagit igenom här. Kanske kan vi tacka kanelbullen för det? För de är egentligen ganska krångliga att baka. I alla fall jämfört med bakverk som kladdkakor, chokladbollar och smulpajer. Jästbröd tar tid och kräver dessutom noggrant mätta mått och temperaturer. Men tack vare kanelbullens popularitet är svensken så illa tvungen att lära sig baka med jäst. Och säg den svensk som inte rullat kanelbullar på hemkunskapen åtminstone en gång under skolåren? Själv dubblar jag alltid degen när jag väl bakar vetebröd. Det är jäsningen och all väntan som tar tid. Bakar jag väl bullar kan jag lika gärna göra många!
(Den här texten är hämtad ur Claras Kakbok)
Om du är baksugen idag på Kanelbullens dag kan jag varmt rekommendera mina goda vaniljknutar)
Jag är dålig på att resa. Eller rättare sagt är jag dålig på övergångarna mellan hemma och borta. För mig kostar det på så mycket och tar alltid lång tid att landa när jag väl kommer hem igen. Här är strategierna jag hittat för att snabbare komma till rätta....
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Nu är vi framme vid 2008 på bloggen. Ett omvälvande år där fyra livsavgörande saker inträffade.
25 januari dör mamma i en sjukhussäng i Umeå. Femtiotvå år gammal, fem år efter att hon först fått bröstcancer. Tre år efter återfallet. Dagen efter hennes död skrev jag:
Det är morgon och jag har precis vaknat. Ute är det så oändligt vackert med all snö och solen som glittrar. Jag kan inte förstå att solen går upp fast min mamma är död. Att människor bara lever vidare när min mamma inte kan göra det. Sorgen är förunderlig och vacker och jag bär på den. Som ett stort tomrum håller jag den mellan mina händer.
Efter att mamma dött kom en lång, lång period av sorg. Men märkligt nog också viss lättnad. Det oundvikliga hade slutligen skett. Och istället för att hela tiden sakna henne, ha dåligt samvete när jag inte var med henne och ständigt undra hur hon mådde. Så var hon med mig i hjärtat, jämt.
21 april. Första dagen på jobbet. Istället för att söka till Strömbäcks journalistutbildning som var min plan, blev jag värvad till lokaltidningen. De ville ha trafiken från min blogg till sin sajt, men att ge mig betalt bara för att blogga var lite väl sjukt. Så då då fick jag istället anställning som familjeredaktör. Jag minns att jag förhandlade mig till 25 000 kronor i lön och sedan mötte upp Elina på stadsbiblioteket och vi hoppade och skrek rakt ut. Jag var rik!
Jag flyttade bloggen till VF och började för tidningens räkning intervjua jubilarer och allehanda lokalbor som hade något mysigt eller hjärtknipande att berätta. Jag hade ingen aning om vad jag höll på med riktigt, men det var en utmärkt skola för mig. Och snart fick jag ett eget segment i tidningen – Claras helg – som mer reflekterade bloggens innehåll. Där gjorde jag recept, hemma hos-reportage, pysslade och skapade. Plötsligt kunde mitt arbete få ta tid och vara av högre kvalité. Jag fick dessutom en bättre kamera av tidningen, vilket höjde nivån drastiskt. Jag började ana att jag på sikt kanske skulle kunna leva på det här…
13 september. Vi gifter oss i Backenkyrkan i Umeå med släkt och vänner närvarande. Det kändes viktigt att sorgeåret 2008 inte bara skulle bli ihågkommet för det fruktansvärda. Utan också för att livet gick vidare och att vi firade kärleken. Att gifta mig ung och tidigt starta familj var en direkt konsekvens av att mamma dog. Vem vet hur länge man får leva? Bäst att börja med det man helst av allt vill göra. Och jag visste att jag ville leva med Jakob och skaffa barn.
24 december. Första julen utan mamma. Vi klarar inte av att fira som vi alltid brukat göra, hemma hos mormor och morfar. Istället firade vi i farmors gamla hus i Glommersträsk. Med min farbror Lars, faster Inger och hennes man Ulf. Det blev en av de finaste jularna någonsin. Vi pratade minnen, gick på julgudstjänst och tittade på gamla hemvideofilmer som Ulf hade gjort. Då grät jag med polotröjan uppdragen för ansiktet. Vi pratade också om ett hus jag och Jakob varit och kollat på. Ett litet ruckligt putshus från trettiotalet, i en by fem mil utanför Umeå. En by som ingen av de närvarande hade hört talas om tidigare. Min farbror uppmuntrade oss.
-200 000 kronor? Det får ni ju inget annat hus för!
I måndags stannade jag på Förlagssystem i Falun och signerade alla förbeställda ex av min bok. Börjar få in snitsen nu och är riktigt snabb. Dessutom får jag alltid så bra hjälp av personalen att packa och lasta böckerna så att jag bara kan fokusera på skrivandet av själva signaturen. Öppnar inte ens böckerna själv, för då hade det tagit för lång tid. Bara sätter dit min krumelur och är glad att Clara är så lättskrivet med skrivstil.
Det här var första gången jag fick se boken eftersom jag fram tills nu bara haft en dummy av den. Bläddrade med både skräck och förtjusning. Tänk om något blivit fel, trots alla korrvändor? Tänk om det inte skulle känna så roligt som jag föreställt mig eller om jag inte skulle vara så stolt som jag vill vara? Men närå, det var ingen fara på taket för jag kände mig supernöjd. Snart börjar den dimpa ner i brevlådorna hemma hos alla er som förbeställt. Hoppas ni också ska tycka om den!
Veckans poddavsnitt spelades in i baksätet på min bil, från parkeringen utanför Strand. Malin har läst Måns Zelmerlövs nya bok och delar med sig av minnesvärda bitar. Jag har fått en insikt om mitt psykiska mående. Varför jag är så mörk och gråter jämt?
Det handlar om vad som händer bakom kulisserna på Skavlaninspelningen. Någon blev tillplattad. Någon var indie. Men vad gjorde Laleh egentligen?
Att lämna Strand var som att vakna ur en dröm. En härlig, intensiv dröm som jag har befunnit mig i under två veckor. Och som alla vet kan det vara omtumlande att vakna upp från en dröm. Idag har jag den där oron i kroppen....
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Det finns vissa saker som verkligen imponerar på folk, helt utan anledning. För om de bara visste hur lätt det var skulle de inte bli imponerade alls. Till den kategorin hör att koka sin egen sylt, göra sin egen saft samt att baka småkakor. Det är liten insats för stor utdelning och här kommer mina bästa tips för att lyckas med småkaksbaket.
7 grundknep för att lyckas
En hushållsassistent med knivar är din bästa hjälp för att snabbt få ihop en mördeg. Arbeta hastigt degen till småkakor, så att den precis går ihop.
Använd alltid kylskåpskallt smör, om inget annat anges. Margarin kan ersätta smör om du föredrar det.
Häll inte i allt mjöl på en gång. Tillsätt lite i taget så att du hinner känna konsistensen på degen.
Provgrädda först en kaka. Då ser du om behöver justera storleken eller tillsätta mer mjöl eller fett.
Ägna omsorg åt att göra alla kakor lika stora. Då gräddas de jämnt.
Använd bakplåtspapper på plåten eller smörj den med smör. Låt alltid kakorna kallna innan du tar dem av plåten, så behåller de sin form och går inte sönder.
När du ändå ska baka småkakor och har tagit fram alla ingredienser – överväg att göra en dubbel sats av grunddegen och sedan variera hur du bakar ut den. Du får dubbla mängden kakor utan att för den skull behöva göra det dubbla arbetet.
När du väl lärt dig att göra mördegen kan du experimentera för att skapa nya, egna recept.
Variationer att testa
Kryddor som kanel, kakao, kardemumma, rosmarin, ingefära, nejlika eller saffran.
Cocktailbär, kanderade apelsinskal, färsk rosmarin, blomsterströssel, korinter och russin, vallmofrö, solrosfrö eller nötter.
Nougat, smält choklad, kolasås, sylt, gelé eller marmelad är gott att ringla över småkakorna.
Godis som Polly, Daim, krossade polkagrisar eller Marianne kan vara gott i degen.
Lägg kakorna dubbla med kristyr, glasyr eller smörkräm smaksatt med till exempel arrak eller punsch.
Garnera dem med strössel eller sockerpasta.
Om det ändå blev tokigt
Är degen torr och svår att baka ut?
Sannolikt har du tillsatt för mycket mjöl. Pröva att arbeta in lite mer smör i degen.
Flyter kakorna ut vid gräddning?
Sannolikt har du tillsatt för lite mjöl i degen. Knåda in lite till och provbaka ytterligare en kaka, tills du är nöjd med konsistensen.
Är kakan seg istället för spröd?
Sannolikt har du överarbetat degen. Undvika att knåda degen när du blandar till den.
Bonustipset!
Släng inte småkakor som misslyckats. Smula och använd som topping i en smulpaj eller som ströbröd till en kaka. Blanda ner kakbitarna i glass eller servera med vispgrädde och bär. Eller varför inte strö kakorna över en fruktsallad eller blanda i en lyxig granola?
Idag packar jag ihop mitt rum och säger hej och tack till underbara, ljuvliga Ellen Keys Strand där jag spenderat de senaste tretton dagarna. Här kommer - aningen osorterat - bilder från min vistelse. Det har varit spännande, läskigt, vilsamt och framförallt vansinnigt roligt att få vara här och arbeta. Jag kommer bära med mig denna plats så länge jag lever och förhoppningsvis kommer jag tillbaka redan till våren. Inte som stipendiat - men för att göra någonting annat...
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
