Juliga ljud kan hjälpa oss att komma i stämning – precis som julmusik gör. Finns det något mer stämningsfullt än snöknarr, bjällror och vind som viner utanför fönstret?
Sätt dig till rätta i lugn och ro och blunda och lyssna på ljudet nedan.
Det kommer från Ljudkalendern vi gjorde till En Underbar Pod i december 2019.
Nu är det vabb igen. Mindre än en vecka hann familjen vara frisk innan först jag och sedan småbarnen blev sjuka. De små har fyrtio graders feber. Förkylningarna tar om och tar om och tar om igen så att man kan bli tokig för mindre.
Har spenderat så mycket tid i sängen de senaste veckorna och det är verkligen inte bra för psyket. Tiden jag lägger på instagram har ökat och jag märker att det får mig att må urdåligt. Inte de få konton jag följer – för de har jag ju valt av en anledning. Utan allt jag får se som jag inte valt att följa. Som bara trycks upp i mitt ansikte.
Jag lägger så mycket tid på klipp som ger mig noll glädje. Ändå fastnar jag där eftersom IGs algoritmer är djävulska. De inser att klippen är begärliga och så skickar de på mig ännu mer att fastna i. Mer av det jag inte vill ha.
-Instagram strävar efter att ge dig det du uppskattar säger instagrams VD Adam Mosseri. Om du föredrar reels kommer du få se fler reels menar han.
Men det är en sanning med modifikation. För jag föredrar inte reels. De är bara det att reels är det allra mest hypnotiserande och svåraste att sluta scrolla runt i. I själva verket vill jag – inte så länge som jag lever – behöva se ett enda klipp till på någon som snubblar eller dricker en öl på ett lustigt vis.
Ibland äter jag för mycket snask framför teven till fredagsmyset. Så pass att jag mår illa efteråt. Ville jag detta? frågar jag mig. Ja, smaklökarna ville det just då. Men ville jag det i någon djupare mening? Gav det mig bestående lycka och glädje? Var jag hungrig? Nej, verkligen inte. Om jag lyssnar på den rationella delen av min hjärna så önskar den att jag bara smakat några bitar.
Bara för att ens belöningssystem skriker efter något betyder det ju inte att man egentligen vill ha det. Bara för att min hjärna fastnar i de djävulska algoritmerna på instagram betyder det inte att jag vill det. Inte ett enda dugg. Jag önskar att jag bara fick se de konton som jag har valt att följa. Inget mer. Och ja, jag vet att man kan ändra inställningar och bara få upp flödet med ens favoriter. Problemet är att man måste göra om det varje gång man öppnar kontot. Och glömmer man att göra det så är man där igen. Fånge i garnet. Instagram är väl inte så dumma att de skulle låta oss välja bort deras skit permanent? Nej de tjänar ju på vår uppmärksamhet.
IG har blivit den där kvarlämnade godispåsen med äckliga bitar som man ändå inte kan låta bli. Och de goda godbitarna – de jag valt med omsorg – de går inte att hitta i kökkenmöddingen av skräp.
Jag märker att jag vänder mig till bloggvärlden för stillsammare läsning. Kvalité, välskrivna texter och skönare tempo. Tyvärr är det inte så många bloggare som håller på fortfarande. Och många av dem ligger på stora plattformar där varje radbrytning genererar en ny reklambanner över hela sidan. Stressigt, rörigt, fult och svårläst. Så det slutar med att jag tar upp en bok istället.
Tänk att det skulle bli instagram som gav mig läslusten åter.
Nu är jag förvisso hemskt partisk i frågan – men om du söker en klapp till ett barn i din närhet då skulle jag verkligen rekommendera den gröna karamellen Nu bakar vi. Enkla recept med pedagogiska steg-för-steg illustrationer som hjälper de små bagarna att bli mer självständiga i köket.
Våra prisbelönta kokböcker för barn används av barn i alla åldrar men 6-11 år är nog vanligast ändå. Jag vet att det brukar vara en vanlig fråga.
Det här är en kokbok att läsa, tumma, kladda i, ta fram gång efter annan och använda tills den nästan faller i bitar.
Just nu kostar den 145 kronor hos Bokus istället för 169. Tips tips!
Få saker lockar fram minnen lika starkt som dofter kan göra. Någon passerar en på bussen och har samma parfym som ens tonårskärlek och plötsligt sköljer alla känslor över en på nytt…
Med det i åtanke – vad doftar julen för dig? Och finns det något sätt som du kan locka fram den doften igen? Så att du får hjälp av tidigare jular att komma i stämning.
Är det lackstång som smälter, rödgransris i ett krus eller en blå hyacint?
Testa gärna att göra en ångande brygd – en så kallad simmer pot – som får stå och sjuda och sprida väldoft. Lägga i apelsinskivor, grankvistar, kanel, nejlikor, ingefära, pomerans eller vad du nu vill. Fyll på med lite vatten och värm upp.
Hemma hos mig står den ovanpå vedspisen och varje gång vi gör upp eld så började det dofta jul igen.
Det var trötta och glada barn som återvände från skogen imorse. Det hade blivit kallare under natten och Essa hade legat och morrat ut i mörkret så det var nog ganska skönt att få komma in och tina upp.
Bertil gjorde eld i vedspisen och jag utnyttjar den till lite av varje just nu. Som att rosta bröd och tina lussekatter.
Sedan blev det fika för hela slanten
På med ullunderställ och sedan moooot julkalendern i soffan. Där blev vi liggande ett bra tag – flera timmar faktiskt – och såg det ena programmet efter det andra.
Men sedan tog Jakob ner sparkarna från garagevinden. Och Bertil som hela tiden ber om att få göra “riktiga saker” fick i uppgift att sparka till affären och köpa mjölk och clementiner och lite senap. Han var så söt där han försvann i sin pälsmössa med en kånken på ryggen. Och när han kom hem en timme senare ville vi också gå ut.
Ett egendomligt väder var det idag. Solen sken samtidigt som det oupphörligen singlade ner snöflingor.
Sju minusgrader. Det ska snöa mycket mer i veckan och det ser vi verkligen fram emot! Håller tummarna för att det ska snöa så mycket att vi kan åka slalom på jullovet.
Då behöver det komma några decimeter i alla fall.
Sparkpremiären på hösten och cykelpremiären på våren. Det är de enda premiärer jag är intresserad av att bevista.
Sån frihet att kunna glida fram utan motstånd.
Vi gjorde dock diverse stopp för att kolla på extra snygga pinnar och plankor. Bertil är en hårding som sparkar utan jacka. Istället endast iförd sin mormors gamla randiga blus från Gunilla Pontén.
Vi svängde förbi Stina och Emils fina hus. Säg något snyggare än falurött mot den vita snön?
Ja, det är väl kanske rosa himmel då.
Snart togs hela himlen över av ett rosa ljus
Overkligt fint.
Himlen är ju vacker på sommaren också men då finns det ju så mycket annat som konkurrerar med den. På vintern får den vara stjärna ifred.
Snö och rosa himmel – vilket makalöst My Little Pony-väder.
Vi gick in och värmde oss och jag somnade sedan i soffan med Ulf på magen och sov bort halva eftermiddagen. Det var precis vad jag behövde den här söndagen!
Igår morse vaknade jag av upprörda röster och två små barn som kom in och bråkade om ett “Harry Potter-svärd” (en trollstav) och vem som egentligen fått ha den mest under morgonen. Som vanligt blir man föga munter till sinnes när man vaknar med krav på att lösa ett bråk som man inte har någon insyn i. Men humöret ljusnande betydligt när jag såg att det kommit mer snö under natten. Så jag baxade mig ur sängen och gick ner i köket.
Någon hade eldvakten.
Det här med att mina barn är så otroligt påbyltade inomhus? Det kan ju lura någon att tro att vi typ har åtta grader varmt. Men fullt så goda miljöhjältar är vi tyvärr inte. Alla verkar dock älska sina luvor, tjocksockar, ullunderställ och fleecejackor. Så vi kanske borde göra det kallare? Notera att den yngste förmågan dessutom har på sig vinterstövlarna inomhus.
När jag hade fått i mig kaffe och orkat agera fredsdomare kring Harry Pottersvärdet kröp jag ner i soffan med filurerna och såg på julkalendern. Verkar väldigt lovande! Ulf har tagit intryck av första avsnittem och tycks numera tro att jag och Jakob blivit bortrövade om vi inte omedelbart går att lokalisera i hemmet.
Tycker det vita, kalla ljuset utifrån är så vilsamt. Hela hemmet ändrar färg. På sommaren kastar guldig sol och grön växtlighet sina reflektioner i rummen. Men nu är det vitt, vitt, vitt. Och sedan blått i en halvtimme.
Efter att vi ätit frukost gick jag och pojkarna ut till fåren.
Vi hjälptes åt. Matade med kraftfoder.
Bytte vatten och skottade ut en ny fräsch halmbädd. Lika tillfredsställande som när man bäddar rent i barnens sängar och puffar kuddarna och lägger gosedjuren på plats.
Bra att vi kunde hjälpas åt för jag får som sagt hosta av ansträngning i kall luft. Och titta på min tragiska ansiktsfärg! Den är rosavitgrå som en papprig, dammig sida ur en dagstidning. Och så kommer den förbli till slutet av april ungefär.
Men tur att det finns annat fint att vila ögonen på.
Och det var väldigt vackert ute idag när det singlade stora flingor från himlen.
Och när vi strött halm och gjort fräscht satt vi och kelade med damerna en lång stund.
När vi kom in hade jag fått upp farten så då drog jag fram lite julpyssel. Kottar, tyg, garn, limpistol och fårull. Ullen är faktiskt kvar ända sedan Snabbaste fåret i Rysslands dagar.
Mitt bästa knep för att på ett trevligt sätt kunna pyssla med barnen – det är att aldrig försöka peppa innan. Jag säger inget alls utan plocka bara fram allt i stillhet och sedan börja jag pyssla själv. Då brukar barnen nyfikna ansluta och man slipper speedad stämning och barn som får sammanbrott eftersom kompetensen inte matchar den konstnärliga visionen de hunnit bygga upp i huvudet medan de gick och peppade.
Barnen gjorde så himla söta små tomtar till sitt eget tomteland uppe på rummet.
Jag hade fullt sjå med att assistera de små men hann ändå med att göra en egen liten tomtegumma.
Sedan åt vi lunch och alla donade på med sitt och jag beslöt mig för att koka lite julgodis.
Någon gömde sig för någon annan för att få ha kvar trollstaven. Utan vinterstövlar.
Inte anade jag att den här lilla vinkeln bakom köksön skulle bli så välanvänd. Både som gömställe vid kurragömma och tjurhörna för den som är irriterad och behöver vara ifred.
Parallellt med julgodiset kokade jag en rejäl laddning lingonsylt. Vi skulle äta palt till middag och då behövs lingon i parti och minut!
Jag märker hur hela familjen verkligen behöver näringstät, tung och mjuk mat just nu. Och jag tror att man ska ha respekt för vilket speciellt klimat det är här uppe. Så mörkt och så kallt. Självklart måste man fylla på lite extra.
Medan jag bakade julgodis somnade lillebror hos Essa
Storebror började sy fast sina scoutmärken och mellanbrorsan satt och ritade manga.
Jakob strängade om sin ena gitarr.
Friden när alla i familjen nöjt pysslar på med någonting på var sitt håll. Aaaaah. Njuter. Det har inte hänt så ofta för oss, för vi har haft småbarn så utspritt och så länge. Men nu när Ulf lugnat ner sig kan sådana stunder plötsligt uppstå.
Det blev en långsam middag efterföljd av akut paltkoma för mig och Bertil i soffan.
Men när alla hämtat sig från koman packade Jakob och barnen varsin stor ryggsäck och begav sig med Essa ut i skogen. För att sova ute under bar himmel. Puh.
Jag var glad att jag istället fick sova inne med Ulf. Som minsann också ville sova i sovsäck och självklart fick göra det. Men bredvid mig istället. Inomhus.
Lägg dig till rätta på sofflocket med en filt över benen och blunda. Fundera på en önskning du har. En julklappsönskning till dig själv. Det kan vara en fantastisk överdådig fantasipresent – eller en alldeles rimlig gåva. Bara du vet.
Kanske börjar istället tankarna på alla andras julklappar att mala och snurra. Vad ska du köpa? Hur ska du hinna ordna allt? Men låt bara de tankarna komma och passera – utan att varken försöka förskjuta eller fånga in dem.
Om du fick önska något som bara var till dig. För din glädje. Vad skulle det vara då?
Dricker du kaffe? Brygg i sådana fall en kopp och dofta över lite nymalen kardemumma eller kanel. Sätt dig sedan skönt till rätta med din kaffekopp. Utan bakgrundsljud som musik eller distraktioner som mobiltelefonen. Bara du och din kopp.
Lägg märket till färgen på kaffet. Hur koppens värme känns mot handflatorna. Lägg märket till hur doften skiljer sig från vanligt kaffe. Hur doftar det? Följ ångan från kaffet med blicken. Blås i kaffet och se hur ytan krusar sig. Läppja försiktigt och känn den första klunkens hetta i munnen.
Drick under andakt och märk hur värmen från kaffet sprider sig i magen och vidare ut i kroppen.
Sitt kvar en stund efter att du druckit upp och res dig sedan långsamt.
Nu har jag inte kunnat träna på över tre veckor och det kommer nog hinna bli fyra innan den här hostan har lagt sig. Jag har inte ens kunnat gå en rask promenad eftersom hostan triggas av motion. Känner hur det kryper i hela kroppen för det enda jag skulle vilja göra nu är att springa, lyfta skrot eller åtminstone gå en riktigt lång promenad.
Jag tänker tillbaka på hur det var innan jag hade barn. De där fem åren mellan studenten och att jag fick Bertil. Och hur sällan jag var sjuk då. Minns att jag till och med kunde längta efter en riktig förkylning bara för att få vila med gott samvete. Känns väldigt främmande nu.
Jag försöker intala mig själv att jag snart är helt återställd i lungorna och att humöret då kommer följa med. Att allt kommer att bli lite lättare så fort jag får använda min kropp igen. Och egentligen är det ju ett gott tecken på hur mycket träningen hjälper mig, när jag saknar den så mycket om den uteblir.
Och så fantiserar jag om och längtar efter längdskidsäsongen som snart kan börja här – bara vi får lite mer snö. Då kan man snacka träningspepp!
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
