Hoppas ni haft en härlig påskafton allihopa. För mig sammanföll den med min födelsedag. Fyllde 33 år igår och vi firade påsken hos Jakobs mormor. Underbart väder, god mat och härligt häng i solen på verandan. Plockade knappt upp kameran utan njöt bara av stunden. Och somnade strax efter middagen för att vakna tolv timmar senare. Det märks att jag har en del sömn att ta igen.
Vad jag ska jag då fylla mitt 34e år med?
-Massa familjetid. Är så kär i mina barn och njuter som mest när jag får ha dem i närheten och bara sitta och titta på dem
-Massa omvårdnad av mig själv. Är så sliten i kroppen efter graviditeten. Nu vill jag överösa mig själv med träning, bra mat, sömn och aktiv vila. Som trädgårdsarbete och bokläsande och att umgås med mina vänner. Jag förtjänar fasen bara det bästa!
-Lagom mycket arbete. Jag tar ju faktiskt mitt livs första “riktiga” mammaledighet. Nej, jag är inte ledig på heltid – men mer ledig än tidigare. Och vill inte låta arbetet inkräkta för mycket på det. Mest vill jag amma och få en chans att återhämta mig från det jobbigaste min kropp varit med om.
Slutligen vill jag bara säga tack. Sista tiden har jag fått så fantastiskt många fina kommentarer av er läsare. Er respons gör att det är roligare än någonsin att blogga. Även om jag just nu har svårt att hinna med att besvara kommentarer som jag brukar. Tack för att ni hängt med mig ytterligare ett år och vill fortsätta att följa mitt liv <3
Jag är så otroligt glad över att jag nu har inlett ett längre samarbete med Adlibris. Att läsa har alltid varit ett av mina stora intressen och anledningen till att jag så småningom valde att plugga litteraturvetenskap. Nu när jag fått barn känns läsandet ännu viktigare. För att förhoppningsvis föra vidare läsglädjen till dem! Och tack vare samarbetet med Adlibris har jag alltså anledning att mer regelbundet läsa och tipsa om nyutgiven litteratur!
Den här gången tänkte jag lyfta tre fina barnboksnyheter ur vårens utgivning. Tre böcker som jag fastnat för. Visste ni att Sverige är ett föregångsland inom barnbokslitteratur? Få andra länder ger ut barnböcker med så moderna teman, som visar på olika typer av familjer och sätt att leva. Vi ligger långt före de flesta andra länder. Också vad gäller typen av illustrationer, som ofta är väldigt nyskapande. Jag tycker att vi gott kan kosta på oss att vara lite stolta över vår svenska barnbokstradition.
Först ut är Dom som kallas vuxna. En helt underbar bilderbok av Annica Hedin och Hanna Klinthage. Vi läste den från pärm till pärm och direkt efteråt ville barnen läsa den ett varv till.
Boken har ett lite annorlunda upplägg, där varje uppslag tar upp något som är typiskt för vuxna att göra – men ganska konstigt från ett barns synvinkel. Frågor som varför köper vuxna inte lördagsgodis? Eller varför gråter inte vuxna när de slår sig? Och så kommer olika svar som vuxna brukar ha på dessa frågor. “Jag har liksom glömt hur man gör när man gråter. Jag tränade bort tårarna när jag blev tonåring. Då ville jag se tuff ut”. En annan svarar “Jag gråter helst i smyg så att ingen blir orolig” och en tredje “Jag gråter när jag ser nåt vackert. Då är det som att känslorna bara svämmar över”
Mina barn var så fascinerade över svaren. Och det visade sig att de hade haft just dessa undringar själv. De funderade på vilka svar som kunde tänkas stämma in på mig och pappa – och varför svaren kanske är annorlunda för barn.
Varför har vuxna så bråttom? Varför önskar sig vuxna tråkiga saker när de fyller år? Varför går vuxna på promenad när de ändå inte är på väg någonstans? Varför badar vuxna så kort? Just sådana frågor tas upp i boken. Och illustrationerna är helt magiska. Humoristiska och roliga och riktigt rörande.
Det här är en av de böcker som väckt mest frågor och diskussion här hemma (någonsin!). Vi har redan hunnit läsa om den flera gånger och varje gång fastnar vi i någon ny detalj att fundera över. Boken rekommenderas varmt!
Tove Janssons klassiker Det osynliga barnet kommer nu i en nytolkning som fått titeln Mumintrollen och den osynliga gästen. En rikt illustrerad bilderbok där Cecilia Davidsson och Filippa Widlund tolkat originalet på ett lite lättare språk, med fler illustrationer
På ett väldigt poetiskt och vackert sätt skildras vad som händer med barn som inte får kärlek och bekräftelse. Hur Ninni som blivit skrämd av vuxenvärlden, tillslut blir helt osynlig. Muminfamiljen testar alla knep för att hon ska bli synlig igen – men det går trögt. Bara delvis kommer hon tillbaka. Och det är först när ilskan får ta plats, som hon verkligen blir synlig. Det är då hon kan bli sig själv.
Det här är en så otroligt fin och tankeväckande berättelse. Läs den! Visst innehåller den ganska mycket text – men min fyraåring tappade inte intresset för en sekund.
Slutligen vill jag tipsa om en lättläst och spännande kapitelbok för lite äldre barn. Nämligen Mysterieklubben och det hemliga rummet av Patrik Bergström och Filippo Vanzo.
Det här är första delen i en helt ny serie. Som börjar med att Amanda och hennes föräldrar flyttar till staden Vilunda. Och att hon bakom väggen i det gamla huset upptäcker en hemlighet. När hon lär känna Carl bestämmer de sig för att tillsammans starta Mysterieklubben. Och snart dras de in in ett spännande äventyr…
Det här är en perfekt bok för lite äldre barn som kommit in i bokslukaråldern!
Jag är så glad över att jag dokumenterar min vardag så noga. Kan bli sittande på instagram ibland, och kolla gamla bilder och tänka på allt fint jag får vara med om.
Här är ett knippe bilder som fick hjärtat att slå volter när jag såg dem igen.
Min flock
Vi tågluffade genom Italien för prick ett år sedan. Och barnen var ljuvliga från början till slut. Deras enda önskan var att få springa barfota på en gräsmatta. För hemma låg snön tjock. Här är min flock på väg till en park i Verona. Med gräsmatta.
Återföreningen
Min kompis Sanna gifte sig i juni, på en båt i Stockholms skärgård. Och under bröllopet fick jag hänga med mina älskade gymnasiekompisar, som inte varit förenade sedan mitt eget bröllop för tio år sedan. Vädret var strålande, vi grät så det skvalade. Och jag kände mig så fin i den här outfiten. Vi dansade tills vi stupade i säng på morgonsidan. På tågresan hem pratade Elina och jag oavbrutet i sex timmar. När vi klev av hade vi fortfarande inte pratat klart.
Mjuka mornar
I maj förra året var jag så overkligt lycklig. Vaknade varje morgon med pirr i kroppen. Kan inte minnas att jag känt sådär sedan jag var nitton och vrålkär i Jakob. Men i maj var det liksom själva livet jag var kär i! Den här bilden tog jag en tidig vardagsmorgon, när båda barnen och Melker kommit över till min säng. Strax efteråt tassade vi ut på farstubron och åt frukost i värmen.
Hönsglädjen
En mild kväll på gården, strax efter att vi äntligen skaffat höns igen. Världens mysigaste blandrasflock som värpte massor av ägg i olika färger. Någon vecka efter den här bilden knäpptes hade hela flocken blivit tagen av räven. Stor sorg. Men nu minns jag mest hönsglädjen!
Sinnligheten
När jag för första gången den våren hängde tvätt utomhus igen. Bäddade med lakanen och hela sovrummet doftade vårvind.
Farfarsminnet
När Bertil lärde sig cykla. Hans farfar kom förbi och tränade en hel dag med honom, tills han slutligen kunde. Att se Bertils glädje och farfars stolthet.
Första avslutningen
Den här bilden knäppte jag vid sextiden på morgonen. Inför Bertils första skolavslutning. Steg upp tidigt och dekorerade tårtan, strök barnens skjortor och plockade in blombuketter. Så mycket förväntan och glädje.
Överraskningen
Dagen efter skolavslutningen tog vi nattåget till min syster. Anna hämtade oss i Herrljunga. Kusinerna hade ingen aning om att vi skulle komma. På eftermiddagen dök vi bara upp på dagisgården och överraskade dem. Deras miner glömmer jag aldrig.
Återhämtningen
Bättre sortens lunchpaus på jobbet. Med Melker som sällskap.
Målgången
Efter flera års väntan. Först på att verandan skulle byggas klart. Sedan målas. Att cortenstålet skulle komma på plats. Och att jord skulle beställas hem och fylla rabatten. Efter all den väntan blev det äntligen dags att plantera. Stannade uppe sent och slet trots förkylning – bara för att jag inte kunde stå ut att vänta en minut till.
Nattsuddet
Elina och hennes yngsta barn hakade på mig och pojkarna när jag gjorde ett resereportage. Här var klockan ett på natten. Vi låg i vår trädkoja med älvsutsikt och skvallrade hemlisar, medan barnen slumrade ovetande. Hela sommaren låg fortfarande framför oss. Löftesrik.
Rötterna
Bad i sjön hos mormor och morfar. Samma plats som min morfar badade på för snart hundra år sedan. En känslan jag bara har där. Samhörigheten. Självklarheten. Inför just den plätten på jorden.
Ett litet plus
En veckas semester hos Jakobs mormor. Jag körde barnen i mjölkkärran ner till sjön. Och gick och undrade om inte mensen skulle komma snart? Eller helst av allt utebli. När mensvärken kom blev jag ledsen. Mycket mer än jag hade förväntat mig. Men morgonen efter hade jag fortfarande inte fått någon blödning.
Jakob kom och hälsade på och hade med sig ett graviditetstest. En tidig morgon innan alla andra hade vaknat så tog jag det. Ett plus på stickan. Hela världen sjöng.
Jag lägger dig i vagnen. I din lilla ulloverall. Med din stickade vita mössa. Rättar till nappen och den rosarutiga filten. Fäller bak suffletten några steg. Så att du får se på himlen. Du som knappt varit utomhus en minut i ditt liv.
Din stora bror har fått en ny röd cykel. 26 tum med snabba hjul. Din inte fullt så stora bror springer efter. Har hittat en reflexpinne i diket. Den agerar både vandringsstav och svärd.
Jag går sist. Långsamma steg. Hunden sicksackande kring mina ben. Lite skakig efter månader av stillasittande.
Vagnen gör spår i leran och fläckar mina gympaskor. Morgonsolen värmer kinderna och vi blir stående. Hör en ringduvas tydliga purrande. –Lyssna mamma! Det porlar i bäcken! säger storebror. Vi lyssnar på våren som rinner fram under snön. Ner över det branta berget. De är så stora nu, att jag kan lämna dem här. –Lek ni. Jag går vidare. Cykla hem när ni har lust.
En åttaåring. En fyraåring. Och en som är alldeles ny. Två gossar försvinner upp i skogen, på berget. Men du. Du ligger här. Kisar mot den blå himlen. Mot trädtopparna som för din blick bara är suddigt grönt. Och dina rosa kinder som aldrig tidigare känt någonting. Känner nu aprils milda vind.
De bästa presenterna som finns är loppade gåvor! Finns inga gåvor som gör mig så glad. Av matlaget fick vi fina loppispresenter till bebisen. Som den här gula stickade mössan.
Och två sparkdressar samt en handstickad liten kofta.
I det andra paketet låg det här. Så ljuvligt sött!
Mamelucker, stickade strumpor och en söt gammal barnbok.
Och så speldosan i form av en röd björn (?) som spelar en rar liten melodi och samtidigt rör på ögonen. Den ska få hänga vid skötbordet så småningom. Som distraktion under besvärliga blöjbyten.
Åh vilka härliga dagar vi har. Det känns nästan som sommarlov. Igår var det nitton grader varmt ute och jag var parkerad på vår soliga veranda. Barnen lekte utanför i bara kalsongerna. Jag ammade och lyssnade på poddar och läste trädgårdstidningar. Kom över några årgångar Allt om Trädgård på loppis. Så nu har jag att läsa!
Syskonsovning i solen, när tröttheten slog till.
En dag var vi bjudna till Albin och Ulrika på middag. De har så fint hemma!
Beundrade Ulrikas loppade vägglampetter
Och deras fina gamla kamin. En sådan här vill jag ha i vårt vardagsrum så småningom.
Och tapeten. Tapeten! Som en dröm.
Minns ni baggen som jag skrev om? Han som stångades. Han blev en väldigt god måltid.
Och vi hade lika trevligt som alltid. Och precis som alltid stannade vi alldeles för sent. Så att barnen blev odrägliga nästa morgon. Men det var det värt ändå!
Jag älskar färggrant påskpynt. Kitchiga porslinstuppar och grällt färgade fjädrar. Men ändå. Behövs det egentligen något mer än det här? Helt naturella ägg, från flera olika hönsraser. Som värper olivgrönt, bärnstensfärgat, flammigt och turkost. Orange, senap och ljust aprikost. Och så några fjädrar, som hönsen tappat i hönsgården. Och ovanpå allt – ett par underbart sköra vaktelägg.
Jag vet inte om era barn är som våra – men kära nån vad de älskar ketchup. Till allting. Och visst ska de få äta ketchup. En smula socker skadar inte. Men här är det inte frågan om några små mängder ketchup. Här är det stooora mängder. Då tycker jag att Felix Osötade Ketchup är en fantastisk nyhet.
Den osötade ketchupen är varken sötad med socker eller sötningsmedel. Utan bara gjord på mer tomat – och en kryddning som gör att ketchupen smakar precis som en ketchup ska göra. Och då kan de ju få äta hur mycket de vill till middagen!
Lite spänd var jag dock när jag skulle servera maten. Skulle de märka skillnaden? Fråga varför ketchupen inte “smakade som vanligt?” Protestera rent av? De har nämligen en fenomenal förmåga att nosa upp eventuella förändringar av deras favoritmat. Man kan liksom inte smyga ner nya ingredienser hur som helst…
Jag sa ingenting utan lät barnen förse sig själva. Att flaskan hade blå kork och såg lite annorlunda ut var inget som någon av dem lade märket till.
Sedan fick de mumsa i sig. Och först när det ätit färdigt frågade jag vad de tyckte om ketchupen. Vadå? Den var väl precis som vanligt!? sa storebror. Bingo!
Själv åt jag också med god aptit men tyckte inte riktigt att ketchupen smakade “som vanligt”. Jag tyckte att den var godare. Mer tomatsmak, lite kraftfullare liksom.
Ketchupen får full poäng från oss allihop! Felix Osötade Ketchup har 38% mer tomat än Felix original. Det enda sockret i flaskan är det som naturligt finns i tomaterna. Inget tillsatt socker. Inget sötningsmedel. Ketchupen innehåller faktiskt hela 83 procent tomat och är dessutom tillverkad i Sverige. Hur bra som helst! Håll utkik efter den blå korken i mataffären.
Till påsk så väl som jul är ju Astrid Lindgren den bästa inspirationskällan. Jag älskar våren i Bullerbyn. Lammningen och fjäderfärgningen. Det här var allt jag drömde om som barn. Och nu har vi snart egna lamm!
Det här kan vara den vackraste vy jag har sett. Så underbara små gårdar!
Det är så avskalat vackert dekorerat i mellangården. Enkla ris i fönstret, med små ägg och lite fjädrar
Älskar allt med den här inredningen. Är ganska likt hur det ser ut hemma hos våra grannkompisar Albin och Ulrika.
Inredningen hemma hos Olle går inte heller av för hackor. Så fina bruna nyanser ihop med gråmålade köksmöbler. Den lilla karaffen och den mönstrade vaxduken. Korgen i rotslöjd. Och så brickstället på väggen. Vill ha!!!
Och så har vi Lotta på Bråkmakargatan. Det här var min drömbild när vi renoverade köket 2010. Så härliga färger ihop. Köksluckorna, påskriset och de rutiga gardinerna. Lottas mammas lilla gula cardigan. Termosen i fönstret och den fina lilla radion. Avgudar allt!
Kan tipsa om att både Mer om oss barn i Bullerbyn och Lotta flyttar hemifrån finns på SF anytime. Har köpt hem och tittat med barnen flera varv. Så mysigt.
Igår påskpysslade jag och pojkarna. Vi målade ägg och gjorde påskkort.
Jag har ju en himla smart äggpump att tömma ägg med. Som såklart var spårlöst försvunnen när vi skulle pyssla. Så vi fick göra på det gamla jobbiga sättet. Men eftersom jag är förkyld och har ont i lungorna fick barnen själva blåsa ur äggen. Och det gjorde de med den äran! Sedan målade vi. Fast de olikfärgade äggen är så fina i sig själva att man knappast behöver måla.
Jag minns hur jag dekorerade ägg med mamma och Anna när jag var liten. Och gav bort äggkartonger med fina ägg till både farmor, mormor, faster och moster. Och nu sitter vi och målar tillsammans. Sånt mys.
Fast i ärlighetens namn målade jag bara ett ägg. Sedan tillverkade jag påskkort.
Någon hade gjort sig fin i både hårspänne och “hörängen” (dvs örhängen).
En annan använde fingrarna och målade påskkort med.
Att pyssla tillsammans med ungarna är bland det mysigaste jag vet! Nu ska här postas påskkort så de hinner fram innan helgen.
Det är så spännande när vi släpper kollektionerna för Miss Clarity. Tänkte vi rätt med klänningarna? Vilken modell går först? Vad verkar vara populärast? Ibland tycker vi likadant som kunderna. Ibland är det otippade modeller som säljer bäst.
Astrid är en modell vi haft i flera säsonger och som alltid är populär. Ingen omlott utan en ganska rak klänning med en knut/lite rynk i midjan. En av mina egna favoritmodeller. Tyvärr är den lite lurig att bära när man ammar så jag är glad att jag passade på och bar den massor innan bebisen kom!
En ganska ny modell (vi hade den dock i novembersläppet i ett annat print) är klännningen Erica. Den är i vävd kvalitet (de flesta klänningar är annars i trikåtyg). Tyvärr kan jag inte bära den när jag ammar, eftersom urringningen är stum. Och på slutet av graviditeten var magen enorm så då rymdes jag knappt, trots att klänningen har en fantastisk snurr i kjolen. Så den hänger nu i sovrummet som dekoration. Men nästa vår ska jag sporta den. Det är ett som är säkert. Annakarin är så vacker i den!
Avslutar med en svartvit bild på mig och Annakarin. Så här är känslan när vi jobbar ihop! Så glad över det vi byggt upp tillsammans.
Annakarin bär Kerstin i grönt. En klänningsmodell vi haft med i varje kollektion som släppts. Den går liksom aldrig ur tiden. Och jag har nya favoriten Mia (ingen omlott utan båtringad). Den är fin på kalas med pumps – men jag kommer bära den med typ vita converse till vardags. Och så min lilla jeansjacka. Om jag nu kommer i den. Det återstår att se.
Å det är så härligt att barnen fått påsklov! Tio dagar ledigt att skrota runt på. Kratta på gården, påskpyssla och grilla. Jag tycker att jag har fotat så mycket de sista dagarna. Men nu när jag ska lägga upp bilderna ser jag att jag missat att få med alla människor och bara fotat en himla massa matbord. Skyller på amningshjärnan. Och det faktum att jag är så hungrig nu för tiden att när maten väl kommer fram så glömmer jag allt utom att äta.
Så det här inlägget blir ungefär hälften så långt som det var tänkt. Men jaja.
Vi har i alla fall ätit långfrukost med smoothie och scones. Och både te och kaffe samtidigt. Varför välja? Jag börjar så smått bli sugen på kaffe igen efter nio månader utan.
Vi har haft matlag förstås. Bertil var en exemplarisk storebror.
Tillsammans med mitt morotsbröd. Följ båda recepten på bloggen och njuuuut! Det är två av mina populäraste bloggrecept.
Två blivande bästisar. Så gulliga <3
I helgen hade vi besök i flera omgångar och jag parkerade mig på verandan och bara njöt av ljuset och värmen. Att få bli riktigt uppvärmd, sådär att man kokar. Mmmmm
Snön ligger fortfarande på åkrarna som ni ser. Det ser värre ut än det egentligen är. För snölagret börjar bli riktigt tunt och vilken dag som helst kikar den bruna åkern fram under snön och då försvinner nästan allting på en gång.
Idag har vi i alla fall en lugn hemmadag. Jag känner mig riktigt förkyld och till och med bebisen är krasslig. Så det står vila på verandan med te och honung på schemat.
Till påsk vill man ju fira med en riktigt överdådig påsktårta. Just nu känner jag mig alldeles förälskad i knalligt gult i kombination med mild rosa. Så tårtan fick gå i dessa färger. Och eftersom jag ville imponera på barnen fick det bli en påsktårta i två våningar. Med marsipanlock och en fyllning av lemoncurd och blåbärssylt.
Receptet på påsktårtan gäller för en tårta i två våningar. Till den behöver du baka två tårtbottnar. Men dubbla inte receptet nedan rakt av. Gör istället samma smet två gånger efter varandra. Bakning är kemi och att dubbla smeten kan påverka resultatet negativt. Receptet på fyllningen behöver däremot inte dubbleras. Den räcker till hela tårtan.
Recept 1 st tårtbotten
3 ägg
2,5 dl strösocker
50 g smör
1 dl mjölk
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
smör och ströbröd till formen
Sätt ugnen på 175 grader varmluft.
Gör så här
Vispa ägg och strösocker vitt och pösigt. Smält smöret och rör i mjölken. Blanda med äggen.
Blanda vetemjölk och bakpulver i en skål. Vänd försiktigt ner det i kaksmeten utan att vispa allt för mycket.
Smöra och bröa en form. Häll smeten i formen och grädda i mitten av ugnen i ca 25-30 minuter. Känn efter med en sticka innan du tar ut den. Kakan ska inte vara kladdig.
Låt svalna och skär sedan tårtan så att den får tre lager. Upprepa med den andra tårtbotten.
Fyllning tårtor (ingredienserna räcker till båda våningarna)
5 dl vispgrädde
6 msk lemon curd
1-2 dl blåbärssylt
500 g marsipan
Gör så här
Vispa 4 dl vispgrädde med 6 msk lemon curd. Grädden ska bli fluffig. Ta en ny skål och vispa 1 dl vispgrädde och blanda med några matskedar blåbärssylt. Bred citrongrädden på det första lagret tårta. Lägg en botten ovanpå. Bred sedan blåbärsgrädden på det andra lagret tårta. Lägg på översta lagret tårta. Kavla ut drygt hälften av marsipanen till en platta som täcker den första tårtan. Pudra diskbänken med florsocker om marsipanen vill kladda fast. Lägg över marsipanen på tårtan och skär bort överflödig marsipan.
Upprepa samma procedur med tårta nummer två. Men avsluta den tårtan med att bre citrongrädde ovanpå toppen av tårtan. Forma det gärna lite som en kupol. Kavla sedan ut det andra lagret marsipan och lägg som ett lock ovanpå alltihop. Skär bort överflödig marsipan.
Använd därefter en stekspade för att försiktigt placera den mindre tårtan ovanpå den större. Jag tvinnade också små marsipanband för att göra skarven mellan tårtorna lite snyggare. Och så avslutade jag med att modelera två kycklingar ovanpå tårtan. Om du hellre vill kan du förstås dekorera tårtan med färska bär, marsipanblommor eller lite florsocker.
Är det sant att jag håller ett barn på min arm och ser mig själv i dess blick, att fjärdarna gnistra och jorden är varm och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år, vem är jag, vad bär jag för namn? Du skrattande knyte med mörkbrunt hår, hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står. Var har jag varit förut? Jag väntade visst miljoner år på denna enda minut
Den här dikten av Erik Lindorm (skriven 1921) fick vi med oss från BB när Bertil föddes. Tycker fortfarande att den är så otroligt fin. Bara det att den skrevs för hundra år sedan – och att känslan inför miraklet barn var lika stor då som nu.
Jag tycker mycket om tanken på att jag förenas med generationer av mammor före mig. I min omsorg och oro för barnen. I den gränslösa kärleken. I hoppet jag bär för deras liv. På samma sätt förenas jag med mammor över hela världen. Som känner samma sak som jag gör. Men som lever på flykt, i våldsamhet eller svår fattigdom. Moderskärleken är densamma. Viljan att ge sina barn allt och lite till är universell. Är det några vi måste satsa på. Hjälpa och stötta för att åstadkomma en bättre värld. Så är det alla dessa mammor ♡
Efter en graviditet där jag i stort sett saknat aptit är det ljuvligt att vilja äta igen. Och som jag äter! En klassiker efter alla förlossningar är några veckor med nyponsoppa-diet. Äter nyponsoppa till varje mellanmål. Med grädde och mandelbiskvier. Iskall ska den vara. Det är så gott att jag nästan svimmar. Det sötsyrliga, gräddiga, krispiga ihop. Den enorma mängden kalorier samt massa vätska som man annars ständigt lider brist på när man producerar mjölk. Bästa melliset!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
