Putsa köttet från hinnor och skär det i kuber. Stek i omgångar i smör i en stekpanna och lägg sedan över i grytan.
Skala och skär löken i klyftor och stek därefter löken på låg temperatur, utan att den tar färg. Lägg över i grytan. Häll lite vatten i stekpannan, vispa ur den och häll över grytan, för att få med alla goda smaker.
Tillsätt resten av vattnet, portern och viltfonden. Mortla ner enbär och lägg i lagerblad och timjan. Låt köttet sjuda under lock i minst 90 minuter. Köttet ska kännas mört.
Skala palsternacka och morötter och tärna. Lägg ner i grytan tillsammans med den torkade svampen. Låt koka på låg temperatur under lock i ca 30 minuter. Om mycket vätska kokat bort – tillsätt någon deciliter vatten.
Tillsätt messmör, gele, soja och grädde. Samt salt och peppar efter smak.
Red eventuellt grytan med lite maizena för att göra såsen lite tjockare.
Strö över färsk timjan och servera med hasselbackspotatis.
Såg en reel med texten: Att vara 40+ är att orka 90 kilo i marklyft men sträcka sig när man vänder på huvudkudden. Precis så är det ju! Jag har (utan att ha märkt när det skedde) skadat vad jag tror är...
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Det här med att läsa igenom tjugo års bloggarkiv är mer mentalt ansträngande än jag hade föreställt mig. Det dyker upp många minnen och ledtrådar till varför livet blev som det blev. Ibland gör det ont.
Under läsningen av 2012 fastnar jag för hur många texter som handlar om stressen. Att få ihop mammalivet med att driva företag, att inte ha någon avlastning i mitt arbete och att allt mer vara i fokus för folks granskande blickar. Samtidigt saknade jag rutiner, vanor och struktur som kunde hjälpa mig på vägen. Inte konstigt att jag kraschade tre år senare!
Jag ser det maniska draget så tydligt. Det som jag hade innan jag blev utmattad och som nu nästan inte finns kvar. I bra sås reder sig själv skriver jag om ilen jag fick när jag blev helt besatt av någonting och hur jag kämpade för att orka med när jag tog fan i båten.
Men det blir också tydligt hur jag kämpade med mina värderingar kring att downshifta och nöja mig med enklare för att kunna leva mer. För samtidigt som jag hade dessa värderingar snurrade mitt liv allt snabbare. Och det jag behövde välja bort för att få ett rimligare liv – det var en rolig karriär. Och det hade jag inte tänkt så mycket på. I mina tankar om downshifting handlade det mer om att våga avstå från trista jobb för att leva enklare materiellt och ha mer tid och frihet för sin passion. Men om passionen ÄR ens jobb, vad händer då? Minns att jag brottades enormt med prioriteringarna och skrev om det i inlägget ett år utan chaufför.
Samtidigt såddes under den här tiden ett frö kring vad som så småningom blev matlaget och en mer kollektiv livsstil. Vi började umgås mer med Albin och Ulrika och jag bloggade om att låna varandras bebisar under barnledigheten för att turas om att vila. Och att bytlåna leksaker som barnen tröttnat på. Jag skrev också mycket om hur roligt det var att äntligen ha blivit mamma.
Jag tycker att jag passar så himla bra som mamma! Allt sådant som små barn gillar – det gillar jag. Men sedan sena tonåren har det känts allt konstigare att göra dessa sysslor själv. Jag har förstått att man inte ska vara så lättroad som ung vuxen, utan lite mer blasé. Därför är det perfekt när jag nu har fått ett barn att göra allt roligt med och liksom » skylla« aktiviteten på.
Ja, jag passade så himla bra som mamma – och det gör jag fortfarande. De sju år som jag hann vara vuxen (18-24) utan att ha barn tyckte jag ärligt talat var rätt trista. Och i inlägget den bästa morsdagen märks lyckan över att vara förälder.
Och vi kan ju inte gå igenom 2012 utan några av bilderna som eventuellt tar er ner längs minnenas allé.
Pojkmamman som själv var en flicka. Verkligen fortfarande en flicka på så många sätt.
Oj som vi lekte och donade.
Och utforskade världen tillsammans.
Min älskade mormor Rut och Beppe. Tänk att hon levde ända tills Bertil fyllde åtta.
Så tacksamt med små barn = viljelösa offer för ens egna stilideal.
Och lyckan i att ha en barnvagn och bebis som matchar ens estetik så bra.
Bertils första födelsedag. När jag ser den här bilden minns jag bara att någon tyckte att det var såååå olämpligt att visa brösten på detta sätt. Haha! Ständigt dessa moralpoliser i farten.
Och så lite om klädstilen:
Som var….speciell.
Många croppade små jackor.
Och åttiotalsklänningar av olika slag.
Hattar…
…och peplum var tydligen grejen 2012.
Plus nitar på armband.
Och nitar på bälten.
Nitar av alla slag.
Jag använde flitigt denna åttiotalsklänning och bär den fortfarande ibland.
Tyvärr har jag skänkt bort dessa Moschinojeans, som jag fyndade på en loppis i Borås. Badonkadonkdonk! Borde haft dem kvar.
Jackan, sparkdräkten och bältet. Allt finns ännu i min ägo – fjorton år senare. Stylas dock på ett annorlunda sätt.
Givetvis ska ni också få en kik på estetiken i hemmet 2012.
Det var väldigt gulligt, kitchigt och inspirerat av Cath Kidston.
Rutor, prickar, blommor och knalliga färger.
Randiga mattor i plast, lapptäcken med blommor och rutor, inramade planscher med Tintin och Babar och pastellfärger precis överallt.
Sovrummet med sin sänggavel av gamla dörrar, en ljusslinga med pappmuggar från Lagerhaus trädda ovanpå. Och det hemmasnickrade soffbordet av en gammal champagnelåda. Det här var under den mest intensiva DIY-eran när ALLA pysslade så fingrarna blödde.
Jag ville ha en sådan där fin, dyr Roberts Radio med kul mönster. Hade dock inte råd så jag köpte en på Clas Ohlson, målade den gul och pimpade den med stjärnor i vinylplast.
Och min ateljé – idag vårt sovrum. Vet inte hur många inredningstidningar det rummet medverkade i? En fullkomlig pastelldröm.
En SNYGG regnkappa som man både känner sig cool och chic i – det gör hela skillnaden på hösten. Den här har jag fått ärva av Anna när hon rensade sin garderob.
En vintage trenchcoat i leopard – som står emot väta men samtidigt låter en dra fram med dramatiskt fladdranden rockskört!
Klänningen i svart är en loppad grej i slipmodell, med fantastiskt fall. Den tunna koftan är av kashmir och även den ett loppisfynd som värmer väldigt skönt trots att den är så tunn. Smyckena är ett hopkok av guldhalsband och billiga bijouterier i fejkguld. Stövlarna är samma gamla vanliga från Sezane som jag alltid bär.
Här står jag med näsan i vädret och är så hemskt nöjd med mig själv för att jag gjort lite vinterfint hemma! Nå vad är det att yvas över egentligen? Nej, inget alls men jag visar upp det ändå. Om utifall det kan inspirera någon...
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Det är både frost och imma på fönstret denna kalla morgon och jag tänker att jag borde sätta i innerrutorna. Men jag tycker om när det är svalt om nätterna och jag får krypa långt ner under duntäcket för att få värme. Jag dricker andra koppen kaffe samtidigt som jag läser ikapp om nattens resultat i USAs mellanårsval. Har knarkat poddar på temat i flera månader – men nu när den blå tsunamin äntligen är här fylls jag av tomhet. Hur ska man kunna återställa allt som blivit förstört? Den ena får städa den andres kaos – och misslyckas den så får den skulden i nästa val.
Läser vidare om regeringsbildningen i Sverige och att Ulf Kristersson nu har sonderingsuppdraget. Trots att alla vet att den vägen redan är stängd och allt bara är en charad. Känner mig upprörd över att det tagit en sådan tid för C, S, Mp och V att sätta sig ner och prata med varandra. Det är vårt land det handlar om. Det behövs insatser på en rad områden och för varje dag förspills tid som behövs för klimatet, utvisningshotade ungdomar och de som har det allra tuffast ekonomiskt. Så mycket som måste försöka räddas upp efter den förra regeringen…
Jag känner denna höst en politisk hopplöshet som jag inte känt på många år. Trots att saker på pappret ser lite bättre ut. Vad kan jag göra med den känslan? Det frågar jag mig.
I veckans avsnitt av Wollin & Clara pratar vi David Druid, Jennifer Lawrence, Gift vid första ögonkastet och det långa, långa hårstrået i halsen. Trevlig lyssning!
Att baka i ugnsplåt är ett enkelt sätt att få mycket utväxling för arbetsinsatsen. En av mina favoriter är Silviakaka. Jag gör den dock med en liten twist.
Färskost i toppingen och en blandning av stora och små kokosflingor, för härligt tuggmotsånd!
Här kommer receptet på en suverän långpannekaka att baka och bjuda på.
Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Blanda mjöl och bakpulver och sikta ner med en sil. Rör ut i smeten och avsluta med vattnet.
Lägg bakplåtspapper i en ugnsplåt med höga kanter och häll ner smeten. Grädda i mitten av ugnen i ca 25 minuter. Ta ut och låt svalna.
Smält smöret försiktigt i en kastrull och tillsätt sockret. Låt puttra tills sockerkristallerna löst upp sig helt, det tar cirka fem minuter. Låt smöret svalna och vispa sedan ner philadelphiaost, äggulor och vaniljsocker i smöret.
Bred glasyren över den avsvalnade kakan och toppa med kokos.
Ställ kakan svalt eller i frysen – innan du skär upp den i fina rutor.
Gå ut i novemberskogen och se dig omkring. Vad ser du? Lingonris kanske? Stenar med mossa på och en och annan märkligt halvrutten svamp? Men vad mer? Kan du namnet på någon av alla arter där ute? Här kommer 5 sorter som du kan hålla utkik efter och lära dig känna igen. För att skogspromenaden blir mer spännande om du vet vad det är du ser...
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
Print
