19 januari, 2021

Idag hade jag redaktionsdag med Erica. Redaktionsdagarna är några av mina bästa arbetsdagar på hela året. Erica står framme vid whiteboarden och klottrar så det ryker medan vi pratar i mun på varandra och kastar ut ideer! Idag sågs vi på kontoret. Tur att det är gott om plats för att kunna hålla avstånd!

Vi har 4-5 redaktionsdagar per år då vi går igenom alla mina sociala medierkanaler – blogg, podd, instagram, facebook och stories – och diskuterar dem ur olika perspektiv. Att få prata om det med någon som är så kunnig, intresserad och analytisk som Erica är otroooligt värdefullt. Erica är en hjälp för mig på alla sätt. Till exempel efter sändningarna av Susannes Skafferi ringde jag Erica nästan varje dag. Eftersom hon jobbat som producent i tusen år har hon handlett otaliga programledare och kommer med så intressanta och bra synpunkter. (Här kan förresten du som är nyfiken läsa mer om vad Erica egentligen hjälper mig med). Mitt bästa jobbhack alla kategorier är att hitta folk som är bättre än mig själv på något område och sedan försöka lära mig allt av dem!

Idag kollade vi bland annat tillbaka på den redaktionsdag vi hade för precis ett år sedan och funderade på vad som blivit som jag tänkt och vad som blivit helt annorlunda. En sak jag önskade inför 2020 var att få klart min nya bloggdesign (det fixade vi!) och sedan rent innehållsmässigt ta ställning i fler frågor och våga sticka ut hakan mer. Det får jag faktiskt säga att jag gjort? Phu alltså…

Gillar blandningen av datorer, anteckningsböcker, läsglasögon, läppsstift, scarves och sminkväskor när vi jobbar…

Så glad att Erica pushar mig att våga lite mer och hjälper mig se på mig själv och mitt jobb utifrån!

Dagens outfit var en omlottklänning från Indiska som jag köpte innan jul och som jag burit fler gånger än jag kan räkna!

Jag har fått några frågor om när nya säsongen av En Underbar Pod är tillbaka och kan med glädje meddela att det blir i mitten av februari ungefär. Vi längtar efter att starta men måste också hitta något smittsäkert sätt att spela in tillsammans. Med det poddformat vi har där vi spelar in i miljö och inte i studio är det ju omöjligt att podda på distans. Men det ska nog ordna sig! Vi har en plan…

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
18 januari, 2021

Ute strålar solen från blå himmel. Det vore lockande att gå en promenad om inte termometern samtidigt visade på -24 grader. Jag har ullkalsonger, ullstrumpor och dubbla koftor på mig. Blir så kall när jag sitter still och arbetar. Kaminen eldas för fullt och den torra björkvedsdoften sprider sig på hela nedervåningen.

Måndagar är min administrationsdag. Har suttit med körjournal och fakturor och annat tråk. Men nu håller jag på med två sponsrade inlägg och det är roligare. Är så glad för att vara tillbaka i vardagens lunk. Att jag får sitta här och höra klockans knäppande. Med tulpanerna som skvallrar om ljusare tider samtidigt som julstjärnorna i fönstret sprider sitt varma sken ett tag till. Dricka kaffekopp efter kaffekopp och ta en fikapaus med Jakob som har en lucka i sina patientsamtal. Den här starten på veckan – den kan jag leva med!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
16 januari, 2021

Jag undrar vad som kommer hända med influencerbranschen nu när influencers tjänar så mycket mer pengar än sina följare? För femton år sedan när det inte fanns några pengar i att blogga skrev man bara för att man älskade det och läsarna kunde relaterade till det man skrev. Skillnaden mot en vanlig kändis som Britney Spears var ju att den man följde kom nära. Levde ett liknande liv med liknande förutsättningar som en själv. Idag är riktiga kändisar också influencers – och influencern har blivit mer och mer lik vanliga kändisar.

Influencern har på kort tid gått från hyfsat relaterbar och “vanlig” till någonting helt annat. Med en levnadsstandard som de flesta som följer den bara kan drömma om. Man har råd med dyra märkeskläder, resor och sommarhus. Och får också mycket gratis i egenskap av att vara en influencer. Lägg där till att många av dagens största influensers faktiskt också kommer från överklass eller övre medelklass. Har rika föräldrar och starkt kulturellt kapital i ryggen. Det kanske inte märktes när de var omkring tjugo och pluggade och bodde i pyttiga lägenheter. Men ett decennium senare har skillnaden mellan influencern och följarnas liv bara ökat. Och för att kunna gestalta det härliga livet som vi förknippar med “typiska” influencers – alltså frekventa restaurangbesök, vackra lantställen, exotiska resor och rätt umgänge – är det ett plus att ha en bra bakgrund. Att kunna visa upp ett härligt liv är så mycket lättare när man faktiskt har tillgång till det. Och inte bara influencern själv utan också dess familj och vänner vars härliga lantställen, coola jobb, fina fester alltihop blir rekvisita i influencerns kanaler.

Redan efter några år i arbetslivet tjänade jag mer än min mamma gjort efter alla år i landstinget.

Jag tänker jättemycket på det här själv. Vad har jag för privilegier? På vilka sätt bidrar det jag skriver om till att öka eller minska glappet mellan mig och dig som läser? Min levnadsstandard har också förbättrats genom åren. Redan efter några år i arbetslivet insåg jag skamset att jag tjänade mer än min mamma gjorde efter alla år som sjuksköterska i landstinget. Och jag har tack vare mina intäkter råd att ta in hjälp både i mitt företag och när jag ska renovera något hemma. Det var ju en overklig tanke för mindre än tio år sedan!

Sociala medier har tyvärr inte visat sig vara den där stora utjämningsfaktorn som vi hoppades på. Som skulle ge alla en röst och en plattform. För hur mycket du har möjlighet att influera och inspirera andra är beroende av sånt som klass, kön, etnicitet. Samt ekonomiskt och kulturellt kapital. Och den som har fötts med rätt förutsättningar har ett enormt försprång. På sociala medier precis som överallt annars i samhället.

Men jag tror faktiskt att de profiler som konsumerar dyra saker och mest umgås med andra influencers tappar relevans bland följarna – och därmed också annonsörerna. Jag tror att det är vad som håller på att hända lite varstans på nätet där kommentarsfältet kokar över hos en gång omtyckta profiler. Influencers som lever sitt liv som stjärnor i ett eget universum dit ingen annan har tillträde men ändå förväntas vara en välvillig publik. En publik faktiskt är hela förutsättningen till influencerns stora framgångar.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
16 januari, 2021

Jag inser att jag nog inte nämnt min facebooksida så mycket. Många av er följer den redan – men för er som inte gör det kan jag tipsa om att sätta igång. På min facebook hamnar alla nya blogginlägg såklart. Men faktiskt också massa härligt extramaterial. Tips på läsvärda inlägg, pyssel och härliga recept. I veckan har jag tillexempel haft snål-tema på Facebook. Med billiga, goda måltider för en tunn plånbok. Så börja följ vettja!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
16 januari, 2021

Jag är så tacksam när jullovet börjar och slutar mitt i en vecka. Då får man så mycket gratis – två kortveckor som bonus till själva lovet! Det var med andra ord perfekt att skolan började i onsdags för vi har haft en tre dagar lång mjukstart. Och på tal om mjukt…

Här i Västerbotten (liksom stora delar av landet) har det vräkt det oheumla mängder snö. Som tur är hade Jakob dagen innan det var som värst köpt en bättre snöslunga. Ändå fick han skotta i bortemot sex timmar den dagen. I tre olika omgångar. Phu.

Utemöbelgrupp i det närmaste täckt av snö.

Och Essa har varit så lycklig! Fast hon är valp är hon så himla robust och rejäl och kastar sig glatt i varje snödriva hon hittar. Och barnen ägnar rasterna åt att bygga snökojor och gångar i de enorma snöhögarna på skolan.

Den här lördagen försöker jag bara ta det lugnt och göra roliga saker. För jag har haft så svårt med arbetsmoralen sista dagarna. Känt motvilja mot att ta fram datorn eller sitta med viktiga papper. Men som tur är har jag hittat andra arbetsuppgifter som också behöver utföras – har till exempel sorterat och städat upp all rekvisita från Susannes Skafferi som stått sedan dan före doppardan. Det var på tiden. Och bra mycket lättare att hitta kraft till än att kolla på bokföringen.

Ha en fin och vilsam helg allihopa! Och psst – har ni sett min nya fina vinterbanner? Älskar hur Frida gjort en unik för varje årstid!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
14 januari, 2021

Jag fick önskemål om att skriva lite om min träning och vad jag har planerat för den här vintern.

Jo så här är det. En gång i veckan tränar jag med min PT Ida. Det gör jag inne i stan och det är toppen för på mitt gym (även innan covid) är man själv i lokalen med PTn – som såklart också håller distans till mig. Så det går att göra väldigt säkert. Jag kommer dessutom alltid ombytt och åker direkt efteråt så jag använder aldrig omklädningsrummet. I höst har jag varierat mellan två olika styrkeprogram med hantlar, kettlebells och gummiband. Fokus har varit att bygga upp styrka och framförallt hitta bålmuskulaturen. Och nu efter jul ska vi fortsätta med styrka men jobba mer med till exempel skivstång. Har knappt använt det tidigare men gillar känslan av att bygga “på riktigt”.

Innan den här hösten hade jag faktiskt aldrig riktigt tränat styrka. Bara massa kondition. Men jag är helt såld. Att bli starkare och få en bättre hållning och liksom en inre korsett som håller upp min kropp är otroligt belönande. Dessutom har träningen minskat smärtan jag haft efter alla graviditeter. Det här har min sjukgymnastmake tjatat om i flera år. Men att ta råd från den som står närmast kan vara svårt.

Förutom att träna med PT försöker jag gå på vårt gym i byn en gång i veckan. Eller att kalla det för ett gym är väl verkligen att försköna det hela. I omklädningsrummet vid skridskoplanen finns lite vikter och mattor och det är alltså här jag tränar. Alltid själv i lokalen såklart – svårt att ens rymmas flera. Jag tränar alltid ett av de pass som Ida gett mig. Det pass som vi inte körde på PT-passet just den veckan.

Förutom dessa två styrkepass planerar jag att åka längdskidor 1-3 gånger i veckan. Förmodligen blir det många sena kvällar i spåret. Förhoppningsvis en och annan lunchtur. Men längdskidåkning är något jag älskar och dessutom får jag både konditionsträning och styrka av den. Konditionen är urusel just nu men jag ser hela tiden framför mig hur mycket bättre den kommer vara i april!

Gällande längdskidåkning tänker jag att en av gångerna ska få vara lite mer strukturerad för att ge maximal konditionsträning – medan de andra gångerna mest är mysig motion. Utöver detta kommer jag nog åka slalom ett par gånger i månaden. Kanske futtigt i sammanhanget men för mig som fortfarande är så pass otränad är det en ganska stor ansträngning också med utförsåkning. Och på det här sättet hoppas jag kunna träna ända tills skidsäsongen är över. Om min PT då ger mig klartecken att kroppen är redo – ja då ska jag försöka börja löpträna istället. Jag tänker på det med skräckblandad förtjusning.

Och jag måste understryka vilket märkligt skifte det är i min hjärna att jag kan skriva ner all den här träningen och faktiskt se fram emot den istället för att bli helt matt och typ vilja kräkas. Otroligt.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
14 januari, 2021

Har precis påbörjat arbetsdag nummer två det här året. Lite ringrostig blir man allt efter ledigheten. Och så börjar jag alltid i en enorm mental uppförsbacke. Min assistent Charlotte samlar ihop sånt jag måste ta ställning till eller göra och skickar en lista. Igår fick jag en med tjugo punkter. Idag kommer det en till. Det är skönt för när jag bockat av dem känner jag mig så duktig och liksom igång. Idag har jag också inplanerat diverse zoom-möten med annonsörer och en förintervju för ett teveprogram jag ska gästa om två veckor.

Men vi har inte riktigt vänt tillbaka dygnet ännu. Hela familjen är trött och vimmelkantig om mornarna. Men som jag njuter av skola och barnomsorg. Ungarna kom hem igår och kvittrade. De enorma snöhögarna har skapat roliga rastmöjligheter i skolan.

Och jag, jag har druckit mitt morgonkaffe ifred bredvid vedspisen som går varm idag när det är -20 grader ute. Läst båda delarna av tidningen. Och nu är det dags att ta itu med listan.

Ha en fin torsdag allesammans.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
13 januari, 2021

Julegranen bäres ut, ut, ut…

Ja det är alltid lite vemodigt till Tjugondag Knut. Det kommer alltid för tidigt. Det är fortfarande kolsvart och kallt. Djupaste midvinter. Att ta bort de stämningsskapande julstjärnorna just nu känns hemskt. Så i år ska de få hänga någon vecka extra.

Men julgranen som börjat barra plockas ut idag. Jag önskar bara att vi hade kunnat ha någon festlig julgransplundring med barnens kompisar. Men det får bli ett annat år.

Den här julen kändes så kort och otillfredsställande. Även om jag fick fira själva julhelgen med min systers familj så är ju faktiskt hela december viktig för mig. Ja, faktiskt viktigare än jag förstått är att få gå på barnens luciatåg, gå i kyrkan, besöka någon julmarknad, bli bjuden på glöggmingel och ordna julpysselkväll med matlaget. Ha pappa, moster och min kusin på julfika och träffa alla Jakobs hemvändande syskon i mellandagarna. När allt det blev omöjligt så blev julen lite…snöplig.

Nå. Att städa bort julen är ett lika stort terapiarbete som att dra fram den. Allting sker efter ett ganska bestämt mönster. Jag har sex plastbackar avsedda för mitt julpynt. Organiserade ungefär efter den ordning jag tar fram pyntet under december. Jag bygger ju upp julen noggrant och stegvis från allhelgona fram till julafton. Och då behöver den organiseras därefter.

Först av allt avlägsnar jag överblommade julgrupper som bara gör en ledsen. Alla hyacinter tas reda på och läggs svalt och torrt i källaren för utplantering till våren. De sista kämpande julblommorna ställs ihop i några fönster i brist på annat grönt att dekorera med då pelargonerna är i vinterförvaring. Gran och tallris kastas ut, liksom dammande pepparkakshusbyggen. Sedan plockar jag bort julbonader, adventsstakar och tomtar.

Jag har två lådor enbart avsedda för julgranspynt. En för vackra glaskulor, toppspiror, antika kristyrer och annat skört favoritpynt. En för plastkulor och glitter och sånt som barnen kan vilja ha i sina granar. Sedan har jag en låda för bonader, pappersklockor, girlander och adventsstjärnor. Eller boner o stjärnor som jag så slarvigt skrivit på lådan. Dessutom har jag en låda för barnens eget julpynt. Deras nissehus, kitschiga tomtar och gamla glansiga julbonader. Ytterligare en låda har jag till mina porslinstomtar, träljusstakar och julkrubbor – och annat pynt jag är rädd om. Sedan en hel låda för ljusslingor – både för inomhusbruk och ute. Lummergirlander och annat grönt för dekoration ryms också i den lådan. Och utöver det – löst i källaren – står julbocken, kransstommar, julgransfötter och annat skrymmande. Juldukar, julkuddar och andra textilier förvarar jag dock i mitt vanliga linneskåp. Phu.

Lagom tills allt jag dragit fram är bortstökat har jag hunnit bli så less att den sorgliga känslan gått över. Just nu är jag inte riktigt där men jag gissar att jag kommer dit om någon dag ungefär. Då det känns okej att säga hejdå till julen.

Men till nästa år igen
Kommer han, vår gamle vän
Ty, det har han lovat

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
12 januari, 2021

Jag har lagt Ulf för kvällen och Bertil och Folke har fått varsin skärm. Samt lyssnat på uppmaningar om att de har jour ifall lilllebror skulle vakna. Jakob är borta men det hindrar inte mig. Inte när det vankas längdskidepremiär för säsongen och det liksom pirrar i kroppen av längtan.

En ny spellista för skidspåret har jag gjort också. Inte en enda låt som tidigare funnits med på någon spellista. Allt ska vara nytt. Obesudlat av tidigare träningsminnen.

Iklädd täckbyxorna jag fick av Jakob i julklapp och hans superskidjacka ställer jag mig i spåret. Pluggar i hörlurarna och sätter igång. Föret är som att glida fram på sammet i den rätta riktningen. Och jag stakar först försiktigt men sedan mer bestämt. Känner skillnaden direkt. Förra vinter kunde jag bara använda benen medan överkroppen förblev passiv. Men nu drar armarna halva lasset, minst.

När jag sedan susar fram i nedförsbacken kan jag inte sluta le och stänga munnen. Trots ilande, isande framtänder.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.