Mitt hem är i kaos efter julledigheten. Skafferiet är upp och ned, garderoberna är i en enda röra, kylskåpet igenkloggat och trist för att inte tala om linneskåpet. Dels har jag varit bortrest mycket vilket gör att jag tappat översikten. Dels har jag haft många besök vilket också gjort att jag förlorat kontrollen över kyl, skafferi och dess status. Undrar därför om det är några som är peppade på att vi kör en Städa Som Rut-vecka med start på måndag? I sådana fall tänker jag att vi gör det tillsammans! Kickstartar januari med att försöka bringa lite ordning i kaoset. Ett städuppdrag om dagen, i 20 minuter x 7 dagar. Det brukar kunna åstadkomma under utan att bli för oöverstigligt stort och jobbigt.
I fredags fick jag tillbaka barnen efter nästan två veckor hos deras pappa. Har längtat efter dem som en galning de sista dagarna. Legat och tänkt på dem när jag ska sova om kvällarna, sådär som man gör när man är kär. Fast det är mina barn jag är kär i! Tänker på att krama dem, deras skratt, hur de känns att smeka på kinden, att ha Ulf i knäet, lyssna på deras röster och resonemang. Hur de doftar och hur allmänt underbara de är. Så lycklig att jag ska få ha dem en hel vecka nu och att vi började mammaveckan med att åka bort tillsammans och hälsa på våra vänner.
Önskar att jag hann skriva mer men nu ska jag kickstarta denna lördag och hitta på roliga saker! Hörs snart.
En sak jag noterat med träning är att ju mer jag tränar – desto mer orkar jag göra andra präktiga saker som jag vanligtvis undviker och som inte har ett dugg med träning att göra. När jag tränar orkar jag till exempel använda tandtråd....
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Under rubriken LÄSARGULD samlar jag bloggkommentarer som jag tycker är extra roliga och intressant. Förra veckan skrev jag ett inlägg om att undvika undvikandebeteenden – som i förlängningen gör att livet krymper, blir trångt och litet. Det kan man göra genom att tex försöka gå mot sin sociala fobi och åka till affären fast det känns jobbigt. Eller våga ringa det där samtalet man egentligen inte vågar ringa – bara för att den inre rösten säger att det kommer att gå dåligt.
Läsaren Erica Persdotter kan konsten att vända en negativ tanke till en rolig idé. När hennes inre kritiska röst drar igång vet hon svar på tal. Barbro får på moppo!
”Jag tänker att knepet att ge sin tvivlande/kritiska/negativa röst i huvudet ett namn som man kan säga emot kanske kan funka även här? Att liksom kunna tänka ”Nehej du Barbro, nu är du allt ute och cyklar! Varför skulle inte jag klara av att åka och handla?”
Det här tycker jag är en absolut strålande idé! Att döpa den där inre neggorösten som bara vill trycka ner en eller hålla en tillbaka. Så att det inte blir ens sanna inre röst, utan snarare en obehaglig utomstående som man kan säga till på skarpen. Någon fler som har satt namn på sin inre negativa röst? Och vad heter den i sådana fall?
Jag känner spontant att min heter Berit. Inte för att jag har något emot namnet Berit, utan bara för att det ligger så bra i munnen när jag käftar emot henne. Känner att jag vill ge Berit en omgång det här året, så att hon håller käften!
Jag har gått från att uppleva att någonting tas ifrån mig - till att känna att jag vinner något nytt. Att ändra om mitt liv vid fyrtio har gjort att helt okända kontinenter inuti mig har blivit upptäckta....
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Dags för den sista julspecialen av Wollin & Clara – den här gången är det ett avsnitt där vi besvarar lyssnarfrågor. Vad ska jag göra när min kollega utövar härskarteknik? Hur känns det att vara så nöjd med sin kroppskonstitution som Malin? Hur vet man när det är dags att skilja sig? Hur blir man bra på svåra saker? Och när blir vi arga, stötta och ledsna på varandra på riktigt i podden?
Det och mycket med avhandlar vi i veckans avsnitt av Wollin & Clara. För våra betalande prenumeranter. Testa en prenumeration här!
Sjuktider är eländiga tider. Och att vara sjuk utan att bli en helt bedrövlig människa på kuppen är något av en konst. Alltså en del i att vara sjuk är ju att få vara just bedrövlig. Men om man är sjuk ett längre tag (utmattad, influensa, sängliggande höggravid med smärta) kan det fort bli ett otroligt destruktivt och dåligt tillstånd. Här är några saker jag lärt mig om att vara sjuk och hur man undviker att göra det värre....
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Klockan ringer 08.30. Min första arbetsdag efter jullovet är på en barnfri vecka och jag tänker att jag ska ta det lite vackert. Snusar i en hel halvtimma innan jag ens förmår att sätta mig upp i sängen. Hämtar en kopp kaffe från köket och öppnar datorn. Nu ska vi se här. På dagordningen denna måndag står ett möte med min förläggare Alexandra och min formgivare Lotta Kühlhorn, inför arbetet med Hemmets Almanacka 2027. På tisdag ska jag träna i stan och sedan har jag ett möte med Tone Schunnesson och Karin Pettersson över zoom. Har bokat ett grupprum på biblioteket så att jag ska kunna prata ostört. På kvällen är det syjunta med Ulrika och Stina och och och…kalendern fylls snabbt på.
Ny termin – nya tag med hälsan! Rotar igenom lådan i hallen och hittar min pulsklocka som jag inte använt på månader. Nu ska den användas igen. Sätter den på laddning och uppdaterar appen. Öppnar Viktväktarna och loggar innehållet i morgonens proteinshake. Messar Elina och frågar om hon vill gå en kvällspromenad med mig? Känner att jag behöver draghjälp för att ta mig ut när jag är så här försoffad.
Skriver en notering på dagens att göra-lista om att vika tvätt. Berget med ren tvätt är enormt i källaren, men det är så kallt där nu att jag behöver ha ytterkläder när jag håller på. Apropå kyla så behöver fåglarna mer frön för de tömmer automaten på någon dag när det är tjugo minus ute. Sätter upp också det på listan över sånt jag ska fixa idag.
Öppnar Charlottes dokument med jobb till mig. Fint att ha en assistent som sammanfattar under ledigheten och förbereder så att berget att bestiga blir något mindre. Ser att jag måste sammanställa kvitton till bokföringen, hämtar min plånbok och tömmer ut innehåller på bordet. Sorterar ut företagets kvitton och lägger i papperssamlaren i hallen. Knövlar ihop allt privat och slänger i soptunnan.
Får ett infall och loggar in på vår poddplattform. Tjut av glädje! Nytt prenumerationsrekord. Skickar siffrorna till Malin som svarar med fler utropstecken. Kollar bloggens prenumeranter i samma veva och ser att även där är det ett nytt rekord på antal betalande. Så otroligt roligt och lovande inför 2026 och ett mycket fint sätt att starta terminen på. Det ska nog gå bra det här med, det är bara att nöta på.
När man bloggat länge är det ju kul att kolla tillbaka 10 år och se på stilen man hade just då. Vad som ändrat sig och vad som är samma. I år har jag dock bloggat i 20 år så nu funderar jag på att kanske göra två inlägg? Ett där jag kikar på stilen 2006 och ett där jag kikar på 2016? Vad tror ni? Bilderna från 2006 är dock av så dålig kvalité att jag inte är säker på hur kul läsning det blir. Men skulle kunna göra ett försök. Tyck gärna till.
Nu djupdyker vi i det eländiga året 2016. För ja, det var verkligen eländigt. På senhösten 2015 hade jag blivit utmattad och den här tiden var det riktigt svårt.
Något jag noterar är hur få bilder det överhuvudtaget finns från den här perioden. Minns att jag helt enkelt inte ville figurerar på bild och absolut inte se in i kameran. Här har jag ändå tagit en bild, i en snygg page och en klänning från Jumperfabriken som jag älskade. Otroligt chic och skön.
Åkte till Anna i januari och försökte arbeta därifrån men mest var jag helt apatisk och hade ångest. Tycker det syns i hela mitt uttryck.
Ingen klädglädje existerade heller. Märks i både poser och outfits. Minns att jag kämpade till tusen för att få till några bilder under den här tiden, så att det inte skulle märkas hur dåligt jag mådde. Ändå kom kommentarer om hur tråkig bloggen hade blivit. Det är så svårt att leverera inspiration när man själv är på botten.
Lilla mamman, jag vill bara stryka henne över kinden. Här har jag i alla fall tagit på mig en underbar blå, loppad klänning som jag använde mycket på den här tiden.
Och kalas till Bertils femårsfirande skulle ju ordnas alldeles oavsett. Minns vilken prövning det var. Här har jag på mig min fina vintageklänning med puffärm. Kommer knappt i den längre, för sedan dess har jag fått så mycket muskler som fyller ut. Här var jag bara smal och svag.
Erica kom och hälsade på. Hon hade också blivit utmattad och vi satt och pratade och försökte hjälpa varandra. Lite senare den här våren sa Erica upp sig från Sveriges radio för att istället börja arbeta som min bloggredaktör och starta vår gemensamma pod En Underbar Pod. Bästa karriärbeslut jag tagit. Det var när Erica kom in med sin utifrånblick på mig och hjälpte mig att tweaka och justera min blogg som den verkligen växte i storlek.
Sörjer för övrigt att den här klänningen är för liten på mig. Den var fantastisk! Finns dock kvar i källaren. Kanske vill någon av mina systerdöttrar ärva den en dag?
Den här jumpsuiten från COS nötte jag flitigt på under våren. Så snygg med knyt i midjan. Tror den finns kvar i någon låda i källaren. Borde kanske kolla?
Annars använde jag denna omlottklänning ofta. Camilla Thulin för Ellos. Älskade den här!
Senare den här våren satte jag extensions i håret och fick världens svall. Kände mig så fin! Här i en underbar klänning jag fick av Malin Wollin som tack för att jag hade hjälpt henne förhandla upp sitt krönikearvode på Aftonbladet. Vi hade precis lärt känna varandra efter vår resa till Kenya med Unicef.
Härligt att ha en massa hår. Jobbigt att sköta om det bara. Och ännu jobbigare när uppdrag granskning granskade Hairtalk och avslöjade att deras fair trade-märkning inte var äkta. Men här var jag fortfarande lycklig ovetande om det.
Skulle säga att min stil var försiktigt och tråkig under den här tiden. Min mentala trötthet yttrade sig på det viset att jag inte kunde addera en enda accessoar eller smycke eller någonting kul. Jag som alltid lekt med kläder hade ingen leklust kvar.
En av årets mest använda klänningar var en billig sladdrig sak från Indiska, men som jag köpt på loppis i Borås. Skön som en pyjamas.
Bar min egen design från Jumperfabriken som jag fortfarande ofta bär.
På midsommar bar jag denna Jumperfabrikenklänning som är ett prov och som aldrig kom i produktion men som vi använde som inspiration till den prickiga. Älskade den här färgställningen.
Höll det enkelt med en vid trikåkjol, korallröda ballerinaskor och loppad singoallatop.
Här ungefär samma kombination.
En sak jag tänker på är hur jag knappt använde smink heller? Lockade på min höjd håret. Men inget på läpparna eller ögonen, inget experimenterande med skuggor och pennor och färger. Kreativiteten var verkligen noll. För mig som älskar sånt här är det ett tydligt tecken på hur dåligt jag mådde.
En gång hoppade jag i den här vintagedrömmen som jag burit många somrar tidigare. Men annars var det mycket att gå hemma i mjukisbyxor och ha ångest.
Eller fiskevecka i arbetskläder Flanellskjorta och arbetsbyxor.
Kan inte låta bli att bli extremt sugen på långt hår när jag ser det här.
Och flanellskjorta är ju fantastiskt. Särskilt ihop med snusnäsduk. Älskar arbetskläder!
Den här Jumperfabrikenklänningen är samma som den grå i början av inlägget. Ännu finare i blått nästan? Men det känns som att det inte finns så mycket att kommentera om kläderna? Det var ju liksom ingenting. Fattades massa beståndsdelar.
Här var jag ute och tjavade runt i trädgården i gummistövlar, en gammal Indiskaklänning, favoritkappan från Monki, en blå mössa med pärlor jag fått av min faster och en grå kofta.
Den här loppade klänningen blev dock en favorit. Har den fortfarande ibland! Skulle dock kombinera den med helt andra skor idag.
Reafynd från Åhlens med ful resår i midjan men skönt schvung i kjolen. Bar den kanske tre gånger totalt innan jag skänkte den vidare?
Men ääääälskade denna trikåklänning från Camilla Thulin. Hon vet verkligen hur man gör kläder som smickrar kroppen!
Levde vidare i denna Lindexdröm jag burit sedan Bertil var bebis och som jag fortfarande tar fram varje sommar.
På hösten började jag fungera lite bättre och kunna jobba lite mer. Här var jag och pratade för Expressens talangprogram (typ?) om min blogg och karriär och så fick de ställa frågor till mig om mina strategier och mitt tänk. Kände mig väldigt hedrad! Även denna klänning är från Camilla Thulin. Vansinnigt smickrande för tuttarna!
Ett av det årets bästa köp var absolut den röda ullkappan från COS som jag fortfarande använder mycket vintertid. Älskar ytterkläder med starka färger så att man inte försvinner helt i vinterns vitgrå.
Här bakade jag pepparkakor med Ada och Bertil iklädd min bästa julkofta från Jumperfabriken. Som synes på mitt kroppsspråk var jag inte så intresserad av att egentligen synas på bild. Men nu i efterhand tycker jag att jag var fin!
Jumperfabriken och Camilla Thulin var verkligen årets mesta klädmärken. Som dessa sammetsbyxor från Thulin som finns i min ägo ännu 10 år senare.
Tröjan har en stor urringning/hål i ryggen och jag köpte den sista året på gymnasiet. Bar den till svarta stuprörsjeans på den tiden.
Och använder ibland fortfarande. Nu var det i och för sig länge sedan. Kanske ska rota fram den från källaren?
Vinterns sista outfit blir den här med fantastiskt hårsvall och en omlottklänning i trikå av okänt märke.
Nej roligare än så här blir inte stilåret 2016. Tyvärr. Bottennapp i en modebloggares arkiv. Men desto gladare känner jag mig idag över att allting känns annorlunda och klädglädjen sprutar. Minns också en av Ericas första tillsägerser till mig som redaktör.
-Du måste titta i kameran och möta blick igen! Man vill få möta din blick!
Idag är den typen av bilder ingen bristvara direkt. Känner noll behov av att gömma mig.
I Region Västerbotten har vi något som kallas 40-årskontroller. Det år man fyller 40 blir man kallad på en hälsokontroll där man gås igenom grundligt. Jag vill gärna toppa formen inför den. Inte för att jag är i dålig form nu - men det är alltid roligt att ha ett mål att se fram emot. Så jag tänkte ta sikte på den i april genom att....
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
