I fredags körde jag hem från stugan med barnen. Väl hemma väntade Marcus med middag och tända ljus och sedan bänkade sig samtliga framför de senaste två avsnitten av På spåret. Mysigt ju!

På lördagsmorgonen vaknade vi tidigt och det var tur – för det fanns mycket att göra. Jag bar in ett trädgårdsbord i källaren och sedan bar vi ner husets alla pelargoner på vinterförvaring. Här nere får de stå till i slutet av februari. I femton grader, försiktigt dagsljus och 1-2 vattningar totalt under vintern.

Därefter stack Bertil, Marcus och jag till byns gym och tränade ett morgonpass. Jag var seg och svag i kroppen. Men det var skönt efteråt!

Barnen satt och ritade på ett synnerligen ergonomiskt vis…

…när jag och Marcus åkte till kyrkogården och tände ljus på hans pappas, mormor och morfars grav.

Så fint att det finns en hel helg tillägnad dem som gått ifrån oss.

Sedan åkte vi och storhandlade till kvällens allhelgonamiddag för min pappa och moster.

När vi kom hem satte jag igång med att vinterpynta. Tog fram min (konstgjorda) lummerslinga, granslinga och andra vintriga dekorationer. Och klippte in tallris till diverse vaser.

Det kändes luftigt skönt när jag fått plocka bort pelargonerna som växt sig så vulgära under sommaren. De skymmer allt ljus den här årstiden.

Under tiden tog Marcus itu med matlagningen. En älggryta med porter och rotsaker stod på menyn.

Så glad att vi fått köpa ett rejält lass älgkött från en granne.

Och jag satte en dunderglögg, för att ha den klar till vår stora julfest den första advent. Fick konsultera min egen julbok Underbara vinter såklart.

Några av alla ljuvliga kryddor till glöggen, som kommer sprida väldoft i köket hela november igenom.

Ohemula mängder socker går åt. Man ser på min glasartade blick att jag knappt orkar hälla.

Ett helt paket jäst som ska leva på detta socker.

Och så massor av svagdricka.

Förklarade för Marcus vilken som är den godaste sorten.

Uttråkad hemmafru på kanelen.

Och när den var klar så gjorde jag en paj till dessert.

Med butternutpumpa såklart. Det är ju ändå Allhelgona.

Medan alla barn byggde lego i sovrummet. Skärmanvändandet spårade ut så den nya regeln är: ingen skärm före middagen.

Det leder till mycket kreativitet och stor oreda.

Så svidade jag om

Och tände massa ljus.

Vardagsrummet är mysigare än någonsin.

Skänken i matrummet nypyntad med en improviserad liten vintergrupp.

Och bordet dekorerades höstigt och fint.

Så ombonat och hemtrevligt med granriset och alla tända ljus.

Jag tände förstås marschaller på gården

Och snart kom gästerna. Uffe var spion och smög på dem.

Marcus gryta var superb.

Och vi hade mycket att prata ikapp om. Så länge sedan moster och morfar var på besök här.

Efter middagen – tjejsnack

Medan jag dukade fram efterrätten.

Uffe satt och höll i sina sedlar och tänkte på det bästa han vet – pengar. Även gästerna fick äran att räkna hans slantar.

Pajen blev suverän och efteråt försvann barnen upp på rummet för att bygga vidare.

Med sitt lego.

Och närmare halv elva körde farsan och min moster hem igen och vi alla gick och knöt oss.

Nästa morgon ringde väckaren vid åtta och jag steg upp och tog på mig finkläder, för jag och Charlotte var fikaansvariga på kyrkan. Byns bönhus ordnade minnesgudstjänst och Uffe ville följa med och hjälpa till.

Det breddes en himla massa smörgåsar. Det var förstås Charlottes goda, proteinrika frallor. Och jag hade bakat två ugnsplåtar silviakaka med min egen twist. Vill ni ha receptet?

Uffe hjälpte till genom att tända ljus, duka…

…och lära Matteus dansa breakdance.

Och så fick en mycket stolt gosse dela ut psalmböcker till besökarna.

Tycker mycket om vårt fina lilla bönhus och att det fortfarande används flitigt!

Uffe skötte sig riktigt bra, skrålade med där han kunde och gick fram och tände ljus.

För farfar Tomas och hundarna Sixten och Melker. Själv grät jag en skvätt när kyrkoherden avslutade sin predikan med Pär Lagerqvists dikt ”En gång ska du vara en av dem” som så fint knöt ihop gudstjänstens tema.

Efteråt blev det kyrkfika.

-Jag älskar ljudet av diamanter. Om jag är ute och hör diamanter blir jag så lycklig. Sedan visar det sig att det alltid är sten tyvärr…

Uffes intresse för ädelstenar, pengar och alla kontanta medel är evigt.

Och när vi diskat undan hoppade jag och Uffe in i bilen…

Och hämtade ungdomarna som fått i uppdrag att packa badkläder och handdukar.

För vi skulle till badhuset i vår lilla kommun för att verkligen klämma det sista ur vårt härliga höstlov. Och det gjorde vi sannerligen, kände mig fullkomligt utklämd när jag var hemma igen. Orkade knappt stå på benen.

Till middag åt vi resterna av älggrytan och sedan vinkade vi hejdå till Juni som blev hämtad av morfar och skulle flyga hem till Borås igen. Därefter lämnade jag barnen hos deras far. Och så blev det med ens så väldigt, väldigt tyst och stillsamt här hemma efter tio dagar med alla barn….