En solig Venedimorgon tog hoppade vi på tåget till Rom. Jag slutar inte fascineras över att det verkligen är NOLL avstånd här nere. Allting ligger ett stenkast bort. Tre och en halv timme på världens bekvämaste tåg (där de kom ut med gratis fika och barnboxar med leksaker och kex till kidsen) bara flög förbi. På våra tågresor har vi sysselsatt oss med att spela spel, läsa sagor och göra språklekar med Bertil som håller på att knäcka läs- och skrivkoden. Vi har inte brytt oss om att hålla på med sånt förut och han har heller inte varit särskilt intresserad. Men jag kan säga att det var på resan mellan Venedig och Rom som poletten verkligen föll ner för honom.

Tyvärr vräkte regnet ner första eftermiddagen i Rom. Vi kraschade på vårt hotell som var en ganska charmlös historia – dock på perfekt avstånd ifrån tågstationen. På kvällen klarnade det i alla fall upp och vi begav oss ut på en promenad och hittade ett italienskt hak där vi åt en god middag.

På vägen hem därifrån strosade vi längs mörka gator och råkade gå rakt på Colosseum. Det här är det häftigaste med Rom. Man går runt i vad som ser ut som ett trevligt men ändå ganska vanligt kvarter typ Östermalm. Och så bakom ett hörn dyker det plötsligt upp en enorm katedral, en stor ruin eller något annat byggnadsverk man tidigare bara sett på bild. Det tusen år gamla samsas med det nya och det blir en sådan härlig mix. Efter att ha beundrat amfiteatern gick vi hem och la oss för kvällen. För nästa morgon skulle vi på äventyr.

Min trogna bloggläsare Lotta som jobbar i Vatikanstaten sedan många år erbjöd sig nämligen att ge oss en privat guidning av Vatikanens trädgård och Peterskyrkan. Smita förbi de timslånga köerna och komma in på baksidan – där turister vanligtvis inte har tillträde. Ett sånt erbjudande kan man ju inte tacka nej till.

Det kanske inte ser ut så av Folkes min på bilden – men barnen och Lotta klickade direkt! Hon var så varm och härlig och lite som ett uppslagsverk kring allt vi såg och upplevde. Det var en otroligt häftig upplevelse att guidad av Lotta få gå runt och se alltihop. Jag tänker än en gång på hur tacksam jag är för alla fantastiska människor och möten som min blogg har lett mig fram till.

Vi beskådade Peterskyrkan inifrån, här ligger Jesus lärjunge Petrus begraven. Trots att jag inte är katolik och inte heller förstår all symbolik i kyrkobyggnaden grep det här besöket verkligen tag i mig. Så vackert och mäktigt! Och att se människor från hela världen som kommer hit och katoliker som rörs till tårar av denna magiska plats var starkt.

Alla vackra målningar i Peterskyrkan är i själva verket gjort av mosaik. När man kommer riktigt nära kan man se konturerna på de små mosaikbitarna avteckna sig.

Och så här pampig är kyrkan bakifrån. Jag backade allt jag kunde ändå rymdes inte hela byggnaden på höjd i bilden. Det häftigaste av allt var att precis i närheten av oss passerade påven för han skulle hålla mässa tillsammans med präster från hela värden.

Lotta visade oss runt i Vatikanens trädgård.

Där den förra, nu pensionerad påven brukar ta sina promenader. Här är ett av alla vattenfall och fontäner som finns utplacerade. I den här ville barnen bada!

Vi utforskade också en fin grotta och hittade enorma pinjekottar som vi tog med hem.

Här spanar jag in utsikten över Rom!

När vi strosat en hel förmiddag tillsammans tog Lotta med oss på en härlig italiens bistro där vi åt grillade croissanter och fruktsallad. Det blev en perfekt förmiddag i Rom och en av resans höjdpunkter.

Sedan var Lotta tvungen att gå och jobba. Vi tog farväl och fortsatte strosa runt och beskådade Änglaborgen, Piazza Navona, Fontana Di Trevi och hela området kring Colosseum. Men av det tog jag inte en enda bild för jag var upptagen av att njuta av den sista dagen på tågluffen.  Bertil konstaterade att han tänker bli Påve när han blir stor och Folke pratade bara om Lotta och undrade när vi skulle leka med henne igen? Jag gick mest omkring och insöp denna underbara stad som jag absolut måste återkomma till.

Vilken fantastisk resa vi har haft! Och snart är vi hemma igen.

Så! Nu kommer andra delen av vår resa. Vi åkte vidare från Tirano och sedan mot Milano och därefter vidare mot Verona. Det tog 3-4 timmar och sent på kvällen kom vi fram till den lilla lägenheten vi hyrt centralt i Verona. Jag blev helt golvad av all den fina arkitekturen  – den antika stadskärnan med flera hundra år gamla hus. Vår lägenhet låg i precis ett sådant i slutet av en liten gränd!

Morgonen därpå unnade vi oss att sova ut och blev pigga och redo att ta oss an dagen!

Barnen gömde sig för Jakob som var sist klar som vanligt! Vi promenerade runt i stadskärnan men satte sedan kurs mot Palazzo Giardino Giusti. Dessa bondpojkar var missnöjd med alla hus och gator och krävde träd.

Peppen!

I parken som tillhörde palatset fann vi precis vad vi sökte. Labyrinter av buxbom, fontäner, utkiksplatser och orangerier. Vädret var helt perfekt – 20 grader och milt i luften. Eftersom det är lågsäsong fick vi parken helt för oss själva och gick runt där i flera timmar.

Denna bild sammanfattar min treåring så bra. Full i fan och alltid något på gång.

Jag bad om en bild och de ställde snällt upp. Fattar inte vart Bertil fått sina modebloggsposer ifrån?

I en av dammarna fanns karpar och guldfiskar och i en annan fanns sköldpaddor. Bertil blev sittande i en halvtimme och hade ögonkontakt med den högra sköldpaddan. Svår separationsångest när vi gick därifrån.

Jakob var hunk i vanlig ordning

När vi kom upp på utkiksberget såg vi hela vackra Verona nedanför oss!

Jakob förevigade mig.

När vi blivit för trötta och varma tog vi en kaffe och gelato på ett litet café.

Sedan tog Jakob tåget till Gardasjön för att träffa en affärskontakt. Så då gick jag broarna runt med barnen.

Och avslutade med ett besök på Arena di Verona. En maffig amfiteater där man kan lyssna på konserter (tack för alla tips ni lämnat om detta). När vi var där höll de precis på att bygga iordning scenen och verkade tyvärr inte ha kommit igång med spelschemat för säsongen.

Efter två underbara nätter i Verona hoppade vi på tåget igen och åkte till Venedig. Mer om det i nästa blogginlägg!.

Åh, äntligen har jag fått ett internet värt namnet! Här kommer en laddning bilder från tågsträckan Zurich till  Verona som vi åkte på våra Interrailkort.  Bernina Express var den bästa biten – en sträcka upptagen på Unescos världsarv som sträcker sig mellan Chur och Tirano. Vackrare vyer har jag väl aldrig sett!

Tåget man åker med är bekvämt och modernt, med en fikavagn som rullas runt och panoramafönster som gör att man kan se toppen av bergen.

Våren är sen i hela Europa verkar det som – endast gräsmattorna hade börjat bliv gröna.

På Bernina Express är det flott värre med en servitör som kommer runt med korv, ost och nötkakor från regionen. Betala får man göra såklart (och ganska dyrt är det) men kort är inget problem så kontanter behöver man inte tänka på. Dock rekommenderar jag att man tar med lite egen matsäck för resan. Leden går längs slingrande bergssluttningar och över flera tusen meter höga berg. Tvära stup och skarpa svängar – ingenting för den höjdrädda med andra ord.

Tåget kör så långsamt att man hinner fota under tiden.

Ungefär halvvägs stannar tåget i 20 minuter så man ska kunna gå ut  (Bertil posade loss totalt!) Alla andra turister kastade snöboll, men vi är måttligt imponerade just av snö så den biten hoppade vi över.

Däremot var det mycket annat som fångade deras intresse. Ett superhögt berg eller så. Jag minns inte riktigt.

Hittills har resan gått så himla smidigt. Det är ju verkligen inga avstånd här nere och på en enda dag åkte vi från Zurich till Verona. Fyra olika tåg. Sju på morgonen till sju på kvällen från dörr till dörr. Varenda avgång gick exakt på sekunden rätt!

Jag var lite rädd att vår treåring skulle bli åksjuk eftersom han ofta kräks när vi åker bil. Men med tåg har det verkligen inte varit några problem alls. Jag packade ner lite olika spel, paddan och ritsaker och med det har de kunnat roa sig väldigt bra. Men långa stunder har de mest varit nöjda med att titta ut. Eftersom det är lågsäsong och ganska tomt på tågen har de också kunnat leka och röra på sig rätt mycket i vagnen utan att störa någon.

Det fina med tåg är att man börjar prata med sina medpassagerare på ett annat sätt. En gullig engelsk farbror satt snett mitt emot oss och kollade på oss hela resan. Jag blev lite nervös och tänkte att han kanske störde sig på våra barn eller något. Men mot slutet av resan kom han fram och sa att han och hans fru suttit och tittat på oss hela resan eftersom vår familj påminde om dem som unga, då de ofta tågluffade med sina barn. Och istället för att ha någonting syrligt att säga tyckte han att vi hade så ljuvliga ungar.  Jamen då blir man ju glad i mammahjärtat!

Jag kan tänka mig att den här sträckan är ännu vackrare att åka i början av maj. Då finns det fortfarande snö kvar på topparna men träden har hunnit slå ut så grönskan är som finast. Sträckan med Bernina Express är bra att boka i förväg eftersom den är väldigt populär och antalet avgångar begränsat. Men övriga sträckor har vi hoppat på i farten utan att reservera plats först och det har inte varit några som helst problem. Med ett interrailkort har man stor frihet!

Om du också är sugen på tågluff kan du kolla Europarunt.se för mer information. Och så lovar jag en utförlig tågluffsguide när jag kommer hem!