Idag är jag överlycklig för jag vaknade i farmors hus och med syrran i sängen bredvid. Vi kom hit sent igår kväll. Vi ska ha en arbetsvecka ihop och passade på att förlägga den hit. Pappa, farbror Lars, faster Inger och hennes man Ulf är nämligen här. Och då får vi träffa dem allihopa – det var två år sedan jag kunde göra det sist. Så underbart! Är SÅ tacksam för att mitt arbete går att ta med sig överallt så att jag kan göra detta. Samt att alla är vaccinerade så att vi får vara tillsammans. Den här veckan har jag längtat efter i månader och det känns helt otroligt att den äntligen blir av. Att ingen i sista minuten blivit sjuk och tvungen att stanna hemma. Vilken nåd.
Föreställ dig att mer än vart tionde barn i ditt villaområde skulle dö innan fem års ålder.
Att tio procent av alla barn på skolan istället för att fira skolavslutning och äta tårta bara skulle utraderas.
Det är fruktansvärda, ogreppbara siffror för oss.
Panzisjukhuset, nutrition. Bukavu
Men i Demokratiska Republiken Kongo är det verklighet. I landet sker ohyggliga våldsamheter som tvingar familjer att fly för sina liv. Efter sig lämnar de bostad, djur och odlingar. Hamnar i extrem fattigdom där mat för dagen inte är en självklarhet. Situationen i landet är väldigt svår. Men det finns folk som arbetar för att hjälpa till. Kanske känner du till Doktor Denis Mukwege, mottagare av Nobels fredspris? Mest känd är han för sitt arbete på Panzisjukhuset i östra Kongo, där han hjälper kvinnor och barn som utsätts för sexuellt våld. Men sjukhuset fyller också en otroligt viktigt funktion när det gäller att minska undernäringen. För dit får undernärda barn komma för tillsyn och vård.
Panzisjukhuset, nutrition. Bukavu
Sex gånger per dag dricker de en väldigt näringsrik välling och de flesta barn får stanna i omkring femton dagar innan de blir friska igen. När jag besökte Malawi träffade jag flera undernärda barn som inte växte ordentligt och hade svårt att lära sig gå. Barn i samma ålder som mina egna men som istället för att leka, klättra, härja och skratta bara låg stilla och trötta – ibland nästan okontaktbara.
Läkarmissionen är en svensk biståndsorganisation som sedan 1958 arbetar för alla människors rätt till ett värdigt liv. Fokus ligger på att hjälpa kvinnor och barn i utsatthet. Läkarmissionen stöttar bland annat Panzisjukhuset i deras livsviktiga arbete. Och vill du vara med och bidra – ja då tycker jag att du ska göra som jag och bli månadsgivare. Ger du 100 kronor i månaden räcker det för att tretton barn varje år ska få hjälp att överleva. Blir du månadsgivare innebär det dessutom att Läkarmissionen kan planera och arbeta långsiktigt med sina insatser. Tänk att samma peng som motsvarar en jobblunch på en restaurang här i Sverige kan motsvara livräddande vård för tretton barn i ett annat land. Vilken förmån för oss att kunna bidra!
OCH LYSSNA! OM DU VÄLJER ATT BLI MÅNADSGIVARE OCH SKÄNKA 100 KR ELLER MER FÅR DU MIN NYA BOK NU BAKAR VI SOM ETT LITE TACK FÖR DITT BESLUT I EN SÅDAN VIKTIG SAK. Jag hoppas ni är många vill ta det steget!
Så här på söndagskvällen vill jag bara skriva och tipsa om två blogginlägg jag läst idag och som träffat mitt i hjärtat på mig.
Kristin som ofta skriver generöst och hudlöst om sina tonår och sin tidiga vuxentid. Kantad av destruktivitet, en våldsam partner och vilsenhet i världen. Är full av beundran för hur hon gång efter annan gläntar på dörren till sånt som andra bara stänger till. “Ibland träffar jag människor från min ungdom och jag känner mig alltid smutsig i dessa sammanhang – de känner gamla svaga Kristin, hon som gick vilse. De vet vad jag gick igenom. Det är svårt att förhålla sig till. Jag vill dock inte ursäkta mig för det som var. Vad jag vill ha är däremot en stor ursäkt från alla som stod vid sidan och såg på – grannar som inte knackade på och hjälpte mig“
Emma skriver drabbande om att ha en sjuk förälder och långsamt ta farväl. Smärtsam igenkänning från mitt eget liv.“Vissa dagar känns sorgen förlösande. Att få gråta ut allt som inte blev. Små karaktäristiska drag som jag aldrig mer kommer att få se. Träsko-ljudet mot gruset, stegen i trappan, nynnandet, luret i ögonen, de små knäppningarna med fingrarna som en truddelutt. Och samtidigt kikar små glimtar av det som en gång var fram då och då. Men de blir allt färre. Kroppen ger upp“
Den här gossen är den arbetsammaste jag vet. Från arla bittida till sena kvällen ligger han i. Jobba stege, jobba krossa myra, jobba hugga svärd, jobba kasta sten är exempel på jobb han menar sig utföra. Allting kan han – allting vet han. Full av dådkraft, tvekar aldrig. Jag blundar mot solen och försöker fånga fräknar och när jag tittar igen är han borta. Försvunnen långt nere i skogen eller halvvägs upp på en brandstege. Stående i kökskomposten, på brädupplaget, i släpvagnen full med skrot. Han använder rosenportalen som en ribbstol och river upp tulpanlökarna och övar kast med liten boll.
Allting gör han med det soligaste humör, en stjälpande hand och snoriga pussar. Alltid beredd till ett uppriktigt “flåt mama” när han träffat mig med en pinne över ögonbrynet eller tar en tugga av min axel bara för att se hur den smakar. Han är det sötaste vi har, vi älskar honom vettlöst. Och han påskyndar mitt åldrande med åtminstone sjuttio procent.
Åh vilken härlig onsdag och torsdag vi har haft. På onsdagen slog det om och blev varmt efter massa kalla dagar. Barnen var livade och glada eftersom fyra dagars ledighet väntade. När de kom från fritids kastade de kläderna, gav upp illvrål och gick bärsärk i trädgården.
Bertil fick fatt i en räfsa och började samla ihop lärkkottarna som gör så ont att trampa på.
Han är så mysig! Har börjat gå runt med min kamera och hips vips knäpper han en bild på en. Nio gånger av tio råkar man ha röven vänd mot mot kameran eller fångas i ett gräsligt grodperspektiv. Men ibland så <3
Har letat fram den här prickiga gamla godingen i garderoben – den använder ofta när jag var gravid med Folke
Vi passade på att träffa matlaget också. Med tre valpar går det rätt vilt till. Men de är så himla fina mot småbarnen. Här är Popsy
Och här är Senja
På torsdagsmorgonen vaknade jag av stekande solsken i sovrummet. Det var en riktigt sommardag med högsommarvärme!
Tog en skål med kvarg, banan och syrlig svartvinbärssylt samt en kopp starkt kaffe till frukost
och gick ut i trädgården…
Barnen varvade vansinnesrusningar runt gården med att slänga sig i soffan och lyssna på Historierummet i Barnradion. Sveriges radio har SÅ många bra barnprogram. Älskar public service. Just igår lärde de sig om Napoleon, Jenny Lind, Gustaf Wasa och Wu Zeitan – Kinas enda kvinnliga kejsare.
För varje timme som gick blev åkrarna grönare och grönare och trädens kronor började skifta färg. Där borta vid sjön bor Albin och Ulrika och där har vi våra stora odlingar. Från vår uteplats ser vi till deras farstubro. Får lära barnen morsekod så de kan signalera i vinter.
Lagom till eftermiddagfikat fick vi besök av farmor och faster Johanna. Vilken glädje!
Öppnade en av de sist flaskorna svartvinbärssaft som jag gjorde i höstas. Och dukade fram butterbullar jag bakat ur vår nya bok. Larvigt goda och lättgjorda!
Medan farmor och Johanna lekte med barnen städade jag i trädgården. Krattade, kärrade bort julgranarna och allt ris som legat överallt. Det blev så varmt att barnen också fick vattnas. Först lite
Sedan lite till
Sedan var det högläsning i skuggan. Bertil hämtade ner en av barnens favoritböcker – den här faktaboken kan jag verkligen rekommendera. Framtidsboken: robotar, virtuella världar och insekter till middag! Innehåller allt ett lågstadie/mellanstadiebarn kan vara nyfiken på
Det är knappt jag kan tro att det är sant! Att man kan duka utomhus och att det är så varmt att man bemödar sig att dra fram alla härliga kuddar, plädar och dukar!
Jakob behövde arbeta fast det var röd dag. Förutom bonde är han ju sjukgymnast och just nu utarbetar han ett träningsprogram för människor med nackproblem. Det ska användas för behandling i större skala – tusentals patienter pratar vi om – så här gäller det att det bli bra!
Jag njöt av den lediga dagen och bestämde mig för att grilla till middag.
Älskar att stå här vid öppet fönster och utsikt över trädgården
Den skira grönskan som växer för varje sekund. Det är banne mig livskvalité!
Gjorde potatissallad – ni vet väl att kall potatis är SUPERNYTTIGT?!
Till det gjorde jag lammfärsbiffar och grillade sparris, champinjoner och squash
Mmmmmm!
Och mitt när vi satt och åt så kom Jakobs lillebror förbi också. Han hade kört ända från Boden. Att kunna ses så här tillsammans – blir så glad!
Han som helst är naken förutom stövlarna. Fick han skulle han sova i stövlarna. Eller stölvarna som han kallar dem. Och så blir han nesslen (ledsen) när man tar av dem.
Ulf är väldigt förtjust i kompisgungan också – för där han kan klättra upp själv och gunga utan att ramla ner
Folke mediterade i kvällssolen.
Så blev det läggdags för Ulf och farmor, farbror och faster knödde ihop sig med barnen i soffan. Åt popcorn och kollade naturfilm som är det nyaste intresset.
En vy jag aldrig tröttnar på.
Och vid tiotiden när det började skymma gick jag ut i trädgården och borstade tänderna och lyssnade på sången från alla häckande fåglar vid lillsjön. Ett bedövande ljud!
Oförskämt fint ute.
Och så var den torsdagskvällen slut. Kraschade i säng med Northanger Abbey och orkade väl läsa en halv sida innan jag snarkade gott.
Efter vinterns hudproblem träffade jag ju hudterapeuten Hanna och fick hjälp med en ny hudvårdsrutin som förhoppningsvis ska få ordning på läget. Hanna ställde frågor om min hy och mina vanor och jag fick lov att rannsaka mig själv. Några dåliga saker jag gör är bland annat att slarva med solskydd samt “glömma” att sminka av mig. Ganska ofta orkar jag nämligen inte utan går och lägger mig direkt och vaknar upp med pandaringar under ögonen. Och tvättar jag mig ordentligt på kvällen hoppar jag ofta över morgontvätten och nöjer mig med att blaska lite vatten i ansiktet.
Förut har jag tänkt att det är överdrivet att tvätta ansiktet med rengöring på morgonen om man ändå gjort det kvällen innan. Men eftersom jag använder ganska mycket spray och produkter i mitt hår hamnar ju det på kudden och därmed också på huden. Därför är en morgonrengöring faktiskt en riktigt god idé. Så nu försöker jag vara mer noggrann och finner att det är riktigt avkopplande.
Innan Hanna rekommenderade produkter till mig frågade hon om jag gillar enklar rutiner eller mer fix och dutt? Svaret är att jag trots min tidvisa lathet ÄLSKAR små burkar, serum och tuber med spexialjox. Så jag sa att hon inte behövde hålla tillbaka på den fronten för min skull. Hade jag däremot gillat det enkelt hade jag säkert fått en annan rutin rekommenderad. För sådana kan man såklart också ha! Man ska utgå ifrån den ork och lust man själv har tycker jag.
Baserat på mina behov av fukt, milda produkter som dämpar rodnad och ojämn hudpigmentering tog Hanna fram den här morgonrutinen åt mig. Alla produkter är från Dermalogica. Det fina med deras produkter är bland annat att de inte testar på djur och att allt är fritt från artificiella färg- och parfymämnen, mineraloljor, lanolin, parabener, S.D.-alkohol och mikroplaster. Känns bra!
TADAAA – här är min morgonrutin. Bestående av fem olika produkter. Betydligt mer än jag brukar ha i ansiktet – ändå går det snabbt att genomföra alla steg.
Först på morgonen tvättar jag ansiktet med Intensive Moisture Cleanser. En mild rengöring som inte känns det minsta uttorkande – alltså noll stramande i ansiktet när jag tvättat mig med den. Väldigt skönt. Sedan torkar jag av ansiktet med en handduk och applicerar…
Dermalogicas BioLumin-C Serum som jag smörjer överallt i ansiktet förutom närmast ögonen. Det är det något visst med pipetter med serum eller hur? Man känner sig som en liten kemist eller nått. BioLumin-C Serum innehåller vitamin C som ger en jämnare hudton med mindre ojämn pigmentering. Efter mina graviditeter har jag nämligen fått mer pigmentfläckar i pannan som kommer fram när jag är i solen.
Runt ögonen smörjer jag Dermalogicas Stress Positive Eye Lift. Den känns kylande och skön för ögonen och dämpar svullnad. Och nu när jag läste på lite mer såg jag att den faktiskt vunnit pris av skönhetstidningen Daisy Beauty som Årets Aktiva Hudvård 2018.
Efter dessa steg tar jag en pump med mjukgöraren Super Rich Repair som verkligen är som att smörja på ett lent, mjölkigt skydd på huden. Riktigt, riktigt återfuktande utan att kännas det minsta fet. Avslutar alltihop gör jag med solskyddsfaktorn som är lätt och snabbt går in i huden. Syns eller känns inte alls vilket är helt avgörande för om jag ska vilja ha på mig den till vardags.
Det jag slagits av med Dermalogicas produkter är hur oerhört lite man behöver av varje produkt. Precis som att ett riktigt frisörschampo räcker i en evighet räcker dessa produkter lääänge. Sällan krävs klickar större än en grön ärta och två droppar serum räcker till hela ansiktet. Det är väldigt högkoncentrerat och drygt vilket jag verkligen uppskattar.
Hela rutinen tar ungefär fyra minuter och efteråt har jag en skön, åtefruktad bas. Det stramar ingenstans och huden har ett fint glow som osminkad – men också en bra bas där smink kan fästa. Så glad för att min bråkiga hy börjar ge med sig äntligen!
Dermalogica säljs främst via hudvårdssalonger och går du till en salong som erbjuder Dermalogica hjälper de dig med face mapping för att hitta rätt produkt för just din hy.
Underbaraboning är ju mitt instagramkonto för inredningsinspiration. Nu har jag precis passerat 73 000 följare och det roliga är att det inte riktigt verkar vara samma klientel som på mitt vanliga konto Underbaraclaras. Det här kontot når ut till lite andra grupper, nämligen!
Nå. Idag tänkte jag lyfta fram ett svenskt hantverk som ofta syns på Underbaraboning – nämligen trasmattan. I alla äldre hus med självrespekt (men också gärna i nybyggda) har trasmattan en roll att spela. Traditionellt sett vävdes mattan på tygrester från hemmet. Gamla lakan, kläder, säckar, draperier – ja allt som inte längre gick att använda och laga. Tillgången på resttyg bestämde mattans utseende. Därför är också gamla mattor mer intressanta än de man köper nya – nu när trasorna är mer enhetligt färgade och matchande.
Både mamma och mormor var skickliga på att väva och hade varsin vävstol uppsatt hemma där färgglada trasmattor växte fram. Och som vi lekte i vävstolarna som barn – körde båt och rymdraket, klättrade och hängde. Och rullarna av trasor fick agera mat, kanonkulor, snöbollar – ja allt möjligt. Jag har också tydliga minnen av mormor och mammas mattvätt på hösten. Mormor eldade och värmde sjövatten i en stor gryta där mattorna tvättades med en stor träpåk och sedan skrubbades och sköljdes vid bryggan.
Dock är min farmor förmodlligen den som mest väckt min kärlek till trasmattan. Hemma i hennes hus är nästan varje millimeter golv täckt av trasmattor. För att minska golvdrag, dölja de slitna trägolven under, skydda mot stickor i fötterna eller bara funka som vacker dekoration.
Jag har märkt att folk idag blir lite osäkra på hur man ska placera trasmattan. I inredningsmagasin ser vi ju hela tiden exempel på väldigt stora, rektangulära mattor. En trasmatta kan kännas lite tunn och apart i sammanhanget – men det är en vanesak. Ofta är det just proportionerna som gör det så fint och liksom gammaldags på riktigt. Långt tillbaka var trasmattan aldrig bredare än 60 cm. Mattans tunna smala stil är en tidsmarkör på samma sätt som en tunn, smal gammal gardin i ett fönster. Jag brukar kalla det för “tarmigt”. Och då menar jag tarmar i den bästa betydelsen! Man vill liksom att det ska vara tunt och smalt…
Nå. Här är några fina trasmattor jag samlat på mitt konto underbaraboning.
Blir så lyckig av Ulrika i Brunnsgårdens bilder. Alla gamla prång, vinklar och vrår. Hur fint hon tagit tillvara på dem. Se så vackert den långa, smala trasmattan ligger i den här hallpassagen. Leder ögat, är skön för fötterna och dämpar ljudet av stegen.
Så här som Denise i Klingska villan har gjort tycker jag också är en fin lösning. Vill man ha känslan av en bred matta istället för en smal kan man lägga flera smala trasmattor kant i kant eller rentav laska ihop dem med ett grovt garn eller mattvarp. Men ska man verkligen ha trasmattor under köksbordet när man har småbarn? Varför inte! Trasmattor går att tvätta i maskin (jag kör mina på 40 grader och lätt centrifugering och låter den sedan torka på en lina eller över en dörr). Lätta att ta ut och skaka är de också!
Precis så som Anna gjort tycker jag om att placera trasmattor. Lite på sniskan sådär. Tänker på Pettson och det är ju en referens som alltid gör en upprymd och glad!
Kyrkstugans trasmatteplacering får mig att tänka på farmors hus. Trasmattor i olika mönster men gemensam färgsättning – här gråblåvita – blir vackra ihop och värmer golvet skönt.
Här är hallen och trapphuset hos Tolvmansmia med mattor i olika riktningar. Farmor hade förresten en lång trasmatta fastnubbad i den hala, kalla trappan. Det ska jag banne mig efterapa. Men först ska jag måla om trappan från vit till någon grågrön färg som hos Mia. Vår vita trapp är en smutskänslig styggelse! Sedan ska jag hitta en trasmatta ämnad för trappor som är nog lång och smal för att funka hemma hos oss!
Att lägga en trasmatta under köksbänken där man står och arbetar – det gillar jag och har haft i köket länge. Det blir mjukare för kroppen, slamrar mindre och tvärtemot vad man kan tro är det lätt att hålla rent. Rasar det ner lite smulor funkar mattan som ett stopp som håller allt på plats. En snabb skakning av mattan frigör smulorna och man får rent i köket igen!
En trasmatta är utmärkt som hallmatta. Vi har en (oöm) trasmatta i hallen just för att samla ihop smuts och grus från skorna. Jag tvättar den någon gång i månaden och skakar den varje vecka eller oftare den här säsongen.
Och så vill jag ge ett lite tips på placering av trasmatta – som här hos Byggbögarna. En lång trasmatta kan på detta sätt “ledas om” genom huset. Typiskt charmigt och enkelt sätt att lösa situationen på!
Jag avslutar med en bild från mitt eget hem bara för att visa vad för fint man mer kan göra mer med trasmattor – till exempel lägga dem som dyna på en kökssoffa! De ligger stadigt, är mjuka och sköna och tål slitage. De kan också vara vackra att hänga på väggen likt en rana. Jag spanar förresten att ranor kommer bli svinheta nu igen. Perfekta väggdekorationer och sicken TUR att jag har kvar flera av mammas vackra handvävda ullranor att dekorera väggarna med.
För några år sedan odlade vi tomater i stor skala. Vårt 300 kvm stora växthus var fyllt med tomatplantor till alla våra grönsaksprenumeranter. Saknar fortfarande doften när man gick in där en blåskall sommardag och kände värmen välla mot en. Och doften av solvarm tomat.Den där doften man bara i undantagsfall kan uppfatta i bladfästet på en stenhård röd kvisttomat från affären. Den ljuvliga och fullkomligt bedövande doften var hela växthuset fyllt av…
Tomat är den grönsak jag skulle välja att äta om jag bara fick äta en enda i resten av mitt liv. Så mångsidig och god att tillaga. Göra till en soppa, ugnsbaka med olja och kryddor, skiva på en tallrik och varva med mozzarella och basilika. Eller så bara äta den som jag gör allra helst nämligen rakt upp och ned som ett äpple. Och så på med lite örtsalt mellan varje tugga!
Sedan vi slutade odla tomat i stor skala (det var svårt att få ekonomi i den delen av jordbruket) har vi odlat tomat i noll skala. Så tråkigt! Har tänkt att det ska bli av varje sommar men inte riktigt kommit till skott. Tomat kan ju kännas lite avskräckande. Den får inte torka och vill helst ha stabila 20-30 grader för att trivas. Men nu är tomatlängtan åtgärdad – för nu har jag slagit till på ett helt gäng plantor från Blomsterlandet. Jag hoppade helt över momentet med att förså och gick direkt på att köpa färdiga plantor.
Vilken lyx ändå! Blomsterlandet har både robusta småplantor som kommer ge tomater närmare sommaren men dessutom större plantor som redan nu är fulla med tomat. Jag valde båda varianterna.
Tomaten Pick-a-tom ger gula frukter hela sommaren
Det fina med att odla själv är att man kan välja mellan många fler sorter. Härliga bifftomater att lägga på grillen, lilasvarta små rackare som smakar sött som vindruvor, gula, orangea, grönaktiga och förstås alldeles illröda. Olika sorter passar för olika maträtter och tillagningssätt.
Tomatsorten Moneymaker finns hos Blomsterlandet – den har vi odlat tidigare – en favorit som ger stora skördar
Jag lyxade till det med särskild tomatjord den här gången men det måste man inte göra. Däremot är kvalitetsjord alltid värt att lägga pengar på! I det här inlägget fokuserar jag på hur man får färdiguppdrivna tomatplantorna att trivas – men vill du läsa mer om hur du frösår tomat själv så kan du läsa om det på blomsterlandet.se
Här kommer nu mina bästa tips för att odla tomat. För det ÄR faktiskt inte svårt så länge man bara hittar en lämplig och tillräckligt skyddad plats i trädgården
Mina bästa tips för att odla tomat!
Tomat vill stå i en stor kruka med gott om plats för rötterna. Jag brukar använda en lite grövre krukjord/grönsaksjord med större “bitar” i. Sådana bitar lagrar nämligen in vatten och fungerar som en vätskereservoar. Viktigt när man krukodlar och jorden annars lätt torkar bort. Odlar du på friland är det bra att gödsla upp jorden ordentligt innan och se till så att den är lucker och fin.
Plantor som drivits upp inne behöver avhärdas innan de flyttas ut permanent. Det innebär att man under någon vecka ställer ut plantorna ett par timmar per dag och succesivt ökar tiden.
I väntan på värmen står mina tomater inomhus.
Tomater behöver inte stå i växthus – men det är lättare att lyckas där. Leta rätt på ett soligt lähörn i trädgården eller på balkongen. Och kan du till exempel luta ett gammal fönster eller en ram med lite genomskinllig plast över tomatplantorna – ja då kommer de uppskatta det! Tomater gillar när temperaturen dagtid ligger mellan 20-30 grader ungefär. Nattetid behöver det vara omkring 8-10 grader för att tomaterna ska trivas. Så akta frosten!
När tomaterna kommit igång och börjat växa ordentligt får man vara måttlig med vattningen. De får varken torka upp helt eller bli stående i vatten – då kan rötterna ruttna. Och när plantorna väl fått frukt kan man med fördel dra ner på vattningen. Erfarna odlare säger att det gör smaken bättre på tomaterna. Själv tycker jag att ALLA egenodlade tomater är godisgoda!
Krukorna Asta och Lervik av terracotta finns hos Blomsterlandet
Tomater är klättrare som behöver något att bindas upp med. Fäst ett snöre i taket på växthuset som tomaten kan slingra sig runt. På friland kan man istället låta den klättra längs en käpp eller spaljé. Även busktomater som inte klättrar behöver stöd – ett gäng blomsterpinnar som fästs ihop avlastar grenarna. Extra noga är det när tomaterna börjar mogna och tynger ner kvistarna.
För att man inte bara ska få blad på sina tomatplantor gäller det att tjuva alla sidoskott. Tomaten skjuter hela tiden nya skott i bladvecken på huvudstammen. Dessa skott måste plockas bort (tjuvas) för annars bildar tomatplantan mindre frukt. Busktomater behöver i regel inte tjuvas.
Tomat kan fram till augusti vattnas med en svag näringslösning med måttlig kvävehalt och hög andel fosfor och kalium. Nässelvatten och guldvatten funkar utmärkt – men börjar plantorna få väldigt mycket blad kan det vara läge att minska gödslingen. Hellre lite och ofta än mycket och sällan.
På hösten när man börjar frukta nattfrost kan man skörda omogna tomater och låta dem eftermogna inomhus. Jag brukar lägga dem luftigt i en tidningsklädd plastback tillsammans med äpplen. Äpplen avger etylengas som påskyndar mognaden hos annan frukt. Även klasar som gått av och omogna tomater som ramlat ner kan tas in löpande under säsongen. Gröna tomater passar bra att steka eller göra marmelad och chutney av.
Lycka till med tomatodlingen nu! På Blomsterlandet finns allt som behövs för att odla tomater. Fröer, plantor, krukor, jord, näring och snören och pinnar för att binda upp dem på ett bra sätt!
Jag kom på mig själv med att svära en lång och mustig ed över det kalla majvädret imorse. Jo jag vet att det är lönlöst, välj glädje och bla bla bla. Men ibland tar det mer energi att hålla emot än häva ur. Idag regnar det och är grått och snön som fortfarande är kvar ligger smutsig på åkern och skäms för sig. Den fulaste tiden på året är den när snön ännu inte försvunnit helt och ingenting grönt börjat anas. Som denna kalla maj i Västerbotten.
Men jag håller tummarna för torsdag då det ska vara 20 grader och soligt. Det brukar säga pang och på några dagar är allting grönt och utslaget här också!
Idag sitter jag med planering av arbetsveckan. Och så har jag påbörjat två roliga och lite annorlunda jobbuppdrag. Det ena är ett illustrationsjobb som kommer distribueras i 250 000 exemplar! Är så stolt att få frågan att illustrera men det är ju lite ny mark att beträda för mig. Så det känns pirrigt och ovant. Det varvar jag med att spela in sång. En av Jakobs barndomsvänner är en superbegåvad kompositör som bor i Japan och arbetar i tevespelsbranschen. Han har bett mig lägga lite sång. På japanska. Det känns mer än pirrigt – är ju så ringrostig med musiken. Samt inspelninigstekniken. För att inte tala om japanskan, hehe. Men kul! Återstår att se om det går att använda till något.
Men nu ska jag ta en stunds paus, lägga mig i soffan och studera vidare i Getting Things Done. En bok om organisation och arbetsflöden (en klassiker i sammanhanget) som Jakob, Albin och Emil har pratat mycket om i matlaget. Nu ska jag ge den ett försök. Har redan läst hälften och den verkar lovande. Den här läsningen är en viktig del i projektet att få mer styrsel och rationalitet i mitt företag. Planerar för stordåd framöver!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
