Det är så härligt när min syster är här en hel vecka med barnen. Jag tänker på alla fina minnen de kommer få av sina kusinsommarlov. Tyvärr har det varit alldeles för hett för att riktigt kunna göra allt roligt vi planerat. Men vi har i alla fall stigit upp tidigt och ätit frukost i trädgården. Hejhej från tjej i loppat nattlinne!
Vi har badat så mycket vi bara mäktat med. Först ett morgonbad vid nio för att tvätta nattens svett och klister från kroppen.
Allra helst badar vi i älven. Det strömmar så spännande där!
Perfekt när det är så mycket motström att man kan simträna utan att röra sig ut fläcken. Då är det lätt att badvakta kidsen samtidigt.
Vi har ätit lunch i trädgården
Varmkorv med bröd till småglinen
Supergoda laxmackor till oss
Nöjd unge!
En dag dök pappa upp på oväntat besök och då tog vi med honom på en loppistur. Jag fyndade storartat (visar sedan). På kvällen var barnen ute och lekte till tiotiden och byggde kojor av filtar, vedklabbar och gamla bildäck.
En kväll var jag och Anna uppe och byggde uteplats till mig till klockan 02 på natten. Vi kunde inte gå in förrän vi fått klart. Det blev superbra – lovar bildbevis inom kort.
Varje eftermiddag har vi fyllt på energiförråden med isglassar gjorda på mixad melon och ananas.
Går alltid hem hos barnen.
Och så lite blåbärsbullar och blåbärsvatten ovanpå det. Så får kroppen tillbaka energin!
Imorgon åker min syster vidare till min pappa och vi blir hemma själva en vecka. Fast först pangstort födelsedagskalas för Folke nu på lördag.
Nej nu är jag less på den här äckliga, klistriga värmen som förlamar och passiviserar. Har så mycket jag vill göra hemma på gården men istället är det som att vara inlåst i en bastu och tvingad att ligga still för att inte svimma.
Någon enstaka dag går väl an – men flera dagar i rad är fruktansvärt. En dag visade termometern här på 36 grader. Själv tycker jag inte att det finns NÅGON anledning att det någonsin ska bli varmare än 25 grader. Eller ens 22.
Jag blir bara sur, lättirriterad, har gröt i huvudet och känner mig både trött och rastlös på en och samma gång. Absolut att man kan ligga och ha det skönt i hängmattan när det är varmt. Och bada – det älskar jag. Men när man tröttnat på det och vill uträtta något? Laga mat, gräva rabatter, gå långa skogspromenader. Då är det stört omöjligt att genomföra. Vilan känns inte vilsam utan påtvingad.
Nu vill jag ha ett rejält regnoväder och tio grader kallare. Inte bara för att släcka alla skogsbränder som härjar utan också för att få några dagar att komma ikapp med sommarens alla efterlängtade projekt.
Som jag tidigare bloggat om tog jag och min bästa kompis Elina en tvådagarstripp genom Västerbotten, på uppdrag av Region Västerbotten Turism. Vi tog med våra barn och efter första natten på Granö Beckasin drog vi vidare till Lycksele. Vi skulle nämligen besöka Gammplatsen. Gammplatsen har i århundraden varit en samlingsplats för samer, nybyggare och handelsmän. Här hölls marknader och ting och kyrkhelger firades. Nu ger Gammplatsens olika byggnader och museum en historisk bild av livet i södra lappland.
En trevlig guide mötte oss och visade oss runt på området. Dessa fina grindar var det första vi såg. Jag övervägde att haka ner och sno med mig dem hem till vår gård.
Jaktmuseet med sina uppstoppade björnar, vargar och läskiga djur väckte stort intresse hos barnen.
Själv föll jag mer för postmuseet
och textilmuseet…
Fint ordnat med gamla tyger, symaskiner och inredning. Jag fotade massor för ren inredningsinspiration hem till mig.
Folke som sett de uppstoppade djuren undrade nu varför de dödat människor och satt upp i lokalen? Älskar treåringens logik. Vi lugnade honom med att det bara var dockor och inte uppstoppade riktiga människor.
Vi gick runt på området och utforskade allt fint.
Bertil skjutsade småttingarna och diverse timmer.
På gammplatsen finns bland annat kyrka, sameviste, smed, bagarstuga, mjölkstuga, skomakare och alla möjliga fina utställningsmiljöer.
När vi blev hungriga åt vi lunch på Ruselegården.
Det blev givetvis palt med lingonsylt och mjölk till oss alla fem. Västerbottniskt så det förslår.
Efter lunchen gick vi igenom Skogsmuseet med dess olika utställningar. För mig som har en släkt av skogsarbetare var det en speciell upplevelse. Mycket av det min morfar berättat om livet i skogen kände jag igen i utställningen. Slitet, utsattheten, farorna.
Men också värdet av kockan som bodde med skogsarbetarna i skogen hela vintrarna. Och som med enklast möjliga köksutrustning lagade palt, kalops och sillbullar åt hungriga arbetare. Det var dessa kvinnor som såg till att männen fick nyttig och bra mat och höll rent och snyggt i stugan. Ibland kunde kockan vara så ung som fjorton år och arbetet var tungt. En kocka berättar om slitet med den djupfrysta maten och hur svårt det var att med en såg få loss bakstycket av en frusen gris.
Skogen är en av anledningarna till vårt lands välstånd. Men kockans roll i det känns som en bortglömd del av den historien, så jag blev glad att utställningen lyfte fram det.
På Skogsmuseet fanns också fina uppbyggda miljöer. Bland annat detta Per-Albin torp. Stor inredningsinspiration för mig!
Om man tänker bort fattigdomen, kalldraget och eventuella vägglöss.
På skogsmuseet hade de också en fantastisk lekdel för barnen. Där hade de så roligt att de fick stanna kvar själva i över en timme medan jag och Elina utforskade resten av området.
Vi gick oss förbi den lilla butiken där det såldes bokmärken, gamla skolplanscher, marknadskarameller och annat tidstypiskt. Himmelens mysigt!
Älskar färgsättningen också. Såna här galna färger är det hemma hos min farmor med och det är så härligt!
Största behållningen under hela dagen var nog att gå omkring och kolla planteringarna. Jag anlägger ju en trädgård i (delvis) gammal stil med gamla sorters växter. Här fanns hur mycket inspiration som helst.
Till Gammplatsen har man samlat rotskott och perenner från gårdar runtom i Västerbotten. Och efter att vi pratat med trädgårdsmästaren fick vi också köpa rotskott av gamla sorter. Vi fick lite förtur för resten skulle säljas på Rosens Dag på Gammplatsen.
Hade jag varit kleptoman hade Gammplatsen levt farligt för mig. Så otroligt mycket vackert att titta på.
Efter en inspirerande och innehållsrik dag på Gammplatsen lämnade vi området och åt middag på Restaurang 64 grader i Lycksele. Det var vansinnigt gott och kan varmt rekommenderas om ni är i krokarna.
Sedan tuffade vi hem igen. Helt mätta på intryck och inspiration. Vilka fina dagar vi fick i Västerbotten.
I Västerbotten finns flera fina kulturella och historiska upplevelser att ta del av både som vuxen och tillsammans med barn. Här kommer fler tips på vad du kan se och uppleva. (Ännu fler tips och länkar finns på Visit Västerbotten)
Norrbyskärs Museum visar livet på en gammal sågverk. Ta en dagsutflykt med färjan och ät i den mysiga restaurangen.
Olofsfors Bruk är ett av landets bäst bevarade bruk. Här kan man hänga en hel dag, äta gott, beundra glasblåseri och järnsmide, se de historiska miljöerna och handla byggnadsvårdsmaterial.
I Burträsk finns bland annat Västerbottensost Besöksscenter där man kan gå guidade visningar och se hur osttillverkningen går till. Och på Hembygdsområdet finns ett antal kulturbyggnader att se, bland annat Risåträskgården som kommer från byn Risåträsk och innehåller målningar av den kände allmogemålaren Per Olof Hållén som verkade i Västerbotten i mitten på 1800-talet.
Det är en hejaramsa Bertil kommit på och kör för sin lillebror – ibland flera gånger om dagen. När det går honom emot, när han kämpar med något svårt eller tråkigt. När han inte orkar gå hem själv från utflykten utan vill bli buren.
Ramsan har fastnat hos mig. För i all sin enkelhet sammanfattar den vad livet kräver av en. En enda sak: Att klara sig igenom varje dag. Att inte ge upp.
Den säger ingenting om att man måste klara det särskilt bra. Hejaramsan handlar inte om att spöa skiten ur motståndet, vara bäst, krossa resten. Bara att man är en bra människa och att man kan klara varje dag. Även när man inte förstår hur.
Jag tänker på det när jag håller på svimma av trötthet och inte fått middagen på bordet. Då jag helst skulle vilja lägga mig på köksgolvet med en våt handduk över ansiktet och bara somna ifrån alltihop.
Jag tänker på det när jag har svårt att komma upp ur sängen på morgonen.
När jag har svårt att ta tag i disken efter middagen och blir sittande apatisk.
Jag tänker på det när saker skrämmer mig, jag tyngs av oro eller känner mig nedstämd.
Heja Clara, du är bra
Du kan klara varje dag.
Det är det enda livet kräver av oss människor. Att inte ge upp.
I söndags vaknade jag tidigt. Ensam hemma, så när som på hunden. Barnen var kvar med Jakob hos hans mormor och jag skulle förbereda lite hemma för min syster och mina systerdöttrar som skulle komma på kvällen. Melker var lika morgonpigg som jag
Han hängde med ut och hämtade tidningen. Jag plockade in smultron till frukosten.
Smultron! Älskar smultron och det faktum att mina barn inte är så bra på att hitta dem i buskagen vilket betyder att jag faktiskt också har en rimlig chans att hinna plocka några.
Typiskt god frukost. Lite flödeost, halkidiki-oliver, smultron och en platt persika. Och så lite kaffe till det. Och gårdagens Dagens Nyheter.
Men det blev alldeles för varmt i solen (klockan sju på morgonen!!!) så jag gömde mig i skuggan istället.
Sedan satte jag igång att städa hela huset. Och bakade en sats äppelbullar med kokos och en sats pizzabullar. Perfekt matsäck på stranden.
Att stå och baka med den här utsikten!
Svårt att bli less på köksarbete då.
Blev supergoda bullar!
På kvällen åkte jag och hämtade barnen och det blev ett puss och kramkalas utan dess like. Fyra kusiner som har så roligt ihop. Nu ska vi få vara tillsammans en hel vecka. Först vid elvatiden kom alla barn isäng och vi vuxna stupade strax därefter.
Steg upp vid sju morgonen därefter och förberedde frukost för hela gänget.
Väderprognosen visade på 32 grader i byn.
Vi åt mjukkaka, fil och flingor och lite olika frukt och gott.
Sommarbarnen
Efter att ha hängt hemma på gården halva dagen åkte vi ner till badplatsen några timmar för att svalka oss. Väl hemma igen var barnen så trötta att de somnade sittandes så att vi typ med våld fick peta i dem färskpotatis och panerad fisk.
Sen somnade fem av sju. Anna la sig ute i hammocken och läser kokböcker och planerade bröllopsmiddag och jag redigerade bilderna till det här inlägget
Det blev visst lite tyst här. Har haft en riktigt lugn och fin vecka hos Jakobs mormor. Här känns jag mig alltid så ledig.
Och precis som i resten av Sverige har vi haft enormt varmt- 25 grader i vattnet! Varje dag har vi gått ner till sjön med barnen i mjölkkärran. Utsikten är magnifik!
Västerbotten liksom <3
På vägen stannar vi och hälsar på nyfikna kossor
Klappar på mulen och låter handen bli tvättad av en stor, sträv tunga.
Visst njuter jag av värmen men tänker också på torkan. Förra sommaren var det hopplöst för oss bönder då det var så otroligt kallt och regnigt. Värsta sedan svältåren! Den här sommaren är det istället alldeles för varmt och torrt. Extremvädret börjar sätta avtryck. Vi har dock varit ganska förskonade från torka här uppe i norr – jämfört med södra Sverige. Här är gräsmattorna och åkrarna ortfarande ganska gröna.
Det är så fint hela vägen ner till badplatsen.
Väl nere fick pojkarna hoppa ur och matsäcken packades upp och jag intog ryggläge på stranden med Maria Lang.
En dag blev det ett hemskt åskoväder. Jag drog mig upp från sjön lite tidigare än resten av sällskapet men överraskades halvvägs hem av den värsta åskknall jag hört.
Det kändes som att den slog ned precis bredvid mig. Jag hörde fräsandet och började gråta för att jag blev så rädd. Tack och lov kom också världens regn efteråt så blixtnedslagen kunde inte orsaka några bränder.
På kvällen solade det upp igen.
Hela världen kändes rentvättad och för mig som har sån pollenallergi var det skönt att känna hur allt sånt rensats ur luften.
Efter sju fina dagar hos Jakobs mormor åkte jag hem igen för att förbereda för min syster och hennes barn som kommer på besök.
Hemma hos min mormor var trefikat dagens viktigaste händelse. Då dukades det alltid upp sju sorters kakor. Just sju sorters kakor är en sed ända från 1800-talet. Och säkert är det fler än mig som har klassiska boken Sju Sorters Kakor i bokhyllan. Nåja. Hela mormors frys var full av hembakta småkakor och även jag älskar att baka småkakor. Men jag skäms inte för att jag fuskar ibland. Fusk kan vara väldigt gott!
Nu tar Gille traditionen vidare. De tre första kakorna i serien SJU SORTERS KAKOR, lanserades nyligen och det var Drottningkakor, Chokladkakor och Ingefärakakor. En blandning av klassiker och nya roliga smakkombinationer. Chokladkakorna blev i alla fall en omedelbar favorit hemma hos oss!
I samband med de nya kakorna lanserar Gille också den söta kökstapeten SJU SORTERS KAKOR som under de första fyra veckorna släpper ifrån sig en doft av nybakat. En rolig och lite knäpp idé!
Tapeten finns i begränsad upplaga – men kakorna finns överallt där kakor säljs. Testa redan idag vettja. Bjud hem till kafferep.
Det här receptet på äppelbullar med kokos experimenterade jag nyligen fram när jag egentligen tänkt baka äppelbullar med mandelmassa – men mandeln tagit slut. Resultatet blev den godaste bulle jag någonsin bakat. Tyvärr skrev jag inte ner exakt hur jag gjorde med fyllningen – men här kommer ett försök att minnas.
Äppelbullar med kokos
Deg
3 dl mjölk
50 g jäst
1 1/2 dl strösocker
1/2 tsk salt
100 g mjukt smör
1 ägg
ca 10 dl vetemjöl
Fyllning
200 g mjukt smör
2 tsk mortlad kardemumma
1 dl strösocker
3 äpplen (rivna)
2 dl kokosflingor
Ägg till pensling
Gör så här
Värm mjölken så att den blir fingerljummen. Häll ner den i en bakbunke. Smula jästen i mjölken och rör om tills den löst sig. Blanda i strösocker, salt och det mjuka smöret. Vispa ner ägget. Tillsätt sedan lite mjöl åt gången och kör i maskin i ca 10 minuter – men gärna 20 minuter för hand. Degen ska börja släppa från kanterna på bunken och kännas smidig och lättarbetad.
Låt degen jäsa i bunken täckt me en bakduk, i 60 minuter. Ta fram smöret till fyllningen så att det mjuknar. Riv äpplena på den näst grövsta sidan på rivjärnet. Lägg i ett durkslag och pressa ut vätskan. Sätt ugnen på 200 grader.
Blanda smör, socker och kardemumma i en skål. Baka ut bulldegen och bred över smörblandningen. Strö ut de rivna äpplena och därefter kokosflingorna ovanpå. Men spara lite kokos till att dekorera bullarna med.
Rulla ihop bullarna och skär dem i bitar. Lägg dem på en plåt. Låt jäsa under bakduk i 45 minuter.
Pensla med ägg och strö sedan över kokos. Grädda i mitten av ugnen ca tio minuter.
Det finns så mycket fint att se och uppleva i Västerbotten på sommaren. Midnattssolen är spektakulär för den som aldrig sett den – för att inte tala om de brusande älvarna och ändlösa skogarna. När Region Västerbotten Turism bad mig göra ett resereportage om trakterna som jag älskar tackade jag självklart ja! Jag tog med mig min bästa kompis Elina och hennes yngsta dotter Iris på en tvådagarstripp genom västerbotten. Vi började på Granö Beckasin, inte så många mil ifrån den by där jag bor.
Här finns trädhotell, camping, en mysig restaurang och massa fint att uppleva. Vi bokade in oss på en guidad örtvandring i skogen och den började med en båttur över älven.
Vi gled iland vid en bäck som porlade ut i älven.
Folke var peppad!
Liksom barnen som var övertygade om att det var ett vattenfall vi stött på.
Sedan begav vi oss av på skogsvandring. Vi fick lära oss om både Älgört och Videbark som funkar som salicylsyra som dämpar smärt och värk.
Dagens mest spännande var den skogskoja där barn förr i tiden lämnades på sommaren. Föräldrarna rodde över kreaturen och sedan barnen till ön och där fick de bo och sköta om djuren och ta emot matleveranser då och då. Ett kort tag trodde barnen att de kanske skulle bli lämnade där själva. Ja men ni ser ju deras skräckslagna miner när guiden Anne-Chaterine berättade för dem.
När vi lärt oss allt om ätbara mossor och växter, lekt skogslekar och promenerat oss trötta gjorde vi upp eld med tändstål. Kaffepannan sattes på kokning.
Och Bertil täljde grillpinnar till pinnbrödet.
Västerbottenssmör, hemmagjord marmelad och annat gott fika dukades fram.
Sedan fick vi vänta på den perfekta glöden innan vi kunde sätta igång att grilla.
Lingonsaft och kåsor är en bra kombination.
Vi fikade och pratade och fikade lite till.
Sedan var det dags att återvända till vår trädkoja.
Förfärligt fin utsikt.
Och ganska spännande för det blåste så att trädkojan svajade i vinden. Det här var utsikten från barnens säng.
Vi svidande om och gick ner till restaurangen. Elina åt rödbetssallad
och sedan röding.
Jag åt reninnanlår som var helt fantastisk! Väldigt stolt över att Marstorps Mat levererar grönsaker till den här restaurangen där fokus ligger på lokala råvaror, ekologiskt utbud och riktigt god mat utan krångel.
Och tro’t eller ej men vi fick äta vår trerätters i lugn och ro för barnen kunde vara ute på lekplatsen själv och härja sedan de ätit sig mätta på pannkaka.
När ungarna somnat i trädkojan tog vi fram chipsen och chokladen och satt uppe och pratade halva natten.
Så här såg utsikten ut vid 01.11. Sjukt mysigt. Älskar västerbotten!
I Västerbotten finns flera fina naturupplevelser att ta del av både som vuxen och tillsammans med barn. Här kommer fler tips på vad man kan se och uppleva till fots. (Ännu fler tips och länkar finns på Visit Västerbotten)
Mårdseleforsens naturreservat. Här finns dramatiska forsar, stenbassänger att bada i, urskog och rester av en gammal flottningsepok. Holmarna som finns ute i forsen är förbundna med hängbroar. Här finns också den fina restaurangen Wild River som serverar lokalproducerad mat.
Hemavan/Tärnaby. Åk gondolen upp och njut av storslagen utsikt. Vandra nerför en slingrande grusväg ca 400 m från Gondolens toppstation till Restaurang Björk som serverar förstklassig mat och fika. Eller besök Ruttjebäcken med vackra formationer i den mjuka skifferbergarten och kristallklart vatten. Man kan välja kortare eller längre vandring längs stigar och sedan titta på klipporna och alternativt ta ett dopp i en jättegryta som formats av vattnet.
Vindelälven rinner genom en av Europas sista vildmarker och en av Sveriges nationalälvar. Vindelälven är klassad som ett av världens bästa vatten för forsränning. Här kan man testa så väl forsränning som andra vildmarksäventyr.
Vi är hos Jakobs mormor hela den här veckan. Jakob har vi lämnat hemma eftersom han jobbar. Vi roar oss bäst vi kan och det går väldigt bra ska jag säga er. Det är fantastiskt varm och härligt och jag går ner och badar flera gånger per dag. Vill särskilt gärna bada på kvällen efter en solig dag, för att bli ordentligt nedkyld och inte svettas när jag ska sova.
Ikväll följde barnen med ner. Vattnet låg alldeles spegelblankt.
Tills vi hoppade i med världens plask. Jag har alltid älskat att bada och badade som liten hur kallt och regnigt det än var. Därför har det varit lite frustrerande att båda mina barn varit rädda för vatten och ganska ointresserade av att bada med mig.
Men nu har sjuåringen lärt sig simma och treåringen lärt sig simma med puffar så nu leker vi i vattnet och har roligt. Utan att jag behöver locka och truga dem att göra mig sällskap. De vill frivilligt. ÄNTLIGEN!
När pojkarna börjat frysa fick de gå upp och värma sig medan jag och Jakobs kusin Felicia simmade ut till mitten av sjön och låg och flöt. Vattnet var lent, ljummet och alldeles svart.
När vi kom tillbaka till bilen satt pojkarna och andades imma på rutan.
Solen stod lågt på himlen.
Så packade vi in oss i bilen och brände upp till huset för att värma oss. Varm choklad med knäckemackor att doppa. Sedan bums i säng med barnen medan vi stannade uppe och spelade Dixit. Jag, svärmor Annika, Jakobs mormor Elsa och Felicia.
Men nu är klockan kvart i tolv och jag ska gå och knyta mig. Tar med min Maria Lang-deckare och hoppas att natten inte blir allt för kvav.
Om jag fick en påse guldpengar som jag var tvungen att spendera på mig själv. Då skulle jag köpa det här.
En klassisk mormorsgunga. En sådan här som de hade i Madicken. Men kanske skulle min vara kromoxidgrön eller engelskt röd? Såg att återförsäljaren finns här i Umeå och blev riktigt sugen på att slå till på något liknande. När jag får den där pengapåsen. Tills vidare drömmer jag.
Två stycken bastur (hur säger man bastu i plural?). En att ha hemma på gården. Såklart för sommarkvällar men allra mest för ruggiga kalla vinternätter. Att sitta och elda i med Jakob och bli varm ända inuti. Den behöver inte vara jättestor. Skulle kunna tänka mig en sådan här typ. Målad i någon fin slamfärg eller linoljefärg. Lite dold och för sig själv nere i vårt skogsparti. Den andra bastun skulle jag ta till min mormor. Hennes bastu är gammal och värdelös. Vid den fina sjön skulle jag placera en helt ny med många sittplatser. På fiskeveckan i september skulle vi bada och basta ihop och ha mysigt.
Jag skulle också köpa en möbelgrupp från Byarums Bruk. Ormbunksserien – självklart i grönt! Kostar kosing som bara den men så himla fin!
Skulle också skaffa en vacker grind till vår entre. Gärna en riktigt gammal. Annars kanske den här från Qvesarum. Skulle måla den i engelskt rött.
En kakelugn att mura upp i vardagsrummet. Typ en sådan här skulle jag vilja ha!
En lekstuga som är lite som ett smycke på tomten. Som den här från Lektema. Både en bra lekplats för barn och mamman i fråga.
Ett lite gästhus att ställa upp på gården. Vi har så trångt i vårt hus så en gäststuga skulle vara väldigt praktiskt. Dit eventuella nattgäster får möjlighet att dra sig tillbaka dit en stund. Ungefär som det här – möjligen ännu mindre. Timrat är finast men jag tror att ett nybyggt Attefallshus av något slag skulle vara mest praktiskt.
Om du någon gång får chansen tycker jag att du ska åka norrut. Norrskenet på vintern och midnattssolen på sommaren. Har man inte upplevt det har man inte upplevt Sverige. Så här ser det ut hos mormor kring midnatt.
Vackraste stunden på dagen är natten. Allt är stilla, ljust, tyst. Så när som på lite fågelsång och myggsurr.
Mormors lilla hus precis bredvid sjön
Den söta, skruttiga bastun
Sjön som ligger helt stilla. Förutom en och annan fiskstjärt som slår. Och så de två svanpar som brukar bo här.
Landsvägen som är öde och blommorna som växer så snabbt att man nästan kan se dem med blotta ögat.
Jag läste att Kissie känner sig rädd för att skaffa barn. För att det verkar så tråkigt, svårt, jobbigt och läskigt. Framförallt när hon läser skildringar av mammalivet i sociala medier. Och jag kan förstå henne. Om det för tio år sedan var norm att vara en superlycklig nybliven mamma som orkade allt, älskade bebistiden och var i världens toppform – har det sedan dess blivit precis tvärtom. Otaliga är de influencers som lyfter precis det motsatta. Slitet, sömnbristen, bajskaoset och de ömma bröstvårtor.
Det är bra att fler sidor får höras. Samtidigt känner jag ibland att den bilden blir lika snäv och kategorisk som den idealiserande var. För skriver man positivt om att ha barn uppfattas det som hycklande. Och så kan vi ju inte ha det!
Vi pratar ofta om det meningsfulla och utvecklande i att vara förälder. Men jag önskar att folk också pratadeom hur KUL det är att ha barn. Att det skulle vara så roligt hade jag ingen om! Föräldraskapet är fasen det roligaste med mitt liv.
Här kommer en pepp-lista till Kissi men också till dig som funderar på barn men samtidigt känner dig rädd.
Vi har aldrig skrattat så mycket och så ofta som vi gör åt och med barnen. Åt barnen bakom deras ryggar. Med barnen åt deras knasigheter och skämt. Man får uppleva så många roliga felsägningar, missförstånd, gulliga uttryck som man bara garvar läppen åt sig av.
Man får återupptäcka allt man älskade som barn men som sedan förlorade sin charm för att man växte upp. Som julafton, födelsedag, ponnyridning på 4H-gård, skolavslutning, bada på badhus. Allt sånt är så himla roligt med barn. Jag älskar att göra livet fint och rolig och spännande för dem!
Det är roligt när barnen lär sig nya saker. Första leendet, första stegen, första orden. Men det blir inte mindre kul för att de blir äldre. Jag kan inte förklara glädjen JAG kände när Bertil lärde sig simma och cykla. Eller skriva sitt namn. Den glädjen hade jag inte kunnat förutse innan jag fick barn. Och det roliga bara fortsätter. När ens barn vågar sjunga solo på skolavslutningen. När ungen tar sitt körkort, studenten eller visar sig vara världens roligaste tonåring, som driver med resten av familjen och får den att bryta ihop av skratt. För att inte tala om ifall man får barnbarn en gång. Roligt, Roligt, Roligt!
Det är roligt att ge sina barn syskon. Barnen förstår inte vidden av det men man känner liksom – här får du världens vackraste, största och bästa present. Och det är jag som fixar den åt dig! Hur roligt är inte det?
Det är roligt att vara gravid. Okej, okej jag fattar. Det är pest för många kvinnor. Och själv hade jag fruktansvärda foglossningar, kryp och kramp i benen och halsbränna och illamående. Det var inte kul. MEN. Jag går runt och känner mig som jordens viktigaste människa med min fina mage. Jag får fantastiskt hår och naglar, blir mitt snyggaste jag, alla är så glada och vill prata med mig och undrar hur jag mår. Plus att jag slipper göra tråkiga jobbiga saker pgav gravid = heligt tillstånd
Det är kul att lära känna sitt barn. En kärlekspartner att älska kan man ju leta efter i 30 år. Men barnet älskar man efter bara nio månader i magen. Och den här lilla personen får man gå bredvid och lära känna. Man har ingen aning om vad man får. Kommer det vara en charmig karismatisk typ? En truligt bestämd? Ett litet solsken? En eldfäng knatte? Man vet liksom inte. Heller inte vilka talanger och gåvor hen har fått. Tänk att upptäcka att ens barn är klassens clown eller en naturlig ledare. Eller jätteduktig på fotboll trots att man själv hatar bollsport. Spännande och KUL!
Man kan resa och uppleva saker trots att man har små barn. Jag skulle säga att de förhöjer resan. Att ha barnen med på vår tågluff i våras var liksom halva nöjet.
Och tänk alla roliga människor du får in i ditt liv. Att lära känna och tycka om, tack vare barnen. Andra mammor. Barnens kompisar. Kanske blir deras föräldrar dina nya vänner. När man får barn är det som att någon kastar till en 1000 färgglada bitar till det pussel som är ens liv. Och pusslet bara fortsätter att växa!
Om du kan – våga skaffa barn. Inte för att det är meningsfullt. Inte för att det är en del av din inre resa. Eller för att det är “så man ska göra”. Utan helt enkelt för att det är kul. Det är ROLIGT med barn!
Jag fick frågan på min instagram @underbaraclaras om jag inte kunde visa lite mer bilder från min trädgård. Såklart kan jag göra det. Jag ansträngde mig verkligen för att försöka få med nya vinklar men när jag ser inlägget inser jag att jag missat en hel del. Lovar med andra ord redan nu en del 2. Nåja. Det här är i alla fall entrén till vårt hus. Precis där jag står och fotograferar kommer jag sätta upp en järngrind när jag hittar någon fin.
Genomgående materialval i vår trädgård är grus, rostigt cortenstål, gammalt tegel, terracotta, samt zink. Blommorna är mestadels gamla mormorsväxter och tanken är upphöjda lättskötta rabatter med mycket färg. Utmaningarna med vårt gård är att det ofta blåser. Vi bor mitt mellan stora åkrar så det är svårt att hitta lä. Därför arbetar jag mycket med vinddämpande element.
Rabatten till höger om entrén var den första vi gjorde i trädgården. Det är den rabatt vi anlade i programmet Claras Gård i Svt, 2015. Den är ett resultat av Gunnel Carlsons och Hanskogs Plantskolas kompetens. Den har vuxit till sig nu och är superfin. En riktig mormorsrabatt med rosor, flox, astillbe, riddarsporrar, malva, fackelblomster, prästkragar, pioner, akleja, kärleksört och massor av smultron. Längs stegen klättrar en klematis.
Till vänster när man kommer in i trädgården finns en söt gammal sittbänk. Runt tomtgränsen växer en häggmispelhäck som just nu når mig upp till axlarna. Köpte den färdig i våras efter att ha kämpat i flera år med en halvdöd skruttig häck.
Framför häcken står lila och rosa syrener, en stor bollpil samt snöbollsbuskar, doftschersmin, fyra sorters gammaldags rosor (har grävt upp i min farmors trädgård och hos tant Märta). Samt jättedaggkåpa och rosenplister som är utmärkta marktäckare. Båda är också oväntat bra som snittblommor – trots att de vid första anblick är rätt oansenliga.
Bland dem trängs också några udda jordgubbsplantor jag köpt på impuls. Och så dagliljor, stjärnflocka, rosenpion och lite annat smått och gott jag fått gräva upp hos en granne. Det här är egentligen min “slaskrabatt” där jag ställer växter i väntan på att veta var jag ska plantera ut dem. Men den har blivit oväntat bra!
I rabatten finns också denna brandlilja som är min absoluta favorit i trädgården. Den grävde jag nämligen upp hemma hos min farmor, i det hus som de bodde i under tidigt fyrtiotal men sedan lämnade och som nu står och förfaller ute i skogen. Tror att farmor kan ha planterat den – eller möjligtvis ännu äldre släktingar till mig. Älskar att den står här och har tagit sig och trivs. Jag ser den varje morgon när jag ska ta in tidningen och då tänker jag på farmor.
Ser ni också hur fint det är att blanda orange med lila? Avgudar kontrasterna. Min mormorsrabatt går ju i lila, blått, vitt och rosa. Men här har jag kört på djärvare färgkombinationer. Tänker också planera in lite solrosor och kanske kryddkrasse. Älskar orange ihop med lila och blått. Ja, det har gått så långt att jag till och med överväger gula tagetes!
Här ser ni andra sidan av denna rabatt. Häcken i förgrunden och syrenen bakom. Bollpilen i högra hörnet. Ännu är allting ganska litet men så småningom kommer det växa sig högt.
Vi har grus runt hela huset. Det känns så rent på något vis och så smälter snön snabbare på våren. Vi valde ett mjukt tumlat grus som går att vara barfota på. Teglet är köpt på loppis och av det gjorde jag två kryddkragar förra sommaren. Den ena ser ni här till vänster, den andra står snett bakom. Och hur jag murade odlingsbäddarna kan ni läsa om här.
Den halvmåneformade rabatten framför verandan är den som är nyast anlagd – för typ en vecka sedan (därav den lite klena looken) . Den kommer i alla fall gå i vallmorött, lila och med enstaka stänk av blått. Låter kanske märkligt men blir himla vackert. Och så behövs det knalliga färger i söderlägen, annars syns de inte. Runt vardera stupränna kommer också klematis att klättra. Jag valde klematis för att den klipps ner på hösten. Tråkigt att ha massa ris kring entrén hela vintern!
Så vackra och djärva färgkombinationer. Är förtjust i den blå bergsvallmon. Har aldrig sett en blomma med just den här klart blåa färgen. Vallmo fröar av sig och sprids ohämmat och det får den gärna göra. Bredvid ser ni kungsnäva och fjällbrud och pioner. I bakgrunden rosor och klematis.
Det här är alltså en halvmåneformad rabatt. Men till skillnad från den på husets kortsida så ser man aldrig hela den här rabatten på samma gång. Därför valde jag att låta rabatten skifta i färg. Från vallmorött med blå stänk vid huvudentrén. Till Jakobs stege i vitt och blått, svarta stockrosor, svart akleja och svarta borstnejlikor ner mot åkern. Det funkar eftersom man inte ser hela rabatten på en gång och därför inte störs av de olika färgerna.
Jag gillar tanken med en trädgård där man får snirkla sig fram. Där inte hela trädgården avslöjas på en gång. Där man inte kan stövla rakt in utan tvingas ta omvägar som får en att stanna upp och bokstavligen lukta på blommorna. Mina kryddkragar har lite den effekten. Farthinder.
Jag gillar också att odla i upphöjda bäddar. Jorden tinar tidigare på våren och blir varmare på sommaren. Det växer mindre ogräs och arbetshöjden är bättre. Och så slipper man ju gräva så mycket!
Ett annat tillskott i planteringarna denna sommar är tegelrundeln. I den har jag planterat två små spireor, en syrenhortensia och en tredje buske jag inte minns namnet på. I bakkant står en thuja. Det enda barrträdet i vår trädgård förutom lärkträdet. Den här rundeln står precis utanför köksfönstret och jag har en tanke om att thujan ska få fungera som vår julgran om vintrarna. Med belysning i. Också fint med något vintergrönt och ganska stort som syns från fönstret.
Här har jag planterat allting lite för tätt. Men det är för att jag ännu inte hittat en plats för spireorna. De kommer flyttas igen till våren, eller när det börjar bli trångt.
Runt nyplanterade buskar och träd ska man försöka hålla jorden ren från växtlighet för att den inte ska gå miste om näring och vatten. Men små sommarblommor som har ett litet rotsystem och planteras ytligt funkar okej.
Jag har tryckt ner några margeriter som är en sådan där tantblomma fast på fel sätt. Dvs 70-talstant i stället för 20-talstant. Ungefär som tagetes. Men det struntar jag såklart i. Älskar tanterier av alla de slag och tror dessutom att det är på väg tillbaka (snart kommer ni se ölandstokar i var och varannan modern trädgård igen). dahlior är också viktiga. Kostar nästan ingenting men ger fina snittblommor ihop med margeriterna. De lila små blommorna högg jag i affären utan att se vad det står på dem. Men visst ser de ut lite som grusnejlika?
Det här är alltså köksfönstret varifrån man ser odlingsrundeln och thujan. Här ser ni också min nyplanterade cortenstålsrabatt med klematis som börjat klänga på stupröret.
Vår punschveranda har två entrér. Den ena mot vägen och den andra ner mot gården. Den ena känns mer officiell och den andra mer privat. Bron är oljad med roslagsmahogny – inget tryckimpregnerat så långt ögat kan nå! Trappens inbyggda stomme däremot (den som aldrig syns) är av tryckimpregnerat virke för hållbarhetens skulle. Mellan rabatten och bron har jag satt en slags plast som håller distansen för vatten och släpper in luft så att träet inte ruttnar.
Bakom tegelrundeln finns nästa lilla “ö” i gruset. Med diverse trätunnor fulla med sommarblomster. I år har det varit ovanligt torrt – därför är det lite klena planteringarna än så länge. Men det börjar ju ta sig.
Planteringen av höga trätunnor fungerar dels som ett vindskydd – dels som ett sätt att göra matplatsen lite mer privat. Här kan man sitta ostört.
Och samtidigt njuta blommorna.
Rabatten som skymtar bakom utemöblerna består av jättedaggkåpa, åkerbär, kantnepeta, pioner och ett gäng rosor i form av en häck. Utemöblerna är till hälften loppisfyndade, till andra hälften från Brafab. Jag köpte dem trärena och målade kromoxidgröna med linoljefärg.
Rosenhäcken består av Louise Bugnet-rosor som doftar himmelskt. Det var en utmaning att hitta växter till den här häcken. Jag vill ha vindskydd mot åkerns starka vindar samtidigt som man inte vill ha för höga buskar eftersom utsikten är fantastisk från matplatsen. Tillslut fastnade jag för iden om en doftande rosenhäck.
Jag har räknat till elva olika sorters rosor i min trädgård hittills, men många fler ska det bli. Min favorit måste ändå vara Tornedalsrosen som nästan ser ut som en nejlika. Sådana växte det runt dörren i min fasters sommarstuga i Kalix skärgård. När jag ser dem tänker jag på henne. Hon som är fantastisk på blommor och odling har en stor del i mitt trädgårdsintresse.
Där cortenstålet slutar och gräsmattan börjar har jag markerat övergången med en trädgårdsportal med klättrande humle. Och en rabatt på vardera sida om portalen. Skulle också vilja hitta en fin platt sten att lägga som ett trappsteg i gruset.
En fin men inte allt för överdådigt trädgårdsportal har jag letat länge efter. Blev sjukt nöjd när jag fann den här på Clas Ohlson. Den var vit så jag målade om den med ett lager kromoxidgrön linoljefärg för att den skulle smälta in bättre i trädgården. Måste dock förankra den lite bättre i jorden för här är det så blåsigt att den vill tippa.
Fram till hit har jag hunnit med att få iordning trädgården. På andra sidan portalen är det mer ovårdat och slarvigt. Där får barnen härja fritt men jag planerar så småningom att inreda den med många små trädgårdsrum, mysiga gångar och skyddade platser att vila på. I dagsläget finns dock bärbuskar, syrener, äppelträd, ett jordgubbsland på gräsmattan samt två enorma, vackra stenar. De kom i dagen när vi grävde om i trädgården.
Men i övrigt finns ingen plan eller tänkt ordning. Det blir ett roligt bestyr kommande sommar!
Om man sedan vänder sig om och kollar tillbaka på grusplanen ser det ut så här. Lummigt och härligt.
Och jag ser att jag börjar få till det riktigt bra. Oftast tänker jag bara på allt jag har kvar att göra, allt jag drömmer om och vill genomföra. Men från den här vinkeln framstår trädgården som så fin och färdig.
Jag måste erkänna att jag är så himla nöjd med arbetet jag lagt ner. Jag har tänkt ut allt på egen hand (förutom verandan som min vän Ulrika ritat) och lärt mig steg för steg om blommor, träd och växter. Jag kan ju påminna er om hur mitt hus såg ut innan trädgårdsrenoveringen, takbytet och verandan så kanske ni får en bättre bild av förändringen.
För att svara på några frågor som jag brukar få när jag visar trädgårdsbilder kan jag redan nu säga att vi bor i odlingszon 5/6. Att jag inte minns vad gruset heter. Att cortenstålet är beställt på Hagaplåt i Umeå och hopsvetsat på plats. Det var rostigt redan när vi köpte det. Att alla mina perenner, träd och buskar är införskaffade på Hanskogs Plantskola som jag älskar. Fantastisk service och så säljer de bara växter som funkar här uppe. Sommarblommor köper jag på Blomstertorget i Vännäsby, på Blomsterlandet och Plantagen. Gödslar gör jag med pelleterat hönsgödsel, guldvatten och nässelvatten. Och allt jag kan om blommor har jag lärt mig av kvinnor i min släkt, av Bengt på Hanskogs, av Gunnel Carlson, av mammas gamla trädgårdsböcker och av ett och annat avsnitt av Odla i P1.
Om ni har fler frågor kan ni ställa dem här så ska jag försöka svara!
Jag har en ny favoritplats i huset. Det här är den platsen. I vardagsrummet i min loppisfyndade fåtölj (300 kr) mitt loppisfyndade bord (300 kronor) min loppisfyndade handvävda matta (500 kronor). På bordet står min loppisfyndade vas (15 kronor). Kista, skåp, lampan kommer däremot från Jakobs släkting Tant Märta. En av få nya möbler i hela vårt hus är vår soffa från Norrgavel (25 000 kronor).
Tycker att det modernt tidlösa bryter fint mot de gamla grejerna. Soffan kostade sinnessjukt mycket pengar. Men det är skillnad på dyrt och mycket pengar. När något är dyrt betalar man för mer än man får. Men det gör man inte här. Min Norrgavelsoffa ska få hänga med oss resten av livet. Den håller för allt och är fantastiskt skön. Och JA, våra barn får äta i soffan. Glass, choklad, apelsin. Vi är inte pjåskiga. Hittills har allt gått bort i tvätten.
Ett tips om du känner att du fastnat i samma möblering i ett rum – ställ ett skåp på snedden i ett hörn. Det gör så himla mycket för känslan och tar bort det fyrkantiga, tråkiga. Här kan ni se exempel på samma sak i mitt sovrum, matrum och vardagsrum.
Så himla nöjd med mig själv att jag envisades med att släpa hem det fina bordet på tåget från Borås. Den gamla radion har jag fått av Jakobs pappa, Majolikakrukan är ett loppisfynd (75 kronor) och duken kostade en femma. Tavlan på väggen är köpt på en antik och är ett fotografi av arbetare på ett bruk. Tror jag betalade 75 kronor.
I år känns som det första året vi verkligen har en prunkande trädgård då jag inte behöver vara snål om blommorna utan kan skära in flera buketter varje dag. Tre sorters rosor i ett fång. Hur kan man inte gilla det?
Där utanför skymtar vårt gigantiska växthus och åkern där det snart går får.
Pianot fick vi av en bekant, affischen kom som ett pressutskick från jag minns inte var. Ena krukan fick jag av min kompis Frida och den andra köpte jag själv. Tror de kostade 35 kronor styck eller så. Lampan är ett hopplock av loppisfyndade delar.
På skåpet står en gammal jordglob och så diverse antika och nya reseminnen. Japanska dockor, pakistanska fåglar, en kinesisk figurin och en ursvensk dalahäst. Tänker mig att jag så småningom kommer ha massor av reseminnen här hemma från alla min familjs äventyr.
