En gång gjorde jag ett blogginlägg som hette skapa torparstilen. Där jag skrev om min favoritstil – den rappliga sommarstugestilen. Som man egentligen inte alls kan skapa medvetet utan som bara uppstår på en älskad och lite medfaren plats.
Anspråkslös. Inte så stylad och genomtänkt. Så vill jag ha min sommarstuga. Där det gärna får finnas spår av tiden som gått. En sjuttiotalstapet, en sliten korkmatta. Ihop med en vacker gammal karaff full av smörblommor. En flugsmälla på en spik i köket och mönstrade udda påslakan som luktar trygghet. Gamla pappersbonader placerade på lite konstiga ställen. Som ovanför en ytterdörr eller inuti en garderob. Och en fotogenlampa som luktar starkt och sprider trivsamt sken.
En blandning av högt och lågt, fint och fult. Som skapar den där mysiga sommarstugekänslan.
Och ni kom som vanligt med ännu bättre exempel i kommentarerna. Jag mysryser när jag läser – det är som en meditation över sommarstugan. Den hemtrevliga sort jag hade i min barndom.
En hattsamling, korkmattor, sjökort. En barometer på väggen.
En vedtrave, rutiga dukar, några sirligt skrivna “kom ihåg” som nålats upp och blivit kvar
Klädnypor i en handflätad korg. Morakniv om man vill tälja lite späntor.
Kartböcker. Fem-böcker. Bitsocker.
En sån där kaffekokare man kan ha på spisen. Eller en perkulator!
Hårda gröna tvålar och brädgolv. Noppiga yllefiltar och solblekta badrockar. Väl ingångna träskor.
En gungstol!
Oljelampor och solblekta fotografier med årtal och namn på baksidan.
Fiskeutrustning i den lilla hallen. Eftersom det är onödigt att gå till redskapsboden 25 meter bort om man ska fiska. Sjön ligger ju åt andra hållet!
Kryddburkar med bäst före datum -89
Broderade dukar. Blir en smutsig har man alltid en till att lägga på.
En katt
En kökssoffa där man kan ligga och lyssna på tystnaden och klockan. Och reta sig på den ensamma mygga som låter så nära men är så svår att se
En karamellburk på lämpligt avstånd från små barn.
Souvenirtavlor från vänner som varit i Jerusalem.
En skopa hängandes på väggen vid vattenkranen så man inte slösar på rena glas när man blir törstig.
En evighetsklibbig vaxduk från 70-talet och “praktiska” engångsartiklar.
Jippi! Så peppad. Hämtade ut min beställning från Matsmart igår. Vill du se vad jag klickat hem?!
Först och främst var det en hel del bra att ha. Som massa ekologisk krossad tomat och vår vanligaste musli – AXA Guld. Det går åt i mängder och råkade finnas billigt när jag ändå skulle beställa.
Men sedan plockade jag ihop massa gott och inte så onyttigt snacks. Skönt att ha hemma när jag vill ha något snabbt att stoppa i munnen. Eller i handväskan på stan när jag gör ärenden, bebisen svettas och gnäller i vagnen och blodsockret faller.
Är smått besatt av majskakor med popcornsmak. Och Saltå Kvarns torkade jordgubbar och körsbär. Hittade körsbärssorten till bra pris och slog till. De är sådär härligt syrliga och sega. Testade också att klicka hem lite torkade favabönor som snacks. Samt mina favoritoliver med ansjovis i. I perfekt liten förpackning eftersom det bara är jag och Ulf i familjen som gillar dem.
Varför beställer jag då från Matsmart? Jo för att Matsmarts hela affärsidé är att sälja den mat som annars riskerar att slängas. Inte för att den är dålig men kanske för att den har kort datum. Eller för att ett förpackningsbyte hos leverantören gör att gamla förpackningar rensas bort. Eller för att maten har feltryck som gör produkterna svårsålda i en vanlig matbutik. Visste ni att Matsmarts kunder räddade 5047 ton mat under förra året? Otroligt!
Matsmart har bra rabatt på varorna – mellan 20-90 procents nedsatt pris. Jag brukar passa på att köpa sånt som kan vara dyrt i vanliga affärer – eller inte alltid går att få tag i. Som till exempel storpack av torkade mullbär som jag älskar. (Det första jag äter på dagen är förresten en kopp kaffe med mjölk plus en torkad frukt av något slag. Den kombon av koffein och frukstocker ger mig energi i typ två timmar!) Men eftersom Matsmarts utbud hela tiden varierar lönar det sig att kika in ofta!
Matsmart skickar till hela landet såklart och just nu får du 50 kr rabatt om du handlar för minst 350 kronor! Använd bara rabattkoden “underbaraclaras”. Erbjudandet gäller en gång per kund. Fram till den 3/3 2020
På matlaget igår tog papporna med barnen ut i skogen för att leta stjärnbilder. Liggunderlag, varma kläder och hela himmelen full med stjärnor. Orion, Andromeda, Lilla Hund, Cassiopeia…barnen som precis läst om rymden i skolan hittade igen flera stjärnhus.
Jag har så klara minnen från min barndom. Jag och min syster bredvid varandra i någon snödriva hos mormor och morfar. Där fanns inga ljusföroreningar – man kunde se stjärnhimlen overkligt klar. Och vi låg och tittade och räknade stjärnfall tills vi blev alldeles stelfrusna.
Jag upplever både vemod och frid när jag stjärnskådar. Och så hisnar det i magen av tanken på tidens upplösande. Att jag tittar upp mot samma stjärnor som vikingarna navigerade efter.
Den där egendomliga blandningen känslor unnar jag både små och stora att få uppleva.
Just den här matlagskvällen var det norrsken som störde stjärnskådningen. Men nästa stjärnklara natt ska vi ut igen. Med liggunderlag och varma kläder.
Ett vanligt och typiskt gubbigt skämt är att mena att bloggare bara jobbar med att fota sin lunch. Men ändå är det ju typ sant? För trots att jag vill hävda att jag kan och gör betydligt mer än så – är det ju så att vi som läser bloggar faktiskt ofta ÄR himla intresserade av att veta det där vardagligaste om varandra. Det påminde reaktionerna på städinlägget mig om. Vi är helt enkelt en massa enkla människor som tycker att det är jättespännande att veta i vilken ordning andra enkla människor städar sina badrum och stryker sin tvätt.
Så. I den andan fortsätter vi nu och levererar i navelskåderi! För häromdagen tog jag tag i att städa kylen. Och passade på att dokumentera det hela.
Hur ofta städar du kylen förresten? Är du en sådan där duktig människa som torkar av den med en trasa så fort sojaflaskan lämnat en rund fläck på en hylla? Till den kategorin människor hör inte jag. Jag låter det grisa ihop totalt mellan varven. Men sedan gillar jag att städa den så grundligt att det riktigt gnistrar.
Just den här gången när jag städade var kylen rörigare än på länge. Och det är så himla dumt för det gör också att mat hinner bli dålig. Så nu var det dags att städa rent och samtidigt försöka hitta ett system för innehållet. Det har vi liksom inte haft under de tio år kylskåpet varit i vår ägo.
Så här såg det ut när jag började. Småcitrus, sötstark senap, vårtmedel och hoisinsås som trängdes i en salig röra.
Ingen ordning på dörrarna heller. Allt var bara nedtryckt där det fanns en smula plats.
Ännu mer småcitrus på omotiverade platser samt någon obestämbar vätska som gjort glaset immigt.
Och lådor fulla av bås på botten. Inte härligt någonstans. Dags att ta itu med skiten!
Så här gör jag när jag städar kylskåpet
1.Jag börjar med att plocka ut varenda pinal från varenda hylla. Ställer på köksbordet.
2. Därefter plockar jag loss alla hyllplan och tar med dem till diskhon
3. Där sprayar jag dem med diskmedel som får verka en stund. Sedan skrubbar jag hyllplanen rena med en grov svamp. Sköljer dem blanka under kranen och ställer dem att rinna av innan de putsas blanka.
4. Sedan åker lådorna ut. Töms på sitt innehåll och skräp. Sedan fyller jag dem med ljummet vatten och diskmedel och en skvätt ättika. Lådorna får stå så en liten stund innan de skrubbas riktigt rena. Jag gör sedan samma behandling av hyllorna på dörren av kylskåpet. De töms och plockas bort och sköljs rena under kranen.
5. När hela kylskåpet är tomt sprayar jag det med diskmedel blandat med ättika. Ättika tar bort unken lukt så det är bra i alla städsammanhang. Sedan skrubbar jag hela kylskåpet med en svamp. Det går på nolltid när det är tömt. Och så torkar jag rent med en fuktig trasa.
6. Därefter sätter jag in hyllplanen igen. Och så börjar själva sorterandet. Allting som verkar okej får komma tillbaks i kylen. Flaskor som är kladdiga sprayar jag med diskmedel och sköljer av under kranen. Man vill ju inte ha fula fläckar i sitt rena kylskåp!
7. Och eftersom jag håller på med Projekt Bli Fullvuxen – så tog jag den här gången tag i det där med att organisera om och etikettera hela kylen.
Kan tyckas lite analt att märka vart saker ska vara i kylskåpet. Det är det också. Men det hjälper ju! För om man som jag är tankspridd är det lätt hänt att man ställer saker på fel hylla bara i farten. Den risken är mycket mindre om det står “mjölk” på hyllan där man precis tjoffat in en burk inlagda rödbetor. Det känns fel i hela kroppen. Man vill genast ställa den rätt.
Så jag gick loss med dymon. Gjorde en särskild plats för ketchupen. Och en särskild plats för matrester. Och allt svårkategoriserat som ofta är det man köper för att bygga resten av måltiden runt fick samlingsetiketten “middagsmat”. Där kan tex ett paket prinskorvar hamna. Ihop med en blodpudding och ett förskrämt paket torsk på tining.
Vi har haft ett informellt system med frukt och grönt i den övre lådan och rotsaker i den undre. Med betoning på informellt. Eftersom småcitrus som bekant gjort utflykter till oliverna på ettan medan potatisen frotterat sig med vårtmedlet två trappor upp.
Nu ligger allt för sig. Och gud nåde den kålrabbi som beblandar sig med plommonen. Och innan någon påpekar att frukt ska förvaras i rumstemperatur vill jag bara säga att jag gillar iskall frukt plus att Ulf tar en tugga från alla frukter han kan hitta på alla fruktfat han får syn på. Så frukten bor i kylen.
Dubbel uppsättning favoritketchup. Utan Felix sockerfria ketchup försmäktar vi på denna ö. Och så massa alkoholfri öl till min man. Och massa garanterat alkoholfull Laphroaig. Eller massa och massa. En flaska räcker ganska långt om man vill bli riktigt alkoholfull.
Jag spår att jag kommer bli retad av mina vänner för dessa mobbade kategorier mat och dess dymoetiketter. “En hel hylla för senap?”. Men vi gillar senap, okej? Särskilt den estniska varianten Sinep. Köp om du åker till Estland någon gång. Det kommer ryka ur öronen på dig.
Jag önskar att jag kunde avsluta med att visa en helt fantastiskt snygg efterbild på vårt kylskåp. Men tyvärr. Kylskåp kan inte vara snygga. Och roligare än så här blir det inte. Men sjukt välstädat och väldigt praktiskt i alla fall! När Bertil kommer i tonåren kommer vi dock investera i en ko för det blir billigare än att köpa mjölk till en tonåring med den storleken på fötterna.
Så här är förresten vår kyl när den är full efter en storhandling. Fast tydligen ändå inte? För varje gång min syster kommer hit öppnar hon den nypåfyllda kylen (eftersom jag handlat för att hon kommer på besök) och så undrar hon varför det inte finns något i den och om vi inte behöver åka och handla mat snart? Jahapp. Till saken hör dock att vi har tre frysboxar fulla med kött, fisk, bär och grönt i källaren. Plus vårt lillkonsum Så kylskåpet är sällan mer fullt än så här. Slut på försvarstal.
Veckans avsnitt av En Underbar Pod är här! Erica och jag pratar pengar och privatekonomi. Stressen, oron och förmaningarna till barnen. Ericas roliga döttrar vädrar det där man inte pratar om. Fy sjutton vilket bjussigt avsnitt från Ericas håll. Vet inte om jag varken velat eller vågat göra det Erica gör den här gången….
För musiken i avsnittet står som vanligt Olov Antonsson
Vill också passa på att tacka Gimi som sponsrar det här avsnittet av En Underbar Pod! Du som lyssnar på podden och vill använda kampanjkoden underbara får testa Gimi Master helt gratis i tre månader – givetvis utan bindningstid.
Fina älskade unge. Som sliter i blusen och bankar pannan mot bröstkorgen och smackar amamamamamama när du är hungrig. Det är så spännande att amma en tiomånaders med massa vilja. Det har jag aldrig gjort förut.
Allt det fysiska var liksom lite för jobbigt tidigare. Jag orkade inte amma längre. Kände mig…kvävd? Kanske var det aldrig mer än sex månader jag kämpade på. Det tog några barn att vänja mig. Vid närvaron, kroppskontakten, det krävande men också fullkomligt avslappnade.
Ja så var det. Och allt är okej och helt i sin ordning. Jag ångrar ingenting. Jag gjorde det jag ville då och jag gör det jag vill nu., Och kanske ammar jag dig ett helt år till? Kanske i två? Vem vet. Det bestämmer vi tillsammans du och jag. Och alla sätt är bra sätt om det känns bra i magen.
Vissa bloggpartners är jag lite extra glad och peppad över. Som Blomsterlandet som jag kommer samarbeta med under hela det här året.! När jag behöver tanka måbrakänsla stannar jag till på Blomsterlandet på Grubbe i Umeå. Går runt och doftar, känner på blad och låter ögonen insupa allt prunkande. Blommor och växtlighet i alla former är verkligen mitt lyckopiller – och på Blomsterlandet är jag en trogen stammis sedan många år!
Vad skriver man då om trädgård i februari. Är inte det den sämsta trädgårdsmånaden på hela året? Verkligen inte! Aldrig älskar jag väl min trädgård som precis just nu. För det är i februari jag hinner drömma, planera och skissa på storslagna odlingsplaner. Utan att behöva konfronteras med frostnätter, missväxt eller kirskål. Just nu är odlingen som allra mest kravfri och härlig.
Och några saker kan man faktiskt skrida till verket med. Trots att snön ligger meterhög utanför huset. Nämligen att förså och förkultivera. Och vad är då finessen med det? Jo, att jag när våren kommer redan har färdiga plantor. Redo att sättas ut i krukor och rabatter när första värmen gör entre.
Att förså inomhus istället för på friland är en direkt förutsättning för att många växter ens ska hinna utvecklas under vår korta odlingssäsong. Men även sånt som trivs med att sås på friland får en flygande start om de försås inomhus. Plantorna blir robusta och tål både sjukdomar och konkurrensen av ogräs bättre. Dessutom är utbudet bland fröer mycket större än bland plantor. Och dessutom mycket billigare.
Så. Har jag övertygat dig ännu? Ja, det var väl det jag visste! Här är mina bästa tips för att lyckas med försådden.
1) Bestäm dig för vad du vill odla och hur mycket. Är det grönsaker du vill förså? Snittblommor till vackra buketter eller mängder av kryddor? Det mesta vinner faktiskt på att förkultiveras. I vårt eget jordbruk förodlar vi till exempel all kål för att kunna plantera ut stora härdiga plantor på åkern när vädret äntligen tillåter.
2) Hitta och förbered en plats där du kan förvara din sådd. Det är ganska utrymmeskrävande och behöver planeras i förväg. Tänk på att när fröna ska gro behöver de extra värme. Och sedan vill de späda plantorna ha mycket ljus men sval temperatur.
3) Börja inte för tidigt på säsongen. För då står du med plantor redo att sättas ut fast tjälen kanske fortfarande är i marken. Att så kan du gärna göra i omgångar och alla växter har olika lång utvecklingstid. Fundera på när det brukar bli frostfritt hemma hos dig och räkna sedan bakåt i tiden efter angivelsen på fröpåsen.
Rosenskära, Buskkrasse, Aster och Jätteverbena är sorter jag satsar på i år
4) När du odlar från frö har du råd att experimentera med många olika sorter. Men en vanlig nybörjarmiss är att plantera allt från varje påse. Det blir garanterat för mycket. Grobarheten på frön brukar vara omkring 70 procent så räkna med att det mesta du sätter faktiskt kommer komma upp. Frön som inte planteras kan sparas på mörk, sval och torr plats till nästa säsong.
Pluggbrätte fiberpot kan planteras ut direkt i jorden eftersom krukan förmultnar
5) Vad du sår i är en fråga om tycke och smak. Du kan bredså i en låg vid form – som till exempel en bricka med kanter. Eller i gamla vindruvsaskar och äggkartonger. Själv föredrar jag att så lite mer omsorgsfullt och använda pluggbrätten. Då slipper jag besväret med att trassla isär små plantor från varandra. Oavsett val av metod – var noga med att följa anvisningar på påsen när du petar ner fröna. Det besparar dig mycket jobb längre fram.
Porös såjord och Vermiculit. Ett lerskiffer som både absorberar och avger fukt
6) Fyll såbrättet med jord. Jag brukar blanda ned lite Perlite direkt i jorden och strö Vermiculit ovanpå. Två material som hjälper till att bevara fukten i jorden och ger en porös struktur som underlättar för frön att gro. Jag använder dessutom alltid såjord till mina fröer eftersom vanlig jord är för tung för små frön. När jag fyllt brättet petar jag ner frö, vattnar lätt med en blomspruta och strör över vermikulit. Lite plastfolie ovanpå eller ett plastlock är också bra. Sedan behöver brättet stå varmt tills fröt har börjat gro. 18-22 grader är optimalt. Men så fort plantan tittar upp ur jorden ska plasten bort. Då behöver växten syre, maximalt med ljus och svalare temperaturer. Gärna omkring 16 grader. Växtbelysning ovanför ett bord i en sval källare är en ultimat plats för att driva upp växter på.
7) Märk upp din sådd noggrant. Första året trodde jag att jag skulle minnas allt jag sått, men jag hade ju ingen aning till slut. Du kan märka med glasspinnar eller praktiska sticketiketter som finns på Blomsterlandet.
8) Sköt om dina små plantor. Låt dem inte drunkna. Mellan vattningarna är det bra om jorden hinner torka upp litegrann. Plantor som såtts i bredd kan omplanteras när den första stjälken sticker upp mellan hjärtbladen. Men i mina pluggbrätten kan de stå betydligt längre än så. Vid omplantering behöver plantorna en mer mullrik jord med näring. Välj med omsorg för bästa odlingsresultat.
Ja, det var mina bästa tips det. Och du. Spänn inte bågen för hårt. Lyxen när du inte måste odla för din överlevnad är att låta allt vara lustfyllt! Och misslyckas du har du väl ändå lärt dig något på vägen. Lycka till!
Vill du läsa mer om odling? Eller är du nyfiken på intervjun med mig där vi pratar odlingsdrömmar – klicka här för att läsa online.
Barnen har gått skidskola de senaste två helgerna. Lördagar och söndagar. Förkunskaperna var minimala – men nu susar de ner för backarna. Femåringen med lite hjälp. Men ändå. Så duktiga! Och jag är så tacksam för de kunniga instruktörer som hjälpt barnen att utvecklas.
Eftersom de andra matlagsbarnen också gått skidskola bestämde vi oss för en gemensam utflykt med slalomåkning.
Målet den här vintern är att göra minst en utfärd varje helg. Antingen längdskidor, skridskor eller slalom. Eller bara skotta en snösoffa och göra upp en brasa i en solig slänt. Jag tror att mer uteliv är ett bra recept på att höja glädjenivåerna.
Bertil åkte så han fick snö fulla glasögonen
Jag hade bakat tekakor till fika. Och kokat varm choklad förstås. Alltid varm choklad!
Oklart vad Jakob är så butter över här för i verkligheten var han lika glad som…
Ylva-Karin alltid är. Solskenet själv.
Vi eldade, fikade och turades om att åka. Jag vågade mig till och med på att åka i lite olika hopp. Eller heter det gupp? Fast det tyckte inte fogarna om så det ska jag nog undvika ett tag till.
Det är så otroligt roligt att se sina barn bemästra nya färdigheter. Jag njutryser i hela kroppen av att märka hur de erövrar nya områden bit för bit. Dessutom är det en spark i baken på mig – till att testa nya saker som att våga åka slalom fast jag inte gjort det sedan lågstadiet.
Ylva-Karin och Ulf var lyckligt ovetande om att de redan nästa vinter kommer stå på slalomskidor. Med sele förstås. Har sett så många knattar i backen – vissa har till . och med haft napp i munnen. Bedårande!
Nu har jag åkt skidor hela helgen och kan knappt gå för all träningsvärk. Skönt att det blir en riktigt lugn kväll med Melloreprisen. Vi ser alltid Mello på söndagar så kan vi se något roligare på lördagar. Mina barn märker inte ens skillnaden. Lifehack!
Avslutningsvis vill jag slå ett slag för Fritidsbanken i Umeå där man gratis kan låna längdskidor, snowboards, skridskor, pulkor och massa annat. Perfekt för att kunna prova på nya sporter utan att det behöver kosta skjortan. Jag vet att Fritidsbanken finns i fler städer så som Borås och Boden. Tips, tipsi sportlovstider!
Jag är ju av den åsikten att man ska vara försiktig med att måla gamla omålade möbler. Har själv förstört ett par tre skåp genom åren – när jag inte kunnat låta bli att måla dem vita. Jag vet bättre nu.
Samtidigt är jag också svårt förtjust i just målade saker. Särskilt om man fann dem så. Då är felet liksom inte ens eget och det enda man kan kan göra är att njuta! Och ibland är ju faktiskt färg precis vad som behövs för att ge en skabbig gammal möbel ett längre liv.
Här är några fina bemålade skåp från mitt instagramkonto Underbaranboning
Aldrig hade jag väl trott att den här lite udda beigsenapsnougatbruna nyansen skulle kunna vara så snygg på ett skåp? Men ihop med tapetens gröna färg är den fantastisk!
Det syns kanske inte jättebra men längst där inne står ett rött skåp med gråblå detaljer. Ser ut som ett urgammalt allmogeskåp. Älskar det! Ja, älskar allt med den här bilden faktiskt. Ser så fridfullt och hemtrevligt ut.
Den här barnrumsbilden är pur magi! Det gröna skåpet, de mönstrade lådorna, det fantastiska täcket som matchar pallen. Och så den fina gamla gunghästen. Pax för alltihop!
Jag avslutar med två av Fridas fantastiska skåp. Det första besående av två underskåp ställda ovanpå varandra. Som ursprungligen inte hör ihop – men som tillsammans ser riktigt pampiga ut. De vitmålade trianglarna är en kul detalj som lyfter!
Och så detta vackra skåp. Som en gång i tiden var en ganska gräslig furutingest som Frida fann på annons. Men med lite linoljefärg och nya beslag blev det fantastiskt fint!
Också ett smart sätt att få ett unikt och vackert skåp – även om plånboken inte tillåter något gammalt allmogeskåp från en antikaffär. Här kan ni se fler före och efterbilder
Jag har nu haft två riktigt härliga dagar i rad. Solen sken, termometern visade fjorton minus och jag var hemma och stökade på. Som ni som följer mig på instastory fick se i realtid förstås…
Folke var ledig från förskolan och gammor var på besök. De spelade Ubongo och det nya fotbolsspelet. Bertil anslöt också efter lunch. Så härligt att han nu är så stor att han kan gå hem själv från skolan om han har lust.
Jag hälsade på fåren i hagen. De har gått ute här hela vintern för med sin tjocka päls går ingen nöd på dem. Men tyvärr blir det inga lamm i år. Vi har nämligen inte kunnat bestämma vilken ras vi ska satsa på. Och innan vi gjort det vill vi inte avla fram fler får. Däremot hoppas jag mycket på kycklingar. Vi får se hur det blir med den saken.
Jakob stannade till hos Albin med sina turskidor. De skulle ut och åka och planera jobb. Det är mycket som är jobbigt med att driva ett jorbruk. Men att kunna ta skidfärder på vårvintern och planera är inte en av dem.
Själv åkte jag också lite skidor. Gäller att passa på när man har en barnvakt i gammor!
Fast först inspekterade jag hönshuset som ska förvandlas till bastu. Det går framåt!
När jag kommit hem igen drack jag kaffe, åt gammors medhavda bullar och doftade på Freesian i min bukett. Doftar vår så att det är något rent otroligt!
Hurra! För imorgon på Alla Hjärtans Dag klockan 16.00 släpper vi två nya pärlor från Miss Clarity. Denna underbara blå dröm med perfekt fall i vår allra populäraste modell Kerstin!
Dessutom kommer prickiga Malin nu i en fantastisk röd modell. Den som Annakarin har här på bilden. Den skulle egentligen kommit i höstas men på grund av produktionsproblem är den här nu. Och det passar ju perfekt för den är så pigg och glad till våren!
Foto Lisalove
Jag vet att den röda, prickiga Malin varit riktigt efterlängtad (några skymtade den på höstens plåtning) så här gäller det att vara snabb om du vill hinna med!
Klockan 16 som vanligt på purefemale.se (tidigare Provrummet)
När Bertil var liten bestod vår hallförvaring av en stor gammal koffert där vi helt sonika tryckte ner alla ytterkläder. Ibland också leksaker, hårtorkar och skoputs. Funkade sisådär med ett barn. Är en fucking katastrof med tre! Första steget i det här med Projekt Bli Fullvuxen är att börja se på saker med klarare, krassare ögon. Se vad man tidigare blundat för. I mitt fall handlar det mycket om mitt bristande ordningssinne. Men också min ointresse för att hjälpa mig själv istället för att stjälpa. Jag har liksom förvärrat för mig själv. Och vi är en storfamilj nu. Vi har tre barn. Lösningar som gick an med en unge är nu omöjliga. Att vara lite oplanerad och spontan var frihet för mig förut. Nu är kontroll och ordning det som ger mig frihet. Den insikten är ett viktigt skifte.
Jag tänker mycket på det min svärmor sagt. Att hon var ganska slarvig innan hon fick många barn. Sedan gick det inte längre – hon var tvungen att bli ordningssam. Jag sätter mitt hopp till att jag är likadan!
Det har varit jättesvårt att gå från att knappt passa några tider (fria jobb) till att lyckas få iväg ungarna varje morgon. Med rätt uppsättning vantar, frukter, läxmappar och gympapåsar. I tid. Det känns först nu som att det verkligen funkar – efter tredje året i skolvärlden.
I somras genomförde vi projekt rensa i källaren. Då vi sorterade, rensade och organiserade upp alla våra kläder. Ganska mycket i en familj på fem där man vill spara kläder mellan barnen för att slippa införskaffa nytt. Vi packade allt i genomskinliga plastbackar från IKEA och märkte sedan varje låda noggrant med dymo. Källaren är ju som vår egen lilla klädbutik där vi går ner för att växla storlekar till barnen som växer ut sina plagg i en grisblink. Så mycket pengar vi förlorade innan vi hade stenkoll på att det faktiskt redan fanns galonvantar till en femåring och badbyxor i strl 62 i källaren. Att inget nytt behövde köpas. Nu har vi sorterat hela klädförrådet i källaren i genomskinliga IKEA-lådor där allting är förpackat enligt storlek. Strl 86/92 i en låda. 98/104 i en annan. 110/ 116 i en tredje. Jag njutryser när jag tänker på det.
Jag har sista halvåret gått från att tycka att det går väl bra med ett gammalt skåp som hallförvaring och det är ju så sjukt fult med trådbackar…till att ÄLSKA trådbackar och min dymo som jag märker ALLT med. Men jag gömmer trådbackarna i platsbyggda skåp såklart. För de är ju fortfarande fula.
Här ser ni hallförvaringen Jakob har byggt. Inte färdig alls. Det ska ju upp fler hyllor och skåpdörrar i spont. Sedan ska allting målas med linoljefärg och resten av hallens väggar kläs i samma spont.
Men bara denna hallinsats har redan gjort mitt liv ca 74 procent bättre. Det är numera en dröm att klä barnen om mornarna. Och de kan själva sortera in sakerna på dess rätta plats.
Vi ska dock ta bort hängsektionen och ersätta den med fler trådbackar. Behövs oändligt med sådana. En ska dedikeras helt till “kvarglömt”. Vi skulle nämligen kunna starta en loppis med allt som barnens vänner glömmer kvar och som såklart aldrig har någon given plats här hemma utan bara blir liggande framme.
Tricket är att ha smala och tydligt avgränsade kategorier så det blir så få ditt & datt-lådor som möjligt. För där hopas och trivs skräpet. Ulf har fyra egna lådor. En för blöjor, en för ytterkläder, en för åkpåse och bäddning till vagnen och en för ombyte av vanliga kläder. För alla gånger man inte orkar hämta/lämna det i hans riktiga garderob på övervåningen…
Och att verkligen märka lådorna är A och O. Visst vet man ändå vad som ska vara i lådan. Men det blir mentalt så mycket svårare att lägga sin vintermössa i en låda som det står “blöjor” på. Man skärper sig liksom.
Förut tyckte jag att det var frihet att slippa hålla ordning. Nu börjar jag tycka att ordning kanske är förutsättningen för frihet? Med ordning hemma så kan jag köpa mig både tid och frid!
Känslostormen! Chockbeskedet! Det svåra uppbrottet och den stora kärleksvändningen. Nu bryter vi tystnaden och talar ut. I veckans avsnitt av En Underbar Pod hör ni allt om mitt tuffa vägval med Fredrik Wikingsson. Skarsgårds besinningslösa kärleksmejlande med Erica och Petter Stordalens galna taxifärd. Dessutom: Kiss i duschen! Syskonrivalitet! Snorkråkor!
I det stora frågeavsnittet har vi fått uppmaningen att berätta saker om oss själva som ingen känner till. Kanske tog vi frågan på lite väl stort allvar? Om det är något avsnitt du ska höra till slutet så är det det här!
Jag har ett sånt lyckopirr i kroppen denna söndag. För idag har jag åkt slalom och det var första gången sedan lågstadiet. Jag har tänkt i flera år att jag skulle vilja börja åka utför igen – men tyvärr saknat självförtroende. Varit lite rädd och även tyckt att det är fånigt att vara dålig på något när man är vuxen och bor på en plats där “alla” kan åka utför.
Men nu hivade jag de farhågorna över bord. Är så glad att jag gjorde det för jag tjöt av glädje när jag tillslut vågade släppa efter och susa fram i backen.
Skrev ju vid nyår om att 2020 skulle bli mitt hälsoår. Och under årets första månad har det hänt saker med min hälsa. Började försiktigt åka längdskidor på jullovet. Första gången åkte jag bara 1,5 kilometer på skakiga ben. Nu åker jag ungefär 6 kilometer tre gånger i veckan. Passar på under dagtid när Ulf sover eller väldigt sent när Jakob hunnit hem från kvällsjobbet. Just längdskidor funkar jättebra med foglossningen medan promenader gör ont på en gång. Och redan efter några januaridagar med träning kom jag på mig själv med att börja längta ut i backen. Som igårkväll efter släktkalaset. Jag var seg och trött men istället för att sjunka ner i soffan tog jag mig ut i spåret och fick orken tillbaka. Samtidigt som jag fick uppleva fullmånens sken i skogen.
Den största skillnaden sedan jag började motionera märks dock inte på kroppen utan på psyket. Jag mår så otroligt mycket bättre mentalt. När jag tränar känner jag livsglädje och kraft susa genom hela kroppen. Ut i fingrarna, fötterna, magen. Det blir också tydligt att jag i mitt stillasittande liv lever så mycket i huvudet och bröskorgen. Där oro och ångest lätt bygger bo.
Jag som haft en del ångestproblem och tidigare varit deprimerad önskar verkligen att ALLA som lider av samma sak fick hjälp att skapa förutsättningar för att motionera. Kanske skulle någon uppleva samma lindring som jag gör?
Jag får dessutom så bra infall och ideer när jag motionerar. Som igår när jag åkte i månskenet. Glädjen pushade mig till att bestämma mig för att prova att åka slalom idag. Matlagsbarnen går nämligen skidskola i närmaste backe bara 20 minuter bort. Och medan Clara 2019 skulle låtit Jakob skjutsa barnen och själv stannat hemma och passat Ulf – valde Clara 2020 att göra tvärtom. Bästa beslutet! Och stärkande att känna att jag vågar utmana min rörelserädda, förtvinade kropp som vid den här tiden för ett år sedan gick inte ens kom upp i 500 steg om dagen.
Så. Nu kämpar jag vidare med mitt hälsoår. Lovar att hålla er uppdaterade på framsteg och bakslag.
Psst. Behöver du lite hjälp med träningsmotivationen? Ta ett råd från någon (alltså jag) som förvisso inte är den som lyckats hålla i med träningen längst – men är världsmästare på att börja om. Om och om och om igen. Jag ger mig inte! Läs om hur kvinnor i rörelse förändrar världen eller kanske bara mina bästa löptips som går att applicera på nästan all sorts motionsträning.
Vad kul att ni var många som gillade inlägget om städning. Det var oväntat jobbigt att skriva faktiskt. För städning och hygien är liksom känsligt? För kvinnor i alla fall. Städar man för lite är man äcklig. Städar man för mycket är man hysterisk. Tänker att det märktes på några kommentarer som kom. Någon var lite så här “vi har minsann bättre saker för oss än att städa sådär mycket” och andra som nästan var ursäktande för att de städar så sällan/slarvigt jämfört med oss.
Jag blev lika delar fascinerad och förtjust. Men också lite förskräckt. För när någon säger att de städar mer sällan än oss tänker jag inte att de är lortgrisar. Jag tänker att VI är lortgrisar! Vi dammsuger inte varje vecka för att vi är så himla renliga av oss. Utan för att om vi inte gör det så låter det som man gå på en grusgång när man går över köksgolvet. Vi skurar inte för att det är så himla härligt. Utan för att om vi inte skurar under köksbordet så fastnar man med strumporna och tar sig inte loss. Folk som städar sällan måste vara mycket renligare än vad vi är.
Det kom också några härliga kommentarer från folk som verkligen älskar att städa och njuter av att hålla rent. Som Hanna som drömmer om att få egentid med sina dammtrasor och en podd i lurarna. Önskar att jag också var sådan. Själv tycker jag att städning är en helt okej syssla, men kan såklart tänka mig tusen saker jag hellre gör.
Men min mormor Rut var likt Hanna en städälskare Hon var den mest ordningssamma, renliga människa jag träffat och gick ständigt an och skurade tak och blankade diskbänkar och bonade golv. När jag frågade mormor om hon inte tyckte att det var ansträngande med all städning tittade hon på mig oförstående. –Aldrig har jag tyckt att det var jobbigt att städa? Nej aldrig någonsin! Till saken hör att mormor storstädade hemma varje fredag för att ha fint till helgen – och varje måndag för att få rent efter helgen. Sedan var hon städerska på apotek under en herrans massa år. Lyfte och bar i alla tunga möbler. Gnodde i ett kör. Det var ett otroligt tungt arbete. Vilken himla kvinna! Beundrar henne gränslöst. Även om hon nog inte skulle beundrat nivån av renlighet just i mitt hem….
Hur som helst. Tack för att ni kommenterar så flitigt. Älskar att få dela högt och lågt med er som läser och i gengäld få en inblick i era liv!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
