Fick ett infall och möblerade om lite i vardagsrummet i torsdags. Bytte plats på ett högskåp och tallrikshyllan och bytte till den röda kökssoffan på erandan. Det blev så mysigt och ”nytt” här hemma. Tror det var snön som föll som inspirerade mig till nya tag.
Ljuset under de olika årstiderna påverkar verkligen inomhuskänslan. På sensommaren är det gröna reflektioner från all växtlighet utanför, och det ger ett aningen grönt återsken här inne. Sedan när snön kommer infinner sig ett stillsamt vitt ljus som gör allting rent.
Det vita ljuset ger en lugn och vilsam känsla till hemmet.
Som att tiden står stilla.
Inser nu att det ser väldigt juligt ut, men det är faktiskt inga julgrejer framme ännu. Bara många vinröda saker och det signalerar samma sak gissar jag…
Något annat som är vinrött är min stickade klänning som är superskön och gosig.
Matchar den med auberginefärgade naglar.
Jag är för övrigt så nöjd med min frisyr just nu. Ska fortsätta spara ut och är nyfiken på hur långt det kommer ha blivit den här tiden nästa år? Det var så längesedan jag hade långt hår att jag är osäker på om min hårkvalité klarar av det. Kanske kommer det brytas av och stanna på ungefär den här längden?
Jag märker när jag skriver detta inlägg att det helt saknas en röd tråd. Det finnes dock en vinröd sådan – så med det låter jag mig nöja. Hörs imorgon med återblick på bloggåret 2014!
När jag var på skrivresan vid Ellen Keys Strand gick jag långa skogspromenader varje dag. Något mina ögon fastnade för var dessa märkliga och vackra ”blommor” som låg på stigarna. Jag plockade upp dem och tog reda på att det är frökapslarna från bokträd. Väldigt exotiskt för en västerbottning som mig som aldrig sett något liknande. Så jag samlade kapslarna och tänkte att jag skulle pyssla något fint med dem när jag kom hem.
Och det gjorde jag igår. Jag köpte lite ståltråd klädd med brunt papper på Panduro och så lindade jag dem runt bokskottets små stjälkar.
Det var lite pilligt men gick bra. Med formbar ståltråd som långa stjälkar blev de som söta små blommor. Man kan ha dem precis så här i en vas.
Man kan måla dem också – eller limma fast en pärla inuti så att de får ståndare och pistiller.
Men jag tänker kanske använda dem för att dekorera kommande julgrupper med. Och resten gjorde jag en krans av.
Jag formade först en cirkel av två varv av samma ståltråd som jag gjorde stjälkarna av. Sedan lindade jag blommorna runt kransen med lite mellanrum. Deras ståltrådsstjälkar fungerade stabiliserande för kransen och resultatet blev denna delikata skapelse som jag hängde på mitt vitrinskåp. Gullig va?!
Här sitter jag och klipper och pysslar. Med vadå undrar du kanske?
Jo en nissekelander.
Jasså en helt vanlig sådan?
Nej absolut inte! Det en en högst ovanlig och unik sådan, för den här görs nämligen till förmån för Barnfonden. Och Barnfonden arbetar ju för att barn i hela världen ska få gå i skola och ha tillgång till sjukvård, rent vatten och näringsrik mat.
Ett sätt som Barnfonden samlar in pengar på är just genom sin nissekalender. I Barnfondens Nissekalender bjuds barnen på magi varje dag fram till julafton. Men det är inte bara pyssel och bus som de får sig till livs – utan också solidaritet och omtanke.
Hur har barn i andra länder det egentligen? Hur firar barnen jul i Venezuela – och varför måste vissa barn bära vatten istället för att gå i skolan?
Du laddar själv hem breven och skriver ut dem och sedan får barnen läsa ett brev varje dag i december, fram till julaftonen.
På så sätt får man en julkalender som sprider kärlek och omtanke – inte bara till ens egna barn – utan även andras!
En Nissekalender med brev från nissen Tryggve kostar 149 kronor och du köper och laddar hem den här. Pengarna går till Barnfondens viktiga arbete.
Den här kalendern riktar sig framför allt till familjer med barn mellan 4-9 år. Men jag kan också tänka mig att den är perfekt för till exempel en lågstadieklass som vill hitta på något mysigt inför jul – och samtidigt lära sig om barns livsvillkor i olika delar av världen.
Tryggt att veta: Barnfonden är medlemmar i ChildFund Alliance som är en internationell allians av barnrättsorganisationer som arbetar i 66 länder och stödjer 36 miljoner barn och familjer. Tillsammans arbetar de för barn i utsatta områden, för att stärka deras rättigheter och öka deras trygghet. De har 90-konto och är medlemmar i Svensk Insamlingskontroll och Tryggt Givande.
Jag skulle aldrig kunna bo i lägenhet, eller ens i hus i stan. För jag bara MÅSTE ha tillgång till naturen som skafferi och rekvisitaförråd.
Har sedan i somras haft span på ett bra kalhygge där de lämnat massa ris, samt en ellinje där de avverkat under hösten. Ah! Där kan jag hämta hur mycket material som helst, till mina projekt.
Tog en tur igår med Essa, när frosten låg tjock på varje gren i nio minusgrader och försiktig sol. Knipsade loss stora ruskor från det gallrade riset, fällde sätena i min bil och fyllde hela skuffen med ris.
Sedan körde jag hem igen.
Jag kände en viss stress eftersom väderleksrapporten visat att det ska börja snöa. Bäst att hinna få in det material jag behöver, innan naturen blir svåråtkomlig.
Egentligen är november inte alls färglös. Jag ser så många vackra himlar den här årstiden. Lila, blå och starkt rosa – och inte minst turkos när morgonsolen skiner. Jag pekar och ropar lyckligt ut alla vackra detaljer för mina barn.
När jag kom hem påbörjade jag detta skojiga projekt: att klä in trädgårdsportalen med grönt. Tidigare år har jag bara täckt den i ljusslingor men nu ville jag klä den i grönt ris – och kanske även en massa äpplen och talgbollar? Vi får se var det slutar. Trädde bara riset in och ut genom de olika håligheterna och försökte täcka dem så gott som det gick.
Så här blev slutresultatet. Gick en himla massa ris åt att göra det här, men oj så fint det blev!
Nu är all julbelysning utplacerad i trädgården, det enda som fattas är slingan jag brukar sätta upp kring själva verandan. Fick tag i en med vit sladd från Markslöjds outlet, så att den inte är så ful mot den ljusa fasaden.
I trädgården har jag:
En upplyst portal med granris.
En ljusklädd Thuja (planterade den med den uttryckliga tanken att ALLTID ha en julgran i trädgården vintertid).
Ett ljusnät över min stora ros vid farstubron.
En upplyst krans på verandan.
Samt (snart) en slinga runt själva verandan.
Men i år har jag också ställt ner en julgran i tunnan där luktärtstornet brukar vara och klätt granen den med ett ljusnät. Den står här precis vid ingången i häcken, från byavägen. Jag var så förutseende att jag till och med förberedde ett hål för granens fot, redan när vi vinterstädade för några veckor sedan och jorden var mjuk. Det var skönt igår när jorden var frusen. Jag pressade bara ner den i hålet och där står den stadigt.
Det bev väldigt välkomnande och fint vid entrén. Jag ska dock addera lite fler juliga saker när vi kommer in i december. Som min röda vimpel som brukar hängas upp över dörren. Funderar också på om jag ska sätta upp min lykta som hänger ifrån tre störar? Vad tycker ni? Jag brukar ha ett gravljus med timer i den och det lyser hela vintern så otroligt välkomnande och fint. Det ser precis ut som ett riktigt ljus som flammar.
Jag har också ställt fram mina fina ”rekvisita-skidor”. De som jag köpte för 20 kronor med det uttalade syftet att ha vid entrén för att de är så röda och fina.
Kälken är dock inte rekvisita utan även till för att dra Uffe på, så fort bara snön kommer!
Och precis nu när jag skriver det här ser jag årets första snö singla ner utanför rutan. Fånigt nog måste jag torka bort några lyckotårar ur ögonvrån. Och tänka sig – det ska snöa ända tills på lördag!
Jag fick en snilleblixt och kastbytte gardiner mellan matsal och vardagsrum. Kände att det blev för mörkt med terracottaväggar OCH bruna gardiner. Men här i matrummet passar de hur bra som helst...
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Var hänger du disktrasan? Var hackar du löken? Hur ofta byter du lakan och när tvättade du sist din behå? I veckans avsnitt av Wollin & Clara går vi till botten med snusket. Det handlar också om SVTs Boyfriends. Och om vem i familjen som är döv – och vem som har mandat att hojta.
Jag älskar att addera julkryddor i vanliga kakrecep och plötsligt få julkakor. Det är ju inte så mycket som krävs. Saffran och apelsin i sockerkakan, kanel och ingefära i kolakakorna eller bonnkakor med pepparkakskrydda i. Eller varför inte kokostoppar men med saffran i smeten?
Kokostoppar är definitivt en av mina favoritkakor. Så lätta att lyckas med och extra tjusiga med saffran och choklad ovanpå.
Tycker att de lättas formas med fingrarna på plåten, till lagom toppiga kakor.
Sedan gräddar jag dem, smälter choklad och doppar botten på kakorna och låter stelna.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
Print
