Vi har en riktigt tråkig del av vår trädgård – där vår grusplan avslutas med en trappa och vår “finträdgård” ersätts av jordbruksredskap, maskiner, komposter, cykelparkering och allmänt upplag för sånt som behöver finnas men inte direkt är en prydnad. Den ytan ska ju också göras iordning i sinom tid – men tills dess behöver jag något som liksom avskärmar gården från röran. Tur då att Jabo har så mycket fint i sitt sortiment. Jabo har funnits ända sedan sextiotalet och startades i västgötska Ambjörnarp. Idag är det en av de ledande leverantörer av allt för vackra, trivsamma och praktiska utemiljöer!

Efter lite funderande beställde jag hem staketet Linnea som är högt och bra, stoppar vind och döljer ratet på baksidan av gården. Nu placerade vi den lite överlappande på fasaden så att gränsen mellan hus och staket skulle smälta ihop på ett bra sätt och inte kännas så hård och skarp. Linnea kan användas både som skärm och staket och det känns oerhört stabilt och välbyggt. Det finns också som grind och i andra utföranden – till exempel trärent om man hellre färgsätter det själv! Nu har vi fäst skärmen lite provisoriskt – men vi ska göra det enligt konstens alla regler med stolpar och stolpfundament. Så att det blir riktigt stabilt. Det måste bara lugna sig lite i jordbruket först.

Framför skärmen har jag placerat planteringsboxar i cortenstål. Med tiden kommer de börja rosta precis som cortenet i trädgården gjort och då blir de rostbruna istället. Det fina med corten är att det bara är ytskiktet som rostar medan själva stålet förblir intakt. Då får man en spännande, vacker yta som ändå är hållbar. Vill man påskynda rostningen kan man behandla stålet med ogräsättika!

Som ni ser har de redan börjat rosta så smått, efter att ha stått ute i trädgården i omkring en vecka. Jag har fyllt planterinigsboxarna med en blandning av sommarblommor och perenner och i den höga rektangulära boxen har jag satt ner ett rosentorn byggt av enkla träribbor som jag målat grönt. Där slingrar sig nu en humle.

Det är fint att skapa rumslighet i en trädgård genom att använda planteringar på höjden. Häck, staket, plank, spalje och upphöjda odlingsbäddar är allesammans exempel på sånt som fungerar som väggar i trädgårdsrummet. Dessutom erbjuder det skydd både för vind och i viss mån också solen.

Jabo har både dessa runda odlingskragar man monterar på några minuter – och så dessa högre rektangulära planteringsboxar. Det fina med lådorna är att det går att köpa till en avskiljare till dem. Så att man antingen kan fylla hela planteringsboxen med jord. Eller så lägger man i avdelaren och då fyller man bara den övre halvan med jord (och minskar alltså jordåtgången). Perfekt för växter som inte har ett rotsystem som går så djupt. Till de rektangulära lådorna har Jabo också sitsar av träribb som man kan lägga på planteringboxen. Och då förvandlas den istället till en liten bänk med plantor på halva sidan.

Så här ser en sådan lösning ut. Blev sugen på att göra något liknande nere vid vår bastu där det saknas både blommor och sittytor. Här ser du också hur stålet förändras med tiden och hur vacker ytan blir. Till skillnad från annat som rostar släpper corten inte rost vid beröring. Alltså ingen risk att man blir röd på benen efter att ha suttit på bänken!

Cortenboxarna och rundlarna var verkligen superenkla att montera och jag placerade bara ut dem i gruset och skrapade bort det översta lagret grus innan jag ställde ner dem. Sedan på med blomsterjord och i med växterna!

Staketet Linnea funkar förutom vindskydd också som skydd för att ingen ska ramla ner från den höga kanten bredvid trappan. Trappen går ner till vänster och fast jag placerade ut dessa tre ganska stora planteringsboxar på grusgången finns gott om plats att nå trappen på sidan. Det blir bara en liten omväg. Och det är med mening! Jag tänker mycket på att runda av hårda vinklar, skapa böjar istället för räta linjer och då är ju stora krukor/planteringsboxar ovärderliga. Och jag tycker faktiskt att man SKA jobba med “farthinder” i en trädgård – som får en att stanna upp och hinna upptäcka allt fint. En trädgård där man får översikt över hela gården på en gång är inte lika spännande som en där man kan gå runt och upptäcka många olika vinklar och vrår. Ett sätt att göra det är genom att placera ut farthinder som leder en runt i trädgården istället för att bara gena över gräsmattan.

Farthinder av detta slag kan också utgöras av en portal, pergola, av låga staket och häckar. Genom att placera ut till exempel en portal på sin gräsmatta och sedan börja bygga ut ett nytt rum kring den tar man gården i besittning och skapar lekvänliga, mysiga ytor där man kan leka kurragömma eller bara söka skugga.

Förutom planteringsboxar och staket slog jag till på de enkla bockarna Stig till en odlingsbänk. Man kan måla dem men jag tror mina ska få stå och gråna. Ska bara stryka dem med lite linolja så de tål fukt bättre. På bockarna la jag en gammal bordsskiva från ett helt annat bord vars underrede blivit kasserat. Och hips vips fick jag en trevlig plats att stå och plantera på. Tycker det är skönt med en arbetsbänk i trädgården.

Några gamla sockerlådor på skivan agerar hyllor och förvaring. Här kan sekatör och redskap få vara ifred från den tvååriga huliganen…

Hips vips fick jag massa smart funktion i trädgården. Och förvandlade ett riktigt fult hörn till någonting vackert att se på.

Jag är så väldigt nöjd med resultatet!

Går kvällsloven i trädgården. Skvätter lite vatten i en bortglömd kruka, nyper några kvistar persilja att tugga på. Ställer ihop utdragna trädgårdsstolar och plockar upp vattenpistoler från gräsmattan. Avslutar med att nypa en en bukett luktärter till nattygsbordet, så att jag får somna och vakna till den ljuvliga doften.

Jag får allt svårare att lägga mig om kvällarna. Hittar den ena anledningen efter den andra som ursäktar att jag fortfarande är vaken. Det här är min egen tid – inte bara ifred från familjen utan ifred från världen. Bara jag och fåglarna som är uppe. Och räven som ibland hörs skrika från skogen. Inte kan jag ödsla bort de här fridfulla timmarna på att ligga och sova?

Jag har avbrutit en hel symfoniorkester för att jag lite diskret skulle fråga min pappa om han kunde skjutsa hem mig efteråt. Min pappa spelade i symfoniorkestern och det visade sig att det inte finns något diskret sätt att avbryta en symfoniorkester på. Jag var arton år vid tillfället, ska tilläggas.

Två gånger har det hänt att jag under lektionstid blivit lite varm och krängt av mig koftan men istället fått med både kofta och t-shirt (och en gång även bhn) och blivit sittande inför alla med naken överkropp och med ett bylte av ut och invända tröjor i handen.

När jag gick i skolan och skulle ta av mig mina överdragsbyxor och kände att det var någonting som satt fast nere vid resåren. Jag började skaka på ena foten för att få loss det där som satt fast. Tillslut lyckades jag skaka loss det och ser hur det seglar iväg över hela kapprummet och landar på en klasskompis klädhängare. Vad det var jag skakat loss? Gårdagens använda trosor.

Det här var bara några av de pinsamheter jag utsatt min omgivning för. Jag skrev om dem i ett blogginlägg för många år sedan och ni bidrog med sådana galna exempel att jag nu vid en omläsning inte kan låta bli att dela med mig.

Hanna Jag har utlöst ett rånlarm på en bank, av misstag, när jag pryade. Det blev lite jobbigt när polisen började krypa omkring utanför med walkie-talkies några minuter senare…

Kvarter brokig Som 19-åring var jag au-pair i London där min relation till mamman i familjen var lite ansträngd eftersom hon ofta rättade mig i språket… en kväll skulle hon på kurs och jag frågar henne. “Are you going to your
homotherapy course tonight?” (Hon gick på kurs i aromatherapy…)

I Min chef skulle ge mig en vänlig “välkommen” kram och jag som satt i en lite konstig ställning, gav inte alls en krama tillbaka utan istället sträckte fram handen och klappade honom på magen, ungefär som man klappar en hund. Typiskt obekväm stämning då.

Maria När jag som simlärare blev överraskad när en mamma plötsligt kom med en nyfödd bebis och sa “oj var det så – jag trodde att du bara varit lite tjock”

Lilla S Minns en gång när jag skulle titta på en intressant bok på bokmässan, och självklart valde den som stod ovanpå de andra böckerna, för det brukar ju vara skyltexemplaret, eller hur? Den satt visserligen lite fastkilad mellan sina boksyskon och hyllan ovanför men efter lite jobb fick jag ut den. Det visade sig att den hade stått som enda stöd för hyllan över och ett regn av femkilos coffee table-böcker rasade ner över damen bredvid mig.

Sonja Jag och min lillasyster brukade leka ganska våldsamma lekar. En dag på utebadet på semestern hoppade jag på min syster i poolen, red på hennes rygg och sa att jag skulle ge henne spö. Ser efter några ögonblick att det inte är min syster utan bara nån med likadan baddräkt och hårfärg.

Jenny Den gången jag satt i bilen och väntade på min man och samtidigt pratade med en av mina anställda i telefonen. Ett ganska seriöst samtal om ett problem vi var tvungna att lösa omgående. Min man dyker upp och jag ska avsluta samtalet med den anställde, men på något sätt blir det kortslutning i hjärnan när jag ser min man och jag avslutar det med ett glatt “ja, det blir bra, jag älskar dig, puss puss!” och så lägger jag på. Jo tjena, bra chefen…

Cessi Jag nyser av starka smaker, till exempel alltid första klunken rödvin. Även nattvardsvin. Nyser således alltid i kyrkan under nattvarden. En gång hade jag råkat få oblaten lite olägligt i munnen och misstänkte att en del kom ut tillbaka i samband med nysningen men jag var inte säker, hittade den liksom ingenstans. Stod och snackade med en massa folk efter gudstjänsten och ingen av dem upplyste mej om jag hade min utnysta halvsmälta oblat mitt på bröstet. Själv märkte jag det först då jag kom hem och såg mig i spegeln….

Sonja Barnens förskolefröken var på hembesök. Medan vi sitter och småpratar och dricker kaffe kommer ena barnet in i köket glad och lycklig samtidigt som hon slår *klonk klonk klonk klonk* två träpenisar mot varandra. Jag hade fått dom på skämt av en kompis, varav hon hade snidat en själv i slöjden när hon gick i högstadiet. Tror hon berättade för oss vad det var hon slog mot varann, jag låtsades som att det var helt vanligt det som just skett och vi fortsatte småprata.

Klara Jag kan bidra med en grej som, trots att det är över 20 år sedan det hände, fortfarande får mina kinder att glöda: Jag och min dåvarande pojkvän sitter ensamma hemma i hans föräldrars kök och läser varsin tidning. Jag får syn på en lustigt formulerad notis om hur babianer behandlar varandra efter parning. Utan att lyfta blicken från tidningen börjar jag glatt läsa upp texten högt för min kille. Halvvägs igenom lyfter jag blicken för att kolla in hans reaktion, men istället är det hans pappas lätt förvirrade och generade blick jag möter. Medan jag har varit totalt uppslukad av tidningen har min kille alltså lämnat rummet och hans pappa tagit hans plats …Det naturliga hade ju varit att jag hade sagt nåt i stil med “hoppsan! Jag trodde du var Andreas” men icke, jag stirrar bara på honom en ångestladdad sekund och FORTSÄTTER sedan tvångsmässigt att läsa texten “… och när hannen har ejakulerat …” til the bitter end. Efteråt satt jag tyst, högröd och traumatiserad, stirrandes ner i tidningen, medan pappan harklade sig: “HRM, jaa det var ju …” Det var en pärs som det tog några långa tonårsveckor att återhämta sig ifrån.

Linnea Var på ett läger när jag var tonåring. Sov på ett loft ovanför det stora matbordet. Skulle gå upp och byta kläder innan middagen, råkar då i all hast kasta ner mina använda trosor mitt på matbordet där alla sitter och väntar på mat. Hurra!

Elin När jag var sisådär 14 var jag superkär i en kille som min kusin kände och jag fick hans mobilnummer. Efter att ha tagit mod till mig smsade jag honom och blev fullkomligt överlycklig när han svarade! Rusig av lycka smsade jag min kusin ‘Smsade R och han svarade!!’ Efter några minuter kände jag dock hjärtat stanna i kroppen. Jag hade skickat smset till honom istället för till min kusin! Så vansinnigt pinsamt så jag fortfarande rodnar när jag tänker på det… (Oväntat gott slut dock, nästa vecka firar vi vår elfte bröllopsdag!)

Mia Jag råkade be eleverna i min nya klass att slå upp slidan 23 i läroboken. Jag rörde inte en min efteråt men jag kunde av några ansiktsuttryck ana att vissa med säkerhet hört vad jag sagt…

Maja Träffade en kille på en klubb i sthlm. Vi flirtade lite och vi tog varandras nr. Just där i fyllan och villan var han den snyggaste jag nånsin sett. Men några dagar senare i nyktert tillstånd kom jag inte ihåg hur han såg ut riktigt… Jag visste vad han hette i förnamn men ej efternamn, var han bodde men hans mobilnummer va skyddat. Jag lyckades iaf (stalker varning jag vet) hitta honom på facebook och kunde liksom konstatera att han inte alls va så snygg som jag mindes! Så jag skickar ett sms till min kompis “han va ju inte alls så snygg som jag mindes! Skööönt! Nu struntar jag honom!” Var på han svarar med en bild på själv “är du verkligen säker på det?”

ASA Jag och min kompis brukar åka till Frankrike tillsammans och då vi går ner till havet från huset går vi på ett övergångsställe med åtskilliga andra. Plötsligt kommer ett trosskydd flygande och landar i ansiktet på mig! (Oanvänt!!) Kommentaren från min kompis: “Oh, där är det! Jag undrade vart det tagit vägen”. Trosskyddet hade hängt i hennes kjol och då det plötsligt lossnade flög det iväg.

Martina Jag har gjort mycket pinsamt men en av topparna är nog när jag liggande på en pilatesboll fes min gymnastiklärare rakt i ansiktet under en avancerad övning. Hon stod cirka cirka en decimeter från rövhålet. 

Ida Första gången jag var på middag hemma hos min pojkväns föräldrar. Det serveras kött och jag blir mitt i allt tvungen att nysa. Råkar i nysningen fräsa iväg även det jag har i munnen och på väggen invid mig ser jag kött/saliv/snor. Försöker lite diskret ta bort det medan pojkvännen försöker att inte garva ihjäl sig och avslöja mig, vet ännu inte vad föräldrarna såg och inte.

Ida När jag studerade på högskolan fick jag vid ett tillfälle nackspärr och hade därför nackkrage under ett par dagar. Givetvis fick jag då frågan från folk i min omgivning om vad jag hade gjort. Jag har fått “nackskott” svarade jag självsäkert. När folk ifrågasatte detta och lite försiktigt frågade kom jag inte menade “nackspärr” så argumenterade jag länge och väl för att nackspärr och nackskott var två helt olika åkommor.

Malin Jag jobbade sommaren -99 i caféet på Alsters herrgård utanför Karlstad (Gustaf Frödings minnesgård dessutom!). Just den händelse jag nu ska berätta om utspelade sig en sån där osedvanligt vacker sommardag. Trädgården utanför caféet var fullsatt av mumsande gäster. Jag hade ett vackert, lite gammaldags volangförkläde på mig. Kände mig ganska fin. Dock hade jag ätit konstigt den där dagen. Bara snabbmakaroner och majs? Min mage var i uppror men jag höll ändå in den enorma fis jag kände hotade, så gott jag kunde, medan jag serverade trädgårdens gäster. Tills jag råkade snubbla till på en ojämn trädgårdsplatta. Jag föll handlöst mitt i meningen “Varsågod, en toast Skageeeeeeeeeeeen”. Och så fes jag. En fis så hög och lång att det ekade länge i Alsterdalen.
Först var det alldeles tyst. Alla gästerna vände sig om och stirrade för att se vem som kunde ha gett ifrån sig ett sådant analt primalvrål. Sedan bröt skrattet lös. Jag rusade in i herrgården och gömde mig i det som en gång i tiden varit familjen Frödings källare. Där satt jag sedan ända tills jag var säker på att alla gäster gått hem. Ibland tror jag att min fis fortfarande ekar där i Alsterdalen.

Liv Jag har alltid varit rätt dålig på att knyta skorna, jag gör det för snabbt och sedan går knuten upp efter en stund. En dag när jag var ute och cyklade hände det på bägge skorna samtidigt, och utan att jag märkte det började de lösa skosnörena snurra upp sig kring tramporna. Helt plötsligt kände jag hur det liksom stramade i fötterna, jag tittade ner och insåg att jag satt helt fast. Jag kunde varken kliva av cykeln, eller trampa ett enda varv till. Så jag gled framåt fram tills farten tog slut och välte sedan förhållandevis odramatiskt åt ena sidan. Problemet var att jag inte kunde komma loss. Alltså, verkligen inte. Jag låg på marken, men jag satt ändå fortfarande grensle över cykeln med rumpan mot sadeln och fötterna limmade mot tramporna, och jag nådde inte ner till mina fötter eftersom cykeln var i vägen. Jag började inse att jag skulle få ligga där tills någon kom förbi och kunde hjälpa mig. Så där låg jag i en liggande cykel-pose mitt på cykelbanan, tills jag efter vad som kändes som en evighet blev räddad av en farbror med rullator, som efter ett antal “men vad gör du?” och “men varför då?!” insåg min belägenhet och lyckades böja sig fram och peta av mig ena skon. Så kan det gå.

Sofia En gång på T-centralen i Stockholm fick jag syn på en vän på perrongen. Med en vattenflaska i högsta hugg smyger jag fram mot honom, i tanken att chocka honom. Fråga mig INTE varför jag planerade detta rackartyg, men när jag är precis bakom honom häller jag vattnet över honom. Han vänder sig såklart chockat om – och jag ser då att det är en vilt främmande man. Förskräckt vänder jag mig bara om utan att säga något och springer illa kvickt därifrån…