Så blev det då äntligen dags för min fyrtioårsfest. Att ordna en sådan var ett av mina nyårslöften och ni som lyssnar på podden vet hur jag har våndats. En fest? För mig? Så självgott, självupptaget, pinsamt och alldeles alldeles….underbart. Klart jag ville ha en sådan. Om jag bara vågade.
Jag satte en kråka i kalendern i våras och sedan dess har jag bett till Gud och alla vädermakter om en solig lördag. Med 45 gäster skulle det nämligen bli trångt inomhus. Och som ett himmelens under blev lördagen strålande varm och fin, trots att både fredagen och söndagen var regnig, kall och blåsig.

Jag bar en favoritklänning jag fyndat på Sellpy. I en tung, lyxig kvalité med fantastiskt fall.

Till det bar jag ett par kolafärgade skor från Sezane, en röd spetsbehå från Lindex och ett par hjärtformade örhängen från H&M. Kände mig så fin!

Trädgården hade jag dekorerat med ballongslingor, vimplar och girlander.

Strukit tusen dukar

Lånat ihop diverse utemöbler

Hängt upp ballonger på blomvagnar och möblerat om för att rymma maximalt antal människor.

Jag plockade otaliga blommor som mina systerdöttrar fick binda buketter av.

Och ett helt kar fylldes med is till drycken!

Så snyggt att ha den i ett badkar på det här sättet

Jag var så glad för att Anna och hennes barn hade kommit upp för att fira. Vi körde tema hallonglass och citronsorbet!

Och Anna hade sin hysteriska tonfiskväska från Tokyo.

Vi och alla våra underbara ungar!

Shoe cam!

Anna beundrade mina häckande svalor.

Och jag beundrade Marcus brunbrända armar och tatueringar.

Lugnet före stormen. Vi var färdiga med kalasfixeriet en hel timme innan gästerna kom och passade på att hänga i hammocken och peppa igång.

Sedan trillade de in, en efter en.

Den ena mer färgglad än den andra.

Så underbara

Mina ungar hade peppat inför min fest i flera veckor.

Och det hade jag också.

Farmor Annika var såklart där

Och flera av mina gamla gymnasievänner.

Pappa, moster, kusin och alla möjliga.

Så lycklig av den här synen. Hela gården full i folk!

Pappa och hans flickor. Bara en mamma som fattas.

Min älsklings-Elina höll ett musikquiz med temat Clara.

Där hon och hennes man Joel sjöng låtarna själva.

Albin och Frida fnulade på frågorna i quizet.

Och jag hade redan på förhand bestämt mig för att inte laga någon mat själv utan catera allting. Som tur var är Marcus bästa kompis Mick helt otrolig på att laga mat så jag bad honom om hjälp. Och han kom och ordnade käket – på sin egen födelsedag till på köpet!

Smashade burgare

Som var de godaste burgare någon av oss ätit. Med majo, jalapenjo, picklad rödlök, krossade chips och smältost. Galet gott.

Så glad för det upplägget.

För det blev så mysigt när alla stod och köade för sin burgare. Ingen disk eller bordsplacering. Alla bara minglade runt.

Själv gick jag mest runt och mös och tittade på alla mina olika vänner som bondade med varandra. Många av dem har aldrig träffat varandra förut och nu fick jag äntligen sammanföra dem. Stolt visa upp för dem hur hur underbara de är allesammans.

De hade gjort sig så kalasfina.

Anna var cool som vanligt

Och tonåringarna satt för sig själv.

Uffe drack sex colaflaskor, åt ingen mat och övade sina ninjamoves. Sedan grävde han fram daggmaskar att ha som husdjur och lät dem bekanta sig med alla gäster.

Charlie och Stina, med bebisbulan synlig. Så lycklig för deras skull och så glad för att jag ska få en bebis i min omedelbara närhet igen.

Farmor Annika trängde sig före i kön och ordnade en burgare åt mig. Hon tyckte inte att födelsedagsbarnet skulle behöva vänta till sist, som jag gjorde. Det var tur för jag var helt darrig i kroppen då jag glömt att äta under hela dagen.

Två favoriter!

Två andra favoriter.

Efter maten spelade Bertil och Folke en låt de gjort själva.

Blev så glad och stolt över att de ville spela för mig och alla gäster. Att de övat, kånkat instrument och riggat iordning allting.

Sedan höll jag tal för att tacka alla närvarande. Jag och min familj har ju gått igenom ett väldigt omtumlande år. Och den här tiden för precis ett år sedan hade jag aldrig kunnat drömma om det här. Att stå i min trädgård, vara lycklig och samla alla vänner till en fest! Det här året har påmint mig om vikten av att vårda mina relationer. Och jag är så glad för att jag faktiskt gjort just det! Så att jag kunde bjuda så många olika människor. Alla alla i mitt gamla matlag – och deras nya respektive. Min nya svärmor och min gamla svärmor. Min äldsta barndomsvän Åsa och mina nyaste vänner som jag fått genom Marcus. Jag har ingenting otalt med någon och jag är så djupt tacksam och glad över att ha så underbara personer runtomkring mig. De bär mig på tusen olika sätt.

Sedan blev det dags för tårtor. Hade beställt fem prinsesstårtor från NK bageriet

Samt några veganska bakelser…

De var underbart goda!

Eftersom kvällen blivit lite kylig tog jag på mig min paljettkofta.

Och så sjöng alla

Mysigt.

Kvällen snurrade vidare och i högtalaren hade jag låtlistan Claras sommarfest med massa favoritmusik.

Kvällssolen smekte…

…mina vackra vänner.

Marcus fick en crush på Malins man Johan. Det visade sig att de är i stort sett samma människa. Men det visste ju jag och Malin sedan innan.

Fisken fortsatte vara en conversation piece.

Alla vill väl posa med en tonfisk?

Vi satt kvar i trädgården tills solen började sjunka över byn.

Och då tände vi lyktorna.

Sent i den ljusa sommarnatten hjälptes de sista gästerna åt att plocka in presentbord och allt som inte fick bli blött.

Det vankades nämligen stormbyar och ösregn den natten. Jag kröp ner med ömma fötter och varmt hjärta och läste sms från gäster som kommit hem.
”Älskade varenda människa i din trädgård ikväll. Ett sånt fint och brokigt knippe av personer du samlat på dig i din livsbukett. Det säger så mycket om dig.”

Jag vaknade tidigt på söndagsmorgonen med hög energi, till skillnad från detta brutna gäng. Det enda jag druckit i alkoholväg kvällen tidigare var ett glas Pina Colada-bål. Så jag gick ut och plockade bort i trädgården. Städade, samlade tomflaskor och körde tillbaka släpet med alla utemöbler jag lånat av Jakob och Ulrika. Älskar att städa efter kalas för det är när jag städar som jag tänker tillbaka på allt roligt, minns vad folk sagt och återupplever stämningen.

Sedan riggade jag, Mick och Anna ner själva uteköket. Och det var så kallt att fingrarna stelnade plus att det regnade så mycket att jag blev blöt in till trosorna. Så tacksam för att detta inte var vädret på vår fest.

Väl inne igen åt vi resterna av marsipantårtan, drack te och öppnade presenter.

Så mysigt att sitta där och prassla, läsa fina kort och gråta en skvätt.

Vad har jag gjort för att förtjäna så många underbara människor i mitt liv?

Barnen tittade på och Anna förde anteckningar om vem som gett mig vad.



Jag fick så många roliga saker! Korgar fulla med gotter, presentkort på DUÅ, loppade och antika saker, fina tavlor med tanke bakom, vaser, vackra ljus, champagne och champagneglas, en hemmasnickrad fågelholk till trädgården, en antik kimono från Tokyo och mycket mycket mer. Sån omtanke och känsla. Blev otroligt glad!

Av Erica fick jag den här fina Bismarcklänken. Älskar den!
Men allra mest grät jag när jag såg vad barnen gjort. Först fick jag en kaffekopp med Muminmamman på, fylld med sidenkuddskarameller som jag älskar. För att jag är som Muminmamman. ”Muminmamman är en lugn och vänlig mamma som bryr sig om andra. Hon avslöjar aldrig hemligheter. Hon ser till att det alltid råder en lugn och trygg stämning.”

Sedan hade de tillsammans gjort ett stort kort/tavla till mig. Folke hade bett en fröken om hjälp med att skriva ut en bild på mig i skolan. Och så hade barnen målat och skrivit så fint.
”Vi är alla så oerhört stolta över dig och så obeskrivligt glada att ha dig i våra liv. Du är en sådan förebild! Vi vill verkligen att du ska känna dig älskad och behövd. Du är en sån fin och förestående, rolig, trygg, snäll, smart, intressant, vacker, smakfull, cool och påhittig mor. Du är så många otroliga personer. Men för oss är du framförallt en helt fantastisk mamma”
Böl! Så tacksam för mina tre söner som är min största stolthet i livet. Och nu har jag fått fira mina fyrtio år med dem och en massa andra guldklimpar. Känner mig så lycklig, tacksam, gråtmild, kär i mitt liv, mina vänner, min släkt och min man. Kan inte tänka mig ett bättre sätt att inleda mina nästa fyrtio år på än detta. Sedan läste jag Malins blogginlägg och då började jag storgrina igen.











One Response
Åh Clara, vilken fest du fixat ihop! Torkar tårarna här.
Jag hoppas vi får se presenterna lite närmare framöver. 🙂