Fann en sån trevlig kjol på loppis häromsistens. Med fickor i sidan och ett härligt foder som gör så att kjolen inte fastnar på låren och smiter åt så där otäckt.
Fin liten ruta
Och riktigt skönt fall! Från nån kedja ursprungligen, säkert nittiotal. Men idag gör kedjorna sällan sådana här påkostade grejer med omsorg om varje detalj.
Bär den med loppat skärp, loppade skor, loppade örhängen och blusen jag köpte från &Otherstories i vintras.
Så skönt med torsdagskväll förresten, efter en vecka när jag haft svårt att komma upp i arbetstempo. Tycker mest att jag famlat runt utan att få något vettigt gjort. Men idag gjorde jag massor och fattade flera viktiga manusbeslut. Och imorgon börjar dagen med träning – men sedan tänker jag bara sitta och skriva på min bok och förhoppningsvis vara riktigt produktiv.
Rutor har gått om prickar som mitt favoritmönster på kläder. Bär gärna rutigt med rutigt dessutom.
Den här kjolen i tungt hundtandsrutigt tyg med fantastisk fall har legat nerpackad i källaren sedan den blev för stor. Hade tänkt skänka – men nu har jag tagit upp den och sytt in den i midjan.
Ska lämna in min mammas gamla Husqvarna på service så att jag kan börja sy mer. Man kan tycka att jag borde sy mycket med tanke på att jag växt upp med mamma, mormor, farmor och storasyster som kunde sy otroligt bra. Men nej – det blev tvärtom. Eftersom alla kunde sy åt mig behövde jag ju inte lära mig själv!
Kan dock kirra enklare ändringssöm och att sy gardiner och kuddfodral och sånt där. Men vill lära mig mer. Vill likt Anna Neah kunna sy tjusiga saker åt mig själv i modeller som inte ens går att hitta i butik.
Kjol och skor är flera år gammal från Zara. Kofta Zara från i somras. Örhängena minns jag tyvärr inte var de kommer ifrån.
Här är en häromdagens-outfit tagen i farten strax innan jag skulle in till stan på jobb. Hoppade i en gammal Monki-kjol och skjorta samt stövlarna från &Other Stories
-Du behöver brutalare skor!
Sa min syster. Och vem är jag att ifrågasätta hur brutala skor som är rimliga att ha? Jag lydde henne helt enkelt och köpte dessa stövlar på rean.
Den här kjollängden är mest kompatibel med strumpbyxor så därför passar den perfekt den här tiden på året. För övrigt vräker snön ner igen.
Diadem är något jag använder allt oftare. Fin accessoar och skönt att få bort hår ur ansiktet.
Hoppas du får en fin helg!
Här i Västerbotten går vi på sportlov och det känns väldigt välbehövligt att få vara lediga i en vecka! Längtar efter att läsa och åka längdskidor och sola i en snödriva.
Fyndade en fin vintageklänning på jullovet och har redan använt den massor. Funderar bara på hur jag egentligen ska bära svart utan att det känns som att jag ska på begravning? Kanske behöver några klatschiga örhängen till? Den här bistra uppsynen gör ju inte heller mycket för att bättra på saken.
Välskräddade vintageklänningar…..mmmm så underbart. Sitter som en jädra smäck över rygg och midja. Så fina motveck i kjolen och fantastiskt fall.
Älskar axelvaddar också. Med stigande ålder är det lätt att axlarna börjar slutta. Men kolla på barnen – de har perfekt hållning och en ganska skarp vinkel mellan hals och axel. Ett sätt att behålla de ungdomliga proportionerna med stigande ålder är ju att använda axelvaddar. Tunna t-shirtvaddar kan man nästa fast med några stygn under vanliga tröjor. Syns knappt men ger en helt annan silhuett. Ett annat knep är att lyfta skrot två gånger i veckan ungefär. Men det kräver ju en lite större insats.
Idag skiner solen, jag vabbar halvdag, skriver på min bok och på lunchen ska jag åka skidor. Sedan fortsätta skriva hela eftermiddagen. Är också extremt pepp inför ikväll när jag och Elina ska gå och se Flashback Forever som kommer till Umeå!
Och ja just det. Det är ju första dagen på fastan också. Ska jag skriva något om det, kanske?
Idag tänkte jag hoppa tio år tillbaka i tiden – till 2013 – och kolla på några outfits från det året. Se vad som bestått och vad som blivit passé.
Året inleddes med en vippig kjol från Monki och en tröja från HM med glittrande krage. Lite för docksött för idag kanske. Men fint på den tiden! Och OJ vad mörkt hår jag hade. Nästan svart i färgen.
Den här röda skjortan ångrar jag nu att jag skänkt. Minns hur mycket jag använde den! Perfekt med det lilla uppviket på ärmen. Kjolen minns jag inte var den kom ifrån men jag bar den massor. Har som synes en faiblesse för prickar som till dags dato ännu inte gått över.
Hittade den här klänningen på Beyond Retro minns jag. Blir irriterad nu över att jag skänkte den – för oj så den smickrade kurvorna med det där röda fältet som löpte runt kroppen.
I mitt arbetsrum. Stökigt hår, jeansskjorta och blåjeans. Minns att jag hade detta enda par jeans från Gina Tricot och älskade massor!
Raka ben och skön stretch. Skänktes bort när de blev för stora. Ser att jag var fin i dem men har tio år senare fortfarande svårt för jeans. Har fortfarande bara ett enda par i min ägo.
Den här söta klänningen minns jag väl. I någon otäck syntet som luktade svett så fort man rörde på sig. Men fin på bild.
Jag besökte Boråstapeters fabrik (vi samarbetade under flera år) och jag hade på mig den här röda skapelsen. JAG FÖRBANNAR MIG SJÄLV ÖVER ATT JAG SLÄNGDE DEN! Så perfekt med sin vidd i kjolen, sitt fantastiska fall och den där pingvinärmen. IDIOT!
Och på temat rött med vita prickar…
Väldigt oklart vad som pågår med mina hårtoppar här? Behövs en klippning helt klart. Men oh så chic jag kände mig i den röda baddräkten från Sea Folly. Hade också en blårutig och använde båda tills de föll i bitar. Skulle gärna vilja ha något liknande igen men Sea Folly gör dem i så tråkiga färger nu för tiden. De loppade solglasögonen och solskärmen finns fortfarande i min ägo. Använder solhatten varje sommar.
För tio år sedan var jag bara mamma till ett barn som dessutom bara var en liten plutt. Och jag var så chic i min gröna klänning. Här kan ni se hur jag bar den 2015 när Folke var bebis. Har inte provat den sedan dess och tvivlar på att den passar. Men som jag önskar det – för i ryggen har den en fantastisk grön rosett. Kanske får gå ner i källaren och rota fram den?
En annan underbar grön klänning jag bar mycket det året – särskilt när jag var ute och föreläste. Den finns också kvar i gömmorna. Thaisiden med ett makalöst snitt. Måste nästan ta upp och pröva den igen och se om den passar.
VARFÖR skänkte jag bort dessa underbara shorts i kostymbyx-modell? Det tänker jag nu när jag ser dem. De satt så fint och hade perfekt höjd i midjan. Koftan var någon billig skit från en kedja och den saknar jag inte. Men korsetten kom från Beyond Retro och är en kändis sedan bloggens tidigaste dagar. På den sista bilden ser jag för övrigt ut som om jag var sångerska i ett band som spelar EPA-dunk. Visst?!
Linnet och skorna har jag kvar och använder ännu. men den perfekta tubformade kjolen slängre jag när den inte längre gick över knäna. Den hade kanske passat idag och det får mig att lipa för shit vad snygg den var. Och den croppade Monki-kavajen! Hade gärna haft på mig exakt detta idag. Och borde jag ha den här frisyren igen? Bu eller bä?
En liten loppad sparkdräkt som fortfarande åker fram varje sommar för att den är så förblånat skön.
Mormors gamla sjuttiotalsskjorta och ett par avklippta loppade jeans. Så cool jag såg ut. Som mamma när hon var tjugonånting.
American Apparel var stora och jag köpte en vippig kjol i varje färg och bar till stövlett. Loppad skjorta som Anna pimpat med nitar och en hatt som fortfarande används ibland. Känns förstås väldigt 2013 alltihopa. Men jag blir ändå glad. Ser ju så söt ut!
Den här vintageklänningen är en fullkomlig dröm. Ligger i källaren och väntar på smalare midjemått eller barnbarn som vill låna den. Kommer aldrig göra mig av med. Så snygg kring bysten och spana in fickorna och hur mönstret byter håll.
Vi var i Gardasjön en vecka med min systers familj. Det var fruktansvärt varmt och brännan blev fin. Den fina kjolen med volanger finns förstås kvar – liksom linnet! Men tror att den ligger hemma hos min syster för tillfället. Kanske ska låna tillbaka den?
Hade på mig en reakjol från Gina Tricot (gud vad mycket jag handlade där då? Nu har jag inte köpt något från Gina på många, många år) och ett linne som min syster målat med textilfärg vått i vått.
En klänning jag burit otroligt mycket genom åren. Så fint rejält mönster och vippighet i kjolen. Den var längre från början men Anna sydde av den åt mig. Fick låna hennes skinnpaj också och bar den till mina klänningar. Den prickiga röda sjalen används fortfarande.
Jag åkte till Teneriffa också och spelade in ett program med SVT – Två på resa. Jag bjöd med mig Susanne Jonsson som jag börjat bli vän med under våra sändningar i Go’kväll. Och det var på den här resan vi blev riktigt goda, nära vänner. Här bar jag en klänning min syster sytt. Den finns fortfarande kvar. Liksom örhängena som jag ofta använder.
Jag hade en bra bränna den hösten – och bra hår-game. Rutor i alla de storlekar. Kände mig vrålsnygg i detta!
För att inte tala om den här röda pärlan jag hittade på Beyond Retro i Göteborg när jag var nere på bokmässan. Så JÄDRA snygg! Särskilt ringningen. Herregud. Finns forfarande kvar i källaren!
Liksom denna ullklänning som är vrålsnygg men som sticks så man blir galen om man inte bär något under den.
Gjorde en plåtning för ett omslag den hösten och Emil Nyström tog den här fina bilden på mig. Tydligen gillade jag att kombinera ränder och rutor på olika sätt. Gillar den här outfiten massor. Och Melker <3 snyft
Avslutar med en juligt självporträtt på när jag bakar saffransbullar till ett jobb för Norrmejeriers räkning.
Roligt att se tillbaka och märka att stora delar av min garderob fortfarande älskas och används så här tio år senare. Nu kanske jag kombinerar kläderna på nya sätt och stylar lite annorlunda – men plaggen används! De flesta av dem var dessutom begagnade redan när jag köpte dem men kvalitén håller tydligen för decennier av slitage.
Glad torsdag på er! Här var snickaren på besök på morgonen för att se över vår toalettrenovering på övervåningen. Som jag längtar efter att ha mer än en toalett på fem personer. Nu återstår bara att välja tapet till boaseringen också. Vi fick över en hel del pärlspont när vi gjorde iordning köket för två år sedan och förhoppningsvis räcker den till vårt lilla badrum. Tror inte ens jag bryr mig om att måla om den utan låter den nog vara sandgul…
Jag har också hunnit med en intervju med DN nu på morgonen och strax ska jag sätta igång med lite bokjobb.
En häromdagens outfit bjuder jag dock först på. Gammal kjol från &Other Stories, t-shirt av okänt märke som jag haft i en himla massa år. Gamla knähöga stövlar med rund tå samt örhängen som syrran tillverkat.
Emaljarmbanden kommer från Kina och de fick jag och min syster när våra kusiner luffade runt där på nittiotalet.
Det är dimmigt och grått som döden idag. Men igår sjöng vårfåglar och solen sken från klarblå himmel. Och imorgon är det ju fredag. Då ska jag träna, jobba med boken och sedan hänga med matlaget på kvällen och göra en rolig sak.
Nu håller jag andan och tar skuttet in i den här torsdagen!
Har klippt mig lite annorlunda och skålat ut håret längst fram så att det ska gå att dra bakom öronen. Och så har jag börjat styla mitt hår med papiljotter för att få en fin bulle där bak.
Älskar rosa ihop med rött och orange ! Toppen är vintage som jag fyndat på loppis, kjolen är en något år gammal jeanskjol från Arket. Overknee-stövlarna är säkert tio år gamla, har en stadig klack och rund tå. Minns inte var jag köpte dem. Men väskan är begagnad från Sellpy.
Allra mest älskar jag ändå örhängena. Från Zaras rea.
En sak jag alltid letar efter – särskilt på second hand – är färgade eller mönstrade nederdelar. Tycker nämligen att det är trist att så många kjolar tenderar att vara dova i färgen. Gillar man som jag att matcha färg med färg så blir det lite svårt när man bara överdelen att spela på. Nä, fram för fler färgglada kjolar!
Det är en strålande fredag idag. Jag är frisk, det är en minusgrad och gnistrande solsken ute. Huset är nystädat och sängen är renbäddad efter sjukan. Jag inledde dagen med ett dubbelpass på gymmet – först styrka i 50 minuter sedan tung kondition på crosstrainer. Och nu när jag duschat och ätit ska jag sätta mig och jobba med min bok. Härliga fredag!
I fredags bjöd min kompis Elina mig på konsert. Hennes man är konsertarrangör och en trevlig perk med den saken är att ibland bli bjuden på konsert. Passar dessutom perfekt in i mitt kulturella nyårslöfte där jag ska gå och se mer konserter, föreställningar och kultur under hela 2023!
Den här gången skulle vi gå och se Petter som hade turnépremiär i Umeå.
Jag hade på mig min nya skjorta som är en hybrid av en skjorta och korsett. Har aldrig sett något liknande men visste direkt att detta var precis vad jag saknat. Utan att ens förstå det självt. Jag vill ju gärna ha skjorta – men tycker inte om bylsigheten som uppstår när de är för vida under brösten. Men inte heller när de sitter tight över armarna. Detta blev en perfekt kombination. Hittade den på & Otherstories.
Kombinerade den med en rutig loppad minikjol och mina fem år gamla skor från Zara
samt en secondhandväska jag fyndade på jullovet.
Kände mig så fin och vi hade så roligt och dansade tills tant gjorde illa knät. Sedan gick vi ut och drack drinkar och surrade i några timmar.
Det var en riktigt bra konsert och roligt att återupptäcka en artist jag lyssnade på i tonåren men inte lyssnat på alls de senaste åren (förutom låten King som är perfekt att träna tungt till). Sjukt bra liveartist!
Jag har brist på överdelar i min garderob. Efter åratal med framförallt klänningar så finns det dåligt med toppar, blusar och skjortor att bära till kjol. Och som vanligt när jag söker något så börjar jag med att leta efter det på loppis. Det är absolut ingen uppoffring utan ofta själva förutsättningen för att hitta det jag söker.
Vi lever vi med till synes enorma valmöjligheter – ändå slås jag ofta av hur svårt det är att hitta något jag vill ha i butik. Det är så oerhört likriktat. Snarlika modeller finns i otaliga färger och mönster och ger en illusion av variation som faktiskt inte existerar. Och om man gillar ett snitt och materialkombination på blusar som fanns för fem år sedan kommer det sannolikt inte finnas idag. Det enda sättet är att leta på begagnatmarknaden.
Jag älskar förstås riktig vintage – men handlar också gärna secondhand som just är typ fem år gammal. För då kan man råka hitta den nätta färgglada pumpsmodell som ingen längre gör (för att alla bestämt att det är chunky klackar som gäller) eller den kjolmodell man gillar men aldrig finner eftersom alla bestämt att det är ett helt annat snitt som är grejen i år. Eller den jumpermodell eller topp man man vill ha – som släpper på precis rätt ställe på kroppen.
Som den här. En enkel vit topp med holkärm och urringning som draperar sig snyggt över bysten. I ett material som inte klistrar sig mot kroppen. Ser ut att vara ett några år gammalt plagg från någon vanlig kedja – men lappen i nacken är borta.
Den här orangeröda pärlan är dock betydligt äldre än fem år. Kanske femtiofem år snarare? Superfint skick
Med fin tyngd i tyget. Mudd i hals, midja och ärmar – plus en liten dragkedja i nacken och sedan generös vidd över torson.
Köpte även en svart clutch i krokodil. Anna var så irriterade på mig i våras när jag skulle gå på fest och inte hade en enda bra väska. Nu har jag en! Och en är stor. När man är lång kan det vara bra med lite rejäla doningar, så att det inte ser ut som att man lånat ur Barbies garderob.
Hittade ytterligare en överdel med många år på nacken. En nätt kofta med knäppning som varken är oversize, har raglanärmar eller ser ut som något man kan tälta i. Som så mycket i butik gör just nu. Nätta koftor är min grej.
Och så fann jag denna vrålsnygga skjorta med axelvaddar. Den kommer inte alls till rätta på galgen – men tillsammans med mina Levis ribcagejeans tror jag det kommer bli fantastisk. Är för övrigt så svag för axelvaddar just nu. De behöver ju inte vara den värsta åttiotalssorten. Men en nätt t-shirtvadd ger snyggare form till de flesta kläder. Det har jag lärt mig av syrran. Och Trinny Woodall.
Jag fann också en fantastisk 40-talsklänning (?) som satt perfekt på mig. Jag är ju ingen som går klädd i svart särskilt ofta – men snittet var så fint och den vita detaljen på kragen gjorde att den inte blev dyster. Jag slog till.
Hittade även ett gäng mattallrikar som kostade nio kronor styck eftersom de hade nagg på undersidan. Inte mig emot då det ju är osynligt. Det går sönder en hel del porslin i det här hushållet så det behövdes påfyllning.
Hittade också ett fat som matchade en skål jag fick av min syster i julklapp.
Och så dessa två vägghängda hjärtvaser med fåglar på. IMPORT stämplat på baksidan vilket betyder att de är äldre än 50-tal i alla fall. Min familjs starka relation till vägghängda fåglar känner du ju till om du läst det här inlägget. De åker rakt upp på väggen i mitt matrum!
Nu är jag ju högst partisk men jag säger det ändå – ingen har så rolig, egen och cool stil som min syrra! Med ett alldeles unikt och oängsligt öga för kläder och kropp och hur man kan göra mode kul.
Anna är snart doktor i design. Hon arbetar just nu på en avhandling där hon utvecklar designmetoder och begrepp inom redesign – där kläder är själva designråvaran istället för textil på rulle som i traditionell produktion. Hon är både designer och stylist, undervisar designstudenter och sitter bland annat i juryn för Ung Svensk Form.
Snacka om stilsäkert!
Min syrra har alltid stökigt hår och nästan alltid stora solglasögon på sig. Detta är ett billigt par från Dollarstore och klänningen är ett loppisfynd. Anna har för övrigt lärt mig att man alltid ska ha något som blänker i öronen, för att det drar blickarna mot ansiktet. Om de enorma rosa glasögonen nu inte gör tricket.
Pärlsandaler från Zara och en väska från & Other Stories som hon fäst fransar på för extra schvung – och adderat ett orange axelband av renlasso som hon köpt på Jokkmokks Marknad.
Moster Anna i loppad långklänning, gula converse och stora glasögon. Stökig hockeyfrilla-vibe på det.
Alltid något feminint mixat med maskulint. Som här en oversized herrkavaj och ett bälte i midjan med diverse berlocker hon hängt på. Notera det knalliga nagellacket och hårspännet som matchar klänningen!
Återigen feminint och maskulint. Tyll och herrkavaj. Stora glasögon, jordgubbsörhängen och en fluffig lila ryggsäck som är som ett gosedjur.
En gång stod min syster framför spegeln när vi skulle på utflykt.
-Jag känner för att vara lite basic idag och inte sticka ut
Sedan tog hon på sig en jeansskjorta model XL med enorma printade gula bananer på. Jag retar henne fortfarande för det. Men det är min syrra i ett nötskal.
Drottningen av knasiga smycken – det är hon. Detta rassel är köpt på någon loppis precis som klänningen. Och karaffen såklart. Jamen kolla bara!
På stranden i en röd klänning med matchande hårklämma och färgglada skor.
Alltid något roligt smycke – som prästkragar i öronen. Lita på att det är loppat! Klänningen är gammal från H&M
Bild från barnvälsignelsen hemma i vårt bönhus. Gillar Ulfs skeptiska uppsyn. Och färgen på strumporna som går igen i Annas klänning. Den har hon sytt av flera andra klänningar som kombinerats ihop till en ny. Till det ett halsband med många små berlocker och ett stort A i strass.
Ständigt dessa gula skor
Och färgglada glajer. Samt sammetsklänning med axelvadd och stjärnmönster på. Femstjärnigt snyggt!
Anna i New York. Lager på lager. Rutig kjol ihop med blommig tunika från H&M och gula sneakers hon snott av sin man. Diorväska köpt på Röda Korset. En sån rolig och fantasifull kombo!
Jag skulle se ut som ett tält i kläder som dessa – men på Anna så svänger det.
Kolla vilken kul ide – att fästa broscher runt kragen så att det ser ut som ett halsband!
Hittade igen den här bilden på Pinterest. Någon amerikan hade pinnat den och kommenterade något om överdrivna modereportage och att folk ju bara klär sig så där i modetidningarna och aldrig i verkligheten.
Tji fick hon för precis så här såg Anna ut när vi var i New York. Sportigt och romantiskt på samma gång. Och handväskan är gjord av sånt där tyg man har i dykarkdräkter. Kul att kombinera det med tyll!
Det är Anna som peppar mig till att våga matcha färger och mönster vilt och egensinnigt. Så snyggt ju! Även om jag själv är betydligt försiktigare.
Prickig loppad skjorta under klänning som jag tror är från ett designsamarbete mellan Kenzo och H&M.
Anna har alltid någon rolig detalj på sig. Ett halsband som föreställer en cigarettfimp, örhängen som klirrar eller ett fräsigt mönstrat kläderplagg. Och solglasögon. Hälften är svindyra och hälften fyndade för en tia på någon garageloppis.
När vi var i New York gick vi på Rei Kawakubos utställning på Met. Anna hade en klänning hon köpt av en avgångselev på modehögskolan i Borås.
Men det är inte alltid fullt så obskyrt. På den här gamla bilden från 2017 bär hon en kofta och klänning från Lindex. Mönstermix är kul!
Annas bröllopsklänning var en secondhandhistoria som hon pimpat med spetsdukar. Vad annars? Brudbuketten var ogräs från dikesrenen på Öland.
Och till festen efteråt tog hon på sig sin klänning sydd av en massa olika klänningar. Den gula biten är faktiskt från en kimono i Miss Claritys första kollektion – som Anna hjälpte oss ta fram.
Så snyggt att ta igen de stora prickarna från klänningen i lika stora bollformade örhängen.
Snygg Pucci-aktig secondhandblus och som vanligt något kul tingeltangel i öronen. Och spana in hennes antika förlovningsring. En stjärnsafir omgiven av diamanter.
En härligt sladdrig sjuttiotalsklänning till frukosten i trädgården.
Och visst blir det så mycket roligare när man arbetar med många lager, mönster och färger? Det känns väldigt Trinny Woodalskt på något sätt. Och så chict med en korg istället för en handväska.
Anna syr kaftaner av gamla sjalar. Otroligt tjusigt och dramatiskt – här kombinerat med en brun sjuttiotalsklänning och ett par orangea plastsandaler från Rusta. Högt och lågt.
Klädd i plagg från den stora kedja, med coola blå loppade sneakers från Puma till och den smarta nyckel- mobil- och börshållaren från Blankens.
Anna har en miljard smycken och broscher i alla de varianter. Den rosa tulpanen hittade hon på en italiensk secondhand.
Tonade läsglasögon, byxor med vidd som är köpta second hand men ursprungligen kommer från något danskt märke. Och en rutig kavaj från & Other Stories.
Man kan ha en festblåsa utanpå sin vita gamla skjorta från Oscar Jacobson. Och en lyckopeng som tillhört mamma runt halsen.
-Men när ska man ha på sig sånt där? säger någon
En vanlig tisdag, säger Anna och går till jobbet.
Och när bilhandlar-kavajen känns trist så slaktar man bara en prickig partytopp med volanger och syr fast dem ovanpå. Byxorna kommer från Lindex och bootsen är från Sendra
Förslag på smycke: ett halsband tillverkat av kastanjer. Släng på komposten när du tröttnat!
Stickat, volanger och örhängen av jadesten och pärlemor, inköpta i Venedig. Kombinationer som gör en lycklig.
En slaktad balklänning ihopsydd med en t-shirt köpt i Tokyo.
Och när en ullig gosedjurströja är för trist – då virkar man sjöstjärnor och syr fast ovanpå. Dessa är gjorda av disksvampsgarn. Lite riviga men funkar när de inte ligger precis mot huden, hälsar Anna.
Man kan väl lika gärna ha dubbla kappor som att ha kofta under kappa? Patch på den yttre kappan är gjord av Malin Ardesjö som driver Burrow Society.
Fler borde gå till jobbet i balklänning och sneakers.
Och för att hedra minnet av saliga Vivienne Westwood så avslutar jag med två bilder från när Anna praktiserade hos henne och fick botanisera och prova kläder i Westwoods arkiv.
Lösstjärt och lösbröst.
Vivienne var en kul dam tydligen. Och väldigt noga med att ingen på kontoret spolade i toaletten om de bara hade kissat. Spola fick man göra först efter större behov. Allt för att rädda planeten.
Och det var den inspirationsbomben det! Min syster bloggar inte längre men har ett instagramkonto som uppdateras ganska flitigt. Under hashtagen #theanotherblogoutfit finns fler av Annas outfits samlade!
Jag startade ju som modebloggare för sexton år sedan – men under senare år märktes det inte direkt här inne. Kläder har varit ett nedprioriterat intresse för mig och jag har fokuserat mer på hemmet och att få det fint. Men förra året hände någonting – kläder gick från trist och jobbigt till roligt och lusftyllt. Och det här året exploderade intresset.
Det har varit så roligt och givande och har känts som att en slumrande del av mig väckts till liv igen.
En sak som hjälpte mig på traven var att jag i februari hälsade på min syster och vi tog en heldag i Göteborg då hon följde mig runt på secondhandaffärer och plockade ihop kläder åt mig. Hem kom jag med alla dessa nya (fast begagnade) kläder till min garderob. Och i somras gick jag igenom och strukturerade grundligt upp innehållet i hela min garderob. Det har jag skrivit mer om här.
Börjar med baken och konstaterar att jag fortfarande bara äger ett enda par jeans. Men som jag älskar dem – Levis rib cage. Här med rödrandig gammal tröja från Monki. Den modell jag har är croppade i benen och jag viker gärna upp dem ett varv extra.
Den här bilden är tagen bara någon dag innan min operation. Här ser man hur stor sköldkörteln faktiskt är – men först efter operationen insåg jag hur mycket den begränsat mig. Det var obehagligt med tajta tröjor, jag var obekväm i många urringningar och kände mig alltid ful och klumpig kring halsen. Så skönt att knölen är borta nu. Kul att återigen se sina nyckelben.
Sportade väska jag ärvt från Anna, rutig loppad kjol, loppad kappa och tunn ulltröja.
Hittade mina drömmars klänning i stadig bomull. Har burit den många gånger det här året.
Liksom denna blå klänning jag köpte ny på &Other stories. Köpte den även i svart och de har verkligen haft ett lågt PPA (pris per användning) för oj som de fått jobba i garderoben.
Fyndade också detta blå fodral på Myrorna i Göteborg. Satt som en smäck. Bar ihop med mina prickiga strumpbyxor från Swedish Stockings och pumps när jag ville vara fin.
Har ett par rib cage i manchester också. De använder jag ganska flitigt. Man får så fin bakdel i dessa byxor!
Flanellskjortan är från Patagonia – men loppad och på fötterna har jag mina gamla Adidas. Är så ledsen att de blivit så sunkiga, jag skulle vilja ha exakt likadana i nyskick.
Investerade i två nya behåar och håvade in bröstkomplimanger. Det tar man tacksamt emot. Underkläderna gör ju halva plagget och en illasittande behå kan verkligen förstöra en i övrigt snygg outfit.
Min syster introducerade mig för övrigt för att köpa second hand online (har alltid föredragit butik innan) och det blev succé. Uppskattar möjligheten att leta mer riktat på begagnatmarknaden. Jämfört med att gå på secondhandaffärer och bara hoppas på det bästa. Här hade jag på mig en gammal loppad jumper med sedesam krage och snurrig kjol från Esperit. Hade även turen att på Sellpy hitta EXAKT samma skinnballerinas från Zara som jag bar hela sommaren 2021. Detta par bar jag istället hela sommaren 2022.
Jag utforskade kjolar efter många år av klänningsanvändande, men det är ju så svårt! Så mycket att tänka på och kombinera. Klänningar är enkelt i jämförelse.
Den här rosa blev i alla fall en favorit. Begagnad såklart men med ny tröja från Arket till. Har köpt några nya plagg detta år och det är framförallt olika slags bastoppar. Där har funnits ett gigantiskt hål i min garderob och dessa inköp har dyrkat upp min garderob på vid gavel. Så många plagg som plötsligt går att använda igen.
Mina gamla Sweedish hasbeens nötte jag vidare på i somras – har burit dem sedan 2008 och det syns knappt på dem. Hatten är gammal från Beyond Retro och soldressen från Mango köpte jag sommaren 2019.
Att se sin egen stil utifrån är svårt. Men att vara väldigt flickig ligger inte riktigt för mig. Är hellre kvinnlig, fullvuxen, vampig och dramatisk.
I vår podd läste Malin en handbok i hur man är en chic parisiska – och det enda riktigt handfasta rådet var att låta bhn synas under kläderna. Det tog jag fasta på. Så snyggt med en svart spetskant under den vita blusen.
Blusen var ny från Zara, skorna gamla från Sellpy och kjolen gammal från &Other Stories.
I början av sommaren pressade jag upp mina igenvuxna hål i öronen – och helt plötsligt öppnades en hel värld av accessoarer. Letade fram gamla örhängen ur gömmorna och loppade en hel del nytt.
Tror det var när jag såg denna bild som jag insåg att jag behöver fler färgglada pumps i min garderob – att matcha och mixa med mina klänningar.
Gamla garderobsfavoriter fick komma fram igen. Som min prickiga klänning från 2013. Mina vita Superga-gympaskor nöttes flitigt liksom olika sorters skärp. Gjorde en lov på lokala seconhand-affärer och hittade ett gäng i olika färger. Har inte lidit skärpbrist sedan dess.
Upptäckte också hur snyggt det är att styla håret med en sådan här tofs på huvudet. Så det gjorde jag nästan jämt.
Jag tröttnar inte på prickigt. Här i kjol och vanlig enkel trikåtopp – redo för att åka och rigga inför Susannes skafferi.
Cykelbyxor under kjol har nu blivit standard för mig på sommaren. Man slipper läbbigt lårskav och oro för exponering av sparbössan.
En varm sommarkväll gick jag på stan och käkade med mina vänner. Sportade kort kjol, pumps och midjeglip efter att ha skrivit detta inlägg som en spark i baken. Dags att sluta vara så ängslig för alla komplex.
Den rosa jeanskjolen köpte jag på en rea hos Arket.
Sedliga klänningar är en återkommande favorit. Den här har många år på nacken – köpt på en vintagebutik på söder. Skorna är gamla från Din Sko från 2017 som fortfarande håller i sin enkelhet.
Svart har aldrig varit min färg men ibland funkar det – om tyget som här har en spännande struktur och klänningen rejält schvung. Fick ärva den av Anna som tröttnat.
Gillar mitt hår här – och de dramatiska ögonbrynen. Jag har ju nästintill kolsvarta ögonbryn naturligt men med browlift blir de med markanta.
Har lovat mig själv att aldrig mer gå i långkoftor och kimonos. Det gjorde jag jämt när jag vägde mer och bara ville gömma mig, men det gjorde ju oftast saken värre. Nej – fram för nättare skärningar, urringning, slitsar, bara ärmar och tight passform. Och inga jäkla kaftaner som bara förvandlar mig till spöket Laban.
Klänningen är likadan som den blå jag har från &Other Stories, kängorna och väskan är gamla som jag ärvt av syrran och jeansjackan fick jag när jag fyllde fjorton år. Men Anna har kortat den åt mig – så att den ska sluta precis vid midjan.
Den här favoriten från förra sommaren fick komma fram igen.
Övar på att våga ha urringat på detta sätt.
Och på detta. Så mycket kvinnlighet som vill komma ut och ägas.
En städrock i lepoard. Älskar djurprint!
Och många gamla jumpsuits kom till användning igen. Den här är nästan som en pyjamas i modellen och ungefär lika skön. Men väldigt urringad. De häckande svalorna tar för sig.
Bar också några gamla favoriter från Miss Clarity. Den här fanns i vår allra första kollektion och håller än. Skorna fyndade jag begagnade för typ sjuttio kronor. Lagom pris för gula pumps man kanske inte kommer nöta på sådär överdrivet mycket varje säsong.
Även dessa skor fyndade jag bättre begagnade billigt. Bar ihop med mina gamla Lindexshorts och en randig tröja från Arket.
På Erikshjälpen i Borås fann jag den här fina H&M-kjolen från nittiotalet. Med slitsar och knäppning. Så snygg ihop med valfri topp. Tog en några år gammal från &Other Stories.
Lydde även min systers råd och började hänga på mig mer smycken. Någon färgstark ring, lite blänk i öronen, en armlänk som skimrar diskret.
Eller så stora blaffiga örhängen som dessa. Den här blusen köpte jag också begagnad och den har jag burit ofta.
Projekt Fullvuxen gäller på många plan i mitt liv.
Både kjolen och sidenblusen har jag fått överta av syrran. Och klackarna fyndade jag såklart begagnade.
Åh vad jag hade kul med mina kläder i september. Små saker som att bära koftan på axlarna istället för med armarna iträdda. Samt mixa och matcha färger och mönster. Loppad kjol och blus – men kofta från Zara.
Kul att mixa feminint med maskulint också.
Loppad kjol och kavaj men tröja från Arket. Den här röda färgen är för övrigt min absolut bästa nyans.
Letade fram mammas gamla slipover av ull och bar utanpå min skjorta. Röda strumpbyxor och loppad kjol till pumps. Skolflickschic. Okej okej ibland blir det mer flicka än kvinna, ska jag erkänna.
Den röda kavajen jag köpt på Myrorna och som ursprungligen är en nittiotalskavaj från Kappahl kom verkligen till användning. Och den röda klänningen som legat bortglömd i Annas källare kom tillbaka till sin rättmätiga ägare (dvs mig) efter att jag hjälp henne med en utrensning.
Så glad i att ha hatt nu för tiden!
Men så fort kölden kom blev klädintresset mindre intensivt. På vintern är jag ju mest hemma – och när jag väl är iväg någonstans är det ju ändå för mörkt för att fota outfits.
Men den gulrutiga ullkappan blev en ny begagnad favorit – liksom väskan.
Avslutar med en julig marknadsoutfit i den gamla kappan av ull som jag ärvt av min moster.
Och det var ett smakprov på årets outfits.
Stil jag tänker fortsätta med under 2023
Färgglada läppstift
Hellre vamp än tant och flicka
Färgglada pumps
Smycken av alla sorter
Färg och mönstermix
Lager på lager
Försöka strunta i alla komplex och vara glad åt den kropp jag har medan jag har den.
Vädret idag tar fullkomligt andan ur en! Soligt, kallt och snö på varenda gren, barr och grässtrå
Jag har hoppat ur mjukiskläderna för att göra lite olika jobb idag. Sminkat mig till och med. Genast känner man sig piggare.
Om jag orkar idag ska jag städa ur punschverandan som ser ut som sju svåra år. Vill ha julfint och då duger det inte att det står en toalettstol där ihop med diverse kartonger fulla med skräp, grytor med djupfrysta maträtter, soppåsar och annat skrot. Utmaningen på vintern är alltid att hålla verandan ren och fin och välkomnande. Den tenderar nämligen att bli en mellanstation för allt som antingen ska in eller ut ur huset.
Utrensandets lov sjungs ofta. Men det pratas alldeles för sällan om sånt som folk ångrar att de slängt.
Oftast glömmer man ju tack och lov allt fint man i oförstånd gjort sig av med. Men när man har en blogg blir man ibland sorgligt påmind. –Va?! Varför gjorde jag mig av med den där klänningen? Och varför rensade jag ut kavajen? Hur tänkte jag när jag lät den där kjolen fara och flyga? IDIOT!
Här är några plagg jag ångrar att jag skänkt
Scene by Tjallamalla var ett märke vi sålde när jag jobbade på klädbutiken Kii i Umeå. Köpte vid ett tillfälle den här underbara blusklänningen och bar den sedan jämt! Den kostade en hel del men vi fick ju rabatt genom jobbet. Ibland pimpade jag den så här med en stor rosett.
Hade älskat att ha den kvar idag och gärna dragit den utanpå ett par jeans som en tunika. Men tyvärr – den åkte till second hand.
Två amish-aktiga klänningar i riktigt rejäl kvalité som jag bar flitigt för tretton år sedan. Köpte dem begagnade redan då och de hade varit helt rätt i modebilden idag. Men de rensades ut någon gång kring 2013 och jag slutar aldrig gräma mig.
Den här klänningen med otrolig snurr i kjolen och skön midja med resår använde jag flitigt kring 2009 – 2011. Sedan skänkte jag den, men tänker fortfarande tillbaka ibland och minns hur fin den var. Eftersom den var av ett stretchmaterial hade jag säkert kunnat ha den än idag.
Den här klänningen fick jag av min faster och använde flitigt kring 2009. En secondhandklänning som jag sydde av och sydde om ärmarna på. Hade knappast kommit i den idag – men det grämer mig ändå att den rensades ut. Hade gärna haft den kvar till mina systerdöttrar och barnbarn!
En amerikansk vintageklänning med palmer (men erkänn att de mest ser ut som hashblad) med härligt snurr i kjolen och en fin överdel med snedknäppning. Kan inte för mitt liv förstå att jag skänkte bort den? Som att slänga godis ju!
Den här åttiotalsblåsan kanske inte är min stil nu – men ge det fem år till och jag skulle säkert bära den igen. Men går det? Nej, det går inte. För den fick åka till Myrorna med ett lass utrensade paltor.
Åååå min underbara kofta med glittriga lurextrådar och härliga färger – den drömmer jag fortfarande om ibland. Satt som en smäck och hade inte en enda maska eller nopprighet. Tröttnade bara på den från en dag till en annan så den försvann ur min garderob.
Peplum är mitt bästa kjolsnitt. En smal pennkjol som samtidigt har vidd över magen och låter den andas. Peplum i en perfekt kleinblå nyans. Vilken idiot jag var som rensade bort den.
Köpte denna reakappa från Weekday men blev aldrig sams med hur den satt. Kändes klumpig, stor och tung. Men i dag hade den säkert suttit som en smäck på mig. Förhoppningsvis lever den dock vidare i någon annans garderob.
Vi avlslutar med den här röda prickiga karamellen med axelvaddar och knäppning i ryggen. Prickiga klänningar har jag i parti och minut. Men ingen som kan mäta sig med den här tyvärr.
Usch vad allt blev sorgligt. Nu måste jag gå och snyta mig.
Häromdagen hade jag på mig en outfit som kändes extremt mycket bloggvärlden 2009-2012. Kort vippig kjol och en jumper med rosett. Vi snackar den här silhuetten. Det var hemtamt på ett trevligt vis. Fattades bara en basker så skulle jag kunnat haft min egen blogg på Modette eller Devote. LittleMissPerfects Garderob hade den kunnat heta! Eller StyleLady. Eller Underbaraclara.
Jumpern är loppad, kjolen är gammal från Monki och örhängena kommer från Zara (tror jag). De knähöga mockastövlarna har många år på nacken.
Här ser man förresten varför vinrött är min bästa färg. Får ögonen att poppa!
Jag skulle för övrigt beställa hem lite smink från Trinny London för ett tag sedan men när jag skulle genom gå deras formulär “Match2Me” där man ska fylla i sina egna färger för att hitta sin perfekta palett – ja då visste jag inte vad jag skulle ange att jag har för ögonfärg. Man kan välja mellan grön, blå eller grå. Men jag tycker att jag verkar ha allihop på samma gång? Ringen runt iris har dessutom en mycket mörkare färg än den inuti.
Här är några bilder till med exempel. Nå vilken ögonfärg kallas det som jag har jag?
Gult- och svartrutigt är så snyggt! Det finns något både klassiskt och lite punkigt över den färgkombinationen. Det här är mönster som gör mig glad just nu: Rutigt ihop med randigt ihop med prickigt ihop med blommigt. Eller ruta mot ruta såklart.
Jackan knep jag efter att Rastlösheten tipsat om den på instagram stories. Ett begagnat Sellpy-köp, Made in Italy. Köpte väskan också när jag ändå höll på eftersom min syster har sagt åt mig att jag behöver färgglada väskor. Så smaskiga färger ihop!
Bar mina knähöga mockastövlar till. Kittad för en solig oktoberdag!
Insåg imorse att det bara är två veckor kvar till höstlovet. Fattar inte vart den här hösten tagit vägen? Känns som att det var tre veckor sedan skolan började men tydligen har det hunnit runnit iväg åtta veckor av höstterminen. Inte konstigt att barnen börjar vara lite trötta och hålögda. Längtar efter att det ska bli lov och att vi får besök. Först kommer Jakobs lillasyster upp och hälsar på och sedan mina systerdöttrar. Vi planerar bland annat att åka och klättra, gå på badhuset, sova ute samt göra eld i bastun och berätta skräckisar.
Men nog bloggat om det – ju ska jag gå och förbereda veckans poddinspelning med Malin. Så kul att vårt förra avsnitt fick så många reaktioner. Tycker själv att det är ett av de bättre avsnitt vi gjort.
Å vad jag är förtjust i min hatt och min gröna manchesterkavaj. Den senare köpte jag för 70 kronor på Röda Korset förra året.
Jag bär den ihop med min korta jeanskjol från Monki (den har några år på nacken) och mina grova bruna kängor. Det syns kanske inte men strumpbyxorna är mörkgröna. Fyndade i en realåda på Lindex för någon vecka sedan. Så härligt att helt hoppa svart i en outfit.
Perfekta höstpaletten ihop med mammas gamla grå pullover, loppade örhängen jag ärvt från syrran samt den gamla vanliga skinnväskan
Idag stylade jag håret utan att locka det det minsta och då blev jag nästan lite sugen på att ha en rak page igen. Det var rätt länge sedan. Vad tycker ni? Lockigt eller rakt? Och vad ska jag göra åt luggen?
Ska ringa och boka klipptid imorgon så att jag är nyfriserad lagom till en synnerligen viktig fotografering.
Att rengöra sminkpenslar regelbundet är ett sätt att ta hand om sina borstar – men också sin hud. Gammalt ingrott smink, bakterier och allmänt päckel samlas ju i borstarna med tiden. Som tur är är det enkelt att åtgärda. I helgen åkte mina sminkpenslar på spa.
Om du undrar varför jag har så många så kan jag bara säga att det gör jag med. Men av någon anledning behövs allihop. För utöver de som står i badrumsskåpet har jag ju borstar som skramlar runt med puder och rouge i var och varannan handväska. Alltid kommer de till användning för något!
Det man behöver för att rengöra borstarna är schampo (om det är äkta hår) eller diskmedel (om det är syntethår). Jag brukar börja med att blöta penslarna i ljummet vatten.
Sedan gnuggar jag in lite schampo i borsten.
Och så arbetar jag med borsten i handlfatan. Gnuggar försiktigt i cirklar och adderar mer ljummet vatten när det behövs. Gnuggandet gör att sminket inuti borsten lossnar.
I handflatan eller på en tallrik kan man arbeta ur färgen. Se så mycket äckligt som samlats!
Sedan låter jag penslarna stå en stund i schampovatten. Alltså här snackar vi kanske några minuter max. Och därefter sköljer jag av dem en och en genom att rikta en stråle ljummet vatten rakt ner i borsten. Så ska man säkert inte göra men jag tycker att det är enda sättet att få borsten ren inuti.
När man sköljt och sköljt tills vattnet är rent så sköljer man istället med borsten pekande nedåt. Så att stråna hamnar i rätt riktning.
Sedan följer den grannlaga uppgiften att torka borstarna på ett bra sätt. Man vill ju inte torka dem stående med borsten uppåt eftersom stora, yviga borstar faktiskt kan tappa formen av det. Dessutom rinner vattnet längre in i borsten på det sättet.
Därför torkar jag penslarna så här. Med ett gummiband i änden kan de krokas upp så att överskottsvatten kan rinna ur och borsten bevarar sin fina form.
Morgonen efter brukar alla vara torra och fina igen! Och med den här behandlingen håller mina borstar länge, länge. Tror de äldsta borstarna på den här bilden är omkring åtta år!
Här är sex stilgrepp jag tänker utveckla vidare i höst. Små förskjutningar i min befintliga stil för att variera och pigga upp. Sånt jag kan fixa med det som redan finns i garderoben – eller förändra enkelt med små medel!
Mixa mönster med mönster. Ränder med rutor med prickar med blommor. Blir glad av mönstermix och någonting stramt (pennkjol och kavaj) blir plötsligt härligt lekfullt! Här vill jag bli mer djärv och behöver nog spendera någon kväll i garderoben och testa igenom vad som kan bli kul ihop.
Knalliga sminkdetaljer. Rosa ögonfransar, en koboltblå eyeliner eller ett riktigt färgstarkt läppstift. Den här stilen som är nu där allt ska vara så naturligt som möjligt och man helst ska se osminkad ut – det är inte riktigt min grej. Gillar mascarakladdiga fransar och pigga färger. Har en gammal blå eyeliner liggande i min sminklåda. Ska vässa den sylvass och gå loss.
Att matcha skorna till strumpbyxorna ifall skorna är färgglada. Chict och förlänger benen!
Färgglada strumpbyxor överlag. Eller mönstrade. Det är en sån oväntad, härlig detalj som verkligen kan lyfta en outfit från bleeh till wow! Hittade både gröna och blå strumpbyxor i en realåda på Lindex när jag handlade svarta strumpbyxor sist.
Stora blaffiga örhängen! Självförklarande.
Och tunna diskreta smycken. Ja, jag älskar alltså enorma, kitschiga örhängen. Men utöver det vill jag använda fler enkla smycken igen. Gärna i kombination med de stora. En sten som glimrar i örat, en tunn länk kring handleden, en liten kedja i urringningen med en pärla. Smycken som gör för ansiktet vad en solkatt gör för ett rum. Blänker till, fångar ögat och gör allting lite piggare. Dags att inventera smyckesskrinet med vad som finns och kanske komplettera med någon loppad berlock. Små diskreta smycken att plocka isär och hänga på en kedja brukar inte vara en bristvara på secondhand-affärer.
Förra hösten gjorde jag ett liknande inlägg med sex nycklar för höstens stil. Läste om det inlägget nu och insåg att jag följt det till punkt och pricka det senaste året!
En sådan här regnmulen fuktig höstdag är det perfekt att rengöra ullkläder. Häng ut kappor, tröjor, koftor, ullkalsonger och ullstrumpor på vädring. Gärna över natten. Den fuktiga luften rengör ullen och den kommer dofta rent och friskt igen. Ta förresten gärna för vana att hänga ullkläder på vädring direkt efter att de använts – då rengör de sig själva.
Och har du fått fläckar på kläderna kan du försöka punktmarkera dem. Ull är ju smutsavvisande så fläckar lägger sig utanpå fibrerna och är lätta att få bort. Ibland kan man nästan skrapa bort dem. Dessutom har ull bakteriehämmande och självrengörande egenskaper. Det perfekta materialet om du frågar mig!
Ibland måste man dock tvätta ullen (ingen vädring i värden kan rengöra mina ullunderställ från aromerna efter ett rejält svettigt skidpass…) och då använder jag Sonetts ulltvättmedel och tvättar ett ullprogram i maskinen – men aldrig en full maskin eftersom ull som tvättas mot ull riskerar att krympa och tova sig.
Ullens smutsavstötande egenskaper är anledningen till att jag älskar våra ullmattor här hemma. Det har hänt många otrevliga olyckor på dem som involverar så väl barn som Essa. Och gissa vad? Alla fläckar har gått att få bort!
Sist vi hade redaktionsdag pekade Erica ut en intressant förändring i mitt sätt att vara framför kameran. Nämligen att jag börjat le på bild, söka ögonkontakt och möta åskådarens blick igen.
Det var några år där kring 2017 då jag nästan aldrig gjorde det. Jag minns att vi pratade om det på en redaktionsdag och Erica frågade mig varför?
-Jag orkar inte möta blick.
Och så var det verkligen. I backspegeln kan jag se att det nog hade mycket med utmattningen att göra. Jag mådde fortfarande dåligt och höll på att återhämta mig från både den och depressionen. Men jag kände också en sån frustration kring bloggandet generellt. Jag kände mig kvävd. Fick kritik och nålstick hela tiden och som ett resultat började jag göra mig mindre. Dra mig tillbaka, undvika att prata om sånt som kunde göra någon upprörd. Och samtidigt bli arg – för jag fick ju fan inte ens skriva om vilka underbyxor jag använde utan att det blev moralpanik!
Men problemet var just detta. Att jag drog mig tillbaka, gjorde mig mindre och blev arg.
Hela anledning till att starta blogg en gång i tiden var ju min lust och mitt driv till att få uttrycka mig. Inte att bli omtyckt till varje pris. Så när jag började begränsa hur jag uttryckte mig för att bli omtyckt så tappade ju alltihop sin mening.
Senaste åren har jag övat på att göra tvärt om. Omfamna de sidor som kanske retar upp andra, våga skriva om, uttrycka mig kring och skämta om sånt jag själv vill och inte det jag borde. Kunna skratta åt kritik och nålstick och ta det för vad det är. En persons åsikt – inte hela världens.
Och nu är klimatet så otroligt mycket friare och jag mår så mycket bättre. Och när jag tittar på bilderna från det år som gått kan jag se att jag gått tillbaka till mitt lekfulla bildspråk som fanns när bloggen startade. När det var hejdlöst, kreativt, kul och befriat från pekpinnar. Då jag kunde vara mig själv. Den utvecklingen glädjer mig!
Måtte denna tidiga version av mig själv ha kommit tillbaka för att stanna
