”Jag önskar jag kunde vara lite djärvare med färg, men det är svårt när man inte ser vad man passar i. Jag kan se på andra när det matchar, men inte på mig själv. Har någon tips? Ska jag titta efter någon som har liknande färger som jag? Grönmelerade ögon, (mest grönt), håret är också liksom naturligt blandat i mellanblont, lite rödaktigt ljusbrunt, bleks lätt till slingor som alla tror är gjorda hos frissan. Ljus hy som tappat färg med åren, men blir lätt brun.”

Så skrev läsaren Jill och det tycker jag är en spännande fråga, även om jag inte vågar mig på att ge några konkreta råd. Minns att min mamma gick i färganalys på åttiotalet och hade ett häfte hemma med sina bästa färger. Och senaste åren har ju färganalys blivit superpopulärt igen.

Själv har jag aldrig gått på någon, men det skulle vara kul att testa! Att veta sina bästa färger är ju en bra hjälp i vardagen. Samtidigt riskerar det kanske att döda ens egen kompass och riktning? Så att man inte vågar ha sånt som inte är ens ”rätta färger”. Men även plagg i fel färg kan ju ha sina kvalitéer. Och en tröja i fel färg kan räddas genom att man adderar ett blaffigt örhänge i rätt färg, närmast ansiktet. Då funkar det ändå.

Mitt bästa råd för att få veta vilka färger man passar i, är att fråga en stilsäker vän. Andra brukar ha lättare att se vilka färger man klär i. Fundera också på om det finns plagg som du bär som alltid genererar komplimanger? Vilken färg har det plagget? Själv får jag alltid komplimanger om jag bär plommonfärgat….

Ja, rätt nyanser på kläderna får verkligen ens egna färger att poppa. Men vilka färger som är rätt kan variera med hårfärgen. Nu när jag har rött hår finns det flera färger som jag undviker. Till exempel tomatrött som jag använde jämt när jag var blond och som var väldigt smickrande då! Men nu funkar den inte alls. Däremot funkar ljusblå, isiga nyanser som jag såg blek och urtvättad ut i när jag var blond.

Petrol, grönt, blått, violett och lavendel är bra färger till mitt röda hår. Och anledningen till att jag kan bära upp så många olika hårfärger tror jag är för att jag har höga kontraster i mig själv. Jag är blek och har naturligt kolsvarta ögonbryn och fransar. Jag har knalliga irisar och mörka limbal rings, det vill säga ringen runt iris. Jag har dessutom karaktäristiska ansiktsdrag, som en stor och tydlig näsa. Det gör att jag inte försvinner i starka färger och mönster. Mina 178 centimeter spelar nog också in. Nästan inget mönster kan overpower mig.

Jag har alltid trott att jag har rosa undertoner men sedan sa en hudterapeut till mig att jag har neutrala undertoner men ytliga blodkärl på sina ställen, som gör att jag blir rosa. Men om jag bara dämpar dem en smula, så blir jag helt neutral. Verkar stämma, tycker jag, för jag passar lika bra i guld som silver. Och det har jag hört ska vara ett tecken på att man är neutral?

Men vad vet jag. Jag har ju aldrig gått i färganalys.

Blev så glad imorse när jag såg Bokus topplista! Tusen, tusen tack till alla er som har beställt boken. Bokus har också intervjuat mig om den. Och vill du beställa Claras Kakbok så gör du det här. Signerad! En fin vårpresent till någon du tycker om.

En mycket passande t-shirt som jag har loppat. Eat more cookies hälsar kakmonstret!

Har knappt haft anledning att använda mina boots från & Otherstories som jag köpte i höstas. Men nu är det tillräckligt varmt. Kjolen är också den ett loppisfynd.

Jag är ju typen som föredrar blaffiga smycken, men gillar också att kombinera flera tunna halslänkar ihop. Allt handlar ju om kontraster. Fint och fult. Skirt och blaffigt.

Idag är jag i alla fall så peppad för att min syster kommer upp och hälsar på över helgen. Vi ska äta middag hos farsan imorgon och jag är väldigt sugen på att kolla på gamla hemvideofilmer och dega i hans soffa. Nästa helg är jag ju på ett slott i Skåne istället. Med Malin!

Strax innan sportlovet gick jag på teater med min vän Elina. Hade på mig min loppade angorajumper och en kjol jag ärvt från syrran.

Samt mina bruna lackstövlar från Sezáne. Hade förresten en likadan kofta som den här i sjuan, men den var av akryl och köpt på HM.

Minns hur lycklig jag var för att jag hade sett att Carrie i Sex & the city hade en sådan i något avsnitt, ihop med ett Carrie-halsband i guld. Och jag hittade en likadan kofta och ett Carriehalsband också, fast det stod cool på mitt. Tyckte verkligen att jag var sååå cool i den ensemblen.

Jag kombinerade det dessutom med lågt skurna jeans med avklippt linning. Precis sådana som Mariah Carey hade i Heartbreaker-videon. Anna hade hjälpt mig klippa av dem…

Tänk alla stilvisioner man haft genom åren och varit överlycklig när man lyckats åstadkomma?! Halva nöjet med skolgången var ju att använda den som en daglig catwalk.

Längtar tills det är barmark och man kan ha på sig snygga skor för jämnan, utan att dratta på arslet. Nästa vecka när jag ska till Skåne då ska det ske. Då får jag min catwalk!

Smyckena är några olika loppade halskedjor i silver och guld, slarvigt lindade runt halsen. Nu inser jag ju att det jag egentligen borde ha är ett Clara-halsband.

Ps! Imorgon får ni kika in här – för då ska jag berätta allt (typ) om min nya bok!

Det finns snitt i plagg som man återkommer till och fastnar för. Antingen för att de misspryder en själv (som smock i midjan) eller för att de boostar ens silhuett (som axelvaddar).

Idag ska vi prata om slitsen. För slitsen är enligt mig den perfekt detaljen som sätter snitsen på en kjol eller klänning. Särskilt på plagg som annars känns lite väl stängda och stela i formen.

Som den här blå klänningen från & Other Stories. Utan slits hade längden känts lite för tråkig och tantig. Men tack vare slitsen rör sig tyget vackert längs benen.

Eller på den här gamla godingen. En lång omlottkjol med prickar och en riktigt hög slits. Lite väl hög, ärligt talat. Så ibland sätter jag en säkerhetsnål en bit ner på låret. Då blir den perfekt! Men tänk den här outfiten utan slits? Inte mycket att hänga i julgranen!

Även det här är ett bra exempel på ett plagg som piffas av slits. En kjol i stadig vävd kvalité, som går nästan ända ner till vristerna. Men som tack vare slitsen mitt fram känns sobert sexig.

Om en lång kjol inte har så mycket vidd så begränsar den ju rörelseförmågan, så en slits kan också vara väldigt praktiskt. Med slitsen kan man älga fram i sitt vanliga tempo.

Det är också snyggt när slitsen sitter på sidan, som på min städrock i leopard. Framifrån är den stäng och påklädd och ger en lite väl rektangulär kroppsform. Men sedan vrider man upp sig och då händer det grejer!

En långärmad klänning med en slits mitt där tyget är som mest generöst och böljar! Slitsen förlänger också benen på ett bra sätt. Om man är en sån som gillar långa ben, alltså.

Och föreställ er den här svarta klänningen helt utan slits? Zzznark…

Vi avslutar bevismaterialet med en präktig vintageklänning med lång t-shirtärm och prudentlig urringning. Hade varit alldeles för snäll om den inte hade haft den där slitsen mitt fram!

Det fina med en slits är att den går att lägga till i efterhand. Antingen sprättar man upp en befintlig söm, eller så klipper man upp och fållar in och syr en slits på ett lämpligt ställe. Det är ett enkelt sätt att förnya ett befintligt plagg som gått i stå i garderoben!

Nu tänkte jag att vi ska hoppa tio år tillbaka i tiden och ta en titt på hur jag klädde mig 2015.

Några saker känns hopplöst daterade – medan vissa plagg fortfarande lever kvar i garderoben. Som den här kjolen, stövlarna och fårskinnspälsen som värmer så skönt.

2015 var Folke bara några månader gammal. Och jag var ohyggligt trött och utarbetad. Kämpade för att jonglera jobbet med bebisen och var aldrig riktigt mammaledig. Räckte varken till på jobbet eller som mamma.

Här matchar jag prickig bebis i alla fall. Fann denna vintageklänning på Judiths secondhand det året. Har kvar den i gareroben och använder flitigt, även om den är väl trång över mina biceps nu för tiden. På den tiden hade jag inga biceps.

Prickigt var mitt favoritmönster och jag bar det i alla former. Här en loppad prickig klänning och en jeansjacka som Sandra Beijer designat får JC. Helt perfekt! Synd att den är för trång idag.

Hade superkort page och stövletter var värsta grejen. Den här klänningen bär jag fortfarande ibland! Men helt annorlunda. Barbent till tygskor, som en sommarklänning.

Den här blommiga sommarklänningen bar jag också och den använder jag fortfarande, för den har sån förtjusande urringning.

Jag var tunn som en speta och sprang flera mil i veckan. Mådde ofta skit men var söt i diverse vintageklänningar. Som den här jag köpte och bar på bloggen redan 2008. På den här bilden sitter jag utanför Marstorp. Vi hade ju lördagsöppet i vår gårdsbutik och sålde grönsaker.

Wrapklänningar hade precis börjat bli på modet igen och som jag älskade den här av Camilla Thulin! Bar den ihop med en svart konstnärsrock.

Kappor med sjalkrage var högsta mode. Minns denna blå med värme. Så ledsen att jag skänkte bort den sedan! Hade gärna burit idag.

Bar också denna ljusgrå jämt och ständigt. Från Zara. Den finns dock kvar. Önskar att jag skänkt den istället!

Körde på min naturliga hårfärg som egentligen är väldigt fin. Mörk på vintern och ljus efter sommarens blekande strålar. Tyvärr har jag så lent hår att om jag inte bleker eller behandlar det på något sätt så går det knappt att styla.

Sidenklänningen var ett loppisfynd. Ligger fortfarande i källaren men nu är den för liten. Sparar den till mina systerdöttrar!

Använde flitigt min mosters gamla studentklänning. Tror att det är mormor som sytt den. En sån smickrande modell. Bar den redan 2008, på min bästis dotters barnvälsignelse.

Den här röda klänningen var nyligen loppisfyndad. Så snygg över axlarna och perfekt längd. Används fortfarande ibland. Men den är snyggare till blont hår. Rött är blondinens bästa vän! Och jag har nästan slutat med rött sedan jag färgade mitt hår rött…

Älskar fortfarande denna blå klänning som närmast är självlysande.

Ser en skör och ung flicka som är nybliven tvåbarnsmamma och försöker hantera en karriär på samma gång. Utan någon som hjälper henne i företaget. Och utan några som helst strategier för administration, ekonomi och planering av arbetsdagarna.

Men nu skulle det ju handla om kläder och inte psykisk ohälsa. Maria Westerlind-klänningen nyttjades flitigt. Här tillsammans med en bolero. Känns sjukt daterat, men älskade klänningen.

Klädd i en svart vintageklänning. Bär sällan svart eftersom det är så dystert. Men gillar verkligen denna och bär den ibland.

Och den asymetriskt skurna pennkjolen från H&M var en återkommande favorit. Till slut var den så uttöjd i rumpan att den hamnade i soporna.

Svart polo är ett plagg jag aldrig skulle bära idag. Så dystert och hårt mot ansiktet. Men kolla så blond jag blir i slutet av varje sommar!

En citronsorbetfärgad favoritklänning med liten tyllunderkjol. Köpte redan 2008 och den har åkt in och ut ur garderoben sedan dess. Nu ligger den dock nedpackad. Efter varje graviditet har jag blivit allt bredare över revbenen tills det mesta nu är för trångt. Sörjer klänningen en smula.

Blått var en favoritfärg. När jag stylar klänningen idag har jag ofta något sportigt till. Som bara ben och converse. Eller något blaffigt smycken. Bar aldrig smycken på den här tiden. Stylade knappt mina outfits? Det var enklast möjliga. Klänning + sko = sant! Inte fult men trist.

Vi hade ett 300 kvm stort växthus på gården där vi odlade tomater. Jag bar storstövlar till sommarklänning. Den här modellen är helt underbar! Ett prov från Jumperfabriken som tyvärr aldrig togs i produktion. Försökte istället skapa något liknande för Miss Clarity, många många år senare.

Den här klänningen togs däremot i produktion. Den designade jag tillsammans med Jumperfabriken och sålde. Använder givetvis fortfarande! Otrolig kvalité!

Övade mig på jeans. Funkade när jag lekte Malin på Saltkråkan och bar stickad jumper till.

Eller rutig skjorta jag ärvt från mormor.

Chic i kimono, som morgonrock. Nöter fortfarande på den.

Och julklädd i rar jumper och rutig kjoll. Jumperfabriken-fan till 100 procent!

Som ett omslag till en gammal flickbok. Om man bytte ut datorn mot en skrivmaskin.

Stövletter var verkligen all the rage. Idag tycker jag att de ser ganska töntiga och små ut. Dagens stövletter är ju rena klumpfötterna i jämförelse! Perfekt pagelängd förresten.

Kort sagt var 2015 ingen höjdare stilmässigt. Inte för att de enskilda plaggen var fula. Den här vintageklänningen med rosett i ryggen var till exempel helt otroligt. Men jag hade så lite glädje i mitt liv under den här perioden. Och det avspeglas i hur jag (inte) lekte med kläder, hur jag lät bli att möta blick och bara ser sval och trött och lite vek ut på alla bilder. Tur att det nu har gått tio år sedan dess och jag är på en mycket bättre plats i livet.

Här är en blick i garderoben från 2011

Här är en blick i garderoben från 2013

Här är en blick i garderoben från 2014

Nu har jag snart haft rött hår i ett år och jag trivs väldigt bra med det. Särskilt sommartid när jag är lite brun och håret bleks så att det får just den här härliga, ljust koppriga tonen som gör att ögonen poppar.

Ja ni ser! Trodde verkligen inte att jag kunde ha rött hår, men det handlar ju helt om vilken slags röd nyans man väljer.

För mig är rött hår också lättare att sköta än blont hår. Utväxten blir inte så tydlig och vårt järnrika vatten som gör blont hår grönt, påverkar inte alls mitt röda på samma sätt. Däremot blöder färgat rött hår väldigt mycket. Första gången jag färgade tappade jag nästan all rödfärg inom några tvättar. Men nu sedan jag färgat håret fler gånger så är det inte alls samma problem. Nu tycker jag att det känns som att håret är ”mättat” med färg.

Min frisör Helen blandar till olika röda nyanser varje gång hon färgar, lite beroende på hårets skick. Målet är dock alltid att uppnå en kopprig nyans som inte har det minsta lila i sig.

Jag klipper och färgar håret ungefär var tolfte vecka, däremellan brukar jag gå och trimma luggen en gång.

Sedan använder jag schampot Davines Alchemic Copper och färgbalsamet med samma namn. De är speciellt framtagna för rött hår. Schampot skulle jag egentligen kunna ersätta med vilket som helst – för det är färginpackningen som gör den stora skillnaden.

Den säljs i en färdig kopprig nyans men Helene bryter till den för att passa mitt hår perfekt. Tror hon tillsätter en hel del rosa i den? Men det kan jag inte svära på. Man ska ha den i håret i typ tio minuter, men jag använder den en gång i veckan och då får den sitta i ca en timme, tex när jag tar ett bad. En sådan här burk räcker ett drygt halvår för mig.

Bäst fäster balsamet om jag först tvättat håret med Kevin Murphys Maxi Wash, i den lilla gröna flaskan. Det schampot är helt suveränt om man har vatten som är rikt på järn eller om man ofta badar i klor. Schampot rengör håret på djupet och efteråt känns håret som om jag tvättat det med diskmedel. Det är strävt och liksom fjälligt. Men det gör att när jag sedan tillsätter det röda balsamet så tränger det in i hårstrået på ett helt annat sätt. Och sedan blir håret lent och glansigt.

Ett annat knep för att bevara färgen längre är att använda torrshampo, så att man kan glesa ut tvättningarna en aning. Och sommartid är det förstås toppen om man också kan täcka huvudet när man vistas i solen.

Gärna medelst en chic hatt!

Ja, så gör jag för att bevara mitt hår rött och snyggt. Frågor på det?

Höstlovets bästa köp var den hallonröda femtiotalskappan med pälsbräm. Hittade den på en secondhandaffär och slog till utan att tänka efter i mer än en minut. Jag tänker sällan efter i mer än en minut. Brukar veta direkt vad jag gillar.

Ska ha på mig den nästa gång jag går på opera. Det är redan bestämt.

Bootsen med grov sula är två år gamla från Other Stories rea. Och pannbandet har en gullig läsare stickat till mig för tretton år sedan. Den rutiga kjolen och den röda ulltröjan under är secondhand-fynd

Idag ska vi feja och fixa hela dagen. Jag har beordrat barnen att städa sina rum grundligt innan kusinerna kommer. Och vi vuxna ska skura golven, städa ur kylen, dammtorka alla ytor och sedan när huset är städat så tar vi in granen. Var ute igår kväll och sågade av foten och tog in den i källaren på tining. Bra om den får stå svalt i något dygn innan den kläs. Stå svalt och dricka sig otörstig.

Nej nu hinner jag inte prata mer! Nu ska jag rusa och julstäda. På med huckle och frammana min inre Rut Nilsson. Då går det i ett huj.

Såååååå härligt med höstlov! Vi åkte hemifrån igår vid 05 och kom fram till min syster vid 19 på kvällen. Tämligen möra men väldigt glada! Det regnar i Borås denna morgon och Anna eldar i öppen spisen medan vi sitter på golvet runt bordet och pärlar, ritar och dricker kaffe.

Sticker mellan med en outfit som sammanfattar precis hur jag vill se ut i höst! Färgglad, feminin, lekfull med retrokänsla. Och brun som basfärg istället för svart. Loppade en helt fantastisk brun kappa för ett tag sedan och har nu bruna handskar till och skor och strumpbyxor. Istället för svart, som jag brukar.

Klänning från Jumperfabriken, örhängen min syster tillverkat för säkert tjugo år sedan och stövlar från Sézane. Strumpbyxorna är gamla från Lindex.

När jag färgade håret rött tänkte jag att det bara var för en kort period, ett år på sin höjd. Men ju längre jag har det, desto bättre trivs jag i färgen. Finast någonsin är den ju nu på hösten!

Idag ska vi fixa pumpor, köpa hem godis och halloweendekorera huset. Hemma på byn är det knappt någon som går bus eller godis – men här är det en stor grej där alla går och mina barn är superpeppade. Halloween i civilisationen. Vilken fest!

Sista fredagen innan höstlovet! För nästa fredag sitter vi på ett tåg till Borås, jag och barnen. Jakob har ingen semester kvar utan blir hemma med Essa. Men jag och pojkarna ska hälsa på kusinerna, gå på Liseberg, loppisfynda och bara njuta av hösten. Och däremellan ska jag jobba vidare med min nya bok.

Konstigt nog finns det inte ett enda nattåg utan byte söderut. Fastän det är höstlov! Så jag åker dagtid i tolv timmar. Känns sådär när man har en femåring med spring i benen.

Slutar aldrig häpna över hur dumt den här regeringen resonerar kring ALLT som hör klimatet till. Från årsskiftet lägger SJ ner nattågen mellan Umeå/Åre – Göteborg. För att kunna driva den sträckan behövs nämligen statliga stöd, men eftersom regeringen inte upphandlat det så finns det inga pengar. Däremot prioriterar regeringen sänkt flygskatt. Det är på ren svenska HELT ÅT HELVETE!

Vi får se hur vi ska ta oss till släkten i Borås och Göteborg i framtiden. Bil förmodligen. Flyg är uteslutet för min del. Men jag vet att alla inte resonerar likadant…

Jaja. Slutklagat för idag. Önskar bara att någon som brydde sig om klimat och kollektivtrafik kunde få styra det här landet, för en gångs skull.

Idag ska jag skriva bok, göra ärenden, träna och försöka fånga fredagskänslan. Senaste fredagskvällarna har jag somnat halvvägs, så helkänslan har liksom uteblivit en smula.

(Kjol, basker, vantar, jumper loppis. Kappa fjorton år gammal från Monki)

Är det inte fånigt hur det som är längst ifrån en själv utseendemässigt oftast är det vackraste man vet? När jag tänker tillbaka vilka kvinnor som jag under min uppväxt ansåg vara VACKRA KVINNOR^TM, så inte var det resliga, naturliga blondiner jag fastnade för. Tvärtom var det korta, smala brunetter med porslinshy och orimligt tjockt hår.

Som Charlotte i Sex & The City. En sådan överjordisk skönhet. Hela hennes SATC-stil var så hjärtknipande vacker, chic och värdig. Tänk att ha en sådan där smal lite näsa och perfekt glansig hästsvans med en skruv längst ut? Och en sådan slät hög panna som man inte behöver gömma bakom en lugg? Tänk att ha en sådan liten nätt figur som passar i dräktjacka och flickiga klänningar?!!! Stirrade ögonen ur mig varje gång hon dök upp i rutan. Ett rådjur!

Eller Lorelei från Gilmore Girls. Håret tjockt som en lejonman, en pytteliten näsa i det perfekta ansiktet och en plutig mun med tydlig amourbåge. Visserligen inte kort (175 cm) men liksom nätt ändå. Tyckte också att hennes stil var så sjukt snygg och cool! De tighta, lågt skurna jeansen till den raka figuren. De små topparna som inte tillät minsta magfett och alla otaliga stövletter och klackskor hon rusade runt i utan att bekommas det minsta. I backspegeln är det gräsligt fult. Men då var hon en sådan uppenbarelse!

För att inte tala om Elisabeth Bennet i Stolthet och Fördom. När jag gick i mellanstadiet och fantiserade om mitt vuxenliv där jag skulle vara jättesnygg, bo i New York och ha femton pojkvänner, minst. Då var det så här jag såg ut. Det var bokstavligt talat den här frisyren men till en mer modern klädstil. Precis dessa hårda, svartbruna lockar tätt kring tinningarna och håret i en invecklad knut. Det finns inte en likhet mellan oss två – men det här var mitt framtida drömutseende.

Som vuxen försöker jag inspireras av sånt som ligger lite mer inom räckhåll, utseendemässigt. Man blir mer nöjd med sig själv på det sättet. Så därför kikar jag på långbenta, stornästa, axelbreda blondiner som gillar att färga sitt flygiga hår på alla möjliga sätt. Och som har en känslig, rödblommig hy istället för en utav porslin…

Premiär för strumpbyxor! Kallt som attan ute och jag sportar en underbar sjuttiotalsklänning med fransbälte.

Det var syrran som rensade ut den ur sin garderob och lät mig överta den. Den är stretchig och skön men hemskt elektrisk, så jag brukar spraya den med stärkelsespray efter tvätt. Då slipper man att den klättrar efter benen.

Känner mig som någon av karaktärerna ur 9 to 5 i denna outfit och frisyr. En korsning av Lily Tomlin och Jane Fonda!

Förra hösten lagade jag alla strumpyxor och köpte inte ett enda nytt par. När jag tog fram dem nu blev jag så irriterad. Noppriga, fula och uttöjda. Inte ett år till med detta! Inför vintern ska jag investera i några nya svarta par och sedan några fler färgglada. Eftersom jag bara använder kjol nöter jag på mina strumpbyxor ungefär som på sockar och trosor. Det behövs helt enkelt ett gäng att variera mellan…

Har en sån fin metallic-kjol jag fått ärva av syrran men inte riktigt vetat hur jag ska kombinera på ett bra sätt. Tills jag hittade mormors halvpolo med silverskimrande tyg. Blev superfint ihop med kjolen.

Det här är definitivt en av årets sista strumpbyxe-befriade dagar. Nästa vecka står det snö i väderleksrapporten. Och även om den smälter bort igen innebär det betydligt kallare grader.

Kjolen, skorna och väskan är gamla saker jag fått av min syrra. Jumpern har jag hittat i mormors garderob och örhängena på loppis!

Trivs för övrigt bättre än någonsin i mitt röda hår. När det är nyfärgat är det för mörkt, men efter någon vecka när lite pigment har släppt blir det perfekt i nyansen. Mitt hår växer faktiskt fasligt snabbt! Klippte det ju precis vid öronen i februari och har toppat det några gånger sedan dess. Ändå har det hunnit bli så här långt! Tror jag ska spara ut och ha lite längre ett tag. En bit ner på nyckelbenen kanske? Det var länge sedan sist.

Att bära paljetter i vardagen – det har jag lärt mig av Trinny. Hennes bästa knep för att rikta en strålkastare mot ansiktet en trött, glåmig dag. Och det funkar verkligen! Vare sig det nu är ljusreflektionerna av paljetterna – eller bara det faktum att de stjäl fokuset ifrån allting annat. Men det glåmiga märks inte när man tar på sig en paljettopp.

Tycker att det är extra fint mot mer vardagliga material som typ en rutig kjol, eller ett par jeans.

Alla barns favorit blir man också. De kommer fram och stryker med handen över ens kläder och gör förtjusta utrop!

Sånt som jag älskade när fröknar och mammor bar när jag var liten

Långa halsband som dinglade mellan brösten

Fluffiga luggar med hårkammar i sköldpadd

Ringar på alla fingrar och rader av armband

Blommiga klänningar i fladdriga material, gärna med skärp i midjan

Handväskor och klackskor

Stickade, mjuka koftor i mohair som man kunde luta kinden mot eller pilla på med fingrarna

Pärlemorknappar som skimrade

Bälten med blaffiga spännen

Broderier av pärlor och paljetter

Stora, slängiga örhängen

Allting i pastellturkost

Läppstift, parfym och blågrön ögonskugga.

Förra våren loppade jag en helt fantastisk Gunilla Pontén-klänning, men kom på att jag nog aldrig visat den på bloggen? Den passar ju dessutom bättre till mitt orangea hår än mitt blonda som jag hade då. Tror den är från sent åttiotal, tidigt nittiotal någon gång. Men om man kisar lite skulle det också kunna vara typ fyrtiotal? Min bästa kategori secondhandkläder är just åttiotalskläder som inspirerats av fyrtiotal.

Skulle jag kopiera mönstret på en enda klänning i min garderob skulle det vara denna. Det är något med vad midjan placerats, hur vecken kring kjolen ligger och givetvis knäppningen. Samt att tygvalet gör sitt. Ett stadigt tyg som ger konturer åt kroppen.

Tänk vad detta trikåhelvete förstör?! Eller alltså – trikå är ju väldigt skönt. Men majoriteten av den billiga trikån är sladdrig, tunn och hjälper inte kroppen på något sätt. Medan mer skräddade plagg i vävda material för både damer och herrar verkligen kan forma proportionerna och silhuetten. Tänker till exempel på hur stiliga rallarna i sina skjortor, västar och hattar (!) var. Även när de grävde och drog järnväg i sommardammet. Mmmmm….

Känner mig superkvinnlig och kraftfull i denna klänningsmodell och önskar mig fler plagg som hjälper kroppen på samma sätt.

Ps axelvaddar är också bra. Särskilt med stigande ålder då axlarna tenderar bli allt mer sluttande…

En favoritkombo jag har burit flera gånger senaste tiden är min loppade randiga tröja, min loppade blommiga kjol och mina loppade pumps. Älskar denna typ av mönstermix! Glasögonen köpte jag dock på Lindex rea i somras.

Kjolar som är tighta men släpper vidd i nederkant är så smickrande! Balanserar upp axlarna.

Nu är jag på hemväg igen. Det har gått så fint på Förlagssystem i Falun, som är de som håller mitt boklager. Alltid väldigt hjälpsamma och omhändertagande! Dessutom mötte Fanny från mitt förlag The Book Affair upp mig och höll koll så att allting rullade smidigt.

På hemvägen har jag prickat in två loppisar där jag ska stanna och kolla. För trots mitt köpstopp får jag ju införskaffa saker i jobbet och just nu letar jag rekvisita till ett specifikt projekt. Men mer om det en annan gång…

Ha en fin fredag!

När jag klädde på mig hade jag en enda sak i åtanke: mammas 60-talsbarbie! Pennkjol, kattglasögon, jumper och håret lagt på papiljotter för glamourösa lockar.

Känner mig alltid så tjusig och kvinnlig i pennkjol! Vare sig den är i leopard, rosa eller blommigt tyg!

Den här veckan ska jag åka ner till mitt boklager i Falun och signera böcker. Jag kör hemifrån vid halv fem på morgonen för att hinna de 60 milen lagom till lunch. Ni har varit helt galna med att beställa, så jag kommer skriva tills fingrarna blöder. Signerar halva fredagen också innan jag kör hem igen! Och till helgen åker jag och Anna med Uffe och Essa en vecka till vår sommarstuga. Jag ska renovera jordkällaren, plocka lingon och vinterbona gården. Det ser jag VERKLIGEN fram emot!

(kjol loppis, jumpern är mormors gamla, örhängen gamla från Zara och glasögonen Lindex)

En viktig grej med köpstoppet är ju att aktivera min garderob på nytt. Använda plagg som sällan används och låta doldisarna skina. Det har bland annat lett till att den här godingen fått komma fram ur garderoben. Köpte den i Malmö på Rad Susie förra hösten, men har använt den sparsamt. Till jeans känns den rosa kavajen dock kul!

Även jeans är ett sällanplagg för mig. Levis rib cage, en gammal & Otherstories t-shirt i härlig slinkig kvalité, loppade skor och rosa linnekavaj.

Bilden är dock från förra veckan. Den här veckan har vädret varit betydligt somrigare och varmare och jag har jobbat för fullt med mina böcker. Dels gjort press för den som snart släpps, men också kommit långt med min nästa bok, som kommer under vårkanten. Är så glad att få jobba med böcker och lägga fokuset där. Det är så kreativt stimulerande, fritt och roligt. Eftersom jag finansierar mina egna böcker behöver jag inte heller förhålla mig till något förlags snäva idé om vem jag är, utan kör på det jag själv tror och brinner för. Efter arton år i branschen känns det som att det är hög tid att styra skutan efter eget huvud.

Idag blev det sent jobb, men nu när klockan närmar sig åtta tänkte jag stänga datorn och ta kväll. Pusshej.

Min hy mår så bra den här tiden på året. Luftfuktigheten, värmen och en hel sommar med sömn och utevistelse i bagaget. Vill gärna ta med mig den känslan in i hösten.

Och det gör jag med min hudvårdsrutin från prisbelönta svenska märket Saga of Idun. Har använt dessa produkter sedan hösten 2022 och gillar verkligen seriens enkelhet. Inte tusen krångliga steg och krämer – men ändå tillräckligt många för att få effekt.

Vegansk, ekologisk hudvård med algextrakt från västkusten. Givetvis cruelty free och fritt från PEG, parabener och silikoner

Min hud är känslig och rodnar lätt. Den blir fort torr och fnasig och kan reagera på starka produkter. Samtidigt vill jag ju att det jag smörjer på ska vara aktivt och ha en riktig effekt. Här tycker jag att Saga of Idun balanserar rätt.

Denna olja är fuktboostande och lämnar en skön känsla i huden, som inte klibbar.

Det lilla prova på-kittet är perfekt om du vill testa hela serien med rengöring, natt och dagkräm, serum och repairing oil. Precis de produkter som jag själv använder. De nätta flaskorna räcker länge och funkar perfekt att ta med på semester.

Jag hade mitt set med mig på sommarens alla resor.

Det är också en riktigt fin presentförpackning att ge till någon du tycker om!

Jag gillar pumpflaskor till ansiktskräm, så att man inte behöver gräva med fingrarna i någon slags burk.

Saga of Iduns produkter är dryga, så en liten klick räcker långt.

Den milda men effektiva rengöringsmoussen Cleansing foam 3 in 1 använder jag på kvällarna, för att ta bort smink och orenheter. Den tvättar rent utan att torka ut.

Sedan smörjer jag mig med night cream advanced recovery – som reparerar och skyddar huden. Och därefter några droppar facial oil, som innehåller vetegroddsolja med ett högt E-vitamininnehåll, samt macadamiaolja, jojobaolja och mandelolja rik på Omega 6 och 9. Efter det känns min hud len som en babyrumpa.

På morgonen när jag vaknar sköljer jag bara ansiktet med vatten och sedan på med serumet som innehåller bland annat hyaluronsyra och aloe vera som verkligen återfuktar och lugnar huden. Därefter smörjer jag mig med Nourishing day cream. Och så är jag good to go!

Man kan förutom att köpa produkterna styckvis också gå direkt på det stora, härliga hudvårdskittet. Innehåller alla produkter i fullstorlek och räcker i en evighet!

För 15 procent rabatt i kassan – ange koden Clara15.

Nästa vecka ska jag klippa mig och färga håret, men jag är lite i valet och kvalet för egentligen gillar jag när det är så här ljusorange. I alla fall när jag är solbrun! Men det är ju övergående förstås. Om två månader är jag nog likblek igen.

Längden gillar jag också och ibland blir jag sugen på att spara ut ännu lite till, bara för att det är så kul att kunna experimentera med frisyrer och sånt. Nu måste dock utväxten åtgärdas.

Idag hade jag en fotograf här till ett reportage om min bok Hemmets almanacka. Sedan började jag fota bilder till nästa bok som kommer i vår. Glömmer tid och rum när jag får styla, fota och skapa. Det är att vara i fullkomligt flow och jag blir så lycklig! Jag rotar djupt i mina rekvisita-vitrinskåp och blir euforisk över att just karaff 59 i samlingen var vad som behövdes på bilden. Jag skulle egentligen ha börjat fota redan i juni, men det visade sig att jag behövde vila lite och ladda om för att hitta inspirationen. Efter att precis ha lämnat manus till Hemmets almanacka så ekade det tomt på kreaktivitetskontot.

Jag får ibland frågan om varför jag har så mycket porslin? Men det är ju mina arbetsredskap! Jag behöver ha massor att välja mellan och kan inte direkt göra mig av med grejerna mellan fotograferingarna. Lika lite som en snickare slänger sin cirkelsåg eller målaren kasserar tapetseringsbordet mellan jobben. Jag behöver mina grejer – men oftast köper jag dem på spekulation utan att riktigt veta vad de ska användas till. Ibland dröjer det några år tills den perfekta situationen visar sig, men då blir jag å andra sidan verkligen glad!

(kjol loppis, kofta gammal från Zara, loppade skor och örhängen)

Är så förtjust i den här skjortan som jag fått av min syster. Hon designade den och ett helt gäng andra för Gina Tricots räkning, för ett par år sedan. Av återvunnet textilavfall. Älskar den stora rosetten och de rejält långa armarna. Har dock inte burit den så mycket senaste året, men drog fram den ur gömmorna nu under mitt köpstopp.

Bär den gärna till min loppade blå kjol och klackskor. Secondhand från topp till tå.

Någon undrade hur det går med mitt köpstopp nu när augusti snart har passerat? Ärligt talat har jag knappt märkt av det. Det har varit noll procent svårt. Har bara fått stoppa mig ibland från att kolla annonser på instagram eller att öppna typ & Other Stories när jag har tråkigt. Det har verkligen fått upp mina ögon för hur snabbt uppmärksamheten vandrar till konsumtion, när jag inte har något annat för mig. Men det är inte som att jag lider när jag klickar mig ut därifrån. Tvärtom.

Min garderob är ett smärre bombnedslag så jag tänkte ta någon dag denna vecka och gå igenom den. Sortera ut sommarplagg och tänka ut lite fler roliga klädkombinationer. Det var mer kreativitet jag ville hitta i min garderob – men då måste jag faktiskt också få lite ordning. Köpstoppet fortsätter åtminstone september ut!

Jag ska precis börjat fota min nästa bok som kommer i vår – och till den behöver jag lite rekvisita. Imorgon ska jag utsätta mig för elddopet att gå på loppis utan att få köpa något till mig själv utan bara leta efter det jag behöver till boken. Känns svårt. Och roligt!