Tittar bara in med en dagens outfit, innan jag ska lägga mig för kvällen. Kanaliserade Nicki Grant och körde lite polyamorösa mormon-looken från Big Love.
Var på dop ikväll – troendedop – och det är ju alltid lite extra roligt. Är nygråten, rörd, sprudlande, trött och glad på samma gång! Hade en loppad klänning på mig, ett par boots jag ärvt av Anna och en gammal hatt från H&M.
Och mina gamla favoritörhängen ifrån Zara som jag aldrig tröttnar på.
Den här helgen gick i en grisblink (imorgon kommer ett långt inlägg om allt jag gjort) och om några dagar reser jag bort igen. Ner till min syster i Borås som ska installeras (?) eller vad sjutton det nu heter när man är doktor, med i årshögtiden och ska få sin hatt och allt. Jag har den mest fantastiska blåsa som jag sparat till just den kvällen och ser fram emot att få bära den.
Sedan drar jag, pappa och Anna på hans sjuttioårsresa som han fick för väääldigt många år sedan men som inte blivit av förrän nu. Och därefter sammanstrålar jag med Malin Wollin för några dagars skrivresa innan jag vänder hem igen. Tio dagar borta blir det. Och jag som precis kommit hem från London och börjat få ordning på vardagen igen. Apropå förra blogginlägget…
Men det ska bli SÅ roligt att resa och fast jag precis åkt 500 mil tåg känns det inte jobbigt att åka tåg över halva Sverige igen. Fast efter den här trippen ska jag inte resa mer i vår. Då vill jag sitta i min trädgård och lukta på blommorna. Håller tummarna för att den sista snön ska smälta medan jag är bortrest och att det kanske till och med ska hinna blir lite grönt på gräsmattan. Det vankas i alla fall 22 grader i Boråstrakten till veckan och det känns fint att kunna lägga strumpbyxorna på hyllan och plocka fram skor med öppen tå…
Att grönt är fint till rött hår – det kände jag till. Men jag hade ingen aning om att blått var så snyggt till kopparfärgat. Det blev jag dock varse i London när jag på vinst och förlust testade denna blå vintageklänning. Omedelbar hit!
Hade på mig den idag när jag var på släppfest för en bok som Erica skrivit.
Bar en pärlbroderad sammetsväska till, som jag fått av Anna.
Och knähöga mockastövlar.
Kände mig fin och vårig trots att det snöade för fullt när jag for hemifrån.
Uffe följde med mig på bokfesten och sedan åkte hela familjen hem till pappa som ville bjuda på födelsedagsmiddag en vecka efter jag fyllt år. Väldigt trevligt! Men mer om det en annan dag för nu ska jag skynda mig i säng innan klockan slår midnatt. Det behövs efter vad som känns som världens längsta lördag!
Måndag och jag jobbar på för fullt inför påskledigheten! Känner mig krasslig och trött men har mycket som måste iväg. Har spelat in podd med Malin idag, skickat in nya versioner av sju bokkapitel och spikat omslaget till höstens boksläpp. Alltid lite ångestfyllt – kanske särskilt efter en sådan succé som Underbara Vinter. Jag blir aldrig tryggare av framgång, bara mer nervös för nästa gång det gäller. Måtte jag leva upp till allas förväntningar…
Men egentligen är jag mest glad. Glad över värmen på verandan, solen som smälter snön och tanken på att snart, snart vara i stugan!
Min systers familj skulle ha mött upp oss där men de har fått ändra sina planer på grund av sjukdom. Vi är så besvikna allihop! Men nu blir vi en annan konstellation människor. Det blir också bra, men på ett nytt sätt.
Vilken ljuvlig tisdag! Solen sken, jag jobbade i stan och termometern visade kring nollan. Framtinad asfalt och människor som stod vända mot solen och lapade ljus.
Jag tog på min rosa kjol och mormors gamla tröja och sminkade mig för första gången sedan innan sportlovet. Har inte vant mig vid det röda ännu utan blir förvånad varje gång jag passerar en spegel.
Den här veckan känner jag mig lite upphängd och nedsläppt. Som man ofta känner sig efter en ledighet. Har ganska mycket jobb att ta igen och folk som väntar på besked från mig men som jag inte kan ge. Och idag lyckades jag missa ett utvecklingssamtal dessutom! Aj! Hoppas vara tillbaka i fas med allting lagom till fredagen och helg. Vägrar i alla fall att jaga upp mig över sakernas tillstånd.
Har känt att jag behöver en stilmässig nytändning. Men istället för att byta ut något i min garderob – har jag bytt frisyr och hårfärg. Och plötsligt känns vartenda plagg nytt och roligt igen.
Ibland får man ju bara lust att göra någonting drastiskt, roligt och oväntat! Så då gjorde jag just det! Tänkte för mig själv
-Vad har jag INTE haft i frisyrväg på länge?
En fransk bob av det här slaget – nästan lite trekantig – har jag aldrig någonsin haft faktiskt. Och sist jag var rödhårig var mer än tio år sedan. Så jag gick till Helen på WOW som jag brukar och beställde en bob i “cowgirl copper”.
Vi dividerade länge om exakt vilken nyans som skulle väljas, men landade i den här. Och jag är så nöjd! Jag kan tydligen visst ha rött hår, om det bara är rätt nyans. Som här – en lite “skitig” kopprig färg som gör att ögonen poppar och kinderna glöder. Fint också när boben slutar precis vid käkbenen och accentuerar äppelkinderna.
Jag har alltid haft så svårt att förstå alla stilråd om basgarderober. Om hur man kan bygga upp en garderob kring några få nyckelkplagg som ska låsa upp hela ens stil. Jag har verkligen försökt. Men jag har insett att det som är baskläder i dessa fiktiva garderob definitivt inte är baskläder i min. Som att svarta slacks rekommenderas (använder inte svarta byxor annat än när jag tränar) vit skorta (vad i min garderob passar det ens till?) vit och svart t-shirt (använder sällan dessa färger överhuvudtaget). Ett par ljusa och ett par mörka jeans (äger ett enda par jeans och använder dem på sin höjd en dag i månaden). En svart kavaj (nej det känns nästan alltid alldeles för dystert).
Men det betyder ju inte att jag inte har en basgarderob. Några pelare som hela min stil lutar sig mot. Som är vad jag oftast har på mig och som låser upp min garderob! Här kommer min alternativa basgarderob. Och om du tänker efter har du säkert en motsvarande, fast med just dina favoriter.
Den mönstrade/ färgglada korta kjolen. Har framförallt två rutiga minikjolar som jag använder flera dagar i veckan under vintern. Viktigt att de är just mönstrade och färgglada så att det blir kul att kombinera ihop dem med olika färgglada överdelar. Som här, här, och här.
Den mönstrade pennkjolen. Köpt för 60 kronor på loppis och en av de mest använda plaggen i min garderb. Härligt mönster som blir snyggt till de andra flesta färger. Funkar både till strumpbyxor och utan.
Den halvlånga fladdriga kjolen i roligt mönster eller fin färg. Att den är just färgglad är viktigt. För det är först då den blir kul att kombinera med andra nyanser i garderoben.
Den snygga, sköna långklänningen. Som är fin och rejäl och gärna går att styla lite mer bohemisk eller till och med rockig. Viktigt att den har vidd och rörelse så att man inte känner sig för prudentlig. Samt utrymme för putmagen, de dagar man håller på att spränga alla andra plagg.
Mjukisklänningen. Som inte sitter åt någonstans, som är mjuk och skön men som man inte skäms för att öppna ytterdörren i eller ta emot grannar på kaffe.
Städklänningen. Den klänning jag tar på mig när jag ska plocka bär,trädgårdsarbeta, hänga tvätt och behöver kanalisera min inre rediga husmor. Behöver inte vara lika mjuk och skön som mjukisklänningen. Det här är liksom inte lounge wear utan work wear.
En lagom fin finklänning.En sådan man kan ha på en mindre fest, på ett viktigt möte eller på syskonbarnens konfirmation. Den här kommer från den första Miss Claritykollektionen vi gjorde och jag använder den än idag! Andra perfekta klänningar i denna kategori är den gula, rosa, vita, den ljusblå, peplumklänningen och den här prickiga! Har gjort tv i samtliga av dessa klänningar vilket talar om hur mångsidiga och perfekt festliga de är.
En kort klänning som känns lite ung och flickig. Gärna nittiotal, loppad såklart! Snygg till sneakers eller boots. Till och med till gummistövlar!
Någon form av oversized tjocktröja i luddigt material. Älskar denna från Lindex som jag haft sedan 2021. Tyvärr åldras den väldigt fult och nu är den mer som ett mysplagg. Vill hitta motsvarande kofta i ull eller kashmir som inte noppar. Men de kostar ju en slant, så jag inväntar en rea. Snygg att tvinna ihop i midjan och ha över kjolar och klänningar. Ja, där det behövs! Beigegrå är en otroligt mångsidig nyans på ett plagg som detta. Men syrran har en hallonrosa och det vill jag ännu hellre ha!
Baströjan i någon smickrande färg. Som är rolig att kombinera ihop med både lila, rosa och blått.
En långärmad topp i svart. För att förvandla ärmlösa klänningar till mer bärbara alternativ för vinterhalvåret. Svart är den bästa färgen om man kör svarta strumpbyxor och skor.
Och slutligen jeansskjortan. Till cykelbyxor på sommaren och till träningstights resten av året. Då känner jag mig snabb och smidig på nederdelen av kroppen – men fladdrig och fri på överdelen.
Det var min basgarderob, det. Hoppas jag fick med allting?!
Nu tänkte jag att vi ska hoppa tio år tillbaka i tiden och ta en titt på hur jag klädde mig 2014. Vad som känns passé – och vad som hade funkat än idag!
I januari för tio år sedan var jag gravid med Folke. I tredje månaden om jag räknat rätt. Prickar var en favorit och jag är så ledsen när jag tänker på att jag skänkte bort den här klänningen. Fallet var enormt fint. Den prickiga sjalen i håret använder jag dock fortfarande.
Drabbas av väldig ömhet för den här flickan. För ja, jag ser ju så ung och flickig ut. 27 år och snart tvåbarnsmor. Och med en karriär som snurrade allt snabbare och ingen koll på hur jag skulle kunna hantera alltihop. Hur man gjorde för att få återhämtning eller ta hand om sig själv.
Tydligen var hårrosetter en viktig grej. Tror det här var Bertils fluga som jag använde som diadem. Stövlarna är fantastiskt tjusiga från Din Sko. Ser typ ut som vintagestövlar från 1800talet. Säkert 20 år på nacken. Jag har kvar dem fortfarande och tids nog blir de på modet igen. Klänningen har däremot skänkts vidare. Tycker att plisseringar över magen är svårt.
Idag fotar jag outfits mer i miljö men då hade jag min outfitvägg som jag fotade nästan allting framför. Den här pennkjolen från H&M använde jag tills den gick i bitar. Så stretchig och skön. Har alltid trivts i pennkjolar med stretch när jag varit gravid. Den enda gången då jag inte blir självmedveten över magen och snarare putar mer än drar in den.
Jumperfabriken var mitt favoritmärke. Hade alla möjliga sorters stickade klänningar från dem. Tycker fortfarande att de gör väldigt mycket fina kläder! Den loppade väskan använde jag mycket även i somras. Den blå kappan lever kvar men mer som konstnärsrock när jag stökar omkring.
Smycken användes inte så flitigt men när det väl skedde var det statementsmycken. Som den stora tunga metallkragen jag målat röd.
Någon slags röd omlottklänning har alltid funnits i min garderob. Men just den här är bortskänkt och ersatt med en annan. Gillar mitt hår på den här bilden! Kul med en riktigt hög knut.
Här minns jag att vi bakade bullar inför Bertils treårskalas. Sedan golvades jag av den värsta magsjukan någonsin. Var helt förstörd i flera dagar. Har aldrig upplevt något liknande varken före eller efter.
Men strunt i det för oj vad söt jag var i min fladdriga topp! Och allting hemma gick visst i pasteller. Leila och Cath Kidston var husgudarna.
Här fixade sminkösen Carro mig inför en omslagsplåtning till Amelia.
Jag vet att jag är 27 år men när jag ser den här bilden tänker jag
– Är det verkligen rimligt att ett barn ska ha barn?
Hela min uppsyn andas någonting väldigt flickigt och ganska skört.
Klänningen kom från Maria Westerlind som också var all the rage på den tiden. Finns hennes märke ens kvar idag?
Lite tuffare i favoritkjolen, leopardjacka och skinnboots med träcklack som jag fortfarande använder ibland.
Jag har alltid tyckt att jag är som finast när jag är gravid. Jag får tjockt hår, stora läppar och tappar dessutom i omfång överallt utom kring magen. Men framförallt ser jag så helig, fin och fridfull ut. Det är ju kul! Mindre kul att den finaste perioden i ens liv pågår under så få månader.
Den här klänningen finns kvar i min ägo för övrigt!
Liksom den här som jag köpte när Bertil var bebis. Fint från Lindex!
Jag körde då – och gör fortfarande – mycket på scarfs eller huckle i håret. Så skönt när man ska arbeta. Klänningen var ett lopppisfynd som tyvärr inte finns kvar längre.
Den här klänningen fick jag låna till en plåtning, från Kii som fortfarande fanns kvar i Umeå vid den här tiden. Snacka om saknad butik! Minns tyvärr inte märket men bar den till vita loppade klackskor som jag aldrig skulle bära i dag. Jo, kanske förresten. Om jag pimpade dem genom att måla om dem eller sy på något roligt?!
Älskade den här jeansjackan som jag fick av Sandra Beijer. Hon hade ett så fint designsamarbete med JC på den tiden. Bar den till något sladdrigt reafynd med magen stolt i vädret. Jackan finns kvar men passar bättre i storlek bättre på min tioåring än på mig. Conversen är dock samma som jag bär än idag.
Det grå linnet är en fortsatt favorit i all sin enkelhet.
Så föddes då Folke. Eller Stefan Löfven som vi kallade honom – eftersom de var rätt lika i början. Här är han bara någon vecka gammal och jag är finklädd för att vi hade Marstorps Gårdsbutik öppen och då hängde jag där och prata med kunder. Drog på mig världens mjölkstockning efter den där dagen.
Kjolen är ett loppisfynd som hänger med än idag. Koftan med frukter och bär är ett designsamarbete mellan Sonia Rykiel och HM och jag använder den fortfarande.
Stretchiga omlotter var ett favoritplagg under många år. Den här kom från Indiska och jag tyckte att den var sååååå snygg. Idag tycker jag NEJ!
Klädd i Jumpefabriken från topp till tå och med ny styling av håret. Det var verkligen tvära kast stilmässigt. Och det är det ju fortfarande!
Mormors rutiga gamla skjorta och kortkort jeanskjol från American Apparel bar jag ofta. Så snygg i håret här. Men det är en frisyr som inte riktigt passar mig längre, tyvärr.
Den här outfiten är nog närmast vad jag skulle kunna ha idag. Som vardagskläder. En loppad klänning med en slängig kofta. Skönt och inte så tight och skavigt.
Typiskt outfit som jag inte skulle bära idag. Skulle framförallt styla den roligare. Det är ju liksom ingenting? Det är bara en klänning och ett par skor. Varför har jag inga smycken? Inget roligt i håret? Ingen knäpp ring eller missmatchande kavaj utanpå? Trist.
Kan se tillbaka och minnas precis varför jag köpte ett plagg. Amningsvänligt är det första som slår mig. Och det är faktiskt ganska schyst med hur den blusar sig i midjan. Lite lagom slängigt och svängigt.
Avslutar med en bild på en klänning jag designade åt Jumperfabriken. Den har fortsatt att vara en storfavorit – till exempel bar jag den på Ericas dotter Isas studentfest förra året.
Liten tvåbarnsmamma som var så fin och så duktig. Som kämpade och öste ur och ändå blev det bara mer och mer vatten i båten. Jag var knappt mammaledig alls med Folke utan fladdrade runt som en osalig ande som försökte få någonting gjort. Jag kände mig otillräcklig och nedstämd och känslan eskalerade. Precis ett år senare kraschade jag in i en utmattning som jag tio år senare fortfarande känner sviterna av. Usch. Vill bara krama om den där personen och skydda henne från allt!
Det här började ju som en renodlad modeblogg 2006 och att jag hittat tillbaka till klädglädje känns som ett sånt friskhetstecken. Det är ju för sjutton KUL med kläder! Förra året gjorde jag en sammanfattning av outfits och skrev en lista på:
Stilgrejer jag tänker fortsätta med under 2023
Smycken av alla sorter
Färg och mönstermix
Färgglada läppstift
Hellre vamp än tant och flicka
Färgglada pumps
Lager på lager
Försöka strunta i alla komplex och vara glad åt den kropp jag har medan jag har den.
Nu är det dags att se om jag lyckades med mina föresatser? Här kommer ett gäng outfits och analyser från stilåret som gick.
Smycken gör så mycket för en outfit. Särskilt något som glimmar till vid ansiktet och drar blickarna till ögonen. De här kedjeörhängena kostade inte många kronor – köpte dem på Glitters rea – och de har brukats flitigt. Blusen blev ett av årets få nyinköp. Från Other Stories.
För mig handlar det här med smycken mycket om att överhuvudtaget komma ihåg att hänga på mig något mer. Det är pricken över i som jag ofta glömmer av.
Har letat smycken på loppisar hela året men ringar och örhängen är det enda jag hittar. Halsband går trögt. (foto Anna Ledin Wiren)
Dessa favoritörhängen tillverkade min syster för många år sedan och de är geniala eftersom att de både är lätta och stora på samma gång.
Den här klänningen köpte jag 2022 och bar massor då. Dock lite mindre i år eftersom Other Stories gjort fyratusen snarlika versioner och den därför känns uttjatad. Så som det ofta blir med kedjorna. De nöter sönder alla modeller och plagg som blir populära.
Försöker hur som helst att rent generellt bli bättre på accessoarer. Älskar till exempel dessa solglasögon som jag tror att min syrra köpt på TGR för en spottstyver.
Accessoarer kan också vara synliga små glitterstrumpor i pumps.
I denna outfit syns också hur jag jobbar med med lager på lager i mina outfits.Som ju var något jag planerat att göra, men oftast glömt av precis som med smyckena. Men här är ju Trinny Woodall en stor förebild!
Färg- och mönstermixande ville jag också ägna mig mer åt under 2023. Något som gör mig riktigt glad är att kombinera färger som nästan skär sig – som orange, rosa och peach.
Eller den här kombinationen av Barbierosa, illgrönt, gult och orange. Gör mig bara så GLAD!
När svart kombineras med färg så händer i bästa fall ingenting – men i värsta fall så dör färgen en plågsam död. Men när färg kombineras med färg så sker magi. Nyans, intensitet och uttryck förändras. Därför är en blå kappa istället för en svart så mycket mer mångsidig. Den trollar med alla andra färger som den paras ihop med så att man alltid får något helt nytt!
Letar aktivt efter färgglada ytterplagg och blev därför så glad när jag hittade manchesterjackan i grönt som får det blå i klänningen att poppa. Loppisfynd från Röda Korset i Jokkmokk.
Eller den här indigoblå jeansjackan som jag tycker lyfter alltihop. Här är jag klädd för att demonstrera på första maj!
Min röda kavaj är ett riktigt utropstecken!
Och cape som ytterplagg är både färgglatt och dramatiskt.
Den rutiga herrkavajen seglade upp som ett favoritytterplagg under våren och hösten. Så skönt med ull i god kvalité, loppad från Lund & Lund. Köpte den för 125 kronor på Myrorna men en nytillverkad kostar bortemot 15 000.
Mönstermixar gärna rutor med rutor av olika slag.
Fler sorters rutor i kombination.
Rutor är absolut mitt favoritmönster!
Som på den här sommarklänningen som gör mig helt nipprig! Särskilt med platta balettskor på fötterna. Om jag inte aktar mig börjar jag göra hoppsasteg.
Den gamla rutiga playsuiten från Mango har fått fortsätta användas. Rutigt på härsan och rutigt på tvärsan. Det är 2023 års melodi.
Jag har ju också fokuserat på att vara fullvuxen kvinna och vamp hellre än tant eller flicka. Men om jag vill vara någon slags flicka så är det i sådana fall en sextiotalsflicka. Så som min moster såg ut när hon var i tjugoårsåldern ungefär.
Färgglada pumps återkommer hela tiden. Köpte flera par i olika färger för typ en hunka styck på Sellpy förra sommaren och det är jag glad för. En lämplig prislapp för en skomodell man bara använder ibland. Båtringat har förresten känts kul igen, för första gången på många år. Sist jag bar det gick jag typ i högstadiet!
Kolla vad glad man blir av ett par utropstecken till klackskor. Den här blusen är förresten min sons favorit. Folke kommer alltid fram och ska känna på den och säger att den är sååå fin.
En kjol jag aldrig tröttnar på är den här fina jag ärvt av syrran men som ursprungligen kommer från Other stories. Tycker att det är viktigt att det finns rörelse i plagg för att det ska bli intressant. Rynkmån, luft och schvung. Tror det är därför alla Kardashiansystrarnas stil känns så död. Alla outfits är lika orörliga, perfekta och stela som deras botoxade ansikten.
Här kan man snacka rynk och rörelse.
Det riktigt swoshar när man går.
En annan kjol med härlig rörelse är denna favorit jag lånat från syrran. Omlott med massa snurr. Ihop med enkla platta ballerinas så skuttar man fram!
Mest stilmässigt nöjd det här året har jag varit med min frisyr. Som om Jane Fonda, Lady Diana och Meg Ryan hade fått ett kärleksbarn. Jag tycker att den lyfter många av mina ganska basic outfits till någonting mycket roligare.
Ibland är den mer Meg Ryan
Och ibland är den mer Malin på Saltkråkan – beroende på hur jag stylar den. Papiljotter is the shit!
Liksom färgglatt smink. Blå ögonskygga och alltid läppstift. Har haft läppstift varje dag under året. Här hittar du mina favoritnyanser.
Jag har gjort ett gäng bra loppisfynd det här året. Som den gula prickiga klänningen som alltid får mig att känna mig festlig och fin. Så skönt också att ha lite vidd i ärmen!
Och den här stickade gröna ullkoftan. Ett loppisfynd var det kanske inte precis – för den kostade 500 kronor. Men eftersom jag bar den varje dag i december är ju priset per användning redan rätt lågt.
Och den här ljuvliga klänningen som det visade sig att en bloggläsare lämnat in på PMU i Umeå. En omfärgad Twilfitklänning med en skojig slits mitt fram. Så fin och välsydd att jag först trodde att det var en vintageklänning. Säger väl allt om hur annorlunda kvalitén var på de stora kedjorna för bara 20-30 år sedan. Skorna fick jag i julklapp av Anna.
Den här klänningen kostade inte många kronor och jag har burit den massor. Den genererar alltid komplimanger och folk som ska stanna och fråga om märket. Kanske är det den bjärta mönsterbilden och rosetten vid bröstet som gör det?
Noterar en annan sak när jag ser bilder från det här året. Och det är hur stort jag ler nu för tiden. Ett tecken på att jag mår bra!
Ytterligare ett favoritloppat plagg var denna frikyrkoklänning – som jag tar till när jag känner mig extra from till sinnes. Utsökt spetskrage. Kyrkkaffet nästa!
Den här secondhandköpta, smårutiga kjolen blev en oväntad favorit.
Egentligen ganska oansenlig, med med fint fall. Och det här har verkligen varit jumperns år! Länsade mormors garderob på halvpolos och t-shirts med lite längre ärm. Ett plagg jag aldrig trott att jag skulle ha på mig igen men som jag tycker känns retro på precis rätt sätt!
Den gröna klänning som anas här måste dock koras till sommarens mest lyckade (dvs mest använda) loppisfynd. Sitter inte åt någonstans. Bär den helst helt utan underkläder och känner mig helt FRIIIII.
Sommarens minst använda loppisfynd är definitivt denna klänning. Den här ärmen känns nämligen alltid svår på mig och lite för mörk är klänningen också. Hur tänkte jag egentligen när jag köpte den? Jo, att midjan var fantastisk liksom vidden i kjolen!
Men eftersom den är av bomull tror jag att jag ska testa att bleka och färga om den. Inspirerad av vad som gjorts med Twilfitklänningen några bilder upp. Men det löser dock inte problematiken med ärmen.
Under rubriken Kläder jag är glad att jag inte skänkt bort hittar vi den här pärlan från 2014 som har kommit fram och använts flitigt i sommar.
Liksom min Prinsessan Mary-klänning. Även den från 2014.
I avdelningen för plagg jag borde ha rensat bortfinns denna gröna klänning i en nyans som absolut inte passar mig. Blir så blek och dassig av den. Men jag älskar modellen, så den hänger kvar. Egentligen är det ju samma färgskala som den gröna favoriten från 2014 – men den här är sämre mot min hy.
Jämför gärna med rätt gröna nyans och notera hur mycket friskare jag ser ut!
Vitt är oskuldsfullt i överkant – men låt gå när det är högsommar och jag är lite brun. Dock gör det genast håret mer gult.
Loppad kjol och topp – plus örhängen från Zara som är ett av mina BÄSTA smyckesköp!
Det här är en färgskala som känns mycket mer som min. Och wow så uppiggande det är att lysa som en omogen, krispig nektarin i färgen.
Bär ofta mina tröjor precis så här – genom att snurra ihop dem i midjan och pilla in knutens ände under linningen. Blir inte lika stelt som att stoppa ner hela toppen i kjolen. Och på det här sättet löser jag problemet med att alla toppar är för långa i midjan på mig.
Ett plagg jag återupptäckt i sommar är långklänningen. Det är så dramatiskt och härligt att svepa runt med massa tyg. I den här får jag alltid uppskattande och glada komplimanger! Långkjol och långa klänningar är verkligen inget jättevanligt vardagsplagg annars. Det syns faktiskt mest som strandklänning eller på bröllopsfest. Just därför känns det så kul!
Den här kaftanliknande bar jag mycket.
Liksom den här med stor krage och generös längd. Fick ärva den av Anna och sliter den med hälsan.
Antalet gånger jag bär byxor varje månad kan jag räkna på ena handens fingrar. Men oftast blir det då dessa Levis Rib Cage som jag väljer.
Sköna och rätt croppade.
I träskor, jeans och skjorta finns det ingen hejd på hur rejäl jag känner mig! Ett tu tre har jag gått och spikat ett plank eller lagat en cykelpunka.
Min härligaste arbetsstil. Manchesterbyxor, gummistövlar, flannelskjorta och scarf i håret. Fjällrävenjacka och inte ett spår smink. Min egen mamma upp i dagen! Om vi snackar sjuttiotalet.
Och när det är fråga om lite mer doftrika arbeten så kör jag på flanell och mina femtio år gamla hängselbyxor från Fristad. Som en aningens feminin fiskargubbe, typ.
Och sommarens arbetskläder hemma i trädgården – det var cykelbyxor och jeansskjorta det. Kände mig precis som min egen mamma anno 1995 när jag bar detta.
Och träningsoutfiten jag har oftast ser ut så här. Mina jäääättehöga Asana-tights från Nine Pine och en svart sporttröja från HM med länga ärmar och öglor för tummarna. Tröjan vrider jag ibland upp och stoppar in under sporttoppen på det här sättet. Platta tygskor på fötterna, för det passar bäst när man lyfter skrot.
Något annat jag bestämt mig för att göra i år var att klä mig som jag vill och försöka strunta i alla komplex. Så det gjorde jag, så gott det nu gick. Därav tuttfest med bröst som ammat barn i fem års tid.
Ett plagg jag verkligen saknar i min garderob inför 2024 det är mjuka, sköna hemmaklänningar som inte sitter åt någonstans och inte kyler kroppen. Köper ju mycket second hand av syntet och även om det funkar fint på sommaren är det ingen hit på vintern. Går runt och småfryser och huttrar.
Den här klänningen är en av få som jag har i min ägo. Inte den snyggaste – men skön som en pyjamas är den.
Avrundar nu med de outfits jag bar och kände mig som allra snyggast i under året som gick. Ska försöka ringa in varför – så att jag vet för framtida påklädnad.
Här i mormors randiga jumper och min rosa jeanskjol. Gillar enkelheten i outfiten och att den är både påklädd och avklädd samtidigt. Samt att den har några små roliga detaljer, som de gula plastörhängena och det orangea nagellacket. Nagellack i avstickande färg kan verkligen addera det där lilla extra.
Nästan exakt samma outfit – men den här gången en längre kjol och pumps med sylvass klack. Älskar hur kjolen förstärker figuren och gör att jag känner mig mer som en vamp – än en flicka eller tant. Och det är ju något jag eftersträvar.
Slafsig klänning med litet blommönster och höga slitsar. Grova boots, manchesterkavaj och skinnväska. Plus hatten! Jag gillar allt med den här kombinationen. Att den inte är så pimpinett. Att bara ben i grova kängor blir lite lagom sensuellt. Samt att det slänger och svänger om både klänning och väska när man rör sig. Och kanske mest av allt för att min syster direkt messade FAN VAD FIN OUTFIT PÅ BLOGGEN IDAG!!!!! när hon hade sett den.
Den här kvinnans snygga outftit har funnits i min pinterestmapp med stilinspiration i flera år. Bilden har infiltrerat min hjärna och påverkat mig undermedvetet så att när jag själv kombinerade romantisk kjol, klackskor samt gul tröja med tryck kändes det rätt på tusen sätt.
Och så den här outfiten då, från höstens första redaktionsdag med Erica. Älskar färgkombinationerna. Att ingenting svart eller hårt. Duvblå tunn kappa från bric-a-brac, loppad kjol och väska som skär sig mot skorna på ett intressant sätt. En jumper med halvpolo och en bh under som ger fantastiska tuttar. Kände mig så himla VUXEN KVINNA MED PONDUS i denna outfit!
Ser så mycket fram emot stilåret 2024
Saker jag ska satsa på:
Fortsätta låta bli att raka armhålorna. Mycket skönare och så jädra 60-talssnyggt med en feminin klänning och buske som skymtar.
Capribyxor med hög midja och sprund. Tänk Malin på Saltkråkan eller Monica Z. En byxmodell som jag inte burit sedan högstadiet men börjar bli sugen på igen.
Båtringade jumprar
Blusar som knyts i midjan till capribyxorna
Stökig och slarvig svinrygg
Alltid kladdig svart mascara och ofta babyblå matt ögonskugga! Snarare sextiotal än åttiotal alltså.
Fortsätta samla på mig roliga smycken och hitta fler sätt att kombinera dem på.
Solglasögon, strumpor i skor och läckra små handväskor i glada karamellfärger!
Fortsätta köpa 95 % begagnat till min garderob!
Rensa ut alla vidrigt illasittande trosor som gör mig på dåligt humör. Investera i nya bättre modeller.
Fokusera helt på naturmaterial om jag köper nytt och välja ull och vävda kvaliteer.
Fortsätta klä mig efter eget huvud och inte kika så mycket på hur alla andra gör.
Så fort vi kom in i december sparkade min hy bakut! Märker att den blir både torr och trött av kylan. Det fnasar kring näsvingarna och på morgonen tar det en evighet innan påsarna under ögonen smält bort och svullnaden lagt sig. Tur då att jag har min serie från Saga of Idun. En prisbelönt ekologisk hudvårdsrutin med algextrakt från västkusten. Skönhet från havet helt enkelt!
När jag lägger mig på kvällen rengör jag ansiktet med Cleansing foam 3 in 1. Sedan smörjer jag mig mednight cream advanced recovery– som reparerar och skyddar huden.Och därefter några droppar facial oil, som innehåller vetegroddsolja med ett högt E-vitamininnehåll, samt macadamiaolja, jojobaolja och mandelolja rik på Omega 6 och 9. En rejäl näringsboost för en vintertrött hy.
På morgonen när jag vaknar brukar huden kännas skön och återfuktad. Då blaskar jag bara ansiktet med lite kallt vatten. Och innan jag sminkar mig så applicerar jag än en gång några droppar facial oil – eller det sköna serumet som innehåller bland annat hyaluronsyra och aloe vera som ger mycket fukt och lugnar huden.
Därefter smörjer jag mig med Nourishing day cream. Ibland tar jag lite night cream kring näsvingarna dock – för att ge extra fukt där jag är torr.
Och självklart smörjer jag också hals och dekolletage. Den huden är så utsatt under vintermånaderna!
Vill du testa Saga of Idun kan jag varmt rekommendera det här startkitet med rengöring, natt och dagkräm, serum och repairing oil. Samma rutin som jag själv använt i drygt ett år. De nätta flaskorna räcker länge och funkar perfekt att ta med på resan. Använde både i Etiopien där det var 25 grader varmt och hög luftfuktighet, och uppe i stugan där termometern visade på -23.
Jag som har ganska känslig hy är glad över produkter som är aktiva – utan att vara irriterande för huden. Jag känner hur krämerna lugnar, återfuktar och piggar upp!
En fin julklapp att önska sig – eller ge till någon torris!Dessutom jag tipsa om att du just nu fram till 31/12 får 20% rabatt på alla produkter hos Saga of Idun. TIll exempel om du vill slå till på det Stora Hudvårdspaketet. Använd koden CLARA20
Men slut med barnvisorna nu! Här är min favoritkavaj. Hade den i veckan när det var milt men snöigt. Ett loppisfynd från Kappahl, från den tiden kvalitén var suverän.
Idag ska vi ha en gemensam storstädning av hemmet. Den första gemensamma på flera veckor och här behövs stora insatser från alla i familjen! Det ska dammtorkas, sopsorteras, kylen ska rengöras! Jag ska damma mattor och rensa tvättstuga från skit. Sedan tänker jag belöna mig med att julpynta på övervåningen också. Hänga upp stjärnorna och ta in en adventsgram. Så att första advent får bli trivsam och bra.
Köpte en sån fin kofta på secondhand förra veckan. Jag kan inte påstå att den var ett fynd – för den var dyr. Men jag har ju heller ingen som kan sticka koftor åt mig (allra minst jag själv) och då får hemstickad kofta från loppis vara substitutet.
Grönt är en färg som är underrepresenterad i min garderob. Tror det är därför jag gillar koftan så mycket. Täpper till en lucka och adderar något till alla mina outfits. Kjolen är loppad, jumpern har jag ärvt av mormor och stövlarna är förra årets från &Otherstories.
Tänker BO i den här resten av vintern.
Vill du se några andra saker jag köpt på loppis senaste tiden?
En jättefin julduk med alldeles lagomt juligt mönster på. Blå hyacinter och röda ljusstakar runtom.
Ytterligare en julduk med röda kantband och små garntomtar broderade som mönster. Och sedan diverse små julgrandsprydnader i halm och trä. Två kronor stycket kostade de. Tänker hänga dem i mitt tallris i väntan på julgranen.
En sista sak har jag köpt också – fast inte begagnad – nämligen änglahår. Jag gillar ju hederliga julgransbelysningar med vita ljus. De har ett mycket finare gult sken än i moderna slingor och jag brukar sätta änglahår på ljusen i granen för att få till ett dimmat sken. Men änglahåret har jag ärvt av mamma och pappa och det har typ 30 år på nacken och räcker inte längre till granens alla ljus. Så nu köpte jag nytt. Finns inte på många ställen men jag hittade till slut på Balders hage.
Vinterns skönaste plagg är min cape! Fick den av syrran i hennes garderobsrens. Så mysig att dra om sig som en stor och skön kofta. Och fin med de röda pompombollarna.
Mormors gamla jumper, en kjol jag loppat för 30 kronor, ett pannband en läsare stickat till mig, den ärvda capen och skorna som är flera år gamla från Zara. Så ingenting är egentligen nytt – men det känns nytt för att kombinationen är det.
Jag får bara sån lust att dra på mig mina röda skridskor och åka runt som en isprinsessa!
En nätt liten angorajumper där ludd sugs in i näsan, fastnar i ögonfransarna och blir päls i läppglanset. Klart man måste ha en sådan! Min är loppad och underbar, i en hallonsorbetrosa färg. Den här kommer jag använda mycket i vinter när jag sitter på café, skriver bok och känner mig frusen.
Satte dit en gammal strassbrosch som bland annat satt på min väska när jag gifte mig. Broscher är underskattade accessoarer.
Varje gång jag har på mig den här sitter mina söner och stryker på mig och gosar. Precis så gosig är den ju. Inbjuder till kel!
Jag har varit intresserad av kläder som uttrycksmedel sedan jag var väldigt ung. Men när jag var tweenie och tonåring var det svårt – för det var så mycket i den yttre miljön som begränsade mig. Jag ville till exempel inte sticka ut för mycket. För då skulle alla barnsliga killar som inte fattade något såklart alltid driva med mina kläder. Och jag var rädd för äldre tjejer som trodde att “jag tyckte att jag var något” när jag klädde mig utanför normen. Risken att en elak åtta fällde krokben för mig i korridorren ökade markant när jag i sjuan blonderade mig och doppade hårtopparna i röd färg.
Dessutom var det ingen som var intresserad av kläder riktigt på samma sätt som jag. En stil kräver ju liksom något att studsa mot, men när ingen mottagare finns på andra sidan så blir det bedövande tyst.
Därför är det så roligt att vara vuxen och klä sig hur fan man vill! Nu har jag ju vänner och kollegor att studsa stilen mot. Jag är gärna överklädd i vardagen och tänker att det bara är bra att komma på ett möte på det sättet – för då får jag hjälp av kläderna att ta plats i rummet!
Jag är trygg i mitt uttryck och om jag någon gång får en trist kommentar tänker jag att det är samma tröga killar utan koll som uttalar sig. Fast nu är de träiga vuxna. Och blir jag uttittad eller förlöjligad tittar jag bara tillbaka på den som kritiserar och funderar om jag (baserat på hur den personen klär sig) behöver fästa någon minsta vikt vid kommentaren? Ännu har det aldrig hänt.
Jag har förstås fått mycket hjälp av min syster i det här. Hon har alltid haft mycket konstigare stil och i perioder fick hon också mycket hån för att hon klädde sig så udda. Särskilt av elaka äldre tjejer som skulle trycka till henne. Men det är ju hennes kreativa hjärna som är nyckeln till att hon är en så pass skicklig designer och stylist idag. Tänk vad tur att hon vågade fortsätta! Och peppade mig att också göra det.
Vad roligt om jag som tonåring vetat att jag skulle kunna gå på stan i gula klackskor, en rosa barbiekjol, en grönmönstrad liten topp och körsbärsörhängen. Och känna mig hundra procent trygg, inte fel klädd eller rädd för att någon elak person ska fälla krokben för mig och väsa “stropp” när jag går förbi. Att jag skulle ha många, många personer att studsa mitt intresse mot – så att det inte blev så ekande tyst.
Kläder är kul när man inte är så ängslig. Och själv blir jag vansinnigt glad när jag ser människor som vågar. Oavsett vad de har för stil så njuter jag mycket av när andra människor dekorerar det offentliga rummen med hela sin uppenbarelse!
Imorse var det tjock is på vindrutan och på alla vattenpölar. Det fick helt enkelt lov att bli en strumpbyxepremiär! Snyft och buhu. Inte för att strumpbyxor är så hemskt men för att strumpbyxor ställer helt nya krav på garderoben och skovalen. Ytterligare en faktor att kalkylera med när man klär på sig. Jag vill ju inte bara att benen ska vara svarta utan att skorna ska gå i samma färg. Det förlänger benen och skapar en fin helhet.
Fast helst vill jag ju har färgglada strumpbyxor med matchande skor så att jag helt slipper bära svart som färg. Men det verkar svårt att hitta utan att ruinera sig.
Plockade i alla fall fram min gamla loppade ullkavaj med glädje. Och en polotröja som jag hittade i mormors garderob när jag var uppe i stugan sist. I öronen ett reafynd från Glitter och på fingret en ring från Rad Susie i Malmö.
Väskan har jag fått av syrran och kjolen köpte jag för länge sedan på Myrorna. Någon som sytt den själv av typ ett möbeltyg. Inte sydd med någon särskild finess och med en bövlig dragkedja. Men jag gillar den ändå. Mönstrat och färgglatt!
Så småningom blev det varmare och vid lunchtid visade termometern 12 grader.
Man får vara glad för det lilla.
Ikväll hade jag tänkt sticka ut och jogga men jag bytte om till morgonrock lagom till middagen och har inte tagit mig ur sängen sedan dess. Satsar på en tidig kväll för imorgon har jag massa jobb som måste ordnas med innan jag reser bort nästa vecka.
Jag har aldrig riktigt fastnat för skor med chunky klack utan fortsätter att älska mina nätta pumps med tunna sulor. På mina fötter i storlek 41 tycker jag att det är allra tjusigast. Dessa skor har snart 20 år på nacken och kommer ursprungligen från Bianco. Har för mig att min syster fick dem som en del av betalningen när hon gått modell för en visning. Det är med andra ord inte bara influencers som får betalt i prylar!
Glittriga strumpor i pumpsen är också fint. Dessa kommer från Swedish hasbeens.
Tröjan med pärlor fick jag av Anna när hon rensade garderoben. När jag har på mig den här sitter mina barn och stryker mig över armarna och mysryser. Det är något väldigt taktilt och härligt med pärlorna. Den blommiga bruna blusen under är tre år gammal från Monki och väskan är vintage som jag bytlånat med syrran. Kjolen loppad och örhängena några år gamla från Zara.
Idag är alla tre barn hemma sjuka och jag hör deras dämpade röster genom dörren. De sitter inne på sitt rum i pyjamas och spelar rollspel.
Jag har än så länge klarat mig från sjukor och sitter och försöker jobba undan. Jakob reser snart till Köpenhamn på konferens så då blir jag hemma själv med allt. Det ska nog gå bra – men det enda jag har lust med just nu är att jobba på min nya bok. Varje sekund jag inte får göra det så känns tiden bortkastad. Så är det alltid med nya projekt. Uppstartsfasen är bäst och roligast!
När jag var i Malmö förra veckan sprang jag in på Rad Susie och tog ett varv bland all fin vintage och hittade den PERFEKTA pennkjolen i den perfekta Barbierosa färgen.
Ytterst skeptisk provade jag – van att kjolar alltid är för små i midjan på mig. Men tji fick jag för den satt banne mig helt perfekt.
Tyget har en underbar kvalité och påminner på pricken om den här kjolen som sitter på min mammas gamla Barbie från 60-talet. Det snyggaste jag vet efter timmar av lek och prägling.
Jag kombinerar den med mormors gamla randiga jumper och känner mig som en sån jädra pingla. Mad Men nästa liksom! Det är också något så extremt chict också med jumprar med sådan här halvlånga ärmar. Det borde fler tillverka. Man är klädd men ändå inte helt påpälsad.
En riktigt snygg pennkjol i VÄVD kvalité – varför är det så svårt att hitta? Den här har någon tysk kemtvättslapp inuti så jag gissar att den kommer från utlandet.
Men nu bor den i inlandet.
Det härligaste?
Att den hade en matchande jacka till så att jag kan bära den som en dress. Fast det känns lite väl – i alla fall i den här stylingen. Kommer nog att bära dem som separata delar. Men OJ som jag tänker använda dessa ljuvliga plagg.
Jo, det händer att jag går jag på stora fester. Ovan men nyfiken tackade jag ja till helgens fest för årets alla sommar- och vinterpratare i P1. Stannade till på hemresan från konferensen i Malmö, gjorde bort lite pressjobb inför min bok som snart släpps och på en toalett svidade jag sedan om till kalaset på Hasselbacken, Djurgården.
Forskare, politiker, komiker, skådespelare, författare och producenter var med på partyt och det är roligt att träffas över branschgränserna. Jag satt bredvid komikern Sven Björklundoch vad tror ni att vi pratade om? Vi hade båda lyssnat på Mark Isitts sommarprat som handlade om arkitektur. Så givetvis diskuterade vi misslyckad stadsplanering och korrupta/inkompetenta kommunpolitiker. Jag gick eventuellt igång lite väl mycket, som jag ju tenderar att göra när jag irriterar mig på något.
Min kära poddkollega Malin Wollin hade en frasig svart kjol och en topp med med den djupaste ryggurringning jag sett. En känd manlig journalist stod och dreglade över den och jag var nära att sticka till honom en servett. Förstår honom precis – bar rygg är ju hett! Själv hade jag en liten paljettklänning jag haft tusen gånger förut men aldrig tröttnar på. Från Otherstories 2017.
På den här festen var jag på tok för obekväm för att gå runt och fota. Lite synd, men eftersom jag vet att ni som läser har bra fantasi vill jag ändå dela med mig av några riktiga tjusiga personer från kvällen.
Annie Lööf var så stilig i en rostbrun byxdress med volang över ena axeln. Satt som en schmäck till hennes solbruna fräkniga hy och röda hår. Om du blundar kan du nog se det framför dig.
Allra chicast på festen var dock Sommar i P1:sCatarina Spåre Gustafsson (du har hört henne som utrikeskorrespondent från London mm). Hon bar en leopardmönstrad överdel med massor av rysch och pysch på ena axeln. Till det ett sommarblond page och ett par croppade vita kostymbyxor från COS. Blev så glad när hon på klingande stockholms-gotländska citerade rader ur mitt vinterprat. Jag och Malin beundrade hennes byxor och konstaterade sorgset att croppat inte är någonting för långskånkar som oss. Det ser bara ut som att man vuxit ur dem.
Christna Schollin förtjänar också en applåd. Det lätt att tänka reality-tv och glömma bort hennes stora roller på bland annat Dramaten. Hamlet, Figaros bröllop och Macbeth. PLUS Varuhuset. Det kallar jag bredd! Kvällen till ära bar hon en kostym helt i cerise och en enorm hatt. Fasen vad glad man blir när folk anstränger sig. Jag har sagt det förr – stil har ingen ålder!
På festen hade vakterna och personalen tystnadsplikt – så vem är jag att avslöja vad som sades? Men jag, Malin och Erica (som också var där i egenskap av redaktör för TRE succéprogram) hade somligt att debriefa efteråt. Men sedan smet jag tidigt från festen, tog nattåget hem till Västerbotten och nästa morgon klockan nio när jag kommit hem satte jag igång med att skura toaletter. Allt med måtta! I synnerhet fester.
Ända sedan i november har jag testat en ny prisbelönt hudvårdsrutin från svenska Saga of Idun. Vegansk, ekologisk hudvård med algextrakt från västkusten. Jag har använt produkterna genom den kalla torra vintern, genom väderomslagen på våren och hela sommaren igenom – med sol och ständiga bad.
Jag gillar ju att prova nya produkter och varumärken, men det är ett visst risktagande. Jag har känslig hy och kan reagera på krämer som inte är nog milda. Samtidigt som jag också vill att de ska innehålla aktiva ingredienser och vara effektiva på min hy.
Men jag har inte blivit besviken! Den här hudvårdsserien är både snäll mot miljön och mot min hud.
Den milda men effektiva rengöringsmoussenCleansing foam 3 in 1 använder jag på kvällarna, för att tvätta bort smink och orenheter. Jag gillar att den tvättar rent – men absolut inte torkar ut min hud.
Sedan smörjer jag mig mednight cream advanced recovery– som reparerar och skyddar huden.Och därefter några droppar facial oil, som innehåller vetegroddsolja med ett högt E-vitamininnehåll, samt macadamiaolja, jojobaolja och mandelolja rik på Omega 6 och 9. Efter det känns min hud len som en babyrumpa.
På morgnen när jag vaknar sköljer jag bara ansiktet med vatten och sedan på med serumetsom innehåller bland annat hyaluronsyra och aloe vera som lugnar huden. Därefter smörjer jag mig med Nourishing day cream. Och så är jag good to go!
Favoriten är nog ändå den lätta, silkiga dagkrämen som ger en rejäl fuktboost utan att lämna en klibbig hinna på huden. Innehåller näringsrikt algkomplex som återfuktar huden och stärker dess skyddsbarriär. Funkar väldigt bra på mig som har en känslig hy, som lätt blir röd och flammig. Huden känns len och spänstig.
Vill du testa Saga of Idun kan jag varmt rekommendera det här startkitet med rengöring, natt och dagkräm, serum och repairing oil. Samma rutin som jag själv använder. De nätta flaskorna räcker länge och funkar perfekt att ta med på resan.
Vegansk, ekologisk hudvård utan skadliga hormonstörande ingredienser. Givetvis cruelty free och fritt från PEG, parabener och silikoner. Saga of Idun har hängt med i min necessär i tio månader och kommer definitivt att få fortsatt förtroende!
MED KODEN Clara I KASSAN FÅR DU 15% PÅ HELA SORTIMENTET!
Precis innan semestern loppade jag en underbar omlottkjol med röd-orangea blommor och fåglar. Den har hängt längst in i garderoben och väntat på att få komma fram. Och nu var det dags.
Varför tillverkar inte fler modeföretag mönstrade nederdelar? Har dammsugit nätet i sommar i jakt på sådana. Men nej – enfärgat är vad som gäller. Och alltid i de tristaste färgerna.
Sellpy brukar vara min vän när ingenting annat funkar. Där kan man hitta roligare nederdelar – men jag irriterar mig på att de aldrig skriver ut längden på något. Hur lång en kjol är, är ju högst relevant information när man ska handla begagnat och man inte fotat på en modell.
Mitt tips för nätshopping är förresten att någon dag i lugn och ro mäta kroppen – midjan, stussen, bröstkorgen etc. Och ha måtten uppskrivna i mobiltelefonen eller på annan lämplig plats. Sedan går det betydligt lättare att handla kläder online. När du lägger din beställning kollar du (istället för enbart storleken) också måttlistan som alla seriösa webbshops har. Nyproduktion av kläder är ett nog stort miljöproblem, men om vi också ska beställa hem dubbla storlekar, göra en mängd returer och chansa på vad som passar – ja då gör vi miljöavtrycket mångdubbelt större.
Och när vi ändå pratar om webbshops och deras orimliga beteenden. Vad är det för fel på tex Otherstories som ofta inte ens fotar kläderna på modell eller docka? Och knappt fotade i alla vinklar? Fick hem en rygglös klänning därifrån en gång – eftersom det ingenstans framgick på bild att den saknade rygg. Och vill man se hur jeansen sitter på en rumpa så får man se sig om i stjärnorna efter den informationen. Så slött gentemot oss konsumenter.
