Kategori: Claras stil

Datumfilter

25 september, 2021

Vill du bli sedd, träda fram ur tapeten, ta plats i ett rum? Bär rött! Det är mitt bästa knep när jag behöver lite hjälp på traven. Snyggt som attan är det också vilket förstås är en nog så god anledning till att bära rött. Tomatrött särskilt men hela skalan från orangerött till bordeauxrött är fint. Det finns en röd som passar alla. Fast går man på den senare röda så tappar man lite av den där vavavoomkänslan man kan vilja ha. Då blir känslan en annan, mildare.

Färg är mitt liv. Jag ÄLSKAR färger. I inredningen, på kläderna, i sminket och naglarna. Att blanda färg med färg, få det att spraka och blixtra ihop – eller vara monokrom fast i en knallig färg. Det är underbart. Det finns egentligen bara några färger jag undviker och det är svart (för hårt mot min hy + känner mig utklädd), cremevitt (passar bara i kritvitt som tar igen de vita i ögonen) samt beige i olika varianter. Det är en färg som verkligen gör mig osynlig och samtidigt grisskär.

Jag skrev ju om att vara i valet och kvalet mellan vad som ska skänkas och vad som ska sparas och hur kul det är att ha kvar plagg man tröttnat på – för att hitta tillbaka till dem sen igen.

Den här klänningen är en sådan klänning. En secondhandklänning i en stadig bomullskvalité med lite pingvinärmskänsla och stora knappar i ryggen. Den hade jag en hel del omkring 2015 men nu har den fått komma fram igen. Så glad att vi hittat tillbaka till varandra. Hade på mig den häromdagen på ett flott och viktigt möte jag skulle bevista där jag behövde signalera att det inte var läge att sätta sig på mig.

Ihop med min röda & Otherstories kappa och mina pumps från samma ställe som nog har fem-sex år på nacken. Otroligt icke-kompatibel outfit med mitt vardagsliv på landet. Tog pumpsen i en påse i bilen och tog på mig först när jag parkerat i stan.

Klänningen funkade – mötet gick svinbra. Och det var dagens sedelärande historia, det.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
23 september, 2021

Säg vad beror det på? Gud fader som i himmelen bor kanske vill ha det så? funderade Vreeswijk

Själv funderar jag på vem i h****e som i våras knölade ner mina skitiga kängor i en låda och stuvade undan dem? Det verkar tyvärr vara jag själv, lätt stressad av renoveringskaoset i källaren.

Det var i alla fall ingen vacker syn när jag tog fram skorna igen. Ett gäng blektiktiga, dammiga skinnskor som allra mest påminde om nariga läppar i behov av lypsyl. Men se det finns det bot för. Så nu har jag haft höstspa för skorna. Vill du se hur jag gör?

Jag börjar med att bre ut tidningar att ställa kängorna på.

Dessa skinnskor från Flattered har jag fått av Anna som i sin tur hittat dem helt oanvända på en second hand. Usch vilken ledsen uppsyn. Stackars torrisar!

Sedan tar jag fram alla tillbehör.

Bra att ha när man ska ta hand om sina skinnskor:

Borste (att rengöra skorna med)

Skokräm (pigmenterad eller genomskinlig)

Putstrasa (gammal t-shirt eller sönderrivet lakan)

En nylonstrumpa att polera upp glansen med

Jag brukar inleda med att borsta skon för att få loss damm och andra smutsrester. Man får inte glömma bort kanten där skinnet möter sulorna också – där kan mycket smågrus och päckel samlas. Om skorna är hemskt smutsiga fuktar jag en trasa med ljummet vatten och torkar försiktigt skon ren från fläckar.

Det finns duktigt folk som sedan fortsätter rengöringen med ett starkt medel som tar bort gammalt vax och puts. Men eftersom jag svårligen kan upptäcka gammalt vax och puts på mina misshandlade pjucks hoppar jag över det steget.

Därefter applicerar jag skokräm med den medföljande applikator till skoputsen. Man kan också fördela krämen med en trasa – eller till och med fingret om det saknas applikator. Sedan arbetar jag in skokrämen med trasa tills den gått in i lädret helt. Om det är en skokräm med svart pigment kör jag också över kanterna på skosulan så att de blir mindre grådassiga.

När skokrämen torkat in något tar jag fram en nylonstrumpa/tidningspapperstusss/borste och arbetar upp en glans i skorna. Det här är det trevligaste momentet eftersom det blir så fint! Många avslutar sedan med att vaxa skorna för extra glans. Särskilt om det är fina herrskor det handlar om. Men det tycker jag inte behövs. Det blir alldeles lagom glansigt ändå.

Et voilà! Inte en torr skinnbit i sikte. Vilken tillfredsställelse.

En riktig skinnsko blir bara skönare ju mer man använder den och jag tycker att patinering i form av små veck och skrubbsår inte gör någonting alls. Däremot ska man för skons hållbarhet låta den torka ordentligt mellan användningarna. Fuktigt läder är känsligt för slitage och betänk att en reguljär fot svettas ut bortemot 3/4 dl svett per dygn – det blir ju en del för skorna att ta rätt på.

Helst ska man ju ha skoblock till alla sina skor också. Men det är ju helt orimligt (och dyrt). Har man ETT par skoblock räcker det långt för då stoppar man skoblocken i det skopar man precis använt så håller de formen och torkar snyggt. Ett annat knep för att få skor att hålla formen mellan användningarna är att knöla dem fulla med tidningspapper. Och har du stövlar vars skaft viker sig – sno ihop en Femina eller Allers och ställ i skon. Då håller den sig upprätt och du slipper fula veck på skaftet.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
21 september, 2021

I den här lårkorta lilla saken jag fann på loppis. Hann dock bara använda den en gång innan jag körde den på fintvätt och den förvandlades till en magtröja. Det var så jag lärde mig att aldrig någonsin tvätta rayon.

Gravid i femte månaden (tror jag) med Folke. Är finast som gravid trots foglossning från helvetet. Den syns ju inte utanpå. Utanpå får jag underbar hy, underbart hår, större läppar, större bröst och en chick anemi som gör mig vit som en snö.

Kavat som en annan Kajsa, i en JC-skjorta min syster pimpat med nitar och en jeanskjol från American Apparel. Hatt också. Detta avgör saken. Jag kommer börja med hatt igen!

Blond och kortklippt, kanske var jag nitton eller tjugo år? Iklädd en gräslig, loppad tigertunika från Thailand och ett halsband Anna gjort av en massa armband. Ändå lyckades jag bära upp det på något konstigt vis? Jag bar ju upp allt på den tiden. Raffig värre!

Nyförlöst med kvarvarande bebismage, ömmande bröst och trött kropp. Ändå helt överlycklig av lättnaden. Att kunna gå! Att kunna snusa bebisnacke! Att återse mina fötter! Kände mig såsåså fin precis här.

Min första dag på universitetet och Litteraturkunskapskursen. Hade funderat på den perfekta skolstartsoutfiten i en månad. Man ville ju både vara pluggis, preppy och het! Tycker jag lyckades rätt bra?! I en kjol av märket Nümph, en MQ-topp, ett par skor jag ärvt av min faster och en skinnväska som rymde alla mina skolböcker. Plus den här lilla bruna pixiefrisyren som var så fantastisk på mig då och som skulle se förfärlig ut idag.

I en wrapklänning av grönt thaisiden jag köpt på Beyond Retro i Göteborg. Satt som en jäkla smäck och bevistade många föreläsningsscener. Tror tyvärr att den är för liten över ryggen nu då hela bröstkorgen liksom växt av tre graviditeter. Härligt hår hade jag minsann med!

På barnvälsignelsen för Bertil, Folke och Ulf. Vi kirrade välsignelse av alla tre på en och samma gång och det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Den här ELLOS-klänningen har jobbat hårt i garderoben ända sedan dess. Ser att de fortsätter producera den i nya mönster och färgställningar varje år. Men INGEN kommer i närheten av den här. Snälla ELLOS gör den igen så jag kan köpa en extra och ha som reserv? Modellen är så fin för att den släpper vid knäna och blir vid igen vilket skapar illusionen av väääärldens timglasfigur.

Höggravid med Folke i magen och Bertil ovanpå den. Den här secondhand-klänningen är så otrooooligt fin. Breda band i kors i ryggen, stadig kvalitet med vackert fall. Funkar dock bara när man är brun, för vintertid ser man magsjuk ut i färgen.

Hela Korsikaresan 2017. Att befinna sig i Frankrike är på det hela taget en riktig självförtroendeboost eftersom både män och kvinnor visslar och ropar efter en. Jättetrevligt i fyra dagar ungefär. Sedan vill man ha det som i Sverige där man smälter in i tapeten och där den enda anledningen för någon att ropar efter en är att man tappat sin ena vante.

Clara i blå tights och stickad kofta sitter på sofflocket och tittar in i kameran.

I caprijeans, stickade Jumperfabrikentröja och en sval Malin på Saltkråkan aura kan ingenting gå fel. Man känner sig kort sagt smashing!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
16 september, 2021

Men kanske även i Västerbotten.

Ända sedan jag klippte min nya frisyr njuter jag av att dyka in i garderoben och testa mina gamla klänningar och se vilka som funkar till den här stilen – och vilka som känns fel. Den här gamla second hand-godingen känns toppen på alla sätt utom att den fortfarande är lite för trång.

Jag slits lite mellan tanken på att skänka bort alla kläder jag inte använder just nu (så att någon annan kan få glädje av dem) och tanken på att jag kanske kommer vilja ha dem snart igen när stilen känns rätt. Jag har gallrat hårt i mina gömmor genom åren och blir alltid så ledsen när jag kommer på att något som passat perfekt nu blev utrensat i ett städ-il 2017.

Jag tenderar att återkomma till mina favoritkläder i femårscykler. Först älskar jag. Sedan tröttnar jag lite. Sedan sluter jag använda helt under en lång tid. Sedan blir jag nyfiken igen och tar upp ur källaren och provar. Sedan bär jag ner kläderna igen för att det känns för tidigt och jag inte är redo. Sedan går det ytterligare något år och då är kläderna urladdade med sin gamla energi och liksom neutraliserade och DÅ känns de härliga att dra på sig igen!

Dessutom sparar jag gärna till barn, barnbarn och syskonbarn. Att hitta den stora klädkistan i mormors förråd var en stor del i att både jag och min syster blev så vansinnigt klädintresserade där i lågstadiet och mellanstadiet. Så härligt att kunna gå till skolan i mormors gamla sjuttiotalsmönstrade blus och veta att ingen annan var likadant klädd. Att hitta plagg som inte liknade något som fanns i butik. Att plötsligt ha tillgång till massa olika kläder trots att man inte hade några egna pengar. Den upplevelsen unnar jag verkligen någon att få efter ett besök i mina klädkistor någon gång i framtiden.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
12 september, 2021

Jobba i stan:

Välstylat hår och fin make up

Vintageväska, förra årets Indiskaklänning

Fem år gamla välputsade Blankenskängor och splitterny ulltröja från Lindex

Jobba hemma:

Penntrollsfrisyr

Pyjamas från PoP med uttjöjda knän och rumpa

Udda stickade strumpor. Den ena har mormor gjort och den andra har jag fått från en bloggläsare

Samt splitterny ulltröja från Lindex

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
7 september, 2021

Det ÄR ju så roligt att förändra sig med årstiderna. Jag är inte så mycket för att hålla koll på trender även om jag såklart påverkas av dem precis som alla andra. Hips vips råkar man köpa en beige stickad tröja trots att man inte hade några som helst planer på något i det stuket. Eller så står man där med en scrunchie fast det nyss var det fulaste man visste.

Här är sex stilförändringar jag ska göra i höst. Eller förskjutningar kanske? För det är ju inga jättegrejer jag gör utan mer att skruva på det som redan är. Förändringarna planerar jag att trolla fram med sånt jag redan har hemma eller annars kan leta fram begagnat och gärna billigt!

Läppstift: Älskar att använda läppstift. Så himla snabbt och enkelt sätt att känna sig piffig och fin och färgglad. Inte minst i takt med att sommarens solbränna försvinner. Jag har flera färgstarka läppstift hemma som jag samlat på mig genom åren så nu är det bara att sätta igång och använda dem. Har iofs redan börjat men tänker att de ska få bli mer av en standardgrej nu än tidigare. Mina bästa stift är Jessica och Gwen från Jane Iredale och så har jag ett urgammalt hallonrosa stift från Dr Hauscha som jag aldrig tröttnar på men där namnet tyvärr har nötts bort från stiftet. Jag brukar avsluta appliceringen av läppstift med att ta en dutt på vardera kind. Jag har redan ett annat rouge under men den här sista lilla dutten knyter ihop kind och läppfärg på ett bra sätt. Om du också vill testa läppsstift men inte vet vad du passar i – gå till någon duktig person på Åhlens eller Kicks och be dem hjälpa dig ta fram förslag åt dig!

Örhängen: Stora örhängen är en så fin accessoar tycker jag. Särskilt till kort hår så man ser dem ordentligt. Jag har en stor örhängesgarderob eftersom det under många år var min favoritaccessoar. Bertil har också många fina eftersom han tog hål i öronen för två år sedan. Vi får bytlåna tänker jag! Mina hål i öronen har dock vuxit igen på baksidan, så jag ska be Jakob om hjälp att trycka upp dem. Pinnen går in halvvägs så jag behöver bara assistans av någon ( inte så kräsmagad) att trycka igenom dem sista biten!

Nagellack: Nagellack i någon bjärt färg är en dekoration för händerna. När mina handeksem går bananas undviker jag allt som drar uppmärksamheten till händerna – men nu ska jag köra på! Blir så glad att se mina färgglada fingrar när jag hamrar loss på datorn. Jag gillar mina naglar korta och välmålade. Depend har perfekta små lack med rätt mängd färg för att de aldrig ska hinna torka. På den här bilden har jag nyansen Catchy Coral.

Skärp: Jag har letat fram min skärplåda igen. Den är full med gamla loppade skärp och några nya. Jag tror att skärp har framtiden för sig i min garderob. Efter att länge undvikit att accentuera midjan är jag nu redo! Känns som en sådan enkel och ändå effektfull accessoar. Perfekt grej att köpa på second hand dessutom.

Markerade ögonbryn: Jag gick och gjorde ett browlift i samband med att jag klippte den nya frisyren. Jag har varit nyfiken på det länge men varit rädd att se ut som att jag stoppat handen i något eluttag. Men sedan när jag läste på lite mer förstod jag att grejen med browlift är att man permanentar bryna så att de blir mindre bångstyriga. Så att man både kan borsta dem stora eller tona ner dem lite. Man permanentar alltså ögonbrynen, färgar och plockar dem i en fin form. Kändes som jag fick 30 procent fler bryn helt plötsligt! Har alltid haft svarta naturligt men nu fick de liksom tryck i sig.

Korta kjolar: Korta kjolar känns svårt sommartid – det blir lätt lite väl naket för min smak. Men så fort heltäckande strumpbyxor gör sin höstentré tycker jag om att ta fram mina kortaste kjolar och visa ben. Tyvärr tror jag inte att jag har kvar någon kort kjol eftersom jag gjorde en rejäl utrensning för ett par år sedan. Den här på bilden skänkte jag till exempel bort. Jag får istället hålla utkik på loppis. Lårkorta rutiga kjolar finns det ganska mycket av har jag sett!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
5 september, 2021

Hejhopp så här på söndagkvällen. Den här helgen har jag gått som i ett trött töcken. Det tar alltid på krafterna att börja arbeta efter semestern och jag märker det både på mig och barnen. Man får vara snäll med sig själv och ge omställningen lite tid.

Essa är också trött. Så fort man sätter sig kommer hon och kryper upp hos en och vill gosa.

Utsliten spaning – men jädrar vilken bra modemånad september är?! Att man kan kombinera bara ben med kängor, stickade tröjor och allt sånt där. Här har jag mina gamla Blankenskängor med säkert fem år på nacken, en gammal Monkikjol och en tre år gammal ulltröja från &Otherstories.

Jag passar på att njuta så länge jag inte behöver strumpbyxorna. Benen får sig bara en omgång brun utan sol varje vecka – och eftersom ni var så många som tipsade om det kör jag på en mousse från Ida Warg. Svinbra!

Veckan som kommer blir en brokig vecka. Jag ska lämna in ett stort illustrationsjobb som jag gjort, göra några sponsrade samarbeten, fortsätta jobba med min nya bok men framförallt bara fokusera på att hitta in i rutinerna som inte riktigt hittat rätt ännu.

Men jag ska också till läkaren och kolla min sköldkörtel och mäta så att den inte satt igång att växa igen. Så tacksam för att jag får komma dit för vård och samtidigt känner jag alltid en motvilja mot sjukhuset och allt den representerar i mitt liv…

Ps, tack för all frisyrpepp i inlägget en bit ner. Sicken hejarklack jag har, va!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
2 september, 2021

Nej men hej från mig som är SÅ exalterad över mitt nya hår! Jag hade inte ens ro att ta fram finkameran utan dokumenterade mig själv i mobilen precis innan skymningen föll.

Så sjukt härligt det känns. Det är mer än ett nytt hår – jag känner mig nästan som en ny människa.

Sist jag var så här blond var väl nästan elva år sedan. Så kanske har jag blivit ett gammalt jag istället för ett nytt? Hur som är jag supernöjd med att ha kapat längderna, blekt slingor och klippt en kort lugg!

Som vanligt var det Helen på WOW som fick förtroendet. Blir aldrig missnöjd när jag går till henne!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
31 augusti, 2021

Hejhopp denna uuuuunderbara tisdag! Vaknade utvilad, peppad och glad.

Så härligt att vi går in i september imorgon och att jag har en så sjukt bra känsla i magen. Ni vet när man känner att man är på rätt väg? Den känslan har jag! Min assistent Charlotte gick igenom höstens jobbschema med mig och jag kände bara ett stillsamt. Jaha? Det här är så himla…lagom?! Förra hösten var det mer trevande men ändå hoppfullt. Men nu vet jag det med säkerhet – jag KAN ha ett balanserat, lagomt arbetsliv! Det finns inom räckhåll.

Det är jobbet som till stor del dikterar hur det går med träningen, hemmet, psyket, relationerna. Och när jag jobbar för mycket fallerar resten. Så lagom är något att verkligen sträva efter. Sedan kommer det såklart ändå infalla stressigare perioder. Men det får jag ta då. Den övergripande känslan nu är ändå att jag kommer ha en skön lunk.

Känner mig allltid så dum när jag skriver sånt här eftersom att jag – till skillnad från många andra – faktiskt har möjligheten att styra min arbetsbelastning. Jag vill inte låta helt aningslös och ba “Du som jobbar på IVA borde sträva efter att jobbet ska vara mer lagom. Du som rättar sextio nationella prov – testa att göra som jag och minska din arbetsbelastning!”

Å andra sidan. Det vore väl förfärligt om jag som nu har den möjligheten inte begagnade mig av den utan bara fortsatte stressa och beklaga mig? Det är väl om något mer aningslöst?

Klädde mig som en karamell dagens humör till ära. En gammal Miss Clarityklänning, orange lack från Depend i färgen “catchy coral” och mina Supergas på fötterna. Och sedan drog jag in till stan för att jobba.

Hejhej från tuttfian med humöret på topp!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
27 augusti, 2021

Åh så var den första riktiga skol- och arbetsveckan till ända för oss. En kortvecka bara, ändå känner jag mig omtumlad av trötthet. Alltid så svårt att trampa igång mig själv efter semestern. Känns som att starta en cykel i en uppförsbacke. Och givetvis blev det tvärnit redan i torsdags med krassligt barn som behövde vara hemma.

Nå idag mår alla bra igen och helgen ska bli solig och varm så jag planerar att grilla och hänga i trädgården. Kanske rafsa ihop lite blåbär om orken infinner sig. Kanske ta ett dopp. Definitivt rasta hammocken som behöver få gunga.

Idag har jag på mig en kjol jag fått av syrran, min mysiga ulltröja från Lindex och sommarens sneakers från Superga.

Några snälla saker man kan göra mot sig själv, för att rulla lättare. När det känns som att försöka starta cykeln i en seg uppförsbacke:

Värna om de lediga kvällarna och helgerna som trots allt finns.

När möjligheten bjuds – fortsätta göra saker du gjorde när du var ledig. Kanske bada, grilla, ta kaffet i solen som plötsligt visar sig. Lös korsord, gå barfota och bläddra i veckotidningar.

Istället för att GASA och köra över tröttheten med flåshurtiga uppmaningar – ta det lite försiktigt och låt tröttheten få finnas. Det är okej. Man kan jobba även när man känner sig trött.

Tänka ut roliga, vilsamma, mysiga eller spännande saker att se fram emot. Till kvällen. Till helgen. Till nästa vecka. Till nästa månad. Så det finns något att längta till.

Öva på att känna som det känns – även om det är “dåliga” känslor. Känner du sig vemodig så är du det. Känner du dig sur över att behöva arbeta så är du det. Känner du dig ledsen över att din sommar är slut så är du det. Det är bara känslor. Tids nog kommer andra känslor.

Kort sagt. Sluta försöka starta cykeln i uppförsbacken. Bara gå av och styr den ett tag tills du är på plan mark igen. En påminnelse till dig men kanske mest till mig själv.

Trevlig helg!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
19 augusti, 2021

Jag säljer aldrig mina gamla kläder. När jag lessnat skänker jag till Röda korset, PMU eller Myrorna. Främst är jag nog för lat tror jag – men så tänker jag också att det är en form av välgörenhet att skänka kläder i bra skick till seconhandaffärerna. Som får in stora mängder kläder – men väldigt mycket som är skräp. Många saker har jag dessutom köpt begagnat, använt några år och sedan skänkt tillbaka till samma affär. Dubbelvinst!

Men denna långa utläggning är egentligen inte alls vad jag vill säga. Egentligen vill jag slå fast att jag är dålig på att alls göra mig av med mina kläder. Älskar nästan varje plagg och även om jag inte passar i dem längre vill jag gärna tro att mina barn, barnbarn eller syskonbarn någon gång kan få glädje av dem – precis som jag upplevde en otroligt stor glädje när jag rotade i mormors klädkista som tonåring.

Men sedan har jag insett att det också är rätt praktiskt att spara på saker. För jag har pendlat en hel del i vikt mellan barnen och då har det varit härligt att i klädförråden hitta något fint som passar varje vikt. Den här kjolen är ett sådant plagg. Köpt på second hand i Norsjö för 45 kronor och det var tre år sedan jag bar den sist. Men nu blev jag plötsligt sugen och tog fram den för att se om den kunde passa. Satt som en smäck!

Hade på mig den i tisdags när jag var inne i stan och jobbade. Ihop med min stickade tröja från Lindex, mina Zaraballerinas och den gamla seconhandväskan jag lånat av min syster. Kände mig så fin.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
17 augusti, 2021

Långa, sedliga och småmönstrade bomullsklänningar verkar vara på modet i höst. Det är en smula amish och en smula Madickens Alva när jag tänker närmare på det. Och jag tycker att det är en suuuuprfin klänningmodell. Har ägt flera stycken i den modellen men gjort mig av med dem under åren. Därför blev jag glad när jag hittade den här godbiten på loppis för ynka 80 kronor – om jag inte missminner mig.

En mjuk axelvadd, snörning i midjan som får den att sitta perfekt och lite rynk bak som ger en vacker sillhuett.

En lång rad knappar där ingen trillat av och alltihop sytt i en stadig bomull.

Bra snurr har den också. Nämnde jag att jag älskar den?! Nej men det gör jag i alla fall.

Nu har jag ballerinas till men snart blir det kanske klänningen ihop med ett par boots. Den fina bruna skinnväskan är också den en gammal second hand-goding som åkt många varv mellan mig och min syrra. Nu var det min tur att ha vårdnade om den.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
14 augusti, 2021

Nej men hej här står jag helt avslappnad och filosoferar. Sådär som jag brukar göra när andan faller på. Inga konstigheter. Fortsätt scrolla för all del.

Den här scarfen fick jag av min syrra för en herrans massa år sedan. Ett loppisfynd, ganska oansenligt, men en av de saker jag använt mest i min garderob. Den är det där röda utropstecknet som blir pricken över i! Jag föredrar att knyta scarfs så att knuten hamnar fram och så kan man göra en liten rar rosett också om tyget räcker till det. För att den inte ska glida av skallen fäster jag scarfen i bakkant med två hårnålar. Då stannar den på sin plats. Lite hårspray under skadar inte heller eftersom jag har så halkigt hår.

Just nu är jag förresten i en fas när jag nästan bara har uppsatt. Det har vuxit så mycket sedan i mars när jag klippte mig så det är nästan omöjligt att styla utsläppt på något bra sätt.

Häromdagen var det jeansväder för första gången på länge och jag som inte egentligen gillar jeans hoppade i mina Levis RibCage som är de enda jeans jag äger (har skrivit mer om dem här ) och som jag faktist gillar en hel massa! Till det en rutig blus jag råkade springa på på Kappahls rea när jag egentligen skulle köpa småbarnskalsonger. Det är farligt att springa i butiker, det säger jag dig!

Nu tänkte jag passa på och fråga en sak medan jag kommer ihåg det – och det är vad du önskar se mer av här på bloggen? Jag funderar hela tiden på sätt att förnya och förbättra men i det arbetet är ju din input som läsare helt ovärderlig. Så lämna gärna en kommentar om du har konkreta önskemål. Tack på förhand!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
11 augusti, 2021

Hejhopp! Här får ni en hederlig dagens outfit med det jag hade på mig just idag. Det var varmt så jag hoppade i denna lilla playsuit som jag köpte på Mango för många år sedan. Känner mig så fin i den.

Exemplariskt ryggstycke har den också.

Mina Zaraballerinas har jag bott i hela sommaren och nu börjar de bli ganska uttöjda och fula men jag ger mig inte.

Koftan är en ny i ull från Lindex. Någon (som ska få förbli anonym) har nämligen råkat tvätta både min röda ullkofta och min gula ullkofta för varmt så att de numera endast passar sjuåringen. Snyft.

Jag har förresten bokat tid för klipp och färg snart. Ser SÅ mycket fram emot det jag ska göra med mitt hår. Är inne i en fas där jag vill färga och klippa lite mer istället för att som förut bara spara ut min naturliga hårfärg. Längtar tills det är dags och räknar ner dagarna…

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• annonssamarbete Dermalogica •
8 augusti, 2021

Jag inte bara äter, sover middag och tränar ute den här årstiden. Jag tar mina morgonbad i det gamla zinkbadkaret under pilträdet och borstar tänderna på farstubron i solnedgången. Och i mitt lilla tvättfat sköljer jag ansiktet med regnvatten.

Nu tänkte jag skriva lite hur jag tar hand om min hud kvällstid. Det är ju en hel liten ritual. Sist jag skrev om min morgonrutin undrade någon om man verkligen måste ha så många produkter? Klart man inte måste! Man måste ingenting man inte vill. Men man kan ju behöva för att man har problemhy, upplever att det stramar, svider, hettar och flammar. Många människor letar i åratal efter rätt hudvård och att ha hudproblem är ett ganska stort hinder för välmående. Det kanske man inte tänker på om man själv aldrig haft besvär.

Eller så vill man kanske pyssla om sin hud för det är en skön ritual? Precis som allt människor intresserar sig för finns det tusen olika bevekelsegrunder. Vare sig man är en HIFI-nörd, en amatörkock med ambitioner eller lägger alllt ledig tid på trädgården. Men som vanligt när det gäller kvinnligt kodade intressen betraktas det med misstänksamhet. Är det där verkligen trevligt? Är hon inte i själva verket ett offer?

För mig handlar det dels om att min hy behöver mer omsorg än tidigare. Det som funkade automatiskt förut behöver nu hjälp på traven. Men det handlar faktiskt också om att få en stunds avkoppling. Jag skrev ett inlägg om det tidigare i våras – om värdet av att ha rutiner och ritualer i min vardag som annars är rätt lös i konturerna. Jag försöker dock inte lägga till en massa nytt som bara blir krävande. Istället gör jag sånt jag redan gör – bara lite mer närvarande och medvetet. Min kvällsrutin är en sådan grej.

För mig har den där stunden i slutet av dagen då jag snurrar upp mitt hår i en handduk, plockar fram rengöringen och masserar mitt ansikte blivit en lugn ritual innan jag går och sover.

Och här kommer nu en redogörelse för stora kvällsrutinen. Den här använder jag mig av när jag har varit tungt sminkad eller slarvat med rengöringen tidigare dagar. Andra kvällar använder jag en mer förenklad variant av samma rutin. Allting kommer från Dermalogica och utvalt i samråd med min hudterapeut Hanna, baserat på de problem jag upplever och vill komma till rätta med. Som att jag är extremt torr och ofta rödflammig. Samtidigt som jag i vintras upplevde en ökad mängd plitor som jag sällan brukar ha problem med annars.

Allra först använder jag något som kallas PreCleanse Balm som jag masserar in med en medföljande rengöringsvante. Den har en nästan nästan mandelmasseliknande konsistens och produkten rengör effektivt tungt smink och ingroddheter på huden.

Den här masserande vanten är underbar. Skrubbar extra noga med den kring näsvingar och hårfäste där smink inte sällan gömmer sig och blir kvar. Sedan sköljer jag med ljummet vatten och går på rengöringsprodukt nummer två – Intensive Moisture Cleanser. Samma som jag använder på morgonen och den är mild för mig som lider av torr hy – samtidigt som den löser upp orenheter. Har jag bara varit lätt sminkad eller helt osminkad går jag direkt på den här produkten!

Sedan fortsätter jag med en av mina absoluta favoritprodukter nämligen Daily Microfoliant. Ett pulver som man tar i händerna och blandar med lite vatten. Konsistensen blir som en kornig och effektiv skrubb och hjälper huden att bli av med torra, döda celler. När man är uttorkad lossnar de inte lika lätt utan sitter istället kvar som ett lätt “damm” på ytan vilket förhindrar att hudkrämen når ner. 

När man är så torr som jag är kan tanken på att exfoliera kännas fel. Men det här har varit en game changer för mig! Sedan jag började exfoliera hjälper hudkrämerna bättre och dessutom tycker jag att sminket fäster på ett annat sätt. Viktigt bara att välja en mild variant.

Jag skrubbar i ungefär en minut på ansikte och hals innan jag sköljer rent med vatten.

Sedan torkar jag huden (baddar försiktigt – inget rivande med frotte!) och därefter är det dags för FUKT FUKT FUKT! Känns lika tillfredsställande varje gång. Som att ge vatten till en törstig.

Den här lilla rackaren använder jag på halsen och urringningen. Det är som en slags roll on med ett återfuktande serum för hals och dekoltage – Neck Fit Contour Serum.

Man rollar på här sättet. Och jag vet inte vad det är men duttandet och smörjandet är så himla trevligt?! Som när jag som liten lekte med mammas grejer i badrumsskåpet.

I ansiktet smörjer jag mig sedan med Smart Response Serum som jag tipsat om förut. Smälter in i huden – det säger bara slurp! Och därefter avslutar jag med samma återfuktande dagkräm som jag använder på morgonen (Super Rich Repair) eller om jag känner mig riktigt torr tar jag Moisture Melting Masque som jag också bloggat om förut. Den är så otroligt återfuktande att den behöver jag bara använda 1-2 gånger i veckan ungefär.

Och när allt det här är färdigt är min hy len som en babyrumpa och hela jag har liksom gått ner i varv.

Bra att veta är att Dermalogica till den allra största delen är veganvänligt. Produkterna är inte testade på djur och fria från artificiella färg- och parfymämnen, mineraloljor, lanolin, parabener, S.D.-alkohol och mikroplaster. Samtliga produkter är icke-komedogena. Det betyder alltså att de inte täpper inte till huden och framkallar pormaskar. Om du behöver hjälp med din hy skulle jag tipsa om att gå till en av Dermalogicas hudterapeuter – de kan utföra en facemapping på dig och hjälper dig att hitta produkterna som passar just din hy!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
30 juli, 2021

Tidigare i sommar skrev jag ju ett inlägg om att 2011 var året då allting hände för mig! Då jag sommarpratade, bloggen exploderade, jag började med TV, fick mitt första bokkontrakt, sa upp mig och startade mitt eget företag. Och såklart det mest omtumlande av all – blev mamma. Nu har det gått prick tio år sedan och jag tycker att det är spännande att kika tillbaka på det året ur olika perspektiv. Ett jag gärna vill lyfta är kläderna.

Min blogg började ju som en modeblogg och en gång i tiden lekte jag mycket med min stil och mitt utseende. De senaste tio åren har det väl dämpats betydligt men 2011 levde den inställningen fortfarande kvar. Här kommer en kavalkad av outfits med tio år på nacken. Minns du någon av dem!

Loppad klänning med palmer och rosa inåtböjd lugg. Lärde mig göra en sådan efter att jag utsetts till Sveriges Chichaste bloggare av tidningen Chic och make up artisten stylade mig så här. Så flickigt söt! Skulle inte se klok ut om jag försökte mig på det här idag, har jag en känsla av.

Clara i ljus gul sommarklänning lutar sig mot vitmålad vägg inomhus.

Drömmer om att komma i den här pärlan till klänning någon gång igen. Den är en total sommardröm! Älskar stylingen med den stora bullen på huvudet med scarf, den loppade Palmgrensväskan och ett par sandaler med hög klack.

Vid samma tillfälle som den gula klänningen köptes inhandlade jag också den här. Har för mig att jag köpte båda på Kupan i Umeå. Den här frisyren var tydligen återkommande och jag matchade mig randig med Bertil och ett par peeptoes i vitt skinn som jag köpt på någon rea. Skulle inte orka bära Bertil så här idag, direkt. Men han kan inom kort bära mig! Så lång har han blivit.

Åh när jag ser dessa bilder ser jag vilken himla ung mamma jag var. Bara 24 när Bertil föddes. Nätt och rynkfri och full av tillförsikt kring vilken bra mamma jag var. Mitt mammasjälvförtroende peakade nog där. Idag med tre barn med tre olika personligheter i olika åldrar känner jag mig mer otillräcklig.

Det var inte så lätt med kläderna i början när jag ammade. Minns att jag drog på mig den här och åkte hem till Elina men hade glömt amningskupor. Så mitt medan vi satt och åt spred sig två enorma mjölkfläckar över hela klänningen. Jahopp.

Det hände också att jag befann mig på stan och insåg att klänningen jag valt inte gick att öppna för att amma – utan att ta av sig den helt på överkroppen. Många panikslagna situationer där.

Den här tog jag en månad efter att Bertil fötts. En av de första gångerna i “finkläder” igen efter att ha gått i mjukisar i veckor. Älskade denna Gina Tricotkjol och toppen som egentligen är en klänning från H&M. Har kvar kjolen fortfarande – i gult och rött. Tror dock inte längre att den går igen i midjan…

Blir helt förtvivlad när jag ser den här bilden och inser att den underbara prickiga klänningen med krage skänktes bort i en utrensning. HEMSKA TIDER! Den skulle suttit perfekt nu, för jag minns att den var lite stor då.

Den här finns dock kvar. Har en stor grön rosett på ryggen men går inte att stänga i midjan. Sparar för barnbarn eller mina syskonbarn!

Verkade väldigt förtjust i snurrig kjolar 2011. Med perfekt längd som slutar under knäet. Särskilt ofta gick jag inte i klackskor men när det skedde dokumenterade jag.

Bodde för övrigt i den här Åhlenskoftan och svarta långkjolen. Hade många bra selfieväggar 2011 – då fanns det ännu inte en enda tapet i hela huset förutom i köket.

Trikkåkjol fast tight och den här blommiga toppen igen som jag fick av min syster. Så mjuk och urtvättad att den nästan blev snyggare av det!

Här samma topp tillsammans med en snurrig trikåkjol som var som en dröm för en öm kropp

Gud vad glad jag var! Jag, Jakob och Bertil hade det så fint tillsammans hans första år när vi båda var barnlediga och pusslade ihop allting tillsammans. Här hade jag på mig någon slags gammal städrock i fantastiskt print, och ett par gravidtights under vill jag minnas. Gravidtights med hög midja är minst lika sköna att använda när ungen är ute.

Det var mycket enbent poserande 2011

Och Bertil var med på de flesta bilderna

Ser ju ut som ett flickebarn. Orimligt att flickebarn själva ska få barn? Och wazzuuuup med golvtittandet på varje bild? Möt blick för tusan!

Älskade verkligen den här lilla ullklänningen som fick mig att känna det som att jag skulle börja skolan – med axelväskan och allt. Stickig som attan dock och trång så att inget annat plagg gick att klämma ner under för att dämpa klådan!

Gina Tricotkjolen igen och en body från Beyond Retro. Det var ju kul att få barn och plötsligt få lite mer bröst minns jag.

När jag ser alla bilder kommer jag ihåg alla snälla kommentarer. Man fick sådan OTROLIGA mängder bloggkommentarer på den tiden, när kommentarerna inte fördelades mellan blogg, insta, facebook, DMs mm mm. Men jag minns också kritiken och ifrågasättandet. Här bar jag en kjol över en baddräkt till stranden och jag minns att någon kommenterade att jag blivit så tjock. Och någon annan undrade försåtligt i samma inlägg om min son hade Downs syndrom, eftersom det såg så på bilderna. Jag minns det som att det var många tjuvnyp det där året.

En annan kommentar jag fick till en bild av mig och Bertil där jag skrev att skulle börja krypa vilken dag som helst var “Fast man brukar ju inte krypa redan vid 5 mån, snarare runt 8. Fast en del kan ju vara tidiga förstås. Vill du inte gå ner dina babykilon? Är det svårt? Amningen brukar ju göra att man rasar i vikt”. Hahaha, asså fy fan för folk ibland. Idag får jag nästan inga sådana småvidriga kommentarer, tack och lov.

Men käre tid så fin jag var med min blå sammetsvagn med prickigt foder och mina söta klänningar.

“-Ska du inte bli av med babykilona snart! Kan man få höra i sin blogg. Och då är det ju lätt hänt att man vill gå och dra något gammalt över sig. Så då gjorde jag det!

Så skrev jag under den här outfitbilden publicerad kort därefter. Jag minns det som att det “gamla” i det här fallet var de rutiga shortsen. Så glad för att jag åtminstonde verkade ta nålsticken med en klackspark.

Jeansjacka från högstadiet, gympaskor och omsydd 80-talsklänning jag lånade från min syster.

Den här svarta klänningen och ett helt gäng andra har jag fortfarande kvar men använder sällan då jag känner mig utklädd i svart.

Älskade den här med öppen rygg som jag fick låna från Anna. Ska höra om hon skänkt den eller hon har kvar den i någon låda någonstans.

Och det var den outfitkavalkaden det! Finns fler från 2011 om man orkar dyka djupt i arkivet.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
18 juli, 2021

Jag fick tillbaka den här loppisklänningen som varit på långlån hos min syster. Sist jag bar den var 2015. Men nu passar den igen och nu bor jag i den! Har så fin ringning med bra snurr i kjolen.

Knäppte outfiten hemma på pappas baksida. En gång var detta min vanligaste setting för outfits. Uppställd mot planket i mamma och pappas trädgård.

Mitt hår blir blondare för varje dag, benen allt mer brunbrända och ledighetskänslan intar axelområdet som nu sjunkit rejält. Så himla, himla härligt! Imorgon kommer min syster med familj och hälsar på och de får ju räknas som en av årets absoluta höjdpunkter.

Puss, puss.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
25 juni, 2021

Hoppas ni får en fantastisk midsommarhelg. I år firar vi i liten skala – behöver vila efter en veckas maratonjobbande. Planerar att spendera dagen på rygg i gräset med blicken fäst på molnen. Och är SÅ glad att äntligen få ha midsommarklänningen jag klickade hem redan i mellandagarna och som bara legat på vänt!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
20 juni, 2021

Aldrig känner jag mig så dramatisk som jag gör när jag är klädd i svart! I helsvart känner jag mig visserligen bara utklädd men i det här känner jag mig djärv. Hittade klänningen (ett gammalt felköp) oanvänd i en låda och plötsligt kommer jag i den. Och gillar vad jag ser!

Attityden fick jag på köpet.

Förresten innan någon fler frågar – ja jag har struma! Och ja, jag har koll på knölen och mina sköldkörtelvärden. Ingen behöver oroa sig även om jag uppskattar den vänliga omsorgen. Den här knölen började växa när jag precis fött Ulf och hela min kropp blev samtidigt knas och jag gick upp tio kilo på en sommar. Men nu håller den sig i schack och jag gör regelbundna undersökningar och har gjort flera biopsier på den.

Det enda som är störande med den är att den är så himla FUL! Överväger att operera bort den men är rädd för att behöva medicinera resten av livet, eller att mina stämband ska ta skada. Tills vidare står jag bara ut. Brukar alltid få massor av kommentarer om knölen när jag gör Susannes Skafferi och är i bild i fyra timmar. Så jag tänkte att jag säger det nu innan så behöver ingen undra!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
17 juni, 2021

Vissa saker vet man bara. Som att man vill bo längs en grusväg. Se horisonten från sitt köksfönster. Ha byxor med vida ben och en hund man kan ha okopplad.

Andra saker vet man inte alls. Som hur dålig man faktiskt var under graviditeten, att man kanske inte alls älskar lakrits längre eller att man skriker för mycket åt sina barn. Det är ingenting man planerar eller vill. Plötsligt en dag inser man bara hur det verkligen förhåller sig.

Vissa saker vet andra bättre än en själv. Att man är en sån som driver igenom det man bestämt sig för. Att man visst är bra på att lyssna. Att man ältar oförätter och att man är så pass dålig på att höra av sig att det egentligen inte är okej.

Ibland vet man mer än man själv förstår. Fattar ett beslut som går rakt mot ens vilja och längtan. Ja rakt emot ens förnuft och tro. Fattar det motvilligt och klentroget och upptäcker sedan att det var rätt. Fast det kändes fel, man inte hade lust och magkänslan sa nej.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.