Nu tänkte jag att vi ska hoppa tio år tillbaka i tiden och ta en titt på hur jag klädde mig 2015.

Några saker känns hopplöst daterade – medan vissa plagg fortfarande lever kvar i garderoben. Som den här kjolen, stövlarna och fårskinnspälsen som värmer så skönt.

2015 var Folke bara några månader gammal. Och jag var ohyggligt trött och utarbetad. Kämpade för att jonglera jobbet med bebisen och var aldrig riktigt mammaledig. Räckte varken till på jobbet eller som mamma.

Här matchar jag prickig bebis i alla fall. Fann denna vintageklänning på Judiths secondhand det året. Har kvar den i gareroben och använder flitigt, även om den är väl trång över mina biceps nu för tiden. På den tiden hade jag inga biceps.

Clara i röd prickig klänning och jeansjacka utomhus i trädgården.

Prickigt var mitt favoritmönster och jag bar det i alla former. Här en loppad prickig klänning och en jeansjacka som Sandra Beijer designat får JC. Helt perfekt! Synd att den är för trång idag.

Hade superkort page och stövletter var värsta grejen. Den här klänningen bär jag fortfarande ibland! Men helt annorlunda. Barbent till tygskor, som en sommarklänning.

Den här blommiga sommarklänningen bar jag också och den använder jag fortfarande, för den har sån förtjusande urringning.

Jag var tunn som en speta och sprang flera mil i veckan. Mådde ofta skit men var söt i diverse vintageklänningar. Som den här jag köpte och bar på bloggen redan 2008. På den här bilden sitter jag utanför Marstorp. Vi hade ju lördagsöppet i vår gårdsbutik och sålde grönsaker.

Wrapklänningar hade precis börjat bli på modet igen och som jag älskade den här av Camilla Thulin! Bar den ihop med en svart konstnärsrock.

Kappor med sjalkrage var högsta mode. Minns denna blå med värme. Så ledsen att jag skänkte bort den sedan! Hade gärna burit idag.

Bar också denna ljusgrå jämt och ständigt. Från Zara. Den finns dock kvar. Önskar att jag skänkt den istället!

Clara i grönskimrande silkesklänning med vitt mönster i tyget och kort ärm.

Körde på min naturliga hårfärg som egentligen är väldigt fin. Mörk på vintern och ljus efter sommarens blekande strålar. Tyvärr har jag så lent hår att om jag inte bleker eller behandlar det på något sätt så går det knappt att styla.

Sidenklänningen var ett loppisfynd. Ligger fortfarande i källaren men nu är den för liten. Sparar den till mina systerdöttrar!

Clara i vit fodralklänning som går till knäna. Står utomhus på gruset framför sitt hus.

Använde flitigt min mosters gamla studentklänning. Tror att det är mormor som sytt den. En sån smickrande modell. Bar den redan 2008, på min bästis dotters barnvälsignelse.

Den här röda klänningen var nyligen loppisfyndad. Så snygg över axlarna och perfekt längd. Används fortfarande ibland. Men den är snyggare till blont hår. Rött är blondinens bästa vän! Och jag har nästan slutat med rött sedan jag färgade mitt hår rött…

Älskar fortfarande denna blå klänning som närmast är självlysande.

Ser en skör och ung flicka som är nybliven tvåbarnsmamma och försöker hantera en karriär på samma gång. Utan någon som hjälper henne i företaget. Och utan några som helst strategier för administration, ekonomi och planering av arbetsdagarna.

Men nu skulle det ju handla om kläder och inte psykisk ohälsa. Maria Westerlind-klänningen nyttjades flitigt. Här tillsammans med en bolero. Känns sjukt daterat, men älskade klänningen.

Klädd i en svart vintageklänning. Bär sällan svart eftersom det är så dystert. Men gillar verkligen denna och bär den ibland.

Och den asymetriskt skurna pennkjolen från H&M var en återkommande favorit. Till slut var den så uttöjd i rumpan att den hamnade i soporna.

Svart polo är ett plagg jag aldrig skulle bära idag. Så dystert och hårt mot ansiktet. Men kolla så blond jag blir i slutet av varje sommar!

En citronsorbetfärgad favoritklänning med liten tyllunderkjol. Köpte redan 2008 och den har åkt in och ut ur garderoben sedan dess. Nu ligger den dock nedpackad. Efter varje graviditet har jag blivit allt bredare över revbenen tills det mesta nu är för trångt. Sörjer klänningen en smula.

Blått var en favoritfärg. När jag stylar klänningen idag har jag ofta något sportigt till. Som bara ben och converse. Eller något blaffigt smycken. Bar aldrig smycken på den här tiden. Stylade knappt mina outfits? Det var enklast möjliga. Klänning + sko = sant! Inte fult men trist.

Vi hade ett 300 kvm stort växthus på gården där vi odlade tomater. Jag bar storstövlar till sommarklänning. Den här modellen är helt underbar! Ett prov från Jumperfabriken som tyvärr aldrig togs i produktion. Försökte istället skapa något liknande för Miss Clarity, många många år senare.

Den här klänningen togs däremot i produktion. Den designade jag tillsammans med Jumperfabriken och sålde. Använder givetvis fortfarande! Otrolig kvalité!

Övade mig på jeans. Funkade när jag lekte Malin på Saltkråkan och bar stickad jumper till.

Eller rutig skjorta jag ärvt från mormor.

Chic i kimono, som morgonrock. Nöter fortfarande på den.

Och julklädd i rar jumper och rutig kjoll. Jumperfabriken-fan till 100 procent!

Som ett omslag till en gammal flickbok. Om man bytte ut datorn mot en skrivmaskin.

Stövletter var verkligen all the rage. Idag tycker jag att de ser ganska töntiga och små ut. Dagens stövletter är ju rena klumpfötterna i jämförelse! Perfekt pagelängd förresten.

Kort sagt var 2015 ingen höjdare stilmässigt. Inte för att de enskilda plaggen var fula. Den här vintageklänningen med rosett i ryggen var till exempel helt otroligt. Men jag hade så lite glädje i mitt liv under den här perioden. Och det avspeglas i hur jag (inte) lekte med kläder, hur jag lät bli att möta blick och bara ser sval och trött och lite vek ut på alla bilder. Tur att det nu har gått tio år sedan dess och jag är på en mycket bättre plats i livet.

Här är en blick i garderoben från 2011

Här är en blick i garderoben från 2013

Här är en blick i garderoben från 2014