Kategori: Claras mammaliv

Datumfilter

12 maj, 2023

Min Àlskling, du Àr som en ros
En nyutsprungen skÀr
Ja, som den vackraste musik
Min Àlskade du Àr

SÄ skaldade Taube till sin ros och sÄ skrÄlar jag till min lilla rosenknopp med de mjukaste pussarna.

28 april, 2023

-Mamma tÀnk att du har dokumenterat hela vÄr barndom? har barnen mer Àn en gÄng fascinerat konstaterat, dÄ vi blÀddrat i mitt arkiv och lÀst gamla inlÀgg tillsammans. Och dÄ blir jag sÄ glad. För tÀnk att det har jag!

Och idag tÀnkte jag skriva om att fota barn. Hur man gör alltsÄ. För frÄgan dyker ibland upp.

Den första och absolut enklaste grejen som mÄnga ÀndÄ glömmer, det Àr ju att gÄ ner pÄ barnens höjd. Det blir inte sÄ roliga bilder om man bara fotar hjÀssan pÄ barn. Nej, ner pÄ huk.

Ett annat vanligt fel som fotograf Àr att hela tiden vilja pÄkalla barnets uppmÀrksamhet, sÄ att de tittar in i kameran. Men dÄ fÄngar man dem ju inte i deras egna bestyr! Nej dÄ avbryter de leken och lÀgger fokuset pÄ mig med kameran. Precis det jag INTE vill ska ske.

Jag försöker fota barn som jag gissar att en naturfotograf fotar djur. In action i sitt naturliga habitat. Man försöker inte fÄ en vessla eller en björn att sÀtta sig till rÀtta och posa för kameran. Gör inte det med barn heller. LÄt dem leka och vara sig sjÀlva och fÄnga det som gÄr att fÄnga.

Och Àven om man inte fÄr med deras ansikten pÄ bild sÄ betyder det inte att man inte kan förmedla kÀnslan just dÄ.

Stilen jag fotar barn i har vuxit fram nĂ€r jag velat fĂ„nga mina egna barn pĂ„ bild – men Ă€ndĂ„ lĂ„ta dem vara egna individer. Fotografering med integritet. Barnen solar inte upp sig för att mamma ska ta en bild. Det Ă€r inte en massa poserande portrĂ€ttfoton.

Ansiktena kan vara bortvÀnda, kapade, tagna frÄn sidan. Att fÄnga kÀnslan i stunden Àr det viktiga.

Jag bÀr i princip jÀmt omkring pÄ min tunga systemkamera, för man vet ju aldrig nÀr fototillfÀllen yppar sig. Och det mÄste inte alltid bli skarpt eller perfekt ljus för att det ska bli bra. SinnesstÀmningar, energier och humör kan framtrÀda tydligt ÀndÄ.

Barn Àr ju sÄ underbara att fotografera, för till skillnad frÄn vuxna kontrollerar och behÀrskar de inte sitt minspel i nÄgon sÀrskilt stor utstrÀckning.

Och sÄ hittar de pÄ roligare saker. Fikapaus pÄ hjortronmyren, med starkt doftande skvattram instucken under mössan för att hÄlla myggen borta.

Barn kan konversera en varg

Testa ut hÄligheter i ett trÀd

Kyla skallen en kvalmig vÄrdag

Och anvÀnda sin gammor som tivoli

-Varför ser dina barn sÄ sura ut pÄ bild? skriver ibland nÄgon. Och det Àr en frÄga som verkligen vittnar om hur förljuget man vanligtvis portrÀtterar barn. De ska le och vara söta och möta blick. Men om man fotar barn som har fullt upp med att leka, med att skapa eller att fundera. DÄ fÄr man deras koncentrerade utseende. MÀnniskor som Àr koncentrerade ser ofta lite bistra och sura ut. DET Àr det normala. Det gÀller Àven för oss vuxna.

Men ibland kan man ju ha tur och fÄnga ett blitt leende.

GÀllande bildkompositionen fotar jag ofta rakt framifrÄn. Bron med barnen rakt framifrÄn, istÀllet för snett frÄn sidan.

Barnen som leker affÀr vid en bÀnk. Rakt framifrÄn istÀllet för frÄn sidan. Det ger ett lugn i kompositionen, som jag verkligen uppskattar.

Det Àr spÀnnande att fÄnga rörelse

Men ocksÄ humör. Lykke som försöker förhindra Ulf att krypa runt i en sotig eldstad. Han blev ganska arg pÄ sin kusin.

NÀr man dokumenterat sin vÀrld under sjutton Ärs tid sÄ utvecklar man ett bildseende. Man mÀrker nÀr fototillfÀllen uppenbarar sig och först dÄ drar man fram kameran.

DÀremellan kan den ligga bredvid en oanvÀnd.

Jag fotar varje dag, men det Àr bara en kort stund vid varje fototillfÀlle som kameran behöver vara framme. Jag Àr sÄ snabb! Och jag blir sÄ glad nÀr jag lyckas fÄnga nÄgot pÄ film, som kanske inte ens borde hÀnda.

Bild omöjlig att arrangera.

Inte en enda bild i det hĂ€r inlĂ€gget har tagits frĂ„n min egen höjd som ni mĂ€rker. Jag hukar stĂ€ndigt. Och ingen bild har tagits nĂ€r jag pĂ„ nĂ„got sĂ€tt kommunicerat med min energi att “nu Ă€r det dags att fotografera”.

Men ibland kanske man av nĂ„gon anledning behöver ge instruktioner till ett barn som ska fotas. Ge dĂ„ inte instruktioner kring hur det ska se ut – utan instruktioner som gör att barnet helt omedvetet ser ut som du önskar. IstĂ€llet för att sĂ€ga strĂ€ck pĂ„ dig sĂ€ger jag tĂ€nk att du Ă€r en ballerina eller tĂ€nk att du tĂ€nk att du ska gĂ„ pĂ„ lina. IstĂ€llet för att sĂ€ga dra bak axlarna sĂ€ger jag visa gladpricken! Gladpricken sitter mellan brösten ungefĂ€r och visar man fram den Ă„ker axlarna naturligt tillbaka. Och sĂ€g absolut inte Ă„t barnet att le. Det blir bara stelt och onaturligt. Du mĂ„ste göra dig förtjĂ€nt av nĂ„gons leende. SĂ€g eller gör nĂ„got roligt!

Och för att förekomma tvÄ andra vanliga frÄgor pÄ detta temat:

Jag fotar med en CANON EOS 5D Mark II. Och nÀstan alltid med objektivet Canon EF 85mm f/1.2L II USM. Men jag vill poÀngtera att en bra kamera inte behövs för att fota bra. Det som behövs Àr att öva upp ett bra bildseende! Jag spelar ju inte bÀttre pÄ en stradivarius Àn en skrÀllig gammal skolfiol om jag inte ens kan spela fiol frÄn första början.

Och hur jag resonera kring att fota och lÀgga ut mina barn i sociala medier har jag skrivit ett inlÀgg om hÀr.

12 april, 2023

-Jalleri-jalleri-juhooo! var det första jag hörde imorse. Hurtigt vrÄlat samtidigt som Ulf nöp tag i ena ögonlocket och drog det upp mot mitt ögonbryn för att undersöka om jag var vaken.

Vid det laget, ja.

Vad Àr det som gör att barn dras till sovande mammor med en magnetisk kraft? SÀrskilt om de sover pÄ dagen och stjÀl till sig nÄgra vÀl behövda minuters sömn. Direkt kommer de dÀr och puffar och drar och ska fÄ igÄng henne igen. Det Àr inte bara smÄ barn utan Àven stora.

-Sover du mamma? Mamma, mamma sover du?

SjÀlv har jag instinkten att beskydda alla sovande mammor. Behandlar dem som fridlysta djur som ska lÀmnas i fred. NÀr min syster somnar ifrÄn i min soffa pÄ jullovet slÄr jag vaktande lovar runt den och frÀser Ät alla barn som kommer i nÀrheten

-Men LÅT henne sova!!!

Instinktivt vet man att det mamman mest behöver Àr sömn. Och om hela familjen bara kunde sjÄ sig med att be om hjÀlp med att smöra mackan, leta fram en försvunnen strumpa eller avgöra om elefanter Àr tyngre Àn giraffer. Ja, dÄ skulle de fÄ en mycket snÀllare, gladare och tÄlmodigare mamma som belöning.

7 februari, 2023

I present förra Äret fick Bertil SkÀrmhjÀrna Junior och HjÀrnstark Junior. Böckerna har tagit det bÀsta frÄn Anders Hansens bÀstsÀljande böcker HjÀrnstark och SkÀrmhjÀrna och har med författaren Mats WÀnblads hjÀlp förpackats om i ett mer lÀttlÀst format som barn och ungdomar kan ta till sig. Jag har lÀst böckerna högt för storbarnen, vilket lett till mÄnga intressanta samtal.

NĂ€r jag lĂ€ste HjĂ€rnstark för första fick jag en sĂ€llan skĂ„dad trĂ€ningspepp och jag mĂ€rker att nĂ„got liknande har skett med barnen. De har blivit extra motiverade att trĂ€na och röra pĂ„ sig. Och pĂ„ köpet bli smartare, gladare och starkare – precis som bokens undertitel lyder

Böckerna berĂ€ttar pĂ„ ett enkelt, pedagogiskt och underhĂ„llande sĂ€tt om hur vĂ„ra hjĂ€rnor funkar, hur vi kan hjĂ€lpa dem pĂ„ traven och vad vi kan göra för att inte lĂ€gga krokben för dem. HjĂ€rnstark Junior har mer fokus pĂ„ hjĂ€rnan allmĂ€nt och pĂ„ hur trĂ€ning och motion kan hjĂ€lpa den – medan SkĂ€rmhjĂ€rna Junior har mer fokus pĂ„ skĂ€rmar, teknik och hur de pĂ„verkar vĂ„ra hjĂ€rnor. NĂ€r vi lĂ€st klart SkĂ€rmhjĂ€rna sa Bertil att han ville att deras skĂ€rmtid skulle halveras sĂ„ att det skulle bli lĂ€ttare att hinna med att göra andra roliga saker ocksĂ„. Inte bara fastna framför skĂ€rmen. SĂ„ dĂ„ gjorde vi det.

Böckerna har en rolig och lekfull formgivning, pedagogiska exempel och mÄnga smarta kom ihÄg och tipsrutor av olika slag.

SkÀrmhjÀrna erbjuder ocksÄ viktig kunskap till ungdomar som kÀmpar med studiemotivation, koncentration och sömnbrist.

Nu efter lÀsningen kÀnns det som att jag och barnen har mycket mer liknande referensarmar. Vi kan prata om vardagskonflikter pÄ ett annat sÀtt och förstÄr bÀttre varför vissa saker Àr viktiga. Som att lÀgga sig i tid om kvÀllarna. Eller varför det faktiskt Àr bra att cykla till skolan pÄ morgonen istÀllet för att fÄ skjuts. Och att skidtrÀningen inte bara Àr rolig utan ocksÄ ett jÀttebra sÀtt att hjÀlpa hjÀrnan att hantera skolans stress och press pÄ.

Och jag vill sĂ€rskilt tipsa om att lĂ€sa böckerna tillsammans med barn och ungdomar. För att kunna stanna upp och diskutera, förklara vissa begrepp, frĂ„ga vad barnen sjĂ€lva tror och diskutera olika lösningar. Jag hade Ă€lskat om en liknande bok fanns nĂ€r jag var tweenie – men nu Ă€r jag istĂ€llet glad att fĂ„ lĂ€sa den med mina barn. Hoppas DepphjĂ€rna ocksĂ„ kommer i en version för ungdomar. Den psykiska ohĂ€lsan Ă€r ju utbredd i den Ă„ldersgruppen sĂ„ dĂ€r hade det verkligen varit vĂ€lkommet med mer kunskap och handfasta rĂ„d.

HÀr finns fler tips pÄ böcker att lÀsa med barnen, som startar intressanta och viktiga samtal.

‱ annonssamarbete EGMONT ‱
23 december, 2022

Jag hade en enorm samling serietidningar som barn – dels de jag sjĂ€lv fick nĂ€r jag prenumererade men ocksĂ„ en hel bibba Bamse och Kalle Anka som jag Ă€rvt av mina storkusiner. Jag lĂ€ste massor och nĂ„gra av tidningarna finns fortfarande kvar och lĂ€ses av mina barn idag.

KÀnslan nÀr man fÄr hÀmta in senaste numret av favorittidningen Àr underbar. LÀsning för jullovet!

Fördelen med serietidningar Ă€r ju kombinationen av text och fĂ€rglada bilder – samt sidor indelade i rutor som gör lĂ€sningen enklare. Handlingen Ă€r ofta spĂ€nnande och man dras snabbt in i berĂ€ttelsen. Just Bamse Ă€r dessutom skriven med versaler sĂ„ den Ă€r lĂ€svĂ€nlig Ă€ven för de som precis knĂ€ckt lĂ€skoden.

Min upplevelse Ă€r att serietidningar sĂ€nker tröskeln till lĂ€sning. BĂ„de för den som vill men inte kan lĂ€sa sĂ„ bra – och för den som kan men inte vill.

Egmont har under mÄnga Är uppmuntrat till ökat lÀsande bland barn genom begreppet lÀskvarten! Att lÀsa en kvart om dagen har nÀmligen stor positiv effekt pÄ barns lÀsning. Och det behövs verkligen, för lÀsförstÄelsen bland Sveriges barn och ungdomar sjunker drastiskt.

God lĂ€sning Ă€r en viktig nyckel till kunskapsinhĂ€mtning – och sjĂ€lvklart en stor fördel vid allt skolarbete. Men dessutom Ă€r lĂ€sningen en kĂ€lla till glĂ€dje, Ă€ventyr och underhĂ„llning. SĂ„ fattig min barndom vore utan allt jag lĂ€ste mig till!

Mitt nyĂ„rslöfte för 2022 har som ni vet varit att lĂ€sa varje kvĂ€ll. Det har ocksĂ„ gjort att jag peppat mina barn att lĂ€sa mer. Men jag tror inte pĂ„ ett förĂ€ldraskap som gĂ„r ut pĂ„ att bestĂ€mma vad barnen ska göra – utan snarare att leda genom sitt eget exempel. Och istĂ€llet för att muttra nĂ„got om att barnen borde gĂ„ och lĂ€sa istĂ€llet för att sitta vid skĂ€rmen sĂ€ger jag

-Kan du inte komma och krypa ner hÀr i soffan med mig sÄ kan vi ligga skavfötters och lÀsa ihop?

Det gör hela skillnaden.

Kanske kan den hĂ€r lĂ€skvarten vara ett bra nyĂ„rslöfte för fler familjer dĂ€r ute? NĂ„got att göra tillsammans med sitt barn? För yngre barn kan man lĂ€sa högt – medan Ă€ldre barn fĂ„r lĂ€sa högt för förĂ€ldern. Eller sĂ„ ligger man helt enkelt bredvid varandra och myser med varsin egen tidning. Just regelbundenheten Ă€r i alla fall toppen för lĂ€sningen!

LÀs mer om LÀskvarten hÀr och ta del av fler tips kring barn och lÀsning

En prenumeration pÄ Bamse eller Kalle Anka Àr en perfekt present till ett barn du vill ge lite hÀrlig underhÄllning och samtidigt locka till mer lÀsning.

ERBJUDANDE

Just nu fĂ„r du 6 nr av Kalle Anka + pennskrin eller 6 nr av Bamse + Bamse julalbum för 159 kr (plus porto). GĂ„ in pĂ„ dintidning.se och ange kampanjkod underbaraclara 

13 november, 2022

Jag blev förvirrad nĂ€r Bertil förra Ă„ret pratade om “Jesuskonferensen”. Det tog ett tag för mig att förstĂ„ att han i sjĂ€lva verket menade julkrubban. Det finns mĂ„nga rara felhörningar i kyrkliga sammanhang och de kommer fram extra mycket kring jul och högtider. NĂ€r Folke var fyra ville han sĂ„ gĂ€rna Ă„ka med i luciatĂ„get och var sĂ„ besviken nĂ€r det aldrig dök upp pĂ„ förskolan utan man fick gĂ„ sjĂ€lv. Han som klĂ€tt ut sig till tĂ€rning och allt!

HÀr Àr nÄgra av alla gulliga felhörningar och missuppfattningar som strömmade in nÀr jag bloggade om det sist:

Min lillebror och jag trodde att det hette agentstjÀrnan. Vi sÄg nÄgon agentfilm pÄ 60-talet.

I vĂ„ras frĂ„gade en fyraĂ„ring mig “nĂ€r ska vi Ă€ta den dĂ€r Kristins himmelsfĂ€rs?”

Min son ville som fyraĂ„ring gĂ€rna vara ”Staffan Stallegren” i luciatĂ„get.

Jag trodde texten i NĂ€r juldagsmorgon glimmar lydde och “Gud i natten stimmar“, istĂ€llet för “Gud i nattens timmar”. Detta pga min farbror som brukade huta Ă„t oss kusiner med orden ”stimma inte!”

För nĂ„got Ă„r sedan julbakade vi pĂ„ förskolan dĂ€r jag jobbar. Jag sĂ€ger lussebullar och min kollega sĂ€ger lussekatter. Det naturliga blev att barnen sa “kattbullar” och det Ă€r sĂ„ vĂ€ldigt rart!

– Kan man heta Kvist i efternamn?
– Ja, man kan heta Gren, Bergqvist osv

– För Jesus heter ju det.
– Jesus?
– Ja, Jesus Kvist.

Min sexĂ„ring hade precis en liten teater hĂ€r hemma om Jesus födelse och död.. ”Jag vill inte bli korsad pĂ„ fĂ€rset! ”

“Vad heter den dĂ€r Jesuskvist i förnamn egentligen? sa en Ă€lskling i min familj

De sjöng ” det porlar i min sjĂ€l” i kyrkan och jag tyckte att det passade bra att sjunga pĂ„ pottan eftersom jag trodde att de sjöng “det porlar i min stjĂ€rt”

Jag trodde psalmen gick “HĂ€r ligger jorden” nĂ€r jag var liten. Som en platsbeskrivning.

Min lillasyster sjöng högt och tydligt “fĂ„ lysa in med hopp och strid, i varje hem och hus” pĂ„ ett luciaframtrĂ€dande för sisĂ„dĂ€r 20 Ă„r sedan. Det retar vi henne för fortfarande, givetvis.

Min son undrade:

Vem Àr getost?

-Hur menar du? Det Àr en slags ost?

-Nej nej, getost pÄ korset menar jag!

 NĂ€r min mamma var liten undrade hon vem hon var och varför man sjöng om “Hosianna Davidson”

NĂ€r vi sjöng psalmen MĂ„ne och sol med texten “Jesus, Guds son levde och dog” undrade min dotter “Vem Ă€r gutt?!

“Bereden vĂ€g för Herran, berg sjunken, djup stĂ„n op! Han kommer, han med fĂ€rjan…”

PĂ„ min dotters första söndagsskola frĂ„gades nĂ„gon: “Vet ni vem Lukas var?” Min tös rĂ€ckte upp handen och sa med stolt röst “Emils hĂ€st!

En gĂ„ng fick min kompis lillasyster följa med henne till Kyrkans barntimmar, som det hette pĂ„ sjuttiotalet.DĂ€r blev hon lite upprörd över att kyrkofröken pĂ„stod att Jesus som var starkast i vĂ€rlden.Hon visste ju sjĂ€lv att det var Pippi LĂ„ngstrump. Efter visst dividerande konstaterade lillasystern att “-DĂ„ fĂ„r vĂ€l du tro pĂ„ Jesus, sĂ„ tror jag pĂ„ Pippi LĂ„ngstrump.”

Min systerson trodde att hans pappa hade kÀnt Jesus eller Ätminstone trÀffat honom. Pappa var ju sÄ gammal


“Trygga rĂ€kan” istĂ€llet för “tryggare kan ingen vara”. Funderade aldrig över varför, accepterade det helt enkelt.

Jag trodde visan gick “lusse lelle, lusse lelle Ă€lvan Ă€ter före jul” istĂ€llet för “elva nĂ€tter före jul“
 kommer ihĂ„g att jag undrade varför Ă€lvan bara Ă„t dĂ„

 â€œMamma, nĂ€r ska vi göra sĂ„na dĂ€r fikon med ananas?” Hon menade att vi skulle sticka nejlikor i apelsiner till jul…

”Sov du lilla video-ugn!”

“Det Ă€r sant
 Santa Klas har sagt det!”

Jag ville Ă€ta “Smygande Petrus” till lunch. AlltsĂ„ Flygande Jakob.

Min svĂ€gerskas son sjöng inte ”Staffan var en stalledrĂ€ng, vi tackom nu sĂ„ gĂ€rna” utan ”Staffan var en stalledrĂ€ng, med katt och mus och hjĂ€rna”

‱ annonssamarbete BRIO ‱
10 november, 2022

TÄgbanan Àr en av vÄra bÀsta leksaker hÀr hemma. Den anvÀnds bÄde av treÄrige Ulf, ÄttaÄrige Folke och Bertil elva Är. Minstingen sitter helst och kopplar vagnar pÄ banan och lastar av och pÄ tÄgen. Medan Bertil och Folke anvÀnder rÀlsen för att bygga vÀrldar i sitt rum. Och dÀr fÄr alla deras andra leksaker ocksÄ ingÄ. Banan slingrar sig mellan egenbyggda kartonghus, plastdjur och hundra olika sorters smÄ gubbar. Ju lÀngre tÄgbana desto bÀttre.

Jag Àr gÀrna sjÀlv med och bygger med barnen och försöker se hur lÄngt och invecklat vi kan göra det innan det tar stopp. Jag blir som ett barn igen och kan inte hÄlla mig ifrÄn att lÀgga mig i hur det ska göras

-Ska vi inte försöka göra Ànnu lÀngre svÀng? RÀcker rÀlsen om vi anvÀnder bron? Vi borde bygga mer pÄ höjden!!!!

Sist suckade Bertil lite Ă„t mig.

-Vi mÄste inte maxa allt mamma!

Jag förvarar BRIO-banan i plastbackar nÀr den inte anvÀnds, sÄ att det Àr lÀtt att dra fram nÀr man vill bygga igen. Och ibland vill man ju faktiskt förvandla hela vardagsrummet till en enda tÄgvÀrld!

BRIOs klassiska tĂ„gbanor görs i FSC-certifierat boktrĂ€ med fina kvalitetsdetaljer. Och de Ă€r smĂ„barnssĂ€kra – innehĂ„ller inga lösa delar eller skadliga Ă€mnen som Ă€r farliga om smĂ„syskon suger pĂ„ eller stoppar i munnen.

Förra Ă„ret fick ju barnen nĂ„gra tillskott till sin tĂ„gbana med BRIOs senaste sortiment, bland annat med tĂ„g och ljudgrindar frĂ„n BRIO Smart Tech. Det Ă€r en ny generation BRIO-tĂ„g som kan köras pĂ„ batteri och Ă€ven kontrolleras via en app i telefonen. Man kan styra utrop, signaler och bestĂ€mma om tĂ„get ska backa, stanna, köra lĂ„ngsamt eller snabbt. Man kan ocksĂ„ programmera egna utrop. Det har Bertil och hans kompisar haft vĂ€ldigt skoj med! Men det finns sĂ„klart ocksĂ„ knappar ovanpĂ„ tĂ„gen för att starta dem – om man inte vill anvĂ€nda sin telefon alltsĂ„.

Ett nytt smart lok och nĂ„gra andra skojiga delar frĂ„n BRIO Smart Tech Ă€r en riktigt fin present som kan Ă„teraktivera en befintlig tĂ„gbana för ett lite Ă€ldre barn! SĂ„ blev det i alla fall hemma hos oss.

Men vĂ„r absoluta favorit Ă€r det hĂ€r skojiga Ă„ngloket. Vem har inte drömt om ett eget Ă„nglok som sprutar rök? Fullkomligt förtrollande! Nu Ă€r ju tĂ„get sĂ„klart batteridrivet – men genom att fylla vatten i loket bildas sval Ă„nga som ser vĂ€ldigt hĂ€ftig ut nĂ€r tĂ„get kör.

BRIO har lagom till Halloween dessutom lanserat ett spökhus med kusliga ljus och ljudeffekter. En konduktör som lyser i mörkret och ett ruggig spökskratt som hörs nÀr man kör genom huset.

Att bygga pĂ„ höjden Ă€r extra roligt – för man vill gĂ€rna upptĂ€cka hur lĂ„ngt tĂ„gen tar sig i brant nedförsbacke nĂ€r man ger det fart. SpĂ„rare det ur? GĂ„r det snabbare nĂ€r man lastar pĂ„ fler vagnar? Kan man fĂ„ de olika tĂ„gen att krocka?

Frakt och Berg-settet tar leken till extrema höjder. FrĂ„n de djupa grottorna i berget till helikopterplattan högst upp. Även det en nyhet i sortimentet.

Och den nyheten fastnade barnen lite extra för. Det Àr roligt med berg i olika höjder och att tÀnka ut hur man ska fÄ allt att hÀnga ihop.

Det fina med BRIOs tÄgset Àr att det kan byggas ut och varieras pÄ tusen sÀtt. Och att de sedan hÄller för att Àrvas i generationer. BRIO har faktiskt tillverkat kvalitetsleksaker i över hundra Är!

I det nya sortimentet finns Àven en jÀrnvÀgskorsning med grindar som öppnas och stÀngs. AnvÀnds det ihop med Record & Play-loket sÄ hörs spÀnnande ljudeffekter av stenras och jordbÀvningar. Och Àr grindarna öppna stannar loket och varnar med signaler och blinkande lampor.

Det finns sĂ„ mycket roligt att upptĂ€cka med BRIOS tĂ„gbanor. Men jag vill verkligen ocksĂ„ slĂ„ ett slag för att ha ordentligt med “vanlig” rĂ€ls. Och gĂ€rna nĂ„gon förpackning av sĂ„dana dĂ€r extra korta bitar och bitar som gör att man kan byta riktning pĂ„ tĂ„gbanan och bygga ihop rĂ€lsen pĂ„ fler sĂ€tt. Det Ă€r guld vĂ€rt för att göra byggandet sĂ„ fritt och kreativt som möjligt!

4 november, 2022

NĂ€r man har mĂ„nga barn kan det uppstĂ„ vissa…bildningsluckor. Det man berĂ€ttat för ett barn har man inte berĂ€ttat för ett annat och sĂ„ plötsligt stĂ„r man dĂ€r med ungar som inte vet nĂ„gonting om det mest basala. Extra tydligt blir det med barn nummer tre i ordningen. Nu Ă€r han visserligen bara tre Ă„r gammal sĂ„ Ă€n finns det hopp. Men ibland börjar jag undra….

Han har delvis förstÄtt det hÀr med hur barn blir till och att de vÀxer i magen. Men han tror att hela familjen Àr som en rysk docka. Ulf kommer ur Folke som kommer ur Bertil som kommer ur Jakob som kommer ur mig.

Det Àr faktiskt ganska vanligt att smÄ barn tror att den ena förÀldern Àr förÀlder till den andra. Ulf tror till exempel att jag Àr Jakobs mamma. Men ibland tror han Àven att Jakob Àr min pappa. SÄ det Àr svÄrt att fÄ nÄgon ordning pÄ hur det hÀnger ihop.

Han blev i alla fall otrolig besviken nÀr han fick reda pÄ att morfar var min pappa.

-Varför har alla egna pappor?! utbrast han desillusionerad och sjönk ihop med ansiktet i hÀnderna.

En dag nÀr vi körde förbi Essas uppfödares hus fick vi syn pÄ den tik som Àr Essas mamma. Ulf blev jÀtteförvÄnad

-Va, har Essa en hundmamma?!

-Ja, det Àr klart. Hur skulle hon annars ha kommit till? sa Bertil

-Hon kom ju ur mammas mage!

Vi kunde knappt hÄlla oss för skratt men för sÀkerhets skull frÄgade jag honom.

-SÄ du tror att jag ibland föder smÄ pojkar och ibland blir det hundar? Och sÄ fÄr man hÄlla tummarna och hoppas pÄ det bÀsta bara?

Ja, sa han troskyldigt och tillade sedan hoppfullt: Pappa sa att du skulle fÄ tre hundbebisar i veckan. Han lovade!

Ett nÄgot större barn i syskonskaran undrade vid ett senare tillfÀlle hur bebisar andas i magen. Efter att jag försökt förklara det hÀr med syre som transporteras via navelstrÀng och moderkakan blev han tyst en lÄng stund. Jag började nÀstan tro att han fattat.

-SÄ om nÄgon har en bebis i magen kan man hÄlla handen framför deras navel och kÀnna hur luften blÄser in och ut?

Det kan hÀnda att ett Ànnu större barn i syskonskaran dÄ vrÄlade

Det Àr vÀl ingen snorkel heller! IDIOT! och gjorde tidernas övertydligaste face palm.

‱ annonssamarbete Akademibokhandeln ‱
3 november, 2022

Nu inför lÀslovet nÀr kusinerna skulle komma pÄ besök, beslöt jag och syrran att vi skulle starta varje morgon med en lÀsstund. Ett bra och vilsamt sÀtt att börja dagen pÄ. Jag passade ocksÄ pÄ att hÀmta ett gÀng nya lÀskort till LÀsborgarmÀrket. Har du hört talas om det? Det Àr en riktigt bra grej tycker jag! SÄ hÀr gÄr det till:

  1. Skriv ut, eller hÀmta ett lÀskort i din nÀrmaste Akademibokhandeln.
  2. VÀlj böcker som passar barnets lÀsnivÄ.
  3. Efter fem lÀsta böcker belönas barnet med det vita LÀsborgarmÀrket, som hÀmtas gratis i nÄgon av Akademibokhandelns butiker.
  4. FortsÀtt lÀsa och samla alla tre fÀrger pÄ LÀsborgarmÀrket.

NĂ€r Bertil höll pĂ„ att lĂ€ra sig lĂ€sa introducerade farmor LĂ€sborgarmĂ€rket för honom – och nu Ă€r det Folkes tur.

Under lĂ€sstunden pĂ„ mornarna fĂ„r storbarnen lĂ€sa i sina egna böcker, nĂ„gon vuxen lĂ€ser för smĂ„barnen och nĂ€r alla fem kusiner Ă€r lugna kan de andra vuxna Ă€ntligen ocksĂ„ hinna lĂ€sa nĂ„gonting. Att göra det till en gemensam lĂ€sstund Ă€r bra. SĂ„ att man inte bara sĂ€ger Ă„t barnen att lĂ€sa – men sedan sjĂ€lv sĂ€tter sig med mobilen. För hur inspirerande Ă€r det?

Även hundar gillar lĂ€slov.

Folke Àr i den mest intensiva bokslukarÄldern och jag blir sÄ glad nÀr han vÀljer att lÀsa. Jag uppmuntrar och peppar och gör mysigt för honom.

-SÀtt dig du vid vedspisen sÄ ska jag göra eld och tÀnda ljus!

LĂ€sningen lossnade för honom i somras. En dag var han bara försvunnen och nĂ€r jag kom upp i sovrummet hittade jag honom nedkrupen i sĂ€ngen. Jag trodde att han var ledsen – men han lĂ„g och lĂ€ste!

Han hade pĂ„ eget bevĂ„g hĂ€mtat Max och Miniriddarna ur bokhyllan, blĂ€ddrat lite pĂ„ mĂ„fĂ„ och fastnat direkt. Den Ă€r nĂ€stan trehundra sidor lĂ„ng men han slukade alltihop och sedan lĂ€ste han den en gĂ„ng till. DĂ€refter lĂ€ste Bertil den och tyckte att den var lika bra. Boken Ă€r skriven i serieformat och den Ă€r tydligen vĂ„ldsamt skojig. Önskar sĂ„ att nĂ„got förlag kunde översĂ€tta fler titlar av Lincoln Peirce för jag tror att det hĂ€r Ă€r den enda som finns pĂ„ svenska och mina barn vill ju lĂ€sa mer…

Just nu lÀser Folke ocksÄ serien Amulett av Kazi Kibuishi. Den fick han rekommenderad av farmor som Àr lÄgstadiefröken och vet att mÄnga skolbarn brukar uppskatta den. Han Àr pÄ del tvÄ nu och tycker att den Àr ruskigt spÀnnande.

En god gÀrning och En ruggig historia med Tuffa gÀnget

NĂ€r jag hĂ€mtade lĂ€skorten pĂ„ Akademibokhandeln införskaffade jag samtidigt lite ny lĂ€sning. Har hört mycket gott om Tuffa gĂ€nget av Aaron Blabey sĂ„ jag valde de tvĂ„ första böckerna i serien. Tuffa gĂ€nget Ă€r en humoristisk serie om ett gĂ€ng vĂ€rstingar – Herr Varg, Herr Haj, Herr Orm och Herr Piraya som har tröttnat pĂ„ att alla blir rĂ€dda sĂ„ fort de fĂ„r syn pĂ„ dem. Nu vill de vara hjĂ€ltar, och det ska de bli genom att göra goda gĂ€rningar. Men det Ă€r lĂ€ttare sagt Ă€n gjort.

Sedan haffade jag första delen av Musse & Helium av Camilla Brinck som jag vet att mÄnga barn gillar att lÀsa. En myllrande fantasivÀrld fylld av humor, spÀnning och fÀrgsprakande miljöer. NÄgon som lÀst den tillsammans med sina barn?

Den började i alla fall farmor höglÀsa för barnen nÀr hon var hÀr sist.

Jag knep ocksÄ en liten pysselbok för Ulf att dona med. KlistermÀrken, fÀrglÀggning och smÄ knep och knÄp vi kan hjÀlpas Ät med.

Givetvis införskaffade jag ocksÄ lÀsning till mig sjÀlv. D e kroniskt av Carolina Ringskog Ferrada Noli. Den har ju fÄtt enormt fina recensioner och eftersom jag tyckte sÄ mycket om hennes förra bok Rich Boy hoppas jag att den hÀr ska vara lika bra!

Och sÄ kunde jag sÄklart inte motstÄ Liv Strömquists Astrologi. Med trÀffsÀkra och roliga seriestrippar om hur mÀnniskor av olika stjÀrntecknen Àr och beter sig. Fast jag inte tror pÄ astrologi det minsta skrattade jag högt nÀr jag lÀste KrÀftan och kÀnde igen min syster.

Mina bĂ€sta tips för att fĂ„ till lĂ€sningen hemma Ă€r att göra det till en gemensam sak. Vid lĂ€ggdags Ă€r det sĂ„klart ganska naturligt att man lĂ€ser högt för barnen. Men man kan ocksĂ„ bestĂ€mma en tid pĂ„ helgmornarna, en stund efter maten eller medan middagen Ă€r i ugnen – nĂ€r man lĂ€ser parallelt med barnen. Det Ă€r faktiskt supermysigt att ligga skavfötters i en soffa och lĂ€sa tillsammans med sina barn – fast ur varsin egen bok!

Har du nĂ„gra tips pĂ„ skojiga eller spĂ€nnande böcker för barn i lĂ„g och mellanstadieĂ„ldern tar jag tacksamt emot det. Är inte alltid sĂ„ lĂ€tt att veta vad i bokdjungeln som man ska satsa pĂ„.

Vill slutligen tipsa om att Akademibokhandeln har VĂ€ndagar mellan 28/10 – 6/11 dĂ€r alla medlemmar fĂ„r 20 % rabatt pĂ„ hela barnsortimentet! Bli medlem vettja! Akademibokhandeln har ju ett stort sortiment av bĂ„de böcker, pyssel, pussel och fina pennor.

30 oktober, 2022

Man mĂ„r aldrig bĂ€ttre Ă€n sitt sĂ€mst mĂ„ende barn. Det Ă€r en bitter medicin att svĂ€lja nĂ€r man blir förĂ€lder. Om nĂ„got av barnen Ă€r olyckligt Ă€r det vĂ€ldigt, vĂ€ldigt svĂ„rt att sjĂ€lv mĂ„ bra. Även om man mĂ„ste försöka för att lyckas balansera upp och hjĂ€lpa sitt barn.

Men det gÄr ju Ät andra hÄllet ocksÄ. Man kan snylta pÄ deras goda mÄende. PÄ deras glada humör, pÄ deras lÀttnad, pepp och glÀdje. Det Àr dÀrför julen Äterigen blir sÄdÀr förtrollande nÀr man firar med barn och fÄr uppleva deras kÀnslor. Och lÀslovet, om man har tur.

Idag donar jag pÄ hÀr hemma i lugn och ro. Vaknade med vÀldig ryggont igÄr och hade en riktigt vissen dag. Men idag har det onda lagt sig lite. Jag oljar in köksbÀnken och skyltar om pÄ diverse skÄp och hyllor. Och sÄ har barnen kompisar pÄ besök. De har suttit och ritat och varit ute i skogen pÄ upptÀcksfÀrd. Njuter sÄ mycket nÀr barnen gÄr rakt ut i skogen och hÀrjar i timmar. TÀljer, gör en brasa, bygger en koja. NÀr de har roligt, hÄller sams och försvinner in i en lek och glömmer tid och rum. DÄ kÀnner jag samma kÀnsla av tillfredsstÀllelse i mig sjÀlv.

Nu hör jag dock hur det springer i gruset utanför huset, sÄ bÀst att göra iordning lite lunch Ät allihopa sÄ att de kan fortsÀtta vara glada och nöjda. Och jag fÄr fortsÀtta snylta pÄ den kÀnsla.

13 oktober, 2022

Jag vinkade inte. Imorse nÀr jag skiljdes frÄn Ulf som ofta Àr ledsen vid lÀmnandet, sÄ bestÀmde vi att han skulle sÀtta sig i förskolans vink-fönster. SÄ att vi kunde vinka till varandra nÀr jag gick dÀrifrÄn. Och dÀr satt han och vÀntade och tittade pÄ min ryggtavla. Men jag var försjunken i mina egna tankar och glömde att titta upp.

Kom pÄ det nÀr jag var hemma igen och skulle koka kaffe. Som ett hugg i magen som fick mig att vika mig dubbel. Jag vinkade inte. Jag sa att jag skulle som tröst nÀr vi skiljdes Ät. Men jag drog bara upp kapuschongen och gick dÀrifrÄn.

Det Àr sÄ svÄrt att vara förÀlder. Lirka, locka, peppa och ingjuta mod. StÀndigt hÀrbÀrgera alla sina egna jobbiga kÀnslor och sin oro och istÀllet sÀtta pÄ en modig min. Försöka hinna se till alla barnens olika intressen och försöka rÀcka till. Ibland tror man att man har lyckats. Att man hunnit det man ska och tillgodosett allas behov. Inte glömt en gympapÄse, en puss, ett peppande ord, en frukt eller ett utvecklingssamtal. Och just dÄ nÀr man slappnar av en sekund sÄ faller man igenom som förÀlder.

Försöker tÀnka pÄ vad jag i alla fall gjorde den hÀr morgonen

För sjÀtte gÄngen förhörde jag Bertil pÄ glosorna. Vi har brutit ner det till mÄnga, korta övningstillfÀllen för att det ska bli uthÀrdligt och rimligt.

Satt med Ulf i soffan en stund och snusade honom i nacken. KlÀdde pÄ honom, gosade och blÄste varmluft pÄ magen.

HjÀlpte Folke ivÀg sÄ att han kunde fÄ cykla som han sÄ gÀrna ville, fast det egentligen var för kort om tid.

Peppade alla barnen att det nog blir en bra dag idag. Att solen verkar bryta genom molnen, att gympan sÀkert blir kul.

Ombesörjde att Àndra fritids-tid för storbarnen. De ville gÄ hem med kompisar istÀllet.

Dubbelkollade sÄ att alla fÄtt med sig sina tÀckbyxor i ryggsÀcken. Och den vindtÀta jackan och fingervantarna.

Flyttade över bilbarnstolen jag lÄnat frÄn Albin till rÀtt bil och la dit Ylva-Karins kvarglömda tÀckbyxor.

Strök med handen över kinden och smekte hjÀssan pÄ pojkarna för att ladda dem med kÀrlek innan vi skiljdes Ät.

Men jag glömde vinka.

Jag vinkade inte.

5 oktober, 2022

Jag fick ett DM frÄn Hanna som Àr gravid och som kÀnner sig nervös eftersom hon Àr först i kompiskretsen att bli mamma och dessutom en ung sÄdan. Hur ska hon tÀnka? Hur ska hon vÄga?

Jag fick barn nÀr jag var 24 och det Àr visserligen inte sÀrskilt ungt rent biologiskt, men i dagens samhÀlle rÀknas det nog som ungt. Och jag Àlskar att jag fick barn tidigt! TÀnk att nÀr jag fyller 42 har jag redan en artonÄring hemma? Hur coolt Àr inte det!

För mig har det ocksÄ varit himla hjÀlpsamt för mitt psykiska mÄende att fÄ barn. Jag tyckte Àrligt talat att det var rÀtt svÄrt att bli vuxen, sköta mina rutiner, hÄlla styrsel pÄ dygnet och fÄ saker gjorda. SÀrskilt med ett sÄ fritt och konstigt jobb som jag har haft. För mig var barn nÄgonting som skÀnkte stabilitet, normalitet, en rytm och en rutin jag sÄ vÀl behövde. Dessutom tvingade det mig ut ur min egen skalle. DÀr jag har alldeles för lÀtt att isolera mig och bli passiviserad av alla konstiga tankar.

Att vara en ung mamma har sÄklart sina nackdelar. NÄgra saker som ofta hÄlls fram Àr den sÀmre ekonomin, att mycket i ens liv fortfarande Àr sÄ flytande. Att man inte fÄtt leka fÀrdigt, Àr rastlös och kanske inte riktigt mogen ansvaret som följer med barn. Allt det dÀr kan jag instÀmma i. Men mognaden kommer ju snabbt med det ökade ansvaret. Och fördelen med att vara ung Àr ju att man Àr piggare, sannolikt mer flexibel mentalt och att man inte haft ett lÄngt, bekvÀmt vuxenliv som man kan jÀmföra det jobbiga smÄbarnslivet med. Man kÀnner inte till sÄ mycket annat och pÄ det sÀttet tror jag att anpassningen till att bli förÀlder kanske gÄr lÀttare?

Men jag skulle ljuga om jag inte tillstod att jag ibland kĂ€nt mig pĂ„ efterkĂ€lken gentemot jĂ€mnĂ„riga utan barn. Alla dinkisar som bara blir snyggare, som fortsatt trĂ€na, gĂ„ pĂ„ ansiktsbehandlingar, köpa dyra klĂ€der och göra bostadskarriĂ€r. Och jag som istĂ€llet blivit utammad, trött, lös i hullet, tappat hĂ„ret och Ă„ldrats tio Ă„r i förtid av dĂ„lig nattsömn. Det Ă€r klart att sĂ„nt kan kĂ€nnas. Å andra sidan planerar jag att vara mitt frĂ€schaste jag vid fyrtio – och dĂ„ har ju mĂ„nga av mina vĂ€nner precis intrĂ€tt i smĂ„barnsĂ„ren. SĂ„ i slutĂ€ndan gĂ„r det nog pĂ„ ett ut för oss allihopa.

Skulle jag ge ett rĂ„d till en ung mamma sĂ„ Ă€r det att hitta andra unga mammor att umgĂ„s med. Eller Ă„tminstone en annan. Jag Ă€r SÅ tacksam att min bĂ€sta vĂ€n och min syster fick barn ungefĂ€r samtidigt som mig. För det gjorde att jag fick dela upplevelsen med nĂ„gon. För i övrigt har jag verkligen hĂ„llit barnpratet till ett minimun med mina tjejkompisar. Har typ aldrig tagit med mig barnen nĂ€r vi ska ses, inte pratat mycket om dem med barnlösa kompisar och rent generellt gjort mitt moderskap till en vĂ€ldigt liten del av min identitet i det sociala umgĂ€nget. Jag har inte velat vara en sĂ„dan dĂ€r hopplöst ointressant mamma som bara bryr sig om bebisen. Men samtidigt har man ju ett behov av att fĂ„ vara just den dĂ€r mamman ibland. Som tur Ă€r har jag haft den hĂ€r plattformen dĂ€r jag verkligen fĂ„tt skriva av mig om moderskap, graviditet, barnuppfostran och allt sĂ„nt som rört sig i huvudet under de senaste Ă„ren.

Att ha fĂ„tt barn tidigt har skyndat pĂ„ mitt mognande och kanske Ă€r det dĂ€rför jag arbetat och umgĂ„tts med sĂ„ mĂ„nga som varit Ă€ldre Ă€n mig? Erica, Annakarin, Susanne, Malin….listan bara fortsĂ€tter. Hade jag inte fĂ„tt barn sĂ„ tidigt hade jag nog kanske varit lite för barnslig?

Nu med tre barn kan jag ibland haja till och bli imponerad av mig sjÀlv. Att jag skapat alla tre, tar ansvar för dem i min vardag. Skickar till skolan, följer till optikern, gÄr pÄ kvartsamtal. Och att jag har lyckats med detta i elva Ärs tid? Vilken jÀdra bedrift! Att fÄ barn har inte varit ett karriÀrshinder utan det som gjort karriÀren möjlig. För genom moderskapet har jag fÄtt en helt annan sjÀlvdisciplin, blivit bÀttre pÄ att planera, bÀttre pÄ att arbeta nÀr luckor vÀl ges. Jag har blivit blödig till tusen och samtidigt vÀldigt mycket tuffare. Och sÄ har jag ju fÄtt umgÄs med de tre personer jag Àlskar mest i hela vÀrlden under sÄ hÀr mÄnga Ärs tid. Vilken livskvalitet!

Slutligen vill jag bara pÄminna om att vare sig man Àr en ung mamma, gammal mamma eller ingen mamma alls. SÄ kan livet bli bra pÄ mÄnga olika sÀtt. Det finns inte en rÀtt vÀg att ta, dÀr alla andra Àr fel. TvÀrtom Àr du redan pÄ den rÀtta vÀgen. Din egen unika. Och Àven om det kÀnns lÀskigt och stundtals obegripligt att man ska klara av utmaningarna som kommer i ens vÀg. SÄ gör man det ÀndÄ. Man klarar det och klarar det och klarar det igen.

Det kommer gÄ jÀttebra att bli mamma Hanna! Grattis till dig!

6 september, 2022

IgÄr hade jag en underbar arbetsdag. Fick mycket gjort och var riktigt effektiv. Jag lyckades till och med laga mat i god tid för att vi skulle hinna Àta innan Ulf rÄkade somna i soffan. NÀr han somnar innan middagen Àr han vaken hela kvÀllen och vi behövde ju kvÀllen för att fÄ tid att lÀsa lÀxorna. Men nÀr jag skulle ta stekpannan med pastasÄsen frÄn spisen lossnade handtaget sÄ att hela pannan snurrade runt och middagen hamnade upp och ner pÄ trasmattan i köket.

Jag förvĂ„nade mig sjĂ€lv med att börja stortjuta. Jag som aldrig grĂ„ter blev helt utom mig av denna förlorade middag. Jag som gjort Bertils önskemat och allt! FĂ„tt receptet frĂ„n farsan och specialhandlat fast jag egentligen inte hade tid. Det blev bara skit, skit, SATANSJÄVLAHELVETESSKIT med alltihop.

Och det blev dÄligt med ork till lÀxlÀsning den kvÀllen. Somnade sent gjorde jag ocksÄ eftersom jag var uppe och packade trÀningsvÀskor och plockade och höll pÄ. InsÄg att vi har TRE tandlÀkartider för barnen och en tid hos optikern denna vecka. Hur ska man ens ha tid att jobba dÄ? Jag lyckades i alla fall ringa och trolla sÄ att tvÄ av barnen kunde dela pÄ en tid, sÄ dÀr sparade jag in tre extra mil i bil.

Men ombokningen av tandlÀkartiderna betydde att jag fick fara hemifrÄn klockan sju imorse. Storebror skulle ha matsÀck till en friluftsdag och jag hade tvÄ trötta smÄbrorsor i slÀptÄg. Det var en stressad mamma med hÄret pÄ Ànda som sladdade in hos tandlÀkaren tre minuter efter utsatt tid. Snabb undersökning av bÄda barnen sedan tillbaka hem och lÀmna glatt storbarn och ledset smÄbarn pÄ förskolan och sedan direkt in till stan för en arbetsintensiv skrivdag. Min enda oas i denna ökendag har varit tanken pÄ att fÄ en timmes lunchtrÀning med min PT. Att jag har varit klok och fredat en stund för mig sjÀlv.

Lycklig över att ha bockat av allting pĂ„ listan satte jag mig pĂ„ mitt favoritcafĂ© med min macka och mitt kaffe. Äntligen frukost. DĂ„ slog det mig plötsligt att trĂ€ningsvĂ€skan stĂ„r kvarglömd i hallen hemma. SjĂ€lva anledningen till att jag stressat, bokat om tider, trixat och och Ă„kt in till stan istĂ€llet för att jobba hemma. SjĂ€lva den anledningen Ă€r nu borta.

Att vara förĂ€lder Ă€r att kĂ€mpa hĂ„rt för att trolla, trixa, fixa och möta alla andras behov. HĂ„lla i handen och peppa och övertyga barnen om att Jo det kommer gĂ„ – du kommer att klara det. Och man sĂ€ger det lika mycket till sig sjĂ€lv som till barnen. Och sedan nĂ€r man trollat och trixat och fixat sig blĂ„ sĂ„ stĂ„r man Ă€ndĂ„ dĂ€r med lĂ„ng nĂ€sa och har rört ihop det. FĂ„r skeda pastasĂ„s frĂ„n trasmattan och Ă„ka hem frĂ„n stan i oförrĂ€ttat Ă€rende.

Nu ska jag dricka upp min latte och sedan gÄr jag hÀrifrÄn.

30 augusti, 2022

SĂ„ hĂ€r sĂ„g vĂ„r groventrĂ© ut i slutet av sommarlovet. Vi har kommit och gĂ„tt, packat upp badklĂ€der, haft nattgĂ€ster, lĂ€mnat vĂ€skor ouppackade, haft renoveringsprojekt igĂ„ng…och ja dĂ„ blir det sĂ„ hĂ€r.

Skillnaden nu mot för förut Àr att det i alla fall gÄr att stÀda. Eftersom lÄdorna, korgarna och förvaringssystemet finns dÀr. SÄ Jakob tog barnen till stan och jag fick underbart ljuvlig egentid för att ta tag i skiten. Ja alternativet Àr ju att ta tag i skiten med tre barn hemma och dÄ Àr detta helt klart att föredra.

TvÄ timmar senare sÄg det ut sÄ hÀr. Fick sÄn energi av att det gick sÄ snabbt sÄ sedan fortsatte jag in i kÀllarförrÄdet dÀr det ocksÄ rört ihop sig senaste mÄnaderna. Barnen har varit i lÄdorna och rivit ut och letat saker. Grejer har lastats in utan att nÄgon sorterat rÀtt pÄ dem. SÄ jag gjorde ett ryck Àven dÀr och det gick ganska fort Àven om det sÄg hemskt ut. Finns det bara ett system i grunden sÄ gÄr ju allt att fÄ ordning pÄ.

Och sedan nÀr jag fÄtt upp farten kunde jag inte lÄta bli att ta tag i förvaringssektionen utanför badrummet pÄ ovanvÄningen. Den sektionen stÀdades senast pÄ jullovet vill jag minnas och lÄdorna med plÄster var fulla med tamponger och i tandkrÀmslÄdan lÄg det hundgodis blandat med torrschampo, nycklar till sommarstugan och recensionsex av böcker.

Ja ni förstÄr. SÄ jag fortsatte stÀda, rensa och sortera dÀr.

Men nÀr jag stÀdat och rensat och sorterat i nÀstan sju timmar hade jag ÀndÄ inte kommit till mitt slutmÄl. NÀmligen mitt kontor. DÀr det stÄtt grejer kvar sedan i maj. Saker jag inte hann stÀda undan dÄ eftersom det var sÄ mycket jobb. Och som jag inte orkat stÀda under sommaren eftersom jag velat vara ledig. Och nu en vecka efter detta stÀd-il har jag fortfarande inte orkat ta itu med det. Vi fÄr se nÀr orken rÀcker sÄ lÄngt.

Det hĂ€r Ă€r -som ni mĂ€rker – inget inlĂ€gg om hur förtrĂ€ffligt vi har det utan om hur svĂ„rt det Ă€r nĂ€r en stor och ganska stökig familj ska försöka hinna leva, arbeta, ha ett socialt liv och Ă€ven vila mellan varven. Och med tanke pĂ„ det Ă€r jag sĂ„ sjukt nöjd över att jag lagom tills skolstarten lyckades:

Prova ut höstjackor till barnen och hÀnga bort det som blivit för smÄtt.

Hitta ny passande storlek pÄ höstjackorna i kÀllarförrÄdet.

Prova ut gamla höstskor och hittat ny, korrekt storlek till alla barn.

GrÀva fram alla regnstÀll och stövlar och packa med extraklÀder till Ulfs lÄda pÄ förskolan

Hitta fingervantar och tunna mössor och ulltröjor.

Tömma och rengöra alla ryggsÀckar och dessutom hitta igen en försvunnen lÄnebok frÄn skolan.

Ni som Ă€r pedanter har ingen aning om vilken bedrift det hĂ€r Ă€r. Men ni andra normala mĂ€nniskor kan ge mig stĂ„ende ovationer, tack. KĂ€nner mig sĂ„ glad över att vara en mer samlad förĂ€lder med koll pĂ„ lĂ€get Ă€n jag nĂ„gonsin varit förut. Övning (och maaassor av förvaring) ger tydligen fĂ€rdighet.

Snart ska jag ta itu med kontoret. Lovar

23 juli, 2022

Vilken evig tur att storpojkarna kommer hem igen imorgon. Hur trött jag Ă€n kan bli pĂ„ stojet, det stĂ€ndigt pĂ„gĂ„ende stöket och att behöva finnas till hands för sĂ„ mĂ„nga – sĂ„ saknar allting lyster och glans nĂ€r de inte Ă€r hemma. Jag tröstar mig med Ulf förstĂ„s, men ett barn rĂ€cker inte lĂ„ngt nĂ€r man Ă€r van att ha tre. Det Ă€r sĂ„ tyst i trĂ€dgĂ„rden, det hörs inga snabba steg i trappen, ingen ljudbok sent frĂ„n pojkarnas rum (ja de har Ă„tergĂ„tt till att sova skavfötters och lyssnar varje kvĂ€ll). Det hörs heller inga höggljudda skĂ€mt eller upprörda brĂ„k och ingen nynnar nonstop och trummar pĂ„ allt vid middagsbordet.

Tur att de kommer hem och fyller gÄrden med sitt buller.

NÀr det bara Àr Ulf hemma sÄ hÀnger han mig i kjolarna och pratar sÄ klokt och roligt och anvÀnder ord jag inte vet var han lÀrt sig

-Är du medveten om att jag vill gĂ„ och lĂ€gga mig mamma?

-Är du galen i huvudet mamma?

-Jag Àr orolig att trÀffa kusinerna. Lykke Àr nog besviken, sÀger han och ler stort.

Jag tror varken att han vet vad orolig eller besviken betyder – men han sĂ€ger det med sĂ„dan övertygelse att han lurar bĂ„de mig och sig sjĂ€lv. Men det Ă€r inte bara fina, svĂ„ra ord som kommer ur munnen pĂ„ honom

-What the fuck, sÀger han ibland tankfullt för sig sjÀlv och jag mÄste gömma ansiktet i handen för att inte bryta ihop av skratt. Ett uttryck han snappat upp hos storebrorsan som i sin tur sett det hos nÄgon youtuber. Ingen av dem vet vad det betyder. Ibland sÀger han -What the fisk istÀllet. Eller -What the hello.

Jag uppmuntrar variationerna pÄ temat.

Jakob har gjort en grind i fÄrhagen sÄ att Ulf kan krypa in dÀr pÄ egen hand.

En dag var han försvunnen men jag hittade honom lÀngst ner i fÄrhagen dÀr han smÄpratade med Lille PÀrsson.

Dessa underbara fÄr. Har aldrig varit med om nÄgra finare. De kommer galloperande mot en nÀr man gÄr in i hagen och har inget emot en treÄrings kramar.

Vi har röjt massa sly för att ge dem mer bete, men snart behöver vi utöka hagen.

Till lunch varje dag fĂ„r Ulf en ljummen varmkorv som han Ă€ter utan bröd och bara doppar i lite ketchup. Det Ă€r sĂ„ skönt att inte behöva tĂ€nka lĂ€ngre Ă€n sĂ„. Och till mig sjĂ€lv gör jag en stor sallad med allt gott jag hittar i trĂ€dgĂ„rden. Försöker hĂ„lla fast vid mina goda matvanorna frĂ„n den hĂ€r vĂ„ren. Även om semesterns alla lockelser gör det svĂ„rare.

Ulf gillar att fÄ vara med och göra saker pÄ riktigt. Som att baka till Folkes kalas.

Födelsedagsbarnet som Àr den mest krÀsna i familjen har bestÀllt en tÄrta utan grÀdde, utan marÀng, utan marsipan men med choklad. Dock fick det inte vara en chokladtÄrta. Och ingen glasstÄrta. SÄ nu gjorde jag en chokladbollstÄrta. HÄller tummarna för att det ska falla matkritikern pÄ lÀppen.

Till alla andra gÀster blir det en vanlig grÀddtÄrta, samt dessa kokosflarn med punschfyllning

Och bÄde citronstubbar och chokladkakor. Kanske bakar jag ocksÄ en seg vinbÀrskaka imorgon.

Otaliga Ă€r klĂ€dbytena varje dag. FrĂ„n klĂ€nning, till shorts, till piratdrĂ€kt, till nakenfis med slĂ€ngkappa – och skelettdrĂ€kt med lösnaglar.

Till min oerhörda glÀdje fÄr jag ocksÄ testa dem och sedan provklösas.

-BÀttre kan en mÀnniska nog inte ha det, tÀnker jag nÀr jag stannar upp och kÀnner efter.

12 juli, 2022

Jag tĂ€nker ofta pĂ„ hur tacksamt det Ă€r att som kvinna och mamma rĂ„ka vara genuint intresserad av sĂ„nt som kvinnor och mammor förvĂ€ntas vara intresserade av. Det Ă€r ju jag pĂ„ en rad omrĂ„den och det gör att jag fĂ„r oförtjĂ€nt mycket beröm. Ibland Ă€ven med ett lite plĂ„gat tonfall över att jag Ă€r sĂ„Ă„Ă„Ă„ duktig som ordnar med fika och festligheter och sĂ„nt…hur ooorkar du?

DĂ„ vill jag bara hojta STOPP och pĂ„peka att jag inte alls Ă€r vidare “duktig”. Jag rĂ„kar bara gillar att dekorera och göra vackert runtomkring mig och mitt kĂ€rlekssprĂ„k Ă€r dessutom tjĂ€nster. DĂ€rför vill jag alltid bjuda mĂ€nniskor jag Ă€lskar pĂ„ mat och göra trevligt för dem. Ordna kalas och fixa fina skolavslutningar och baka tĂ„rta och sĂ„nt. Att jag gör det sĂ„ pass noga och hĂ€ngivet Ă€r ju för att jag tycker att det Ă€r kul och tillfredsstĂ€llande. Jag fattar ju att det för tex mina barns rĂ€kning skulle rĂ€cka om jag gjorde typ 40 procent av det jag gör nu. De resterande 60 procenten gör jag för mitt eget höga nöjes skull!

Men det Àr sÄ lÀtt att framstÄ som en sÄn himla bra och duktig mamma nÀr ens intressen rÄkar vara den typen som premieras nÀr man Àr mamma!

Det finns dock gott om andra förĂ€ldragrejer som jag inte gör sĂ„ bra men som kanske inte mĂ€rks utĂ„t. Ta en sĂ„dan dĂ€r sak som att ta barnen pĂ„ trĂ€ningen, stĂ„ och sĂ€lja varmkorv pĂ„ nĂ„gon match eller ordna skjutsgrupper för laget. Jag tackar Gud för att inget av mina barn har visat nĂ„got intresse för lagsport eftersom det skulle vara fruktansvĂ€rt för mig att behöva engagera mig pĂ„ den fronten eller anpassa vĂ„rt familjeliv efter nĂ„gon fotbollscup. Men jag inser ocksĂ„ att de som Ă€r bĂ€st pĂ„ sĂ„nt Ă€r de förĂ€ldrar som samtidigt sjĂ€lva tycker att det Ă€r kul. De Ă€r inte ovanligt “duktiga” för att de gör det – de hĂ„ller faktiskt ocksĂ„ med sitt sjĂ€lvförverkligande. Duktig Ă€r vĂ€l i sĂ„dana fall fotbollsmorsan som orkar baka en tĂ„rta och hĂ€nga upp ballonger fast kalas Ă€r det trĂ„kigaste och jobbigaste hon vet?

Jag tycker att vi alldeles för ofta jĂ€mför vĂ„ra svagaste sidor med andras starkaste sidor. Det Ă€r vĂ€l rimligare att (om nĂ„got) jĂ€mföra sig med de som Ă€r ungefĂ€r lika intresserade och kunniga som en sjĂ€lv? Jag jĂ€mför tex inte hur kunnig och flitig jag Ă€r pĂ„ att trĂ€na – med hur kunnig och flitig min man Ă€r. För dĂ„ skulle jag ju jĂ€mt kĂ€nna mig sĂ€mst. Han har trĂ€nat regelbundet sedan han gick i högstadiet och Ă€r dessutom utbildad fysioterapeut. Jag jĂ€mför istĂ€llet med hur jag var för tvĂ„ Ă„r sedan (ointresserad, svag och otrĂ€nad) och med det i Ă„tanke Ă€r jag pĂ„ en rĂ€tt fantastisk plats nu!

Genom att ha rimliga mĂ„lsĂ€ttningar och jĂ€mföra mig med rĂ€tt personer behöver jag inte kĂ€nna mig som en dĂ„lig mamma nĂ€r jag tar barnen till skridskorinken och fumligt snörar pĂ„ dem skridskorna och med stor svĂ„righet spĂ€nner hjĂ€lmarna rĂ€tt. Just dĂ„ Ă€r jag faktiskt som allra duktigast – Ă€ven om ingen annan nĂ„gonsin berömmer mig för just den delen av mitt förĂ€ldraskap.

19 juni, 2022

Jag har lÀst sÄ mycket om #swedengate som blev viralt för nÄgra veckor sedan. Om nÄgon mot förmodan missat uppstÄndelsen sÄ handlar det om ett svenskt fenomen som nu fÄtt internationellt spridning och som diskuteras (ganska upprört) av mÀnniskor vÀrlden över: Det handlar om att mÄnga svenska barn fÄr/har fÄtt vÀnta pÄ rummet hos sina vÀnner medan familjen i frÄga Àter middag. Jag har lÀst och jag har tÀnkt och jag har gÄtt och grubblat vÀldigt mycket. SÄ förlÄt om jag nu Àr allra sist pÄ bollen. Men jag kan bara inte lÄta bli att skriva nÄgra rader.

Jag vÀxte upp i ett villakvarter dÀr mina lekkompisar bodde ett eller tvÄ hus ifrÄn mig. Det var mer regel Àn undantag att man gick hem nÀr kompisarna Ät middag. För att man skulle Àta hemma hos sig sjÀlv. Ibland fick jag sitta pÄ rummet och vÀnta pÄ min kompis men dÄ var det oftast för att jag redan hade Àtit hemma hos mig och kom mitt i deras middag. Ibland fick jag vÀnta pÄ rummet för att jag helt enkelt inte fick frÄgan av förÀldrarna om jag ville Àta. Minns inte att det var nÄgon stor grej överhuvud taget. Tog aldrig illa vid mig eftersom det var kulturen i vÄrt kvarter. Jag minns dock en kompis familj som dessutom hade regeln att man inte ens fick vÀnta pÄ rummet utan var tvungen att vara utomhus för att inte störa barnens matro. Ja i efterhand tycker jag att den detaljen Àr knÀpp. Men det var inte nÄgot jag led av som barn.

Ibland blev jag bjuden pĂ„ middag av kompisens förĂ€ldrar och dĂ„ tvingades jag alltid att ringa hem först och frĂ„ga om det gick bra att jag Ă„t dĂ€r. Mamma och pappa kunde ju ha planerat nĂ„got annat och det vore oartigt att mata mig om mina förĂ€ldrar satt hemma med middagen och vĂ€ntade. Ganska ofta nĂ€r jag blev bjuden pĂ„ middag sĂ„ minns jag det som obekvĂ€mt. NĂ„gon hade en strĂ€ng pappa som mest muttrade, eller en elak tonĂ„rssyster som satt och blĂ€ngde pĂ„ en. Och hemma hos nĂ„gon annan serverade de alltid sĂ„ konstigt kryddad mat. Om nĂ„gon kompis brukade fĂ„ sitta och vĂ€nta pĂ„ mitt rum medan jag Ă„t minns jag inte. Jag tror det? Det var ju sĂ„ “man gjorde”.

Är det nĂ„got jag Ă€r uppvuxen med sĂ„ Ă€r det att inte hamna i tacksamhetsskuld hos nĂ„gon.

Jag uppfattade det aldrig som att det var av snĂ„lhet jag inte fick mat hos andra. TvĂ€rt om handlade det om att visa respekt. Inte snylta. Inte ligga nĂ„gon till last. Är det nĂ„got jag Ă€r uppvuxen med sĂ„ Ă€r det att inte hamna i tacksamhetsskuld hos nĂ„gon. Man ska klara sig sjĂ€lv. Och jag minns det som att det fanns en Ă€ngslighet kring mĂ„ltiderna “inte ska ni mata mina barn inte – det ordnar vi minsann sjĂ€lv”. Och det var inte bara i min familj utan bland alla. Fck jag följa med en kompis familj pĂ„ utflykt hade jag med mig egen matsĂ€ck och egen glasspeng. Det var sjĂ€lvklarheter.

Allt det hĂ€r som folk Ă€r sĂ„ upprörda över Ă€r alltsĂ„ en naturlig del min barndom. Det betyder dock inte att jag sjĂ€lv fortsatt göra pĂ„ samma sĂ€tt. För mig Ă€r det sjĂ€lvklart att göra mat till alla barn som leker hĂ€r. Jag skulle aldrig komma pĂ„ tanken att lĂ„ta nĂ„gon vĂ€nta pĂ„ rummet eller gĂ„ hem för att Ă€ta. Det skulle heller inte gĂ„ – för hĂ€r Ă€r det betydligt lĂ€ngre mellan husen och skulle en kompis behöva gĂ„ hem för att Ă€ta middag skulle den inte orka komma tillbaka sen. Och tar vi med oss barn pĂ„ utflykt Ă€r det sjĂ€lvklart att de Ă€ter vĂ„r medhavda matsĂ€ck och sjĂ€lvklart betalar vi eventuella glassar. Och det omvĂ€nda gĂ€ller nĂ€r mina barn hĂ€lsar pĂ„ hos sina kompisar. Men sĂ„ lever vi ocksĂ„ i en helt annan tid.

Jag tycker till exempel att det Àr mysigt att Àta med mina barns kompisar. Att fÄ sitta och prata och lÀra kÀnna dem bÀttre. Jag upplever ocksÄ att jag har en mycket nÀrmare relation till mina barns kompisar Àn vad jag minns att nÄgon kompis förÀlder hade till mig. Undrar vad som Àr hönan och vad som Àr Àgget?

Det Àr spÀnnande att sÄ mÄnga reagerar starkt pÄ att barn fÄr vÀnta pÄ rummet nÀr kompisens familj Àter. Det visar verkligen att just just gÀstfrihet vid middagsbordet Àr en stolthet i mÄnga kulturer. Det tycker jag Àr fantastiskt! Men i Sverige finns ju andra saker som ocksÄ Àr fantastiska. Till exempel har vi en stark föreningsidrott dÀr förÀldrar trÀnar andras barn ideellt i fotboll, innebandy och allt möjligt annat. SÄ att mÄnga fler barn har möjlighet att vara med. Och sÄ har förÀldrarna skjutsgrupper till olika fritidsaktiviteter och turas om att baka och stÄ pÄ matcher och sÀlja fika för barnens rÀkning. Jag tycker mig se medmÀnsklighet och omtanke om andras barn överallt.

Att vÀnta pÄ rummet nÀr nÄgon Àter Àr inte det vÀrsta som kan hÀnda ett barn.

Att vĂ€nta pĂ„ rummet nĂ€r nĂ„gon Ă€ter Ă€r inte det vĂ€rsta som kan hĂ€nda ett barn. DĂ€remot kan jag beklaga den hĂ€r starka “klara sig sjĂ€lv-kultur” som jag Ă€ndĂ„ tror att beteendet kan vara ett tecken pĂ„. En kultur som Ă€r utbredd i Sverige. Att aldrig ligga nĂ„gon till last. Att inte hamna i tacksamhetsskuld. Att aldrig göra sig beroende av nĂ„gon. Men den kulturen beror ju pĂ„ att vi under lĂ„ng tid haft ett sĂ„nt starkt socialt skyddsnĂ€t. Och det Ă€r ju i grunden nĂ„gonting vĂ€ldigt bra. Även den Ă„ttioĂ„ring som inte har nĂ„gon slĂ€kt som tar hand om den kan överleva. Även den kvinna inte har sin mamma som hjĂ€lper till och passar hennes barn kan yrkesarbeta eftersom vi har fungerande förskolor.

Men det som gÄr förlorat nÀr vi inte Àr beroende av varandra Àr kanske en nÀrhet? Det Àr svÄrt att komma nÀra nÄgon som aldrig visar nÄgot behov av en. Som aldrig ber en om nÄgon tjÀnst, vill ha hjÀlp med barnpassning eller nÄgonting annat praktiskt. Och dÀr har jag sjÀlv tÀnkt vÀldigt aktivt pÄ hur jag vill leva mitt liv. Att jag vill göra upp med den dÀr sjÀlvstÀndigheten. Jag vill vara mer beroende av andra. Jag vill stÄ nÀrmare andra vuxna. Jag vill samÀga fler Àgodelar. Jag vill att mitt skafferi ska stÄ öppet för grannen att förse sig ur nÀr de glömt köpa hem mjöl. Jag vill vill vill ha en ökad nÀrhet och en ökad gemenskap. För jag tror att det finns vÀrden som gÄr förlorade annars. Och Àven om jag verkligen vill fortsÀtta ha ett starkt skyddsnÀt frÄn samhÀllets sida vill jag samtidigt ocksÄ vara en mÀnniska som Àr en del av fastlandet och inte en isolerad ö. Jag vill vara en mamma som alltid stÀller fram extra tallrikar vid middagsbordet. Men framförallt en mamma som sitter ner, tar sig tid och lÀr kÀnna barnen.

‱ annonssamarbete Förpackningsinsamlingen ‱
16 juni, 2022

En av barnens sysslor hĂ€r hemma Ă€r att gĂ„ ut med soppĂ„sarna och kĂ€llsorteringen. I garaget har vi vĂ„r egen lilla Ă„tervinningsstation dĂ€r vi förvarar vĂ„ra anvĂ€nda förpackningar medan vi vĂ€ntar pĂ„ att köra till Ă„tervinningen med dem. Det Ă€r bra av flera anledningar – för nĂ€r barnen blir pysselsugna gĂ„r de ut hit och hĂ€mtar material att bygga med. Kartonger att förvandla till slott och glasburkar att göra ljuslyktor av.

Men det Àr inte alltid sÄ lÀtt att veta vilket material en förpackning Àr gjord utav. Ska den metalliskt glÀnsande chipspÄsen sorteras i metallkÀrlet eller i plast? Ja, sÄnt behöver man lÀra sig.

Om du Ă€r en av alla svenskar som kĂ€llsorterar kĂ€nner du kanske igen FTI? Det Ă€r loggan pĂ„ som syns pĂ„ alla Ă„tervinningsstationer. Förpackningsinsamlingens (FTI) ansvar Ă€r nĂ€mligen att samla in hushĂ„llens förpackningar för Ă„tervinning runtom i landet. Och de vill att vi ska bli Ă€nnu bĂ€ttre pĂ„ att kĂ€llsortera vĂ„ra förpackningar sĂ„ att de inte hamnar i soppĂ„sen – gĂ€rna redan frĂ„n tidig Ă„lder. Och den önskan hĂ„ller jag verkligen med dem om. Det Ă€r klokt att redan frĂ„n barnsben sluta betrakta förpackningar som avfall – utan istĂ€llet förstĂ„ vĂ€rdet av Ă„tervinning.

DĂ€rför har FTI tagit fram MaterialvĂ€rlden – ett pedagogiskt material för barn i förskoleĂ„ldern som pĂ„ ett enkelt och roligt sĂ€tt fĂ„r lĂ€ra sig om kĂ€llsortering och Ă„tervinning.

I MaterialvĂ€rlden bor materialisarna Ploppa, Prasslis, Flirp, BĂ„nk, Klirr och Kras som visuellt liknar symbolerna pĂ„ Ă„tervinningskĂ€rlen och samtidigt lĂ€r barnen vad de gillar att Ă€ta för material och hur olika material ska sorteras. 

PĂ„ hemsidan kan man lĂ€ra sig Materialisarnas lĂ„t “Ett hungrigt gĂ€ng” och dansen som hör till.

Man kan ocksÄ lyssna pÄ och blÀddra i boken om Materialisarna och spela sorteringsspelet dÀr man fÄr mata Materialisarna med olika förpackningar och upptÀcka vad de gillar och inte. Ulf var vÀldigt fascinerad och skrattade högt nÀr Prasslis matades med en chipspÄse och krÀktes. Han gillar ju bara tidningar!

Jag lĂ€t alla barnen spela och det var faktiskt förvĂ„nansvĂ€rt klurigt för dem. För vad Ă€r egentligen en kaviartub gjord av? Den Ă€r fĂ€rgglad som nĂ„got av plast och böjbar som ett grovt papper. Den kan vĂ€l inte vara av metall? Är inte metall hĂ„rt?!

Dessutom finns det i MaterialvÀrlden en hel del pyssel, knep och knÄp att ta del av. Man kan göra sina egna pins, spela fyra i rad eller skriva ut och fÀrglÀgga de olika figurerna

Mina barn gick genast loss med mĂ„landet. Men tro inte att de gick med pĂ„ att mĂ„la figurerna i “rĂ€tt” fĂ€rger – nej de ville göra allting efter eget huvud.

VĂ€ldigt uppskattat hos barnen!

Och eftersom att jag vet att jag har mÄnga förskolelÀrare bland mina lÀsare kan jag ocksÄ tipsa om att MaterialvÀrlden ocksÄ har gratis material riktat just mot förskolans verksamhet. Underlaget Àr framtaget för att tidigt vÀcka ett intresse för Ätervinning och pÄ sÄ vis skapa ett engagemang för miljöfrÄgor.

Visste du förresten att om alla Ă„tervann sina kapsyler sĂ„ skulle det rĂ€cka till 3 400 nya bilkarosser. Varje Ă„r. Det visste i alla fall inte jag innan jag utforskat MaterialvĂ€rlden med mina egna barn. Gör det du med i sommar – en perfekt sommarlovsaktivitet!

7 juni, 2022

Har du nĂ„got tips om samtalsĂ€mnen med barn, nĂ€r fantasin tryter? Kanske göra en lista? 

SĂ„ skrev lĂ€saren Mea nĂ€r jag nĂ€mnde hur mycket jag uppskattar att sitta och prata med mina barn och deras kompisar. SjĂ€lvklart kan jag göra det. Men först nĂ„gra ord sĂ„dĂ€r i allmĂ€nhet om att “prata med barn”.

Jag har funnit att det viktigaste för att ha bra samtal med barn Àr att prata med dem pÄ liknande sÀtt som jag gör med vuxna. Jag lyssnar pÄ vad de sÀger, stÀller följdfrÄgor och visar medkÀnsla. Men visar inte stark oro och upprördhet över vad som berÀttas. Som förÀldrar tror vi ofta att vÄr uppgift Àr att lösa barnens problem sÄ fort de upplever nÄgot som Àr knepigt, svÄrt eller gör ont. Det Àr det inte. VÄr viktigaste roll Àr att lyssna, visa medkÀnsla och framförallt visa barnet att man har tilltro till dess förmÄga att klara sig.

NĂ€r min son berĂ€ttar om en kompis som alltid ska tĂ€vla och jĂ€mföra sig sĂ„ kan jag sĂ€ga att jag upplevt precis samma sak och intyga att det Ă€r vĂ€ldigt irriterande. Och sĂ„ funderar vi lite tillsammans pĂ„ hur man kan förhĂ„lla sig till det – kanske utan att ens komma pĂ„ nĂ„gon bra lösning. ÄndĂ„ kĂ€nns det lite lĂ€ttare efterĂ„t. Precis som nĂ€r man delar nĂ„got med vilken vuxen vĂ€n som helst.

HĂ€r Ă€r nĂ„gra samtalsstartare som fĂ„r igĂ„ng barnen kring middagsbordet bra mycket effektivare Ă€n frĂ„gan “Hade du det bra i skolan idag?”

“Var det nĂ„gon som var brĂ„kig i skolan idag? Som var extra skojig? Var det nĂ„got ni skrattade Ă„t pĂ„ lektionen? Sa nĂ„gon nĂ„gonting tokigt”

“Tycker du att det Ă€r trevligt nĂ€r ni Ă€ter lunch eller Ă€r det skrĂ€nigt? Jag tyckte alltid att det var sĂ„ högljutt i matan nĂ€r jag gick i skolan”

“Kan du inte berĂ€tta nĂ„got av det du lĂ€rt dig idag? Fick ni veta nĂ„got nytt om stormaktstiden? Jag kommer inte ihĂ„g nĂ„gonting av det dĂ€r”

“Hur brukar det vara pĂ„ lektionerna egentligen – vĂ„gar alla i klassen rĂ€cka upp handen? JassĂ„ inte – Ă€r han alltid sĂ„ försiktig sĂ€ger du? Och vĂ„gar du sjĂ€lv rĂ€cka upp handen dĂ„? “

Ibland berĂ€ttar jag nĂ„gonting om mig sjĂ€lv som kan vara intressant pĂ„ riktigt – dĂ€r vi kan mötas pĂ„ samma nivĂ„ och diskutera. HĂ€romdagen sa jag

-Usch vad jag Àr nervös, snart ska jag göra Susannes Skafferi igen och det Àr ju sÄ pirrigt.

-Men mÄste du göra det dÄ mamma?

-Nej jag mÄste inte men jag VILL. För det Àr ju ocksÄ roligt. Och dÄ vill jag inte att mina rÀdslor ska bestÀmma över vad jag ska göra. Det vill jag ju kunna bestÀmma sjÀlv!

Och sÄ kommer vi in pÄ ett lÄngt samtal om vad man kan göra nÀr man Àr rÀdd men ÀndÄ vill vÄga nÄgot. Och om olika gÄnger man egentligen inte vÄgat men gjort det ÀndÄ. Ett vÀldigt fint samtal men ocksÄ ett tillfÀlle att visa mina barn nÄgot om hur jag hantera rÀdslor och osÀkerhet. (Obs sÄklart ska vuxna inte dela upplevelser som blir emotionellt betungande för barnen eller stjÀl fokuset frÄn dem. Man fÄr vara klok och anvÀnda sitt omdöme.)

Man kan ocksÄ chocka barnen med att berÀtta hÀpnadsvÀckande saker, rolig fakta eller osannolika sammantrÀffanden.

“Hah, jag kom precis att tĂ€nka pĂ„ nĂ€r jag och pappa var i Indien och jag gick pĂ„ toaletten och hittade en jĂ€ttestor krabba i toalettstolen” eller “Har ni hört om nĂ€r morfar hittade en huggorm i sin gummistövel” eller “Det hĂ€r pĂ„minner mig om den dĂ€r gĂ„ngen det blev sĂ„ hiiiimla pinsamt nĂ€r jag var pĂ„ konfirmationslĂ€ger?”. Sedan kan man spinna vidare hur lĂ€nge som helst pĂ„ alla konstiga saker man upplevt, lĂ€skiga djur man sett och alla pinsamma grejer man rĂ„kat göra. Ögonen brukar vara stora som tefat och barnen frĂ„gar, skrattar och skriker ibland rakt ut i fasa över att nĂ„gon kan vara sĂ„ pinsam som just deras mamma. Mycket underhĂ„llande för samtliga.

BlogglĂ€saren Elin tipsar i kommentarsfĂ€ltet om att köra TvĂ„ riktiga och en luring. DĂ„ fĂ„r alla berĂ€tta tre saker var om sin dag. TvĂ„ saker som hĂ€nt och en som bara Ă€r lur och sedan ska alla gissa vilken som Ă€r luringen. Detta gör Elin vid middagsbordet med sin 8-Ă„ring och 4-Ă„ring. “Mycket uppskattat av alla och tydligt att barnen har mycket mer spĂ€nnande dagar Ă€n oss vuxna
”

20 maj, 2022

Vaknade innan vÀckarklockan ringde 06.20 imorse. Varm sol i ansiktet. Knöt pÄ mig gympaskorna och tog med mig Essa ut pÄ en ensam promenad över Äkern innan Ulf vaknade. Det Àr bara vi hemma nu för storbarnen Äkte till Stockholm med farmor igÄr och Jakob Àr kvar i Spanien nÄgra dagar till.

Jag Àr sÄ glad över att ha fÄtt vara sjÀlv med barnen i tvÄ veckor. Jag var vÀl inte överlycklig nÀr Jakob behövde ta det hÀr jobbet men jag mÀrker sÄn enorm skillnad nu nÀr Ulf lugnat ner sig och blivit lite förstÄndig och storbarnen Àr sÄ duktiga och hjÀlpsamma. Vill bara vara i deras nÀrhet, gosa med dem, lyssna pÄ dem, skoja, prata och givetvis tjata en hel del.

Jag tycker det Ă€r fint att kunna dela pĂ„ sig som familj ibland. BĂ„de att man kan dela upp barnen mellan sig sĂ„ att man kan anpassa aktiviteterna för respektive Ă„ldrar bĂ€ttre. Men ocksĂ„ som förĂ€ldrar – att inte behöva sitta ihop jĂ€mt. I vĂ„ras var jag ju borta tvĂ„ veckor nĂ€r jag opererade mig och i höstas var jag med min syster pĂ„ en elva dagar lĂ„ng skrivarvecka i vĂ„r stuga. Nu Ă€r Jakob borta i drygt tvĂ„ veckor. Och det gĂ„r bra. Det Ă€r till och med riktigt trevligt.

Och nÀr det blivit kvÀll och jag torkat diskbÀnken, plockat upp frÄn golvet, dammat duken pÄ köksbordet, Essa har blivit rastad och alla barnen sover. DÄ kÀnner jag mig sÄ förnöjd och glad över hur jag fick ihop dagen helt sjÀlv!

Sök pÄ underbaraclaras.se

KundtjÀnst

Har du frÄgor kring din order eller nÄgot annat som berör min butik, vÀnligen hör av dig till:

Eller anvÀnd formulÀret nedan.