I onsdags disputerade min kära syster Anna Lidström efter fem års hårt akademiskt arbete, i ett ämne som hon dock arbetat med mycket längre än så. Ja faktiskt ända sedan hon stod och grävde i mormors gamla klädkistor efter något att sy om.
Annas avhandling heter Remake: Design Foundations och utforskar konstnärliga metoder för att redesigna befintliga kläder och textilier. Annas expertisområde är ju mode – men metoderna hon funnit och utarbetat går att applicera på alltifrån arkitektur till konst.
Så vansinnigt stolt över min storasyster! Textilindustrin står ju för ungefär 10% av de globala koldioxidutsläppen och fast fashion-industrin är en riktigt svinig affär. Vår klädkonsumtion i väst leder till enorma landfills i länder som Indien, Chile, Benin och Ghana. Områden fulla av västvärldens gamla utsorterade kläder som bara blir liggande i naturen och släpper ut mikroplaster och kemikalier som så småningom hamnar i haven.
Senast idag var det ju en stor granskning i Aftonbladet, av H&M och hur deras “återvinning” av plagg i butik egentligen går till. Genom att gömma airtags i tio plagg inlämnade till H&Ms egna klädinsamlingar och sedan följa deras resa runt världen kan Aftonbladet visa att plaggen som skulle återvinnas (och säljas i butik igen om möjligt) under våren istället rest ett och ett halvt varv runt jorden. För att slutligen hamna på några av världen största dumpingplatser för textil.
En glädjande nyhet är dock att EU i veckan ÄNTLIGEN drivit igenom en ny lag som innebär att vi från och med 2025 inte längre kommer kunna exportera vårt textila avfall till andra länder utan tvingas ta itu med det på hemmaplan. Det kommer bli väldigt intressant att se vad som händer när Sverige inte längre kan dumpa sin skit i fattiga länder. Jag hoppas att textila jättar som Lindex, Kappahl, H&M, Cubus, Indiska och alla andra hundratals klädmärken får lite eld i baken med den nya lagen. För jag vet att viljan finns hos några av dem – men kunskaper saknas fortfarande.
Jag hoppas och tror att min systers avhandling och konstnärliga forskning på området kan vara en pusselbit i hur designers och klädföretag kan arbeta framöver – med att redesigna och ta han om sitt eget textila avfall.
Så häftigt att det intresse min syster haft sedan barnsben – av att vrida och vända på material, sy om och remakea – nu resulterat i en avhandling på temat. Ni förstår att jag är stolt som en tupp, va?
Så blev det fredag och farmor tog tåget från stan och kom och hälsade på.
Jakob gjorde tacos, som han nästan alltid gör på fredagar. Jag har insett att tacos är godare utan bröd och med alla ingredienser blandade i en enda grisröra. Så det äter jag. Ber om ursäkt till alla kräsmagade.
Essa skötte städjobbet exemplariskt efteråt
Och jag var tvungen att dokumentera det fina kvällsljuset.
Till fredagsmys drog vi för mörkläggningsgardinerna i teverummet och så kröp vi ner framför Kullamannen. En urläskig barn- och ungdomsserie från sextiotalet. I svartvitt och ganska långsamt tempo till en början. Men sedan blir man fast och då kan man inte sluta. Tipsar om att både denna och Kråkguldet finns på Öppet arkiv.
På lördagsmorgonen drack jag kaffe länge, bloggade och åt frukost långsamt. Men Ulf drev ut stackars farmor för att leka. Barnens kompis Dahlia kom förbi och de övade bågskytte tillsammans!
Vilken dag som helst är ALL snö borta nu. Det sista lagret är så tunt. Och i rabatterna har det kommit upp både krokus och blåsippor.
Jag hoppade i mina arbetskläder och sedan gick jag ut i trädgården.
Albin och jag skulle nämligen plantera om våra sådder och så nytt. Samt ta hand om våra övervuxna tomater som såg så ledsna ut. Med sig hade han Ada, Ylva-Karin och Klas.
Och våra barn fick också hjälpa till. Särskilt Bertil var peppad för han och jag har ett gemensamt odlingsprojekt i sommar. Han vill ju bli självförsörjande och bo helt ensam lååååångt ute i skogen när han blir stor (tycker att vi bor alldeles för urbant) så nu vill han lära sig allt om odling.
Först fick vi sila den klumpfyllda jorden genom korgen, ner i skottkärran.
Albin visade barnen hur de skulle så och de petade ner frön så noggrant och försiktigt och märkte upp lådorna.
Men Klas somnade ifrån alltihop.
Älskar våren när det är full aktivitet på gården. Jakob bytte till sommardäck. Någon granne kom förbi och surrade, Emil kikade in och lämnade tillbaka vår takbox, barnens klasskompisar var ute och cyklade runt byn och stannade till och pratade en stund. En annan red förbi på sin häst. Farmor lekte med småbarnen. Liv och rörelse och levande landsbygd!
Vi fick besök av tonåring från granngården också. För hjälp med att montera studsmattan igen efter vintern. Vi brukar överlämna det till en duktig ungdom som vill tjäna en liten slant.
Och så SKÖNT att den utmärkta barnvakten studsmattan nu är på plats igen. Barnen blev helt vilda.
Vi blev helt trötta och fick ta lunchpaus.
Fast när krafterna återvänt hjälpte Albin mig att stängsla om till fåren efter vintern. De går nu i en ganska liten hage och ska så göra tills det hunnit växa upp lite grönt.
Bertil inspekterade arbetet
Sedan fick alla barn i uppdrag att samla ihop kvistar och grenar från vår skog och förbereda för en Valborgsbrasa.
De var riktigt duktiga, så idag kommer matlaget till vårt ringa tjäll för att fira Valborg! Och jag tänkte nu skynda mig ut i trädgården för att göra lite vårfint. För just nu ser det förfärligt ut där. Men jag vill att det ska vara förfärligt fint! Hörs senare.
Så fort jag lägger ut bilder på att jag är ute i skogen och promenerar kommenterar folk och undrar om jag inte är rädd för björn och älg och sånt? Nej, rädd är jag aldrig (var däremot alltid rädd för män när jag bodde i stan). Älg har jag träffat på många skogspromenader och jag har stor respekt för dem – men aktivt rädd är jag inte. Däremot brukar jag ofta sjunga och hojta när jag är ute och promenerar. För att förvarna eventuella djur. Är inte så sugen på ett nära möte.
Men nu bor det en björn uppe i skogen bakom vårt hus. I den skogen där jag brukar promenera. En björnmamma med ungar. Vi har märkt ibland när vi är ute med Essa att hon signalerar vilt. Hon ger ifrån sig mörka gurglanden och grymtanden och blir alldeles stissig. Men inte på det sätt som hon reagerar när hon vädrar rådjur och blir exalterad. Utan hon blir liksom arg. Först hittade Emil björnspillning, sedan hörde grannar ovanliga och konstiga läten från skogen. Och en sen kväll när Albin körde hem från bastun såg han något konstigt lufsa över vägen, som han tänkte måste vara grannens Leonberger på rymmen. Men nu har man alltså sett en björnmamma med ungar.
Jag är fortfarande inte rädd när jag går ut. Men jag tänker mig för och har instruerat barnen att leva om allt vad de kan när de är uppe och leker i skogen (en helt överflödig instruktion för de lever alltid om allt vad de kan). Jag funderar också på säkerheten för våra får som ju går ute. Men framförallt tycker jag att det är så otroligt spännande att bo med vilda djur inpå knuten!
Jag uppskattar dem allihop. Rävarna, rådjuren, hararna och bävern som bor nere i ån och fäller träd. Jag uppskattar falken, örnen och tranorna. Jag uppskattar älgarna och björnarna och att livet verkligen känns i en när man bor på landet!
Förra veckan läste jag en glädjande nyhet. Nämligen att hushållen dragit ner sin elförbrukning med hela 18 procent i september jämfört med samma månad i fjol. Det är något som på ett tydligt sätt minskar risken för så väl elbrist som pristoppar. En färsk studie av Energiforsk visar att om hela Europa minskar sin elförbrukning med 10 % så kan elpriset halveras från dagens nivåer. Därför behöver vi alla ta ett gemensamt ansvar. Och om vi i Sverige minskar vårt elbehov hjälper vi också Europa att minska sitt gasberoende – för då kan vi exportera mer av vår (oftast) förnybart framställda el!
Jag blir hoppfull av att se att vi är beredda att förändra våra vanor. Även jag har förändrat mina. En konkret skillnad den här hösten är att vi har sänkt inomhustemperaturen hemma. Samtidigt köpte jag ett par varma ulltofflor och ett par mjukisbyxor av ull som jag har hemma till vardags – och nu märker jag inte ens temperaturskillnaden. Det “ingreppet” i min bekvämlighet hade jag kanske inte övervägt om vi inte uttryckligen uppmanats att sänka vår elförbrukning och om inte priset varit så kännbart i plånboken.
Visste du förresten att du genom att sänka din inomhustemperatur med 2 grader kan sänka din energiförbrukning med 10 procent?
Här kommer en lista på energibesparande insatser som är bra för både miljö och plånbok
Vad du kan förändra just nu
Släck lampan i rum du inte är i.
Dra ut laddare för mobil, dator, tv och digitalbox när du inte använder dem. Ett grenuttag med knapp för avstängning gör det enkelt att stänga av allt på samma gång.
Sänk temperaturen inne. Sänker du inomhustemperaturen med 2 grader minskar du elförbrukningen med 10 procent.
Sänk temperaturen nattetid om du har möjlighet att styra det.
Kör fulla maskiner av disk och tvätt. Och undvik att köra dem på vardagsmornar och eftermiddagar då elen är dyr och de förnybara källorna inte räcker till. Arbetar du hemifrån kan du kanske köra dem mitt på dagen istället?
Fundera på om vissa plagg kan vädras istället för att tvättas. Och tvättar du på 40 istället för 60 grader halverar du nästan elförbrukningen för tvätten. Som en bonus sparar du på kläderna också!
Lufttorka om möjligt tvätten. Visste du att det går utmärkt att torka tvätt ute även i minusgrader? Men det behöver vara minst -5 grader för att det ska funka.
Använd vattenkokare. Och häll över kaffet från bryggare till en termos så slipper du värma på det flera gånger under dagen.
Duscha snabbare!
Vad du kan förändra inom några veckor
Installera sensorer som släcker automatiskt i rum där lampor ofta står på. Som i garage, källare eller barnrum.
Byt ut gamla lampor till moderna LED-varianter. Tio lampor som byts ut mot LED-lampor kan spara upp till tusen kronor per år
Täta kring fönster och dörrar och tänk på att tjocka gardiner kan isolera. Framför vår gamla ytterdörr som isolerade dålig brukade jag ha ett ulldraperi. Det gjorde inomhusklimatet trevligare och minskade kallraset.
Byt till snålspolande duschmunstycke – varmvatten kostar mycket att värma.
Kontrollera ditt elavtal och säkra att du har det bästa avtalet för just dina behov. Bixias kundtjänst har rådgivning men även en prisprognos på sin hemsida där du kan se utvecklingen och vad som rekommenderas framåt.
Väljer du ett elavtal med timpris kan du spara in pengar genom att anpassa din elförbrukning till dygnets billigaste timmar. Men det kräver att man som kund är väldigt aktiv och flexibel – annars kan det i slutändan faktiskt bli dyrare.
Vad du kan förändra långsiktigt
Långsiktigt kan du fundera på om du skulle kunna bli din egen elproducent i någon utsträckning? Vi har ju solceller som vi köpt via Bixia och överskottsproduktionen från sommarhalvåret ger oss rabatt på vinterns elförbrukning. Så funkar det när man har Bixia som elleverantör. Bixia erbjuder el från förnybara källor och hjälper den som själv vill bli elproducent att komma igång!
Fundera på om du kan investera i luftvärmepump, jordvärme eller bergväme som kan minska ditt behov av direktverkande el.
En extra värmekälla i form av en kamin är en trygghet om strömmen skulle gå eller för att stödvärma med när det är riktigt kallt ute.
Se över om du kan tilläggsisolera väggar och tak. I gamla hus med spån kan det behövas fyllas på i väggarna. Man kan också tilläggsisolera vinden invändigt.
Slutligen vill jag tipsa om att det på Bixias hemsida finns många fler smarta tips för att minska elförbrukningen. Där kan du också läsa om hur elsituationen ser ut just nu och de olika varianter av elavtal som Bixia har förklaras tydligt – om du behöver hjälp att göra ett elval.
Vilken lyx det är med en frys! Något vi tar för givet idag men som inte alltid varit självklart. Tänk att kunna äta osockrade bär mitt i vintern, smaka kött som varken varit nedsaltat eller konserverat och ta fram och spisa grönsaker från frysen som har i princip alla näringsämnen kvar….
Vår alldeles lagom stora frys längst ner till vänster i högskåpet
Vi har tre frysar i vårt hus. Två stora frysboxar i källaren. En med kött och fisk (köttet köper vi i stora kvantiteter från grannar som jagar eller har egna köttdjur) och en frys med bär, kakor, grönsaker och bröd. Sedan har vi en liten frys uppe i köket. Den är vår vardagsfrys. Där ställer vi in middagsrester, ostskalkar, och sånt som ska lagas upp inom kort.
Hur ska man då sköta sin frys? Jo, med omsorg! En frys full av frost rymmer mindre mat och drar betydligt mer energi. För att minska frosten i frysen ska man såklart vara snabb med att öppna och stänga luckan och sedan aldrig aldrig aldrig lägga in varm mat.
Tur att jag eh…lever som jag lär. Så här såg vår frys ut när jag frostade av den förra veckan. Mycket is har bildats under det senaste halvåret när barnen hämtat glass, jag hämtat is och dörren ideligen öppnas och stängs.
Som tur är går det ganska snabbt att frosta av frysen. Dra först ut kontakten / skruva ur säkringen. Töm över innehållet i frysen till en kylväska med frysklampar. Alternativt ställ ut om det är vinter. Placera sedan en bunke eller plåt med kokhett vatten i frysen, så påskyndas smältandet. Om det behövs – använd en plastspatel (inget som kan ge repor eller skada frysen) för att bända loss isbitar. Och täck gärna golvet framför frysen med handdukar för att skydda mot vatten.
Den här frysen från Cylinda har en fördjupning i botten där smältvattnet samlas och det gör den lätt att avfrosta. Man skopar bara upp vattnet och torkar torrt. Inga blöta golv!
Själva lådorna sköljer jag sedan rena från frost med hett vatten i badkaret.
Kan någon förresten ge tips på bra islådor? Vi använder mycket is men den enda riktigt bra islådan jag har är den som följde med vårt kylskåp från Cylinda. Den är av lite mjukare plast så att isbitarna kommer ut hela och oskadda ur lådan och man slipper slush.
Cylinda är ett svenskt varumärke som återfinns lite överallt hos oss. Torkskåp, tvättmaskin, diskmaskin och frys. Cylindas motto är en enklare vardag och deras maskiner är både användarvänliga, prisvärda och framförallt energismarta.
Nu när jag rensade frysen märkte jag upp lådorna med min märkapparat, för att få lite bättre koll. En låda för bröd. En låda för proteiner och grönsaker. Och en stor låda för isbitar. Livet utan isbitar är fattigt.
Sedan lagade jag en strålande god restmiddag på gamla hamburgebröd och biffar som var kvar sedan i somras.
Vad kan man då frysa? Jo nästan vad som helst, även om allt inte är lika gott efter att det varit fryst. Hållbarheten är också olika beroende på hur mycket fett något innehåller. Ju fetare desto kortare hållbarhet. Rent teoretiskt kan man förvara maten hur länge som helst i frysen utan att den blir farlig att förtära. Men däremot blir den mer eller mindre aptitlig beroende på hur länge den har varit fryst. Själv kokade jag nyligen hjortronsylt på fem år gamla hjortron och det smakade utmärkt!
Får vi pannkaka över är det perfekt att frysa in. Bara att ta fram och värma på i en stekpanna eller över murikka på utflykten.
Frostiga frystips
Jag skulle vilja börja med att slå ett slag för att förvara märkpennor/etiketter i närheten av frysen så att det går smidigt att märka upp vad man har i förpackningarna. Även bra för att datummärka tex locket på pestoburken i kylen. Och för att undvika frysskador på maten ska man förpacka den så tätt som möjligt och försöka bli av med all överskottsluft i förpackningen.
Kyl maten snabbt – då förlängs hållbarheten och risken minskar för bakterietillväxt. Det finns smidiga isbrickor man kan förvara i frysen och ta ut och ställa matlådorna på för att skynda på processen.
Frys in i platta paket. Lägg tex köttfärs i en plastpåse och platta ut den. Då tar den mindre plats i frysen och tinar dessutom snabbare när du ska värma den.
Frys in i mindre kvantiteter så att du inte måste tina mer än du tänkt äta upp.
Tina maten på rätt sätt. Kvällen innan djupfryst mat ska tillagas kan den med fördel flyttas till kylen. Då tinas den skonsamt och sänker samtidigt energiförbrukningen i kylen som inte behöver arbeta lika hårt. Och om du glömt att tina något som ska tillagas så skulle jag vilja föreslå ett vattenbad! Jag spolar upp lite ljummet vatten i en stor bunke och lägger den frysta förpackningen däri. Efter ett tag kan man addera lite nytt ljummet vatten. Det tinar förpackningen på nolltid.
Styckfrys bär och grönsaker. Jag lägger dem på en bricka och låter stå i frysen i ca 2 timmar. Sedan tar jag ut och häller över i det påsar. På det sättet fryser inte allt ihop till en klump.
Frys kryddor. Dill och persilja är två kryddor som vinner på att frysa och som helt förändrar smaken när de istället torkas. Packa tätt i plastpåsar med så lite luft som möjligt. Eller hacka valfria kryddor och lägg i ett iskubsfack och täck med en god olja. Frysa dem och pluppa över i en egen påse så islådan blir ledig. Tänk bara på att olja har begränsad hållbarhet så det är bra att konsumera kryddkuberna inom 3-4 månader.
Frys in slattar i iskubsfack. Vin, fond, buljong, såser eller barnmat…pluppa sedan över tärningarna i nya påsar och märk tydligt så att du vet vad du har.
Frys in mejeriprodukterna. Ska vi resa bort och har mejeriprodukter som kommer att bli dåliga lägger jag in hela förpackningen i frysen. Perfekt att ta fram och göra pannkaka av. Jag brukar också återanvända bra förpackningar för att frysa in i. Som den här fetaförpackningen som istället innehåller överbliven sås.
Ostskalkar är tacksamma att frysa. När osten blivit tummad och tråkig och ser ut som en skidbacke – ja då river jag den och sparar i frysen tills det är dags för pizza, lasagne eller paj.
Att frysa mat öppnar också för möjlighet att köpa extra mycket av något när priset är bra. Bruna bananer kostar mindre än hälften av gula. Jag slantar och fryser in dem och tar fram till smoothies och bananbröd. Bregott/Norrgott brukar jag också köpa extra av när priset är rätt och sedan slänga direkt i frysen.
Frys in kakdegen. Känner du dig huslig någon dag och bakar så kan du göra en kakdeg extra och forma till en rulle och lägga i frysen. När du blir sugen tar du fram och skär några kakor och gräddar. Eller när du får oväntat besök och gärna vill att det doftar nybakt i hela huset!
Har du fler smarta frystips? Fyll gärna på i kommentarerna!
Imorse sken solen från himlen och vad passar då bättre än att frisera fåren? Nej, jag tänkte väl det. Inget passar bättre.
Det var dags för Hans, Jeff och Lille Pärson att korta pälsen efter sommaren. Nyfikna damer i väntrummet.
Som tur är fick jag hjälp av Simon som vi köpte vi våra allra första får av för många år sedan. Han kan det här med klippning och har hjälpt oss förut. Först ut var Jeff och hon skötte sig exemplariskt.
Sedan fick jag prova klippa Lille Pärson och även hon var en stjärna. Det är TUNGT att klippa får. Stadiga bitar fårrumpa som man ska sätta på plats och som givetvis tar första bästa möjlighet till att rymma om de känner att man slappnar av. Roligt men lite läskigt att klippa – man vill ju inte göra fel. Tänker på förr när de fick använda manuella fårsaxar. Vilket slit det ska ha varit…
Efter att fåren fixat barret så luktar de ju lite annorlunda och kan behöva bekanta sig med varandra på nytt för att göra upp om rangen och den inbördes ordningen. Ungefär som när man gick i högstadiet och någon tjej klippte sig kort och det tog någon dag innan alla enats om detta var det coolaste som kunnat hända eller fullkomligt passé.
Våra damer är ju en korsning av finullsfår och gotlandsfår och det märks på den underbara ull som man klipper loss. Nu ska jag ta rätt på och tvätta upp den och sedan ska jag tova med Bertil! Fick ju så många roliga förslag när jag frågade er om tips sist.
Tre nakna tjejer som ser hyfsat fåniga ut – men som gärna vill komma fram och kela efter avklarat frisörbesök.
Det här är en av anledningarna till att man ska fylla trädgården med olika sorters träd, buskar, perenner och sommarblommor. Inte bara för att det är fint mitt i sommaren utan också på hösten. När somligt blir gult, annat blir brunt, något blir rött och något annat knappt ens tappar bladverket.
Det högsta gröna trädet längst bak är en fantastiskt vacker lärk. Det gula trädet framför är en gammal björk. Det röda trädet framför det är en rönn. Och sedan kommer den gröna bollpilen. Och runt alltihop vår röda häggmispelhäck.
Och det lilla röda trädet mitt på fasaden är en aronia.
All denna växtrikedom ihop erbjuder förutom skönhet också mat och skydd för djur. En ökad biologisk mångfald samt lä och skugga på tomten för oss. Är så glad i färgprakten!
Vad ska man göra av alla supergoda äpplen egentligen? Jo äppelmos såklart! Våra röda äpplen ger underbart rosa mos som man gärna klickar i generösa mängder på gröten, pannkakan eller bara rakt ner i ett kallt glas med mjölk!
Kastrull, äpplen, vatten och socker är allt som behövs. Ja en kniv också såklart.
Jag tärnade äpplena i mindre bitar och fyllde lite vatten på botten så att det inte skulle brännas. Sedan ställde jag på spisen och lät puttra.
Det blev en del svinn eftersom rönnbärsmalen varit i farten.
Svinnet fyllde jag i en bunke och gick iväg med till grannarnas grisar.
Vilken grisfest!
Det skreks och buffades och slogs om äpplena.
Till den rara, nyblivna mamman slängde jag flest. Jag håller alltid på spinnsidan!
När man ser hur grisar bökar upp marken när de får gå fritt förstår man varför det är orimligt att någon gris ska gå inomhus i en betongspilta. Ingen av dessa stenar var synlig innan grisarna flyttade dit.
Sedan gick jag in igen. Knäppte en bild på huset i höstfärger.
Maffigt värre.
När jag kom in igen hade äpplena kokat mjuka. Då mosade jag dem och hällde ner lite socker och vaniljpulver.
Tog råsocker för det var allt som fanns hemma och det ger ju dessutom extra fyllig smak.
Sedan fick det bubbla på ytterligare ett tag tills allt socker hade smält. Jag provsmakade såklart för att kontrollera syran i äppelmoset. Därefter tog jag fram mixerstaven och finfördelade moset.
Och så fick det åka på kylning innan jag förpackade det i mindre burkar och slängde ner i frysboxen.
Sveriges motståndskraft börjar med varje enskild människas engagemang i det lilla. Jag tror det är fler än jag som de senaste åren har fått sig en tankeställare på den fronten. Först pandemin, sedan Rysslands invasion av Ukraina. Det är som att allting är lite mer på allvar nu. Vi är många som känner att vi vill bidra till samhället på olika sätt!
Förra året gjorde jag ett samarbete med MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) i syfte att sprida kunskap kring vad vi ska göra om krisen eller kriget kommer. MSB står ju bakom broschyren med samma namn – den finns att läsa och ladda hem på många olika språk. Samt i lättläst version, som inläst version och som teckenspråksversion. Det blogginlägget blev glädjande nog ett av mina mest lästa det året.
Men vad kan man då göra i sin egen vardag? Jo, något som faktiskt är ens ansvar. Nämligen att försäkra sig om att man kan ta hand om sig själv i händelse av kris. Vi förväntas inte klara oss själva i flera månader – men däremot en vecka vid en större katastrof. Och om varje svensk håller ett litet förråd med förnödenheter så blir hela landets totala motståndskraft större.
Men det handlar inte bara om att kunna ta hand om sig själv – utan också om att hjälpa dem i sin närhet. Detta fick vi bland annat öva på under pandemin. Den som var krasslig fick kanske hjälp av grannen med att handla. Vi turades om att hålla kontakten och underlätta för de som var isolerade. Vi fick öva oss på att ta ansvar och visa hänsyn till de allra mest utsatta. Och det är en kunskap vi inte ska slarva bort nu när vi äntligen återerövrat den. Vi behöver hjälpas åt för att skapa ett tryggt samhälle!
Att det här är viktiga frågor blev tydligt i slutet av sommaren när vi hade ett lite längre strömavbrott i byn. Jag tackade min lyckliga stjärna för att vi har en egen brunn som funkar utan ström. Och att vi har en gasspis att laga mat på samt en vedspis att värma huset med. På det hela taget märkte vi knappt av avbrottet. Men grannarna som har kommunalt vatten fick komma hit och fylla sina vattendunkar och ta med en termos med varmvatten hem till sitt morgonkaffe. Det är bra att kunna hjälpas åt och nästa gång är det kanske vi som behöver deras hjälp.
En enkel soppa på krossad tomat, en tetra linser, lök och buljong
Det finns väldigt bra listor hos MBS på vad som är lämpligt att ha hemma i händelse av kris. Och viktigt att tänka på är att den mesta av utrusningen i ett modernt kök slutar att fungera vid ett strömavbrott. Därför är det klokt att ha ett sprit- eller campingkök att laga mat på. Och eftersom det både tar tid och går åt en del bränsle när man lagar mat på det här sättet, är det bra att ha helfabrikat och mat med kort tillagningstid hemma.
I vårt hus finns ett källarskafferi där vi förvarar ett lager av olika torrvaror och vi skulle nog klara oss i någon månad på den maten om det knep. Dessutom finns två frysboxar med kött och bär. Om vi blev utan el en längre period skulle vi få försöka tömma dem först av allt.
Några saker att fylla ditt eget lilla “källarskafferi” med är förslagsvis bröd med lång hållbarhet. Som kex, skorpor eller knäckebröd. Till det funkar pålägg på tub toppenbra! Ris, gryn, potatismospulver och snabbpasta är också bra att ha hemma – liksom tetror eller konserver av kokta linser, böner, grönsaker och krossade tomater. Du kan också införskaffa några burkar med soppa, gryta eller köttfärsås som snabbt kan värmas. Och gärna fruktkräm, energibars och nötsmör – för snabb energi som inte kräver någon tillagning över huvudtaget.
Potatis och andra rotfrukter håller för att lagras länge – precis som ägg. Och med dessa ingredienser hemma behöver man inte gå hungrig i första taget.
Hela listan på vad som behövs finns hos MSB. De har också flera recept på sånt som man kan laga och äta utan tillgång till elektricitet eller rinnande vatten. Se det som inspiration för vad du kan ha hemma och hur du kan tänka i händelse av kris. De har också en lista över Hemberedskap – de saker du behöver för att klara dig själv i en vecka utan hjälp. På den finns alltifrån ficklampa, kontanter och vevradio – till extra batterier och husapotek. Kika gärna på den och fundera på hur du kan förbättra din egen beredskap.
Jag vet att det kan kännas otäckt att tänka på sånt här – men min erfarenhet är att handling lindrar oro. Och om vi gör vad vi kan för att hjälpa oss själva, kan myndigheter fokusera på att hjälpa de som har det svårast vid en kris. På det sättet kan vi alla bidra!
En sådan här regnmulen fuktig höstdag är det perfekt att rengöra ullkläder. Häng ut kappor, tröjor, koftor, ullkalsonger och ullstrumpor på vädring. Gärna över natten. Den fuktiga luften rengör ullen och den kommer dofta rent och friskt igen. Ta förresten gärna för vana att hänga ullkläder på vädring direkt efter att de använts – då rengör de sig själva.
Och har du fått fläckar på kläderna kan du försöka punktmarkera dem. Ull är ju smutsavvisande så fläckar lägger sig utanpå fibrerna och är lätta att få bort. Ibland kan man nästan skrapa bort dem. Dessutom har ull bakteriehämmande och självrengörande egenskaper. Det perfekta materialet om du frågar mig!
Ibland måste man dock tvätta ullen (ingen vädring i värden kan rengöra mina ullunderställ från aromerna efter ett rejält svettigt skidpass…) och då använder jag Sonetts ulltvättmedel och tvättar ett ullprogram i maskinen – men aldrig en full maskin eftersom ull som tvättas mot ull riskerar att krympa och tova sig.
Ullens smutsavstötande egenskaper är anledningen till att jag älskar våra ullmattor här hemma. Det har hänt många otrevliga olyckor på dem som involverar så väl barn som Essa. Och gissa vad? Alla fläckar har gått att få bort!
I torsdags skulle egentligen damerna ha friserats. Lille Pärsson, Jeff och Hans ska ju bli korthåriga. Men det regnade (och regnar fortfarande) så mycket att vi fått skjuta upp det.
Om man bortser från de förändrade frisörplanerna har det känts skönt med regnet. Det har varit så vansinnigt torrt i september och naturen behöver fyllas på.
Ullen som vi får ska jag spara som täckmaterial till odlingen nästa vår. Men lite ska jag tvätta upp så att Bertil kan tova av. Han är så intresserad av alla sorters hantverk. Och själv skulle jag också behöva fräscha upp mina tovningskunskaper en aning. Någon som har förslag på ett enkelt projekt för oss att göra ihop? Kan sulor till vinterskorna vara bra? Eller är det för svårt?
Denna helg har vi fullt upp med bestyr. Jag ska putsa och sätta i innerfönsterna, städa i köket och rensa i groventrén en sväng. Jakob ska städa på gården och försöka hinna bygga ett hus åt fåren. Vi har mycket som behöver fixas och som ni hör är det idel roligheter på schemat. Fattar bara luskamning på detta så är vår weekend komplett!
Ja, inte vet jag för här sitter det ett riktigt blåbär och rensar. Blå om läpparna efter att ha ätit upp alla felfärgade bär som följt med i plockaren av misstag.
I söndags förmiddag tog jag och min bästis Elina en telefonpromenad. Underbar septembersol som tvingade mig ut för att “ta vara på hösten” för glatta livet. Men istället för att promenera tog jag en bärplockare och en hink och gick upp i skogen bakom huset. Sedan plockade jag tio liter medan vi avhandlade idel viktigheter. Sedan hem och rensa.
Det bästa är ett rensgaller så att man kan skaka bort allt bös på ett smidigt sätt.
Sedan ner med det i en skål
Och när man rensat färdigt får man packa i påsar och slänga i frysen.
Det här året tog lingonen slut redan på våren så i år ska jag plocka mycket mer. Lingon är nog den sylt vi äter allra mest av. Till gröten, köttbullarna, potatisbullarna, raggmunkarna och palten. Så god och så mångsidig och så smakrik när man inte spätt ut den med vatten utan bara adderat socker.
Det går åt mycket lingon i en familj på fem. Tur då att lingon är det mest lättplockade bäret. Ja, det kan till och med plockas fram tills det blir snö på marken. Ut i skogen med er!
Nu har jag skördat veckans grönt på Marstorp där odlingar frodas och är fina.
Tog för mig av allt möjligt gott. Skönt att få hämta det Albin odlat när vår egen skörd är så blygsam. Det är egentligen bara kryddorna som fått någon kärlek hos oss i år.
Det är en fasligt vacker första september idag och det märks att hösten är på intåg. Björkarna har börjat gulna, nätterna är kalla och luften är hög och klar.
Tur det finns växttunnlar som skyddar mot nattfrost.
Jag plockade åt mig lite squash och en rejäl laddning vaxbönor.
Ska mandolina squashen tunt och äta den så här – som squashpasta. Kan verkligen varmt rekommendera det.
Och morötter är alltid så bra. Särskilt när man inte ids hacka en sallad som halva familjen ändå inte äter.
Jag kände mig iakttagen när jag skördade.
Och själv iakttog jag en kålrabbi modell XXL. Blir spännande att se om den är hård och torr eller hållit sig saftig trots storleken? Kålrabbin är så god att skära i bitar och äta som råkost. En skål med morot och kålrabbi serverad den hungriga halvtimme innan middagen är klar får barnen att frossa i grönt!
Kan också tipsa om att servera majrovor och kålrot som råkost – bara skala och skär i bitar. Billigt och barnvänligt. Och ni vet väl det bästa knepet när grönsaker blivit mjuka, slaka och tråkiga? Jo, skär i mindre bitar och lägg i iskallt vatten några timmar. Då får de tillbaka spänsten. Funkar på så väl sallad som kål och rotsaker.
Och köper du sallad på påse vill jag tipsa om att öppna förpackningen och lägga i en bit hushållspapper – då håller sig salladen fräsch längre.
Jag skördade flera sorters sallad och en hel del bondbönor och dill.
I helgen kommer Jakobs mormor och hälsar på och eftersom hon är vegetarian brukar jag försöka hitta på lite roligare grönsaksrätter att bjuda på. Det är ju roligt att laga grönt när någon verkligen uppskattar det! Återstår att se vad jag ska göra av allt det här…
När jag skördat proppade jag munnen full med surkörsbär och gjorde en mental minnesanteckning om att plantera likadana träd hemma hos oss nästa sommar.
Det är inte långt till valet i september och jag fortsätter försöka hålla mig uppdaterad om politiken både nationellt och lokalt. Vad Magdalena och Ulf gjort för utspel rapporteras det ju om överallt medan lokalpolitiken kräver att man letar lite mer på egen hand.
Inför valet pratar jag med lokala politiker i min kommun, läser vår lokaltidnings valbevakning och försöker ta reda på hur lokalpolitikerna lyckats med sitt arbete under föregående valperiod. Lokalpolitik utmålas ofta som någonting ointressant och till och med oviktigt. Många engagerar sig kanske mer i vad som sker i USA än vad som sker i den lokala hemkommunen. Trots att det som sker på andra sidan atlanten har väldigt lite att göra med den vanliga vardagen för oss i Sverige. För i min “lilla” vardag är det lokalpolitiken som är mest avgörande. Vem bevarar våra byaskolor? Vem arbetar för att bygga nytt badhus och vem vill starta upp musikskolan igen? Vilken partiledare verkar bara bråka och vem försöker hitta samsyn?
Det fina med lokalval är ju att man faktiskt kan få en uppfattning om politikerna rent personligen. Om inte direkt så indirekt genom att människor i ens närhet samarbetat med dem eller känner dem. I alla fall i en liten kommun som den jag bor i.
Politiken på riksplanet följer jag på ett lite annat sätt och där är ju de stora frågorna viktigast – som i vilken riktning är vårt samhälle på väg. Vem leder Sverige åt det håll som jag önskar? Vem har en plan jag kan sympatisera med? Jag tänker på förmågan och viljan att fatta stora och ibland obekväma beslut så att viktiga strukturella förändringar kan ske. Vilka säger bara det väljarna vill höra och vilka vågar utmana?
En viktig fråga för mig i riksdagsvalet är därmed miljön. Jag är medlem i Naturskyddsföreningen och inför valet har de granskat vilka partier som arbetat bäst för miljöfrågorna under perioden som har gått. Väldigt intressant och upplysande läsning.
Så här skriver de på sin hemsida*.
Det parti som har gjort mest för klimat och natur enligt Naturskyddsföreningens granskning är Miljöpartiet, som hamnar högst upp på prispallen för partiernas insatser för miljön. På andraplats hamnar Vänsterpartiet och en bra bit därefter följer Centerpartiet, Liberalerna och Socialdemokraterna som delar på tredjeplatsen.
Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraternahar gjort så pass svaga insatser att de hamnar utanför prispallen. På en rad områden har dessa partier dessutom motverkat en mer framåtsträvande klimat- och miljöpolitik.
Jag blir lite mörkrädd av den här läsningen. Hur kan det finnas partier som i dessa tider försöker motverka en mer framåtsträvande klimat och miljöpolitik? Hur kan man anse sig ha råd med det? Blir arg men tyvärr inte förvånad över oviljan att agera. Nu funderar jag ett varv extra på hur jag ska rösta. Det är nämligen inte alltid som jag röstar på samma parti i alla olika val. Hur mina röster faller beror på så många olika parametrar.
Hur tänker du själv inför valet? Engagerar du dig? Och är det en skillnad på hur vilket parti du röstar på i kommun, landsting och riksdag?
(*hur Naturskyddsföreningens undersökning har gjorts i sin helhet kan du läsa mer om här och där utvecklas även de olika partiernas syn på miljöfrågor. )
Äppelträden står i blom och ängarna skiftar i guldgrönt. Men vad skådar mitt norra öga?
Jo vårt nyaste tillskott här på gården.
Tre vackra tackor som är en blandning av Gotlandsfår och Finullsfår.
Och det absolut gosigaste man kan tänka sig i fårväg. Snälla, nyfikna, orädda, handtama och förtjusta i barn. Dessa tre tackor ska vi avla på, så i höst får en bagge hälsa på. Då kanske vi kan få lamm nästa vår.
Så mysigt att ha djur på gården och så skönt för oss som vill hålla gräset kort (för att slippa sork och orm) men samtidigt inte står ut med att behöva ägna en hel arbetsdag i veckan åt att bara klippa gräs.
Barnen fick döpa en tacka var och nu heter Folkes får Jeff, Bertils får heter Hans och Ulf döpte sitt till Lille Pärson. Sedan klargjorde Ulf att han tänkt rida till skogs på Lille Pärson någon dag här framöver. Jag lovar att rapportera hur det går.
Essa kände en stark lust att bekanta sig med de nya kompisarna hon hört så mycket gott om. Hon satte sig innanför elstängslet och spanade in dem på håll. När Jakob gav signalen “okej” sprang hon fram för att presentera sig för gänget.
Sekunden senare hade hon flytt till husses famn. Är det inte något väldigt Scooby Doo-igt med denna bild?
Första dagen i klassen och så springer hon hem till mamma och pappa.
Istället för att Essa vallade fåren så jagade fåren upp Essa på en sten. Såå pinigt! Ulf försökte trösta henne
-Dom är inte farliga. Lille Pärson är snäll.
Essa tittade på mig med plågad min. Som en tonåring som vill bli räddad av sin mamma, men helst på något diskret sätt som gör att hen inte tappar ansiktet inför fårskallarna i klassen.
Nå, hon har ju all tid i världen att hinna bli en i gänget
För det är verkligen ett ovanligt trevligt gäng, det här!
Bixa är en av mina äldsta återkommande samarbetspartners här på bloggen. Sedan fyra år tillbaka samarbetar vi och det är jag väldigt stolt över. Bixias idé är nämligen att främja och stötta småskaliga producenter av förnyelsebar energi från sol, vind och vatten. Bixia har länge arbetat för att ställa om elförsörjningen till förnybart och är det elbolag i Sverige som köper in störst andel el från lokala producenter.
År 2008 instiftade Bixia en miljöfond som stöttar konkreta projekt för att öka den närproducerade förnybara elen. Vad alla kanske inte vet är att de också har ett pris som de delar ut – Bixias Klimathjälte – där vinnaren får ta del av 250 000 kronor som ett stöd och uppmuntran för ett fortsatt inspirerande arbete.
Vinnare förra året var bönderna Christian och Johanna Dahlqvist som är pionjärer i Sverige inom regenerativt jordbruk – som kortfattat går ut på att bygga upp jordhälsan för att skapa möjligheter för kolinlagring och därmed minska koldioxiden i atmosfären. Och som ni ser har Bixia från förra året höjt prissumman rejält!
Nu söker Bixia nya pristagare och vill ha hjälp av oss för att få in nomineringar! Den nominerade kan vara en enskild person, ett företag, förening, lärare eller kanske skolklassen som du tycker gör skillnad för klimatet.
Jag kan på rak arm komma på flera stycken som jag skulle vilja nominera. Kanske föreningen Klimatklubben med sitt viktiga arbete för att sprida kunskap och opinion kring klimatfrågor. Eller företaget Gårdsfisk som odlar fisk på land för att minska övergödningen i haven och samtidigt skapa miljövänligt gödsel till jordbruken.
Kanske känner du till någon skola i din när närhet som gjort förändringar för att minska matsvinnet – eller någonting innovativt som din arbetsplats förändrat för att ha en positiv inverkan på miljön? Lämna gärna din nominering hos Bixia!
Det pågår en sällan skådad odlingsboom i landet. Människor trängs på Granngården för att köpa gödsel, sättpotatis och hönsfoder. Vi bygger pallkragar, skaffar bin och planerar köksträdgårdar. Går kurser i mjölksyrning och konservering och hur man slår med lie. Allt det här är fantastiskt såklart, men som gift med en bonde skär det samtidigt i hjärtat. För den som är bonde “på riktigt” är det nämligen ingen lek.
Ni vet väl att bönder är ett av Sveriges sämst betalda yrken? Typiska låglöneyrken som vårdbiträde och städare har högre lön än många bönder. Dessutom innebär yrket att man jobbar årets alla dagar – mycket längre dagar än en vanlig heltid såklart. Det är slitigt, det är dåligt betalt och det är farligt. Det är mångdubbelt fler som dödas eller skadas inom skogs- och jordbruket än genomsnittet för övriga yrken. Tunga maskiner, långa arbetsdagar, stora djur – allt innebär en fara. Lägg där till den brottslighet bönder utsätts för – som stölder av drivmedel, maskiner, bluffakturor – för att inte tala om de hot och trakasserier många bönder som har djur får utstå.
-Bli inte bonde! skulle man vilja säga till den som går i de tankarna. Och det verkar många också hörsamma. För de svenska jordbruken försvinner i allt snabbare takt. På 50 år har antalet jordbruksföretag mer än halverats i Sverige. Det är de stora gårdarna som överlever. Små gårdar med kanske trettio kor eller småskalig grönsaksodling har ingen plats. Det är dessutom väldigt få svenskar som är villiga att arbeta inom jordbruket. De flesta odlare är beroende av utländsk, billig arbetskraft för att kunna få ekonomi i verksamheten. Och så motarbetas och missgynnas bönderna på många plan rent strukturellt. När Umeå kommun vill anlägga vägar eller bygga ett nytt köpcenter använder de sig av Umeåområdets bästa odlingsmark, Röbäcksslätten. Samtidigt som lantbrukarna bara får ersättning för en bråkdel av värdet på matjorden som de förlorar när de tvingas sälja.
Idag använder en familj 12 procent av inkomsten till mat – för femtio år sedan var den siffran omkring 25 procent. Maten har blivit billigare, bönderna har blivit färre, självförsörjningsgraden i Sverige har blivit lägre. Bara några få råvaror är vi i Sverige självförsörjande på – samtidigt som vi är helt beroende av export från andra länder för att lyckas bruka marken med moderna maskiner och metoder. Samtidigt pågår en stark parallell trend med hobbyodling i den egna trädgården. Ofta utförd av samhällsgrupper som har god ekonomi och har råd att hålla höns för romantik (ja, de ägg man ordnar själv är mångdubbelt dyrare än de man köper i butik) eller odla tomater som har ett lika högt kilopris som saffran.
Missförstå mig inte. Jag tycker odlingstrenden är toppen och applåderar ALLA som försöker hitta fler sätt att framställa sin egen mat. Det borde många fler göra. Men samtidigt är jag rädd att det invaggar oss som samhälle i en falsk trygghet. Som att vi är på rätt väg när vi i själva verket är åt helskotta fel ute. Genomsnittssvensken är ändå inte beredd att betala så pass mycket för mat att en vanlig bonde kan överleva på den lönen. Knappt ens med EU-bidrag.
Bönder tillhör den samhällsviktiga verksamheten men rådet till den enskilda personen som funderar på ett jobb borde vara: bli aldrig bonde. Du kommer jobba årets alla dagar och utföra farliga moment till en rekordlåg lön och med stora ekonomiska risker. Ja du tjänar faktiskt bättre och har det tryggare om du svabbar korridorerna på närmsta högstadieskola eller kör hem aspackade människor från krogen.
För att jag fått tjofsa runt i lager på lager. Stickade strumpor, grovkängor och handledsvärmare.
Känna mjuk, mild sol mot ansiktet och se de gula löven lysa.
Jag har plockat fram mammas gamla kofta av växtfärgat ullgarn. Hon både färgade garnet och stickade koftan och nu bär jag den som en varm omfamning.
Och mina kära handledsvärmare som en läsare gjort åt mig.
Jag plockar in äpplen i mängder. Till must, mos och torkade ringar på snöre. Packar ner i barnens skolryggsäck och hackar ner i fruktsalladen.
Vackra blekgula äpplen med röda flammor på
Tål inte vinterförvaring utan får ätas på en gång.
Funderar på att baka äppelmunkar i helgen. Eller koka äppelkräm som är så gott?
Tack september för all skörd. För alla soliga dagar med hög klar luft. För överdådet i naturen när växtligheten liksom tar i så att den spricker. För att hinna innan det är för sent.
Imorgon är det den första oktober.
Och jag ser fram emot nästa fas av hösten. Den dimmigt, disigt molntunga grå.
Vi hade nattfrost härom dagen. Hjälp! Tur att det verkar bli varmare igen närmare helgen för jag blir så nervös när jag tänker på alla våra odlingar. Svängde förbi Marstorp idag och skördade lite till middagen.
Grönkål och purpurkål att göra en matig sallad utav. Tur att kålen tål minusgrader utan problem!
Vi har fyra långa odlingstunnlar där gurkan växer i mängder. Vi ska sätta upp en till tunnel snart där vi ska odla pak choi och sallad nu på sensommaren/förhösten.
Egenodlad gurka. Den sort vi odlar är nästan mer som avokado i konsistensen. Tät, mörkgrön, krämig och krispig på en och samma gång. Skönt att vi har några ton gurka så man inte behöver hålla igen på den fronten i alla fall! Barnen kan få en var och gnaga på när de kommer hem vrålhungriga och inte står ut med att vänta ända till middagen.
Oavsett hur kallt och blåsigt det är ute känns det alltid fuktigt, varmt och skönt i odlingstunnlarna.
Vi har precis börjat sälja våra grovsakslådor nu! Vi har ju både grönsaks och grovsakslådor på prenumeration men grovsakslådorna kommer igång senare på säsongen av förklarliga skäl. Men nu skickar vi iväg några hundra i veckan till våra prenumeranter i Umeå och alla små byar runtomkring.
Om Jakob kommer ihåg tar han hem en låda till mig med. Annars får jag cykla förbi och skörda själv. Som idag. Skomakarns barn ni vet…
Idag har vi leveransdag och det har packats grönsakslådor och lastats in i bilen.
Jakob kom hem på lunchen och däckade av trötthet. Han pratar med drömmande blick om november när odlingssässongen tagit slut…haha. Även jag kan se en charm i den tanken faktiskt. Att det lugnar ner sig igen.
Vi är så gott som fullbokade nu, men några lådor till ska vi väl kunna stuva in i vår elskåpbil tycker jag! Så vill du bli prenumerant kan du läsa mer här.
