Kategori: Claras självförsörjning & klimat

Datumfilter

28 september, 2020

Vilken jädra seger och glädjedag nu när Preem beslutat att blåsa av planerna på att bygga ut i Lysekil! Vi har varit många som skrivit brev till beslutande politiker (jag bloggade om det här) och i slutändan valde Preem själv att dra tillbaka ansökan för att istället satsa alla resurser på att utveckla förnyelsebara bränslen

Preem själva hävdar att detta enbart har med kommersiella överväganden att göra. Nu i coronatider och allt. Men även pandemier ta väl slut? Jag har svårt att tro att det massiva motståndet de mött genom engagerade människor och miljöorganisationer inte haft något med saken att göra. Alldeles oavsett utbrister jag i ett hurra!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
23 september, 2020

Man missar kissnödiga morötter. Fyrbenta morötter. Morötter med långa slanka ben och morötter med snopp och spröt. Generade morötter, låghalta morötter. Och morötter med bläckfiskarmar.

Man missar möjligheten att servera barnen Missbildade Morötters Måltid med en skål full av morotsfreaks. Som trots sitt skeva utseende är sötare, saftigare och godare än det mesta man hittar i butik.

Man missar att plöja, gödsla, så, gallra, vattna, oroa sig för frost och oroa sig för morotsflugor. Men mest av allt missar man att skörda. Grönsaker med personligheter lika färgstarka och udda som hos människor.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
8 september, 2020

Nu har jag börjat ta itu med det här – att ta rätt på och tvätta ullen från senaste fårklippningen.

Vi har gotlandsfår och gutefår och båda har en fantastiskt fin ull som det är dumt att inte använda sig av. Jag har lite olika planer för vad det ska bli av ullen när jag väl har rengjort den. Exakt vad kommer jag återkomma till.

Hela processen att tvätta ull luktar ganska starkt så jag håller till utomhus. Först sorterar jag ullen i olika omgångar. Den ull jag inte tar rätt på nu kan jag fortsätta lagra torrt och svalt. Jag vill bara göra iordning den mängd som jag vet att jag kommer få användning av den närmsta tiden.

Ullen läggs i en stor balja som fylls med kallvatten. Här verkar finnas olika skolor – några vill ha varmt vatten direkt. Andra vill tillsätta ulltvättmedel, Yes eller så gör man ingenting mer än att skölja den. Jag låter ullen ligga så här i minst ett dygn – men byter vatten flera gånger. Det smutsiga vattnet är otroligt näringsrikt och kan med fördel hällas ut i rabatterna.

Samma typ av stora plastbackar som vi använder för att lägga nyskördade grönsaker i använder jag för att förvara ullen i medan jag tömmer vattnet ur baljan. Backen fungerar som ett stort durkslag.

Man får absolut inte röra om i vattnet för då börjar ullen tova ihop sig – så jag pressar bara försiktigt ut vattnet ur fårpälsen innan jag byter till nytt.

Min mamma som var otroligt händig och kreativ och både kunde väva, sticka, växtfärga garn, brodera, sy och snickra. Hon lärde mig tova när jag var liten. Vi tovade bland annat in droppformade stenar i mjuk ull och broderade på ögon och svans så att det blev små möss. Tyngden i handen och doften av ullen var så speciell att jag minns de där mössen ännu.

Jag ska tova den mesta av ullen och lite ska jag använda till att julpyssla. Och några lockar ska jag inte tvätta alls utan bara klippa loss. De ska jag lägga istället för vadd mellan våra fönster. Fick tips av det från min följare Emma – och det är verkligen både vackert och praktiskt.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
8 september, 2020

Visst känner du till det som nu håller på att hända i Lysekil? Att Preem söker tillstånd att bygga ut sitt oljeraffinaderi Preemraff. Och om det blir verklighet så kommer det bli den enskilda anläggning som släpper ut mest koldioxid i Sverige. Det är helt obegripligt att vi ens kan överväga något sådant – med tanke på att Sverige redan nu har svårt att nå sina egna klimatmål. Mål som är satta för att vi ska kunna vara med och rädda vår planet.

Just nu ligger beslutet hos regeringen. Och vad behöver styrande politiker för att fatta rätt beslut? Jo de behöver PÅTRYCKNINGAR! Från folket! Som är vi! Så därför tycker jag att du ska vara med i kampen.

Men va, vad svårt? Hur gör man? Tänker du kanske. Men det är INTE svårt. Det tar någon minut i anspråk. Genom Naturskyddsföreningens mall kan du skicka brev till beslutsfattande politiker. Och det går i en grisblink om du gör det HÄR.

Jag vet, för jag gjorde det själv för några veckor sedan. Och sedan kan du dela det på sociala medier. Som jag gör nu alltså. Och orkar du lägga någon minut ytterligare på det här så ber du din mamma och kusin och bästis att göra samma sak. För att det här är på allvar. Och för att det är viktigt.

Okej?

Ps, vill du veta mer om klimatkonsekvenserna ifall detta blir verklighet? Ja då kan du läsa om det här

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• Reklamsamarbete Bixia •
1 september, 2020

Vad är nu detta? Varför står jag och flinar framför en konstig box i arbetskläder? Jo, det ska jag berätta. Det är för att jag är precis så här glad och peppad på att vi äntligen producerar vår alldeles egna solenergi på gården!

Det började faktiskt som en dröm för många år sedan. En dröm om att kunna producera vår egen el och bli självförsörjande i ytterligare en bemärkelse. Och tidigt förra vintern påbörjade Jakob byggandet av vårt energihus – med grundläggning och plintar. Och så en solig sommardag fick vi äntligen solcellerna på plats. På grund av pandemin fick vi vänta lite längre med installationen – men oj vad snabbt det gick när det väl blev av.

Fyra duktiga hantverkare dök upp och satte genast igång. Jag åkte och handlade mat och gjorde några ärenden och när jag kom hem var solcellerna på plats. Och dagen därpå kom elektrikern och fixade elboxen. Sedan var vi igång. Det var nästan löjligt enkelt.

Bixia som vi köpt solcellerna genom erbjuder en helhetslösning där de hjälper till med allt från leverans och installation till kontakt med elnätsföretaget för inkoppling. Dessutom erbjuder Bixia möjligheten att sälja tillbaka överskottsproduktionen av el till ett vettigt pris. Och räcker inte vår egen elproduktion hela året får man rabatt på den el man måste köpa till.

Min största oro med solceller var ärligt talat att det skulle bli fult. Jag vill ju inte ha något som misspryder vår kära gård. Men som du ser här så märks de knappt. Svart takpapp med svarta solceller är väldigt diskret och det som nu är kvar att göra på hustaket är att plåtsko kanten så att solcellerna liksom “försvinner in” i taket helt.

Sedan ska huset såklart målas och så ska Jakob bygga stora skjutbara portar till det. Inuti energibyggnaden ska vi bland annat ha vårt vedförråd. ÄNTLIGEN en vinter med torr, fin ved. Men också betydligt mindre eldande eftersom solenergin finns här som hjälp!

Energihuset är byggt på tomtens soligaste plats. Här gassar solen från morgon till eftermiddag och vi har anpassat taklutningen efter vad som är optimalt för solcellerna ska kunna laddas. Vi valde de solceller på marknaden med högst effekt och inom tio år beräknar vi att det har betalat sig. Sedan har vi otroligt nog gratis el! Just nu kan du dessutom söka investeringsstöd för solceller, vilket gör det ännu billigare.

Bixias mål är närproducerad el med sunt bondförnuft och som en del i det stöttar de små producenter som vill börja tillverka egen förnybar el. De samarbetar bland annat med bönder och markägare som sätter upp vindkraft eller solpaneler på sina ägor och på det sättet bidrar de till en miljövänligare elproduktion.  Vill du veta mer om solel kan du kika in här hos Bixia. Du kan också testa ditt tak för att få en gratis offert.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• innehåller reklam för Marstorps Mat •
6 augusti, 2020

Tisdagar och torsdagar är lite hektiska för oss nu när skördetiden börjat. För just dessa dagar levererar vi grönsaker hem till våra prenumeranter. Med elcykel eller elbil. Varje år har vi satsat på att fördubblat mängden grönsaker vi odlar. Och varje år får vi avsättning för alltihop. Det är ju fantastiskt egentligen!

Imorse cyklade jag och Uffe till Marstorp för att överinse packandet.

I år har vi ett sånt bra packsystem. På det gula rullbandet ställer vi papplådan som ska fyllas. Och i de grå lådorna finns de olika grönsakerna som ska ner i varje låda.

Man puttar den framför sig och fyller på allt eftersom.

Extremt nöjd med vår nya tejp!

Och så här ser veckobrevet ut som vi skickar ut till alla kunder. Med nyheter och uppdateringar om odlingsåret och på baksidan recept och information om råvarorna. Som ni ser på bilden är vi ganska många som jobbar på Marstorps Mat i sommar.

Och kolla in vår fina grönsaksbil!

Uffe följde med och blev glad för att träffa Ylva-Karin.

De har ju precis skaffat världens snällaste, coolaste och lugnaste kattunge. Har aldrig sett något liknande. Hon bara spinner när ettåringarna kånkar runt på henne. Önskar SÅ att jag inte var allergisk. Då hade vi skaffat katt för länge sedan.

Jag surrade lite med Ulrika också medan barnen härjade och lekte. Så glad för att jag får leva och verka här. Och att mina vänner också gör det. Jag vill inte bo på landet och åka härifrån varje dag för att arbeta. Jag vill leva hela mitt liv här. Och det gör mig glad att det sammanhanget bara växer sig starkare.

Två fina ekobönder som blir lurvigare ju längre odlingssäsongen fortskrider.

Vi har några få prenumerationsplatser lediga fortfarande. Och om du är snabb hinner du knipa en (så fort vi börjar leverera för säsongen brukar vi få upprätta en väntelista för nya kunder). Antingen beställer du grönsakslådan eller så beställer du grönsakslådan + grovsakslådan (skulle STARKT rekommendera det senare). Grönsakslådan innehåller nyskördade grönsaker som morötter, sockerärter och broccoli. Medan grovsakslådan också innehåller olika rotsaker, kål av alla sorter och mycket, mycket mer!

Vi levererar hem till dörren med elcykel om du bor i centrala delarna av Umeå. För alla andra sker hemleveransen med elbil och det får bland annat fint att beställa hem till Obbola, Holmsund, Sävar, Stöcksjö, Brån, Håkmark, Vännäsby, Hissjö…

All information om Marstorp och våra odlingar och hur du blir grönsaksprenumerant. Det hittar du här

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
23 juli, 2020

Jag har länge varit sugen på att testa bokashi eftersom jag hört så mycket gott om det. Och för att vår hushållskompost varit en misskött, sorglig historia och jag liksom inte orkar med den längre. Och nu har jag hållit på med Bokashi i några månader och tänkte berätta lite om hur det går.

Bokashi är en japansk direktkomposteringsmetod där man med hjälp av mikroorganismer omvandlar köksavfall till näringsrik jordförbättring. Bokashi betyder faktisk att man jäser organiskt avfall. Köksavfallet blir fermenterat och grävs ner direkt i jorden – till skillnad från en vanlig kompost som tar en ganska stor omväg via förvaring, vändning och annan hantering. Som också gör att en hel del av dess näringsämnen går om intet.

Bokashi är rena dundermedicinen för växtlighet. Näringen blir kvar i marken och mikroorganismerna skapar en gynnsam kultur för allt som växer och lever i jorden.

Jag köpte fyra bokashihinkar med tappkran och en påse strö på Blomsterlandet när jag startade. Och man kan alldeles säkert fixa hemmagjorda billigare varianter. Men jag ville att det skulle bli BRA och RÄTT på en gång. Fyra hinkar köpte jag för att jag räknat ut att vår familj på fem fyller ungefär en komposthink per vecka, som sedan ska jäsa i minst två veckor innan den grävs ner i trädgården. Med fyra hinkar har vi lite marginal om vi har gäster under någon vecka och får mer avfall.

Jag märkte varje hink med varsin siffra från 1 till 4. Så att jag inte behöver hålla några datum i huvudet utan vet att så fort jag fyllt tex hink nummer tre så ställer jag undan den på jäsning. Och tömmer sedan nummer fyra direkt i rabatten (den har då fått jäsa i tre veckor). Och så påbörjar jag fyllningen av hink nummer fyra. Och så går systemet runt.

Eftersom bokashi är en jäsning som sker i syrefri miljö är det viktigt att man inte håller på och gluttar på locket för ofta. Istället har jag en liten plasthink på fem liter som jag fyller med hushållsavfall under dagen och sedan tömmer ungefär en gång per dag ner i bokashihinken. Då strör jag också lite bokashiströ i hinken och trycker till komposten med den med den lilla platta som följer med.

Hinken vi för tillfället fyller står i vårt kök. De andra tre står i trapphuset ner till vår källare. De luktar ingenting eftersom de är fullkomligt lufttäta.

Då och då under jäsningen tömmer jag ut lakvattnet som bildas. Det är helt suveränt som flytande växtgödsling. Men det ska blandas 1/100 eftersom det är så starkt att det kan bränna växternas rötter. En sådan här petflaska räcker med andra ord väldigt långt. Fast fryser du inte in lakvattnet ska du använda det direkt, för annars försvinner nyttigheterna.

Nu under sommaren har jag anlagt många nya odlingsbäddar men också behövt jordförbättra i mina pallkragar och rabatter . Då har jag grävt ner min bokashi direkt på plats. Så här kan det se ut när jag gör det:

Jag har här en tom odlingskrage full med blandad jord av ganska tråkig kvalitet. Lite gammalt från krukor jag tömt, någon billig näringsfattig köpepåse och så massa löv och ris i botten. Jag har precis fyllt en bokashihink och ställt undan den på jäsning och ska nu påbörja nästa. Men föst måste jag tömma den – eftersom den har stått på jäsning fram tills nu. Så jag gräver helt enkelt en ränna i jorden.

Och lyfter på locket (sorry för äcklig bild) till min hink. Luktar inte direkt tårta – snarare fermenterat och fränt. Men LEVANDE liksom. Ibland är hinken täckt med lite vitt ludet mögel. Det är helt i sin ordning.

Sedan strör jag bara ut avfallet i rännan och krafsar över ett tjockt lager jord.

Kommer det inga djur och börjar gräva här? Jo, det kan göra det. Har hört om folk som fått besök av både räv och hund som velat gräva fram. Men eftersom det är fermenterat är det inte alltid så populärt att äta. Och jag vet att många odlare löst sådana problem genom att inledningsvis täcka marken där man lagt ner bokashi med hönsnät som skydd. Eller så helt enkelt lagt sin bokashikompost i en vanlig varmkompost för att sedan när den blivit till jord lägga ut den i rabatterna.

På 2-4 veckor förvandlas bokashi till härlig, näringsrik jord. Exakt hur snabbt det går är lite beroende på temperaturen. Vill du ha bevis för att det funkar? Till höger om den här rännan grävde jag i juni ner en likadan ränna med en hink bokashi. I den fanns allt möjligt. Köttbitar, apelsinskal, avokado och pastarester…

Och nu testade jag att gräva lite i den rännan för att se vad som hunnit bli jord. Och ja ni ser ju själva. Typ allt! Innehållet som för knappt fyra veckor sedan alltså var en massa äckliga matrester är nu underbar jord.

Hur vet jag då att jorden är så underbar? Ja, jag är ju fortfarande verkligen en novis på Bokashi (mer kan du ju förslagsvis läsa på om här). Men jag tycker att mina plantor talar sitt tydliga språk. För i min gamla murade odlingsbädd köpte jag två slingerkrasse och planterade samtidigt. Den vänstra tryckte jag ner i den ränna där jag någon vecka tidigare grävt ner bokashi. Den andra tryckte jag ner till höger om den. I ogödslad fjolårsjord. Kolla skillnaden i storlek på blommorna – ser du ens den andra slingerkrassen? Nej, knappast för den är ju snart helt kvävd av den bokashi-boostade krassen. Vågar förstås inte tillskriva allt detta till bokashin eftersom kvaliteten på två till synes likadana plantor starkt kan variera. Men ändå. Häpnadsväckande!

Har du testat Bokashi? Är du en av de frälsta eller håller du fast vid din kompost? Jag är nyfiken! Funderar själv lite på hur jag ska lösa komposteringen under vinterhalvåret då det inte går att gräva ner allt direkt i trädgården…

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• innehåller reklam för Marstorps Mat •
28 juni, 2020

Nu är jag så himla peppad och glad. För nu har vi öppnat för nya prenumeranter i vårt jordbruk Marstorps Mat. Förra året var det över 300 familjer som fick hem våra grönsaklådor och i år siktar vi på att dubbla mängden sålda grönsaker!

Varannan vecka från slutet av juli packar vi grönsakskassar fulla med rykande färskt från våra åkrar. I en rolig, smaklig och varierande mix. Nytt för i år är att vi erbjuder två olika prenumerationer.

Antingen beställer man grönsakslådan eller så beställer man grönsakslådan + grovsakslådan (skulle STARKT rekommendera det senare). Grönsakslådan innehåller nyskördade grönsaker som morötter, sockerärter och broccoli. Medan grovsakslådan också innehåller olika rotsaker, kål av alla sorter och mycket, mycket mer!

Vi levererar hem till dörren med elcykel om du bor i centrala delarna av Umeå. För alla andra sker hemleveransen med elbil och det får bland annat fint att beställa hem till Obbola, Holmsund, Sävar, Stöcksjö, Brån, Håkmark, Vännäsby, Hissjö…

Vi driver Marstorps Mat med respekt för natur och djur – med hållbarhet i fokus i varje led och ekologiska principer. Och vill du dessutom unna dig härligt handverksmässigt bröd samarbetar vi med Kulturbageriet som erbjuder en kasse nybakat tillsammans med grönsakerna.

All information om Marstorp och våra odlingar och hur du blir grönsaksprenumerant. Det hittar du här

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
8 juni, 2020

Förra våren monterade vi ner vårt 300 kvadratmeter stora växthus och sålde det. Vi hade tomater och gurka i det och använde det dessutom till vår försådd. Jag älskade att gå in dit mulna, blåsiga dagar och känna värmen, fukten och doften av jord.

Men det var också mycket bekymmer med växthuset. Inte minst att skotta det vintertid utan att plasten skulle ta skada. Dessutom ska ju grönsaker inte växa i samma jord år från år (det ökar risken för sjukdomar) och då är ett växthus ganska besvärligt.

Så istället har vi nu en odlingstunnel. Som står ute på åkern. Mycket smidigare när man odlar grönt.

Tunneln är 50 meter lång och ett hemmabygge vi tillverkat av stålrör böjda med handkraft. Plus vajrar som håller plastduken på plats. Plast är för övrigt ett underbart material i ekologisk odling. Med plastduk kan man täcka över odlingarna så att ogräs hindras från att etableras. Utan att något gift behöver användas.

Finessen med den här odlingstunneln är att vi kan flytta runt den på åkern. Man ska ju inte odla grödor på samma plats år efter år. Och här kan tunneln flytta vidare till nya bäddar i takt med att grödorna flyttar.

I tunneln drar vi upp grönsaker på våren. Och förlänger säsongen på hösten. Och under högsäsong så växer gurkan här inne. Till våra hundratals prenumeranter!

Genom specialgjorda fästen hålls vajrarna på plats i marken och plasten blåser inte iväg.

Bilderna togs för snart två veckor sedan – så allt det som här bara är små hjärtblad (de första blad som utvecklas ur grodden) har nu hunnit bli ordentliga plantor!

Så himla nöjd över att på nytt ha en jorddoftande, fuktig odlingstunnel att ta min tillflykt till under mulna, blåsiga dagar.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
26 maj, 2020

Första åren med jordbruket var det väldigt mycket att släcka bränder. Lösa problem som uppstod allt eftersom tiden gick. Nu försöker vi bli bättre på att planera allt i förväg. Även om det kan vara svårt.

Jag får en del frågor om hur vi arbetar och planerar kring vår odling. Och jag kan berätta att innan odlingssäsongen drog igång ägnade Albin och Jakob ungefär två månader av heltidsarbete åt att planera. Sådd, skörd, leverans, fakturasystem och allt där emellan. Men i år har vi också två anställda i jordbruket vilket ger mer tid för planering och strategiarbete

Vi håller som bäst på med nya hemsidan där våra prenumeranter ska kunna boka upp sig. Albin bygger allting själv till den. Att vara bonde kräver att man kan lite av allt (utöver att kunna det där med odling).

Och det man inte kunde innan får man lära sig med tiden. VVS, snickeri, motormekande. Köra traktor och handskas med djur. Elarbeten, att bygga hemsidor och bokföra. Samt förmågan att konstruera och bygga uppfinningar av olika slag – vartefter behovet uppstår. Som vår supereffektiva vakumsåmaskin, en rotsakstvätt gjort av plastringar från en vägtrumma och en motor till en vindrutetorkare. Och nu senast en bäddformare som fästs bakom traktorn och formar odlingsbäddarna raka och fina.

Måste säga att jag är väldigt stolt över vad vårt jordbruk blivit. Hur vi med små medel och genom att återinvestera ständigt kunna fortsätta växa och utvecklas. Och nmu har vi ju ett fint kontorshus också. Med fikarum, vilorum och arbetsrum. Vilket lyft när det kom till!

Kaminen eldas för värme och alla träytor gör att det doftar så gott. Det är som att stå på en vedbacke när man stiger in här.

Fårskinnen kommer förresten från våra egna får. Inväntar just nu att vi får hem de senast garvade fårskinnen från höstslakten. De har varit på beredning men borde vara klara nu.

Jakob och Albin är två riktiga excelnördar och strateger och arbetar konsekvent med lean i jordbruket. Konstanta förbättringar, förenklingar och justeringar av flöden för att allt ska går smidigare.

I år är dock första gången vi använder odlingsappen Tend. En amerikansk odlingsapp speciellt anpassad för trädgårdsodling. Nu när vi satt igång är det svårt att förstå hur vi tidigare klarat oss utan den.

Att driva ett småskaligt ekologisk jordbruk kan låta romantiskt. Och det är det förstås på sitt sätt. Som att plöja åkern en kväll i maj när träden knoppas och sjön ligger spegelblank. Eller att se ungarna rusa runt mellan rader av kål som nästan når dem över huvudet. Men bakom odlingarna ligger enormt mycket tankenkraft och möda för att det alls ska bli någon skörd. Det kan man ha i åtanke när man står och klämmer på en påse morötter som blivit lite skrumpna i toppen – och funderar på om man inte bara borde kasta bort dem och köpa nya?

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
17 maj, 2020

Röken låg tung över byn när vi eldade gräs nere på åkern i grisarnas gamla hage. Knölig och ful var den och halvt igenvuxen.

Men det blev fint efteråt.

Förr i tiden var det vanligt att elda gammalt gräs tidigt om vårarna. Det gynnar ju den biologiska mångfalden när gräs hålls tillbaka och blommande växter istället får en chans att sprida sina frön. Det i sin tur är bra för insekter som fjärilar och bin. Win-win så att säga. Idag görs det inte riktigt lika ofta skulle jag tro.

Viktigt bara att ha tillgång till mycket vatten så att man kan hålla omgivningarna blöta och begränsa eldens framfart. Här på åkern ligger vår stora brandslang och läcker en smula (jo vi vattnar med en sådan där riktig brandslang i jordbruket – vanliga är för tunna). Och ser ni den flygande bilen? Det är vår grokammare på våren och vårt kylrum i skördetid.

Albin tuttade på

Och Jakob gick med slangen och höll ställningarna.

När vi var klara luktade vi som en hop med rökta böcklingar allihop. Bästa doften!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
14 maj, 2020

När jag hade trädgårdsfrågestund fick jag många frågor om hur man sår på bästa sätt. Därför kommer nu en hel liten guide till hur vi försår grönaker i vårt jordbruk Marstorps Mat. (Förresten har jag nu svarat på alla drygt hundra odlingsfrågor i frågestunden – och de jag inte svarat på i kommentarsfältet tänkte jag göra blogginlägg av eftersom flera undrat samma sak).

Åter till sådden.

I det här huset sår, packar och hanterar vi skörden.

Jag bad Jakob gå igenom steg för steg hur vi sår så att ni får se hur det går till.

Vi sår ju tusentals frön varje säsong. Och hur bra det än är att så i gamla glasslådor och tidningspapperskrukor skulle man bli tokig om man behövde göra det i stor skala. I jordbruket försöker vi arbeta enligt leans principer och ständigt förbättra och göra arbetet smidigare och effektivare. Därmed är hela såprocessen standardiserad för att gå maximalt snabbt och enkelt. Och det är alltså i pluggbrättena QP 96 som vi sår.

Pluggbrättet är av plast – för att plast är ett alldeles fantastisk material i ett ekologiskt jordbruk. Men det ska jag berätta mer om en annan gång.

Här är bänken där vi håller till. Längst till höger ett tråg med höga kanter för jorden. I mitten vår hemmabyggda såmaskin och till vänster ytan där pluggbrättet står när vi sår.

Först fyller vi pluggbrättet med såjord.

Packar försiktigt jorden i alla plugghål. Eftersom vi håller till i ett jordtråg gör det ingenting att man spiller och slabbar.

För att slippa göra hålen ett och ett använder vi en sådan här uttryckare. Den är egentligen till för att lägga under odlingsbrättet och trycka ut de färdiga plantorna med. Men man kan också använda den för att ta hål när man sår. Vi lägger den på jorden, trycker till och lyfter bort.

Vips en massa färdiga hål att så i. Men tro nu inte att någon stackare står och gör detta manuellt….

Nej. För av en hemmasnickrad låda och en dammsugare har vi byggt en vaccumsåmaskin. Små hål är är borrade i en plåtskiva i botten på lådan på samma avstånd som fröna ska sättas i pluggbrättet. Vi slår på dammsugaren som suger in luft genom de små hålen. Sedan häller vi frön i lådan som sugs fast i varsitt hål. Överskottet av frö häller vi tillbaka i påsen.

Här kontrollerar Jakob att det är frö i varje hål

Fortfarande med suget igång lägger vi lådan över såbrättet. Och när den ligger ovanpå stänger vi av suget och fröna släpper rakt ner i hålen.

Perfekt resultat varenda gång! De vita prickarna ni ser inte frön. Fröna är så små så de syn knappt här.

Sedan ställer vi tillbaka såbrättet i jordtråget och täcker över med ett tunt lager jord. Tidigare år har vi täckt med vermikulit istället för jord men i år prövar vi utan. Återkommer med resultatet.

Sedan ut på lastbryggan och vattna ordentligt med strilen på slangen. Som ni ser är lådan märkt med dymo med datum, sortnamn och annat viktigt på.

Sedan bärs såbrättet in i grokammaren. Där är mörkt, varmt och fuktigt men med luftcirkulation.

Här står sådden i travar och väntar på att titta fram. Det här är den mest kritiska perioden – det gäller att passa sådden noga. Står den för länge blir det gängliga veka plantor.

När detta är klart bockar vi av i vår app Tend att sådden av just den grödan just det datumet är färdig.

Och så här ser det ut när fröna kommer ut till odlingstunneln efter några dagar i grokammaren. Då skyddar vi trågen med fiberduk nattetid så att de inte ska frysa bort.

Vilka frön försår vi då och vilka planterar vi ut direkt på åkern? Vi försår framförallt kål som broccoli, vitkål, grönkål etc. Kål tjänar på att sättas ut som plantor. De klarar konkurrensen med ogräs och tråkiga skadedjur mycket bättre och faktiskt måste vi förså många sorter för att det överhuvudtaget ska hinna bli något här uppe i zon 6. Som brysselkålen som trots försådd har knappt om tid för att hinna utvecklas. Förutom kål försår vi också betor och kålrot där vi vill ha en tidigare skörd.

Sår man på friland direkt får man passa sig för järnnätterna som i Västerbotten kommer kring 13e juni. Vi skyddar alltid våra späda plantor med fiberduk vid risk för frost.

Japp. Så gör vi alltså när vi försår. Och om ni vill se lite mer om hur vi planerar sådden och sorterar fröna så finns ett inlägg om det här.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
6 maj, 2020

Åh jag har ju lovat att svara på era odlingsfrågor från ett tidigare inlägg och kommer återkomma snart – lovar! Men just nu är det lite galet här hemma – den mest hektiska tiden på året har ju dragit igång. Början av odlingssäsongen när all energi går åt till jordbruk och trädgård.

Många av er undrade om sånt om rör grönsaksodling och att odla här uppe i norr. Så jag tänker faktiskt blogga lite mer regelbundet om vad vi gör i vårt jordbruk Marstorps. Vi är ju två kompisfamiljer som driver det ihop – Jag och Jakob och Albin och Ulrika.

Och det är ingen ide att hymla om saken: att odla i zon 6 ÄR en utmaning på många sätt.

Så här ser nämligen åkern ut precis nu. Som ni ser är det fortfarande snö kvar på sina ställen. Det dröjer nog ytterligare någon vecka innan det börjar torka upp i det blöta och gräset börjar grönska

Men det finns mycket att göra i jordbruket innan dess såklart. Igår sorterades frön för fulla muggar.

Det här är våra fröpåsar. Lite större än de där kuverten man annars köper i butik. I år har vi köpt frön för närmare 30 000 kronor och vi köper alltid ekologiska frön om det finns att få tag i! Vi odlar runt 30 olika grödor och kanske 40 olika sorter.

Igår sorterade Jakob och Albin frön efter vilken vecka de ska sås.

Med dymo står veckans nummer markerat på lådan. I läggs de frön som ska sås just då. Vissa frön sår vi kontinuerligt under säsongen (tex ruccola) medan brysselkål sås så fort det bara går! Sorterar så här noga gör vi för att det ska bli tydligt både för oss själva men också våra anställda som kommer nästa vecka och ska börja arbeta.

Vi beställer de flesta ekofröer från Semenco, Olssons och Lindbloms frö. Allra flest från Semenco.

Några frön är restnoterade och vi funderar på hur vi ska lösa det. Det är ju ett exceptionellt år på många sätt och vi måste ju hjälpas åt att säkra livsmedelsförsörjningen.

Bondbönefrön är himla vackra.

Vi använder oss av en app som heter Tend som är utvecklad speciellt för odling. Den hjälper oss när vi strukturerar arbetet och och odlingssäsongen.

Har ni sett vår flygande bil förresten? På håll ser det verkligen ut som att den flyger! Det är en kylbil där vi förvarar skörden på hösten och sådden som ska gro på våren. Kylbilen står så här högt för att vi ska kunna kliva rakt in i den från huset där vi sköter skörden.

Lite sådd har också kommit igång i våra odlingstunnlar. Brysselkål och salladskål behöver sås tidigt.

Här växter många hundra plantor som ska bli mat åt en massa människor!

Nästa vecka när vi ska så ska jag fota igen och visa lite mer i detalj hur vi gör.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
25 april, 2020

Vi startade denna lördagsmorgon tidigt för det var dags för den stora fårklippardagen! Dessa skönheter skulle få sommarfrisyren på plats

Vi höll till hemma hos Albin och Ulrika och hela familjen var involverad

Strålande vårsol över bleka anleten och yrvakna gamla gårdar

Ulf och Ylva-Karin gjorde sig redo att överinse klippandet

Men först ville storbarnen visa sitt klubbhus som de har i Ulrikas verkstad

Tavla på svaj

Och en byrå barnen hjälpts åt att måla med linoljefärg

Så var det förste man till rakning

Fast innan rakning är det alltid pedikyr

De ser verkligen fåraktiga ut när de sitter på rumpan och låter sig klippas. I år hade vi hjälp av Simon som är ett riktigt klipproffs.

Nyfriserade släpps de tillbak i hagen en åt gångeen. Oigenkännliga för sin flock som måste lukta noggrant och stångas litegrann innan ordningen är återställd.

Bebisarna var instängda i en egen lekhage. Garanterat rymningssäker och ofarlig att ramla i

Sedan gjorde vi lunch och åt på farstubron

Emil kirrade korv

Storbarnen hjälpte de små

Och sedan fortsatte klippandet av resten av fåren

Medan barnen försvann in i stora verkstaden för att bygga. Bertil byggde en helikopter till sina gosedjur!

Jag tog rätt på en den av ullen som jag tänker använda till något ni får se en annan gång! Men nu ska jag skydnda ut i solen igen och arbeta vidare

Hoppas du har en fin helg!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• Reklamsamarbete Bixia •
1 mars, 2020
Energihusets stomme anas

Under den här vintern har Jakob arbetat med att bygga ett nytt hus på gården. Han är i full fart med att färdigställa taket och sedan ska han ta tag i väggarna. Vi vill få till mer av en gårdskänsla på vår mark – och då behövs fler hus som liksom “hägnar in” gården. Vad ska det då vara i huset? Ja, det ska ni få höra! Vi bygger ett hus som ska bli både förråd för ved och rekvisitaförråd till mig. Och till alla de saker som i dagsläget måste stå ute om vintrarna på grund av platsbrist….

Många kvadratmeter tak blir det…

Men det är inte allt. Det bästa är att vi ska lägga solceller på taket. Vi ska nämligen bli producenter av vår egen el! Till saken hör att vi precis bytt bort vår dieselbil till förmån för en elhybridbil. Vi är ju helt beroende av bilen men det är också det område där vi som familj orsakar mest utsläpp. Så att kunna utnyttja vårt eget tak för att producera den el som behövs för att driva bilen – det känns fantastiskt!

Med det här energihuset blir vi elproducenter i det lilla. Vi producerar för husbehov. Något stort överskott kommer vi nog inte få. Det finns det däremot andra småskaliga elproducenter som har. Och för dem är elbolaget Bixia ett toppenalternativ. De stöttar vanliga personer som vill producera el. En ganska typisk producent kan vara en bonde som vill sätta upp vindkraft på sin mark eller har stora byggnader att montera solpaneler på.

Bixia erbjuder solceller tillsammans med en samarbetspartner. Och via Bixia får man hjälp med inkoppling, leverans och möjlighet att sälja tillbaka överskottsproduktionen av el.

Energihusets tak nås av solens strålar nästan hela vinterhalvåret

Bixia är elbolaget som är med och driver på utvecklingen av närproducerad el från förnybara källor. Detta främst genom att stötta små, lokala elproducenter. En av dem är lantbrukaren Gustav Andersson. I miniserien Bixia besöker bonde möter du honom och hör om hans resa till att bli elproducent.

Och här kan du läsa allt om hur du själv kan bli elproducent till Bixia!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
22 februari, 2020

Åh det känns så fattigt utan djur. Ingen hund sedan Melker dog. Inga höns sedan räven åt upp dem. Inga nya lamm den här våren och inga grisar heller.

Så kan det ju inte fortgå. Barnen behöver djur. Jag behöver djur! En av de saker jag uppskattar mest med att bo på landet är att kunna erbjuda mina ungar en barndom full av djur. Precis det jag själv drömde om som liten men som jag aldrig kunde få. Det slog mig att Ulf kan bli det enda av våra barn som inte älskar och är helt avslappnad med hundar. Bertil och Folke har ju varit trygga med det sedan dag ett och så vill jag att det ska fortsätta.

Vi drömmer mycket om nästa hund. En border collie ska det bli den här gången. Som kan få arbeta med fåren och springa lös här på gården. Jakob är uppvuxen med en som hette Micka och som kunde gå okopplad överallt i stan för att hon var så klok och väldresserad. Vallade småbarn gjorde hon också så att de inte skulle rymma ut på vägen. Men hund är inget vi ska köpa närmsta tiden. Särskilt ingen border collie. Det är ju världens smartaste hundras och för att den ska må bra behöver den mycket stimulans och aktivering. Så det får bli när Ulf är några år äldre och vår fårbesättning vuxit en aning så hunden har att göra! Tills dess får vi sjå oss lite.

Men nu går jag i alla fall och grubblar över hönsen. Vill så gärna har höns i sommar. Man får en sådan härlig hemkänsla när de spatserar runt på gården och pratar med varandra. Och den här gången ska ingen jäkla räv kunna komma i närheten. Kommer ha ett kanonsäkert hus för dem. Ja, minsann! Visst skulle jag kunna kläcka fram lite kycklingar på egen hand, men jag är otålig och vill ha ägg redan i sommar. Så jag får fundera hur jag ska lösa det här…fullvuxna höns redo att värpa växer inte på träd, tyvärr.

Men något djur måste det bli. Ja, måste!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
4 november, 2019

Termometern visade tio minusgrader imorse. Kallt. Men inte för fårskallarna. De kommer bo ute hela vintern, med tillgång till ett vindskydd förstås.

Vi har en så himla fin liten flock nu. Men vi tar inga lamm på fåren den här hösten. För vi har inte beslutat oss för vilken ras vi kommer vilja köra på framöver. Vi vill ha en sort med horn. Men kanske inte Gutefår, utan hellre någon med ännu bättre päls. Och Gotlandsfåren har fin päls men inga horn….hmm. Vi får klura vidare. Tills vi bestämt oss kommer vi nöja oss med den här lilla flocken i alla fall.

De är så kelna och sällskapliga hela högen. Fint att se också att det ensamma lilla lammet vi inte trodde skulle klara sig i våras, nu vuxit sig stort och duktigt.

Jag sticker till dem lite knäckebröd och så har jag deras eviga kärlek.

Jamen ni ser ju! Snällis och Snabbaste fåret i Ryssland är särskilt förtjusta!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
10 juni, 2019

Här ska ni få tips på de fyra bästa ogräsrensningsredskapen. Det här är proffsgrejer alltså – ingen skit som gör att man ligger dubbelvikt och får ryggskott. Dessa fyra redskap använder Jakob i jordbruket. Så då förstår ni att det är bra! Dyra är de inte heller precis.

Generellt kan jag säga att det bästa sättet att bekämpa rotogräs är att skära av det. Genom att ständigt kapa av allt grönt ovan jord får ogräset minskad bladmassa och producerar mindre energi tillbaka till rötterna. Som långsamt försvagas och tröttas ut. Alla dessa redskap fungerar enligt den principen.

Och först ut är den gröna mojängen som går på hjul. En så kallad hjulhacka. Den har en hacka där bak och ett hjul där fram som gör att man med kraft och tempo kan hacka av ogräset. Jakob kör den i gångarna mellan odlingarna, eller mellan odlingsraderna när det finns plats. Jag kör den i grusgångarna. Eller bredvid häcken där jag vill förhindra att ogräs konkurrerar med de nysatta plantorna. Går på några minuter att rulla över mina grusgångar med den här. Succé!

Sedan vill jag tipsa om pendelhackan – den gröna lilla grejen på skaft. Den är bra för att hackan sitter löst och går att vicka och skära med åt båda håll. Pendla med alltså. Jag för den fram och tillbaka över jorden med hastiga rörelser. Funkar bra i mina perennrabatter. För att luckra jorden och samtidigt skära av ogräset. Det här är mitt favoritredskap!

Bredvid pendelhackan syns Skäret. Det rensar enligt samma princip. Men har bättre precision och går inte att pendla fram och tillbaka med. Den här är suverän när man vill komma nära plantorna utan att skada dem.

Jag är en motståndare till att ligga på knä och rensa ogräs. Men ibland bara måste man. Men det ska vara i absoluta undantagsfall. Som när plantorna man rensar och gallrar är för små för att synas när man står upp. Späda morotsblad, till exempel. Helt hopplösa. Det är då – men endast då – man ska ligga på knä. Och använda en Lucko, som den här röda. Med bra precision i metallbågen. Den skär snabbt och smidigt av ogräset.

Varsågod på förhand för bästa tipsen.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
5 juni, 2019

Ni glömmer väl inte insekterna? Alla humlor, fjärilar, bin och små flyn som behöver tillgång till vatten. Förra sommaren fyllde jag trädgården med vattenfat för att hjälpa dem på traven. Och även om den här våren varit betydligt blötare, så har jag placerat ut dem igen.

Små brickor eller låga blomfat är perfekt för insekter. Lägg stenar på botten, eller varför inte vackra spelkulor i glas. Häll på lite vatten – ungefär till hälften upp på stenarna. Och placera ut i trädgården eller på balkongen, gärna i närhet av blommor och rabatter där insekter trivs. Stenarna gör det lätt för små djur att dricka vatten utan risk för att drunkna. Glöm inte att fylla på vatten varje dag.

Humlor och bin är livsnödvändiga för människans överlevnad. Men starkt hotade och minskar i antal. En tredjedel av våra vilda biarter är faktiskt på väg att försvinna helt. Här är fler saker du kan göra för att hjälpa insekterna på traven

  • Klipp inte hela gräsmattan. Låt en del få vara vildäng. Där trivs humlor, bin och fjärilar. Förra sommaren klippte vi gräsmattan så sällan att den var helt vit av klöver. Och full av lyckligt surrande humlor!
  • Odla blommor som bin och fjärilar älskar. Som kärleksört, lungört, prästkrage, lavendel, kantnepeta, stjärnflocka, blodnäva och röd solhatt. Eller kryddor som gräslök, salvia, och kungsmynta. Tänk också på att väldigt förädlade, fyllda blommor inte är särskilt bivänliga. De innehåller knappt någon nektar. Gå på gammeldags sorters rosor och pioner – de är bäst för bina.
  • Använda ABSOLUT INTE några kemiska bekämpningsmedel i trädgården.
  • Låt ogräs som nässlor och tistlar få finnas i trädgården. Du vill kanske inte ha dem överallt – men ge dem en fristad i något hörn. Fjärilarnas larver lever på bladen.
  • Vill också tipsa om Naturskyddsföreningens hemsida “Rädda bina” med massor av tips och knep för att hjälpa insekter på traven.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
9 maj, 2019

Efter fyra år med 300 kvadratmeter växthus har vi nu gjort oss av med det. Vi ska satsa på att odla mer på friland istället. Det känns lite vemodigt eftersom växthuset varit något av en oas. Ångande varmt, klorofylldoftande och en skön tillflykt under mulna eller blåsiga sommardagar, då växthuset hållit flera grader högre temperatur än utomhusluften.

Clara i gul blommig klänning i växthus fullt av tomatplantor och tomater.

Doften av tusen mognande tomater är bedövande…

Hit har barnen smitit ut på sommarmornarna och pallat tomater och gurka.

Vi har haft väldig glädje av växthuset. Vi hade till och med midsommarfirande här förra året, när det var skyfall utan uppehåll.

Lite tråkigt känns det allt att bli av med vårt stora växthus. Drömmer nu om att bygga ett lite mindre i glas på gården.

Det ska dock bli skönt för alla inblandade att slippa skotta det om vintrarna. Som vi bland annat fick göra tillsammans med gästerna på nyårsafton (!) för att undvika att hela växthuset brakade in.

Nu planerar Jakob och Albin som bäst för att kunna kickstarta odlingssäsongen för Marstorps Mat. Bönder här uppe kan ju inte börja för tidigt med odlingen, med tanke på risken för nattfrost. Därför måste vi jobba dubbelt så snabbt när vi väl sätter igång. Några av de grödor vi ska odla i år är blomkål, grönkål, kålrabbi, vitkål, palmkål, purpurkål, salladskål, spetskål, brysselkål och pak choi. Dessutom odlar vi kålrot, morot, majrova, svedjerova, rödbeta, polkabeta, potatis, morot, broccoli, rättika, romanesco och olika sallader. Och så lök, kryddor och flera sorters bönor. Listan bara fortsätter….

Jag håller tummarna för en lagom varm och fuktig sommar, och en riktigt bra skörd!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se