Det var länge sedan jag gjorde mitt eget smör, men i förrgår fick jag feeling. Ibland har jag fått hämta opastöriserad mjölk hos en bonde, men nu gjorde jag smöret på vanlig grädde från affären. Tillsatte fil i grädden och lät den först stå övertäckt i rumstemperatur ett dygn och sedan i kylskåpet några timmar innan jag vispade den. Då får den mer smak än om man bara använder färsk grädde.
Det enda du behöver för att göra smör är grädde, fil, salt och en elvisp. Jag gjorde på 1 liter grädde och 2 msk fil. Saltet höftade jag.
Häll upp den fil-berikade grädden i en skål och börja vispa.
Vispa tills grädden först blir sådär grynig som när man kört vispgrädden till tårtan för länge. Vispa sedan på ett bra tag till. Kanske tror du att något är fel, för att inget händer. Men sedan blir det plötsligt gult och smöret separerar från kärnmjölken.
Det ser ut så här! Då häller du av kärnmjölken (men spara den för guds skull, god i pannkan eller när du bakar). Sedan slår du på iskallt vatten och masserar smöret i det kalla vattnet så att det sista av mjölken försvinner.
Byt vatten några gånger och massera tills vattnet är helt klart. Avsluta med att massera in salt, efter tycke och smak. Jag hade lite rökt salt hemma, så det använde jag för att göra det lite pikant.
Jag tryckte sedan ner smöret i en bytta och nu har vi världens godaste pålägg till mackan!
Bra bärår får man fundera ordentligt över vad man ska göra av alla bär. Som i år då det finns otroliga mängder röda vinbär i trädgården. Tur då att min syster kom och lärde mig ett härligt recept på hur man gör sura remmar av bär. Tre ingredienser och resultatet är SUPERGOTT! Härligt syrligt segt med riktigt stark bärsmak. Banansmaken märks inte alls i slutprodukten.
Skölj och rensa bären. Kör i en matberedare tillsammans med bananerna, tills det blivit en jämn smet. Om du vill kan du också tillsätta lite vaniljsocker.
Bred ut smeten tunt på två bakplåtspappersklädda plåtar. Ju tunnare och jämnare lager desto lättare går torkningen. Sätt ugnen på 100 grader, sätt in plåtarna (båda samtidigt går bra i en varmluftsugn) och stoppa en slev i ugnsluckan så att det bildas en liten glipa där fukten kan smita ut.
Torka 2-3 timmar. Håll koll så att det inte bränns! Låt svalna och klipp sedan i remsor. Enklast är om du behåller pappret på medan du klipper, och därefter drar loss det. Lägg remmarna på en tallrik och vänd i lite strösocker. Servera och njut!
Jag är så glad denna morgon efter det fantastiskt fina gensvaret för boken! SÅ MÅNGA SOM BESTÄLLT! Den åkte direkt upp på Bokus förstaplats. Wow och tack för det!
Ser så mycket fram emot den här helgen. Ikväll ska jag och Jakob gå på bio och pojkarna ska få besök av Elle och Ada och ha myskväll. Sedan kommer min syster hit imorgon. Hon är på jobb i stan och ska spendera ett dygn hemma hos oss. Känns världslyxigt att hon bara kommer sådär apropå ingenting.
Jag planerar att laga lamm till middag imorgon, för frysen är full av kött. Och då tänkte jag att det vore gott med någon slags svartvinbärschutney till, för att ta tillvara på alla bär.
Så jag plockade in en liter bär ungefär. Repade av och sköljde i durkslag. Frysta bär går förstås också bra! Gissar att svartvinbärssäsongen är över i södra delarna av landet?
Sedan hackade jag en rödlök, lite ingefära, och slängde i några kvistar rosmarin.
Sedan på med råsocker och rödvin och så fick det koka på låg värme tills vätskan reducerat till hälften.
Doftade himmelrike!
Man får röra om då och då under kokningen så att det inte bränner fast bara.
Resultatet blev denna ljuvliga, syrliga rosmarinchutney som jag tror kommer vara suverän även till en bit getost på en finncrisp. Testa vettja! Mitt recept nedan är skrivet lite på en höft – och det är för att det inte är så himla noga. Det brukar bli gott ändå!
Lägg allt i en kastrull. Addera några kvistar rosmarin och slå på socker, vin, vatten och lite salt. Om bären är väldigt mogna kan man behöva byta ut lite av sockret mot syltsocker för att den ska tjockna ordentligt. Alternativt tillsättaren ren pektin.
Låt koka på svag värme tills vätskan reducerat till ungefär hälften. Rör om då och då. Justera syran och sötman efter tycke och smak genom att addera mer vin eller socker.
Diska burkarna och locken noggrant och fyll dem med kokande vatten. Häll bort vattnet och häll över den varma chutneyn i burkarna, sedan du plockat upp rosmarinkvistarna. Skruva på locket och förvara svalt.
Vad ska man göra av alla supergoda äpplen egentligen? Jo äppelmos såklart! Våra röda äpplen ger underbart rosa mos som man gärna klickar i generösa mängder på gröten, pannkakan eller bara rakt ner i ett kallt glas med mjölk!
Kastrull, äpplen, vatten och socker är allt som behövs. Ja en kniv också såklart.
Jag tärnade äpplena i mindre bitar och fyllde lite vatten på botten så att det inte skulle brännas. Sedan ställde jag på spisen och lät puttra.
Det blev en del svinn eftersom rönnbärsmalen varit i farten.
Svinnet fyllde jag i en bunke och gick iväg med till grannarnas grisar.
Vilken grisfest!
Det skreks och buffades och slogs om äpplena.
Till den rara, nyblivna mamman slängde jag flest. Jag håller alltid på spinnsidan!
När man ser hur grisar bökar upp marken när de får gå fritt förstår man varför det är orimligt att någon gris ska gå inomhus i en betongspilta. Ingen av dessa stenar var synlig innan grisarna flyttade dit.
Sedan gick jag in igen. Knäppte en bild på huset i höstfärger.
Maffigt värre.
När jag kom in igen hade äpplena kokat mjuka. Då mosade jag dem och hällde ner lite socker och vaniljpulver.
Tog råsocker för det var allt som fanns hemma och det ger ju dessutom extra fyllig smak.
Sedan fick det bubbla på ytterligare ett tag tills allt socker hade smält. Jag provsmakade såklart för att kontrollera syran i äppelmoset. Därefter tog jag fram mixerstaven och finfördelade moset.
Och så fick det åka på kylning innan jag förpackade det i mindre burkar och slängde ner i frysboxen.
Nu är tiden att ta rätt på de färska örterna från trädgården. Om man inte redan gjort det, vill säga. Förutom att torka, frysa in som de är eller frysa in i olja kan jag verkligen rekommendera att göra örtsalt!
Jag baserar mitt på havssalt.
Sedan adderar jag de kryddor som finns hemma. Nu blev det persilja, basilika, oregano, stjälkselleri, salladslök och vitlök. Just lök och stjälkselleri är bra att ha med i blandningen för de ger ordentligt med smak.
Man kan kombinera kryddorna lite som man vill – men även renodla dem i olika stilar och smaker. Men jag gjorde en enda batch med alla kryddor i samma. Det blir otrooooligt gott!
Först hackar jag allting grovt. Sedan slänger jag ner det i matberedaren och så på med saltet. Det gäller att inte ta för mycket salt i förhållande till krydda. Det får gärna vara ungefär 1 del havssalt och 3 delar kryddor. Alla kryddor ryms inte på samma gång så man får mala några åt gången tills de sjunkit ihop.
Kör i maskinen tills det finfördelat sig. Det kan ta ett tag.
Sedan brer du ut örtsaltet på en plåt och låter lufttorka. Man kan skynda på processen genom att köra plåtarna i ugnen på ca 50 grader, med ugnsluckan på glänt för att släppa ut fukten. Men jag föredrar verkligen att de får torka i lufttemperatur. För jag tycker att kryddorna förlorar lite av sin smak när de värms upp – om än det bara är till femtio grader. Energi sparar man också!
För mig tog det ca fyra dagar innan dessa brickor var helt torra. Då rörde jag runt lite i saltet varje dag. Hela huset doftar så gott och man kan inte låta bli att stoppa några kryddsmulor i munnen varje gång man går förbi.
När det torkat helt blir det ganska stora och hårda klumpar. Så då är det dags att mixa det en gång till.
Den här gången blir det istället ett fint pulver. Om man vill kan man mixa ett tag och sedan sila av pulvret och fortsätta mixa de stora saltkristallerna. Tycker att det brukar bli jämnast och finast resultat då.
När man mixar dammar det av aromatiskt salt i hela köket. Så UNDERBART!
Sedan häller jag över det på burkar med tätslutande lock och förvarar i ett mörkt, svalt skafferi. En perfekt present när man är bortbjuden. Eller varför inte en ätlig julklapp till någon matlagningsintresserad typ?
Eftersom det kommit några frostknäppar nu så passar det bra att skörda aronia – ett riktigt superbär som är nyttigare än blåbär till och med. I många delar av världen har det sedan länge använts som en medicinalväxt. Det är rikt på A, B, C, E och K-vitamin och innehåller dessutom stora mängder järn, fosfor och kalium. Ingen annan frukt eller bär har lika högt innehåll av antioxidanter som just aronia!
I Sverige är det inte så vanligt att man tar rätt på bären eller att de ens säljs i butik – medan det till exempel i Estland är mycket vanligt förekommande.
Synd på så rara ärtor. Har du ingen egen aronia kan du säkerligen palla lite i offentliga parker och planteringar där de brukar finnas i överflöd.
Nu skulle jag ta rätt på aronian och då spelar det ingen roll om det regnar eller ej
Fyllde snabbt ett durkslag
Jag var sugen på att göra aroniasylt – tror det kan bli en hit ihop med saffranspannkakan närmare jul. Aronia har en viss bitterhet (som dock dämpas efter en frostknäpp) så att blanda ut den med äpplen är inte dumt. Trädgårdsäpplen har jag ju i överflöd!
Äpplen, aronia, syltsocker och citronsaft som får koka mjukt i en kastrull. Jag tycker att bitterheten i bären bäst dämpas med lite syra ihop med socker. För att aroniabären ska spricka kan man hjälpa till med en potatisstomp och liksom trycka till dem då och då under kokning.
Skala och kärna ur äpple, tärna fint och lägg i grytan.
Häll vatten, socker och citronsaft i kastrullen. Låt koka i ca 10 minuter. Tryck till bären under tiden med en potatisstomp eller en slev så att de krossas. Smaka av sylten och tillsätt mer socker om det behövs. Häll upp på väl rengjorda burkar, stäng locket och låt svalna långsamt.
Idag hänger regnmoln över blöta grusvägar och åkrar. Men igår sken solen och jag med den. Ett typiskt bra tecken är när jag direkt på morgonen drar på mig ett förkläde när jag vaknar. Då känner jag mig som min mormor Rut och är liksom redo för att hugga i med dagen.
Vi planterade ett aroniaträd i våras, precis vid vår entre. Trädet blir lagomt stort i storleken och får vackra röda löv på hösten plus massor av bär. Viktigast av allt faktiskt – jag vill ju odla så mycket ätligt jag bara kan. Och eftersom vi nu haft några riktiga frostknäppar är det hög tid att skörda aroniabären.
Aronia är ett riktigt superbär – nyttigare än blåbär till och med – och har i många delar av världen sedan länge använts som en medicinalväxt. Det är rikt på A, B, C, E och K-vitamin. Och innehåller dessutom stora mängder järn, fosfor och kalium. Ingen annan frukt eller bär har lika högt innehåll av antioxidanter som just aronia!
Har du ingen egen aronia är det inte ovanligt att de står planterade i offentliga parker och planteringar. Om du är en sån som gillar att palla alltså.
Äter du aronia direkt från busken är det ganska beskt – även om frosten mildrat det en aning. Men torkar du bären blir smaken snällare. Jag plockar in nästan alla klasar på trädet men lämnar lite åt fåglarna. Jag lämnar alltid lite kvar åt fåglarna.
Eftersom trädet än så länge är ganska litet blir det inga mängder med bär. Men lagom många för några påsar aroniarussin.
Jag sköljer bären noggrant för att få bort damm och frömjöl från andra växter.
Sedan spänner jag upp linorna som jag brukar torka äpplen på i köksfönstret och hänger istället på aroniaklasar. Plockar du hela klasen istället för att dra av bären så går det så här smidigt att hänga upp dem.
Efter några dagar har bären skrumpnat så pass att du kan lossa dem från klasen och lägga i en glasburk eller papperspåse. Sedan har du nyttiga aroniarussin att lägga i fruktsalladen, filen eller äta precis som de är!
Har du mycket aronia kan du stället göra aroniasaft och frysa in i petflaskor. Då är det nästan bäst att göra saften i en råsaftcentrifug eftersom näringsinnehållet minskar vid uppvärmning.
Såg ni på Bumbibjörnarna när ni var små? Det gjorde jag såklart och kan sjunga ledmotivet om man så väcker mig i sömnen. Därför var jag ju bara tvungen att testa att göra Bumbibärssaft på mina Häggmispelbär. Saskatoon som bären heter på engelska är just de bär som Bumbibjörnarna äter för att få sina krafter.
Bären från Bärhäggmispel smakar gott, men på grund av deras likhet med blåbär och svartvinbär kan man nästan tycka att de smakar “fel”. Eftersom smaken är helt annorlunda.
Värmer man bären får de en mandelaktig smak med en ton av äpple. Och så försvinner nästan all syra – därför får man tillsatta det i efterhand för en frisk och god smak. Det gäller så väl till sylt som saft.
Har du inga egna buskar finns de inte sällan planterade i offentliga trädgårdar och parker och då kan du ju plocka lite 😉
Jag har själv precis plockat in mina sista häggmispelbär från busken. Men det märks knappt att jag plockat alls för de ger så stor skörd. Fåglarna ska få resten.
Jag brukar ha ett större mått i fickan eller bältet när jag plockar så har jag båda händerna fria och allt går snabbare.
Vi har fyrtio meter Bärhäggmispelhäck så det blir en hel del bär. Förra året gjorde jag smulpajer på det mesta och några laddningar sylt såklart.
Jag har tyvärr inget exakt mått på min Bumbisaft. Jag gör i regel inte saft efter recept. Jag fyllde bara saftmajan med vatten, la de sköljda bären ovanpå och sockrade rejält. Sedan lät jag dem ångas och öste bären med den heta vätskan några varv, för att snabba på processen. När bären ångat färdigt avslutade med att hälla ner någon deciliter citronjuice i den färdiga saften och smakade av innan den buteljerades på varma, rena flaskor som legat i ugnen på 100 grader.
Bumbisaften har en kraftig smak som påminner mer om juice. Supergod som måltidsdryck och säkerligen till att blanda drinkar med! Några magiska krafter har jag ännu inte märkt av. Mer än att jag studsar fram genom sagorna och ni får följa med.
Eftersom vi har en 50 meter lång odlingstunnel där vi odlar slanggurka blir det en hel del gurka över, även efter att alla grönsaksprenumeranter fått sitt.
Älskar dessa krokiga och lustiga små gurkorna. De minsta är gröna som avokado inuti och täta i fruktköttet – nästan krämiga. Påminner inte om vanliga köpesgurkor på en enda fläck.
Sedan har vi de övervuxna gurkorna. Som är lite fööör stora. Sådär att de knappt går in på en kylskåpshylla. De tycker jag om att lägga in. För nej det är inte bara små fasta Västeråsgurkor man kan göra inläggningar till. Slanggurkor är också gott.
Igår donade jag med gurkburkarna. Gick snabbt som attan. Mitt mål är att försöka hinna frysa in, safta, pickla eller torka något varje dag nu. Det är så mycket som ska tas rätt på! Och har man bara grejerna framme och redo är det ingen stor sak.
Plockade in krondill från min kryddkrage och skördade lite gullök från åkern att sätta piff på inläggningen med.
Dessutom behövs ättika, salt, socker och vatten. Och rena glasburkar såklart.
Skivar du gurkan och löken med en mandolin går det på nolltid att få fina, tunna skivor. Annars går en kniv såklart bra. Det viktigaste är att du är noga med att använda fullkomligt rena burkar och grönsaker i fint skick. Jag lägger alltid burkarna i ugnen och låter dem värmas till 100 grader. Gummiringarna kokar jag i en kastrull (jag får för mig att gummiringarna håller bättre av att kokas än att torka bort i en varm ugn). Och precis innan jag ska fylla en burk tar jag ut den ur ugnen med en grytvante. Trär på gummiringen och sedan fyller jag burken genom att varva gurka, dill, lök och senapsfrö.
Sedan avslutar jag med att hälla den varma lagen på gurkan. Men jag fyller inte burken hela vägen upp med vätska för efter några minuter har gurkan krympt och jag kan trycka ner flera lager till innan jag toppar med den sista lagen och stänger burken. När den väl är stängd ska den inte öppnas förrän den ska ätas!
Se till att ha rena glasburkar redo på värmning. Skölj och skiva sedan gurkan och löken tunt.
Låt vatten, socker, ättikssprit och salt koka upp i en kastrull.
Ta ut den heta burken ur ugnen och fyll den med gurka, lök, senapsfrö och dill. Häll över lagen och stäng genast burken när den är ordentligt fylld. Låt kallna och förvara svalt.
Ta fram och njut sommargurkan hela hösten och vintern! Den klarar sig länge konserverad på detta sätt. Problemet är väl bara att du kommer vilja sätta i dig allting långt innan dess.
Har du också en massa trädgårdsäpplen över? Kanske sådana där som är lite för sura för att äta råa? Det finns ju massa gott man kan göra av dem – inte minst äppelmos att fylla frys och konserver med. Men nu tänkte jag faktiskt tipsa om att torka äpplen. Vi äter dem som snacks, klipper ner dem i havregrynsgröten eller muslin eller så kokar vi helt enkelt kräm på dem.
Först kärnar jag ur alla äpplen.
Sedan hyvlar jag dem tunt på min mandolin. Men har du ingen sådan kan du skära med kniv istället. Jag gillar dem flortunna men man kan såklart också göra dem lite tjockare. Det är en fråga om tycke och smak.
Vill du att de ska behålla sin ljusa fina färg så lägg dem i ett vattenbad med citronsaft medan du skär färdigt äpplena. Annars kan du bara samla ihop äpplena i buntar genom att trä dem på pekfingret. Om du vill ha sötare äpplen kan du pudra skivorna med florsocker. Eller så smaksätter du med kanel. Men jag gillar dem bäst helt naturella.
Sedan tar jag en tråd och fäster på ett luftigt ställe och trär snöret genom hålen på äpplena. Fäster tråden och sprider sedan ut äpplena så att de hänger lagom glest.
Rätt så gulligt med äpplen på tork!
Så här ser äpplena ut tre dagar senare. Så nu har jag en ny äppelladdning på gång!
Äntligen är det skördetid och man får betalt för allt arbete som lagts ner i trädgården under sommaren. Ibland får man dock betalt utan att ha lagt ner något arbete. Alls. Som när man får rensa grannens vinbärsbuskar eftersom ens egna ger sådan klen skörd. Ja, då kan man verkligen snacka lyxigt.
Jag plockar mycket bär, rensar och fryser in precis som de är. Till sylten, filbunken, smulpajen och gelén. Men sedan plockar jag också sånt som ska gå direkt till saftkoket. Det bästa är att man slipper rensa de bären!
Och hemmagjord saft smakar verkligen helt annorlunda än köpes. Det hjälps inte, men den är bara så mycket godare! Jag brukar koka saft i kastrull och hälla av med en silduk men nu har jag faktiskt investerat i en ny saftmaja för att förenkla arbetet och kunna göra mer i ett svep. Det köpet ångrar jag inte. Mitt mål är att den här saftmajan ska stå och puttra nästan varje dag.
Jag är värdelös på att följa recept men det brukar gå bra ändå. Med saftmaja är ju allt så mycket enklare. Bären behöver bara sköljas i durkslaget till saftmajan. Dåliga bär plockas bort och sedan varvar jag socker och bär litegrann efter eget tycke och smak. Fyller understa kastrullen med vatten och sätter igång och kokar. Den heta vattenångan får bären att explodera och så rinner saften från durkslaget, ner i mellankastrullen. Varifrån man kan tappa färdigt koncentrat direkt på flaska.
Det viktigaste för att påskynda kokningen och ge mer smak till själva saften är att ösa den heta saften över bären några gånger. Jag brukar tömma ut med slangen till en liten karaff och sedan direkt hälla över det på bären igen.
Enklaste sättet att desinficera flaskor är att ta rena flaskor och sedan lägga dem i ugnen. Låt ugnen stå på drygt 100 grader under saftkoket och så tar du fram en varm flaska åt gången och fyller den med het saft. Akta så du inte bränner dig!
Viktigt att fylla ända upp till korken för saften krymper ihop när den svalnar. När flaskan kallnat har ett vakuum bildats som håller saften fräsch och fin. Nu för tiden tillsätter jag aldrig konserveringsmedel eftersom vi dricker upp allt inom ett år. Oftast snabbare. Men ska du förvara saften ännu längre kan det såklart vara klokt med lite Atamon i flaskan.
Jag inledde saftkoket med att göra en massa svartvinbärssaft. Sedan använde jag den sista rabarber och jordgubbarna för att göra saft som påminner om den som mormor hade i sin jordkällare. Det är den röda flaskan på bilden. Jag tillsatte lite vanilj i den saften men kardemumma är också supergott! Dock hade jag så lite rabarber att det bara blev några flaskor i första koket. Men jag ska nog kunna skaka fram mer rabarber att koka saft av!
Etiketter hade jag heller inga hemma så jag klippte bara ut och klistrade fast papper med lite washitejp. Och nu ska dessa flaskor ner i vår jordkällare och gotta till sig!
Har du dåligt med bär på dina vinbärsbuskar kan jag förresten tipsa dig om att istället göra saft på svartvinbärsblad. Den saften är suveränt god och frisk i smaken.
Äntligen skördetid! Nu dignar fälten av fina, frodiga grönsaker. Tack och lov har förra årets rekordvarma och torra sommar inte upprepat sig. Istället har vi haft snudd på för kallt. Men bra med regn i alla fall.
Eftersom min man är bonde är det kanske inte konstigt att jag vill lyfta svensk odling. Vikten av att välja sånt som håller våra landskap öppna, bidrar till den biologiska mångfalden och inte fraktats från andra sidan jordklotet.
Ta det här med naturbeten till exempel. Här har våra får och lamm gått och betat hela sommaren. Här växte tidigare sly och högt gräs. Nu är det nedbetat och vackert och möjligt att gå här igen. Och insekter, fåglar och annat djurliv trivs. För att inte tala om växterna som får möjlighet att komma upp här sedan. När betet flyttar vidare någon annanstans.
Betad mark bidrar till den biologiska mångfalden. Och köttet från bagglammen som bara gått ute och betat – det är snällt mot klimatet.
Svenskt kött från höstlamm brukar finnas i butik från och med oktober. Håll bara utkik så att köttet verkligen är svenskt. Leta efter den blå symbolen med den gula texten Från Sverige.
De svenska rotsakerna är också utomordentliga just nu. Både i smak och konsistens. Tror det har med de korta nätterna på sommaren, att göra. Förutom potatis och morot som är givna – älskar jag majrova, kålrot och gulbetor. Både majrova och kålrot är suveräna att skiva i tunna stavar och äta råa. Mjällt och gott – barnen älskar dem!
Om du vill vara säker på att det du köper kommer från Sverige – håll utkik efter den lilla blå symbolen med gul text – som syns på äggpaketet här.
Från Sverige-symbolen visar att maten är odlad, född, uppfödd, förädlad, förpackad och kontrollerad i Sverige. Genom att välja sådan mat gör du en viktig insats för miljön. kan du läsa mer om vad det innebär om varan du handlar har Från Sverige-symbolen.
Ett av de länder i Europa som har lägst klimatpåverkan i jordbruket är ju Sverige. 98 procent av bevattningen till svenska odlingar består av regnvatten. Dessutom har vi de striktaste djurskyddslagarna. Med den lägsta antibiotikaanvändningen. om varför du ska välja svenskt.
Det finns så mycket gott att göra av grönsakerna just nu. Men något jag tycker extra mycket om är inläggningar av olika slag. Att pickla dem med en enkel ättikslag. Det är gott som tillbehör till kött eller för att sätta piff på exempelvis sallader.
Här kommer två rekordenkla recept. Ett på inlagd squash och ett på picklade morötter. Man kan såklart experimentera massor – med att slänga ner chili, senapsfrön och andra färska kryddor i inläggningarna. Bara fantasin sätter gränser!
Innan de sista syrenerna blommar ut passar jag på att göra syrensocker. Gott att använda i efterrätter och när man bakar. Nu är syrenerna överblommade för länge sedan i södra delarna av Sverige – men samma sak kan man göra med alla ätliga, doftande blommor. Rosensocker är till exempel helt fantastiskt.
Det finns några olika sätt att göra syrensocker på. Men jag brukar lägga de nyplockade blommorna i lager med socker mellan sig och sedan får de stå så några dagar. Vill man kan man sedan sila bort blommorna – eller så mixar man det i en matberedare och häller tillbaka i burken igen. Förvaras torrt och mörkt tills det är dags att använda!
Lingonsylt är enkelt att göra och väldigt gott. Till skillnad från köpt sådan innehåller den här inte så mycket vatten utan mest bär och socker. Lingon är det bär vi äter allra mest i vår familj, då det hamnar i havregrynsgröten på morgonen. Så det gäller att ligga i och plocka!
Här kommer ett himla bra och enkelt grundrecept på lingonsylt
Koka bär och vatten i 5-10 minuter. Stäng av plattan och rör ner sockret. Häll upp på varma, väl rengjorda burkar. Fyll med sylt ända upp till locket och skruva sedan igen burken och låt svalna.
Har du testat baka lingonkaka? Här är mitt enkla recept!
Efter att jag sett Evelina göra granskottssirap blev jag väldigt frestad att prova själv! Granskottssirap kan användas till efterrätter och pannkakor men sägs också vara bra mot hosta och förkylningar. Värt att testa i alla fall!
Jag plockade lite granskott och varvade med råsocker i en väl rengjord burk
Sedan ställde jag burken i fönstret. Den ska skakas om varje dag och efter någon vecka börjar sockret att smälta.
Låt burken stå i fönstret i upp till en månad tills allt socker har smält. Sila då av granskotten och häll upp sirapen på en ren och desinficerad burk!
Tänk på att granskott inte omfattas av allemansrätten bara. Du behöver tillåtelse från markägaren för att få plocka. Och när du plockar granskott – ta inte alla skott från samma träd utan plocka från ett par olika.
Nu får jag bara vänta och se när det behagar blir sirap! Lovar att uppdatera er på resultatet
Tomatfrossa. I helgen passade jag på att ta rätt på lite skörd från gården. Bland annat tog jag några spruckna tomater och gjorde soltorkade tomater av. Det är busenkelt!
Dela tomaterna på mitten och lägg på en plåt. Strö över flingsalt. Låt stå i nedre delen av ugnen på ca 12o grader i 3 timmar (lite beroende på hur stora de är). Nagga gärna snittytan med en gaffel efter halva tiden så att vätskan lättare pyser ut.
När tomaterna torkat färdigt ser de ut så här.
Lägg dem i en väl rengjord burk och häll på en fin olivolja och lägg ner några vitlöksklyftor.
Om du vill kan du även stoppa ner lite färska örtkryddor. När tomaterna är uppätna har man den goda oljan kvar som är en perfekt smaksättare till sallader!
Det var soligt och fint igår så vi gick ut och plockade rönnbär för att göra gelé.
Vi har så himla roligt ihop nu. Det går verkligen att göra saker tillsammans äntligen. Jag stod på en stege och knipsade rönnbärsklasar och lillen bar korgen och placerade bären i den med största allvar. Sedan hjälptes vi åt att rensa dem. Att stå på en stol vid diskbänken och rensa rönnbär är en precis lagom svår uppgift för en nitton månader gammal unge.
Lite äpplen fick följa med i gelén också. När man gör gelé ska bären vara frostnupna. Är de inte det – lägg dem i frysen över natten. Rensa bären, skölj dem och skär ett äpple i bitar. Låt kärnorna vara kvar, de innehåller pektin.
När gelén kokats töms den upp på väl rengjorda burkar och sedan är det klart! Jag använder mig av ett recept ur Vår Kokbok när jag gör gelé.
Koka bär, äpple och vatten under lock ca 10 min eller tills det är mjukt.
Mosa bärmassan med potatisstöt och häll över i en saftsil låt rinna av. Det ta ca 30 min.Koka sedan saften i en kastrull utan lock 5 min.
Rör ner sockret, lite i sänder. Koka sakta utan omrörning 10-15 min. Gör sedan ett geléprov. Häll lite gelé på en kall tallrik. Drag en sked igenom, om geleet inte rinner ihop igen är den färdig. Koka annars ytterligare en stund.
Ta kastrullen från värmen låt stå 5 min och skumma sedan av. Häll upp på rena burkar.
Jag tar ofta med mig en burk hemmagjord sylt när jag är bjuden på kalas.
En enkel gå bort -present som alltid bemöts med samma imponerande utrop. Va? Har du gjort den själv? Ja tänk för det har jag och det finns nog ingenting enklare.
Och plockar man inte bär själv kan man köpa dem på torget eller på annons. Det blir ändå bra mycket billigare och godare än att köpa färdig sylt i butiken.
Till riktig sylt krävs bara två ingredienser; bär och syltsocker.
Syltsocker finns i vanliga mataffärer och man behöver inte ens en kokbok till sylten för receptet står på paketet.
Man kan förstås addera alla möjliga ingredienser till en sylt, för att få en särskilt pikant smak. En av mina favoritblandningar är vaniljblåbär.
Till 1 kilo bär är det lagom att låta 1 tsk vaniljextrakt, eller 2 tsk vanilinpulver koka med i satsen.
Lite kokos ger en härlig crunch i vanlig hallonsylt.
På ett kilo bär är cirka 3 msk kokosflingor lagom.
Riktigt lyxigt blir det med choklad i hallon eller körsbärssylt.
Finhacka 75 gram choklad per kilo bär och låt smälta ner i den heta sylten.
Man kan också blanda flera olika sorters bär.
Några som gifter sig extra bra är blåbär och hallon, banan och citron, passionsfrukt och hallon samt blåbär och nektarin.
Dosera efter tycke och smak.
Men det roligaste med att koka sylt är förstås att göra söta etiketter till burkarna.
Det är viktigt, i alla fall om man ska ge bort sylten i present.
Enkla självhäftande varianter finns i vanliga matbutiker. Men de går att göra bra mycket roligare förstås.
Jag brukar klippa ut dem i fina former innan jag avlägsnar skyddspapperet bakpå. Till exklusivare etiketter letar jag material i pysselbutiker.
Där finns ark av mönstrat scrapbook-papper och fina snören. Jag använder saxar med olika sorters tänder för att klippa ut mönstrade etiketter till burkarna.
Antingen klistrar jag fast dem direkt på burken med lämpligt lim, eller så gör jag hål i de styva etiketterna och trär snören igenom.
Print
