Kategori: Claras trÀning och hÀlsa

Datumfilter

28 maj, 2023

Jag Àr ett stort fan av att skriva listor. Min röriga skalle behöver hjÀlp av dem för att fungera som den ska. Förra mÄndagen skrev jag ett deppigt blogginlÀgg om arbetsberget och min dÄliga kÀnsla inför veckan som jag visste skulle bli vÀldigt intensiv. Jag radade i inlÀgget upp ett gÀng saker som stressade mig att tÀnka pÄ.

Nu har en vecka gÄtt och det fina med en lista Àr ju att man kan gÄ tillbaka och bocka av. Och kanske upptÀcka att man hunnit mer Àn man trott.

SĂ„nt som stressade mig för en vecka sedan – och hur det har gĂ„tt :

Det enorma tvÀttberget

Det betade jag av genom att tvÀtta och hÀnga tvÄ maskiner varje dag och sedan Àgna tvÄ timmar i fredags Ät att vika allting.

Att jag skulle behövt Äka och sopsortera för tre veckor sedan för garaget hÄller pÄ att sprÀngas av alla kartonger.

I torsdags eftermiddag tog jag mig tid för detta projekt. Hade suttit och skrivit hela dagen och det kröp i kroppen av rastlöshet. DĂ„ passade det bra. Jag avsatte tvĂ„ timmar och tog tvĂ„ turer med absolut FULLPROPPAD bil för att sopsortera allt – och sedan köra bort all pant. Julmustflaskorna skvallrade om att detta inte gjorts sedan i julas.

FÄren mÄste fÄ en ny hage stÀngslad. Just nu rymmer de stÀndigt till bÀttre bete.

Jakob stÀngslade om Ät fÄren sÄ att jag slapp. Och jag har med djup tillfredsstÀllelse sett hur fÄren njuter, hoppar och skuttar och verkar sÄ nöjda med sin fina hage.

Huset Àr Àckligt och smutsigt efter att först jag och sedan Jakob blivit sjuka och inte orkat hÄlla efter.

Medan Jakob stĂ€ngslade stĂ€dade jag och barnen huset. Eller bara nedervĂ„ningen – men den Ă€r ju viktigast. Gjorde genast livet lĂ€ttare!

Jag behöver rensa ogrÀset i mitt trÀdgÄrdsland och sedan fÄ dit kompost och jord sÄ att jag kan plantera ut i landet. För varje dag jag vÀntar blir skörden försenad.

Har jag absolut inte hunnit med men planerar att göra till helgen istÀllet.

Perennerna som stÄr uppgrÀvda i vÀntan pÄ en ny rabatt mÄste grÀvas ner.

Det fixade jag i lördags. Blev bra!

Jag har inte tagit fram nÄgra utemöbler eller planterat en enda sommarblomma. Framsidan av huset ser förfÀrligt deppigt ut. SÄ trist att inte kunna njuta i trÀdgÄrden nÀr det nu Àntligen Àr varmt och soligt.

Jag har tagit fram alla utemöbler. Har passat pÄ medan jag ringt jobbsamtal. Det gÄr utmÀrkt att kÄnka möbler och diskutera bok pÄ samma gÄng. Sommarblommor pÄ farstubron planterade jag igÄr i samma veva som jag krattade och gjorde grusplanen fin pÄ framsidan. Tog inte alls sÄ lÄng tid som jag trott. LÀttnaden Àr stor nu nÀr det börjar se trevligt ut.

Jag mÄste packa upp efter helgens resa.

Jag packade upp pÄ tisdagen och det tog inte ens en halvtimme nÀr jag vÀl fick tummen ur.

Samtidigt har jag mycket pÄ jobbet och behöver verkligen hÄlla Ängan uppe dÀr. Försöka jobba fokuserat under mina arbetsdagar och inte Àgna tid Ät en massa andra hushÄllsuppgifter.

HĂ€r var det full pott för jag hann ÄNTLIGEN klart med det viktigaste jobbet – nĂ€mligen boken! Nu Ă€r det bara korrvĂ€ndor kvar och Ă€ven om det Ă€r jobbigt Ă€r det inte en tiondel sĂ„ jobbigt som att skriva skiten.

PÄ det hela taget blev det en ganska produktiv vecka. Ger mig sjÀlv en ömsint klapp pÄ kinden för att jag kÀmpade pÄ sÄ bra! Listor Àr fina grejer.

27 maj, 2023

Jag lyssnar pÄ en podd som heter Wiser than me och görs av skÄdespelerskan Julia Louis-Dryfus. I den intervjuar hon Àldre, visa kvinnor om bland annat Äldrande och insikter som kommer av att ha levt ett lÄngt liv.

NĂ„got jag fastnade sĂ€rskilt för i intervjuerna med Isabelle Allende och Jane Fonda var deras tankar om att Ă„ldras pĂ„ ett bra sĂ€tt. BĂ„da poĂ€ngterar att det krĂ€vs eftertanke och planering om man vill leva ett friskt liv lĂ„ngt upp i Ă„ren. Jane Fonda pratar om hur hon trĂ€nat hela livet – och fortfarande trĂ€nar varje dag om Ă€n i lĂ„ngsammare tempo. Allende berĂ€ttar om hur man mĂ„ste planera livet som ung för att investera i sin Ă„lderdom. Även om genetik och slumpen sĂ„klart ocksĂ„ pĂ„verkar ens hĂ€lsa som gammal.

Det dĂ€r var en viktig pĂ„minnelse för mig. Att komma ihĂ„g det lĂ„nga perspektivet med trĂ€ning. NĂ€r jag Ă€r sjuk och missar nĂ„gra pass blir jag alltid sĂ„ irriterad och frustrerad. Som att de dĂ€r passen spelar nĂ„gon roll i det lĂ„nga loppet? Jo, om jag trĂ€nade inför en tĂ€vling som snart ska ske, vore det kanske illa. Men jag trĂ€nar ju egentligen med helt andra perspektiv. Jag trĂ€nar med min bentĂ€thet som sjuttiotvĂ„Ă„ring i Ă„tanke. Jag trĂ€nar för mitt hjĂ€rta som Ă„ttiofemĂ„ring. Jag trĂ€nar för att kunna bevara muskelstyrka Ă€ven efter klimakteriet. Jag trĂ€nar för att orka leka med mina barnbarn. För att kunna vara aktiv sedan och inte bara nu. Jag trĂ€nar för det lĂ„nga perspektivet – och i det lĂ„nga perspektivet gör det ingenting att jag missar ett pass hĂ€r och dĂ€r. Eller flera stycken. Det som rĂ€knas Ă€r hur mina Ă„r sett ut.

Men det Ă€r ocksĂ„ det lĂ„nga perspektiv som stĂ€ller till det för mig med trĂ€ningen. Det Ă€r ju svĂ„rt att motivera sig att göra nĂ„got jobbigt just nu, nĂ€r den stora belöningen ligger sĂ„ lĂ„ngt fram. Vi Ă€r ju vĂ€ldigt kortsiktiga som mĂ€nniskor – omedelbar belöning Ă€r vad som triggar oss. SĂ„ för att ge mig sjĂ€lv lite omedelbar belöning Ă€r jag noga med att pĂ„minna mig om att det jag trĂ€nar idag Ă€r att sĂ„ – men att jag redan kĂ€nner mig stark och frisk Ă€r att skörda. Just nu fĂ„r jag skörda vad jag planterade nĂ€r jag började styrketrĂ€na för snart tre Ă„r sedan.

22 maj, 2023

Kom hem sent igĂ„r och vaknade idag till den vackraste morgonen – men med ett tryck över bröstet. Ibland nĂ€r jag varit borta och haft semester kĂ€nns det som att det knappt Ă€r vĂ€rt det med tanke pĂ„ arbetsbördan nĂ€r jag kommer hem igen. Jag ligger efter med allt. Lite extra mycket den hĂ€r gĂ„ngen eftersom förra helgen försvann i sjukdom. Jag behöver ju mina helger för att ligga i fas! Just idag Ă€r jag stressad över:

Det enorma tvÀttberget

Att jag skulle behövt Äka och sopsortera för tre veckor sedan för garaget hÄller pÄ att sprÀngas av alla kartonger.

FÄren mÄste fÄ en ny hage stÀngslad. Just nu rymmer de stÀndigt till bÀttre bete.

Jag behöver rensa ogrÀset i mitt trÀdgÄrdsland och sedan fÄ dit kompost och jord sÄ att jag kan plantera ut i landet. För varje dag jag vÀntar blir skörden försenad.

Perennerna som stÄr uppgrÀvda i vÀntan pÄ en ny rabatt mÄste grÀvas ner.

Jag har inte tagit fram nÄgra utemöbler eller planterat en enda sommarblomma. Framsidan av huset ser förfÀrligt deppigt ut. SÄ trist att inte kunna njuta i trÀdgÄrden nÀr det nu Àntligen Àr varmt och soligt.

Huset Àr Àckligt och smutsigt efter att först jag och sedan Jakob blivit sjuka och inte orkat hÄlla efter.

Jag mÄste packa upp efter helgens resa.

Samtidigt har jag mycket pÄ jobbet och behöver verkligen hÄlla Ängan uppe dÀr. Försöka jobba fokuserat under mina arbetsdagar och inte Àgna tid Ät en massa andra hushÄllsuppgifter.

NĂ€r det kĂ€nns övermĂ€ktigt gĂ€ller det att inte se pĂ„ hela arbetsberget – utan ta ett steg i taget. Gör jag bara nĂ„gon extra grej utöver jobbet varje dag sĂ„ kommer jag ju beta av listan successivt.

Jag började sĂ„ledes denna morgon med att ladda tvĂ„ tvĂ€ttmaskiner medan barnen borstade tĂ€nderna. Och medan jag avverkade nĂ„gra jobbsamtal vattnade jag vĂ€xthuset plus mina perenner sĂ„ att de ska klara av att stĂ„ tills helgen nĂ€r jag kan grĂ€va ner dem. Det fĂ„r rĂ€cka för idag. Och imorgon efter jobbet ska jag Ă„ka och lĂ€mna sopsorteringen och hinna vika in lite tvĂ€tt – och det fĂ„r rĂ€cka för den dagen. Och nĂ€r helgen Ă€ntligen kommer kanske jag fĂ„tt undan majoriteten av de dĂ€r stressmomenten och kan andas lite lĂ€ttare. Flera av sakerna pĂ„ listan Ă€r ju sĂ„nt som Ă€r roligt och som jag egentligen lĂ€ngtat efter. MĂ„ste bara fĂ„ undan det trista först!

13 maj, 2023

Varje gÄng jag blir sjuk tÀnker jag pÄ hur beroende jag Àr av min fysiska styrka för att mÄ bra. Jag promenerar varje dag för att kÀnna mig stabil mentalt och trÀnar för att fÄ bli sÄdÀr riktigt glad. Dessutom Àr mÄnga av mina stora intressen ocksÄ beroende av god fysik. Att möblera om, stöka i mitt hus, hÄlla pÄ i min trÀdgÄrd. NÀr jag inte kan vara verksam med kroppen Àr det svÄrt att mÄ bra.

Förr om Ären nÀr jag inte trÀnade regelbundet tyckte jag alltid att Jakob var sÄ sjÄpig nÀr han blev sjuk och klagade över att inte kunna trÀna. Jag förstod inte ens vad han menade. Var det inte skönt att fÄ en riktigt bra ursÀkt till att skippa trÀningen? Men nu Àr jag likadan sjÀlv! Och ju mer jag trÀnar desto svÄrare blir passiviteten varje gÄng den tvingas pÄ mig.

Jag har sĂ„n stor respekt för alla som lever med kroniska sjukdomar, med vĂ€rk och smĂ€rta och medicinering att ta hĂ€nsyn till. I den mĂ„n jag behövt uppleva vĂ€rk (ont i fogar, ont i rygg, tillfĂ€llig smĂ€rta i knĂ€ och fötter) sĂ„ har det varit vĂ€ldigt svĂ„rt för psyket. Att inte övermannas av Ă„ngest eller duka under för hĂ„glöshet. Det rent estetiska Ă€r absolut en drivkraft för min trĂ€ning – men tusen gĂ„nger starkare motiverar kroppens funktionalitet mig.

För mig Àr det underbart att vara stark och orka

Flytta tunga möbler sjÀlv

BÀra stora krukor i trÀdgÄrden, grÀva rabatter och slÀpa sten

Ta itu med surdegar hemma och orka stÀda, plocka, rensa och kÄnka en hel dag

Dra ut i skogen och gÄ i timtal

Plocka bÀr, leka med mina barn, springa, skutta, hoppa.

Inte vara rÀdd utan trygg i min kropp. VÄga utmana den fysiskt precis som jag gjorde som barn. HÀnga i romerska ringar, hoppa frÄn en höbal, klÀttra pÄ klÀttervÀgg, studsa studsmatta.

4 maj, 2023

Senaste Ă„ren har jag hĂ„llit pĂ„ med “projekt bli fullvuxen”. Alla har vi ju saker vi sopar under mattan – tankar, beteenden, förestĂ€llningar. SĂ„nt vi inte kan slĂ€ppa men inte heller vill konfronteras med. I Projekt Bli Fullvuxen har jag flĂ€kt upp den dĂ€r mattan. Och stĂ„r nu och stirrar pĂ„ allt som ligger dĂ€r i öppen dager. Det Ă€r en bedrövlig syn.

En sak som ligger under mattan Àr mitt sjÀlvbedrÀgeri. SÄ hÀr kan det lÄta.

Jag förtjÀnar att Àta choklad för jag har mens just nu och det Àr synd om mig,.

Jag orkar inte göra bokföringen fast det Àr brÄttom. Jag lÀmnar in den nÀsta vecka.

Jag har ett sÄ stressigt liv att jag inte har tid att trÀna.

Det Àr helt orimligt att jag förvÀntas stÀda med tanke pÄ min arbetsbörda.

Alla dessa “ursĂ€kter” för mitt beteende mĂ„ vara hur sanna och legitima som helst. 100 procent rimliga rentav! ÄndĂ„ Ă€r det jag som kommer behöva ta konsekvensen av beteendet. Bara för att jag Ă€r för stressad för att orka trĂ€na sĂ„ betyder det inte att min kropp kommer slippa konsekvenserna av en stillasittande livsstil. Mitt hus kommer inte mirakulöst bli stĂ€dat bara för att jag har en för hög arbetsbelastning. Skatteverket kommer inte ta hĂ€nsyn till att jag Ă€r för trött för att göra bokföringen och kalorierna i chokladen kommer inte mirakulöst att försvinna ur kroppen bara för att jag Ă„t dem nĂ€r jag hade mens.

Inte ens nÀr det Àr nÄgon annans fel slipper jag ifrÄn konsekvenserna. Min vÀrkande kropp bryr sig inte om ifall det Àr en dÄlig nattsömn, arton jobbiga smÄbarn, en man med kniv eller bristen pÄ ett nÀrliggande gym som förhindrar mig att trÀna. Den bryr sig inte. Den vill ha motion.

Det Àr en himla trÄkig insikt. Men en ganska hjÀlpsam sÄdan. Som barn fanns det ju i regel nÄgon vuxen som hjÀlpte en att reglera handlingarna sÄ att konsekvenserna inte skulle bli ödesdigra. Nu Àr jag vuxen och mÄste sjÀlv ta ansvar efter bÀsta förmÄga.

Och nÀr jag vÀljer att handla pÄ ett sÀtt sÄ accepterar jag ocksÄ konsekvenserna. Först nÀr jag förstÄr detta samband slutar jag bedra mig sjÀlv och börjar istÀllet uppleva inflytande över mitt eget liv. SÄ lÀtt och sÄ megasvÄrt pÄ samma gÄng.

27 april, 2023

Nu nĂ€r vintersĂ€songen Ă€r över Ă€r det dags att fundera pĂ„ vad jag ska ersĂ€tta skidĂ„kningen med. Det Ă€r ju en av fĂ„ konditionsidrotter som jag tycker Ă€r riktigt rolig. Löpning kĂ€nns som det naturliga steget, men jag har lite ont i mitt högerknĂ€ efter skidĂ„kningen i vintras – och nu ocksĂ„ i min ena fot. SmĂ€rtan uppkom nĂ€r jag en dag, i ren eufori, rĂ„kade gĂ„ 24 000 steg i ett par ganska dĂ„liga skor.

SĂ„ innan knĂ€et och foten mĂ„r bĂ€ttre vĂ„gar jag inte börja springa. Vi har en motionscykel i kĂ€llaren som jag kan anvĂ€nda istĂ€llet, men det Ă€r ju SÅ trist! Vill hellre cykla utomhus, nĂ€r det gĂ„r. Just nu ligger grusvĂ€gen som en lervĂ€lling med enstaka isiga flĂ€ckar, efter en vecka av snöblandat regn.

Att skada sig nÀr man trÀnar Àr sÄ fruktansvÀrt krÀnkande.

-HÀr har jag försökt ta hand om dig, göra allt man ska, vara duktig och kÀmpa pÄ i ur och skur. Och sÄ tackar du mig med smÀrta?! gnÀller jag Ät min kropp som en riktig martyr.

Ja, för det Ă€r ju sĂ„ tufft att trĂ€na. Att lĂ€gga sĂ„ mycket tid pĂ„ nĂ„got och orka fortsĂ€tta trots mentalt motstĂ„nd. Om man dĂ„ dessutom motarbetas av kroppen sĂ„ blir det nĂ€stan omĂ€nskligt svĂ„rt. Samtidigt vet jag ju att de flesta som trĂ€nar skadar sig nĂ„gon gĂ„ng. Och jag hade ju mycket mer smĂ€rta innan jag började trĂ€na. Fast dĂ„ rĂ€ckte det med att ha stĂ„tt och lagat middag en stund för att ryggen skulle protestera. SĂ„ fĂ„r jag vĂ€lja har jag hellre lite ont efter att ha gjort massor av bra saker för mig sjĂ€lv – Ă€n mycket ont efter att inte ha gjort nĂ„gonting alls. Men helst vill jag vara smĂ€rtfri. Det Ă€r ju mĂ„let.

TrÀningsplanen för vÄren Àr i alla fall att:

  1. FortsÀtta köra mina tvÄ styrkepass i veckan, precis som förut. Och efter ett av styrkepassen brukar jag alltid stanna kvar och köra 20-30 minuter kondition ocksÄ. Antingen i roddmaskin, stakmaskin eller pÄ en crosstrainer. Det Àr ganska skonsamt.
  2. TrÀna kondition Ätminstone en gÄng till i veckan. Det fÄr nog blir pÄ motionscykeln i kÀllaren tills kroppen har lÀkt. Sedan hoppas jag att jag kan börja springa istÀllet.

25 april, 2023

Det Àr jobbigt att resa bort men Ànnu jobbigare att komma hem. Det Àr nÄgot i skiftningen av energier som alltid triggar Ängesten i mig. IgÄr kom jag och idag kÀnner jag hur oron river runt dÀrinne. Rumsterar och stÀller till oreda och gör mig handlingsförlamad.

Vad Àr det för rÀdsla för förÀndring som jag bÀr pÄ? Som tar sig sÄ mÄnga olika uttryck? Det Àr samma sorts obehag som jag kÀnner inför Ärstidsskiften. NÀr sommar gÄr över i höst, nÀr den guldvarma julen gÄr över i grÄkalla oxveckor och nÀr vintern gÄr över i vÄr. I april med sitt lynniga vÀder befinner jag mig i limbo. Jag har inget att hÄlla fast mig i. Existensen skakar.

Men om det Àr vanligt att reagera vid Ärstidsskiften undrar jag om det Àr lika normalt att reagera vid skymningstimmen varje dag? Jag har nÀmligen svÄrt för den ocksÄ. Den blÄ timmen ger mig en molande oro som inte slÀpper förrÀn mörkret helt besegrat dagsljuset.

Jag upplever ocksÄ vÀderomslag som emotionellt anstrÀngande. En grÄregnig sommardag nÀr det plötsligt solar upp. En solig vÄrdag nÀr ett snömoln vrÀker ner sitt innehÄll. NÀr det gÄr frÄn vindstilla till blÄsigt och sedan till vindstilla igen. För att inte tala om hur svÄrt jag har för att slÀppa taget och gÄ in i sömnen. Och obehaget jag nÀstan dagligen kÀnner nÀr jag mÄste vakna upp.

Blir sĂ„ less pĂ„ mig sjĂ€lv. PĂ„ överkĂ€nsligheten. PĂ„ att jag som Ă€r sĂ„ pass rationell, trygg och stabil pĂ„ andra plan samtidigt kan blir sĂ„ skakig av förĂ€ndringar. Dessutom helt naturliga förĂ€ndringar i ett helt vanligt liv. Och om man Ă€r som jag, sĂ„ Ă€r det lĂ€tt hĂ€nt att man börjar undvika saker. Allt som oroar och stör, plötsliga skiften som kan trigga Ă„ngesten. Man gör livet allt mindre för att slippa obehag – men det enda som hĂ€nder Ă€r att man blir Ă€nnu kĂ€nsligare. Tillslut har hela livet anpassats bort.

RÀdsla för Ängest fÄr inte dikterar ens livsvillkor. Och som en affirmation till mig sjÀlv, nÀr jag kÀnner mig ömtÄlig, brukar jag mumla nÄgra rader ur en dikt av Bodil Malmsten.

Ingenting fĂ„r hĂ€nda dig 
Nej vad sĂ€ger jag 
Allt mĂ„ste hĂ€nda dig och det mĂ„ste vara underbart 

8 april, 2023

Är du fortfarande nykterist? kom frĂ„gan frĂ„n en blogglĂ€sare.

Att alkoholhaltiga drycker inte Àr min grej Àr knappast en hemlighet. Jag var över trettio nÀr jag smakade vin första gÄngen och dÄ var det Annakarin som bjöd mig pÄ sangria pÄ en skrivarresa. Jag var svettig och hungrig och klunkade i mig. Och sedan var jag sÄ vinglig att hon fick leda mig hem.

Att vara nykterist i tonĂ„ren var inget som helst problem. Att se hur alla andra blev nĂ€r de drack var bara avskrĂ€ckande. Jag hade inget sug efter att prova. TvĂ€rtom faktiskt – för den som Ă€r nykter har ett stort socialt övertag. Fulla personer tappar filtret och det kan vara ganska avslöjande. Och Ă€r man sjĂ€lv nykter och iakttar dem fĂ„r man mĂ„nga intressanta insikter. Precis sĂ„dana sociala studier som jag Ă€lskar att Ă€gna mig Ă„t.

Men som vuxen har jag paradoxalt nog tyckt att det varit jobbigare att avstĂ„. Att vara yngst i alla arbetssammanhang och varken dricka kaffe eller alkohol – ja det gör att man kĂ€nner sig rĂ€tt barnslig och utstickande. Och jag sticker ju redan ut sĂ„ mycket att det vore skönt att passa in ibland. Min gamla rĂ€dsla för destruktivt drickande har jag ju ocksĂ„ fĂ„tt nyansera. Jag vet ju att man kan dricka alkohol pĂ„ ett vettigt vis – utan att det blir destruktivt eller farligt. Min syster och min man Ă€r tvĂ„ personer som konsumerar alkohol vĂ€ldigt mĂ„ttligt och trevligt och pĂ„ ett sĂ€tt som inte kĂ€nns besvĂ€rande eller obehagligt pĂ„ nĂ„got sĂ€tt.

SĂ„ jag har provat dricka lite hĂ€r och lite dĂ€r. Ett glas vin, en söt drink, lite punch pĂ„ valborg. Men dels tycker jag inte att det smakar sĂ€rskilt gott – dels blir jag full som en kastrull bara av att dofta pĂ„ drycken! Och sedan Ă€r det roliga över. DĂ„ vill bara sova. PĂ„ Allhelgona nĂ€r pappa, moster och min systers familj var hĂ€r pĂ„ middag gjorde Jakob varsin fördrink till gĂ€sterna. Jag tog ocksĂ„ en och sedan kunde jag inte resa mig pĂ„ hela middagen och knappt delta i samtalet. Vilket alla andra hade vĂ€ldigt roligt Ă„t – men det var inte roligt för mig.

Bubbel gör mig sömnig, vin gör mig yr, drinkar gör mig kallsvettig, starksprit gör mig illamĂ„ende. Jag har ingen som helst alkoholtolerans – och vill nog inte ha det heller.

Efter att ha experimenterat och smakat alkoholhaltiga drycker kanske 1-3 gÄnger om Äret sedan jag passerade trettioÄrsÄldern har jag slutit mig till att jag absolut kan dricka ibland. Men att det inte finns nÄgon större poÀng. Jag avskyr att kÀnna mig lullig. Vill vara skarp i hjÀrnan och ha full kontroll. Och inför mina barn vill jag verkligen aldrig vara pÄverkad. Dessutom Àr det krÄngligt och opraktiskt. Hur ska jag ta mig hem om jag har druckit? Jag Àlskar ju att efter en stimmig och sen middag med vÀnner köra hem till lugnet igen. För att inte tala om alla extra kalorier som alkoholhaltiga drycker innehÄller. De lÀgger jag mycket hellre pÄ choklad!

I takt med att jag prioriterat hĂ€lsan högre, har jag fĂ„tt fler argument till varför jag inte vill dricka. I Kanada har man precis sĂ€nkt den rekommenderade alkoholgrĂ€nsen, i enlighet med det som forskningen nu visar. Den som dricker tvĂ„ glas eller mindre per vecka löper liten risk att drabbas av skador, medan den som dricker tre–sex glas löper ökad risk för cancer. För den som dricker sju glas eller mer per vecka ökar risken betydligt att drabbas av hjĂ€rt-kĂ€rlsjukdom eller stroke. För varje glas ökar risken ytterligare att drabbas av alkoholrelaterade skador. Varför skulle jag riskera det för nĂ„got jag varken tycker Ă€r sĂ€rskilt gott eller kul?

NÀ dÄ fÄr det faktiskt vara. SÄ jag kanske inte Àr nÄgon absolutist lÀngre? Men definitivt nykterist.

4 april, 2023

Det har varit en underbar mars i VÀsterbotten. Kalla nÀtter, soliga dagar och fluffig pudernö som reflekterat ljuset. Solen har vÀrmt genom rutorna och jag har hela tiden söker upp den med ansiktet. Blivit stÄende för att kÀnna den stickiga vÀrmen.

I morse konstaterade vi att det Ă€r dags att hĂ€nga undan sparkarna. Haka upp dem pĂ„ bjĂ€lkarna i garagetaket. Och efter pĂ„sklovet kanske vi kan ta fram cyklarna istĂ€llet, om bara vĂ€gen tinat ordentligt. Det pirrar i kroppen nĂ€r jag sĂ€ger de dĂ€r orden – ta fram cyklarna. Ord som alla som bor i snörikt land vet vad de innebĂ€r: Att stĂ„ pĂ„ stadig mark igen. Att ljuset segrat över mörkret. Att vĂ„ren övervunnit vintern.

Jag Ă€lskar verkligen vintern, men den kan kĂ€nnas tung. SĂ€rskilt direkt efter julfirandet – nĂ€r oxveckorna ligger framför en som en lĂ„ng, grĂ„ landsvĂ€g utan slut. Men i Ă„r blev det inte riktigt sĂ„. Den hĂ€r vintern gick ovanligt lĂ€tt för mig. Jag vet inte sĂ€kert varför – för visst fanns det prövningar. Det hĂ€nde bĂ„de jobbiga och sorgliga saker. Men jag har anvĂ€nt mig av samma metoder som jag övar mig pĂ„ i traumaterapin. Att inte försöka trycka undan jobbiga kĂ€nslor – utan istĂ€llet ge plats för dem i hela kroppen. Rentav vĂ€lkomna dem. Min roliga och excentriska psykolog sĂ€ger alltid lyckligt och njutningsfullt “Mmmmm feeling the burn…” för att illustrerar hur jag ska göra plats för det otĂ€cka i kroppen och mĂ€rka att acceptansen gör att det fortare klingar av.

Jag har inte försökt streta mot nĂ„gra kĂ€nslor alls i vinter utan istĂ€llet öppnat famnen för det som varit dĂ€r. Men parallelt med det har jag pĂ„ olika sĂ€tt Ă€ndĂ„ försökt förbĂ€ttra förutsĂ€ttningarna. Vintern hĂ€r i arktis Ă€r faktiskt ganska extrem. Och vi behöver hjĂ€lpa oss sjĂ€lva genom att sova mer, Ă€ta nĂ€ringsrik mat och försöka komma ut i dagsljus sĂ„ mycket det bara gĂ„r. Jag skrev ett inlĂ€gg i januari om hur jag planerade att hantera oxveckorna – och jag tror att de tankarna hjĂ€lpt mig en hel del.

Men nu Àr vi alltsÄ över puckeln. Och jag vet att nÀsta fas strax intrÀder. FrÄn mitten av april tills mitten av juni gÄr jag in i ett nÀrmast maniskt tillstÄnd. Det Àr samma sak varje vÄr. Jag Àr ute och grÀver i rabatterna till midnatt. Vaknar vid fem och gÄr ut och lyssnar pÄ fÄgelsÄngen. KÄnkar krukor och skrubbar utemöbler och tar en lÄngpromenad nÀr klockan redan hunnit bli elva pÄ kvÀllen. StegrÀknaren visar 123 000 steg pÄ en vecka nÀr den prilliga vÄreuforin slÄr klorna i mig. Jag följer lyckligt med. Under en kort period varje Är fÄr jag vara koko i bollen med en energi som nÀstan ger klÄda. Och inte förrÀn vi Àr en bra bit in i sommaren klingar det av och ersÀtts av en loj och dÀst sysslolöshet. Som ocksÄ har sin charm.

Det Ă€r spĂ€nnande att blir Ă€ldre, lĂ€ra kĂ€nna sig sjĂ€lv och upptĂ€cka hur man fungerar. Och istĂ€llet för att fördöma och kritisera det man ser som svaghet – ha ett nyfiket öga pĂ„ sin utveckling.

28 mars, 2023

IvÀg pÄ trÀning! Ska bara kirra shaken först.

I början nĂ€r jag trĂ€nade var jag en idiot som inte förstod att man mĂ„ste fylla pĂ„ med energi efterĂ„t. Annars kĂ€nner man ju sig helt förstörd. Nu har jag alltid nĂ„got redo att inmundiga inom fem minuter efter att jag trĂ€nat klart. En bar eller en shake eller en banan och ett glas mjölk…ja lite vad som helst som helst innehĂ„ller kolhydrater. Och gĂ€rna protein.

Trots att man oftast inte Àr ett dugg hungrig första tiden efter ett trÀningspass behöver kroppen massa energi för att kunna ÄterhÀmta sig.

En annan idiotisk sak pÄ temat trÀning: varför Àr alla sportbehÄar sÄ osmickrande? Det kÀnns som att jag har en skogaholmslimpa nedstoppad i tröjan. Ingen definition, ingen separation, ingenting. Den enda sporttopp jag har som inte blir sÄ Àr denna gamla frÄn H&M, som de dock tyvÀrr inte har kvar i sortimentet. Har lagat den tvÄ gÄnger och den sjunger tyvÀrr pÄ sista versen.

SĂ„ snygg med korsade band i ryggen och allt.

Och ja, jag vet att en sportbehÄs frÀmsta funktion inte Àr att göra brösten snygga utan att hÄlla dem pÄ plats. Men det Àr nog jobbigt ÀndÄ att bli röd i ansiktet, blöt i hÄret, att stÄnka och fara runt i en massa konstiga osmickrande positioner. Jag vill gÀrna inte göra det vÀrre Àn det behöver vara. KlÀderna kan vÀl Ätminstone fÄ sitta bra?

Hit me med ditt bÀsta tips pÄ en sportbehÄ som förvandlar sirapslimpan till smÄfranskor!

21 mars, 2023

I februari i Är började jag frÄn en dag till en annan gÄ och lÀgga mig i tid om kvÀllarna och somna gott. Jag har ju kÀmpat med min hackiga sömn i flera Är och har framförallt haft svÄrt att komma till ro pÄ kvÀllarna och bara velat vara uppe och nattsudda. Det Àr som att jag glömt bort hur man gör nÀr man somnar lugnt och försiktigt. IstÀllet har jag pushat det sÄ att jag kraschar i sÀng.

Jag vet inte varför eller hur det hĂ€r skiftet skedde. Ärligt talat Ă€r jag fortfarande lite chockad. Men jag har mina teorier. Kanske somnar jag tidigt för att jag trĂ€nar mer nu och verkligen Ă€r trött pĂ„ kvĂ€llarna? Kanske har mina nya lĂ€svanor pĂ„ kvĂ€llarna lockat mig i sĂ€ng tidigare? Kanske Ă€r det traumaterapins framsteg som gjort att jag vĂ„gar lĂ€gga mig pĂ„ kvĂ€llen och inte Ă€r rĂ€dd för att anstormas av jobbiga tankar och molande Ă„ngest?

Vad det Àn Àr som förÀndrat mig sÄ Àr jag otroligt tacksam för det.

Jag har ju en aktivitetsklocka som jag anvÀnt till och frÄn i tre Ärs tid. Periodvis sover jag med den pÄ armen och för skojs skull jÀmförde jag de senaste veckornas sömn med samma tid förra Äret. Den visade att jag snittar en dryg timme extra sömn per natt nu. PÄ en vecka Àr det sju timmars extra sömn. PÄ en mÄnad Àr det 28 timmar. Mer Àn ett helt dygns extra sömn per mÄnad fÄr jag idag. Jag undrar vad det gör med min kropp och knopp?

Av god sömn

Hanterar man stress bÀttre

Immunförsvaret stÀrks

Man blir gladare, piggare och orkar mer

Man ÄterhÀmtar sig bÀttre efter trÀningen

Risken för nedstÀmdhet och Ängest minskar

KoncentrationsförmÄga ökar

Minnet stÀrks

Risken för sjukdomar som till exempel alzheimers minskar

Impulskontrollen i vaket tillstÄnd ökar

Men det dÀr Àr ju bara ruskiga saker att tÀnka pÄ nÀr man har svÄrt att somna in, svÄrt att sova lugnt, svÄrt att sova ut. VÀldigt ruskiga och inte direkt nÄgot som hjÀlper en till ro om kvÀllarna.

Vi Ă€r mĂ„nga som lidit eller lider av sömnproblem. Under smĂ„barnsĂ„ren, pĂ„ grund av ohĂ€lsa, i klimakteriet eller nĂ€r vi blir gamla. Jag vet att ni som lĂ€ser Ă€r fulla av finurliga tips – och om ni har nĂ„gra pĂ„ lager som gĂ€ller sömn fĂ„r ni gĂ€rna dela dem hĂ€r. Mina tips fĂ„r vĂ€l bli dessa tre saker som kanske (!) Ă€r vad som förbĂ€ttrat min sömn : LĂ€s böcker istĂ€llet för att titta pĂ„ skĂ€rm pĂ„ kvĂ€llarna, motionera mer och gĂ€rna i dagsljus om möjligt. Och sök hjĂ€lp om du har trauman eller svĂ„ra upplevelser i bagaget som gör att du kĂ€nner dig otrygg nĂ€r du blir ensam med dina tankar.

19 mars, 2023

Den hĂ€r veckan inledde jag min grönsaksutmaning. En sak jag ville kolla var hur mĂ„nga olika typer av frukt, bĂ€r och grönt som jag egentligen fĂ„r i mig pĂ„ en vecka. SĂ„ jag gjorde en lista i telefonen och skrev upp varje dag. Bara det tror jag pĂ„verkade hur jag Ă„t – för jag blev mer medveten om att variera mig och försöka fĂ„ in mĂ„nga olika typer av frukt och grönt.

SÄ hÀr sÄg listan ut. Mycket pÄ den var fryst, en del var torkat, nÄgot var picklat och annat fÀrskt:

Potatis, morot, vitkÄl, avokado, torkad aprikos, torkat fikon, körsbÀr, banan, tomat, gurka, majs, jalapeno, chili, jordgubbar, broccoli, sockerÀrt, haricot vert, romanesco, rÀttika, ruccola, ingefÀra, lime, sjögrÀs, lingon, paprika, rödlök, basilika, isberg, romansallat, kronÀrtskocka, Àpple, mandarin, apelsin, vindruva, blÄbÀr, melon, mango, ananas, gullök, vitlök, spenat, vildgurka, björnbÀr, hallon.

Hur Ă„t jag dĂ„ detta? Jo bland annat genom att göra…

Smoothie. Jag köper alltid prickiga bananer till nedsatt pris. Mycket godare och perfekt i smoothies. Sedan i med jordgubbar frÄn landet, fryst mango och avokado. NÄgra deciliter vaniljkvarg och lite limejuice. Ibland nÄgon skopa proteinpulver ocksÄ samt en skvÀtt vatten.

PÄ slutet blandar jag i chiafrön och sÄ toppar jag med nötter. En lÀskande, frisk frukost. Brukar göra lite extra för barnen gillar ocksÄ detta.

Frysta grönsaker pĂ„ pĂ„se Ă€r en vanlig syn hemma hos oss. Den hĂ€r fĂ€rdiga blandningen med romanesco, broccoli, sugar snaps och haricot verts Ă€r supergod. Barnen Ă€ter med glupande aptit om man bara strör lite salt ovanpĂ„. En klick smör som fĂ„r smĂ€lta Ă€r ocksĂ„ gott. Åt ihop med tonfiskröran Jakob lagat till middag.

Tricket med frysta grönsaker Àr att just precis vÀrma dem. Snabbt i micron eller i en kastrull man hÀller kokande vatten över. De ska bli varma men inte sladdriga och överkokta. Kokar man pasta kan man lÀgga dem i ett durkslag över pastavattnet och Änga dem varma samtidigt som pastan blir fÀrdig.

Fredagslunch pĂ„ spat dĂ€r jag ofta stannar kvar och skriver pĂ„ bok. Det blev min vanliga sallad med quinoa, kronĂ€rtskocka, kyckling, picklad rödlök, tomat och olika gröna blad. Äter den med en parmesandressing till. Otroligt smarrig.

Tycker om att köpa sallader nÀr jag Àter ute för dÄ fÄr jag i mig lite andra grönsaker Àn de jag skulle köpt hem (som typ kronÀrtskocka och rÀttika). Och sÄ slipper jag hacka dem ocksÄ!

Lördagsfrukost. En skÄl med smoothie baserad pÄ vad som just dÄ rÄkade finnas. Frysta körsbÀr, banan och hallon frÄn i somras. Valnötter och chiafrön. Plus kvarg sÄklart.

IstÀllet för fredagsmys unnade jag mig lite fÀrdigskuren fruktsallad ur charken. Kostade dubbelt sÄ mycket som ett vanligt fredagsmys som rÀcker till hela familjen. Sjukt. Eller det Àr egentligen inte konstigt att frukt Àr dyrt eftersom det fraktas lÄngvÀga ifrÄn och dessutom innehÄller massa nyttigheter. Men hÄll med om att det Àr sjukt att godis och chips ska vara sÄ mycket billigare?

Nu blev det ju en himla massa fÀrgglada frukter pÄ bild hÀr. Men huvudsakligen Àter jag ÀndÄ i min vardag potatis, morötter, kÄl och lök. Jakob gör till exempel en jÀttegod och billig veckosallad pÄ söndagarna, som sedan rÀcker hela veckan. Baserad pÄ kÄl, morot och purjolök. Och oftast Àr det den jag slevar i mig av till lunch och middag. PÄ sÄdana grönsaker fÄr kosten baseras och sedan kan resten vara strösslet som förhöjer.

Grönsaker som fortfarande Àr relativt billiga i butik

Purjolök (har faktiskt sjunkit i pris under vintern)

Morötter

Potatis

KÄlrot, kÄlrabbi, palsternacka

BlomkÄl

Gul lök

Avokado (Ă€r inte direkt billigt men har faktiskt sjunkit i pris)

17 mars, 2023

Ett gott humör Ă€r bara ett trĂ€ningspass bort. Usch vad hurtigt och usch vad sant. Men inte i början kanske? I början Ă€r de goda effekterna mer svĂ„ra att upptĂ€cka. Visst kĂ€nns det skönt efter ett trĂ€ningspass – men mest för att skiten Ă€r överstökad. Att verkligen börja kunna anvĂ€nda trĂ€ning som ett glĂ€djepiller det tycker jag krĂ€ver en viss tillvĂ€njning. Att man sĂ„ att sĂ€ga byggt upp ett beroende.

I tisdags hade jag mensvÀrk frÄn helvetets hÄla och hade det inte varit för att det redan var inbokat ett PT-pass hade jag definitivt inte trÀnat. Men jag trÀnade och det onda lindrades betydligt av rörelsen och sedan var jag sÄ glad. Och imorse kÀnde jag mig trött, seg och svag i kroppen men eftersom det var bestÀmt att jag skulle trÀna sÄ gjorde jag det. Och nu sitter jag hÀr och skriver och Àr sÄ lugn och nöjd i kropp och knopp. Vilket bra sÀtt att inleda en helg!

Att bli stark, leva lÀngre eller kÀnna sig snyggare Àr alla rimliga anledningar till att trÀna. Men för mig har trÀningen med Ären framförallt blivit min feel good-grej jag tar till nÀr jag akut behöver hjÀlp med humöret och sinnestillstÄndet. Kanske sÀrskilt pÄ helgen nÀr det finns en lÀngtan efter att göra nÄgot kul och konkret men dagen bara sÄsar sig fram. TrÀnar jag dÄ sÄ kÀnns det genast bÀttre. NÄgot riktigt har blivit gjort. NÄgot för mig sjÀlv.

En sak som gjort trÀningen Ànnu roligare senaste tiden? Att jag börjat dansa! En dag nÀr jag skulle konditionstrÀna och varken kunde Äka skidor eller hade lust att motionscykla satte jag istÀllet pÄ tung hiphop och dansade loss i en halvtimme framför spegeln. Var helt svettig och lycklig. Mindes dÄ att dans framför spegeln i kombination med klÀdprovning var ett nöje jag Àgnade mig Ät var och varannan kvÀll i gymnasiet.

FASEN vad roligt det Àr att dansa igen och mÀrka att alla squats och marklyft gjort att jag nu kan drop it low like pro.

14 mars, 2023

Jag satt och skrev hela dagen igÄr och nÀr klockan visade fem hade jag knappt fÄtt ihop 5000 steg. Ont i axlarna hade jag ocksÄ och en obestÀmd kÀnsla av rastlöshet i kroppen. SÄ jag drog ivÀg ett sms till min vÀn Elina och frÄgade om hon ville gÄ en promenad med mig pÄ kvÀllen. Hon sa ja.

Men nÀr klockan nÀrmade sig sju pÄ kvÀllen lÄg jag under tÀcket med Ulf som höll pÄ att somna. Jag sÄg det blÄsa upp och vrÀka ner utanför fönstret och började Ängra min dumma förfrÄgan. Kunde jag inte slippa ifrÄn pÄ nÄgot sÀtt?

Men gjort Àr gjort och sagt Àr sagt och klockan sju stod jag redo i hallen med dunjacka, reflexvÀst och pannlampa med en exalterad Essa kring fötterna. Och vÀl ute kÀndes det inte sÄ farligt. Och nÀr Elina ringde upp försvann alla tankar pÄ vÀdret för vi hade sÄ mycket att sÀga. Och efter att jag gÄtt den strÀcka som jag hade planerat hade vi fortfarande intressanta saker att avhandla. SÄ dÄ fortsatte jag att gÄ. StegrÀknaren visade 14 000 steg nÀr jag kom in igen, svettdoftande och blöt av snö.

Och vi hejade pÄ varandra i telefonen och sa att vi var sÄ duktiga mammor och snÀlla med oss sjÀlva som pallrat oss ut och gjort vÄran stupid mental health walk trots inre och yttre motstÄnd. Och sÄ konstaterade vi att:

  1. Man kan inte lÄta vÀdret bestÀmma nÀr man ska gÄ ut. För dÄ fÄr man mest vara inne.
  2. Det behöver inte kÀnnas roligt eller skönt. Man kan gÄ ÀndÄ.
  3. Man orkar alltid en promenad om man bara gör den lagom. Ibland Àr lagom en svÀng runt sitt eget hus, eller till brevlÄdan tur och retur. Ibland Àr lagom en mil i skogsterrÀng.
  4. Man Ängrar aldrig en promenad. (Ej heller ett bad, men det Àr en separat historia. Och dÀr vÄgar jag inte lova att Elina skulle hÄlla med mig).

Ps. Man mÄste inte heller rÀkna steg. Jag Àlskar dock att rÀkna, logga, hÄlla koll och dokumentera (Àr ju en natural born-bloggare ) sÄ det peppar mig. Peppar det inte dig sÄ strunta för guds skull i det!

9 mars, 2023

“Jag blir lite trött av alla projekt och utmaningar
 Utmaningar för att Ă€ta mer grönsaker, trĂ€na tillrĂ€ckligt mĂ„nga pass, stĂ€da mer, lĂ€sa mer, konsumera mer kultur. Nu Ă€r det vĂ€l sĂ„ att du Clara inte gör allt detta pĂ„ en gĂ„ng. Men nĂ€r jag lĂ€ser kĂ€nner jag att jag orkar inte, lĂ„t mig bara vara! Vilket jag sĂ„klart fĂ„r och att olika mĂ€nniskor blir inspirerade av var och en av dessa utmaningar Ă€r ju jĂ€ttebra

Skrev lĂ€saren Erika nĂ€r jag skrev om min “grönsaksutmaning”.

Ja, vi Ă€r sĂ„ olika varandra vi mĂ€nniskor. Det som inspirerar den ene – stressar den andre. Och dessutom vĂ€xlar det över tid i ens liv. Det fanns en period efter min utmattning nĂ€r jag inte behövde en enda utmaning till. Under smĂ„barnsĂ„ren likasĂ„. Blotta existensen var utmaning nog. Ville bara slippa lĂ€ra mig nytt och ta in ny information. Men nu ser jag det som ett friskhetstecken hos mig sjĂ€lv – att jag har planer, drömmar och tankar om vad jag vill utveckla. För i sjĂ€lva verket drivs jag otroligt starkt av utmaningar av olika slag. Ända sedan jag var riktigt ung! Minns nĂ€r jag i sjuan föresatte mig att stiga upp en timme tidigare varje morgon och trĂ€na yoga. Eller i Ă„ttan nĂ€r jag ville höja mina betyg och började plugga tvĂ„ timmar varje eftermiddag. Jag GILLAR kĂ€nslan av utmaningar. Att kĂ€nna att jag kan förĂ€ndra saker – att makten ligger i min hand. Om det sedan inte blir precis som jag visualiserat spelar det inte lika stor roll. För dĂ„ har jag i regel fullt upp med nĂ€sta lilla projekt och utmaning.

Jag njuter idag av att vĂ„ga pressa mig sjĂ€lv lite mer – efter att inte har klarat nĂ„gon press alls. MĂ€rka att jag hĂ„ller för mer Ă€n jag tror. Ett vanligt men efter utmattning Ă€r annars en fobi för stress och press som till slut begrĂ€nsar hela ens liv. Men tricket för mig, för att det inte ska bli för mycket, Ă€r att bara göra nĂ„gon sak Ă„t gĂ„ngen. Det finns ju en anledning till att mitt hĂ€lsoĂ„r och mitt nyĂ„rslöfte om att börja lĂ€sa böcker inte inföll samtidigt. Lagom utmaningar har förutsĂ€ttningar för att lyckas och ger kĂ€nslan av att vara i utveckling. Det tar himla lĂ„ng tid att Ă€ndra ett invant beteende eller tankemönster. Men nĂ€r den nya vanan vĂ€l Ă€r satt sĂ„ Ă€r det ju inte lĂ€ngre en utmaning. Och dĂ„ frigörs energi sĂ„ att man kan rikta uppmĂ€rksamheten mot andra saker.

5 mars, 2023

Jag föddes lat. MĂ„nga barn och tonĂ„ringar fĂ„r nog höra att de Ă€r lata – men jag var liksom lat i överkant. LĂ€rde mig cykla alldeles för sent, bara tanken pĂ„ att behöva öva knĂ€ckte mig. Ska jag? Traggla och kĂ€mpa? SĂ„ nĂ€r andra ungar rejsade fram pĂ„ sina cyklar med hjul tjocka som korvringar sprang jag bakom dom istĂ€llet. Minsta motstĂ„ndets lag var den jag följde.

Jag stĂ€dade sĂ€llan flickrummet och nĂ€r jag gjorde det föste jag in allt skrĂ€p under sĂ€ngen. Och sĂ„ pĂ„ med överkastet. Klart! NĂ€r fjĂ€rrkontrollen till teven var försvunnen lĂ€t jag bli att leta. Med en lĂ„ng rundstav frĂ„n pappas garage bytte jag kanal. SĂ„ skönt att slippa resa sig!  

PÄ somrarna lÄg jag i hammocken hemma i trÀdgÄrden och plöjde Ätta-tio böcker i veckan. Det hÀr var pÄ 90-talet nÀr lÀsning ansÄgs vara förströelse och inte nÄgot barn fick höra att de skulle göra för att bygga upp ett ordförrÄd. Mamma kastade oroliga blickar: Clara ska du inte gÄ och bada med en kompis?
NÀhÀ! Till sjön mÄste man ju cykla!

Jag har alltid gillat att ha det lugnt och skönt och fÄtt höra att jag Àr lat. Lathet retar folk. I samhÀllskontraktet ingÄr förstÄs att vi alla ska bidra. Och kanske förtjÀnar vi lata inte att fÄ lika mycket av kakan som den som anstrÀngt sig mer. Lathet Àr fult och verkar svÄrt att kombinera med bÀttre grejer:

-Men Äh, vad du Àr lat och kreativ! SÄ oföretagsam och inspirerande!

Har jag aldrig hört nÄgon sÀga.

SĂ„ rĂ€tt tidigt förstod jag att latmasken som bor i mig mĂ„ste svĂ€ltas ut, annars kommer den vĂ€xa och ta över! Den sjĂ€lvbilden fastnade och med den pĂ„ nĂ€thinnan har jag sen mĂ€tt och viktat det mesta jag har gjort. OcksĂ„ som vuxen:. Är det hĂ€r en normal arbetsbelastning? Är min prestation okej? Tja
 kan jag ens bedöma det? Min standard Ă€r ju latmasklĂ„g sĂ„ det jag gör Ă€r sĂ€kert inget vidare.

SĂ„ för sju Ă„r sen blev jag utmattad. Utmattad. Jag? Hur kan en latmask bli utmattad? Mot just utmattning borde vĂ€l min inre latmask ha skyddat mig!  Jag borde ha varit osmittbar, av naturen helresistent! ÄndĂ„ fann jag mig, sittandes pĂ„ vĂ„rdcentralen vintern 2015, med en lĂ€kare och en psykolog som var överens. Precis som sĂ„ mĂ„nga andra hade jag rusat in i vĂ€ggen. Jag som trodde att jag var en naturbegĂ„vning pĂ„ Ă„terhĂ€mtning.

Men efter att ha fĂ„tt barn och ett mer och mer tidskrĂ€vande arbete försvann mina gynnsamma förutsĂ€ttningar. Som andra förĂ€ldrar fick jag sĂ„klart stĂ„ ut med min egen trötthet för att försöka fĂ„ bebisen att sova. StĂ„ ut med min egen hunger för att först ge lillen mat. VĂ€nta och skjuta upp egna behov. Jag kunde inte lĂ€ngre tupplura mitt pĂ„ dagen. Inte ligga i sĂ€ngen och lĂ€sa en hel helg efter en jobbig arbetsvecka. Och pĂ„ dom en gĂ„ng sĂ„ vilsamma promenaderna hade jag börjat boka in jobbsamtal.

Utan att jag riktigt mÀrkte det försvann mina naturliga stunder för ÄterhÀmtning och ersattes istÀllet av mer anstrÀngning. Jag slutade vila i vardagen och lyssnade inte lÀngre pÄ mina egna larmsystem. NÀr kroppen skrek efter vila drog jag ner volymen tills det blev tyst. I början funkade det toppen! För nÀr jag inte sov ikapp en dÄlig nattsömn fick jag mÄnga fler timmar att arbeta pÄ. NÀr jag inte tupplurade mitt pÄ dagen hann jag svara pÄ fler jobbmejl och nÀr jag slutade promenera för vilans skull hann jag med fler telefonmöten.

Först efter nÄgra Är föll jag in i utmattning och insÄg jag att jag inte hade en enda strategi för ÄterhÀmtning. Va? MÄste jag planera in vila? Som latmask hade sÄnt alltid löst sig pÄ ren talang!

Jag hade bara instinktivt fortsatt att följa minsta motstÄndets lag. Men som vuxen hade den fÄtt en helt annan innebörd. Minsta motstÄndets lag för en vuxen var nu att tacka ja till förfrÄgningar, stÀlla upp nÀr det behövs och ÄsidosÀtta sina egna behov.

Det Àr besvÀrligt och otÀckt att göra annorlunda. Att freda sin lediga tid Àr att ta en risk. En risk att hamna utanför, utan jobb och pengar. Som vuxen blev det paradoxalt nog lÀttare att sÀga ja Àn nej. SÄ min barnsliga instinkt att följa minsta motstÄndets lag ledde mÀrkligt nog till stenhÄrt jobb. Jag sa ofta ja och jobbade sedan till halv tre pÄ natten. Vid sextiden brukade min son vakna för att bli ammad.

Familjen, barnen, vĂ€nnerna, arbetet, politiken, nyheterna, sociala medier, konsumtionssamhĂ€llet och tillvĂ€xten. Alla kĂ€mpar för att fĂ„ min och din uppmĂ€rksamhet. Ditt och mitt fokus. Och mitt eget arbete gĂ„r ocksĂ„ ut pĂ„ det, att skriva för att andra ska lĂ€sa. Det finns sĂ„ mycket att lĂ€sa, se, göra, köpa och uppleva. Att vĂ€lja bort allt det och vila bara för att du Ă€r trött? Ja, dĂ„ krĂ€vs mĂ„lmedvetenhet.

Innan jag var utmattad hade jag aldrig tÀnkt pÄ att vila som vuxen krÀvde nÄgot av mig. Det krÀver mod. Mod att vÄga hÄlla emot, att vÄga ta risken att hamna lite utanför dÄ och dÄ.

4 mars, 2023

Jag har varit intresserad av matlagning hela mitt vuxna liv men senaste Ă„ren har intresset för mat utvidgat sig frĂ„n att mest handla om vad som Ă€r gott och roligt – till att ocksĂ„ tĂ€nka pĂ„ maten som ett sĂ€tt att vara snĂ€ll med kroppen och hjĂ€lpa den pĂ„ alla sĂ€tt jag kan.

Jag Ă€ter rĂ€tt bra i min vardag men kĂ€nner att det Ă€r dags att ta steget frĂ„n att Ă€ta “mycket frukt och grönt” till att fundera pĂ„ vilka frukter och grönsaker jag Ă€ter. HĂ€r Ă€r omvĂ€xling nyckeln. MĂ„nga av nyttigheterna frĂ„n frukt och grönt sitter ju i fĂ€rgĂ€mnena. SĂ„ jag ska tĂ€nka mer pĂ„ att Ă€ta efter regnbĂ„gens alla fĂ€rger. Röd lök, lila aubergine, mörkröda tomater, klorofyllgrön ruccola och djupgrön spenat. Orange morot, blodapelsin, jordgubbar, röd kĂ„l och blĂ„a bĂ€r. Vita grönsaker Ă€r ocksĂ„ bra – som vitlök och blomkĂ„l.

Att Àta fler olika sorters vegetabilier Àr dessutom bra för tarmfloran och ökar möjligheten att fÄ i sig allt kroppen behöver!

NĂ„gra saker jag ska utmana mig med
  • Jag Ă€ter 2-3 frukter om dagen men i Ă€rlighetens namn blir det oftast samma tre frukter. Banan, apelsin och Ă€pple. Jag ska försöka variera mig och köpa fler olika sorters frukter. Men ocksĂ„ vĂ€lja olika fĂ€rger pĂ„ tex Ă€pplena. Röda och gröna Ă€pplen innehĂ„ller lite olika Ă€mnen nĂ€mligen.
  • Jag ska Ă€ta mer fryst frukt. Frysta grönsaker, bĂ€r och frukt Ă€r mer miljövĂ€nliga Ă€n att fĂ€rska. Och jag tĂ€nkte bli lite mer ambitiös med mina smoothies genom att addera olika sorters fryst frukt och grönt. Övermogna bananer Ă€r redan en stĂ„ende favorit i mina smoothies. Men ICA Basic har billiga pĂ„sar med mango, ananas och avokado. Fryst spenat pĂ„ pĂ„se borde ocksĂ„ funka bra. Alla trĂ€dgĂ„rdsbĂ€r frĂ„n frysen ska sĂ„klart ocksĂ„ anvĂ€ndas. Med kvarg, proteinpulver eller lite nötsmör blir det hela mer mĂ€ttande.
  • Jag ska Ă€ta mer frysta grönsaker. Ofta innehĂ„ller frysta grönsaker mer nĂ€ring Ă€n fĂ€rska eftersom de skördas nĂ€r de Ă€r som bĂ€st och omedelbart fryses in. Om man tillagar dem försiktigt genom att Ă„nga eller micra dem sĂ„ bevarar man maximalt med vitaminer. Dessutom Ă€lskar mina barn sĂ„dana dĂ€r pĂ„sar med frysta Ă€rtor, paprika och majs. Man kan lĂ€gga de frysta grönsakerna i en metallsil över pastavattnet eller potatisen nĂ„gra minuter sĂ„ att de blir Ă„ngade – och sedan servera med en liten klick smör och salt. Ett bĂ€ttre sĂ€tt att fĂ„ i barnen grönsaker pĂ„ Ă€n att försöka envisas med olika rĂ„a sallader som de Ă€ndĂ„ knappt orkar tugga i sig.
  • Jag ska skriva upp alla olika grönsaker och frukter jag Ă€ter under en vecka och se om jag kommande vecka kan utöka det till fler olika sorter. Grönsaksbingo!
  • Jag ska öva pĂ„ att tillaga frukt och grönt pĂ„ fler sĂ€tt. Rosta kikĂ€rterna, mixa bönorna till en god dipp, lĂ€gga grönsaker i smoothien och frukt i matsalladen. Köra Ă„ngade grönsaker till en pure med hjĂ€lp av en mixerstav och sedan krydda upp med smör och örter. Helt enkelt ge grönsakerna lite mer kĂ€rlek och uppmĂ€rksamhet i min vardagsmat. KĂ€nns roligt och spĂ€nnande!

1 mars, 2023

6 months from now you’ll wish you’d started today hade jag lĂ€nge som bakgrund pĂ„ min mobil. Som en pĂ„minnelse om att det jag förmĂ„r göra idag kommer jag tacka mig sjĂ€lv för lĂ€ngre fram.

Nu nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ de dĂ€r orden – och det gör jag ofta Ă€ven utan mobilbakgrund – blir jag glad. För att det Ă€r sex mĂ„nader senare. Eller nĂ€rmare bestĂ€mt tre Ă„r senare. Tre Ă„r sedan jag startade mitt hĂ€lsoĂ„r som dĂ€refter bara fortsatt. Det kĂ€nns som ett sĂ„nt lur att jag hĂ„llit pĂ„ sĂ„ lĂ€nge nu. Och att det visserligen gĂ„tt upp och ner och ibland rakt i diket – men Ă€ndĂ„ framĂ„t hela tiden.

Jag bloggade ju om mina trĂ€ningsmĂ„l i början av januari. De strĂ€ckte sig dĂ„ bara fram till sportlovet och ambitionen var att pĂ„ nio veckor hinna med totalt 36 trĂ€ningpass. Fyra i veckan – tvĂ„ styrka och tvĂ„ kondition. Utöver detta hade jag ett mĂ„l om att gĂ„ ca 70 000 steg i veckan.

Med bara tre dagar kvar till vĂ„rt sportlov Ă€r det hög tid att utvĂ€rdera. Hur har det gĂ„tt? JodĂ„! Jag Ă€r uppe i 34 pass och kommer innan helgen ha hunnit tvĂ„ till och Ă€r dĂ€rmed i mĂ„l. Och nĂ€r jag rĂ€knar ihop stegen frĂ„n denna period sĂ„ har jag gĂ„tt i snitt 67 700 steg i veckan. SĂ„ det fĂ„r vĂ€l rĂ€knas som godkĂ€nt det med. Under den hĂ€r perioden har jag varit sjuk i 1 1/2 vecka totalt – men Ă€ndĂ„ lyckats nĂ„ mitt mĂ„l.

Och vad har dĂ„ den regelbundna trĂ€ningen under nio veckor gjort med mig? Ja, igĂ„r trĂ€nade jag pĂ„ gymet och jag kĂ€nde mig starkare Ă€n nĂ„gonsin. I hantelpress dĂ€r jag brukar göra 8×3 repetitioner gjorde jag plötsligt 12×3 med samma vikt och blev knappt trött. Det var en makalös kĂ€nsla!

Men nu tĂ€nker jag inte sĂ€tta upp nĂ„got nytt trĂ€ningsmĂ„l för vĂ„ren. Eller i alla fall inte i form av antal pass. Jag har nĂ€mligen insett att jag nĂ„tt en ny mognad i trĂ€ningen. Förut har jag vid sjukdom eller instĂ€llda pass inte bara missat just det passet – utan ofta ocksĂ„ flera pass efterĂ„t. Jag har haft sĂ„ svĂ„rt att hitta tillbaka nĂ€r jag vĂ€l kört i diket och maskandet har gjort att uppehĂ„llen blivit onödigt lĂ„nga. Och det Ă€r mycket dĂ€rför jag haft mina mĂ„lsĂ€ttningar med x pass som ska hinnas med under x antal veckor – för att motivera mig till att komma igĂ„ng snabbare efter uppehĂ„llen. Och ta igen alla förlorade pass.

Men det har skett en förĂ€ndring i mig. För nu nĂ€r jag Ă€r sjuk sĂ„ kommer jag igĂ„ng direkt jag Ă€r frisk, utan onödiga dröjsmĂ„l. Och nĂ€r trĂ€ningspass uteblivit pgav jobb eller vabb – har jag hittat ett sĂ€tt att trĂ€na senare pĂ„ dagen eller veckan. Och DET Ă€r faktiskt hela skillnaden. Men att det skulle ta tre Ă„r av nya vanor innan jag kom dithĂ€n att det faller sig naturligt. Gulp. Önskar att jag hade vetat det sĂ„ hade jag inte behövt misströsta alla gĂ„nger det blivit dikeskörningar med kost och motion.

Men detta betyder alltsĂ„ att jag inte lĂ€ngre kĂ€nner behovet av att sĂ€tta upp mĂ„l med ett visst antal pass pĂ„ ett visst antal veckor. Blir jag sjuk sĂ„ blir jag sjuk och behöver inte “ta igen” nĂ„got efterĂ„t. Det enda jag behöver göra Ă€r att sĂ„ snabbt jag förmĂ„r hitta tillbaka till rutinerna igen. Och de rutinerna ska fortsatt vara 4 pass i veckan – 2 styrka och 2 kondition och omkring 70 000 steg.

Och nu nÀr jag tÀnker pÄ det sÄ kÀnner jag vilken fin present det Àr till mig sjÀlv om sex mÄnader. NÀr jag i augusti inte behöver tÀnka tillbaka och önska att jag startat idag. Utan istÀllet tacka mig sjÀlv för att jag fortsatte.

Ni var mÄnga som delade med er av era trÀningsmÄl i inlÀgget jag skrev. Och jag Àr nyfiken pÄ att höra hur det gÄtt för er dÀrhemma? Har ni orkat hÄlla i? Varit krassliga? Skadat er? Eller kanske till och med trÀnat mer Àn vad ni tÀnkt? Och har ni tÀnkt justera vÄrens mÄl pÄ nÄgot sÀtt framöver?

27 februari, 2023

Precis nÀr vi skildes Ät vid skolgÄrden imorse vÀnde sig Folke om och ropade till mig

-Mamma, det luktar vÄr idag!

Och det gör det. Kring nollan ute, klarblÄ himmel och den dÀr doften av smÀltande snö. Efter att jag lÀmnat Ulf snörade jag pÄ mig pjÀxorna och tog en tur i skidspÄret. Behöver bottna dagen med rörelse nÀr jag ska sitta still sÄ mycket som jag gör nÀr jag skriver bok. Det ger mig skrivro.

Jag drömde om mormor och morfar inatt. Och om min mamma och farbror Lars. Och jag kĂ€nde mig egendomligt ömhudad nĂ€r jag vaknade – med tĂ„rarna precis innanför ögonlocken. NĂ€r jag skidade ivĂ€g i skogen och skrĂ€mde upp nĂ„gra rĂ„djur lĂ€ngs spĂ„ret rann tĂ„rarna. TĂ€nk att jag fĂ„r finnas till och vakna en februaridag nĂ€r det Ă€r soligt och doftar smĂ€ltsnö. TĂ€nk att jag fĂ„r vara frisk och Ă„ka skidor. TĂ€nk att jag fĂ„r se fram emot en vĂ„r och vĂ„ga tro att den blir bra. TĂ€nk att jag fĂ„r leva.

24 februari, 2023

Jag har funderat mycket pĂ„ hur man ska fĂ„ till det hĂ€r med trĂ€ningen. Vad man kan ge för rĂ„d till den som vill komma igĂ„ng och trĂ€na men som tycker att det kĂ€nns hopplöst svĂ„rt och motigt. Jag har sĂ„ mycket medkĂ€nsla och förstĂ„else för den kĂ€nslan – eftersom jag har kĂ€nt precis samma sak.

Det Àr trÄkigt

Det tar tid

Det Àr ytterligare en sak man ska göra pÄ sin redan fullproppade dag. Jag har dessutom flera barn som krÀver min uppmÀrksamhet och fokus. Orkar inte ytterligare en sak att förhÄlla mig till.

SÄ lÄt oss dÄ bryta ner dessa hinder.

Det tar tid. Ja det gör det. TrĂ€ning tar tid. SĂ€rskilt om man tĂ€nkt Ă„ka ivĂ€g till ett gym och ska planera för transporter och bussbyten och sĂ„n skit. Och har man noll flex Ă€r det förstĂ„s Ă€nnu svĂ„rare att fĂ„ till. Men för oss som har möjlighet att flexa sĂ„ Ă€r det vĂ€rt att klĂ€mma in trĂ€ning pĂ„ förmiddagen eller mitt pĂ„ dagen. Tar jag en 60 min lunch och Ă„ker skidor Ă€r det Ă„tminstone 50 minuter lĂ€ngre lunch Ă€n i vanliga fall. ÄndĂ„ upplever jag att jag i slutet av dagen hunnit lika mycket. För om jag sitter limmad vid min skrivbordsstol sĂ„ dalar orken och tempot pĂ„ eftermiddagen och mitt försprĂ„ng Ă€ts upp. Jag kan alltsĂ„ trĂ€na med alla hĂ€lsofördelar som det har – utan att pĂ„ nĂ„got betydande sĂ€tt minska min arbetsprestation.

TrĂ€ning kan för den som upplever tidsbrist brytas ner till mycket mindre enheter. TrĂ€na en kvart pĂ„ lunchen, ta trapporna istĂ€llet för hissen, trĂ€na framför teven. Men grejen Ă€r att den sortens tips funkar bĂ€st för den som redan trĂ€nar mycket och kanske behöver lösa trĂ€ningen under en extra hektisk period. För den som inte trĂ€nar alls Ă€r det nĂ€stan kontraproduktivt. Vilket för mig till nĂ€sta punkt…

Det Ă€r trĂ„kigt. Ja, det kan det verkligen vara. Och att hitta rĂ€tt trĂ€ningsform Ă€r A och O för att man ska stĂ„ ut. Men helt Ă€rligt – Ă€ven om man hittar nĂ„got som Ă€r roligare sĂ„ kommer det Ă€ndĂ„ kĂ€nnas trĂ„kigt mellan varven. TrĂ„kigt Ă€r inte farligt. Vi gör en himla massa saker om dagarna som Ă€r trĂ„kiga men som görs Ă€ndĂ„. Jag vet till exempel inget roligt sĂ€tt att borsta tĂ€nderna eller plocka ur diskmaskinen pĂ„. Men jag gör det Ă€ndĂ„. Och mĂ„nga saker som jag mentalt sĂ€tter upp pĂ„ “nöjeskontot” tycker jag i sjĂ€lva verket inte heller ens Ă€r sĂ€rskilt roligt. Som att scrolla runt pĂ„ instagram.

SÄ om det roliga inte ens Àr sÄ roligt kanske det trÄkiga inte ens Àr sÄ trÄkigt?

Men framförallt har jag mĂ€rkt att ju mer tid jag lĂ€gger ner pĂ„ att trĂ€na desto roligare blir det. TrĂ€ning Ă€r sjĂ€lvbelönande och det Ă€r trĂ€nande personers hemlighet. TrĂ€ning föder trĂ€ning precis som kreativitet föder kreativitet. Man kan inte vĂ€nta pĂ„ motivationen som startsignalen – motivationen kommer nĂ€r man sĂ€tter igĂ„ng. Och för att det inte ska vara fullt sĂ„ trĂ„kigt sĂ„ kan trĂ€ningen paradoxalt nog behöva fĂ„ ta mer tid i ansprĂ„k.

TrÀning Àr Àr ytterligare en sak man ska hinna göra pÄ sin redan fullproppade dag. Det Àr det verkligen. Men det Àr mest ett problem i början. Innan man kommit igÄng och trÀnat regelbundet ett tag. För nÀr man vÀl kommit in i trÀningen sÄ blir det en sak man planerar och tar höjd för. Och rÀknar med redan innan dagen har börjat. Den blir inte ytterligare en sak man ska hinna med utan kanske andningshÄlet som gör att man hinner och orkar allting annat. Jag önskar sÄ att alla som stod i begrepp att börja trÀna skulle kunna förstÄ detta pÄ djupet: trÀning Àr som att karva ut en ficka i tiden Ät sig sjÀlv.

Jag har dessutom barn som krĂ€ver all uppmĂ€rksamhet och fokus. Orkar inte ytterligare en sak att förhĂ„lla mig till. Fattar precis – men Ă€ven hĂ€r sker sĂ„ smĂ„ningom en förflyttning. SĂ„ att trĂ€ningen gĂ„r ifrĂ„n “Ă€nnu en en sak att förhĂ„lla mig till” – till att bli en fristad. Jag kĂ€nner ofta otrolig tillfredsstĂ€llelse nĂ€r jag stĂ€nger ytterdörren om min familj och drar till gymmet eller skidspĂ„ret. Jag njuter inte sĂ„ mycket av tanken pĂ„ trĂ€ningen (faktiskt nĂ€stan aldrig) som av tanken pĂ„ att fĂ„ vara med mig sjĂ€lv en timme utan att ta hĂ€nsyn till nĂ„gon annan. KrĂ„nglet innan – med barnvakt och tider som ska passas – brukar efterĂ„t kĂ€nnas som bortblĂ„st.

Och nÀr man fÄtt upp en trÀningsrutin kan man redan innan passet börja kÀnna pirret. Pirret av kÀnslan som kommer komma efterÄt. Den djupa tillfredsstÀllelse nÀr man Àr fÀrdig. Med tiden minns kroppen det vilket markant kommer lindra motstÄndet.

Det Ă€r lurigt med trĂ€ning. För ibland kĂ€nns det lite som att man för att kunna börja trĂ€na – redan borde trĂ€na. För dĂ„ har man alla argument man behöver för att fortsĂ€tta. TyvĂ€rr funkar det ju inte sĂ„. Men se gĂ€rna mig som ett exempel pĂ„ att man kan gĂ„ frĂ„n att snitta 20 000 steg i veckan och ingen trĂ€ning alls – till 70 000 steg i veckan och 4-5 trĂ€ningspass. Och samtidigt uppleva att man fĂ„tt mer tid, ork och frihet. Det Ă€r möjligt.

Sök pÄ underbaraclaras.se

KundtjÀnst

Har du frÄgor kring din order eller nÄgot annat som berör min butik, vÀnligen hör av dig till:

Eller anvÀnd formulÀret nedan.