Kategori: Claras trÀning och hÀlsa

Datumfilter

17 januari, 2023

SmĂ„ förĂ€ndringar i vanor kan göra stor skillnad för hĂ€lsan. Och för den som gĂ„r frĂ„n att inte trĂ€na alls – till att trĂ€na litegrann blir det som allra mest effekt förstĂ„s. Även smĂ„ saker kan ha en inverkan pĂ„ ens mĂ„ende.

Jag har hela vintern tÀnkt pÄ hur bra det Àr för mig med fÄren. Att jag mÄste gÄ ner pÄ gÄrden och se till dem varje dag. Mata, ge dem hö (det Àr ganska tungt att fÄ loss det frÄn de stora balarna), skotta en stig fram till fÄrhÀgnet och skotta bort snön kring maten ifall det snöat. BÀra vattenhinkar och fodersÀckar.

Utslaget pÄ en vecka Àr det kanske 15 minuters extra rörelse varje dag. Det Àr alltid pulshöjande och ofta riktigt svettigt. Dessutom gör jag det i början av dagen vilket Àr bra för mig som Àr sÄ morgontrött och tycker att det annars tar mÄnga timmar innan jag verkligen vaknar.

Eller som det dÀr med att Ulf varje morgon vill bli buren upp för den branta trappen till övervÄningen pÄ förskolan. Just pÄ morgonen nÀr jag kÀnner mig kraftlös Àr det som att bÀra pÄ ett stenblock. Men jag fortsÀtter att lyfta upp honom i famnen och tÀnker att den dÀr styrkan jag fÄr kan vara bra att ha.

Eller nÀr jag storhandlar sjÀlv. Lyfter in de tunga kassarna i bilen. KÄnkar dem frÄn bilen till köket och plockar in i kylen. Det fanns en tid nÀr jag fick ringa pÄ Jakob för att fÄ hjÀlp att klara sÄnt. Jag blev nÀmligen för trött.

Numera nÀstan samlar pÄ tillfÀllen som dessa. TillfÀllen som förut kÀnts som en jobbig anstrÀngning försöker jag istÀllet tÀnka pÄ som en chans att fÄ den dÀr vardagsmotionen jag sÄ vÀl behöver. SÀrskilt i mitt stillasittande jobb.

14 januari, 2023

Oxveckorna. Den tunga tidsperiod som kommer efter en lĂ„ng ledighet, nĂ€r det Ă€r lĂ„ngt till nĂ€sta ledighet. Uttrycket hĂ€rstammar frĂ„n det gamla bondesamhĂ€llet och syftar pĂ„ att man under denna tid fĂ„r slita som en oxe. Förr rĂ€knade man ofta oxveckorna som tiden frĂ„n annandag jul och nio veckor framĂ„t. DĂ„ hamnar man pĂ„ den 28 februari. Sen intrĂ€der en mildare vinter nĂ€r dagarna blir lĂ€ngre och solen börjar vĂ€rma.

Just nu befinner vi oss alltsÄ i början oxveckorna. Dessutom pÄ vÀg in i en lÄgkonjuktur. Börsen gapar tom efter julen. Allting Àr dyrt (sÀrskilt elen) och möjligheterna till utsvÀvningar och lyx Àr för de flesta inte sÀrskilt stora.

SĂ„ vad ska vi göra av oxveckorna dĂ„? För att stĂ„ ut? Bor man i södra Sverige kanske tankarna börjar vandra mot vĂ„ren. Men vi som bor i norr vet att vĂ„ren dröjer lĂ€nge Ă€n. Fram tills dess ligger snön tjock och den tid vi Ă€r i just nu Ă€r den bistraste och kallaste vintern. HĂ€r gĂ€ller det att inte drömma ivĂ€g allt för mycket – för dĂ„ blir man bara otĂ„lig och olycklig. Dessutom behöver man hjĂ€lpa kroppen och sinnet i den extrema vĂ€derlek som Ă€r. IstĂ€llet för att leka vĂ„r.

Sista dagen pĂ„ jullovet kĂ€nde jag en sĂ„n tomhet. Tiden fram till jul mĂ„ vara kall och mörk men den strĂ€var hela tiden mot ett mĂ„l. Allt man gör Ă€r en del i en stegring som leder mot julhelgens crescendo i mys, god mat och umgĂ€nge. Men nu efter tjugondag knut, dĂ„ tappar jag ofta lite styrfart. Samtidigt som jag Ă€ndĂ„ vill framĂ„t: igĂ„ng med min trĂ€ning, igĂ„ng med bĂ€ttre matvanor, igĂ„ng med en balanserad vardag…

Jag pratade med min vĂ€n Elina om det hĂ€r och vi beklagade oss över samma sak. Över hur tomt det blir nĂ€r julen stĂ€das ut. NĂ€r stjĂ€rnorna slocknar i fönstren och alla goda dofter frĂ„n gran, hyacint och pepparkakor tonar ut. Men man borde vĂ€l kunna göra nĂ„got mysigt ocksĂ„ av den hĂ€r perioden? IstĂ€llet för att riva av julplĂ„stret liksom försiktigt lĂ„ta den trappas ut steg för steg. Ja, sĂ„ ska jag göra! En aktiv plan för mysigare oxveckor.

Hur jag tÀnker förgylla oxveckorna

Jag ska behĂ„lla julstjĂ€rnorna i fönstret. De ger ett vackert sken under mörka kvĂ€llar. De fĂ„r i alla fall hĂ€nga januari ut – kanske lĂ€ngre. Varje Ă„r nĂ€r jag plockar bort dem för tidigt kĂ€nns hemmet sĂ„ kalt ogĂ€stvĂ€nligt. Det felet ska jag inte upprepa.

Jag ska plocka bort allt tomterött och sĂ„klart allting riktigt juligt – men ersĂ€tta med vinrött, brunt och andra dova fĂ€rger. Behöver Ă€nnu ett tag kĂ€nslan av ombonad och trygghet.

Jag ska ta in nya fĂ„ng ris – men av tall eller en istĂ€llet för gran. Och lĂ„ta det vintergröna fortsĂ€tta pryda fönster och bord.

IstÀllet för tung julmat eller lÀtt vÄrmat ska jag laga varm, kryddig och billig mat. Som samtidigt Àr full av grönsaker och nyttigheter. Linsgryta, köttsoppa med klimp, olika redda grönsakssoppor med mjukbröd. Rotsaker i ugn, lÄngkok av kyckling eller lamm i min römertopf. SÄnt kött jag har mycket av i frysboxen.

Jag ska tillreda rykande heta drycker i överflöd – för vĂ€rme och tröstande verkan. Golden milk, stora tebaljor, chaite, latte…

Jag ska köpa julnötterna som reas ut pÄ mataffÀren och stÀlla fram i nya skÄlar.

Jag ska fortsÀtta tÀnda stearinljus i överflöd.

Jag ska göra utflykter med familjen och njuta av vintervÀdret.

Jag ska bjuda hem kompisar pĂ„ söndagsfika. Nej, glöggmingel Ă€r kanske inget för oxveckorna. Men att sitta och kura en eftermiddag och smĂ„prata runt ett fikabord – det uppskattar jag precis lika mycket.

Jag ska gĂ„ lĂ„nga promenader med kompisar i telefon – eller Ă„ka flera varv runt skidspĂ„ret.

Jag ska stÀda och rensa i det lilla hÀr hemma. Precis som min mormor Rut gjorde. Och trots att jag inte orkar med nÄgra stora ÄthÀvor ÀndÄ ta mig framÄt bit för bit.

Och med anledning av det kommer jag pÄ mÄndag dra igÄng ett litet specialtema för er som vill hÀnga pÄ. Skriver mer om det imorgon!

13 januari, 2023

NÀr det gÀller att sÀtta upp trÀningsmÄl sÄ tycker jag att det Àr dumt att göra utfÀstelser för hela Äret. Det blir för lÄngt, stort och svÄrt. Under ett Är passerar det sÄ mÄnga olika faser att vad man Àn lovat i januari kan det bli omöjligt att genomföra i augusti. Och sÄ fort man börjar fÄ vittring pÄ att mÄlet Àr omöjligt sÄ tappar man ju lusten.

Jag har dock trĂ€ningsmĂ„l. Men de strĂ€cker sig oftast bara frĂ„n ett lov till ett annat. Som frĂ„n nyĂ„r fram till sporlovet – som Ă€r den aktuella period jag tĂ€nker pĂ„. Om jag fĂ„r vara frisk Ă„terstĂ„r att se, men den hĂ€r perioden förra Ă„ret gick det faktiskt riktigt bra sĂ„ jag hĂ„ller tummarna för en hĂ€rlig trĂ€ningsvinter.

PÄ de nio veckor som Àr fram till vÄrt sportlov vecka 10 sÄ planerar jag att hinna med:

2 styrkepass/veckan med min PT a 50 minuter. Det har jag gjort sedan snart tvÄ Är tillbaka sÄ det kÀnns inte oöverstiglig pÄ nÄgot sÀtt.

2 konditionspass. Ett av passen pÄ lÀngdskidor (eller vÄr trÀningscykel i kÀllaren om vÀdret Àr ogynnsamt) och det andra Àr ett konditionspass trÀnar jag pÄ gymmet direkt efter styrketrÀningen. Skidpasset ska vara minst 30 minuter medan gympasset rÀcker med 20.

Fram tills sportlovets start innebĂ€r det alltsĂ„ 36 trĂ€ningpass totalt. Om jag missar nĂ„got enstaka pass pĂ„ grund av sjukdom sĂ„ ska jag försöka ta igen det under andra veckor. DĂ€rför planerar jag nu nĂ€r jag Ă€r frisk att trĂ€na nĂ„gra extra pass att ha “i reserv” för att nĂ„ mĂ„let. (Med reservation sĂ„klart för att jag kanske fĂ„r influensan i tre veckor – och dĂ„ kommer jag sĂ„klart inte försöka kompensera, för det vore ju orimligt).

Utöver dessa trĂ€ningsmĂ„l har jag ett mĂ„l att gĂ„ 70 000 steg i veckan. Jag mĂ„ste alltsĂ„ inte gĂ„ 10 000 steg om dagen – bara totalen blir ungefĂ€r 70 000.

För mig Ă€r det hĂ€r absolut inget orimligt mĂ„l. Men det Ă€r en utmaning – framförallt för att livet Ă€r sĂ„ oförutsĂ€gbart med sjukdomar och sĂ„nt. NĂ€r jag började trĂ€na pĂ„ riktigt hösten 2020 trĂ€nade jag första halvĂ„ret oftast bara ett enda pass i veckan. Och det gav Ă€ndĂ„ enorm effekt. Men jag hade varken förmĂ„ga eller ork att trĂ€na mer Ă€n sĂ„ och uppbyggnaden har kommit successivt. Jag blir sĂ„ stolt och glad nĂ€r jag ser min utveckling. Det kĂ€nns verkligen som att jag genom alla dessa trĂ€ningspass kĂ€rleksbombat mig sjĂ€lv.

Har du nÄgot trÀningsmÄl?

5 januari, 2023

Jag har fĂ„tt mĂ„nga kommentarer och DMs av typen “jag vet att jag mĂ„ste vila men jag vet inte lĂ€ngre vad som kĂ€nns vilsamt” sedan mitt Vinter i P1 sĂ€ndes.

Att inte riktigt veta vad som Ă€r Ă„terhĂ€mtande Ă€r ett förvĂ„nansvĂ€rt vanligt problem. Vi pratar ju ofta om vikten av vila och att prioritera det. Men sĂ€llan om att man ibland kanske inte ens vet vad man ska göra med tiden för vila – nĂ€r man vĂ€l har den.

För att veta vad som kommer göra en pigg behöver man veta vad som gjort en trött. Det pratar jag om i Vinter och det har jag skrivit om pÄ bloggen flera gÄnger. Har man suttit framför en skÀrm pÄ jobbet hela dagen kanske vilan inte Àr att kolla pÄ teve. Snarare att gÄ ut i naturen. Men har man dÀremot arbetat hÄrt med kroppen kanske vilan Àr som bÀst i tevesoffan?

NÄgot annat som kan hjÀlpa en att hitta sin egen ÄterhÀmtning Àr att fundera pÄ vad man gjorde nÀr man var liten och kunde disponera sin tid fritt? Vad gjorde du som du tyckte var roligt och vilsamt? Var det att spela fotboll med grannkompisarna? GÄ sjÀlv i skogen? Organisera dina bokmÀrken? Möblera om rummet?

Jag har mÀrkt att om jag bara jag stillar mig lite sÄ att jag hör min inre röst, sÄ dras jag faktiskt automatiskt till att göra mer av det som var vilsamt för mig som barn och tonÄring. HÀr Àr nÄgra sÄdana saker.

Att lĂ€sa böcker Ă€r den ULTIMATA vilan för mig. SĂ€rskilt om det sker vid nĂ„gon annan tid Ă€n just innan sĂ€nggĂ„endet. Det Ă€r sĂ„ Ă„terhĂ€mtande och kĂ€nns sĂ„ lyxigt att jag liksom fĂ„r en vĂ„g av vĂ€lmĂ„ende genom kroppen nĂ€r jag gör det. PĂ„ jullovet lĂ„g jag i soffan mĂ„nga kvĂ€llar och lĂ€ste och Ă„t julgodis och dĂ„ och dĂ„ ropade jag till min syster som satt i ett annat soffhörn och virkade förnöjt -MEN ÅÅÅÅÅÅ VAD VI HAR DET UNDERBAAAART! Och hon instĂ€mde högljutt. Att handarbeta Ă€r nĂ€mligen hennes motsvarighet till lĂ€sning.

Att promenera med vĂ€nner. I den dĂ€r Ă„lder nĂ€r man inte lĂ€ngre ville ses hemma pĂ„ varandras flickrum och sitta och viska medan resten av familjen var utanför dörren – ja dĂ„ gick man istĂ€llet. Hela tonĂ„ren Ă€gnades Ă„t att vara ute och promenera med mina vĂ€nner och vi mĂ„ste ha gĂ„tt hundratusentals steg i veckan. I Ă„r har jag gĂ„tt mer Ă€n pĂ„ lĂ€nge. IRL med Stina, med Erica i telefon, med min syster i luren och allra mest med min bĂ€stis Elina. Precis som nĂ€r vi var sexton och möttes hallvĂ€gs mellan Carlslid och Tomtebo och gick ihop. Fast nu ringer vi pĂ„ telefonen istĂ€llet och pratar medan jag traskar runt byn och Elina fortfarande traskar runt pĂ„ Tomtebo. Det ger bĂ„de motion och vila pĂ„ samma gĂ„ng.

Att mĂ„la. Jag har mĂ„lat hela min uppvĂ€xt och det Ă€r som att jag sorterar mina tankar nĂ€r jag hĂ„ller pĂ„. Jag mĂ€rkte dock en trĂ„kig grej för nĂ„gra Ă„r sedan – och det var att nĂ€r jag började visa upp mina alster för andra sĂ„ försvann en del av glĂ€djen och vilan för mig. För plötsligt började jag se pĂ„ det jag gjorde med utifrĂ„nblick. Genom andras ögon. Och dĂ„ blev det inte lĂ€ngre sĂ„dĂ€r kravlöst och hĂ€rligt. SĂ„ nu mĂ„lar jag mest för mig sjĂ€lv igen. Och visar upp vad jag skapar lite mer sĂ€llan.

Vad tyckte du var roligt, vilsamt och ÄterhÀmtande nÀr du var barn och tonÄring? Och finns det nÄgot sÀtt du kan fÄ in mer av det i ditt liv nu?

3 januari, 2023

Jag Ă€lskar ledigheten kring jul. Att trĂ€ffa hemvĂ€ndande kompisar för knytisfika i ett vardagsrum med bara tĂ€nda ljus och julgranens sken. Kanske sĂ„gs man senast i somras – utvilade, brunbrĂ€nda och semesterpirriga pĂ„ nĂ„gon uteservering. Men under julledigheten Ă€r det annorlunda. Alla Ă€r lite sköra, trötta och bleka om nosen. Av stressen som var inför jul. Av det emotionella i att pĂ„ kort tid ha trĂ€ffat Ă„ldrande förĂ€ldrar, familj och slĂ€ktingar i en enda röra. Eller av att inte ha trĂ€ffat dem alls. Man gör avslut pĂ„ det Ă„r som har gĂ„tt och pratar om det som kommer.

Nej, januari Àr ingen idealisk tid för nystart. Men dÀremot för eftertanke. SjÀlva mörkret, tröttheten och kylan kan vara det som ger utrymme att stilla sig och ta ut riktningen. Och det behövs ju om man kÀnner sig vilsen och vill hitta en vÀg framÄt.

FriluftsfrÀmjandet har en lista med 5 viktiga kom ihÄg, för att barn som gÄtt vilse i skogen ska kÀnna sig lugna och sÀkra. Och jag har upptÀckt att den listan precis lika gÀrna kan appliceras pÄ en vilsen vuxen.

1.NĂ€r du förstĂ„r att du Ă€r vilse, stanna pĂ„ samma plats. Det gör dig lĂ€ttare att hitta. 

Börja inte ria runt, vÀnda pÄ varje sten, stöka och skapa mer oreda och kaos i livet. Sitt bara still i bÄten tills det lugnat sig lite. Annars Àr risken stor för att du hamnar Ànnu mer vilse.

2.Lita pĂ„ att vuxna kommer och letar efter dig. Leta inte efter dom vuxna. 

Du Àr den vuxna. Och om du bara sitter still och lyssnar Àr chansen större att du att hittar igen dig sjÀlv.

3. BlĂ„s i din visselpipa, dĂ„ hörs du lĂ„ngt. 

Larma om ditt tillstÄnd och mÄende. Till en partner, till en chef, till en vÀn. BerÀtta om det som kÀnns svÄrt. Att öppna upp om sin situation brukar kunna lindra.

4. Bygg en koja. DÄ hÄller du dig pÄ samma stÀlle, distraherar orostankarna och kojan ger ocksÄ lite skydd.

Skapa den trygghet du kan, av det du har. I ditt hem, med dina vĂ€nner, i din tro eller din familj. Boa in dig och sök trygghet i det som gĂ„r – nĂ€r livet i övrigt kĂ€nns otryggt.

5. Blir du ledsen, krama ett trÀd! Det hjÀlper!

HÀr behövs inga omtolkningar. Att krama trÀd Àr tröstande. Inte bara för barn som gÄtt vilse.

1 januari, 2023

NyÄrslöften kan ju vara bÄde tramsiga och klyschiga. Men de kan ocksÄ vara precis den spark i baken man behöver. Nystarten som stÀller in fÀrdriktningen. Jag har ju sjÀlv faktiskt erfarenhet av flera nyÄrslöften som förÀndrat mitt liv.

2015 gav jag ett löfte om att fÄ ordning pÄ min teknik. PÄ den tiden var allt fullt kaos och jag kunde ligga sömnlös och oroa mig för vad som skulle hÀnda ifall mitt digra bildarkiv brann upp. Det ledde till att jag anlitade min kompis Josef för att styra upp alltihopa. Han driver en webbproduktionsbyrÄ och kan ju allt sÄnt dÀr. Han började med att ordna backup pÄ mina bilder och organisera iordning hela mitt arkiv sÄ att jag alltid kan nÄ det var jag Àn befinner mig i vÀrlden. Och nu sju Är senare sÄ jobbar vi fortfarande ihop och idag sköter han all min teknik, har byggt min blogg och hjÀlper mig sÄ fort det blir problem. SÄ nöjd med det nyÄrslöftet!

2016 hade jag som nyĂ„rslöfte att Ă€gna mer tid Ă„t min slĂ€kt. Efter min utmattning nĂ€r jag skakades i grunden – mĂ€rkte jag mer Ă€n tidigare vilken trygghet det var att ha dem omkring mig. Det gav en kĂ€nsla av mening och sammanhang Ă„t ett liv som just dĂ„ var som i fritt fall. Allt som de varit med om bakĂ„t i tiden, alla prövningar och svĂ„righeter de genomgĂ„tt fick mig att kĂ€nna att jag ocksĂ„ skulle klara det. Att jag var en lĂ€nk i samma kedja och skulle hĂ„lla ihop min del. NyĂ„rslöftet fick mig att fatta en hel rad konkreta beslut – som att hĂ€nga med farsan nĂ€r han skulle umgĂ„s med slĂ€kten – och prioritera sĂ„dan tid i allmĂ€nhet. NĂ„got jag Ă€r vĂ€ldigt tacksam över sĂ„ hĂ€r sex Ă„r senare nĂ€r min ena farbror precis gĂ„tt bort.

2020 mĂ„dde jag piss efter min tredje graviditet. Jag skrev om det pĂ„ pĂ„ bloggen “Jag mĂ„ste lĂ€gga om mitt liv. Och det Ă€r akut. För jag vill inte fĂ„ ont i ryggen av att bygga lego med mina barn. Jag vill orka springa med dem genom vattenspridaren. Jag vill vara den som erbjuder mig att ta barnen pĂ„ skridskotrĂ€ning – inte den som stannar hemma och knaprar alvedon. Jag vill svischa fram pĂ„ lĂ€ngdskidor och jag vill kuta genom skogen i sommar. Hög pĂ„ endorfiner och puls” Hela 2020 blev ett hĂ€lsoĂ„r dĂ€r jag pĂ„ olika sĂ€tt arbetade med hĂ€lsofrĂ€mjande insatse – och det fortsatte jag sedan med ocksĂ„ under 2021. Den transformation jag genomgĂ„tt sedan dess har ju varit smĂ„tt otrolig – kolla bara allt jag gjort med barnen detta jullov! Slalom, lĂ€ngdskidor, skridskor, klĂ€ttring…

2022 hade jag ett nyĂ„rslöfte om nĂ„got vĂ€ldigt enkelt och konkret – som att börja lĂ€sa 20 minuter varje kvĂ€ll. Hur det funkade har jag ju skrivit om hĂ€r. VĂ€ldigt nöjd med det löftet.

Men nu Ă€r det första dagen pĂ„ 2023. Och jag har faktiskt tvĂ„ nya löften för det hĂ€r Ă„ret. Ett lustfyllt – och ett som mest kĂ€nns jobbigt.

Det roliga löftet Àr att jag tÀnker införa mer kultur i mitt liv. Jag behöver nÀring till min sjÀl och fÄ mer inflöde utifrÄn. Jag vill gÄ pÄ opera, teater, stand up, revy och konsert. Jag vill bombardera mig sjÀlv med kulturupplevelser IRL och fylla pÄ mig sjÀlv med inspiration. Och dessutom tror jag att det Àr bra för det egna skapandet att inspireras av sÄnt som ligger utanför det fÀlt dÀr man sjÀlv verkar.

Det jobbiga löftet Ă€r att jag ska inleda en traumabehandling. Jag har ett gammalt trauma som jag inte har bearbetat och som jag under mĂ„nga Ă„r trott skulle lösa sig om jag bara började mĂ„ bĂ€ttre i allmĂ€nhet. Och det hjĂ€lper absolut men sĂ„ fort jag fĂ„r en sĂ€mre period – det rĂ€cker med en influensa som försvagar mig – ja dĂ„ störtar tankarna pĂ„ det gamla traumat över mig igen med full kraft. Och nu har jag fĂ„tt nog. Nu mĂ„ste skiten bearbetas och jag Ă€r tillrĂ€ckligt stark och frisk att ta tag i det. Det kĂ€nns jobbigt och svĂ„rt, men förhoppningsvis kan det göra att jag mĂ„r bĂ€ttre pĂ„ lĂ„ng sikt. Och det Ă€r jag ju skyldig bĂ„de mig sjĂ€lv och min familj.

Har du nÄgon gÄng gett ett nyÄrslöfte som förÀndrat ditt liv? Och har du nÄgot löfte för i Är?

19 december, 2022

NĂ€r jag var utmattad stötte jag pĂ„ terapiformen ACT (acceptance commitment therapy). En etablerad, seriös terapiform som hjĂ€lpt mĂ„nga mĂ€nniskor att mĂ„ bĂ€ttre. Inom ACT finns ett begrepp som kallas för “vĂ€rderad riktning” – som innebĂ€r att man ska reflektera över och gradera vad som Ă€r viktigt i livet och sedan fundera över vilka steg man kan ta för att livet ska bli mer sĂ„.

Men man ska inte blanda ihop det med att uppfylla och bocka av mĂ„l. För det finns en skillnad mellan en vĂ€rdering och ett mĂ„l. En vĂ€rdering Ă€r en riktning. Det Ă€r ingenting man kan blir fĂ€rdig med vid nĂ„gon sĂ€rskild tidpunkt. Ingen Ă€ndstation man kan anlĂ€nda till – utan nĂ„got att strĂ€va motMĂ„l dĂ€remot – det Ă€r nĂ„got man kan uppnĂ„ medan man gĂ„r i den riktning man vĂ€rderar.

Att fÄ barn Àr ett mÄl, men att vara en Àlskande, omsorgsfull förÀlder Àr en vÀrdering. Att bli gift Àr ett mÄl, men att vara en kÀrleksfull partner Àr en vÀrdering.

Att leva i sin vĂ€rderade riktning – det övar jag pĂ„. Och det innebĂ€r inte alltid att göra det som Ă€r allra skönast och bĂ€st just nu. Utan om vad som kommer leda i den riktning jag strĂ€var mot. Min vĂ€rderade riktning Ă€r min kompass i livet. Och jag mĂ€rker sĂ„ vĂ€l nĂ€r jag följer den – för det ger mig tillfredsstĂ€llelse pĂ„ djupet. SĂ„ fort jag börjar gĂ„ Ă„t det hĂ„llet (Ă€ven om jag bara tagit första steget) sĂ„ börjar jag mĂ„ bĂ€ttre, ser pĂ„ mig sjĂ€lv med nya ögon och kĂ€nna ett lugn kring de saker i mitt liv som jag inte trivs med. För jag vet att jag i alla fall följer kompassens riktning.

HÀr Àr exempel pÄ sÄdana situationer i mitt liv frÄn veckan som gick.

Jag ringde en bekant som precis upplevt en svÄr förlust. Det kÀndes gruvsamt och jobbigt och jag letade sjÀlviskt i mitt inre efter godtagbara ursÀkter till att skjuta upp det nÄgra dagar. Men jag överkom mitt motstÄnd och ringde. Och dagen efter ringde jag igen.

Det kÀndes svÄrt att ringa eftersom det Àr svÄrt att möta nÄgon i sorg och inte riktigt veta vad man ska göra. Att vara orolig för att sÀga fel sak eller kÀnna sig otillrÀcklig. Men att göra det kÀndes bra pÄ djupet eftersom det ligger i min vÀrderade riktning att vara en mÀnniska som stÄr kvar nÀr det krisar.

-Jag var i kyrkan med min familj.

Det kĂ€ndes jobbigt eftersom jag hade andra saker jag ville göra den dagen och jag dessutom kĂ€nde mig dum för att det var sĂ„ lĂ€nge sedan vi var dĂ€r. Men samtidigt var det tillfredsstĂ€llande pĂ„ djupet nĂ€r vi vĂ€l kom ivĂ€g – eftersom det ligger i min vĂ€rderade riktning att ta mig tid för min tro och att Ă€ven dela den delen av livet med mina barn.

-Jag trÀnade för första gÄngen efter influensan

Det var inget roligt pass eftersom jag kÀnde mig svag. Men det var djupt tillfredsstÀllande att Äterigen börja ta steg i min vÀrderade riktning om att vara en person som tar hand om sig sjÀlv. Efter ett lÄngt trÀningsuppehÄll kan det rÀcka med ett enda pass innan allt börjar kÀnnas helt annorlunda. För dÄ vet jag att jag börjat gÄ Ät rÀtt hÄll. Och bara den vetskapen förÀndrar kÀnslan inuti.

-Jag lÄnade en stor pÄse böcker pÄ biblioteket och har legat och lÀst varje ledig stund den senaste veckan.

Det ligger i min vĂ€rderade riktning att ta hand om mig sjĂ€lv. Och hĂ€lsa kan handla om mat, vila och motion – men ocksĂ„ om kulturupplevelser som ger nĂ€ring till sjĂ€len. Och lĂ€sning ger mig nĂ€ring. Framförallt för upplevelserna jag fĂ„r nĂ€r jag lĂ€ser. Men ocksĂ„ för att lĂ€sningen konkurrerar ut slöscrollandet i telefonen, nĂ„got som sĂ€llan ger nĂ€ring till min sjĂ€l. LĂ€sutmaningen jag haft det hĂ€r Ă„ret Ă€r exempel pĂ„ nĂ„got som ligger i min vĂ€rderade riktning.

-Jag har trÀffat mina Àldre slÀktingar och flera av mina vÀnner den senaste veckan.

Det ger djup glĂ€dje – inte bara för att det Ă€r trevligt i stunden. Utan ocksĂ„ för att det ligger i min vĂ€rderade riktning att ha en vardag med utrymme för mina nĂ€ra relationer. Och jag har varit sĂ„ arg och besviken pĂ„ mig sjĂ€lv genom Ă„ren nĂ€r jag insett att jag bokat mitt liv sĂ„ fullt med jobb och plikter att det inte funnits utrymme för det som Ă€r viktigast för mig.

Har du funderat pÄ din vÀrderade riktning? Och vad du kan göra för att börja strÀva Ät det hÄllet?

13 december, 2022

Hur gĂ„r din inre dialog? Hur pratar du med dig sjĂ€lv? Är du snĂ€ll med dig sjĂ€lv eller fylld av förakt och hĂ„rda ord? Jag tror att jag alltid haft en ganska snĂ€ll inre röst – men aldrig sĂ„ snĂ€ll som nu. För det Ă€r först efter min utmattning som jag verkligen blivit uppmĂ€rksam pĂ„ den. Och förstĂ„tt att jag genom att Ă€ndra den kan fĂ„ hjĂ€lpa att Ă„terknyta kontakten med mig sjĂ€lv. Liksom sy ihop kroppen med knoppen.

Jag peppar och tröstar och hejar pĂ„ mig sjĂ€lv hela dagarna. Är min egen hejarklack och nu har det pĂ„gĂ„tt sĂ„ lĂ€nge att det sker pĂ„ automatik. Jag kallar det för att mamma mig sjĂ€lv. Jag har ju ingen mamma i livet som kan lugna och trygga mig lĂ€ngre – och förresten Ă€r jag stor nu sĂ„ jag kan ombesörja det sjĂ€lv. SĂ„ jag anvĂ€nder samma uppmuntrande, snĂ€lla och betryggande röst mot mig sjĂ€lv som jag anvĂ€nder mot mina barn. SĂ„ hĂ€r kan min inre dialog lĂ„ta.

-Oj hÀr stÄr jag och skalar morötter till middagen. Igen. SÄ duktig jag Àr som ser till att det ska finnas nÄgot grönt till maten fast jag lika gÀrna skulle kunnat strunta i det.

KÀra nÄn vad jag kÀmpat idag. TÀnk att jag hann fÄ fÀrdigt utkastet jag skulle fÄ in, trots att jag var sÄ trött imorse nÀr jag skulle sÀtta igÄng. SÄ bra kÀmpat av mig!

-Oj, vad jag Àr sömnig. Ska verkligen försöka somna tidigt ikvÀll, sÄ att jag fÄr mÄ bÀttre imorgon. Jag förtjÀnar verkligen att fÄ mÄ bra.

-Lilla mamman, ibland Àr det slitigt att var mÀnniska. Ta en stor kopp kaffe i soffan efter förskolelÀmningen och bara blunda nÄgra minuter.

Jag brukar fnittrande Äterge den hÀr dialogen för min bÀstis som hÄller pÄ med samma sak. För det lÄter ju inte klokt nÀr man sÀger det högt. FruktansvÀrt fÄnigt till och med. Men tricket Àr att sÀga det med omhuldande tonfall. Se sin inre treÄring framför sig.

En annan sak jag börjat praktisera nĂ€r jag fĂ„r Ă„ngestkĂ€nningar eller tvĂ€rt golvas av oro över nĂ„gonting – sĂ„ dĂ€r att jag knappt kan andas. Det Ă€r att vĂ€nligt och bestĂ€mt sĂ€ga till mig sjĂ€lv.

-Jag tröstar mig sjÀlv. Jag gör mig sjÀlv trygg. Medan jag stryker jag mig sjÀlv över ansiktet och hÄret med handflatorna.

Jag önskar bara att nÄgon hade förklarat det hÀr för mig nÀr jag var yngre. Att man kan trösta sig sjÀlv. Att man kan mamma sig sjÀlv. Att man kan vara vÀn med sig sjÀlv istÀllet för att betrakta sig sjÀlv som nÄgot slags ök man ska piska pÄ för att fÄ det att fortsÀtta dra. Man mÄste inte Àlska sig sjÀlv. Men om man Àr snÀll med sig sjÀlv sÄ Àr chansen att man börjar tycka om sig sjÀlv vÀldigt mycket större. Och dÄ blir hela livet trevligare. Det Àr ju jobbigt att behöva dra runt pÄ en person man inte ens tycker om.

(HÀr finns ett annat inlÀgg jag skrivit pÄ temat om du vill lÀsa mer)

12 december, 2022

VÀsterbotten har pÄ bara fyra dagar gÄtt frÄn vÀldigt lite snö till störst snödjup i Sverige. Och vi som genomlevt Ànnu en vecka i det undantagstillstÄnd som Àr vabben ÄtervÀnde imorse till verkligheten. En ny verklighet. Vi letade febrilt efter varma strumpor, ullunderstÀll och rÀtt sorts handskar. Och det slog mig hur chockartat det Àr med snön. Varje Är. Att jag har visst fog för oron jag kÀnner hela hösten. För det Àr en annan vÀrld och annan tid att kliva in i.

-Ja nu Àr den hÀr tiden hÀr, sÀger jag till mig sjÀlv. NÀr naturen stÀnger sig. Det som ligger kvarglömt pÄ grÀsmattan kommer att fÄ ligga dolt till i slutet av april. Skogen Àr otillgÀnglig och hemlighetsfull innan skidorna bÀr. Jag stÀnger för garage och magasin och fÄr skotta fram fodret till fÄren. Slita höet ur balen med kalla, stela fingrar. NÀr barnen öppnar ytterdörren pÄ morgonen virvlar snön och vinden in och ruskar om. PÄ eftermiddagarna gÄr torkskÄpet varmt i timmar.

Vi pulsar genom snön till förskolan. Full vintermundering pÄ för den lilla biten frÄn huset till bilen till ytterdörren pÄ förskolan. Ullbalaklava, overall, stickade strumpor och tumvantar med lÄnga skaft. Allting instoppat. Inga isande glipor fÄr bildas.

Naturen hukar sig under snömÀngderna. Huset jÀmrar sig av tyngden och frostrosor slÄr ut pÄ fönstret. Det ryker utan uppehÄll ur skorstenarna i byn. Alla fÄglar har stillat sig och tystnat. Det Àr midvinter Ànda in i sjÀlen och det Àr bÄde skrÀmmande och tryggt.

Jag har med Ă„ren försökt imitera mormor och morfar. De Ă€ldre generationer som inget annat vetat. Som aldrig rest och spenderat vintern i ett varmt land. Som tycker att höjden av lyx Ă€r varmvatten inomhus och en vattentoalett. Som skottar utan klagan och eldar utan knot. Jag har försökt imitera hur de liksom lutar sig mot vinter istĂ€llet för ifrĂ„n. Inte försöker ignorera. Inte försöker spola förbi. Inte försöker motarbeta. Utan istĂ€llet ger efter för det som kan vara utmanande – men som blir Ă€nnu vĂ€rre om man kĂ€mpar emot.

Jag Àlskar den hÀr tiden pÄ Äret. Men den skrÀmmer mig.

2 december, 2022

Nu har jag inte kunnat trÀna pÄ över tre veckor och det kommer nog hinna bli fyra innan den hÀr hostan har lagt sig. Jag har inte ens kunnat gÄ en rask promenad eftersom hostan triggas av motion. KÀnner hur det kryper i hela kroppen för det enda jag skulle vilja göra nu Àr att springa, lyfta skrot eller Ätminstone gÄ en riktigt lÄng promenad.

Jag tÀnker tillbaka pÄ hur det var innan jag hade barn. De dÀr fem Ären mellan studenten och att jag fick Bertil. Och hur sÀllan jag var sjuk dÄ. Minns att jag till och med kunde lÀngta efter en riktig förkylning bara för att fÄ vila med gott samvete. KÀnns vÀldigt frÀmmande nu.

Jag försöker intala mig sjÀlv att jag snart Àr helt ÄterstÀlld i lungorna och att humöret dÄ kommer följa med. Att allt kommer att bli lite lÀttare sÄ fort jag fÄr anvÀnda min kropp igen. Och egentligen Àr det ju ett gott tecken pÄ hur mycket trÀningen hjÀlper mig, nÀr jag saknar den sÄ mycket om den uteblir.

Och sĂ„ fantiserar jag om och lĂ€ngtar efter lĂ€ngdskidsĂ€songen som snart kan börja hĂ€r – bara vi fĂ„r lite mer snö. DĂ„ kan man snacka trĂ€ningspepp!

14 november, 2022

Vaknade vid fyra inatt med en Ängest som kÀndes som om en elefant stod pÄ mitt bröst. Drömmarna hade irrat fram och tillbaka kring samma jobbiga sak och jag lyckades inte komma vidare. Tillslut vaknade jag i alla fall, svettig och klaustrofobisk. Drömmer alltid mardrömmar nÀr jag Àr för varm.

Medan jag famlade mig ned för trappen i mörkret för att kissa, försökte jag tÀnka ljusare tankar. Men helst inte tÀnka sÄ mycket alls eftersom vad man Àn rÄkar börja tÀnka pÄ vid vargtimmen riskerar att eskalera och dra ivÀg och ta en Ànde med förskrÀckelse. Det finns inget hopp, ingen frid, inget lugn den tiden. Kroppen pumpar runt kortisol och hjÀrnan Àr förmörkad. Har man tur somnar man tillslut om och pÄ morgonsidan fattar man ingenting. Varför var allt sÄ nattsvart? Hur kunde mina problem anta sÄdana proportioner?

Men har man en sÀmre period vaknar man med samma Ängest igen.

Hösten nĂ€r jag blev utmattad mĂ€rkte jag att nattsömnen inte gjorde nĂ„gon direkt skillnad för mig. Jag var lika trött jĂ€mt och att jag fĂ„tt nĂ„gra timmars sömn – om jag vĂ€l kunde somna – gjorde inget för att lindra mitt dĂ„liga mĂ„ende. Tillslut kunde jag inte ens somna om nĂ€tterna.

Jag gick med blÄ ringar under ögonen till lÀkaren pÄ vÄrdcentralen och förklarade jag min situation. Att jag var orolig och inte fick sova. Att jag mÄdde dÄligt, hade smÄbarn hemma och inte visste hur det skulle bli bÀttre. Jag var helt aningslös om att jag i sjÀlva verket var utmattad. Det var tydligen Àven lÀkaren som nöjde sig med att skriva ut insomningstabletter till mig. Det blev en viktig krycka under ytterligare nÄgra mÄnader. Men sedan kraschade jag ÀndÄ.

Det som lindrar Ängest Àr inte mycket. Men nÄgra sÀtt jag försöker att lugna mig sjÀlv pÄ nÀr den vÀl kommer Àr genom att sÀga till mig sjÀlv

  • Alla mĂ€nniskor har Ă„ngest ibland. Och alla som har Ă„ngest upplever att just deras kĂ€nslor och farhĂ„gor Ă€r ett hot mot hela deras existens. Men precis som att jag utifrĂ„n kan se att andra har Ă„ngest för ganska ofarliga saker. Eller i alla fall drar lĂ„ngtgĂ„ende och förhastade slutsatser om dĂ„liga saker som kan hĂ€nda – kan jag förstĂ„ att min egen Ă„ngest kanske ocksĂ„ Ă€r sĂ„dan. Överdriven, uppskruvad, överspĂ€nd.
  • Ångesten kommer först. Triggad av trötthet, obalans, hormoner eller nĂ„got obehagligt minne. Som en objuden gĂ€st trĂ€nger den sig pĂ„ och letar efter ett fĂ€ste. Och den kommer klamra sig fast dĂ€r det finns sprickor och skörheter att borra ner fingrarna i. Det kommer alltid göra som ondast dĂ€r jag Ă€r som svagast. Det Ă€r det jĂ€vliga med Ă„ngesten. Den parasiterar pĂ„ ens befintliga rĂ€dslor.
  • Mina tankar Ă€r inte sanningen och jag behöver inte fĂ€sta nĂ„gon vikt vid dem. En negativ tanke föder automatiskt en positiv som föder en negativ tanke igen. SĂ„ funkar tankar – det Ă€r en tankarnas tennismatch i huvudet. Men jag behöver inte följa med i den. Jag kan stĂ„ pĂ„ sidan av och betrakta och lĂ„ta tankarna spela matchen.
  • Det jag kĂ€nner Ă„ngest för nu kommer att passera. Och det kommer komma ny Ă„ngest över nya saker. Och dĂ„ kommer jag se tillbaka och inte förstĂ„ att just det hĂ€r kunde vara sĂ„ Ă„ngestskapande.
  • Det Ă€r ingen idĂ© att resonera med mig sjĂ€lv eller försöka tala mig till rĂ€tta. Jag kan dĂ€remot trösta mig sjĂ€lv som jag tröstar ett hysteriskt barn. Stryka mig sjĂ€lv över armen, över hĂ„ret, över kinden. SĂ€ga sĂ„, sĂ„, sĂ„ det ska bli bra. Det ordnar sig. Det kommer inte alltid att kĂ€nnas sĂ„ hĂ€r. Och Ă€ven om det inte alltid lindrar sĂ„ ger det i alla fall nĂ„got att sysselsĂ€tta mig med som inte Ă€r sjĂ€lvdestruktivt.

11 november, 2022

Jag lÀste ett sÄ intressant inlÀgg hos Minimalisterna som handlade om tid.

“Tid Ă€r inte en resurs som blir mer vĂ€rd ju mer du har av den. Tiden fĂ„r sitt vĂ€rde av hur mĂ„nga andra mĂ€nniskor i din omgivning som ocksĂ„ har tillgĂ„ng till den och hur vĂ€l deras andelar Ă€r samordnade med din. Det kan liknas vid konton pĂ„ sociala medier – det spelar igen roll hur mĂ„nga sociala medier-konton du skapar, om inte andra ocksĂ„ har det och de pĂ„ nĂ„got sĂ€tt Ă€r sammanlĂ€nkade med ditt. Att ha oĂ€ndligt mycket ledig tid Ă€r inte sĂ€rskilt vĂ€rdefullt om du mĂ„ste uppleva den pĂ„ egen hand. För att friheten och den lediga tiden ska bli vĂ€rdefull, behöver den vara synkroniserad med andras frihet och lediga tid.

Det hĂ€r Ă€r nĂ„got jag tĂ€nkt mycket pĂ„ i mitt eget liv – men aldrig riktigt satt ord pĂ„ förut. En gĂ„ng i tiden var min flexibla tid det bĂ€sta jag visste. Innan barnen, nĂ€r det bara var jag och Jakob. Jag Ă€lskade att jobba natt, att vara ledig mitt i veckan och ta igen det pĂ„ en helg. Jag vĂ€rdesatte min fria flexibla tid högt och efter alla Ă„r i skolsystemets schemalagda vĂ€rld kĂ€ndes det som obeskrivlig lyx att fĂ„ bestĂ€mma sjĂ€lv. Men redan dĂ„ grĂ€mde det mig att Jakob sĂ„ sĂ€llan kunde dela tiden med mig eftersom han hade ett helt vanliga jobb med en helt vanlig mĂ€ngd (o)flexibilitet. Vad ska jag ha mina lĂ„nga somrar till om inte Jakob Ă€r med? Vem ska jag hĂ€lsa pĂ„ nĂ€r jag Ă€r ledig – om alla andra arbetar?

En sak jag uppskattade med pandemin var att mĂ„nga vĂ€nner plötsligt fick mer flexibilitet. Fler Ă€n jag började arbeta hemifrĂ„n och kunde ta en skogspromenad en torsdagsförmiddag. Det gjorde min egen flexibilitet sĂ„ mycket mer vĂ€rdefull. Att ha en liknande grad av flexibilitet underlĂ€ttar ju i en vĂ€nskapsrelation. Min bĂ€sta vĂ€n jobbar inom vĂ„rden och har sĂ„ledes nĂ€rmast noll flexibilitet. Vi kan “bara” höras kvĂ€llstid och helger sĂ„ nĂ€r hon har varit mammaledig eller sjukskriven har det varit en ovĂ€ntad bonus för vĂ€nskapen. Plötsligt har vi kunnat höras och ses sĂ„dĂ€r som vi aldrig annars kan.

NĂ€r barnen kom – och sedan skolplikten – försvann mycket flexibilitet. Nu fick vi rĂ€tta oss i ledet. Det var en stor omstĂ€llning för mig, som inte gick sĂ€rskilt bra. I backspegeln kan jag se att det drev pĂ„ min utmattning. Jag började nĂ€mligen arbeta duktigt nĂ€r man skulle – men slutade inte arbeta nĂ€r man inte skulle. Plötsligt jobbade jag bĂ„de pĂ„ vanlig kontorstid och pĂ„ kvĂ€llar och helger. En stor del i att tillfriskna har varit att förstĂ„ hur min tid ska disponeras för att jag bĂ„de ska hinna arbeta och vila. Och att jag kanske inte ska anvĂ€nda min flexibilitet fullt ut.

Jag har fortfarande ett lika fritt jobb men föredrar nu att arbeta pĂ„ vanliga kontorstider. Jag vĂ€ljer ocksĂ„ att vara ledig pĂ„ höstlovet istĂ€llet för nĂ„gon random höstvecka. Det Ă€r ju det enda sĂ€ttet att kunna dela min lediga tid med de jag Ă€lskar. Men dessutom Ă€r det svĂ„rt att vara ledig nĂ€r andra arbetar. NĂ€r andra förvĂ€ntar sig att man kollar mail, svarar i telefon och levererar som vanligt. En lyxig kĂ€nsla av att lura systemet kan sĂ„klart komma nĂ€r man ibland tar en ledig eftermiddag. Men riktigt djup ledighetskĂ€nsla kommer av att vara ledig nĂ€r andra Ă€r lediga. För dĂ„ Ă„ker jag snĂ„lskjuts pĂ„ samhĂ€llets fredagskĂ€nsla, sommarlovsyra, jullovsfrid…

Min fria tid Ă€r som mest vĂ€rdefull nĂ€r mina nĂ€rstĂ„ende ocksĂ„ har fri tid. Och just nu har jag tre barn som Ă€r fast i ett skolsystem med en befintlig struktur. Jag behöver inte hur mycket flexibilitet, tid och frihet som helst – utan bara i en mĂ€ngd som matchar barnens. Och framförallt behöver jag vakta pĂ„ hur jag anvĂ€nder den. SĂ„ att jag inte flexar bort mig sjĂ€lv.

2 november, 2022

Jag la upp den hĂ€r bilden pĂ„ stories för nĂ„gra veckor sedan. Det hĂ€r Ă€r alltsĂ„ en mensmage och ingenting annat. HĂ€lften av kommentarerna var av typen “gud jag vet preciiiis hur det Ă€r” medan andra hĂ€lften var av typen “du skojar vĂ€l?!”

Nej jag skojar inte. Men jag blev helt chockad av att inse att alla inte har en sĂ„dan hĂ€r mensmage. SjĂ€lv gĂ„r jag upp mellan 3-5 kilo varje gĂ„ng jag har mens. Jag kan Ă€ven gĂ„ upp tvĂ„ bh-storlekar pĂ„ bara nĂ„gra dagar. Ingenting passar, allt sitter trĂ„ngt och oskönt tills dag tre pĂ„ mensen ungefĂ€r – dĂ„ jag behöver kissa stup i kvarten och gör mig av med all vĂ€tska igen.

Att jag har lÀtt för att svÀlla upp mÀrks inte minst pÄ morgonen nÀr jag vaknar. Jag har nÀrstÄende (som ska fÄ förbli anonyma) som brukar skratta Ät mina smÄ pliriga grisögon vid frukosten. Det ser nÀmligen ut som att jag haft en allergisk reaktion under natten och att kinderna försöker kvÀva ögonen. Till och med nÀsan Àr uppsvullen. Kan man ens samla vatten dÀr?

Jag kan inte komma ihĂ„g att det alltid har varit sĂ„ hĂ€r. Kanske har det blivit vĂ€rre med Ă„ren? Och nu börjar jag funderar jag pĂ„ om jag har exceptionellt dĂ„lig cirkulation i min kropp. Är lymfkörtlarna lite lata? Borde jag torrborsta mig morgon och kvĂ€ll? Jag gissar att det inte Ă€r farligt att samla pĂ„ sig vĂ€tska pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet – men sĂ€rskilt kul Ă€r det ju inte. Framförallt mĂ„ste jag ha en separat mensgarderob som bara anvĂ€nds fyra-fem dagar i mĂ„naden som gör att jag slipper kĂ€nna mig som en stoppad korv.

Vad gör man? StÄr man bara ut eller finns det nÄgot som verkligen hjÀlper?

1 november, 2022

Jag har trĂ€ningsvĂ€rk i hela kroppen. PĂ„ utsida lĂ„r, mellan skulderbladen, pĂ„ insida lĂ„r, i vaderna och i nĂ„gon konstig muskel inne i rumpan. Varenda muskel i kroppen kĂ€nns för att jag rört pĂ„ mig. För att jag trĂ€nat och gjort nĂ„gonting bra. Men under min utmattning, under depressionen, under min sista graviditet – dĂ„ bodde jag i huvudet och kroppen var ett jobbigt bihang. Som ofta gjorde ont fast jag inte gjort nĂ„gonting alls.

NÀr jag började trÀna med PT för tvÄ Är sedan startade vi pÄ den enklaste nivÄn. Jag var i en fruktansvÀrt dÄlig form. Jag kunde inte göra utfallssteg utan att hÄlla i en kÀpp som stöd. Jag gjorde knÀböj utan vikt och blev ÀndÄ helt slut efterÄt. Jag var rÀdd för min kropp. Skulle jag spricka nÀr jag lyfte tungt? Skulle kroppen lÄsa sig som en fÀllkniv? Skulle nÄgonting Äka ur led, gÄ itu, slitas av?

Ja, jag var rÀdd för allt och jag var svag. Och jag kÀnde ett djupt motstÄnd mot att anstrÀnga mig. Tiden som ledde fram till min utmattning trÀnade jag som en dÄre. Och dÀrför förknippade jag sedan trÀningen med ohÀlsa. Och den höjda pulsen under ett löppass blandades ihop med den ökade pulsen nÀr man har panikÄngest.

Den dĂ€r mentala sammanblandningen kom jag liksom aldrig över och successivt flyttade jag ut frĂ„n min kropp. Övergav kroppsdel efter kroppsdel och bosatte mig i huvudet. Och det mĂ€rktes sĂ„ vĂ€l nĂ€r jag började trĂ€na igen. Jag saknade koordination. Hittade helt enkelt inte musklerna. Inget i min kropp kopplade med nĂ„gonting annat för det var ju ingen hemma nĂ€r jag ringde pĂ„.

Den största skillnaden efter tvÄ Ärs styrketrÀning Àr att jag inte lÀngre bor bara i huvudet. Jag har flyttat in i hela kroppen. I mina hÀnder, mina fötter, i axlarna. I utsida lÄr, mellan skulderbladen, pÄ insida lÄr, i vaderna och i nÄgon konstig muskel inne i rumpan. Nu bor jag i hela kroppen och det Àr sÄ mycket rymligare och friare att leva sÄ. För nÀr jag har Ängest, stress, eller kÀnner oro dÄ studsar det inte runt, runt i huvudet som en flipperkula, utan finns plats för kÀnslan att klinga av pÄ. Och nÀr jag kÀnner mig glad kan glÀdjen ta plats i hela kroppen pÄ ett nytt sÀtt.

Jag har lĂ€rt mig att göra armhĂ€vningar pĂ„ fötter och lagom till jul satsar jag pĂ„ att kunna ta nittio kilo i marklyft. Och som en vĂ€ldigt trevlig bonus upptĂ€cker jag smĂ„ visuella förĂ€ndringar – oftast först nĂ€r jag ser mig pĂ„ bild. Som en utbuktning pĂ„ lĂ„ret efter en ny muskel som gett sig till kĂ€nna. Att rumpan höjts nĂ„gon centimeter. Och att ryggen nĂ€r jag leker med barnen och kastar dem i vattnet – har spelande muskler jag inte hade en aning om fanns dĂ€r.

Att bo i hela kroppen Àr bÄde spÀnnande och spatiöst.

21 oktober, 2022

Jag har en tung arbetsbörda fram till höstlovet och Ă€r det nĂ„got som ger mig hurven sĂ„ Ă€r det tunga arbetsbördor. Min rĂ€dsla för att bli jobbtrött Ă€r sĂ„ stor efter utmattningen. Jag skulle sĂ€ga att det Ă€r mitt största kvardröjande men. Den oresonliga fobin för trötthet och stress. Det Ă€r tyvĂ€rr vĂ€ldigt vanligt att lida av det nĂ€r man en gĂ„ng varit sjuk. Och den dĂ€r rĂ€dslan hĂ„ller en tillbaka – trots att man Ă€r sĂ„ pass frisk att man skulle klarar av en hel del stress.

Man gör livet mindre och mindre av rÀdsla för att bli för trött och stressad. Precis som alla som har en fobi tillslut börjar begrÀnsa livet efter den.

PĂ„ vilket sĂ€tt rĂ€dslan yttrar sig verkar vara olika för alla som varit utmattade. En del orkar inte dra igĂ„ng projekt hemma – som att storstĂ€da, rensa eller renovera. Trots att de orkar gĂ„ till sitt jobb och göra precis lika anstrĂ€ngande saker dĂ€r. Andra orkar inte med att trĂ€ffa folk de inte valt sjĂ€lva – som att tvingas ihop med slĂ€kten eller ytligt bekanta pĂ„ en fest. Ytterligare andra fĂ„r en rĂ€dsla för utmaningar i arbetslivet vilket gör att de drar sig undan och skalar ner i förebyggande syfte.

Men vi Ă€r byggda för att klara av ett visst mĂ„tt av stress. Det Ă€r inte skadligt för oss utan en normal del av livet. Och det viktigaste Ă€r inte att undvika stressen till varje pris – utan att fĂ„ in Ă„terhĂ€mtningen. Men för mĂ€nniskor som blir utmattade har stressen blivit sĂ„ mycket och sĂ„ intensiv att den blivit farlig. Och under sjukdomstiden mest akuta fas Ă€r det mycket riktigt sĂ„ att man ska undvika stress till varje pris. Men ju friskare man kĂ€nner sig desto mer mĂ„ste man öva upp sin tolerans mot stress igen. Inte för att gĂ„ tillbaka till gamla ohĂ„llbara vanor som gjorde en sjuk – utan för att ens liv inte ska begrĂ€nsas av överdrivna rĂ€dslor.

Det har varit vÀldigt sunt för mig att utmana min rÀdsla för stress och för tröttheten som kommer av den. Jag har gjort det mÄnga gÄnger och alltid med viss skrÀck. Som nÀr vi med kort varsel fick bestÀllning pÄ en massa julsÀndningarna i SVT med Susannes Skafferi. Det var förrförra hösten och jag var sÄ orolig för hur det skulle pÄverka mig. Om jag verkligen skulle hÄlla för den oplanerade belastningen? TÀnk om jag blev sÄ trött att jag blev utmattad igen?

Men jag gjorde det ÀndÄ. Och det var otroligt anstrÀngande och jag blev jÀttetrött. Men efterÄt insÄg jag att det gÄtt bra. Jag ÄterhÀmtade mig ju sÄ smÄningom och glÀdjen över vad jag klarat av gjorde att det var vÀrt arbetsinsatsen.

TyvÀrr har min hjÀrna Ànnu inte riktigt förstÄtt att all stress inte Àr farlig. Den signalerar dÀrför fara till mig sÄ fort jag vÀdrar hög arbetsbelastning. Det Àr dÀrför jag hurvas av obehag nÀr jag tÀnker pÄ vilken arbetsbelastning jag har fram tills höstlovet. Jag hurvas och letar flyktvÀgar och blir stressad. Inte av arbetet i sig sjÀlv utan tanken pÄ hur det kommer fÄ mig att mÄ.

Jag kan utan tvekan sÀga att mitt största kvarvarande men frÄn utmattningen Àr att jag har fobi för stress. Men jag vet om det. Och dÀrför kbt-ar jag mig sjÀlv sÄ att det inte ska begrÀnsa hela mitt liv.

19 oktober, 2022

Jag kommer hem med barnen 16.25. Matlaget börjar hos oss klockan 18 och Jakob jobbar sent. Jag skalar tre kilo potatis, sÀtter pÄ en stor kastrull med vatten. TÀrnar potatisen och lÀgger i vattnet. Rör ihop köttfÀrslimpan och sÀtter den i tvÄ olika formar i ugnen. HÀmtar upp lingon ur kÀllarfrysen och lÀgger i en kastrull med socker för att koka sylt. -Mammaaa ropar barnet som behöver hjÀlp med nÄgonting.

FÄngar upp saltgurkan ur burken, hÀller av lagen och lÀgger fram i en skÄl. Drar runt ett varv pÄ nedervÄningen och plockar undan alla leksaker, rÀttar till sneda mattor och hÀnger upp klÀder som ligger pÄ golvet. Torkar av köksbordet med fastklibbade grötrester. Sedan stÀdar jag toaletten. Handfat, toastol och rena handdukar.

Hoppar in i duschen och tvĂ€ttar bort lunchtrĂ€ningen. Borstar tĂ€nderna medan balsamet verkar. Snabb sminkning. Rena klĂ€der. Ner i kĂ€llaren och stryka en duk till köksbordet. SĂ€tter pĂ„ en kastrull med brunsĂ„s. En liter – det fĂ„r inte bli för lite sĂ„s. Potatisen Ă€r kokt och jag mikrar en kopp med mjölk och tar fram elvispen. Vispar söner potatisen i kastrullen och spĂ€der ut den med het mjölk, en stor klick smör och lite salt. StĂ€ller pĂ„ varmhĂ„llning. -Mammaaa ropar barnet som behöver hjĂ€lp med nĂ„gonting.

Hackar en sallad. Blandar en dressing. Börjar duka bordet och inser att diskmaskinen Àr full med smutsdisk. Rafsar fram silverbesticken istÀllet och ett gÀng udda tallrikar. Drar fram soffan sÄ att alla ryms runt bordet. TÀnder varenda ljusstake pÄ nedervÄningen. -Mammaaa ropar barnet som behöver hjÀlp med nÄgonting.

Potatismoset Àr fÀrdigt. KöttfÀrslimpan Àr klar. Lingonsylten och brunsÄsen likasÄ. Precis dÄ trillar Jakob in genom dörren och sedan de första matlagsgÀsterna. Jag hann allt jag skulle pÄ 1 1/2 timme. Jag var inte stressad, jag var inte jagad, jag bara jobbade pÄ i ett flöde dÀr en sak följde pÄ en annan och allt gick fort.

Jag har kvar min snabba vÀxel. Den som gör att jag kan hinna hur mycket som helst, hÄlla femton saker i huvudet och samtidigt vara effektiv. Jag har kvar vÀxeln och kan lÀgga i den vid behov. Skillnaden Àr att innan utmattningen kunde jag inte lÀgga ur den. Den hakade fast och jag höll samma höga tempo tills jag blev soppatorsk. Sedan var jag stillastÄende i dagar.

Flera Är efter utmattningen trodde jag att den hÀr supervÀxeln var trasig. Jag kunde oftast inte hitta Ät den och om jag hittade den sÄ vÄgade jag knappt anvÀnda den. Jag har varit sÄ rÀdd för att hamna i samma destruktiva beteende som förut. De senaste Ären har varit en lÄng period av övning. Att lÀgga i och lÀgga ur och göra det om och om igen. FörstÄ att det Àr jag som vÀxlar bilen. Jag har makten. Och att det Àr meningen att man ska tanka innan bensinen Àr slut. Om man kör tills man fÄr motorstopp har man misslyckats.

11 oktober, 2022

De flesta blogginlÀgg om trÀning har jag skrivit nÀr jag precis har trÀnat. Oftast har jag blivit inspirerad och trÀningshög och satt mig ner för att skriva om tankarna jag har fÄtt. Undrar hur det skulle lÄta om jag istÀllet skrev blogginlÀggen fem minuter innan jag ska trÀna? DÄ hade det nog lÄtit annorlunda.

För det spelar ingen roll hur peppad och motiverad jag Ă€r, hur mycket energi jag har och hur redo jag kĂ€nner mig. Strax innan jag ska trĂ€na Ă€r det som att all ork rinner ut genom fötterna pĂ„ mig. Jag kĂ€nner efter i hela kroppen – har jag inte lite ont i lederna? Vasst i halsen? Visst Ă€r mensen pĂ„ gĂ„ng? Hela tiden letar jag efter nĂ„got tecken som ger mig en anledning till att inte ge max, inte ta ut mig utan istĂ€llet backa och minska belastningen.

NÄR SKA DETTA GÅ ÖVER?! Jag har Ă€ndĂ„ gjort över hundra pass hos min PT. Borde det inte vid nĂ„gon tidpunkt bli enkelt?

Men sĂ„ pratar jag med min man som trĂ€nat mycket och regelbundet Ă€nda sedan högstadiet. NĂ€r gick det över för honom? – Det har aldrig gĂ„tt över, sĂ€ger Jakob. Och menar att det tjugo Ă„r senare kĂ€nns motigt 90 procent av gĂ„ngerna han ska trĂ€na. Det Ă€r ju siffror som kan fĂ„ en att grĂ„ta, men det gör mig konstigt nog upplyft. Aha. Det hĂ€r förstĂ„r jag mig pĂ„. Att nĂ„got Ă€r trĂ„kigt och jobbigt men man gör det Ă€ndĂ„? Ja, det Ă€r ju bara ett annat sĂ€tt att beskriva att man Ă€r vuxen pĂ„.

Ibland frÄgar folk mig hur jag fÄr nÄgot gjort om dagarna nÀr jag Àr min egen arbetsledare. Men jag har ju jobbat hemifrÄn och varit min egen chef i tretton Ärs tid! Jag vet att det bara Àr att sÀtta igÄng. Finns inga genvÀgar. Jag vet ocksÄ att inspiration till att utrÀtta nÄgonting aldrig nÄgonsin kommer av att man vÀntar pÄ den. Nej jag sÀtter igÄng och gör och sedan kommer inspirationen.

Varje dag nĂ€r jag ska öppna datorn finns det ett initialt motstĂ„nd. Jag brukar dock locka och pocka mig att ta det i smĂ„ bitar. –Okej du fĂ„r skjuta upp administrationen till en annan dag. Men gör bara tio minuter av den först sĂ„ att du i alla fall betat av nĂ„got. Och nĂ€r tio minuter har gĂ„tt sĂ„ har det initiala motstĂ„ndet gett vika och det kĂ€nns helt okej. Ja, dĂ„ Ă€r jag glad att jag hĂ€rdade ut. För jag kan inte lĂ„ta den dĂ€r rösten som sĂ€ger nej bestĂ€mma allt. Det som kĂ€nns skönt i stunden kĂ€nns nĂ€mligen oftast mindre bra en stund senare pĂ„ dagen, nĂ€r nya mail trillar in och pĂ„minner en om vad man borde gjort pĂ„ den dĂ€r administrationstiden.

SÄ all den hÀr kompetensen i mitt jobb borde jag vÀl rimligtvis kunna kanalisera inför trÀningen? För jag vet ju att det Àr pÄ samma sÀtt. En kort stunds lÀttnad över att ha sluppit undan nÄgot jobbigt efterföljs av en dÄlig kvarstÄende kÀnsla i kroppen. Medan kort stunds obehag av att ha satt igÄng med nÄgot jobbigt ger vika inför generellt bra kÀnsla i kroppen som stannar kvar lÀnge efterÄt.

Detta ska jag komma ihÄg. Komma ihÄg att tÀnka pÄ mig sjÀlv som en person som Àr bra pÄ att sÀtta igÄng, jobba pÄ och vara en vuxen som lockar och pockar och till slut sÀger till mig sjÀlv pÄ skarpen nÀr jag försöker skolka. Och att den egenskapen gÄr att applicera pÄ vilket omrÄde som helst. Till och med trÀningen.

29 september, 2022

Den hÀr hösten har jag kÀnt mig svag i kroppen. Trots att jag kommit igÄng med min styrketrÀning tvÄ gÄnger i veckan sÄ orkar jag inte fÄ till nÄgon löpning som jag fick i vÄras. Jag Àr öm, lite vek och frusen. Hela tiden frusen. Sover med nattlinne under det extra varma duntÀcket men fryser ÀndÄ. Aktivitetsarmbandet ligger urladdat i nattygsbordet och jag gitter inte ladda det. Inte orkar jag knata ihop till nÄgra 10 000 steg per dag inte?

Min vanliga frukost – en isig proteinshake – kĂ€nns omöjlig. Jag har Ă€tit det varje morgon sedan i februari och njutit av enkelheten. Men nu gĂ„r det inte för jag ryser av tanken pĂ„ kylan. Vill börja dagen med tebaljor och ostsmörgĂ„sar med paprikaslantar och örtsalt pĂ„.

Jag mĂ€rker att jag spjĂ€rnar emot kylan och mörkret. KĂ€nner mig rĂ€dd. Hur ska man orka? Inte nu – men i januari och februari? Hur ska man orka dĂ„?

Försöker pĂ„minna mig om att praktisera sjĂ€lvmedkĂ€nsla. Och att det hĂ€r Ă€r en tid av omstĂ€llning. Precis som vĂ„rens skarpa ljus kan kĂ€nnas obarmhĂ€rtigt pĂ„trĂ€ngande – kan höstens plötsliga mörker upplevas hotfullt. Man mĂ„ste förbereda sig. StĂ€lla om livet bit för bit. Och veta att nĂ€r jag vĂ€l kommer till februari sĂ„ kommer jag glĂ€djas Ă„t varje minut av ökat dagsljus. DĂ„ har hoppet redan Ă„tervĂ€nt.

Jag behöver ett par nya ulltofflor. Fler bastubad. Större tebaljor. Ett par vÀrmande ullkalsonger som jag kan ha som mysbyxor. Varma luncher och varma frukostar. Mer bröd. SkÄllheta soppor. NÀringstÀt mat. Fukt, fett, hetta, mustighet och mÀttnad. Med allt detta i ryggen kanske styrkan ÄtervÀnder.

‱ Reklamsamarbete Life ‱
28 augusti, 2022

Efter semestern har jag alltid ett visst motstÄnd i kroppen. Jag kastar Àngsliga blickar bakÄt mot semesterveckorna dÄ det fanns gott om tid för vila och ÄterhÀmtning. Trots att jag var uppe halva natten och ugglade.
Hur ska det gÄ med vilan nu nÀr det blir höst? NÀr jag inte kan ta en lur mitt pÄ dagen eller sova ut nÀr jag varit uppe sent?
Förra hösten gick det uppriktigt sagt inget vidare. Efter Ulf tappade jag bort mina sovrutiner. Jag som alltid haft lÀtt för att bÄde somna pÄ kvÀllen och sen snusa gott hela nÀtterna igenom insÄg jag att jag hade svÄrt att komma till ro pÄ kvÀllarna och det blev för fÄ sömntimmar per natt.

SĂ„ i vintras frĂ„gade jag er lĂ€sare om rĂ„d och jag fick massor av bra svar och tips! LĂ€ste fascinerat om kvinnor med kvĂ€llsoro som anvĂ€nder knepet att fantisera sig till söms. LĂ€saren Karro berĂ€ttade hur hon brukar planera en studentskiva som hon kanske ska ha om si sĂ„ dĂ€r tio Ă„r. NĂ€r lĂ€saren Elisa lĂ€gger sig brukar hon tĂ€nka pĂ„ ett gĂ€sthus hon vill ha – och i minsta detalj fantiserar hon om hur hon ska inreda det. Underbart!

För andra lĂ€sare fungerar det tydligen tvĂ€rtom – inga nya idĂ©er fĂ„r dra igĂ„ng hjĂ€rnan nĂ€r det Ă€r dags att sova. Knep för att varva ner kan förstĂ„s vara individuella. SjĂ€lv har jag egentligen mĂ„nga bra rutiner – problemet Ă€r att jag inte anvĂ€nder dem. Och slarvar jag med mina rutiner blir sömnen dĂ€refter – sĂ„ i höst ska jag ge det som fĂ„r sömnen att funka extra utrymme!

Dessutom tĂ€nker jag testa nĂ„gra nya saker frĂ„n Life för en piggare vardag! Life Ă€r Nordens ledande hĂ€lsokedja som sĂ€ljer allt frĂ„n eteriska oljor till vetekuddar, miljövĂ€nliga stĂ€dprodukter, vĂ€xtbaserade kosttillskott, ergonomiska skor och hĂ€lsosamma livsmedel! I Lifes butiker finns hĂ€lsorĂ„dgivare att bolla med kring just dina utmaningar – och mycket inspiration till att hitta hĂ€lsan i sitt eget liv.

Claras sömnskola – mina Ă„tta bĂ€sta rutiner!

1. BestÀmd sovtid. För att sova bra behöver jag lÀgga mig och gÄ upp pÄ ungefÀr samma tider varje dag. En förutsÀttning för att det ska fungera för mig som vuxen Àr att barnen gör det samma. HÀr hemma kör vi nu pÄ en bestÀmd lÀggningstid som gÀller alla höstens vardagar.

2. VĂ€rme som nedvarvning. Jag Ă€lskar att bada badkar och basta – hett och lĂ€nge! Ska nu prova att droppa i eterisk olja i badvattnet, gĂ€rna ekologisk lavendelolja för en extra rogivande effekt. Och sedan smörja in mig med nĂ„gon skön olja efterĂ„t ocksĂ„. Som Super Firming Body Oil frĂ„n Balance me – och deras Wonder Eye Cream som svalkar trötta, sömniga ögon.

Men Àven en skön vetevÀrmare över axlarna hjÀlper till med avslappningen. Den hÀr frÄn Life som gÄr ner mellan skulderbladen och pÄ bröstet och sedan upp i en flÀrp vid nacken Àr en favorit. SÄ skönt med en varm tyngd pÄ axlarna nÀr man kÀnner sig stel och frusen. Den kan ocksÄ förvaras i frysen under varma dagar sÄ att man fÄr nÄgot att svalka sig med!

Bonustips Àr att anvÀnda varm vetekudde under arbetsdagen nÀr det blir lÄnga stunder framför datorn. Jag tycker att den hjÀlper med hÄllningen!

3. Mjukt för huden. Jag Ă€r en riktig torris som behöver smörja in mig Ă„ret om. NĂ€r jag Ă€r torr kliar det nĂ€mligen över hela kroppen och jag kan inte komma till ro. Rosenseriens ekologiska Body Cream doftar ljuvligt och nĂ€r jag smort in mig Ă€r jag redo att krypa till kojs! Jag tycker ocksĂ„ att sjĂ€lva rörelsen – att smörja in mig sjĂ€lv med mjuka omtĂ€nksamma drag – Ă€r lugnande och avslappnande för en uppstressad kropp.

4. NĂ„got varmt att dricka. Äldre slĂ€ktingar i Norrbotten brukade dricka kaffe just innan de skulle sova. Kaffe?! Det funkar absolut inte för mig. TvĂ€rtom försöker jag dricka mitt sista kaffe till eftermiddagsfikat – annars tycker jag att jag sover oroligt. DĂ€remot kan en kopp varm dryck hjĂ€lpa mig att komma till ro, sĂ„ nu nĂ€r sensommaren Ă€r hĂ€r ska jag testa att dricka örtte som nedvarvning. Jag gillar Bedtime med kamomill och fĂ€nkĂ„l och Pukkas ekologiskt te Relax. BĂ„da Ă€r sĂ„klart koffeinfria.

5. Svalt sovrum. Efter varmt bad Ă€r det skönt att glida in under tĂ€cket i svalt sovrum. Hatar att svettas och allra mest pĂ„ natten, sĂ„ jag ska fortsĂ€tta sova med vidöppet fönster sĂ„ lĂ€nge det bara gĂ„r. Blir jag för varm börjar det dessutom krypa i benen. Nu har myrkrypningarna lugnat sig men i vĂ„ras tog jag magnesium varje kvĂ€ll – efter att mĂ„nga av er lĂ€sare tipsat mig om det.

6. Mörkt sovrum. Som barn behövde jag aldrig mörka gardiner eller persienner – inte ens midnattssolen hos mormor och morfar kunde hĂ„lla mig vaken! Nu dĂ€remot blir jag snabb störd av ljus i sovrummet – Ă€ven om det bara Ă€r mĂ„nen. Tydligen ska man ska ha sĂ„ mörkt i sitt sovrum att man inte kan se handen framför sig nĂ€r sĂ€nglampan Ă€r slĂ€ckt – dĂ€rför fixade jag mörklĂ€ggningsgardiner i somras. Det har gjort stor skillnad.

7. Beredskap pÄ nattygsbordet. Jag ordnar en bricka med allt jag kan behöva nattetid. Vare sig det Àr handkrÀm, vÄtservetter, barnalvedon, vattenglas, magnesium, öronproppar eller vad det nu Àr. Jag stÀller ihop allting sÄ att det finns lÀttillgÀngligt och jag slipper famla runt i mörkret. Att dagtid försöka hjÀlpa sitt förvirrade natt-jag Àr en god idé.

8. FÄnga dagsljuset. Dagsljus stÀrker min inre klockas rytm. Att vara ute och röra pÄ mig nÀr det Àr ljust ger stor effekt pÄ min ork under dagen och gör mig tröttare nÀr det vÀl Àr kvÀll.

Det kĂ€nns viktigt att satsa pĂ„ min sömn eftersom den gör hela skillnad för hela min hĂ€lsa. Bra sömn betyder ett bĂ€ttre immunförsvar och en fysiskt friskare Clara – med betydligt mindre Ă„ngestkĂ€nningar och jobbiga hjĂ€rnspöken.

Life har ett stort sortiment av hjÀlpmedel som kan göra det enklare att komma till ro om kvÀllarna. Men de har ocksÄ allt som behövs för höstens snoriga nÀsor och förkylningar som sÀtter kÀppar i hjulet för vÀlmÄendet. Vitamin C, Zink, vitaminrikt bÀrpulver pÄ pÄse och vitlökstabletter (som inte pÄverkar andedrÀkten!). Tveka inte att frÄga nÄgon av Lifes kunniga butikspersonal om du vill fÄ tips!

16 augusti, 2022

Som jag njuter av att vara hemma igen. Hemma i mina hĂ€lsosamma rutiner. Har inte varit hĂ„rd i sommar – har njutit gott nĂ€r jag Ă€tit borta och unnat mig massor. Men veckorna jag har varit hemma har jag skött mig ganska bra. Och nu Ă€r jag hemma igen och det första jag gjorde igĂ„r var att tömma och stĂ€da kylen och sedan skafferiet. Sedan organisera om kylen med dymo för att göra det lĂ€ttare att Ă€ta bra mat. Flyttade ner hyllorna med lĂ„dor för pĂ„lĂ€gg och frukostmat lĂ€ngst ner. SĂ„ att de dels blir lĂ€ttare för barnen att nĂ„ men ocksĂ„ svĂ„rare för mig att se. I ansiktshöjd har jag istĂ€llet placerat keso, kvarg, Ă€gg, frukt och grönsaker. För att liksom styra tankarna i bĂ€ttre banor. Jag har ocksĂ„ stĂ€llt iordning matlĂ„dor med fĂ€rdiga gurkstavar och morotsbitar och andra bra snacks att ta nĂ€r man behöver nĂ„got snabbt.

I skafferiet i köket var det vĂ€ldigt utplockat – sĂ„ frĂ„n lillkonsum i kĂ€llaren rafsade jag fram fröer och nötter och sĂ„nt som jag anvĂ€nder för att pimpa mina sallader. Och dĂ€refter rostade jag och hĂ€llde upp pĂ„ burkar och placerade dem lĂ€ngst fram i ansiktshöjd. SĂ„ nu blir det lĂ€ttare att komma ihĂ„g att anvĂ€nda dem!

Sedan gjorde jag en veckomeny med alla frÀscha saker jag Àr sugen pÄ att Àta just nu. Grönsaker i sÀsong, rotfrukter rostade i ugn, snabba soppor och grönsaksbiffar av squash och morötter.

Smörstekta vaxbönor med citron, vitlök och salt

DÀrefter hoppade jag pÄ lÄdcykeln med Ulf och drog hem till Albin för att skörda grönt. VÄra egna odlingar Àr det inte mycket bevÀnt med denna sommar men som tur Àr hÄller Albin Marstorps fana högt. Jag skördade broccolihuvuden, salladshuvuden, sockerÀrtor, skÀrbönor, kÄlrabbi och morötter. Nu har jag det jag behöver för att Àra gott och bra igen!

Som jag skrivit sÄ mÄnga gÄnger förut sÄ övar jag mig pÄ att inte vara sÄ dramatisk. Inte se det som att jag misslyckas varje gÄng jag avviker frÄn min egen plan. Nej upp i sadeln bara och fortsÀtt. Livet Àr ju i sjÀlva verket en enda lÄng rad avvikelser som man fÄr förhÄlla sig till.

Sök pÄ underbaraclaras.se

KundtjÀnst

Har du frÄgor kring din order eller nÄgot annat som berör min butik, vÀnligen hör av dig till:

Eller anvÀnd formulÀret nedan.