Kategori: Claras träning och hälsa

Datumfilter

29 september, 2022

Den här hösten har jag känt mig svag i kroppen. Trots att jag kommit igång med min styrketräning två gånger i veckan så orkar jag inte få till någon löpning som jag fick i våras. Jag är öm, lite vek och frusen. Hela tiden frusen. Sover med nattlinne under det extra varma duntäcket men fryser ändå. Aktivitetsarmbandet ligger urladdat i nattygsbordet och jag gitter inte ladda det. Inte orkar jag knata ihop till några 10 000 steg per dag inte?

Min vanliga frukost – en isig proteinshake – känns omöjlig. Jag har ätit det varje morgon sedan i februari och njutit av enkelheten. Men nu går det inte för jag ryser av tanken på kylan. Vill börja dagen med tebaljor och ostsmörgåsar med paprikaslantar och örtsalt på.

Jag märker att jag spjärnar emot kylan och mörkret. Känner mig rädd. Hur ska man orka? Inte nu – men i januari och februari? Hur ska man orka då?

Försöker påminna mig om att praktisera självmedkänsla. Och att det här är en tid av omställning. Precis som vårens skarpa ljus kan kännas obarmhärtigt påträngande – kan höstens plötsliga mörker upplevas hotfullt. Man måste förbereda sig. Ställa om livet bit för bit. Och veta att när jag väl kommer till februari så kommer jag glädjas åt varje minut av ökat dagsljus. Då har hoppet redan återvänt.

Jag behöver ett par nya ulltofflor. Fler bastubad. Större tebaljor. Ett par värmande ullkalsonger som jag kan ha som mysbyxor. Varma luncher och varma frukostar. Mer bröd. Skållheta soppor. Näringstät mat. Fukt, fett, hetta, mustighet och mättnad. Med allt detta i ryggen kanske styrkan återvänder.

• Reklamsamarbete Life •
28 augusti, 2022

Efter semestern har jag alltid ett visst motstånd i kroppen. Jag kastar ängsliga blickar bakåt mot semesterveckorna då det fanns gott om tid för vila och återhämtning. Trots att jag var uppe halva natten och ugglade.
Hur ska det gå med vilan nu när det blir höst? När jag inte kan ta en lur mitt på dagen eller sova ut när jag varit uppe sent?
Förra hösten gick det uppriktigt sagt inget vidare. Efter Ulf tappade jag bort mina sovrutiner. Jag som alltid haft lätt för att både somna på kvällen och sen snusa gott hela nätterna igenom insåg jag att jag hade svårt att komma till ro på kvällarna och det blev för få sömntimmar per natt.

Så i vintras frågade jag er läsare om råd och jag fick massor av bra svar och tips! Läste fascinerat om kvinnor med kvällsoro som använder knepet att fantisera sig till söms. Läsaren Karro berättade hur hon brukar planera en studentskiva som hon kanske ska ha om si så där tio år. När läsaren Elisa lägger sig brukar hon tänka på ett gästhus hon vill ha – och i minsta detalj fantiserar hon om hur hon ska inreda det. Underbart!

För andra läsare fungerar det tydligen tvärtom – inga nya idéer får dra igång hjärnan när det är dags att sova. Knep för att varva ner kan förstås vara individuella. Själv har jag egentligen många bra rutiner – problemet är att jag inte använder dem. Och slarvar jag med mina rutiner blir sömnen därefter – så i höst ska jag ge det som får sömnen att funka extra utrymme!

Dessutom tänker jag testa några nya saker från Life för en piggare vardag! Life är Nordens ledande hälsokedja som säljer allt från eteriska oljor till vetekuddar, miljövänliga städprodukter, växtbaserade kosttillskott, ergonomiska skor och hälsosamma livsmedel! I Lifes butiker finns hälsorådgivare att bolla med kring just dina utmaningar – och mycket inspiration till att hitta hälsan i sitt eget liv.

Claras sömnskola – mina åtta bästa rutiner!

1. Bestämd sovtid. För att sova bra behöver jag lägga mig och gå upp på ungefär samma tider varje dag. En förutsättning för att det ska fungera för mig som vuxen är att barnen gör det samma. Här hemma kör vi nu på en bestämd läggningstid som gäller alla höstens vardagar.

2. Värme som nedvarvning. Jag älskar att bada badkar och basta – hett och länge! Ska nu prova att droppa i eterisk olja i badvattnet, gärna ekologisk lavendelolja för en extra rogivande effekt. Och sedan smörja in mig med någon skön olja efteråt också. Som Super Firming Body Oil från Balance me – och deras Wonder Eye Cream som svalkar trötta, sömniga ögon.

Men även en skön vetevärmare över axlarna hjälper till med avslappningen. Den här från Life som går ner mellan skulderbladen och på bröstet och sedan upp i en flärp vid nacken är en favorit. Så skönt med en varm tyngd på axlarna när man känner sig stel och frusen. Den kan också förvaras i frysen under varma dagar så att man får något att svalka sig med!

Bonustips är att använda varm vetekudde under arbetsdagen när det blir långa stunder framför datorn. Jag tycker att den hjälper med hållningen!

3. Mjukt för huden. Jag är en riktig torris som behöver smörja in mig året om. När jag är torr kliar det nämligen över hela kroppen och jag kan inte komma till ro. Rosenseriens ekologiska Body Cream doftar ljuvligt och när jag smort in mig är jag redo att krypa till kojs! Jag tycker också att själva rörelsen – att smörja in mig själv med mjuka omtänksamma drag – är lugnande och avslappnande för en uppstressad kropp.

4. Något varmt att dricka. Äldre släktingar i Norrbotten brukade dricka kaffe just innan de skulle sova. Kaffe?! Det funkar absolut inte för mig. Tvärtom försöker jag dricka mitt sista kaffe till eftermiddagsfikat – annars tycker jag att jag sover oroligt. Däremot kan en kopp varm dryck hjälpa mig att komma till ro, så nu när sensommaren är här ska jag testa att dricka örtte som nedvarvning. Jag gillar Bedtime med kamomill och fänkål och Pukkas ekologiskt te Relax. Båda är såklart koffeinfria.

5. Svalt sovrum. Efter varmt bad är det skönt att glida in under täcket i svalt sovrum. Hatar att svettas och allra mest på natten, så jag ska fortsätta sova med vidöppet fönster så länge det bara går. Blir jag för varm börjar det dessutom krypa i benen. Nu har myrkrypningarna lugnat sig men i våras tog jag magnesium varje kväll – efter att många av er läsare tipsat mig om det.

6. Mörkt sovrum. Som barn behövde jag aldrig mörka gardiner eller persienner – inte ens midnattssolen hos mormor och morfar kunde hålla mig vaken! Nu däremot blir jag snabb störd av ljus i sovrummet – även om det bara är månen. Tydligen ska man ska ha så mörkt i sitt sovrum att man inte kan se handen framför sig när sänglampan är släckt – därför fixade jag mörkläggningsgardiner i somras. Det har gjort stor skillnad.

7. Beredskap på nattygsbordet. Jag ordnar en bricka med allt jag kan behöva nattetid. Vare sig det är handkräm, våtservetter, barnalvedon, vattenglas, magnesium, öronproppar eller vad det nu är. Jag ställer ihop allting så att det finns lättillgängligt och jag slipper famla runt i mörkret. Att dagtid försöka hjälpa sitt förvirrade natt-jag är en god idé.

8. Fånga dagsljuset. Dagsljus stärker min inre klockas rytm. Att vara ute och röra på mig när det är ljust ger stor effekt på min ork under dagen och gör mig tröttare när det väl är kväll.

Det känns viktigt att satsa på min sömn eftersom den gör hela skillnad för hela min hälsa. Bra sömn betyder ett bättre immunförsvar och en fysiskt friskare Clara – med betydligt mindre ångestkänningar och jobbiga hjärnspöken.

Life har ett stort sortiment av hjälpmedel som kan göra det enklare att komma till ro om kvällarna. Men de har också allt som behövs för höstens snoriga näsor och förkylningar som sätter käppar i hjulet för välmåendet. Vitamin C, Zink, vitaminrikt bärpulver på påse och vitlökstabletter (som inte påverkar andedräkten!). Tveka inte att fråga någon av Lifes kunniga butikspersonal om du vill få tips!

16 augusti, 2022

Som jag njuter av att vara hemma igen. Hemma i mina hälsosamma rutiner. Har inte varit hård i sommar – har njutit gott när jag ätit borta och unnat mig massor. Men veckorna jag har varit hemma har jag skött mig ganska bra. Och nu är jag hemma igen och det första jag gjorde igår var att tömma och städa kylen och sedan skafferiet. Sedan organisera om kylen med dymo för att göra det lättare att äta bra mat. Flyttade ner hyllorna med lådor för pålägg och frukostmat längst ner. Så att de dels blir lättare för barnen att nå men också svårare för mig att se. I ansiktshöjd har jag istället placerat keso, kvarg, ägg, frukt och grönsaker. För att liksom styra tankarna i bättre banor. Jag har också ställt iordning matlådor med färdiga gurkstavar och morotsbitar och andra bra snacks att ta när man behöver något snabbt.

I skafferiet i köket var det väldigt utplockat – så från lillkonsum i källaren rafsade jag fram fröer och nötter och sånt som jag använder för att pimpa mina sallader. Och därefter rostade jag och hällde upp på burkar och placerade dem längst fram i ansiktshöjd. Så nu blir det lättare att komma ihåg att använda dem!

Sedan gjorde jag en veckomeny med alla fräscha saker jag är sugen på att äta just nu. Grönsaker i säsong, rotfrukter rostade i ugn, snabba soppor och grönsaksbiffar av squash och morötter.

Smörstekta vaxbönor med citron, vitlök och salt

Därefter hoppade jag på lådcykeln med Ulf och drog hem till Albin för att skörda grönt. Våra egna odlingar är det inte mycket bevänt med denna sommar men som tur är håller Albin Marstorps fana högt. Jag skördade broccolihuvuden, salladshuvuden, sockerärtor, skärbönor, kålrabbi och morötter. Nu har jag det jag behöver för att ära gott och bra igen!

Som jag skrivit så många gånger förut så övar jag mig på att inte vara så dramatisk. Inte se det som att jag misslyckas varje gång jag avviker från min egen plan. Nej upp i sadeln bara och fortsätt. Livet är ju i själva verket en enda lång rad avvikelser som man får förhålla sig till.

12 augusti, 2022

Jag minns hur frustrerande men också smärtsamt det var att som barn uppleva hur varje sommar blev kortare och kortare. Hur varje sommarlov på ett sätt var en besvikelse jämfört med sommaren innan – eftersom det kändes som att sommaren halverats.

Att tiden går snabbare för varje år är ingenting man bara inbillar sig. Tiden är i allra högsta grad relativ och även om en minut alltid är lika lång på klockan känns den annorlunda beroende på vad man gör. Och ju äldre man blir desto kortare är minuten. När man har levt i åttio år är sex månader bara 1/160 av ens liv. Men när man är riktigt liten är de där sex månaderna kanske halva ens liv. Det gör såklart något med ens tidsuppfattning.

För varje år snurrar tiden snabbare. Både det roliga och det tunga rinner förbi i en allt mer hisnande fart. Vi lär oss automatisera, planera och förutse och allt det tenderar att förkorta tiden. Jag blir så stressad när jag märker det. Den här sommaren känns om möjligt ännu kortare än den förra och jag är inte ett dugg redo för att börja jobba. Men att tiden går snabbt kan också vara tröstande – som när vintern känns mörk och tung. “Men snälla nån, om bara tre veckor är det en ny månad och då kommer det att ha blivit mycket mycket ljusare…tre veckor hinner ju passera medan jag blinkar”

För min treåring är en vanlig dag lika lång som två veckor. Han vet så lite av vad som väntar och minns så lite av det han tidigare upplevt. Varje dag är ett stort äventyr, nästan varje aktivitet är ny. Hans sorteringssystem i hjärnan är inte särskilt utvecklat och med hans tidsuppfattning är allting möjligt. Vi kör i tolv timmar för att komma till Borås men efter en tio minuters bilutflykt till affären i Fristad tror han att vi kanske är hemma i Västerbotten igen.

Och när jag ser på min treåring ser jag också nyckeln till att som vuxen bromsa upp tiden, få den att sträcka ut sig och hindras från att rinna mellan fingrarna allt för fort. Nyckeln är att göra världen mer lik en treårings. Att utsätta sig för ovana saker. Besöka platser man inte varit på förut, testa en aktivitet man inte vet något om, äta middag med människor man inte känner och hela tiden öva på svåra, utmanande saker.

Tre dagar i en stad man aldrig besökt förut kan kännas som fjorton dagar hemma i vardagen. En eftermiddag när man prövar klättring för första gången eller går på ett nytt museum bromsar upp tiden så att man hinner märka den. Och att sitta med ett svårt problem får tiden att sega sig fram.

Resten av den här sommaren ska jag försöka bromsa tiden lite oftare.

28 juli, 2022

Det får bara inte bli som förra sommaren, intalar jag mig själv. Då tog träningen uppehåll och jag släppte alla tankar på kosten. Och på knappt två månader kastade jag bort en hel vår av träningsframsteg. Det får bara inte bli som förra sommaren.

Kroppen protesterar när jag tar träningsuppehåll. Jag märker det efter några veckor. Ont i fogarna, ont i höfterna, ont i knäna. Jag blir tung i kroppen och trött och håglös. Det gör i sin tur att jag rör mig ännu mindre och liksom fastnar i en dålig spiral. Man kan tycka att sommarens långa ledighet borde vara en fantastiskt förutsättning för träning – men det är tvärtom för mig. Bristen på rutiner, barn som hela tiden är hemma, min egen låga växel och lojhet gör det svårt att hitta till träningen.

En kväll när jag var extra irriterad och trött bestämde jag mig trots tusen ursäkter (det är för varmt, jag har sovit för dåligt, jag förtjänar faktiskt att få se på film i kväll, vad spelar det för roll om jag missar en träning när jag ändå missat så många?) för att ta mig samman. Jag cyklade ner till gymmet i byn. Satte på ett sommarprat utan musik och tränade från början till slut medan jag lyssnade. Det var tungt och det var motigt och det gjorde lite ont och kändes inte härligt. Men ju längre programmet led desto bättre mådde jag. Tillslut avrundade jag och rullade ner till badplatsen, slängde av mig träningskläderna och gjorde en bomb från bryggan. Sedan flöt jag runt på rygg och lät det kalla vattnet kyla mitt överhettade huvud och ge lindring till kroppen som kändes tung och trött. Efter badstunden cyklade jag hem i sommarklänning och gjorde kvällsfika och fick se på den där filmen jag längtat efter.

Små, små stunder – tjugo minuters joggingturer och tjugo minuters styrkepass med det som råkar finnas tillgängligt – det har jag fått till denna sommar. Inte alls i den omfattning jag planerat men inte alls så lite som förra sommaren. Och det intalar jag mig är den största segern – att inte känna att jag fastnar i gamla dåliga mönster utan lyckas göra små men verkliga förändringar.

26 juni, 2022

Ibland händer det att någon läsare citerar något blogginlägg och tackar för att jag hjälpt dem. Då kan jag själv bli förvånad över klokheten. Jag minns nämligen inte det jag skrivit. Jag skriver ju inläggen lika mycket för mig själv som för er som läser. Jag skriver för att få insikter på pränt, för att lära mig känna igen tankevurpor och för att befästa nya tankemönster. Jag skriver utifrån mina egna problem och som vi alla vet är det svårt att komma till rätta med sina egna problem. De tenderar ju bara att återkomma i nya skepnader. Så även om jag tycker mig kommit till en insikt behöver jag kanske komma till samma insikt ett tiotal gånger för att det verkligen ska sätta sig.

Nu i semestertider känner jag ett stort behov av att gå igenom några av de där texterna jag skrivit med tankar om vila, återhämtning och trötthet. Jag tror att jag har ett och annat råd jag borde ta till mig av.

De senaste 2-3 veckorna har varit lite galna så jag får återigen påminna mig om hur dåligt det är när jag använder 100 procent av min förmåga. Och eftersom jag gjort det lite för mycket senaste veckorna känner jag mig trött. Det är inget konstigt med det. Jag betalar bara junis kreditskulder och de tar en stund att betala av. Särskilt som jag inte är så bra på att vila som jag vill tro. Jag måste jobba på mina insikter om återhämtning som just nu känns som bortblåsta. Och jag sitter dessutom och fnular på ett nytt litet utvecklingssamtal med mig själv. Det skulle behövas. För att inte glömma bort diverse insikter från det här arbetsåret.

Dessutom tänker jag ordna ett familjeråd inför sommaren och på samma gång damma av några smarta sommarhacks . För två veckor in i sommarlovet är huset ett fullkomligt kaos. Barnen lämnar grejer överallt och jag är konstant irriterad eftersom det känns som att vi bor i en svinstia. Jag känner att jag behöver en omstart med hela familjen för att komma överens om lite bättre semesterrutiner. Och när jag misströstar om mitt mående och om jag verkligen kommer bli pigg igen – då ska jag påminna mig om ledighetens faser och att det alltid känns så här i juni även när jag tror att det är första gången.

23 juni, 2022

Idag går jag på semester. Det behövs verkligen eftersom förra veckan och de två veckorna dessförinnan varit fullmatade. Och inte bara med jobb utan med så många andra saker som händer den här tiden varje år. Födelsedagar, kalas och avslutningar. Sena kvällar, helgpass och långa dagar när jag behövt arbeta på 100 procent av min arbetsförmåga. Så glad att jag klarat av det och att jag nu ska få vila. Eller förresten, “klarat av” är ju en definitionsfråga. Jag har absolut klarat av jobbet, men jag har inte klarat av livet så bra.

Under de senaste veckorna har jag inte tränat som jag velat, gått väldigt få promenader, sovit ganska dåligt och ätit ännu sämre. Jag trodde ju inte att det skulle behöva bli så i år. Men det blev visst lite så ändå. Men jag försöker undvika att tänka på det som att jag misslyckats. Jag valde att jobba mer nu för att kunna få vara ordentligt ledig i sommar. Det har alltid ett pris och det kände jag till sedan innan. Och det var ändå ett betydligt lindrigare pris än det jag brukar behöva betala den här tiden på året.

Det jag övar på är alltså inte att aldrig köra i diket (för det gör jag garanterat ändå) utan att bli snabbare på att ta mig upp på vägen igen. Så att konsekvenserna av dikeskörningen inte ska behöva bli så omfattande.

Jag är glad över att jag har många strategier för återhämtning som jag lärt mig genom åren efter utmattningen. De här fyra dagarna som passerat sedan jag gjorde det sista stora jobbet (tevesändningen) har jag aktivt försökt baxa upp cykeln ur diket genom att…

  • Fylla kylen med goda fräscha grejer jag vill äta. Salladsingredienser, frön, frukt, grönsaker. Allt jag behöver för att fylla på energin igen efter att under några veckor ha ätit en kost huvudsakligen bestående av korv, makaroner och potatisbullar.

  • Jag har också köpt mer korv, makaroner och potatisbullar för att barnen ska ha något att äta. Min ork för att tänka ut nyttiga goda rätter som hela familjen gillar är obefintlig. Nu får de äta sin mat och jag äta min utan att försöka få världarna att mötas. Just nu ska jag inte slösa energi på det.

  • Jag har tagit några långa kvällsbad. Med hårinpackning och bokläsning sedan barnen somnat.

  • Jag har försökt pallra mig ut på några promenader. Inga långa svängar utan kanske 20 minuter bara för att få igång kroppen.

  • Hemmet i stort har varit en katastrof och då är det så svårt att finna ro att vila. Därför bestämde jag mig för att göra fräscht i sovrummet som varit stökigast av alla rum. I väldigt långsamt tempo, samtidigt pratandes i telefon med min bästis Elina, började jag vika ihop alla kläder, slänga lakanen i tvätten, dammtorka överallt och rensa nattygsbordet. Sedan bäddade jag rent och passade på att byta sängsida igen. Det är mitt bästa sätt för att förändra energierna i rummet. Nu när sovrummet är trevligt igen har jag bättre förutsättningar för återhämtning.

  • Jag hade så ont i ryggen efter tevesändningen i regn och kyla. Men ändå tog jag mig iväg på ett pass med min PT Ida. Och trots att jag helst hade velat strunta i det så var det jätteskönt att göra tvärt emot hur jag brukar. Det blev ett mycket bättre pass än jag trott och ryggontet blev mindre. På hemvägen stannade jag och badade i en tjärn.

  • Jag försöker ta varje tillfälle i akt att snusa barnen i håret, krypa tätt ihop i sängen eller gosa i soffan. Fysisk närhet gör mig lugn.

  • Jag pratar jättesnällt och lugnande med mig själv och klappar om mig och säger åt mig att jag varit sååå duktig och att jag nu ska få vila. Praktiserar självmedkänsla.

11 juni, 2022

Att vara i vatten är att vara i mitt rätta element. Simning är till exempel den enda sport jag någonsin varit bra på. Ryggsim och frisim var mina bästa grenar.

Hur trött och sliten jag än känner mig så blir allting bättre om jag bara får bada. Mitt sinnestillstånd förändras i sekunden kroppen försvinner ner under ytan. Har jag begynnande ångest, känner mig låg, håglös eller orolig så brukar det lindras drastiskt med ett bad.

Det här är en av mina favoritplatser i byn. Båtbryggan i Storsjön med de knöliga bergen i bakgrunden.

Här får man nästan alltid vara ifred eftersom den “riktiga” badplatsen ligger på andra sidan byn.

Innan vi fick barn och behövde tänka på deras säkerhet när vi badade brukade jag ofta ligga här på en filt och höra vågorna klucka mot träet.

Vaggandet, kluckandet och den mjuka vinden fungerar fullkomligt hypnotiskt på mig. Försöker stjäla till mig egna stunder här så ofta jag bara har möjlighet.

Och efter en långpromenad runt Storsjön slänger jag träningskläderna och ta ett snabbt nakendopp. Det är så sällan någon passerar här ändå.

Handduk, saft, bok och bomullsklänning. Eventuellt en stickad kofta. Då har man allt man behöver för utflykten.

På sommaren har jag en hemsk gräspollenallergi och då hjälper det att bada, ha huvudet under vattnet och gärna simma nära sjöbotten där det är som kallast. Det svala vattnet lindrar alla symptom. Extra värdefullt har det varit under mina graviditeter då jag inte kunnat ta allergimedicin.

Vattnet har också varit lindringen under alla år jag haft ont. När jag var höggravid med Folke var det en riktig kanonsommar och jag var så varm och hade sån foglossning att jag bara låg i en enorm badring och flöt runt på vattenytan och slumrade.

Tack vattnet för lindringen, läkningen, friheten och glädjen!

3 juni, 2022

När jag gick i högstadiet var jag ett stort Jennifer Lopez-fan och under en period lyssnade jag mycket på hennes hit Feeling so good eftersom textraden I’m feeling so good, I knew that I would, been taking care of myself like I should träffade mig. Det blev som en affirmation. Efter att ha strulat mig igenom årskurs sju ändrade jag plötsligt strategi till åttan. Plötsligt började jag ta hand om mig själv, gjorde det jag skulle och märkte hur bra det var för mig.

Den här våren har den bortglömda textraden gjort sig påmind. Jag kommer på mig själv med att gå och nynna på låten. Kanske för att jag nu gör samma sak? Jag gör det jag ska för att må bra. Med några undantag har jag nämligen haft en riktigt rimlig och lagom arbetsvår. Jag har börjat sova bättre sedan Ulf slutat amma, jag har oftast energi kvar i slutet av dagen att laga vettig mat och dessutom har det funnits tillräckligt med luft i många arbetsdagar för att hinna ut en sväng på lunchen och motionera.

Men så hade det inte varit om jag inte bestämt mig för att skjuta upp några av mina större jobb. Då hade våren istället varit hetsig och orimlig. Det har krävts aktiva beslut av mig för att det ska bli så här. Ett viktig grej har också varit att låta tillfrisknandet efter operationen ta sin tid och ha respekt för att det kan vara lite krångligt att ställa in rätt dos Levaxin.

Jag har försökt ta hand om mig på alla sätt som jag kan komma på och resultatet är att jag mår bra. Och trots att det nu väntar några riktigt arbetsintensiva veckor fram tills midsommar så känns det liksom lugnt mentalt. Jag är inte slutkörd och i desperat behov av semester – jag har ork kvar. Hoppas Jennifer känner likadant. Ska ringa henne och kolla.

29 maj, 2022

När jag kollade appen till min aktivitetsklocka förra veckan visade den att jag under en vecka hade gått drygt 123 629 steg. Målet är någonstans kring 70 000 steg i veckan så den siffran är ju otrolig. Ändå känns det orättvist mot mig själv på något sätt. Hur lätt är det inte att få till motionen på sommarhalvåret och hur omöjligt svårt känns det inte att nå upp till ens 50 000 steg under en vanlig vintervecka? I alla fall med mitt stillasittande jobb.

Den här årstiden är det så mycket att ordna i trädgården att jag med lätthet kan spendera tre-fyra timmar ute varje kväll. Jag kärrar jord, gräver, krattar och kånkar tunga saker. Och det känns bara vilsamt för mig – inte alls som “träning”. Och när Jakob dessutom varit bortrest har jag ju behövt gå med Essa varje dag – och även om jag går med henne en hel del i vanliga fall är det stor skillnad på att kunna gå med Essa och att vara tvungen att gå med Essa. Närmare bestämt 53 269 stegs skillnad.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget annat än att livet sätter villkoren. Genom väder, arbetsbelastning, arbetsuppgifter och mående. Man får flyta med och vara tacksam för när det går med och inte bli nedstämd när det går mot. Jag har hela det senaste året (särskilt i höstas när vi hade åtta veckor av vabb) övat mig på att känna acceptans för läget kring träning och motion. Att allting är bättre än ingenting och att ingen dålig period tar ifrån mig att jag haft en bra period tidigare. Alla små saker jag gör som är bra för mig är bra oavsett hur jag sedan kör i diket.

I det stora hela (som alltså är resten av ens liv) så är det enda som är viktigt att man fortsätter harva på och inte ge upp med sina föresatser om att ta hand om sig själv.

• annonssamarbete Life •
19 maj, 2022

När jag var tonåring på sommarlov tjatade ofta vuxna på mig.
Clara du kan inte ligga med näsan i en bok hela dan! Du måste gå ut i solen!
Så jag gick ut, med näsan i djupt nere i Maria Gripes Skuggan över stenbänken. Jag la mig lydigt på en filt som syrran hade lagt ut men lämnat för något skojigare, och sen blev jag liggande där tills någon av de vuxna ropade igen:
– Clara du kan inte ligga i solen hela dan, du kan bränna dig!

Som ung blek bokmal hade jag lätt för att bli röd, svårare för att bli brun och var på tok för ointresserad för att skydda mig. Det sved!

I dag är jag större delen av sommaren utomhus – i trädgården, med barnen på stranden och hela familjen äter helst både lunch och middag i stora utemöbeln. Med så många timmar utomhus kommer brännan av sig själv. Numera älskar jag att se min fullvuxna kropp i sommarhud. Bruna ben i shorts och fräknar på näsan signalerar ledig tid. Och med ett sånt liv behöver jag tänka till för att sola säkert – här är mina bästa tips!

Ekologiska solskydd och hudkrämsprodukter från Life

Claras solskola

  • Börja dagen med att smörja in dig med solskydd. Så har du ett grundskydd oavsett vad du hittar på timmarna efter.

  • Ha alltid solskydd i handväskan. Solskydd funkar tyvärr dåligt om det ligger hemma i badrumsskåpet och du är på stranden. Lägg en flaska i väskan så slipper du tänka till varje gång du ska ut. Glöm inte solhatt!

  • Högsta styrka. Jag vill att mina barn ska ha den högsta skyddsfaktorn, spf 50. Barnen älskar att bada och springer upp och ner i vattnet. I år sprayar vi vuxna på dem med Bioregenas ekologiska vattenfasta solskyddsfaktor, i sprayform gård det snabbare än med kräm på tub. Dessutom är den ekologisk. Glöm inte att smörja öronen på kortklippta barn!

  • Kläder som täcker barnens kropp är viktigt- särskilt axlarna är jag noga med att skydda.
  • Tänk på dig själv också. Den här tiden på året har jag samma höga skydd som barnen, lite senare brukar jag köra spf 30 – här Bioregenas ekologiska solskyddsfaktor men fortsätter gärna med spf 50 där huden är som känsligast och mest exponerad. Måste säga att jag aldrig provat en solskyddsfaktor som doftar så gott som denna! Mums.
  • Ta i rejält. Det är lätt att bli snål när man sitter på stranden med tuben i handen. Men ingen har väl någonsin smörjt in sig för mycket? Tänk tvärtom – smörjer du in för lite får du för dåligt skydd.

  • Dött ska bort. Min mamma lärde mig att ta hand om huden. Hon använde smink sparsamt men var noga med att tvätta ansiktet och smörja in sig. I sommar testar jag ekologiska Cleansing Crème-Mousse från Mossa för att ta bort smink och rengöra huden innan solbad. Jag fick tips av den från Lifes hälsorådgivare Linda. Den innehåller AHA-fruktsyror från vita vinbär som ska hjälpa till att ta bort döda hudceller. Det ger i sin tur en jämnare, finare bränna.

  • Återfukta! Mossa har också en ekologisk ansiktsolja som är riktigt, riktigt härlig. Jag vill ju gärna hålla hyn mjuk och dofta gott samtidigt. Den här oljan innehåller bland annat ekologisk hallonolja, havtorn, oliv, aprikos, havre och tomatolja. Som en sommarbuffé för huden! Droppas på hyn i ansiktet och masseras in innan den vanliga hudkrämen. Bonus för snyggt glow.

  • Skydda håret. Om kroppen blir mörkare av solen så blir håret ljusare. Mitt brukar bli gult i solen och det gör mig inte så mycket – men har du precis färgat det och vill bevara nyansen är det klokt att använda solhatt. Det finns också hårprodukter med solskydd man kan spraya på.

  • Skydda ögonen. Jag är själv urdålig på att bära solglasögon – men den starka solen kan skada ögonen. Särskilt viktigt är det att skydda ögonen om du är vid vatten. Med stora solglasögon skyddar du dessutom den tunna huden runt ögonen.

  • Om du bränner dig – smörj gärna med Aloe Vera som både lindrar svedan och hjälper huden att läka sig.

  • Läs i skuggan. Mitt på dagen går jag inomhus med gott samvete. Tycker att jag var rätt solklok som barn och unnar mig nu gärna ett par timmar utanför solen när den är som starkast. Det är lagom för mig. Vad andra än ropar till mig.

Vad är lagom för dig? Är du en person som gillar att slöa i solen eller uppsöker du helst skuggan?

Hela det här året samarbetar jag med Life som har ett brett sortiment av solskydd, återfuktande oljor, BUS-produkter och sköna krämer som gör mig sommarfräsch. Lifes hälsorådgivare Linda tipsade mig också om Solbrun, ett kosttillskott som hon använder redan under våren för att ge huden som varit i solen en djupare gyllene ton. Det ska jag testa!

Multivitamin Kvinna, Solbrun och Collagen-Hyaluronpulver

Life har förutom produkter för utsidan av kroppen många saker för insidan av den. Vitaminer, tillskott och hälsosamma livsmedel som bygger upp kroppen inifrån. Och behöver du ett råd kan du alltid prata med deras kunniga hälsorådgivare i butik.

Den här varma, soliga årstiden är ju den vi alla går och väntar på för att få fylla på energin och ladda batterierna. Men tiden fram till semestern tenderar också att vara den stressigaste på hela året för många människor. Kanske särskilt mammor. Jag slits hela tiden mellan det jag borde göra – och det jag allra helst vill göra nämligen att bara sitta vid en varm vägg med min kaffekopp och ta det lugnt.

Hoppas du också kan stjäla till dig lite skön egentid under perioden fram till semestern. Och njuta den sköna känslan av när hud som varit instängd en hel vinter plötsligt får möta svalt sjövatten, ljumma vindar och varma solstrålar. Se bara till att skydda dig ordentligt. Sola lugnt!

26 april, 2022

Vackra gamla fönster med vacker utsikt var en av de saker som gjorde att vi föll för det här huset. Ja det är nästan det viktigaste i vårt hem! Att titta ut och se något fint genom rutan.

Att kunna se den närmsta timmens väder för att himlen är så stor.

Att känna vidderna och de omslutande bergen.

Att laga mat vid öppet fönster och hålla koll på ungarna som rasar runt där ute.

Sova med öppet fönster mot fågelsång och rävskrik i natten.

Att sitta med tekoppen en majnatt och se sjöns blänk vid bergen

Och se ut över odlingarna och den vackra gamla gården som ligger granne med oss.

På våren när vi tar ut innerfönsterna och ljudgränsen mellan inne och ute suddas ut. Så att humlesurr, fågelsång och grusgångsknaster når in i varje rum.

Det är en klyscha men sann såklart. Att fönstret är det största konstverket i hemmet. Tyvärr kan man ju inte så ofta styra över motivet utan får vara tacksam för det som finns. Mitt eget flickrum låg på baksidan av mitt barndomshem och jag brukade ligga på sängen och titta ut på trädtopparna i skogspartiet bakom gården. Hur de vajade i vinden och kronorna ruskades. Då kunde jag föreställa mig att huset låg i en skog och inte mitt i ett villaområde.

Att befinna sig i naturen är lugnande och återhämtande – det vet vi. Men bara att vara inomhus och titta ut på naturen kan också ge en liknande effekt. När jag inte är ute i naturen har jag hela tiden kontakt med den ändå och jag märker att det gör gott för mig.

Karolinska Institutet lyfter i en artikel de tre forskarna Cecilia Stenfors, Maria Albin och Mare Löhmus Sundström som undersöker nyttan av naturen för det mänskliga psyket. Här är några av de intressanta saker som de säger.

“Forskning visar att vi upplever att vi mår bättre och blir lyckligare av att bo nära vatten /…/ Vi vet även att rymd kan ge vila. Ett hav innehåller få tydliga mål utan tycks fortsätta i oändlighet och det verkar lugna oss”

“Att leka vid platser med mycket vegetation har visat sig ge barnen bättre koncentrationsförmåga, uppmärksamhet och självdisciplin”

“Forskning visar att grönområdena är viktiga för återhämtning och fysisk aktivitet. Människor som bor i stadsmiljöer med mycket växtlighet är friskare än de som bor i områden med mindre grönska.”

“Forskningen visar att vistelser i naturliga miljöer minskar negativa känslor och stress, och ökar positiva känslor, mental återhämtning och prestation. I våra studier ser vi att man presterar bättre på tester av uppmärksamhet och minne efter naturupplevelser än innan, jämfört med urbana kontrollmiljöer”

“Mest positiv inverkan har verkliga naturmiljöer, men även naturbilder och film kan fungera”

“En möjlig förklaring till naturens inverkan på oss är att den är milt fascinerande och fångar vår uppmärksamhet, men samtidigt låter krävande kognitiva processer vila och återhämtas”

Intressant va? Titta ut, titta ut en minut. Eller uppsök närmaste skog för lite mental återhämtning och vila.

18 april, 2022

Den 25 januari satte jag upp ett träningsmål med min PT. Planen var att fram till påsk hinna träna 36 pass. Alltså i snitt 3 pass per vecka. Jag visste redan då att jag skulle operera mig och knappast kunna träna alla veckor fram tills påsk. Och vad skulle hända om jag dessutom blev förkyld? Med detta i åtanke la jag alltså in en extra växel för att samla på mig bonuspass medan jag var frisk. Så att det skulle finnas några pass att att täcka upp med under sämre veckor. Och idag – sista dagen på påskhelgen – gick jag i mål och bockade av mitt 36e pass.

Så otroligt stolt över mig själv och att jag lyckats med detta. Att jag verkligen drev igenom det jag föresatt mig och att det dessutom kändes så kul under tiden! 2/3 av dessa pass har varit styrkepass på gym och 1/3 kondition (skidor och motionscykel). Dessutom har jag försökt snitta 70 000 steg i veckan men vissa veckor har det blivit 40 000 och vissa 90 000 steg. Och det har varit okej. På det hela taget har jag tränat mer och bättre dessa tre månader än jag gjort någonsin tidigare i mitt liv. Och jag ser resultat. Jag känner mig gladare, starkare, mer stresstålig och har mindre ångestkänningar. Antalet kilo muskler jag bär runt på har aldrig varit högre!

Och nu när det här målet är klart är det dags för ett nytt. Det är ganska precis nio veckor tills jag går på semester så nu förnyar jag utmaningen. Jag ska fram tills midsommar få till tre pass i veckan – eller totalt 27 pass. Blir det mer är det en bonus men mindre får det inte bli! Och som träningspass räknar jag allting som är över 20 minuter långt och rejält pulshöjande/ansträngande (promenader räknas ej). Nu när skidsäsongen är slut så satsar jag på att springa, cykla och lyfta skrot.

På ett sätt är det här en tacksam träningstid eftersom det är ljust och varmt och inbjudande att vara ute. Samtidigt är maj en intensiv jobbmånad för mig så det brukar ibland vara svårt att hitta tiden för träning. Därför känns det som en rimlig men ändå utmanande mängd.

Får jag till dessa pass kommer jag ha tränat mer under våren än jag tränade under hela förra året. Och det vore väl något, va?

4 april, 2022

Det är ganska precis fem veckor sedan jag opererade bort sköldkörteln. Första veckan tog jag det extremt lugnt, andra veckan orkade jag mig ut på promenader och tredje veckan var jag tillbaka och tränade igen – om än försiktigt.

Jag var ju chockad första dagarna över hur otroligt dåligt jag mådde. Tack och lov blev det fort bättre efter fem-sex dagar. Det som verkligen var jobbigt var min röst som försvann. Jag kunde inte prata högre än i viskningar och mina barn konstaterade att jag lät som en riktig mes. Kände mig som en riktig mes också. Svårt att göra mig hörd i familjen. Under två veckor pratade jag knappt med någon förutom min familj. Jag som är så van att ringa till mina vänner var och varannan dag och prata med min syster flera gånger om dagen och ha långa jobbsamtal med Erica – jag kände mig konstig. Avskuren. Liksom emotionellt stympad av att gå runt och tänka på massa saker men inte kunna förmedla dem och dela dem med någon. Jag formar mina åsikter, tankar och känslor av att prata med människor och när jag inte orkade prata kändes det som att jag varken hade åsikter, tankar eller känslor.

Som tur var blev det bättre efter tre veckor. Rösten låter ungefär som vanligt, kanske lite klanglös bara. Men jag märker att den känns trött. Som min kropp efter ett träningspass känns rösten när jag pratat mycket. Det stramar inte längre från såret även om känsel saknas runt ärret. Jag tejpar noggrant och är tillbaka och lyfter tungt igen på gymmet. Och igår vågade jag mig äntligen ut i skidspåret igen – jag har varit rädd för att ramla och ta sönder något. Efter fem veckors uppehåll gick det gnisslande segt att ta sig fram på längdskidorna. Men så får det vara. Allting går sin gilla gång.

Den stora förändringen är väl att jag nu äter Levaxin. En tablett varje morgon och jag var beredd på att insättningen kunde krångla. Nu har jag ännu inte kontrollerat mina värden men hittills känner jag mig precis som vanligt. Inga biverkningar eller konstiga symptom. Det är jag tacksam över och hoppas att nivån jag ligger på nu ska funka för mig framöver.

Är så glad att ha gjort bort detta!

• annonssamarbete Life •
24 mars, 2022

I många år har jag brottats med ohälsa. Med min stress, min värkande kropp, med utmattningen. När man mår dåligt handlar det bara om att försöka få bukt med det dåliga. Nu har jag dock mått bra ett längre tag så nu gör jag något som jag aldrig gjort förut – nu jobbar jag nämligen med min hälsa. Och det är så mycket mer lustfyllt och härligt!

Det sorgliga är bara att innan jag fick problem med ohälsa jobbade jag nästan inte med hälsan alls. Jag tog den för given. Innan tre graviditeter, besvärliga fogar, utmattning, depression, struma och sömnsvårigheter – ja då tänkte jag inte så mycket på vad jag gjorde. Jag körde på och hoppades på det bästa. Om du inte avsätter tid för att vara frisk måste du förr eller senare avsätta tid för att vara sjuk var ett sånt där citat som provocerade. För jag misstänkte att det kunde appliceras på mig. Vilket det gjorde också, big time, när jag 2015 blev utmattad.

2020 hade jag fått nog av allt dåligt mående. Jag utnämnde det året till mitt hälsoår. Då jag skulle ägna kraft och energi åt att hitta vad som var hälsa för mig. Hur jag vill leva, vilka rutiner som får mig att må bra och vad jag behöver fokusera mindre på. Det var två år sedan och jag håller fortfarande på – eftersom jag tror att detta är ett livslångt utforskande.

Jag har samtidigt förstått att det här med hälsa är så mycket mer komplext än vad jag tidigare trott. Träning och bra mat i all ära – men livet har fler viktiga beståndsdelar. Sömn, återhämtning, avslappning. Att fylla på energi. Att ta sig tid för sina relationer. Att träffa en vän för en fika kan också vara en viktig del i en bra hälsa.

Jag behöver ständigt påminna mig om de klassiska hälsoråden kring sömn/mat/vila samtidigt som jag också gillar att testa nya saker för att se vart det leder mig. Jag har insett att det inte finns en ultimat lösning, utan jag kan göra flera val som är bra för hälsan och att de sakerna kompletterar varandra. Och framförallt har jag känt att det finns en enorm kraft i att hitta de verktyg som funkar i ens eget liv. Att uppleva att man förändrar det som går.

Jag är därför så glad att under hela det här året samarbeta med Life, nordens ledande hälsokedja. 300 butiker runt om i Sverige, Norge och Finland säljer allt från eteriska oljor till vetekuddar, miljövänliga städprodukter, växtbaserade kosttillskott, ergonomiska skor och hälsosamma livsmedel! I Lifes butiker finns hälsorådgivare att bolla med kring just dina utmaningar – och mycket inspiration till att hitta hälsan i sitt eget liv.

Tillsammans med dem tänker jag under året som kommer lyfta olika handfasta saker jag gör för att må bättre. Den här gången vill jag berätta om några saker som hjälper mig hitta energi efter den långa vintern.

Proteinpulver

Va? Är inte proteinpulver enbart för kroppsbyggare?! Måste man verkligen äta proteinpulver? Nej och nej. Proteinpulver kan man ha användning för i sin vardag även om man inte tränar hårt. Och självklart behöver man inte äta proteinpulver. Men jag gör det för att det är ett så smidigt sätt att försäkra mig om att jag är mätt och nöjd!

Jag har till exempel dålig aptit på förmiddagarna. Att då dricka något fräscht men mättande är ett bra sätt för mig att få energi. Proteinpulver ger ökad mättnad till mina smoothie, en skopa pulver boostar gröten – ja det går till och med att blanda ner pulvret i pannkakssmeten. I en smoothie kan man kombinera den med bär och frukter och bara tillsätta isbitar och lite vatten. Då står du dig länge. Eller så blandar du pulvret med havremjölk eller vanlig mjölk och kakao och gör en milkshake. Användningsområdena är många och jag gillar sorten Sport Nutrition Whey med vaniljsmak mest. Den fick jag tips om genom en av Lifes hälsorådgivare.

Till mina smoothies tar jag 1 dl proteinpulver, 2 dl kvarg, 1 dl vatten och 2 dl frusna blåbär (lite av bären jag plockade i somras) och så häller jag ner allting i blendern, mixar och dricker. Resultatet är en fluffig, mättande och läskande smoothie. Brukar bjuda barnen också – de älskar den.

Energibars

Jag beklagade mig inför dietisten jag träffar ibland, om att jag ofta är så slutkörd efter träningen att jag har svårt att komma igen och orka med resten av dagen. När jag berättade hur jag äter blev det uppenbart varför. Jag mår nästan alltid illa efter ett träningspass och ibland kan det dröja flera timmar innan aptiten återvänder och jag vill äta. Detta långa uppehåll gör att jag senare på dagen blir jättetrött, hungrig och känner mig slutkörd. Risken är också stor att jag då trycker i mig vad som helst som råkar finnas tillgängligt.

Men de senaste månaderna har jag verkligen sett till att äta DIREKT efter träning. Jag fokuserar på snabba kolhydrater och proteiner det har gjort stor skillnad för min energi under resten av dagen. En bar tar udden av mitt illamående och gör att jag snabbare kan äta en vanlig måltid. Därmed blir jag inte så slut efter träningen – utan känner istället ökad energi. Jag gillar att ha Moonvalleys ekologiska bars i träningsväskan – men Life säljer en uppsjö olika varumärken och sorter som du kan botanisera mellan.

D-Vitamin

I vintras började jag också äta d-vitamintillskott. D-vitamin kan vi inte skapa själva utan det bildas när vi vistas i solen eller får i oss mat som innehåller det. D-vitamin behövs för är att reglera kalkbalansen i skelett och tänder och med dess hjälp kan vi bevara starka ben.

Något som många inte känner till är att solljuset i Sverige är så svagt att vår hud endast bildar D-vitamin från solen under några månader på sommaren. I Sverige har vi oftast som lägst nivåer av D-vitamin i blodet i början av våren – alltså ungefär exakt nu!

Under de mörka månaderna tar jag därför D-vitamintillskott. Jag är ju inte någon storkonsument av fisk eller mejeriprodukter berikade med D-vitamin, så jag tror att det här tillskottet är bra för mig. Jag tänker äta det fram till maj ungefär när solen återigen lyser stark. Barn upp till 2 år och vuxna över 75 ska också äta tillskott av D-vitamin enligt Livsmedelsverket. Samt personer som täcker hela sin kropp – även sommartid – och som inte äter mejeriprodukter berikade med D-vitamin eller fisk i någon hög utsträckning. Har man mörkare hud har man dessutom svårare att bilda D-vitamin av vårt försiktiga solsken. Även det värt att beakta. Äter du D-vitamin?

Järn

Aldrig är jag så trött och håglös som när järnet är lågt. Jag vill verkligen påminna alla kvinnor där ute om att ge akt på järnet! Jag har själv lätt att få brist och brukar försöka kolla mina järnvärden då och då. I perioder behöver jag nämligen äta tillskott. Om du också känner dig så där trött och håglös kan det vara värt att gå till hälsocentralen och kolla upp ditt järn. Det är också bra att tänka på om du har en tonårsdotter som plötsligt ser genomskinlig och trött ut. Järnbrist kan man få av riklig mens och andra blödningar. Graviditet, bloddonation eller tex vid vegansk kost.

Magnesium

Den här sista punkten är lite av ett wild card. Men när jag var gravid med Ulf hade jag restless legs. Det kröp och kliade i benen och gick inte att komma till ro på kvällarna. Jag fick ofta gå ut och skrubba vaderna med snö för att det skulle lugna sig, men jag åt också magnesium på inrådan av barnmorskan. Jag kan ännu idag känna av problem med kryp i benen – och dessutom var ni många som sa att magnesium hjälper er att sova bättre, när jag skrev om mina sömnproblem. Så nu tänkte jag testa att äta det igen för att se om det kan hjälpa mig på traven. Återkommer när jag provat ett tag. Någon annan som käkar magnesium?

Om du har önskemål på teman eller andra funderingar om hälsa som du vill att jag ska skriva mer om – lämna gärna en kommentar!

23 mars, 2022

Vilken mat ropar högst på dig? Finns det livsmedel som liksom vrålar från kyl och frys och som du omöjligt kan ignorera om du har hemma? För vissa är det glass, för andra chips, för någon annan är det småkakor. Konstigt nog verkar bulgur, röda linser och morötter aldrig ropa särskilt högt på någon.

Jag försöker att inte ha något hemma som ropar på mig för jag tycker att det är så jobbigt att försöka ignorera ropen. Smågodis hojtar i en megafon, chips skriker så det dånar och choklad skapar rundgång i högtalarsystemet. Däremot hör jag inte ett knyst från glassen, de salta nötterna, eller påsarna med micropopcorn. De är stumma. Skönt att i alla fall några av sakerna som ropar högt på människor inte ropar på mig.

För vissa dämpas skriken så fort de stänger igen lådan och gömmer undan gaphalsen längst bak i skafferiet. Min syster kan till exempel ha choklad och godis hemma – och bara ta en smakbit! Sedan stoppar hon undan det i någon låda och glömmer bort att det existerar. Ett halvår senare öppnar hon lådan och hittar en halväten dammig daim. Jag tror aldrig det har hänt mig.

När jag var gravid med Ulf hade jag nedsatt aptit. I början var jag illamående – men sedan hade jag liksom hade en 30% minskad matlust. Jag satt på Mellokväll med matlaget och en buffé av chips och godis framför mig – sånt som vanligtvis får mig att gå loss. Men istället betedde jag mig ungefär som min syster gör vid ett sånt tillfälle. Jag tog bara någon näve och sedan kände jag mig nöjd. Alltså PÅ RIKTIGT nöjd. Inte som att jag egentligen hade velat äta mer men lyckades behärska mig. Jag behövde inte behärska mig.

Det fick mig att förstå hur svårt det är för oss som hör ropen extra högt och hur lätt det är att vara måttlig när driften inte är så stark. Jag tänker att det är viktigt att förstå att för många människor är det inte “duktighet” eller självbehärskning som gör att de avstår sånt som vi andra frossar i. Det goda ropar bara inte lika högt på dem. Jag som ogillar både tanken på och smaken av alkohol är stendöv fast det står en öppen vinflaska på köksbänken. Det är inte ett dugg duktigt av mig att avstå den.

Det vore skönt att inte ha det där extra suget i en värld där det finns oändligt med frestelser. Men samtidigt har ju just den här driften varit en viktig del i vår överlevnad. När vi var jägare och samlare och maten inte var lika lättillgänglig var det ju av största vikt att folk tryckte i sig all honung, alla söta bär och frukter som de bara kunde komma över.

Jag tänker att det är bra att vara medveten om vilken mat som ropar på en. Det tar bort känslan av att ha dålig karaktär och misslyckas med sina föresatser. Skuld och skam har aldrig hjälpt någon. Med en vänlig, ärlig och förstående blick på sig själv är det lättare att fatta kloka beslut.

21 mars, 2022

Nu ska jag tips om en sak jag börjat med – nämligen Livsstilsverktyget. Det var som vanligt Jakob som gjorde mig uppmärksam på att det fanns och som vanligt när det är Jakob som rekommenderar något till mig tar det evigheter innan jag tar det till mig. Det var faktiskt först när en bloggläsare uppmuntrade mig att testa som jag fick tummen ur! Livsstilsverktyget är en del av en studie från Göteborgs Universitet med syfte att förbättra människors hälsa.

Forskare vid Göteborgs universitet har nämligen upptäckt att något så enkelt som en kvart med ett Livsstilsverktyget varannan vecka kan förbättra hälsan och kan ge ett nytt sätt att:

  • må bättre
  • hantera livets upp- och nergångar
  • förebygga eller hantera livsstilssjukdomar

Så här står det på hemsidan “Vi expanderar nu studien om verktyget och välkomnar dig att delta i en av Sveriges största satsningar för folkhälsan. Du får tillgång till verktyget under tre år och vi analyserar hur verktyget förbättrar din hälsa, ditt välmående och förebygger sjukdom. Studien är kostnadsfri. Du får också del av exklusiva webbinarier, senast om forskningen om träning och hälsa, samt inspirerande samtal med kända profiler inom hälsa”

Ja det låter ju spännande! Och eftersom jag är på den här hälsoresan sedan två år tillbaka anmälde jag mig och laddade hem appen som alltså är det som verktyget består av.

Appen är uppbyggd med övningar man kan välja fritt mellan och efter varje övning får man en fråga utifrån det man läst och som man själv kan fundera vidare kring. I takt med att du gör olika teman låses nya teman upp.

“Verktyget handlar om stress och ensamhet. Om relationer och åldrande. Om mat och motion. Och om att se din hälsa i ett större sammanhang. En flerårig studie vid svenska universitet har hittills visat bättre blodtryck, vikt och blodsocker, högre muskelmassa samt ökat välmående hos de som använt verktyget”

Så här kan en inledning till en övning om vardagsmotion se ut. Sedan följer en massa förslag man kan kryssa för att man är villig att prova. Sedan får man resonera vidare kring sina tankar i dagboksdelen av appen.

Varannan – var tredje dag lite beroende på var jag känner för så öppnar jag appen och väljer ett ämne som talar till mig. Jag tycker att det är en sån fin stund. En liten tid jag tar för mig själv att liksom checka av. Häromdagen efter ett bråk läste jag på om hälsosamma konflikter och hur man kan hantera konflikter bättre. Innan jag opererade struman så läste jag på om hälsa genom accepterande. Jag har också läst på om mikrovanor och funderat på vilka stunder i vardagen det är bra för mig att stanna upp och reflektera lite mer. Det fick mig att fatta flera nya beslut. Tonen i alla övningar är vänlig men inte pjoskande. Man blir tagen på allvar och slipper flåshurtiga utrop och uppmaningar.

Nu har jag inte hållit på så länge så egentligen är det väl för tidigt att uttala sig om hur det går. Men jag kommer definitivt fortsätta eftersom det gör mig lugn i att jag har en regelbunden avstämning med mig själv och inte bara rusar iväg i tanken. Och att kombinera just det existensiella med hälsofrågorna tycker jag gör att man får en helt annan förståelse och motivation.

Ladda hem Livsstilsverktyget om du är nyfiken att prova. Finns där appar finns. Och det här är alltså ett helt osponsrat tips bara för att jag tror att många skulle kunna ha glädje av det!

19 mars, 2022

Alla som börjar träna drömmer om att kunna fortsätta och alla som börjar banta drömmer om att kunna avsluta. Kanske är den inställningen nyckeln till varför det är så jobbigt att ändra sina kostvanor? Att man ser det som en plåga? Att vägen till bättre matvanor är kantad med försakelser man inser att man inte kommer orka hålla på med i det långa loppet. Att man bara längtar efter ett stoppdatum. Att bli färdig och sedan aldrig mer behöva tänka på det.

Det är en jobbig insikt att förstå att man inte kan sluta tänka på vad man äter i en värld där kalorierna är så lätta, goda och förföriskt enkla att få i sig. I alla fall inte om man har minsta anlag för att lägga på sig och vill undvika den saken. Precis lika tröstlöst kan det kännas att hela tiden tänka på att minska sitt klimatavtryck i ett samhälle som varje dag lockar en att göra större skada.

Jag blir förvånad över folk som är foodies och smala men som aldrig någonsin pratar om att de begränsar sig. Som bara lägger ut bilder på allt de äter och massa goda recept – men aldrig resonerar om annat de avstår för att kunna äta detta. Det är få som har sån tur med sin biologi att de inte behöver tänka på vad det äter utan bara går på vad som är gott. För mig är det ungefär som när pinnsmala supermodeller hävdar att de ääälskar snabbmat och har urdåliga matvanor. Eller när folk i offentligheten går ner i vikt men inte med ett ord berör vad de har gjort för att komma dit utan får det att verka som att det är en slump. Som att de själva står över sånt som andra brottas med. Då tycker jag att det är ärligare att berätta. Harpers Bazaar har ett ganska vidrigt men upplysande youtube-format där kändisar får berätta vad de äter på en vanlig dag. När jag hör Kelly Ripa eller Gwynet Paltrow förklara sina matvanor blir det väldigt tydligt varför de ser ut som de gör. Deras matvanor bestående av vit fisk, gröna shakes och några valnötter skulle jag inte stå ut med en enda dag.

Jag får alltid ifrågasättanden när jag skriver om mat ur andra perspektiv än rena recepttips. Som att det vore ätstört att begränsa sitt kaloriintag eller fundera på hur man skapar ökad mättnadskänsla i en måltid? Trots att det är ett beteende de flesta vuxna ägnar sig åt för att få livet att funka. Det är till exempel därför jag väljer havregrynsgröt framför kladdkaka – vilket jag egentligen skulle föredra till frukost. Mat ur alla andra perspektiv än njutning är känsligt och laddat. Men jag har alltid försökt vara transparent i vad jag går igenom. Det ultimata hyckleriet vore att låtsas som att jag stod över sånt som andra kämpar med.

Jag älskar mat. Att laga mat, att äta mat, att planera mat, att bjuda på mat och att bli bättre på mat. Jag försöker förhålla mig till mina förändrade matvanor med det intresse jag har. Nyfiket, glatt, öppet. När jag gick med i Viktväktarna fick jag till exempel lära mig många nya goda matlagningstekniker eftersom jag minskade på självklara smakbärare som grädde, creme fraische och majonäs. Det kändes kreativt och roligt att lära sig nytt. Hur mycket smak man till exempel kan få genom att fräsa lite tomatpuré, rökt paprikapulver, curry, gurkmeja, cayennepeppar i en klick smör och använda det som bas för en gryta. Sedan bara reda av den med lite mjöl och vatten. Man behöver inte alls någon gräddig mejeriprodukt för att göra det smakrikt, krämigt och mustigt. Och det är spännande att uppleva vad som händer med smakerna om man steker riktigt mycket lök och låter den gå länge, länge i grytan utan att ta minsta färg. I takt med mina förändrade matvanor har jag fått ett större intresse för andra kulturers kök och matlagninstekniker. Jag tycker att matvärlden öppnat sig!

Den som verkligen kommit igång med att träna upptäcker att det har sin tjusning och hoppas kunna fortsätta. Tänk om man kunde försöka hitta det förhållningssättet även till maten?

Jag kommer fortsätta skriva om mat ur olika perspektiv. Och en tumregel jag har i min hälsoresa är att ingen ny vana jag inför ska vara så svår och udda att jag inte kan tänka mig att fortsätta med den för resten av livet. Då är den orimlig och överdriven. Och dessutom påminner jag mig om att en skål med lösgodis i vissa lägen faktiskt kan vara det sundaste man kan äta. Allting handlar om att hitta en balans för kropp och knopp som på det stora hela skapar ett härligare liv!

7 mars, 2022

Jag minns en tydlig milstolpe i mitt tillfrisknande från utmattningen. Det var en sommar kanske tre år efter att jag blivit sjuk när jag var ute och gick på ängen nedanför huset och plötsligt kände ett sug – ja ett starkt behov av att få veta vad blommorna hette. De där vanliga ängsblommorna jag aldrig brytt mig om att lära mig namnet på. Varför kunde jag dem inte?

Jag var så rädd om den där spirande, ovana lusten efter kunskap att jag först inte vågade agera på den. Gick i flera dagar och avvaktade för att se om den skulle försvinna eller dröja sig kvar. Tillslut letade jag i alla fall fram en flora och började bläddra i den och försökte lägga åtta vanliga sorter på minnet.

Under de sämsta åren av utmattningen ville jag bara slippa få information, slippa lära mig nytt och slippa veta detaljerna. Jag drömde om samma distans till omvärlden som när jag tog av mig glasögonen. Skarpare konturer än så hade jag ingen användning för. En ganska drastisk förändring för någon som i friskt tillstånd varit intresserad av allt och bara velat veta mer. Som gärna bläddrat i VVS-arnas branschtidning eller lusläst en artikel om svårigheterna med att jaga vildsvin, operera navelbråck eller att driva förskola som föräldrakooperativ. Vart försvann den personen?

Sedan utmattningen har jag övat upp en respekt för den där pirrande känslan av vetgirighet. Att stanna upp, lyssna och invänta att det verkligen pockat på. Livrädd för att agera på allt som väcker intresse och därmed riskera att återigen släcka lusten helt. Jag behandlar pirret som en skygg fågel som kanske vågar komma närmre om jag sitter stilla och väntar med öppna handflator.

Om det hjälpt?

Nattviol, teveronika, häckvicker, baldersbrå, hampdån, getpors, strandranunkel och våtarv.

Åtta ängsblommor jag en gång inte kunde namnet på

6 mars, 2022

Jag är gäst i den här veckans avsnitt av Maratonpodden med Petra Månström! Så otroligt roligt att få vara inbjuden och prata om några av de saker jag sällan annars får prata om i intervjuer – nämligen träning och min syn på hälsa. Jag har så många tankar på detta område och det var så fint att få bli intervjuad av Petra som gjort sin research och ställde relevanta frågor. Hon gav mig till och med en idé på en bok jag kanske borde skriva men aldrig tänkt tanken på.

Lyssnar gör ni där poddar finns. Eller här nedan

Älskar att gästa poddar förresten! Bjud in mig till fler, vettja!

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.