Man kan ibland undra vad trÀningen egentligen ger. AlltsÄ spelar ett eller annat trÀningspass verkligen sÄ himla stor roll? HÀr stÄr jag och drar i en skivstÄng och gör marklyft som en annan idiot. Men vad ger det egentligen? Det Àr ju inte sÄ upphetsande siffror pÄ viktplattorna och i perioder kÀnns det som att jag stÄr helt stilla i utvecklingen.

Men sĂ„ provade jag att lĂ€gga samman allt jag tog i marklyft pĂ„ mitt senaste pass. Vad blev det dĂ„? Jo det blev 2766 kilo i marklyft, det. Per pass. Pass som jag kör en gĂ„ng i vecka – men ibland tvĂ„. För en enda av alla övningar jag gör. SĂ€g sedan att jag gör det i snitt 3 gĂ„nger i mĂ„naden under ett Ă„r (dĂ„ har jag rĂ€knat bort semestrar, sjukdom och andra anledningar till att pass inte blir av). Det blir 99 432 kilo pĂ„ ett Ă„r. NĂ€rmare hundra ton. Och dĂ„ har jag inte tagit höjd för att jag vid regelbunden trĂ€ning faktiskt ökar vikterna jag lyfter med tiden.

TĂ€nk att min kropp utsĂ€tts för detta? Inte konstigt att den inte kan stĂ„ emot framstegen pĂ„ sikt. Det tar lite tid med styrketrĂ€ning – men efter att ha lyft hundra ton har rumpan inget annat val Ă€n att klĂ€ttra högre upp. Man fĂ„r spĂ€nst i stegen till slut. Ryggen blir rakare och sĂ„nt som förut var tungt och besvĂ€rligt kĂ€nns inte lĂ€ngre lika jobbigt.

NÀr man kÀnner sig oimponerad av sig sjÀlv och sin trÀning kan man ju pröva att addera ihop det man gör under en lite lÀngre period. Funkar lika bra med antal cyklade mil till jobbet som antal lÀnder man promenerat sig igenom efter ett halvÄr av stegrÀknande. Och det funkar sÄklart Àven med smÄ insatser. SmÄ förÀndrade mikrovanor som pÄ tid adderar ihop till nÄgot mycket, mycket större! Av att alltid ta trapporna istÀllet för hissen upp till jobbet bestiger man till slut Mount Everest.