Att bli förälder handlar jättemycket om att lära sig skjuta upp egna behov för att göra sin plikt och ta hand om någon annans. Man måste ignorera sin egen hunger för att först mata barnet som är ännu hungrigare. Man måste uthärda trötthet för att ta hand om en nattvaken unge med växtvärk. Och ofta får man inte ens gå på toaletten när man som mest behöver det. Allt det här är förvisso karaktärsdanande, men man blir också sämre på att höra kroppens signaler och varningstecken.

För den som är utmattad handlar rehabiliteringen väldigt mycket om att återuppta kontakten med kroppens signaler. Börja lära sig lyssna på vad som sägs och förstå signalerna. Inse att huvudvärk visserligen kan lindras med en ipren men kanske hellre kan förebyggas genom en stunds vila. Och att om man känner sig rastlös kan det vara ett tecken på att man behöver vila – inte aktivera sig.

Men sedan kommer nästa steg i tillfrisknandet och det är ännu svårare. För det handlar om att inte överlyssna på kroppens signaler. Tänk efter för mycket och låta minsta motvilja styra ens liv. För då hamnar man i det andra diket. Vi människor är ju lata och bekväma till vår natur och låter man de känslorna bestämma allting så blir livet till slut väldigt inkrökt och litet. Jag har skrivit mer om det här.

Man måste öva sig på att förstå skillnaden i känslor. Känner jag ovilja för att jag verkligen är för trött och behöver vila? Eller känner jag bara den ovilja som är en del av att vara människa – och som kommer lindras så fort jag sätter igång?

De bästa helgerna är inte de som helt saknar planer och krav. Där jag kan ligga i sängen hela dagen och sluka en teveserie. Jag kan ofta tro att det är det – särskilt när jag är extremt trött. Men i själva verket räcker det om jag får någon sådan timme här och var på helgen. För annars blir det blir snabbt för mycket av det goda och då börjar jag istället må sämre. Jag är ju en person som mår bäst när jag är aktiv, även om jag nästan alltid känner ett initialt motstånd till att vara det.

När jag analyserar vilka helger som verkligen fyller på kropp och själ är detta viktiga beståndsdelar

  • Att ha någon slags social interaktion utöver familjen – men gärna med familjen. Kompisar på middag, släkting på några timmars besök eller spontanfika hos grannarna.
  • Att ta tag i något i hemmet jag inte hinner med i vardagen. Sortera badrumsskåpet, spika upp en tavla, få upp en rullgardin som ramlat ner. Då känner jag att jag kommer framåt.
  • Vara utomhus och röra på mig. Åka skridskor, räfsa löv, olja en altan eller ta en sparktur.
  • Ligga och läsa dagtid. 1-2 timmar varje helg är en lyx som räcker långt.
  • Gå till kyrkan. Både skönt att ta mig tid för det andliga – men också göra något meningsfullt socialt på en nivå som inte dränerar mig.
  • Laga eller baka något extra gott
  • Åtminstone en av kvällarna krypa ihop tätt i soffan med de jag älskar. Plus en skål med godis.

Att ligga helt stilla i en säng hela helgen – det är en rest från när jag var akut utmattad. Men det gjorde mig inte piggare, det var bara för att jag inte klarade något annat. Och när jag tänker tillbaka på åren innan jag fick barn och ofta spenderade lediga dagar i sängen. Då ser jag att det faktiskt var ganska dåligt för mig. Att dega överdrivna mängder gav bara fritt spelrum för min ångest. Jag mår bäst av att överkomma det initiala motståndet och faktiskt göra någonting.