Att bli förälder handlar jättemycket om att lära sig skjuta upp egna behov för att göra sin plikt och ta hand om någon annans. Man måste ignorera sin egen hunger för att först mata barnet som är ännu hungrigare. Man måste uthärda trötthet för att ta hand om en nattvaken unge med växtvärk. Och ofta får man inte ens gå på toaletten när man som mest behöver det. Allt det här är förvisso karaktärsdanande, men man blir också sämre på att höra kroppens signaler och varningstecken.
För den som är utmattad handlar rehabiliteringen väldigt mycket om att återuppta kontakten med kroppens signaler. Börja lära sig lyssna på vad som sägs och förstå signalerna. Inse att huvudvärk visserligen kan lindras med en ipren men kanske hellre kan förebyggas genom en stunds vila. Och att om man känner sig rastlös kan det vara ett tecken på att man behöver vila – inte aktivera sig.
Men sedan kommer nästa steg i tillfrisknandet och det är ännu svårare. För det handlar om att inte överlyssna på kroppens signaler. Tänk efter för mycket och låta minsta motvilja styra ens liv. För då hamnar man i det andra diket. Vi människor är ju lata och bekväma till vår natur och låter man de känslorna bestämma allting så blir livet till slut väldigt inkrökt och litet. Jag har skrivit mer om det här.
Man måste öva sig på att förstå skillnaden i känslor. Känner jag ovilja för att jag verkligen är för trött och behöver vila? Eller känner jag bara den ovilja som är en del av att vara människa – och som kommer lindras så fort jag sätter igång?
De bästa helgerna är inte de som helt saknar planer och krav. Där jag kan ligga i sängen hela dagen och sluka en teveserie. Jag kan ofta tro att det är det – särskilt när jag är extremt trött. Men i själva verket räcker det om jag får någon sådan timme här och var på helgen. För annars blir det blir snabbt för mycket av det goda och då börjar jag istället må sämre. Jag är ju en person som mår bäst när jag är aktiv, även om jag nästan alltid känner ett initialt motstånd till att vara det.
När jag analyserar vilka helger som verkligen fyller på kropp och själ är detta viktiga beståndsdelar
- Att ha någon slags social interaktion utöver familjen – men gärna med familjen. Kompisar på middag, släkting på några timmars besök eller spontanfika hos grannarna.
- Att ta tag i något i hemmet jag inte hinner med i vardagen. Sortera badrumsskåpet, spika upp en tavla, få upp en rullgardin som ramlat ner. Då känner jag att jag kommer framåt.
- Vara utomhus och röra på mig. Åka skridskor, räfsa löv, olja en altan eller ta en sparktur.
- Ligga och läsa dagtid. 1-2 timmar varje helg är en lyx som räcker långt.
- Gå till kyrkan. Både skönt att ta mig tid för det andliga – men också göra något meningsfullt socialt på en nivå som inte dränerar mig.
- Laga eller baka något extra gott
- Åtminstone en av kvällarna krypa ihop tätt i soffan med de jag älskar. Plus en skål med godis.
Att ligga helt stilla i en säng hela helgen – det är en rest från när jag var akut utmattad. Men det gjorde mig inte piggare, det var bara för att jag inte klarade något annat. Och när jag tänker tillbaka på åren innan jag fick barn och ofta spenderade lediga dagar i sängen. Då ser jag att det faktiskt var ganska dåligt för mig. Att dega överdrivna mängder gav bara fritt spelrum för min ångest. Jag mår bäst av att överkomma det initiala motståndet och faktiskt göra någonting.
49 svar
Svår balansgång det där. När jag var utmattad fick jag höra att börja tänka på mig själv och vad JAG vill. Säga ”nej, jag vill inte” till typ allt. Men om man gör det hela tiden blir man ju en fullständigt odräglig person. Sen fattar jag ju att många (mig själv inkluderad) blir utmattade just av den anledningen att de vill prestera eller vara andra till lags under för lång tid utan att sätta gränser.
Men som du säger, skulle man bara lyssna på ”jag vill” hela tiden så skulle ju ingenting bli gjort. Vill jag borsta tänderna? näää… Träna? näää… Gå till jobbet? näh.
Lagom är väl bäst, hur tråkigt det än låter. 🙂
Haha, usch ja! Konstaterar ofta besviket att lagom tydligen är bäst i allt. Lagom träning, lagom vila, lagom jobb, lagom mat. Det är ju mycket mer spännande att hoppa på extremerna i livet 😉
Kanonbra skrivet helt enkelt!
Bra inlägg! Upplever att vi idag talar så mycket om att vara lyhörda för våra egna (och barnens) känslor att vi ganska ofta behöver köra över våra egna känslor, av motstånd, oro eller vagt obehag, för att faktiskt må bra i längden.
Att allt arbete paketeras som någon typ av problem, och motsats till fritid, är skevt på något vis. Tycker det är befriande att du kan bejaka din känsla av att vilja komma framåt, istället för att problematisera den.
Klok, klokere, klokest! Takk Clara.
Da jeg var på mitt dårligste, gruet jeg meg som en hund til helg, det ga meg
masse angst, fordi det var så krevende å ha barna/familien tett. Jeg ville jo bare være i fred. (Dette kom jo i tillegg til at vi hadde mer hjemmeskole og karantener i Norge enn i Sverige gjennom hele covid-perioden, slik jeg har forstått det.)
Jeg er så takknemlig for at jeg nå er tilbake der at jeg stort sett gleder meg til helg og ferie og at helgene bare er ”vanlig” krevende med tre barn, aktiviteter, full fart. Det er et friskhetstegn! Jeg kjenner igjen beskrivelsen av hva de gjerne må inneholde. Og kveldene tett i sofaen med de jeg elsker.
Intressant att både du och Flora skriver om ”sängdagar”. Jag har precis kommit till insikt (tog bara 31 år) om att när jag är trött så är det sällan en längre vila jag behöver, så länge jag sover gott om nätterna. Jag blir oftast piggare av att gå och träna eller gå en promenad. Sen tar jag gärna en kvart på soffan då och då men viktigt är då också att vila utan telefonen för annars får inte hjärnan vila och den behöver det lika mycket som kroppen.
Jag vill gärna sova en extra timme på morgonen om det går, men annars får jag typ obehagskänslor att stanna i sängen, som att man är sjuk eller så. Bästa avkopplingen är lång frukost med flera koppar kaffe, och därefter en heldag i trädgården. Och mysigt att ha gäster på typ grillmiddag!
Jaaaa trädgård!! 💚 Tänk, heldagar i flow, med inslag av ”oj, har jag inte ätit?” 😄 och kroppen tackar för ständig rörelse på ett skonsamt vis, ehh undantag ryggen kanske efter att ha varit böjd som en märla lite mer än nyttigt.. men, smällar man får ta.
Åh, stor igenkänning på det där! Det som slår mig när jag läste det är att samma sak gäller tonåringar. Märker hur viktigt träningen är för just mående. Det ger ett avbrott från funderandet och en chans att träffa träningskompisana som inte går i samma skola. De tonåringar i bekantskapskretsen som mår sämst är de som inte tränar något eller spelar något instrument utanför skolan. Men samtidigt är just balansen viktigt. Har lärt mig att ett av våra barn behöver mer återhämtningstid att bara vara efter vissa sociala sammanhang. Tänker att just det här med balans mellan vila och aktiviteter är något som borde tas upp i skolan.
Håller jättemycket med dig om allt du skriver men vill påminna om att skolan är till för bildning. Att lära sig leva, balansera, hitta sig själv, relationer mm lär man sig i samspel med sina kära. Jag reagerar på detta då det inte finns någon hejd på hur ofta folk slentrianmässigt tycker att skolan ska lära ut allt från emotionell kompetens till hur man deklarerar till det viktiga med just ens egen favoritbok. Det är helt enkelt inte möjligt och enligt mig inte heller önskvärt. Hoppas min ton inte är för hård nu, menar inget otrevligt alls.
Ingen fara V, jag uppskattar diskussionen. Håller både med och inte. Å ena sidan förstår jag om lärare är utleda på att allt möjligt ska tryckas in som skolans uppgift. Tycker själv att tex Hemkunskapen kanske inte borde behöva nörda ner sig i detalj i olika lagrum men att å andra sidan en viss konsumentkunskap hör till allmänbildningen. Eller att det kanske inte är skolans uppgift att påpeka att barn som börjat komma in i puberteten nu behöver tänka på att duscha oftare och sköta hygienen på ett annat sätt för att inte lukta svett. Å andra sidan tänker jag att det kanske hjälper något barn vars föräldrar brister där. Om ämnet ”idrott och hälsa” kan ha med några ord om just vikten av att hushålla med din ork för ett hållbart liv så tycker jag det är lika viktigt som konsumentkunskap eftersom så många unga blir utbrända. Sen håller jag helt med om att föräldrar, jag själv inkluderad har ett stort ansvar att finnas där och lotsa barn/tonåringarna genom uppväxten. Men att samtidigt är det bra om de barn som inte får det här hemifrån kan få lite hjälp av skolan.
Jag är lärare på högstadiet. Det går inte en dag utan att jag och mina elever pratar om hur man skapar balans i sitt liv.
Så här står det i ämnets syfte, Idrott och hälsa för grundskolan: ”Eleverna ska genom undervisningen ges förutsättningar att utveckla goda levnadsvanor i syfte att kunna påverka sin hälsa genom livet.” Där kan man ju tänka in det du skrev om: att hitta balans.
Till både V och Elina vill jag säga Tack för er reflekterande konversation. I respektfull ton. Som f.d. lärare (nu pensionerad) vill jag bara samtycka med V och stöna över Alla varierade och specifika krav på Skolan som uttrycks av föräldrar, media, samhälle. SAMTIDIGT tycker jag att dina åsikter/påpekanden Elina äger sin giltighet de också. Inget är svart/vitt.
Ett givande kommentarsfält ; alla inlägg. Tack!
Jag förstår frustrationen hos lärarna. Samtidigt, det här är saker som tidigare generationer aldrig lärt sig, och då är det svårt att lära ut till sina egna barn. För 70 år sedan var det inte på samma sätt aktuellt att fundera över egen ork, det var krig, svält och så vidare. Man måste bara överleva. Inte heller fanns det kunskap om känsloreglering, barnuppfostran (det som man idag menar med barnuppfostran) osv. Det har kommit enorma mängder med kunskap gällande mental hälsa senaste åren, och alla föräldrar har inte möjlighet att söka upp och ta till sig den kunskapen nu, mitt i ett hektiskt liv med barn. Också saker som näringslära, motion osv kan man kanske anta att föräldrar uppvuxna i Sverige kan dela med sig till sina barn, men familjer som flytt krig, levt i flyktingläger och aldrig gått i skola har också rätt till den här informationen för att kunna skapa sig ett bra liv. Att sätta för stort ansvar på familjerna att utbilda sina egna barn ökar segregeringen i Sverige, något som i dagsläget inte är önskvärt.
Ett av de viktigaste uppdragen i svensk skola är ju att vara kompensatorisk, så att det inte hänger på vem som råkade sätta dig till världen. Tyvärr lämnas lärare och rektorer att trolla med knäna, varenda dag, medan klyftorna ökar. Att rusta våra ungdomar för livets utmaningar är en av de viktigaste uppdragen jag har som lärare.
Åh, det var ordet kompensatorisk jag satt och funderade på tidigare och inte kom på. Instämmer!
Du har så rätt, som vanligt, och jag kunde inte hålla med mer. Jag var själv utmattad 2018 – och resan tillbaka har varit så lång. Ändå skulle jag inte vilja korta den, det är ju så jag har kommit dit, och blivit den jag är i dag🙏Någon som varit utmattad sa ”jag strävar inte efter att komma tillbaka där jag var innan utmattningen – för det var ju inte bra. Jag strävar efter NYTT”.
Jag blev tvungen att skaffa mig en ny tillvaro efter utmattningen, och vilken välsignelse det är🙏Ett liv där jag nu orkar göra igen, för jag älskar att vara aktiv – men också får vila, meditera och ha egentid som jag nu förstår inte är lyx om jag hinner – utan nödvändigt för att jag ska fungera.
Ett plus i kanten för att göra det där lilla extra under helgen, det kan vara både att träffa en vän eller rensa bokhyllan, det ger en extra energi hela veckan.
Tack för alla dina smarta, varierande och kreativa inlägg😍
Jag är förundrad över hur ofta jag just har funderat på det du skriver om, och verkar tänka lika, men det finns ju en orsak att jag just läser din blogg. Skillnaden är ju att du får ner orden så perfekt att jag ofta läser upp dina inlägg när jag vill förklara något för nån hur jag menar. Jag är otroligt dålig på att förklara mig. Både i prat och text. Detta meddelande tog ca 30 minuter att skriva.
Är också förundrad över att så otroligt många kvinnor blir utmattade, tycker det har eskalerat efter pandemin, särskilt inom vården. Tack Clara för ännu ett ”mitt i prick” inlägg! Ha en bra vecka, hoppas ni har sol där på andra sidan viken, här är det molnigt och snart plusgrader.
Tack! Vilket vansinnigt fint beröm. Blir jätteglad. Jag vänder och vrider och försöker skriva om dessa ämnen ur en massa olika perspektiv. Kanske är det tjatigt för den som aldrig varit utmttad eller stressad (men vem har inte varit det?) och jag blir jätteglad att du upplever det så här. Ofta skriver jag det faktiskt som ett sätt att formulera och slå fast det för mig själv också. För att inte glömma bort insikten.
Stor kram!
Kan inte vara tjatigt. Om man själv inte varit utmattad så har man någon släkting eller arbetskamrat som är eller varit där. Är tyvärr så vanligt idag.
Bra skrivet!!
Flora Wiström skrev om ”bed days” i sin blogg i går, och jag tenderar nog ändå att luta mer åt hennes förhållningssätt.
Jag älskar att få spendera en hel dag i sängen, och att varva läsning av bok/tidning med en podd, en serie eller youtube och sömn.
Hade visserligen inte kunnat ägna mig åt detta varje helg, men minst en sängdag i månaden blir det allt.
Jag har dock inga barn, och både jag och sambon har ett stort behov av egentid, så det är inga problem alls att få till det.
För mig faller det sig naturligt att vilja göra saker. Just nu kan jag inte det utan spenderar 85% av min fritid i sängen. Det är övergående på lite längre sikt, men i och med att jag haft sådana här ofrivilliga perioder förut, så tror jag att jag har lite starkare frihetstörst och lust o göra saker än de flesta o svårt o förstå personers lust till att ligga i sängen en hel dag. Däremot så hindrar det def mig från hushållsarbete, som jag absolut inte vill göra under min ”fritid”, hur bra det än är för mig.
En viktig person i mitt liv gav mig tipset att börja fundera över de värderingar som jag vill leva efter i mitt liv. För när motivationen tryter eller man känner sig vilse i livet eller i något beslut man måste ta så är det mycket lättare att falla tillbaka på sina värderingar och låta dem vägleda en fram än de känslor man har just för stunden. Så istället för att lyssna på latmasken i mig som inte ”orkar träna” så är det den långsiktiga värderingen om att jag vill vara en tränande och stark person som får styra och som gör att jag tar mig till gymmet.
Eller när jag känner att jag inte har ”tid, råd, lust” att boka in en resa och hälsa på en kompis flera timmar bort, då går jag tillbaka till mina värderingar igen och ser att jag ju faktiskt tycker att det är viktigt med nära relationer. Så då bokar jag ändå en resa även om jag där och då kan känna ett visst motstånd.
Eller när personer i min närhet stör sig på att jag inte vill boka upp hela min sommarledighet månader i förväg, då kan jag landa i mitt val att låta någon/några veckor vara öppna in i det sista, för det är så jag gillar att ha det. Istället för tidigare när jag sköt på svaret om att hitta på något och jag uppfattades som obeslutsam fast jag egentligen bara ville vara flexibel samtidigt som jag inte ville göra någon besviken.
En sak jag har lärt mig om när man ska lyssna och inte lyssna på sig själv är att förstå vad det är för sorts motstånd man känner. Är det seghet och bekvämhet så kan det vara bra att tvinga iväg sig på tex sociala grejer trots att det känns jobbigt först. Men är det irritation, då brukar det vara ett tecken på att man pressas förbi sina egna gränser.
Nu är jag lite i en annan sits, jag är inte utbränd utan har en funktionsnedsättande kronisk sjukdom ME som Glr att jag inte orkar delta i livet utan behöver vila och ranka energi.
Men jag kände en AHAupplevelse när jag läste detta blogginlägg 🤩
Tack 🙏🏻
Jag drömmer om ett bättre mående, att vara mer social och kunna umgås utan att bli fullständigt uttröttad och dränerad på energi.
Att tillbringa livet i sängen, soffan är inte ett liv.
Så jag tar åt mig Dina kloka ord.
❣️❣️❣️
nalta_norrland_ på Instagram
Förlåt alla stavfel ☺️
Glr = gör
ranka energi = tanka energi
Skyller på hjärntrötthet.
Kram & styrka till dig ❤ @åsa
Många kloka ord.
Tänker på att den bästa vilan inte är att hela tiden vila på samma sätt. Och på samma sätt är det nog ofta med allt mående. En bra sammansättning av olika saker som vi mår bra av ger det allra bästa måendet.
Men vad är lagom mycket av olika saker? Och vilka saker? Känns som att din lista är något på spåren.
Tack för att du utmanar tankarna och i förlängningen förståelsen för oss själva🙏
Ja, så tydligt att det för de flesta inte är bra med för mycket ostrukturerad fritid. Man behöver arbeta (utföra sysslor) för att kunna njuta av fritid. Och sysselsätta sig som motvikt till att övertänka/älta. Tycker det blir tydligt hos en del influensers som helt klart är understimulerade/inte upplever att de bidrar eller skapar nytta att deras hjärnspöken får för mkt airtime.
Väldigt kloka tankar, håller med. Samtidigt är det kanske som den gamla devisen att livet måste levas framlänges men förstås baklänges. Vissa saker lär man sig bara genom livserfarenhet och man måste få göra misstag för att växa som människa 😊
Åh jag håller med. Är ledig ensam med barnen på många lov och alltid tänker jag ”Vad skönt att bara få skrota hemma i pyjamas hela dagen”. Sen blir alla rastlösa, gnälliga och bråkiga. När vi ser till att komma ut på en utflykt, gå till skogen, ett museum eller liknande så mår alla så mycket bättre. Det behöver inte vara avancerat men det måste ske utanför huset.
Så välformulerat, tänkvärt, ärligt och bjussigt. Tack för fint inlägg!
Inlägg som dessa finns kvar och med under lång tid.
Jag skriver vad kloka Sara Rönne skrev för ett tag sedan ”Jag älskar att skrota runt och göra ingenting, men jag blir inte lyckligare av det.”
Så är det för mig också. Jag skrotar gärna runt några timmar på helgen, men mer än så ger mig bara skav. Och det gör mig inte piggare, gladare eller lyckligare.
https://www.sararonne.se/2024/01/mitt-ledord-for-2024/
Är det inte lite skrämmande att så många inte tål tystnad och stillhet, utan drabbas av stark ångest så fort de inte är upptagna av arbete och sociala kontakter, eller distraktion i form av underhållning? Jag själv inkluderad. Vad är det i ens hjärna som slutat fungera? Fantasiförmåga? Dagdrömmeri? Eller är vi bara helt förstörda av vårt kapitalistiska prestationssamhälle? Vi måste inte fixa hela tiden. Inte oss själva, inte våra hem, inte våra relationer. Det är okej som det är, så länge det inte är åt helvete. Tror, och hoppas jag. Jag vill verkligen dega mer i mitt liv!
Varför är tystad synonymt med att dega för dig? Mycket degande sker ju framför en skärm. Men tystnad kan också upplevas i en fullsatt kyrka eller när man susar fram på skridskorna. Det är inte så svartvitt
Jo, jag vet, och skriver det, underhållning kan läsas som skärm. Visst kan tystnad upplevas på skridskor eller i kyrkan, men är det vanligt att träna ensam och i så fall utan lurar med podd eller musik? Och en fullsatt kyrka är väl knappast tyst? Jag kritiserar ingen, i så fall i lika hög grad mig själv som någon annan. Frågar mig bara varför vi alltid måste fixa och dona. Om det är det man vill – för all del: kör. Men vill man det inte så är det inget som gör en till en sämre människa. Eller? Kanske är man en sämre människa, och kanske är det okej att man är det?
Jag tänker att tystad inte behöver vara så bokstavlig. Att det ska vara knäpptyst i rummet nödvändigtvis. Det handlar om en inre tystnad och frid. Och den kan absolut upplevas i ensamhet i soffan men lika gärna under en gudstjänst eller en skidtur genom skogen
Jag tror jag förstår vad du menar. Jag har stort behov av reflexion och dagdrömmeri. Får jag inte tillräckligt med ensam stillhet fungerar jag sämre. Jag tror att många flyr eftertänksamhet och söker distraktion när omvärldens krav blir orimliga.
Det stavas reflektion!
Ja, attans! såg det när jag skickat!😵💫
Ja det var något sådant jag började tänka kring när jag läste Claras text. Svårt att formulera sig utan att bli missförstådd. Jag försöker mest att själv reflektera över mitt eget behov av att sysselsätta mig hela tiden, fastän jag vet att jag ofta mår som bäst när jag lämnar utrymme för planlöst runthängande där tankarna inte behöver problemlösa. Och så tänker jag att kanske någon mer känner samma?
Du skriver: ”ta mig tid för det andliga”. Även till vardags är det skönt att fylla på annars blir man ju svältfödd. Det är ungefär som att avstå mat vissa dagar. Det mår man inte bra av. Har du några minuter över så lyssna gärna på
https://www.youtube.com/watch?v=MXUL7bAGzio
Usch Clara, du är frustrerande klok! Ett så rysligt bra blogginlägg! Jag tror att jag kopierar din ”helglista” rakt av 🙂 Tack! <3
PS. Tappade bort din blogg i december, blev nog lite mätt av alla adventskalenderinlägg, men insåg (med panik!) härom dagen att jag ju hade missat Bertils födelsedag! Jag har följt din blogg sedan inlägget då du berättade att ni väntade honom och det kändes hemskt att ha missat hans födelsedag för första gången någonsin. Rätt knasigt egentligen, men nu är jag tillbaka och kan inte förstå varför jag inte kom tillbaka tidigare.
Kanske är det så att man ibland måste ta en paus från alla intryck som tränger sig på utifrån för att ta hand om tankar och känslor som kommer inifrån en själv. Jag känner ofta att jag måste vara helt ensam en dag eller helg för att komma ifatt mig själv.
Jag tror på att göra saker långsamt! Hur mycket man gör och hur långsamt får man ju själv känna men att inte stressa utan ta det lugnt även om jag gör nått. Det mår i alla fall jag bra av. Ingen stress utan avslappning i det vardagliga..
Klok som en nok
Bok