2021 kom WHO med nya rekommendationer för rörelse och stillasittande, baserat på den senaste samlade forskningen och evidensen. Riktlinjer som också Folkhälsomyndigheten förespråkar. 2021 var jag ett år in i min hälsoresa och tyckte mig vara på god väg. Då läste Jakob råden högt för mig och jag minns att jag typ blev både kränkt och förbannad (på honom stackarn!). För det han berättade var ju helt orimligt. VEM hade ens möjlighet att leva upp till dessa råd?!
Känner du till dem?
WHOs rekommendationer för vuxna
18–64 år
Regelbunden fysisk aktivitet
Alla vuxna bör vara fysiskt aktiva under veckan, både vardagar och helger.
Minska stillasittande
Vuxna bör begränsa den tid som de tillbringar med att sitta stilla. Långa perioder av stillasittande bör brytas av och ersättas med någon form av fysisk aktivitet.
Pulshöjande fysisk aktivitet i minst 150 – 300 minuter per vecka
Vuxna bör varje vecka vara fysiskt aktiva på måttlig intensitet i minst 150–300 minuter eller minst 75–150 minuter av fysisk aktivitet på hög intensitet, eller en likvärdig kombination av måttlig och hög intensitet. Fysisk aktivitet på måttlig intensitet ger en ökad puls och andning, medan hög intensitet ger en markant ökning av puls och andning.
Mer fysisk aktivitet
Ytterligare hälsoeffekter kan uppnås med ökad mängd fysisk aktivitet. Per vecka gäller det alltså än 300 minuter på måttlig intensitet, eller mer än 150 minuter av fysisk aktivitet på hög intensitet, eller en likvärdig kombination av måttlig- och högintensiv aktivitet i veckan.
Ökad mängd fysisk aktivitet på måttlig och hög intensitet minskar även de negativa hälsoeffekterna av långvarigt stillasittande.
Muskelstärkande fysisk aktivitet minst två dagar i veckan
Vuxna bör också ägna sig åt muskelstärkande aktiviteter på måttlig eller hög intensitet under minst två dagar i veckan. Aktiviteterna bör involvera kroppens alla större muskelgrupper.
2021 kändes detta alltså som ett hån mot mig personligen. Jag kämpade så hårt men var ändå inte i närheten av att leva upp till rekommendationerna. Men tre år senare så är det här ungefär hur jag tränar i min vardag. Två styrkepass i veckan av kroppens alla större muskelgrupper. Pulshöjande aktiviteter på måttlig eller hög intensitet i mellan 150 – 300 minuter i veckan. Ibland mer fokus på raska promenader, ibland på cykling, löpning eller längdskidor. Inga konstigheter och faktiskt inte jättesvårt att klara av när jag väl är inne i rutinen. På min pulsklocka ser jag att jag når upp till målet nästan varje vecka.
Jag får ibland höra här på bloggen att jag överdriver med träningen, att det är osunt och att jag hetsar och håller på. Då tänker jag på att jag ändå bara är en glad motionär. Jag tränar inte på någon särskilt hög nivå. Jag är liksom ingen superfit träningsinfluencer eller elitidrottare som optimerar sin hälsa i varje beståndsdel. Och ÄNDÅ betraktas det jag gör av vissa som både provocerande och osunt. Det tycker jag visar på hur långt avståndet är mellan hur vi lever idag – och hur vi borde leva för hälsans skull. Och när jag påtalar det här med WHOs rekommendationer så märker jag att det är ny och främmande information för många. Man känner helt enkelt inte till det och blir lika förnärmad som jag blev en gång i tiden.
Min önskan med att skriva om träningen är alltså inte att malla mig utan att ingjuta lite hopp i alla som står inför samma utmaning som jag själv gjorde för fyra år sedan. När jag började styrketräna och inte kunde göra utfallssteg utan att använda en käpp som stöd – och blev helt slut av att göra knäböj med enbart kroppen som vikt. Det går att förändra och det är aldrig för sent att börja!
På Folkhälsomyndigheten kan du också läsa råden om rörelse och motion för barn och unga, gravida och äldre över 65.
101 svar
Du inspirerar mig till mer rörelse på en sund nivå. Fortsätt skriva om träning!!
Jag visste råden. Jag är av den åsikten av vi generellt rör på oss för lite. Nu när jag kommit igång med fotbollsdömandet igen efter vinteruppehållet når jag definitivt målen vad gäller flåset. Däremot så behöver jag få in mer styrketräning och det är jag väldigt väl medveten om. Känner i varje cell av kroppen att jag inte mår bra av bristen på styrketräning. Får jag in min pilatesträning två dagar i veckan så kan jag sätta check på det med. Rätt utförd är pilates riktigt jobbig träning och inget som ska underskattas. Som pilatesinstruktör vet jag hur jobbiga de mest enkla rörelser kan bli…
Ny information för mig, men väldigt rimlig! Ett av mina mål i år är att vara (eller just nu arbetar jag mot att bli) kroppsglad, med allt vad det innebär, och fysisk aktivitet är givetvis en del av det. Att ha något att sikta mot är aldrig fel och jag ligger nog närmare 300 goa minuter med styrkepass och promenader ute i naturen 💪🏻🦵🏻🏋🏻♀️🌭 (lade till en korv i bröd för att det är gött!)
Skulle ju även lägga till att du är en peppig inspiratör till rörelse! Så.
Bra råd och förmodligen rätt rimliga för de flesta.
Men jag tänker på barnfamiljer som kanske varje kväll kör till olika aktiviteter eller själva är tränare i sina barns olika idrotter. Eller den ensamstående föräldern. Är inte lätt att prioritera sig själv då. Barnen går först.
Men den tiden kommer när barnen har vuxit upp.
Ja, så är det verkligen! Man hinner inte allt. Men jag kan också ifrågasätta det rättvisa i att barnen ska träna flera gånger i veckan så att de vuxna i familjen ALDRIG får möjlighet att träna. Föräldrars hälsa är också viktig – inte minst för barnens skull!
En kompis, man och tonårspappa, berättade just att han börjat med judo. Hurdå? Jo, han blev helt enkelt inbjuden att träna i gruppen hans femtonåring började i. Så nu är han också med, i stället för att sitta i bilen och vänta.
Även om det förstås inte alltid fungerar så är det ju massor av barn- och ungdomsidrott som skulle kunna erbjuda föräldrarna att vara med på ett hörn! Ibland mer med tonvikt på ”vara med”, ibland mer ”på ett hörn”. Liksom det ibland finns ett lekrum på gym kunde man göra en insats för att det skulle finnas föräldraträningsmöjligheter.
Så är det förvisso, men kanske kan man ta cykeln ibland istället för bilen? Jag ser också många föräldrar som sitter och väntar på att barnen ska träna klart, vissa sitter hela timmen, då kan man ju ändå få in mer rörelse, en promenad kanske? Löpning? Och vill man inte lämna lokalen kan man ju göra lite övningar med egen kroppsvikt så har man fått in ett styrketräningspass!
Jag brukade gå 8 km när sonen hade sin fotbollsträning. Perfekt!
Ett styrkepass på 15 minuter hinner man på morgonen eller på kvällen om man vill. Köp en kettleball och hantlar.
Jag tror att alla har tiden om man vill!
I mitt barns kampsports klubb erbjuds alla föräldrar tillgång till gymmet under tiden barnen tränar. Man får betala medlemsavgift bara, men det är ju en liten summa i sammanhanget. Väldigt tacksam för detta!
Wow så bra! Det borde finnas på fler ställen.
Jag har oftast passat på att ta promenader när ungarna har tränat. Ibland har jag i stället tagit en välbehövlig tupplur i solen på nån fotbollsläktare – även det nödvändig återhämtning ibland:) Det är en bra princip att försöka se barmens träningstid som egentid för en själv, om man nu ändå ska hänga med.
Håller med, gör samma. Simmar själv när sonen har simskola, tar en löprunda runt planen när dottern har fotbollsträning och när hon har dans brukar jag ta med mig en bok där jag sitter utanför och väntar. Perfekt återhämtning
För mig har det blivit tvärtom, jag tränar alltid när barnen gör det. Gymmar när dom har scouter, springer när dom har fotboll. Det blir på rutin då. Mycket svårare att få till träning när det ska ske på mitt initiativ
Jag tycker det är problematiskt om allt för många ser barnens träningstid som ensamtid för föräldrarna. Jag förstår att dans och scouter kanske inte kräver någon ledarinsats av föräldrarna, men många lagidrotter gör det. Jag stiger upp 07.00 varje söndag för att vara handbollstränare åt 40 barn varav ett är mitt. Min man är tränare i andra barnets fotbollslag, med två-tre träningar + match varje vecka. Jag är frilans och kan träna på dagtid, tex på lunchen, men min man får verkligen pussla för att få in träning i livet med jobb och alla dessa fotbollsträningar.
Vad är det du anser som problematiskt? Det är jättebra att det är föräldrar som engagerar sig som tränare, men på ett lag på 20 barn är det kanske tre tränare, resten av barnens föräldrar kan ju göra vad de önskar medan barnen tränar. Eller är din poäng att fler borde vara aktiva som tränare istället för att fokusera på egen träning under samma tid?
Det är inte ”jättebra” att föräldrar engagerar sig – det är helt avgörande för att föreningslivet ska fungera och barnen ska få träna, utvecklas, spela cup, vinna, förlora, röra på sig. Självklart kan inte alla vara tränare, och alla bör inte heller vara det, det var därför jag skrev att det är en risk när FÖR MÅNGA ser barnens aktivitet som en chans till egentid. Det kanske ser annorlunda ut i andra klubbar, men där vi är aktiva är det inte så att föräldrar står i kö för att få vara tränare. Vi skulle ofta behöva en person som kanske kan hjälpa till genom att stå i mål eller samla in bollar, men ganska många sitter då och kollar ner i mobilen, pratar med grannen eller är ute och springer. Brukar alltid lösa sig till slut såklart men det är en oroande tendens, tycker jag, att man inte ens är villig att stå i mål för några sjuåringar eftersom det är ens ”egentid”.
Mitt barn går på bamsegympa. 2 föräldrar är ledare. 20 st sitter i omklädningsrummet och surfar. Typ 2 st tar en promenad/ joggingtur. Uppenbarligen pratar vi om att man kan byta surfandet mot en promenad, inte ledarskapet.
Bra påminnelse om hur viktigt det är med rörelse! Jag vill också slå ett slag för podden ”i hjärna på Louise Epstein” där hon bjuder in Anders Hansen som pratar om fysisk aktivitet på ett så himla fint och balanserat sätt.
Först: grattis i efterskott! Hoppas du fick en fin födelsedag!
Jag tycker WHOs hälsoråd låter rimliga. Jag tror att jag oftast vågar påstå att jag lever upp till dem, inte jämt men mestadels.
Jag har inget emot träning och jag tycker oftast att jag blir inspirerad av det du skriver, Clara. Jag har dock en invändning som jag vill framföra: träning måste inte göra ont, vara jobbig, kännas tungt att ta sig an. Det är något av det viktigaste jag lärt mig av min sjukgymnast/ feldenkreiapedagog: det ska inte göra ont. Ibland upplever jag att det finns en tro på att är det bara jobbigt så är det träning. Så är det inte. Jag reagerar när mina väninnor berättar att de avskyr att springa men ändå gör det för då känns det att de har tränat. Yoga känns för mig inte så jobbigt men det är lika bra träning. All rörelse är bra så då kan man välja något man gillar och trivs med tänker jag.
Att gräva i trädgården är bra träning. Och något en del verkar gilla. Det måste inte kännas plågsamt och trist för att ge resultat. Ja, vi behöver tåla viss smärta och ansträngning här i livet. Men tippar det över åt det hållet för ofta och länge så lurar utmattning runt hörnet.
Ja, vi behöver lyssna på vår kropp och dess signaler och låta oss vila utan dåligt samvete. Tippar det över för ofta åt det här håller lurar andra välfärdssjukdomar runt hörnet.
Båda är sanna. Balansen heter glädje och lagom för mig.
Jättebra skrivet! Rörelse och motion behöver inte vara en press att gå till gymmet.
Jag håller helt med i att träning absolut inte behöver göra ont eller kännas jobbigt. Självklart kan man bli slut och genomsvettig efter ett träningspass och det gillar jag personligen. Träning kan vara så mycket. Gillar man inte att styrketräna på ett gym, far ut och jogga i stället, gillar man inte att jogga, ta en promenad, gillar man inte att promenera, träna hemma framför tv:n till någon träningsvideo osv. Träning finns i så många olika former. Dessutom, all rörelse är bra. Sedan finns det dom som är väldigt inaktiva, och det måste också få vara ok. Även om träning/rörelse ÄR bra för hälsan.
Väldigt klok kommentar! Jag har en del fysiska problem vilket gör många aktiviteter svåra. Hjärnan vill mer än kroppen. Har börjat med att simma 1 dag i veckan. Först sa prestationshjärnan att jag är dålig på att simma och att jag simmar för sakta. Men då sa en klok vän: – Men, du har ju rört på dig 31 minuter i sträck! Å rörelse är bra! Samma med min obefintliga Yoga. Yoga är sjuukt svårt när man är tjock, har stor mage, å känsliga knän. Men hittade en (online) instruktör som låter magen få plats, å pushar till att prova det som är obekvämt men samtidigt lyssna på kroppen. Aktivitet och rörelse är svårt att få till när både kropp, hjärna och tid stretar emot, men det blir fasen så mycket lättare när man hittar sin grej! UTAN att det känns plågsamt.
Mästrandets gudinna.
Den här reaktionen ringar på pricken in problemet. Tack för att du exemplifierar
Hahaha😂 det var en fin titel. Passar CVt/tinderprofilen/gravstenen
Men gode tid! Vem mästrar? Inlägget är fullt av ödmjukhet och exemplifiering av de egna tillkortakommandena. Och kraft att återta styrkan.
Clara – tack för ditt inlägg. Jag är så full av frustration efter en månads (!) sjukdom – lunginflammation bl a, och fortfarande inte frisk. Köpte efter nyår kort till gym och simning och kom igång så bra – njööt av att känna den värkande kroppen jobba igen efter pandemipaus! Ofta när jag tränade tänkte jag på dig och dina ord som du skrev för någon tid sedan om att träna för att känna sig stark i och klara av vardagen. Det har peppat mig så mycket! Precis så vill jag ha det, när jag dessutom är 58 (muskelomfånget minskar naturligt varje år) och har ett stillasittande jobb, är det ännu viktigare att orka ”bära sig själv” också när man sitter.
Nu är det så frustrerande att vara så mycket stilla som jag är när jag fortfarande inte är frisk, håller på att bli tokig!
Tack för pepp, hoppas på att snart få komma igång igen!
Min spontana reaktion när jag läste råden var att det verkar ju högst rimligt: att man bör röra på sig varje dag, försöka undvika eller åtminstone begränsa stillasittande, samt utöva någon form av måttlig fysisk aktivitet 150-300 minuter i veckan, självklart! Måttlig fysisk aktivitet, det är ju sånt som städning, trädgårdsarbete och raska promenader, och 300 minuter per vecka är inte ens en timme om dagen. Om man inte rör på sig åtminstone så mycket så lär man ju helt klart få problem.
Jag misstänker att vissa som reagerar starkt på detta underskattar vad pulshöjande aktivitet kan vara. En promenad i uppförsbacke, att bära tunga matkassar eller att skotta snö räknas så klart, precis som att cykla till jobbet eller kratta löv i trädgården.
Personligen rör jag på mig mycket, men avskyr löpband och jogging. Min konditionsträning består därför av dans, Zumba, snabba promenader med ryggsäck, cykling i vackert väder osv. Träning och rörelse behöver ju inte vara tråkigt.
Det här året har jag en liten utmaning för mig själv där jag provar saker som jag tycker är läskigt. Hittills har jag testat klättring och Zumba. Älskade båda! Det kanske kan vara något för den som känner att de sitter fast i sina träningsspår? Testa något nytt 🙂
Jag hade gärna,gärna tränat Lindy hop igen om jag bott i en stad där det finns en grupp att vara med i, och om min man vore lite mindre svartsjuk.
Hej T ! Jag tycker inte det låter sunt om din man hindrar dig från rörelse pga svartsjuka. Jag känner dig inte men vet ändå att du är värd mer respekt än så. Det finns stöd att få. Kram till dig ❤️
Tack Lina! Det handlar också om att det är logistiskt svårt för mig att åka till en stad där denna dansform finns. Det handlar mer om det än om min mans svartsjuka egentligen. Jag rör på mig i vardagen: cyklar och promenerar. Men ja, just dansa pardans… det kommer jag göra igen i framtiden. Tack för ditt stöd!
Jag tycker att det är så märklig kritik mot dig. Bara själva grejen ATT du pratar om träning verkar upplevas som hälsohetsande av vissa. Jag har verkligen full respekt för att många kvinnor har problem med ätstörningar osv, men att så tydligt koppla ihop själva förekomsten av att träna med hälsohets blir bara helt fel. För vissa blir träning snabbt problematiskt, men alla kan liksom inte anpassa sig efter deras verklighet?
Jag upplever själv att jag har blivit ifrågasatt av vissa för att jag har hållit en ganska hög träningsfrekvens under min graviditet (sprungit lopp sent in i andra trimestern mm). Har fått frågor om ’varför?’. Och för mig har det känts som en enorm tur och frihet att kroppen har mått så bra och att den har orkat röra sig, så det har handlat väldigt mycket om att ta hand om mig själv. Efter förlossningen kommer en period när man SKA vila och kroppen har dessutom gått igenom en skada, och för mig känns det himla skönt att veta att jag har haft möjlighet att stärka mig själv innan jag går igenom den här perioden.
När jag ser på mina föräldrar (särskilt ena) som lider svårt av artros känns det extra viktigt att ta hand om den friska kroppen jag faktiskt har. Jag vet inte hur länge den får leva smärtfritt och jag vill gärna maximera mina chanser till hög livskvalitet även när jag är 50-60 år och äldre. Utan att för den sakens skull bli någon som går till gymmet 5 dagar i veckan.
Om någon behöver trevliga och roliga träningskonton att följa, helt utan hets så kommer här tre av mina favoriter. Alla från instagram:
– hergardegym. En 60-årig kvinna som skriver och tipsar om övningar för kvinnor mellan 50 och 60. Jag är mycket yngre än så, men hon inspirerar mig!
– tantparkour. Behöver väl knappast förklaras. Underbara kvinnor övar balans, smidighet och skrattmusklerna.
– runswithemily. Kanske främst om man är intresserad/nyfiken på löpning. Ung kvinna som springer marathon, men långsamt. Ingen hets eller hastighetsrekord, utan löpning i lugn takt, med paus för att njuta av utsikten och för att fika.
Det finns ju många fler såklart!
Tack!! ❤️
Det är ju ganska rimliga mål för de som inte arbetar så fysiskt på jobbet. Men får man inte till alla dessa delar varje vecka så tycker jag att man inte ska bli för besviken över det. Gör så gott du kan och var inte för hård mot dig själv.
Min pappa som promenerade i mycket rask takt minst 2-3 ggr per dag som pensionär beklagade sig till mig när ålderdomen gjorde att hans steg inte blev så raska längre när han gick på sina promenader. Då sa jag till pappa; men du går fortfarande raskare än om du gett upp och stannat kvar i soffan!
De som arbetar fysiskt på jobbet får troligen in en stor del av den fysiska aktiviteten där!
Vill bara påpeka att forskningen visar att om man har ett fysiskt utmanande jobb utan tillräcklig vila är det tvärtom sämre för hälsan än ett stillasittande jobb. Balans är viktigt!
Jag fick nyligen problem med höfter och rygg, konstant smärta. Konstig känsla i kroppen överlag. Kunde vara kopplat till klimakteriet eller inte. Sannolikt hjälpte inte övervikt och lite motion till i alla fall, så jag började med dagliga övningar för att stärka rygg och höfter. Efter ett tag la jag till 5 min motionscykel, ökade till 10 min, 15 min etc. Nu är värken borta och JAG MÅR BÄTTRE ÄN PÅ FLERA ÅR. Tränar inte extremt på minsta lilla vis men försöker nå målet om 150-300 minuter. Har läst på massor om hälsan och särskilt hur man håller sig frisk som äldre och just motion och muskelstyrka är ju så viktigt. Så nu tränar jag verkligen bara för hälsan. Skulle aldrig döma någon för att de inte gör samma val men om fler insåg vad mycket bättre man mår och hur viktigt det är för att få en så bra ålderdom som möjligt så kanske fler skulle göra samma val. Hitta aktiviteter som du gillar och det kan verkligen vara allt från trädgårdsarbete till en skogstur, skippa alla idéer om att det måste vara tajta kläder och hård träning på ett gym. Rör på kroppen bara.
Som fysioterapeut blev jag så glad av att läsa din kommentar. Så härligt att du hittat det som fungerar för din kropp!
Pulshöjande aktivitet minst 150 minuter i veckan är alltså ca 21,5 minuter om dagen, det är ju faktiskt inte mycket tid alls. Jag ser inget orimligt i det. För att få ihop mina dagliga 10000 steg krävs det att jag går i sammanlagt en timme och tjugo minuter om dagen. Jag har 28 minuters promenad till skolan och om jag dessutom kör ett cardiopass på gymmet kan jag utan problem komma upp i 300 minuter i veckan. Och jag är inte på något sätt en elitidrottare, jag är bara en vanlig ung kvinna som älskar att röra på sig.
Självklart finns det människor som tränar sig själva sjuka och inte kan leva lyckligt för att träningen och rädslan för att vara ohälsosam tar över deras liv. Men motsatsen är långt vanligare. Folk idag är alldeles för inaktiva. Faktumet att man ständigt får pikar om att man ska akta sig för att bli övertränad eller hur faaaarliigt det är att lyfta vikter eller att man faktiskt som kvinna kan bli steril eller få svåra förlossningsskador om man har för stora muskler och för lite fett (JA, det är sant att sånt händer för bodybuilders och dylikt, men jag har aldrig planerat att bli bodybuilder, jag är bara en vanlig motionär, trivselkilon inkluderat), när man berättar om sin träning säger en hel del.
Det som är lite skrämmande är hur få barn som når upp till rekommendationerna på 60 minuters fysisk aktivitet, varje dag. När de är små och leker och gillar att vara ute och leka och skutta runt så gör de kanske det. Men när de blir äldre och mobiler och spel tar över fokuset så har de svårt att komma upp i rekommendationerna om de inte håller på med någon sport.
Det är helt sant, och skrämmande.
Men det är faktiskt en utveckling som var allvarlig redan INNAN mobiltelefonernas intåg. Sen har såklart skärmarna gjort det värre, men det räcker inte att bara begränsa skrämtiden. Det finns flera andra faktorer också, en av dem är barns begränsade frihet.
Det gäller faktiskt inte bara tonåringar, utan man kan se redan hos bebisar att de rör sig för lite, t ex för att de inte ”tillåts” kämpa på och bli frustrerade utan att vi nu mer fått för oss att vi måste åtgärda det.
90 % av barnen rör sig för lite. Det är alltså i princip alla.
Jag tränar 6 dagar i veckan för att jag mår bra av det, sover bättre och dessutom gillar det!
Men det retar folk tyvärr. De blir provocerade för att de inte själv ”har tid” som de säger.
Jag är idrottslärare och en kollega på gymnasiet är i bättre form än sina elever trots 50+.
Ett exempel på sämre fysisk hälsa; Förr var det 5/25 som inte orkade springa 2,5 km.
Nu är det 5/25 som orkar.
En stor varning för folkhälsan!
Mer rörelse/träning/styrka/puls åt folket!
Jag är inte ett dugg provocerad och att uppfylla rekommendationen är mitt mål för året. De baseras på vetenskap och jag tänker att träningen ger min kropp och mig själv möjlighet att fungera så att resten av mitt liv blir bra. Träningen är en färskvara och behöver ständigt fyllas på.
För mig fungerar rutiner för träningen bäst, kräver inget tankearbete eller motivation utan blir automatiskt av eftersom träningen ligger i ”schemat” för dagen.
Fortsätt skriv Clara, det inspirerar mig.
Jag blir så inspirerad av dig Clara ska du veta när det gäller träning! Jag har tänkt ta upp styrketräning nu igen då jag känner att den behövsoch skulle så gärna vilja ha inspiration från dig. Hur kan ett pass se ut för dig? Skulle jag tycka vara ett mkt intressant inlägg ☺️
Om du vill börja på egen hand så vill jag tipsa om appen Strength Log. Där finns jättemånga bra pass och program – både för nybörjare och vana lyftare. Det finns videor på övningarna, och på styrkelabbet.se går det att läsa mer om varje pass och övning om man vill det. De har olika program beroende på vad som passar dig, exempelvis:
– nybörjare/medel/avancerad
– utifrån hur många dagar/vecka du vill träna
– bråttom på gymmet
– går att göra hemma
– särskilt anpassat för äldre (flera program!)
– första/andra/tredje trimestern.
Jag som varit sjuk (typ sängliggande) i flera månader kör ett av nybörjarprogrammen och trivs kanonbra med det.
Allt finns på en plats, appen är gratis och typ hälften av programmen är också gratis, supporten är på svenska. Bästa appen jag har på telefonen.
Hej fina Clara ! Så bra att lyfta detta. Jag har precis som du varit utmattad, blivit provocerad och trött av hela grejen av att räkna och hålla koll på motionen. Idag är jag pigg och stark. Tränar ca 3-4 gånger i veckan och har som mål att köra 150 pass om året och gå 11000 steg om dagen som blir 4 milj steg på ett år. Jag har oxå Livsstilsverktyget och tycker det är toppen! Där lyfter man precis såna här viktiga fakta och det är såna saker som ger en tankeställare och ett nytt perspektiv. Klart att det för vissa kan vara triggande och provocerande men det handlar om hälsa. Jag har gått ner 10 kilo i vikt precis med hjälp av ozempic, och det ska vi inte ens prata om hur provocerande det är för folk. Var och en får göra det som känns bra för dem och jag sätter min hälsa i första rummet varje dag. Stor kram!
Vad roligt att du lyfter Folkhälsomyndighetens/WHO’s råd om fysisk aktivitet Clara! Och roligt att så många kommentarer håller med om att de låter rimliga! Samtidigt blir svenskar allt mer stillasittande och folkhälsan blir allt sämre, och vårt samhälle underlättar inte för fysisk aktivitet. Det hoppas jag ska förändras, så att det blir lättare för individen att få till den här kombinationen av styrka och kondition varje vecka, men just nu är det mycket upp till var och en. På den tiden som jag inte tränade hade jag också tyckt det lät helt orimligt, medan nu är det självklart. Håller helt med dig Clara om att det går att förändra!
För den som vill läsa mer om rekommendationerna och hur mycket mer träning som behövs om man vill maximera hälsovinsterna, så skrev jag ett blogginlägg om det för några veckor sedan 😊 https://www.stinap.com/blogg/2024/sa-mycket-behover-du-trana
Vad som är ”rimligt” att hinna, beroende på vem man är, livssituation osv. är ju egentligen oväsentligt och nåt man kan tycka vad man vill om. Rekommendationerna är ju just vad forskning visar. Ibland verkar folk ha svårt att skilja på det där. Vad forskning visar handlar inte om vem du är eller vad du anser dig hinna med. Ganska enkelt.
Vi behöver lika mycket rörelse nu som på stenåldern, vår kropp och hjärna är i stort sett likadan 🤷🏼♀️ Men det blir ju problematiskt när vi jobbar bort nästan all rörelse vi förr fick naturligt. Visst att vissa arbeten var alldeles för hårda men det finns ju mellanting.
Jag tror att de allra flesta faktiskt skulle kunna få in bra mycket mer rörelse i vardagen, men det kräver planering och medvetenhet! Som nån skrev – varför inte träna/promenera/göra något när kidsen tränar? Cykla/gå till jobbet? Hoppa av 2 hållplatser tidigare? Gör knäböj på toan på jobbet eller framför tv:n och få upp lite puls? Gå några extra gånger i trappan? Ta omvägar till fots/cykel? Bara fantasin sätter gränser.
Tänkte precis i samma banor! Vad forskningen visar att vi behöver för att leva hälsosamma liv och minska sjukdom är ingen moralisk pekpinne. Sen kan det såklart skava hos individen (inklusive mig själv) för att man inte når upp till råden.
Men istället för att tänka att råden är orimliga så tänker jag att man kan vända på det. Liven vi förväntas leva med minst 40h arbete/vecka, snygga hem, ta hand om barn utan stöd av en community osv. som gör att vi knhe hinner/orkar röra på oss för att upprätthålla fysisk och psykisk hälsa är det orimliga. Vi borde vara provocerade över att vi accepterar att samhällets norm gör det så svårt för individen att ta hand om sig!
Om du tränade skytte eller bordtennis eller slalom så skulle nog inte lika många tycka att det hetsas för då ses det som ett intresse och inget konstigt med att man vill utvecklas och förbättras. Men styrketräning och löpning triggar lätt dem som inte själv vill träna.
Jag tänkte ge en förklaring på varför folk reagerar och kanske säger sånt som ”men va mkt du tränar!”. Det är för att man känner ångest. Ångest över att inte nå upp till de målen. Att inte ha den kroppen som är idealkropp idag och att ha en stillasittande livsstil som beskrivs som livsfarlig. Jag har en frisk kropp, någorlunda normal vikt, har inte ont, är stark och rör mig väl ok mkt. Ändå träffar det, även dina väldigt välmenande inlägg träffar och ger mig en klump i halsen (och det är verkligen inte ditt fel). Att vara hälsosam upplever jag är det absolut coolaste just nu och kanske också det mest moraliskt riktiga? Det finns liksom ingen ursäkt, ingen som helst att inte välja träning. För då kan man bli sjuk eller dö i förtid. Och det är fel, man får inte välja att ta den risken mot att idag leva ett liv som är bekvämt. Nå, det är väl att spetsa till det något, men de här tankarna finns hos mig.
Folks reaktioner tror jag alltså inte har att göra med att man misstror forskningen eller tycker illa om människor som tränar, utan att träningen inte är frikopplad från ideal, smalhetsnorm, arbetslinjen, välgrundad forskning, moral och ansträngning. Det är ett känsligt ämne helt enkelt och det är därför jag tror du får klä skott för det.
Du kanske undrar då, men hur gör vi då? Hur når man ut och inspirerar till rörelse som säkert skulle lösa många folkhälsoproblem idag? Ja, du jag vet inte riktigt det. Men jag tror att en nyckel kan vara att titta på när folk rör på sig och hur man kan möjliggöra rörelse. Att skifta fokuset något från individen till samhället. Kortare arbetstid, ökade jämställdhetsreformer, krav på arbetsgivare att erbjuda rörelse på arbetstid. Kanske att detta kan vara något.
Veldig enig 🙂
Tack för detta kloka nyanserade inlägg. Tror som du säger på att göra det lätt att få in rörelse. All rörelse är bra
Jag vet inte, om det verkligen ska ligga på arbetsgivarnivå? Att det är viktigt att informera om hälsa och vad man själv kan göra för att maximera sannolikheten att få vara frisk ja. Nu går tyvärr diskussionerna ofta helt i viktens tecken, bara du är smal så är du frisk. Nej, du kan vara extremt ohälsosam fast du är smal och du kan leva hälsosamt och ändå vara rund. På nåt vis måste vi frikoppla utseende-hälsa och prestation-träning, och få folk att förstå att det du äter och hur lite/mycket du rör dig kan göra stor skillnad för hälsan. Man behöver inte vara extrem, istället för att skippa lördagsgodiset (och sen hetsäta godis på måndag), fokusera på att äta frukt och grönsaker varje dag. Du behöver inte träna för maraton, gå en runda i trädgården i en kvart om det är det du gillar och orkar. Det är också viktigt att folk är ödmjuka och inser att alla kan bli sjuka oavsett hur man lever, vissa diskussioner blir helt galna där alla överviktiga får skylla sig själva för alla sjukdomar de kan tänkas råka ut för.
Klokt och välformulerat! Jag hade också gärna levt ett mer rörligt och aktivt liv men vi måste också värdera all rörelse högt, inte bara den som sker på gymmet eller genom ”rätt sporter”, utomhus etc. Rörelse kan lika gärna vara att springa upp och ner för trapporna till tvättstugan även om det inte är något som man skriver hem om. Klart man vill leva ett långt och hälsosamt liv. Men ofta undrar jag om det är det vi strävar efter egentligen…?
Din träning ger inspiration!
Finns så mycket att välja efter vad man själv vill och passar för. När jag var yngre dansade jag jazzdans och balett. Åkte skidor sedan barnsben, längd och slalom. Spelade basket en period och spelade matcher, jätteroligt!! Har oftast alltid promenerat(har körkort men inte bil) ibland joggar, cyklar och stretchar/dansrörelser, hantlar, gummiband hemma. Tränar, rör på mej lagom, som känns bra för mej. 🌅🎶💃
Är väl det där du tagit upp i något annat inlägg, att människor måste träna på att kunna härbärgera sina egna känslor.
Jag hör till dem som ofta blir lite ledsen av sådana här rekommendationer för att det alltid känns som att hur jag än gör så har jag misslyckats. Går dock jättemycket för jag har inget körkort och älskar att promenera. .
Nyligen fick jag stress symtom med hjärtklappning och sökte för det och fick jättemycket beröm för mitt (trots stress och övervikt) låga blodtryck och puls och för att jag rör mig så mycket. Insåg när jag läste ditt inlägg och svaren på det att jag rör mig mer och bättre än jag tror och jag blev lite pepp att försöka mig på lite styrketräning också när jag insåg att det finns andra sätt en gym.
Så tack för peppen och till er som, liksom jag, kämpar, glöm inte att lite är bättre än inget!
Nej gym behövs verkligen inte, men även jag, som förut har spytt vid tanken på att måste inträda ett gym har faktiskt börjat träna på gym 2 ggr per vecka efter att en längre tid sen har börjat med 15 minuters styrketräningpass hemma (mycket tack vare inspiration av Claras träningsinlägg och andras kommentarer). Heja dig 👏
Jag har en devis för att inte sänka mig själv. Då de där passen som uteblir är fler än vad jag planerat. Det är att all träning som faktiskt blir av hamnar på pluskontot.
Det här påminner mig så mkt om en text av Jacob Gudiol på temat att om man ska leva upp till rekommendationerna om fysisk aktivitet och kost så kommer man att betraktas som lite extrem eftersom ”normalnivån” blivit så förskjuten. https://www.svd.se/a/86e5e12b-14f4-3a0f-b489-d2e409a9e68f/idag-ar-det-normalt-att-leva-ohalsosamt
En äldre man sa till mig, efter att ha suttit och sugit ett tag på orden: ”Köp en hund! Jag tror du skulle må bra av det..”
I den dåvarande situationen hade jag haft tio års hunduppehåll och trodde att det inte skulle fungera i vardagen. Nu, 24 år senare, är jag inne på tredje egna jycken. Återstår säkert fyra år, innan valpen och jag är på samma plats samtidigt.. Jag har någon som tränar min muskulatur, tvingar mig till aktivitet och håller tankarna positivt sysselsatta.
Vardagsmotion! Att inte förfalla till ”slö-åkandet” i olika automatiserade anordningar. Det har sagts förr, men är en billig lösning.
Åh jag behöver och vill börja träna (övervikt och ont i kroppen). Men hur kommer jag igång? Jag är så slö och det blir aldrig av. Hur i hela friden kan man motivera sig? Det måste vara något fel på mig som väljer att slappa eftersom det egentligen gör att jag mår dåligt.
Inget fel på dig – vi människor är experter på att göra det som är ”bäst” i nuet även om vi rationellt sett vet att det inte är det bästa i längden. Mitt bästa tips är att utforska träning för att hitta det som funkar bäst för just DIG. Vissa behöver sociala aspekter med gruppträningspass, en träningskompis eller en PT för att träningen ska bli av och inte kännas betungande – andra (som mig) får panik av tanken på att behöva förhålla sig till fasta tider och måste träna SJÄLV för att få maximal flexibilitet. Vissa får träningen att bli av genom att gå till gym (som jag), för andra blir det bara av om man tränar hemma. Vissa avskyr ensamträning där man är mycket i sitt eget huvud som styrkelyft och löpning, och blommar ut genom att få hålla på med idrotter där man inte ”märker” att man tränar – som tex dans eller kampsport, och vice versa. För mig har det tagit flera år att hitta vad som ger mig maximal rörelseglädje och minst mentalt motstånd.
Och en grej till – låt det ta tid. Det har tagit mig 5 ÅR att gå från att inte träna alls, kämpa med social ångest på gymmet och att ha fullt fokus på att lista ut strategier för att över huvud taget få träningen att bli av – till att sätta upp ett mål om att träna konsekvent i ett helt år men utan fokus på att utvecklas i styrka och lyckas med det – till att nu växla upp från 2 till 4 gånger i veckan och träna fokuserat och målmedvetet med maximal styrkeutveckling som mål (alltså att nu gå utöver att försöka nå upp till de där WHO-rekommendationerna för att bibehålla hälsa – till att träna styrkelyft för att jag tycker det är genuint kul). Och det där sista steget behöver man ju inte ens ta, jag har bara gjort det för att styrkelyft nu blivit ett fritidsintresse i sig. Hade jag försökt hoppa från min fas 0 till 10 på en gång hade jag övergett träning för gott tror jag.
Hej Lotta,
Om du tycker det känns jobbigt med träning, börja istället med kortare promenader och gå lugnt. Vartefter sedan kan du till och från gå lite snabbare ngr meter och sedan lugnare, och varva det. Går man i naturen kan man stanna ibland och bara andas och njuta av den vackra naturen. ”Krama” ett träd, kanske ta en go’fika, och sedan promenera vidare.☀️☕🌿
Felet många gör när de misslyckas med att komma igång med träningen: Att förlita sig på motivation. Det funkar inte i längden. Jag känner kanske två av tio gånger att jag ”har lust” att träna, resterande gånger är det något jag bara ser till att göra. Nu gör jag det här bara, det spelar ingen roll vad jag tycker eller känner, nu ska jag genomföra den här uppgiften och sen går jag hem. Typ så. För MIG har detta förhållningssätt i alla fall funkat bättre än någonting annat. Det började när jag hörde en träningsprofil säga i en podd att han inte alltid hade lust att träna, att han absolut inte tyckte det var roligt jämt men gjorde det ändå. Liksom, ”Jaha! Är det SÅ man ska tänka??”
Du är helt normal, de flesta väljer att göra det man är van vid och det som är enklast. Och det är att slappa. Förstås!
Vänta inte på motivationen i stunden, schemalägg din motion. Och börja på låg nivå, om du sitter stilla mycket är det tillräckligt att bara gå ut och gå en stund för att kroppen ska må bättre.
Och försök hitta något att göra i grupp eller med någon annan. Kan du kanske få fysioterapi genom vården?
Men börja med att ta en promenad, den behöver inte vara så lång. Det viktiga är att bryta vanan (och lämna soffan) till att börja med.
Väldigt individuellt vad som fungerar. För mig så hjälpte det att sänka ”trösklarna”. Tex genom att träna hemma istället för att behöva ta sig iväg till gymmet. Också att ett träningspass inte behöver vara så långt. Jag tränar oftast 10-20 minuters pilates eller cardiopass på youtube och gör ibland flera sånna pass under en dag, om jag jobbar hemifrån, annars kanske ett. Sen brukar jag köra 15-20 min yoga på kvällen. Har köpt snygga träningskläder som man både kan jobba i och träna. 10 minuters styrketräning kan jag ibland göra i pyjamas framför Netflix 😅. Det finns otroligt mycket olika typer av träning på nätet så testa dig fram vad som passar bäst för dig! Detta fungerar som sagt för mig men vissa kommer igång genom att boka upp tider med en PT en period(dock betydligt dyrare 😅). Fysisk aktivitet kan ju också vara en promenad med en kompis eller trädgårdsarbete. Lycka till!
Jag känner likadant! Det är supersvårt! Jag har börjat med att försöka preppa så att jag har saker å ting redo. Ex; Yoga-mattan ligger alltid framme. Men tänkte, om du vill, så får du gärna maila mig, så kanske vi kan peppa varandra? Har letat efter en pepp-kompis. Nån som förstår hur motigt det kan vara att slita sig från soffan, tv´n eller sängen.
Och tack för inlägget Clara, jag hade ingen aning om WHO, och jag är en av dom som tyckte det lät som att du tränade (för) mycket. OBS: Jag är soffpotatis.
Jag gillar dina inlägg om träning ! Spec att de är ärliga.
För många tränande personer (mig inkluderat och de nära mig) behövs inte att man reflekterar över om man når upp till målen eller inte. För träningen är inkorporerad i ens liv, man gör det utan att tänka. Sen när man tänker efter, ja men mina 4 pass á 60 min räcker och blir över. Men jag sätter inte en check efter varje pass; ”yes nu är jag påväg mot mina 180 min denna vecka!” Livet pågår och träningen ingår i livet.
Jag hade dock säkerligen för 15 år sen, innan jag började träna, reagerat med rest ragg av såpass många minuter.
Och det är ju det som blir så bakvänt; de som redan gör de gör och de som inte gör blir provocerade.
(Ja, medveten om stor generalisering i denna kommentar)
Jag blir väldigt ledsen när jag påminns om de här råden. Jag är så funktionsnedsatt att jag inte kan ägna mig åt varken pulshöjande aktivitet eller styrka på egen hand, men det är tyvärr inget som kommunen hjälper till med.
❤️
Dina inlägg om träning har inspirerat mig jättemycket. Har haft jättesvårt att komma igång med träning pga olika omständigeheter, och jag önskar att jag hade mer tid för träningen nu, men pga familjesituation med jobb så går det bara inte. Det jag gör är gruppträning på friskis och svettis och det är SÅ bra. Kondition, styrka och smidighet. Det har hänt massa positiva saker jag aldrig någonsin ens räknat med. Helt otroligt. Det galnaste är att min problematiska munherpes blivit myyyyyycket bättre. Förra veckan var jag väldigt jäktad i kombination med vårsol, och ett herpesutbrott var på gång, hade träning inbokad, och efter mina två pass var herpesen borta, utbrottet hade gått tillbaka!!!! ALDRIG varit med om något liknande. Är säker på att det hade me träningen att göra. Fortsätt gärna skriva inlägg om träning, om du vill!
Forskning har kommit fram till att måttlig träning aktiverar immunsförsvaret, så kan bra hända att du har rätt i din analys! Dock lär väldigt högintensiv träning tillfälligt försämra immunförsvaret.
Jag förespråkar sund livsstil jag med och ger tips och råd på min blogg. Samt jag lägger ut sunda recept. Jag har också fått kommentarer att jag hetsar till viktnedgång osv. Det som är är att det gör jag inte, jag skriver gång på gång att man ska sätta upp sina egna mål för att sträva efter att leva ett sundare liv där man själv mår bra. Håller med dig då att det är skevt hur folk många ggr ser på vad som är hets och vad som är sunt och förståndigt. Att skriva om att man ska lägga in sunda mål i sitt liv och röra lite mer på sig som en del i sin vardag för att känna att man mår bättre hestar inte kring anneroxi eller ett ideal om att man ska vara superfitt
Fint att börja veckan med påminnelse om vikten av att använda kroppen och hålla den rörlig och stark! Tack för det, och tack för alla kommentarer med många olika infallsvinklar.
Jag är just nu själv helt absorberad av hur mänskligheten sabbar sig själv på så många plan som ”fångar” i den digitala världen. Lyssnar på Stulet fokus av Johann Hari och har precis läst klart Jonathan Haidts nya, Anxious generation. Att jag ägnat säkert en kvart åt din hemsida istället för att göra min morgonyoga kan jag rättfärdiga idag eftersom jag inte är fullt frisk från en rejäl influensa. Under min sjukvecka har jag verkligen funderat över de här frågorna. Immunförsvar måste byggas upp, både fysiska och mentala, och det kräver att kroppen används och att psyket får interagera med riktiga människor, i realtid. Vi behöver sol, skratt, käbbel, skogspromenader, ifrågasättande, utmaningar, rusher, spring i trappor, prat om vädret med grannen, spegling och så mycket annat som vi inte kan få via sociala medier, skärmar eller Candy Crush.
I dagens läge är vi många gånger fast i våra telefoner, så är det bara. Vissa har såklart fysiska begränsningar, men tänk om vi hade en inställning som bara öppnade telefonen om vi först hade använt kroppen i fem minuter och som stängde automatiskt efter 20 minuter? Jag tror de flesta av oss genast skulle må lite bättre.
Johann Haris bok Stulet fokus är något av det bästa jag läst, och jag läser mycket… Läs den boken, gott folk! Alla som äger en telefon borde läsa den.
Fast återigen. Mycket fokus på individen. För mig som familjens projektledare är det svårt att inte ägna mycket tid åt telefonen. All kommunikation med skolan sker via olika appar t ex.
Hej Clara!
Det här är inte helt relaterat till inlägget, men jag behöver råd och tror att jag skulle få bra råd från dig. Så jag testar och hoppas på svar.
Mitt problem är att jag är gift med en riktig gnällspik. Han är i grunden en väldigt fin människa och när vi träffades (för många år sen) var han inte ett dugg gnällig utan social och initiativrik. Men efter ett antal tuffa år med motgångar i olika delar av livet så har han successivt utvecklats till en riktig gnällpelle.
Vi har ett litet barn och småbarnstiden har inneburit stora påfrestningar med bl a dålig sömn och begränsat med tid till sig själv och varandra. Parallellt med annat som varit jobbigt i livet. Men medan min strategi har varit att försöka hålla modet uppe är hans att ”ösa ur sig”. Jag känner mig helt enkelt som en klagomur!
Värst av allt är att gnällandet smittar av sig, och jag märker att jag själv börjat få lite närmare till gnället (bl a att jag gnäller på min man inför mina kompisar hehe).
Jag förstår att han kanske inte mår helt hundra (han har nog en mild depression i bagaget som han inte helt har återhämtat sig från). Men jag blir så provocerad när han inte gör sådan jag vet skulle hjälpa honom att orka mer: att träna, att planera in att träffa vänner tillsammans med barnen, att gå och lägga sig i tid och äta nyttigare.
Det allmänna relationsrådet brukar ju vara att man ska formulera sig i jag-budskap, ”jag känner…”, ”jag behöver” osv. Men det jag känner är ju att HAN behöver ändra sig, för vår bådas skull. Och den åsikten är kanske lite svår att förmedla utan att det blir kränkande.
Vi vill båda ha ett till barn egentligen men nu börjar jag tvivla på om vår relation kommer hålla för det…
Sunt såklart. Men hur ska en enskild individ fixa detta i det samhälle vi lever i. Jobbar stillasittande på kontor, möten eller framför skärm, med stämpelklocka. Ingen friskvårdstimme och inga friskvårdsinsatser på arbetstid. Om stillasittande nu är så farligt. Varför gör inte fler arbetsgivare något åt det? Har inte en familjesituation där jag kan omskola mig till annat yrke.
jag jobbar också på kontor med mycket stillasittande. MEN, jag har fått till ett ståbord. Bara att stå upp delar av dagen hjälper. Jag gör stretchövningar på ett par sekunder några gånger i timmen. Jag väljer skrivaren en trappa upp. Jag tar en promenad på fikat/lunchen. Kanske nån kollega kan tänka sig köra gående möten med dig? Det GÅR att röra sig även på ett stillasittande kontor, men man får leta lite efter möjligheterna!
Du har väl själv ansvar för ditt eget mående, det är väl inget en arbetsgivare ska behöva ta ansvar för?
Varför är det så svart och vitt? Klart en arbetsgivare har ett ansvar och ett intresse av att medarbetare håller sig friska!
Som tillägg: Clara är ju sin egen boss, därför ser hon till att lägga in precis så många friskvårdstimmar hon behöver för att sen kunna sitta stilla och hålla fokus på skrivandet.
Jeg er pensjonert førskolelærer, og har merket hvor mye jeg egentlig pleide å være i bevegelse, være fysisk, da jeg arbeidet ( i en gruppe med 20 barn alder 1-6). Har kraftig artrose i begge knær, fingre og litt i hofter, og kroniske smerter. Rett før jul ga jeg meg selv i julegave et 12 ukers kurs «Aktiv A— aktiv med artrose», som tilbys på flere fysikalske sentre her, hvor en fysioterapeut setter opp et individuelt treningsprogram for hver deltaker, og det er først 6 uker med trening under veiledning 2 g pr uke ( 1 time hver gang) og så 6 ukers egentrening. Jeg har trent hjemme frem til jeg begynte med dette kurset ( det er ferdig nå), men jeg er blitt sååå «gira» av dette, at nå gleder jeg meg til de nå tre gangene i uken jeg er på «gymmen», og jeg sykler på morgenen hjemme pluss trener med elastiske bånd og håndvekter de øvrige dagene. Det er blitt en del av min rutine, og nå når jeg leste anbefalingene til WHO,gikk det opp for meg at jeg faktisk ikke ligger så langt unna målene! Nå er snøen borte, og det blir lettere å få til daglige turer, med gåstaver, som både avlaster mine vonde knær OG øker treningseffekten, fordi jeg bruker armene aktivt. Takk for alle gode ideer og inspirasjon her i kommentarfeltet ( Clara, du må ha Sveriges beste kommentarfelt!) og ellers i bloggen!
Det er virkelig ALDRI for sent å begynne👍
Jättebra, detsamma skulle jag säga gäller de kostråd som Livsmedelsverket rekommenderar. Bara en bråkdel av befolkningen äter i enlighet med dem, och på samma sätt som du beskriver med rörelse upplever jag att många ser det som provocerande när någon försöker äta hälsosamt (alltså enligt rekommendationerna). Trots att det är det som borde vara normen för alla. Men även matvanor går att förändra om man tar det lite i taget, vilket du också skriver om ibland.
Det som jag alltid tycker blir problematiskt är att dessa råd alltid översätts till ett individuellt perspektiv. Likadant som klimatåtgärder tex. Självklart är det individer som måste utföra träningen, men vi måste också fundera och skapa åtgärder kring det som hindrar oss på grupp- och samhällsnivå. Tex gruppen kvinnor – vad hindrar från att göra dessa livsstilsförändringar? En fysioterapeut jag träffade sa att kvinnor ofta har inkontinensbesvär som förvärras vid träning, som aktivt hindrar från ett aktivt liv. Tänk om vi kunde bry oss om sådana faktorer lite mer istället för att vara så upptagna av att prata karaktärsdrag och prioriteringar.
Ja! Och även framfall som många kvinnor har (jag älskar att träna och röra mig men kan inte längre efter förlossningsskada som gett framfall, även om den är opererad).
Min inkontinens har dock blivit bättre sen jag börjat med styrketräning, antagligen för att jag har stärkt upp musklerna kring coren och höften/bäckenet. Kan idag springa utan skydd.
Jättebra! Detta är precis det som (vi) läkare förespråkar! För den som har stort behov av träning och där man ser att det kan bidra till att förbättra hälsan, så kan en husläkare vid behov skriva ut ”fysisk träning på recept”.
Är det bara jag som blir otroligt irriterad över det de räknar i minuter istället för timmar? Säger de att tågresan tog 300 minuter också?
Möjligen är jag överkänslig efter diverse konversationer med hantverkare som räknar allt i mm istället för cm/m. Men tycker det tar fokus ifrån en annars viktig folkhälsofråga. Själv har jag slutat träna på gym och istället skaffat hund. Nu blir det minst 14 timmars rask promenad på min lott i veckan. Ofta mer och lite kortare rastningar och roliga skogsövningar.
Ja men precis, varför inte prata i timmar så man förstår direkt! Dumheter och mycket irriterande.
Det viktiga här, och som du understryker, är att det är fysisk aktivitet som avses. Anders Hansen pratar också mycket bra om det i senaste I hjärnan på Louise Epstein.
Det är inte provocerande i mina ögon utan snarare tråkigt och ointressant vad/hur andra tränar och hur de äter. Ofta är det ju dessutom någon slags förtäckt källa till skryt och behov av att visa upp sig när folk postar selfies från gymmet.
Men det kan man väl säga om allting som står på sociala medier? Tråkigt att se vad folk har på sig eller inreder eller gör med sina barn. Det handlar ju bara om ens egna preferenser och smak och är ingen objektiv sanning. Även om kommentarer som din är väldigt vanlig, just vad gäller träning.
Och jag tror inte heller att träning och mat är mer förtäckt skryt än vad det är att visa upp sitt hem eller sina kläder. Att det upplevs som skryt har att göra med mottagarens egen känsla inför det som visas. Att man känner att det är ouppnåeligt. Precis som de som redan når upp till WHOs rekommendationer inte känner sig irriterade av att läsa dem. ”Om man slänger in en pinne i en hundflock så hör man vem det träffar” finns det ett ordspråk som lyder. Och jag tycker att det är väldigt sant i just dessa frågor! Tror det är därför många blir så irriterade när man skriver om träning.
Jag tycker du skriver jättefint om träning!
Sen är det faktiskt inte den typen av pepp jag behövde för att själv komma igång. Det här med PT hit och dit, lyfta 100 kg, gå ner i tid för att träna (hjälper tyvärr ej mig pga måste då vakta mina barn) osv har inte varit nyckeln för mig. Jag har istället kommit igång så smått, och sedan ökat, ökat, ökat. Ändrat självbilden. Hittat nya angreppssätt. Läst på massor vilket hjälper min motivation.
Men jag tänker att det beror på personlighetstyp, du är ju liksom handlingskraftig och verkar älska att se allt som projekt.
På samhällsnivå finns ju vissa problem ändå med att vi antingen är soffpotatisar eller tränar till Ironman, och att den ständiga rörelsen i mindre skala kommer på skam, att rörelse blir ”laddar” och prestationsinriktat enbart. Att både träning och naturupplevelser målas upp som såna projekt skapar hinder för en del människor. Vi behöver inte bara hårdträna, utan också hitta barnens glädje i ständig rörelse och avsky för stillasittande.
Jag vet att du inte gillar att ”ta bilen lite kortare”, men för mig är det tvärt om faktiskt. Jag tycker dock att det är intressant att läsa om din träning för det sätter igång tankar hos mig själv kring att analysera mina egna beteenden.
Men jag tycker det är upplyftande att läsa i kommentarsfälten om att alla träningsresultat inte börjar med PT 3 ggr i veckan.
På detta tema vill jag också verkligen tipsa om boken ”frigående barn”.
Tack för ditt engagemang!